Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1996:108 Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 1996 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppdrag att föreslå hur ett offentligt register över bostadsrätter skall utformas. Registret skall innehålla nödvändiga uppgifter om den lägenhet bostadsrätten avser. Det skall också innehålla uppgifter om förvärv av bostadsrätten. Utredaren skall vidare utforma ett nytt system för pantsättning av bostadsrätter. Bostadsrättsregistret skall utformas så att det kan ligga till grund för ett sådant nytt pantsättningssystem. När det gäller utformningen av registret skall utredaren utgå från det befintliga fastighetsdatasystemet och pröva om det nya registret kan integreras med det inskrivningsregister som ingår i systemet eller i vart fall utformas med det registret som förebild. Utredaren skall dessutom ta ställning till frågan om vem eller vilka som skall ha hand om registret. Utredaren skall slutligen lämna förslag till det regelverk som behövs och till de författningsändringar i övrigt som förslagen kan medföra. Bakgrund Allmänna regler om bostadsrätt Institutet bostadsrätt regleras i bostadsrättslagen (1991:614). Av betydelse är också lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar till vilken bostadsrättslagen hänvisar när det gäller regler om styrelsens arbete, föreningsstämma och revision m.m. En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening vars ändamål är att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. Bostadsrätt är den rätt i föreningen som en medlem har på grund av en sådan upplåtelse. Upplåtelse får ske endast till den som är medlem i föreningen. En bostadsrättshavare kan överlåta bostadsrätten till någon annan, men förvärvaren får utöva bostadsrätten endast om han är medlem eller antas till medlem i föreningen, utom i de fall som regleras i 6 kap. 1 § andra stycket bostadsrättslagen. Sakrättsligt skydd vid överlåtelse och pantsättning av bostadsrätt För överlåtelse av bostadsrätt uppställs i 6 kap. 4 § bostadsrättslagen vissa formkrav. Bl.a. gäller att köpeavtalet skall vara skriftligt och undertecknas av säljaren och köparen. Som nämnts tidigare gäller vidare normalt att förvärvaren måste vara antagen som medlem i föreningen för att han skall ha rätt att utöva bostadsrätten. När en förvärvare har fått sådant medlemskap, skall han antecknas i bostadsrättsföreningens medlemsförteckning. Det förhållandet att en köpare förvärvat bostadsrätten från den person som är upptagen i förteckningen som innehavare av bostadsrätten innebär emellertid inte att köparen med säkerhet kan utgå från att han gjort ett giltigt förvärv. Det finns inte några garantier för att den som står upptagen som ägare i förteckningen verkligen är bostadsrättens rätta ägare. Det anses inte heller vara möjligt att göra ett godtrosförvärv av bostadsrätt (se NJA 1992 s. 6). En tidigare ägare kan således komma att återfå bostadsrätten genom att åberopa att han har förlorat rådigheten över bostadsrätten genom rättshandlingar som är ogiltiga. Uttryckliga lagregler om pantsättning av bostadsrätt saknas. Det står emellertid sedan länge klart att bostadsrätt kan pantförskrivas och att det för att panträtten skall bli sakrättsligt skyddad fordras att bostadsrättsföreningen underrättas om pantsättningen av bostadsrättshavaren (pantsättaren) eller kreditgivaren (panthavaren). Detta anses framgå av grunderna för 10 och 31 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev. Enligt 9 kap. 10 § tredje stycket bostadsrättslagen måste föreningen genast efter att ha fått en underrättelse om pantsättning anteckna förhållandet i föreningens lägenhetsförteckning. Den som därefter avser att skaffa sig någon form av anspråk på bostadsrätten, såsom en presumtiv köpare eller kreditgivare, kan med bostadsrättshavarens samtycke genom utdrag ur lägenhetsförteckningen få kännedom om ägar- och pantsättningsanteckningar. Behovet av en översyn Brister i gällande ordning Det råder en allmän uppfattning att nuvarande ordning beträffande överlåtelse och pantsättning av bostadsrätt i flera avseenden är otillfredsställande. En del av de brister som finns i det hittillsvarande systemet är följande. För att pantsättning av bostadsrätter skall fungera tillfredsställande är det av vikt att föreningen lämnar kreditgivare och presumtiva förvärvare av bostadsrätten riktiga uppgifter om förekomsten av panträtt i bostadsrätten. Det förekommer att styrelsen i en förening får underrättelse om en gjord pantsättning men låter bli att anteckna detta i lägenhetsförteckningen. Det medför inte att pantsättningen blir ogiltig, men panträtten blir inte synlig för tredje man. Detta kan leda till att en förvärvare av bostadsrätten efter köpet finner att egendomen är belastad med en dold panträtt eller till att en kreditgivare beviljar lån mot panträtt i tron att bostadsrätten i övrigt är ograverad. Misstag av detta slag förefaller att vara förhållandevis ovanliga. Blotta risken att föreningarna inte iakttar sina skyldigheter innebär emellertid ett osäkerhetsmoment, vilket minskar bostadsrättens värde som pant. En annan olägenhet med dagens system hänger samman med det förhållandet att föreningarna inte gör någon egentlig prövning av riktigheten i de underrättelser som lämnas till dem. Detta medför att lägenhetsförteckningarna kan komma att innehålla anteckningar om pantsättningar som är helt eller delvis felaktiga. Man kan t.ex. tänka sig att en underrättelse om pantsättning görs av helt illojala skäl utan att någon pantsättning i verkligheten har ägt rum. Detta leder till osäkerhet såväl för innehavaren av bostadsrätten som för presumtiva köpare och kreditgivare. En tredje olägenhet med det nuvarande systemet är att äldre anteckningar om pantsättningar som från början varit riktiga men som med tiden blivit inaktuella kan komma att stå kvar i lägenhetsförteckningen lång tid efter det att de förlorat sin betydelse. Till detta kommer att rättsläget på flera punkter är oklart. Det råder sålunda osäkerhet om i vilken utsträckning tilläggskrediter och omlagda krediter från den långivare (panthavare) som har beviljat den ursprungliga krediten fordrar en ny underrättelse. Vidare är det oklart vilka rättsverkningar en förnyad underrättelse för med sig i de fall då bostadsrätten är pantsatt i andra hand till en annan långivare. Ytterligare en olägenhet sammanhänger med att bostadsrätter ofta pantförskrivs i samband med förvärvet av bostadsrätten. Pantförskrivningen sker då många gånger vid en tidpunkt då förvärvaren (pantsättaren) ännu inte är medlem i föreningen. Som tidigare nämnts får bostadsrätten inte utövas innan medlemskap har erhållits. Det torde innebära att förvärvaren vid denna tidpunkt inte kan förfoga över bostadsrätten med giltig verkan. Först sedan köparen har beviljats medlemskap "läks" den brist i pantsättningen som förelegat. Det angivna förhållandet leder till osäkerhet för panthavaren. Bristerna i dagens system innebär att det finns risk för rättsförluster för kreditgivare och enskilda. Bristerna kan antas medföra att bostadsrättens kreditvärde blir lägre än vad det skulle ha varit med ett mer rättssäkert system. Härtill kommer att kreditmarknadens behov av överblickbarhet och information är dåligt tillgodosett. I samband med kreditprövningen är det ofta av intresse att ha tillgång till en rad olika uppgifter som för närvarande måste inhämtas från de enskilda föreningarna. Detta skulle förenklas med ett system där det finns ett offentligt och centralt ADB- register över bostadsrätterna. Tidigare överväganden m.m. Frågan om att inrätta ett offentligt register för bostadsrätter har övervägts i skilda sammanhang. Dåvarande Centralnämnden för fastighetsdata (numera Lantmäteriverket) har sedan början av 1990-talet på olika sätt behandlat denna fråga. I anslutning till budgetpropositionen 1992/93 uttalade bostadsutskottet att utskottet förutsatte att nämnden ytterligare övervägde ett bostadsrättsregister (bet. 1992/93:BoU14). I departementspromemorian Bostadsrätt - Bostadsrättsföreningens och panthavares rätt till betalning, tvångs- försäljning m.m. (Ds 1994:7) framförde utredaren bl.a. att nuvarande system med pantsättning av bostadsrätt genom underrättelse var otill- fredsställande och att en mer betryggande ordning skulle erhållas, om pantsättningen fullbordades genom införande i ett offentligt register. I en annan departementspromemoria, Förstärkt bostadsrätt - en enklare modell av ägarlägenheter (Ds 1994:59), föreslogs att ett statligt register över bostadsrätter skulle inrättas. Förslagen har hittills inte lett till någon åtgärd från regeringens sida. Centralnämnden för fastighetsdata har i december 1995 till regeringen överlämnat en förstudierapport med förslag till hur ett framtida bostadsrättsregister kan utformas. Förslaget innehåller sammanfattningsvis följande. Ett centralt register över bostadsrätter inrättas som ett komplement till fastighetsdatasystemet. Genom registret införs en ny ordning för pantsättning som bygger på registrering. Sådan registrering skall i största utsträckning skötas av banker och kreditinstitut genom ett elektroniskt ansökningsförfarande, s.k. ingivarhanterad inskrivning. Även förvärv av bostadsrätt skall registreras på motsvarande sätt. Registret handhas av en myndighet och finansieras helt genom avgifter som tas ut i samband med registreringen. Registret föreslås bli offentligt. Lantmäteriverket har härefter fortsatt förberedelserna inför ett framtida bostadsrättsregister genom att inleda en försöksverksamhet. Projektet syftar till att pröva de förslag som lämnades i den ovan angivna rapporten. Verksamheten skall bedrivas i samarbete med ett antal bostadsrättsföreningar och kreditgivare. Särskilda avtal har slutits mellan parterna. Till försöksregistret har grundläggande uppgifter om ägarförhållanden och pantsättningar samlats in. Ändrade ägaruppgifter skall registreras genom Lantmäteriverkets försorg, medan kreditinstituten skall sköta registrering av pantsättningar genom egen terminalanslutning. Försöksverksamheten beräknas pågå under år 1997. Utredningsuppdraget Hur skall ett bostadsrättsregister utformas? Som har framgått av det föregående är det angeläget att undanröja de olägenheter som för närvarande finns när det gäller det sakrättsliga skyddet vid överlåtelse och pantsättning av bostadsrätt. Det kan ske genom att ett riksomfattande och obligatoriskt register över bostadsrätter inrättas och genom att man samtidigt inför nya sakrättsliga regler rörande överlåtelse och pantsättning på detta område. Det är naturligt att modern informationsteknik i största möjliga utsträckning kommer till användning när ett sådant register läggs upp och förs. En första uppgift för utredaren blir att lämna förslag till hur ett sådant register kan utformas och vilket regelverk som skall gälla för detta. Den typ av register som närmast bör komma i fråga är en motsvarighet till inskrivningsregistret. Det är ett register som förs av inskrivningsmyndigheterna. Inskrivningsregistret ingår tillsammans med fastighetsregistret i det s.k. fastighetsdatasystemet (lantmäterimyndigheternas och inskrivningsmyndigheternas informationssystem). Fastighetsdatasystemets författningsreglering ses för närvarande över av Fastighetsdatautredningen (dir. 1995:120). Registreringen i inskrivningsregistret sker i första hand enligt bestämmelser i 19-24 kap. jordabalken. De uppgifter som registreras är först och främst uppgifter om lagfarter respektive inskrivning av tomträtter (dvs. ägarförhållanden) samt inteckningar. Inskrivningsmyndigheterna registrerar också vissa andra rättsförhållanden samt uppgifter om exekutiva åtgärder avseende fastigheten eller tomträtten. Utredaren skall ta ställning till om bostadsrättsregistret bör utgöra en särskild del av inskrivningsregistret, en del av ett framtida gemensamt register innefattande såväl det nuvarande inskrivningsregistret som övriga register som ingår i det nuvarande fastighetsdatasystemet eller ett i formellt hänseende fullt självständigt register. Utredaren skall i detta sammanhang särskilt beakta vad Fastighetsdatautredningen i denna del kan komma att föreslå beträffande de i fastighetsdatasystemet ingående registren. En fråga som hänger nära samman med frågan om registrets eventuella anknytning till befintiga fastighetsrättsliga register gäller vem som skall ha hand om registret och vara registeransvarig för det. Knyts registret till fastighetsdatasystemet, är det naturligt att det sköts av en av statlig myndighet, t.ex. inskrivningsmyndigheterna eller Lantmäteriverket. Utredaren skall emellertid även undersöka andra alternativ, däribland sådana där enskilda organisationer tar del i ansvaret för registret. Ett exempel på ett sådant alternativ finns i det s.k. aktiekontosystemet. Av grundläggande betydelse för ett register som innehåller uppgifter om äganderätt till och panträtt i bostadsrätter är att den lägenhet som bostadsrätten är knuten till kan identifieras på ett säkert sätt. Det vanliga är att bostadsrättslägenheten identifieras med ledning av en viss nummerbeteckning och andra uppgifter i föreningens lägenhetsförteckning. Bostadsrättens ägare knyts till lägenheten genom denna förteckning och medlemsförteckningen. Det förekommer att dessa uppgifter är felaktiga eller missvisande. Av uppgifterna framgår inte heller den fysiska utbredningen av lägenheten. Det är därför en viktig uppgift för utredaren att ta ställning till vilka krav på individualisering av bostadsrättslägenheterna som skall ställas. Utredaren skall i detta sammanhang särskilt beakta den försöksverksamhet med lägenhetsregister som för närvarande genomförs i Gävle kommun och Högalids församling i Stockholm enligt lagen (1995:1537) om lägenhetsregister. Själva bostadsrättsföreningarna registreras redan i dag vid Patent- och registreringsverket. Registret innehåller bl.a. information om firmateckningsrätt i föreningarna. Utredaren skall överväga i vad mån uppgifterna i detta register skall göras tillgängliga även i det framtida bostadsrättsregistret. Hur skall förvärv av bostadsrätter registreras? Överlåtelse av fastighet är förenad med vissa formkrav enligt bestämmelser i 4 kap. jordabalken. Den som förvärvat en fastighet är skyldig att inom en viss tid söka inskrivning av sitt förvärv (lagfart). En sådan ansökan kan, om den inte avslås, leda till antingen att lagfart beviljas eller att lagfartsansökan förklaras vilande. Beslut som innebär s.k. vilande lagfart kommer enkelt uttryckt i fråga i de fall då ansökan inte har några grundläggande materiella brister utan bedöms kunna, efter komplettering, leda till att lagfart beviljas. När lagfart beviljas inträder betydelsefulla rättsverkningar i olika avseenden. Bl.a. gäller som huvudregel att den som i god tro har förvärvat en fastighet från den som var lagfaren ägare kan förlita sig på att förvärvet blir bestående även om det skulle visa sig att företrädarens förvärv var ogiltigt eller av annat skäl inte gällde mot rätte ägaren (se 18 kap. 1 § första stycket jordabalken). Motsvarande gäller för den till vilken den lagfarne ägaren upplåtit panträtt i fastigheten (se 18 kap. 2 § jordabalken). Den rätte ägaren, vars rätt har påverkats av inskrivningen, har rätt att av staten få ersättning för sin förlust. Att lagfart har sökts eller beviljats har också betydelse vid tvesalu (dubbelöverlåtelse) av fast egendom. Regler om detta finns i 17 kap. jordabalken. Som tidigare framhållits måste även ett framtida bostadrättsregister rimligen innehålla uppgifter om äganderätten till bostadsrätten och de förändringar av äganderätten som kan uppstå som en följd av att bostadsrätten överlåts. Utredaren skall därför pröva om det sakrättsliga regelsystem som gäller för fastigheter bör utsträckas till att gälla även för förvärv av bostadsrätt som registreras i ett bostadsrättsregister eller om sakrättsliga regler av annat slag bör införas. Utredaren skall därvid överväga om någon form av preliminär registreringsåtgärd ("vilande lagfart") bör kunna komma i fråga redan innan förvärvaren har blivit antagen som medlem i föreningen. Utredaren skall vidare överväga om registret skall innehålla uppgift om den köpeskilling som säljaren och köparen av en bostadsrätt kommit överens om. Utredaren skall också ta ställning till huruvida registret skall redovisa den insats som en bostadsrättshavare enligt 7 kap. 14 § bostadsrättslagen skall betala när bostadsrätten upplåts första gången. En annan fråga som utredaren har att ta ställning till är vem som skall anmäla för registrering att äganderätten till en bostadsrätt har överlåtits. Hit hör också frågan om vid vilken tidpunkt förvärvet skall anmälas för registrering. Hur skall pantsättning av bostadsrätter registreras? Pantsättning av fast egendom bygger sedan länge på den s.k. inteckningsmodellen. Denna innebär att fastighetsägaren ansöker om inteckning vid inskrivningsmyndigheten. Regler om inteckning finns i 22 kap. jordabalken, medan panträtten regleras i 6 kap. Om inteckning beviljas, utfärdas ett bevis om inteckningen (pantbrev). Pantbrevet utfärdas antingen i skriftlig form eller genom registrering i ett pantbrevsregister (datapantbrev). I 17 kap. jordabalken finns regler om företräde på grund av inteckning. Dessa innebär att inteckning ger företräde framför annan inteckning eller inskrivning av nyttjanderätt m.m. efter den tidsföljd i vilken inteckningarna eller inskrivningarna söks. Pantsättningen sker genom att fastighetsägaren överlämnar pantbrevet till borgenären som säkerhet för dennes fordran. Ett datapantbrev anses ha överlämnats till borgenären när denne har registrerats som pantbrevshavare i pantbrevsregistret. Panthavarens rätt är begränsad till högst det belopp som pantbrevet lyder på (tillsammans med ett visst i lagen angivet procentuellt tillägg). Vid en försäljning av fastigheten skall utdelningen på helt eller delvis obelånade pantbrev tillkomma fastighetsägaren (ägarhypotek). Också ägarhypoteket kan pantsättas. Det sker genom s.k. andrahandspantsättning. Vid andrahandspantsättning får andrahandspanthavaren sakrättsligt skydd genom att innehavaren av pantbrevet underrättas om pantsättningen. En viktig fråga för utredaren blir att ta ställning till hur ett system med pantsättning av bostadsrätter genom registrering skall utformas. En möjlig modell är den ovan beskrivna inteckningsmodellen för fastigheter. Den främsta fördelen med denna är att den på ett effektivt sätt gör det möjligt att låta pantobjektet utgöra säkerhet för flera lån hos skilda långivare. Detta möjliggörs genom att varje panthavares rätt i princip är begränsad till ett visst genom inteckningen bestämt belopp. Beloppsbegränsningen för en bättre prioriterad panthavare garanterar den borgenär som därefter står i tur en utdelning som är oberoende av en eventuell ökning av gäldenärens skuld till den bättre prioriterade fordringsägaren. Ett system som på detta sätt medför möjligheter för den enskilde att få lån hos flera olika kreditgivare främjar konkurrensen. En annan fördel med inteckningssystemet är att det inte behöver göras någon kontroll av pantavtalets giltighet vid registreringen. Pantsättningen kan ske utan medverkan av någon myndighet, genom ett mellan bostadsrättshavaren och borgenären ingånget pantavtal och överlämnandet av ett pantbrev. Överlämnandet av pantbrev garanterar att dubbelpantsättning inte sker. Om utredaren finner att inteckningsmodellen bör tillämpas för bostadsrätternas del, skall utredaren överväga om ett system med datapantbrev av det slag som finns för fastigheter skall utgöra ett alternativ till skriftliga pantbrev. Om inteckningsmodellen väljs, skall utredaren också pröva om den bör innefatta regler om ägarhypotek och andrahandspantsättning av det slag som finns på det fastighetsrättsliga området. Man måste då beakta att pantsättning av ägarhypotek på det fastighetsrättsliga området förutsätter att det lämnas en underrättelse om pantförskrivningen till förstahandspanthavaren. Om ett inteckningssystem på bostadsrättens område förenas med en möjlighet till pantsättning av ägarhypotek, kan det därför leda till att vissa av de rättsliga och praktiska problem som det nuvarande pantsättningssystemet har kommer att bestå. Detta ger anledning att ifrågasätta om pantsättning av ägarhypotek över huvud taget bör tillåtas på bostadsrättens område. De problem som pantsättning av ägarhypotek kan ge upphov till måste dock vägas mot de olägenheter som kan uppstå för bostadsrättshavaren om denne inte kan utnyttja ägarhypoteket som säkerhet för lån. Att tillämpa inteckningsmodellen på bostadsrätter kan innebära övergångsproblem i fråga om äldre lån som är förenade med panträtt i bostadsrätt. Särskilda svårigheter uppstår för sådana förpliktelser som inte har något bestämbart inteckningsvärde, t.ex. löpande krediter och garantiförbindelser. Om inteckningsmodellen av detta eller andra skäl visar sig mindre lämplig, skall utredaren överväga även andra pantsättningsmodeller. En möjlighet är att själva pantsättningen registreras. Denna modell har stora likheter med nuvarande system för pantsättning av bostadsrätt. Den uppvisar också likheter med sådan inskrivning av nyttjanderätt m.m. som sker enligt 23 kap. jordabalken. Genom inskrivning av nyttjanderätten ges nyttjanderättshavaren ett skydd mot fastighetsägarens borgenärer, mot nya ägare och mot andra nyttjanderättshavare. Inskrivningen av nyttjanderätten utgör däremot ingen förutsättning för rättighetens giltighet. Någon mer noggrann prövning av avtalets giltighet görs därför inte heller. Om utredaren finner att denna metod skall komma till användning för pantsättning av bostadsrätt, måste utredaren ta ställning till omfattningen av den prövning som skall göras av den som har hand om registreringen. Hit hör också frågan om vilka uppgifter om pantsättningen som registret skall innehålla. Utredaren måste i detta fall överväga om registret, utöver uppgift om att bostadsrätten är pantsatt, även skall redovisa storleken på lånebeloppet samt panthavarens identitet m.m. En annan modell för pantsättning som utredaren bör kunna överväga är den som förekommer i aktiekontolagen (1989:827). I aktiekontosystemet registreras överlåtelse och pantsättning av aktier av ett kontoförande institut, vanligen en bank eller ett värdepappersföretag. Registreringen medför olika rättsverkningar, bl.a. sakrättsligt skydd för den registrerade förvärvaren eller panthavaren. Det kontoförande institutet gör inför registreringen en viss prövning av överlåtelsens eller pantsättningens riktighet. Enligt 7 kap. 16 a § bostadsrättslagen har föreningen panträtt i bostadsrätten till säkerhet för vissa av de avgifter som en medlem är skyldig att betala till föreningen. Det rör sig dels om den insats som skall betalas då bostadsrätten upplåts till medlemmen, dels om sådana andra avgifter som föreningen kan komma att ta ut (dvs. årsavgift, upplåtelseavgift, överlåtelseavgift och pantsättningsavgift, se 7 kap. 14 § bostadsrättslagen). Vid utmätning eller konkurs skall panträtten anses likställd med handpanträtt. Föreningen är skyldig att om den blir underrättad om att en bostadsrätt är pantsatt, utan dröjsmål underrätta panthavaren om bostadsrättshavaren har obetalda avgifter till föreningen som överstiger visst belopp. Om föreningen försummar sin underrättelseskyldighet, begränsas föreningens rätt till företräde till betalning framför panthavaren. Dessa regler om legal panträtt bygger på förutsättningen att det är känt för föreningen till vem bostadsrätten är pantsatt. I ett framtida system är det inte givet att denna information är tillgänglig. Utredaren skall i sådant fall ta ställning till hur bestämmelserna om legal panträtt för föreningen och om föreningens skyldighet att underrätta panthavare skall förenas med det nya system för pantsättning av bostadsrätt som utredaren föreslår. Övriga frågor Utredaren måste vidare ta ställning till vilka regler som skall gälla vid handläggningen av registreringsärenden. I det sammanhanget skall utredaren ta upp frågor om rättelse och överklagande av beslut, om skadestånd vid oriktig registrering samt om offentlighet och tillgänglighet i registret. Utredaren skall också belysa frågor om skyddet för den personliga integriteten. I 19 kap. 21 § jordabalken finns föreskrifter om att olika exekutiva åtgärder m.m. som en fastighet har blivit föremål för skall antecknas i fastighetsboken (inskrivningsregistret). Där anges vidare att om det särskilt föreskrivs i lag eller annan författning att ett visst förhållande skall antecknas i fastighetsbok, sådana bestämmelser gäller. Utredaren skall mot denna bakgrund pröva i vilken utsträckning andra förhållanden än sådana som avser äganderätt och panträtt i bostadsrätt skall antecknas i det nya bostadsrättsregistret. En viktig fråga för utredaren blir slutligen att analysera de särskilda övergångsproblem som kan uppstå vid införandet av det nya bostadsrättsregistret. Som tidigare nämnts kan t.ex. problem uppstå när det gäller redan beviljade krediter och gjorda pantsättningar, om dessa skall inordnas i ett inteckningssystem av det slag som redogjorts för ovan. Det kan även finnas andra problem som kräver särskilda övergångsregler. Utredaren skall ge förslag till en sådan reglering. Den redovisning som utredaren gör av sina ställningstaganden skall åtföljas av förslag till nödvändiga lag- och förordningsändringar. Utredaren skall också belysa de ekonomiska konsekvenserna av de handlingsalternativ som behövs. Slutligen skall utredaren ange tidsramar och former för utbyggnaden av det nya registret. Att beakta i övrigt för utredaren Tidigare har nämnts att utredaren skall hålla sig informerad om vad Fastighetsdatautredningen kan komma att föreslå. Vidare har det framgått att utredaren skall hålla sig underrättad om försöksverksamheten med lägenhetsregistret. Härutöver skall utredaren hålla sig informerad om Lantmäteriverkets försöksverksamhet med ett bostadsrättsregister. Utredaren skall också hålla sig underrättad om den författningsöversyn som pågår inom Justitiedepartementet med anledning av att fastighetsdatareformen är genomförd. Slutligen skall utredaren hålla sig informerad om vad Domstolsverket i samråd med Lantmäteriverket med anledning av regeringens uppdrag till de båda myndigheterna den 11 april 1996 (Ju96/1263) kan komma att föreslå beträffande inskrivningsverksamhetens framtida organisation. Utredaren skall beakta vad som sägs i de generella direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att redovisa eventuella regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 december 1997.