Post 2916 av 7187 träffar
Riksrevisionens rapport om svenska bidrag till internationella insatser
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Skr. 18
Regeringens skrivelse
2011/12:18
Riksrevisionens rapport om svenska bidrag till internationella insatser
Skr.
2011/12:18
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 6 oktober 2011
Fredrik Reinfeldt
Carl Bildt
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser i granskningsrapporten Svenska bidrag till internationella insatser (RiR 2011:14). Regeringen instämmer i många avseenden med Riksrevisionen i dess iakttagelser av Sveriges bidrag till internationella insatser. Regeringen har redan genomfört eller har för avsikt att genomföra flera åtgärder som Riksrevisionen berör. I skrivelsen redovisas de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av rapporten.
Innehållsförteckning
1 Ärendet och dess beredning 3
2 Riksrevisionens iakttagelser 3
3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 5
4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens
iakttagelser 10
Riksrevisionens rapport Svenska bidrag till internationella insatser,
RiR 2011:14 12
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 2011 13
1
Ärendet och dess beredning
Riksrevisionen har granskat regeringens styrning av svenska bidrag till internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området. Riksrevisionen har redovisat granskningen i rapporten Svenska bidrag till internationella insatser (RiR 2011:14). Granskningen finns i bilagan. Den 14 april 2011 överlämnade riksdagen Riksrevisionens granskningsrapport till Regeringskansliet. Folke Bernadotteakademin har lämnat synpunkter på Riksrevisionens bedömning av den egna myndigheten. Denna skrivelse har tagits fram för att redogöra för regeringens åtgärder med anledning av rapporten.
2 Riksrevisionens iakttagelser
Riksrevisionen har granskat svenska bidrag till internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området. Syftet med granskningen har varit att bedöma förutsättningarna för ett samordnat och effektivt resursutnyttjande när det gäller svenska bidrag till internationella insatser. Riksrevisionens utgångspunkter för granskningen har varit de ambitionsökningar som regeringen gett uttryck för avseende svenskt deltagande i internationella insatser och stöd till länder i kris och konflikt, inte minst så som de uttrycks i regeringens skrivelse Nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet (skr. 2007/08:51) som riksdagen ställde sig bakom 2008.
Granskningen har fokuserat på regeringens hantering av svenska bidrag men även hur de berörda myndigheterna har hanterat verksamheten.
Regeringen har formulerat övergripande mål och motiv för svenska bidrag till internationella insatser. Riksrevisionen finner dock att det saknas en tydlig koppling mellan dessa mål och motiv och regeringens styrning av de insatser som genomförs samt att målen och motiven i sig saknar konkretisering. Riksrevisionen menar att det inte är tydligt vad svenska bidrag förväntas uppnå i enskilda sammanhang eller mot vilka kriterier det svenska engagemanget ska värderas och att regeringens styrning av berörda myndigheter huvudsakligen handlar om vad respektive myndighet ska bidra med och inte vad bidragen i sig skall syfta till.
Riksrevisionen saknar en samlad rapportering till riksdagen av det svenska engagemanget och hur det ser ut i förhållande till uttalade motiv och ambitioner samt hur verksamheten utvecklas över tid. Riksrevisionen anser att regeringens rapportering är alltför begränsad vad gäller redovisning av resultat.
Det system för resurstilldelning och redovisning som används i dag begränsar, enligt Riksrevisionen, möjligheterna för riksdagen att få insyn i de totala kostnaderna för svenska bidrag och hur kostnaderna utvecklas över tid, samt hur de fördelas per utgiftsområde, myndighet eller land. Myndigheterna har, noterar Riksrevisionen, olika förutsättningar för sin medverkan i internationella insatser utifrån hur myndigheterna styrs och var de rekryterar personal samt finansiering. Resurstilldelning för Försvarsmaktens anslag 1:2 Fredsfrämjande förbandsinsatser baseras på särkostnadsmodellen, vilket innebär att anslaget utformats för att finansiera de extrakostnader som uppkommer vid internationella insatser. Regeringen betonar vikten av samverkan mellan svenska aktörer, inklusive civil-militär samverkan, i internationella sammanhang. Riksrevisionen anser dock inte att regeringen har förtydligat vad detta bör innebära i praktiken. Riksrevisionen saknar såväl en struktur för samverkan som samsyn kring hur arbetet ska bedrivas. De samverkansfunktioner som har etablerats matchar enligt Riksrevisionens bedömning inte frågornas komplexitet och de saknar formell status och mandat att fatta beslut. Enligt Riksrevisionens uppfattning sker samverkan framförallt i syfte att utbyta och överföra information och den erfarenhetshantering som sker mellan myndigheter har i huvudsak fokus på arbetsgivarfrågor och borde breddas. Riksrevisionen har också granskat styrningen av svenska myndigheters engagemang i internationella sammanhang och anser att styrningen sker i parallella processer vilket man menar begränsar förutsättningarna för tydlighet kring hur samverkan ska bedrivas och hur synergier ska uppnås. Enligt Riksrevisionen finns det motstridiga intressen som regeringen inte har löst ut vilket leder till att civil-militär samverkan i praktiken överlåts till personer som är utsända i fält.
I Riksrevisionens rapport konstateras att det inte finns några tydliga riktlinjer inom biståndsområdet som styr inriktningen på samverkan och synergier mellan utvecklingssamarbetet och internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området. Riksrevisionen konstaterar att policyn för säkerhet och utveckling samt policyn för humanitärt bistånd är de två policydokument som tydligast kan kopplas till civil krishantering och svenska bidrag till internationella insatser. Dessa dokument anses dock ge liten operationell vägledning och snarare belysa utmaningar och risker i denna typ av samverkan.
Riksrevisionen har även belyst Folke Bernadotteakademins mandat och förutsättningar att driva samverkan. Riksrevisionen anser att Folke Bernadotteakademin saknar de formella förutsättningarna att vara den samordnande kraft som regeringen har avsett. Det är, enligt Riksrevisionen, oklart om Folke Bernadotteakademin svarar mot de behov och funktioner som regeringen har gett myndigheten att hantera.
Riksrevisionens rekommendationer
Mot bakgrund av ovan redovisade iakttagelser och slutsatser föreslår Riksrevisionen ett antal åtgärder för regeringen för att öka förutsättningarna för ett samlat och effektivt resursutnyttjande.
• Regeringen bör konkretisera mål och motiv för svenska bidrag till internationella insatser samt med viss regelbundenhet redovisa inför riksdagen hur de politiska målsättningarna omsätts i praktiken och på vilket sätt verksamheten utvecklas i relation till svenska målsättningar och motiv.
• Regeringen bör informera riksdagen om totala kostnader för svenska bidrag till internationella insatser. För att skapa förutsättningar för kostnadskontroll och effektivt resursutnyttjande bör regeringen tydliggöra såväl resurstilldelning som redovisning av kostnader för det svenska engagemanget.
- För militära förbandsbidrag bör regeringen pröva särkostnadsmodellens roll i samband med riksdagsbeslut då den endast visar en del av de totala kostnaderna för Försvarsmaktens deltagande i internationella insatser.
- För bidrag i form av personal handlar det framför allt om att vidta åtgärder för att etablera en tydligare modell för resurstilldelning till de myndigheter som bidrar med personal.
• Regeringen bör i sin styrning klargöra när och hur samverkan mellan svenska aktörer ska bedrivas eftersom behovet av svensk samverkan varierar mellan olika situationer.
- Regeringen bör pröva andra modeller eller funktioner för att säkerställa samverkan över departementsgränser och mellan myndigheter. En sådan funktion bör ha ett tydligt mandat och beslutsbefogenheter.
- Regeringen bör se över styrningen av de berörda myndigheterna samt aktuella policydokument så att dessa är samstämmiga och inte ger motstridiga signaler.
- Regeringen bör i sammanhanget pröva ändamålsenligheten och effektiviteten i nuvarande utformning av Folke Bernadotteakademins mandat och verksamhet.
3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser
Verksamhet med särskilda förtecken
Regeringen instämmer i många avseenden med Riksrevisionen i dess iakttagelser av Sveriges bidrag till internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området. Det förtjänar dock poängteras att verksamheten bedrivs med särskilda förtecken:
- De flesta myndigheter involverade i internationella insatser har andra huvudsakliga uppgifter än att delta i krishanteringsinsatser.
- De internationella insatserna, i synnerhet bidragen till EU:s civila insatser, har utvecklats kraftigt under 2000-talet. Detta har skett samtidigt som insatserna blivit mer omfattande, både i storlek och uppdrag - verksamheten bedrivs i länder som genomgår eller just genomgått konflikter och kriser. Förändringar kan komma snabbt och kraven på flexibilitet är stora.
- Genom att bidra med civil och militär personal bidrar Sverige inte bara till fred, säkerhet och utveckling i ett specifikt land, utan också till att stärka t.ex. EU och FN.
Regeringen instämmer också i Riksrevisionens uppfattning att en mer samlad bild av Sveriges bidrag bör kunna presenteras för riksdagen. Frågan försvåras dock av att anslagsstrukturen bygger på att Regeringskansliets verksamhet är mycket omfattande.
Insatsernas syften, mål och mandat
Det är angeläget att målsättningar och motiv för de svenska bidragen till internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området tydligt framgår. Målen med Sveriges militära förbandsbidrag framgår av de propositioner som regeringen lägger fram för riksdagen innan beslut fattas om att skicka en väpnad styrka utomlands. Det bör dock understrykas att såväl civila som militära insatser har mål fastställda i och med de mandat och styrdokument som tas fram för dem. Dessa tas fram av de organisationer och institutioner (FN, Nato, EU eller OSSE) som leder insatserna. Sverige deltar aktivt i utarbetandet av dessa. Möjligheterna att påverka mål och mandat och insatsernas styrdokument varierar dock i de olika organisationerna/institutionerna och beror på i vilken utsträckning Sveriges ställning i respektive organisation/
institution ger utrymme för sådan påverkan. I EU är Sverige med och beslutar om mandat för varje enskild insats, medan så inte är fallet i till exempel FN där detta är en fråga för säkerhetsrådet.
Sveriges engagemang syftar ytterst till att värna respekten för ett antal universella normer och värden, såsom demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, mänsklig värdighet och utveckling. Denna värdegrund återspeglas i ett antal globala deklarationer och konventioner samt resolutioner antagna av FN:s säkerhetsråd. Till detta kommer regeringens politik såsom den uttrycks till exempel i den årliga utrikesdeklarationen, Politiken för global utveckling samt propositioner och skrivelser - i synnerhet Nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet (skr. 2007/08:51).
Vidare vägleds Sveriges bedömningar av mål och mandat för insatser av ett antal policydokument och handlingsplaner, däribland dem som gäller säkerhet och utveckling, jämställdhet och kvinnors rättigheter och roll, demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter liksom den nationella handlingsplanen för genomförande av resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Med grund i dessa dokument är viktiga principer för Sveriges bedömningar av enskilda insatsers mandat bland annat att insatserna ska ha en bred ansats, utgå från ett starkt lokalt ägarskap, ske som del av en rationell rollfördelning mellan olika aktörer, stödja en demokratisk utveckling samt respekt för mänskliga rättigheter, inte minst kvinnor och barns rättigheter, vara kapacitetshöjande för värdlandet, ha goda förutsättningar att nå resultat och ha ett 1325-perspektiv. Det ligger dock i krishanteringens natur att varje situation är unik och att principerna måste tillämpas med hänsyn tagen till de specifika omständigheter som råder i det enskilda fallet.
Militära bidrag
Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelser om att rapporteringen till riksdagen inte innehållit en tydlig analys av bidragens utveckling över tid och koppling till den aviserade ambitionshöjningen när det gäller militära förbandsbidrag. Regeringen återrapporterar om svenska militära förbandsbidrag i de propositioner som regeringen lägger fram för riksdagen inför förlängning av en insats. Resultaten av Sveriges militära förbandsbidrag redovisas även i budgetpropositionen.
Riksrevisionen pekar i sin rapport på att det militära engagemanget inte har ökat sett till antalet utsända, trots högre kostnader. Detta beror till stor del på de högre krav som ställs framför allt i Afghanistan när det gäller att skydda de svenska väpnade styrkorna genom till exempel skyddade fordon och olika specialförmågor för att kunna stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna. Vad gäller ambitionen för militära insatser vill regeringen poängtera att målsättningen, enligt riksdagens inriktningsbeslut våren 2009, är att Försvarsmakten 2014 ska ha en förmåga att över tiden hålla cirka 2 000 personer ur insatsorganisationen insatta, nationellt och internationellt. Beslut om att delta i enskilda insatser måste dock prövas utifrån de behov som uppstår och de förfrågningar som Sverige får från internationella organisationer (FN, EU, OSSE och Nato).
Regeringen instämmer inte i Riksrevisionens iakttagelser om att dagens anslagsstyrning inte har någon tydlig bäring på de totala kostnaderna för svenska förbandsbidrag. Genom särkostnadsmodellen har den finansiella styrningen av insatser förtydligats och beslutsunderlaget för riksdagen förbättrats. Beräkningar och redovisning enligt denna modell används i den årliga beredningen av statsbudgeten och i regeringens underlag till riksdagsbeslut om enskilda förbandsbidrag. I och med särkostnadsmodellen redovisar Sverige kostnaderna på ett likartat sätt som andra länder. Det är viktigt att skilja på var medlen kommer ifrån (finansiering) och hur medlen används (förbrukning). Uppföljningen av totalkostnad för hur medlen förbrukas vid insatser görs hos Försvarsmakten genom skärningar som går över flera anslag.
Forum för samverkan och samordning
Frågan om samverkan har varit och förblir angelägen och central i styrning av de svenska bidragen till internationella insatser. Formellt sker samverkan genom Regeringskansliets löpande gemensamma beredning av alla beslut. Genom strategiska samtal mellan de involverade departementen nås en gemensam bild om mål och medel för krishanteringen. De berörda myndigheterna ges möjlighet att lämna synpunkter inte minst inom ramen för en kontinuerlig dialog mellan Regeringskansliet och dessa myndigheter. Regeringen har inrättat en samverkansfunktion inom Regeringskansliet för att stärka samverkan i samband med internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området och för att bidra till mer effektiva och samordnande svenska insatser. Samverkansfunktionen sammanträder huvudsakligen på statssekreterarnivå. Därutöver sammanträder tjänstemän på andra nivåer i olika forum. Särskilda samråd äger också rum med berörda myndigheter. Ett exempel på detta är den samrådsgrupp som Folke Bernadotteakademin bjuder in till och där såväl representanter för departement som myndigheter deltar. Andra samråd kan ske på tematisk eller geografisk basis, till exempel för Afghanistan, Somalia och Sudan. Det är regeringens bedömning att dessa olika forum för samverkan är ändamålsenliga.
Folke Bernadotteakademin har enligt instruktion och regleringsbrev att bidra till nationell samverkan för ett samordnat och effektivt genomförande av internationella insatser samt att samverka med berörda myndigheter och organisationer för att utveckla arbetssätt och metoder för samordnade och effektiva internationella insatser inklusive former för multifunktionell och civil-militär samverkan.
Regeringen instämmer i att mer kan göras i form av i synnerhet rent praktisk samordning, till exempel för att samordna besök av svenska representanter, att organisera sammankomster för svenskar som arbetar med likartade frågor men för olika organisationer liksom för att förbättra informationsutbytet med berörda ambassader. Det bör dock påpekas att de utsända svenskarna utgör en del av den organisation som står för insatsen och står under respektive insats befälskedja.
Civil-militär samverkan
Det ökade antalet komplexa kriser i världen har bidragit till en ökad efterfrågan på breda insatser som omfattar såväl militära, politiska, utvecklingsinriktade och humanitära aktörer som aktörer ur rättssektorn. Samverkan mellan civila och militära aktörer i olika typer av freds- och statsbyggande insatser är ofta en förutsättning för en effektiv insats. Sådan civil-militär samverkan är dock inte okomplicerad.
Med civil-militär samverkan avser regeringen att civila och militära aktörer ska sträva efter samma övergripande mål och ha god kännedom om varandras medel för att uppnå det målet. Det kan ske genom styrning, informationsutbyte eller samverkan. Syftet med civil-militär samverkan är att de militära respektive civila återuppbyggnadsinsatser som görs i ett land eller en specifik region ska vara ömsesidigt förstärkande delar av Sveriges samlade stöd för säkerhet och utveckling i den aktuella regionen/det aktuella landet. De mest centrala dokumenten som berör civil-militär samverkan är relevanta propositioner, regleringsbrev för berörda myndigheter, skrivelser, i synnerhet Nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet (skr. 2007/08:89) samt policydokumenten Policy för säkerhet och utveckling (2010) och Policy för Sveriges humanitära bistånd (2010). Sverige följer därutöver internationella överenskommelser och principer och definitioner från OECD:s biståndsorgan (DAC) för vad som kan klassificeras som bistånd (ODA). Det innefattar även principer för hur biståndet kan göras mer effektivt, bland annat genom överenskommelser i Parisdeklarationen och handlingsplanen från Accraöverenskommelsen. Dessutom finns internationella koncept och riktlinjer som gäller för insatser i de organisationer till vilka Sverige bidrar med civil och/eller militär personal.
Syftet med de båda policydokumenten är att på en övergripande nivå slå fast mål och inriktning för svenskt humanitärt bistånd och bistånd relaterat till säkerhet och utveckling. Målgruppen för policydokumenten är berörda svenska aktörer. Deras verksamhet utgör vanligtvis en del av en större internationell insats. Den samordning som avses i policydokumenten rör därför svenskt bistånd i ett bredare internationellt sammanhang och då främst med internationella aktörer och andra givare. Regeringen understryker att det är viktigt att hålla isär utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd samt insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området. Dessa utgör olika biståndsformer och har därmed olika förutsättningar för en eventuell samverkan med militära aktörer. Den humanitära policyn är tydlig vad gäller samverkan mellan militära och humanitära aktörer och ger inte motstridiga signaler i förhållande till andra policydokument. Även policyn för säkerhet och utveckling slår fast att olika aktörers roller och mandat måste hållas isär. Däremot finns inget som förhindrar informationsutbyte dem emellan.
Av bland annat Nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet (skr. 2007/08:51) samt i skrivelsen Att möta globala utmaningar - skrivelse om samstämmighet för utveckling (skr. 2009/10:129) framgår att regeringen vill se en ökad civil-militär samverkan. Ett exempel på detta är regeringens beslut att inrätta en senior civil representant i Mazar-e Sharif (Afghanistan). År 2012 ska en övergång ske till en civil ledning för de samlade svenska insatserna i norra Afghanistan. En översyn av strategin för utvecklingssamarbetet med Afghanistan (2009-2013) ska genomföras under 2011, bland annat i syfte att titta närmare på hur olika politikområden bidrar till utveckling i Afghanistan.
Regeringen instämmer med Riksrevisionen i att civil-militär samverkan kan komma att tillämpas på olika vis av relevanta aktörer. Utgångspunkten är dock alltid regeringens målsättningar med det svenska deltagandet i varje enskild insats, och de behov av civil-militär samverkan som följer av dessa mål. Varje myndighet som deltar i en insats har att bidra till civil-militär samverkan utifrån dess särskilda uppdrag och kompetens. Dessa aktörer styrs av olika lagar, regler, policyer, regleringsbrev, instruktioner och regeringsbeslut som tillsammans med regeringens inriktning av bidragen till krishantering sätter ramverket för i vilken utsträckning civil-militär samverkan kan ske. Detta möjliggör flexibilitet och innebär att samverkan måste ske aktörs- och insatsspecifikt.
Samarbetsstrategier
Samarbetsstrategierna utgör i första hand ett styrinstrument för de insatser som finansieras över biståndsanslaget. Dessa insatser bereds och beslutas av Sida. Strategierna hanterar inte annat svenskt stöd, och inte heller sådant som finansieras över andra delar av biståndsanslaget. Varje strategi ska innehålla ett avsnitt om samstämmighet som sätter Sidas bistånd i relation till andra politikområden och stöd till det aktuella landet. Syftet med detta är att göra den samlade politiken mer utvecklingsfrämjande och att dra slutsatser kring möjligheten för biståndet att verka katalytiskt eller som komplement till dessa faktorer eller ansträngningar för utveckling inom andra politikområden. Regeringen bedömer att detta avsnitt borde kunna nyttjas bättre för att teckna en helhetsbild av det svenska engagemanget i det aktuella landet.
4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser
Regeringen har för avsikt att konkretisera mål och motiv för svenska bidrag till internationella insatser. I uppdragen till myndigheterna kommer regeringen precisera att syftet med de svenska bidragen är att bidra till de mål som ställts upp för respektive insats. Samtidigt vill regeringen poängtera att internationella insatser inte får ske på bekostnad av myndigheternas möjlighet att fullgöra sina kärnuppgifter och uppnå de mål regeringen angett för myndigheternas kärnverksamhet i Sverige. För de militära insatserna bör motiv och mål tydligare kunna lyftas fram i de propositioner som avser att en svensk väpnad styrka ska kunna sändas till ett annat land. En skrivelse om den civila krishanteringen är under utarbetande i syfte att inför riksdagen redovisa de politiska målsättningarna för och omfattningen av deltagande i sådana insatser.
Regeringen anser att samarbetsstrategiernas avsnitt "samstämmighet för utveckling" bättre bör kunna beskriva bilden av Sveriges engagemang i ett land, inklusive krishanteringsresurser, utan att strategiernas omfång ökar. Det ger möjlighet att sätta biståndet i en större, samlad kontext och regeringen avser att se över denna möjlighet. Regeringen avser att utveckla informationen till riksdagen för att bättre kunna ge en samlad bild av omfattningen och lokaliseringen av samt kostnaderna för de svenska bidragen till internationella insatser. Detta görs med början i budgetpropositionen för 2012 och kommer att utvecklas ytterligare.
Ett mer effektivt och resultatinriktat bistånd är prioriterat av regeringen, liksom att resultat redovisas på ett tydligt och transparent sätt. Sedan tillträdet 2006 har regeringen stärkt resultatstyrningen och uppföljningen av den verksamhet som det svenska biståndet stöder. Utöver vad Riksrevisionen rekommenderar har regeringen därför för avsikt att också skärpa kraven på resultatredovisning för de internationella krishanteringsinsatser som Sverige bidrar med civil personal till. Detta är en del av den samlade översynen av biståndet och arbetet för att förbättra styrningen och resultatredovisningen inom det svenska biståndet. Vidare förbereds för närvarande en mer systematiskt uppföljning av myndigheternas genomförande av regeringens uppdrag att bidra med personal till insatserna, bland annat genom ett förbättrat prognosarbete. Återredovisningskraven från myndigheterna bör, genom krav i regleringsbreven, kunna utvecklas och göras mer lika. I det arbete kan erfarenheter från det bilaterala och multi-bilaterala utvecklingssamarbetet nyttjas. Genom så kallade dimensioneringsbeslut, som har använts sedan år 2011, ger regeringen de myndigheter för vilka omfattningen av bidragen till internationella insatser inte styrs genom regleringsbrev (Folke Bernadotteakademin, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Domstolsverket) en tydligare styrning och utökad framförhållning för rekryteringen av personalbidrag.
Regeringen avser även vidta åtgärder för att stärka samordningen av rättsväsendets myndigheter när det gäller deras medverkan i internationella krishanteringsinsatser. Regeringen bedömer att en allt större efterfrågan på personal till dessa insatser kräver att formerna för det internationella deltagandet utvecklas och att myndigheternas olika delar stärks var för sig men även inbördes utan att detta inverkar menligt på den nationella verksamheten.
Regeringen har inte för avsikt att för närvarande ompröva särkostnadsmodellen.
Regeringen bedömer att det för närvarande inte är motiverat att ompröva samverkansfunktionen, eftersom denna funktion på statssekreterarnivå är relativt nyinrättad och bör få verka under längre tid innan andra modeller eller funktioner prövas.
Regeringen anser det angeläget att alla berörda myndigheter bidrar till ett samordnat och effektivt genomförande av internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området. Regeringen avser att se över hur en bättre samordning kan åstadkommas inklusive frågan om Folke Bernadotteakademins roll att bidra till samordning.
Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att göra en myndighetsanalys och ändamålsenlighetsbedömning av Folke Bernadotteakademin. Statskontorets myndighetsanalys överlämnades till regeringen den 16 september 2011.
Regeringen anser att Riksrevisionens granskningsrapport Svenska bidrag till internationella insatser är slutbehandlad.
Riksrevisionens rapport Svenska bidrag till internationella insatser, RiR 2011:14
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 2011
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Ek, Lööf
Föredragande: statsrådet Bildt
Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om svenska bidrag till internationella insatser
Skr. 2010/11:xx
Skr. 2010/11:xx
2
11
1
Skr. 2011/12:18
Skr. 2011/12:18
Skr. 2011/12:18
Skr. 2011/12:18
Skr. 2011/12:18
Skr. 2011/12:18
Skr. 2011/12:18
Bilaga
Skr. 2011/12:18
88
89
1
Skr. 2011/12:18
Skr. 2010/11:xx
Skr. 2010/11:xx