Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2022/23:141 Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah Skr. 2022/23:141 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 31 augusti 2023 Ulf Kristersson Anna Tenje (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de slutsatser och rekommendationer som Riksrevisionen lämnar i sin granskningsrapport Lex Maria och lex Sarah - statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre (RiR 2023:4). Riksrevisionen har granskat om statens insatser inom ramen för lex Maria och lex Sarah är så effektiva att vårdskador och missförhållanden förhindras och om vård- och omsorgsverksamheter uppfyller sitt ansvar mot enskilda i vården och omsorgen om äldre. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens insatser inte är effektiva och att verksamheternas ansvar för att informera enskilda och deras närstående och ge dem möjlighet att vara delaktiga i utredningar bör utökas. Styrningen och uppföljningen av arbetet med att förhindra vårdskador och missförhållanden i vården och omsorgen om äldre bör därför stärkas. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och anser att rapporten utgör ett viktigt bidrag i det fortlöpande arbete som regeringen bedriver i syfte att förbättra vården och omsorgen om äldre. Regeringen gör dock en annan bedömning än Riksrevisionen om vilka åtgärder som bör vidtas. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stärka kvaliteten i vården och omsorgen om äldre, däribland tillsatt en utredning om språkkrav i äldreomsorgen och inrättat Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg vid Socialstyrelsen. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Riksrevisionens övergripande slutsats 3 2.2 Den statliga styrningen för ökad kvalitet i vården och omsorgen om äldre 3 2.3 Verksamheternas ansvar mot enskilda 4 2.4 Kostnader för vårdskador och missförhållanden 5 2.5 Riksrevisionens rekommendationer 6 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 6 3.1 Regeringen gör en annan bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas 6 3.2 Den statliga styrningen för ökad kvalitet i vården och omsorgen om äldre 6 3.3 Verksamheternas ansvar mot enskilda 7 3.4 Kostnader för vårdskador och missförhållanden 8 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 9 Bilaga 1 Lex Maria och lex Sarah - statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre (RiR 2023:4) 13 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 augusti 2023 113 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om statens insatser inom ramen för lex Maria och lex Sarah är så effektiva att vårdskador och missförhållanden förhindras och om vård- och omsorgsverksamheter uppfyller sitt ansvar mot enskilda i vården och omsorgen om äldre. Resultatet av granskningen samt slutsatser och rekommendationer har redovisats i rapporten Lex Maria och lex Sarah - statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre (RiR 2023:4), se bilaga. Riksrevisionens rapport överlämnades till regeringen den 14 mars 2023. Rapporten innehåller slutsatser och rekommendationer till regeringen, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Socialstyrelsen. I denna skrivelse behandlar regeringen Riksrevisionens rekommendationer som riktas till regeringen. 2 Riksrevisionens iakttagelser 2.1 Riksrevisionens övergripande slutsats Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens insatser inte är effektiva för att vård- och omsorgsverksamheter för äldre ska förhindra vårdskador och missförhållanden samt uppfylla sitt ansvar mot enskilda inom ramen för lex Maria (3 kap. 8 § patientsäkerhetslagen [2010:659]), förkortad PSL, och lex Sarah (14 kap. 3 § socialtjänstlagen [2001:453]), förkortad SoL. Riksrevisionen anser att stöd, tillsyn och uppföljning bör stärkas. Vidare bedömer Riksrevisionen att verksamheternas ansvar för att informera enskilda och deras närstående och ge dem en möjlighet att vara delaktiga i utredningar av allvarliga vårdskador och missförhållanden bör utökas. 2.2 Den statliga styrningen för ökad kvalitet i vården och omsorgen om äldre Riksrevisionen noterar att det inom hälso- och sjukvården finns en nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet med målet att ingen patient ska drabbas av en vårdskada (Nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet i hälso- och sjukvården 2020-2024. Agera för säker vård. Socialstyrelsen 2020). Handlingsplanen ger en sammanhållen bild av hur arbetet med patientsäkerhet bedrivs samt en lägesbild av förekomsten av, och riskfaktorer för, vårdskador och av vad som behöver utvecklas. Riksrevisionen har funnit att handlingsplanen har stärkt arbetet med patientsäkerhet i den kommunala hälso- och sjukvården, men att arbetet med handlingsplanen inte har kommit lika långt som på den regionala hälso- och sjukvårdens område. Det gäller såväl kommunernas eget arbete med handlingsplanen som Socialstyrelsens arbete. Vidare är förutsättningarna för att bedriva en god och säker vård inom den kommunala hälso- och sjukvården sämre än inom den regionala hälso- och sjukvården. Riksrevisionen anser därför att den statliga styrningen och Socialstyrelsens insatser bör prioritera det patientsäkerhetsarbete som riktas till den kommunala hälso- och sjukvården. Riksrevisionen anser att det saknas en nationell styrning med en tydlig målsättning att minska antalet missförhållanden inom omsorgen om äldre. Det har bidragit till att Socialstyrelsen inte har samma kunskap om förekomsten av missförhållanden och om vad som behöver utvecklas för att stärka arbetet med att förhindra missförhållanden inom omsorgen, som man har om arbetet med vårdskador inom hälso- och sjukvården. Riksrevisionen anser att den nationella styrningen av detta arbete bör stärkas för att öka kvaliteten i omsorgen om äldre och förhindra missförhållanden. Riksrevisionen konstaterar att regeringen har tagit vissa initiativ för en mer sammanhållen och stärkt styrning av vården och omsorgen om äldre, t.ex. genom utredningen om en ny äldreomsorgslag (dir. 2020:142) samt utredningen om en översyn av socialtjänstlagen (dir. 2017:39). Baserat på det som har framkommit i granskningen bedömer Riksrevisionen att en tydligare statlig styrning, exempelvis genom en nationell handlingsplan för ökad kvalitet i omsorgen, skulle skapa bättre förutsättningar för att förhindra missförhållanden i omsorgen om äldre. 2.3 Verksamheternas ansvar mot enskilda En vårdgivare ska snarast informera patienten vid en vårdskada. Närstående ska informeras om vårdskadan om patienten begär det eller inte själv kan ta del av informationen (3 kap. 8 § PSL). Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten (14 kap. 3 § SoL). Det finns dock inte något krav på att enskilda eller deras närstående ska informeras vid missförhållanden. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah bör dock den enskilde få information om missförhållandet. Riksrevisionen konstaterar att vårdskador och missförhållanden ofta kan leda till lidande för den som drabbas och för deras närstående samt att drabbade vill bli lyssnade på och få bekräftelse på att det funnits brister i en verksamhet. Verksamheterna bör enligt Riksrevisionen få ett utökat ansvar för att informera enskilda och deras närstående samt för att ge enskilda och deras närstående en möjlighet att ge sin bild av en händelse som lett till en vårdskada eller ett missförhållande. Verksamheternas ansvar är enligt Riksrevisionens bedömning inte tillräckligt reglerat. Riksrevisionen anser även att skillnaden mellan vad verksamheterna är skyldiga att göra och vad de enligt allmänna råd bör göra påverkar möjligheten för IVO att ställa krav i sin tillsyn. Riksrevisionen noterar att vård- och omsorgsverksamheter redan kan tillgodose enskildas behov av information och att bli hörda vid vårdskador och missförhållanden, men att verksamheterna inte är skyldiga att göra det. Det är dock enligt Riksrevisionen viktigt att detta sker i samtliga fall. Riksrevisionen anser därför att enskildas ställning bör stärkas i bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah och att vård- och omsorgsverksamheternas ansvar för att informera enskilda och deras närstående bör utökas. För att det utökade ansvaret enligt bestämmelserna ska leda till avsedda resultat krävs det enligt Riksrevisionen också att det finns en verksamhetskultur som utgår från en händelse ur den enskildes perspektiv, det vill säga att verksamheterna som bedriver vård och omsorg efterfrågar enskildas synpunkter. 2.4 Kostnader för vårdskador och missförhållanden Riksrevisionen konstaterar att det saknas kunskap om förekomsten av och kostnaderna för vårdskador och missförhållanden i vården och omsorgen om äldre. Enligt Riksrevisionen är det därför svårt för myndigheter och för regeringen att veta om åtgärder ska vidtas och att bedöma resultatet av de åtgärder som vidtas. Socialstyrelsen följer upp patientsäkerheten i vården, men uppföljningen av vårdskador och hur dessa kan förebyggas i den kommunala hälso- och sjukvården har inte kommit lika långt som inom den regionala vården. Riksrevisionen bedömer att uppföljningen inom den kommunala hälso- och sjukvården behöver prioriteras. Riksrevisionen konstaterar vidare att det saknas en nationell uppföljning och en samlad bild av missförhållanden. Riksrevisionen anser att Socialstyrelsen delvis saknar förutsättningar för regelbunden uppföljning av vårdskador och missförhållanden i vården och omsorgen om äldre eftersom det saknas individbaserad statistik inom dessa områden. Socialstyrelsen kan dock genomföra särskilda uppföljnings- och utvärderingsinsatser av förekomsten av missförhållanden och av riskfaktorer för att missförhållanden uppstår. Granskningen visar även att det delvis finns olika uppfattningar mellan företrädare för Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om hur vårdskador bäst kan fångas upp och mätas i kommunerna. Exempelvis kan detta ske genom metoden markörbaserad journalgranskning eller genom indikatorer som följer det förebyggande arbetet med patientsäkerhet. Dessa olika uppfattningar speglar bl.a. olika syn på nyttan av att mäta vårdskador och olika behov av sådana mätningar, på lokal nivå i relation till nationell nivå. Riksrevisionen konstaterar att det saknas beräkningar av dels kostnaderna för vårdskador inom den kommunala hälso- och sjukvården, dels kostnaderna för missförhållanden inom omsorgen. Dessa kostnadsberäkningar kan vara svåra att genomföra, bl.a. eftersom vårdskador som uppstår i den kommunala hälso- och sjukvården upptäcks då patienten behandlas i den regionala hälso- och sjukvården, eller tvärtom att skador som uppstått inom regional hälso- och sjukvård upptäcks inom den kommunala hälso- och sjukvården. Riksrevisionen anser därför att det är önskvärt att kostnaderna för vårdskador och missförhållanden synliggörs. 2.5 Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: * Stärk den nationella styrningen av kvalitet i omsorgen om äldre med målsättningen att minska antalet missförhållanden, exempelvis genom en nationell handlingsplan eller motsvarande. * Vidta åtgärder för att stärka enskildas ställning i bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah. Ge Socialstyrelsen utökat bemyndigande att ställa ska-krav på att - närstående ska ges möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till en allvarlig vårdskada, och - enskilda och närstående ska informeras vid ett missförhållande samt att enskilda och närstående ska ges möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till ett allvarligt missförhållande. * Ge Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla ett stöd åt vård- och omsorgsverksamheter om varför och hur verksamheterna ska informera enskilda och deras närstående och göra dem delaktiga i utredningar av vårdskador och missförhållanden. * Ge Socialstyrelsen eller annan lämplig myndighet i uppdrag att - beräkna kostnaderna för vårdskador inom vården och omsorgen om äldre, och - beräkna kostnaderna för missförhållanden inom omsorgen om äldre. Riksrevisionen lämnar även rekommendationer till IVO och Socialstyrelsen. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 3.1 Regeringen gör en annan bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och anser att rapporten utgör ett viktigt bidrag i det fortlöpande arbete som regeringen bedriver i syfte att förbättra vården och omsorgen om äldre. Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens problembeskrivning men gör en annan bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas. 3.2 Den statliga styrningen för ökad kvalitet i vården och omsorgen om äldre Regeringen anser, i likhet med Riksrevisionen, att det är ett problem att allvarliga vårdskador och missförhållanden inte anmäls till IVO och håller med om bilden att det finns en diskrepans mellan vad som anmäls och vad som i verkligheten sker vid utförandet av vården och omsorgen. Det är av yttersta vikt att de verksamheter som bedriver vård och omsorg säkerställer att bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah följs. Regeringen instämmer i att det är positivt att stärka den nationella styrningen för att öka kvaliteten i omsorgen om äldre och förhindra missförhållanden. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder, exempelvis Äldreomsorgslyftet (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5, bet. 2022/23:SoU1, rskr. 2022/23:75), införandet av skyddad yrkestitel för undersköterskor, som trädde i kraft den 1 juli 2023, (prop. 2020/21:175, bet. 2020/21:SoU30, rskr. 2020/21:376) och inrättandet av Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg vid Socialstyrelsen (S2021/08232 och S2022/03180), för att stärka kvaliteten i vården och omsorgen av äldre (se avsnitt 4). Regeringen vill i övrigt också nämna att det i betänkandet Nästa steg - Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41 s. 625) bl.a. föreslås att socialnämnden årligen ska upprätta en kvalitetsberättelse som redogör för kvalitetsarbetet för äldreomsorgen. Kvalitetsberättelsen ska beskriva hur arbetet med att systematiskt utveckla och säkra kvaliteten inom äldreomsorgen har bedrivits, vilka åtgärder som har vidtagits för att säkra äldreomsorgens kvalitet och vilka resultat som uppnåtts. I betänkandet Hållbar socialtjänst - En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47) lämnas vidare flera förslag som kan komma att stärka den nationella styrningen. Det föreslås bl.a. att verksamhet inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet, att verksamheten ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet samt att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska följas upp utvecklas och säkras. Med verksamhet avses alla åtgärder och aktiviteter som socialnämnden genomför, däribland insatser (s. 1042). Vidare föreslås att en ny bestämmelse införs i socialtjänstlagen med innebörd att enskilda ska bemötas på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov. Det gäller i förhållande till alla enskilda som är i kontakt med socialtjänsten, oavsett om det rör sig om en tillfällig eller kontinuerlig kontakt. Som exempel anges enskilda som ansöker om insatser eller deras närstående. Grundläggande för ett respektfullt bemötande är att den enskilde upplever att personalen lyssnar och svarar på frågor, tar den enskilde på allvar och tror på honom eller henne. Att den enskilde ska bemötas på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov markerar att alla inte kan bemötas på ett och samma sätt, utan att bemötandet måste anpassas efter den enskilde (s. 1045). Betänkandena bereds i Regeringskansliet. Det finns enligt regeringens mening därför inte skäl för regeringen att, som Riksrevisionen rekommenderar, ta initiativ till framtagande av en nationell handlingsplan. 3.3 Verksamheternas ansvar mot enskilda Regeringen håller med Riksrevisionen om att det är angeläget att enskildas och närståendes ställning är stark i samband med vårdskador och missförhållanden. Regeringen delar även Riksrevisionens bedömning att enskilda, i utredningen av vårdskador och missförhållanden, kan bidra med viktig information om de händelser som de drabbats av. Det kan i sin tur bidra till att vårdskador och missförhållanden inte upprepas. Vidare instämmer regeringen i att det finns ett egenvärde i att enskilda och närstående får information och blir lyssnade på. Regeringen gör dock en annan bedömning än Riksrevisionen av vilka åtgärder som bör vidtas. Verksamheterna ansvarar för kvalitetsarbetet. Regeringen vill understryka den möjlighet som verksamheterna redan har att informera och involvera enskilda vid missförhållanden och vårdskador. Enligt 3 kap. 8 § första stycket PSL ska vårdgivaren vid en vårdskada snarast informera patienten om vårdskadan. Närstående ska informeras om patienten begär det eller inte själv kan ta del av informationen (3 kap. 8 § andra stycket PSL). Vidare ger Socialstyrelsen vägledning och stöd kring vårdskador, både i den nationella handlingsplanen för ökad patientsäkerhet (Nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet i hälso- och sjukvården 2020-2024. Agera för säker vård. Socialstyrelsen 2020) och genom kunskapsstöd och utbildningar. I den nationella handlingsplanen för ökad patientsäkerhet finns stöd för att i den praktiska tillämpningen av lex Maria även ge närstående möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till en allvarlig vårdskada. Socialstyrelsen har ett uppdrag att fram till 2024 samordna insatser för genomförandet av den nationella handlingsplanen för ökad patientsäkerhet (S2020/03087). I fråga om missförhållanden vill regeringen framhålla att det följer av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah att den enskilde som berörs alltid bör underrättas om ett missförhållande som har inträffat. Regeringen ser positivt på att granskningen visar att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd samt handböcker för tillämpningen av lex Maria och lex Sarah används och generellt upplevs hålla en god kvalitet. Socialstyrelsen genomför dessutom under 2023 en grundläggande översyn av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah. Regeringen anser att det därmed inte är motiverat att för närvarande vidta någon åtgärd när det gäller frågan om att stärka enskilda i lex Maria eller lex Sarah. Regeringen kommer dock att följa resultatet av Socialstyrelsens översyn och resultatet av Socialstyrelsens arbete med den nationella handlingsplanen för patientsäkerhet (S2020/03087). Regeringen bedömer att insatser som främjar att reglerna i praktiken följs i stället bör prioriteras. Vidare vill regeringen framhålla att det enligt 4 § 1-3 förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen ingår i Socialstyrelsens uppdrag att löpande uppdatera och utveckla stödet kring lex Maria och lex Sarah. Regeringen delar därför inte Riksrevisionens bedömning att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utveckla ett stöd till vård- och omsorgsverksamheter om varför och hur verksamheterna ska informera enskilda och deras närstående och göra dem delaktiga i utredningar av vårdskador och missförhållanden. 3.4 Kostnader för vårdskador och missförhållanden Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att det saknas kunskap om förekomsten av och kostnaderna för vårdskador och missförhållanden i vården och omsorgen av äldre. Samtidigt finns en stor diskrepans mellan vad som anmäls och vad som verkligen sker i utförandet av vården och omsorgen, vilket också Riksrevisionen har funnit i sin granskning. Att åtgärder behöver vidtas är därför redan känt. Regeringen ser positivt på det arbete som Socialstyrelsen och IVO bedriver i förhållande till lex Maria och lex Sarah. Vidare vidtar regeringen ett antal åtgärder för att stärka kvaliteten i vården och omsorgen om äldre (se avsnitt 4). Enligt regeringen bör dessa insatser prioriteras framför att beräkna kostnader för vårdskador och missförhållanden. Regeringen bedömer att det inte är ändamålsenligt att ge Socialstyrelsen eller någon annan myndighet i uppdrag att beräkna kostnaderna för vårdskador och missförhållanden inom omsorgen om äldre eftersom beräkning av kostnader för missförhållanden inte är en träffsäker metod. Dålig kvalitet, dåligt bemötande eller en utebliven insats innebär inte nödvändigtvis några kostnader utan kan till och med innebära kostnadsbesparingar för verksamheterna. För den enskilde kan sådana händelser dock orsaka stort lidande som inte kan mätas i kronor och ören. Även kostnaden för vårdskador kan givetvis vara svår att beräkna då dessa kan orsakas hos en vårdgivare men upptäckas och behandlas hos en annan vårdgivare. Regeringen avser därför inte att ge Socialstyrelsen eller någon annan myndighet i uppdrag att beräkna kostnaderna för vårdskador och missförhållanden inom vården och omsorgen om äldre. Regeringen vill framhålla att det är viktigt att regelverket följs så att missförhållanden undviks och inte upprepas. Det arbete som IVO och Socialstyrelsen bedriver för att utveckla stöd och bidra till lärande är därför viktigt för regeringen att följa. Att äldre personer utsätts för lidande på grund av missförhållanden är oacceptabelt och regeringen vill därför framhålla vikten av att de verksamheter som bedriver vård och omsorg tar ansvar för att lex Maria och lex Sarah följs och att vården och omsorgen om äldre personer är säker och av god kvalitet. Om vårdskador och missförhållanden förekommer är det viktigt att de upptäcks och inte upprepas. 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionens granskning utgör ett värdefullt underlag i det fortsatta arbetet med att säkerställa en god och säker vård och omsorg för äldre personer. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att stärka den nationella styrningen av kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer. Socialstyrelsen fick den 22 december 2021 ett uppdrag att föreslå inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg vid myndigheten (S2021/08232 och S2022/03180). Regeringen beslutade att inrätta Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg den 15 augusti 2022. Kompetenscentrumet ska öka kunskapen om äldreomsorg på nationell nivå. Dessutom ska kompetenscentrumet stödja utveckling och genomförande av målgruppsanpassade praktiska stöd och nya arbetssätt på lokal nivå. Regeringens avsikt är att kompetenscentrumet kommer att bidra till att stärka den nationella styrningen och stödet för kvalitet i vård och omsorg om äldre personer. På uppdrag av regeringen (S2020/09552) har Socialstyrelsen tagit fram en nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (Nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet i hälso- och sjukvården 2020-2024. Agera för säker vård. Socialstyrelsen 2020). Den nationella handlingsplanen för patientsäkerhet har fått stort genomslag hos regionerna medan genomslaget i kommunerna inte har varit lika stort. Regeringen har beslutat att tillskjuta ytterligare resurser till Socialstyrelsen under 2023 för arbetet med att under 2020-2024 samordna insatser för genomförandet av den framtagna nationella handlingsplanen för ökad patientsäkerhet (S2022/04810). Att ge en god och säker vård och en omsorg av god kvalitet kräver kompetens hos personalen, ett gott ledarskap och en god arbetsmiljö. En god kompetensförsörjning och kontinuerlig kompetensutveckling för personalen som arbetar i dessa verksamheter är en viktig fråga för att säkerställa god kvalitet, kontinuitet, trygghet och säkerhet för äldre personer som får vård och omsorg. Därför satsar regeringen på kompetenshöjande insatser för både personal och chefer inom äldreomsorgen. Inom hälso- och sjukvården har regeringen vidtagit åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen och för att öka antalet vårdplatser. Regeringen har flera pågående satsningar för att stärka kompetensförsörjningen inom vården och omsorgen. I budgetpropositionen för 2023 avsattes 4 miljarder kronor i statsbidrag till kommunerna för att säkerställa en god vård och omsorg om äldre personer (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.6.5, bet. 2022/23:SoU1, rskr. 2022/23:75). Medlen kan användas för bl.a. förbättrad arbetsmiljö och förbättrade arbetsvillkor, kompetensutveckling, ökad personalkontinuitet samt för att utveckla välfärdstekniken inom äldreomsorgen. Ytterligare drygt 3 miljarder kronor har avsatts för att minska antalet timanställningar och för en satsning på utökning av bemanning och kompetens av såväl sjuksköterskor som läkare inom äldreomsorgen (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.6.5, bet. 2022/23:SoU1, rskr. 2022/23:75). Resurser tillförs även kommunsektorn genom det generella statsbidraget för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 25 avsnitt 2.8.1, bet. 2022/23:FiU3, rskr. 2022/23:103). Regeringen har vidare beslutat att fortsätta satsningen Äldreomsorgslyftet under 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5, bet. 2022/23:SoU1, rskr. 2022/23:75). Äldreomsorgslyftet syftar till att stärka kompetensen inom kommunalt finansierad vård och omsorg om äldre genom att ge ny och befintlig personal möjlighet att genomgå utbildning till bl.a. vårdbiträde eller undersköterska på betald arbetstid. Staten finansierar kostnaden för den tid den anställde är frånvarande på grund av studier. Genom denna satsning på kompetensstärkande insatser för personalen höjs kvaliteten inom äldreomsorgen så att äldre och deras anhöriga kan känna ökad trygghet och äldre kan ges en god omsorg. Sedan den 1 juli 2023 är titeln undersköterska en skyddad yrkestitel (prop. 2021/21:175, bet. 2020/21:SoU30, rskr. 2020/21:376). Det innebär att endast den som har ett bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska får använda titeln i yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och i verksamhet enligt socialtjänstlagen. Grunden för att få en skyddad yrkestitel är det nya utbildningsinnehållet i gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram eller motsvarande kompetens. I programmet ingår vissa obligatoriska kurser i svenska eller svenska som andraspråk. Den skyddade yrkestiteln är viktig för att höja statusen på yrket och för att säkerställa kompetensen hos yrkesgruppen, vilket kommer att medföra att kvaliteten i insatserna höjs och att arbetet kan organiseras på ett effektivt sätt. Regeringen har också tillsatt en särskild utredare för att analysera och ta fram förslag på hur krav på kunskaper i svenska språket för personal i äldreomsorgen kan regleras (dir. 2023:44). Det huvudsakliga syftet med att ställa krav på språkkunskaper är att stärka patientsäkerheten inom vård och omsorg om äldre. Utredaren ska bl.a. analysera och ta ställning till vilken nivå på kunskaper i svenska språket som är lämplig för undersköterskor och vårdbiträden som arbetar i äldreomsorgen och om kraven bör skilja sig åt mellan yrkesgrupperna. I uppdraget ingår att analysera och redovisa konsekvenser av språkkrav för äldreomsorgens kompetens- och personalförsörjning i såväl offentlig som privat regi. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2024. Språkkrav kan tillsammans med skyddad yrkestitel för undersköterska höja statusen för yrket och förhoppningsvis leda till att fler söker sig till yrket. Det kan även minska risken för vårdskador och missförhållanden som kan ske på grund av misstag som beror på kommunikationssvårigheter. Regeringen har även beslutat att tillsätta en särskild utredare för att analysera och föreslå åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen i kommunal hälso- och sjukvård (dir. 2023:98). Den särskilda utredaren ska lämna förslag som stärker kommunernas möjligheter att säkra tillgången till läkare i kommunal hälso- och sjukvård. Utredaren ska också föreslå åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för personal och kompetensförsörjningen inom den kommunala hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2024. Kompetensförsörjningen i vården och omsorgen om äldre personer är en stor och viktig framtidsfråga. Regeringen har gett en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att ta fram beslutsunderlag som gör det möjligt att stegvis och långsiktigt införa ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (dir. 2023:73). Kommittén ska bl.a. lämna förslag som säkerställer ett mer effektivt hälso- och sjukvårdssystem som utgår från patienter och tar hänsyn till medarbetares behov. Uppdraget ska redovisas senast den 2 juni 2025. I januari 2023 gav regeringen även Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Förslaget till plan ska utarbetas av det nationella vårdkompetensrådet, som är placerat vid Socialstyrelsen. Planen ska bl.a. visa vilka insatser som behövs, både för befintlig och ny vårdpersonal, för att förbättra kompetensförsörjningen. Staten och SKR har ingått en överenskommelse för 2023 om God och nära vård (S2023/00372). I överenskommelsen avsätter regeringen cirka 6,4 miljarder kronor. Drygt 3 miljarder kronor avsätts för att skapa goda förutsättningar för vårdens medarbetare. Medlen ska bl.a. användas till att utveckla förutsättningarna på arbetsplatsen och utbilda vårdens framtida medarbetare. Regeringen ser positivt på att Socialstyrelsen har tagit initiativ till en grundläggande översyn av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah under 2023. Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelse att IVO och Socialstyrelsen bör utveckla sin samverkan för ökad effektivitet i de statliga insatserna för att förhindra missförhållanden och vårdskador. Regeringen kommer att följa Socialstyrelsens och IVO:s arbete. Mot bakgrund av de åtgärder regeringen har vidtagit och vidtar samt det arbete Socialstyrelsen och IVO genomför anser regeringen att det inte finns skäl för regeringen att vidta ytterligare åtgärder utifrån de rekommendationer som Riksrevisionen lämnar. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Lex Maria och lex Sarah - statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre (RiR 2023:4) Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 augusti 2023 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Tenje Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah.