Post 1126 av 5066 träffar
Tilläggsdirektiv till Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa (S 2015:09), Dir. 2016:106
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 2016-12-08
Beslut vid regeringssammanträde den 8 december 2016
Sammanfattning
Regeringen beslutade den 17 december 2015 att en särskild
utredare – en nationell samordnare – ska stödja det arbete som
utförs av myndigheter, kommuner, landsting och organisationer
inom området psykisk hälsa samt verka för att arbetet samordnas
på nationell nivå (dir. 2015:138).
Utredaren ges genom dessa tilläggsdirektiv i uppdrag att göra en
översyn av tvångsåtgärder mot barn enligt lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT. Vid översynen ska
utredaren bedöma om det finns tvångsåtgärder som bör avskaffas,
ersättas av andra tvångsåtgärder eller ändras. Utredaren ska vid
behov lämna förslag till ny lagstiftning på området.
Utgångspunkten för förslagen ska vara att minska eller om
möjligt avskaffa användningen av tvångsåtgärder utan att
försämra förutsättningarna att bereda barn nödvändig vård.
Syftet med uppdraget är att ytterligare stärka
barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn som
tvångsvårdas samt bidra till kvalitetsutveckling inom hälso- och
sjukvården, med särskilt fokus på tvångsvården. En utgångspunkt
för utredarens arbete ska vara att tillvarata barnets bästa
samtidigt som barnets rätt till integritet och självbestämmande
ska beaktas.
Tilläggsuppdraget ska redovisas senast den 31 december 2017.
Bakgrund
Sveriges ratificerande av FN:s konvention om barnets rättigheter
har bidragit starkt till en utveckling mot en fokusering på
barns rättigheter. Av denna konvention framgår barns rätt till
likabehandling och lika värde, barns rätt att få komma till tals
och att få påverka sin situation samt barns rätt till skydd vid
utsatthet.
Kritik från FN:s Barnrättskommitté
Under 2015 fick Sverige kritik från FN:s Barnrättskommitté
gällande den psykiatriska vården för barn. Kommittén riktar
kritik bland annat mot användningen av bältesläggning och
isolering inom barn- och ungdomspsykiatrin och Sverige
uppmanades att omedelbart förbjuda dessa tvångsåtgärder. Vidare
menade kommittén att Sverige även borde utbilda vårdpersonal i
behandlingsmetoder som inte inbegriper våld och tvång
(Convention on the Rights of the Child, Concluding observations
on the fifth periodic report of Sweden, March 2015).
Flickor är kraftigt överrepresenterade i statistiken när det
gäller tvångsåtgärder
Ur Socialstyrelsens statistikdatabas kan det utläsas att 278
barn mellan 0 och 17 år tvångsvårdades 2014. Av dessa barn var
99 pojkar och 179 flickor. Det finns stora skillnader mellan
pojkar och flickor när det gäller olika former av
tvångsåtgärder. Av 186 fastspänningar gällde 176 flickor. När
det gäller avskiljning syns samma mönster, 7 pojkar och 59
flickor hade avskilts. Även när det gäller läkemedelstillförsel
under fastspänning eller fasthållande dominerar flickorna stort,
av 126 åtgärder gällde 109 flickor och 17 pojkar.
Stora satsningar har gjorts på att minska tvångsåtgärderna – med
begränsat resultat
I en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL) och regeringen från december 2009 enades parterna om en
treårig satsning på den psykiatriska heldygnsvården under
perioden 2010–2012. Under åren 2010–2013 satsade regeringen 186
miljoner kronor på ett systematiskt förbättringsarbete för att
minska behovet av tvångsåtgärder. I en utvärdering av
överenskommelsen om att förbättra den psykiatriska
heldygnsvården drog Socialstyrelsen slutsatsen att punktinsatser
med statliga stimulansmedel endast i liten grad bidrar till att
långsiktigt lösa de resurs-, kompetens- och strukturproblem som
fortfarande finns inom psykiatrin. Socialstyrelsen menade att
sådana förändringar ofta tar tid och behöver bedrivas
systematiskt under flera år. Socialstyrelsen ansåg att det
behövs fortsatta åtgärder för att stärka baskompetensen och
specialistkompetensen hos olika personalgrupper. Verksamheterna
behöver dessutom fortlöpande utvärdera insatsernas resultat för
att säkerställa att vården blir bättre för patientgruppen
tvångsvårdade.
Uppdraget
Utredaren ges i uppdrag att göra en översyn av tvångsåtgärder
mot barn enligt LPT. Utredaren ska vid behov lämna förslag till
ny lagstiftning på området. Utgångspunkten för förslagen ska
vara att minska eller om möjligt avskaffa användningen av
tvångsåtgärder utan att försämra förutsättningarna att bereda
barn nödvändig vård. Syftet med översynen är att ytterligare
stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn som
tvångsvårdas enligt LPT samt bidra till kvalitetsutveckling inom
hälso- och sjukvården, med särskilt fokus på tvångsvården. En
utgångspunkt för utredarens arbete ska vara att tillvarata
barnets bästa samtidigt som barnets rätt till integritet och
självbestämmande ska beaktas. Utredaren ska:
- göra en översyn av bestämmelserna om tvångsåtgärder mot barn
enligt LPT,
- se över vilka förutsättningar som ska gälla för barn som
vårdas enligt LPT,
- utreda de eventuella åtgärder som behöver vidtas på nationell
nivå om tvångsåtgärder mot barn enligt LPT ska kunna minska
eller avskaffas på ett rättsäkert sätt,
- analysera de eventuella åtgärder som behöver vidtas hos
landsting och regioner om tvångsåtgärder mot barn enligt LPT ska
kunna minska eller avskaffas på ett rättsäkert sätt,
- analysera orsaker till att tvångsåtgärder tillämpas i högre
utsträckning vid vård av flickor än av pojkar.
Utredaren ska föreslå nödvändiga författningsändringar.
Tilläggsuppdraget ska redovisas senast den 31 december 2017.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska, i enlighet med vad som anges i dir. 2015:138,
redovisa ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen enligt
14–15 a §§ kommittéförordningen (1998:1474). I de delar av
förslagen som innebär kostnader eller minskade intäkter för det
offentliga ska förslag till finansering lämnas. De analyser,
överväganden och förslag som presenteras ska utgå från flickors
respektive pojkars behov och villkor.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska samråda med de aktörer som berörs av uppdraget.
Detta omfattar, men är inte begränsat till, berörda statliga
myndigheter, Sveriges Kommuner och Landsting samt hälso- och
sjukvårdens huvudmän. Utredaren ska också inhämta synpunkter
från professionsföreningar, brukar-, patient-, och
anhörigorganisationer, det civila samhället och övriga
organisationer som berörs av utredarens uppdrag. Utredaren ska
vidare beakta andra pågående arbeten som är relevanta för de
uppdrag som anknyter till arbetet, exempelvis de förslag som
Barnrättighetsutredningen lämnat i betänkandet Barnkonventionen
blir svensk lag (SOU 2016:19).
Utredaren ska fortlöpande hålla Regeringskansliet
(Socialdepartementet) informerat om hur arbetet fortskrider.
(Socialdepartementet)