Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2012/13:93 Anpassning av svensk rätt till EU-förordning om byggprodukter Prop. 2012/13:93 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 7 mars 2013 Fredrik Reinfeldt Stefan Attefall (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen (2010:900). De föreslagna ändringarna innebär att svensk rätt anpassas till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (byggproduktförordningen). I propositionen föreslås att krav på byggprodukters lämplighet utvidgas till att omfatta fler tekniska egenskapskrav. Det föreslås vidare att en hänvisning görs till att det finns bestämmelser om att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter på marknaden också i byggproduktförordningen, att en byggprodukt får säljas här i landet endast om den är lämplig för avsedd användning samt att för byggprodukter som ska CE-märkas ska bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll gälla. I propositionen föreslås vidare att när CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker byggproduktens överensstämmelse med angivna prestanda, får typgodkännande inte meddelas och redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. Den myndighet som ska utöva tillsyn ska enligt regeringens förslag få vidta åtgärder i enlighet med byggproduktförordningen och förordning (EG) nr 765/2008 samt även fortsättningsvis i det enskilda fallet besluta om föreläggande eller förbud. Tillsynsmyndigheten föreslås också få rätt att besluta om ersättning för produkter vid marknadskontroll. Den myndighet som ska övervaka och utvärdera de tekniska bedömningsorgan som regeringen har utsett ska hos bedömningsorganen ha rätt att på begäran få upplysningar, handlingar och tillträde till lokaler samt rätt att ta ut avgift för att täcka kostnaderna för övervakning och utvärdering. Slutligen föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om språkkrav. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) 6 3 Ärendet och dess beredning 12 4 Bakgrund 12 4.1 Den inre marknaden 12 4.2 Den nya metoden inom EU 13 4.2.1 Allmänt om den nya metoden 13 4.2.2 Grundläggande begrepp i den nya metoden 14 5 Gällande rätt 15 5.1 Regler inom EU 15 5.1.1 Varupaketet 15 5.1.2 Byggproduktdirektivet 16 5.2 Svensk rätt 17 5.2.1 Plan- och bygglagen (2010:900) 18 5.2.2 Lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll 18 5.3 Ny EU-förordning om byggprodukter 19 5.3.1 Motiv och syfte 19 5.3.2 Förordningens innehåll 20 6 Ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) till följd av byggproduktförordningen 23 6.1 Byggprodukters lämplighet 23 6.2 Utsläppande på marknaden och CE-märkning 25 6.3 Typgodkännande 26 6.4 Tillsyn m.m. 30 6.5 Avgift vid tillsyn 33 6.6 Ekonomisk ersättning 34 6.7 Språkkrav 35 7 Ikraftträdande 37 8 Konsekvenser 37 8.1 Allmänt 37 8.2 Konsekvenser för tillverkare, importörer och distributörer 37 8.3 Konsekvenser för Boverket 38 8.4 Konsekvenser för domstolarna 39 9 Författningskommentar 39 Bilaga 1 Byggproduktförordningen 43 Bilaga 2 Boverkets förslag till författningstext 82 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 100 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 101 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 107 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 2013 109 Rättsdatablad 110 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900). 2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 8 kap. 19-21 §§, 11 kap. 1, 8, 25 och 26 §§ samt 16 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 8 kap. 22 a, 11 kap. 8 a-8 c och 66 §§ samt närmast före 11 kap. 66 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 19 § En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den är lämplig för den avsedda användningen. En byggprodukt ska anses lämplig, om den 1. har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i kan uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § första stycket 1-6 när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt, eller En byggprodukt ska anses lämplig om den 1. har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i kan uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § första stycket 1-6, 8 och 9 när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt, eller 2. uppfyller kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §. 20 § En byggprodukt får släppas ut på marknaden för avsedd användning endast om den är lämplig enligt 19 §. Bestämmelser om villkor för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter på marknaden finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG. En byggprodukt som inte omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 får säljas här i landet för avsedd användning endast om den är lämplig enligt 19 §. 21 § För byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2 gäller bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll gäller för byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt 1. förordning (EU) nr 305/2011, eller 2. föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2. 22 a § När CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker en byggprodukts överensstämmelse med angivna prestanda i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 305/2011, får typgodkännande inte meddelas och redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. 11 kap. 1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om 1. tillsynen allmänt, möjlighet att få ett ingripandebesked samt skyldighet att ge tillträde och lämna upplysningar för tillsynen, 2. tillsynen över kommunala beslut och regionplanebeslut, 3. förelägganden som behövs för att regler, domar och beslut ska följas, 4. genomförande på den försumliges bekostnad och förbud mot fortsatt arbete eller användning av byggnadsverk, 5. ingripanden mot kontrollanter och kontrollansvariga, 6. att förelägganden och förbud får förenas med vite eller ska genomföras omedelbart, 7. handräckning, 8. anteckningar av förelägganden och förbud i fastighetsregistret samt verkan av förelägganden och förbud vid ägarbyte, 9. byggsanktionsavgifter, 10. överlåtelse av egendom efter en överträdelse, och 11. tystnadsplikt. 10. överlåtelse av egendom efter en överträdelse, 11. tystnadsplikt, och 12. avgift vid tillsyn. 8 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har 1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet, 2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder, och 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar, importerar, saluför eller använder byggprodukter som omfattas av tillsynen 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och hos den som importerar eller saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen a) få tillgång till produkter för kontroll, b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder. Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. 8 a § En tillsynsmyndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan enligt artikel 29.3 i förordning (EU) nr 305/2011 har rätt att hos bedömningsorganen 1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och 2. få tillträde till lokaler. 8 b § Den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter ska efter beslut från tillsynsmyndigheten ersätta myndigheten för kostnader vid provtagning och undersökning av prov, om en produkt vid tillsyn enligt 2 § visar sig inte uppfylla gällande krav. 8 c § Den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter ska få ersättning från tillsynsmyndigheten för produkter som ska kontrolleras enligt 8 § första stycket 3, om det finns särskilda skäl för det. 25 § Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § ska följas. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § andra stycket ska följas. 26 § Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte överensstämmer med de krav som gäller för CE-märkning, får tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller den som saluför byggprodukten att 1. upphöra med CE-märkningen, 2. upphöra med användningen av CE-märkningen, 3. återkalla osålda produkter, eller 4. ta bort CE-märkningen. Ett sådant föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med kraven. Om en byggprodukt som omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att produkten inte uppfyller förordningens krav får myndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 56-59. Om en byggprodukt inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § 2 får tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 19-21 i förordning (EG) nr 765/2008. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande som behövs för att de krav på byggprodukter som avses i första och andra styckena ska uppfyllas. Avgift vid tillsyn 66 § Den myndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan i enlighet med artikel 29.3 i förordning (EU) nr 305/2011 ska ha rätt att ta ut avgift för att täcka kostnaderna för övervakning och utvärdering. 16 kap. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som krävs för att en byggprodukt enligt 8 kap. 19 § ska anses lämplig för att ingå i ett byggnadsverk, 2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas, 2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § 2 som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas, 3. typgodkännanden och tillverkningskontroll enligt 8 kap. 22 och 23 §§, 4. att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk, och 4. att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk, 5. bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav på byggprodukter och att, i fråga om byggprodukter som har liten betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet, det för ett sådant bestyrkande är tillräckligt att tillverkaren har utfärdat en försäkran om byggprodukternas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad teknik. 5. på vilket eller vilka språk prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter enligt artiklarna 7.4, 11.6, 13.4 och 14.2 i förordning (EU) nr 305/2011 ska tillhandahållas, 6. på vilket eller vilka språk tillverkarna, importörerna och distributörerna ska förse tillsynsmyndigheten med information och dokumentation enligt artiklarna 11.8, 13.9 och 14.5 i förordning (EU) nr 305/2011, 7. sådan ersättning som anges i 11 kap. 8 b och 8 c §§, och 8. avgift vid tillsyn enligt 11 kap. 66 §. Föreskrifter enligt första stycket 4 får endast avse typgodkännande som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 3 Ärendet och dess beredning Regeringen beslutade den 26 maj 2011 att ge Boverket i uppdrag att klarlägga behovet av och föreslå de författningsändringar som behövs till följd av den 9 mars 2011 beslutade EU-förordningen (EU) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG, i fortsättningen kallad byggproduktförordningen. Förordningen finns i svensk lydelse som bilaga 1. Den 30 januari 2012 överlämnade Boverket rapporten 2012:1 Anpassning av svensk rätt till EU-förordningen om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter. Utöver sitt uppdrag enligt ovan har Boverket i sin rapport även lämnat förslag till ytterligare författningsändringar. Flertalet av dessa förslag behandlas inte av regeringen i denna proposition. I propositionen omhändertas i huvudsak de författningsförslag som är en direkt följd av byggproduktförordningen eller som behövs för att komplettera förordningen så att den får avsedd effekt i Sverige. Boverkets författningsförslag avseende plan- och bygglagen finns i bilaga 2. Boverkets rapport har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2011/4930/PBB). Propositionens förslag i avsnitt 6.5 om avgift vid tillsyn har varit föremål för ett kompletterande remissförfarande och har sänts ut till ett begränsat antal remissinstanser. Lagrådet Regeringen beslutade den 31 januari 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 6.3, 6.4, 6.6 och 6.7 samt i författningskommentaren. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter. I förhållande till lagrådsremissen har vidare vissa redaktionella ändringar gjorts. 4 Bakgrund 4.1 Den inre marknaden Fri handel mellan Europeiska unionens medlemsländer och en gemensam marknad med fyra grundläggande friheter (fri rörlighet för varor, tjänster kapital och personer) var en målsättning redan i Romfördraget 1957. En milstolpe i utvecklingen var EU-domstolens avgörande i målet Cassis de Dijon från 1979 som lade fast principen om ömsesidigt erkännande och gav vägledning för framtida harmonisering på varuområdet. Principen innebär att en medlemsstat inte får förbjuda att en vara som lagligen tillverkats eller saluförts i ett annat EU-land säljs på medlemsstatens territorium enbart på den grunden att varan inte uppfyller särskilda krav i medlemsstatens lagstiftning. För att åstadkomma en fungerande inre marknad är enbart principen om ömsesidigt erkännande inte tillräcklig. År 1985 presenterade kommissionen en vitbok med ca 300 olika förslag till åtgärder i syfte att upprätta en inre marknad med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Bl.a. antogs rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder, den s.k. nya metoden. För att uppnå fri rörlighet och undanröja handelshinder på EU:s inre marknad har EU således genom åren utfärdat ett stort antal regler. Dessa regler fastställer bl.a. gemensamma säkerhets- och skyddsnivåer för produkterna och tjänsterna i fråga. Eftersom reglerna är gemensamma brukar de kallas för harmoniserade regler. Där enhetliga regler ännu inte finns framtagna ska principen om ömsesidigt erkännande tillämpas. 4.2 Den nya metoden inom EU 4.2.1 Allmänt om den nya metoden I samband med vitboksprogrammet lanserades alltså den nya metoden. Metoden innebär att väsentliga säkerhetskrav som produkterna måste uppfylla fastställs i rättsakter, medan de tekniska detaljerna återfinns i europeiska standarder som det hänvisas till i EU-lagstiftningen. Dessa standarder, s.k. harmoniserade standarder, är i regel frivilliga att följa för tillverkaren. Standarderna får emellertid rättsverkan enligt rättsakten eftersom en produkt som uppfyller en sådan harmoniserad standard presumeras uppfylla de tvingande säkerhetskraven. Tillverkaren kan dock välja att inte följa en standard men måste då på annat sätt visa hur de tvingande kraven i rättsakten har uppfyllts. Nya metoden innebär ett öppet system för teknisk provning och kontroll. Numera är huvudregeln att tillverkaren själv ska intyga att produkten uppfyller de krav som ställs i berörda rättsakter, s.k. tillverkardeklaration. Det finns dock undantag, i vissa fall förutsätts att tillverkaren låter ett oberoende organ, ett s.k. anmält organ, bedöma att produkten uppfyller de väsentliga kraven innan den släpps ut på marknaden. Anmälda organ är sådana organ som en medlemsstat har bedömt kompetenta att utföra provning, kontroll eller certifiering enligt en viss produkträttsakt. När sedan föreskriven kontroll har genomförts och tillverkaren har intygat att ställda krav har uppfyllts ska, om detta föreskrivs, produkten CE-märkas, varefter den får släppas ut på marknaden. Myndigheternas roll har genom detta system begränsats till att omfatta ansvar för lagstiftningen samt att genom marknadskontroll utöva tillsyn på marknaden av att reglerna följs. Kommissionen genomförde under ett antal år en översyn av den nya metoden i syfte att tillvarata erfarenheterna från tillämpningen samt att förbättra och förtydliga regelverket. Översynen avsåg främst regelverket för teknisk provning och kontroll samt marknadskontroll och ingripanden mot varor som inte uppfyller kraven i harmoniserade regler. På det icke harmoniserade området, dvs. inom det område som EU ännu inte antagit gemensamma regler, omfattade översynen förfaranden som ska iakttas vid ingripanden mot varor som lagligen har släppts på marknaden i en annan medlemsstat. Översynsarbetet resulterade i det s.k. varupaketet som antogs den 9 juli 2008. Varupaketet består av två EU-förordningar och ett EU-beslut och innebar ett nytt rättsligt ramverk inom EU på varuområdet. 4.2.2 Grundläggande begrepp i den nya metoden Bedömning av överensstämmelse Bedömning av överensstämmelse innebär en prövning av att specificerade krav avseende en produkt är uppfyllda. Kraven, som oftast framgår av författning eller harmoniserad standard, kan handla om olika aspekter som t.ex. säkerhet eller hälsa. Bedömning av överensstämmelse ska borga för att varan är säker vid tiden för utsläppande på marknaden. För att bedöma om kraven uppfylls används olika procedurer. Det enklaste förfarandet är att tillverkaren själv försäkrar att produkten uppfyller kraven. I det mest omfattande förfarandet måste varje enskilt exemplar av produkten provas och kontrolleras hos ett anmält organ. Med hänsyn till de risker som är förknippade med enskilda varor föreskriver unionslagstiftaren i de enskilda sektorernas rättsakter vilket eller vilka förfaranden som ska tillämpas. Ackreditering Med ackreditering menas ett formellt erkännande att ett organ är kompetent att utföra vissa specificerade tjänster, t.ex. provningar. I Sverige är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, nationellt ackrediteringsorgan. Ett organ som vill bli ackrediterat måste lämna en ansökan till Swedac som prövar och bedömer om organet uppfyller de krav som ställs i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll och förordningen (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll, samt de föreskrifter som Swedac har utfärdat för det aktuella området. Organet måste även uppfylla de sektorsspecifika myndighetsföreskrifter eller andra krav som organet ska arbeta i enlighet med. Anmälda organ För vissa produkter krävs en bedömning av tredje part, ett s.k. anmält organ, att produkten uppfyller kraven i en rättsakt. Medlemsstaterna anmäler till Europeiska kommissionen de organ som bemyndigats att utföra tredje parts uppgifter. I Sverige är det Swedac som efter kompetensbedömning anmäler svenska organ till kommissionen. CE-märkning CE står för "Conformité Européenne", vilket betyder "överensstämmer med EG-direktiv". Det är tillverkaren som genom CE-märkning garanterar att alla grundläggande hälso- och säkerhetskrav enligt respektive rättsakt är uppfyllda. Märkningen är också en garanti för att produkten har genomgått föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 har gemensamma bestämmelser antagits för hur CE-märkning ska ske inom EU. Regler om CE-märket finns även i särskilda rättsakter för olika sektorer där reglerna kan skilja sig åt mellan de olika rättsakterna. Marknadskontroll Tillsyn över att reglerna följs bedrivs främst genom kontroll på marknaden av att produkter uppfyller ställda krav. Marknadskontrollen syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och säkerhet, undanröja farliga produkter samt upprätthålla respekten för och identifiera brister i regelverket. I och med införandet av nya metoden har marknadskontrollen fått större betydelse. Marknadskontrollen har blivit särskilt viktig för att den gränslösa inre marknaden ska kunna fungera. EU-rättsakter enligt nya metoden förutsätter oftast att medlemsstaterna utför marknadskontroll. Medlemsstaterna förväntas således aktivt övervaka att de produkter som förekommer på marknaden verkligen uppfyller de krav som är angivna i rättsakten och att föreskrivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse följs. 5 Gällande rätt Byggproduktförordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Av den anledningen behöver de bestämmelser i svensk lag som upprepar innehållet i förordningen eller som strider mot innehållet i den upphävas eller anpassas till byggproduktförordningen. Härigenom påverkas t.ex. reglerna om CE-märkning och typgodkännande. I viss utsträckning behöver också svenska lagregler införas för att komplettera förordningen så att den får avsedd effekt i Sverige. Detta gäller t.ex. frågor som rör tillsyn. 5.1 Regler inom EU 5.1.1 Varupaketet Varupaketet består av två EU-förordningar, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 samt ett EU-beslut, Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG. Bestämmelserna är sektorsövergripande och båda förordningarna syftar till att underlätta den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad och samtidigt säkerställa en hög skyddsnivå för allmänna intressen som hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatser, konsumentskydd och miljöskydd samt att skapa en horisontell och sektorsövergripande begreppsapparat för den inre marknaden. Förordning (EG) nr 764/2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat I förordning (EG) nr 764/2008 fastställs bestämmelser och förfaranden som medlemsstaterna ska följa när de fattar beslut om tekniska regler. Förordningen har till syfte att få principen om ömsesidigt erkännande att fungera i praktiken och kan sägas bli tillämplig när avsteg görs från principen. I förordningen föreskrivs bl.a. att medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter för produkter inom sina respektive territorier, att medlemsstater inte ska vägra att godta intyg eller provningsrapporter från ett anmält organ i annan medlemsstat samt rätt att från ekonomiska aktörer under vissa premisser begära ut relevant information. Förordning (EG) nr 765/2008 om ackreditering och marknadskontroll Genom förordning (EG) nr 765/2008 kodifieras krav som återfinns i internationella standarder. Kraven för ackreditering harmoniseras och krav ställs på att medlemsstater ska acceptera ackreditering utförd i andra medlemsstater. I förordningen finns gemensamma bestämmelser och principer om ackreditering av de anmälda organen. Förordningen innehåller även regler om marknadskontroll, kontroll av produkter från tredje länder och CE-märkning. Förordningen har starka kopplingar till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (produktsäkerhetsdirektivet) som reglerar konsumentprodukters säkerhet. Det anges bl.a. att tillämpningen av förordningen inte får hindra marknadskontrollmyndigheter att vidta mer specifika åtgärder som föreskrivs i produktsäkerhetsdirektivet. Beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter Beslutet riktar sig till unionslagstiftaren och fastställer gemensamma principer och referensbestämmelser som ska användas vid utarbetandet av unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter. Beslutet föreskriver således vad framtida EU-rättsakter som utformas enligt nya metoden ska innehålla. Beslutet föreskriver olika möjligheter att utföra bedömning av överensstämmelse i syfte att erbjuda ett urval av klara, tydliga och enhetliga förfaranden samt begränsa antalet möjliga varianter. Vilken eller vilka moduler som används bestäms i sektorslagstiftningen med hänsyn till bl.a. typ av produkt, riskerna med produkten och tillverkarens behov. 5.1.2 Byggproduktdirektivet Rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar, fortsättningsvis kallat byggproduktdirektivet, har till syfte att underlätta handeln med byggprodukter inom EU genom att undanröja tekniska handelshinder mellan länderna samtidigt som ländernas ansvar för säkerheten för människor, djur och egendom och för allmänt välbefinnande tillgodoses. Byggproduktdirektivet är införlivat med svensk lagstiftning och upphör att gälla den 1 juli 2013 när byggproduktförordningen blir tillämplig i sin helhet. Byggproduktdirektivet omfattar produkter som tillverkas för att varaktigt infogas i byggnader och andra anläggningar och som har betydelse för någon av sex angivna egenskaper - de väsentliga kraven hos den färdiga byggnaden eller anläggningen. Dessa egenskaper är 1. bärförmåga, stadga och beständighet, 2. brandskydd, 3. hygien, hälsa och miljö, 4. säkerhet vid användning, 5. bullerskydd samt 6. energihushållning och värmeisolering. De väsentliga kraven utgör grunden för att utarbeta harmoniserade standarder på europeisk nivå för byggprodukter. När det saknas en standard eller om produkten väsentligt avviker från standarden finns ett system med tekniska godkännanden. I detta system kan särskilt utpekade organ, s.k. tekniska godkännandeorgan, bestyrka en byggprodukts lämplighet. En byggprodukt får CE-märkas om den omfattas av en harmoniserad standard eller om ett europeiskt tekniskt godkännande har utfärdats. Sverige har, med hänvisning till traditionell frivillighet vad gäller godkännandesystem och märkning, hänsyn till småföretagare samt avsaknaden av krav på CE-märkning i direktivet, infört direktivet så att CE-märkning är frivilligt. En liknande tolkning gjordes av Storbritannien, Irland, Finland och Portugal. Portugal har dock i ett senare skede infört obligatorisk CE-märkning. På grund av vissa oklarheter dröjde det ända till juni 2001 innan den första harmoniserade standarden för byggprodukter publicerades i EUT och därmed möjliggjorde CE-märkning av en produktgrupp. Under direktivet har det hittills arbetats fram drygt 400 harmoniserade standarder av förväntade ca 600 för olika byggproduktgrupper och bortåt 1 500 europeiska tekniska godkännanden för enskilda byggprodukter samt drygt 2 000 stödstandarder med provnings-, bedömnings- och verifieringsmetoder, däribland eurokoderna. 5.2 Svensk rätt Vid tidpunkten för införlivandet av byggproduktdirektivet saknade Sverige nästan helt sådana regler om marknadsföring av byggprodukter som direktivet krävde. En byggproduktlag inrättades därför i syfte att genomföra byggproduktdirektivet i Sverige. Den nya byggproduktlagen (1992:1535) reglerade dels att byggprodukter ska vara lämpliga för avsedd användning för att få ingå i ett byggnadsverk, dels att byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål. Lagen innehöll även regler om tillsyn. I en ny lag (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. samlades de generella kraven på byggnaders och andra anläggningars egenskaper från plan- och bygglagen (1987:10) med de krav i byggproduktlagen som gällde för byggprodukter. Också den äldre plan- och bygglagens regler om typgodkännande och tillverkningskontroll flyttades till den nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk. Som skäl för förändringen angav regeringen i prop. 1993/94:178 att det är direkt olämpligt att ha samma egenskaper hos byggnader beskrivna på två olika sätt i två olika lagar. Byggproduktdirektivet var ett av flera direktiv där bestämmelser om CE-märkning reglerades. Lag (1992:1534) om CE-märkning togs därför fram i syfte att underlätta införlivandet av direktiv enligt den nya metoden. Lagen ansågs redan från början vara av tillfällig karaktär i avvaktan på generella regler från EG. Lagen innehöll bl.a. bestämmelser om hur CE-symbolen ska se ut och anbringas samt bestämmelser om förbud mot märkning som kan förväxlas med CE-märkningen. Bestämmelser om byggprodukter finns i dag i plan- och bygglagen (2010:900). 5.2.1 Plan- och bygglagen (2010:900) Plan- och bygglagen (2010:900) trädde i kraft den 2 maj 2011. Syftet med lagen var att förenkla plan- och byggprocesserna och att skärpa kontrollen av byggandet. För att undanröja oklarheter och för att tydliggöra att bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. hänger naturligt ihop i den kedja som plan- och byggprocessen utgör, fördes samtliga bestämmelser i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk in i den nya plan- och bygglagen. Plan- och bygglagen (2010:900) är till övervägande del en språklig och redaktionell omarbetning av den äldre plan- och bygglagen och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om detaljplaner och områdesbestämmelser, bygglov, rivningslov och marklov samt tillsyn. Den innehåller också regler om krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser. Med byggprodukt avses enligt plan- och bygglagen en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk. En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den är lämplig för den avsedda användningen. En byggprodukt ska anses lämplig bl.a. om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i uppfyller vissa i lagen uppräknade tekniska egenskapskrav när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt. Plan- och bygglagen reglerar också, såvitt avser byggprodukter, frågor om utsläppande på marknaden, typgodkännande och tillverkningskontroll samt tillsyn. 5.2.2 Lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll 2008 lanserade EU varupaketet, se avsnitt 5.1.1. I regeringens proposition 2010/11:80 föreslogs en ny lag om ackreditering och teknisk kontroll som skulle anpassa svensk lagstiftning till de delar av varupaketet som avser ackreditering respektive CE-märkning. Den 1 augusti 2011 trädde den nya lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll och tillhörande förordning (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll i kraft. Förutom att lagen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav på ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 när det gäller ackreditering och CE-märkning, tillämpas den också beträffande bl.a. organ som anmäls till Europeiska kommissionen och de andra medlemsstaterna för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt harmoniserad unionslagstiftning. Enligt lagen ansvarar Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) för ackreditering enligt förordning (EG) nr 765/2008 samt för ackreditering i övrigt av organ för bedömning av överensstämmelse. Swedac ska också utöva tillsyn över de organ som omfattas av lagen. 5.3 Ny EU-förordning om byggprodukter 5.3.1 Motiv och syfte Medlemsländerna har införlivat byggproduktdirektivet på olika sätt vilket bl.a. har medfört en oproportionerligt stor, och i många fall dyr, administrativ börda på tillverkare och andra aktörer som önskat sälja byggprodukter i annat medlemsland. På grund av detta är EU:s inre marknad för byggprodukter fortfarande splittrad och handel med byggprodukter sker fortfarande främst inom landet. I oktober 2005 införde kommissionen ett treårigt rullande förenklingsprogram. Syftet var att göra lagstiftningen mindre betungande, lättare att tillämpa och sålunda effektivare samtidigt som EU:s politiska mål bibehålls. I kommissionens förslag av den 23 maj 2008 till byggproduktförordningen, KOM(2008) 311 slutlig, föreslås att byggproduktdirektivet ersätts med en förordning i syfte att definiera målen för gemenskapslagstiftningen bättre och att underlätta dess genomförande genom några förenklade förfaranden som är särskilt inriktade på att minska den administrativa bördan för företagen, särskilt små och medelstora företag. Vidare sägs att avlägsnande av tekniska hinder inom byggområdet, i den utsträckning de inte kan avlägsnas genom ömsesidigt erkännande av likvärdighet bland alla medlemsstater, endast kan nås genom att ett gemensamt tekniskt språk upprättas på vilket tillverkarna kommer att ange prestanda för de väsentliga egenskaperna hos de byggprodukter som de släpper ut på marknaden. Kommissionen har förutsatt att förordningen korrigerar de brister som uppdagats med byggproduktdirektivet samt uppfyller medlemsländernas önskan om ett mer preciserat harmoniserat regelverk och ett klargörande av vad CE-märkningen egentligen innebär. Nya metoden anses inte vara lämplig lagstiftningsteknik för att nå målet att säkerställa fri rörlighet för och användning av byggprodukter. I byggproduktförordningen följs emellertid den nya rättsliga ramen som den definieras i varupaketet inom sådana områden som t.ex. kriterier för anmälan av anmälda organ och bestämmelser om marknadsövervakning. 5.3.2 Förordningens innehåll Byggproduktförordningen är inte en rättsakt enligt den nya metoden. Förordningen handlar inte om bedömning av överensstämmelse med krav i förordningen eller i en harmoniserad standard utan om bedömning och fortlöpande kontroll av byggprodukters väsentliga egenskaper. Vilka produktegenskaper som är väsentliga i respektive land avgörs av ländernas nationella lagstiftning om krav på byggnadsverk. Dessa krav har länderna rätt att reglera och ryms inte inom unionens kompetensområde för den inre marknaden. Byggproduktförordningen harmoniserar därför inte några krav på byggnadsverk. Kommissionen ger mandat (uppdrag) till något av de europeiska standardiseringsorganen. Till grund för dessa uppdrag ligger de nationella kraven på byggnadsverk och kommissionen ger enbart mandat under förutsättning att något medlemsland har behov av det. I mandaten bestämmer kommissionen vilket system för bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda för respektive väsentlig produktegenskap som ska användas (grad av tredjepartsinblandning). Dessa uppdrag ska resultera i harmoniserade standarder för de produktgrupper som bestämts i uppdraget. Dessa harmoniserade standarder utgör grunden för tillverkaren att upprätta en prestandadeklaration med för alla parter tillförlitliga uppgifter om byggproduktens väsentliga egenskaper. Det är enbart sådana grundläggande krav på byggnadsverk som finns upptagna i byggproduktförordningens bilaga 1 som kan utgöra grund för att förbereda standardiseringsmandat. Genom byggproduktförordningen kan nu fler nationella krav på byggnadsverk ligga till grund för standardiseringsmandat än vad som var fallet under byggproduktdirektivet, eftersom fler grundläggande krav på byggnadsverk upptagits i bilaga 1. För andra angelägna krav som resurshushållning med naturtillgångar och krav som rör byggnadsverks miljöpåverkan förutsätts enligt skäl 56 att miljödeklarationer används, när sådana finns tillgängliga. Byggproduktförordningen reglerar på ett detaljerat sätt hur produktegenskaper ska kunna göras kända och CE-märkas på ett gemensamt sätt när harmoniserade standarder ännu inte finns framtagna. Det sker genom att tekniska bedömningsorgan, utsedda av medlemsländerna, tar fram europeiska tekniska bedömningsdokument. Det är kommissionen som bestämmer vilket system för bedömning och fortlöpande kontroll av byggprodukternas prestanda i förhållande till deras väsentliga egenskaper som ska användas. När ett bedömningsdokument finns framtaget och när en teknisk bedömning har utfärdats kan tillverkaren upprätta en prestandadeklaration och CE-märka byggprodukten. Sammanfattningsvis bygger förslaget i stor utsträckning mer på befintliga rutiner, förfaranden och infrastrukturer som stärks, förtydligas och förenklas än på att nya åtgärder och infrastrukturer införs. Nedan redogörs i stora drag för det huvudsakliga innehållet i byggproduktförordningen. Prestandadeklaration och CE-märkning En av byggproduktförordningens huvuddelar handlar om metoder för att göra byggprodukters egenskaper kända. Detta sker bl.a. genom deklarationer av byggprodukternas egenskaper och prestanda som är viktiga för medlemsstaten. Prestandadeklarationen ska innehålla uppgifter om prestanda för de väsentliga egenskaperna med beaktande av bestämmelserna för den avsedda användningen. Det speciella med förordningen är att tillverkaren alltid måste beakta de bestämmelser som är relevanta i det land tillverkaren avser att tillhandahålla produkten i. Tillverkare ska alltid ange byggproduktens avsedda användning. Prestandadeklarationer får inte vara tomma. Om en tillverkare inte deklarerar en viss produktegenskap måste denne ange att ingen prestanda är fastställd. Tillverkare måste dock alltid ange prestanda för minst en av de väsentliga egenskaperna hos byggprodukten. Enligt byggproduktförordningen ska viss information som finns specificerad i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, den s.k. REACH-förordningen, tillhandahållas tillsammans med prestandadeklarationen. I byggproduktförordningen fastställs vidare CE-märkningens särskilda betydelse för byggprodukter. CE-märkningen handlar om bedömning och fortlöpande kontroll av byggprodukters prestanda. Genom CE-märkningen garanterar tillverkaren att deklarerad prestanda stämmer överens med den faktiska. Byggproduktförordningen medför att alla tillverkare av byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard eller för vilken en europeisk teknisk bedömning har utfärdats måste upprätta en prestandadeklaration och anbringa CE-märkning. Om detta inte görs beläggs byggprodukten med försäljningsförbud. Medlemsländerna ska utgå från att en prestandadeklaration är korrekt och får heller inte förhindra tillhandahållande eller användning av CE-märkta produkter, under förutsättning att den angivna prestandan motsvarar kraven för sådan användning i landet. Om produktens deklarerade prestanda inte motsvarar landets krav har länderna rätt att förbjuda användning/försäljning av CE-märkta produkter. Skyldigheter för tillverkare eller tillverkares representanter, importörer och distributörer Byggproduktförordningen ställer detaljerade krav på alla ekonomiska operatörer, även de som ingår i distributionsledet, vilket enligt varupaketet är nödvändigt för att upprätthålla förtroendet för CE-märkningen. I fråga om byggprodukter gäller det främst bestämmelser som stödjer tilltron till uppgifterna om produktprestanda, t.ex. måste importörer och distributörer se till att produkternas prestanda inte äventyras under den tid de ansvarar för produkten, såsom under transport och lagerhållning. Harmoniserade standarder Enligt nya metoden fastställs de väsentliga säkerhetskraven i rättsakter medan de tekniska detaljerna återfinns i s.k. harmoniserade standarder som det hänvisas till i EU-lagstiftningen. Byggproduktförordningen följer inte det modulsystem som används enligt rambeslut 768/2008/EG. Istället används ett unikt system för bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda. Detta system avgör graden av tredjepartsinblandning, som generellt är stor när det gäller byggprodukter. Vilken grad av tredjepartsinblandning som ska tillämpas avgörs av kommissionen med beaktande av vilka konsekvenser som kan uppstå för människors säkerhet och hälsa och för miljön. För varje harmoniserad standard som tas fram finns en samexistensperiod. Vid datumet för samexistensperiodens början ska det vara möjligt att använda den harmoniserade standarden för att ta fram en prestandadeklaration och CE-märka en byggprodukt som omfattas av denna standard. Under samexistensperioden kan även andra märkningar av en byggprodukts prestanda existera. Vid samexistensperiodens slut ska dock motstridiga nationella standarder upphävas och medlemsstaterna ska besluta att alla motstridiga nationella bestämmelser ska upphöra att gälla. Systemet för europeisk teknisk bedömning Om det inte finns någon harmoniserad standard utarbetad för en byggprodukt finns möjlighet att ansöka om en europeisk teknisk bedömning (ETA - European Technical Assessment) av en produkt hos ett tekniskt bedömningsorgan. En europeisk teknisk bedömning utgör grund för tillverkarens prestandadeklaration om produktens väsentliga egenskaper och därpå följande CE-märkning. För att en europeisk teknisk bedömning ska kunna utföras krävs att det finns ett europeiskt tekniskt bedömningsdokument för det tekniska bedömningsorganet att bedöma produkten mot. Som framgår av artikel 66.3 i byggproduktförordningen får befintliga publicerade riktlinjer för europeiska tekniska godkännanden under byggproduktdirektivet användas som europeiska bedömningsdokument. Om det saknas en tillämplig riktlinje måste ett europeiskt tekniskt bedömningsdokument först upprättas och antas av de europeiska tekniska bedömningsorganens organisation. Systemet med tekniska bedömningsorgan och utformandet av europeiska tekniska bedömningar är unikt för byggprodukter och saknar motsvarighet i annan unionslagstiftning. Ett liknande system finns som nämnts under byggproduktdirektivet och syftet med ändringarna i byggproduktförordningen är att åstadkomma ett mer effektivt system för bedömning av bl.a. innovativa byggprodukters egenskaper. Kraven på bedömningsorganens kompetens är höga och har skärpts i förhållande till vad som anges för motsvarigheten i byggproduktdirektivet, se bilaga IV tabell 2 i byggproduktförordningen. Att medlemsstaterna ska övervaka och utvärdera organens verksamhet är också nya och skärpta bestämmelser i byggproduktförordningen som träffar medlemsstaterna. Om organet inte uppfyller kraven ska medlemsstaterna återkalla behörigheten. Förenklat förfarande För byggprodukter eller byggprodukters egenskaper som kräver liten tredje partsinblandning finns enligt byggproduktförordningen ett förenklat förfarande. Det finns möjligheter för tillverkare att ersätta typprovning eller typberäkning med annan lämplig teknisk dokumentation i vissa särskilda fall. Anmälande myndigheter och anmälda organ På samma sätt som enligt byggproduktdirektivet finns möjlighet för medlemsstaterna att utse organ som bemyndigas att utföra tredjepartsuppgifter under förfarandet för bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda (anmälda organ). Medlemsstaterna ska även utse en anmälande myndighet som ansvarar för att inrätta och utföra de förfaranden som krävs för bedömning och anmälan av de organ som ska bemyndigas. Bestämmelserna bygger i stora delar på förordning (EG) nr 765/2008 och referensartiklarna i kapitel R4 i beslut 768/2008/EG. Anmälda organ kan enligt byggproduktförordningen även anmälas för kontroll av horisontella väsentliga egenskaper; reaktion vid brandpåverkan, brandmotstånd, utvändig brandpåverkan, bullerdämpning och emissioner av farliga ämnen. Byggproduktförordningen innehåller också omfattande krav på anmälande myndigheter och anmälda organ rörande bl.a. opartiskhet, konfidentialitet och kompetens. Språkkrav Byggproduktförordningen ger medlemsstaterna rätt att ställa krav på att information som riktas till användarna av byggprodukterna ska vara på det egna språket eller de egna språken. Rörande handlingar som ska tillhandahållas till myndigheter förutsätter byggproduktförordningen att myndigheter inte nödvändigtvis måste få handlingarna på landets språk utan det kan räcka med ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. 6 Ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) till följd av byggproduktförordningen 6.1 Byggprodukters lämplighet Regeringens förslag: Lämplighetskravet för byggprodukter ska utvidgas till att omfatta också de tekniska egenskapskraven tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga samt hushållning med vatten och avfall. Boverkets förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Boverket har därutöver dels föreslagit att samtliga befintliga tekniska egenskapskrav på byggnadsverk ska indelas enligt bilaga 1 i byggproduktförordningen, dels att det i lagen ska anges att en förutsättning för att avgöra en produkts lämplighet är att dess egenskaper är kända. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västra Götalands län har anfört att den inte ser behovet av att särskilt ange som en förutsättning för lämplighet att produkternas egenskaper är kända. I övrigt har remissinstanserna inte haft några synpunkter. Skälen för regeringens förslag: 8 kap. 4 § plan- och bygglagen innehåller de tekniska egenskapskrav som ställs på byggnadsverk. Kraven under punkterna 1-6 överensstämmer med de krav som anges i bilaga 1 till byggproduktdirektivet. Enligt artikel 3 i byggproduktförordningen ska de grundläggande kraven för byggnadsverk som anges i bilaga 1 utgöra grunden för att förbereda mandat om standarder och harmoniserade tekniska specifikationer. Boverket har föreslagit att samtliga befintliga tekniska egenskapskrav på byggnadsverk i 8 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen i möjligaste mån indelas i enlighet med bilaga 1 i byggproduktförordningen. Verket har dock anfört att det inte varit möjligt att redogöra för konsekvenserna av att anpassa det svenska regelverket fullt ut enligt bilaga 1 i byggproduktförordningen. Som skäl för sitt förslag till en annan indelning av de tekniska egenskapskraven har Boverket angett att det skulle underlätta verkets bevakning av att hänsyn tas till svenska nationella krav på byggnadsverk vid mandat- och standardiseringsarbetet m.m. och att det även bör underlätta verkets besvarande av frågor genom den särskilda kontaktpunkten. Regeringen bedömer att de tekniska egenskapskrav som räknas upp i 8 kap. 4 § första stycket 1-6, 8 och 9 plan- och bygglagen i allt väsentligt står i överensstämmelse med de grundläggande krav på byggnadsverk som anges i byggproduktförordningens bilaga 1. Krav på byggprodukters lämplighet ska därför omfatta även de tekniska egenskapskraven i punkterna 8 och 9 i 8 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen, dvs. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samt hushållning med vatten och avfall. Även fortsättningsvis finns i uppräkningen av de tekniska egenskapskraven ett inhemskt krav, nämligen punkt 7 om lämplighet för det avsedda ändamålet. Detta svenska krav kan inte utgöra grund för underlag till mandatering av produktstandarder och får inte heller utgöra grund för nationella krav på produktnivå. Såsom Boverket har anfört finns det inget underlag för att bedöma konsekvenserna av en fullständig anpassning till byggproduktförordningens bilaga 1. Enligt regeringens mening kan en annan indelning av de tekniska egenskapskraven i 8 kap. 4 § första stycket anstå till dess att ett fullständigt underlag finns för att bedöma konsekvenserna av en mera omfattande anpassning till den indelning som görs i byggproduktförordningens bilaga 1. Boverket har i sin rapport föreslagit att det i lagen regleras att en förutsättning för att avgöra en produkts lämplighet är att dess egenskaper är kända. Som skäl anför Boverket att den absoluta majoriteten av EU:s medlemsländer har krav på kända produktegenskaper i sina regelverk för byggande eftersom det annars är svårt att avgöra produktens lämplighet i det enskilda fallet. Regeringen ser i nuläget inget behov av att särskilt ange som en förutsättning för en byggprodukts lämplighet att dess egenskaper är kända. 6.2 Utsläppande på marknaden och CE-märkning Regeringens förslag: Det ska införas en hänvisning i plan- och bygglagen till förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) som anger att det även där finns bestämmelser om villkor för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter på marknaden. Det ska också införas en bestämmelse om att en byggprodukt som inte omfattas av byggproduktförordningen får säljas här i landet endast om den är lämplig för avsedd användning enligt 8 kap. 19 §. För byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt byggproduktförordningen ska bestämmelserna om märkning i förordning (EG) nr 765/2008 och lagen om ackreditering och teknisk kontroll gälla. Boverkets förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Boverket har inte föreslagit någon särskild reglering avseende försäljning av byggprodukter som inte omfattas av byggproduktförordningen. Remissinstanserna: Svea Hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anför att regleringstekniken med hänvisningar framstår som otymplig och svårtillgänglig i den praktiska tillämpningen. Remissinstanserna har i övrigt inte haft några synpunkter. Skälen för regeringens förslag: För en byggprodukt som omfattas av en harmoniserad standard eller för vilken en europeisk teknisk bedömning utfärdats är det i och med byggproduktförordningens ikraftträdande obligatoriskt med CE-märkning. Denna förändring medför stora konsekvenser för tillverkarna varför det i lagen bör föras in en upplysning om att byggproduktförordningen innehåller bestämmelser om villkor för utsläppande och tillhandahållande av byggprodukter på marknaden. Vidare bör det enligt regeringens mening finnas kvar en bestämmelse om lämplighetskrav för byggprodukter som inte omfattas av byggproduktförordningen. En byggprodukts lämplighet avgörs av dess egenskaper i förhållande till avsedd användning och de krav som ställs på det byggnadsverk som produkten ska ingå i. Bestämmelsen om ett lämplighetskrav för byggprodukter som inte omfattas av byggproduktförordningen bör ange att en byggprodukt får säljas här i landet för avsedd användning endast om den är lämplig enligt 8 kap. 19 § plan- och bygglagen. I 8 kap. 20 § används i dag formuleringen "släppas ut på marknaden", vilket i byggproduktförordningen definieras som "tillhandahållande för första gången av en byggprodukt på unionsmarknaden". Genom att i stället ange att lämplighetskravet gäller byggprodukter för försäljning här i landet, tydliggörs att inte alla byggprodukter som släpps ut på unionsmarknaden måste uppfylla svenska krav på lämplighet. Nuvarande lydelse av 8 kap. 21 § plan- och bygglagen härrör från införlivandet av byggproduktdirektivet i svensk rätt men har anpassats så att den hänvisar till förordning (EG) nr 765/2008 och till lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Utsläppande och tillhandahållande av byggprodukter på marknaden regleras från och med den 1 juli 2013 av byggproduktförordningen. En hänvisning till förordningen bör därför införas i paragrafen. Även för byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt byggproduktförordningen ska således bestämmelserna om märkning i förordning (EG) nr 765/2008 och lagen om ackreditering och teknisk kontroll gälla. Bestämmelser om byggprodukter fanns tidigare i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. 1999 ändrades lagen på så sätt att begreppet byggprodukter i lagens mening även kom att omfatta sådana produkter som omfattas av vissa produktdirektiv; värmepannor (Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG), hissar (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar) och sedermera även linbaneanläggningar för persontransport (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport). Dessa produkter är således byggprodukter enligt plan- och bygglagen men omfattas inte av byggproduktförordningen. 8 kap. 21 § ska därför även fortsättningsvis hänvisa till 16 kap. 6 § 2, som efter byggproduktförordningens ikraftträdande endast omfattar nämnda produktdirektiv. Enligt byggproduktförordningen ska de allmänna principerna som fastställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 gälla för CE-märkning. Enligt artikel 30.6 i förordning (EG) nr 765/2008 ska medlemsstaterna se till att bestämmelser om CE-märkning tillämpas korrekt. De ska även vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning av märkningen samt sanktioner för överträdelser, vilka får inbegripa straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser. Den svenska tillämpningen av artikel 30 regleras i lagen om ackreditering och teknisk kontroll. I 14 § lagen om ackreditering och teknisk kontroll hänvisas till bestämmelser om CE-märkning i artikel 30.1-30.5 i förordning (EG) nr 765/2008 och rättsakter som har utformats för vissa produkter i enlighet med rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder. Mot bakgrund av att artikel 30.2-4 i förordning (EG) nr 765/2008 hänvisar till harmoniserad gemenskapslagstiftning, vilket omfattar även byggproduktförordningen, blir således ansvarsbestämmelsen i 17 § lagen om ackreditering och teknisk kontroll tillämplig även vid överträdelse av bestämmelserna om CE-märkning i byggproduktförordningen. 6.3 Typgodkännande Regeringens förslag: När CE-märkning enligt förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) ska vara den enda märkning som styrker byggproduktens överensstämmelse med angivna prestanda ska typgodkännande inte få meddelas och redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. Boverkets förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens förslag. Boverket föreslår att hela typgodkännandesystemet tas bort och ersätts med ett system där byggproduktens väsentliga egenskaper bedöms av ett ackrediterat produktcertifieringsorgan. Som alternativ föreslår Boverket att det i lag regleras att typgodkännande inte får meddelas när en prestandadeklaration ska upprättas och produkten ska CE-märkas enligt byggproduktförordningen. Remissinstanserna: Transportstyrelsen, Swedac, Kommerskollegium, Länsstyrelserna i Västra Götalands och Dalarnas län, Statens energimyndighet, Trafikverket, SIS och Stockholms kommun är positiva eller tillstyrker ett avskaffande av typgodkännandesystemet. Kommerskollegium anför att det är viktigt att ett avskaffande inte leder till nya system i privat regi då ett sådant förfarande riskerar att bli än mer handelshindrande. SIS anför att det möjligen kan bli nödvändigt att fasa ut kvarvarande typgodkännande i avvaktan på att harmoniserade standarder eller europeiska tekniska bedömningar finns framtagna. Även SIS Tekniska kommitté för brandsäkerhet anför att det måste beaktas att det finns många områden där harmoniserade standarder saknas samt att byggherren ofta sätter samman flera produkter/komponenter i ett större system, t.ex. ett fasadsystem. Kommittén anför vidare att det är av stor vikt att Boverkets föreslagna alternativa märkningssystem blir utrett, eftersom Boverket inte utrett de ekonomiska konsekvenserna av ett avskaffande och att regeringen överväger att införa en övergångstid. Näringslivets regelnämnd, SABO, Sveriges Byggindustrier och Byggmaterialindustrierna anser att det inte går att avskaffa typgodkännandesystemet för abrupt och föreslår en längre övergångstid i avvaktan på att harmoniserade standarder eller europeiska tekniska bedömningar finns framtagna. Både Byggmaterialindustrierna och Sveriges Byggindustrier anför att typgodkännande för konstruktionslösningar bör finnas kvar då dessa inte kan CE-märkas. SABO anför även att de kostnadsmässiga konsekvenserna av författningsförslaget inte är analyserade och beskrivna på ett tillfredställande sätt. Enligt Skogsindustrierna behövs det ett klarläggande för produkter med typgodkännande där det saknas harmoniserade standarder samt förlängd övergångstid om arbete med en harmoniserad standard pågår. Villaägarnas Riksförbund anser att det inte finns något som tyder på att ett typgodkännande skulle kunna vara ett handelshinder och påpekar att certifieringsorgan tydligt informerar om att det är en frivillig märkning. Svensk Ventilation, Trä- och möbelföretagen, TMF, VVS-företagen, SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, Kiwa Swedcert och Glasbranschföreningen anför att typgodkännandesystemet måste få finnas kvar för de produkter som inte omfattas av en harmoniserad standard och avstyrker därför förslaget. Enligt Astma- och allergiförbundet måste typgodkännandesystemet, om det tas bort, ersättas med annan tydlig märkning för konsumenten, t.ex. frivillig miljö- och allergimärkning. Teknikföretagens Branschgrupper AB anför att ett avskaffande av typgodkännandesystemet inte går att genomföra då Sverige i så fall riskerar att stå utan ett i lag fastställt system för att kunna verifiera att produkter som saknar en harmoniserad standard uppfyller de svenska byggnadskraven. Teknikföretagens Branschgrupper anser vidare att konsekvenserna dessutom inte är tillräckligt analyserade. Daloc Futura AB avråder starkt från att avskaffa typgodkännandesystemet. Daloc anför vidare att det är tydligt att typgodkännandesystemets giltighet ska upphöra i slutet på samexistensperioden för den harmoniserade standarden och inte när byggproduktförordningen blir giltig. Skälen för regeringens förslag: Byggproduktförordningen fastställer att CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker angivna prestanda för de byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard eller för vilken en europeisk teknisk bedömning utfärdats (se artiklarna 4.2 och 8.3). Enligt artikel 17.5 sjätte stycket ska en harmoniserad standard från och med datumet för slutet av samexistensperioden vara det enda sättet att upprätta en prestandadeklaration för en byggprodukt som omfattas av denna standard. Vid samexistensperiodens slut ska motstridiga nationella standarder upphävas och medlemsstaterna ska besluta att alla motstridiga nationella bestämmelser ska upphöra att gälla (artikel 17.5 sjunde stycket). Boverket föreslår i sin rapport att typgodkännandesystemet helt tas bort från och med den 1 juli 2013 och att bedömningar av byggproduktens väsentliga egenskaper ska utföras av ett ackrediterat produktcertifieringsorgan. Som skäl till förslaget anger Boverket att systemet utgör ett potentiellt handelshinder och hänvisar till en dom i EU-domstolen där Belgien dömdes för fördragsbrott på grund av nationella bestämmelser som föreskrev en "de facto-skyldighet" för ekonomiska aktörer som ville sälja byggprodukter i Belgien att erhålla belgiska överensstämmelsemärken för att få sälja sina produkter i Belgien (mål C-227/06 Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien). Som ett alternativ till att helt avskaffa typgodkännandesystemet föreslår Boverket att det i lag ska regleras om förbud mot utfärdande av typgodkännande och upphörande av detsamma när en prestandadeklaration ska upprättas och en byggprodukt ska CE-märkas enligt byggproduktförordningen. Redan i dag föreskrivs i Boverkets föreskrifter att typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll för en produkt inte får meddelas/ upphör att gälla när produkten omfattas av en harmoniserad standard eller när ett europeiskt tekniskt godkännande har utfärdats för produkten. Om standarden innehåller en övergångstid får dock typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll meddelas och gälla i enlighet med vad som anges där. Syftet med nämnda föreskrifter är att undanröja risk för handelshinder till följd av åtgärder som främjar nationella tekniska specifikationer och märkningar. Ett flertal remissinstanser avstyrker Boverkets förslag om att avskaffa typgodkännandesystemet redan den 1 juli 2013 och anför att det skulle få omfattande negativa konsekvenser. Argument som framförs emot avskaffandet är bl.a. att förbudet mot nationell märkning enbart rör det harmoniserade området, att det inte går att verifiera att produkter som inte omfattas av en harmoniserad standard kan bidra till att uppfylla de svenska kraven på byggnadsverk, att alternativa märkningar utan insyn etableras med fara för sämre kvalitet, att det skulle medföra ökad byråkrati med ökade kostnader då arbetet med ett tillfälligt produktcertifikat måste göras om när den harmoniserade standarden är klar samt att konsekvenserna av ett avskaffande inte är tillräckligt utredda. Även några av de remissinstanser som är positivt inställda till att avskaffa typgodkännandesystemet anför att det kan vara befogat med en övergångstid innan systemet avskaffas. Regeringen instämmer i Boverkets bedömning att typgodkännandereglerna skulle kunna utgöra ett potentiellt handelshinder. Det är därför viktigt att säkerställa att typgodkännandesystemet inte står i strid med de regler som uppställs i byggproduktförordningen. Det svenska typgodkännandesystemet är frivilligt. Det finns förvisso en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om obligatoriskt typgodkännande, men föreskriftsrätten är begränsad till typgodkännande som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och har aldrig utnyttjats av regeringen. Att helt ta bort typgodkännandesystemet är inte heller, vilket även Boverket konstaterar i sin rapport, något som följer av byggproduktförordningen. Förslaget att ta bort typgodkännandesystemet och ersätta det med en form av produktcertifiering är inte särskilt utrett i rapporten. Vilka ekonomiska konsekvenser detta får för typgodkännandeorganen och framför allt dess kunder är inte utrett och något författningsförslag om vad som ska komma i stället finns inte framtaget. I likhet med flera remissinstanser anser regeringen att ett abrupt borttagande av typgodkännandesystemet utan ett noggrant utrett alternativ vore olämpligt. Den ändring av det slag som föreslås i rapporten behöver därför utredas vidare innan ett sådant förslag kan läggas fram. Byggproduktförordningen innehåller som nämnts bestämmelser om att för alla byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard eller för vilken en europeisk teknisk bedömning utfärdats, ska CE-märkningen vara den enda märkning som styrker byggproduktens överensstämmelse med angivna prestanda. När samexistensperioden tar slut för en harmoniserad standard ska medlemsländerna besluta att alla motstridiga nationella märkningar ska upphöra att gälla. Regeringen delar Boverkets uppfattning att det, om typgodkännandesystemet behålls för det icke harmoniserade området, behövs en reglering på lagnivå som slår fast att när CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker byggproduktens överensstämmelse med angivna prestanda får typgodkännande inte meddelas och redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. För byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard gäller som nämnts att CE-märkning ska vara den enda märkningen som styrker byggproduktens överensstämmelse med angivna prestanda när samexistensperioden löpt ut. Lagrådet har anfört att det i den föreslagna paragrafen föreskrivs att redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla, vilket väcker frågan om föreskriften bör överföras till en övergångsbestämmelse. Regeringen bedömer att det inte är lämpligt att överföra föreskriften till en övergångsbestämmelse eftersom det är en flytande tidsgräns för när redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. Det är tiden för när samexistensperioden löper ut som avgör när ett meddelat typgodkännande ska upphöra att gälla. För harmoniserade standarder som nyligen tagits fram kan samexistensperioden således sträcka sig långt efter den 1 juli 2013. 6.4 Tillsyn m.m. Regeringens förslag: Den myndighet som utövar tillsyn ska hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och hos den som importerar eller saluför byggprodukter ha rätt att få tillgång till produkter, upplysningar och handlingar samt tillträde till lokaler. Den myndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan ska ha rätt att i behövlig utsträckning hos bedömningsorganen få tillgång till upplysningar och handlingar samt tillträde till lokaler. Det ska i plan- och bygglagen anges att tillsynsmyndigheten kan vidta åtgärder enligt förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) om en produkt inte uppfyller förordningens krav eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att förordningens krav inte uppfylls. Vidare ska det anges att tillsynsmyndigheten får vidta åtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 för byggprodukter som inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av i lagen angivet bemyndigande. Tillsynsmyndigheten ska i det enskilda fallet få besluta om det föreläggande som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i byggproduktförordningen och de krav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndigande i lagen, ska uppfyllas. Tillsynsmyndigheten ska också i det enskilda fallet få besluta om det föreläggande eller förbud som behövs från skyddssynpunkt avseende försäljning av byggprodukter för avsedd användning här i landet. Boverkets förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Boverket har bl.a. föreslagit att uttrycket "föreläggande eller förbud" byts ut mot "åtgärder". Boverket har inte lämnat något förslag avseende möjlighet för tillsynsmyndigheten att besluta om det föreläggande som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i byggproduktförordningen och de krav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndigande i lagen ska följas. Remissinstanserna: Svea Hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anför att regleringstekniken med hänvisningar framstår som otymplig och svårtillgänglig i den praktiska tillämpningen. Kemikalieinspektionen anför att den inte ser någon anledning att byta ut begreppet "föreläggande" mot det oklara begreppet "åtgärder". Vidare anser Kemikalieinspektionen att den föreslagna författningstexten i 11 kap. 25 och 26 §§, uppdelad på två paragrafer, förefaller onödigt krånglig och svårförståelig och föreslår att de båda paragraferna slås ihop. Inspektionen påpekar att för att veta vilken av dessa paragrafer som är relevant måste man känna till omfattningen av förordningen, vilket kräver en relativt omfattande utredning av vilka standarder som finns. I övrigt har de remissinstanser som har uttalat sig tillstyrkt förslaget eller inte haft några invändningar. Skälen för regeringens förslag: Tillsyn över att plan- och bygglagen och EU-förordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde följs, utövas enligt kapitel 11 i plan- och bygglagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Begreppet tillsyn används i lagtexten även i de fall där det är marknadskontroll som avses. I de fall där tillsyn/tillsynsmyndigheter förekommer i det följande åsyftas marknadskontroll/marknadskontrollmyndigheter som avses i förordning (EG) nr 765/2008. Marknadskontrollmyndigheternas befogenheter regleras i artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008. Det är de ekonomiska aktörerna som berörs av myndigheternas marknadskontroll. I artikel 2.7 i förordning (EG) nr 765/2008 definieras "ekonomisk aktör" som "tillverkaren, importören, tillverkarens representant och distributören". Artikel 2.18 i byggproduktförordningen innehåller samma definition fast i en annan ordning. Definitionen av "ekonomisk aktör" i referensartikel 1 beslut (EG) nr 768/2008 överensstämmer också med definitionen i först nämnda förordning. Användare av byggprodukter nämns inte i byggproduktförordningen. I 8 § byggproduktlagen (1992:1515) användes uttrycket "den som tillverkar, importerar eller saluför produkter". Användare av byggprodukter lades till i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. vars 8 § omfattade "den som tillverkar, importerar, saluför eller använder byggprodukter". Förarbetena till lagen om tekniska egenskapskrav (prop. 1993/94:178) innehåller ingen förklaring till varför "använder byggprodukter" lades till. Enligt Boverket har lagstiftarens avsikt troligen varit att marknadskontrollmyndigheten också ska ha rätt att gå in och kontrollera produkter som finns på byggarbetsplatsen. Boverket har dock påpekat att byggprodukten i normalfallet då redan är såld. Om byggherren eller byggentreprenören direktimporterar produkten från tredje land eller produkten tillhandahålls på den svenska marknaden genom leverans på byggarbetsplatsen täcks dessa situationer av marknadskontrollmyndighetens rätt att få tillträde till den ekonomiska aktörens lokaler. Enligt nuvarande lydelse av 11 kap. 8 § första stycket 3 plan- och bygglagen har en tillsynsmyndighet, för att fullgöra sina uppgifter, rätt att hos den som tillverkar, importerar, saluför eller använder byggprodukter som omfattas av tillsynen rätt till bl.a. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen. Regeringen bedömer i likhet med Boverket att plan- och bygglagen bör anpassas till byggproduktförordningen och förordning (EG) nr 765/2008 på så sätt att tillsynsmyndigheten hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar samt hos den som importerar eller saluför byggprodukter har rätt till tillgång till produkter, upplysningar och handlingar samt tillträde till lokaler på sätt som beskrivs i lagtexten. Den som "använder byggprodukter" ska således utgå ur lagtexten. Lagrådet har anfört att avsikten med punkt 3 är att tillsynsmyndigheten ska få rätt att inspektera "den som representerar den som tillverkar" byggprodukter, men inga andra representanter, och att detta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Regeringen instämmer i att det tydligare bör framgå att det endast är tillverkarens representant som avses. Enligt byggproduktförordningen får medlemsstaterna utse tekniska bedömningsorgan inom sina territorier. Medlemsstaterna ska enligt artikel 29.3 i byggproduktförordningen övervaka vilken verksamhet och kompetens de tekniska bedömningsorgan som de har utsett bedriver och besitter samt utvärdera dessa faktorer i förhållande till de krav som anges i tabell 2 i bilaga IV. Att medlemsstaterna ska övervaka och utvärdera de tekniska bedömningsorganens verksamhet är ett nytt krav som träffar medlemsstaterna. För att den myndighet som ska övervaka och utvärdera de tekniska bedömningsorganen i enlighet med byggproduktförordningen ska kunna utföra sin uppgift bör myndigheten ges rätt att i behövlig utsträckning hos bedömningsorganen begära in upplysningar och handlingar samt få tillträde till lokaler. Det bör i plan- och bygglagen anges att tillsynsmyndigheten kan vidta åtgärder enligt byggproduktförordningen om en produkt inte uppfyller förordningens krav eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att förordningens krav inte uppfylls. I artiklarna 56-59 i byggproduktförordningen finns bestämmelser om marknadskontroll och skyddsåtgärder. I artiklarna regleras vilka åtgärder medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter ska vidta för att hantera byggprodukter som inte uppnår angivna prestanda eller som uppfyller kraven men som likväl utgör en risk för hälsa och säkerhet. Marknadskontrollmyndigheterna ska bl.a., om den ekonomiska aktör som berörs inte vidtar adekvata åtgärder för att byggprodukten ska uppfylla gällande krav, vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av byggprodukten på den nationella marknaden eller dra tillbaka byggprodukten från denna marknad eller återkalla den (artikel 56.4). I artikel 59 regleras medlemsstaternas skyldigheter vid bristande formell överensstämmelse såsom felaktig CE-märkning eller prestandadeklaration. Vidare bör det anges i plan- och bygglagen att tillsynsmyndigheten får vidta åtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 för byggprodukter som inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av i lagtexten angivet bemyndigande. Vissa byggprodukter som faller utanför byggproduktförordningens tillämpningsområde omfattas av specifika sektorsdirektiv; direktiv 92/42/EEG om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle, direktiv 95/16/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar samt direktiv 2000/9/EG om linbaneanläggningar för persontransport, jfr avsnitt 6.2. Om dessa byggprodukter inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § 2, får tillsynsmyndigheten istället vidta de åtgärder som följer av artiklarna 19-21 i förordning (EG) nr 765/2008. I artiklarna 19-21 i förordning (EG) nr 765/2008 regleras bl.a. åtgärder för marknadskontroll och medlemsstaternas skyldigheter avseende produkter som utgör en allvarlig risk. Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte överensstämmer med gällande krav för CE-märkning, finns i dag en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga tillverkaren, importören eller den som saluför en byggprodukt att vidta vissa angivna åtgärder. Det bör även fortsättningsvis finnas en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga den som omfattas av tillsynen när en byggprodukt inte uppfyller de krav som gäller. I lagtexten bör dock detta uttryckas som att tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet ska få besluta om det föreläggande som behövs för att de krav som fastställs i byggproduktförordningen och som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § 2 ska uppfyllas. Den aktuella paragrafen, 11 kap. 26 §, har därmed utformats på liknande sätt som 11 kap. 25 §. Liksom tidigare kan ett föreläggande förenas med vite. Det bör också finnas en möjlighet till ingripande från en tillsynsmyndighet mot försäljning av byggprodukter som är olämpliga för avsedd användning även om de inte omfattas av byggproduktförordningen eller förordning (EG) nr 765/2008 (se avsnitt 6.2). I 11 kap. 25 § bör därför även fortsättningsvis finnas en hänvisning till 8 kap. 20 §, med preciseringen att det endast är 8 kap. 20 § andra stycket som avses. Hänvisningen till 16 kap. 6 § synes dock enligt regeringens mening vara överflödig. Enligt nuvarande lydelse av 11 kap. 25 § plan- och bygglagen får tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet besluta om det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § eller en bestämmelse som meddelats med stöd av 16 kap. 16 § ska följas. Boverket har föreslagit att uttrycket "besluta om det föreläggande och förbud" ska ersättas av "besluta om de åtgärder", detta för att bestämmelsen ska ansluta närmare till byggproduktförordningen och förordning (EG) nr 765/2008. Boverket har som exempel på tänkbara åtgärder angett förbud mot användning av produkten och/eller försäljning av den, jfr artikel 8.4 i byggproduktförordningen. Regeringen bedömer att den föreslagna lydelsen är otydligare än den nuvarande. Den är inte heller en nödvändig anpassning till byggproduktförordningen. Regeringen föreslår därför ingen förändring av uttrycket "besluta om det föreläggande eller förbud". Kemikalieinspektionen har därutöver föreslagit att bestämmelserna om produktförelägganden ska slås ihop i ett lagrum. Med hänsyn till att 11 kap. 25 § hänvisar till byggprodukter som faller utanför det harmoniserade området och 11 kap. 26 § till byggprodukter som omfattas av EU-förordning och direktiv, är detta dock en enligt regeringen lämplig uppdelning. 6.5 Avgift vid tillsyn Regeringens förslag: Den myndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) ska ha rätt att ta ut en avgift av de tekniska bedömningsorganen för att täcka kostnaderna för övervakning och utvärdering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgift vid tillsyn. Boverkets förslag: Boverket har inte föreslagit någon rätt till avgiftsuttag för övervakning och utvärdering enligt byggproduktförordningen. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västra Götalands län tillstyrker förslaget, men anser att det bör anges och beskrivas på lämpligt sätt i vilken omfattning ersättning ska få tas ut. Boverket anför att det är en fördel om rätten att ta ut avgifter enligt plan- och bygglagen regleras på motsvarande sätt som avgifter vid tillsyn av ackrediterade eller anmälda organ enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har inga invändningar mot förslaget. SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut anser att avgifterna bör minimeras och att avgifterna i andra länder ska utgöra utgångspunkt för fastställande av de svenska avgifterna. Kiwa Swedcert uppfattar förslaget som att det kan uppstå en snedvriden konkurrens mellan tekniska bedömningsorgan. Byggmaterialindustrierna tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: De tekniska bedömningsorganens uppgifter rör huvudsakligen produkter som inte omfattas av en harmoniserad standard. Enligt artikel 29.3 i byggproduktförordningen ska medlemsstaterna övervaka och utvärdera de tekniska bedömningsorganens verksamhet, jfr avsnitt 6.4. Den myndighet som ska utföra övervakning och utvärdering enligt byggproduktförordningen bör få rätt att ta ut avgift av de tekniska bedömningsorganen för att täcka kostnaderna för arbetet med övervakning och utvärdering. Någon konkurrens mellan de tekniska bedömningsorganen kan således inte uppstå. Som flera remissinstanser har påpekat bör det regleras i vilken omfattning ersättning ska få tas ut. Regeringen föreslår därför att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om avgiftsuttaget. 6.6 Ekonomisk ersättning Regeringens förslag: Den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter ska efter beslut från tillsynsmyndigheten ersätta myndigheten för kostnader vid provtagning och undersökning av prov om en produkt vid tillsyn visar sig inte uppfylla gällande krav. Vidare ska den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter få ersättning från tillsynsmyndigheten för produkter för kontroll, om det finns särskilda skäl för det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om ersättningen. Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har tillstyrkt förslaget, i övrigt har inga synpunkter anförts. Skälen för regeringens förslag: Sverige har skyldighet att utöva marknadskontroll över bl.a. byggprodukter enligt relevant unionslagstiftning (byggproduktförordningen, förordning (EG) 765/2008 samt direktiv 92/42/EEG om värmepannor, direktiv 95/15/EG om hissar samt direktiv 2000/9/EG om linbanor). Om det vid marknadskontroll visar sig att en produkt inte överensstämmer med gällande rätt är den ansvariga ekonomiska aktören enligt annan svensk sektorslagstiftning (jfr t.ex. lag [2011:578] om leksakers säkerhet och lag [2008:112] om ekodesign) samt enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) skyldig att ersätta kostnaderna för provning och bedömning av provningsresultatet. Detta gäller dock inte enligt sektorslagstiftningen för byggprodukter. De svenska sektorsmyndigheterna har således inte likartade befogenheter vid arbetet med marknadskontroll. Regeringen bedömer i likhet med Boverket att tillsynsmyndigheten bör få besluta att tillverkaren eller den som representerar tillverkaren och importören eller distributören av produkten ska ersätta myndigheten för kostnader vid provtagning och undersökning av prov. Eftersom tillsynsmyndighetens provtagning och undersökning av prover vid marknadskontroll skulle kunna innebära stora kostnader som främst drabbar små och medelstora företag, bör principerna för när myndigheten kan begära ersättning fastslås i lagen. Detta ska endast ske i de fall produkten visar sig inte överensstämma med för produkten gällande krav för saluföring enligt plan- och bygglagen eller EU-rättsakter inom lagens tillämpningsområde. En tillsynsmyndighet har som regel rätt att utan ersättning få tillgång till produkter för kontroll (se bl.a. 11 kap. 8 § plan- och bygglagen och 26 § produktsäkerhetslagen). Det är dock vanligt förekommande i sektorslagstiftning att tillsynsmyndigheten har befogenhet att lämna ersättning för uttag av provningsexemplar. Enligt 34 § första stycket produktsäkerhetslagen har t.ex. en näringsidkare rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för varuprover och liknande som lämnas enligt lagen, om det finns särskilda skäl för det. Av förarbetena till produktsäkerhetslagen framgår att skäl för ersättning kan vara att det krävts prov av en dyrbar vara eller att flera provexemplar har infordrats än vad som anses normalt (prop. 1988/89:23 s. 115). Regeringen anser att tillsynsmyndigheten även i aktuellt hänseende ska kunna lämna ersättning för kostnader för produkter som ska kontrolleras. Detta blir särskilt viktigt eftersom de produkter som kontrolleras enligt plan- och bygglagen ofta utsätts för förstörande eller skadande provningar. Även i aktuell lagstiftning bör skäl för ersättning kunna vara att det krävts prov av en produkt av särskilt stort värde eller att fler provexemplar har begärts in än vad som kan anses normalt. Lydelsen av de aktuella paragraferna har justerats på Lagrådets inrådan och i enlighet med vad som anges i avsnitt 6.4. Som en följd av förslaget om ersättning till tillsynsmyndigheten för provning och ersättning från tillsynsmyndigheten för uttagen produkt för kontroll bör regeringen eller den myndighet som regeringen utser bemyndigas att meddela föreskrifter härom. 6.7 Språkkrav Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om på vilket eller vilka språk prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter ska tillhandahållas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska också få meddela föreskrifter om på vilket eller vilka språk en tillsynsmyndighet kan begära att bli försedd med den information och dokumentation från tillverkarna, importörerna och distributörerna som behövs för att visa att byggprodukten överensstämmer med kraven i förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen). Boverkets förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Boverket har föreslagit att utpekande av språk enligt ovan ska ske i lagen. Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig har tillstyrkt förslaget eller inte haft några invändningar. Skälen för regeringens förslag: I artikel 7.4 i byggproduktförordningen anges att prestandadeklarationer ska tillhandahållas på det eller de språk som krävs av den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden. I artiklarna 11.6, 13.4 och 14.2 anges att när tillverkarna, importörerna eller distributörerna tillhandahåller en produkt på marknaden ska de se till att produkten åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som bestämts av den berörda medlemsstaten och som lätt kan förstås av användarna. Byggproduktförordningen kräver således att medlemsstaten pekar ut språk på vilket angivna handlingar ska tillhandahållas. För att användare av byggprodukter ska kunna avgöra om produkterna, när de infogas i ett byggnadsverk, uppfyller de nationella byggreglerna är det viktigt att deklarerad prestanda, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter finns tillgängliga på ett språk som enkelt kan förstås av användarna. Boverket har föreslagit att det i lagtexten slås fast vilket språk som i Sverige krävs för prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter vid tillhandahållande av en produkt på marknaden. Regeringen bedömer dock att detta inte behöver regleras i lag utan föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva om språkkravet enligt artiklarna 7.4, 11.6, 13.4 och 14.2 i byggproduktförordningen. I lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle omfatta endast på vilket språk de aktuella handlingarna ska tillhandahållas. Lagrådet har föreslagit att det istället ska anges på vilket eller vilka språk handlingarna ska tillhandahållas. Det saknas enligt regeringens mening anledning att begränsa bemyndigandet till att avse endast ett språk, varför den aktuella paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Redan i dag ger 11 kap. 8 § plan- och bygglagen rätt för tillsynsmyndigheter att begära översättning av handlingar till svenska. Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. Denna möjlighet tillkom som en följd av tjänstedirektivet. I artiklarna 11.8, 13.9 och 14.5 i byggproduktförordningen anges att tillverkarna, importörerna och distributörerna på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ska förse myndigheten med all information och dokumentation som behövs för att visa att byggprodukten överensstämmer med prestandadeklarationen och med andra tillämpliga krav i byggproduktförordningen, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Byggproduktförordningen förutsätter således inte att myndigheterna vid tillsyn nödvändigtvis måste få tillgång till information och handlingar från tillverkare, distributörer och importörer på landets språk utan det bör räcka med ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. Boverket har anfört att det för att undvika onödigt betungande bördor för företagen vore önskvärt om information på något annat språk än det egna kan godtas. Regeringen bedömer att det också vad gäller denna fråga är lämpligt att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att besluta om aktuellt språkkrav. 7 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2013. Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Arbetsmiljöverket har anfört att tiden för ikraftträdandet är för kort vilket kan innebära problem. Remissinstanserna har i övrigt inte haft några synpunkter. Skälen för regeringens förslag: De ändringar som föreslås i denna proposition avser framför allt de delar av byggproduktförordningen som ska börja tillämpas den 1 juli 2013. Ikraftträdandet bör därför anpassas till detta datum. 8 Konsekvenser 8.1 Allmänt Syftet med de föreslagna ändringarna är att anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen så att den ska fungera på ett effektivt sätt i Sverige. Byggproduktförordningen är inte en akt enligt den nya metoden. Det handlar inte om bedömning av överensstämmelse med krav i förordningen eller i en harmoniserad standard utan om bedömning och fortlöpande kontroll av byggprodukters prestanda. Genom CE-märkning garanterar tillverkaren att deklarerad prestanda stämmer överens med den faktiska. I byggproduktdirektivet är det otydligt om CE-märkning är obligatorisk vilket innebär att vissa länder, däribland Sverige, inte kräver CE-märkning utan använder sig av nationell märkning och verifikation av byggprodukter. Konsekvenserna av byggproduktförordningens uttalade krav på prestandadeklaration och därpå följande CE-märkning för alla byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard eller där en europeisk teknisk bedömning utfärdats, blir därför stora för marknadens aktörer för byggprodukter i Sverige. Hela byggmaterialindustrin berörs i någon mån av byggproduktförordningen även om tillverkare och deras representanter liksom importörer och distributörer av byggprodukter är de som direkt berörs. Det finns med andra ord ett stort informationsbehov kring framför allt kraven på prestandadeklarering, CE-märkning och språkbruk. I byggproduktförordningen regleras bl.a. att medlemsstaterna bör bedriva informationskampanjer. 8.2 Konsekvenser för tillverkare, importörer och distributörer Språkkravet på prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter genererar en merkostnad för tillverkare och importörer om de måste översätta dokumentationen till svenska för att få föra in produkten i Sverige. Sedan genomförandet av byggproduktdirektivet finns redan krav på att CE-märkta produkters tekniska dokumentation ska göras tillgänglig på svenska. Enligt Boverket handlar Sverige byggprodukter främst från Tyskland, Norge och Finland. Detta torde innebära att merkostnaden för översättning även fortsättningsvis blir begränsad. De nya kraven på att upprätta prestandadeklaration och de preciserade reglerna om när CE-märkning av byggprodukter är obligatorisk innebär en förändring för byggprodukttillverkarna, framför allt för de tillverkare vars byggprodukter i dag omfattas av en harmoniserad standard men som inte CE-märker sina byggprodukter. Storleken på denna grupp är svår att uppskatta. Istället för CE-märkning är det i dag vanligt att ange sin byggprodukts lämplighet genom typgodkännandemärkning. Totalt finns i dag cirka 1 600 giltiga typgodkännandebevis, framför allt inom brand- och VVS-området. Det finns i dag ingen statistik på hur många av dessa typgodkända byggprodukter som även omfattas av en harmoniserad standard och där tillverkaren valt att inte CE-märka sin byggprodukt. Konsekvenserna är därför väldigt svåra att förutse men enligt VVS-företagen saknas det harmoniserade standarder för en stor del av VVS-produkterna. Det skulle innebära att merkostnaden initialt inte blir så omfattande utan slås ut över tiden allt eftersom nya harmoniserade standarder tas fram. 8.3 Konsekvenser för Boverket Byggmaterialindustrierna har uppgett för Boverket att, enligt en grov uppskattning, ca hälften av de svenska tillverkarna inte känner till att det blir obligatoriskt att CE-märka byggprodukter den 1 juli 2013. Att nå ut till alla tillverkare, distributörer och importörer av byggprodukter innebär behov av en stor informationsinsats. CE-märkning av byggprodukter skiljer sig från övrig CE-märkning av produkter (t.ex. leksaker och elektronik) då den inte visar på att produkterna uppfyller vissa EU-gemensamma krav och därmed svenska krav. När även typgodkännande ersätts av CE-märkning för alla byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard eller där en europeisk teknisk bedömning utfärdats innebär detta att det finns ett stort behov att informera alla användare av byggprodukter om vad CE-märket faktiskt står för. Det finns en utbredd missuppfattning hos flertalet intressenter att en CE-märkt byggprodukt är godkänd för att användas och att byggprodukten uppfyller kraven i det svenska byggregelverket. Boverket behöver därför bedriva riktade informationsinsatser mot berörda intressenter. Boverket har fått i uppgift att informera byggmaterialbranschen om förestående förändringar. Regeringen bedömer denna uppgift som viktig och har i budgetpropositionen för 2013 anvisat medel för detta ändamål. 8.4 Konsekvenser för domstolarna Att CE-märkning blir obligatorisk och därmed omfattar fler byggprodukter kan i viss mån medföra att tillsynsmyndigheten kommer att fatta fler beslut som i sin tur kan komma att överklagas. Förslagen i propositionen kan leda till en något ökad måltillströmning till mark- och miljödomstolarna, men ökningen bedöms inte vara större än att den ryms inom befintliga ramar. 9 Författningskommentar 8 kap. 19 § Paragrafen har utvidgats såtillvida att den även hänvisar till punkterna 8 och 9 i 8 kap. 4 § första stycket. På så sätt inkluderas i lämplighetskravet även de tekniska egenskapskraven tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga (punkt 8) samt hushållning med vatten och avfall (punkt 9). Kraven i punkterna 1-6, 8 och 9 överensstämmer med de grundläggande krav på byggnadsverk som uppställs i bilaga 1 till byggproduktförordningen. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1. 20 § I första stycket, som är nytt, görs en hänvisning till förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) eftersom det finns bestämmelser om att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter på marknaden också i denna förordning. Andra stycket har ändrats på så sätt att en byggprodukt som inte omfattas av byggproduktförordningen får säljas här i landet för avsedd användning endast om byggprodukten är lämplig enligt 19 §. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.2. 21 § I paragrafen har det tillagts att för byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) ska bestämmelserna i förordningen (EG) nr 765/2008 tillämpas. Att hänvisning till föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § 2 alltjämt görs beror på att dessa föreskrifter avser byggprodukter som omfattas av de tre produktdirektiven om värmepannor, hissar och linbanor och som inte omfattas av byggproduktförordningen. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.2. 22 a § En ny paragraf, 22 a, har införts som reglerar att när CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker en byggprodukts överensstämmelse med angivna prestanda får typgodkännande inte meddelas och redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3. 11 kap. 1 § En ny punkt 12 har införts som en följd av att kapitlet har utökats med en paragraf som reglerar rätten för en tillsynsmyndighet att ta ut avgift för att täcka kostnaderna vid övervakning och utvärdering av tekniska bedömningsorgan enligt förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen). 8 § Lydelsen har anpassats till förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) och förordning (EG) nr 765/2008. Punkten 3 i första stycket har därför ändrats på så sätt att den även omfattar tillverkarens representant. Användare av byggprodukter har utmönstrats ur punkten. Paragrafens utformning har justerats efter synpunkter från Lagrådet. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4. 8 a § En ny paragraf, 8 a, har införts. Förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) ger medlemsstaterna rätt att utse tekniska bedömningsorgan, vars uppgift bl.a. är att göra en europeisk teknisk bedömning av en byggprodukt som inte omfattas av en harmoniserad standard. Denna tekniska bedömning kan sedan utgöra grund för tillverkarens prestandadeklaration och därpå följande CE-märkning. För att tillsynsmyndigheten i enlighet med byggproduktförordningen ska kunna övervaka och utvärdera de tekniska bedömningsorganen ges tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs samt få tillträde till lokaler. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4. 8 b § I paragrafen, som är ny, regleras ersättningsskyldighet vid marknadskontroll. Den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter ska ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov om en produkt vid tillsyn visar sig inte uppfylla gällande krav. Paragrafens utformning har justerats efter synpunkter från Lagrådet. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.6. 8 c § Den nya paragrafen reglerar ersättning vid marknadskontroll på så sätt att den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och den som importerar eller saluför byggprodukter ska få rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för produkter som ska kontrolleras, om det finns särskilda skäl för det. Paragrafens utformning har justerats efter synpunkter från Lagrådet. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.6. 25 § Paragrafen har ändrats på så sätt att en hänvisning endast görs till 8 kap. 20 § andra stycket. Hänvisningen till 16 kap. 6 § har tagits bort eftersom den synes obehövlig. I 8 kap. 20 § andra stycket hänvisas till 19 § i vilken det av punkten 2 framgår att en byggprodukt ska anses lämplig endast om den uppfyller kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4. 26 § Paragrafen har ändrats på så sätt att om en sådan byggprodukt som omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att produkten inte uppfyller förordningens krav får myndigheten vidta vissa i förordningen angivna åtgärder (artiklarna 56-59). Paragrafens andra stycke avser vissa byggprodukter som inte omfattas av byggproduktförordningen, dvs. de byggprodukter som omfattas av 1. Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG, 2. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och 3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport. Om dessa produkter inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § 2, får tillsynsmyndigheten vidta åtgärder enligt förordning (EG) nr 765/2008 (artiklarna 19-21). I tredje stycket regleras att tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet får besluta om det föreläggande som behövs för att de krav som avses i första och andra styckena ska uppfyllas. Bestämmelse om föreläggande fanns tidigare i paragrafens första stycke. Ett föreläggande får liksom tidigare förenas med vite, se 11 kap. 37 §. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4. 66 § Paragrafen, som är ny, ger den myndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 (byggproduktförordningen) rätt att ta ut avgift för att täcka kostnaderna för övervakning och utvärdering, jfr vad som sägs i författningskommentaren till 8 a §. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.5. 16 kap. 6 § Vissa bemyndiganden i paragrafen har ändrats. I första stycket 2 inskränks hänvisningen till 8 kap. 21 § punkten 2 och bemyndigandet avser således endast de byggprodukter som omfattas av de tre sektorsdirektiven om värmepannor, hissar och linbanor. I punkterna 5 och 6 föreslås att bemyndigandena utvidgas till att även omfatta föreskrifter om att ange dels på vilket eller vilka språk prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter ska tillhandahållas, dels på vilket eller vilka språk en tillsynsmyndighet kan begära att bli försedd med information och dokumentation från tillverkarna, importörerna och distributörerna. Den äldre lydelsen av punkten 5 infördes som ett led i genomförandet av rådets direktiv 89/106/EG (byggproduktdirektivet). Den lista över byggprodukter som har liten betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet som omnämndes i den tidigare lydelsen har aldrig upprättats. Några byggprodukter som bestyrkts överensstämma med gällande krav finns därmed inte heller. Punkten ska i sin tidigare lydelse således utgå. Punkten 5 har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Punkten 7 innehåller ett bemyndigande om att meddela föreskrifter om ersättning vid marknadskontroll. Punkten 8 innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgift vid tillsyn enligt 11 kap. 66 §. Paragrafen behandlas i avsnitten 6.2, 6.3, 6.5 och 6.6. Byggproduktförordningen Boverkets förslag till författningstext Ändringar i plan- och bygglagen (2010:900), PBL Ny lydelse: 1 kap. 4 §, 8 kap. 1, 2, 4, 5-8, 12, 14, 19, 21 och 24 §§, 9 kap. 30-31a §§, 10 kap. 7 §, 11 kap. 8, 25-26 och 51 §§ och 16 kap. 2-4 och 6 §§. Följande paragrafer upphävs; 8 kap. 20 och 22-23 §§. (Alternativ ny lydelse 8 kap. 22-23 §§) Nya paragrafer; 8 kap. 4a, 12a och19a-b §§, 11 kap. 8 a-b och 26a §§, 16 kap. 7a och 12 a §§. Ändrad rubrik: 8 kap. 4 §. Upphävd rubrik: över 8 kap. 22 § Nya rubriker: 8 kap. 4a, 6, 12a, 19a §§ Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Syfte, innehåll och definitioner 4 § byggprodukt en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk byggprodukt varje produkt eller byggsats som tillverkas och släpps ut på marknaden för att varaktigt ingå i byggnadsverk eller delar därav och vars prestanda påverkar byggnadsverkets prestanda i fråga om de grundläggande kraven för byggnadsverk 8 kap. Krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser Byggnadsverks utformning 1 § En byggnad ska 1. vara lämplig för sitt ändamål, 2. ha en god form-, färg- och materialverkan, och 3. vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. En byggnad ska ha en god form-, färg- och materialverkan. 2 § Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de, 1. vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden, 2. vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden, och 3. vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen. När det gäller kravet i 1 § 3 ska hinder mot tillgänglighet till eller användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde trots första stycket alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de, 1. vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden, 2. vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden, och 3. vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen. Byggnadsverks tekniska egenskaper Grundläggande krav på byggnadsverk 4 § Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om 1. bärförmåga, stadga och beständighet, 2. säkerhet i händelse av brand, 3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön, 4. säkerhet vid användning, 5. skydd mot buller, 6. energihushållning och värmeisolering, 7. lämplighet för det avsedda ändamålet, 8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, och 9. hushållning med vatten och avfall. Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Ett byggnadsverk ska uppfylla grundläggande krav i fråga om 1. bärförmåga, stadga och beständighet, 2. säkerhet i händelse av brand, 3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön, 4. säkerhet vid användning samt tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, 5. skydd mot buller, 6. energihushållning och värmeisolering, 7. resurshushållning med vatten och avfall, och 8. lämplighet för det avsedda ändamålet. Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första stycket framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Särskilda krav på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga avseende redan uppförda byggnader 4a § Hinder för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga mot tillgänglighet till eller användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde ska avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. 5 § Kraven i 4 § ska uppfyllas på så sätt att de 1. uppfylls vid nybyggnad, ombyggnad och annan ändring av en byggnad än ombyggnad, och 2. med normalt underhåll kan antas komma att fortsätta att vara uppfyllda under en ekonomiskt rimlig livslängd. De egenskapskrav som ska uppfyllas vid tillämpningen av första stycket är de krav som gäller när uppförandet eller ändringen görs. Kraven ska uppfyllas i samma omfattning av byggnaden som anges i 2 § första stycket, om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Det som enligt första och andra styckena gäller i fråga om byggnad ska också tillämpas på andra anläggningar än byggnader. Kraven i 4 § ska uppfyllas på så sätt att de 1. uppfylls vid nybyggnad, ombyggnad och annan ändring av en byggnad än ombyggnad, och 2. med normalt underhåll kan antas komma att fortsätta att vara uppfyllda under en ekonomiskt rimlig livslängd. De grundläggande krav som ska uppfyllas vid tillämpningen av första stycket är de krav som gäller när uppförandet eller ändringen görs. Kraven ska uppfyllas i samma omfattning av byggnaden som anges i 2 §, om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §. Det som enligt första och andra styckena gäller i fråga om byggnad ska också tillämpas på andra anläggningar än byggnader. Undantag från utformnings- och egenskapskraven på byggnadsverk Undantag från grundläggande krav på byggnadsverk 6 § Kraven på tillgänglighet och användbarhet i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 gäller inte i fråga om 1. en arbetslokal, om kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamhet som lokalen är avsedd för, 2. ett fritidshus med högst två bostäder, och 3. tillgänglighet till ett en- eller tvåbostadshus, om det med hänsyn till terrängen inte är rimligt att uppfylla kraven. Kravet på tillgänglighet och användbarhet i 4 § första stycket 4 gäller inte i fråga om 1. en arbetslokal, om kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamhet som lokalen är avsedd för, 2. ett fritidshus med högst två bostäder, och 3. tillgänglighet till ett en- eller tvåbostadshus, om det med hänsyn till terrängen inte är rimligt att uppfylla kraven. 7 § Vid ändring eller flyttning av en byggnad får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven. Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska tillämpas också på andra anläggningar än byggnader. Första och andra styckena gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. Vid ändring eller flyttning av en byggnad får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Avsteg från kraven i 4 § första stycket 4 får dock göras endast om det med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven. Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska tillämpas också på andra anläggningar än byggnader. Första och andra styckena gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. 8 § I fråga om en byggåtgärd som inte kräver bygglov eller anmälan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras i den utsträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till åtgärdens omfattning och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven. Första stycket gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. I fråga om en byggåtgärd som inte kräver bygglov eller anmälan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras i den utsträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Avsteg från kraven i 4 § första stycket 4 får dock göras endast om det med hänsyn till åtgärdens omfattning och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven. Första stycket gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. 12 § Det som gäller i fråga om tomter enligt 9-11 §§ ska i skälig utsträckning tillämpas också på allmänna platser och på områden för andra anläggningar än byggnader, dock att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna använda platsen eller området i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Ett hinder mot tillgänglighet eller användbarhet på en allmän plats ska alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. Det som gäller i fråga om tomter enligt 9-11 §§ ska i skälig utsträckning tillämpas också på allmänna platser och på områden för andra anläggningar än byggnader, dock att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna använda platsen eller området i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Särskilda krav på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga avseende befintliga allmänna platser 12a § Hinder för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga mot tillgänglighet eller användbarhet på en allmän plats ska avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. Underhåll och varsamhet 14 § Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 4 § första stycket 2-4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de grundläggande kraven i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 4 § första stycket 2-4 eller 6, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. Byggprodukters lämplighet 19 § En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den är lämplig för den avsedda användningen. En byggprodukt ska anses lämplig, om den 1. har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i kan uppfylla de tekniska egenskaper som avses i 4 § första stycket 1-6 när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt, eller 2. uppfyller kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §. En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den är lämplig för den avsedda användningen. En byggprodukt ska anses lämplig om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i kan uppfylla de grundläggande krav som avses i 4 § första stycket 1-7 när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt. En förutsättning för att avgöra produktens lämplighet enligt första stycket är att dess egenskaper är kända. Om byggproduktförordningen 19a § Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 4 april 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG innehåller bestämmelser om 1. prestandadeklaration och CE-märkning, 2. skyldigheter för tillverkare, tillverkares representanter, importörer och distributörer, 3. harmoniserade tekniska specifikationer, 4. tekniska bedömningsorgan, 5. förenklade förfaranden, 6. anmälande myndigheter och anmälda organ, 7. marknadskontroll och skyddsförfaranden, och 8. Europeiska kommissionens befogenheter och skyldigheter avseende byggprodukter. 19 b § Prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter enligt artiklarna 7.4, 11.6, 13.4, och 14.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 ska tillhandahållas på svenska. Utsläppande på marknaden 20 § En byggprodukt får släppas ut på marknaden för avsedd användning endast om den är lämplig enligt 19 §. Upphävs Utsläppande på marknaden Utsläppande och tillhandahållande på marknaden 21 § För byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § 2 gäller bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. (2011:795). Villkor för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter på marknaden finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011. Trots första stycket ska byggprodukter som omfattas av 1. rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG, eller 2. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG, eller 3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport, vara CE-märkta enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §. För byggprodukter gäller bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Typgodkännande och tillverkningskontroll (rubriken upphävs) 22 § Material, konstruktioner och anordningar får typgodkännas för användning i byggnadsverk. Ett sådan typgodkännande får endast meddelas av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 4 ska ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning vara typgodkänd för att få användas i ett byggnadsverk (obligatoriskt typgodkännande). Även om ett typgodkännande inte är obligatoriskt, får ett typgodkännande meddelas på ansökan (frivilligt typgodkännande). Ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning som är typgodkänd ska anses uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som typgodkännandet gäller. Upphävs (Ny lydelse av tredje stycket om typgodkännandesystemet behålls: Typgodkännande får inte meddelas och antagande om att ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning uppfyller grundläggande krav enligt tredje stycket upphör att gälla för redan meddelade typgodkännanden när en prestandadeklaration ska upprättas och produkten ska CE-märkas i enlighet med artiklarna 4 och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011. 23 § Ett typgodkännande enligt 22 § får förenas med ett villkor om att tillverkningen av produkten fortlöpande kontrolleras (tillverkningskontroll). Även i fråga om materialslag, konstruktioner eller anordningar som inte är typgodkända får den som är behörig att typgodkänna enligt 22 § på ansökan besluta att tillverkningen ska omfattas av tillverkningskontroll. Material, konstruktioner, och anordningar som är tillverkningskontrollerade ska anses uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som tillverkningskontrollen gäller. Upphävs (Ny lydelse om typgodkännandesystemet behålls: Beslut om tillverkningskontroll får inte meddelas och antagande om uppfyllande av grundläggande krav enligt andra stycket upphör att gälla för meddelade beslut om tillverkningskontroll när en prestandadeklaration ska upprättas och produkten ska CE-märkas i enlighet med artiklarna 4 och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011.) 24 § Hissar i byggnader och linbaneanläggningar för persontransport ska alltid ha det utförande och den utrustning som skäligen kan fordras för att uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 §. Hissar i byggnader och linbaneanläggningar för persontransport ska alltid ha det utförande och den utrustning som skäligen kan fordras för att uppfylla de grundläggande krav som avses i 4 §. 9 kap. Bygglov, rivningslov och marklov m.m. 30 § Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om 1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser a) överensstämmer med detaljplanen, eller b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988), 2. åtgärden inte strider mot detaljplanen, 3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och 4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ och 8 kap. 1-3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§. Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första stycket 1. Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om 1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser a) överensstämmer med detaljplanen, eller b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988), 2. åtgärden inte strider mot detaljplanen, 3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och 4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ och 8 kap. 1-3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§. Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första stycket 1. Åtgärden ska även uppfylla de grundläggande krav på byggnadsverk vad gäller övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samt övergripande krav på lämplighet för det avsedda ändamålet som följer av 8 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ i den utsträckning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 a §. 31 § Bygglov ska ges för en åtgärd utanför ett område med detaljplan, om åtgärden 1. inte strider mot områdesbestämmelser, 2. inte förutsätter planläggning enligt 4 kap. 2 eller 3 §, och 3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. och 8 kap. 1-3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser. Bygglov ska ges för en åtgärd utanför ett område med detaljplan, om åtgärden 1. inte strider mot områdesbestämmelser, 2. inte förutsätter planläggning enligt 4 kap. 2 eller 3 §, och 3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. och 8 kap. 1-3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser. Åtgärden ska även uppfylla de grundläggande krav på byggnadsverk vad gäller övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samt övergripande krav på lämplighet för det avsedda ändamålet som följer av 8 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ i den utsträckning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 a §. 31a § Bygglov ska ges för en åtgärd utanför ett område med detaljplan, om åtgärden 1. innebär endast att en byggnad ändras på ett sådant sätt som avses i 2 § första stycket 3 c eller att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med en komplementbyggnad eller en liten tillbyggnad, 2. inte strider mot sådana områdesbestämmelser som avses i 4 kap. 42 § första stycket 3 eller 5 c, och 3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. samt 8 kap. 1-3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser. Bygglov ska ges för en åtgärd utanför ett område med detaljplan, om åtgärden 1. innebär endast att en byggnad ändras på ett sådant sätt som avses i 2 § första stycket 3 c eller att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med en komplementbyggnad eller en liten tillbyggnad, 2. inte strider mot sådana områdesbestämmelser som avses i 4 kap. 42 § första stycket 3 eller 5 c, och 3. uppfyller de krav som följer av 2 kap. samt 8 kap. 1-3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§ i de delar som inte har prövats i områdesbestämmelser. Åtgärden ska även uppfylla de grundläggande krav på byggnadsverk vad gäller övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samt övergripande krav på lämplighet för det avsedda ändamålet som följer av 8 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ i den utsträckning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 a §. 10 kap. Genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder 7 § Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskilda fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att 1. alla väsentliga krav som avses i 8 kap. 4 § uppfylls, 2. förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § följs, och 3. kraven på varsamhet enligt 8 kap. 17 och 18 §§ uppfylls. Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskilda fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att 1. alla grundläggande krav som avses i 8 kap. 4 § uppfylls, 2. förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § följs, och 3. kraven på varsamhet enligt 8 kap. 17 och 18 §§ uppfylls. Trots vad som står i första stycket ska den del av de grundläggande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samt lämplighet för det avsedda ändamålet som ska prövas i bygglovet inte säkerställas i kontrollplanen. 11 kap. Tillsyn, tillträde, ingripande och påföljder 8 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har 1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet, 2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder, och 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar, importerar, saluför eller använder byggprodukter som omfattas av tillsynen a) få tillgång till produkter för kontroll, b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder. Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har 1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet, 2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder, och 3. En tillsynsmyndighet har rätt att hos den som tillverkar, representerar tillverkaren, importerar, eller saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen a) få tillgång till produkter för kontroll, b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder. En myndighet som ska övervaka och utvärdera europeiska tekniska bedömningsorgan enligt artikel 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 4 april 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG har rätt att hos berörda svenska organ a. få tillträde till lokaler och b. få de upplysningar och handlingar som behövs. 8 a § En tillsynsmyndighet får ge ersättning för produkter för kontroll enligt 8 § första stycket 3 om det finns särskilda skäl för det. 8 b § Information och dokumentation enligt artiklarna 11.8, 13.9 och 14.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 ska tillhandahållas på svenska eller engelska. Om det I andra fall än enligt första stycket behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska eller engelska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. Produktförelägganden 25 § Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § ska följas. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om de åtgärder som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 19 § ska följas. 26 § Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte överensstämmer med de krav som gäller för CE-märkning, får tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller den som saluför byggprodukten att 1. upphöra med CE-märkningen, 2. upphöra med användningen av CE-märkningen, 3. återkalla osålda produkter, eller 4. ta bort CE-märkningen. Ett sådant föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med kraven. Om en byggprodukt som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att produkten inte uppfyller förordningens krav får tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 56-59. Sådana åtgärder gäller så länge som produkten inte överensstämmer med EU-förordningens krav. Om en byggprodukt som omfattas av a) Europaparlamentets och rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG, eller b) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG, eller c) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport, inte uppfyller de krav som fastställts i relevant harmoniserad unionslagstiftning får tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 19-21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008. 26a § Om en produkt vid tillsyn enligt 2 § visar sig inte uppfylla gällande krav får den behöriga tillsynsmyndigheten besluta om att tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören av produkten ska ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader vid provtagning och undersökning av prov och i förekommande fall ersättning för produkter för kontroll enligt bestämmelser som har beslutats med stöd av 16 kap.12a §. Byggsanktionsavgifter 51 § Om någon bryter mot en bestämmelse i 8-10 kap. eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 16 kap. 2-10 §§ eller mot en bestämmelse i en EU-förordning om krav på byggnadsverk eller byggprodukter, ska tillsynsmyndigheten ta ut en särskild avgift (byggsanktionsavgift) enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap.12 §. Om någon bryter mot en bestämmelse i 8-10 kap. eller i föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 16 kap. 2-10 §§ eller mot en bestämmelse i en EU-förordning om krav på byggprodukter, ska tillsynsmyndigheten ta ut en särskild avgift (byggsanktionsavgift) enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap.12 §. 16 kap. Bemyndigande 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad, 2. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § 2 ska tillämpas också på skyltar och ljusanordningar, 3. vad som krävs för att ett byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§, 4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, och 5. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad, 2. att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § ska tillämpas också på skyltar och ljusanordningar, 3. vad som krävs för att ett byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 § och 4 §§, 4. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, och 5. att vissa krav trots 8 kap. 2 och 5 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad. 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att vissa slags hinder mot tillgänglighet eller användbarhet vid tillämpningen av 8 kap. 2 eller 12 § ska anses vara enkla att avhjälpa. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att vissa slags hinder mot tillgänglighet eller användbarhet vid tillämpningen av 8 kap. 4 a eller 12 a § ska anses vara enkla att avhjälpa. 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana undantag från de tekniska egenskapskrav som avses i 8 kap. 4 § som det finns särskilda skäl för och avser nybyggnad eller ändring av en byggnad i experimentsyfte. Undantagen får inte medföra en oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana undantag från de grundläggande krav som avses i 8 kap. 4 § som det finns särskilda skäl för och avser nybyggnad eller ändring av en byggnad i experimentsyfte. Undantagen får inte medföra en oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet Föreskrifter om byggprodukter 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som krävs för att en byggprodukt enligt 8 kap. 19 § ska anses lämplig för att ingå i ett byggnadsverk, 2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas, 3. typgodkännanden och tillverkningskontroll enligt 8 kap. 22 och 23 §§, 4. att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk, och 5. bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav på byggprodukter och att, i fråga om byggprodukter som har liten betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet, det för ett sådant bestyrkande är tillräckligt att tillverkaren har utfärdat en försäkran om byggprodukternas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad teknik. Föreskrifter enligt första stycket 4 får endast avse typgodkännande som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som krävs för att en byggprodukt enligt 8 kap. 19 § ska anses lämplig för att ingå i ett byggnadsverk, 2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas. Föreskrifter om bygglov 7a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka grundläggande krav på byggnadsverk avseende tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga samt lämplighet för avsett ändamål som är övergripande och som i enlighet med 9 kap. 30-31 a §§ ska prövas vid bygglovet. Föreskrifter om tillsyn och byggsanktionsavgifter Föreskrifter om tillsyn och byggsanktionsavgifter m.m. 12a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten enligt 11 kap. 8a §, och 2. ersättningsskyldighet enligt 11 kap 26a §. Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Typgodkännanden och/eller beslut om tillverkningskontroll som meddelats enligt de upphävda bestämmelserna i 8 kap. 22-23 §§ utgör inte grund för antagande om uppfyllelse av kraven i 8 kap 4 § i de avseenden som besluten gäller, i de fall artiklarna 4 och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 ska tillämpas. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över förslagen i Boverkets rapport 2012:1 inkommit från Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Nacka tingsrätt (Mark- och miljödomstolen), Konsumentverket, Kommerskollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Fortifikationsverket, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Handisam, Statens fastighetsverk, Statskontoret, Tullverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Statens energimyndighet, Tillväxtverket, Trafikverket, Transportstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Regelrådet, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Sundbybergs kommun, Kungsbacka kommun, Lunds kommun, Karlstad kommun, Östersunds kommun, Gotlands kommun, Sveriges Kommuner och Landsting, Näringslivets regelnämnd, Fastighetsägarna i Sverige AB, Villaägarnas Riksförbund, HSB Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Handikappförbundens samarbetsorganisation, IQ Samhällsbyggnad, Sveriges Byggindustrier, Byggmaterialindustrierna, Skogsindustrierna, Svensk Handel, Svensk Ventilation, Trä- och Möbelindustriförbundet, VVS-företagen, SIS Swedish Standards Institute, SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, Kiwa Swedcert, och Astma- och allergiförbundet. Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från att lämna in remissvar: Riksrevisionen, Domstolsverket, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Malmö kommun, Lerums kommun, Håbo kommun, Uppsala kommun, Växjö kommun, Halmstads kommun, Faluns kommun, Skellefteå kommun, Älvkarleby kommun, Mörbylånga kommun, Åstorps kommun, Trelleborgs kommun, Vännäs kommun, Båstads kommun, Åre kommun, Arjeplogs kommun, Finspångs kommun, Ljungby kommun, Gällivare kommun, Torsby kommun, Ragunda kommun, Säffle kommun, Kiruna kommun, Svenskt Näringsliv, Byggherrarna i Sverige AB, Entreprenörföretagen, Hyresgästföreningen Riksförbundet, Sveriges BostadsrättsCentrum AB, Lika Unika, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Föreningen för brandteknisk ingenjörsvetenskap, Stålbyggnadsinstitutet, Brandskyddsföreningen Sverige, Hifab gruppen, Svensk Teknik och design, Svensk Betong, Sveriges Färgfabrikanters förening, Plast- och Kemiföretagen, SP Sitac, Det Norske Veritas, Vattenfall Research and Development AB, Nordcert AB, AAA Certification AB, Svenska Väg- och vattenbyggares Riksförbund, Sveriges Arkitekter, Sveriges Bygg- och Järnhandlareförbund och Rådet för ByggKompetens. Härutöver har synpunkter inkommit från VVS fabrikanternas Råd, SIS Tekniska kommitté för brandsäkerhet (SIS/TK 181), Glasbranschföreningen, Naturskyddsföreningen, Teknikföretagens Branschgrupper AB, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, Daloc Futura AB, Svenskt Vatten och Miljöstyrningsrådet. Lagrådsremissens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 8 kap. 19-21 §§, 11 kap. 1, 8, 25 och 26 §§ samt 16 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 8 kap. 22 a, 11 kap. 8 a-8 c och 66 §§ samt närmast före 11 kap. 66 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 19 § En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den är lämplig för den avsedda användningen. En byggprodukt ska anses lämplig, om den 1. har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i kan uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § första stycket 1-6 när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt, eller En byggprodukt ska anses lämplig om den 1. har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå i kan uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § första stycket 1-6 och 8-9 när byggnadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt, eller 2. uppfyller kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §. 20 § En byggprodukt får släppas ut på marknaden för avsedd användning endast om den är lämplig enligt 19 §. Bestämmelser om villkor för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter på marknaden finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG. En byggprodukt som inte omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 får säljas här i landet för avsedd användning endast om den är lämplig enligt 19 §. 21 § För byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2 gäller bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll gäller för byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt 1. förordning (EU) nr 305/2011 eller 2. föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2. 22 a § När CE-märkning ska vara den enda märkning som styrker en byggprodukts överensstämmelse med angivna prestanda i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 305/2011, får typgodkännande inte meddelas och redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. 11 kap. 1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om 1. tillsynen allmänt, möjlighet att få ett ingripandebesked samt skyldighet att ge tillträde och lämna upplysningar för tillsynen, 2. tillsynen över kommunala beslut och regionplanebeslut, 3. förelägganden som behövs för att regler, domar och beslut ska följas, 4. genomförande på den försumliges bekostnad och förbud mot fortsatt arbete eller användning av byggnadsverk, 5. ingripanden mot kontrollanter och kontrollansvariga, 6. att förelägganden och förbud får förenas med vite eller ska genomföras omedelbart, 7. handräckning, 8. anteckningar av förelägganden och förbud i fastighetsregistret samt verkan av förelägganden och förbud vid ägarbyte, 9. byggsanktionsavgifter, 10. överlåtelse av egendom efter en överträdelse, och 11. tystnadsplikt. 10. överlåtelse av egendom efter en överträdelse, 11. tystnadsplikt, och 12. avgift vid tillsyn. 8 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har 1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet, 2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder, och 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar, importerar, saluför eller använder byggprodukter som omfattas av tillsynen 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar, importerar eller saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen a) få tillgång till produkter för kontroll, b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder. Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. 8 a § En tillsynsmyndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan enligt artikel 29.3 i förordning (EU) nr 305/2011 har rätt att hos bedömningsorganen 1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och 2. få tillträde till lokaler. 8 b § Den som tillverkar eller representerar den som tillverkar, importerar eller saluför byggprodukter ska efter beslut från tillsynsmyndigheten ersätta myndigheten för kostnader vid provtagning och undersökning av prov, om en produkt vid tillsyn enligt 2 § visar sig inte uppfylla gällande krav. 8 c § Den som tillverkar eller representerar den som tillverkar, importerar eller saluför byggprodukter ska få ersättning från tillsynsmyndigheten för produkter som ska kontrolleras enligt 8 § första stycket 3, om det finns särskilda skäl för det. 25 § Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § ska följas. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestämmelsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § andra stycket ska följas. 26 § Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte överensstämmer med de krav som gäller för CE-märkning, får tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller den som saluför byggprodukten att 1. upphöra med CE-märkningen, 2. upphöra med användningen av CE-märkningen, 3. återkalla osålda produkter, eller 4. ta bort CE-märkningen. Ett sådant föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med kraven. Om en byggprodukt som omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att produkten inte uppfyller förordningens krav får myndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 56-59. Om en byggprodukt inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § 2 får tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 19-21 i förordning (EG) nr 765/2008. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande som behövs för att de krav på byggprodukter som avses i första och andra styckena ska följas. Avgift vid tillsyn 66 § Den myndighet som ska övervaka och utvärdera tekniska bedömningsorgan i enlighet med artikel 29.3 i förordning (EU) nr 305/2011 ska ha rätt att ta ut avgift för att täcka kostnaderna för övervakning och utvärdering. 16 kap. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som krävs för att en byggprodukt enligt 8 kap. 19 § ska anses lämplig för att ingå i ett byggnadsverk, 2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas, 2. märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § 2 som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas, 3. typgodkännanden och tillverkningskontroll enligt 8 kap. 22 och 23 §§, 4. att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk, och 5. bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav på byggprodukter och att, i fråga om byggprodukter som har liten betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet, det för ett sådant bestyrkande är tillräckligt att tillverkaren har utfärdat en försäkran om byggprodukternas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad teknik. 4. att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk, 5. på vilket språk prestandadeklarationer, bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter enligt artiklarna 7.4, 11.6, 13.4 och 14.2 i förordning (EU) nr 305/2011 ska tillhandahållas, 6. på vilket eller vilka språk en tillsynsmyndighet kan begära att tillverkarna, importörerna och distributörerna ska förse myndigheten med information och dokumentation enligt artiklarna 11.8, 13.9 och 14.5 i förordning (EU) nr 305/2011, 7. sådan ersättning som anges i 11 kap. 8 b och 8 c §§, och 8. avgift vid tillsyn enligt 11 kap. 66 §. Föreskrifter enligt första stycket 4 får endast avse typgodkännande som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-02-12 Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Severin Blomstrand samt justitierådet Margit Knutsson. Anpassning av svensk rätt till EU-förordning om byggprodukter Enligt en lagrådsremiss den 31 januari 2013 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Åsa Nilsson, biträdd av departementssekreterare Mattias Persson. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslag till lag om ändring i plan-och bygglagen (2010:900) 22 a § I paragrafen föreskrivs att redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. Det väcker frågan om föreskriften bör överföras till en övergångsbestämmelse. Under föredragningen har emellertid upplysts att detta inte är möjligt eftersom inte samtliga meddelande typgodkännanden upphör att gälla den 1 juli 2013. Det är en flytande tidsgräns för när detta ska ske enligt följande. För varje harmoniserad standard som tas fram finns en samexistens-period, se artikel 17.5 i byggproduktförordningen. Under samexistens-perioden kan ett typgodkännande finnas parallellt med CE-märkningen. Harmoniserade standarder tas fram kontinuerligt varför det inte finns ett bestämt datum för när typgodkännande inte får meddelas eller redan meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla. För de harmoniserade standarder som nyligen tagits fram kan samexistensperioden sträcka sig till tid efter den 1 juli 2013. När meddelade typgodkännanden ska upphöra att gälla är således beroende av när respektive harmoniserad standards samexistensperiod tar slut. 11 kap. 8 § Avsikten med punkt 3 är att tillsynsmyndigheten ska få rätt att inspektera "den som representerar den som tillverkar" byggprodukter, men inga andra representanter. Detta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. 8 b § och 8 c § Lagrådet föreslår att paragraferna förtydligas i enlighet med vad som anförts ovan beträffande 8 §. 26 § Lagrådet föreslår att i sista stycket ordet "följas" byts mot "uppfyllas", jfr paragrafens första och andra stycken. 16 kap. 6 § Lagrådet föreslår att i punkt 5 orden "eller vilka" infogas omedelbart före "språk". Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Ek, Lööf, Enström Föredragande: statsrådet Attefall Regeringen beslutar proposition Anpassning av svensk rätt till EU-förordning om byggprodukter Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) 16 kap. 6 § 32011R0305 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 42 41 1 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Bilaga 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 1 80 81 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 2 Prop. 2012/13:93 Bilaga 2 98 99 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 2 Prop. 2012/13:93 Bilaga 2 Prop. 2012/13:93 Bilaga 3 Prop. 2012/13:93 Bilaga 3 100 101 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 3 Prop. 2012/13:93 Bilaga 3 Prop. 2012/13:93 Bilaga 4 Prop. 2012/13:93 Bilaga 4 102 103 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 4 Prop. 2012/13:93 Bilaga 4 Prop. 2012/13:93 Bilaga 5 Prop. 2012/13:93 Bilaga 5 108 107 1 Prop. 2012/13:93 Bilaga 5 Prop. 2012/13:93 Bilaga 5 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 110 109 1 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93 110 111 1 Prop. 2012/13:93 Prop. 2012/13:93