Post 1391 av 5067 träffar
Tilläggsdirektiv till Utstationeringskommittén (A 2012:03), Dir. 2014:149
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Beslut: 2014-11-27
Beslut vid regeringssammanträde den 27 november 2014
Utvidgning och begränsning av samt förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 27 september 2012 att en
parlamentariskt sammansatt kommitté skulle utvärdera
tillämpningen av vissa bestämmelser i utstationeringslagen,
bl.a. när det gäller skyddet för utstationerade arbetstagares
rättigheter och information om kollektivavtalsvillkor (dir.
2012:92). Vidare beslutade regeringen i tilläggsdirektiv den 5
juni 2014 om ett utvidgat uppdrag som innebar att föreslå hur
vissa bestämmelser i tillämpningsdirektivet ska genomföras i
svensk rätt (dir. 2014:82).
Kommittén ges nu ett utvidgat uppdrag att
• överväga vilka lagändringar och eventuella andra åtgärder som
krävs för att stärka kollektivavtalens ställning i
utstationeringssituationer, och
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Kommitténs uppdrag begränsas också på så sätt att kommittén inte
längre ska lämna förslag i de delar som omfattas av
tilläggsdirektivet (dir. 2014:82). Kommittén ska inte heller
lämna förslag i de delar av det ursprungliga uppdraget som avser
förutsebarheten av tillämpliga arbets- och anställningsvillkor
vid utstationering (dir. 2012:92).
Enligt kommitténs tilläggsdirektiv skulle uppdraget redovisas
senast den 28 februari 2015. Utredningstiden förlängs. Kommittén
ska i stället redovisa uppdraget i sin helhet senast den 31 maj
2015.
De delar som inte längre ska ingå i kommitténs uppdrag kommer i
stället huvudsakligen att flyttas över till Utredningen om nya
utstationeringsregler (A 2014:04) som således får ett utvidgat
uppdrag (dir. 2014:150).
Utvidgning av uppdraget
Tjänsters fria rörlighet över gränserna är en viktig drivkraft
för ekonomisk utveckling, men det krävs också regler för att
säkerställa att rörligheten av tjänster inte missbrukas och
leder till social dumpning och konkurrens genom låga löner. Som
en följd av EU-domstolens förhandsavgörande i Lavalmålet (mål
C-341/05 Laval un Partneri Ltd mot Svenska
Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets
avdelning 1, Byggettan och Svenska Elektrikerförbundet, REG 2007
s. I-11767) gjordes ändringar i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen), den s.k.
lex Laval. Lex Laval innebar att de svenska
arbetstagarorganisationernas möjligheter att vidta
stridsåtgärder för att träffa kollektivavtal begränsades. Lex
Laval har brister och värnar inte kollektivavtalens ställning i
tillräcklig omfattning. Detta riskerar leda till en snedvridning
av konkurrensen genom dumpning av löner och villkor. Det är
därför viktigt att skärpa utstationeringslagen inom ramen för
vad EU-rätten tillåter.
I budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1, utg.omr. 14)
anför regeringen att det är viktigt att se över och skärpa
utstationeringslagen. Regeringen anser att kollektivavtalens
ställning måste värnas och att den svenska
arbetsmarknadsmodellen måste stärkas och utvecklas. Vidare anser
regeringen att lagstiftningen ska utformas så att den främjar
tillämpningen av sådana villkor som arbetsmarknadens parter
kommit överens om i kollektivavtal. Svenska löner och villkor
ska gälla för alla som arbetar i Sverige.
I maj 2014 tillkännagav riksdagen bl.a. som sin mening (bet.
2013/14:UU10, rskr. 2013/14:256) att regelverket som omger
kollektivavtalen måste bli starkare eftersom lex Laval
innehåller en rad allvarliga brister som öppnar för konkurrens
genom dumpning av löner och villkor.
Ett exempel på en förstärkning av regelverket skulle kunna vara
det som i debatten kallats för bekräftelseavtal.
Bekräftelseavtal skulle kunna ge en möjlighet för
arbetstagarorganisationer att agera när utstationerande företag
påstår sig tillämpa lika bra eller bättre villkor än de som
organisationen kräver med stöd av ett svensk nationellt
kollektivavtal för den aktuella branschen. Organisationen skulle
då ytterst genom stridsåtgärder kunna förmå företaget att genom
ett avtal med organisationen bekräfta att dessa villkor ska
tillämpas.
Kommittén ska därför utöver det uppdrag som tidigare lämnats
• överväga vilka lagändringar och eventuella andra åtgärder som
krävs för att stärka kollektivavtalens ställning i
utstationeringssituationer, och
• utarbeta nödvändiga författningsförslag.
Kommittén ska ha den svenska arbetsmarknadsmodellen och
EU-rätten som utgångspunkt för sina överväganden och förslag.
Begränsning av uppdraget
Kommitténs uppdrag begränsas på så sätt att kommittén inte
längre ska lämna förslag enligt tilläggsdirektivet (dir.
2014:82). Förslag ska således inte lämnas om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj
2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om
ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt
samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden
(IMI-förordningen), tillämpningsdirektivet, i de delar som rör
tillgång till information om kollektivavtalsvillkor (artikel
5.4) och entreprenörsansvar (artikel 12).
Kommittén ska inte heller lämna förslag i de delar av det
ursprungliga uppdraget som avser förutsebarheten av tillämpliga
arbets- och anställningsvillkor vid utstationering (dir.
2012:92).
Uppdragets genomförande och redovisning
Det som anges i kommittédirektiv 2012:92 om uppdragets
genomförande och redovisning ska gälla också för detta uppdrag.
Utredningen ska särskilt beakta de kostnadsberäkningar och andra
konsekvensutredningar som ska göras enligt 14–15 a §§
kommittéförordningen (1998:1474).
Kommittén ska föra en dialog med Utredningen om nya
utstationeringsregler (A 2014:04).
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska redovisas senast den 31
maj 2015.
(Arbetsmarknadsdepartementet)