Post 3136 av 5067 träffar
Författningsreglering av nationella kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården, m.m., Dir. 2003:42
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 2003-04-03
Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 2003.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas för att utarbeta förslag till
en särskild författningsreglering av nationella kvalitetsregister
inom hälso- och sjukvården. Författningen skall bl.a. innehålla
bestämmelser om vilka uppgifter som skall få tas in i registret
och vad som skall krävas för detta. Sådana krav kan gälla t.ex.
om samtycke från den uppgifterna avser är nödvändigt, vad
uppgifterna skall få användas till, vem som skall få tillgång
till dem samt vad som skall gälla för register av olika livslängd
och för bevarande av uppgifterna. Vid utarbetandet av en sådan
reglering skall utredaren beakta bestämmelserna om skydd för den
personliga integriteten vid behandling av personuppgifter i
personuppgiftslagen (1998:204) och Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter (EG-direktivet om
personuppgifter).
Utredaren skall även överväga om särskild författningsreglering
behövs för de regionala cancerregistren och för donations- och
metadonregistren, samt för blodgivarregistret och
vaccinationsregistret, som båda är under uppbyggnad. Om utredaren
anser att en särskild författningsreglering är nödvändig, skall
han utarbeta ett förslag till en sådan.
Bakgrund
Integritetsfrågor
Frågan om registrering av känsliga personuppgifter inom vården
innefattar svåra avvägningar mellan skyddet för den personliga
integriteten å ena sidan och viktiga samhällsintressen å den
andra. Hur starkt skyddet för den personliga integriteten skall
vara är en omdiskuterad fråga - uppfattningen om vad som upplevs
som intrång i den personliga integriteten varierar mellan olika
individer och tillfällen. Begreppet kan sägas bestå av flera
delar, varav bland andra följande två är aktuella i detta
sammanhang. Den första är att den enskilde bör tillförsäkras en
sfär som skyddas mot otillbörligt intrång från myndigheter. Den
andra är att den enskilde bör ha rätt och möjlighet att själv
bestämma i vilka sammanhang uppgifter om honom eller henne får
utnyttjas och i så fall hur.
I svensk lagstiftning är skyddet för den enskildes integritet
inte absolut, utanden enskilde måste acceptera ett visst mått av
intrång till förmån för viktiga allmänna intressen. Det tyngsta
skälet till att man tillåter registrering av känsliga
personuppgifter i olika typer av myndighetsregister är att det
finns stora samhälleliga vinster att göra med hjälp av dessa
register.
Hälso- och sjukvården är ett område där en god hantering av
personuppgifter kan ge stora förbättringar såväl i den dagliga
verksamheten som för forskning och utveckling. Det finns ett
flertal register inom hälso- och sjukvården i dag, vilka
omfattas av författningsreglering. Ett av syftena med att
författningsreglera ett registerområde är att stärka skyddet
för den enskildes integritet och att anpassa det i förhållande
till personuppgiftslagen.
Nuvarande bestämmelser på området
I svensk rätt finns inte någon legaldefinition av begreppen
personlig integritet och otillbörligt intrång i denna. Däremot
finns bestämmelser till skydd för den personliga integriteten i
lagar och förordningar på olika rättsområden.
I 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen (RF) föreskrivs bland
annat att det allmänna skall värna om den enskildes privatliv och
familjeliv. I 2 kap. 3 § andra stycket RF anges att varje
medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skall
skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att
uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk
databehandling.
Sedan år 1998 reglerar personuppgiftslagen (1998:204), PUL,
närmare skyddet för den enskildes personliga integritet vid
behandling av personuppgifter. PUL utgör ett genomförande i
svensk lagstiftning av EG-direktivet om personuppgifter
(Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter). PUL är subsidiär i förhållande till avvikande
bestämmelser i lag eller förordning. Sådana bestämmelser får
dock inte strida mot det underliggande EG-direktivet. Lagen är
nu föremål för en översyn. Syftet med denna är att inom ramen
för direktivets bestämmelser åstadkomma ett regelverk som mera
tar sikte på missbruk av personuppgifter och andra obefogade
intrång i den personliga integriteten än vad den nuvarande lagen
gör (dir. 2002:31).
Den närmare regleringen av automatiserad behandling av
personuppgifter inom hälso- och sjukvården står lagen (1998:543)
om hälsodataregister (hälsodataregisterlagen) och lagen (1998:544)
om vårdregister (vårdregisterlagen) för. De infördes som en följd
av att man ansåg det nödvändigt att författningsreglera
personregister inom hälso- och sjukvården för att skydda den
enskildes integritet. Då hälsodataregisterlagen och
vårdregisterlagen utarbetades ansåg hälsodatakommittén
(SOU 1995:95) att det inte var nödvändigt att författningsreglera
även de nationella kvalitetsregistren, främst på grund av att de
ofta är tidsbegränsade.
Andra viktiga författningar på området är sekretesslagen
(1980:100), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område samt
patientjournallagen (1985:562).
Hälso- och sjukvårdssekretessen regleras i 7 kap. 1 §
sekretesslagen och omfattar personuppgifter i de nationella
kvalitetsregistren i den mån de register förs inom ramen för
hälso- och sjukvården. Enligt bestämmelsen gäller sekretess för
uppgifter om enskilds hälsotillstånd och andra personliga
uppgifter om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Enligt
7 kap. 1 § sista stycket får en landstingskommunal eller kommunal
myndighet som bedriver hälso- och sjukvård lämna uppgift till en
annan sådan myndighet för forskning eller framställning av
statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det
inte kan antas att den enskilde eller honom närstående lider men
om uppgiften röjs.
I 2 kap. 8 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område finns bestämmelser om tystnadsplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal inom den enskilda hälso- och
sjukvården.
I 9 kap. 4 § sekretesslagen regleras sekretesskyddet för uppgifter
som rör enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, vilka
förekommer hos myndighet i dess verksamhet som avser framställning
av statistik eller annan därmed jämförbar undersökning. Paragrafen
fick en ny lydelse genom en ändring som trädde i kraft den
1 april 2001 (SFS 2001:101). Ändringen var föranledd av en
EG-förordning (Rådets förordning EG nr 322/97 av den 17 februari
1997 om gemenskapsstatistik) och syftade till att anpassa
bestämmelserna i sekretesslagen till denna. Den nya utformningen
av bestämmelsen innebar en skärpning av sekretessen i vissa
avseenden och medförde bland annat att uppgifter om avliden inte
längre fick lämnas ut, utom då uppgifterna skall användas för
forsknings- eller statistikändamål.
Författningsreglerade register inom hälso- och sjukvården
Hälsodataregistren är rikstäckande, centrala register som förs
av centrala förvaltningsmyndigheter. Uppgifter i hälsodataregister
får behandlas för att framställa statistik och för att följa upp,
utvärdera och kvalitetssäkra hälso- och sjukvården. Uppgifter
får även behandlas för forskning och epidemiologiska
undersökningar som den personuppgiftsansvarige utför. Det åligger
den personuppgiftsansvarige att se till att uppgifter i ett
hälsodataregister används på ett sätt som överensstämmer med
registrets ändamål. Hälsodataregister får endast innehålla de
uppgifter som behövs för något eller några av de angivna
ändamålen; andra uppgifter är inte tillåtna. Det är endast den
personuppgiftsansvarige som får ha direktåtkomst till uppgifterna.
Sekretess för dessa uppgifter regleras i 9 kap. 4 § sekretesslagen.
De personregister som används för dokumentation av vården av
patienter och för sådan administration som rör enskilda patienter
och som syftar till att bereda vård i enskilda fall utgör
vårdregister. Det är den individinriktade verksamheten inom
vården som omfattas av regleringen. Det gäller såväl
sjukdomsförebyggande åtgärder, t.ex. allmänna och riktade
hälsokontroller, som egentlig sjukvård, t.ex. undersökning och
behandling vid ohälsa samt omvårdnad. Endast de som för angivna
ändamål behöver tillgång till uppgifterna har direktåtkomst till
dem. För att man skall få ta del av uppgifterna krävs att de
är nödvändiga för att man skall kunna utföra sitt arbete.
Åtkomsten får avse endast de uppgifter som behövs för arbetets
utförande.
Nationella kvalitetsregister
Beskrivning av kvalitetsregistren
På 1970-talet började man föra kvalitetsregister inom hälso- och
sjukvården. Framför allt under senare år har flera nya register
skapats och i dag finns det ett 50-tal. Flera av registren har
numera rikstäckning efter att tidigare ha varit lokala eller
regionala. Kvalitetsregistren inrättades för att följa upp
effekten av insatt behandling och förändring över tid av
behandlingsresultat och är som sådana mycket värdefulla. Bland
annat avsätts sedan flera år medel för utveckling och drift av
dessa register för kvalitetsutveckling inom hälso- och
sjukvården i de s.k. Dagmaröverenskommelserna mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen.
De nationella kvalitetsregistren utgör en särskild grupp register
som alla har skapats med ambitionen att de skall kunna utvecklas
och användas som kvalitetsuppföljningsinstrument på lokal,
regional och nationell nivå. Det övergripande syftet med registren
är att de skall bidra till att förbättra kunskaper om nyttan av
och riskerna med olika typer av medicinska åtgärder och ingrepp.
De innehåller unika data för arbetet med kvalitetssäkring på alla
nivåer inom hälso- och sjukvården. Registren är även en viktig
del i statistikframställning och forskning inom hälso- och
sjukvården. När kvalitetsregistren används i vardagsvården bidrar
de till en förbättrad kvalitet inom den svenska hälso- och
sjukvården. Vanligen har initiativet till att skapa
ett register kommit från en eller flera läkare inom aktuell
specialitet. Verksamheten med registren bygger på ett frivilligt
deltagande från ett stort antal olika enheter, inom hälso- och
sjukvården. Uppgiftslämnande skall grundas på att de enskilda
patienterna lämnar sitt samtycke till att deras medicinska
data används i registren och att de deltagande vårdgivarna
finner registret meningsfullt. Registren administreras vid
någon klinik eller institution inom ett sjukhus. Oftast är
landstinget personuppgiftsansvarig myndighet.
Registren har olika inriktning. Många har tillkommit i syfte
att beskriva eventuella skillnader i användningen av olika
behandlingsmetoder, i fråga om såväl geografisk spridning som
de symptom på vilka metoderna används. Register som inrättats
under de senaste åren har ofta varit inriktade på att belysa
skillnader i kvalitet, vårdutnyttjande eller medicinsk praxis.
En följd av att registren har tillkommit med olika syften är
att innehållet i dem varierar, men oftast innehåller de
följande uppgifter.
- Patientdata: personnummer, ålder, kön, diagnos,
symptom, indikationer för åtgärder, riskfaktorer, m.m.
- Åtgärder: operationer, typ av implantat.
- Effektdata: uppgifter som på något sätt mäter resultatet
av insatsen, t.ex. i form av ökad livslängd,
funktionsförmåga, och uppföljning gällande bl.a.
vidare vårdbehov, dödlighet, och dödsorsak.
- Variabler som beskriver komplikationer.
- Komplementär vård; vård vid andra enheter.
För de kvalitetsregister som påbörjades före den 24 oktober
1998 tillämpades t.o.m. den 30 september 2001 tillstånd som
meddelades med stöd av datalagen (1973:289). Att registreringen
var frivillig förutsatte att den enskilde hade lämnat sitt
samtycke för att personuppgifter skulle få registreras. Den 1
oktober 2001 blev PUL tillämplig på samtliga nationella
kvalitetsregister.
Datainspektionens rapport
Datainspektionen har undersökt hanteringen av tio av de
nationella kvalitetsregistren för att kontrollera hur
dataskyddsreglerna i datalagen (1973:289) och PUL efterlevs.
Resultatet har redovisats i Nationella kvalitetsregister,
Datainspektionens Rapport 2002:1. Två centrala frågor var om
informationsskyldigheten enligt datalagen och PUL uppfylls
och om samtycke har inhämtats från de registrerade på ett
korrekt sätt. Inspektionerna har i flera fall konstaterat att
informationsskyldigheten inte uppfylls. Tillstånd meddelade
enligt datalagen som ställer krav på samtycke från den som
skall registreras följdes endast i begränsad omfattning.
Datainspektionens utredning har visat att det råder osäkerhet
hos dem som behandlar känsliga personuppgifter om huruvida
det är nödvändigt att inhämta patienternas samtycke. Det råder
också osäkerhet om vem som är registeransvarig eller
personuppgiftsansvarig. Detta kan medföra olägenheter för de
registrerade, som inte alltid vet vem de skall vända sig till
om uppgifterna om dem i registren är felaktiga.
Med hänsyn till att det förekommer en omfattande behandling
av mycket integritetskänsliga personuppgifter i
kvalitetsregistren finns det enligt Datainspektionens
uppfattning starka skäl att låta de nationella kvalitetsregistren
omfattas av en särskild registerlagstiftning.
Kort om de övriga registren
De sex regionala cancerregistren som förs vid olika regionala
onkologiska center samlar in uppgifter inom sin region. De
svarar för framtagandet av regional cancerstatistik och gör
underlag för vårdprogram inklusive uppföljnings- och
kontrollrutiner för dessa program.
Det pågår diskussioner inom hälso- och sjukvården om att inrätta
ett vaccinationsregister och ett blodgivarregister.
Vaccinationsregistret är tänkt att bli ett rikstäckande register
som skall innehålla uppgifter om i princip alla vaccinationer
som görs i landet. Vårdgivaren skall bl.a. kunna få uppgifter
från registret inför behandling av en patient där det är
nödvändigt att veta om patienten har vaccinerats och i så fall
när vaccinationen skett. Likaså skall den enskilde kunna få
besked om vilka vaccinationer som han eller hon fått och när.
Det är både patientsäkerhets- och serviceskäl som motiverar
registret. Blodgivarregistret är tänkt att bli ett nationellt
register över samtliga blodgivare och innehålla alla uppgifter
som finns om deras blod. Registret skulle göra det möjligt för
den aktuella blodgivarcentralen att snabbt kunna få relevanta
fakta om blodgivarens blod, då han eller hon lämnar blod på en
annan central än den hon eller han i vanliga fall lämnar på.
Dessa uppgifter finns i dag hos den blodgivarcentral som är
blodgivarens vanliga blodgivarcentral. Registret bör också
kunna bidra till möjligheten att kontrollera att blodgivare
inte lämnar blod för ofta genom att lämna blod på flera ställen.
Donationsregistret hos Socialstyrelsen har funnits sedan år 1996
och är ett centralt register där alla kan registrera sin
inställning till organdonation.
Socialstyrelsen för också sedan år 1989 ett register,
metadonregistret, över personer som har varit aktuella inom
något av de fyra programmen för metadon underhållsbehandling.
Behovet av en författningsreglering av kvalitetsregister samt
översyn av övriga aktuella register
Författningsreglering av de nationella kvalitetsregistren
Redan i propositionen 1990/91:60 om offentlighet, integritet
och ADB uttalade regeringen att vissa register hos
Socialstyrelsen, landstingen, kommunerna och
Riksförsäkringsverket på sikt borde regleras i särskilda
registerlagar. En sådan reglering är ett led i en allmän strävan
att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband
med nödvändig registrering av känsliga personuppgifter i
vissa myndighetsregister. Konstitutionsutskottet betonade i
sitt betänkande (bet. 1990/91:KU11) vikten av att en
författningsreglering kommer till stånd i syfte att stärka
skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig
registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. Dessa
uttalanden ledde fram till den reglering som numera finns av
vårdregister och hälsodataregister.
I de nationella kvalitetsregistren behandlas en stor mängd
känsliga personuppgifter. Datainspektionen har i sin
inspektionsverksamhet funnit vissa brister i hanteringen av
registren. För att säkerställa att registren bedrivs
med nödvändig hänsyn till skyddet för den personliga integriteten
bör registren författningsregleras. Lagregleringen är också en
förutsättning för att bibehålla allmänhetens förtroende för
hanteringen av personuppgifter i vården och för att kunna
behålla och utveckla de nationella kvalitetsregistren i den
utsträckning som behövs. Regeringen anser därför att det behövs
en författningsreglering av dessa register.
Sekretesslagstiftning som berör de nationella kvalitetsregistren
De nationella kvalitetsregistren behöver ofta få ut uppgifter
från Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen, om avlidna.
Genom lagändring i 9 kap. 4 § sekretesslagen (SFS 2001:101)
upphörde denna möjlighet, vilket har orsakat problem vid förandet
av kvalitetsregistren. Ett avgörande från Kammarrätten i
Stockholm illustrerar problemet.
Kammarrätten i Stockholm avslog i en dom den 9 juli 2002, mål
nr 4060-2002, klagandens begäran att få ut uppgifter från
Socialstyrelsen om avlidnas dödsdatum och dödsorsak med
hänvisning till att uppgifterna inte ansågs behövas för
forsknings- och statistikändamål och därmed omfattades av absolut
sekretess. Begäran kom från Thoraxkliniken Karolinska sjukhuset
i Stockholm och uppgifterna var avsedda att användas för insamling
och analys i Hjärtkirurgiregistret, ett av de s.k. nationella
kvalitetsregistren.
Då kvalitetsregister således varken hänförs till forsknings-
eller statistikändamål kan registren inte längre få ut dessa
uppgifter. Uppgifter om dödsorsak är ofta en avgörande
förutsättning för kvalitetsregistrens funktion som kvalitets-
och uppföljningsinstrument. Uppgift om dödsdatum går att inhämta
från andra källor som inte omfattas av absolut sekretess, som
exempelvis folkbokföringsregistret.
Översyn av övriga register
De regionala cancerregistren, blodgivarregistren och
vaccinationsregistret, men i viss mån också donationsregistret
och metadonregistret kommer att innehålla eller innehåller redan
en stor mängd känsliga personuppgifter. Det är därför särskilt
viktigt att de ingår i den översyn av området som utredaren får i
uppdrag att utföra.
Uppdraget
Utredaren skall kartlägga de register för uppföljning och
kvalitetssäkring som finns i hälso- och sjukvården och i annan
medicinsk verksamhet. En fråga är vilka krav som skall ställas
för att ett register skall anses vara ett nationellt
kvalitetsregister. I uppdraget ingår således att lämna förslag
till hur dessa nationella kvalitetsregister skall definieras.
Utredaren skall föreslå hur behandlingen av personuppgifter i
nationella kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården eller
annan medicinsk verksamhet skall författningsregleras.
Utredaren skall särskilt beakta vilka uppgifter som skall få
registreras och vad som skall krävas vid behandling av
uppgifterna. Utgångspunkten bör, liksom i dag, vara att den
enskilde skall lämna ett uttryckligt och informerat samtycke
till behandlingen av personuppgifterna, dock skall utredaren
analysera konsekvenserna av att registreringen inte alltid
blir heltäckande om samtycke krävs. Utredaren skall göra en
lämplig avvägning mellan enskildas behov av skydd för den
personliga integriteten å ena sidan och nyttan för samhället
av de nationella kvalitetsregistren å den andra. Utredaren
skall även överväga för vilka ändamål uppgifterna får
behandlas, vad som skall gälla för register av olika livslängd,
för bevarande av uppgifterna samt vem som skall få åtkomst till
uppgifterna. Här avses om uppgifterna bör få överföras dels
mellan verksamheter inom hälso- och sjukvården inklusive den
enskilda vården, dels mellan hälso- och sjukvården och
myndigheter eller andra organisationer.
I utredarens uppdrag ingår att analysera om och i vilken
utsträckning uppgifter skall kunna lämnas och registreras för
verksamhet som bedrivs av andra än landsting.
Utredaren skall också granska om sekretessregleringen, främst
bestämmelsen i 9 kap. 4 § sekretesslagen, utgör hinder för att
uppgifter skall kunna lämnas till respektive lämnas ut från
kvalitetsregistren. Om så är fallet skall utredaren överväga om,
och i så fall i vilken utsträckning, uppgifter bör få lämnas
till respektive från registren. I sistnämnda fall skall utredaren
lämna förslag som gör sådant uppgiftsutlämnande möjligt. Om
utredaren stöter på andra problem med anledning av gällande
sekretessbestämmelser, skall utredaren även se över dessa
samt lämna förslag till lösning på problemen.
Utredaren skall överväga om övriga register, som de regionala
cancerregistren, donationsregistret och metadonregistret behöver
författningsregleras. Detta gäller också de register man planerar
att inrätta, som vaccinationsregistret och blodgivarregistret.
Om utredaren anser det nödvändigt, skall han också lämna
förslag till sådan författning.
Utredaren skall beakta de författningar som existerar i dag
och som påverkar behandlingen av personuppgifter på området
såsom personuppgiftslagen (1998:204) och det underliggande
EG-direktivet om personuppgifter, sekretesslagen (1980:100),
patientjournallagen (1985:562) och hälso- och
sjukvårdslagstiftningen i övrigt. Utredaren skall, i förekommande
fall, föreslå följdändringar i andra lagar och förordningar.
Hälso- och sjukvården utförs i dag av även andra än landstingen,
bl.a. av privata aktörer. En del av dem är små företag som också
kan ha intresse av att utveckla vårdens kvalitet och därför
själva vill föra kvalitetsregister. Detta kan också gälla för
övriga register som är i fråga. För dessa aktörer är det
särskilt viktigt att de administrativa konsekvenserna av en
författningsreglering inte går utöver de intressen regleringen
avser att skydda. Detta är en omständighet som utredaren skall
beakta i en särskild analys av konsekvenserna av reglers effekter
för små företags villkor. Utredaren skall, när det gäller
förslagens konsekvenser för små företag, samråda med
Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR).
Utredaren bör samråda med Datainspektionen.
Redovisning av uppdraget
Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.
(Socialdepartementet)