Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2011/12:70 Europeiskt tillsynssamarbete på finansmarknadsområdet Prop. 2011/12:70 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 2 februari 2012 Fredrik Reinfeldt Peter Norman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll En ny struktur har skapats inom EU för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet är att uppnå en väsentlig förbättring av möjligheterna att följa och analysera utvecklingen och att vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten inom EU. I den nya strukturen för finansiell tillsyn ingår tre europeiska tillsynsmyndigheter; Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Myndigheterna och nämnden inrättades genom särskilda EU-förordningar. De nya myndigheterna ska bl.a. utveckla bindande tekniska standarder, verka för en enhetlig tillämpning av det EU-gemensamma regelverket på finansmarknadsområdet, kunna fatta bindande medlingsbeslut vid tvister mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter, övervaka att medlemsländernas tillsynsmyndigheter följer antagna EU-regler och vid behov utfärda rekommendationer. Myndigheterna ska samla in data och information, i huvudsak genom de nationella tillsynsmyndigheterna. I krislägen ska det också finnas särskilda, övernationella befogenheter. Genom förslagen i denna proposition genomförs det s.k. omnibus I-direktivet. Direktivet innehåller ändringar av en rad sektorsdirektiv på bank-, värdepappersmarknads- och tjänstepensionsområdena. Ändringarna i dessa sektorsdirektiv innebär preciseringar av de befogenheter för de europeiska tillsynsmyndigheterna som ursprungligen fastställdes i de nämnda EU-förordningarna samt ändringar syftande till ett smidigt och effektivt samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 12 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder 14 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 19 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument 20 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 21 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 25 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 30 2.9 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 38 3 Ärendet och dess beredning 40 4 Bakgrund 40 4.1 Den nya tillsynsstrukturen 40 4.2 Översiktligt om omnibusdirektivet 43 5 Överväganden och förslag 44 5.1 Finalitydirektivet - direktiv 98/26/EG 44 5.2 Konglomeratdirektivet - direktiv 2002/87/EG 45 5.3 Marknadsmissbruksdirektivet - direktiv 2003/6/EG 47 5.4 Tjänstepensionsdirektivet - direktiv 2003/41/EG 49 5.5 Prospektdirektivet - direktiv 2003/71/EG 52 5.6 Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) - direktiv 2004/39/EG 56 5.7 Öppenhetsdirektivet - direktiv 2004/109/EG 60 5.8 Tredje penningtvättsdirektivet - direktiv 2005/60/EG 63 5.9 Kreditinstitutsdirektivet - direktiv 2006/48/EG 63 5.10 Kapitalkravsdirektivet - direktiv 2006/49/EG 70 5.11 UCITS IV-direktivet - direktiv 2009/65/EG 71 5.12 Sekretess 74 6 Ekonomiska konsekvenser 77 7 Författningskommentar 78 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 78 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 80 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder 81 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 82 7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. 83 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 83 7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 84 7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 86 7.9 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 88 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU 89 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 131 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 164 Bilaga 4 Parallelluppställning - Förteckning över bestämmelser som genomför omnibusdirektivet i svensk rätt 165 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 169 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 204 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 2012 207 Rättsdatablad 208 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 2. lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, 3. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 5. lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, 6. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 7. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 8. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument dels att 2 kap. 26, 27 och 34-36 §§, 4 kap. 23 och 24 §§, 6 kap. 1 e, 1 h och 5 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 26 § Finansinspektionen skall meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande inom tio arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om ett erbjudande till allmänheten avser överlåtbara värdepapper som ges ut av en emittent som inte tidigare har erbjudit överlåtbara värdepapper till allmänheten och som inte tidigare har fått överlåtbara värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, skall Finansinspektionen meddela beslut inom tjugo arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om en ansökan behöver kompletteras, skall Finansinspektionen snarast och senast inom tio arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen, underrätta sökanden och begära nödvändiga kompletteringar. När ett prospekt har godkänts, skall Finansinspektionen registrera det. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande inom tio arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om ett erbjudande till allmänheten avser överlåtbara värdepapper som ges ut av en emittent som inte tidigare har erbjudit överlåtbara värdepapper till allmänheten och som inte tidigare har fått överlåtbara värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, ska Finansinspektionen meddela beslut inom tjugo arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om en ansökan behöver kompletteras, ska Finansinspektionen snarast och senast inom tio arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen, underrätta sökanden och begära nödvändiga kompletteringar. När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av prospektet. Finansinspektionen ska även registrera prospektet. 27 § Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt skall lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten går med på det. Sökanden skall underrättas om ett överlämnande inom tre arbetsdagar från det att Finansinspektionen fattade sitt beslut. Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt ska lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten har gått med på det och om anmälan om detta har gjorts till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Sökanden ska underrättas om ett överlämnande inom tre arbetsdagar från det att Finansinspektionen fattade sitt beslut. 34 § Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, skall tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, skall kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen skall meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget skall därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget. En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom fem arbetsdagar från offentliggörandet. 35 § När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, skall inspektionen, på begäran av emittenten eller den som har upprättat prospektet, överlämna ett intyg om godkännandet till behöriga myndigheter i den eller de stater inom EES där ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad planeras. Intyget och en kopia av prospektet skall överlämnas inom tre arbetsdagar från det att begäran kom in till inspektionen eller, om begäran bifogats ansökan om godkännande, inom en arbetsdag från godkännandet av prospektet. Av intyget skall det framgå När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, ska inspektionen, på begäran av emittenten eller den som har upprättat prospektet, överlämna ett intyg om godkännandet till behöriga myndigheter i den eller de stater inom EES där ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad planeras. Intyget och en kopia av prospektet ska överlämnas inom tre arbetsdagar från det att begäran kom in till inspektionen eller, om begäran bifogats ansökan om godkännande, inom en arbetsdag från godkännandet av prospektet. Ett intyg ska samtidigt överlämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Av intyget ska det framgå 1. att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet, samt 2. om information har utelämnats enligt 19 § och i så fall skälen för detta. Om en utländsk behörig myndighet kräver att hela eller delar av prospektet översätts, skall översättningen bifogas den begäran som ges in till Finansinspektionen enligt första stycket och översändas till den andra myndigheten tillsammans med intyget och kopian av prospektet. Bestämmelserna i första-tredje styckena skall tillämpas även för eventuella tillägg som upprättas enligt 34 §. Om en utländsk behörig myndighet kräver att hela eller delar av prospektet översätts, ska översättningen bifogas den begäran som ges in till Finansinspektionen enligt första stycket och översändas till den andra myndigheten tillsammans med intyget och kopian av prospektet. Bestämmelserna i första-tredje styckena ska tillämpas även för eventuella tillägg som upprättas enligt 34 §. 36 § Ett prospekt som har godkänts av en behörig myndighet i en annan stat inom EES är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen från den behöriga myndigheten får ett intyg om att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Ett prospekt som har godkänts av en behörig myndighet i en annan stat inom EES är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen från den behöriga myndigheten får ett intyg om att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Finansinspektionen ska på sin elektroniska hemsida offentliggöra en förteckning över sådana intyg. Förteckningen ska hållas aktuell och informationen ska vara tillgänglig under minst tolv månader. 4 kap. 23 § Bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande av ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 15 i öppenhetsdirektivet. För ett sådant bolag som avses i 22 § får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande av ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget, om bolaget uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 15 i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 24 § Bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 14 i öppenhetsdirektivet. För ett sådant bolag som avses i 22 § får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier, om bolaget uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 14 i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 6 kap. 1 e § När ett prospekt är giltigt i Sverige enligt 2 kap. 36 §, skall Finansinspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet, om emittenten eller ett utländskt värdepappersföretag som medverkar vid ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet eller har överträtt bestämmelserna i 6 kap. 1 b § denna lag eller 15-18 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om emittenten eller det utländska värdepappersföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den myndighet som godkänt prospektet, fortsätter brottsligheten eller överträdelsen, får Finansinspektionen vidta åtgärd enligt 1 c och 1 d §§. Innan åtgärd vidtas skall inspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. När ett prospekt är giltigt i Sverige enligt 2 kap. 36 §, ska Finansinspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om emittenten eller ett utländskt värdepappersföretag som medverkar vid ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet eller har överträtt bestämmelserna i 6 kap. 1 b § denna lag eller 15-18 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om emittenten eller det utländska värdepappersföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den myndighet som godkänt prospektet, fortsätter brottsligheten eller överträdelsen, får Finansinspektionen vidta åtgärd enligt 1 c och 1 d §§. Innan åtgärd vidtas ska inspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt om vidtagna åtgärder. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, där bolaget ger in det dokument som anges i artikel 10 i prospektdirektivet. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan skall göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige skall anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas skall inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, där bolaget ger in det dokument som anges i artikel 10 i prospektdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs att 2, 9, 11 och 16 §§ samt rubriken närmast före 9 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, central värdepappersförvarare: ett företag som har auktorisation att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen. Anmälan av avvecklingssystem till Europeiska kommissionen Anmälan av avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten 9 § Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Europeiska kommissionen, liksom vem som är administratör för dem. På begäran av Riksbanken ska inspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken. Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, liksom vem som är administratör för dem. På begäran av Riksbanken ska inspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken. 11 § När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, skall inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. 16 § Godkännande av ett avvecklingssystem ska återkallas av Finansinspektionen om 1. administratörens tillstånd för clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument har återkallats, 2. administratörens tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller tillstånd enligt 2 kap. 1 § 1, 2, 4 eller 8 lagen om värdepappersmarknaden har återkallats, eller 3. avvecklingssystemet inte längre uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska kommissionen samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen. Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första stycket 3 meddela varning i stället för att återkalla godkännandet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfonder dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 5 §, 12 kap. 15 och 17 a §§ samt rubriken närmast 10 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag, 2. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), 4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 5. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial, 6. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet, 8. fondföretag: ett utländskt företag a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare, b) som tillämpar principen om riskspridning, och c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar, 9. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 8 a, 10. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder, 11. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning, 12. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag, 13. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 14. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden, 15. investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond, 16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §, 18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 19. mottagarfond: en värdepappersfond som a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas, 23. specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap., 24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 25. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och 26. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier, b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte. Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket. Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket. 10 kap. Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.5, 101.8 och 108.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. 12 kap. 15 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en värdepappersfond som förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse. Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och Europeiska kommissionen ska då underrättas så snart som möjligt. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna, Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska då underrättas så snart som möjligt. Om Finansinspektionen har vidtagit en åtgärd enligt tredje stycket utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndigheten och kommissionen därefter har beslutat att åtgärden ska undanröjas, ska inspektionen göra det. 17 a § Om Finansinspektionen har skäl att anta att ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § vid marknadsföringen åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i annat fall än som avses i 17 §, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att 13 kap. 6 a § och rubriken närmast före 13 kap. 6 a § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 13 kap. 6 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. Samarbete med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 6 a § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 6 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvist-lösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument dels att 17 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 17 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk). Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU. 17 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 16.2 och 16.4 i direktiv 2003/6/EG. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat dels att 1 kap. 3 §, 4 kap. 5 §, 6 kap. 5 § och 8 kap. 2 § samt rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, 8. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, 10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant, 15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, 17. utländskt återförsäkringsföretag: ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, och 18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. 4 kap. 5 § När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2 skall inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse skall lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn. När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse ska lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn. Den information som anges i första stycket skall också lämnas till Den information som anges i första stycket ska också lämnas till 1. behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i konglomeratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, och 2. Europeiska gemenskapernas kommission. 2. den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. 6 kap. Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 18.1a i konglomeratdirektivet. 8 kap. 2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av något av de reglerade företag i konglomeratet som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Inspektionen skall också ha rådfrågat Kommittén för finansiella konglomerat. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar dels att 10 kap. 6, 6 b och 9 §§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 9 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 6 § Finansinspektionen skall inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den skall redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, skall Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet skall innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt skall ligga till grund för inspektionens tillsyn. Finansinspektionen ska inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, ska inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, ska Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt andra stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. 6 b § Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 6 a §, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. 9 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden samt med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. 9 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1, och 132.1 i kreditinstitutsdirektivet. 11 kap. 2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också före ställningstagandet ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén. Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten. 3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska kommissionen när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att 1 kap. 5 §, 18 kap. 8 och 9 §§, 22 kap. 8 §, 23 kap. 5 §, 25 kap. 5, 12, 13 och 24 §§ samt rubriken närmast före 23 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 23 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster, b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument, c) placera finansiella instrument, eller d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster, 2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, 3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader, 4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation, 5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. att driva clearingverksamhet, 6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs, eller c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/10/EG, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, 10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial, 11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet, 12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man - inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att detta leder till avslut, 13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag, 14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §, 15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige, 18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man - regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att detta leder till avslut, 21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter: a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§, b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform, 25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, 26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige, 28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och 29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/22/EG. 29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU. 18 kap. 8 § En utgivare av skuldebrev behöver inte tillämpa bestämmelserna i 3-6 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. För en utgivare av skuldebrev får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 3-6 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 9 § En utgivare av aktier behöver inte tillämpa bestämmelserna i 10-12 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. För en utgivare av aktier får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 10-12 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 22 kap. 8 § Beslut enligt detta kapitel om handelsstopp eller stängning skall omedelbart offentliggöras. Om Finansinspektionen har meddelat beslut om handelsstopp enligt 2 § första stycket, skall inspektionen samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES. Beslut enligt detta kapitel om handelsstopp eller stängning ska omedelbart offentliggöras. Om Finansinspektionen har meddelat beslut om handelsstopp enligt 2 § första stycket, ska inspektionen samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 23 kap. Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 58a, 62.1, 62.2 och 62.3 i direktivet om marknader för finansiella instrument och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. 25 kap. 5 § Finansinspektionen skall återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om Finansinspektionen ska återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om 1. företaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. företaget inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, 3. företaget har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller 5. när det är fråga om svenska aktiebolag som har beviljats tillstånd att driva en reglerad marknad eller clearingverksamhet, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget. I de fall som avses i första stycket 1, 2, 4 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt. Vid tillämpningen av första stycket 5 skall det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551). Vid tillämpningen av första stycket 5 ska det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551). Om ett värdepappersinstituts eller en börs tillstånd återkallas, ska Finansinspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 12 § Finansinspektionen får förelägga ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, att göra rättelse om det överträder någon av följande bestämmelser eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem eller överträder bestämmelser i genomförandeförordningen som hänför sig till någon av följande bestämmelser: - uppföranderegler m.m. i 8 kap. 1, 12 och 22-33 §§, - hantering av limitorder i 9 kap. 1 §, - systematiska internhandlare i 9 kap. 2-8 §§, - information efter handel i 9 kap. 9 §, - dokumentation i 10 kap. 2 §, eller - rapportering av transaktioner i 10 kap. 3 och 4 §§. Om företaget inte följer föreläggandet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska gemenskapernas kommission skall omedelbart informeras när ett förbud meddelas. Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas. 13 § Om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, överträder någon annan bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av denna lag än dem som anges i 12 §, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Detsamma gäller om ett företag som genom direkt tillhandahållande av tjänster eller genom att driva en handelsplattform överträder någon bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, överträder någon annan bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av denna lag än dem som anges i 12 §, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Detsamma gäller om ett företag som genom direkt tillhandahållande av tjänster eller genom att driva en handelsplattform överträder någon bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Om värdepappersföretaget efter en sådan underrättelse fortsätter överträdelsen genom att handla på ett sätt som tydligt skadar investerarnas intresse i Sverige eller leder till att marknaden inte fungerar korrekt, får Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan föreläggande eller förbud meddelas, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska gemenskapernas kommission skall omedelbart informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. Om värdepappersföretaget efter en sådan underrättelse fortsätter överträdelsen genom att handla på ett sätt som tydligt skadar investerarnas intresse i Sverige eller leder till att marknaden inte fungerar korrekt, får Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan föreläggande eller förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. 24 § Om Finansinspektionen finner att en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet i fråga om behandling av innehavare av värdepapperen och information till sådana innehavare, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat inom EES där emittenten enligt tillämplig nationell rätt skall lagra sin regelbundna finansiella information. Detsamma gäller om inspektionen finner att emittenten inte offentliggör information som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, eller inte offentliggör informationen på ett sätt som uppfyller sådana krav. Om emittenten, trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, inte följer de bestämmelser i en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, skall inspektionen offentliggöra det förhållandet att bestämmelserna inte följs. Före offentliggörandet skall Finansinspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. Om Finansinspektionen finner att en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet i fråga om behandling av innehavare av värdepapperen och information till sådana innehavare, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat inom EES där emittenten enligt tillämplig nationell rätt ska lagra sin regelbundna finansiella information. Detsamma gäller om inspektionen finner att emittenten inte offentliggör information som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, eller inte offentliggör informationen på ett sätt som uppfyller sådana krav. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om emittenten, trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, inte följer de bestämmelser i en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, ska inspektionen offentliggöra det förhållandet att bestämmelserna inte följs. Före offentliggörandet ska Finansinspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 2.9 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 § och rubriken närmast före 16 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. Anmälan till behörig myndighet Anmälan till behörig myndighet och till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten 12 § Finansinspektionen ska anmäla ett beslut enligt 7 § till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget enligt underrättelse driver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 eller 15 §. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där företaget har tillgångar. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut enligt 7 § till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget enligt underrättelse driver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 eller 15 §. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där företaget har tillgångar samt till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES samt till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Finansinspektionen får i samband med en anmälan enligt första eller andra stycket begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om företagets tillstånd har återkallats, får begäran avse att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. 3 Ärendet och dess beredning Den 24 november 2010 beslutade Europaparlamentet och rådet det s.k. omnibus I-direktivet, nedan benämnt omnibusdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), se bilaga 1. En faktapromemoria har överlämnats till riksdagen, 2009/10:FPM45, Ändringsdirektiv om finansiell tillsyn. I oktober 2011 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag till hur omnibusdirektivet bör genomföras i svensk rätt. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2011/4185). Lagrådet Regeringen beslutade den 22 december 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i överväganden och förslag, avsnitt 5.9, och i författningskommentaren, avsnitt 7.1. 4 Bakgrund 4.1 Den nya tillsynsstrukturen Bakgrund I spåren av finanskrisen åren 2007 och 2008 blev det tydligt att det förekom brister i den finansiella tillsynen inom EU. Den främsta anledningen till detta var att tillsynsmodellerna fortfarande till stora delar var nationellt inriktade, trots en fortlöpande integrering av de europeiska finansmarknaderna med en mängd finansinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Samarbete och samordning mellan de nationella tillsynsmyndigheterna uppvisade också stora brister. För att komma tillrätta med dessa problem beslutade Europaparlamentet och rådet den 24 november 2010 - genom förordningar (EU nr 1093-1095/2010 - ESA-förordningarna) - ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). Systemet består av tre europeiska tillsynsmyndigheter; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska intimt samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna i avsikt att förbättra den inre marknadens funktionssätt. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utveckla bindande tekniska standarder, verka för en enhetlig tillämpning av det gemenskapsrättsliga regelverket på finansmarknadsområdet, kunna fatta bindande medlingsbeslut vid tvister mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, övervaka att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter följer antagna EU-regler och vid behov utfärda rekommendationer. Myndigheterna ska även samla in data och information. I krislägen har myndigheterna också särskilda, övernationella befogenheter. Vidare inrättades en europeisk systemrisknämnd (ESRB; se Europaparlamentets och rådets förordning EU nr 1092/2010). Nämnden har till uppgift att ansvara för makrotillsynen inom EU genom att identifiera risker för den finansiella stabiliteten och vid behov utfärda riskvarningar och rekommendationer till åtgärder för att hantera sådana risker. Även nämnden ingår i ESFS. Den 24 november 2010 beslutade Europaparlamentet och rådet även omnibusdirektivet. Genom ändring av en rad sektorsdirektiv preciseras genom detta direktiv de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter. De sektorsdirektiv som omfattas är följande. * Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutlig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (finalitydirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv (2002/87/EG) av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och av ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (konglomeratdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (marknadsmissbruksdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (tjänstepensionsdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (direktivet om marknader för finansiella instrument) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (öppenhetsdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (kreditinstitutsdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (kapitalkravsdirektivet) * Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning) (UCITS IV-direktivet) Närmare om de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter För att kunna fullgöra sina uppgifter har de europeiska tillsynsmyndigheterna utrustats med ett antal befogenheter som fastställts genom ESA-förordningarna. Förordningarna har direkt effekt, dvs. är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Dessa befogenheter är i huvudsak följande (se artikel 8.2 i förordningarna). * utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn (artikel 10) * utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande (artikel 15) * utfärda riktlinjer och rekommendationer (artikel 16) * utfärda rekommendationer när det gäller överträdelser av unionsrätten (se artikel 17.3) * fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter om krav på åtgärder i krissituationer och om lösning av tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer (artiklarna 18.3 och 19.3) * fatta enskilda beslut riktade till finansinstitut när det gäller direkt tillämpning av unionsrätten (artiklarna 17.6, 18.4 och 19.4). * avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde (artikel 34) * samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut så att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan fullgöra sina verksamhetsuppgifter (artikel 35) * utveckla gemensamma metoder för att utvärdera hur produktens särdrag och distributionsprocesserna inverkar på institutens finansiella ställning och konsumentskyddet * tillhandahålla en centralt tillgänglig databas med registrerade finansinstitut inom sitt behörighetsområde (om detta följer av rättsakterna i artikel 1.2) 4.2 Översiktligt om omnibusdirektivet Inledning Genom ändring av en rad sektorsdirektiv (se avsnitt 4.1) preciseras genom omnibusdirektivet de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter som ursprungligen fastställts i ESA-förordningarna. Detta krävs för att det europeiska systemet för finansiell tillsyn ska fungera effektivt. Sådana ändringar avser fastställandet av räckvidden för vissa befogenheter som de europeiska tillsynsmyndigheterna har, precisering av andra befogenheter som föreskrivs i unionsrätten samt ändringar som syftar till att uppnå att de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet fungerar smidigt och effektivt inom ramen för det europeiska tillsynssystemet. I omnibusdirektivet (artikel 13) preciseras vilka artiklar i sektorsdirektiven som kräver genomförande i nationell lagstiftning. Det är i huvudsak fråga om regler som säkerställer ett väl fungerande samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna. Nedan presenteras omnibusdirektivets huvudområden kortfattat. Tekniska standarder En stor del av omnibusdirektivet innehåller artiklar där det fastställs i vilka fall de europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta tekniska standarder. Dessa artiklar riktar sig till de europeiska tillsynsmyndigheterna och är inte föremål för genomförande i nationell lagstiftning. Bindande medling Enligt ESA-förordningarna ska sektorsspecifik lagstiftning ange när tvistlösningsmekanismen får användas för att lösa tvister mellan nationella behöriga myndigheter. Inom områden där det redan finns någon form av icke-bindande medling i den tillämpliga rättsakten eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska fattas av en eller flera nationella behöriga myndigheter, krävs det dessutom ändringar i sektorslagstiftningen för att säkerställa klarhet och minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut. Samarbete och utbyte av information Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella behöriga myndigheterna samarbetar nära med de europeiska tillsynsmyndigheterna. Omnibusdirektivet innehåller ändringar i sektorsdirektiven som syftar till att säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för utbyte av information som har införts genom ESA-förordningarna. En centralt tillgänglig databas med registrerade finansinstitut De europeiska tillsynsmyndigheterna har fått till uppgift att upprätta, offentliggöra och regelbundet uppdatera register och förteckningar över finansiella aktörer i unionen. Inrättandet av ett enda konsoliderat register för varje kategori finansinstitut inom EU syftar till att ge en förbättrad insyn och en effektivare tillsyn. 5 Överväganden och förslag 5.1 Finalitydirektivet - direktiv 98/26/EG Regeringens förslag: I de fall en deltagare i ett anmält avvecklingssystem gått i konkurs eller är föremål för företagsrekonstruktion ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden underrättas. Finansinspektionen ska anmäla anmälda avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i stället för till kommissionen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska artiklarna 1.1 och 1.2 i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt. Artikel 1.1 ändrar artikel 6.3 i finalitydirektivet (direktiv 98/26/EG). När beslut om inledande av insolvensförfaranden mot en deltagare i ett anmält avvecklingssystem har fattats, följer det redan av den tidigare lydelsen av nämnd artikel i finalitydirektivet att övriga medlemsstater ska underrättas. Genom ändringen införs krav på att även ESRB och Esma ska underrättas. Artikel 1.2 ändrar i artikel 10.1 i finalitydirektivet. Medlemsstaterna ska, enligt artikeln, ange vilka system, och vilka respektive systemoperatörer, som kommer att omfattas av finalitydirektivets tillämpningsområde, anmäla dem till kommissionen samt underrätta kommissionen om vilka myndigheter de har utsett enligt artikel 6.2. Den nu aktuella ändringen i artikeln innebär att Esma, inte kommissionen, ska motta nämnda anmälan. Esma ska vidare offentliggöra dessa uppgifter på sin webbplats. Skälen för regeringens förslag: Finalitydirektivet är genomfört i svensk rätt bl.a. genom lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden (avvecklingslagen). Vad avser artikel 6.3 i finalitydirektivet är denna genomförd i svensk rätt genom att Finansinspektionen, sedan myndigheten fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska underrätta de myndigheter som respektive stat inom EES har anmält till kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behöriga att motta sådan underrättelse (se 11 § avvecklingslagen). Underrättelseskyldigheten utökas nu genom ändring av finalitydirektivet till att även gälla gentemot ESRB och Esma. Detta bör framgå av lagen. Finansinspektionens underrättelseskyldighet att till kommissionen anmäla godkända avvecklingssystem ändras till att i stället avse Esma. Till följd av detta bör också de bestämmelser i avvecklingslagen som reglerar Finansinspektionens godkännande av ett avvecklingssystem samt definitionen av "anmält avvecklingssystem" ändras. 5.2 Konglomeratdirektivet - direktiv 2002/87/EG Regeringens förslag: Finansinspektionens rapportering till kommissionen enligt lagen om finansiella konglomerat ska i stället ske till den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. Den allmänna skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska systemrisknämnden. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till respektive europeisk tillsynsmyndighet för tvistlösning. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i konglomeratdirektivet som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska artiklarna 2.1 a, 2.2, 2.5, 2.7, 2.9 och 2.11 b i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt. Artikel 2.1 a ändrar artikel 4.2 i konglomeratdirektivet (direktiv 2002/87/EG). I sistnämnd artikel har införts en ändring som innebär att när en grupp identifierats som ett finansiellt konglomerat och samordnare blivit utnämnd, ska samordnaren informera den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. Tidigare skulle sådan information lämnas till kommissionen. Artikel 2.2 ändrar artikel 9.2 i konglomeratdirektivet. Artikeln innehåller de krav som medlemsstaterna ska ställa på de reglerade enheterna på nivån finansiellt konglomerat såvitt avser rutiner för intern kontroll och metoder för riskhantering. Artiklarna 9.2 och 9.3 innehåller en detaljerad uppräkning av de moment som ska ingå i riskhanteringssystemen och i rutinerna för kontroll. Genom omnibusdirektivet tillkommer en ny punkt d med innebörd att metoder för riskhantering även ska inbegripa arrangemang som införts för att vid behov bidra till och utveckla lämpliga arrangemang och planer för rekonstruktion och avveckling. Sådana arrangemang ska uppdateras regelbundet. Artikel 2.5 ändrar artikel 10.1 i konglomeratdirektivet. Artikel 10 innehåller sedan tidigare föreskrifter om att det bland de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utses en enda samordnare med ansvar för samordning och utövande av extra tillsyn över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat. Genom omnibusdirektivet har det i artikeln gjorts ett tillägg som innebär att samordnarens identitet ska offentliggöras på den gemensamma kommitténs webbplats. Artikel 2.7 ändrar artikel 12.1 i konglomeratdirektivet. Artikel 12 föreskriver att behöriga myndigheterna får utbyta uppgifter om de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat. Genom omnibusdirektivet har såvitt avser tredje stycket i denna artikel gjorts ett tillägg som innebär att även ESRB (i enlighet med artikel 15 i förordning nr 1092/2010) ska ingå bland de myndigheter som de behöriga myndigheterna kan utbyta uppgifter med. Artikel 2.9 ändrar artikel 14.1 i konglomeratdirektivet. Artikeln föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för att fysiska och juridiska personer som omfattas av extra tillsyn utbyter uppgifter som kan vara relevanta för tillsynen enligt konglomeratdirektivet. Ändringen innebär dels att begreppet "den extra tillsynen" ändras till "den extra och europeiska tillsynen", dels tillägg av en text med innebörd att medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder mot att utbyta uppgifter enligt direktivet samt med de europeiska tillsynsmyndigheterna i enligt med artikel 35 i ESA-förordningarna, vid behov genom den gemensamma kommittén. Genom artikel 2.11 b införs en ny artikel 18.1a i konglomeratdirektivet. I denna artikel införs en hänvisning till artikel 19 i ESA-förordningarna. Har Finansinspektionen invändningar mot ett beslut som fattats av en annan relevant myndighet enligt artikel 18.1 ska artikel 19 i förordningarna vara tillämplig. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Konglomeratdirektivet är genomfört i svensk rätt genom bl.a. lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (lagen om finansiella konglomerat). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på konglomeratdirektivet är följande. Ändringen i artikel 4.2 i konglomeratdirektivet bör medföra ändring i 4 kap. 5 § andra stycket 2 lagen om finansiella konglomerat, eftersom nu gällande lydelse anger att Finansinspektionen ska underrätta kommissionen om att en grupp har identifierats som ett finansiellt konglomerat och att inspektionen är samordnare. Kommissionen bör ersättas med den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ändringen i artikel 12.1 i konglomeratdirektivet bör medföra en ändring av 6 kap. 5 § lagen om finansiella konglomerat. Enligt gällande lydelse ska Finansinspektionen samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. I bestämmelsen bör infogas att samarbete och utbyte av information även ska ske med de europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. Artikel 14.1 i konglomeratdirektivet är i svensk rätt genomförd i 5 kap. 15 § lagen om finansiella konglomerat. Ändringen innebär att det informationsutbyte som möjliggörs genom artikeln utökas till att också omfatta de europeiska tillsynsmyndigheterna och en hänvisning görs till artikel 35 i respektive ESA-förordning. Denna ändring i konglomeratdirektivet bör, liksom ändringen i artikel 12.1, genomföras genom att även de europeiska tillsynsmyndigheterna förs in i samarbetsparagrafen (6 kap. 5 § lagen om finansiella konglomerat). Den nya artikeln som införs i konglomeratdirektivet, artikel 18.1a, bör medföra att en ny bestämmelse tas in i lagen om finansiella konglomerat där det anges i vilka situationer Finansinspektionen ska ha rätt att hänskjuta en fråga till relevant europeisk tillsynsmyndighet för tvistlösning. Slutligen krävs en lagändring som inte föranleds av genomförandebestämmelsen i omnibusdirektivet. Ändringen i artikel 18.1 i konglomeratdirektivet innebär bl.a. att Finansinspektionens skyldighet enligt artikeln att rådfråga kommittéen för finansiella konglomerat tas bort. Bestämmelsen i lagen om finansiella konglomerat som genomfört denna artikel bör justeras i enlighet härmed (8 kap. 2 § tredje stycket). De ändringar av artiklar i konglomeratdirektivet som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Den ändring som införs i artikel 9.2 i konglomeratdirektivet bör genomföras på lägre nivå än lag. Av 5 kap. 13 och 14 §§ lagen om finansiella konglomerat framgår att företag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Av förarbetena till lagen (prop. 2005/06:45 s. 140) framgår att regeringen ansåg att någon motsvarande uppräkning som skett i artikel 9.2 och 9.3 i konglomeratdirektivet inte borde tas in i lag utan i stället regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt lagen om finansiella konglomerat får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om kraven på system för riskhantering och rutiner för intern kontroll (9 kap. 1 § 8). Enligt artikel 13 i omnibusdirektivet är ändringen i artikel 10.1 i konglomeratdirektivet en artikel som medlemsstaterna ska genomföra. Ändringen tar dock sikte på sådant som faller på den gemensamma kommittén att säkerställa. Den bör således inte föranleda några svenska lagstiftningsåtgärder. I sammanhanget bör noteras att genom den ändring som skett i artikel 4 i konglomeratdirektivet följer en skyldighet för samordnaren (för svenskt vidkommande Finansinspektionen) att informera den gemensamma kommittén om vem som är samordnare för ett visst finansiellt konglomerat. 5.3 Marknadsmissbruksdirektivet - direktiv 2003/6/EG Regeringens förslag: Den allmänna skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser att det är olämpligt att sanktioner preciseras i normer av så låg konstitutionell valör som myndighetsföreskrifter. Sanktioner borde i stället framgå av lag. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska artiklarna 3.4, 3.6 a och 3.6 b i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt. Artikel 3.4 ändrar i artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet (direktiv 2003/6/EG). Ändringen i artikel 14 innebär att behöriga myndigheter årligen ska ge Esma uppgifter, i aggregerad form, om alla administrativa åtgärder och sanktioner som beslutas på grund av att personer som är ansvariga för de bestämmelser som antagits enligt direktivet inte har följts. Det rör sig alltså om en skyldighet för Finansinspektionen att lämna vissa statistiska uppgifter till Esma. Det föreskrivs också att en behörig myndighet ska meddela Esma om offentliggöranden av administrativa åtgärder eller sanktioner. Artikel 3.6 a, som ändrar artikel 16.2 i marknadsmissbruksdirektivet, behandlar utbyte av information mellan behöriga myndigheter och förfarandet när en myndighet vägrar att tillmötesgå en sådan begäran. En behörig myndighet kan hänskjuta frågan till Esma, (i stället för som tidigare till Europeiska värdepapperstillsynskommittén), som i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen kan ålägga en behörig myndighet att vidta en specifik åtgärd. Den behöriga myndigheten kan dock vägra att tillmötesgå begäran om uppgifter med hänvisning till andra stycket i artikel 16.2; hänvisning till allmän ordning, att ett rättsligt förfarande redan har inletts etc. Artikel 3.6 b - som ändrar artikel 16.4 - reglerar frågan om behöriga myndigheters möjlighet att begära att en annan myndighet inleder en undersökning eller om att få medverka vid en undersökning. Även i detta fall kan en behörig myndighet hänskjuta frågan till Esma som i enlighet med artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma kan ålägga den behöriga myndigheten att vidta en specifik åtgärd. Den behöriga myndigheten kan dock vägra att tillmötesgå en begäran om uppgifter med hänvisning till fjärde stycket i artikel 16.4. Skälen för regeringens förslag: Marknadsmissbruksdirektivet är i huvudsak genomfört i svensk rätt genom lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (marknadsmissbrukslagen) och lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (anmälningsskyldighetslagen). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på marknadsmissbruksdirektivet är följande. Artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet är genomförd i 17 § marknadsmissbrukslagen. Denna bestämmelse anger att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av marknadsmissbruksdirektivet. Om Esma införs som ytterligare en myndighet Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med på sätt som följer av marknadsmissbruksdirektivet, bör ändringen i artikel 14 avseende skyldigheten att lämna uppgifter till Esma om administrativa åtgärder och sanktioner anses genomförd. I promemorian angavs i denna del att det kan vara lämpligt att i föreskrifter precisera vilken typ av sanktioner Finansinspektionen ska lämna uppgifter om. Med anledning av Sveriges advokatsamfunds synpunkt vill vi förtydliga att ändringen i artikeln endast avser en uppgiftsskyldighet för Finansinspektionen gentemot Esma och att den inte tar sikte på utformningen av administrativa åtgärder och sanktioner. De ändringar som görs i artikel 16.2 och 16.4 bör medföra att en ny bestämmelse tas in i marknadsmissbrukslagen som anger i vilka fall Finansinspektionen ska få hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning. 5.4 Tjänstepensionsdirektivet - direktiv 2003/41/EG Regeringens förslag: Finansinspektionen ska anmäla beslut om att begränsa eller förbjuda förfoganderätten över ett försäkringsföretags tillgångar i Sverige och återkallelse av tillstånd till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i tjänstepensionsdirektivet som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås även att det införs en skyldighet för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med Eiopa. Remissinstanserna: Svensk Försäkring och Försäkringsjuridiska föreningen anser att genomförandet av omnibusdirektivet inte i någon del bör gå längre än vad direktivet föreskriver. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska artikel 4.1 a och 4.3 i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt. Artikel 4.1 a ändrar artikel 9.1 a i tjänstepensionsdirektivet (direktiv 2003/41/EG). Av sistnämnd artikel framgår att varje medlemsstat ska se till att tjänstepensionsinstitut som är etablerade inom dess territorium ska registreras av den behöriga tillsynsmyndigheten eller vara auktoriserat. Om institutet bedriver gränsöverskridande verksamhet, ska även de medlemsstater där institutet är verksamt framgå av registret. Ett nytt krav till den tidigare lydelsen är att sistnämnda uppgifter ska meddelas Eiopa. Artikel 4.3 ändrar artikel 14.4 andra stycket i tjänstepensionsdirektivet. Artikel 14 innehåller regler om de behöriga myndigheternas möjligheter att förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut etablerat inom dess territorium. Av andra stycket framgår att varje beslut om att förbjuda ett institut att utöva sin verksamhet ska omfatta utförliga skäl och delges institutet. Ett nytt krav införs nu om underrättelse av sådana beslut till Eiopa. Omnibusdirektivet innehåller också vissa ändringar av tjänstepensionsdirektivet som innebär informations- och samarbetsförpliktelser för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i förhållande till Eiopa (se artiklarna 4.1 b, 4.5 och 4.6 i omnibusdirektivet som ändrar artiklarna 9.5, 20.11 respektive 21 i tjänstepensionsdirektivet). Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vid genomförandet av tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt gjordes bedömningen att understödsföreningar som bedriver tjänstepensionsverksamhet (tjänstepensionskassor) omfattades direkt av detta direktiv. En reglering av tjänstepensionskassornas verksamhet infördes därför i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL). Tjänstepensionskassorna var registrerade i ett understödsföreningsregister. För att tjänstepensionsdirektivet inte skulle ge upphov till någon snedvridning av konkurrensen genomförde Sverige den möjligheten som ges i artikel 4 i direktivet att tillämpa vissa delar av detta på tjänstepensionsverksamhet i ett livförsäkringsbolag. Tillämpliga delar av tjänstepensionsdirektivet är artiklarna 9-16 och 18-20. Tjänstepensionsverksamheten ska hållas åtskild från övrig verksamhet i livförsäkringsbolaget. Försäkringsbolagen är registrerade i försäkringsregistret. Både försäkringsbolag och tjänstepensionskassor fick åta sig uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring. Den 1 april 2011 trädde en ny försäkringsrörelselag (2010:2043, FRL) i kraft. Genom införandelagen till FRL upphävdes UFL. En vid ikraftträdandet av FRL registrerad understödsförening får fortsätta bedriva verksamhet enligt UFL till utgången av år 2014. I FRL finns ingen särskild reglering för tjänstepensionsinstitut - tjänstepensionsverksamhet kan drivas i både bolagsform och föreningsform. Denna verksamhet ska liksom enligt tidigare lagstiftning hållas avskild från övrig verksamhet (se 4 kap. 8 § FRL). Den s.k. Solvens II-utredningen (dir. 2010:14) fick i uppdrag att utreda om det bör införas särskilda regler för tjänstepensionsverksamhet (se prop. 2009/10:246 avsnitt 5.2 och 5.3.2). Utredningen föreslår i sitt betänkande som överlämnades i oktober 2011 att en ny form av institut införs - tjänstepensionsinstitut (SOU 2011:68). Dessa institut ska få tillhandahålla produkter - förmåner - med anknytning till anställning. Möjligheten för försäkringsföretag att bedriva tjänstepensionsverksamhet under den option som ges enligt artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet föreslås upphöra. Utredningen anser dock att denna möjlighet även fortsättningsvis ska gälla under en övergångsperiod. I sammanhanget bör nämnas att omnibusdirektivet inte omfattar ändringar i solvens II-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet [Solvens II]). Sådana ändringar diskuteras för närvarande inom ramen för det s.k. omnibus II-direktivet. Förhandlingarna rörande detta direktiv är ännu inte avslutade, utan direktivet förväntas antas först under våren 2012. Mot bakgrund av detta bör, i linje med vad Svensk Försäkring och Försäkringsjuridiska föreningen anfört, huvudprincipen för genomförandet av omnibusdirektivet vara att inte gå längre än vad det direktivet föreskriver. Den lagändring som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på tjänstepensionsdirektivet är följande. Även för försäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet kan Finansinspektionen i vissa fall begränsa eller förbjuda förfoganderätten över deras tillgångar i Sverige (se 16 kap. 7 § FRL). I 16 kap. 12 § FRL regleras viss anmälningsskyldighet beträffande nyss nämnda beslut till behöriga myndigheter i andra EES-länder. Frågan är om det är lämpligt att utvidga denna underrättelseskyldighet även till Eiopa (jfr den nya lydelsen av artikel 14.4 andra stycket tjänstepensionsdirektivet). Grunden för ett sådant ställningstagande skulle i så fall vara att artikel 14 är tillämplig på försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (enligt optionen i artikel. 4). Nyss nämnd bestämmelse i FRL avser försäkringsföretaget som sådant och inte viss verksamhet som företaget bedriver, exempelvis tjänstepensionsförsäkring. Å andra sidan drivs en mycket stor del av den svenska verksamheten avseende tjänstepensionsförsäkring av försäkringsföretag med grund i optionen i tjänstepensionsdirektivet. Detta inkluderar gränsöverskridande verksamhet genom sekundäretablering eller direkt. Nu beskrivna förhållanden kommer att bestå, i vart fall under en övergångsperiod. Syftet med omnibusdirektivet är bl.a. att underlätta ett smidigt och effektivt samarbete inom det nyinrättade europeiska systemet för finansiell tillsyn. Det är således av stort värde att Eiopa är välinformerat när det gäller viktiga förhållanden på de olika försäkrings- och tjänstepensionsmarknaderna. Beslut enligt 16 kap. 7 § FRL bör därför - om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring - anmälas till denna europeiska tillsynsmyndighet. Att genomföra omnibusdirektivet på ett annat sätt skulle riskera att medföra en oacceptabel ofullständighet i informationsgivningen på ett betydelsefullt område. Av det skälet bör Finansinspektionen dessutom anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva försäkringsrörelse till Eiopa om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. De ändringar av artiklar i tjänstepensionsdirektivet som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Registerfrågorna är närmare reglerade i 4 kap. försäkringsrörelseförordningen (2011:257). Det är således lämpligt att i denna förordning ta in det nya kravet i artikel 9.1 a i tjänstepensionsdirektivet att uppgiften om medlemsstater där försäkringsföretaget genom gränsöverskridande verksamhet - direkt eller från en sekudäretablering - meddelar tjänstepensionsförsäkring ska meddelas Eiopa. I 14 kap. 3 § FRL finns en bestämmelse om att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Denna bestämmelse föreslogs i promemorian utvidgad till att även innefatta Eiopa med anledning av ovan nämnda nya informations- och samarbetsförpliktelser för Finansinspektionen i förhållande till Eiopa. Dessa utvidgade förpliktelser följer emellertid i huvudsak av artikel 21 i tjänstepensionsdirektivet, en artikel som inte omfattas av ovan nämnd option i det direktivets artikel 4. Ett eventuellt införande av sådana informations- och samarbetsförpliktelser i förhållande till Eiopa bör därför anstå i avvaktan på resultatet av förhandlingarna om omnibus II-direktivet. 5.5 Prospektdirektivet - direktiv 2003/71/EG Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning. Finansinspektionens rapporteringsskyldighet anpassas till den nya europeiska tillsynsstrukturen i ett antal fall. En ny bestämmelse om offentliggörande av förteckning över intyg om godkännanden av prospekt och eventuella tillägg till dessa införs. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i prospektdirektivet som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska artiklarna 5.5 a, 5.5 b första stycket, 5.6, 5.8, 5.9, 5.10, 5.11 a och b samt 5.12 i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt. Artikel 5.5 a ändrar i artikel 13 i prospektdirektivet (direktiv 2003/71/EG). Av tillägget till punkten 2 i artikel 13 i prospektdirektivet framgår att den behöriga myndigheten ska underrätta Esma om godkännandet av ett prospekt och av varje tillägg till prospektet samtidigt som detta godkännande meddelas emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad, allt efter omständigheterna. De behöriga myndigheterna ska samtidigt ge Esma en kopia av prospektet och eventuella tillägg till detta. Artikel 5.5 b ändrar även den i artikel 13 i prospektdirektivet. Artikel 13.5 anger sedan tidigare att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får besluta att godkännandet av prospektet ska överlämnas till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, förutsatt att den behöriga myndigheten godkänner detta. Genom ändringen införs den ytterligare förutsättningen att förhandsanmälan ska göras till Esma. Artikel 5.6 ändrar i artikel 14 i prospektdirektivet. När prospektet har godkänts, gäller sedan tidigare att det ska registreras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den nu aktuella ändringen innebär att prospektet ska göras tillgängligt för Esma av den behöriga myndigheten. Esma ska, enligt tillägget i punkten 4 a, på sin webbplats offentliggöra förteckningen över prospekt som har godkänts enligt artikel 13, i tillämpliga fall tillsammans med länkar till prospekt som offentliggjorts på webbplatsen för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på emittentens webbplats eller på webbplatsen för den reglerade marknaden. Den offentliggjorda förteckningen ska hållas aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatsen under minst 12 månader. Artikel 5.8 ändrar i artikel 17 i prospektdirektivet. När ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad planeras i en eller flera medlemsstater eller i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, ska - enligt artikel 17.1 - det prospekt som godkänts i hemmedlemsstaten, liksom eventuella tillägg till detta, vara giltigt för erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel i varje värdmedlemsstat, förutsatt att anmälan görs till den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat i enlighet med artikel 18. En tillkommande förutsättning, som nu införs, är att anmälan även ska göras till Esma. Om nya omständigheter, sakfel eller förbiseenden av betydelse som avses i artikel 16 uppdagas efter godkännandet av prospektet, ska - enligt artikel 17.2 - den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att ett tillägg offentliggörs och godkänns i enlighet med artikel 13.1. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får upplysa den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om behovet av nya uppgifter. Ändringen i artikel 17.2 innebär att även Esma får ge myndigheten sådan upplysning. Artikel 5.9 ändrar i artikel 18 i prospektdirektivet. Av den nya punkten 3 i artikel 18 framgår av dess första stycke att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten även ska underrätta Esma om intyget om godkännande av prospektet, och detta ska ske samtidigt som den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten underrättas. Av andra stycket i punkten 3 framgår att Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten på sina webbplatser ska offentliggöra förteckningen över intyg om godkännande av prospekt och eventuella tillägg till dessa som har anmälts i enlighet med denna artikel, i tillämpliga fall tillsammans med länkar till de handlingar som offentliggjorts på webbplatsen för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på emittentens webbplats eller på webbplatsen för den reglerade marknaden. Den offentliggjorda förteckningen ska hållas aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatsen under minst 12 månader. Artikel 5.10 ändrar i artikel 21 i prospektdirektivet. I den nya punkten 1a i artikel 21 slås fast att de behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpningen av prospektdirektivet, i enlighet med förordningen om inrättande av Esma. Vidare sägs i punkten 1b att de behöriga myndigheterna omgående ska förse Esma med alla uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter, i enlighet med artikel 35 i förordningen om inrättande av Esma. Enligt den ändrade punkten 2 ska medlemsstaterna underrätta Esma om alla beslut som fattas i fråga om delegering av uppgifter, inbegripet de exakta villkor som reglerar sådan delegering. Enligt tidigare gällande lydelse ska ett sådant meddelande gå till kommissionen och behöriga myndigheter i de övriga medlemsstaterna. Ett nytt stycke i punkten 4 anger att Esma, i enlighet med artikel 21 i förordningen om inrättande av Esma, ska ha rätt att delta i inspektioner på plats enligt led d, om dessa utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter. Artikel 5.11 a och b ändrar i artikel 22 i prospektdirektivet. Enligt det nya stycket i punkten 2 i artikel 22 får de behöriga myndigheterna till Esma hänskjuta situationer där en begäran om samarbete, i synnerhet för utbyte av upplysningar, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får Esma i de fall som avses i första meningen agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten tilldelats genom artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. I den nya lydelsen av punkten 3 anges att punkten 1 inte ska hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta konfidentiella uppgifter (vilket redan gäller i dag) eller från att överlämna konfidentiella uppgifter till Esma eller ESRB, med förbehåll för begränsningar avseende företagsspecifika uppgifter och effekter på tredjeländer som föreskrivs i förordningen om inrättande av Esma respektive Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd. Det anges vidare att uppgifter som utväxlas mellan behöriga myndigheter och - i och med ändringen - Esma eller ESRB ska omfattas av den sekretess som gäller för anställda och tidigare anställda hos den behöriga myndighet som erhåller uppgifterna. Artikel 5.12 ändrar i artikel 23 i prospektdirektivet. Bestämmelsen rör vissa säkerhetsåtgärder. I fall då värdmedlemsstatens behöriga myndighet konstaterar att emittenter eller finansinstitut med ansvar för förfarandena i samband med erbjudanden till allmänheten begått oegentligheter, eller att emittenten inte uppfyllt de skyldigheter som följer av att ett värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad, ska den, redan enligt gällande regler, meddela dessa undersökningsresultat till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Ändringen i punkten 1 innebär att även Esma ska meddelas. Om emittenten eller det finansinstitut som ansvarar för erbjudandet till allmänheten fortsätter att överträda gällande lagar och andra författningar, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller därför att dessa visat sig otillräckliga, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och Esma, vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna. Så snart som möjligt ska kommissionen - och efter ändringen i punkten 2 även Esma - underrättas om detta. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Prospektdirektivet är genomfört i svensk rätt bl.a. genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på prospektdirektivet är följande. Artikel 13 i prospektdirektivet medför ändringar i 2 kap. 26, 27 och 34 §§ LHF. Ett tillägg med innebörden att Esma ska underrättas om godkända prospekt samt få kopia av dessa bör införas i 26 §. Vidare ska motsvarande underrättelseskyldighet gälla vid tillägg till prospekt enligt 34 §. Ändringen i 13.5 som inför den ytterligare förutsättningen att en förhandsanmälan ska göras till Esma vid överlämnande av själva godkännandet av ett prospekt till behörig myndighet i annan medlemsstat, bör framgå av 27 § LHF. Det kan tilläggas att artikel 5.5 b i omnibusdirektivet klargör att artikel 28.4 i förordningen om inrättande av Esma inte ska tillämpas på överlämnande av godkännandet av prospektet enligt artikel 13.5; de behöriga myndigheterna är således oförhindrade att sätta i kraft avtalen tidigare än en månad efter att ha underrättat myndigheten. Artikel 18 i prospektdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 2 kap. 35 och 36 §§ LHF. Att nu även Esma ska underrättas om intyg om godkännande av prospekt bör, i konsekvens med vad som anförts ovan beträffande artikel 17, framgå av lagen. Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska på sina webbplatser offentliggöra förteckningen över intyg om godkännande av prospekt och eventuella tillägg till dessa som har anmälts i enlighet med denna artikel, i tillämpliga fall tillsammans med länkar till de handlingar som offentliggjorts på webbplatsen för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på emittentens webbplats eller på webbplatsen för den reglerade marknaden. Den offentliggjorda förteckningen ska hållas aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatsen under minst 12 månader. Denna skyldighet om offentliggörande är ny för den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och föranleder ett tillägg i 2 kap. 36 § LHF för den situationen när Sverige är värdmedlemsstat. När det gäller bestämmelsen i artikel 21 i prospektdirektivet, om samarbete och utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och Esma, bör en ändring göras i den allmänna samarbetsparagrafen i 6 kap. 5 § LHF. Där anges att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Paragrafen bör utvidgas till att omfatta samarbete och utbyte av information mellan behöriga myndigheter och Esma. I artikel 22.2 införs en möjlighet för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning där en begäran om samarbete med en annan nationell tillsynsmyndighet, i synnerhet för utbyte av upplysningar, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. En ny bestämmelse som anger i vilka fall enligt prospektdirektivet som Finansinspektionen kan hänskjuta frågor till Esma bör införas i lag. I artikel 23 i prospektdirektivet, genomförd genom 6 kap. 1 e § LHF, införs ändringar avseende underrättelseskyldighet. De undersökningsresultat som ska kommuniceras från värd- till hemmedlemsstat enligt artikel 23.1 ska efter ändringen också kommuniceras till Esma. I artikel 23.2 behandlas åtgärder vidtagna av värdmedlemsstaten för att skydda investerarna. Kommissionen och, efter ändring, även Esma ska underrättas om dessa så snart som möjligt. Nyss nämnd bestämmelse i LHF bör kompletteras i enlighet härmed. De ändringar av artiklar i prospektdirektivet som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Artikel 5.6 ändrar i artikel 14 i prospektdirektivet. Att prospektet efter ändringen i 14.1 även ska göras tillgängligt för Esma får anses genomfört genom 2 kap. 31 § LHF som innehåller bestämmelsen om skyldighet för Finansinspektionen att på sin elektroniska hemsida offentliggöra godkända prospekt. Det tillgängliggörande som ankommer på emittenten m.fl. gentemot allmänheten ändras inte. Vad gäller den nya punkten 14.4 a som införs i prospektdirektivet är denna upptagen bland de bestämmelser som ska genomföras nationellt. Skälet till detta är oklart. Bestämmelsen riktar sig till Esma och ett tidsperspektiv om minst 12 månader gäller redan i dag för den i hemmedlemsstaten behöriga myndighetens publicering enligt artikel 14.4. Myndigheten kan dock, enligt samma bestämmelse, välja om den på sin webbplats ska publicera samtliga godkända prospekt eller en förteckning över dessa, i tillämpliga fall med länkar. Något behov av att ändra aktuell bestämmelse i LHF (2 kap. 31 §) bedöms således inte föreligga. Artikel 17 i prospektdirektivet är genomförd i 2 kap. 35 och 36 §§ LHF. Sedan tidigare gäller att värdmedlemsstatens behöriga myndighet inte ska företa något godkännande eller annat administrativt förfarande i fråga om ett prospekt som godkänts i hemmedlemsstaten. Detsamma torde rimligen gälla för Esma, även om detta inte sägs uttryckligen i bestämmelsen. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska alltjämt göra en anmälan enligt artikel 18 till värdmedlemsstaten och numera också till Esma. När det gäller ändringen i artikel 17.2 bedöms någon lagändring inte vara erforderlig. Den sedan tidigare gällande regeln, om att en behörig myndighet i värdmedlemsstaten får lämna underrättelse om ett behov av tillägg, har inte ansetts fordra införandet av några särskilda bestämmelser i svensk rätt (se prop. 2004/05:158 s. 122 f. och 140). Det konstateras dock i förarbetena att Finansinspektionen har ett upplysnings- och ingripandeansvar för prospekt som är godkända i andra medlemsstater (även om detta ansvar främst synes avse artikel 23, se nedan). Det förhållandet att nu även Esma kan lämna aktuell upplysning till Finansinspektionen föranleder ingen annan bedömning rörande genomförandet. Det kan i sammanhanget noteras att en allmän samarbetsparagraf har införts i 6 kap. 5 § LHF efter genomförandet av prospektdirektivet. Vad gäller ändringen av artikel 21.2 tredje stycket valde Sverige vid genomförandet av prospektdirektivet i dess ursprungliga form att inte ge Finansinspektionen möjligheten att delegera uppgifter enligt den artikeln (se prop. 2004/05:158 s. 87). Den aktuella ändringen rörande meddelande om delegering bör därför inte genomföras. I ett nytt stycke till artikel 21.4 hänvisas till artikel 21 i förordningen om inrättande av Esma när det gäller rätt för Esma att delta vid behöriga myndigheters inspektioner på plats. Eftersom regeln följer redan av EU-förordningen, och för sin tillämpning inte tycks vara beroende av tillkommande regler, bör den inte genomföras nationellt. Stadgandet i prospektdirektivet är således endast av upplysningskaraktär. I artikel 22.3 regleras frågor kring utbyte av information och sekretess mellan behöriga myndigheter, Esma och ESRB. Dessa nya regler föranleder inte någon lagändring (se avsnitt 5.12). 5.6 Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) - direktiv 2004/39/EG Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning. Finansinspektionens rapporteringsskyldighet anpassas till den nya europeiska tillsynsstrukturen i ett antal fall. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i direktivet om marknader för finansiella instrument som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska följande artiklar i omnibusdirektivet - som avser direktivet om marknader för finansiella instrument (direktiv 2004/39/EG, MiFID) - genomföras i nationell rätt: 6.1 (angående 5.3 första stycket), 6.3, 6.5 a, 6.10, 6.13, 6.14, 6.16, 6.17 a och b, 6.18, 6.19, 6.21 a och b, 6.23 b, 6.24, 6.25 och 6.27. Artikel 6.1 innehåller en ändring i artikel 5.3 första stycket i MiFID enligt följande. Varje medlemsstat ska registrera samtliga värdepappersföretag. Detta register ska vara tillgängligt för allmänheten och innehålla uppgift om vilka tjänster eller verksamheter värdepappersföretagen är auktoriserade för. Det ska uppdateras regelbundet. Varje auktorisation ska nu anmälas till Esma. Artikel 6.3 ändrar i artikel 8 i MiFID och behandlar vad de behöriga myndigheterna ska iaktta vid återkallelse av auktorisation. Ändringen av artikeln medför att alla återkallelser av auktorisationer ska anmälas till Esma. Artikel 6.5 a ändrar i artikel 15.1 i MiFID och innebär att också Esma, utöver kommissionen, ska underrättas om svårigheter av allmän natur som medlemsstaternas värdepappersföretag möter vid etablering eller tillhandahållande av investeringstjänster eller utförande av investeringsverksamhet i tredjeland. Artikel 6.10 ändrar i artikel 27.2 i MiFID. Artikeln avser skyldighet för värdepappersföretag att offentliggöra fasta bud. Den innebär att den behöriga myndigheten för den likviditetsmässigt mest relevanta marknaden, såsom den definieras i artikel 25, för varje aktie ska avgöra minst en gång per år, på grundval av det aritmetiska medelvärdet av de order som utförts på marknaden för aktien i fråga, vilken kategori av aktier som den tillhör. Dessa uppgifter ska offentliggöras för alla marknadsdeltagare. Tillägget till artikeln är att uppgifterna också ska vidarebefordras till Esma, som ska offentliggöra dem på sin hemsida. Artikel 6.13 ändrar i artikel 36 i MiFID. Artikeln behandlar auktorisation och tillämplig lagstiftning och ändringen innebär att varje återkallad auktorisation ska anmälas till Esma. Artikel 6.14 ändrar i artikel 41.2 i MiFID. Ändringen innebär att även Esma, utöver behöriga myndigheter i övriga medlemsstater ska informeras när en behörig myndighet begär att handeln med ett finansiellt instrument ska stoppas tillfälligt eller avföras från handel på en eller flera reglerade marknader. Artikel 6.16 ändrar i artikel 47 i MiFID på så sätt att Esma, i stället för kommissionen, ska motta den förteckning som varje medlemsstat ska upprätta över de reglerade marknader för vilka den är hemmedlemsstat. Artikel 6.17 ändrar i artikel 48.1 och 48.2 i MiFID. Utöver kommissionen och övriga medlemsstaters behöriga myndigheter ska Esma informeras om vilka behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ska fullgöra var och en av de uppgifter som föreskrivs i MiFID. Esma ska även underrättas om beslut om delegering av uppgifter. Artikel 6.18 ändrar i artikel 51 i MiFID på så sätt att Esma årligen ska få uppgifter i aggregerad form om administrativa åtgärder och sanktioner som beslutats. I de fall en administrativ åtgärd eller sanktion har offentliggjorts ska Esma informeras om detta. Artikel 6.19 ändrar i artikel 53 i MiFID på det sätt att Esma ska underrättas om de klagomåls- och överprövningsförfaranden som finns tillgängliga i medlemsstaternas jurisdiktioner enligt artikeln (avser handläggning av konsumenttvister utanför domstol). Artikel 6.21 a och b ändrar i artikel 56.1 och 56.4 i MiFID. Artikel 56 behandlar skyldigheten att samarbeta och ändringarna innebär att även Esma ska underrättas i de situationer som anges. Artikel 6.23 b ändrar i artikel 58.5 i MiFID. Ändringen innebär att de behöriga myndigheterna ska kunna överlämna konfidentiella uppgifter under vissa förutsättningar, förutom till de myndigheter och organ som anges i artikeln, också till Esma och ESRB. Artikel 24 inför en ny artikel 58a i MiFID. Där anges de situationer som Finansinspektionen får hänskjuta till Esma för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. De situationer som avses är om en begäran att utföra tillsynsverksamhet, en kontroll på plats eller en utredning enligt artikel 57 eller en begäran om att utbyta uppgifter enligt artikel 58 har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid av en behörig myndighet. Artikel 6.25 ändrar i artikel 59 i MiFID. Artikeln behandlar vägran att samarbeta och vilka som ska underrättas om detta. Det är förutom den behöriga myndighet som lämnat begäran även Esma. Artikel 6.27 ändrar i artikel 62 i MiFID. Den utökar informationsskyldigheten i punkterna 1-3 med att förutom kommissionen även omfatta Esma. Dessutom införs möjlighet för behörig myndighet att under vissa i artikeln angivna förutsättningar hänskjuta situationer enligt punkterna 1-3 till Esma för tvistlösning. Skälen för regeringens förslag och bedömning: MiFID har i huvudsak genomförts i svensk rätt genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LVM). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på MiFID är följande. Reglerna i artikel 8 i MiFID om återkallelse av auktorisation av värdepappersföretag har genomförts i 25 kap. 1 och 5 §§ LVM. Tillägget till artikel 8 att varje återkallad auktorisation av värdepappersföretag ska anmälas till Esma bör genomföras i lag. Ett motsvarande tillägg har gjorts i artikel 36 i MiFID med krav på anmälan till Esma av återkallelse av auktorisation som reglerad marknad. Även reglerna om återkallelse av auktorisation i artikel 36 har genomförts i 25 kap. 1 och 5 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Tillägget till artikel 36 bör även det genomföras i lag. Reglerna i artikel 41.2 i MiFID har genomförts i bestämmelserna om handelsstopp vid börsen i 22 kap. 2, 3 och 8 §§ LVM. Ändringarna i artikeln (tillägget att den behöriga myndigheten ska informera Esma) bör genomföras genom att även Esma ska underrättas enligt 22 kap. 8 § LVM om handelsstopp som beslutas av Finansinspektionen. I detta fall skulle man i och för sig kunna välja att genomföra ändringarna i artikeln utan lagstiftningsåtgärd på så sätt att skyldigheten att underrätta Esma införs i förordning. Regleringen blir emellertid tydlig och konsekvent utformad om all underrättelseskyldighet när det gäller denna fråga regleras i bestämmelsen i LVM. De nya artiklarna 51.4 och 51.5 i MiFID (med skyldighet att lämna uppgifter till Esma om administrativa åtgärder och sanktioner) bör genomföras genom att de allmänna bestämmelserna om samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i 23 kap. 5 § lagen om värdepappersmarknaden utvidgas till att omfatta även samarbete och utbyte av information med Esma. Detsamma bör gälla beträffande skyldigheten att underrätta Esma om klagomåls- och överprövningsförfaranden enligt artikel 53.3. Beträffande artikel 56.4 har det inte tagits in någon uttrycklig bestämmelse i LVM som motsvarar den punkten, utan den artikeln har genomförts genom den allmänna bestämmelsen om samarbete och informationsutbyte i 23 kap. 5 § LVM. Tillägget i artikel 56.4 (om att även Esma ska underrättas i där angivna fall) bör genomföras genom den ändring i paragrafen som nyss har behandlats. Detsamma gäller ändringarna i artiklarna 56.1 och 58.5. Den senare artikeln bör även medföra att ESRB läggs till i den aktuella paragrafen. Den nya artikel 58a i MiFID reglerar situationer när behöriga myndigheter i olika medlemsstater får hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning. Som anges i punkterna a och b i första stycket i artikeln, gäller det situationer som omfattas av de behöriga myndigheternas skyldighet att samarbeta och utbyta information enligt artiklarna 57 och 58. Artiklarna 57 och 58 i MiFID, har genomförts i 23 kap. 5 och 6 §§ LVM. För att genomföra artikel 58a bör det införas en ny bestämmelse i lagen i anslutning till dessa bestämmelser som anger i vilken utsträckning Finansinspektionen får hänskjuta frågor enligt MiFID till Esma för tvistlösning. Reglerna i artikel 59 i MiFID om när en behörig myndighet får vägra att tillmötesgå en begäran om samarbete eller utbyte av information enligt artiklarna 57 och 58 har genomförts i 23 kap. 5 och 6 §§ LVM. Ändringarna i artikel 59 - tillägg om att även Esma ska underrättas - genomförs genom förslaget att ett tillägg avseende Esma görs i 23 kap. 5 § LVM. Reglerna i artikel 62.1, 62.2 och 62.3 i MiFID om skyldighet för en värdmedlemsstat att i vissa fall vidta åtgärder mot värdepappersföretag eller reglerade marknader som hör hemma i andra medlemsstater och som driver verksamhet på värdmedlemsstatens territorium har genomförts i 25 kap. 12 och 13 §§ samt 16 § andra stycket LVM. Ändringarna i artikel 62.1, 61.2, och 61.3 enligt vilka de behöriga myndigheterna är skyldiga att lämna information om vidtagna åtgärder också till Esma bör genomföras på så sätt att tillägg om Esma görs även i 25 kap. 12 och 13 §§ LVM. Det behövs däremot inte införas något tillägg om Esma i 25 kap. 16 § andra stycket LVM, eftersom det anges i den bestämmelsen att det som sägs i 25 kap. 13 § gäller även i det fallet. Ändringarna i 62.1, 62.2 och 62.3 enligt vilka det införs en möjlighet för de behöriga myndigheterna att i vissa situationer hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning bör genomföras på samma sätt som motsvarande regler i artikel 58a i MiFID. De ändringar av artiklar i MiFID som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Skyldigheten i artikel 5.3 i MiFID för medlemsstaterna att registrera samtliga värdepappersföretag i ett register som är tillgängligt för allmänheten har i Sverige genomförts i 2 kap. förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Ändringen i artikel 5.3 första stycket i MiFID - att varje auktorisation ska anmälas till Esma - kräver inte någon lagstiftningsåtgärd. Artikel 15.1 i MiFID som rör förbindelser med tredjeland och ålägger medlemsstaterna skyldighet att i vissa fall underrätta kommissionen, är inte genomförd i svensk lag. Den ändring som nu görs av artikeln, att Esma, utöver kommissionen ska underrättas om vissa omständigheter vid etablering i tredjeland bedöms inte heller kräva några lagstiftningsåtgärder. Reglerna i artikel 27.2 i MiFID har genomförts i 9 kap. 10 § 2 LVM i form av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om standardstorleken för likvida aktier upptagna till handel på en reglerad marknad. Ändringarna i artikeln (tillägget av skyldigheten att vidarebefordra uppgifter till Esma) bör inte kräva några lagstiftningsåtgärder. När det gäller artikel 47 i MiFID, som innebär att varje medlemsstat är skyldig att upprätta en förteckning över de reglerade marknader för vilka den är hemmedlemsstat samt översända förteckningen till övriga medlemsstater och kommissionen, har bedömningen gjorts att det inte är nödvändigt att införa någon uttrycklig bestämmelse i lag eller förordning med innehåll i enlighet med artikeln (se prop. 2006/07:115 s. 394). Ändringen i artikeln (tillägg av hänvisning till Esma) bedöms mot den bakgrunden inte kräva några lagstiftningsåtgärder. Reglerna i artikel 48 i MiFID om att medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter har genomförts i 6 kap. 7 § och 23 kap. 1 § LVM (Bolagsverket respektive Finansinspektionen, se 1 kap. 5 § 2 nämnda lag). Ändringarna i punkten 1 (tillägget att även Esma, utöver kommissionen och övriga medlemsstaters behöriga myndigheter ska underrättas) bör inte kräva några lagstiftningsåtgärder. Beträffande artikel 48 har Sverige valt att inte utnyttja möjligheten enligt punkten 2 att delegera. Ändringarna i punkten 2 behöver därför inte genomföras i svensk rätt. 5.7 Öppenhetsdirektivet - direktiv 2004/109/EG Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning. Det införs ett krav på beslut från Finansinspektionen för att emittenter med säte i tredje land ska undantas från lagens bestämmelser i vissa fall. Finansinspektionens rapporteringsskyldighet anpassas till den nya europeiska tillsynsstrukturen i ett antal fall. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i öppenhetsdirektivet som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska följande artiklar i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt: Artiklarna 7.12 a, 7.13, 7.14, 7.15 och 7.16. Artikel 7.12 a ändrar artikel 23.1 i öppenhetsdirektivet (direktiv 2004/109/EG). Sistnämnd artikel behandlar behöriga myndigheters relationer till emittenter med säte i tredje land. Ändringarna i artikel 23.1 innebär att skyldigheten att registrera i enlighet med artikel 19 och offentliggöra enligt artiklarna 20 och 21 har tagits bort beträffande den information som omfattas av det berörda tredjelandets krav. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts av vissa hänvisningar. Tillägget innebär att den behöriga myndigheten ska underrätta Esma om beviljade undantag. Artikel 7.13 ändrar i artikel 24.1 och 24.3 i öppenhetsdirektivet. Artikel 24.1 avser i sak medlemsstaternas skyldighet att utse en central behörig administrativ myndighet som är ansvarig för att utföra de uppgifter som anges i prospektdirektivet (direktiv 2003/71/EG). Genom det direktivet harmoniseras vilken information som ska offentliggöras när någon erbjuder värdepapper till allmänheten. Ändringen innebär att, förutom kommissionen, även Esma ska underrättas om detta. Artikel 24.3 i öppenhetsdirektivet handlar om att underrätta kommissionen och behöriga myndigheter i övriga medlemsstater om eventuella överenskommelser om delegering. Efter ändring ska även Esma underrättas om detta i enlighet med artikel 28.4 i förordningen om inrättande av Esma. Artikel 7.14 ändrar i artikel 25 i öppenhetsdirektivet. Ändringen innebär dels att tre nya punkter införs (25.2a-c) med bestämmelser om situationer som kan hänskjutas till Esma för tvistlösning enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma och de behöriga myndigheternas skyldighet att samarbeta med och informera Esma enligt förordningen, dels att 25.3 ändras till att avse utbyte av konfidentiella uppgifter eller förmedling av uppgifter till Esma och ESRB. Ändringen i 25.4 innebär att Esma ska underrättas om samarbetsavtal som medlemsstaterna ingår med tredje land. Artikel 7.15 ändrar artikel 26 i öppenhetsdirektivet. Artikeln behandlar säkerhetsåtgärder som en behörig myndighet i värdmedlemsstat ska vidta om det konstateras oegentligheter eller överträdelser av bl.a. emittenten. Esma ska nu få uppgifter samt underrättas om åtgärder som vidtas enligt bestämmelsen. Artikel 7.16 ändrar rubriken till kapitel VI. öppenhetsdirektivet från "Genomförandeåtgärder" till "Delegerade akter och genomförandeåtgärder". Skälen för regeringens förslag och bedömning: Öppenhetsdirektivet är i svensk rätt genomfört i huvudsak genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LVM) och lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på öppenhetsdirektivet är följande. Artikel 23.1 är genomförd i svensk rätt genom 18 kap. 8 och 9 §§ LVM och 4 kap. 22-24 §§ LHF samt i myndighetsföreskrifter. Sverige kan under vissa förutsättningar vara hemmedlemsstat för en emittent som inte har något säte i ett land inom EES. Enligt artikel 23.1 i öppenhetsdirektivet får den behöriga myndigheten undanta dessa emittenter från vissa av direktivets krav under förutsättning att lagstiftningen i det land där emittenten har sitt säte innehåller motsvarande krav. En emittent kan också undantas från direktivets bestämmelser om emittenten uppfyller krav som ställs i ett annat tredjelands lagstiftning och som den behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, anser är likvärdiga. Ändringen i artikel 23.1 innebär att kravet på att den information som omfattas av det berörda tredjelandets krav ska registreras i enlighet med artikel 19 och offentliggöras i enlighet med artiklarna 20 och 21 tas bort. Detta bedöms inte få någon större betydelse för Finansinspektionens sätt att arbeta. Av artikel 23.3, som lämnas intakt i omnibusdirektivet, följer det nämligen att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (Finansinspektionen) ska se till att all information som kan vara av betydelse för allmänheten inom EES och som offentliggörs i tredjeland också offentliggörs enligt artiklarna 20 och 21. Även om registrering av informationen inte längre är nödvändig enligt öppenhetsdirektivet är Finansinspektionen alltjämt skyldig att behandla information som lämnas in av emittenter eller hämtas in av myndigheten enligt svensk lag. Vidare innebär ändringen att Finansinspektionen ska underrätta Esma om undantag som beviljas enligt artikeln. För att uppfylla kraven i artikel 23.1 bör det införas ett uttryckligt krav i lag på Finansinspektionens beslut om undantag i de aktuella paragraferna. I anslutning till detta bör det även anges att Finansinspektionen ska underrätta Esma om beviljade undantag enligt paragraferna. I artikel 25.2a införs en möjlighet för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning där en begäran om samarbete har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Esma kan då agera enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. En bestämmelse som anger i vilka fall Finansinspektionen har möjlighet att hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning enligt öppenhetsdirektivet bör införas både i LVM och LHF. Artikel 25.2b och 25.2c behandlar samarbete mellan Esma och de behöriga myndigheterna samt de behöriga myndigheternas skyldighet att omgående förse Esma med alla de uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter. Genom att de allmänna samarbetsparagraferna i LHF och LVM utökas till att också avse Esma omfattas den samarbetsskyldighet och den förmedling av uppgifter som i och för sig redan följer av förordningen om inrättande av Esma, av svensk lag. Artikel 26 öppenhetsdirektivet behandlar säkerhetsåtgärder. Ändringen i artikeln innebär att underrättelseskyldigheten enligt artikeln utökas till att avse även Esma. Bestämmelserna i 6 kap. 1 h § LHF och 25 kap. 24 § LVM bör kompletteras för att överensstämma med direktivet. De ändringar av artiklar i öppenhetsdirektivet som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Artikel 24.1 i öppenhetsdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 4 kap. 3 § och 6 kap. LHF samt 23 och 25 kap. LVM. Ändringen, att även Esma ska underrättas om central behörig myndighet kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Vad gäller artikel 24.3 är bedömningen sedan tidigare att den inte medför någon lagstiftningsåtgärd, eftersom Sverige valt att inte utnyttja delegeringsmöjligheten. Den ändring som omnibusdirektivet förskriver medför ingen annan bedömning. Artikel 25 i öppenhetsdirektivet handlar om sekretess och samarbete mellan medlemsstaterna. Det saknas behov av att ändra nu gällande sekretessbestämmelser med anledning av genomförandet av omnibusdirektivet (se avsnitt 5.12). Ändringar av rubriken till kapitel VI i öppenhetsdirektivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. 5.8 Tredje penningtvättsdirektivet - direktiv 2005/60/EG Regeringens bedömning: De ändringar som görs i omnibusdirektivet beträffande tredje penningtvättsdirektivet medför inga lagändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Artikel 13 om införlivande innehåller inte någon bestämmelse från tredje penningtvättsdirektivet som ska genomföras i nationell rätt. Skälen för regeringens bedömning: I detta sammanhang bör uppmärksammas att det införs en ny artikel 37a i tredje penningtvättsdirektivet som innebär en skyldighet för de behöriga myndigheterna att samarbeta med och lämna uppgifter till de europeiska tillsynsmyndigheterna. Det tredje penningtvättsdirektivet har genomförts genom lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det är lämpligt att införa nu nämnd samarbets- och uppgiftsskyldighet genom förordning. 5.9 Kreditinstitutsdirektivet - direktiv 2006/48/EG Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Europeiska bank-myndigheten för tvistlösning. Finansinspektionens rapporteringsskyldighet anpassas till den nya europeiska tillsynsstrukturen i ett antal fall. Finansinspektionens skyldighet att rådfråga Europeiska bankkommittéen byts ut mot samråd med Europeiska bankmyndigheten när det avser kontroll av tillsyn som utförs av tillsynsmyndighet i tredjeland. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i kreditinstitutsdirektivet som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 ska följande artiklar i omnibusdirektivet genomföras i nationell rätt. Artiklarna 9.1 a, 9.2, 9.3, 9.4, 9.10, 9.11, 9.12, 9.15, 9.16, 9.17, 9.18, 9.20, 9.29, 9.32, 9.33 a och b, 9.33 d ii-iv, 9.34, 9.35, 9.36 b ii, 9.37 b, 9.38 och 9.39. Artikel 9.1 a ändrar i artikel 6 i kreditinstitutsdirektivet på det sättet att medlemsstaterna utöver kommissionen också ska informera EBA om vilka fastställda villkor som gäller för ett kreditinstitut som beviljats auktorisation. Artikel 9.2 ändrar artikel 9.2 led b i kreditinstitutsdirektivet så att behörig myndighet utöver kommissionen och den andra medlemsstatens behöriga myndighet också ska informera EBA om skälen för att man utnyttjat möjligheten att tillämpa lägre startkapital för vissa typer av kreditinstitut. Artikel 9.3 ändrar i artikel 14 i kreditinstitutsdirektivet på det sätet att det av bestämmelsen följer att varje auktorisation/tillstånd som beviljas ska anmälas till EBA (tidigare till kommissionen). Dessutom följer av bestämmelsen hur EBA ska hantera den lämnade informationen. Artikel 9.4 ändrar i artikel 17.2 i kreditinstitutsdirektivet så att återkallelse av en auktorisation/ett tillstånd, förutom till kommissionen, också ska anmälas till EBA. Artikel 9.10 ändrar i artikel 33 i kreditinstitutsdirektivet genom att interimistiska åtgärder vidtagna av en behörig myndighet förutom till kommissionen också ska anmälas till EBA. Artikel 9.11 ändrar i artikel 36 i kreditinstitutsdirektivet. Bestämmelsen rör underrättelser vid filialetablering och gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska nu, förutom kommissionen, underrätta EBA om att underrättelse enligt vissa artiklar har vägrats. Artikel 9.12 ändrar i artikel 38.2 i kreditinstitutsdirektivet så att den behöriga myndigheten ska anmäla auktorisationer/tillstånd av filialer i tredjeland även till EBA, tidigare bara kommissionen och Europeiska bankkommittén. Artikel 9.15 a ändrar i artikel 42a i kreditinstitutsdirektivet. I artikelns första punkt införs ett nytt stycke om förfarandet när en behörig myndighet hänskjutit ett ärende till EBA. Artikel 9.15 b ändrar i artikel 42a.3 så att det införs ett nytt stycke om att tekniska standarder för tillsyn ska utarbetas avseende allmänna villkor för tillsynskollegiers funktionssätt. Tekniska standarder för genomförande ska utarbetas för att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt. Artikel 9.16 ändrar i artikel 42b i kreditinstitutsdirektivet. Bestämmelsen reglerar att medlemsstaterna ska tillse att de behöriga myndigheterna ska delta i EBA:s, tidigare Europeiska banktillsynskommitténs, aktiviteter och följa dess riktlinjer och rekommendationer. Europeiska banktillsynskommittén ersätts alltså med EBA. Andra punkten i artikel 42 b om vissa skyldigheter för europeiska banktillsynskommittén utgår. Artikel 9.17 ändrar i artikel 44.2 i kreditinstitutsdirektivet som reglerar informationsutbyte och sekretess mellan behöriga myndigheter. Ändringen innebär att det nu är EBA som de behörig myndigheterna ska kunna lämna uppgifter till. I artikeln hänvisas till artiklarna 31 och 35 i förordningen om inrättandet av EBA. Artikel 9.18 ändrar i artikel 46 i kreditinstitutsdirektivet. Artikel 46, som reglerar medlemsstaternas möjligheter att ingå samarbetsavtal med behöriga myndigheter i tredje länder, ändras så att även EBA omfattas av bestämmelsen. I artikeln hänvisas till artikel 33 i förordningen om inrättandet av EBA. Artikel 9.20 ändrar i artikel 63a i kreditinstitutsdirektivet. I artikelns punkt 4 byts Europeiska banktillsynskommittén ut mot EBA. Artikel 9.20 punkt 6 ändras så att EBA ska utarbeta tekniska standarder i syfte att specificera kraven i punkt 1. EBA ska också utfärda riktlinjer för vissa instrument. Artikel 9.29 ändrar i artikel 122a.10 i kreditinstitutsdirektivet. I den artikeln införs en bestämmelse om att tekniska standarder ska utarbetas för att uppnå samstämmighet i tillsynspraxis inkluderat vilka åtgärder som ska vidtas vid bristande riskhantering. I artikeln ersätts Europeiska banktillsynskommittén med EBA. EBA ska årligen till kommissionen rapportera hur de behöriga myndigheterna efterlever bestämmelserna i artikeln. Artikel 9.32a, b och d ändrar artikel 129 i kreditinstitutsdirektivet enligt följande. I artikel 129.1 införs ett nytt stycke som anger att frågor som rör samarbetet mellan behöriga myndigheter eller den samordnande myndighetens utförande av uppgifter kan hänskjutas till EBA som får agera enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av EBA. I artikel 129.2 utökas femte stycket med en processbeskrivning för de fall ett ärende har hänskjutits till EBA samt läggs till två nya stycken avseende tekniska standarder. I artikel 129.3 tredje stycket ändras Europeiska banktillsynskommittén till EBA. I fjärde stycket läggs en bestämmelse till om processen för när ett ärendet har hänskjutits till EBA. I femte stycket läggs en bestämmelse till om processen för när ett ärende har hänskjutits till EBA. I sjunde stycket anges att de behöriga myndigheterna ska beakta och förklara avvikelser från råd som EBA avgett. Tidigare gällde detta Europeiska banktillsynskommittén. Tionde stycket ersätts med bestämmelser om tekniska standarder. Artikel 9.33 ändrar i artikel 130.1 i kreditinstitutsdirektivet. I artikelns första stycke införs en hänvisning till artikel 18 i förordningen om inrättande av EBA om åtgärder i kritiska situationer. Den krets som den samordnade myndigheten ska underrätta i en kritisk situation utökas med EBA och ESRB. I andra stycket utökas den krets som ska underrättas om en sådan situation som avses i första stycket med EBA. Artikel 9.34 ändrar i artikel 131 i kreditinstitutsdirektivet. I artikel 131 tredje stycket införs en hänvisning till artikel 28 i förordningen om inrättande av EBA om delegering av uppgifter och ansvar. EBA ska, i stället för kommissionen, hållas underrättad om avtal som innebär att ansvar för tillsyn har delegerats till en annan behörig myndighet. Artikel 9.35 ändrar artikel 131a i kreditinstitutsdirektivet. Artikeln rör inrättande av tillsynskollegier och deras arbete. Artikel 21 i förordningen om inrättande av EBA rör EBA:s roll i tillsynskollegier som avses i kreditinstitutsdirektivet och en hänvisning till artikel 21 i förordningen om inrättande av EBA införs i artikel 131 a.1. EBA ska betraktas som en behörig myndighet i detta sammanhang och ska därmed delta i arbetet i tillsynskollegier i den utsträckning den finner lämpligt. Till verksamhetsuppgifterna som ska utföras i tillsynskollegiet läggs att utbyta uppgifter sinsemellan och med EBA enligt artikel 21 i förordningen om inrättande av EBA. I artikel 131 a.2 införs bestämmelser om att det ska utarbetas tekniska standarder för tillsyn för att specificera allmänna villkor för tillsynskollegiernas funktionssätt och för att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt. Artikel 9.36 a ändrar i artikel 132.1 i kreditinstitutsdirektivet. I artikeln som reglerar samarbetet mellan behöriga myndigheter, införs i första stycket en bestämmelse om att behöriga myndigheter ska samarbeta med EBA. En hänvisning till artikel 35 i förordningen om inrättande av EBA införs. Genom artikel 9.36 b införs ett nytt stycke i artikel 132.1 i kreditinstitutsdirektivet med bestämmelser om att behöriga myndigheter får hänskjuta frågor till EBA som får agera i enlighet med de befogenheter som anges i artikel 19 i förordningen om inrättande av EBA. Artikel 9.37 hänvisar till artikel 140 i kreditinstitutsdirektivet. Ändringen innebär att en bestämmelse införs om att förteckningar över sådana finansiella holdingbolag som avses i artikel 71.1 i kreditinstitutsdirektivet, utöver behöriga myndigheter i andra medlemsstater och kommissionen, också ska lämnas till EBA. Artikel 9.38 ändrar i artikel 143 i kreditinstitutsdirektivet. Ändringen innebär att i punkt 2, slutet av första stycket, läggs en mening till om att EBA ska bistå kommissionen och Europeiska bankkommittén med utförandet av uppgifterna. Punkt 2, andra stycket ändras genom att samråd ska ske med EBA i stället för Europeiska bankkommittén. Punkt 3, fjärde stycket ändras på så sätt att EBA läggs till den krets som ska få rapport om att vissa tillsynsmetoder används. Artikel 9.39 ändrar i artikel 144 i kreditinstitutsdirektivet. I artikeln införs ett nytt stycke med bestämmelser om att det ska utarbetas tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsförteckning och årliga publiceringsdatum för de uppgifter som det föreskrivs om i artikeln. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kreditinstitutsdirektivet är i huvudsak genomfört i svensk lag genom lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF) och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (KapL). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på kreditinstitutsdirektivet är följande. Omnibusdirektivets artikel 9.14 (artikel 42 i kreditinstitutsdirektivet) anges inte i artikel 13 som en artikel att genomföra i nationell rätt. Emellertid är första stycket i artikeln en hänskjutandebestämmelse som anger att i de fall en begäran om samarbete, i synnerhet en som syftar till utbyte av uppgifter, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid, får behöriga myndigheter hänskjuta frågan till EBA. I konsekvens med övriga genomförandeåtgärder bör de situationer som Finansinspektionen har möjlighet att hänskjuta till EBA för tvistlösning framgå av lag. I kreditinstitutsdirektivet föreskrivs medling eller gemensamma beslut för bl.a. fastställande av betydande filialer för deltagande i tillsynskollegier. Artikel 42a i kreditinstitutsdirektivet innehåller en process för de fall ett gemensamt beslut inte kan nås av berörda behöriga myndigheter. Eftersom förordningen om inrättande av EBA föreskriver en tvistlösningsmekanism med en däri föreskriven process och frågan enligt artikel 42a uppfyller kriterierna enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av EBA för att hänskjutas till EBA, har i direktivet införts en bestämmelse som anger hur de båda beslutsprocesserna ska hanteras i förhållande till varandra. I prop. 2010/11:110 (s. 82-84) gjordes bedömningen att bestämmelserna i artikel 42a om betydande filialer inte föranledde någon lagstiftningsåtgärd. Gällande svenska regler (10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6 a § LBF) om samarbete mellan behöriga myndigheter bedömdes som tillräckliga. Den bestämmelse som nu införts i direktivet rör samarbetet och formerna för det när en fråga har hänskjutits till EBA. Den modifierade beslutsprocessen bör framgå av lag. Artikel 44.2 i kreditinstitutsdirektivet behandlar utbyte av information och tystnadsplikt. Ändringen av artikeln innebär att EBA inkluderas i informationsutbytet med medlemsstaternas behöriga myndigheter. Ändringen bör genomföras genom den utvidgning av 10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6 a § LBF som nyss berörts. När det gäller sekretessfrågan hänvisas till avsnitt 5.12. Ändringen i artikel 46 i kreditinstitutsdirektivet innebär att EBA ska medverka när medlemsstaterna ingår samarbetsavtal med behöriga myndigheter i tredje länder om utbyte av uppgifter. Ändringen genomförs genom den utvidgning som sker av 13 kap. 6 a § LBF. Artikel 129.1 i kreditinstitutsdirektivet är i svensk rätt genomförd genom bestämmelserna om samarbete och informationsutbyte med utländska myndigheter i 10 kap. 9 § första stycket KapL och 13 kap. 6 a § LBF. Den ändring som införts i direktivet innebär att Finansinspektionen, som berörd behörig myndighet, kan hänskjuta frågan till EBA i de fall den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att utföra de uppgifter som den har enligt artikel 129 eller om de behöriga myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsynsmyndigheten i den omfattning som krävs. Det bör framgå av lag i vilka fall Finansinspektionen har möjlighet att hänskjuta frågor till EBA för tvistlösning. Artikel 129.2 i kreditinstitutsdirektivet är i svensk rätt genomförd i 10 kap. 5 och 6 §§ KapL. I artikeln föreskrivs redan en beslutsprocedur för de gemensamma beslut som de behöriga myndigheterna ska fatta enligt densamma. Eftersom en oenighet enligt 129.2 också kan hänskjutas till EBA enligt artikel 19 i förordningen om inrättandet av EBA, har det i direktivet införts en bestämmelse som anger hur de båda beslutsprocesserna ska hanteras i förhållande till varandra. Den modifierade beslutsprocessen bör framgå av lag. Med anledning av att Lagrådet har efterfrågat en behandling av de frågor av processuell natur som kan uppkomma till följd av denna reglering kan följande anföras. Om någon eller några av de behöriga myndigheterna har hänskjutit ärendet till EBA ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta EBA:s beslut i saken. Av artikel 60 i förordningen om inrättande av EBA följer att ett beslut av EBA kan överklagas hos den gemensamma överklagandenämnden av en fysisk eller juridisk person som beslutet är riktat till eller som direkt eller personligen berörs av beslutet. Ett överklagande av EBA:s beslut ska inte medföra att beslutet blir vilande. Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet. Överklagandenämndens beslut kan enligt artikel 61 överklagas hos EU-domstolen. Beslut som Finansinspektionen sedan fattar på grundval av EBA:s beslut kan överklagas enligt svensk rätt. Om ett beslut av EBA har överklagats enligt förordningen samtidigt som Finansinspektionens beslut med anledning av EBA:s beslut överklagas till en svensk domstol kan parallella processer som rör samma sakfråga uppstå. För att undvika motstridiga avgöranden kan en rimlig utgångspunkt vara att den svenska domstolen förklarar målet vilande till dess att det finns ett lagakraftvunnet avgörande ifråga om överklagandet av EBA:s beslut (jfr RÅ 2005 ref. 33). Hur sådana situationer ska hanteras i praktiken får dock - liksom frågor om talerätt och vad prövningen ska innehålla - lämnas till domstolarna att avgöra. Artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 10 kap. 6 a-d §§ KapL. Av 6 b § framgår processen för hur tillsynsmyndigheterna ska gå tillväga för det fall de inte kan komma överens om vilket beslut som ska fattas. För dessa situationer finns alltså processen reglerad i svensk rätt. Bestämmelsen bör kompletteras för att överensstämma med direktivet. Artikelns sjunde stycke har inte tidigare varit föremål för lagstiftning. Att Europeiska banktillsynskommittén nu ersätts med EBA medför ingen annan bedömning. Artikel 130 i kreditinstitutsdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 10 kap. 9 § KapL samt 8 kap. 3 § 2 och 30 kap. 4 och 7 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Att även EBA och ESRB respektive EBA ska underrättas enligt första respektive andra stycket faller in under bestämmelsen i KapL när denna utökas till att avse även EBA och ESRB. I prop. 2010/11:110 (s. 85) gjordes bedömningen att den verksamhet som ska bedrivas inom ramen för tillsynskollegier enligt artikel 131a i kreditinstitutsdirektivet är av en sådan art att den ryms inom Finansinspektionens skyldigheter enligt 10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6 a § LBF. Den ändring i artikeln som innebär att EBA involveras i tillsynskollegiernas arbete genomförs genom den tidigare behandlade utvidgningen av de nämnda paragraferna till att omfatta även EBA. I artikel 132.1 i kreditinstitutsdirektivet införs en möjlighet för Finansinspektionen att hänskjuta fall till EBA där en behörig myndighet inte har lämnat väsentliga uppgifter, eller, en begäran om samarbete, i synnerhet en som syftar till utbyte av relevanta uppgifter, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Det bör anges i lag vilka fall Finansinspektionen kan hänskjuta en fråga till EBA för tvistlösning. Artikel 143.2 i kreditinstitutsdirektivet är i svensk rätt genomförd genom 11 kap. 2 § KapL. Artikeln handlar om kontroll av ett kreditinstitut med huvudkontor, moderbolag eller företag i tredjeland som inte är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt kreditinstitutsdirektivet. Enligt den ändrade lydelsen av artikeln ska den behöriga myndighet som genomför denna kontroll samråda med EBA i stället för den Europeiska bankkommittén innan beslut fattas. Bestämmelsen i KapL bör ändras i enlighet härmed. Artikel 143.3 i kreditinstitutsdirektivet är i svensk rätt genomförd i 11 kap. 3 § KapL. Om tillsynen av ett kreditinstitut med moderföretag utanför EES inte bedöms likvärdig ska Finansinspektionen enligt paragrafen underrätta de berörda behöriga myndigheterna och kommissionen om eventuella andra tillsynsmetoder än de som regleras i 9 och 10 kap. KapL används. Finansinspektionens underrättelseskyldighet enligt bestämmelsen bör utökas till att även omfatta EBA. De ändringar av artiklar i kreditinstitutsdirektivet som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Artikel 6 i kreditinstitutsdirektivet är en av flera artiklar som handlar om villkor för rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. Villkor för kreditinstitut som beviljats tillstånd finns i lag, förordning och Finansinspektionens föreskrifter. Någon bestämmelse om att kommissionen ska informeras om dessa villkor finns inte i gällande svensk rätt. Det bör heller inte vara nödvändigt att i lag införa en sådan bestämmelse när informationsskyldigheten utvidgas till att omfatta även EBA.. Enligt artikel 9.2 i kreditinstitutsdirektivet finns en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa lägre startkapital för vissa kreditinstitut. Sverige har utnyttjat denna möjlighet som direktivet ger och den regleras i 3 kap. 7 § andra stycket LBF. Någon bestämmelse om att Sverige ska informera kommissionen om skälen för att utnyttja denna möjlighet finns inte i gällande rätt. Den ändring som omnibusdirektivet nu introducerar i medlemsstaternas underrättelseskyldighet - genom att även EBA ska underrättas - medför ingen annan bedömning. Artiklarna 14 och 17.2 i kreditinstitutsdirektivet innehåller regler för beviljade respektive återkallelse av tillstånd. Vad gäller beviljade tillstånd ändrar omnibusdirektivet i inspektionens underrättelseskyldighet på så vis att det är till EBA i stället för till kommissionen som besluten ska anmälas. Vad gäller återkallade tillstånd ska inspektionen anmäla dessa, förutom till kommissionen, till EBA. Anmälningsskyldigheten till kommissionen finns inte föreskriven i gällande rätt. Ändringarna som införs med omnibusdirektivet föranleder inte lagstiftningsåtgärder i denna del. En sådan regel bör i stället införas på förordningsnivå. Artikel 33 i kreditinstitutsdirektivet ger värdmedlemsstatens behöriga myndigheter möjlighet att i brådskande fall vidta interimistiska åtgärder. Den underrättelseskyldighet om vidtagna åtgärder som finns gentemot andra medlemsstaters behöriga myndigheter och kommissionen utökas nu till att även omfatta EBA. Underrättelseskyldigheten har inte tidigare varit föremål för lagstiftningsåtgärder. Ändringen som nu införs medför ingen annan bedömning. En sådan regel bör i stället införas på förordningsnivå. I artikel 36 i kreditinstitutsdirektivet utökas underrättelseskyldigheten vad gäller olika avslag av ansökningar om att få etablera filial. Underrättelseskyldigheten har inte varit föremål för lagstiftningsåtgärder. Ändringen som nu införs medför ingen annan bedömning. En sådan regel bör i stället införas på förordningsnivå. Någon bestämmelse som motsvarar artikel 38.2 i kreditinstitutsdirektivet om anmälan av tredjelands filialer finns inte i svensk rätt. Den ändring som nu införs i artikeln medför ingen lagstiftningsåtgärd. I artikel 42b i kreditinstitutsdirektivet ersätts Europeiska banktillsynskommittén med EBA. Artikeln är inte genomförd i svensk rätt. De ändringar som görs i artikeln påkallar ingen lagstiftningsåtgärd. Artikel 63a i kreditinstitutsdirektivet som innehåller vissa krav på instrument som får ingå i ett kreditinstituts kapitalbas är i svensk rätt genomförd i Finansinspektionens föreskrifter. Någon lagstiftningsåtgärd är inte påkallad med anledning av att artikeln ändras. Angående artikel 63a.6 avser den EBA:s skyldighet att utarbeta tekniska standarder på ett visst område. Bestämmelsen ger mandat till EBA och kommissionen. Någon genomförandeåtgärd är därför inte nödvändig. Artikel 122a.10 i kreditinstitutsdirektivet riktar sig till EBA och kommissionen. Någon genomförandeåtgärd är därför inte nödvändig. Artikel 131 i kreditinstitutsdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 10 kap. 9 § KapL och 35 § förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Hänvisningen till artikel 28 i ESA-förordningarna samt den ändringen att det nu är EBA och inte kommissionen som ska hållas underrättad om avtal om delegering påkallar ingen lagstiftningsåtgärd. Artikel 140.3 i kreditinstitutsdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 10 kap. 9 § KapL och 26 § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar. I förordningen regleras bl.a. att förteckningar över finansiella holdingföretag vid varje förändring ska överlämnas till kommissionen. Någon lagstiftningsåtgärd är inte aktuell med anledning av att förteckningarna ska lämnas även till EBA. 5.10 Kapitalkravsdirektivet - direktiv 2006/49/EG Regeringens bedömning: De ändringar som görs i omnibusdirektivet beträffande kapitalkravsdirektivet medför inga lagändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 i omnibusdirektivet ska följande bestämmelser genomföras i nationell rätt, nämligen artiklarna 10.2, 10.3 a och 10.4. Artikel 10.2 ändrar i artikel 22.1 i kapitalkravsdirektivet. I artikeln införs ett nytt stycke om att en behörig myndighet som frångår den gruppbaserade tillämpningen av kapitalkraven ska underrätta kommissionen och EBA om detta. Artikel 10.3 a ändrar artikel 32.1 i kapitalkravsdirektivet. Artikel 32.1 andra stycket ändras på så sätt att, utöver rådet och kommissionen, EBA ska underrättas om de rutiner relaterade till övervakning och kontroll av stora exponeringar som ska finnas enligt första stycket. Artikel 10.4 ändrar i artikel 36.1 kapitalkravsdirektivet. I artikeln införs en bestämmelse om att medlemsstaterna utöver kommissionen ska underrätta EBA om vilka myndigheter som är behöriga att utföra de åligganden som föreskrivs i direktivet och i förekommande fall ansvarsfördelningen mellan dessa. Skälen för regeringen bedömning: Artikel 22 i kapitalkravsdirektivet ger en möjlighet för den behöriga myndigheten att, från fall till fall, frångå gruppbaserad tillämpning av kapitalkraven. Sverige har inte valt att utnyttja denna möjlighet. Artikeln är därför inte genomförd i svensk rätt. Den ändring som görs i artikeln föranleder därför inte heller någon lagändring. Artikel 32.1 i kapitalkravsdirektivet har i svensk rätt genomförts i Finansinspektionens föreskrifter. Artikeln ålägger de behöriga myndigheterna att upprätta rutiner för att förhindra att instituten avsiktligt undviker de ytterligare kapitalkrav de annars skulle ådra sig för sådana exponeringar som överskrider vissa gränser som fastställts i kreditinstitutsdirektivet. EBA ska ingå i den krets som enligt direktivet ska underrättas om dessa rutiner. Någon lagändring bedöms inte nödvändig för att genomföra direktivet i denna del. Artikel 36 i kapitalkravsdirektivet är i svensk rätt genomförd bl.a. i 1 kap. 3 § 2 och 10 kap. 9 § KapL. Direktivets underrättelseskyldighet har inte tidigare varit föremål för lagstiftningsåtgärder. Nu aktuell ändring, att även EBA ska underrättas, medför ingen annan bedömning. 5.11 UCITS IV-direktivet - direktiv 2009/65/EG Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med utländska behöriga myndigheter kompletteras till att också avse samarbete och informationsutbyte med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden. Det anges i lag i vilka fall Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning. Finansinspektionens rapporteringsskyldighet anpassas till den nya europeiska tillsynsstrukturen i ett antal fall. Regeringens bedömning: Flera av de artiklar i UCITS IV-direktivet som ändras genom omnibusdirektivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Omnibusdirektivets innehåll: Enligt artikel 13 i omnibusdirektivet ska artiklarna 11.2, 11.4, 11.11, 11.14, 11.19, 11.31, 11.32 b (avseende artikel 108.1 i direktiv 2009/65/EG), 11.33, 11.34 och 11.36 genomföras i nationell rätt. Artikel 11.2 ändrar i artikel 6.1 i UCITS IV-direktivet. Ändringen innebär att Finansinspektionen ska underrätta Esma om tillstånd som ges till aktiebolag att driva fondverksamhet samt tillstånd för att bedriva diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Esma ska offentliggöra och hålla aktuell en förteckning över auktoriserade förvaltningsbolag på sin webbplats. Artikel 11.4 ändrar i artikel 9.2 i UCITS IV-direktivet. Ändringen innebär att förutom kommissionen, även Esma ska underrättas av medlemsstaterna om alla svårigheter av allmän natur som fondföretag möter vid marknadsföringen av sina andelar i tredjeland. Enligt det nya andra stycket i 9.2 ska kommissionen så snabbt som möjligt undersöka dessa svårigheter för att finna en lämplig lösning, varvid Esma ska bistå. Artikel 11.11 a ändrar i artikel 21.5 i UCITS IV-direktivet. Artikeln innehåller bestämmelser om ingripanden mot förvaltningsbolag och fondföretag av värdmedlemsstat och ändringen i artikeln innebär att i de fall Finansinspektionen som värdmedlemsstat anser att behörig myndighet i ett förvaltningsbolags hemland, efter en underrättelse om att ett förvaltningsbolag inte har följt ett föreläggande från Finansinspektionen, inte vidtagit tillräckliga åtgärder mot bolaget får Finansinspektionen hänskjuta ärendet till Esma som får agera enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. Artikel 11.11 b ändrar i artikel 21.7 i UCITS IV-direktivet. Artikeln handlar om Finansinspektionens möjlighet att i brådskande fall vidta åtgärder interimistiskt mot ett förvaltningsbolag och att nu även Esma, förutom kommissionen och berörda behöriga myndigheter snarast ska underrättas om sådana åtgärder. Artikel 11.11 c ändrar i artikel 21.9 i UCITS IV-direktivet. Utöver kommissionen ska nu även Esma underrättas om vissa typer av avslagsbeslut samt åtgärder som vidtagits enligt artikel 21.5. Artikel 11.14 ändrar i artikel 32.6 i UCITS IV-direktivet. Utöver kommissionen ska nu även Esma underrättas om vissa undantag som omfattar investeringsbolag. Artikel 11.19 ändrar i artikel 52.4 i UCITS IV-direktivet. Enligt den artikelns tredje stycke ska medlemsstaterna utöver till kommissionen även till Esma överlämna en förteckning över vissa skuldförbindelser och utgivare. Artikel 11.31 ändrar i artikel 97.1 UCITS IV-direktivet. Ändringen innebär att utöver kommissionen även Esma ska underrättas om vilka myndigheter som har utsetts som behöriga myndigheter enligt direktivet. Artikel 11.32 b ändrar i artikel 101.8 UCITS IV-direktivet. I de fall där en begäran om att utbyta uppgifter enligt artikel 109, eller att utföra en utredning eller kontroll på plats enligt artikel 110 eller om tillstånd för de egna tjänstemännen att följa med den utländska behöriga myndighetens tjänstemän har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid kan Finansinspektionen hänskjuta frågor till Esma som har att agera enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. Artikel 11.33 ändrar i artikel 102 i UCITS IV-direktivet. Ändringen i artikel 102.2 innebär att det som sägs om tystnadsplikt enligt punkten 1 inte ska hindra att medlemsstaternas behöriga myndigheter lämnar uppgifter även till Esma eller ESRB. För sådana uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt artikelns punkt 1. Ändringen i artikel 102.5 innebär att det som sägs om tystnadsplikt i artikeln inte ska hindra utbyte av information mellan Finansinspektionen och någon av den europeiska tillsynsmyndigheterna. Artikel 11.34 ändrar i artikel 103.3 i UCITS IV-direktivet. Utöver kommissionen och de andra medlemsstaterna ska även Esma få information om vilka myndigheter som har rätt att motta information enligt artikeln. Artikel 11.36 ändrar i artikel 108 i UCITS IV-direktivet. Artikel 108.5 första stycket led b) införs en möjlighet för Finansinspektionen att hänskjuta en fråga till Esma som har att agera enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. Andra stycket i artikel 108.5 ändras på så vis att även Esma ska underrättas om vissa åtgärder som kan vidtas enligt artikelns första stycke. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS IV-direktivet) är i svensk rätt i huvudsak genomfört genom lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). De lagändringar som krävs för att genomföra omnibusdirektivet med avseende på UCITS IV-direktivet är följande. Det bör i lag anges när Finansinspektionen kan hänskjuta frågor till Esma i vilka Esma har att agera enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av Esma. De situationer som omnibusdirektivet pekar ut för UCITS IV-direktivets del är följande. Artikel 21.5. Om Finansinspektionen som behörig myndighet i värdmedlemsstat finner att ett förvaltningsbolag som har en filial eller tillhandahåller tjänster i Sverige överträder en av de regler som gäller för bolaget i Sverige kan Finansinspektionen enligt artikel 21.5 vidta vissa åtgärder. Om Finansinspektionen anser att behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland efter underrättelser inte vidtagit tillräckliga åtgärder mot bolaget, får Finansinspektionen enligt artikeln hänskjuta ärendet till Esma. Vidare ska Finansinspektionen enligt omnibusdirektivet ha möjligheten att hänskjuta sådana fall som beskrivs i artikel 101 i UCITS IV-direktivet. Dessa avser situationer när en behörig myndighets begäran om utbyte av uppgifter har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid, när en begäran om att utföra en utredning eller kontroll på plats har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid (artikel 110) samt om tillstånd för de egna tjänstemännen att följa med den utländska behöriga myndighetens tjänstemän har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Slutligen i de fall Finansinspektionen är behörig myndighet i värdmedlemsstat för ett fondföretag enligt artikel 108 i UCITS IV-direktivet, kan Finansinspektionen hänskjuta frågor till Esma om hemmedlemsstatens åtgärder visar sig otillräckliga eller fondföretagets hemmedlemsstat inte agerat inom rimlig tid. Enligt artikel 21.7 i UCITS IV-direktivet har Finansinspektionen i egenskap av behörig myndighet i en värdmedlemsstat möjlighet att i brådskande fall vidta interimistiska åtgärder mot ett förvaltningsbolag. Artikeln är genomförd i svensk rätt genom 12 kap. 15 § LIF. Förutom kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska nu även Esma snarast möjligt underrättas om sådana åtgärder. Paragrafen i LIF bör kompletteras för att överensstämma med direktivet. De ändringar i artikel 102.2 och 102.5 i UCITS IV-direktivet avser informationsutbyte och tystnadsplikt vid uppgiftslämnande mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna och Esma, EBA, Eiopa och ESRB. Genomförandet av dessa ändringar bör tas om hand genom att den allmänna bestämmelsen om samarbete och utbyte av information i 10 kap. 5 § LIF utvidgas till att uttryckligen omfatta även de nämnda myndigheterna. När det gäller sekretessfrågan hänvisas till avsnitt 5.12. Artikel 108.5 andra stycket i UCITS IV-direktivet är genomförd i svensk rätt genom 12 kap. 17 a § LIF. Utöver kommissionen ska nu även Esma omedelbart underrättas om åtgärder som Finansinspektionen vidtar mot ett fondföretag enligt bestämmelsen. Bestämmelsen bör kompletteras för att överensstämma med direktivet. De ändringar av artiklar i UCITS IV-direktivet som inte föranleder några lagstiftningsåtgärder är följande. Artikel 6.1 i UCITS IV-direktivet är genomförd i svensk rätt genom 1 kap. 4 § LIF. Ändringen innebär att Finansinspektionen ska underrätta Esma om de tillstånd som Finansinspektionen ger till svenska aktiebolag enligt bestämmelsen. Underrättelseskyldigheten bör lämpligen regleras på förordningsnivå. Artikel 9.2 i UCITS IV-direktivet är inte genomförd i svensk rätt. Den ändring som nu införs, att även Esma (tidigare endast kommissionen) ska underrättas av medlemsstaterna om svårigheter att marknadsföra fondandelar i tredjeland, medför ingen annan bedömning. Artikel 21.9 i UCITS IV-direktivet är delvis genomförd i förordningen (2004:75) om investeringsfonder. Den utökade underrättelseskyldigheten som omnibusdirektivet föreskriver bör genomföras på förordningsnivå. Ändringen i artikel 32.6 i UCITS IV-direktivet behandlar investeringsbolag. Investeringsbolag är inte tillåtna i Sverige och artikeln är inte tidigare genomförd i svensk rätt. Ingen åtgärd på lagstiftningsnivå krävs därför. Artikel 52.4 tredje stycket i UCITS IV-direktivet har inte föranlett genomförandeåtgärder i svensk rätt. Den ändring som omnibusdirektivet föreskriver medför ingen annan bedömning. Den underrättelseskyldighet som föreskrivs i artikel 97.1 i UCITS IV-direktivet är inte genomförd i svensk rätt. Att även Esma (tidigare endast kommissionen) ska underrättas av medlemsstaterna om de behöriga myndigheter som utsetts enligt det direktivet föranleder ingen annan bedömning. Artikel 103 i UCITS IV-direktivet är inte genomförd i svensk rätt. Den utökade underrättelseskyldighet som föreskrivs i omnibusdirektivet medför ingen annan bedömning. 5.12 Sekretess Regeringens bedömning: Det saknas behov av att ändra nu gällande sekretessbestämmelser med anledning av genomförandet av omnibusdirektivet. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anser, med hänsyn till att det är fråga om sekretess och därmed undantag från grundlagsskyddade rättigheter, att det kan ifrågasättas om inte nu aktuell sekretessreglering av Finansinspektionens samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna bör ske i svensk lag. Bakgrund: I ESA-förordningarna (artikel 35.1) stadgas att medlemsstaternas behöriga myndigheter - på begäran av de europeiska tillsynsmyndigheterna - ska lämna alla nödvändiga uppgifter så att dessa europeiska tillsynsmyndigheter kan fullgöra de verksamhetsuppgifter som de tilldelats genom ESA-förordningarna, under förutsättning att dessa myndigheter har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att begäran om uppgifter är nödvändig med avseende på den aktuella verksamhetsuppgiftens karaktär. I skäl 26 till omnibusdirektivet fastslås att med den nya tillsynsstrukturen som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella behöriga myndigheterna samarbetar nära med de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ändringar i den tillämpliga lagstiftningen bör säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om utbyta av uppgifter som har införts i förordningarna om inrättande av de europeiska tillsynsmyndigheterna. I exempelvis öppenhetsdirektivet finns i artikel 25 regler om sekretess och samarbete mellan medlemsstaterna. I artikel 25.1 stadgas sedan tidigare att sekretess ska gälla för alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten och för enheter till vilka den behöriga myndigheten delegerar vissa uppgifter samt att information som omfattas av sekretess får överlämnas till andra personer eller myndigheter endast där detta föreskrivs i lag eller annan författning i medlemsstaten. Genom omnibusdirektivet införs tre nya punkter i denna artikel som behandlar samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och Esma (se artikel 25.2a-c). Dessutom införs i artikel 25.3 en ny första mening som innebär att vad som sägs under punkten 1 i artikeln inte ska hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta konfidentiella uppgifter med eller förmedla uppgifter till Esma och ESRB inrättade enligt ESA-förordningen (nr 1092/2010). När det gäller en rad av de andra direktiv som ändras genom omnibusdirektivet har i stort sett en motsvarande reglering kring samarbete och sekretess som i öppenhetsdirektivet sedan tidigare funnits, för att nu på ett liknande sätt ändras genom omnibusdirektiv. Skälen för regeringens bedömning: Som nämnts reglerar artikel 25 i öppenhetsdirektivet samarbete mellan medlemsstaterna. I en ny punkt 2c stadgas att de behöriga myndigheterna omgående ska förse Esma med alla uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter enligt öppenhetsdirektivet och artikel 35 i förordningen om inrättande av Esma. I sistnämnd artikel sägs att medlemsstaternas behöriga myndigheter - på begäran av Esma - ska lämna alla nödvändiga uppgifter så att Esma kan fullgöra de verksamhetsuppgifter som den tilldelats genom förordningen, under förutsättning att dessa myndigheter har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att begäran om uppgifter är nödvändig med avseende på den aktuella verksamhetsuppgiftens karaktär. När det gäller information som omfattas av sekretess anges i artikel 25.1 i öppenhetsdirektivet att sådan information får överlämnas till andra personer eller myndigheter endast när detta föreskrivs i lag eller annan författning i medlemsstaten. Sedan tidigare anges i artikel 25.3 att bestämmelsen artikel 25.1 inte ska hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta konfidentiell information. Sistnämnd bestämmelse ändras nu genom omnibusdirektivet till att även inbegripa Esma och ESRB. I sammanhanget bör även uppmärksammas skäl 26 till omnibusdirektivet (se ovan). Sekretess gäller i Finansinspektionens verksamhet för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan anses att denne lider men om uppgiften röjs, och för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser (se 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL). En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för enskilda eller andra myndigheter, om inte annat anges i den lagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (se 8 kap. 1 § OSL). En svensk myndighets möjligheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL. Sekretessbelagda uppgifter får enligt den bestämmelsen inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen. Vid genomförandet av öppenhetsdirektivet bedömdes det inte vara nödvändigt att göra någon lagändring med anledning av de regler om sekretess och samarbete mellan behöriga myndigheter som finns i artikel 25 (se prop. 2006/07:65 s. 249 f.). Det ansågs att gällande rätt i form av 1 kap. 3 § och 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) svarade mot direktivets krav - bestämmelser som motsvarar 8 kap. 3 § 2 samt 30 kap. 4 och 7 §§ OSL (sistnämnd bestämmelse behandlar internationella avtal). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning. När det gäller sekretess och samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna läggs nya regler fast i ESA-förordningarna (artikel 35.1). I de direktiv som ändras genom omnibusdirektivet hänvisas i detta avseende till ESA-förordningarna. Som framgått ovan får en svensk myndighet lämna ut en uppgift som det gäller sekretess för till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, bl.a. om det sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning (8 kap. 3 § 1 OSL). Med lag likställs EU-förordningar (se prop. 1998/99:18 s. 41 och 75 samt prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Svensk sekretesslagstiftning hindrar således inte Finansinspektionen att lämna nödvändiga uppgifter till de europeiska tillsynsmyndigheterna. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt om inte nu aktuell sekretessreglering i stället bör ske i OSL och efterlyst de konstitutionella skälen till att så inte föreslås. Advokatsamfundet hänvisar i det sammanhanget till att Lagrådet (prop. 1998/99:18) har uttalat att en EU-förordning, enligt principerna om EU-rättens överhöghet, anses ta över även sekretesslagen, såvida inte starka konstitutionella skäl talar däremot. När det gäller denna fråga bör uppmärksammas att offentlighetsprincipen är tryckfrihetsförordningens utgångspunkt. I nu aktuella avseenden utvidgar EU-förordningen offentligheten. Förslaget innebär således inte några undantag från grundlagsskyddade rättigheter. Mot denna bakgrund anser vi att det inte uppkommer några problem från konstitutionell synpunkt med det föreslagna sättet att reglera utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Sammantaget saknas det behov av att ändra nu gällande sekretessbestämmelser med anledning av genomförandet av omnibusdirektivet. 6 Ekonomiska konsekvenser En ny struktur har skapats inom EU för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet är att uppnå en väsentlig förbättring av möjligheterna att följa och analysera utvecklingen och att vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten i Sverige och i Europa. Detta system för finansiell tillsyn består bl.a. av tre europeiska tillsynsmyndigheter; Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. De nya tillsynsmyndigheterna ska till 60 procent finansieras av de nationella tillsynsmyndigheterna och till 40 procent över EU-budgeten. Från och med 2012 anvisas ett särskilt anslag på statens budget för ändamålet. Genom förslagen i denna proposition genomförs omnibusdirektivet. Direktivet innehåller ändringar av en rad sektorsdirektiv på bank-, värdepappersmarknads- och tjänstepensionsområdena. Ändringarna innebär - förutom preciseringar av de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter - en rad nya krav på de nationella behöriga myndigheterna om samarbete och utbyte av information med de europeiska tillsynsmyndigheterna. Finansinspektionen har i enlighet med förslaget i budgetpropositionen för 2012 tillförts ökade resurser bl.a. för att stärka arbetet med regelverken, utvidga tillsynen, öka det internationella arbetet och förbättra statistiken. Genomförandet av omnibusdirektivet kommer att innebära ett visst ökat ansvar och merarbete för Finansinspektionen när det gäller samarbete och utbyte av information med de europeiska tillsynsmyndigheterna. Myndigheten har i enlighet med förslaget i budgetpropositionen anvisats ökade resurser bl.a. för detta ändamål. Finansiering sker således inom befintliga ramar. De förslag som presenteras i propositionen är i huvudsak inriktade på regler som säkerställer ett väl fungerande samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna. Några regler som innebär direkt ökade krav på de finansiella företagen eller på andra myndigheter än Finansinspektionen föreslås inte. Förslagen torde därför endast få obetydliga konsekvenser för dessa. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 2 kap. 26 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5. Paragrafen innehåller bestämmelser som Finansinspektionen ska iaktta i beslutsprocessen med anledning av ansökningar om godkännande av prospekt. Ändringarna i paragrafen innebär att Finansinspektionen ska underrätta Esma om prospekt som har godkänts av inspektionen och förse Esma med kopia av desamma. När det gäller kravet på att prospektet ska göras tillgängligt för Esma m.fl. (artikel 5.6 i omnibusdirektivet) så är det uppfyllt genom bestämmelsen i 2 kap. 31 § LHF om offentliggörande av prospekt på Finansinspektionens elektroniska hemsida. Ändringen innebär att artikel 5.5 a och 5.6 i omnibusdirektivet genomförs. 2 kap. 27 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5. I paragrafen anges att Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande får överlämnas till en annan behörig myndighet inom EES om den går med på det. Den ändring som görs innebär att utöver godkännande från mottagande behörig myndighet, ska en anmälan ha gjorts till Esma innan Finansinspektionen beslutar om överlämnande av ansökan till en annan behörig myndighet inom EES. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit. Ändringen innebär att artikel 5.5 b i omnibusdirektivet genomförs. 2 kap. 34 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5. Paragrafen innehåller bestämmelser som Finansinspektionen ska iaktta i beslutsprocessen med anledning av ansökningar om tillägg till prospekt. Ändringen innebär att Finansinspektionen ska underrätta Esma om gjorda tillägg och förse Esma med kopia av desamma. Den genomför artikel 5.5 a i omnibusdirektivet. 2 kap. 35 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5. Paragrafen behandlar den situationen att Finansinspektionen har godkänt ett prospekt och emittenten eller den som har upprättat prospektet begär att inspektionen ska överlämna ett intyg om godkännandet till berörda behöriga myndigheter inom EES. Ändringen i första stycket innebär att ett sådant intyg även ska överlämnas till Esma. Den genomför artikel 5.9 i omnibusdirektivet. 2 kap. 36 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5. I paragrafen behandlas den situationen att ett prospekt som har godkänts av en annan behörig myndighet inom EES också är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen erhåller ett intyg från den behöriga myndigheten med innehåll att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Enligt ett tillägg som görs i paragrafen ska Finansinspektionen på sin elektroniska hemsida offentliggöra en förteckning över godkända prospekt. Förteckningen ska hållas aktuell och informationen ska vara tillgänglig under minst 12 månader. Ändringen genomför artikel 5.9 i omnibusdirektivet. 4 kap. 23 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. I paragrafen ges möjligheter till undantag från bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande och ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget i vissa fall. Ändringen innebär att det införs en beslutsordning för Finansinspektionen att, efter ansökan, bevilja undantag enligt paragrafen. Finansinspektionen ska informera Esma om de undantag som beviljas. Den genomför artikel 7.12 a i omnibusdirektivet. 4 kap. 24 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. I paragrafen ges möjlighet till undantag från bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier i vissa fall. Ändringen innebär att det införs en beslutsordning för Finansinspektionen att, efter ansökan, bevilja undantag enligt paragrafen. Finansinspektionen ska informera Esma om de undantag som beviljas. Den genomför artikel 7.12 a i omnibusdirektivet. 6 kap. 1 e § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5. Paragrafen behandlar vissa säkerhetsåtgärder som Finansinspektionen i egenskap av värdmedlemsstat kan vidta. Ändringarna i första och andra styckena medför att Finansinspektionens underrättelseskyldighet utvidgas till att också omfatta Esma. Den genomför artikel 5.12 i omnibusdirektivet. 6 kap. 1 h § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. Paragrafen behandlar vissa säkerhetsåtgärder som Finansinspektionen i egenskap av värdmedlemsstat kan vidta. Ändringarna i första och andra styckena medför att Finansinspektionens underrättelseskyldighet utvidgas till att också omfatta Esma. Den genomför artikel 7.15 i omnibusdirektivet. 6 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitten 5.5 och 5.7. I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och öppenhetsdirektivet. Ändringen innebär att denna skyldighet utökas till att också omfatta Esma. Den genomför artiklarna 5.10 a och 7.14 i omnibusdirektivet. 6 kap. 5 a § Förslaget har behandlats i avsnitten 5.5 och 5.7. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Ändringarna innebär att artiklarna 5.11 a och 7.14 i omnibusdirektivet genomförs. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 2 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1. Paragrafen innehåller definitioner av begrepp som används i lagen. Som en följd av ändringarna i 9 och 16 §§ ändras definitionen av "anmält avvecklingssystem" när det gäller mottagaren av anmälan i fråga. 9 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1. I paragrafen regleras anmälningsskyldigheten av godkända avvecklingssystem. Finansinspektionen ska i fortsättningen anmäla sådana avvecklingssystem till Esma i stället för som nu till kommissionen. Ändringen innebär att artikel 1.2 i omnibusdirektivet genomförs. 11 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1. I paragrafen regleras Finansinspektionens underrättelseskyldighet beträffande beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion som avser deltagare i ett anmält avvecklingssystem. Utöver kommissionen eller Eftas övervakningsmyndighet ska även ESRB och Esma underrättas om detta. Ändringen innebär att artikel 1.1 i omnibusdirektivet genomförs. 16 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1. I paragrafen regleras återkallelse av godkännande av ett avvecklingssystem. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen omedelbart ska underrätta Esma i stället för kommissionen om återkallelsen. Den innebär att artikel 1.2 i omnibusdirektivet genomförs. 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder 1 kap. 1 § I definitionen av egna medel i första stycket görs ett tillägg så att den senaste ändringen av UCITS IV-direktivet framgår. 10 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.11. I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av UCITS IV-direktivet. Ändringen innebär att denna skyldighet utökas till att omfatta också Esma, EBA, Eiopa och ESRB. Den genomför artikel 11.33 i omnibusdirektivet. 10 kap. 5 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.11. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.5, 101.8 och 108.5 i UCITS IV-direktivet. Ändringen innebär att artiklarna 11.11 a, 11.32 b och 11.36 i omnibusdirektivet genomförs. 12 kap. 15 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.11. Paragrafen behandlar åtgärder som Finansinspektionen får vidta mot ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet i Sverige, om bolaget bryter mot här i landet gällande lagar, andra författningar eller vissa fondbestämmelser. I första hand ska Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse. Om bolaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. Om rättelse inte sker, får inspektionen vidta vissa åtgärder. I brådskande fall får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. I dessa fall ska hemlandsmyndigheten, kommissionen och, efter ett tillägg som görs i tredje stycket, även Esma underrättas så snart som möjligt. Ändringen innebär att artikel 11.11 b i omnibusdirektivet genomförs. 12 kap. 17 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.11. Paragrafen reglerar Finansinspektionens underrättelseskyldighet och möjligheter att ingripa när det finns skäl att anta att ett fondföretag vid marknadsföringen här i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt UCITS IV-direktivet. Underrättelseskyldigheten för Finansinspektionen avseende vidtagna åtgärder enligt bestämmelsen utvidgas till att omfatta även Esma. Ändringen innebär att artikel 11.36 i omnibusdirektivet genomförs. 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 13 kap. 6 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Ändringen innebär att denna skyldighet utökas till att omfatta också EBA. Den genomför artiklarna 9.17, 9.18 och 9.35 i omnibusdirektivet. 13 kap. 6 b § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till EBA för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 kreditinstitutsdirektivet. Ändringen innebär att artiklarna 9.14, 9.32 och 9.36 i omnibusdirektivet genomförs. 7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. 17 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3. I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av marknadsmissbruksdirektivet. Ändringen innebär att denna skyldighet utvidgas till att också omfatta Esma. Den genomför artikel 3.4 i omnibusdirektivet. 17 b § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 16.2 och 16.4 i marknadsmissbruksdirektivet. Ändringen innebär att artiklarna 3.6 a och 3.6 b i omnibusdirektivet genomförs. 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 1 kap. 3 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2. I paragrafen kompletteras punkt 11 så att det framgår att konglomeratdirektivet senast är ändrat genom omnibusdirektivet. 4 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2. Enligt paragrafen ska Finansinspektionen, när den är samordnare, lämna information om att gruppen är ett finansiellt konglomerat och om att inspektionen är samordnare för konglomeratet. Informationen ska lämnas till de företag och myndigheter som nämns i andra stycket 1 samt, efter en ändring i andra stycket 2, till den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna som har inrättats genom artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. Ändringen innebär att artikel 2.1 a i omnibusdirektivet genomförs. 6 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2. I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. Ändringen innebär att bestämmelsen utökas till att också omfatta de tre europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB. Den genomför artiklarna 2.7 och 2.9 i omnibusdirektivet. 6 kap. 5 a § Förslaget har behandlat i avsnitt 5.2. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till respektive europeisk tillsynsmyndighet för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 18.1a i konglomeratdirektivet. Ändringen innebär att artikel 2.11 b i omnibusdirektivet genomförs. 8 kap. 2 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.2. Paragrafen reglerar Finansinspektionens kontroll av tillsyn som utövas av tillsynsmyndighet i tredje land. Bestämmelsen bygger på artikel 18 i konglomeratdirektivet. Den artikeln har ändrats så att de behöriga myndigheterna inte längre har någon skyldighet att rådfråga Kommittén för finansiella konglomerat innan beslut fattas om huruvida tillsynen som utövas av tillsynsmyndighet i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn som föreskrivs enligt konglomeratdirektivet. Sista meningen i paragrafens tredje stycke utgår därmed. 7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 10 kap. 6 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. Paragrafen behandlar situationer i vilka ett gemensamt beslut inte har fattats enligt 5 § och den beslutsprocess som då gäller. Nya tredje och fjärde stycken införs som reglerar de fall där en eller flera berörda behöriga myndigheter har hänskjutit ärendet till EBA enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av EBA och anger hur de båda beslutsprocesserna ska hanteras i förhållande till varandra. Ändringen innebär att artiklarna 9.15 a och 9.32 i omnibusdirektivet genomförs. 10 kap. 6 b § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. Paragrafen behandlar situationer i vilka ett gemensamt beslut inte har fattats enligt 6 a § och den beslutsprocess som då gäller. Nya tredje och fjärde stycken införs som reglerar de fall där en eller flera berörda behöriga myndigheter har hänskjutit ärendet till EBA enligt artikel 19 i förordningen om inrättande av EBA och anger hur de båda beslutsprocesserna ska hanteras i förhållande till varandra. Ändringen innebär att artiklarna 9.15 a och 9.32 i omnibusdirektivet genomförs. 10 kap. 9 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet. Ändringen innebär att denna skyldighet utvidgas till att omfatta också EBA och ESRB. Den genomför artiklarna 9.17, 9.33 och 9.35 i omnibusdirektivet. 10 kap. 9 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till EBA för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i kreditinstitutsdirektivet. Ändringen innebär att artiklarna 9.14, 9.32 och 9.36 i omnibusdirektivet genomförs. 11 kap. 2 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. Paragrafen reglerar Finansinspektionens kontroll av tillsyn som utövas av tillsynsmyndighet i tredje land och ifall den kan anses likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Innan Finansinspektionen gör sitt ställningstagande enligt bestämmelsen ska inspektionen i enlighet med ändringen i andra stycket, rådfråga EBA. Ändringen genomför artikel 9.38 i omnibusdirektivet. 11 kap. 3 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.9. För de fall Finansinspektionen anser att den gruppbaserade tillsynen inte är likvärdig med den som anges i kreditinstitutsdirektivet i sitt beslut enligt 2 §, får inspektionen besluta att använda andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillräcklig tillsyn bedrivs. I enlighet med tillägget i tredje stycket ska även EBA underrättas när sådana andra tillsynsmetoder används. Ändringen genomför artikel 9.38 i omnibusdirektivet. 7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 1 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.6. I paragrafen kompletteras punkterna 7 och 29 så att det framgår att MiFID och öppenhetsdirektivet senast är ändrade genom omnibusdirektivet. 18 kap. 8 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. I paragrafen ges möjlighet till undantag från bestämmelserna i 3-6 §§ för utgivare av skuldebrev i vissa fall. Ändringen innebär att det införs en beslutsordning för Finansinspektionen att, efter ansökan, bevilja undantag enligt paragrafen. Finansinspektionen ska underrätta Esma om de undantag som beviljas. Den genomför artikel 7.12 a i omnibusdirektivet. 18 kap. 9 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. I paragrafen ges möjlighet till undantag från bestämmelserna i 10-12 §§ för utgivare av aktier i vissa fall. Ändringen innebär att det införs en beslutsordning för Finansinspektionen att, efter ansökan, bevilja undantag enligt paragrafen. Finansinspektionen ska underrätta Esma om de undantag som beviljas. Den genomför artikel 7.12 a i omnibusdirektivet. 22 kap. 8 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.6. Paragrafen reglerar offentliggörande av beslut om handelsstopp och stängning. Finansinspektionen ska i vissa fall underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES om beslut om handelsstopp. Ändringen innebär att Finansinspektionens underrättelseskyldighet utvidgas och att även Esma ska underrättas om sådana beslut om handelsstopp. Den innebär att artikel 6.14 i omnibusdirektivet genomförs. 23 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.6. I paragrafen regleras Finansinspektionens skyldighet att samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter när det gäller direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. Ändringen innebär att denna skyldighet utvidgas till att omfatta också samarbete och utbyte av information med Esma och ESRB. Den genomför artiklarna 6.18, 6.19, 6.21 a och b, 6.23 b, 6.25 samt 7.14 i omnibusdirektivet. 23 kap. 5 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.6. Paragrafen är ny. Den ger Finansinspektionen möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 58a, 62.1, 62.2 och 62.3 i MiFID samt artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Ändringen innebär att artiklarna 6.24, 6.27 och 7.14 i omnibusdirektivet genomförs. 25 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.6. I paragrafen har införts ett nytt femte stycke. Ändringen innebär att Finansinspektionen ska underrätta Esma när beslut om återkallelse av ett värdepappersbolags eller en börs tillstånd meddelas. Den innebär att artiklarna 6.3 och 6.13 i omnibusdirektivet genomförs. 25 kap. 12 och 13 §§ Förslagen har behandlats i avsnitt 5.6. Paragraferna reglerar hur Finansinspektionen ska agera om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES överträder olika i paragraferna angivna bestämmelser. Ändringen innebär att Finansinspektionens informationsskyldighet utvidgas och att även Esma omedelbart ska informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. Den innebär att artikel 6.27 i omnibusdirektivet genomförs. 25 kap. 24 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. Paragrafen behandlar Finansinspektionens befogenheter om en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller vissa krav i öppenhetsdirektivet. De underrättelser som Finansinspektionen ska göra enligt första stycket, till berörd behörig myndighet och enligt andra stycket till kommissionen, utökas till att även omfatta Esma. Ändringen innebär att artikel 7.15 i omnibusdirektivet genomförs. 7.9 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 16 kap. 12 § Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4. För försäkringsföretag som bedriver försäkringsverksamhet gäller enligt 7 § att Finansinspektionen i vissa fall kan begränsa eller förbjuda förfoganderätten över företagets tillgångar i Sverige. I denna paragrafs första stycke regleras viss anmälningsskyldighet beträffande beslut i sådana frågor till behöriga myndigheter i andra EES-länder där företaget har tillgångar. Ändringen innebär att anmälningsskyldigheten utökas till att omfatta Eiopa om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Av paragrafens andra stycke framgår att Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES. Ändringen innebär att anmälningsskyldigheten utökas till att omfatta Eiopa om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Ändringarna innebär att artikel 4.3 i omnibusdirektivet genomförs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument dels att 2 kap. 26, 27 och 34-36 §§, 4 kap. 23 och 24 §§, 6 kap. 1 e, 1 h och 5 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 26 § Finansinspektionen skall meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande inom tio arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om ett erbjudande till allmänheten avser överlåtbara värdepapper som ges ut av en emittent som inte tidigare har erbjudit överlåtbara värdepapper till allmänheten och som inte tidigare har fått överlåtbara värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, skall Finansinspektionen meddela beslut inom tjugo arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om en ansökan behöver kompletteras, skall Finansinspektionen snarast och senast inom tio arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen, underrätta sökanden och begära nödvändiga kompletteringar. När ett prospekt har godkänts, skall Finansinspektionen registrera det. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande inom tio arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om ett erbjudande till allmänheten avser överlåtbara värdepapper som ges ut av en emittent som inte tidigare har erbjudit överlåtbara värdepapper till allmänheten och som inte tidigare har fått överlåtbara värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, ska Finansinspektionen meddela beslut inom tjugo arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om en ansökan behöver kompletteras, ska Finansinspektionen snarast och senast inom tio arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen, underrätta sökanden och begära nödvändiga kompletteringar. När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska fogas en kopia av prospektet. Finansinspektionen ska även registrera prospektet. 27 § Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt skall lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten går med på det. Sökanden skall underrättas om ett överlämnande inom tre arbetsdagar från det att Finansinspektionen fattade sitt beslut. Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt ska lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten går med på det och anmälan görs till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Sökanden ska underrättas om ett överlämnande inom tre arbetsdagar från det att Finansinspektionen fattade sitt beslut. 34 § Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, skall tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, skall kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen skall meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget skall därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska fogas en kopia av tillägget. En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom fem arbetsdagar från offentliggörandet. 35 § När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, skall inspektionen, på begäran av emittenten eller den som har upprättat prospektet, överlämna ett intyg om godkännandet till behöriga myndigheter i den eller de stater inom EES där ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad planeras. Intyget och en kopia av prospektet skall överlämnas inom tre arbetsdagar från det att begäran kom in till inspektionen eller, om begäran bifogats ansökan om godkännande, inom en arbetsdag från godkännandet av prospektet. Av intyget skall det framgå När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, ska inspektionen, på begäran av emittenten eller den som har upprättat prospektet, överlämna ett intyg om godkännandet till behöriga myndigheter i den eller de stater inom EES där ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad planeras. Intyget och en kopia av prospektet ska överlämnas inom tre arbetsdagar från det att begäran kom in till inspektionen eller, om begäran bifogats ansökan om godkännande, inom en arbetsdag från godkännandet av prospektet. Intyget ska samtidigt överlämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Av intyget ska det framgå 1. att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet, samt 2. om information har utelämnats enligt 19 § och i så fall skälen för detta. Om en utländsk behörig myndighet kräver att hela eller delar av prospektet översätts, skall översättningen bifogas den begäran som ges in till Finansinspektionen enligt första stycket och översändas till den andra myndigheten tillsammans med intyget och kopian av prospektet. Bestämmelserna i första-tredje styckena skall tillämpas även för eventuella tillägg som upprättas enligt 34 §. Om en utländsk behörig myndighet kräver att hela eller delar av prospektet översätts, ska översättningen bifogas den begäran som ges in till Finansinspektionen enligt första stycket och översändas till den andra myndigheten tillsammans med intyget och kopian av prospektet. Bestämmelserna i första-tredje styckena ska tillämpas även för eventuella tillägg som upprättas enligt 34 §. 36 § Ett prospekt som har godkänts av en behörig myndighet i en annan stat inom EES är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen från den behöriga myndigheten får ett intyg om att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Ett prospekt som har godkänts av en behörig myndighet i en annan stat inom EES är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen från den behöriga myndigheten får ett intyg om att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Inspektionen ska på sin elektroniska hemsida offentliggöra en förteckning över sådana intyg. Förteckningen ska hållas aktuell och informationen ska vara tillgänglig under minst 12 månader. 4 kap. 23 § Bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande av ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 15 i öppenhetsdirektivet. Bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande av ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 15 i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen får, efter ansökan, besluta om undantag enligt första stycket. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska informeras om de undantag som beviljas. 24 § Bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 14 i öppenhetsdirektivet. Bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 14 i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen får, efter ansökan, besluta om undantag enligt första stycket. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska informeras om de undantag som beviljas. 6 kap. 1 e § När ett prospekt är giltigt i Sverige enligt 2 kap. 36 §, skall Finansinspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet, om emittenten eller ett utländskt värdepappersföretag som medverkar vid ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet eller har överträtt bestämmelserna i 6 kap. 1 b § denna lag eller 15-18 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om emittenten eller det utländska värdepappersföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den myndighet som godkänt prospektet, fortsätter brottsligheten eller överträdelsen, får Finansinspektionen vidta åtgärd enligt 1 c och 1 d §§. Innan åtgärd vidtas skall inspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. När ett prospekt är giltigt i Sverige enligt 2 kap. 36 §, ska Finansinspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om emittenten eller ett utländskt värdepappersföretag som medverkar vid ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet eller har överträtt bestämmelserna i 6 kap. 1 b § denna lag eller 15-18 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om emittenten eller det utländska värdepappersföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den myndighet som godkänt prospektet, fortsätter brottsligheten eller överträdelsen, får Finansinspektionen vidta åtgärd enligt 1 c och 1 d §§. Innan åtgärd vidtas ska inspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt om vidtagna åtgärder. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, där bolaget ger in det dokument som anges i artikel 10 i prospektdirektivet. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan skall göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige skall anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas skall inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, där bolaget ger in det dokument som anges i artikel 10 i prospektdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknads-myndigheten i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs att 2, 9, 11 och 16 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden samt rubriken närmast före 9 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, central värdepappersförvarare: ett företag som har auktorisation att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen. Anmälan av avvecklingssystem till Europeiska kommissionen Anmälan av avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten 9 § Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Europeiska kommissionen, liksom vem som är administratör för dem. På begäran av Riksbanken ska inspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken. Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, liksom vem som är administratör för dem. På begäran av Riksbanken ska inspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken. 11 § När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, skall inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas om detta. 16 § Godkännande av ett avvecklingssystem ska återkallas av Finansinspektionen om 1. administratörens tillstånd för clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument har återkallats, 2. administratörens tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller tillstånd enligt 2 kap. 1 § 1, 2, 4 eller 8 lagen om värdepappersmarknaden har återkallats, eller 3. avvecklingssystemet inte längre uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska kommissionen samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen. Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första stycket 3 meddela varning i stället för att återkalla godkännandet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfonder dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 5 §, 12 kap. 15 och 17 a §§ samt rubriken närmast 10 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § 1. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag, 2. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), 4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 5. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial, 6. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet, 8. fondföretag: ett utländskt företag a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare, b) som tillämpar principen om riskspridning, och c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar, 9. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 8 a, 10. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder, 11. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning, 12. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag, 13. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 14. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden, 15. investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond, 16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §, 18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 19. mottagarfond: en värdepappersfond som a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas, 23. specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap., 24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 25. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och 26. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier, b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som an ges i a och b genom teckning eller utbyte. Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket. Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket. 10 kap. Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 21. 5, 101.8 och 108.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. 12 kap. 15 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en värdepappersfond som förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse. Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och Europeiska kommissionen ska då underrättas så snart som möjligt. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna, Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska då underrättas så snart som möjligt. Om Finansinspektionen har vidtagit en åtgärd enligt tredje stycket utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndigheten och kommissionen därefter har beslutat att åtgärden ska undanröjas, ska inspektionen göra det. 17 a § Om Finansinspektionen har skäl att anta att ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § vid marknadsföringen åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i annat fall än som avses i 17 §, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att 13 kap. 6 a § och rubriken närmast före den paragrafen ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 13 kap. 6 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. Samarbete med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 6 a § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 6 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvist-lösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 42 a, 129.1 och 132 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG . Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument dels att 17 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 17 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk). Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk). 17 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 16.2 och 16.4 i direktiv 2003/6/EG. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat dels att 4 kap. 5 §, 6 kap. 5 § och 8 kap. 2 § samt rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 5 § När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2 skall inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse skall lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn. När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2 ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse ska lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn. Den information som anges i första stycket skall också lämnas till Den information som anges i första stycket ska också lämnas till 1. behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i konglomeratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, och 2. Europeiska gemenskapernas kommission. 2. den gemensamma kommittéen för de europeiska tillsynsmyndigheterna. 6 kap. 5 § Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i de fall som framgår av artikel 18.1 i konglomeratdirektivet. 8 kap. 2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av något av de reglerade företag i konglomeratet som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Inspektionen skall också ha rådfrågat Kommittén för finansiella konglomerat Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar dels att 10 kap. 6, 6 b och 9 §§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 10 kap. 9 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 6 § Finansinspektionen skall inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den skall redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, skall Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet skall innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt skall ligga till grund för inspektionens tillsyn. Finansinspektionen ska inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, ska inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, ska Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt andra stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i samma förordning. Ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten ska följas av Finansinspektionen. Ärendet får inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. 6 b § Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom två månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 6 a §, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten ska följas av Finansinspektionen. Ärendet får inte hänskjutas till Europeiska bankmyndigheten efter det att den inledande tvåmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. 9 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden samt med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. 9 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 42 a, 129 .1, 129.2, 129.3 och 132 i kreditinstitutsdirektivet. 11 kap. 2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också före ställningstagandet ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén. Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagande samråda med Europeiska bankmyndigheten. 3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska kommissionen när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att 1 kap. 5 §, 18 kap. 8 och 9 §§, 22 kap. 8 §, 23 kap. 5 §, 25 kap. 5, 12, 13 och 24 §§ samt rubriken närmast 23 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 23 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster, b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument, c) placera finansiella instrument, eller d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster, 2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, 3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader, 4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation, 5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. att driva clearingverksamhet, 6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs, eller c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/10/EG, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EG, 8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, 10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial, 11 genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet, 12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man - inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att detta leder till avslut, 13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag, 14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §, 15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige, 18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man - regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att detta leder till avslut, 21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter: a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§, b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform, 25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, 26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige, 28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och 29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/22/EG. 29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU. 18 kap. 8 § En utgivare av skuldebrev behöver inte tillämpa bestämmelserna i 3-6 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. En utgivare av skuldebrev behöver inte tillämpa bestämmelserna i 3-6 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. Finansinspektionen får, efter ansökan, besluta om undantag enligt första stycket. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska informeras om de undantag som beviljas. 9 § En utgivare av aktier behöver inte tillämpa bestämmelserna i 10-12 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. En utgivare av aktier behöver inte tillämpa bestämmelserna i 10-12 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. Finansinspektionen får, efter ansökan, besluta om undantag enligt första stycket. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska informeras om de undantag som beviljas. 22 kap. 8 § Beslut enligt detta kapitel om handelsstopp eller stängning skall omedelbart offentliggöras. Om Finansinspektionen har meddelat beslut om handelsstopp enligt 2 § första stycket, skall inspektionen samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES. Beslut enligt detta kapitel om handelsstopp eller stängning ska omedelbart offentliggöras. Om Finansinspektionen har meddelat beslut om handelsstopp enligt 2 § första stycket, ska inspektionen samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 23 kap. Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 57, 58, 62 .1, 62.2 och 62.3 i direktivet om marknader för finansiella instrument. 25 kap. 5§ Finansinspektionen skall återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om Finansinspektionen ska återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om Finansinspektionen skall återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om 1. företaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. företaget inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, 3. företaget har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller 5. när det är fråga om svenska aktiebolag som har beviljats tillstånd att driva en reglerad marknad eller clearingverksamhet, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget. I de fall som avses i första stycket 1, 2, 4 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt. Vid tillämpningen av första stycket 5 skall det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551). Vid tillämpningen av första stycket 5 ska det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551). Om ett värdepappersbolags eller en börs tillstånd återkallas, ska Finansinspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 12 § Finansinspektionen får förelägga ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, att göra rättelse om det överträder någon av följande bestämmelser eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem eller överträder bestämmelser i genomförandeförordningen som hänför sig till någon av följande bestämmelser: - uppföranderegler m.m. i 8 kap. 1, 12 och 22-33 §§, - hantering av limitorder i 9 kap. 1 §, - systematiska internhandlare i 9 kap. 2-8 §§, - information efter handel i 9 kap. 9 §, - dokumentation i 10 kap. 2 §, eller - rapportering av transaktioner i 10 kap. 3 och 4 §§. Om företaget inte följer föreläggandet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen skall omedelbart informeras när ett förbud meddelas. Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas. 13 § Om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, överträder någon annan bestämmelse igenomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av denna lag än dem som anges i 12 §, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Detsamma gäller om ett företag som genom direkt tillhandahållande av tjänster eller genom att driva en handelsplattform överträder någon bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, överträder någon annan bestämmelse igenomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av denna lag än dem som anges i 12 §, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Detsamma gäller om ett företag som genom direkt tillhandahållande av tjänster eller genom att driva en handelsplattform överträder någon bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Om värdepappersföretaget efter en sådan underrättelse fortsätter överträdelsen genom att handla på ett sätt som tydligt skadar investerarnas intresse i Sverige eller leder till att marknaden inte fungerar korrekt, får Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan föreläggande eller förbud meddelas, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska skall omedelbart informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. Innan föreläggande eller förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. 24 § Om Finansinspektionen finner att en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet i fråga om behandling av innehavare av värdepapperen och information till sådana innehavare, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat inom EES där emittenten enligt tillämplig nationell rätt skall lagra sin regelbundna finansiella information. Detsamma gäller om inspektionen finner att emittenten inte offentliggör information som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, eller inte offentliggör informationen på ett sätt som uppfyller sådana krav. Om emittenten, trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, inte följer de bestämmelser i en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, skall inspektionen offentliggöra det förhållandet att bestämmelserna inte följs. Före offentliggörandet skall Finansinspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska kommissionen så snart som möjligt. Om Finansinspektionen finner att en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet i fråga om behandling av innehavare av värdepapperen och information till sådana innehavare, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat inom EES där emittenten enligt tillämplig nationell rätt skall lagra sin regelbundna finansiella information. Detsamma gäller om inspektionen finner att emittenten inte offentliggör information som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, eller inte offentliggör informationen på ett sätt som uppfyller sådana krav. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om emittenten, trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, inte följer de bestämmelser i en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, ska inspektionen offentliggöra det förhållandet att bestämmelserna inte följs. Före offentliggörandet ska Finansinspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 § och 16 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt rubrikerna närmast före 14 kap. 3 § och 16 kap. 12 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. Samarbete med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 16 kap. Anmälan till behörig myndighet Anmälan till behörig myndighet och till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten 12 § Finansinspektionen ska anmäla ett beslut enligt 7 § till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget enligt underrättelse driver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 eller 15 §. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där företaget har tillgångar. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut enligt 7 § till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget enligt underrättelse driver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 eller 15 §. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där företaget har tillgångar samt Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES samt till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Finansinspektionen får i samband med en anmälan enligt första eller andra stycket begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om företagets tillstånd har återkallats, får begäran avse att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Stockholm, Finansinspektionen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Datainspektionen, Konsumentverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Regelrådet, Näringslivets regelnämnd, Konsumenternas försäkringsbyrå, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Sveriges advokatsamfund, Svensk Försäkring, Svenska Aktuarieföreningen, AFA försäkring, Försäkringsjuridiska föreningen, Utländska försäkringsbolags förening, Svenska försäkringsförmedlares förening, Dina Försäkringar Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sparbankernas riksförbund, Finansbolagens förening, Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens förening, Euroclear Sweden AB, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Groth Market NGM AB, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO). Parallelluppställning - Förteckning över bestämmelser som genomför omnibusdirektivet i svensk rätt Förkortningar Avvecklingslagen - lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Lagen om finansiella konglomerat - lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Marknadsmissbrukslagen - lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Försäkringsrörelselagen - försäkringsrörelselagen (2010:2043) LHF - lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument LVM - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden LBF - lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse KapL - lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar LIF - lagen (2004:46) om investeringsfonder OSL - offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Omnibusdirektivet - direktiv 2010/78/EU Finalitydirektivet - direktiv 98/26/EG Konglomeratdirektivet - direktiv 2002/87/EG Marknadsmissbruksdirektivet - direktiv 2003/6/EG Tjänstepensionsdirektivet - direktiv 2003/41/EG Prospektdirektivet - direktiv 2003/71/EG Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) - direktiv 2004/39/EG Öppenhetsdirektivet - direktiv 2004/109/EG Kreditinstitutsdirektivet - direktiv2006/48/EG Kapitalkravsdirektivet - direktiv 2006/49/EG UCITS IV-direktivet - direktiv 2009/65/EG Omnibusdirektivet Finalitydirektivet Genomförande Artikel 1.1 Artikel 6.3 11§ avvecklingslagen Artikel 1.2 Artikel 10.1 9 och 16 §§ avvecklingslagen Omnibusdirektivet Konglomerat- direktivet Genomförande Artikel 2.1a Artikel 4.2 4 kap. 5 § lagen om finansiella konglomerat Artikel 2.2 Artikel 9.2 Genomförs inte i lag Artikel 2.5 Artikel 10.1 Ej genomförande Artikel 2.7 Artikel 12.1 6 kap. 5 § lagen om finansiella konglomerat Artikel 2.9 Artikel 14.1 6 kap. 5 § lagen om finansiella konglomerat Artikel 2.11b Artikel 18.1a 6 kap. 5a§ lagen om finansiella konglomerat Omnibusdirektivet Marknadsmiss- bruksdirektivet Genomförande Artikel 3.4 Artikel 14 17 § marknadsmiss- brukslagen Artikel 3.6 a Artikel 16.2 17 b § marknadsmiss- brukslagen Artikel 3.6 b Artikel 16.4 17 b § marknadsmiss- brukslagen Omnibusdirektivet Tjänstepensions- direktivet Genomförande Artikel 4.1 a Artikel 9.1 a Genomförs inte i lag Artikel 4.3 Artikel 14.4 16 kap. 12 § försäkringsrörelselagen Omnibusdirektivet Prospekt- direktivet Genomförande Artikel 5.5 a Artikel 13.2 2 kap. 26 och 34 §§ LHF Artikel 5.5 b Artikel 13.5 2 kap. 27 § LHF Artikel 5.6 Artikel 14 Genomförd (jfr 2 kap. 31 § LHF) Artikel 5.8 Artikel 17 Genomförd (jfr 2 kap. 35 och 36 §§ LHF) Artikel 5.9 Artikel 18.3 2 kap. 35 och 36 §§ LHF Artikel 5.10 a Artikel 21.1a och b 6 kap. 5 § LHF Artikel 5.10 b Artikel 21.2 Ej genomförande Artikel 5.10 c Artikel 21.4 Ej genomförande Artikel 5.11 a Artikel 22.2 6 kap. 5 a § LHF Artikel 5.11b Artikel 22.3 Genomförd (jfr 8 kap. 3 § 2 samt 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 5.12 Artikel 23 6 kap. 1 e § LHF Omnibusdirektivet MiFID Genomförande Artikel 6.1 Artikel 5.3 Genomförs inte i lag Artikel 6.3 Artikel 8 25 kap. 5 § LVM Artikel 6.5 a Artikel 15.1 Genomförs inte i lag Artikel 6.10 Artikel 27.2 Genomförs inte i lag Artikel 6.13 Artikel 36 25 kap. 5 § LVM Artikel 6.14 Artikel 41.2 22 kap. 8 § LVM Artikel 6.16 Artikel 47 Genomförs inte i lag Artikel 6.17 a Artikel 48 Genomförs inte i lag Artikel 6.17 b Artikel 48 Ej genomförande Artikel 6.18 Artikel 51.4 och 5 23 kap. 5 § LVM Artikel 51.6 Ej genomförande - avser Esma Artikel 6.19 Artikel 53.3 23 kap. 5 § LVM Artikel 6.21 a Artikel 56.1 23 kap. 5 § LVM Artikel 6.21 b Artikel 56.4 23 kap. 5 § LVM Artikel 6.23 b Artikel 58.5 23 kap. 5 § LVM Artikel 6.24 Artikel 58 a 23 kap. 5 a § LVM Artikel 6.25 Artikel 59 23 kap. 5 § LVM Artikel 6.27 Artikel 62 23 kap. 5 a§ samt 25 kap. 12 och 13 §§ LVM Omnibusdirektivet Öppenhets- direktivet Genomförande Artikel 7.12 a Artikel 23.1 4 kap. 22-24 LHF och 18 kap. 8 och 9 §§ LVM Artikel 7.13 Artikel 24.1 Genomförs inte i lag Artikel 24.3 Ej genomförande Artikel 7.14 Artikel 25.2 a-c 23 kap. 5 och 5a §§ LVM och 6 kap. 5 och 5 a §§ LHF Artikel 25.3 Genomförd (jfr 8 kap. 3 § 2 och 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 25.4 6 kap. 5 § LHF och 23 kap. 5 § LVM (jfr 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 7.15 Artikel 26.1 och 2 25 kap. 24 § LVM samt 6 kap. 1 h §§ LHF Artikel 7.16 Rubrik kapitel VI Ej genomförande Omnibusdirektivet Kreditinstituts- direktivet Genomförande Artikel 9.1a Artikel 6 Genomförs inte i lag Artikel 9.2 Artikel 9.2 Genomförs inte i lag Artikel 9.3 Artikel 14 Genomförs inte i lag Artikel 9.4 Artikel 17.2 Genomförs inte i lag Artikel 9.10 Artikel 33 Genomförs inte i lag Artikel 9.11 Artikel 36 Genomförs inte i lag Artikel 9.12 Artikel 38.2 Genomförs inte i lag Artikel 9.14 Artikel 42 10 kap. 9 a § KapL och 13 kap. 6 b § LBF Artikel 9.15 a Artikel 42 a 10 kap. 6 och 6 b §§ KapL Artikel 9.15 b Artikel 42 a Ej genomförande - avser EBA Artikel 9.16 Artikel 42 b Ej genomförande Artikel 9.17 Artikel 44.2 13 kap. 6 a § LBF och 10 kap. 9 § KapL Artikel 9.18 Artikel 46 13 kap. 6 a § LBF Artikel 9.20 Artikel 63 a Genomförs inte i lag Artikel 9.29 Artikel 122 a.10 Ej genomförande - avser EBA Artikel 9.32 Artikel 129.1 10 kap. 9 a § och 13 kap. 6 b § LBF Artikel 129.2 10 kap. 6 och 6 b §§ KapL Artikel 129.3 10 kap. 6 och 6 b §§ KapL Artikel 9.33 Artikel 130.1 10 kap. 9 § KapL (jfr 8 kap. 3 § 2 och 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 9.34 Artikel 131 Genomförs inte i lag Artikel 9.35 Artikel 131a 10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6 a § LBF Artikel 9.36 Artikel 132.1 10 kap. 9 a § KapL och 13 kap. 6 b § LBF Artikel 9.37 Artikel 140.3 Genomförs inte i lag Artikel 9.38 Artikel 143.2 11 kap. 2 § KapL Artikel 143.3 11 kap. 3 § KapL Artikel 9.39 Artikel 144 Ej genomförande - avser EBA Omnibusdirektivet Kapitalkravs- direktivet Genomförande Artikel 10.2 Artikel 22.1 Ej genomförd Artikel 10.3 a Artikel 32.1 Genomförs inte i lag Artikel 10.4 Artikel 36.1 Genomförs inte i lag Omnibusdirektivet UCITS IV- direktivet Genomförande Artikel 11.2 Artikel 6.1 Genomförs inte i lag Artikel 11.4 Artikel 9.2 Ej genomförd Artikel 11.11a Artikel 21.5 10 kap. 5 a § LIF Artikel 11.11 b Artikel 21.7 12 kap. 15 § LIF Artikel 11.11 c Artikel 21.9 Genomförs inte i lag Artikel 11.14 Artikel 32.6 Ej genomförd Artikel 11.19 Artikel 52.4 Ej genomförd Artikel 11.31 Artikel 97.1 Ej genomförd Artikel 11.32 b Artikel 101.8 10 kap. 5 a § LIF Artikel 11.33 Artikel 102 10 kap. 5 § LIF (jfr 8 kap. 3 § 2 och 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 11.34 Artikel 103.3 Ej genomförd Artikel 11.36 Artikel 108 10 kap. 5 a § och 12 kap. 17 a § LIF Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument dels att 2 kap. 26, 27 och 34-36 §§, 4 kap. 23 och 24 §§, 6 kap. 1 e, 1 h och 5 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 26 § Finansinspektionen skall meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande inom tio arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om ett erbjudande till allmänheten avser överlåtbara värdepapper som ges ut av en emittent som inte tidigare har erbjudit överlåtbara värdepapper till allmänheten och som inte tidigare har fått överlåtbara värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, skall Finansinspektionen meddela beslut inom tjugo arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om en ansökan behöver kompletteras, skall Finansinspektionen snarast och senast inom tio arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen, underrätta sökanden och begära nödvändiga kompletteringar. När ett prospekt har godkänts, skall Finansinspektionen registrera det. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande inom tio arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om ett erbjudande till allmänheten avser överlåtbara värdepapper som ges ut av en emittent som inte tidigare har erbjudit överlåtbara värdepapper till allmänheten och som inte tidigare har fått överlåtbara värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, ska Finansinspektionen meddela beslut inom tjugo arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Om en ansökan behöver kompletteras, ska Finansinspektionen snarast och senast inom tio arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen, underrätta sökanden och begära nödvändiga kompletteringar. När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av prospektet. Finansinspektionen ska även registrera prospektet. 27 § Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt skall lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten går med på det. Sökanden skall underrättas om ett överlämnande inom tre arbetsdagar från det att Finansinspektionen fattade sitt beslut. Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt ska lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten går med på det och anmälan om detta görs till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Sökanden ska underrättas om ett överlämnande inom tre arbetsdagar från det att Finansinspektionen fattade sitt beslut. 34 § Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, skall tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, skall kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen skall meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget skall därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget. En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom fem arbetsdagar från offentliggörandet. 35 § När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, skall inspektionen, på begäran av emittenten eller den som har upprättat prospektet, överlämna ett intyg om godkännandet till behöriga myndigheter i den eller de stater inom EES där ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad planeras. Intyget och en kopia av prospektet skall överlämnas inom tre arbetsdagar från det att begäran kom in till inspektionen eller, om begäran bifogats ansökan om godkännande, inom en arbetsdag från godkännandet av prospektet. Av intyget skall det framgå När Finansinspektionen har godkänt ett prospekt, ska inspektionen, på begäran av emittenten eller den som har upprättat prospektet, överlämna ett intyg om godkännandet till behöriga myndigheter i den eller de stater inom EES där ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad planeras. Intyget och en kopia av prospektet ska överlämnas inom tre arbetsdagar från det att begäran kom in till inspektionen eller, om begäran bifogats ansökan om godkännande, inom en arbetsdag från godkännandet av prospektet. Intyget ska samtidigt överlämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Av intyget ska det framgå 1. att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet, samt 2. om information har utelämnats enligt 19 § och i så fall skälen för detta. Om en utländsk behörig myndighet kräver att hela eller delar av prospektet översätts, skall översättningen bifogas den begäran som ges in till Finansinspektionen enligt första stycket och översändas till den andra myndigheten tillsammans med intyget och kopian av prospektet. Bestämmelserna i första-tredje styckena skall tillämpas även för eventuella tillägg som upprättas enligt 34 §. Om en utländsk behörig myndighet kräver att hela eller delar av prospektet översätts, ska översättningen bifogas den begäran som ges in till Finansinspektionen enligt första stycket och översändas till den andra myndigheten tillsammans med intyget och kopian av prospektet. Bestämmelserna i första-tredje styckena ska tillämpas även för eventuella tillägg som upprättas enligt 34 §. 36 § Ett prospekt som har godkänts av en behörig myndighet i en annan stat inom EES är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen från den behöriga myndigheten får ett intyg om att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Ett prospekt som har godkänts av en behörig myndighet i en annan stat inom EES är giltigt i Sverige, om Finansinspektionen från den behöriga myndigheten får ett intyg om att prospektet har upprättats i enlighet med prospektdirektivet. Finansinspektionen ska på sin elektroniska hemsida offentliggöra en förteckning över sådana intyg. Förteckningen ska hållas aktuell och informationen ska vara tillgänglig under minst 12 månader. 4 kap. 23 § Bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande av ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 § om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 15 i öppenhetsdirektivet. För ett sådant bolag som avses i 22 § får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 9 § första stycket om offentliggörande av ändringar i antalet aktier eller röster i aktiebolaget, om bolaget uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 15 i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 24 § Bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier behöver inte iakttas av ett sådant bolag som avses i 22 §, om det uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 14 i öppenhetsdirektivet. För ett sådant bolag som avses i 22 § får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 18 § om offentliggörande av vissa förvärv eller överlåtelser av egna aktier, om bolaget uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och om kraven motsvarar dem som följer av artikel 14 i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 6 kap. 1 e § När ett prospekt är giltigt i Sverige enligt 2 kap. 36 §, skall Finansinspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet, om emittenten eller ett utländskt värdepappersföretag som medverkar vid ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet eller har överträtt bestämmelserna i 6 kap. 1 b § denna lag eller 15-18 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om emittenten eller det utländska värdepappersföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den myndighet som godkänt prospektet, fortsätter brottsligheten eller överträdelsen, får Finansinspektionen vidta åtgärd enligt 1 c och 1 d §§. Innan åtgärd vidtas skall inspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. När ett prospekt är giltigt i Sverige enligt 2 kap. 36 §, ska Finansinspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om emittenten eller ett utländskt värdepappersföretag som medverkar vid ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet eller har överträtt bestämmelserna i 6 kap. 1 b § denna lag eller 15-18 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om emittenten eller det utländska värdepappersföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den myndighet som godkänt prospektet, fortsätter brottsligheten eller överträdelsen, får Finansinspektionen vidta åtgärd enligt 1 c och 1 d §§. Innan åtgärd vidtas ska inspektionen underrätta den myndighet som har godkänt prospektet och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt om vidtagna åtgärder. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, där bolaget ger in det dokument som anges i artikel 10 i prospektdirektivet. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan skall göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige skall anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas skall inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, där bolaget ger in det dokument som anges i artikel 10 i prospektdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs att 2, 9, 11 och 16 §§ samt rubriken närmast före 9 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, central värdepappersförvarare: ett företag som har auktorisation att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen. Anmälan av avvecklingssystem till Europeiska kommissionen Anmälan av avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten 9 § Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Europeiska kommissionen, liksom vem som är administratör för dem. På begäran av Riksbanken ska inspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken. Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, liksom vem som är administratör för dem. På begäran av Riksbanken ska inspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken. 11 § När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, skall inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. 16 § Godkännande av ett avvecklingssystem ska återkallas av Finansinspektionen om 1. administratörens tillstånd för clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument har återkallats, 2. administratörens tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller tillstånd enligt 2 kap. 1 § 1, 2, 4 eller 8 lagen om värdepappersmarknaden har återkallats, eller 3. avvecklingssystemet inte längre uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska kommissionen samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen. Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första stycket 3 meddela varning i stället för att återkalla godkännandet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfonder dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 5 §, 12 kap. 15 och 17 a §§ samt rubriken närmast 10 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag, 2. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), 4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 5. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial, 6. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet, 8. fondföretag: ett utländskt företag a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare, b) som tillämpar principen om riskspridning, och c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar, 9. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 8 a, 10. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder, 11. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning, 12. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag, 13. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 14. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden, 15. investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond, 16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §, 18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 19. mottagarfond: en värdepappersfond som a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas, 23. specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap., 24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 25. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och 26. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier, b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte. Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket. Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket. 10 kap. Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.5, 101.8 och 108.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. 12 kap. 15 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en värdepappersfond som förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse. Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och Europeiska kommissionen ska då underrättas så snart som möjligt. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna, Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska då underrättas så snart som möjligt. Om Finansinspektionen har vidtagit en åtgärd enligt tredje stycket utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndigheten och kommissionen därefter har beslutat att åtgärden ska undanröjas, ska inspektionen göra det. 17 a § Om Finansinspektionen har skäl att anta att ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § vid marknadsföringen åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i annat fall än som avses i 17 §, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att 13 kap. 6 a § och rubriken närmast före 13 kap. 6 a § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 13 kap. 6 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. Samarbete med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 6 a § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 6 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvist-lösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument dels att 17 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 17 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk). Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU. 17 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 16.2 och 16.4 i direktiv 2003/6/EG. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat dels att 1 kap. 3 §, 4 kap. 5 §, 6 kap. 5 § och 8 kap. 2 § samt rubriken närmast före 6 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, 8. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, 10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant, 15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, 17. utländskt återförsäkringsföretag: ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, och 18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. 4 kap. 5 § När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2 skall inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse skall lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn. När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse ska lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn. Den information som anges i första stycket skall också lämnas till Den information som anges i första stycket ska också lämnas till 1. behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i konglomeratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, och 2. Europeiska gemenskapernas kommission. 2. den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. 6 kap. Samarbete och utbyte av information med behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i de fall som framgår av artikel 18.1a i konglomeratdirektivet. 8 kap. 2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som föreskrivs i konglomeratdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av något av de reglerade företag i konglomeratet som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Inspektionen skall också ha rådfrågat Kommittén för finansiella konglomerat Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga relevanta behöriga myndigheter. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar dels att 10 kap. 6, 6 b och 9 §§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 9 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 6 § Finansinspektionen skall inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den skall redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, skall Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet skall innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt skall ligga till grund för inspektionens tillsyn. Finansinspektionen ska inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Om Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen inom EES, ska inspektionen fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, ska Finansinspektionen, om ansökan getts in till inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 5 § har getts in, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt andra stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. 6 b § Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 6 a §, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. 9 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden samt med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. 9 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1, och 132.1 i kreditinstitutsdirektivet. 11 kap. 2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen skall också före ställningstagandet ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén. Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet. Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten. 3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska kommissionen när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att 1 kap. 5 §, 18 kap. 8 och 9 §§, 22 kap. 8 §, 23 kap. 5 §, 25 kap. 5, 12, 13 och 24 §§ samt rubriken närmast 23 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 23 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster, b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument, c) placera finansiella instrument, eller d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster, 2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, 3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader, 4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation, 5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. att driva clearingverksamhet, 6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs, eller c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/10/EG, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, 10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial, 11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet, 12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man - inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att detta leder till avslut, 13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag, 14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §, 15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige, 18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man - regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att detta leder till avslut, 21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter: a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§, b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform, 25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, 26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige, 28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och 29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/22/EG. 29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU. 18 kap. 8 § En utgivare av skuldebrev behöver inte tillämpa bestämmelserna i 3-6 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. För en utgivare av skuldebrev får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 3-6 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 9 § En utgivare av aktier behöver inte tillämpa bestämmelserna i 10-12 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. För en utgivare av aktier får Finansinspektionen, efter ansökan, besluta om undantag från bestämmelserna i 10-12 §§, om utgivaren uppfyller de krav som uppställs i en offentlig reglering i en stat utanför EES och som motsvarar dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om de undantag som beviljas. 22 kap. 8 § Beslut enligt detta kapitel om handelsstopp eller stängning skall omedelbart offentliggöras. Om Finansinspektionen har meddelat beslut om handelsstopp enligt 2 § första stycket, skall inspektionen samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES. Beslut enligt detta kapitel om handelsstopp eller stängning ska omedelbart offentliggöras. Om Finansinspektionen har meddelat beslut om handelsstopp enligt 2 § första stycket, ska inspektionen samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 23 kap. Samarbete mellan behöriga myndigheter Samarbete och utbyte av information 5 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av direktivet om marknader för finansiella instrument och öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 58 a, 62.1, 62.2 och 62.3 i direktivet om marknader för finansiella instrument och artikel 25.2 a i öppenhetsdirektivet. 25 kap. 5 § Finansinspektionen skall återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om Finansinspektionen ska återkalla ett svenskt värdepappersinstituts, en börs eller en svensk clearingorganisations tillstånd om 1. företaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. företaget inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, 3. företaget har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller 5. när det är fråga om svenska aktiebolag som har beviljats tillstånd att driva en reglerad marknad eller clearingverksamhet, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget. I de fall som avses i första stycket 1, 2, 4 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt. Vid tillämpningen av första stycket 5 skall det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551). Vid tillämpningen av första stycket 5 ska det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551). Om ett värdepappersinstituts eller en börs tillstånd återkallas, ska Finansinspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 12 § Finansinspektionen får förelägga ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, att göra rättelse om det överträder någon av följande bestämmelser eller föreskrifter som meddelats med stöd av dem eller överträder bestämmelser i genomförandeförordningen som hänför sig till någon av följande bestämmelser: - uppföranderegler m.m. i 8 kap. 1, 12 och 22-33 §§, - hantering av limitorder i 9 kap. 1 §, - systematiska internhandlare i 9 kap. 2-8 §§, - information efter handel i 9 kap. 9 §, - dokumentation i 10 kap. 2 §, eller - rapportering av transaktioner i 10 kap. 3 och 4 §§. Om företaget inte följer föreläggandet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska gemenskapernas kommission skall omedelbart informeras när ett förbud meddelas. Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas. 13 § Om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, överträder någon annan bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av denna lag än dem som anges i 12 §, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Detsamma gäller om ett företag som genom direkt tillhandahållande av tjänster eller genom att driva en handelsplattform överträder någon bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Om ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, överträder någon annan bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av denna lag än dem som anges i 12 §, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Detsamma gäller om ett företag som genom direkt tillhandahållande av tjänster eller genom att driva en handelsplattform överträder någon bestämmelse i genomförandeförordningen, denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Om värdepappersföretaget efter en sådan underrättelse fortsätter överträdelsen genom att handla på ett sätt som tydligt skadar investerarnas intresse i Sverige eller leder till att marknaden inte fungerar korrekt, får Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan föreläggande eller förbud meddelas, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska gemenskapernas kommission skall omedelbart informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. Om värdepappersföretaget efter en sådan underrättelse fortsätter överträdelsen genom att handla på ett sätt som tydligt skadar investerarnas intresse i Sverige eller leder till att marknaden inte fungerar korrekt, får Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan föreläggande eller förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett föreläggande eller förbud meddelas. 24 § Om Finansinspektionen finner att en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet i fråga om behandling av innehavare av värdepapperen och information till sådana innehavare, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat inom EES där emittenten enligt tillämplig nationell rätt skall lagra sin regelbundna finansiella information. Detsamma gäller om inspektionen finner att emittenten inte offentliggör information som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, eller inte offentliggör informationen på ett sätt som uppfyller sådana krav. Om emittenten, trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, inte följer de bestämmelser i en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, skall inspektionen offentliggöra det förhållandet att bestämmelserna inte följs. Före offentliggörandet skall Finansinspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen skall också underrätta Europeiska gemenskapernas kommission så snart som möjligt. Om Finansinspektionen finner att en emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat men vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel vid en reglerad marknad i Sverige inte uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet i fråga om behandling av innehavare av värdepapperen och information till sådana innehavare, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat inom EES där emittenten enligt tillämplig nationell rätt ska lagra sin regelbundna finansiella information. Detsamma gäller om inspektionen finner att emittenten inte offentliggör information som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, eller inte offentliggör informationen på ett sätt som uppfyller sådana krav. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om emittenten, trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, inte följer de bestämmelser i en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, ska inspektionen offentliggöra det förhållandet att bestämmelserna inte följs. Före offentliggörandet ska Finansinspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 § och rubriken närmast före 16 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. Anmälan till behörig myndighet Anmälan till behörig myndighet och till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten 12 § Finansinspektionen ska anmäla ett beslut enligt 7 § till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget enligt underrättelse driver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 eller 15 §. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där företaget har tillgångar. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut enligt 7 § till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget enligt underrättelse driver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 eller 15 §. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där företaget har tillgångar samt till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES samt till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om försäkringsföretaget även bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Finansinspektionen får i samband med en anmälan enligt första eller andra stycket begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om företagets tillstånd har återkallats, får begäran avse att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012. Lagrådets yttrande LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-01-23 Närvarande: F.d. justitieråden Marianne Eliason och Peter Kindlund samt justitierådet Kerstin Calissendorff. Europeiskt tillsynssamarbete på finansmarknadsområdet Enligt en lagrådsremiss den 22 december 2011 (Finansdeparte-mentet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 2. lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, 3. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings-rörelse, 5. lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmiss-bruk vid handel med finansiella instrument, 6. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 7. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 8. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Charlotta Tajthy. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Allmänt Remissen föranleds av att Europaparlamentet och rådet genom ett antal förordningar beslutat om ett europeiskt system för finansiell tillsyn. Genom förordningarna inrättas tre nya europeiska tillsyns-myndigheter och en europeisk systemrisknämnd på finansmarknadsområdet, vilka ska samarbeta med nationella myndigheter. De nationella myndigheterna ska underrätta de europeiska myndigheterna i olika avseenden, t.ex. om fattade beslut och vidtagna åtgärder. Tillsynsmyndigheterna ska vidare i gränsöver-skridande situationer med bindande verkan lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Inrättandet av de europeiska myndigheterna innebär att ett antal direktiv på finansmarknadsområdet (nio stycken) ändrats. Detta har gjorts i ett gemensamt direktiv, det s.k. omnibusdirektivet. I de nya artiklarna regleras vilka uppgifter de nationella tillsynsmyndigheterna (för Sveriges del Finansinspektionen) ska få i förhållande till de europeiska myndigheterna. Det handlar om dels vilka underrättelser som ska lämnas till de europeiska myndigheterna, dels i vilka fall tvister ska hänskjutas till dem. Genom lagrådsremissens förslag införlivas omnibusdirektivet i svensk rätt. Det måste påpekas att det förfaringssätt som använts vid ändringen av direktiven medför att det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad ändringarna innebär i sak. Såvitt Lagrådet, inom ramen för sin granskning, kunnat bedöma har ändringarna dock - med det undantag som påpekas i det följande - införlivats på ett korrekt sätt. Till den del bestämmelserna reglerar vilken information m.m. som Finansinspektionen ska ge de europeiska myndigheterna är det fråga om föreskrifter som med fördel skulle kunna meddelas i förordning. Så avses också delvis bli fallet. Lagrådet ser dock ingen anledning till invändningar i de delar bestämmelserna tas in i lag eftersom det i det stora flertalet fall är fråga om kompletteringar till de underrättelseskyldigheter som redan gäller i förhållande till övriga nationella myndigheter och vissa europeiska institutioner. Det är givetvis en fördel om bestämmelserna finns på ett ställe. Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med finansiella instrument 2 kap. 27 § Bestämmelsen reglerar Finansinspektionens möjlighet att besluta att en annan behörig myndighet inom EES ska pröva en ansökan om godkännande av ett prospekt. Ett sådant beslut förutsätter att denna myndighet går med på det. Den ändring i bestämmelsen som föranleds av omnibusdirektivet (artikel 5.5 b) är att ett sådant beslut även ska föregås av en anmälan till den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Enligt direktivet ska således en sådan anmälan ha gjorts innan beslutet fattas. Detta skulle tydligare framgå om bestämmelsens första mening löd: Finansinspektionen får besluta att en ansökan om godkännande av prospekt ska lämnas över till en behörig myndighet i en annan stat inom EES, om den myndigheten har gått med på det och om anmälan om detta har gjorts till Europeiska värdepappers- och marknads-myndigheten. Förslaget till lag om ändring i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar 10 kap. 6 § I bestämmelsen behandlas beslut av Finansinspektionen över ansökningar om användning av olika metoder för att beräkna skilda slag av risker hos en finansiell företagsgrupp över vilken Finansinspektionen utövar tillsyn. Om de berörda behöriga myndigheterna inte kommit överens om vilket beslut som ska fattas kan inspektionen hänskjuta tvisten till Europeiska bankmyndigheten. Dennas beslut blir därefter bindande för de behöriga myndigheterna och Finansinspektionen ska således följa detta beslut. Samma ordning gäller om en motsvarande situation uppkommer i ett fall då en behörig myndighet i ett annat medlemsland ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp. Av artikel 60 i förordning (EU) nr 1093/2010 följer att varje sådant beslut kan överklagas hos den gemensamma överklagandenämnden av varje fysisk eller juridisk person, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen. Detta torde innebära att även det berörda företaget har klagorätt. Överklagandenämndens beslut kan enligt artikel 61 överklagas hos EU-domstolen. Det kan tilläggas att överklaganden även kan avse beslut rörande andra frågor som regleras i förordningen men också avse beslut som fattas vid tillämpning av de andra förordningarna. Beslut som Finansinspektionen sedan fattar på grundval av den europeiska myndighetens beslut kan överklagas enligt nationell rätt. I remissen har de frågor av processuell natur som kan uppkomma med anledning av dessa regleringar inte uppmärksammats. Enligt Lagrådets mening bör frågorna behandlas vid den fortsatta beredningen av ärendet. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 2012 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar proposition 2011/12:70 Europeiskt tillsynssamarbete på finansmarknadsområdet Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 32010L0078 Lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 32010L0078 Lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder 32010L0078 Lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 32010L0078 Lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument 32010L0078 Lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 32010L0078 Lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 32010L0078 Lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 32010L0078 Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 32010L0078 Prop. 2011/12:70 Prop. 2011/12:70 4 4 1 Prop. 2011/12:70 Prop. 2011/12:70 24 24 1 Prop. 2011/12:70 108 145 1 Prop. 2011/12:70 Bilaga 1 Prop. 2011/12:70 Bilaga 2 124 160 1 Prop. 2011/12:70 Bilaga 3 Prop. 2011/12:70 Bilaga 4 128 164 1 Prop. 2011/12:70 Bilaga 5 148 184 1 Prop. 2011/12:70 Bilaga 5 168 197 1 Prop. 2011/12:70 Bilaga 6 Prop. 2011/12:70 Prop. 2011/12:70