Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2011/12:32 Riksrevisionens rapport om myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott Skr. 2011/12:32 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 10 november 2011 Fredrik Reinfeldt Sten Tolgfors (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser som Riksrevisionen gjort i rapporten Brottsutsatt - Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott (RiR 2011:18). Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelser om att det finns problem i det nuvarande systemet för ekonomisk kompensation på grund av brott och att regeringens uppföljning inom området kan förbättras. Många åtgärder har dock genomförts eller påbörjats på regeringens initiativ, i syfte att åstadkomma förbättringar inom området. Regeringen instämmer endast delvis i Riksrevisionens iakttagelse att regeringen inte har styrt myndigheterna tillräckligt. Regeringen instämmer inte i Riksrevisionens iakttagelser att regeringen dels saknar en helhetssyn på processen för att hantera ekonomisk kompensation till brottsutsatta, dels inte har redovisat en rättvisande bild av systemet till riksdagen. Utöver det arbete regeringen har initierat och kontinuerligt bedriver med en hög ambitionsnivå för att utveckla styrningen och uppföljningen avser regeringen inte att vidta några särskilda åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser eller rekommendationer. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Riksrevisionens slutsatser 3 2.2 Riksrevisionens rekommendationer till regeringen och de ansvariga myndigheterna 4 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer 4 3.1 Regeringens övergripande bedömning 4 3.2 Regeringens syn på problemområdet, styrningen av de ansvariga myndigheterna och uppföljningen av verksamheten 5 3.2.1 Lagstiftningsaspekter 5 3.2.2 Myndighetssamverkan 6 3.2.3 Övrigt om styrningen av de ansvariga myndigheterna 7 3.2.4 Uppföljningen av verksamheten 9 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer 10 4.1 Regeringens styrning och uppföljning 10 4.2 Pågående arbete vid myndigheterna 11 4.3 Vidare behandling av Riksrevisionens rapport 12 Bilaga 1 Riksrevisionens rapport Brottsutsatt - Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott (RiR 2011:18)......... 13 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 2011 95 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen lämnar löpande granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen. Syftet med granskningsrapporten, som behandlas i denna skrivelse, har varit att undersöka om det system av myndigheter och andra aktörer som hanterar ekonomisk kompensation på grund av brott är effektivt och om det överensstämmer med brottsutsatta människors behov. Granskningen har resulterat i rapporten Brottsutsatt - Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott (RiR 2011:18), se bilagan. Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 17 maj 2011. 2 Riksrevisionens iakttagelser 2.1 Riksrevisionens slutsatser Riksrevisionen har granskat hur Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar, Kronofogdemyndigheten och Brottsoffermyndigheten hanterar brottsskadestånd. Polisens och målsägandebiträdenas insatser berörs till viss del av granskningen. Riksrevisionen har även granskat hur regeringen styr detta område. Riksrevisionens samlade slutsats är att det finns brister i hanteringen av brottsskadestånd. Riksrevisionen skriver att riksdag och regering har skapat ett system för att stödja brottsutsatta, så att de kan få ekonomisk kompensation på grund av brottet. Till följd av bl.a. bristande uppföljning saknas en helhetssyn på hur detta system fungerar. Detta medför i sin tur att det saknas tillräckligt underlag för styrning och förbättringar av systemet. Riksrevisionen anser att regeringen och de ansvariga myndigheterna inte har gjort tillräckligt för att säkerställa en effektiv hantering av brottsskadestånd, trots att riksdagen vid flera tillfällen har framfört att stöd och hjälp till brottsutsatta är ett prioriterat område. Vidare anser Riksrevisionen att den information och det stöd som ges till brottsutsatta inte är tillräckligt. De brister som finns riskerar att leda till att ersättningen inte får den kompenserande effekt som har avsetts. Därmed finns också en risk för att kravet på likabehandling inte uppfylls. Granskningen har enligt Riksrevisionen visat att * de ansvariga myndigheternas hantering av brottsskadestånd inte är effektiv i alla delar, * processen för att få ut utdömda skadestånd inte är ändamålsenlig ur ett brottsofferperspektiv, och att * regeringen inte styrt myndigheterna tillräckligt och inte redovisat en fullständig bild av verksamheten. Riksrevisionen anser att de brottsutsatta inte får tillräckligt med information, stöd och hjälp under processens gång samt blir olika behandlade av polis och åklagare. Dessutom bedömer Riksrevisionen att de ansvariga myndigheterna samverkar med varandra i för liten utsträckning för att förbättra och utveckla verksamheten. Slutligen anser Riksrevisionen att regeringen saknar en helhetssyn på processen för att hantera ekonomisk kompensation till brottsutsatta. Den utredning som i nuläget gör en översyn av brottsskadelagen (Ju 2010:12) har i uppdrag att bl.a. ta ställning till om det finns skäl att överväga en ordning som lindrar de krav som ställs på brottsutsatta att agera på egen hand. Riksrevisionen bedömer det vara angeläget att överväga införandet av en sådan ordning. 2.2 Riksrevisionens rekommendationer till regeringen och de ansvariga myndigheterna Riksrevisionen rekommenderar regeringen att * Utveckla styrningen och uppföljningen av hanteringen av brottsskadestånd. * Låta Brottsoffermyndigheten underrätta Kronofogdemyndigheten om att utbetalning av brottsskadeersättning har verkställts. Riksrevisionen ger följande rekommendationer till de ansvariga myndigheterna: * Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten och Brottsoffermyndigheten bör utveckla sin egen uppföljning. * Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten och Brottsoffermyndigheten bör utveckla informationen till brottsutsatta. * Kronofogdemyndigheten och Brottsoffermyndigheten bör förenkla administrationen. * Rikspolisstyrelsen bör säkerställa informationskvaliteten och förberedelserna av skadeståndsanspråken. * Åklagarmyndigheten bör ta fram riktlinjer och utvärdera effekterna av dem. * Åklagarmyndigheten bör inventera behovet av utbildning. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer 3.1 Regeringens övergripande bedömning Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelser om att det finns problem i det nuvarande systemet för ekonomisk kompensation på grund av brott. Regeringen instämmer endast delvis i Riksrevisionens iakttagelse att regeringen inte har styrt myndigheterna tillräckligt. Det regeringen instämmer i är att uppföljningen av verksamheten kan förbättras. Däremot instämmer regeringen inte i Riksrevisionens iakttagelser att regeringen dels saknar en helhetssyn på processen för att hantera ekonomisk kompensation till brottsutsatta, dels inte har redovisat en rättvisande bild av systemet till riksdagen. Regeringen ser det som ett system, även om det inrymmer flera aktörer samt olika moment och regeringen har redovisat en rättvisande bild av systemet till riksdagen. Ett kontinuerligt arbete bedrivs för att utveckla styrningen och uppföljningen. Regeringen anser det därför inte motiverat att vidta några särskilda åtgärder med anledning av Riksrevisionens första rekommendation. Brottsoffermyndigheten och Kronofogdemyndigheten har vidtagit åtgärder för att underrättelser från Brottsoffermyndigheten till Kronofogdemyndigheten om att utbetalning av brottsskadeersättning har verkställts i närtid ska kunna ske. Regeringen anser det därför heller inte motiverat att vidta några särskilda åtgärder med anledning av Riksrevisionens andra rekommendation (se även kapitel 4). Arbetet med att förbättra stödet och hjälpen till brottsoffer är en prioriterad fråga för regeringen. Genom betydande satsningar har regeringen under de senaste åren förstärkt rättsväsendet från polis och åklagare till domstolar och kriminalvård. Allt fler brott utreds och klaras upp och fler förövare får stå till svars för sina handlingar. Det brottsbekämpande arbetet har stärkts och polisen har blivit mer synlig i människors vardag. Grunden har också lagts för ett långsiktigt och omfattande utvecklingsarbete inom brottsofferområdet, särskilt avseende brott i nära relationer och sexuella övergrepp. Under förra mandatperioden antog regeringen bl.a. två handlingsplaner som omfattar åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanerna har lett till en höjd ambitionsnivå i kampen mot dessa allvarliga brott, vilket bl.a. inkluderar stöd till brottsoffer. Regeringen avser att fortsätta arbetet med en hög ambitionsnivå. 3.2 Regeringens syn på problemområdet, styrningen av de ansvariga myndigheterna och uppföljningen av verksamheten 3.2.1 Lagstiftningsaspekter Processen för myndigheternas hantering av skadestånd i anledning av brott är regelstyrd. Detta är en mycket viktig del av regeringens styrning inom området, men betydelsen av denna framgår inte av Riksrevisionens rapport. Regler om förutsättningarna för skadestånd och om vilka skador som är ersättningsgilla finns i skadeståndslagen (1972:207). Processuella regler om hur skadeståndsanspråk ska framställas och att talan kan föras i samband med ett brottmål finns i rättegångsbalken. Regler om hur fordringar drivs in finns i utsökningsbalken. Reglerna har vid flera tillfällen setts över och bl.a. följer det numera av utsökningsbalken att Kronofogdemyndigheten ska fråga brottsutsatta som tilldömts skadestånd om de vill att myndigheten driver in skadeståndet. Beträffande brottsskadeersättning finns regler i brottsskadelagen (1978:413), som för närvarande är föremål för översyn. Det faktum att regler finns i flera olika lagar beror på områdets komplexitet. Informationen till brottsoffer om regler för och möjligheter till ekonomisk kompensation ska vara relevant och utgå från användarens perspektiv. Regeringen anser att myndigheternas informationsarbete utvecklas i den riktningen. Regeringen gav 2008 en särskild utredare i uppdrag att överväga förutsättningarna för att skapa ett särskilt system för frivillig betalning av skadestånd som dömts ut på grund av brott. I betänkandet Lätt att göra rätt - om förmedling av brottsskadestånd (SOU 2010:1) föreslår utredaren att skadeståndsskyldiga ska kunna betala skadeståndsberättigade via ett betalningsförmedlande organ, som föreslås vara Brottsoffermyndigheten. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Den statliga brottsskadeersättningen träder in när en dömd gärningsman inte har betalat - eller inte bedöms kunna betala - skadeståndet till brottsoffret. Sådan ersättning betalas också när det inte finns någon känd gärningsman. En förutsättning för att brottsoffret ska kunna beviljas brottsskadeersättning är att ersättning inte kan fås från skadevållaren i form av skadestånd eller från ett försäkringsbolag i form av försäkringsersättning. Det är brottsoffret som måste visa att skadevållaren inte har ekonomisk förmåga att betala skadeståndet. I praktiken sker detta genom att brottsoffret ger in ett bevis från Kronofogdemyndigheten om att den skadeståndsskyldige saknar utmätningsbara tillgångar. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelse att processen för att få ersättning kan ta lång tid. Brottsskadelagsutredningen (Ju 2010:12), som tillsattes i september 2010, har bl.a. fått i uppdrag att ta ställning till om det finns skäl att lindra de krav som ställs på brottsutsatta att på egen hand kräva betalning av den skadeståndsskyldige. Brottsskadelagsutredningen ska redovisa sitt betänkande senast den 30 april 2012. Betänkandet Målsägandebiträdet - ett aktivt stöd i rättsprocessen (SOU 2007:6) har remitterats och bereds i Regeringskansliet. I juli 2010 tillsattes även straffprocessutredningen (Ju 2010:10) vars syfte är att skapa ett mer ändamålsenligt brottmålsförfarande. Utredningen ska bl.a. överväga hur stödpersoners och åklagares roll i förhållande till målsägandens behov kan utvecklas. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2012. 3.2.2 Myndighetssamverkan I 6 § förvaltningslagen (1986:223) finns ett allmänt krav på myndigheter att lämna hjälp till andra myndigheter inom ramen för den egna verksamheten. Av 6 § myndighetsförordningen (2007:515) framgår även att myndigheter ska verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelse att Kronofogdemyndigheten tidigare inte särskilt har pekats ut som en av de myndigheter som Brottsoffermyndigheten ska samverka med. I budgetpropositionen och andra viktiga styrdokument har regeringen under en rad år dock särskilt lyft fram vikten av att samverkan sker i gemensamma frågor och problem som berör brottsutsatta. Att samverkan, förutom mellan rättsväsendets myndigheter, också behöver ske med myndigheter och andra organisationer utanför rättsväsendet, t.ex. Kronofogdemyndigheten, anser regeringen vara av stor betydelse. Det har regeringen ytterligare förtydligat i budgetpropositionen för 2012 gällande utgiftsområdena 3 och 4 samt tagit upp i dialoger med berörda myndigheter. Brottsoffermyndigheten har ett särskilt ansvar för myndighetssamverkan i brottsofferfrågor. Av förordningen (2007:1171) med instruktion för Brottsoffermyndigheten framgår att myndigheten ska bidra till att förbättra förutsättningarna för samverkan i brottsofferfrågor mellan olika samhällsaktörer. Myndigheten ska också aktivt verka för att berörda får kännedom om möjligheterna till brottsskadeersättning och till bidrag från brottsofferfonden samt genom utåtriktad verksamhet verka för att myndigheter, andra aktörer och allmänheten får ökad kunskap om brottsofferfrågor. Kronofogdemyndigheten har en central roll när det gäller att verkställa domar och säkerställa att borgenärer kan få sina fordringar indrivna, oavsett om det är fråga om brottsskadestånd eller andra fordringar. Regeringen anser att Brottsoffermyndighetens samverkan med olika samhällsaktörer även ska omfatta Kronofogdemyndigheten. På strategisk nivå finns en samverkansgrupp för brottsofferarbete inom vilken myndigheter och ideella organisationer utbyter erfarenheter. Brottsoffermyndigheten är sammankallande. Gruppen arrangerar utbildningsseminarier på olika brottsofferteman för att förmedla erfarenheter och kunskaper om hur myndigheter, kommuner och ideella föreningar kan samverka på ett lokalt eller regionalt plan. Gruppen träffas några gånger per år. Sedan hösten 2011 deltar Kronofogdemyndigheten i samverkansgruppen för brottsofferarbete. Ett möte har även hållits mellan myndighetscheferna. Regeringens förhoppning är att detta kommer att medföra ytterligare förbättringar gällande samverkan mellan rättsväsendets myndigheter och Kronofogdemyndigheten. 3.2.3 Övrigt om styrningen av de ansvariga myndigheterna Hanteringen av brottsskadestånd är en del i myndigheternas arbete med brottsoffer. För att förbättra brottsofferarbetet har regeringen gett myndigheterna återrapporteringskrav i regleringsbreven och en rad olika uppdrag. Det gäller bl.a. i bemötande-, utbildnings- och samverkansfrågor. Som exempel kan nämnas tre uppdrag till Brottsoffermyndigheten att genomföra utbildningsprogram för personal inom främst rättsväsendet, i syfte att förbättra bemötandet av sexualbrottsoffer samt öka kompetensen i frågor som rör prostitution och människohandel för sexuella ändamål (Ju2007/4690/KRIM, Ju2011/3982/KRIM och Ju2008/7290/KRIM). Ett annat exempel är uppdraget till Rikspolisstyrelsen att, i samverkan med Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen, bl.a. ta fram gemensamma nationella riktlinjer för samverkan vid utredningar kring barn som misstänks vara utsatta för brott (Ju2008/8573/KRIM). Regeringen och berörda myndigheter i rättsväsendet arbetar kontinuerligt för att utveckla och förbättra olika aspekter av brottsoffers rättigheter, däribland rätten till ersättning. Som en del i detta arbete avser regeringen att bl.a. överväga ytterligare åtgärder i regleringsbrev för 2012. Polisen Rikspolisstyrelsen konstaterade i en inspektionsrapport från 2010 att det fanns brister i polisens brottsofferarbete. Det gällde bl.a. den information som polisen lämnar till brottsoffren. Med anledning av detta har regeringen i 2011 års regleringsbrev för Rikspolisstyrelsen begärt en återrapportering av de åtgärder som polisen vidtar för att vidareutveckla och följa upp brottsofferarbetet inom polisorganisationen, liksom det arbete som sker i samverkan med andra myndigheter och organisationer. För att förbättra brottsofferarbetet inom polisen bedriver Rikspolisstyrelsen för närvarande ett utvecklingsarbete där bl.a. dessa frågor omhändertas. Regeringen kommer genom såväl polisens årsredovisning för 2011 som den löpande dialogen med Rikspolisstyrelsen att få en återrapportering om vad arbetet har lett fram till. Därefter kommer regeringen att överväga om ytterligare åtgärder behöver vidtas. Åklagarmyndigheten Regeringen anser det vara av stor vikt att det finns en enhetlig rättstillämpning i åklagarnas hantering av brottsskadestånd samt att Åklagarmyndigheten genom olika typer av stöd till åklagarna ska möjliggöra en likvärdig behandling av de brottsutsatta. I syfte att skapa bättre förutsättningar för en ökad enhetlighet i rättstillämpningen inom åklagarverksamheten har regeringen nyligen gett Åklagarmyndigheten i uppdrag att inrätta en mer sammanhållen struktur för rättslig tillsyn (Ju2011/4130/Å). Regeringen har även i Åklagarmyndighetens regleringsbrev för 2011 betonat vikten av att myndigheten verkar för att rättstillämpningen är lagenlig, följdriktig och enhetlig. Åklagarmyndigheten har i samma regleringsbrev även ett återrapporteringskrav när det gäller att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att minska skillnaderna i bl.a. rättstillämpning mellan åklagarkamrarna. I Åklagarmyndighetens regleringsbrev för 2011 har regeringen begärt in en återrapportering av de åtgärder som har vidtagits för att vidareutveckla kompetensen inom myndigheten när det gäller bemötande av brottsoffer. Regeringen avser att även fortsättningsvis följa de frågor som aktualiseras i åklagarnas kontakt med brottsutsatta, för att vid behov överväga att vidta ytterligare åtgärder. Domstolsverket och Sveriges Domstolar Vid Domstolsverket pågår ett arbete kring information om brottsskadestånd, som sänds ut från domstolarna (se även kapitel 4). Regeringen avser att följa arbetet och framöver överväga om ytterligare åtgärder behöver vidtas. Kronofogdemyndigheten Regeringen anser det vara av stor betydelse att samverkan mellan rättsväsendets myndigheter och Kronofogdemyndigheten i frågor om skadestånd i anledning av brott förbättras. I budgetpropositionen för 2012 har regeringen ytterligare förtydligat detta i utgiftsområdesbilagorna 3 och 4 (se även kapitel 4). Brottsoffermyndigheten Brottsoffermyndigheten ska enligt sin instruktion aktivt verka för att berörda får kännedom om möjligheterna till brottsskadeersättning. Vidare ska myndigheten genom utåtriktad verksamhet verka för att myndigheter, andra aktörer och allmänheten får ökad kunskap om brottsofferfrågor. Brottsoffermyndigheten har också bedrivit ett betydande arbete för att utveckla och sprida information om brottsskadeersättning. Regeringen konstaterar att Riksrevisionens iakttagelser tyder på att ytterligare insatser kan behövas, såväl för att nå ut med information om brottsskadeersättning som för att det ska bli lättare för brottsutsatta att ta till sig informationen. Riksrevisionen har i sin rapport dock inte framhållit att internet har blivit ett allt viktigare forum för att förmedla information till brottsoffer. Brottsoffermyndighetens hemsida blir mer välbesökt och användarvänlig för varje år. Tillsammans med "rättegångsskolan" på webben hade de båda webbplatserna över 200 000 unika besök under 2010. Inför 2011 genomförde regeringen förändringar i såväl förordningen (2007:1171) med instruktion för Brottsoffermyndigheten som i myndighetens regleringsbrev. En förändring bestod i att kravet på Brottsoffermyndigheten att "bidra till att förbättra förutsättningarna för samverkan i brottsofferfrågor mellan olika samhällsaktörer" angavs i myndighetens instruktion i stället för i regleringsbrevet, vilket tidigare var fallet. Därmed tydliggjordes kravet som en grundläggande och varaktig del i myndighetens uppdrag. En annan förändring bestod i att regeringen i regleringsbrevet för 2011 skärpte kraven på Brottsoffermyndigheten gällande statistik om brottsskadeersättning. Myndigheten ska från 2011 bl.a. redovisa antalet ärenden och storleken på utbetald brottsskadeersättning fördelad på olika brottstyper. Redovisningen ska även innehålla en analys och bedömning av utvecklingen. Regeringens avsikt är att förbättra statistiken när det gäller brottsskadeersättning och göra den mer användbar. 3.2.4 Uppföljningen av verksamheten Riksrevisionen konstaterar att brottsutsattas skadeståndsanspråk inte särbehandlas i statistiken från domstolar och Kronofogdemyndigheten. Det får till följd att det inte finns tillräckligt underlag för att beräkna hur lång tid det tar för brottsutsatta att få ersättning för sina skador. Intervjuer med brottsutsatta visar dock enligt Riksrevisionen att de upplever att processen tar lång tid och är komplicerad. Riksrevisionen pekar även på att regeringens mål för att bedöma om skadeverkningarna av brott har minskat endast omfattar Brottsoffermyndighetens insatser, medan Kronofogdemyndigheten endast har övergripande mål om verkställighet och indrivning. Det är riktigt att brottsutsattas skadeståndsanspråk inte särredovisas i statistik från domstolar eller Kronofogdemyndigheten. Att åstadkomma en korrekt uppföljning av tidsåtgång och ärendeflöde kompliceras bl.a. av att skadestånd också kan betalas frivilligt av gärningsmannen samt att många brottsskador kan täckas av privata försäkringar, t.ex. hemförsäkringar som regelmässigt innehåller ett överfallsskydd. För att bedöma ett av de övergripande målen för kriminalpolitiken, att minska skadeverkningarna av brott, har regeringen i stället ansett det mer tillförlitligt att fokusera på statlig brottsskadeersättning. Andra möjligheter för regeringen att följa utvecklingen inom området och bedöma resultaten utgörs bl.a. av berörda myndigheters årsredovisningar, redovisade uppdrag och information från dialoger med myndigheterna m.m. Även de utredningar som regeringen har tillsatt kommer att utgöra underlag i processen för att förbättra och utveckla uppföljningen av verksamheten. Under senare år har regeringen förstärkt arbetet med att förbättra informationsförsörjningen i rättsväsendet. Ett elektroniskt informationsflöde i rättskedjan kommer att ge väsentligt förbättrade möjligheter att analysera informationen och kan därmed bidra till ny kunskap om brottsligheten och verksamhetsresultaten. Detta skapar i sin tur förbättrade förutsättningar för brottsbekämpningen och för möjligheterna att bedöma effektiviteten av de åtgärder som vidtas. Regeringens avsikt är att även hanteringen av skadestånd i anledning av brott med tiden ska kunna omfattas. Genom rättsväsendets uppföljningssystem (RUS) är det även möjligt att följa handläggningstider hos polismyndigheterna, Åklagarmyndigheten och domstolarna för mål och ärenden som rör brottstyperna misshandel, rån, våldtäkt, stöld och utpressning. RUS-databasen omfattar inte handläggningstider för skadestånd i anledning av brott. Det är dock angeläget att på det sätt som är möjligt i dag kunna följa handläggningstider för enskilda brott i förhållande till brottsskadestånd, eftersom de personer som har utsatts för nämnda brott i de allra flesta fall även begär skadestånd. 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer 4.1 Regeringens styrning och uppföljning Riksrevisionens första rekommendation till regeringen är att utveckla styrningen och uppföljningen av hanteringen av brottsskadestånd. Det finns ett omfattande regelverk kring rätten till skadestånd i anledning av brott, brottskadeersättning, hur myndighetsföreträdare ska agera inom ramen för den straffrättsliga processen, myndighetssamverkan m.m. I de delar regeringen har sett problem har ett flertal utredningar tillsatts, vilka har eller har haft i uppgift att se över stora delar av det område Riksrevisionen har granskat. Så snart beredningsarbetet med nämnda utredningar har slutförts avser regeringen att återkomma till riksdagen. Regeringen arbetar kontinuerligt för att utveckla styrningen av myndigheterna. Utöver de åtgärder som har nämnts ovan avser regeringen inte att vidta några särskilda åtgärder vad gäller styrningen med anledning av Riksrevisionens första rekommendation. Regeringen har höga krav på myndigheterna när det gäller effektivitet, resultat och kvalitet. När det gäller uppföljningen inom området kommer regeringen ytterligare att förstärka verktygen för att följa utvecklingen. Som stöd för att följa utvecklingen och bedöma resultatet finns bl.a. berörda myndigheters årsredovisningar, redovisade uppdrag och information från dialoger med myndigheterna. Dessutom förväntar sig regeringen att det arbete som bedrivs inom ramen för rättsväsendets informationsförsörjning kommer att förbättra möjligheterna att följa upp olika delar i rättskedjan. Utöver de åtgärder som har nämnts ovan avser regeringen inte heller att vidta några särskilda åtgärder vad gäller uppföljningen med anledning av Riksrevisionens första rekommendation. Riksrevisionens andra rekommendation till regeringen, att låta Brottsoffermyndigheten underrätta Kronofogdemyndigheten om att utbetalning av brottsskadeersättning har verkställts, kräver ingen ytterligare åtgärd. Brottsoffermyndigheten och Kronofogdemyndigheten har vidtagit åtgärder så att detta i närtid kommer att fungera. Det medför således att brottsutsatta i denna del framöver inte kommer att behöva agera på egen hand. I Riksrevisionens rapport anges att det krävs ändringar i regelverket för att Brottsoffermyndigheten ska kunna underrätta Kronofogdemyndigheten. Så är dock inte fallet. Med stöd av 17 § brottsskadelagen (1978:413) tar Brottsoffermyndigheten över fordran från den brottsdrabbade. Regeringen avser därför inte att vidta någon åtgärd med anledning av Riksrevisionens andra rekommendation. 4.2 Pågående arbete vid myndigheterna För att förbättra brottsofferarbetet inom polisen bedriver Rikspolisstyrelsen för närvarande ett utvecklingsarbete där bl.a. frågor om tydligare och bättre information till brottsoffer omhändertas. Rikspolisstyrelsen har i sitt utvecklingsarbete stöd av representanter från Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten, Brottsofferjourernas riksförbund och Stiftelsen Tryggare Sverige. Åklagarmyndigheten bedriver, som Riksrevisionen beskriver i rapporten, ett projekt om bemötande av brottsoffer. Inom ramen för detta projekt har även frågor om brottsskadestånd ingått. Åklagarmyndigheten avser att bryta ut brottsskadeståndsfrågorna och behandla dem i ett särskilt projekt, för att på så sätt kunna ta ett större samlat grepp om skadeståndsfrågorna. Domstolsverket ger ut handböcker om mål- och ärendehantering. I expedieringshandboken finns rekommendationer om vilken information domstolen ska lämna i samband med en viss dom. Informationen lämnas ofta i blankettform. Domstolsverket har sedan tidigare planerat att under hösten 2011 se över vilka blanketter som ska ingå i målhanteringssystemet Vera. Under arbetet kommer de synpunkter som lämnas i Riksrevisionens rapport att beaktas, bl.a. vad gäller innehållet i blanketterna. Kronofogdemyndigheten och Brottsoffermyndigheten arbetar för närvarande med att se över flera av de blanketter som skickas ut från Kronofogdemyndigheten till brottsdrabbade borgenärer. Brottsoffermyndigheten har en välbesökt hemsida med information riktad till såväl allmänheten, aktörer inom rättsväsendet och personer som har utsatts för brott. På hemsidan kan man läsa eller ladda ner samtliga informationsbroschyrer och rapporter samt beställa material kostnadsfritt. Ansökningsblanketten för brottsskadeersättning är föremål för ständig översyn och kontinuerliga förbättringar. Inom kort kommer myndigheten också att lansera möjligheten att ansöka om brottsskadeersättning via en elektronisk blankett. Vidare har Brottsoffermyndigheten en hemsida, Rättegångsskolan, som på ett enkelt och överskådligt sätt informerar om hur en rättegång går till, vanliga reaktioner efter brott och möjligheten till ekonomisk kompensation. Till Rättegångsskolan finns även en lärarhandledning och den går utmärkt att använda t.ex. vid utbildning av ideellt verksamma stödpersoner, i grund- och gymnasieskolan och vid universiteten. Brottsoffermyndigheten tillhandahåller även en mängd foldrar, informationsblad och broschyrer. Dessa distribueras kostnadsfritt till rättsväsendet, ideella organisationer, socialtjänsten, hälso- och sjukvården m.fl. Informationsmaterialet är i stor utsträckning framtaget i samarbete med andra myndigheter inom rättsväsendet och Kronofogdemyndigheten. Informationsmaterialet revideras regelbundet. Polisen är den myndighet som i störst utsträckning möter brottsoffer. Stora mängder av Brottsoffermyndighetens material distribueras till de olika polismyndigheterna, vilka i sin tur kan tillhandahålla materialet till brottsutsatta. Särskilda informationsinsatser har även riktats till polisen. Myndigheten erbjuder dessutom föreläsningar om brottsskadeersättning, deltar på polismässor och polisriksdagen. Under 2009/2010 föreläste myndigheten på samtliga kontaktcentrum (PKC) i landet. Ideella organisationer, bl.a. drygt 100 brottsofferjourer och ca 200 kvinnojourer, distribuerar Brottsoffermyndighetens informationsmaterial direkt till brottsoffer. För att nå ut till allmänheten har myndigheten under 2010 och 2011 utnyttjat möjligheten att använda Anslagstavlan i SVT som kanal. Sändningarna har medfört att antalet besök på myndighetens webbplatser har ökat betydligt. 4.3 Vidare behandling av Riksrevisionens rapport Regeringen anser att Riksrevisionens rapport i och med skrivelsen är slutbehandlad. Bilaga 1 Riksrevisionens rapport Brottsutsatt - Myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott (RiR 2011:18) Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 2011 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Sabuni, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf Föredragande: statsrådet Tolgfors Regeringen beslutar skrivelse 2011/12:32 Riksrevisionens rapport om myndigheternas hantering av ekonomisk kompensation på grund av brott Skr. 2011/12:32 Skr. 2011/12:32 95 13 1