Post 4 av 37 träffar
Ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården, Dir. 2020:81
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 2020-08-13
Beslut vid regeringssammanträde den 13 augusti 2020
Sammanfattning
En kommitté i form av en delegation ska verka för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården, med fokus på kortare
väntetider. Detta gäller inte minst i det efterarbete som följer
på utbrottet av sjukdomen covid-19, då en stor mängd uppskjutna
vårdinsatser kommer att behöva omhändertas.
Delegationen ska bl.a.
- stödja regionernas arbete med att ta fram och genomföra
regionala handlingsplaner för ökad tillgänglighet,
- stödja ett effektivt resursutnyttjande och kortare väntetider
genom att informera om patienters valmöjligheter,
- stödja regionernas och kommunernas arbete med utvecklingen av
en nära och tillgänglig vård,
- utreda och lämna förslag, om så anses lämpligt, på en
nationellt samordnad sjukvårdsrådgivning genom 1177 Vårdguiden,
- utreda en utökad vårdgaranti,
- vidareutveckla överenskommelsen om kömiljarden, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget ska delredovisas senast den 30 juni 2021 och
slutredovisas senast den 15 maj 2022.
Svensk hälso- och sjukvård brister i tillgänglighet
Vården ska vara både jämlik och lätt tillgänglig. Den som har
det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Det
framgår av både hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och
patientlagen (2014:821).
Tillgänglighet handlar om balansen mellan invånarnas behov av
vård och vårdens kapacitet och resurser att möta dessa. En
tillgänglig vård innebär att vården är lätt att komma i kontakt
med och att insatser ges inom rimlig tid. Tillgänglighet handlar
också om geografisk närhet, behovsanpassade öppettider, gott
bemötande och möjligheter till digitala kontaktlösningar med
vården. Vidare innebär tillgänglighet att hälso- och sjukvården
ska utformas så att den inte utestänger personer med särskilda
behov, som exempelvis personer med funktionsnedsättningar eller
personer som har ett annat modersmål än svenska. Det är av
särskild vikt att berörda aktörer beaktar eventuella risker för
undanträngningseffekter, det vill säga att patienter med mindre
medicinska behov ges vård före patienter med större medicinska
behov, vid utformandet av olika tillgänglighetsinsatser.
Trots att svensk hälso- och sjukvård håller hög medicinsk
kvalitet har långa väntetider, liksom bristande tillgänglighet i
bred bemärkelse, varit ett problem sedan lång tid tillbaka. Det
konstaterar både Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och
omsorgsanalys i sina uppföljningar av tillgänglighet och
väntetider i vården. Sedan 2010 har Sverige därför en
lagreglerad nationell vårdgaranti som anger hur länge en person
som längst ska behöva vänta på vård. Andelen patienter som får
vård inom vårdgarantins gränser har likväl minskat sedan 2014.
Det innebär att allt fler patienter väntar allt längre tid på
vård. Denna bild bekräftas av flera patientenkäter. Likaså visar
internationella jämförelser att patienter i Sverige upplever
tillgängligheten till hälso- och sjukvården som sämre än
patienter i jämförbara länder, särskilt på kvällar och helger.
Vidare pekar studier på att det finns ett samband mellan
tillgängligheten till hälso- och sjukvård och befolkningens
förtroende för vården. En bristande tillgänglighet riskerar
därmed att underminera förtroendet för hälso- och sjukvården.
Att öka tillgängligheten och korta väntetiderna till hälso- och
sjukvården genomsyrar regeringens satsningar under
mandatperioden. Regeringen har därför beslutat om ett flertal
insatser på området. Den 1 januari 2019 infördes en förstärkt
vårdgaranti inom primärvården. I juni 2019 ingick staten och
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en överenskommelse om en
ny, uppdaterad kömiljard. Den följdes i december 2019 av
överenskommelsen om ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården
2020. Ungefär samtidigt beslutade regeringen även om flera andra
omfattande tillgänglighetssatsningar. Av dessa kan nämnas
fortsättningen på arbetet med standardiserade vårdförlopp för
cancer, liksom införandet av personcentrerade och sammanhållna
vårdförlopp för andra sjukdomsgrupper än cancer. Även
utvecklingen av den nära vården, där särskilda medel går till
att stödja arbetet med den förstärkta vårdgarantin inom
primärvården, utgör en central del av regeringens
tillgänglighetssatsningar. En annan central del är
överenskommelsen inom psykisk hälsa, där särskilda medel avsätts
för att korta köerna i barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).
Dessutom har satsningar gjorts på att stärka
kompetensförsörjningen i vården.
Dessa satsningar har i varierande utsträckning påverkats av att
regionerna under våren 2020 har behövt ställa om hälso- och
sjukvården för att bemöta utbrottet av covid-19, som orsakas av
det nya coronaviruset. I stället för att bedriva
utvecklingsarbete har regionerna och verksamheterna behövt
säkerställa ett akut omhändertagande av såväl virussmittade
patienter som patienter med andra akuta och svåra
sjukdomstillstånd. Det har bl.a. medfört att en stor mängd
planerade vårdbesök och operationer har ställts in eller
skjutits på framtiden. I april och maj 2020 var antalet
genomförda besök och operationer drygt 30 respektive cirka 50
procent lägre än föregående år, enligt den nationella
väntetidsdatabasen. När hälso- och sjukvården kommer att kunna
återuppta den ordinarie verksamheten igen är oklart, men
siffrorna från väntetidsdatabasen pekar mot att antalet
patienter i behov av vård då kommer att vara avsevärt mycket
större än tidigare. Det kommer att ställa höga krav på hälso-
och sjukvården under lång tid framöver för att patienter ska få
vård i rimlig tid.
Mot denna bakgrund finns ett behov av att fortsätta stödja
regionerna i deras tillgänglighetsarbete. Från ett nationellt
perspektiv finns även behov av att ta ett samlat grepp om
tillgänglighetsområdet för att därigenom skapa förutsättningar
för mer ändamålsenliga och kostnadseffektiva insatser på såväl
nationell som lokal nivå. Detta gäller inte minst i det
efterarbete som följer på utbrottet av covid-19, då en stor
mängd uppskjutna vårdinsatser kommer att behöva omhändertas. En
delegation ska därför inrättas vars arbete ska syfta till att
verka för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården, med
särskilt fokus på kortare väntetider. I denna del ska
delegationens arbete framför allt inriktas mot regional, till
skillnad från kommunal, hälso- och sjukvård eftersom det främst
är inom den regionalt finansierade hälso- och sjukvården som
utmaningarna med bristande tillgänglighet och långa väntetider
finns. Det finns behov av att skapa förutsättningar för att
förstärka arbetet med att öka tillgängligheten.
Uppdraget att stödja tillgänglighetsarbetet och dess samordning
Ytterst är det regionerna som ansvarar för vården och därmed för
tillgängligheten och för att patienter får vård i rimlig tid. En
central del i arbetet för att öka tillgängligheten är en väl
utvecklad och fungerande samverkan mellan alla berörda aktörer.
En förutsättning för att regionernas tillgänglighetsarbete ska
få genomslag i verksamheterna och komma patienterna till del är
att förtroendevalda inom regioner, tjänstemän, offentliga och
privata vårdgivare, liksom andra berörda aktörer såväl inom som
mellan regionerna, arbetar samordnat. Regionerna måste därför
fortsätta att ta ansvar för och prioritera ett kontinuerligt,
brett och långsiktigt tillgänglighetsarbete. På grund av
situationen med anledning av covid-19 har dock detta arbete i
varierande utsträckning förändrats. Efter utbrottet av covid-19
kommer utmaningarna att vara än större eftersom viss planerad
vård har skjutits på framtiden samtidigt som utbrottet har
skapat nya behov. Tillsammans ökar det behoven av hälso- och
sjukvård.
Regeringen kan stödja regionerna genom att skapa goda
förutsättningar för deras tillgänglighetsarbete. Det kan bl.a.
innebära att man från nationellt håll bistår regionerna genom
att stödja samarbeten och samordnar dialoger mellan och inom
regionerna samt med andra berörda aktörer, bl.a. privata
vårdgivare, i syfte att främja ett kontinuerligt, brett och
långsiktigt tillgänglighetsarbete. Genom att från nationellt
håll stödja och samordna regionernas tillgänglighetsarbete
stärks möjligheten till erfarenhetsutbyte över regiongränserna.
Goda arbetssätt och metoder för förbättrad tillgänglighet kan på
så sätt spridas mellan regionerna. Det är viktigt att regionerna
drar lärdom av varandras arbete för ökad tillgänglighet eftersom
det förbättrar förutsättningarna för att de åtgärder som
prioriteras är de mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva.
Samtidigt är det angeläget att insatser från nationellt håll
stödjer redan pågående utvecklingsarbete i regionerna. Det
inkluderar arbetet inom ramen för överenskommelser mellan staten
och SKR.
Stödja regionernas arbete med att ta fram och genomföra
regionala handlingsplaner för ökad tillgänglighet
Orsakerna till bristande tillgänglighet i vården skiljer sig åt
mellan olika delar av landet och mellan olika verksamheter inom
regionerna. Exempelvis skiljer sig förutsättningarna åt mellan
glesbygd och storstad när det gäller bl.a. fysiska avstånd till
vården, öppettider på vårdinrättningar, antalet vårdgivare samt
möjligheter att rekrytera och behålla personal. Vården kan
därför inte förväntas vara utformad på samma sätt överallt.
Därmed finns det inte en enskild nationell lösning på problemen
utan regionen behöver anpassa sina åtgärder efter lokala
förutsättningar, behov och utmaningar.
Tillgängligheten inom BUP är en stor utmaning i de flesta
regioner. Det finns därför särskilda behov av att utveckla
definierade insatser för att nå en god tillgänglighet inom BUP.
I november 2019 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag
att se över förutsättningarna för en sammanhållen god och nära
vård för barn och unga (dir. 2019:93). I uppdraget ingår bl.a.
att bedöma hur barn och unga med lättare psykisk ohälsa ska
kunna erbjudas ändamålsenligt stöd i högre utsträckning än vad
som sker i dag. Regeringen bedömer att det krävs en utvecklad
första linjens vård för barn och unga med psykisk ohälsa.
Inom ramen för statens och SKR:s överenskommelser om en ny,
uppdaterad kömiljard 2019 och ökad tillgänglighet i hälso- och
sjukvården 2020, ska regionerna ta fram regionala
nulägesrapporter och handlingsplaner för tillgängligheten i den
egna regionen. Nulägesrapporterna redovisades i oktober 2019 och
beskriver bl.a. de förutsättningar, behov och utmaningar som
präglar regionen när det gäller tillgänglighet till vård.
Nulägesrapporterna ska ligga till grund för de handlingsplaner
som regionerna ska lämna in senast den 31 mars 2021. Detta
senarelagda redovisningsdatum beslutades i en
tilläggsöverenskommelse som staten och SKR tecknade i april 2020
på grund av utbrottet av covid-19.
I handlingsplanen ska regionen bl.a. redogöra för regionens
målsättningar när det gäller väntetider till hälso- och
sjukvården. Det ska framgå vilka egna insatser och åtgärder som
regionen anser krävs för att uppnå en hållbar och förbättrad
tillgänglighet med kortare väntetider och minskade vårdköer.
Regionerna ska särskilt redovisa hur de arbetar och strategiskt
avser att arbeta för att patienter med kroniska sjukdomar ska få
vård efter behov och i rimlig tid. I handlingsplanen ska även
insatser kopplade till BUP belysas särskilt. Vidare ska regionen
i handlingsplanen redogöra för hur utbrottet av covid-19 har
påverkat regionens tillgänglighetsarbete, vilka särskilda
tillgänglighetsutmaningar utbrottet medför framöver och hur
regionen kommer att arbeta med att säkerställa tillgängligheten
efter covid-19.
I januariavtalet, som är en sakpolitisk överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet
de gröna, framgår att en generalplan för kortare köer inom
vården ska tas fram tillsammans med regionerna. Dessa
kommittédirektiv, tillsammans med de regionala
handlingsplanerna, utgör en generalplan för ökad tillgänglighet
i hälso- och sjukvården.
Delegationen ska därför
- stödja regionerna i arbetet med att ta fram regionala
handlingsplaner med regionala målsättningar för ökad
tillgänglighet,
- inom ramen för arbetet med de regionala handlingsplanerna,
stödja utvecklingen av ökad tillgänglighet till vård och stöd
för barn och unga med psykisk ohälsa,
- inom ramen för arbetet med de regionala handlingsplanerna,
stödja regionerna i deras arbete för att säkerställa
tillgängligheten såväl under som efter utbrottet av covid-19,
- sammanställa och analysera de regionala nulägesrapporterna och
handlingsplanerna som stöd för regionerna och som information
till regeringen,
- stödja regionerna i deras arbete med att genomföra de åtgärder
som anges i de regionala handlingsplanerna, och
- om det finns behov, föreslå andra insatser som bedöms
nödvändiga för att förbättra tillgängligheten i hälso- och
sjukvården med fokus på kortare väntetider.
Stödja ett effektivt resursutnyttjande och kortare väntetider
genom att informera om patienters valmöjligheter
Skillnader i väntetid både inom och mellan olika regioner, samt
mellan olika vårdgivare inom samma specialistområde, pekar på
att det finns möjlighet att korta patientens väntetid om
vårdgivarnas och regionernas samlade kapacitet används mer
effektivt. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har regionen en
skyldighet att se till att patienten får vård hos en annan
vårdgivare, utan extra kostnad, i de fall regionen inte kan
erbjuda vård inom vårdgarantins tidsgränser. Problemet med långa
väntetider bör dock adresseras redan innan patienten har väntat
så länge.
I patientlagen fastslås att patienter har möjlighet att välja
utförare av offentligt finansierad öppen vård, inom eller utom
hemregionen, obeaktat väntetiderna. Enligt SKR:s rekommendation
om valmöjligheter inom hälso- och sjukvården och riksavtal för
utomlänsvård, ska patienter även erbjudas att välja behandling
inom sluten vård vid sjukhus i andra regioner, under
förutsättning att hemregionen i förväg godkänt patientens behov
via remiss. I dessa fall står hemregionen för vårdkostnaden och
patienten får bekosta resan. I dag finns det därför pågående
samarbeten mellan regionerna om möjligheten för patienter att
välja sluten vård i olika regioner. Kunskapen om rådande
valmöjligheter är dock inte sällan låg bland såväl
verksamhetsledning och vårdpersonal som patienter. Det innebär
en ökad risk för att patienter väntar onödigt länge på vård.
I överenskommelsen om ökad tillgänglighet i hälso- och
sjukvården 2020 anges att SKR ska inleda en förstudie som tittar
på vilken information om väntetider och kvalitets- och
patientnöjdhetsdata som skulle kunna tillgängliggöras på 1177
Vårdguidens webbplats. I uppdraget ingår bl.a. att redogöra för
hur denna information skulle kunna presenteras på webbplatsen, i
syfte att möjliggöra för allmänheten och patienter att jämföra
kvalitet, tillgänglighet och patientnöjdhet mellan olika
vårdgivare. Förstudien ska redovisas senast den 30 september
2020.
Genom att patienter t.ex. ges möjlighet att få vård hos andra
vårdgivare med kortare väntetider finns förutsättningar för ett
bättre resursutnyttjande och en ökad tillgänglighet. Detta kan
vara ett användbart arbetssätt i det efterarbete som följer på
covid-19.
Delegationen ska därför
- informera berörda aktörer om patienters möjlighet att få vård
hos andra vårdgivare, både i hemregionen och i andra regioner,
- lämna förslag på åtgärder som, inom ramen för gällande
lagstiftning och med hänsyn till regionernas behov av
långsiktiga planeringsförutsättningar för att kunna säkra en
stabilitet i vårdutbudet, kan underlätta för patienter att få
vård hos någon annan vårdgivare med kortare väntetider, såväl
inom den egna hemregionen som i andra regioner, i syfte att
verka för ett mer effektivt utnyttjande av den samlade
vårdkapaciteten,
- lämna förslag på insatser som stärker samarbetet mellan
regionerna,
- följa och stödja arbetet med att tillgängliggöra information
om väntetider och kvalitets- och patientnöjdhetsdata på 1177
Vårdguidens webbplats, och
- verka för att information och förslag på insatser görs
tillgängliga för alla patientgrupper, oberoende av eventuell
funktionsnedsättning.
Stödja regionernas och kommunernas arbete med utvecklingen av en
nära och tillgänglig vård
En tillgänglig primärvård som ges nära patienten ökar patientens
möjlighet att i första hand söka sig till primärvården. Det i
sin tur kan medföra att akutsjukvården och annan specialiserad
vård avlastas, vilket bedöms leda till frigjord vårdkapacitet
och ökad tillgänglighet i den specialiserade vården.
Den 1 januari 2019 trädde lagändringar i kraft som fastställer
att vården ska ges nära befolkningen. Eftersom hälso- och
sjukvård på primärvårdsnivå inbegriper både kommuner och
regioner har arbetet med utvecklingen av den nära vården inletts
på både kommunal och regional nivå, i olika omfattning och på
olika sätt. Under våren 2020 har arbetet delvis ändrat
inriktning eftersom hälso- och sjukvården har behövt anpassa
sina verksamheter utifrån de mer akuta behov som utbrottet av
covid-19 har medfört. Utvecklingen av en mer nära vård med fokus
på primärvården är dock fortfarande en prioriterad fråga för
regeringen, inte minst mot bakgrund av primärvårdens avgörande
roll i det hälsofrämjande arbetet och i vården riktad till äldre
personer och personer med kroniska sjukdomar.
Enligt januariavtalet ska en primärvårdsreform genomföras under
mandatperioden. I maj 2020 beslutade regeringen propositionen
Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en
primärvårdsreform (prop. 2019/20:164). I propositionen beskrivs
de tre målen med reformen: tillgängligheten till primärvården
ska öka, patienten ska bli mer delaktig genom en personcentrerad
vård och kontinuiteten i primärvården ska öka. För att stärka
utvecklingen av en god och nära vård har regeringen beslutat om
årliga överenskommelser med SKR: God och nära vård – en
omställning av hälso- och sjukvården med fokus på primärvård,
för 2019 och 2020. Enligt överenskommelsen för 2020 avsätts
medel till regionerna och kommunerna för att stödja utvecklingen
av den nära vården och för insatser som syftar till att stärka
kompetensförsörjningen samt för digitaliseringsarbetet i
regionerna. Totalt avsätts cirka 6,2 miljarder kronor för
överenskommelsen under 2020.
Regeringen avser att fortsätta stödja hälso- och sjukvårdens
utveckling av en mer nära vård. Arbetet behöver fortgå med kraft
och intensitet och genomföras utifrån regionala nulägesanalyser
och handlingsplaner. Utvecklingen är beroende av beslut som
stöder utvecklingen i den lokala kontexten. Vidare är
utvecklingen beroende av att samverkan på alla nivåer och mellan
alla aktörer, t.ex. regioner och kommuner, fungerar
tillfredsställande. Det visar inte minst den medicintekniska
utvecklingen som har medfört att alltmer av
sjukvårdsverksamheterna har kunnat överföras till öppen vård,
samtidigt som ansvaret för hemsjukvård i de flesta regioner har
överförts till kommunerna. Det innebär att den kommunala hälso-
och sjukvården har fått allt viktigare och mer komplicerade
uppgifter när det gäller allt fler personer med omfattande vård-
och omsorgsbehov. En god samverkan mellan den av regionen
finansierade hälso- och sjukvården och den kommunala hälso- och
sjukvården är därför en förutsättning för patientens möjlighet
att få en god och sammanhållen vård, rehabilitering och omsorg.
Delegationen ska därför
- följa arbetet i regioner och kommuner vad gäller utvecklingen
av en mer nära vård, med fokus på primärvården,
- föreslå ändamålsenliga och kostnadseffektiva insatser för hur
regeringen och statliga myndigheter kan fortsätta stödja
utvecklingen av den nära vården, med fokus på primärvården, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget att utreda och lämna förslag, om så anses lämpligt, på
en nationellt samordnad sjukvårdsrådgivning genom 1177 Vårdguiden
Omvärldsförändringar i form av t.ex. demografi och förväntningar
på välfärdstjänster gör att hälso- och sjukvården i framtiden
inte kan utgå från samma logik som tidigare med fokus på besök
på t.ex. en vårdcentral eller ett sjukhus. Patienterna kommer
själva i större utsträckning att kunna medverka i vården och ta
hand om allt mer komplicerade sjukdomstillstånd. Patienterna
kommer då också successivt att få ett större behov av
information, rådgivning och stöd om hur de ska hantera
information om sitt hälsotillstånd i olika situationer. Detta
tydliggör ett ökat behov av stöd till patienter och närstående
så att de själva kan vidta åtgärder för att lindra symtom,
behandla sjukdomstillstånd och förbättra hälsotillstånd.
Det finns sedan snart två decennier en nationell
sjukvårdsrådgivning via 1177 Vårdguiden som erbjuder tjänster
via telefonnumret 1177 och genom en webbplats, www.1177.se. Där
erbjuds olika webbtjänster, t.ex. journal på nätet eller
tidsbokning. Regionernas och kommunernas bolag Inera AB hanterar
tekniken nationellt medan regionerna hanterar innehåll i form av
information eller val av webbtjänster utifrån regionala behov
och önskemål. För invånarna innebär detta att man ringer ett
telefonnummer och blir kopplad vidare till en regional
organisation för sjukvårdsrådgivning. Även den gemensamma
webbplatsen har regionala tillämpningar där regionerna fyller på
innehåll utifrån sina behov. Detta upplägg medför att
sjukvårdsrådgivningen varierar över landet, t.ex. när det gäller
vilken information som ges, vilka webbtjänster som erbjuds och
vilka frågor sjukvårdsrådgivningen på telefon kan hantera.
Behovet av en tillgänglig sjukvårdsrådgivning uppmärksammades
tydligt i samband med utbrottet av covid-19 under våren 2020 då
väldigt många människor kontaktade 1177 Vårdguiden på telefon.
Det medförde en kraftigt ökad belastning på tjänsten med långa
väntetider i flera delar av landet.
Under 2018 tog Inera AB och SKR tillsammans med regionerna fram
en gemensam målbild för första linjens vård och 1177 Vårdguidens
roll. Med utgångspunkt i denna målbild ansökte sedan SKR under
2019 om medel från regeringen för en särskild satsning.
Regeringen godkände ansökan och har avsatt 163 miljoner kronor
under 2019–2020. Medel avses avsättas även för 2021. Det är
viktigt att regeringen beaktar regionernas utvecklingskraft för
att möjliggöra införandet av t.ex. nya e-tjänster som kan
effektivisera verksamheterna. Områden som diskuterats under
senare år som tros ha stor potential är bl.a. ökade möjligheter
till självservice för patienter samt artificiell intelligens och
beslutsstöd för medarbetarna.
Frågan om den nationella sjukvårdsrådgivningens roll i hälso-
och sjukvårdssystemet har även lyfts av två nyligen avslutade
utredningar. Utredningen Samordnad utveckling för god och nära
vård framhöll i sitt delbetänkande God och nära vård – En
primärvårdsreform (SOU 2018:39) att befolkningens behov av
rådgivning sannolikt kommer att öka i framtiden och att detta
till stor del skulle kunna mötas genom en utveckling av de
tjänster som 1177 Vårdguiden erbjuder via t.ex. telefon. Likaså
resonerade utredningen Styrning för en mer jämlik vård i sitt
slutbetänkande Digifysiskt vårdval – Tillgänglig primärvård
baserad på behov och kontinuitet (SOU 2019:42) om
sjukvårdsrådgivningen och 1177 Vårdguiden, med fokus på vilken
roll en sådan funktion bör ha i utvecklingen av den nära vården.
Ingen av utredningarna gjorde dock någon fördjupad analys av
frågan och den sistnämnda rekommenderade därför fortsatt
utredning.
Nedanstående deluppdrag ska genomföras i samarbete med berörda
aktörer, bl.a. SKR samt regionernas och kommunernas bolag Inera
AB.
Delegationen ska därför
- utreda och lämna förslag, om så anses lämpligt, på hur en
nationellt samordnad sjukvårdsrådgivning genom 1177 Vårdguiden
bör utformas och regleras för att kunna möta behov och
förväntningar kopplade till utvecklingen av den nära vården,
- analysera möjligheter, om så anses lämpligt, att via en
nationellt samordnad sjukvårdsrådgivning tillhandahålla nya
typer av digitala tjänster eller funktioner när det gäller t.ex.
självservice eller artificiell intelligens,
- utreda och lämna förslag, om så anses lämpligt, på hur en
nationellt samordnad sjukvårdsrådgivning ska kunna upprätthållas
vid kraftigt ökade behov av sjukvårdsrådgivning på grund av
större kriser eller samhällsstörningar, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget att utreda en utökad vårdgaranti
Den nationella vårdgarantin anger hur länge en person som längst
ska behöva vänta på vård. Garantin är likadant utformad för alla
patienter och gäller vid fyra specifika nedslag i vårdkedjan. En
patient ska få komma i kontakt med regionens primärvård samma
dag som patienten söker kontakt (tillgänglighetsgaranti) och få
en medicinsk bedömning av legitimerad hälso- och
sjukvårdspersonal inom tre dagar (bedömningsgaranti).
Bedömningsgarantin, som även benämns den förstärkta
vårdgarantin, infördes den 1 januari 2019. Innan dess gällde en
besöksgaranti som innebar att patienten skulle få besöka läkare
i primärvården inom sju dagar från det att patienten sökt
kontakt med primärvården. Vårdgarantin innebär också att en
patient ska få besöka den specialiserade vården inom 90 dagar
från det att remiss har utfärdats eller, om någon remiss inte är
nödvändig, från det att patienten har sökt kontakt med den
specialiserade vården (besöksgaranti). Efter att vårdgivaren har
beslutat om planerad vård (exempelvis en operation eller annan
behandling) ska vården påbörjas inom 90 dagar
(behandlingsgaranti).
Socialstyrelsen lyfte redan 2012 i rapporten Vårdgaranti och
kömiljard – uppföljning 2009–2011, att vårdgarantins fyra
nedslag i vårdkedjan riskerar att leda till ändrade
prioriteringar och remissrutiner. Det kan i sin tur leda till
undanträngning av andra patientgrupper i behov av vårdinsatser
än dem som ingår i garantin. Myndigheten för vård- och
omsorgsanalys konstaterade 2015 i rapporten Varierande väntan på
vård – Analys och uppföljning av den nationella vårdgarantin,
att vårdgarantin fyller en viktig funktion men att den i
praktiken saknar betydelse för patienter med svårare och flera
sjukdomar. Det beror på att väntetider till bl.a.
diagnostisering, utredning, undersökningar och återbesök inte
ingår i vårdgarantin. Patienter som behöver flera vårdinsatser
garanteras därmed inte någon maximal tidsgräns för den totala
väntan på vård.
För patienter med akuta eller allvarliga vårdbehov är
vårdgarantin i praktiken inte heller särskilt relevant, eftersom
dessa patienter enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ges vård
först. Av det följer att vårdgarantin är mest relevant för
patienter med mindre, icke-akuta vårdbehov eftersom garantin för
dem innebär en signal om hur länge de som längst ska behöva
vänta. Följaktligen ska vårdgarantin ses som en maximal
väntetidsgräns som garanterar alla patienter, oavsett vårdbehov,
en lägstanivå vad gäller tillgänglighet i form av väntetider.
Vidare ställer vårdgarantin inte några krav på vårdens kvalitet,
hur vårdprocessen ska fungera för patienten eller hur kontakten
med vården ska se ut, t.ex. när det gäller tidsbokningar. Sådana
aspekter är viktiga för patienten och påverkar tillsammans med
väntetiderna den sammantagna upplevelsen av vården och dess
tillgänglighet. Att vårdgarantin är uppfylld räcker alltså inte
för att vården ska vara tillgänglig ur ett patientperspektiv.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har rekommenderat
regeringen att se över om vårdgarantin kan förstärkas och göras
mer relevant ur ett patientperspektiv genom att inkludera fler
delar av vårdkedjan.
Socialstyrelsen har också framhållit att det kan finnas skäl att
utreda om vårdgarantin kan och bör differentieras efter
patientens behov. Myndigheten anser att det i stället för en
bred vårdgaranti kan införas sjukdomsspecifika, målrelaterade
väntetider mellan remiss och behandlingsstart. En mer
differentierad vårdgaranti skulle därmed separera mer och mindre
brådskande vårdbehov, där brådskande diagnoser skulle få en mer
ambitiös vårdgaranti än de mindre brådskande. Den digitala
utvecklingen som möjliggör vård genom olika digitala kanaler är
också något som talar för en översyn av vårdgarantin.
Delegationen ska därför
- utreda för- och nackdelar med en utökad vårdgaranti, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Arbetet med vårdförlopp är viktigt för patienter med större
vårdbehov
De standardiserade vårdförloppen inom cancerområdet, liksom
personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp inom andra
sjukdomsområden, är exempel på tillgänglighetsinsatser som
kompletterar vårdgarantin. Inom cancervården har standardiserade
vårdförlopp funnits sedan 2015, formulerade i överenskommelser
mellan staten och SKR. Det finns i dag 31 standardiserade
vårdförlopp i cancervården. Ett standardiserat vårdförlopp
beskriver vilka utredningar och första behandlingar som ska
göras och vilka maximala ledtider som gäller för de olika
momenten. Ett standardiserat vårdförlopp ska ta så lång tid det
behöver ta, men inte innehålla några onödiga väntetider. Ett
standardiserat vårdförlopp inom cancervården startar då
välgrundad misstanke om cancer väcks och avslutas vid start av
behandling.
I juni 2019 beslutade staten och SKR om en ny satsning för att
ta fram personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp inom tio
sjukdomsområden, däribland stroke, hjärtsvikt, kol, sepsis,
schizofreni samt utredning av kognitiv svikt och
demenssjukdomar. Ett personcentrerat och sammanhållet
vårdförlopp kan på dessa områden omfatta en större del av
vårdkedjan än de standardiserade vårdförloppen inom
cancervården. De personcentrerade och sammanhållna vårdförloppen
har ett multidisciplinärt upplägg och kan involvera
primärvården, inklusive den kommunala hälso- och sjukvården, och
den specialiserade vården, som var för sig eller tillsammans
ansvarar för delar av vårdkontinuiteten. Syftet med dessa
vårdförlopp är att öka jämlikheten, effektiviteten och
kvaliteten i vården. Syftet är också att patienter ska uppleva
en mer välorganiserad och helhetsorienterad process utan onödig
väntetid i samband med utredning och behandling. Under 2020 ska
minst fem av vårdförloppen inom ramen för den nya satsningen
börja tillämpas. Vidare ska personcentrerade och sammanhållna
vårdförlopp för fler sjukdomsområden tas fram där psykiatriska
diagnoser ska prioriteras i detta arbete.
En del av den beskrivna problematiken med vårdgarantin kan
omhändertas genom de standardiserade vårdförloppen och de
personcentrerade och sammanhållna vårdförloppen. Till skillnad
från vad som gäller för vårdgarantin är dock tidsgränserna för
dessa vårdförlopp inte lagstadgade. Det finns därför ett behov
av att utreda om vårdgarantin kan utvecklas och göras mer
relevant för fler patientgrupper.
Delegationen ska därför
- om det bedöms lämpligt, lämna förslag på hur vårdgarantin kan
vidareutvecklas med särskild hänsyn till det pågående arbetet
med att utveckla de standardiserade vårdförloppen inom
cancerområdet och de personcentrerade och sammanhållna
vårdförloppen inom andra sjukdomsområden, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Förstärkt vårdgaranti för barn och unga med psykisk ohälsa
För BUP finns det sedan 2011 en målsättning om en förstärkt
vårdgaranti som innebär att barn och ungdomar inte ska behöva
vänta längre än 30 dagar på en första bedömning samt ytterligare
30 dagar till en fördjupad utredning eller behandling. Andelen
genomförda första bedömningar och påbörjade fördjupade
utredningar eller behandlingar inom dessa tidsgränser redovisas
månatligen uppdelat per region. Målsättningen är dock inte
lagstadgad utan formulerad i överenskommelser mellan staten och
SKR.
Eftersom det är extra viktigt att barn och unga får hjälp i tid,
och väntetiderna till BUP fortsätter att öka, är det särskilt
relevant att beakta väntetiderna till denna del av vården.
Enligt januariavtalet ska ett mål om en köfri BUP slås fast.
Delegationen ska därför
- bedöma om målsättningen om 30 dagar till första bedömning och
ytterligare 30 dagar till fördjupad utredning eller behandling
inom BUP bör kvarstå och i så fall regleras som en del av en
differentierad vårdgaranti, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget att vidareutveckla överenskommelsen om kömiljarden
Av januariavtalet framgår att det ska införas en uppdaterad
kömiljard som omfattar hela vårdkedjan och särskilt tar hänsyn
till kroniskt sjuka patienters behov. I juni 2019 ingick staten
och SKR en överenskommelse om en ny, uppdaterad kömiljard för
2019. Överenskommelsen omfattade cirka 1,6 miljarder kronor. I
december 2019 slöt parterna en ny överenskommelse om ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården 2020, som omfattar 2,9
miljarder kronor. På grund av utbrottet av covid-19 och dess
konsekvenser för hälso- och sjukvården, beslutade staten och SKR
i april 2020 om ett tillägg till överenskommelsen. Tillägget
innebär bl.a. att vissa prestationskrav stryks för resten av
2020 och att medlen i stället fördelas mellan regionerna utifrån
befolkningsstorlek.
De tidigare överenskommelserna om kömiljarden (2009–2014) var
nära kopplade till den nationella vårdgarantin. Avsikten med
satsningarna var att öka incitamenten för regionerna att nå
vårdgarantins tidsgränser. Ersättningen till regionerna
baserades på prestation och följsamhet till de två steg i
vårdgarantin som rör den specialiserade vården: besöks-
respektive behandlingsgarantin. Den nya kömiljarden som infördes
2019 består i stället av två block. Det första blocket
innefattar prestationskrav kopplade till regionens väntetider
och uppfyllnadsgrad av vårdgarantin. Det andra blocket handlar
om att regionerna ska bedriva ett strategiskt
tillgänglighetsarbete och förbättra sin väntetidsstatistik.
Regionerna ska bl.a. under 2020 börja rapportera alla besök i
primärvården och i den specialiserade vården, inklusive BUP,
till den nationella väntetidsdatabasen.
Prestationskraven i första blocket är i första hand formulerade
som relativa mått där regionen ska korta sina väntetider utifrån
sin egen väntetidssituation. Syftet är att jämna ut de skilda
förutsättningarna mellan regionerna och därmed öka incitamenten
för samtliga regioner att korta väntetiderna. Enligt den
nationella väntetidsdatabasen kortade majoriteten av regionerna
sina väntetider till den specialiserade vården under hösten
2019. Effekten syns tydligast för operation där vårdgarantins
uppfyllnadsgrad ökade med två procentenheter, från 74 procent i
november 2018 till 76 procent i november 2019. I 2020 års
överenskommelse utvecklades prestationskraven till att omfatta
fler delar av vårdkedjan, bl.a. inkluderades medicinsk bedömning
i primärvården, återbesök i den specialiserade vården samt
besök, utredning och behandling inom BUP.
Kömiljarden behöver fortsätta utvecklas under de kommande åren
för att bli så ändamålsenlig och kostnadseffektiv som möjligt.
Av överenskommelserna 2019 och 2020 framgår exempelvis att
prestationskraven successivt ska utvecklas och bli mer
omfattande, liksom att fler delar av vårdkedjan ska inkluderas.
För att det ska vara möjligt krävs ett bredare synsätt och att
fler tidsgränser inkluderas än de som ingår i vårdgarantin.
Detta, i kombination med de förväntningar och krav som finns på
att fortsätta utveckla överenskommelsen om kömiljarden, gör att
arbetet med att utveckla och förbättra överenskommelsen,
inklusive prestationsmodellen, måste fortsätta. Arbetet bör i
ökad utsträckning utgå från regionala behov, förutsättningar och
utmaningar för att ge kommuner och regioner bättre
planeringsförutsättningar. Samtidigt behöver överenskommelsen
vara enkel att kommunicera, transparent för berörda parter och
möjliggöra effektiv uppföljning och utvärdering. Likaså ska
onödig administration för regionerna minimeras.
Delegationen ska därför
- med särskild hänsyn till behoven hos personer med kroniska
sjukdomar, lämna förslag på hur överenskommelsen om kömiljarden
kan vidareutvecklas för att bli så ändamålsenlig och
kostnadseffektiv som möjligt,
- lämna förslag på huvudsakligt innehåll, utformning av
prestationskrav, modell för fördelning av medel, hur fler delar
av vårdkedjan kan inkluderas samt hur krav på inrapportering och
uppföljning av data bör formuleras,
- redogöra för möjliga styreffekter, t.ex. risken för eventuella
undanträngningseffekter, samt potentiella för- och nackdelar när
det gäller förslagen om kömiljardens vidareutveckling,
- med hänsyn till befintliga strukturer, t.ex.
överenskommelser mellan staten och SKR samt tidigare gjorda
utvärderingar och granskningar av överenskommelser som
styrmedel, analysera för- och nackdelar med regionala och
samverkansregionala överenskommelser mellan staten och
regionerna, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Konsekvensbeskrivningar
Delegationen ska särskilt redogöra för konsekvenserna för
berörda aktörer, inklusive ekonomiska konsekvenser. Om förslagen
medför kostnadsökningar för staten, regionerna eller kommunerna,
ska delegationen föreslå hur dessa ska finansieras. I synnerhet
ska konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och män,
flickor och pojkar beskrivas, liksom konsekvenserna för
socioekonomisk och regional jämlikhet samt hälso- och
sjukvårdens och berörda myndigheters roll. Vidare ska
delegationen särskilt redovisa hur förslagen kan påverka den
administrativa arbetsbördan och de administrativa kostnaderna
inom hälso- och sjukvården, inklusive i vilken del av hälso- och
sjukvården som dessa kommer att uppstå. Vid sina avvägningar ska
delegationen även beakta den administrativa bördan och de
ekonomiska konsekvenserna som kan uppkomma för privata aktörer.
Även konkurrensaspekter ska belysas.
Delegationen ska inom ramen för uppdraget särskilt beakta att
skyddet för den personliga integriteten säkerställs. I de fall
delegationen lämnar förslag som rör behandling av
personuppgifter ska den särskilt redogöra för hur hänsyn tagits
till behovet av informationssäkerhet, rättssäkerhet samt skydd
för den personliga integriteten. En sådan analys ska primärt
göras utifrån Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG men även
utifrån annan befintlig reglering, bl.a. lagen (2018:218) med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och
patientdatalagen (2008:355).
I 14 kap. 3 § regeringsformen anges att en inskränkning av den
kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett den. Det
innebär att en proportionalitetsprövning ska göras under
utredningsprocessen. Om något av delegationens förslag påverkar
den kommunala självstyrelsen ska därför, utöver dess
konsekvenser, också de särskilda överväganden som lett fram till
förslaget särskilt redovisas.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Delegationens arbete ska stödja redan pågående utvecklingsarbete
i regionerna, inklusive det som görs inom ramen för
överenskommelser mellan staten och SKR. Delegationen ska
samarbeta med SKR vid genomförandet av uppdragen. När det gäller
den del av uppdraget som rör sjukvårdsrådgivning och 1177
Vårdguiden ska delegationen även samarbeta med regionernas och
kommunernas bolag Inera AB.
Vidare ska delegationen samråda med de myndigheter som har
centrala uppgifter som berör uppdraget och med andra berörda
aktörer som t.ex. professions- och patientorganisationer. Det
gäller särskilt med Socialstyrelsen som har i uppdrag att följa
och analysera utvecklingen av väntetider och vårdköer inom
hälso- och sjukvården. Vid genomförandet av det uppdrag som
handlar om att stödja regionernas och kommunernas arbete med
utvecklingen av den nära vården ska delegationen särskilt
samverka med Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och
omsorgsanalys, som har i uppdrag att stödja, följa och utvärdera
utvecklingen av den nära vården. Delegationen ska också samverka
med det Nationella vårdkompetensrådet.
I den mån det bedöms lämpligt ska delegationen även föra dialog
med andra pågående utredningar, t.ex. Utredningen om en
sammanhållen god och nära vård för barn och unga (S 2019:05).
Detta gäller särskilt deluppdraget om att stödja regionerna i
utvecklingen av ökad tillgänglighet till vård och stöd för barn
och unga med psykisk ohälsa. Vid genomförandet av uppdraget ska
delegationen beakta tidigare genomförda utredningar och
uppföljningar av bl.a. vårdgarantin och kömiljarden.
Följande uppdrag ska redovisas senast den 30 juni 2021:
- Uppdraget att stödja regionernas arbete med att ta fram och
genomföra regionala handlingsplaner för ökad tillgänglighet, när
det gäller att
- stödja regionerna i arbetet med att ta fram regionala
handlingsplaner med regionala målsättningar för ökad
tillgänglighet,
- inom ramen för arbetet med de regionala handlingsplanerna,
stödja utvecklingen av ökad tillgänglighet till vård och stöd
för barn och unga med psykisk ohälsa,
- inom ramen för arbetet med de regionala handlingsplanerna,
stödja regionerna i deras arbete för att säkerställa
tillgängligheten såväl under som efter utbrottet av covid-19, och
- sammanställa och analysera de regionala nulägesrapporterna och
handlingsplanerna som stöd för regionerna och som information
till regeringen.
- Uppdraget att stödja ett effektivt resursutnyttjande och
kortare väntetider genom att informera om patientens
valmöjligheter.
- Uppdraget att utreda och lämna förslag, om så anses lämpligt,
på en nationellt samordnad sjukvårdsrådgivning genom 1177
Vårdguiden.
- Uppdraget att vidareutveckla överenskommelsen om kömiljarden.
Följande uppdrag ska redovisas årligen, senast den 30 juni 2021
och senast den 15 maj 2022:
- Uppdraget att stödja regionernas och kommunernas arbete med
utvecklingen av en nära och tillgänglig vård.
Följande uppdrag ska redovisas senast den 15 maj 2022:
- Uppdraget att stödja regionernas arbete med att ta fram och
genomföra regionala handlingsplaner för ökad tillgänglighet, när
det gäller att
- stödja regionerna i deras arbete med att genomföra de åtgärder
som anges i de regionala handlingsplanerna, och
- om det finns behov, föreslå andra insatser som bedöms
nödvändiga för att förbättra tillgängligheten i hälso- och
sjukvården med fokus på kortare väntetider.
- Uppdraget att utreda en utökad vårdgaranti.
Delegationen ska fortlöpande informera Regeringskansliet
(Socialdepartementet) om arbetet.
(Socialdepartementet)