Post 27 av 37 träffar
Översyn av vägtrafikens samlade beskattning, Dir. 1996:37
Departement: Finansdepartementet
Beslut: 1996-04-25
Dir. 1996:37
Beslut vid regeringssammanträde den 25 april 1996
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl lätta som tunga
fordon. Översynen skall koncentreras till vad som är den lämpligaste
avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi- och
koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med
avseende på trafiksäkerhet och miljö. Reglerna om beskattning av
bilförmån ingår inte i uppdraget.
Bakgrund och gällande regler
I propositionen En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop.
1995/96:25) uttalade regeringen att en översyn av vägtrafikens samlade
beskattning omfattande såväl lätta som tunga fordon borde ske. En
särskild utredare bör nu tillkallas för att företa denna översyn.
Beskattning av vägtrafiken sker i olika former. Beskattningen kan delas
in i skatt på anskaffning, skatt på innehav och skatt på användning av
fordonet.
Skatt på anskaffning av fordonet
Skatt på anskaffning av fordon infördes redan under andra världskriget
som en tillfällig beskattning av statsfinansiella skäl. Skatten blev
senare permanent. Syftet härmed var att dämpa investeringar i fordon och
infrastruktur och en särskild skatt på personbilar, motorcyklar och
vissa lastbilar infördes genom lagen (1956:649) om omsättningsskatt på
motorfordon. Omsättningsskatten ändrades sedan till försäljningsskatt.
Skatten var från början en värdeskatt men ändrades senare till en
beskattning som beräknades efter fordonets tjänstevikt. Syftet var dock
fortfarande att skatten skulle stå i viss proportion till fordonets
värde. Lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, den i dag
gällande, trädde i kraft den 1 april 1978.
Sedan den 1 januari 1995 tas försäljningsskatt ut när fordonet första
gången förs in i svenskt bilregister, eller om fordonet är avställt, vid
avställningens upphörande.
Försäljningsskatt beräknas efter fordonets tjänstevikt, för tyngre
fordon totalvikt, och påverkas av vilken miljöklass fordonet hänförs
till. Med miljöklasser i försäljningsskattelagen avses de miljöklasser
som anges i bilavgaslagen (1986:1386).
Försäljningsskatt tas ut för alla personbilar, för bussar med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram samt övriga bussar om de är försedda
med dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 2 eller 3, för
lastbilar med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och lastbilar med en
totalvikt som överstiger 3 500 kilogram om de är försedda med
dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 2 eller 3, samt för
motorcyklar.
Försäljningsskatt tas ut för personbilar med 6 kr 40 öre per kilogram
tjänstevikt. För personbilar i miljöklass 1 eller 2 görs inga tillägg
eller avdrag, för fordon i miljöklass 3 ökas skatten med 2 000 kr. Samma
regler gäller för lastbil med skåpkarosseri och buss om totalvikten är
högst 3 500 kilogram. För lastbilar utan skåpkarosseri uppgår skatten i
miljöklass 1 och 2 till 4 000 kr och i miljöklass 3 till 6 000 kr. För
dieseldrivna lastbilar och bussar med en totalvikt över 3 500 kilogram
tas ingen försäljningsskatt ut i miljöklass 1. Om totalvikten är högst 7
000 kilogram tas skatt ut i miljöklass 2 med 6 000 kr och i miljöklass 3
med 20 000 kr. Vid högre vikt är skatten 20 000 kr respektive 65 000 kr.
För motorcyklar tas försäljningsskatten ut med mellan 1 340 kr och 4 480
kr.
I propositionen Skärpta avgaskrav för tunga fordon m.m. (prop.
1995/96:175) som nyligen överlämnats till riksdagen föreslås att
försäljningsskatten för tunga fordon ändras så att ingen
försäljningsskatt tas ut för fordon i miljöklass 2 och att skatten sänks
till 6 000 kr i miljöklass 3.
Skatten tas inte ut för fordon som vid skattskyldighetens inträde är av
en årsmodell som är trettio år eller äldre. Under tre år med början den
1 januari 1995 tas inte heller skatten ut för fordon som är inrättade
för drift med elektricitet från batterier i fordonet.
Fordonen är, som ovan nämnts, indelade i tre olika miljöklasser enligt
bilavgaslagen (1986:1386). Miljöklass 1 omfattar de fordon som ur
hållbarhets- och avgasutsläppssynpunkt uppfyller de högsta kraven.
Tillverkaren kan själv, om fordonet uppfyller kravet för
avgasgodkännande, välja vilken miljöklass fordonet skall hänföras till.
Försäljningsskatten har differentierats för att påskynda introduktionen
av fordon som uppfyller mer långtgående miljökrav. Försäljningsskatten
utformades så att skatten för personbilar i miljöklass 3 höjdes med
2 000 kr, för miljöklass 2 var den oförändrad och för miljöklass 1
sänktes den med 4 000 kr.
Medlemskapet i EU innebar att de regler om ekonomiska styrmedel som
gäller enligt EG-direktiven om bilavgaser skall genomföras i Sverige.
Den skattedifferens som fanns för lätta fordon i miljöklass 1 togs
därför bort fr.o.m. den 1 januari 1995 eftersom EG vid den tidpunkten
ännu inte tagit något beslut om avgaskrav som motsvarande miljöklass 1.
Ekonomiska styrmedel får endast tillämpas på de fordon som uppfyller den
standard för avgasrening som beslutats inom EU. Detta fick till följd
att försäljningsskatten ändrades för lätta fordon så skatten blev
densamma för fordon som hänfördes till miljöklass 1 och miljöklass 2.
Inom EU kommer avgaskraven på bilar att skärpas stegvis under de
kommande åren. Tidtabellen skiljer mellan de olika fordonskategorierna.
I samband med kravskärpningarna kan det ibland vara nödvändigt att ändra
de ekonomiska incitamenten för att gynna försäljningen av renare fordon.
Våren 1995 beslutade riksdagen om en nivåhöjning om 20 procent av
försäljningsskatten på vissa motorfordon. Denna nivåhöjning återtogs och
ersattes med en höjning av fordonsskatten. Skälet härför var att en
lägre nivå på försäljningsskatten stimulerar förnyelse av bilparken
vilket har positiva effekter på miljön.
Skatt på innehav av fordonet
Bilinnehav beskattas genom fordonsskatt. Fordonsskatt är en fast skatt
som tas ut med ett visst belopp för en viss tidsperiod oavsett i vilken
utsträckning fordonet faktiskt används.
Skatt på innehav av fordon infördes 1923. Fordonsägarna skulle betala de
kostnader som fordonen genom vägslitage förorsakade.
Enligt fordonsskattelagen (1988:327) tas fordonsskatt ut för
motorcyklar, personbilar, bussar, lastbilar, traktorer, tunga
terrängvagnar, motorredskap och släpvagnar som är eller bör vara
registrerade i bilregistret och som inte är avställda. Fordonsskattens
storlek varierar bl.a. med fordonsslag, skattevikt, drivmedel och
fordonets konstruktion. Tjänstevikten är skattevikt för personbil,
motorcykel, traktor och motorredskap. Totalvikten är skattevikt för
buss, lastbil, tung terrängvagn och släpvagn. Skatten tas ut med ett
grundbelopp och ett tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram
över den lägsta vikten i klassen.
Fordonsskatt tas inte ut för personbilar, bussar, lastbilar och
motorcyklar som är av en årsmodell som är trettio år eller äldre. I
vissa glesbygdskommuner tas skatten för personbil endast ut till den del
skatten överstiger 384 kr. Till följd av medlemskapet i EU slopades
skatterabatten för fordon som hänfördes till miljöklass 1 i
försäljningsskattelagen. Som kompensation härför slopades i stället den
årliga fordonsskatten under de fem första åren.
Fordonsskatten betalas för skatteår, eller i vissa fall skatteperiod.
Ett skatteår består av tre skatteperioder som vardera omfattar fyra
månader. Fordonsskatten skall i regel betalas under månaden före
ingången av ett skatteår. Slutsiffran i fordonets registeringsnummer
avgör när ett skatteår eller en skatteperiod börjar
Skatt på användning av fordonet
Bensin har beskattats sedan 1929. Den allmänna energiskatten infördes
1957 och skatteplikten omfattade bl.a. motorbrännolja och bensin. Sedan
den 1 januari 1995 tas skatt på drivmedel ut enligt lagen (1994:1776) om
skatt på energi. Denna lag ersatte tidigare lagar om energiskatt,
koldioxidskatt, svavelskatt, bensinskatt och dieseloljeskatt. Genom
lagen har en anpassning skett till de regler som gäller inom EU för
beskattning av mineraloljor. De grundläggande rättsakterna för
beskattning av mineraloljor är rådets direktiv 92/81/EEG av den 19
oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på
mineraloljor (mineraloljedirektivet), rådets direktiv 92/82/EEG av den
19 oktober 1992 om tillnärmning av skattesatserna för mineraloljor
(skattesatsdirektivet) och rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari
1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav,
flyttning och övervakning av sådana varor (cirkulationsdirektivet).
Energiskatt och koldioxidskatt tas ut på bensin, eldningsolja,
dieselbrännolja, fotogen, gasol, metan, naturgas, kolbränslen och
petroleumkoks. Den allmänna principen är att skatt skall tas ut om
bränslet används till uppvärmning eller motordrift. Energiskatt och
koldioxidskatt tas även ut på icke fossila bränslen. För sådana bränslen
kan skattebefrielse eller skattenedsättning medges under vissa
förutsättningar enligt mineraloljedirektivet.
Energiskatten på bränsle tas ut med ett bestämt belopp per vikt eller
volymenhet. Skatten är inte proportionell mot energiinnehållet.
Energiskatten varierar beroende på om bränslet används för drift av
motordrivna fordon eller uppvärmning. Bränslen som används för
motordrift beskattas med en förhöjd energiskatt.
Energiskatten på bensin är differentierad i två nivåer, en nivå för s.k.
blyfri bensin och en nivå för annan bensin. Dessutom är skatten på s.k.
blyfri bensin differentierad i två miljöklasser, miljöklass 3 och den
miljövänligare miljöklass 2. Skattedifferensen mellan miljöklass 2 och 3
är 6 öre och motsvarar merkostnaden vid produktion av miljöklass 2
bensin.
En grundtanke i mineraloljedirektivet är att skattesatsen för varje
bränslekategori skall vara enhetlig. Skattedifferentieringen mellan
blyfri bensin och annan bensin står i överensstämmelse med gällande
EG-regler. Däremot kräver den differentierade skatten på blyfri bensin ett
undantag enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet. Sverige har ansökt
om ett sådant undantag och beslut har nyligen fattats av rådet.
Vad gäller dieseloljebeskattningen skall den högbeskattade, ofärgade
dieseloljan användas vid fordonsdrift. Den är indelad i tre olika
miljöklasser. Standarddiesel beskattas enligt miljöklass 3 och den
miljövänligare dieseln enligt miljöklass 1 och 2.
Sverige beviljades undantag vid anslutningsförhandlingarna som medger
skattedifferentieringen av den högbeskattade, ofärgade dieseloljan.
Koldioxidskatt för fossila bränslen beräknas utifrån kolinnehållet i
bränslet. Under 1996 gäller att skattesatserna är beräknade att motsvara
ca 37 öre per kg utsläppt koldioxid.
Skoterskatt
I betänkandet Miljöklassning av snöskotrar (SOU 1995:97) föreslogs att
försäljningsskatt skulle införas på snöskotrar. Frågan om en skoterskatt
bör tas upp i detta sammanhang.
Uppdraget
Som framgått av föregående avsnitt har både fiskala motiv och miljöskäl
legat till grund för den nuvarande utformningen av beskattningen av
vägtrafiken. Den från fiskal synpunkt viktigaste skatten är energi- och
koldioxidbeskattningen av fordonsbränsle. Koldioxidbeskattningen är
också ett viktigt ekonomiskt styrmedel från miljösynpunkt. Även
försäljningsskatten har som framgått inslag av miljöpolitiskt styrmedel
genom kopplingen till miljöklasserna i bilavgaslagen. Olika sätt att
genom ekonomiska styrmedel, däribland skatter, minska vägtrafikens
negativa miljöeffekter har diskuterats i flera utredningar under senare
tid, bl.a. Trafik- och klimatkommittén och Miljöklassutredningen.
Även möjligheterna att genom ekonomiska styrmedel påverka fordons
utformning m.m. ur trafiksäkerhetssynpunkt har analyserats, bl.a. av
Vägverket. Från sistnämnda utgångspunkt kan den nuvarande anknytningen
av försäljningsskatt och fordonsskatt till fordonets vikt möjligtvis i
vissa fall vara negativ. Försäljningsskatten kan ha en dämpande effekt
på nybilsförsäljningen, vilket kan vara negativt ur miljösynpunkt
eftersom nya bilar generellt sett torde vara miljövänligare än äldre.
Möjligheterna att genom skatter och andra ekonomiska styrmedel uppnå
positiva effekter på vägtrafiken ur såväl miljö- som
trafiksäkerhetssynpunkt har således diskuterats ingående under senare
år. Trots det har någon samlad bedömning av vilka styreffekterna är av
de skatter som träffar vägtrafiken inte gjorts. Det är därför enligt
regeringens mening angeläget att en sådan analys kommer till stånd. I
avsaknad av detta underlag finns annars risk för bl.a. att de olika
skatterna har effekter som motverkar varandra och därigenom försvårar
att de mål som ställts upp kan nås.
Mot bakgrund av det anförda tillkallas en särskild utredare för att
analysera vad som är den lämpliga avvägningen mellan försäljningsskatt,
fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i syfte att förbättra den
samlade styreffekten med avseende på trafiksäkerhet och miljö.
Utredningen skall också överväga möjligheten att med ekonomiska
styrmedel öka utskrotningen av gamla bilar.
Både uttaget av försäljningsskatt och fordonsskatt är baserat på
fordonsslag, vikt och drivmedel och bestämmelserna är detaljerade. En
utgångspunkt bör vara att undersöka om det går att förenkla de regler
som i dag styr uttaget av försäljnings- och fordonsskatt. En möjlighet
är att låta skatten tas ut med enhetliga skattebelopp för alla
fordonskategorier. Vidare bör det, om man fortfarande finner det
lämpligt att låta vikten vara avgörande för vilken skatt som skall
betalas, bestämmas vilken vikt som skall vara skattevikt. Här kan
möjligen en beskattning som grundas på fordonets totalvikt vara
lämpligare än en beskattning som grundas på fordonets tjänstevikt.
Dessutom borde, i syfte att förenkla skatteuttaget, vissa fordonstyper
kunna hanteras likformigt.
För fordon som importeras begagnade uppbärs försäljningsskatten med lika
stort belopp som för motsvarande nya fordon. Här bör reglerna ses över
så att äldre importerade fordon inte, ur skattesynpunkt, behandlas
diskriminerande jämfört med äldre svenska fordon som blivit
skattepliktiga först efter ombyggnad.
Systemet för miljöklasser är ett verktyg för att minska miljöpåverkan
från trafiken. Miljöklassystemet såsom det är kopplat till
försäljningsskatten bör analyseras och en utvärdering bör ske av vilka
effekter systemet för miljöklassning av bilar fått. Härefter bör förslag
lämnas om det även fortsättningsvis är lämpligt att ha differentierad
försäljningsskatt eller om miljöklassningen bör läggas över på den
årliga fordonsbeskattningen. I detta sammanhang skall även undersökas om
trafiksäkerhetsaspekter kan beaktas vid skatteuttaget. Utredningen bör
vidare föreslå principer för uppdatering av de till miljöklassystemet
anknutna ekonomiska styrmedlen i samband med kravskärpningar enligt EG-
direktiven om bilavgaser. Härefter bör utredningen analysera möjligheten
att differentiera skatten på fordon med hänsyn till
bränsleförbrukningen, varvid även bilarnas transportkapacitet skall
beaktas.
Utredningens förslag skall ta sin utgångspunkt i de principöverväganden
Kommunikationskommittén ( K 1995:01) lämnar i sitt delbetänkande den 15
oktober 1996. Förslagen bör utformas på så sätt att den samlade
styreffekten ur trafiksäkerhet- och miljösynpunkt ökar. Utredningen
skall också göra en konsekvensbeskrivning av sina förslag utifrån
trafikpolitiska aspekter och analysera effekten av skatteförändringar.
Slutligen bör utredningen presentera förslag på en skoterskatt.
Skoterskatten skall utformas i enlighet med övriga förslag som
utredningen lämnar.
Utredningens förslag skall vara statsfinansiellt neutralt.
Utredningen bör samråda med övriga utredningar som behandlar områden som
har nära samband med fordonsbeskattningen. Utredningen bör också noga
följa de diskussioner som pågår inom EU vad gäller det område som
utredningen har att behandla. Utredningen skall särskilt redovisa hur
dess förslag förhåller sig till gällande EG-regler.
För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska
konsekvenser (dir. 1992:50), jämställdhet (dir. 1994:124) samt om att
pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23).
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 februari
1997.