Post 892 av 5066 träffar
Nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet, Dir. 2018:88
Departement: Kulturdepartementet
Beslut: 2018-08-23
Beslut vid regeringssammanträde den 23 augusti 2018
Sammanfattning
En särskild utredare för att värna det demokratiska samtalet ges
i uppdrag att i samverkan med relevanta aktörer arbeta med
utåtriktade insatser som ökar människors motståndskraft mot
desinformation, propaganda och näthat, t.ex. genom medie- och
informationskunnighet (MIK).
Utredaren ska bl.a.
• samarbeta med relevanta aktörer för att komplettera, förstärka
och sprida kunskap om pågående MIK-insatser,
• sammanställa och sprida kunskap om digitala miljöers betydelse
för kvinnor och mäns, flickor och pojkars delaktighet och
deltagande i demokratin med fokus på desinformation, propaganda
och näthat, samt identifiera kunskapsluckor på området,
• sammanställa och sprida goda exempel på metoder som förebygger
och motverkar förekomsten och effekterna av desinformation,
propaganda och näthat,
• analysera behovet av fortsatta insatser i dialog med berörda
aktörer och vid behov föreslå hur utredarens insatser och
analyser kan tas vidare inom den befintliga myndighetsstrukturen.
Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2020.
Bakgrund
Digitaliseringen innebär en omvälvande samhällsförändring som i
grunden påverkar människors möjligheter att kommunicera med
varandra. I dag kan alla ta en mer aktiv roll i digitala miljöer
genom att t.ex. uttrycka, producera, sprida, ta del av och
kommentera olika åsikter, idéer, bilder och information.
Internet och sociala medier har på så sätt bl.a. sänkt
trösklarna för demokratiskt deltagande och förbättrat människors
möjligheter att bilda opinion. Det är i grunden positivt
eftersom det demokratiska samtalet syresätter demokratin genom
att tillföra åsikter, perspektiv och kunskaper. I den offentliga
debatten synliggörs både behov och motsättningar som
förtroendevalda och andra makthavare har att förhålla sig till.
Åsiktsskillnader och debatt är en central del av den
demokratiska processen.
Ett öppet och levande demokratiskt samtal förutsätter att det
finns tillgång till information och analys om
samhällsutvecklingen. Samtidigt har nyhetsmediernas
förutsättningar att verka förändrats med digitaliseringen.
Nationella och lokala nyhetsmedier har svårare att finansiera
sin verksamhet och studier visar att det helt saknas
redaktionell närvaro i många kommuner runt om i landet som
därmed står utan kvalitativ journalistisk bevakning. Samtidigt
får de stora globala företagen och sociala medieplattformarna
allt större inflytande.
Nyhets- och medieanvändningen har blivit mer fragmenterad
samtidigt som mängden tillgänglig information har ökat kraftigt.
Det har blivit enklare för dem som är intresserade av politik
och samhälle att ta del av nyheter och information när de vill
och via de plattformar och medier de föredrar. Utvecklingen går
i riktning mot att andelen personer i befolkningen som aktivt
söker upp nyheter har ökat, samtidigt som det finns en växande
grupp som helt undviker nyheter. Flöden i sociala medier är
individuellt anpassade, styrda av algoritmer som baseras på
bl.a. tidigare sökningar och uttryckta preferenser hos den
enskilda användaren. Detta blir särskilt problematiskt i
sammanhang där vedertagna uppfattningar som bygger på kunskap
och fakta ifrågasätts, s.k. faktaresistens. Det finns en risk
att anpassade flöden, skräddarsydda nyheter och medhåll från
likasinnade tenderar att ensidigt bekräfta de egna åsikterna och
att dessa s.k. filterbubblor har negativ inverkan på demokratin.
Sammantaget har de förändrade medievanorna ökat behovet av att
alla utvecklar medie- och informationskunnighet, d.v.s.
kunskaper och förmågor som krävs för att finna, analysera,
kritiskt värdera och skapa information i olika medier och
sammanhang. Statens medieråd och Myndigheten för press, radio
och tv har kartlagt vilka insatser som har genomförts för att
öka medie- och informationskunnigheten i landet (dnr
Ku2018/01610/MF). Kartläggningen visar att antalet aktiva
aktörer är stort men att många insatser är av kortsiktig
karaktär och ojämnt fördelade över landet. Med kartläggningen
som grund har Nordicom tagit fram en fördjupad kunskapsöversikt
som visar på behovet av långsiktig och systematiserad nationell
samordning av MIK-insatser. Regeringen anser att arbetet med
medie- och informationskunnighet behöver systematiseras och
byggas upp på lång sikt, med stöd i Nordicom-rapportens förslag
om en svensk modell för MIK-arbetet. Mot den bakgrunden ser
regeringen över möjligheten att ge en myndighet ett permanent
samordnande uppdrag att arbeta långsiktigt med medie- och
informationskunnighet.
Utöver detta finns ett behov av en utredare för att på kort sikt
stärka arbetet med MIK inriktat specifikt på individers förmåga
att identifiera och stå emot näthat, propaganda och
desinformation, genom en särskild utåtriktad satsning. I
regeringens demokratistrategi Strategi för en stark demokrati –
främja, förankra, försvara (dnr Ku2018/01406/D) beskrivs
desinformation, propaganda och näthat som utmaningar som
riskerar att ha en negativ inverkan på det demokratiska samtalet
och som kan bidra till att underminera demokratin på sikt.
Desinformation, propaganda och näthat sprids i dag snabbt via
sociala medier. Debattklimatet har blivit hårdare och det finns
människor som undviker att delta i det demokratiska samtalet på
grund av rädsla för hot och hat. I förlängningen finns en risk
att det demokratiska samtalet blir mer ensidigt och polariserat.
Barn, unga och vuxna behöver därför stärka sina kunskaper och
förmågor för att bli mer motståndskraftiga mot desinformation,
propaganda och näthat.
Uppdrag att värna det demokratiska samtalet
En särskild utredare för att värna det demokratiska samtalet
får i uppdrag att arbeta med utåtriktade insatser som ökar
människors motståndskraft mot desinformation, propaganda och
näthat, t.ex. genom medie- och informationskunnighet. Uppdraget
ska inriktas på att stärka MIK i befolkningen som helhet och i
specifika grupper, samt erbjuda ett kunskapsstöd för relevanta
aktörer. Arbetet ska ske i samverkan med relevanta aktörer,
bl.a. Statens medieråd, Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap, Statens skolverk, Myndigheten för ungdoms- och
civilsamhällesfrågor, Sveriges Kommuner och Landsting, Kungl.
Biblioteket samt relevanta aktörer inom skolväsendet,
biblioteksväsendet, folkbildningen och det civila samhället.
Komplettera och förstärka pågående MIK-insatser
På grund av förändrade medievanor har det blivit särskilt
viktigt att utveckla och stärka vissa förmågor. För att kunna
vara aktiv och delta i samhället och demokratins processer
behöver alla oavsett ålder vara utrustade med MIK. Det finns ett
behov av att komplettera och förstärka insatser på MIK-området
genom ett utåtriktat arbete mot desinformation, propaganda och
näthat.
Utredaren ska därför
• samarbeta med relevanta aktörer för att komplettera, förstärka
och sprida kunskap om pågående MIK-insatser med särskild
inriktning på desinformation, propaganda och näthat,
• analysera behovet av fortsatta insatser i dialog med berörda
aktörer och vid behov lämna förslag på hur utredarens insatser
och analyser kan tas vidare inom den befintliga
myndighetsstrukturen.
Sammanställa och sprida kunskap om digitala miljöers betydelse i
demokratin
Det finns i dag begränsad kunskap om de digitala miljöernas
betydelse för människors deltagande i demokratin och om
digitaliseringens betydelse för det demokratiska samtalet och
för demokratin som helhet. Regeringen ser därför ett behov av
att särskilt följa utvecklingen och skapa en samlad bild vad
gäller kunskap om desinformation, propaganda och näthat.
Utredaren ska därför
• sammanställa och sprida kunskap om digitala miljöers betydelse
för kvinnor och mäns, flickor och pojkars delaktighet och
deltagande i demokratin med fokus på utmaningar som
desinformation, propaganda och näthat,
• identifiera kunskapsluckor på området och lämna förslag på hur
dessa kan åtgärdas inom den befintliga myndighetsstrukturen.
Sprida kunskap om metoder för att förebygga och motverka
desinformation, propaganda och näthat
Var och en ska ha möjlighet att nyttja den digitala
utvecklingens potential till demokratisk delaktighet, deltagande
och inflytande. Statliga aktörer, forskare och organisationer i
det civila samhället har arbetat fram MIK-relaterade metoder och
verktyg som bl.a. syftar till att förebygga och motverka näthat,
propaganda och desinformation. Det finns ett behov av att sprida
dessa metoder och verktyg till så många som möjligt. Syftet är
att öka människors motståndskraft genom att öka medvetenheten om
utmaningarna, öka enskilda individers förmåga att identifiera,
hantera och motverka näthat, propaganda och desinformation, samt
öka kunskapen om möjliga konsekvenser för både individen och för
demokratin som helhet.
Utredaren ska därför
• sammanställa metoder som förebygger och motverkar
desinformation, propaganda och näthat,
• sprida kunskap om goda exempel på metoder som förebygger och
motverkar desinformation, propaganda och näthat genom att arbeta
utåtriktat mot olika målgrupper.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska redovisa konsekvenserna av de förslag som
redovisas i enlighet med kommittéförordningen (1998:1474). Om
förslaget beräknas innebära ökade kostnader eller
intäktsminskningar för det allmänna ska utredaren föreslå hur
dessa ska finansieras.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska bl.a. samråda med Statens medieråd, Myndigheten
för samhällsskydd och beredskap, Statens skolverk, Myndigheten
för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sveriges Kommuner och
Landsting, Kungl. Biblioteket, relevanta aktörer inom
skolväsendet, biblioteksväsendet, folkbildningen, det civila
samhället samt Digitaliseringsrådet och kommittén Demokratin 100
år – samling för en stark demokrati (Dir. 2018:53). Utredaren
ska hålla sig informerad och beakta relevant arbete som pågår
inom Regeringskansliet och kommittéväsendet samt förhålla sig
till inrättandet av en myndighet för psykologiskt försvar.
Uppdraget ska slutredovisas i sin helhet senast den 1 oktober
2020 tillsammans med en analys av resultat och utfall av
utredarens arbete. Av slutredovisningen bör det framgå hur många
och vilka särskilda grupper man har nått ut till, uppdelat på
män och kvinnor.
(Kulturdepartementet)