Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 2513 av 7194 träffar
Propositionsnummer · 2012/13:124 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen Prop. 2012/13:124
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 124
Regeringens proposition 2012/13:124 Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen Prop. 2012/13:124 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 21 mars 2013 Fredrik Reinfeldt Anders Borg (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en teknisk justering av mervärdesskattelagen (1994:200) i syfte att underlätta tolkning och tillämpning av lagen. Förslaget innebär att begreppet "yrkesmässig verksamhet" tas bort och ersätts med de unionsrättsliga begreppen "beskattningsbar person" och "ekonomisk verksamhet". Även de nuvarande begreppen "företagare" och "näringsidkare" slopas. I vissa fall tas också begreppet "skattskyldig" bort. De särskilda bestämmelserna om yrkesmässighet vid vissa omsättningar från fastigheter och tillhandahållande av kost åt personal slopas. Förändringar av redaktionell karaktär görs i ett antal bestämmelser, bland annat avseende offentligrättsliga organ och unionsinterna förvärv av varor. Någon fullständig översyn av terminologi och struktur i mervärdesskattelagen görs inte. Genom förslaget uppnås en ökad formell överensstämmelse med mervärdesskattedirektivet. I materiellt hänseende leder mervärdesskattelagen, trots den bristande formella överensstämmelsen i den nuvarande utformningen, till i allt väsentligt samma resultat som mervärdesskattedirektivet. I de allra flesta fall bör därför beskattningsresultatet bli detsamma som vid en tillämpning av gällande bestämmelser i mervärdesskattelagen. Förslaget påverkar inte den mervärdesskatterättsliga behandlingen av ideella föreningar och registrerade trossamfund. I propositionen föreslås följdändringar i skatteförfarandelagen (2011:1244) och lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster. Dessutom föreslås en rättelse i ikraftträdandebestämmelserna till lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 7 2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 7 2.2 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 51 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster 57 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi 60 3 Ärendet och dess beredning 61 4 Bakgrund 62 5 Gällande rätt 63 5.1 Svensk rätt 63 5.2 EU-rätt 65 6 Beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet 69 6.1 Begreppet beskattningsbar person ersätter yrkesmässig verksamhet 69 6.1.1 Definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet 70 6.1.2 Tillfälliga leveranser av nya transportmedel 73 6.2 Vissa transaktioner av arbetsgivare och transaktioner från fastighet 73 6.3 Avgränsning avseende mindre verksamheter och slopande av 30 000-kronorsgränser 78 6.4 Redaktionella och tekniska följdändringar 82 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 88 8 Offentligfinansiella och andra effekter 88 9 Rättelse i kraftträdandebestämmelserna till lagen om skatt på energi 91 10 Författningskommentarer 92 10.1 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 92 10.2 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 100 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster 101 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi 102 Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen 103 Bilaga 2 Lagförslaget i promemorian Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen 104 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen 157 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 158 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 211 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2013 213 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 3. lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster, 4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200) dels att 4 kap. 2-5 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska utgå, dels att 1 kap. 1, 2, 2 d, 6, 9, 10, 14 och 15 §§, 2 kap. 1-3, 5, 7 och 8 §§, 2 a kap. 3, 5, 7 och 9 §§, 3 kap. 10 b, 11 a, 30 b, 30 d och 30 f §§, 4 kap. 1 och 6-8 §§, 5 kap. 2 c, 3 a, 4-7, 9-12, 15 a-17 och 19 §§, 6 a kap. 1-6 §§, 7 kap. 7 b §, 8 a kap. 11 §, 9 kap. 1 och 2 §§, 9 a kap. 1-3, 8, 9, 13 och 14 §§, 9 b kap. 1, 2 och 4-6 §§, 9 c kap. 7 §, 10 kap. 1, 2, 11, 11 c-11 f, 13 a och 13 b §§, 11 kap. 1, 3, 5, 9 och 12 §§, 11 a kap. 1 §, 13 kap. 15 a §, 19 kap. 1, 8, 22, 25, 31 och 34 §§ samt 20 kap. 1-3 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 4 kap., rubrikerna närmast före 4 kap. 1 §, 5 kap. 4 § och 19 kap. 1, 22 och 31 §§ samt rubriken närmast efter rubriken till 10 kap. ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § Mervärdesskatt ska betalas till staten enligt denna lag 1. vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet, 1. vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap, 2. vid skattepliktigt unionsinternt förvärv av varor som är lös egendom, om inte omsättningen är gjord inom landet, eller 3. vid sådan import av varor till landet som är skattepliktig. Vad som utgör omsättning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör unionsinternt förvärv anges i 2 a kap. Huruvida skatteplikt föreligger för en omsättning, ett unionsinternt förvärv eller import anges i 3 kap. Vad som är yrkesmässig verksamhet anges i 4 kap. I vilka fall en omsättning anses ha gjorts inom landet anges i 5 kap. Vad som utgör omsättning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör unionsinternt förvärv anges i 2 a kap. Huruvida skatteplikt föreligger för en omsättning, ett unionsinternt förvärv eller import anges i 3 kap. Vad som avses med beskattningsbar person anges i 4 kap. I vilka fall en omsättning anses ha gjorts inom landet anges i 5 kap. Till staten ska också betalas belopp som i en faktura eller liknande handling betecknats som mervärdesskatt, även om beloppet inte utgör mervärdesskatt enligt denna lag. 2 § Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är 1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 2-4 e: den som omsätter varan eller tjänsten, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare men är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en beskattningsbar person, - en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller - en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en annan näringsidkare som tillhandahåller en näringsidkare som avses i första strecksatsen sådana tjänster, - en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europa-parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdes-skatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som för-värvar varan, och 6. för import av varor a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen upp-kommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Första stycket 4 b gäller 1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till - mark- och grundarbeten, - bygg- och anläggningsarbeten, - bygginstallationer, - slutbehandling av byggnader, eller - uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och 3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012, 1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204), 2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404), 3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503), 4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602), 5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802), 6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902), 7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002), 8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med 8101-8113), eller 9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810). Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska näringsidkaren vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk företagare, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som gemenskapsvara i den förordningen. Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 2 d § Om en utländsk företagare begär det, har han rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvärvaren skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländske företagarens skattskyldighet ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. En utländsk beskattningsbar person som begär det har rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvärvaren skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländska beskattningsbara personens skattskyldighet ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska näringsidkaren vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk företagare, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskatt-ningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. 6 § Med vara förstås materiella ting, bland dem fastigheter och gas, samt värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås allt annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet. Med vara förstås materiella ting, bland dem fastigheter och gas, samt värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås allt annat som kan tillhandahållas. 9 § Med marknadsvärde förstås hela det belopp som köparen av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där omsättningen av varan eller tjänsten äger rum, vid tidpunkten för omsättningen och i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende säljare inom landet för en sådan vara eller tjänst. Om ingen jämförbar omsättning av varor eller tjänster kan fastställas, utgörs marknadsvärdet 1. när det gäller varor, av ett belopp som inte understiger inköpspriset för varorna eller för liknande varor eller, om inköpspris saknas, självkostnadspriset, fastställt vid tidpunkten för transaktionen, eller 2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger näringsidkarens kostnad för att utföra tjänsten. 2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger den beskattningsbara personens kostnad för att utföra tjänsten. 10 § Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor eller tjänster som görs i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs här i landet. Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor eller tjänster som görs i en ekonomisk verksamhet som bedrivs här i landet. 14 § Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår 1. kalenderåret, eller 2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078). I ärenden om återbetalning av ingående skatt till sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller. I ärenden om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller. 15 § Med utländsk företagare förstås en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. Med utländsk beskattningsbar person förstås en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. 2 kap. 1 § Med omsättning av vara förstås 1. att en vara överlåts mot ersättning, eller 2. att en vara tas i anspråk genom uttag enligt 2 och 3 §§. En överföring av en vara till ett annat EU-land ska likställas med en omsättning av varan om - varan transporteras av en näringsidkare eller för dennes räkning från en yrkesmässig verksamhet som näringsidkaren bedriver inom EU, - varan transporteras av en beskattningsbar person eller för dennes räkning från en verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver inom EU, - överföringen görs för denna verksamhet, och - överföringen görs för dennes verksamhet, och - överföringen ska beskattas som unionsinternt förvärv i det andra EU-landet. Med omsättning av tjänst förstås 1. att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon, eller 2. att en tjänst tas i anspråk genom uttag enligt 5, 7 eller 8 §. 2 § Med uttag av vara förstås att den som är skattskyldig Med uttag av vara förstås att en beskattningsbar person 1. tar ut en vara ur sin verksamhet för sitt eget eller personalens privata bruk eller, om inte annat följer av andra stycket, för överlåtelse av varan utan ersättning, eller annars för användning för annat ändamål än den egna verksamheten, eller 2. för över en vara från en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ till en verksamhet som inte alls eller endast delvis medför skattskyldighet eller sådan rätt till återbetalning. Överlåtelse av varor utan ersättning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varuprover och ges för den skattskyldiges egen verksamhet. Överlåtelse av varor utan ersättning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varuprover och ges för den beskattningsbara personens egen verksamhet. 3 § Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan. Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den beskattningsbara personen har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan. Om den omsättning genom vilken den skattskyldige förvärvat varan eller, när varan förts in till Sverige av den skattskyldige, importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § tillämpas dock 2 §. Om den omsättning genom vilken den beskattningsbara personen förvärvat varan eller, när varan förts in till Sverige av den beskattningsbara personen, importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § tillämpas dock 2 §. 5 § Med uttag av tjänst förstås att den skattskyldige Med uttag av tjänst förstås att en beskattningsbar person 1. utför eller på annat sätt tillhandahåller en tjänst för sitt eget eller personalens privata bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om tjänsten tillhandahålls utan ersättning, 2. använder eller låter personalen använda en vara som hör till verksamheten för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om omsättningen eller importen av varan undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § eller om den skattskyldige haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller förhyrningen av varan, eller 2. använder eller låter personalen använda en vara som hör till verksamheten för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om omsättningen eller importen av varan undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § eller om den beskattningsbara personen haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller förhyrningen av varan, eller 3. för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som utgör en tillgång i eller har förhyrts för verksamheten och den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller, i fråga om förhyrning, av hela den ingående skatten som hänför sig till hyran. 3. för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som utgör en tillgång i eller har förhyrts för verksamheten och den beskattningsbara personen har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller, i fråga om förhyrning, av hela den ingående skatten som hänför sig till hyran. Första stycket 2 och 3 gäller endast om värdet av användandet är mer än ringa. 7 § Med uttag av tjänst förstås även att en skattskyldig i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastigheter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den skattskyldige utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång. Med uttag av tjänst förstås även att en beskattningsbar person i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som den beskattningsbara personen innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om den beskattningsbara personen både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastigheter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den beskattningsbara personen utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång. Första stycket gäller 1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, och 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster. Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. 8 § Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, in-räknat skatter och avgifter som grundas på lönekostnaderna. Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en ekonomisk verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, in-räknat skatter och avgifter som grundas på lönekostnaderna. Första stycket gäller utförande av 1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster, och 3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel. Vad som sägs i första stycket gäller också hyresgäst och bostadsrättshavare som utför sådana tjänster som anges i andra stycket 1 och 2 på en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt, om lägenheten innehas i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad som sägs i första stycket gäller också hyresgäster och bostadsrättshavare som utför sådana tjänster som anges i andra stycket 1 och 2 på lägenheter som de innehar med hyresrätt eller bostadsrätt i en ekonomisk verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf. Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf. 2 a kap. 3 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1, om förvärvet avser 1. ett sådant nytt transportmedel som anges i 1 kap. 13 a §, 2. en sådan punktskattepliktig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, eller 2. en sådan punktskattepliktig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köparen är en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, eller 3. en annan vara än ett nytt transportmedel eller en punktskattepliktig vara och förvärvet görs av en sådan köpare som anges i andra stycket från en säljare som är skattskyldig till mervärdesskatt i ett annat EU-land. 3. en annan vara än ett nytt transportmedel eller en punktskattepliktig vara och förvärvet görs av en sådan köpare som anges i andra stycket från en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte är befriad från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292 i direktiv 2006/112/EG i ett annat EU-land. Första stycket 3 avser köpare som är 1. näringsidkare vars verksamhet medför rätt till avdrag för ingående skatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1 § andra stycket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller 1. en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och vars verksamhet medför rätt till avdrag för ingående skatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1 § andra stycket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller 2. näringsidkare vars verksamhet inte medför någon avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller juridiska personer som inte är näringsidkare, under förutsättning 2. en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och vars verksamhet inte medför någon avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, under förutsättning - att det sammanlagda värdet av hans skattepliktiga förvärv av andra varor än nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kronor, eller - att det sammanlagda värdet av dennes skattepliktiga förvärv av andra varor än nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kronor, eller - att köparen omfattas av ett sådant beslut som anges i 4 §. 5 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1 även i de fall transporten påbörjas utanför EU och varan därefter importerats till ett annat EU-land av förvärvaren för vidare transport till Sverige, om förvärvaren är en juridisk person som inte är näringsidkare. En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1 även i de fall transporten påbörjas utanför EU och varan därefter importerats till ett annat EU-land av förvärvaren för vidare transport till Sverige, om förvärvaren är en juridisk person som inte är en beskatt-ningsbar person. I 10 kap. 11 b § finns bestämmelser om återbetalning i vissa fall av skatt som betalas vid import. 7 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 3, om - den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EU-land, - den som för över varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet i ett annat EU-land, - överföringen görs för denna verksamhet, och - överföringen görs för dennes verksamhet, och - överföringen görs genom att varan transporteras från det EU-landet till Sverige av den som bedriver verksamheten eller för dennes räkning. - överföringen görs genom att varan transporteras från det EU-landet till Sverige av den beskattningsbara personen eller för dennes räkning. En vara ska inte anses förvärvad enligt 2 § 3, om överföringen 1. görs för omsättning på fartyg, luftfartyg eller tåg under färd med avgångsort i ett EU-land och ankomstort i ett annat EU-land, 2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete på eller värdering av varan i Sverige, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet eller värderingen utförts, skickas tillbaka till näringsidkaren i det EU-land som varan ursprungligen överförts från, 2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete på eller värdering av varan i Sverige, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet eller värderingen utförts, skickas tillbaka till den beskattningsbara personen i det EU-land som varan ursprungligen överförts från, 3. görs för att den överförda varan ska användas för omsättningen av tjänster i Sverige och varan därför ska användas tillfälligt här i landet, 4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, ska användas i Sverige, under förutsättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland, 5. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 3 a § eller i 3 kap. 30 a §, 6. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 § första stycket 2 eller 4, eller 7. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §. När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, ska varorna anses ha överförts enligt reglerna i första stycket. 9 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 4, om - den som tar i anspråk varan bedriver verksamhet som medför skattskyldighet här i landet, - den som tar i anspråk varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet här i landet, - han tar i anspråk varan för ett annat ändamål än som anges i 7 § andra stycket genom att använda den för denna verksamhet efter att varan transporterats av honom eller för hans räkning till Sverige från ett annat EU-land, och - den beskattningsbara personen tar i anspråk varan för ett annat ändamål än som anges i 7 § andra stycket genom att använda den för denna verksamhet efter att varan transporterats av den beskattningsbara personen eller för dennes räkning till Sverige från ett annat EU-land, och - varan inte härrör från en yrkesmässig verksamhet som han bedriver i det landet. - varan inte härrör från en verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver i det landet. 3 kap. 10 b § En näringsidkare har rätt att bli skattskyldig för en omsättning som annars skulle ha undantagits enligt 10 a § första stycket om han En beskattningsbar person har rätt att bli skattskyldig för en omsättning som annars skulle ha undantagits enligt 10 a § första stycket om den beskattningsbara personen 1. framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld och omsättningen görs till en annan näringsidkare, eller 1. framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld och omsättningen görs till en annan beskattningsbar person, eller 2. i sin yrkesverksamhet normalt omsätter guld för industriellt ändamål och omsättningen avser investeringsguld enligt 1 kap. 18 § första stycket 1 och görs till en annan näringsidkare. 2. i sin yrkesverksamhet normalt omsätter guld för industriellt ändamål och omsättningen avser investeringsguld enligt 1 kap. 18 § första stycket 1 och görs till en annan beskattningsbar person. 11 a § Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som ekonomisk enligt 4 kap. 8 §. 30 b § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk företagare, om Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk beskattningsbar person, om 1. den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EU-land, 1. den utländska beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EU-land, 2. förvärvet görs för en efterföljande omsättning här i landet, 3. varan sänds eller transporteras direkt till Sverige från ett annat EU-land än det där den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt, och 3. varan sänds eller transporteras direkt till Sverige från ett annat EU-land än det där den utländska beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt, och 4. den till vilken den efterföljande omsättningen görs är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, som är registrerad till mervärdesskatt här och som är skattskyldig för omsättningen enligt 1 kap. 2 § första stycket 4. 4. den till vilken den efterföljande omsättningen görs är en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, som är registrerad till mervärdesskatt här och som är skattskyldig för omsättningen enligt 1 kap. 2 § första stycket 4. 30 d § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv som görs av utländska företagare om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat. Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv som görs av utländska beskattningsbara personer om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat. Från skatteplikt undantas även unionsinterna förvärv som görs under sådana förutsättningar att rätt till återbetalning skulle föreligga enligt 10 kap. 6 och 7 §§. 30 f § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv av be-gagnade varor, konstverk, samlar-föremål och antikviteter, om varorna har sålts av en skattskyldig återförsäljare och omsättningen har beskattats i det EU-land där transporten till Sverige påbörjats enligt bestämmelser som mot-svarar artiklarna 312-325 i rådets direktiv 2006/112/EG. Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv av be-gagnade varor, konstverk, samlar-föremål och antikviteter, om varorna har sålts av en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och om-sättningen har beskattats i det EU-land där transporten till Sverige påbörjats enligt bestämmelser som motsvarar artiklarna 312-325 i rådets direktiv 2006/112/EG. 4 kap. Yrkesmässig verksamhet 4 kap. Beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet Vad som är yrkesmässig verksamhet Vad som avses med beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet 1 § En verksamhet är yrkesmässig, om den 1. utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller 2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Anställda och andra personer anses inte bedriva verksamhet självständigt i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av ett annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande vad avser arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet. 6 § Statens, ett statligt affärsverks eller en kommuns omsättning av varor eller tjänster mot ersättning utgör yrkesmässig verksamhet oavsett om den bedrivs med vinstsyfte eller inte. Verksamhet som bedrivs av staten, ett statligt affärsverk eller en kommun anses inte som ekonomisk verksamhet om den 1. ingår som ett led i myndig-hetsutövning, eller 2. avser bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndig-hetsutövning. 7 § En omsättning som avses i 6 § utgör dock inte yrkesmässig verksamhet, om omsättningen 1. ingår som ett led i myndighetsutövning, eller 2. avser bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndighetsutövning. Bestämmelserna i 6 § tillämpas inte om det skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Första stycket gäller inte om behandlingen av omsättningen som icke yrkesmässig verksamhet skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är att anse som ekonomisk verksamhet även i sådana fall som avses i 6 §, under förutsättning att åtgärderna utförs mot ersättning. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är att anse som yrkesmässig verksamhet även i sådana fall som avses i första stycket, under förutsättning att åtgärderna utförs mot ersättning. 8 § Som yrkesmässig verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) eller för trossamfundet enligt 7 kap. 14 § samma lag. Som ekonomisk verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) eller för trossamfundet enligt 7 kap. 14 § samma lag. Vad som sägs i första stycket om ideella föreningar gäller också för sådan förening som omfattas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229). 5 kap. 2 c § Omsättning av gas genom ett naturgassystem som är beläget inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system, till en skattskyldig återförsäljare ska anses som en omsättning inom landet, om återförsäljaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om återförsäljaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe, är varan omsatt inom landet, om återförsäljaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Omsättning av gas genom ett naturgassystem som är beläget inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system, till en beskattningsbar återförsäljare ska anses som en omsättning inom landet, om återförsäljaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om återförsäljaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe, är varan omsatt inom landet, om återförsäljaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En vara är dock inte omsatt inom landet om den levereras till ett fast etableringsställe som återförsäljaren har utomlands. Första och andra styckena gäller även omsättning av 1. el, eller 2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla. Med en skattskyldig återförsäljare förstås i denna paragraf en näringsidkare vars huvudsakliga verksamhet när det gäller köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana varor vidare och vars egen konsumtion av dessa varor är försumbar. Med en beskattningsbar återförsäljare förstås i denna paragraf en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet när det gäller köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana varor vidare och vars egen konsumtion av dessa varor är försumbar. 3 a § En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en omsättning utomlands, om 1. säljaren levererar varan till en plats utanför EU, 2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EU ombesörjs av en speditör eller fraktförare, 3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats utanför EU, 3. en utländsk beskattningsbar person förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats utanför EU, 4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsättning som anges i 1 § tredje stycket, 4 a. varan levereras till ett fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för försäljning ombord och avser sådana livsmedel som anges i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, dock inte punktskattepliktiga varor, 5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för konsumtion ombord, 6. det är fråga om en leverans av varor av de slag som avses i 3 § lagen (1999:445) om exportbutiker och varorna är avsedda för försäljning i en sådan butik, 6 a. det är fråga om en sådan försäljning som avses i 1 § andra stycket lagen om exportbutiker, 7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är tillfälligt registrerad enligt 23 § första stycket 1 lagen (2001:558) om vägtrafikregister, under förutsättning att a) fordonet levereras till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat land än ett EU-land, och b) säljaren kan visa att fordonet varaktigt förts till en plats utanför EU före utgången av den sjätte månaden efter den månad då fordonet levererades, eller 8. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat land än ett EU- land, under förutsättning att a) ersättningen utgör minst 200 kronor, och b) säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats utanför EU före utgången av tredje månaden efter den månad under vilken leveransen av varan gjordes. Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt i Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands endast om 1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och 2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning eller liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag. En leverans av varor till fartyg på linjer mellan Sverige och Norge eller mellan Sverige och Åland ska anses som en omsättning utomlands endast om leveransen inte strider mot 5 och 6 §§ lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. En leverans som avses i första stycket 4 av punktskattepliktiga varor ska anses som en omsättning utomlands endast om leveransen uppfyller de villkor som gäller för proviantering i 7-9 §§ lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. Näringsidkare Beskattningsbar person 4 § Vid tillämpningen av 5-19 §§ ska en 1. näringsidkare som även bedriver verksamhet som inte innefattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är yrkesmässig enligt 4 kap. 1 eller 7 §, anses vara en näringsidkare för alla tjänster som denne förvärvar, Vid tillämpningen av 5-19 §§ ska en 1. beskattningsbar person som även bedriver verksamhet som inte innefattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är ekonomisk enligt 4 kap., anses vara en beskattningsbar person för alla tjänster som denne förvärvar, 2. juridisk person som inte är näringsidkare men som är registrerad till mervärdesskatt, anses vara en näringsidkare. 2. juridisk person som inte är en beskattningsbar person men som är registrerad till mervärdesskatt eller som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, anses vara en beskattningsbar person. 5 § En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om näringsidkaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Om näringsidkaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om näringsidkaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om den beskattningsbara personen antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Om den beskattningsbara personen varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om den beskattningsbara personen är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som den beskattningsbara personen har utomlands. 6 § En tjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands. 7 § En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om 1. tjänsten utförs för någon annans räkning i dennes namn, och 2. den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt denna lag. 9 § En varu- eller persontransporttjänst är omsatt inom landet om transporten inte till någon del genomförs i ett annat land, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en näringsidkare. Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person. Befordran av brev i postverksamhet som avses i 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) ska anses som en omsättning inom landet. 10 § En unionsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige. En unionsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige. Med unionsintern varutransport avses en transport av varor där avgångs- och ankomstorterna är belägna i två skilda EU-länder. Med avgångsorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas. 11 § Tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare i samband med en aktivitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten. Tjänster som tillhandahålls någon som inte är en beskatt-ningsbar person i samband med en aktivitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhanda-hålls av den som organiserar aktiviteten. Första stycket gäller en aktivitet som är 1. kulturell, 2. konstnärlig, 3. idrottslig, 4. vetenskaplig, 5. pedagogisk, 6. av underhållningskaraktär, eller 7. liknande dem som anges i 1-6, såsom mässor och utställningar. 11 a § En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en näringsidkare är omsatt inom landet, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet. En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet. Första stycket gäller evenemang som är 1. kulturella, 2. konstnärliga, 3. idrottsliga, 4. vetenskapliga, 5. pedagogiska, 6. av underhållningskaraktär, eller 7. liknande dem som anges i 1-6, såsom mässor och utställningar. 12 § Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last-ning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhanda-hålls någon som inte är närings-idkare, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Det-samma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom. Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last-ning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhanda-hålls någon som inte är en beskattningsbar person, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Detsamma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom. 15 a § En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än som anges i 15 § och förvärvas av någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än sådan som anges i 15 § och förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En uthyrningstjänst enligt första stycket är dock omsatt utomlands, om 1. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i ett annat EU-land än Sverige, och 2. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EU-landet och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället. 15 b § En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom landet, om En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än sådan som anges i 15 § är omsatt inom landet, om 1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare, 1. den tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person, 2. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren av tjänsten i Sverige, och 3. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället. 16 § Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EU och som förvärvas av någon som inte är en näringsidkare, är omsatta inom landet om tjänsterna Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EU och som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person, är omsatta inom landet om tjänsterna 1. förvärvas här eller i fråga om tjänster som anges i 18 § 12 förvärvas här eller i ett annat land, och förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller 2. förvärvas av någon som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat EU-land eller i ett land utanför EU samt utgör sådana tjänster som anges i 18 § 10 eller 11 och tjänsterna tillgodogörs inom landet genom ett elektroniskt kommunikationsnät med fast anslutning här. 17 § Tjänster som anges i 18 § 1-11, 13 och 14 och som förvärvas i ett land utanför EU av någon som inte är en näringsidkare i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är näringsidkare och som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 1-11, 13 och 14 och som förvärvas i ett land utanför EU av någon som inte är en beskattningsbar person i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person och som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. 19 § En omsättning av tjänster enligt någon av 4-18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om 1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg, 2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land, b) import av varor som omfattas av - 9 c kap. 1 §, eller - ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från tull eller extern transitering, c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna - förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hänfördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller - när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett för-farande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG, 3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning, 4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en närings-idkare och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskatt-ningsbar person och den ute-slutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 6 a kap. 1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag får två eller flera näringsidkare, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, anses som en enda näringsidkare (mervärdesskattegrupp) och den verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver anses som en enda verksamhet. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag får två eller flera beskattningsbara personer, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp) och den verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver anses som en enda verksamhet. Huruvida mervärdesskattegruppens verksamhet skall anses medföra skattskyldighet följer av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 1. Huruvida mervärdesskattegruppens verksamhet ska anses medföra skattskyldighet följer av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 1. 2 § I en mervärdesskattegrupp får endast ingå 1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 1. beskattningsbara personer som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla näringsidkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 2. beskattningsbara personer med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla beskattningsbara personer som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). 3. beskattningsbara personer som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en näringsidkares fasta etableringsställe i Sverige. I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en beskattningsbar persons fasta etableringsställe i Sverige. Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. Beskattningsbara personer som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. 3 § En mervärdesskattegrupp får endast avse näringsidkare som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. En mervärdesskattegrupp får endast avse beskattningsbara personer som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. 4 § En mervärdesskattegrupp anses bildad den dag Skatteverket beslutar att näringsidkarna skall registreras som en sådan grupp (gruppregistrering), eller den senare dag som Skatteverket därvid bestämmer. Av beslutet skall framgå vem Skatteverket utsett som huvudman för gruppen. En mervärdesskattegrupp anses bildad den dag Skatteverket beslutar att de beskattningsbara personerna ska registreras som en sådan grupp (gruppregistrering), eller den senare dag som Skatteverket därvid bestämmer. Av beslutet ska framgå vem Skatteverket utsett som huvudman för gruppen. Till grupphuvudman skall utses Till grupphuvudman ska utses 1. i de fall som avses i 2 § första stycket 1 och 2 den näringsidkare i mervärdesskattegruppen som de övriga näringsidkarna i gruppen föreslår, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta, eller 1. i de fall som avses i 2 § första stycket 1 och 2 den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som de övriga beskattningsbara personerna i gruppen föreslår, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta, eller 2. i de fall som avses i 2 § första stycket 3 en näringsidkare som är kommittentföretag. 2. i de fall som avses i 2 § första stycket 3 en beskattningsbar person som är kommittentföretag. 5 § Om Skatteverket beslutar om detta får nya näringsidkare inträda i gruppen, näringsidkare utträda ur gruppen eller grupphuvudmannen bytas ut. Om Skatteverket beslutar om detta får nya beskattningsbara personer inträda i gruppen, beskattningsbara personer utträda ur gruppen eller grupphuvudmannen bytas ut. Gruppregistreringen består till dess att Skatteverket har beslutat att den skall upphöra. Gruppregistreringen består till dess att Skatteverket har beslutat att den ska upphöra. Ett beslut om ändring i registreringen enligt första stycket eller om avregistrering enligt andra stycket gäller från och med dagen för beslutet eller den senare dag som Skatteverket bestämmer. 6 § Skatteverket skall besluta om gruppregistrering enligt 4 §, eller om ändring eller avregistrering enligt 5 §, om berörda näringsidkare ansöker om detta och det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. Skatteverket ska besluta om gruppregistrering enligt 4 §, eller om ändring eller avregistrering enligt 5 §, om berörda beskattningsbara personer ansöker om detta och det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. Om förutsättningarna för gruppregistrering har upphört eller om det annars finns särskilda skäl, får Skatteverket på eget initiativ besluta om avregistrering. 7 kap. 7 b § För näringsidkare som har sin redovisning i euro gäller, i stället för vad som anges i 7 a §, att när uppgifter till ledning för beskattningsunderlaget uttrycks i en annan valuta än euro ska omräkning göras till euro. Omräkningen ska i övrigt göras på det sätt som följer av 7 a §. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk företagare som har sin redovisning i euro. För beskattningsbara personer som har sin redovisning i euro gäller, i stället för vad som anges i 7 a §, att när uppgifter till ledning för beskattningsunderlaget ut-trycks i en annan valuta än euro ska omräkning göras till euro. Omräkningen ska i övrigt göras på det sätt som följer av 7 a §. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk beskattningsbar person som har sin redovisning i euro. 8 a kap. 11 § Vid överlåtelse av investeringsvaror, utom sådana som omfattas av frivillig skattskyldighet, i samband med att verksamhet överlåts eller vid fusion eller liknande förfarande, ska förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt. Detta gäller dock endast under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. När en näringsidkare inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en näringsidkare utträder ur en sådan grupp övertar näringsidkaren gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till näringsidkarens investeringsvaror. När en beskattningsbar person inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en beskattningsbar person utträder ur en sådan grupp övertar den beskattningsbara personen gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till den beskattningsbara personens investeringsvaror. 9 kap. 1 § Skyldigheten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som anges i 3 kap. 3 § andra stycket och tredje stycket 1 och 2 gäller endast om Skatteverket har beslutat om detta efter ansökan (frivillig skattskyldighet). En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som skall omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den näringsidkare i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den näringsidkare som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den beskattningsbara person som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget skall vara utfärdat av Utrikesdepartementet. Frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet. 2 § Skyldigheten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som anges i 3 kap. 3 § tredje stycket 3 gäller endast om Skatteverket har beslutat om frivillig skattskyldighet efter ansökan. En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, ett konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Om den fastighet som skall omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av näringsidkaren. Om den fastighet som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara personen. Vad som i första stycket sägs gäller endast om - det finns särskilda skäl, - den sökande har för avsikt att använda fastigheten för sådan uthyrning eller upplåtelse som avses i 3 kap. 3 § andra stycket, och - det är lämpligt med hänsyn till den sökandes personliga eller ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. 9 a kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid en skattskyldig återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av Detta kapitel tillämpas vid en beskattningsbar återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av 1. någon annan än en näringsidkare, 1. någon som inte är en beskattningsbar person, 2. en näringsidkare som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 2. en beskattningsbar person som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 3. en näringsidkare vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 3. en beskattningsbar person vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 4. en näringsidkare som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller 4. en beskattningsbar person som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller 5. en näringsidkare i ett annat EU-land om näringsidkarens omsättning understiger gränsen för redovisningsskyldighet i det landet och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos honom. 5. en beskattningsbar person i ett annat EU-land om den beskattningsbara personens omsättning omfattas av befrielse från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292 i direktiv 2006/112/EG i det landet och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos den beskattningsbara personen. Detta kapitel omfattar inte omsättning av sådana transportmedel som har förvärvats enligt 2 a kap. 3 § första stycket 1. 2 § Om en skattskyldig återförsäljare begär det skall Skatteverket besluta att återförsäljaren skall tillämpa detta kapitel vid försäljning av Om en beskattningsbar återförsäljare begär det ska Skatteverket besluta att återförsäljaren ska tillämpa detta kapitel vid försäljning av 1. konstverk, samlarföremål och antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som återförsäljaren har förvärvat från upphovsmannen eller dennes dödsbo. Ett beslut enligt första stycket gäller till utgången av det andra året efter det år under vilket beslutet fattades. 3 § Utan hinder av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en skattskyldig återförsäljare tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en omsättning som annars skulle omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. Utan hinder av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en beskattningsbar återförsäljare tilllämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en omsättning som annars skulle omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. 8 § Med skattskyldig återförsäljare förstås en skattskyldig person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Med beskattningsbar återförsäljare förstås en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Första stycket gäller även om den skattskyldiga personen handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning. Första stycket gäller även om den beskattningsbara personen handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid köp eller försäljning. 9 § Vid sådan omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter som avses i 1 eller 2 § utgörs beskattningsunderlaget av återförsäljarens vinstmarginal minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen. Vinstmarginalen utgörs av skillnaden mellan en varas försäljningspris och varans inköpspris, om inte annat följer av 11 §. Har en näringsidkare själv importerat konstverk, samlarföremål eller antikviteter skall som inköpspris anses beskattningsunderlaget vid importen med tillägg av den mervärdesskatt som hänför sig till importen. Har en beskattningsbar återförsäljare själv importerat konstverk, samlarföremål eller antikviteter ska som inköpspris anses beskattningsunderlaget vid importen med tillägg av den mervärdesskatt som hänför sig till importen. 13 § Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor från en skattskyldig återförsäljare vars omsättning av varorna beskattas enligt detta kapitel eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor från en beskattningsbar återförsäljare vars omsättning av varorna beskattas enligt detta kapitel eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Vid sådan omsättning av varor som beskattas enligt detta kapitel får en skattskyldig återförsäljare inte göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till Vid sådan omsättning av varor som beskattas enligt detta kapitel får en beskattningsbar återförsäljare inte göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till 1. konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som upphovsmannen eller dennes dödsbo tillhandahållit honom. 14 § Om en skattskyldig återförsäljare har valt att enligt 3 § tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på omsättning som annars skulle ha omfattats av detta kapitel, skall den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import av varorna dras av för den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren när det är fråga om Om en beskattningsbar återförsäljare har valt att enligt 3 § tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på omsättning som annars skulle ha omfattats av detta kapitel, ska den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import av varorna dras av för den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren när det är fråga om 1. konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som upphovsmannen eller dennes dödsbo tillhandahållit honom. 9 b kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer, om resebyrån som ett led i den omsättningen förvärvar varor och tjänster från andra näringsidkare eller förmedlar varorna och tjänsterna i eget namn för deras räkning. Vad resebyrån på detta sätt tillhandahåller en resenär skall anses som omsättning av en enda tjänst (resetjänsten). Detta kapitel tillämpas vid sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer, om resebyrån som ett led i den omsättningen förvärvar varor och tjänster från andra beskattningsbara personer eller förmedlar varorna och tjänsterna i eget namn för deras räkning. Vad resebyrån på detta sätt tillhandahåller en resenär ska anses som omsättning av en enda tjänst (resetjänsten). Med resebyrå avses även researrangör. 2 § Vid omsättning av en resetjänst utgörs beskattningsunderlaget av resebyråns marginal. Marginalen utgörs av skillnaden mellan ersättningen för resetjänsten och resebyråns kostnader för varor och tjänster som tillhandahålls resebyrån av andra näringsidkare och som kommer resenären direkt till godo. Marginalen utgörs av skillnaden mellan ersättningen för resetjänsten och resebyråns kostnader för varor och tjänster som tillhandahålls resebyrån av andra beskattningsbara personer och som kommer resenären direkt till godo. Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall resebyråns kompensation för skatt enligt denna lag inte räknas in i ersättningen. Vid beräkning av beskattningsunderlaget ska resebyråns kompensation för skatt enligt denna lag inte räknas in i ersättningen. 4 § En resetjänst är omsatt inom landet om resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tillhandahållandet görs, om inte annat följer av andra stycket. Om resebyrån som ett led i omsättningen av resetjänsten förvärvat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EU, ska resetjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre näringsidkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EU, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EU. Om resebyrån som ett led i omsättningen av resetjänsten förvärvat varor och tjänster som en annan beskattningsbar person tillhandahållit resebyrån utanför EU, ska resetjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andra beskattningsbara personen tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EU, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EU. 5 § Om mervärdesskatt skall redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel, får resebyrån underlåta att redovisa skattens belopp eller underlag för beräkning av beloppet i fakturan. Om mervärdesskatt ska redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel, får resebyrån underlåta att redovisa skattens belopp eller underlag för beräkning av beloppet i fakturan. Om köparen av resetjänsten är en näringsidkare erinras dock om vad som i de allmänna bestämmelserna i denna lag föreskrivs om en fakturas innehåll för rätten till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. Om köparen av resetjänsten är en beskattningsbar person gäller de allmänna bestämmelserna i denna lag om en fakturas innehåll för rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. 6 § Om resenären är en näringsidkare vars verksamhet medför rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt, får resebyrån i stället tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en sådan omsättning som omfattas av detta kapitel. Om resenären är en beskattningsbar person vars verksamhet medför rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt, får resebyrån i stället tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en sådan omsättning som omfattas av detta kapitel. 9 c kap. 7 § Som upplagshavare får den godkännas som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare och som yrkesmässigt i större omfattning lagrar sådana varor som avses i 3 § 2. Som upplagshavare får den godkännas som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare och som i egenskap av beskattningsbar person i större omfattning lagrar sådana varor som avses i 3 § 2. Upplagshavarens lagring av varor skall äga rum i godkänt skatteupplag. Upplagshavarens lagring av varor ska äga rum i godkänt skatteupplag. 10 kap. Återbetalning till utländska företagare Återbetalning till utländska beskattningsbara personer 1 § En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att En utländsk beskattningsbar person har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att 1. den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands, 2. omsättningen, i det fall den görs inom EU, är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsättningen görs, och 3. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet. Rätt till återbetalning föreligger även för ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. 2 § En utländsk företagare som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import av den förmedlade varan eller tjänsten endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om han förvärvat varan eller tjänsten direkt. En utländsk beskattningsbar person som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import av den förmedlade varan eller tjänsten endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om uppdragsgivaren förvärvat varan eller tjänsten direkt. I andra fall än som avses i 1 § andra stycket ger ingående skatt som avser förvärv eller import av en vara inte rätt till återbetalning, om varan förvärvas eller förs in för att inom landet levereras till en köpare. I 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten till återbetalning av ingående skatt. 11 § Den som i en yrkesmässig verksamhet omsätter varor eller tjänster inom landet har rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §. Den som i en ekonomisk verksamhet omsätter varor eller tjänster inom landet har rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §. Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt som hänför sig till sådan omsättning av varor och tjänster som avses i 3 kap. 9 § utom tredje stycket 2, 10 § eller 23 § 1 om 1. förvärvaren är en näringsidkare som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om näringsidkaren saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, han är bosatt eller stadigvarande vistas där, 1. förvärvaren är en beskattningsbar person som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om den beskattningsbara personen saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, den beskattningsbara personen är bosatt eller stadigvarande vistas där, 2. förvärvaren inte är en näringsidkare och han är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller 2. förvärvaren inte är en beskattningsbar person och förvärvaren är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller 3. omsättningen har direkt samband med varor som ska exporteras till ett land utanför EU. Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt avseende förvärv och import som hänför sig till omsättning i ett annat EU-land under förutsättning att 1. omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i denna paragraf eller 12 § i det land där omsättningen görs, 2. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt denna paragraf eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet, och 3. rätten till återbetalning inte ska utövas genom en ansökan med stöd av 1 eller 2 §. 11 c § Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en näringsidkare rätt till återbetalning av ingående skatt som avser 1. förvärv av investeringsguld om den som omsätter investeringsguldet till honom är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §, Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskattningsbar person rätt till återbetalning av ingående skatt som avser 1. förvärv av investeringsguld om den som omsätter investeringsguldet till den beskattningsbara personen är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §, 2. förvärv eller import av annat guld än investeringsguld som därefter av näringsidkaren eller för hans räkning omvandlas till investeringsguld, eller 2. förvärv eller import av annat guld än investeringsguld som därefter av den beskattningsbara personen eller för dennes räkning omvandlas till investeringsguld, eller 3. förvärv av tjänster som innebär en förändring av form, vikt eller finhalt på guld, inbegripet investeringsguld. 11 d § Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en näringsidkare, som framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld, rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import av varor eller tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om omsättningen hade varit skattepliktig. Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskattningsbar person, som framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld, rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import av varor eller tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om omsättningen hade varit skattepliktig. 11 e § Andra än utländska företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, 4 d eller 4 e om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. Andra än utländska beskattningsbara personer har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, 4 d eller 4 e om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. 11 f § En näringsidkare som enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket likställs med en utländsk företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c. En beskattningsbar person som enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket likställs med en utländsk beskattningsbar person har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c. 13 a § Om en utländsk företagare som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av ingående skatt i EU-landet där denne är etablerad, omfattar rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet. Om en utländsk beskattningsbar person som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av ingående skatt i EU-landet där denne är etablerad, omfattar rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet. 13 b § En utländsk företagares rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling En utländsk beskattningsbar persons rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling 1. utan att vara sådan skatt enligt denna lag, 2. om beloppet hänför sig till en omsättning av varor som enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 eller 2 eller andra eller fjärde stycket är undantagen från skatteplikt, eller 3. om beloppet hänför sig till en omsättning utomlands enligt 5 kap. 3 a § första stycket 3. 11 kap. 1 § Varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning av varor eller tjänster som görs till en annan näringsidkare eller till en juridisk person som inte är näringsidkare. Varje beskattningsbar person ska säkerställa att faktura utfärdas av den beskattningsbara personen själv eller i dennes namn och för dennes räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning av varor eller tjänster som görs till en annan beskattningsbar person eller till en juridisk person som inte är en beskattningsbar person. Varje näringsidkare ska även säkerställa att faktura utfärdas vid omsättning av Varje beskattningsbar person ska även säkerställa att faktura utfärdas vid omsättning av - nya transportmedel enligt 3 kap. 30 a § andra stycket till en privatperson, - vara enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 till en köpare i Sverige, eller - bygg- eller anläggningstjänster till en privatperson och av varor som omsätts i samband med sådant tillhandahållande. 3 § Varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för andra betalningar i förskott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till honom för en sådan omsättning som avses i 1 §. Varje beskattningsbar person ska säkerställa att faktura utfärdas av den beskattningsbara personen själv eller i dennes namn och för dennes räkning av köparen eller en tredje person, för andra betalningar i förskott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till den beskattningsbara personen för en sådan omsättning som avses i 1 §. 5 § Vid tillämpning av detta kapitel skall, i fråga om en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med skattskyldig förstås näringsidkare i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför gruppen. Vid tillämpning av detta kapitel ska, i fråga om en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med beskattningsbar person förstås den person i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför gruppen. Vad som sägs i detta kapitel om den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt avser vid omsättningar enligt första stycket det registreringsnummer till mervärdesskatt som tilldelats en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Vad som sägs i detta kapitel om säljarens respektive köparens registreringsnummer till mer-värdesskatt avser vid omsättningar enligt första stycket det registreringsnummer till mer-värdesskatt som tilldelats en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. 9 § Bestämmelserna i 8 § om fakturors innehåll får frångås och en förenklad faktura utfärdas, om 1. fakturans totalbelopp inte överstiger 2 000 kr inklusive mervärdesskatt, 1. fakturans totalbelopp inte överstiger 2 000 kronor inklusive mervärdesskatt, 2. handelsbruket inom den berörda verksamhetssektorn, administrativ praxis eller de tekniska förutsättningarna för utfärdandet av fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 8 §, eller 3. fakturan är en kreditnota som likställs med en faktura enligt 10 § tredje stycket. Första stycket gäller inte omsättningar som avses i 3 kap. 30 a § eller 5 kap. 2 § första stycket 4. Det gäller inte heller 1. om a) den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare, eller en sådan företagare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare, och a) den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person, eller en sådan beskattningsbar person som enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket likställs med en utländsk beskattningsbar person, och b) köparen är skyldig att betala mervärdesskatten, eller 2. om 13 § första stycket är tillämpligt. En förenklad faktura ska alltid innehålla följande uppgifter: 1. datum för utfärdandet, 2. identifiering av säljaren, 3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits, och 4. den skatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna, 3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits, 4. den skatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna, och 5. om fakturan är en sådan kreditnota som avses i första stycket 3, en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter i denna som ändras. 12 § Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på omsättningar av varor eller tjänster inom landet enligt 5 kap. och 9 b kap. 4 § första stycket. Första stycket gäller dock inte om 1. leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs från ett annat EU-land av en näringsidkare som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här inte med-verkar i omsättningen, och 1. leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs från ett annat EU-land av en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här inte med-verkar i omsättningen, och 2. köparen är skyldig att betala mervärdesskatten. Trots vad som anges i andra stycket gäller första stycket i de fall faktura utfärdas av köparen. 11 a kap. 1 § Den som ska säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras gäller även fakturor som en näringsidkare tagit emot. Den som ska säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras gäller även fakturor som en beskattningsbar person tagit emot. I bokföringslagen (1999:1078) finns bestämmelser om arkivering av räkenskapsinformation för fysiska och juridiska personer som är bokföringsskyldiga. Den som inte är bokföringsskyldig men som omfattas av skyldigheten att bevara fakturor enligt första stycket, ska tillämpa bestämmelserna om former för bevarande av fakturor i 7 kap. 1 § och 6 § bokföringslagen samt platsen för bevarande av fakturor i 7 kap. 2-4 §§ bokföringslagen. 13 kap. 15 a § Om den utgående skattens belopp enligt 11 kap. 11 § första stycket angetts i flera valutor i en faktura, ska den skattskyldige vid redovisning av skatten utgå från det skattebelopp som angetts i svenska kronor eller, om den egna redovisningen är i euro, det skattebelopp som angetts i euro. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk företagare som har sin redovisning i euro. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk beskattningsbar person som har sin redovisning i euro. 19 kap. Återbetalning till vissa utländska företagare som är etablerade i andra EU-länder Återbetalning till vissa utländska beskattningsbara personer som är etablerade i andra EU-länder 1 § En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den åter-betalningsperiod som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där före-tagaren är etablerad. En utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den återbetalningsperiod som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där den beskattningsbara personen är etablerad. Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får företagaren under återbetalningsperioden inom landet ha omsatt Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får den beskattningsbara personen under återbetalningsperioden inom landet ha omsatt 1. transporttjänster eller stödtjänster till dessa som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § första stycket 4, 30 a § tredje stycket, 30 e, 31, 31 a eller 32 § eller 9 c kap. 1 §, eller 2. varor eller tjänster som köparen är skattskyldig för enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c. En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. En utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. 8 § En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EU-land där den utländska företagaren är etablerad. En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EU-land där den utländska beskattningsbara personen är etablerad. En ansökan ska anses ingiven till den behöriga myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§. Återbetalning till utländska företagare som inte är etablerade i något EU-land Återbetalning till utländska beskattningsbara personer som inte är etablerade i något EU-land 22 § En utländsk företagare som inte är etablerad i något EU-land och som vill få återbetalning av in-gående skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skatte-verket. En utländsk företagare som inte är etablerad i något EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. En utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket. En utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. 25 § Ansökan enligt 22 § ska göras på en blankett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avser den ingående skatten förvärv ska till ansökan fogas 1. faktura i original, 2. ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är näringsidkare, och 2. ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är en beskattningsbar person, och 3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning. Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till Skatteverket. Avser den ingående skatten import ska till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller av dennes ombud. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om de krav som ställs på det intyg som avses i andra stycket 2. Återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige Återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder från beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige 31 § En näringsidkare som är etable-rad i Sverige, men inte i det EU-land där återbetalning av mer-värdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i enlighet med det landets tillämp-ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast-ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska rikta en ansökan om återbetalning till det landet. En beskattningsbar person som är etablerad i Sverige, men inte i det EU-land där återbetalning av mervärdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i enlighet med det landets tillämp-ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast-ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska rikta en ansökan om återbetalning till det landet. Sökanden ska ge in ansökan till Skatteverket genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål. 34 § Den som utan att omfattas av 1 § vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket enligt 35 och 36 §§. Första stycket gäller även en utländsk företagare som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244). Första stycket gäller även en utländsk beskattningsbar person som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244). Vad som föreskrivs i 24 § om minsta belopp för en ansökan om återbetalning gäller även för en ansökan enligt andra stycket. 20 kap. 1 § Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket av någon annan än sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 §. Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket av någon annan än en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 §. Beslut som Skatteverket har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 5-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 28 § får överklagas hos Förvaltningsrätten i Falun. Beslut som Skatteverket har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 5-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 28 § får överklagas till Förvaltningsrätten i Falun. Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvudmannen. Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas till den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvudmannen. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket ska ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket. 2 § Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Vad som sägs i första stycket gäller inte omprövningsbeslut enligt 19 kap. 17 och 18 §§. 3 § Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk företagare som varken är etablerad i något EU-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats. Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk beskattningsbar person som varken är etablerad i något EU-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) att 5 kap. 3 §, 6 kap. 1-3 och 5 §§, 7 kap. 1 §, 26 kap. 31 §, 38 kap. 3 §, 39 kap. 14 §, 41 kap. 3 § och 59 kap. 1 och 23 §§ samt rubrikerna närmast före 6 kap. 2 § och 59 kap. 23 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 3 § Om Skatteverket har beslutat att näringsidkare får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Om Skatteverket har beslutat att beskattningsbara personer får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos huvudmannen. 6 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ombud för en utländsk företagare (2 och 3 §§), och - ombud för en utländsk beskattningsbar person (2 och 3 §§), och - deklarationsombud (4-8 §§). I 38 kap. 3 § andra stycket 3 finns en bestämmelse om ombud för ett dödsbo. Ombud för en utländsk företagare Ombud för en utländsk beskattningsbar person 2 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av företagaren svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. En utländsk beskattningsbar person som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av den beskattningsbara personen svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos ombudet. 3 § En utländsk företagare behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där företagaren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i En utländsk beskattningsbar person behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där den beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i 1. kapitel V, med undantag av artikel 27.4, i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92, 2. rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, samt 3. rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. 5 § Ett deklarationsombud får 1. lämna deklaration, men bara elektroniskt, 2. ta del av de deklarations- och skattekontouppgifter som den deklarationsskyldige har direktåtkomst till, 3. komplettera lämnade uppgifter i en deklaration, och 4. begära anstånd med att lämna deklaration. Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk företagare som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarations-ombudet dock inte företräda företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk beskatt-ningsbar person som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarationsombudet dock inte företräda denne i frågor som gäller mervärdesskatt. 7 kap. 1 § Skatteverket ska registrera 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag, 2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, 3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag för den som är skattskyldig bara på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag, 4. den som utan att omfattas av 19 kap. 1 § mervärdesskattelagen har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ samma lag, 5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen, 6. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5, 6. en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5, 7. en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 7. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EUland som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 8. den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen, 9. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, 10. den som är skattskyldig enligt a) lagen (1972:820) om skatt på spel, b) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, c) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., d) lagen (1991:1482) om lotteriskatt, e) 10 eller 13 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt, f) 9 eller 12 § eller 15 § första stycket lagen (1994:1564) om alkoholskatt, g) 4 kap. 3 eller 6 § eller 9 § första stycket eller 12 § första stycket 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi, h) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, i) lagen (1999:673) om skatt på avfall, j) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer, eller k) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., och 11. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4-6 §§. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. 26 kap. 31 § Om en sådan näringsidkare som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. Om den som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisnings-periodens utgång, i januari senast den 17. 38 kap. 3 § Uppgifter enligt 2 § ska undertecknas av den uppgiftsskyldige eller behörig ställföreträdare. Uppgifterna får undertecknas av ett ombud i följande fall: 1. Ett deklarationsombud får underteckna uppgifter i en deklaration som lämnas elektroniskt. 2. Ett ombud för en utländsk företagare får underteckna upp-gifter i en mervärdesskatte-deklaration. 2. Ett ombud för en utländsk beskattningsbar person får under-teckna uppgifter i en mervärdes-skattedeklaration. 3. En dödsbodelägare som är ombud för ett dödsbo får underteckna uppgifter i en deklaration. 39 kap. 14 § En näringsidkare som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen. En beskattningsbar person som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen. Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1, 3 § första stycket 2, 5 § 2 a och 6 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska även tillämpas vid transaktioner som avses i första och andra styckena. 41 kap. 3 § Revision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering, 4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt, 5. sådant ombud för en utländsk företagare som avses i 6 kap. 2 §, 5. sådant ombud för en utländsk beskattningsbar person som avses i 6 kap. 2 §, 6. sådan representant som avses i 16 a § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 15 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 9 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 7. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, 8. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, 9. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, och 10. den som har ansökt om godkännande som registrerad avsändare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2-6 §§), - ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7-9 §§), - betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), - ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), - företrädaransvar (12-21 §§), - ansvar för redare (22 §), - ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och - indrivning och preskription (26 och 27 §§). Ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp Ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp 23 § Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan näringsidkare som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid näringsidkaren varit medlem i gruppen. Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan beskattningsbar person som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid den beskattningsbara personen varit medlem i gruppen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 6, 8-10 och 25 §§ lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster i de fall tjänsten tillhanda-hålls - av en icke-etablerad närings-idkare, - till en person som inte är näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadig-varande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land. Denna lag gäller redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster i de fall tjänsten tillhanda-hålls - av en icke-etablerad beskattningsbar person, - till en person som inte är en beskattningsbar person men som är etablerad, bosatt eller stadig-varande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land. 2 § I denna lag avses med icke-etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, I denna lag avses med icke-etablerad beskattningsbar person: en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska tjänster enligt 5 kap. 18 § 12 mervärdesskattelagen (1994:200), motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag. 4 § Skatteverket ska fatta beslut om att identifiera en icke-etablerad näringsidkare som skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag (identifieringsbeslut) om Skatteverket ska fatta beslut om att identifiera en icke-etablerad beskattningsbar person som skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämm-elserna i denna lag (identifieringsbeslut) om 1. näringsidkaren ansöker om det, 1. den beskattningsbara personen ansöker om det, 2. mervärdesskatten avser tillhandahållanden av elektroniska tjänster som ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land, 3. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 3. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är en beskattningsbar person men som är etablerad, bosatt eller stadig-varande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 4. det inte redan har fattats ett motsvarande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, och 5. näringsidkaren inte är eller ska vara registrerad för mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. 5. den beskattningsbara personen inte är eller ska vara registrerad för mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. 6 § Om en näringsidkare som är skattskyldig i Sverige för tjänster som omfattas av 4 § har ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land, ska näringsidkaren redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. Om en beskattningsbar person som är skattskyldig i Sverige för tjänster som omfattas av 4 § har ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land, ska den beskattningsbara personen redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. 8 § Om en näringsidkares verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska näringsidkaren underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifiering har ändrats. Om en beskattningsbar persons verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska den beskattnings-bara personen underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifiering har ändrats. 9 § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut om näringsidkaren Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut om den be-skattningsbara personen 1. enligt egen anmälan inte längre tillhandahåller elektroniska tjänster eller om det på annat sätt kan antas att denna verksamhet har upphört, 2. inte längre uppfyller övriga krav i 4 §, eller 3. vid upprepade tillfällen har brutit mot bestämmelserna i denna lag. 10 § En näringsidkare som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en e-handelsdeklaration. Deklaration ska lämnas även om näringsidkaren inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. En beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en e-handelsdeklaration. Deklaration ska lämnas även om den beskattningsbara personen inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. 25 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag ska i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Om Skatteverket begär det, ska näringsidkaren göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Om Skatteverket begär det, ska den beskattningsbara personen göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Underlaget ska bevaras i tio år efter utgången av det år då den transaktion som underlaget avser utfördes. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 och tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av juni 2013. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2012:836) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 vad gäller 5 kap. 3 § och i övrigt den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3 Ärendet och dess beredning Europeiska kommissionen (kommissionen) har i juni 2008 inlett ett fördragsbrottsförfarande mot Sverige. Kommissionen har i en formell underrättelse ansett att den svenska mervärdesskattelagen (1994:200) inte står i överensstämmelse med rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet eller direktivet) avseende definitionerna av de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet (dnr Fi2008/4218). Den svenska regeringen har i sitt svar till kommissionen inte helt och hållet delat kommissionens bedömning. I december 2008 tillkallades två utredare med uppdrag att göra en översyn av mervärdesskattereglerna avseende bl.a. begreppet yrkesmässig verksamhet i förhållande till begreppet ekonomisk verksamhet (Fi 2008:D). Uppdraget redovisades i promemorian Mervärdesskatt för den ideella sektorn, m.m. (Ds 2009:58), som överlämnades till Finansdepartementet i november 2009. Promemorian har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2009/7128). Sedan promemorian överlämnades har det gjorts relativt omfattande förändringar i mervärdesskattelagen bl.a. på grund av det så kallade momspaketet (prop. 2009/10:15 och prop. 2010/11:28) och nya faktureringsregler (prop. 2011/12:94). I Finansdepartementet har det därför utarbetats en ny promemoria, Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2 och en förteckning över remissinstanserna i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (Fi2012/4343). Flera remissinstanser tar upp att en bredare översyn av struktur och begreppsanvändning i mervärdesskattelagen bör göras. Någon sådan fullständig översyn av mervärdesskattelagen är emellertid inte möjlig att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende. I syfte att göra en rättelse vad avser ikraftträdandedag för lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi föreslås i denna proposition en ändring av ikraftträdandebestämmelsen till den lagen. Beredning av förslaget har ägt rum under hand med Skatteverket. Lagrådet Regeringen beslutade den 28 februari 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter har tillgodosetts och behandlas i avsnitt 6.4. Vissa språkliga ändringar har gjorts i förhållande till lagrådsremissens lagförslag. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi innebär att en bestämmelse i 5 kap. 3 § ska träda i kraft den 1 juli i stället för den 1 januari 2013. Författningstekniskt och även i övrigt är förslaget av sådan beskaffenhet att Lagrådets granskning skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget. 4 Bakgrund Inför Sveriges EU-inträde den 1 januari 1995 gjordes en anpassning av mervärdesskattelagen (1994:200) till de gemensamma mervärdesskattereglerna. Det EU-rättsliga regelverket för mervärdesskatt finns huvudsakligen i mervärdesskattedirektivet. De i direktivet använda begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet är av grundläggande betydelse för att avgränsa tillämpningsområdet för mervärdesbeskattningen samt bestämma skattesubjektens rättigheter och skyldigheter. Begreppen har unionsrättsliga definitioner och ska tolkas lika i samtliga medlemsstater. Sättet att i mervärdesskattelagen definiera motsvarande begrepp, dvs. yrkesmässig verksamhet, skiljer sig i formellt hänseende från direktivet. År 1999 tillsatte regeringen en utredning för att bland annat se över reglerna om skattskyldighet och yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen (dir. 1999:10). I betänkandet Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv (SOU 2002:74) redovisade utredningen de skillnader som, enligt utredningens uppfattning, förelåg mellan direktivet och den svenska lagstiftningen. Utredningen föreslog bland annat att begreppet beskattningsbar person skulle införas i mervärdesskattelagen och att lagen i vissa avseenden skulle omstruktureras. Förslagen har inte lett till någon lagändring. Kommissionen har i en formell underrättelse 2008 anfört att den svenska lagen inte är förenlig med direktivet avseende definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet och hänvisat till den bedömning som gjordes i det ovan nämnda betänkandet. Som regeringen anför i sitt svar på den formella underrättelsen har diskrepansen mellan definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i direktivet och begreppet yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen i praktiken undanröjts sedan flera år genom att svenska domstolar och myndigheter gör en EU-konform tolkning av mervärdesskattelagen (dnr Fi2008/4218). För att undanröja osäkerhet om tolkningen och innebörden av mervärdesskattelagen bör dock utformningen av de svenska reglerna ses över. I detta lagstiftningsärende behandlas förslag om införande av de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet samt följdändringar med anledning härav i syfte att formellt anpassa lagstiftningen till mervärdesskattedirektivet. Förslaget innebär en teknisk anpassning av terminologin i mervärdesskattelagen så att den på flera områden stämmer bättre överens med utformningen i mervärdesskattedirektivet. Förslaget påverkar inte den mervärdesskatterättsliga behandlingen av ideella föreningar. Kommissionen har i en formell underrättelse riktat klagomål mot utformningen av den svenska lagstiftningen i fråga om mervärdesskatterättslig behandling av ideella föreningar (dnr Fi2008/4219). I den frågan pågår det för närvarande en dialog med kommissionen. Frågan behandlas därför inte i detta sammanhang. 5 Gällande rätt 5.1 Svensk rätt I 1 kap. 1 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), förkortad ML, anges att mervärdesskatt ska betalas till staten vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Av 2 kap. 1 § ML framgår att omsättning av vara eller tjänst innebär att en vara överlåts mot ersättning eller att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. Vidare avses med omsättning att en vara eller tjänst tas i anspråk genom uttag. Även överföring av en vara från Sverige till ett annat EU-land ska under vissa omständigheter jämställas med omsättning. Enligt huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 ML är en verksamhet yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Definitionen av begreppet yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen har således en koppling till vad som utgör näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen. Enligt 13 kap. 1 § första stycket IL avses med näringsverksamhet förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. I uttrycket förvärvsverksamhet ligger att syftet med verksamheten ska vara att den ska ge ett ekonomiskt utbyte (vinst). Det avgörande är inte att verksamheten går med vinst varje år utan om syftet är att den ska ge ekonomiskt utbyte eller vinst. Den omständigheten att en verksamhet går med underskott år efter år kan dock vara en omständighet som tyder på att det saknas syfte att verksamheten ska ge ekonomiskt utbyte eller vinst. Uttrycket utgör en avgränsning mot hobbyverksamhet (som beskattas som inkomst av tjänst) och inkomstslaget kapital. Att verksamheten ska bedrivas yrkesmässigt innebär att den ska bedrivas regelbundet och varaktigt samt att den ska ha en viss omfattning. Detta kriterium utgör i första hand en avgränsning mot inkomstslaget kapital. Kriteriet att verksamheten ska bedrivas självständigt innebär att den inte får ha karaktären av anställning. Detta kriterium utgör en avgränsning mot inkomstslaget tjänst. Av 13 kap. 1 § andra stycket IL framgår att vid bedömningen av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet. Syftet med bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 januari 2009, är att göra det möjligt för fler att få sin verksamhet bedömd som näringsverksamhet (prop. 2008/09:62, s. 22). Till näringsverksamhet i inkomstskatterättsligt hänseende räknas enligt 13 kap. 1 § tredje stycket IL alltid innehav av näringsfastighet, näringsbostadsrätter och avverkningsrätt till skog. Huvudregeln om yrkesmässig verksamhet i 4 kap. 1 § 1 ML utvidgas genom 4 kap. 1 § 2 ML. Enligt 4 kap. 1 § 2 ML är en verksamhet yrkesmässig om den bedrivs i former jämförliga med en till näringsverksamhet hänförlig rörelse under förutsättning att omsättningen under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Bestämmelsen innebär att bedömningen, i detta fall, inte har någon koppling till inkomstbeskattningen och sker på grundval av mervärdesskatterättsliga överväganden. Den är tillämplig på sådana verksamheter där det med viss regelbundenhet förekommer transaktioner men där kraven för näringsverksamhet inte är uppfyllda. Regeln torde ha införts för att verksamheter där det med viss regelbundenhet förekommer skattepliktiga transaktioner skulle kunna anses som yrkesmässig, och i syfte att upprätthålla konkurrensneutraliteten (jfr prop. 1973:163, s. 30 f. och 62). Konsekvensen av bestämmelsen är således att begreppet yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen utvidgas i förhållande till vad som utgör näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen. Utöver bestämmelsen i 4 kap. 1 § ML finns det kompletterande bestämmelser om yrkesmässig verksamhet i bl.a. 4 kap. 2-5 §§ ML. Begreppet näringsidkare används i en rad bestämmelser i mervärdesskattelagen, exempelvis i reglerna om omsättningsland. Det finns inte någon definition av begreppet i lagen. Med näringsidkare avses enligt förarbetena varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig (prop. 1994/95:57, s. 161). Begreppet motsvarar det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person och tolkas i enlighet med EU-rätten. Som exempel kan nämnas Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 2007 ref. 57, där domstolen fann att en idrottsförening är att betrakta som en näringsidkare vid bedömningen av omsättningsland för en tjänst, enligt dåvarande 5 kap. 7 § ML. Domstolen konstaterade att begreppet näringsidkare inte definieras i mervärdesskattelagen och att det därför saknas skäl att tolka bestämmelsen på annat sätt än motsvarande begrepp i den regel i det s.k. sjätte direktivet (numera ersatt av mervärdesskattedirektivet) som den avser att genomföra. Med begreppet näringsidkare ska, enligt domstolen, avses detsamma som med direktivets begrepp skattskyldig person (dvs. beskattningsbar person i mervärdesskattedirektivet). Bedömningen av om yrkesmässig verksamhet föreligger görs utifrån det EU-rättsliga begreppet ekonomisk verksamhet, när denna tolkning är möjlig med hänsyn till den svenska lagregelns tolkningsutrymme. EU-konform tolkning görs oavsett om det är till fördel eller nackdel för den enskilde. I de fall mervärdesskattelagen inte ger utrymme för en tolkning i enlighet med EU-rätten tillämpas direktivet med direkt effekt, om en sådan tillämpning är till fördel för den enskilde. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett överklagat förhandsbesked (RÅ 2010 ref. 54) prövat en fråga avseende verksamhet i en ideell förening som inte var yrkesmässig enligt 4 kap. 8 § ML och på den grunden inte omfattades av mervärdesskatt. Föreningen begärde att bli skattskyldig för vissa tillhandahållanden avseende idrottstjänster och åberopade att bestämmelsen om beskattningsbar person i artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet har direkt effekt. Domstolen fann att föreningen visserligen var att betrakta som en beskattningsbar person enligt mervärdesskattedirektivet men att tillhandahållandena skulle undantas från mervärdesskatt i enlighet med artikel 132.1 m i direktivet. Domstolen konstaterade att trots att mervärdesskattelagen har en avvikande reglering leder en tillämpning av bestämmelserna i lagen fram till det resultat som avses i direktivet, nämligen att tillhandahållandena inte ska bli föremål för mervärdesskatt. 5.2 EU-rätt Enligt artikel 2.1 a i mervärdesskattedirektivet ska mervärdesskatt tas ut när varor levereras mot ersättning inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap. Motsvarande gäller enligt artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet när tjänster tillhandahålls. Begreppet beskattningsbar person definieras i artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet. I den bestämmelsen anges följande. Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet. Det gemensamma mervärdesskattesystemet bygger på en enhetlig definition av begreppet beskattningsbar person. Begreppet har samma betydelse i samtliga bestämmelser i mervärdesskattedirektivet. Frågan om en fysisk eller juridisk person är att anse som en beskattningsbar person mervärdesskattemässigt avgörs enbart på grundval av de kriterier som anges i mervärdesskattedirektivet. Vidare gäller att begreppet ska ges en vid tillämpning (se bland annat EG-domstolens dom den 4 december 1990 i mål C-186/89, W. M. van Tiem mot Staatssecretaris van Financiën, REG 1990 s. I-4363). Begreppet är tänkt att säkerställa ett brett och neutralt tillämpningsområde för mervärdesskatten. Vad som avses med ekonomisk verksamhet Det som är avgörande vid bedömningen av om någon är en beskattningsbar person är att ekonomisk verksamhet bedrivs självständigt. Bedömningen tar således huvudsakligen sikte på verksamhetens karaktär. Bestämmelsen innebär att juridiska och fysiska personer ska behandlas på samma sätt om de i övrigt uppfyller rekvisiten. Den juridiska formen saknar således i princip betydelse. Däremot är det av avgörande betydelse att en beskattningsbar person också "agerar i denna egenskap". Uttrycket innebär att om en beskattningsbar person företar transaktioner i egenskap av privatperson eller slutkonsument faller dessa transaktioner utanför mervärdesskattens tillämpningsområde. Vidare kan offentligrättsliga organ som bedriver myndighetsutövning, under vissa förutsättningar, anses som icke beskattningsbara personer (se artikel 13 i mervärdesskattedirektivet). Därmed faller således även dessa transaktioner utanför mervärdesskattens tillämpningsområde. Kravet att verksamheten ska bedrivas självständigt är viktigt för gränsdragningen mot annan verksamhet. Villkoret utvecklas närmare i artikel 10 i mervärdesskattedirektivet. I bestämmelsen anges att genom att den ekonomiska verksamheten ska bedrivas självständigt utesluts anställda och andra personer från beskattning i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av andra rättsliga band som skapar ett anställningsförhållande vad beträffar arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar. EG-domstolen har i dom den 26 mars 1987 i mål 235/85, kommissionen mot Nederländerna, REG 1987 s. 1471, och i dom den 25 juli 1991 i mål C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla mot Recaudadores de Tributos de las Zonas primera y segunda, REG 1991 s. I-4247, funnit att notarius publicus respektive skatteuppbördsmän som utförde sina verksamheter på eget ansvar och på egen bekostnad var att betrakta som självständiga även om myndigheten utövade disciplinär tillsyn och behöll visst ansvar. I en dom den 18 oktober 2007 i mål C-355/06, J. A. van der Steen mot Inspecteur van de Belastingdienst Utrecht-Gooi/kantoor Utrecht, REG 2007 s. I-8863 fann EG-domstolen att en fysisk person som var ensam aktieägare och anställd i ett skattskyldigt bolag och som utförde samtliga arbetsuppgifter i bolaget inte själv kunde anses bedriva självständig verksamhet. I artikel 9.1 i direktivet anges även att verksamheten ska bedömas "oberoende av dess syfte eller resultat". Trots detta kan man säga att ett förvärvssyfte måste föreligga, nämligen en avsikt att företa beskattningsbara transaktioner. Att de avsedda transaktionerna är undantagna från skatteplikt saknar i och för sig betydelse i detta skede, men aktualiseras vid avgörandet av om skatt ska betalas och om avdragsrätt föreligger. Uttrycket är snarast att betrakta som ett klargörande av att det är verksamhetens karaktär och inte dess syfte som är relevant. Uttrycket har således endast ett förtydligande syfte och är av sekundär betydelse, jfr generaladvokatens yttrande i mål 89/81, Staatssecretaris van Financiën mot Hong-Kong Trade Development Council, REG 1982 s. 1277. Av exemplifieringen i artikel 9.1 framgår att all verksamhet av producenter, handlare och tjänstetillhandahållare, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria yrken ska betraktas som ekonomisk verksamhet. Med termen handlare torde avses alla länkar i försäljningskedjan utom producentledet, som nämns särskilt. Som exempel på vad som avses med fria yrken kan nämnas författare, konstnärer, artister och jurister. Även sådana verksamheter som utgörs av genomförandet av uppgifter som delegerats eller reglerats genom lag kan betraktas som ekonomisk verksamhet, jfr artikel 25 c i mervärdesskattedirektivet. I artikel 9.1 anges vidare att "utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav" ska anses vara ekonomisk verksamhet. För att ekonomisk verksamhet ska anses föreligga krävs således inte att inkomster faktiskt har erhållits. När det är fråga om en tillgång som på grund av sin karaktär är lämpad enbart för kommersiellt bruk kan man normalt utgå från att ekonomisk verksamhet föreligger. När det i stället är fråga om en tillgång som är lämpad för såväl privat som kommersiellt bruk beaktas alla omständigheter för att avgöra om ekonomisk verksamhet föreligger eller inte. Man kan t.ex. jämföra hur vederbörande faktiskt utnyttjar egendomen och hur motsvarande ekonomiska verksamhet vanligen utövas. Även om verksamhetens resultat i sig inte är ett avgörande kriterium kan exempelvis uthyrningstid, antalet kunder och intäkternas storlek beaktas vid denna bedömning tillsammans med övriga omständigheter i det enskilda fallet (se EG-domstolens dom den 26 september 1996 i mål C-230/94, Renate Enkler mot Finanzamt Homburg, REG 1996 s. I-4517). I en dom den 6 oktober 2009 i mål C-267/08, SPÖ Landesorganisation Kärnten mot Finanzamt Klagenfurt, REG 2009 s. I-9781 har EG-domstolen prövat frågan om externa marknadsföringsåtgärder som en delstatsorganisation inom ett politiskt parti utförde åt lokala föreningar inom partiet kunde anses utgöra ekonomisk verksamhet. Domstolen konstaterade att delstatsorganisationen för att fortlöpande kunna bedriva sin verksamhet, som gick med underskott, erhöll statligt partistöd och medlemsavgifter från de lokala föreningarna. Marknadsföringsverksamheten gav inte någon möjlighet att fortlöpande vinna intäkter. Det kunde därför enligt domstolen inte anses vara fråga om ekonomisk verksamhet. En förutsättning för att en verksamhet ska betraktas som ekonomisk verksamhet är att tillhandahållandet av varor eller tjänster sker mot någon form av ersättning. Om ersättningen inte kan fastställas kan inte heller något beskattningsunderlag fastställas. Det anses i regel vara fråga om ekonomisk verksamhet när verksamheten är fortlöpande och utförs mot ersättning till den person som tillhandahåller tjänsten eller varan (se bland annat EG-domstolens dom den 13 december 2007 i mål C-408/06, Landesanstalt für Landwirtschaft mot Franz Götz, REG 2007 s. I-11295). En person vars tillhandahållanden av varor eller tjänster alltid sker utan ersättning kan inte anses bedriva ekonomisk verksamhet (se EG-domstolens domar den 1 april 1982 i mål 89/81, Staatssecretaris van Financiën mot Hong-Kong Trade Development Council, REG 1982 s. 1277 respektive den 3 mars 1994 i mål C-16/93, R. J. Tolsma mot Inspecteur der Omzetbelasting Leeuwarden Tolsma, REG 1994 s. I-743). Att en person tar emot arvoden innebär i sig inte att verksamheten är att betrakta som ekonomisk. Det krävs dessutom att det finns ett direkt samband mellan det som tillhandahålls och det motvärde som betalas. Det måste således finnas ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer och där det vederlag som den person som tillhandahåller tjänsten tar emot utgör det faktiska motvärdet av den tjänst som tillhandahålls mottagaren. EG-domstolen har i en dom den 29 oktober 2009 i mål C-246/08, kommissionen mot Finland, REG 2009 s. I-10605 funnit att avgifter som rättshjälpstagare betalat till statliga rättshjälpsbyråer inte står i direkt samband med lämnad juridisk rådgivning, eftersom avgifterna till viss del beräknades med hänsyn till rättshjälpstagarnas inkomst och förmögenhet. Avgifterna täckte endast en del av kostnaderna för rådgivningen. Rättshjälpsbyråerna ansågs inte tillhandahålla tjänster mot vederlag och därmed inte heller bedriva ekonomisk verksamhet. Ett krav att den beskattningsbara personen ska vara regelbundet engagerad i verksamheten kan anses framgå motsatsvis av artikel 12 i mervärdesskattedirektivet. Enligt bestämmelsen tillåts medlemsstaterna att som beskattningsbar person anse även den som tillfälligtvis utför sådana transaktioner som avses i andra stycket i artikel 9.1, varvid särskilt omnämns leverans av mark för bebyggelse. Holdingbolag och viss kapitalförvaltning Intäkter enbart till följd av att en ägare utnyttjar sin äganderätt till kapitaltillgångar anses inte utgöra ekonomisk verksamhet. Ett holdingbolag som uteslutande ägnar sig åt att förvärva och äga andelar i andra bolag anses därför inte bedriva ekonomisk verksamhet. Ett sådant bolag är således inte att betrakta som beskattningsbar person, se EG-domstolens dom den 20 juni 1991 i mål C-60/90, Polysar Investments Netherlands BV mot Inspecteur der Invoerrechten en Accijnzenmål, REG 1991 s. I-3111. EG-domstolen har också i dom den 20 juni 1996 i mål C-155/94, Wellcome Trust Ltd mot Commissioners of Customs and Excise, REG 1996 s. I-3013 funnit att begreppet ekonomisk verksamhet inte omfattar köp och försäljning av aktier och andra värdepapper genom en förvaltare i samband med förmögenhetsförvaltningen i en stiftelse för välgörande ändamål. Däremot kan holdingbolag i vissa fall enligt mervärdesskattedirektivet jämställas med beskattningsbara personer. Detta gäller vid unionsrättsliga förvärv (jfr artikel 2.1 b i mervärdesskattedirektivet). Om ett holdingbolag är inblandat i förvaltningen av de ägda bolagen genom att tillhandahålla dotterbolagen administrativa, finansiella eller tekniska tjänster mot ersättning anses det bedriva ekonomisk verksamhet (se EG-domstolens dom den 27 september 2001 i mål C-16/00, Cibo Participations SA mot Directeur régional des impôts du Nord-Pas-de-Calais, REG 2001 s. I-6663). Ett holdingbolags deltagande i förvaltningen av dotterbolag utgör således ekonomisk verksamhet endast om deltagandet omfattar utförandet av transaktioner som är mervärdesskattepliktiga (EU-domstolens beslut den 12 juli 2001 i mål C-102/00, Welthgrove BV mot Staatssecretaris van Financiën, REG 2001 s. I-5679). När den ekonomiska verksamheten påbörjas eller avslutas Förberedande åtgärder kan betraktas som ekonomisk verksamhet. Redan ingående av avtal om anskaffande av tillgångar avsedda att i framtiden användas för att utföra beskattningsbara transaktioner utgör ekonomisk verksamhet. För att ekonomisk verksamhet, och avdragsrätt för ingående mervärdesskatt, ska anses föreligga krävs det att avsikten att självständigt bedriva ekonomisk verksamhet kan styrkas med objektiva omständigheter. Vid prövningen av om ekonomisk verksamhet föreligger kan t.ex. de anskaffade tillgångarnas karaktär beaktas. Den som har styrkt sin avsikt och som har sina första investeringsutgifter anses som en beskattningsbar person och har omedelbar avdragsrätt redan innan de skattepliktiga transaktionerna faktiskt har inletts (se bl.a. EG-domstolens domar den 29 februari 1996 i mål C-110/94, Intercommunale voor zeewaterontzilting [INZO] mot Belgische Staat, REG 1996 s. I-857 respektive den 8 juni 2000 i mål C-400/98, Finanzamt Goslar mot Brigitte Breitsohl, REG 2000 s. I-4321). EG-domstolen har i en dom den 3 mars 2005 i mål C-32/03, I/S Fini H mot Skatteministeriet, REG 2005 s. I-1599 funnit att avdragsrätt föreligger för en person som avslutat sin ekonomiska verksamhet men som till följd av ingånget avtal var skyldig att under en tid (fem år) fortsätta betala hyran för en lokal som tidigare använts i verksamheten. 6 Beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet 6.1 Begreppet beskattningsbar person ersätter yrkesmässig verksamhet Regeringens förslag: De unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen. Begreppet yrkesmässig verksamhet och kopplingen till inkomstskattelagen slopas. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig är positiva till förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Mervärdesskatt utgår på omsättning av vara eller tjänst som görs i en yrkesmässig verksamhet. Av den gällande huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 mervärdesskattelagen (1994:200), förkortad ML, framgår att en verksamhet är yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Yrkesmässighetsbegreppet i mervärdesskattelagen motsvaras i mervärdesskattedirektivet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet. Enligt artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet avses med beskattningsbar person den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Vidare anges att med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Slutligen framgår att utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav särskilt ska betraktas som ekonomisk verksamhet. I det unionsrättsliga mervärdesskattesystemet är begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet av grundläggande betydelse för att avgränsa tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Begreppen har getts unionsrättsliga definitioner eftersom nationella definitioner skulle motverka mervärdesskattedirektivets syfte, nämligen ett gemensamt och enhetligt mervärdesskattesystem. Kopplingen i mervärdesskattelagen till inkomstskattelagens begrepp näringsverksamhet innebär därmed i formellt hänseende en avvikelse från mervärdesskattedirektivet. Hänvisningen i mervärdesskattelagen till inkomstskatterättslig begreppsbildning kunde ha sina fördelar innan Sverige blev medlem i EU. Efter det svenska EU-inträdet innebär emellertid denna typ av bristande formell överensstämmelse i fråga om begrepp mellan mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet att tolkning och tillämpning av mervärdesskattereglerna kan försvåras. Bestämmelserna om yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen tolkas, enligt praxis, konformt med mervärdesskattedirektivet. Om en sådan tolkningsmöjlighet saknas, kan artikel 9.1 i mervärdesskatte-direktivet tillämpas med direkt effekt. Detta kan dock bara ske till fördel för den skattskyldige. Om en tillämpning av direktivet skulle vara till nackdel för den enskilde måste mervärdesskattelagen följas. Sammanfattningsvis kan konstateras att i sin nuvarande utformning avviker mervärdesskattelagen i formell mening från mervärdesskattedirektivet. I materiellt avseende leder den svenska lagstiftningen dock i praktiken till i allt väsentligt samma resultat som mervärdesskattedirektivet. I syfte att tydliggöra och därmed underlätta tillämpningen av mervärdesskattereglerna bör definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införas i 4 kap. 1 § ML. Begreppet yrkesmässig verksamhet, och kopplingen till inkomstskattelagen, bör därmed slopas. Förslaget föranleder ändringar i 4 kap. 1 § ML. 6.1.1 Definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet Regeringens förslag: Definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet utformas i enlighet med mervärdesskattedirektivet. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svenskt Näringsliv anser att begreppet "transaktioner" bör användas i stället för det föreslagna "verksamhet". Även Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har synpunkter på den språkliga utformningen. Svenska Bankföreningen välkomnar att en precisering avseende avgränsningen av ekonomisk verksamhet mot anställning, motsvarande artikel 10 i mervärdesskattedirektivet, införs. Föreningen tillägger att förslaget innebär att det kommer att finnas två olika definitioner avseende självständighet på skatteområdet, dvs. en definition i mervärdesskattelagen och en definition i 13 kap. 1 § andra stycket IL. Enligt föreningen bör begreppet självständighet kunna bedömas lika i dessa båda lagar. Hyresgästföreningen efterlyser ett förtydligande av att förslaget inte innebär någon förändring av föreningens skattemässiga situation. Skälen för regeringens förslag: I promemorian har begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet - i syfte att underlätta tolkning och tillämpning av mervärdesskattereglerna - utformats i så nära anslutning till mervärdesskattedirektivet som möjligt. Vad gäller begreppet ekonomisk verksamhet anser Svenskt Näringsliv att begreppet verksamhet är oklart och medför tolkningsproblem, varvid hänvisas till den redogörelse som lämnas av Mervärdesskatteutredningen i betänkandet Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv (SOU 2002:74). Svenskt Näringsliv påpekar att i den engelska versionen av mervärdesskattedirektivet används uttrycket "economic activity". Svenskt Näringsliv föreslår att "transaktioner" används i stället för "verksamhet" i mervärdesskattelagen. Regeringen konstaterar att Mervärdesskatteutredningen i sitt betänkande föreslog att uttrycket "ekonomisk aktivitet" skulle användas i stället för direktivets uttryck "ekonomisk verksamhet" och att "transaktioner" i vissa fall skulle användas. Syftet med de av utredningen valda uttrycken var att tydliggöra att direktivet är mer transaktionsinriktat än mervärdesskattelagen och att någon direkt parallell med verksamhetsbegreppet i den svenska skattelagstiftningen därför inte kan dras (se SOU 2002:74, del 1, s. 163 och s. 194-200). Sedan 2002 har det, som inledningsvis nämnts, skett en utveckling i praxis som innebär att mervärdesskattelagen i allt väsentligt leder till samma materiella resultat som mervärdesskattedirektivet. Detta lagstiftningsärende syftar till att förenkla tolkning och tillämpning av mervärdesskattereglerna genom att uppnå en överensstämmelse även i formellt hänseende mellan mervärdesskattelagens begrepp och motsvarande begrepp i mervärdesskattedirektivet. Mot den bakgrunden instämmer regeringen i promemorians bedömning att det är lämpligast att använda samma begrepp i mervärdesskattelagen som i mervärdesskattedirektivet. I artikel 9.1 i direktivet anges att med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Som framgår av texten i direktivet är avsikten inte att uppräkningen ska vara uttömmande. I lagförslaget i Mervärdesskatt för den ideella sektorn, m.m. (Ds 2009:58) angavs som exempel på ekonomisk verksamhet, förutom de exempel som finns i direktivet, skogsbruksverksamhet. I promemorian bedömdes det inte vara nödvändigt att i den svenska lagtexten särskilt ange skogsbruk, varför detta uttryck utelämnades. Definitionen utformades därför helt i enlighet med den svenska versionen av artikel 9.1. LRF föreslår i sitt remissvar att uttrycket jordbruksverksamhet ersätts med lantbruk, vilket enligt LRF omfattar både jord- och skogsbruk. Regeringen delar promemorians bedömning att definitionen av ekonomisk verksamhet bör utformas i så nära anslutning till mervärdesskattedirektivet som möjligt. Vidare vill regeringen framhålla att uppräkningen endast är exemplifierande. Det i promemorians lagtext föreslagna uttrycket jordbruksverksamhet bör således behållas. Definitionerna utformas därmed så att med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet. Vad gäller kriteriet att verksamheten ska bedrivas "självständigt" för att anses som ekonomisk verksamhet finns det i artikel 10 i direktivet ett förtydligande av vad som avses med självständighetskriteriet. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det i tydliggörande syfte - och för att uppnå en formell överstämmelse med direktivet även i detta hänseende - bör införas en motsvarighet till artikel 10. Den nya bestämmelsen bör utformas i enlighet med lydelsen i direktivet. Vissa avsteg från formuleringen i direktivet görs dock i syfte att uppnå ett i språkligt avseende mer tillgängligt uttryckssätt. Som Svenska Bankföreningen påpekar innebär förslaget att det kommer att finnas två olika definitioner avseende självständighet på skatteområdet, dvs. en definition i mervärdesskattelagen och en definition i 13 kap. 1 § andra stycket IL. Enligt föreningen bör dock begreppet självständighet kunna bedömas lika i dessa båda lagar. Regeringen konstaterar att någon materiell förändring inte är avsedd genom införandet av en motsvarighet till artikel 10 i direktivet. Regeringen väljer att i detta sammanhang kommentera det av Hyresgästföreningen framförda önskemålet om förtydligande av att förslaget inte innebär någon förändring av föreningens skattemässiga situation. Föreningen anför att Högsta förvaltningsdomstolen i ett avgörande (RÅ 2001 ref. 51) har funnit att en hyresgästförenings verksamhet inte är yrkesmässig. I avgörandet har Högsta förvaltningsdomstolen anfört bl.a. att den ersättning som föreningen erhållit inte kan ansetts ha lämnats för någon konkret prestation som kommit hyresgästen eller hyresvärden till del. Som framgår av avsnitt 5.2 är en förutsättning för att ekonomisk verksamhet ska anses föreligga enligt EU-rätten att det finns ett direkt samband mellan tillhandahållen tjänst och mottagen ersättning (jfr bland annat den i nämnt avsnitt angivna domen i mål C-246/08). Någon förändring av gällande tillämpning avseende kravet på samband mellan tillhandahållen tjänst och erhållen ersättning är således inte avsedd. 6.1.2 Tillfälliga leveranser av nya transportmedel Regeringens bedömning: Någon motsvarighet till artikel 9.2 i mervärdesskattedirektivet om utvidgning av begreppet beskattningsbar person till den som tillfälligtvis utför en leverans av ett nytt transportmedel bör nu inte införas i mervärdesskattelagen. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Stockholm förordar in-förande av en bestämmelse motsvarande artikel 9.2 i mervärdesskattedirektivet. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 9.2 i direktivet anges att var och en som tillfälligtvis utför en leverans av ett nytt transportmedel, som försänds eller transporteras till förvärvaren av säljaren eller av förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning ut ur en medlemsstats territorium men inom gemenskapens territorium, ska anses som en beskattningsbar person. Förvaltningsrätten i Stockholm förordar att en bestämmelse motsvarande artikel 9.2 införs i mervärdesskattelagen och påpekar att statusen som beskattningsbar person kan ha betydelse för överlåtarens rättigheter och skyldigheter. Det i direktivet åsyftade materiella resultatet avseende förvärv av nya transportmedel uppnås i princip genom gällande bestämmelser i mervärdesskattelagen. Regeringen anser mot den bakgrunden att frågan om utvidgning av begreppet beskattningsbar person till de, dvs. främst privatpersoner, som tillfälligtvis utför leveranser av nya transportmedel bör övervägas närmare och därför inte kan hanteras i detta lagstiftningsärende. 6.2 Vissa transaktioner av arbetsgivare och transaktioner från fastighet Regeringens förslag och bedömning: Specialbestämmelserna om yrkesmässig verksamhet vid vissa tillhandahållanden av arbetsgivare och vid vissa transaktioner från fastighet tas bort. Några särskilda bestämmelser om transaktioner från fastighet i vissa fall bör inte införas i mervärdesskattelagen. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att det är osäkert om begreppet beskattningsbar person fullt ut innefattar de transaktioner som i dag beskattas till följd av att de, med stöd av huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 ML och 13 kap. 1 § tredje stycket IL, görs i en yrkesmässig verksamhet. Det är även osäkert, enligt kammarrätten, om de transaktioner som i dag beskattas till följd av bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket 1 och 2 ML ryms fullt ut inom begreppet beskattningsbar person. Kammarrätten föreslår därför att den i artikel 12 i mervärdesskattedirektivet angivna möjligheten att beskatta tillfälliga transaktioner utnyttjas. Även Förvaltningsrätten i Stockholm förordar att en bestämmelse motsvarande artikel 12 i mervärdesskattedirektivet införs i syfte att undvika oklarheter i fråga om beskattningen av bl.a. transaktioner från fastigheter. Skälen för regeringens förslag och bedömning Tillhandahållande av kost åt personal Av bestämmelsen i 4 kap. 2 § ML framgår att om en arbetsgivares verksamhet i övrigt inte medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt, blir tillhandahållande av kost åt personal ansedd som yrkesmässig endast om marknadsvärdet av tjänsterna för beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Bestämmelsen, som infördes i samband med 1990 års skattereform, har sin grund i praktiska och administrativa skäl. Bestämmelsen ska även ses mot bakgrund av den anpassning av reglerna om uttagsbeskattning till det då gällande sjätte direktivet som skedde i samband med EU-inträdet. Serveringstjänsterna kom att omfattas av den nya huvudregeln om uttagsbeskattning i 2 kap. 5 § första stycket ML. Numera sker uttagsbeskattning endast avseende tillhandahållanden av tjänster åt näringsidkaren själv eller åt personalen för privat eller annat rörelsefrämmande ändamål utan ersättning. Mervärdesskattedirektivet innehåller inte någon motsvarighet till bestämmelsen. Något direkt stöd för att avgränsa skattskyldigheten genom en sådan beloppsbegränsning som anges i bestämmelsen finns inte i direktivet. Enligt regeringens uppfattning bör den föreslagna lydelsen av 4 kap. 1 § ML, dvs. en tillämpning av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet, i de allra flesta fall leda till att samma beskattningsresultat uppnås. Förslaget föranleder att 4 kap. 2 § ML upphävs. Gällande bestämmelser om transaktioner från fastighet i mervärdesskattelagen I den nu gällande huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 ML anges att en verksamhet är yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen. Enligt 13 kap. 1 § tredje stycket IL räknas som näringsverksamhet alltid innehav av näringsfastigheter, näringsbostadsrätter och avverkningsrätt till skog. Med näringsfastighet avses en fastighet som inte är privatbostadsfastighet (2 kap. 14 § IL). Med en privatbostadsfastighet avses bl.a. ett småhus med mark, under förutsättning att småhuset till övervägande del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom för permanent boende eller som fritidsbostad (2 kap. 8-13 §§ IL). Alla fastigheter som inte är privatbostadsfastighet är näringsfastighet. Vid inkomstbeskattningen klassificeras en fastighet således som antingen en privatbostadsfastighet eller en näringsfastighet. Huvudregeln vid inkomstbeskattningen är att intäkter från privatbostadsfastighet redovisas i inkomstslaget kapital och intäkter från näringsfastighet i inkomstslaget näringsverksamhet. I den gällande bestämmelsen i 4 kap. 3 § ML finns vissa kompletterande regler om yrkesmässighet avseende transaktioner från fastighet. Av 4 kap. 3 § första stycket 1 ML framgår att begreppet yrkesmässig verksamhet även omfattar sådan upplåtelse av avverkningsrätt eller avyttring av skogsprodukter för vilken ersättningen behandlas som engångsersättning för allframtidsupplåtelse enligt 45 kap. 8 § IL. Med engångsersättning avses att parterna en gång för alla har bestämt ersättningens storlek. En allframtidsupplåtelse avser obegränsad tid. Huvudregeln vid inkomstbeskattningen är att en allframtidsupplåtelse av nyttjanderätt etc. jämställs med avyttring av fastigheten. När det gäller ersättning för avverkningsrätt och 60 procent av ersättningen för avyttrade skogsprodukter i samband med en allframtidsupplåtelse kan den skattskyldige med stöd av 45 kap. 8 § IL begära att ersättningen behandlas som engångsersättning för allframtidsupplåtelse och därmed beskattas i kapital. Bestämmelsen är i princip även tillämplig på privatbostadsfastighet. Genom bestämmelsen uppnås att ersättningen omfattas av mervärdesskatt även om den vid inkomstbeskattningen redovisas i inkomstslaget kapital. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket 2 och 3 ML avser privatbostadsfastighet och har tillkommit mot bakgrund av att en sådan fastighet inte kan ingå i en näringsverksamhet (13 kap. 1 § tredje stycket IL). Enligt 4 kap. 3 § första stycket 2 ML räknas som yrkesmässig verksamhet även försäljning av vara, upplåtelse av avverkningsrätt eller rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt från fastighet som är privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 13 § IL eller från en fastighet som tillhör ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § IL. Avsikten med bestämmelsen är att den som i större omfattning avyttrar varor etc. från en fastighet ska likställas med den som driver näringsverksamhet. Det som avses är sådana fall där det vid enstaka tillfällen kan förekomma försäljning av skogsprodukter eller upplåtelse av rätt att ta sand, grus eller annan naturprodukt till betydande belopp (SOU 1989:35, del 1, s. 280). Ett begränsat tillhandahållande av varor och tjänster från nämnda bostäder eller fastigheter, t.ex. begränsad försäljning av frukt och bär från en villaträdgård, undgår följaktligen beskattning. Bestämmelsen i 4 kap. 3 § första stycket 3 ML avser uthyrning av verksamhetslokal i privatbostadsfastighet eller privatbostadsföretag. I bestämmelsen förtydligas att om en fastighetsägare eller hyresgäst medgetts frivillig skattskyldighet för uthyrning av lokal i en privatbostadsfastighet, är uthyrningen att betrakta som yrkesmässig. De transaktioner som anges i 4 kap. 3 § första stycket 2 och 3 ML omfattas av yrkesmässighetsbegreppet endast under förutsättning att ersättningen för omsättningen under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Yrkesmässigheten gäller även om motsvarande intäkter hänförs till inkomstslaget kapital och schablonbeskattas vid inkomstbeskattningen. Avsikten med gällande bestämmelser i 4 kap. 3 § ML är att utvidga vad som kan omfattas av yrkesmässighet enligt huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 ML och förtydliga vad som redan ingår i yrkesmässighetsbegreppet. Syftet är således att även omsättningar av större omfattning som inkomstskatterättsligt inte anses utgöra näringsverksamhet, och därmed inte omfattas av yrkesmässighetsbegreppet enligt den gällande huvudregeln i mervärdesskattelagen, ska falla in under mervärdesskattens tillämpningsområde. Ekonomisk verksamhet och transaktioner från fastighet Som framgår ovan (bl.a. avsnitt 6.1) anges det i artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet att med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Vidare anges att med ekonomisk verksamhet avses särskilt utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Att en tillgång ska användas på ett sätt som syftar till att ge intäkter med en viss regelbundenhet innebär att rent tillfälliga transaktioner inte omfattas. Detta kan anses framgå även underförstått av artikel 12 i mervärdesskattedirektivet. I den bestämmelsen anges det att medlemsstaterna får anse som beskattningsbar person var och en som tillfälligtvis utför en transaktion som hänför sig till sådana verksamheter som avses i artikel 9.1, särskilt bl.a. leverans av mark för bebyggelse. I mervärdesskattedirektivet läggs ingen egentlig vikt vid klassificeringen av själva innehavet av en fastighet eller rättighet eller hur fastigheten har klassificerats i andra sammanhang. I stället är det hur fastigheten används eller är avsedd att användas som avgör om det ska anses vara fråga om ekonomisk verksamhet. Att enbart innehavet i sig av en näringsfastighet utgör näringsverksamhet, och därmed yrkesmässig verksamhet enligt gällande bestämmelse i 4 kap. 1 § ML, innebär i strikt hänseende en avvikelse från mervärdesskattedirektivet. Vid den inkomsträttsliga klassificeringen av en fastighet som näringsfastighet eller privatfastighet utgår man dock från fastighetens faktiska beskaffenhet och användningssätt. För en juridisk person gäller emellertid att alla av denne ägda fastigheter anses som näringsfastigheter. Genom att begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i 4 kap. 1 § ML slopas kopplingen till inkomstskattelagen och vad som inkomstskatterättsligt utgör näringsverksamhet. Vid bedömningen av frågan om ekonomisk verksamhet föreligger vid transaktioner från fastighet, t.ex. försäljning av skogsprodukter och upplåtelse av avverkningsrätt, kan således konstateras att den inkomstskattemässiga klassificeringen av en fastighet som näringsfastighet eller privatfastighet inte i sig har någon självständig betydelse enligt EU-rätten. Mot denna bakgrund synes det till följd av införandet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i 4 kap. 1 § ML inte finnas något behov av de särskilda bestämmelserna om engångsersättning för allframtidsupplåtelse och omsättningar från privatbostadsfastighet i 4 kap. 3 § ML. Vidare finns det inte något direkt stöd i mervärdesskattedirektivet för att tillämpa en beloppsbegränsning av det slag som anges i 4 kap. 3 § ML. Kammarrätten i Sundsvall menar att det är osäkert om samtliga de transaktioner som i dag beskattas till följd av kopplingen i nuvarande 4 kap. 1 § ML till 13 kap. 1 § tredje stycket IL kommer att omfattas av mervärdesskatt. Kammarrätten menar även att det är osäkert om de transaktioner som beskattas enligt de nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket 1 och 2 ML kommer att omfattas av mervärdesskatt. Kammarrätten föreslår att den i artikel 12 i mervärdesskattedirektivet angivna möjligheten att beskatta tillfälliga transaktioner utnyttjas för nämnda transaktioner. Förvaltningsrätten i Stockholm förordar att en bestämmelse om beskattning av tillfälliga transaktioner med stöd av artikel 12 i mervärdesskattedirektivet införs i syfte att undvika de oklarheter i fråga om bl.a. transaktioner från fastigheter som, enligt förvaltningsrätten, kan aktualiseras av ändringen av 4 kap. 1 § ML och slopandet av 4 kap. 3 § ML. Förekomsten av bemyndigandet i artikel 12 i direktivet tyder enligt förvaltningsrättens uppfattning på att sådana tillfälliga transaktioner annars inte ska beskattas. Regeringen konstaterar först att några exakta riktlinjer för när försäljning från en fastighet ska vara att anse som ekonomisk verksamhet inte är möjliga att ange. Enbart det förhållandet att ersättning för omsättningen betalas med ett engångsbelopp torde dock inte i sig innebära att det är fråga om en sådan tillfällig transaktion som inte omfattas av begreppet ekonomisk verksamhet. Enligt EU-rätten (se EU-domstolens dom den 19 juli 2012 i mål C-263/11, Ainars Redlihs mot Valsts ienemumu dienests, ännu inte refererad i REG, samt däri angivna domar) ska bedömningen av om utnyttjandet av en tillgång - som exempelvis en skog - skett i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav, göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, däribland vilken typ av tillgång som det är fråga om. Om en tillgång på grund av sin karaktär uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt, är det i allmänhet tillräckligt för att det ska anses vara fråga om ekonomisk verksamhet (och följaktligen att syftet är att fortlöpande vinna intäkter). Om en tillgång på grund av sin karaktär kan utnyttjas för såväl ekonomiska som privata ändamål finns det anledning att utifrån samtliga omständigheter rörande dess utnyttjande avgöra om den utnyttjas för att fortlöpande vinna intäkter. Vid denna bedömning kan man till exempel jämföra hur vederbörande faktiskt utnyttjar tillgången med hur motsvarande ekonomiska verksamhet vanligen utövas. Om den enskilde vidtar aktiva skogsförvaltningsåtgärder genom att använda medel (eng. "mobilising resources") som liknar dem som används av en producent, handlare eller tjänsteleverantör i den mening som avses i artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet ska det anses vara fråga om ekonomisk verksamhet. Den omständigheten att försäljningen skett för att lindra konsekvenserna av en force majeure-händelse, som exempelvis en storm, innebär inte i sig att det ska anses vara fråga om tillfälligt utförda transaktioner. Inte heller den omständigheten att tillgången ursprungligen kan ha förvärvats för eget bruk utgör hinder för att anse att den därefter används i ekonomisk verksamhet. Som ovan framgår ska det vid bedömningen av om en tillgång utnyttjas i syfte att fortlöpande vinna intäkter beaktas vilken typ av tillgång det är fråga om. Att utnyttjande av en tillgång såsom skog, genom exempelvis upplåtelse av avverkningsrätt, kan ske med tidsmässigt långa mellanrum ligger i sakens natur. Mot den bakgrunden finner regeringen inte anledning att föreslå någon motsvarighet till den i artikel 12 i mervärdesskattedirektivet angivna möjligheten att beskatta tillfälliga transaktioner. Ett utnyttjande av artikel 12 skulle enligt regeringens mening däremot kunna leda till en utökad beskattning. Regeringen instämmer således i promemorians bedömning att den nya lydelsen av 4 kap. 1 § ML torde medföra att väsentligen samma materiella beskattningsresultat uppnås som vid gällande tillämpning. Förslaget föranleder ett upphävande av 4 kap. 3 § ML. 6.3 Avgränsning avseende mindre verksamheter och slopande av 30 000-kronorsgränser Regeringens bedömning: Någon generell bestämmelse om att verksamheter med en skattepliktig omsättning under en viss gräns är befriade från mervärdesskatt bör inte införas. Promemorians bedömning: Promemorian behandlar inte frågan om en generell s.k. omsättningsgräns bör införas. Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg framför att förslaget kan medföra att beskattningsbara personer som i dag omsätter varor och tjänster till ett värde understigande 30 000 kronor per år kommer att falla inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt, eftersom någon omsättningsgräns inte föreslås i promemorian. Svenskt Näringsliv, till vilket yttrande Näringslivets regelnämnd har anslutit sig, FAR, Företagarna, Sveriges Kommuner och Landsting, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenska Bankföreningen menar att slopandet av 30 000-kronorsgränserna riskerar att leda till tillämpningsproblem. De ifrågasätter antagandet i promemorian att utökad skattskyldighet endast kommer att aktualiseras för ett fåtal aktörer och föreslår att en generell omsättningsgräns införs. Skälen för regeringens bedömning: Mervärdesskattelagen tillämpas i dag på ett sätt som innebär att det materiella resultatet i allt väsentligt överensstämmer med direktivet. Eftersom tillämpningen redan i dag i allt väsentligt leder till samma resultat som direktivet, torde det föreslagna införandet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i 4 kap. 1 § ML i praktiken inte medföra någon materiell förändring i de allra flesta fall. Införandet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet föranleder slopande av det s.k. utökade yrkesmässighetsbegreppet i 4 kap. 1 § 2 ML. Enligt den bestämmelsen framgår att en verksamhet är yrkesmässig om den bedrivs i former som är jämförliga med en till näringsverksamhet hänförlig rörelse (näringsliknande former) och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Vidare innehåller specialbestämmelserna om yrkesmässighet i vissa fall i 4 kap. 2 och 3 §§ ML en beloppsbegränsning på 30 000 kronor. Även dessa bestämmelser föreslås att upphävas. Bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ ML har behandlats närmare i det föregående (avsnitt 6.2). I promemorian bedöms att genom införandet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet torde en materiell förändring främst kunna uppkomma för personer som bedriver sådan hobbyverksamhet som är att betrakta som yrkesmässig enligt gällande 4 kap. 1 § 2 ML, dvs. i näringsliknande former, men som inte omfattas av mervärdesskattesystemet eftersom omsättningen understiger 30 000 kronor per beskattningsår. Under förutsättning att en sådan aktör kan anses bedriva ekonomisk verksamhet kommer denne att omfattas av mervärdesskattesystemet, även om omsättningen understiger 30 000 kronor per beskattningsår. Av EU-rätten följer att för att avgöra om ekonomisk verksamhet föreligger får det göras en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Varje verksamhet som bedrivs av en producent, handlare eller tjänsteleverantör i den mening som avses i artikel 9.1 i direktivet anses som ekonomisk verksamhet. När det är fråga om utnyttjande av en materiell eller immateriell tillgång, t.ex. uthyrning, krävs det att verksamheten bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Beträffande en tillgång som på grund av sin karaktär är lämpad enbart för kommersiellt bruk kan man normalt utgå från att ekonomisk verksamhet föreligger. När det i stället är fråga om en tillgång som är lämpad för såväl privat som kommersiellt bruk beaktas alla omständigheter för att avgöra om ekonomisk verksamhet föreligger eller inte. Vid den bedömningen kan vikt läggas vid bl.a. den faktiska uthyrningstiden, antalet kunder och intäkternas storlek (se bl.a. den i avsnitt 5.2 omnämnda domen i mål C-230/94 Renate Enkler). Resultatet av verksamheten är således inte i sig avgörande. Även betydande försäljningar kan ske genom aktörer som agerar i egenskap av privatpersoner och som därmed inte bedriver ekonomisk verksamhet, jfr EU-domstolens dom den 15 september 2011 i de förenade målen C-180/10 och C-181/10, Jaroslaw Slaby mot Minister Finansów samt Emilian Kuc och Halina Jeziorska-Kuc mot Dyrektor Izby Skarbowej w Warszawie, ännu inte refererad i REG. Av den senast nämnda domen, som avser försäljning av mark för bebyggelse, framgår även att aktiva åtgärder genom användande av medel som liknar dem som används av en producent, handlare eller tjänsteleverantör i den mening som avses i artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet, exempelvis vidtagande av beprövade åtgärder för marknadsföring, kan vara omständigheter som talar för att ekonomisk verksamhet föreligger. I promemorian angavs som exempel på omständigheter som talar för att ekonomisk verksamhet föreligger att det finns affärsplan, ekonomiska kalkyler, bokföring, att särskilda lokaler hyrts och att det sker eller har avsatts medel för marknadsföring. Svenskt Näringsliv påpekar att det finns åtskilliga fall där verksamheter har bedömts utgöra yrkesmässig eller ekonomisk verksamhet trots en avsaknad av bl.a. affärsplan. Regeringen vill förtydliga att ovanstående uppräkning endast utgör exempel på sådana omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen av om en ekonomisk verksamhet föreligger. Av EU-rätten följer, som framgår ovan, att en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet ska göras. I promemorian gjordes bedömningen att det kan antas att utökad skattskyldighet endast kommer att aktualiseras i ett fåtal fall. Kammarrätten i Göteborg vill framhålla att förslaget kan medföra att beskattningsbara personer som i dag omsätter varor och tjänster till ett värde understigande 30 000 kronor per år kommer att falla inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt, eftersom någon omsättningsgräns inte föreslås. Svenskt Näringsliv, till vilket yttrande Näringslivets regelnämnd har anslutit sig, FAR, Företagarna, Sveriges Kommuner och Landsting, LRF och Svenska Bankföreningen anser att det är oklart hur avgränsningen av ekonomisk verksamhet ska göras, varför det finns risk för att osäkerhet och andra svårigheter uppkommer beträffande tillämpningen av begreppet när det gäller verksamheter med en omsättning under 30 000 kronor. De ifrågasätter bedömningen i promemorian att endast ett fåtal aktörer kommer att påverkas av förslaget. Svenskt Näringsliv, Företagarna samt Sveriges Kommuner och Landsting nämner härvid särskilt verksamheter inom ramen för utbildningsprogrammet "Ung Företagsamhet". Svenskt Näringsliv anger som exempel även privatpersoner som till energibolag säljer överskottselektricitet från exempelvis solceller och vindkraftverk (mikroproducenter). Svenskt Näringsliv har ingen uppgift om det totala antalet mikroproducenter men påpekar att det av uppgifter från ett energibolag framgår att det har kontakt med ett hundratal mikroproducenter. LRF menar att tveksamheter kan uppkomma avseende frågan om enskilda bedriver ekonomisk verksamhet vid försäljning av varor och tjänster från privatbostadsfastighet. Vidare anser LRF att sådan kontinuerlig korttidsuthyrning av rum i privatbostadsfastighet som är skattepliktig enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML kan bli föremål för mervärdesskatt, även om omsättningen under beskattningsåret understiger 30 000 kronor. Svenskt Näringsliv m.fl. föreslår i remissvaren att en generell omsättningsgräns införs i syfte att undvika de tillämpningssvårigheter avseende verksamheter med en omsättning som understiger 30 000 kronor som enligt dem i annat fall kan komma att uppkomma. En regel om generell omsättningsgräns innebär en möjlighet för verksamheter med en skattepliktig omsättning som understiger ett visst belopp att inte omfattas av skattskyldighet. Vad gäller de exempel på verksamheter som lämnas i remissvaren kan kommenteras i korthet följande. "Ung Företagsamhet" är ett utbildningsprogram på gymnasiet. Programmet innebär att de deltagande under ett läsår driver ett företag (ett s.k. UF-företag, som är ett enkelt bolag) i utbildningssyfte. För innevarande läsår finns det cirka 7 000 sådana företag, vilka drivs av cirka 22 000 elever. Av information som Skatteverket har publicerat på sin hemsida framgår att det vanligaste är att ett UF-företag i dag inte är skattskyldigt till mervärdesskatt, eftersom företagen inte bedöms bedriva näringsverksamhet. Om verksamheten anses bedrivas i näringsliknande former är företaget skattskyldigt till mervärdesskatt bara om omsättningen överstiger 30 000 kronor under beskattningsåret (4 kap. 1 § 2 ML). Regeringen vill betona att syftet med ifrågavarande anpassning av utformningen av bestämmelserna i 4 kap. 1 § ML inte är att i materiellt avseende förändra gällande tillämpning. De verksamheter som bedrivs inom ramen för utbildningsprogrammet "Ung Företagsamhet" bör därför även i fortsättningen i normalfallet inte omfattas av skattskyldighet. Det är, som framgår av det ovan redovisade, inte omöjligt att ett UF-företag redan i dag bedöms vara skattskyldigt till mervärdesskatt. I informationen från Skatteverket anges vidare att ett UF-företag i dag kan vara skattskyldigt till mervärdesskatt även om omsättningen inte överstiger 30 000 kronor under beskattningsåret, under förutsättning att verksamheten bedrivs varaktigt, självständigt och har en viss omfattning. I de fall verksamheten inte bedöms som näringsverksamhet redovisas eventuellt överskott av verksamheten hos delägarna som inkomst av hobby. Enligt från Skatteverket inhämtade uppgifter redovisade 92 personer födda mellan 1991 och 1995, dvs. den i sammanhanget relevanta åldersgruppen, en inkomst av hobby under 30 000 kronor i inkomstdeklaration (blankett T2) för taxeringsåret 2012. Beträffande privatpersoners försäljning av överskottselektricitet från exempelvis solceller och vindkraftverk (mikroproducenter) noteras att ett mål på detta område anhängiggjorts hos EU-domstolen. I en begäran om förhandsavgörande har en österrikisk domstol hänskjutit frågan om det utgör ekonomisk verksamhet att på eller bredvid en privatbostad driva en nätansluten solcellsanläggning utan egna lagringsmöjligheter, som tekniskt sett är utformad så att mängden producerad elektricitet varaktigt understiger den mängd som den person som driver anläggningen sammanlagt förbrukar i det egna hemmet (mål C-219/12, Finanzamt Freistadt Rohrbach Urfahr, EUT C 243, 11.8.2012, s. 3-4). Avgörandet från EU-domstolen kan komma att ge viss vägledning vid tolkningen och tillämpningen av mervärdesskattereglerna avseende eventuell skattskyldighet för mikroproducenter. När det gäller vad LRF har anfört i fråga om att diskussioner kan uppkomma om försäljning av varor och tjänster från privatbostadsfastighet utgör ekonomisk verksamhet, vill regeringen framhålla att ett begränsat tillhandahållande från en sådan fastighet, exempelvis en begränsad försäljning av frukt och bär från en villaträdgård, även i fortsättningen kommer att undgå beskattning. LRF har vidare anfört att korttidsuthyrning av rum i privatbostadsfastighet med en omsättning under 30 000 kronor kan bli att bedöma som ekonomisk verksamhet. Huvudregeln är att uthyrning av fastighet är undantaget från skatteplikt. Enligt 3 kap. 3 § första stycket 4 ML gäller dock att rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet är skattepliktig (artikel 135.2 a i mervärdesskattedirektivet). Regeringen konstaterar att i de fall uthyrningen anses som yrkesmässig verksamhet enligt den nuvarande huvudregeln i 4 kap. 1 § 1 ML, och således utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen, sker beskattning i dag även om omsättningen under beskattningsåret inte skulle överstiga 30 000 kronor. Det är endast om verksamheten anses som yrkesmässig med stöd av 4 kap. 1 § 2 ML, dvs. att den anses bedrivas i näringsliknande former, som det förutsätts att omsättningen överstiger 30 000 kronor för att skattskyldighet ska föreligga. Som redan nämnts tillämpas mervärdesskattelagen redan i dag på ett sätt som innebär att det materiella resultatet i allt väsentligt överensstämmer med direktivet. Den nya utformningen av mervärdesskattelagen kan dock, som påpekats i remissvaren, föranleda vissa gränsdragningssvårigheter avseende mindre verksamheter, dvs. främst sådana med en omsättning som inte överstiger 30 000 kronor under beskattningsåret. Enligt regeringens uppfattning bör dock svårigheterna att vid tillämpningen av de nya reglerna avgränsa vad som utgör ekonomisk verksamhet, och som således omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde, inte överdrivas. I de allra flesta fall torde beskattningsresultatet bli detsamma som vid tillämpningen av mervärdesskattelagen i dess nuvarande utformning. Regeringen lämnar därför inte förslag om införande av en omsättningsgräns på 30 000 kronor, dvs. en möjlighet till skattebefrielse för verksamheter med en skattepliktig omsättning på högst det nämnda beloppet. 6.4 Redaktionella och tekniska följdändringar Regeringens förslag: Införandet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet föranleder vissa tekniska och formella justeringar i mervärdesskattelagen. En följd av införandet är att begreppen näringsidkare, företagare och yrkesmässig verksamhet ska utmönstras. Terminologiska följdändringar föreslås i skatteförfarandelagen samt lagen om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har dock gjorts i regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting anser att bestämmelsen om begränsning av skattefriheten för viss offentlig verksamhet i 4 kap. 7 § ML ska kompletteras med förfarandebestämmelser. Civos och Arbetsgivarföreningen KFO konstaterar att förslaget i allt väsentligt inte innebär någon skillnad för de allmännyttiga ideella föreningarna och att det som i dag är mervärdesskattefritt hos en allmännyttig ideell förening blir det också i framtiden. Enligt Civos och KFO kan dock förslaget medföra att föreningarna inte längre kan åberopa direkt effekt för att välja att redovisa mervärdesskatt. Kammarrätten i Göteborg framför vissa kommentarer avseende systematiken och strukturen. Förvaltningsrätten i Malmö och Skatteverket har synpunkter på utformningen av vissa bestämmelser. Skälen för regeringens förslag Införandet av de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i 4 kap. 1 § ML medför att en rad terminologiska och redaktionella följdändringar bör göras. En sådan följdändring är att begreppet yrkesmässig verksamhet ska utmönstras även i övriga bestämmelser i mervärdesskattelagen. Begreppet bör ersättas av mervärdesskattedirektivets begrepp "beskattningsbar person", "beskattningsbar person i denna egenskap" eller "ekonomisk verksamhet". Formuleringen att en beskattningsbar person ska "agera i denna egenskap" syftar till att klargöra att om en beskattningsbar person omsätter en vara eller tjänst i egenskap av privatperson, omfattas transaktionen inte av mervärdesskattens tillämpningsområde. I vissa fall ersätts begreppet "den skattskyldige" med "beskattningsbar person". Med avseende på skattesubjekten innebär anpassningen att termerna "näringsidkare" och "företagare" ersätts av begreppet "beskattningsbar person". Terminologiska följdändringar bör även göras i skatteförfarandelagen (2011:1244) samt lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster. Genom justeringarna kommer antalet benämningar och definitioner av begrepp som är av betydelse för begreppet beskattningsbar person att reduceras i mervärdesskattelagen. Härigenom innebär anpassningen en förenkling av dagens system. Dessutom uppnås genom de tekniska justeringarna av begreppsapparaten en överensstämmelse mellan mervärdesskattereglerna i den svenska lagstiftningen och mervärdesskattedirektivet även i formellt hänseende. Tolkningsproblemen kring begreppet beskattningsbar person kan därmed bli färre genom att EU-domstolens avgöranden på ett enklare sätt kan få direkt genomslag på svenska förhållanden. Nedan behandlas först bestämmelserna i 4 kap. 4-8 §§ ML och därefter vissa frågor avseende övriga bestämmelser i mervärdesskatte-lagen. Bestämmelser i 4 kap. mervärdesskattelagen Till följd av införandet av begreppet beskattningsbar person i 4 kap. 1 § ML samt slopandet av specialbestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ ML, bör även beräkningsregeln i 4 kap. 4 § ML slopas. I den gällande bestämmelsen i 4 kap. 5 § ML föreskrivs att utländska företagares verksamhet ska anses vara yrkesmässig om verksamheten motsvarar yrkesmässig verksamhet enligt 4 kap. 1 § ML. Den föreslagna definitionen av beskattningsbar person i 4 kap. 1 § ML innehåller emellertid inte några kriterier avseende nationalitet eller etableringsort. Varken nationaliteten eller etableringsorten har således i sig någon betydelse vid bedömningen av om någon är en beskattningsbar person. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § ML bör därför slopas. Vidare gäller enligt 4 kap. 6 och 7 §§ ML att offentliga organs omsättning av varor eller tjänster i samband med myndighetsutövning inte utgör yrkesmässig verksamhet. Detta gäller dock endast under förutsättning att behandlingen inte leder till betydande snedvridning av konkurrensen. Bestämmelserna motsvarar artikel 13 i mervärdesskattedirektivet. I promemorian har i syfte att ytterligare anpassa bestämmelserna till mervärdesskattedirektivet föreslagits vissa språkliga och redaktionella ändringar. Sveriges Kommuner och Landsting anser att det uppkommit problem vid tillämpningen av bestämmelserna. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting är det därför angeläget att bestämmelserna kompletteras med regler om förfarandet, bl.a. från vilken tidpunkt konkurrens ska anses föreligga. Regeringen konstaterar att denna fråga faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende. De ändringar som föreslås i aktuella bestämmelser avser således endast språkliga och redaktionella ändringar i syfte att ytterligare anpassa bestämmelserna till mervärdesskattedirektivet. Någon materiell förändring är inte avsedd. I 4 kap. 8 § ML anges att som yrkesmässig verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket IL eller för trossamfundet enligt 7 kap. 14 § samma lag. Europeiska kommissionen har i en formell underrättelse i juni 2008 anfört att det inte är förenligt med mervärdesskattedirektivet att låta en ideell förenings eller ett registrerat trossamfunds ideella syfte och dess allmännyttiga ändamål utgöra grund för att anse att dess leveranser av varor eller tillhandahållandena av varor faller utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Den svenska regeringen har i sitt svar anfört invändningar mot kommissionens uppfattning. I denna fråga pågår det för närvarande en dialog med kommissionen. Frågan behandlas därför inte i detta sammanhang. I detta lagstiftningsärende föreslås endast en mindre redaktionell ändring för att anpassa bestämmelsen till den nya terminologin. Vidare föreslås följdändringar i 1 kap. 2 § och 5 kap. 4 § ML för att förtydliga att någon förändring av gällande tillämpning inte är avsedd. När det gäller den skattemässiga behandlingen av allmännyttiga ideella föreningar har Civos och KFO gjort gällande att förslaget kan anses medföra att det inte längre blir möjligt att - med åberopande av direkt effekt av mervärdesskattedirektivet - välja att redovisa mervärdesskatt. Regeringen konstaterar, som också anförts ovan, att någon förändring av gällande tillämpning avseende beskattningen för ideella föreningar inte är avsedd. Vidare konstaterar regeringen att principen om direkt effekt och unionsrättens företräde framför nationella rättsordningar är grundläggande inom EU-rätten. Övriga bestämmelser Följdändringar, samt smärre redaktionella och språkliga justeringar, föreslås även i ett antal bestämmelser i andra kapitel i mervärdesskattelagen. En person som inte är en beskattningsbar person betecknas i den svenska språkversionen av mervärdesskattedirektivet med termen "icke beskattningsbar person", se t.ex. artikel 45. En juridisk person som inte är en beskattningsbar person, t.ex. ett holdingbolag som uteslutande har till föremål för sin verksamhet att förvärva och äga andelar i andra bolag eller en myndighet vid myndighetsutövning, benämns i direktivet "icke beskattningsbar juridisk person", se bl.a. artikel 2. Då den i mervärdesskattelagen nu använda konstruktionen "någon som inte är" framstår som mer tillgänglig i språkligt hänseende bör denna behållas (jfr prop. 2009/10:15, s. 96 f.). Den nuvarande lokutionen "någon som inte är [en] näringsidkare" justeras så att lydelsen i stället blir "någon som inte är en beskattningsbar person". Uttrycket "juridisk person som inte är näringsidkare" ersätts följdriktigt med "juridisk person som inte är en beskattningsbar person". Det nuvarande begreppet "utländsk företagare", som definieras i 1 kap. 15 § ML, bör ersättas med "utländsk beskattningsbar person". Bestämmelserna i 2 a kap. 3 § första stycket 3 och andra stycket ML motsvarar artikel 2.1 b i i mervärdesskattedirektivet och avser unionsinterna förvärv av varor. Av bestämmelsen i direktivet framgår att säljaren ska vara "en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte har rätt till den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282-292". Detta har i den gällande lydelsen av 2 a kap. 3 § första stycket 3 ML uttryckts som att säljaren ska vara "skattskyldig till mervärdesskatt", jfr prop. 1994/95:57, s. 164. I syfte att uppnå en ökad formell överensstämmelse med direktivet föreslår regeringen att uttrycket ersätts med en formulering som närmare motsvarar den som används i direktivet. Det föreslås därmed att förvärvet ska ha gjorts från "en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte är befriad från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292" i direktivet. Vidare framgår det av bestämmelsen i direktivet, såvitt här är av betydelse, att köparen ska vara en beskattningsbar person som "agerar i denna egenskap". Skatteverket föreslår därför att 2 a kap. 3 § andra stycket 2 ML kompletteras med orden "som agerar i denna egenskap". Bestämmelsen i 2 a kap. 3 § andra stycket 2 ML justeras i enlighet med Skatteverkets förslag. En överföring av varor från ett EU-land till ett annat EU-land utan att äganderätten övergår, t.ex. transport av en vara från huvudkontoret i ett EU-land till ett fast etableringsställe i ett annat EU-land, utgör under vissa förutsättningar ett unionsinternt förvärv. Bestämmelser om överföring finns i 2 a kap. 2 § 3 och 7 § samt 2 a kap. 2 § 4 och 9 § ML och motsvarar artiklarna 17, 21 och 23 i direktivet. En förutsättning för att ett unionsinternt förvärv ska föreligga är enligt den nuvarande lydelsen av första och andra strecksatserna i 2 a kap. 7 § första stycket ML att "den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EU-land" och att "överföringen görs för denna verksamhet". I 2 a kap. 9 § ML, som kompletterar 2 a kap. 7 § ML, anges i den nuvarande lydelsen av tredje strecksatsen att "varan inte härrör från en yrkesmässig verksamhet som han bedriver i det landet". De föreslagna formuleringarna innebär att det i 2 a kap. 7 § första stycket ML i stället anges att "den som för över varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet i ett annat EU-land" och att "överföringen görs för dennes verksamhet". Vidare föreslås en ändring i tredje strecksatsen samma stycke. I 2 a kap. 9 § ML föreslås att lydelsen i tredje strecksatsen ska ändras så att det anges att "varan inte härrör från en verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver i det landet". Enligt Lagrådet är det osäkert om den verksamhet som avses kan vara av annan art än ekonomisk och om de föreslagna ändringarna därmed är avsedda att vara semantiska eller reella. När det gäller andra strecksatsen i 2 a kap. 7 § första stycket ML anser Lagrådet att verksamheten enligt de föreslagna ordalagen inte nödvändigtvis behöver vara bedriven i ett EU-land. Osäkerheten om vad förslaget är avsett att innebära bör enligt Lagrådet undanröjas under den fortsatta beredningen av lagstiftningsarbetet. I motsvarande bestämmelser i direktivet används begreppet "beskattningsbar person" ("taxable person") och lokutionen "inom ramen för [sin eller hans] rörelse" ("for the purposes of his business"; artikel 21, se även artikel 17). Begreppet "ekonomisk verksamhet" används således inte i de motsvarande direktivbestämmelserna. Enligt regeringens mening bör därför inte heller begreppet "ekonomisk verksamhet" användas i den svenska lagtexten. Någon större betydelse i praktiken bör emellertid inte de förändrade lydelserna i 2 a kap. 7 och 9 §§ ha. En förutsättning för att någon ska anses vara en beskattningsbar person är att denne bedriver ekonomisk verksamhet. Vad gäller andra strecksatsen i 2 a kap. 7 § första stycket ML följer det, enligt regeringens mening, av 2 a kap. 2 § 3 ML och bestämmelserna i övrigt att överföringen ska avse verksamhet inom EU. Spegelbilden av det unionsinterna förvärv som i den svenska lagtexten regleras i 2 a kap. ML utgörs av en överföring som likställs med en omsättning (se prop. 2001/02:28, s. 50). Att överföringen i avsändarlandet ska behandlas som en omsättning anges i 2 kap. 1 § andra stycket ML. Ett skattepliktigt förvärv i ett EU-land motsvaras således av en undantagen omsättning i ett annat EU-land. I syfte att närmare anpassa utformningen av de svenska bestämmelserna till direktivet och för att upprätthålla en viss konsekvens i formuleringarna i den svenska lagtexten bör begreppet ekonomisk verksamhet inte heller användas i den föreslagna lydelsen av 2 kap. 1 § andra stycket ML. Även i övrigt bör en viss mindre språklig ändring i den föreslagna lydelsen göras. Någon betydelse i sak torde inte den ändrade ordalydelsen i 2 kap. 1 § andra stycket ML ha. Vad gäller reglerna om vinstmarginalbeskattning för begagnade varor m.m. i 9 a kap. ML, jämfört med reglerna om unionsinterna förvärv, noterar Lagrådet att den föreslagna formuleringen i 9 a kap. 1 § första stycket 5 ML avviker från det uttryckssätt som valts i 2 a kap. 3 § första stycket 3 ML. Enligt Lagrådets mening innebär den nya formuleringen i 9 a kap. 1 § första stycket 5 ML en saklig ändring i förhållande till den nuvarande lydelsen. Bestämmelserna i 9 a kap. 1 § första stycket 5 motsvarar artikel 314 c i direktivet. Av bestämmelsen i direktivet framgår att ordningen för beskattning av vinstmarginal ska tillämpas på beskattningsbara återförsäljares leveranser av begagnade varor m.m. om varorna levererats till dem av "en annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varan omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282-292". Formuleringen i denna artikel skiljer sig, som framgår av vad som ovan angetts avseende 2 a kap. 3 § första stycket 3 ML, från ordalydelsen i artikel 2.1 b i i direktivet. Enligt regeringens mening är det rimligt att de olika uttryckssätten i artiklarna 2.1 b i och 314 c återspeglas i motsvarande bestämmelser i den svenska lagtexten. Av den nuvarande lydelsen av 9 a kap. 1 § första stycket 5 framgår att en förutsättning för att en återförsäljare ska kunna tillämpa reglerna om vinstmarginalbeskattning är att leveransen till återförsäljaren har gjorts av "en näringsidkare i ett annat EU-land om näringsidkarens omsättning understiger gränsen för redovisningsskyldighet i det landet". Den svenska lagtexten förutsätter, till skillnad från direktivet, inte att leveransen som sådan görs med tillämpning av reglerna om skattebefrielse för små företag utan endast att säljarens omsättning understiger gränsen för redovisningsskyldighet i det landet. Genom införandet av andra stycket i 9 a kap. 1 § ML kan dock skillnaden mellan den svenska lagtexten och direktivet i praktiken anses ha undanröjts (jfr prop. 2007/08:25, s. 172 f.). Mot den bakgrunden anser regeringen att den föreslagna anpassningen av 9 a kap. 1 § första stycket 5, som innebär att det numera klart framgår att omsättningen ska omfattas av befrielse från mervärdesskatt, i praktiken inte bör ha någon större betydelse i materiellt hänseende. I bestämmelsen om faktureringsskyldighet för personer som ingår i mervärdesskattegrupper i 11 kap. 5 § första stycket ML föreslår Skatteverket att begreppet skattskyldig ersätts med beskattningsbar person. Vidare föreslår verket att begreppet skattskyldig även utmönstras i andra stycket. Verket påpekar att begreppet skattskyldighet inte längre används i samband med skyldigheten att utfärda faktura. Regeringen anser att ordalydelsen i den nämnda bestämmelsen bör ändras i enlighet med verkets förslag. Även Förvaltningsrätten i Malmö har framfört en rad förslag till språkliga och redaktionella justeringar. Regeringen har beaktat förslagen. Kammarrätten i Göteborg noterar att någon anpassning till direktivets systematik och struktur kring begreppet beskattningsbar person inte föreslås. Vidare anför kammarrätten att avdragsrätten enligt mervärdesskattelagen förutsätter att förvärven görs av "den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet" (jfr 8 kap. 3 § ML), vilket innebär att nystartade verksamheter - i vilka någon skattepliktig omsättning ännu inte företagits - är hänvisade till att söka återbetalning av den ingående skatten. För återbetalning i sådant fall krävs enligt 10 kap. 9 § ML särskilda skäl. Att Skatteverket tolkar bestämmelsen EU-konformt räcker enligt kammarrättens mening inte för att anse att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person ges fullt genomslag i den svenska lagen, se bl.a. EG-domstolens dom i mål C-110/94, INZO, REG 1996 s. I-857. Kammarrätten påpekar även att förslaget inte omfattar bestämmelserna om skattskyldighet i särskilda fall i 6 kap. mervärdesskattelagen, som enligt kammarrätten snarast avser skattesubjekten, dvs. beskattningsbara personer. Som regeringen anfört inledningsvis finns det inte någon möjlighet att i detta lagstiftningsärende göra en fullständig översyn av strukturen eller terminologin i mervärdesskattelagen. När det gäller systematiken i mervärdesskattelagen avseende rätten till avdrag för ingående skatt respektive rätten till återbetalning av ingående skatt kan sägas att avdragsrätt respektive återbetalningsrätt utgör olika tekniker för att uppnå samma resultat. I 10 kap. 9 § ML anges att Skatteverket kan, när det finns särskilda skäl, besluta att den som har påbörjat en verksamhet ska ha rätt till återbetalning av ingående skatt i verksamheten innan omsättning i verksamheten förekommit. Som kammarrätten påpekar tolkar Skatteverket bestämmelsen EU-konformt. Mervärdesskattelagen leder på så sätt till samma materiella resultat som direktivet. Förslaget föranleder upphävande av 4 kap. 4 och 5 §§ samt ändringar i bl.a. 2 kap. 1 §, 2 a kap. 3, 7 och 9 §§, 4 kap. 6-8 §§, 9 a kap. 1 § och 11 kap. 5 § ML. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2013. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av pågående fördragsbrottsförfarande avseende definitionerna av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet anser regeringen att de föreslagna reglerna bör träda i kraft redan den 1 juli 2013. Äldre bestämmelser bör på sedvanligt vis fortfarande gälla för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 8 Offentligfinansiella och andra effekter Regeringens bedömning: De offentligfinansiella effekterna av förslaget bedöms vara försumbara. De allmänna förvaltningsdomstolarna påverkas i princip inte av förslaget. För Skatteverket uppkommer vissa merkostnader för anpassning. Företagen påverkas i princip inte av förslaget. Vissa aktörer, som enligt gällande utformning av mervärdesskattelagen inte omfattas av mervärdesskattesystemet, skulle dock kunna påverkas. Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Stockholm anser att förslaget initialt får antas ge upphov till ökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Skatteverket är positivt till förslaget. Verket uppskattar sina kostnader för uppdateringar av informationsmaterial m.m. avseende mervärdesskatt till cirka 370 000 kronor. Enligt verket medför förslaget även merkostnader till följd av ökad arbetsbörda vid handläggning i vissa ärenden. Regelrådet tillstyrker förslaget. Regelrådet anför att promemorian ger en god bild av syftet med förslaget och att förslaget leder till förenklingar i tillämpningen av lagen. Konsekvensutredningen bedöms emellertid som bristfällig, eftersom det, enligt rådet, saknas en fullständig beskrivning av de aktörer som kan komma att beröras av förslaget. Svenskt Näringsliv, till vilket yttrande Näringslivets regelnämnd har anslutit sig, FAR, Företagarna, Sveriges Kommuner och Landsting, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Bankföreningen ifrågasätter bedömningen i promemorian att endast ett fåtal aktörer kan komma att bli skattskyldiga. Skälen för regeringens bedömning Förslaget innebär en teknisk justering av mervärdesskattelagen (1994:200), förkortad ML, på så sätt att de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet förs in i mervärdesskattelagen. Till följd härav görs vissa ytterligare anpassningar till mervärdesskattedirektivet, bland annat genom att de i mervärdesskattelagen nu förekommande begreppen yrkesmässig verksamhet, näringsidkare och företagare utmönstras. Mot bakgrund av att det föreligger en skyldighet för myndigheter och domstolar att tolka de svenska bestämmelserna på ett EU-konformt sätt, innebär förslaget ett förtydligande i lagen av vad som redan i dag tillämpas i praxis. Förslaget innebär således i princip inte någon materiell förändring. Genom förslaget uppnås en ökad formell överensstämmelse med mervärdesskattedirektivet, vilket underlättar tolkning och tillämpning av mervärdesskattelagen. Offentligfinansiella effekter samt effekter för de allmänna förvaltningsdomstolarna och Skatteverket Förslaget bedöms få endast försumbara offentligfinansiella effekter. Förvaltningsrätten i Stockholm menar att lagstiftningsändringar som innebär att nya begrepp införs typiskt sett torde öka antalet överklaganden, varför förslaget initialt får antas ge upphov till ökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har förståelse för förvaltningsrättens resonemang, men finner - mot bakgrund av att förslaget innebär att utformningen av lagen kommer att närmare motsvara formuleringen i mervärdesskattedirektivet och därmed i sig medför en förenkling av tillämpningen - att det inte finns skäl att frångå bedömningen i promemorian. Förslaget bedöms således inte få annat än marginella effekter för de allmänna förvaltningsdomstolarna. För Skatteverket tillkommer kostnader för översyn av informations- och utbildningsmaterial m.m. Dessa kostnader, som är av engångskaraktär, uppskattas till cirka 370 000 kronor. Härtill kommer, enligt verket, merkostnader till följd av att handläggningen av skatte- och avgiftsanmälningar i vissa fall kan bli mer tidskrävande. De fall som avses är främst anmälningar från personer som ska bedriva skogsbruk men även från personer som bedriver hobbyverksamhet med en omsättning som understiger 30 000 kronor per år. När det gäller skogsbruk innebär förslaget ett slopande av den nuvarande kopplingen till inkomstskattelagen som medför att innehav av näringsfastighet alltid utgör yrkesmässig verksamhet och därmed omfattas av mervärdesskatt. I stället ska en bedömning av om ekonomisk verksamhet föreligger göras genom att hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Som ovan angavs leder förslaget till att en ökad formell överensstämmelse med mervärdesskattedirektivet uppnås, varigenom tolkning och tillämpning av mervärdesskattelagen underlättas. I materiellt hänseende bör förslaget innebära att i allt väsentligt samma beskattningsresultat uppnås som vid tillämpningen av gällande lagstiftning. Även om en viss ökad arbetsbörda uppkommer för verket vid handläggningen i vissa fall torde förslaget generellt sett underlätta verkets verksamhet. Regeringen bedömer att Skatteverkets ökade kostnader kan hanteras inom befintliga anslagsramar. Effekter för företagen och aktörer som i dag bedriver verksamhet som inte omfattas av mervärdesskatt I promemorian bedöms att förslaget i princip inte påverkar de som för närvarande anses bedriva yrkesmässig verksamhet och som därmed är mervärdesskatteskyldiga. De som främst skulle kunna påverkas av förslaget är personer som bedriver sådan hobbyverksamhet som är att betrakta som yrkesmässig enligt gällande 4 kap. 1 § 2 ML, dvs. i näringsliknande former, och som inte omfattas av mervärdesskattesystemet eftersom omsättningen understiger 30 000 kronor per beskattningsår. Det är svårt att bedöma antalet aktörer som skulle kunna komma att omfattas av skattskyldighet till mervärdesskatt. För taxeringsåret 2012 redovisade 3 368 personer en inkomst av hobby på högst 30 000 kronor i inkomstdeklaration (blankett T2). I promemorian har antagits att de flesta av dessa inte bedriver ekonomisk verksamhet, dvs. utför aktiva åtgärder genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, handlare eller tjänsteleverantör eller utnyttjar en tillgång i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav. I de fall verksamheten emellertid uppfyller kriterierna för att betraktas som ekonomisk verksamhet enligt mervärdesskattedirektivet kommer dessa aktörer att omfattas av mervärdesskattesystemet. I promemorian har antagits att utökad skattskyldighet endast skulle kunna aktualiseras för ett fåtal aktörer. Regelrådet har i sitt remissvar ansett att fler verksamheter än hobbyverksamheter kan komma att påverkas av förslaget. Enligt Regelrådet borde nystartade verksamheter, som ännu inte anses bedriva näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) på grund av ringa omsättning, i större utsträckning bli mervärdesskatteskyldiga. Detta till följd av att det enligt direktivet endast krävs avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet för att en aktör ska anses vara en beskattningsbar person och därmed omfattas av mervärdesskattesystemet. Därutöver har Regelrådet påpekat att det saknas uppgifter om antalet hobbyverksamheter som berörs av förslaget. Av dessa skäl har konsekvensutredningen ansetts vara bristfällig. Svenskt Näringsliv, Näringslivets regelnämnd, FAR, Företagarna, Sveriges Kommuner och Landsting, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Bankföreningen ifrågasätter bedömningen i promemorian att endast ett fåtal aktörer skulle kunna bli skattskyldiga. Bestämmelserna om yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen tolkas i enlighet med gällande tillämpning konformt med mervärdesskattedirektivet. I de undantagsfall där sådan tolkningsmöjlighet saknas kan bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet tillämpas med direkt effekt, förutsatt att det sker till fördel för den enskilde. När det gäller vad Regelrådet framfört avseende nystartade verksamheter kan anmärkas att för att ekonomisk verksamhet ska föreligga, och avdragsrätt för ingående mervärdesskatt medges, krävs enligt EU-rätten att avsikten att bedriva ekonomisk verksamhet kan styrkas med objektiva omständigheter. Någon exakt uppgift om antalet hobbyverksamheter som kommer att beröras av förslaget kan inte lämnas. Sammanfattningsvis anser regeringen att förslaget i de allra flesta fall leder till att samma beskattningsresultat uppnås som vid en tillämpning av mervärdesskattelagen i dess nuvarande utformning. För sådana aktörer, som tidigare inte omfattats av mervärdesskattesystemet men som nu kommer att omfattas, uppkommer en viss ökning av de administrativa kostnaderna genom att de blir skyldiga att registrera sig till och redovisa mervärdesskatt. Företagens kostnader för att fullgöra skyldigheter enligt mervärdesskattelagen har uppskattats av Skatteverket i en rapport från 2006. För företag som endast deklarerar mervärdesskatt en gång per år uppgick kostnaderna för mervärdesskattehanteringen till i genomsnitt 4 091 kronor per företag. I 2013 års penningvärde motsvarar kostnaden 4 544 kronor per företag. 9 Rättelse i kraftträdandebestämmelserna till lagen om skatt på energi Regeringens förslag: Med ändring av ikraftträdandebestämmelsen till 5 kap. 3 § lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ska denna bestämmelse träda i kraft den 1 juli 2013. Skälen för regeringens förslag: Genom lagen (2012:678) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi gjordes vissa ändringar i 5 kap. 3 § lagen om skatt på energi (se prop. 20011/12:155). I lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi gjordes därefter ytterligare ändringar i 5 kap. 3 § lagen om skatt på energi (se prop. 2012/13:27). Av misstag har de båda ändringarna kommit att få samma ikraftträdandedag. För att undvika oklarhet kring vilken lydelse av bestämmelsen som är gällande vid varje tidpunkt bör detta rättas till. Genom den nu föreslagna ändringen i lagen om skatt på energi vad avser ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi senareläggs ikraftträdandet av 5 kap. 3 § i denna lag till den 1 juli 2013. Någon ändring i sak är inte avsedd med ändringen i 5 kap. 3 § lagen om skatt på energi. Förslaget bedöms mot denna bakgrund inte ha någon praktisk betydelse. 10 Författningskommentarer 10.1 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 1 kap. 1 § Paragrafen motsvarar artikel 2.1 i mervärdesskattedirektivet. I första stycket första punkten görs en ändring med anledning av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Ändringen innebär att "yrkesmässig verksamhet" ersätts med "beskattningsbar person i denna egenskap". Formuleringen att den beskattningsbara personen ska agera "i denna egenskap" syftar till att klargöra att om en beskattningsbar person omsätter en vara eller en tjänst i egenskap av privatperson, kommer transaktionen inte att omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Om en beskattningsbar person t.ex. gör ett uttag av en vara från sin verksamhet, med eventuell uttagsbeskattning som följd, och därefter säljer varan, utför han den senare transaktionen i sin egenskap av privatperson och transaktionen omfattas inte av mervärdesskatt (se EG-domstolens den 8 mars 2001 mål C-415/98, Laszlo Bakcsi mot Finanzamt Fürstenfeldbruck, REG 2001 s. I-1831). I andra stycket har hänvisningen till definitionen av yrkesmässig verksamhet i 4 kap. bytts ut mot en hänvisning till definitionen av beskattningsbar person i samma kapitel. Med beskattningsbar person avses en person som självständigt bedriver sådan verksamhet som är att betrakta som ekonomisk verksamhet enligt 4 kap. Innebörden av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet behandlas vidare i författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 2 § I paragrafen ersätts begreppen "företagare" och "näringsidkare" med det unionsrättsliga begreppet "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. I första stycket andra punkten görs även en följdändring, i klargörande syfte, med anledning av ändringen i 4 kap. 8 §. Se författningskommentaren till den bestämmelsen. Innebörden av begreppet beskattningsbar person behandlas vidare i författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 2 d § I paragrafen ersätts begreppen "företagare" och "näringsidkare" med det unionsrättsliga begreppet "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. I paragrafen görs även språkliga ändringar. Innebörden av begreppet beskattningsbar person behandlas vidare i författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 6 § Paragrafens andra mening motsvarar artikel 24.1 i mervärdesskattedirektivet. Någon motsvarighet till de avslutande orden "i yrkesmässig verksamhet" återfinns inte mervärdesskattedirektivet och stryks därför. Eftersom såväl tillhandahållande av en tjänst som leverans av en vara endast beskattas under förutsättning att det är fråga om ekonomisk verksamhet medför justeringen inte någon förändring i sak. 9 § I andra stycket andra punkten ersätts begreppet "näringsidkare" med "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 10 § I paragrafen ersätts ordet "yrkesmässig" med "ekonomisk". Ändringen är en följd av att de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 14 och 15 §§ I paragraferna ersätts begreppen "företagare" och "näringsidkare" med det unionsrättsliga begreppet "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 2 kap. 1 § I paragrafens andra stycke, som motsvarar artikel 17 i mervärdesskattedirektivet, ersätts begreppet "näringsidkare" med "beskattningsbar person". Vidare görs vissa ändringar i syfte att ytterligare anpassa utformningen av lagtexten till direktivet. Någon förändring i sak är inte avsedd. Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. Paragrafen behandlas även i avsnitt 6.4. 2, 3, 5, 7 och 8 §§ I paragraferna ersätts uttrycket "skattskyldig" med "beskattningsbar person" och "yrkesmässig verksamhet" med begreppet "ekonomisk verksamhet". Paragraferna bygger på artiklarna 16, 18, 26 och 27 i mervärdesskattedirektivet. I dessa bestämmelser används uttrycket "beskattningsbar person" om den person som tar ut varor eller tjänster ur sin verksamhet. Ändringen är en följd av att de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 8 § tredje stycket görs även språkliga ändringar. 2 a kap. 3 § I paragrafen ersätts begreppet "näringsidkare" med "beskattningsbar person" eller "beskattningsbar person som agerar i denna egenskap". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person ersätter begreppet yrkesmässig verksamhet i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. Avseende uttrycket "i denna egenskap", se även författningskommentaren till 1 kap. 1 §. I första stycket tredje punkten ersätts uttrycket "säljare som är skattskyldig till mervärdesskatt" med dels begreppet "beskattningsbar person som agerar i denna egenskap", dels en formulering om att säljaren inte får omfattas av reglerna om skattebefrielse för små företag enligt artiklarna 282-292 i mervärdesskattedirektivet i ett annat EU-land. Genom ändringarna uppnås en förbättrad formell överensstämmelse med motsvarande bestämmelse om unionsinterna förvärv av varor i artikel 2.1 b i i mervärdesskattedirektivet. Någon förändring i sak är inte avsedd. I paragrafen görs även språkliga ändringar. Paragrafen behandlas även i avsnitt 6.4. 5 och 7 §§ I paragraferna ersätts begreppen "näringsidkare" och "yrkesmässig verksamhet" med "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 7 § behandlas även i avsnitt 6.4. 9 § Bestämmelsen motsvarar artikel 21 i mervärdesskattedirektivet och kompletterar 2 a kap. 7 §. I paragrafen ersätts kravet i första strecksatsen att den som tar i anspråk varan ska bedriva verksamhet som medför skattskyldighet här i landet med att denne ska vara en beskattningsbar person som bedriver verksamhet här i landet. I tredje strecksatsen ersätts "yrkesmässig verksamhet" med begreppet "beskattningsbar person". Syftet med ändringarna är att ytterligare anpassa bestämmelsen till motsvarande bestämmelser i direktivet. Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I paragrafen görs även språkliga ändringar. Paragrafen behandlas även i avsnitt 6.4. 3 kap. 10 b § I paragrafen ersätts begreppet "näringsidkare" med begreppet "beskattningsbar person". Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 11 a § I andra stycket byts ordet "yrkesmässig" ut mot "ekonomisk". Ändringen är en följd av att begreppet ekonomisk verksamhet införs i 4 kap. 1 §. Ändringen har inte någon materiell innebörd. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. Se även kommentaren till 4 kap. 8 §. 30 b och 30 d §§ I paragraferna ersätts begreppen "företagare" och "näringsidkare" med begreppet "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 30 f § I paragrafen, som motsvarar artikel 4 i mervärdesskattedirektivet, byts ordet "skattskyldig" ut mot "beskattningsbar". Ytterligare en anpassning till artikel 4 i direktivet görs genom tillägget av orden "som agerar i denna egenskap". Tillägget understryker att det endast är i situationer när en beskattningsbar person agerar i denna egenskap som det särskilda undantaget enligt denna bestämmelse tillämpas, se vidare författningskommentaren till 1 kap. 1 §. Ändringarna har inte någon materiell innebörd. 4 kap. 1 § Paragrafen anpassas till artiklarna 9.1 och 10 i mervärdesskattedirektivet. I nämnda artiklar definieras de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet. Ändringen innebär att det nuvarande begreppet yrkesmässig verksamhet slopas. Härigenom slopas hänvisningen till definitionen av näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Vidare slopas det utökade yrkesmässighetsbegreppet i paragrafen som avser verksamhet som bedrivs i former som är jämförliga med näringsverksamhet (näringsliknande former, främst s.k. hobbyverksamhet) om ersättningen för omsättningen överstiger 30 000 kronor per beskattningsår. Dessutom slopas specialbestämmelserna om yrkesmässig verksamhet i vissa fall i 2 och 3 §§ Syftet med ändringarna är att justera den i formell mening bristande överensstämmelsen mellan å ena sidan begreppet yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen, med dess koppling till inkomstskattelagens begrepp näringsverksamhet, och å andra sidan begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i mervärdesskattedirektivet. Eftersom mervärdesskattelagen i dag tillämpas så att den i materiellt avseende leder till i allt väsentligt samma resultat som mervärdesskattedirektivet, innebär ändringarna en anpassning till den tillämpning som redan sker. I första stycket införs en definition av begreppet beskattningsbar person som är utformad i enlighet med direktivet. Det anges att en beskattningsbar person är den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av verksamhetens syfte eller resultat. Av detta följer att varje person, fysisk eller juridisk, kan vara en beskattningsbar person. Den juridiska formen saknar således betydelse. Juridiska och fysiska personer ska behandlas på samma sätt om de i övrigt uppfyller rekvisiten. Vidare följer av definitionen att även utländska subjekt omfattas. Varken nationalitet eller etableringsort spelar således någon roll. Vidare införs i första stycket en formell motsvarighet till bestämmelsen i artikel 10 om vad som avses med att verksamhet bedrivs självständigt. Någon materiell förändring av självständighetskriteriet är inte avsedd. I syfte att uppnå ett i språkligt avseende mer tillgängligt uttryckssätt har formuleringen i direktivet till viss del frångåtts. I andra stycket införs en definition av ekonomisk verksamhet. Även den utformas i enlighet med motsvarande bestämmelse i direktivet. Ekonomisk verksamhet definieras därmed som varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Som framgår av ordalydelsen är uppräkningen inte uttömmande. Även skogsbruk och en mängd andra verksamheter omfattas således av begreppet ekonomisk verksamhet. Vidare anges i bestämmelsen, i enlighet med artikel 9, att utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav särskilt ska betraktas som ekonomisk verksamhet. Av unionsrättslig praxis framgår att begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet är avsedda att säkerställa ett brett och neutralt tillämpningsområde för mervärdesskatten, se bland annat EG-domstolens dom den 4 december 1990 i mål C-186/89, W. M. van Tiem mot Staatssecretaris van Financiën, REG 1990 s. I-4363). Kriterierna tar huvudsakligen sikte på verksamhetens karaktär. Trots vad som sägs om att verksamheten ska bedömas "oberoende av dess syfte eller resultat" kan man se det som att ett förvärvssyfte måste föreligga, nämligen en avsikt att företa beskattningsbara transaktioner. För att ekonomisk verksamhet ska anses föreligga, och till exempel avdragsrätt för ingående mervärdesskatt medges, krävs dock att avsikten att bedriva ekonomisk verksamhet kan styrkas med objektiva omständigheter. Intäkter enbart till följd av att en ägare utnyttjar sin äganderätt anses inte utgöra ekonomisk verksamhet. Ett holdingbolag som uteslutande ägnar sig åt att förvärva och äga andelar i andra bolag anses därför inte bedriva ekonomisk verksamhet och utgör därmed inte en beskattningsbar person. Om ett holdingbolag är inblandat i förvaltningen av de ägda bolagen genom att tillhandahålla dotterbolagen administrativa, finansiella eller tekniska tjänster mot ersättning anses det däremot bedriva ekonomisk verksamhet. En förutsättning för att en verksamhet ska betraktas som ekonomisk i mervärdesskattehänseende är att tillhandahållandet av varor eller tjänster sker mot någon form av ersättning. Det krävs att det finns ett direkt samband mellan det som tillhandahålls och det motvärde som betalas. Det måste således finnas ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer och där det vederlag som den person som tillhandahåller tjänsten tar emot utgör det faktiska motvärdet av den tjänst som tillhandahålls mottagaren, se bl.a. EG-domstolens dom den 29 oktober 2009 i mål C-246/08, kommissionen mot Finland, REG 2009 s. I-10605. För att avgöra om ekonomisk verksamhet föreligger får det göras en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. När det är fråga om utnyttjande av en materiell eller immateriell tillgång, t.ex. uthyrning, krävs det att verksamheten bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Om det är fråga om en tillgång som på grund av sin karaktär är lämpad enbart för kommersiellt bruk kan man normalt utgå från att ekonomisk verksamhet föreligger. När det i stället är fråga om en tillgång som är lämpad för såväl privat som kommersiellt bruk beaktas alla omständigheter för att avgöra om ekonomisk verksamhet föreligger eller inte. Man kan t.ex. jämföra hur vederbörande faktiskt utnyttjar egendomen med hur motsvarande ekonomiska verksamhet vanligen utövas. Även om verksamhetens resultat i sig inte är ett avgörande kriterium kan exempelvis den faktiska uthyrningstiden, antalet kunder och intäkternas storlek beaktas vid denna bedömning tillsammans med övriga omständigheter i det enskilda fallet, se EG-domstolens dom den 26 september 1996 i mål C-230/94, Renate Enkler mot Finanzamt Homburg, REG 1996 s. I-4517. Se även EU-domstolens dom den 15 september 2011 i de förenade målen C-180/10 och C-181/10 Jaroslaw Slaby mot Minister Finansów samt Emilian Kuc och Halina Jeziorska-Kuc mot Dyrektor Izby Skarbowej w Warszawie, ännu inte refererad i REG. Innebörden av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i EU-rätten beskrivs även i avsnitt 5.2. Förslaget behandlas i avsnitten 6.1-6.3. 6 och 7 §§ Paragraferna motsvarar artikel 13 i mervärdesskattedirektivet. De har omredigerats och ändrats i språkligt hänseende med anledning av införandet av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet i lagen. I paragraferna ersätts begreppet "yrkesmässig verksamhet" med "ekonomisk verksamhet". Någon materiell förändring är inte avsedd. Innebörden av begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet behandlas vidare i författningskommentaren till 1 §. 8 § I första stycket byts ordet "yrkesmässig" ut mot "ekonomisk". Ändringen är en följd av att de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i 1 §. En ideell förening som enbart bedriver sådan verksamhet som inte är att betrakta som ekonomisk enligt denna paragraf omfattas således inte av mervärdesskatt när den omsätter varor eller tjänster. Eftersom föreningen inte bedriver någon ekonomisk verksamhet är den inte heller en beskattningsbar person. Enligt praxis kan dock en ideell förening, vars omsättning av varor eller tjänster faller utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt med stöd av denna paragraf, vara att betrakta som en beskattningsbar person vid tillämpningen av bestämmelserna om omsättningsland och därmed vara skyldig att betala mervärdesskatt för förvärv av tjänster från utlandet, se RÅ 2007 ref. 57. För att klargöra att den nya ordalydelsen i denna paragraf inte är avsedd att förändra rådande tillämpning föreslås följdändringar i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. 4 §. Någon materiell förändring innebär således inte den nya ordalydelsen. Vad gäller begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet, se vidare författningskommentaren till 1 §. 5 kap. 2 c och 3 a §§ I paragraferna ersätts begreppen "skattskyldig", "näringsidkare" och "företagare" med "beskattningsbar" och "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 4 § I paragrafen ersätts orden "näringsidkare" och "yrkesmässig" med "beskattningsbar person" respektive "ekonomisk". Vidare görs en mindre justering i första punkten och ett tillägg i andra punkten i syfte att klargöra att någon förändring av gällande tillämpning i fråga om beskattning av ideella föreningar inte är avsedd. Se författningskommentaren till 4 kap. 8 §. Ändringarna är en följd av att de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 5-7, 9-12, 15 a-17 och 19 §§ I paragraferna ersätts begreppet "näringsidkare" med "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 15 a och 15 b §§ görs även språkliga ändringar i förtydligande syfte. 6 a kap. 1-6 §§ I paragraferna ersätts begreppet "näringsidkare" med begreppet "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 1 och 4-6 §§ görs även språkliga ändringar. 7 kap. 7 b § I paragrafen ersätts begreppen "näringsidkare" och "företagare" med "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 8 a kap. 11 § I andra stycket ersätts begreppet "näringsidkare" med "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 9 kap. 1 och 2 §§ I paragraferna ersätts begreppet "näringsidkare" med "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I paragraferna görs även språkliga ändringar. 9 a kap. 1-3, 8, 9, 13 och 14 §§ I paragraferna ersätts begreppen "skattskyldig" och "näringsidkare" med "beskattningsbar" och "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 1 § första stycket femte punkten, som motsvarar artikel 314 c i mervärdesskattedirektivet, görs en ändring i syfte att ytterligare anpassa bestämmelsen till uttryckssättet i bestämmelsen i direktivet. Paragrafen behandlas även i avsnitt 6.4. I 1, 2, 8, 9 och 14 §§ görs även språkliga ändringar. 9 b kap. 1, 2 och 4-6 §§ I paragraferna ersätts begreppet "näringsidkare" med begreppet "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 1, 2 och 5 §§ görs även språkliga ändringar. 9 c kap. 7 § I första stycket ersätts ordet "yrkesmässigt" med det unionsrättsliga uttrycket "i egenskap av beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I andra stycket görs även en språklig ändring. 10 kap. 1, 2, 11, 11 c-11 f, 13 a och 13 b §§ I paragraferna ersätts begreppen "företagare", "näringsidkare" och "yrkesmässig verksamhet" med "beskattningsbar person" och "ekonomisk verksamhet". Ändringarna är en följd av att de unionsrättsliga begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 2, 11 och 11 c §§ görs även språkliga ändringar. 11 kap. 1, 3, 5, 9 och 12 §§ Paragraferna ändras genom att begreppen "näringsidkare" och "företagare" ersätts med "beskattningsbar person". I 5 § första stycket ersätts även begreppet "skattskyldig" med "beskattningsbar person". I andra stycket samma paragraf ersätts orden "den skattskyldiges" med "säljarens respektive köparens". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Någon förändring i sak är inte avsedd. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. Den 1 januari 2013 infördes ett nytt stycke i 1 kap. 2 §, i följd varav de bestämmelser som tidigare fanns i tredje stycket numera återfinns i fjärde stycket (SFS 2012:755, se vidare prop. 2012/13:1). I 9 § andra stycket kom dock hänvisningen till 1 kap. 2 § tredje stycket att kvarstå oförändrad. Hänvisningen i paragrafen justeras. I 1, 3, 5 och 9 §§ görs även språkliga ändringar. 11 a kap. 1 § I paragrafen ersätts begreppet "näringsidkare" med begreppet "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 13 kap. 15 a § I andra stycket ersätts ordet "företagare" med "beskattningsbar person". Ändringen är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 § och ersätter begreppet yrkesmässig verksamhet. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 19 kap. 1, 8, 22, 25, 31 och 34 §§ I paragraferna ersätts begreppen "företagare" och "näringsidkare" med begreppet "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i 4 kap. 1 §. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. 20 kap. 1-3 §§ I paragraferna ersätts begreppet "företagare" med begreppet "beskattningsbar person". Ändringarna är en följd av att det unionsrättsliga begreppet beskattningsbar person införs i lagen. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 1 §. I 1 och 3 §§ görs även språkliga ändringar. 10.2 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 5 kap. 3 § I första stycket görs en följdändring med anledning av att begreppet "näringsidkare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen (1994:200). 6 kap. 1-3 och 5 §§ I paragraferna görs följdändringar med anledning av att begreppet "företagare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. 7 kap. 1 § I första stycket görs följdändringar med anledning av att begreppen "företagare" och "näringsidkare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. 26 kap. 31 § I paragrafen görs en följdändring med anledning av att begreppet "näringsidkare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. Av 30 § framgår att med det föreslagna ordet "den" avses den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor för beskattningsåret. 38 kap. 3 § I andra stycket görs en följdändring med anledning av att begreppet "företagare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. 39 kap. 14 § I första stycket görs en följdändring med anledning av att begreppet "näringsidkare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. 41 kap. 3 § I paragrafen görs en följdändring med anledning av att begreppet "företagare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. 59 kap. 1 och 23 §§ I paragraferna görs följdändringar med anledning av att begreppet "näringsidkare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster 1, 2, 4, 6, 8-10 och 25 §§ I paragraferna görs följdändringar med anledning av att begreppet "näringsidkare" ersätts med begreppet "beskattningsbar person" i mervärdesskattelagen (1994:200). I 2 § görs även en redaktionell ändring. 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Genom lagen (2012:678) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi gjordes vissa ändringar i 5 kap. 3 § lagen om skatt på energi (se prop. 20011/12:155). I lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi gjordes därefter ytterligare ändringar i 5 kap. 3 § lagen om skatt på energi (se prop. 2012/13:27). Av misstag har de båda ändringarna kommit att få samma ikraftträdandedag. Genom den nu föreslagna ändringen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna senareläggs ikraftträdandet av 5 kap. 3 § i lagen (2012:836) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Därigenom klargörs vilken lydelse av bestämmelsen som är gällande vid varje tidpunkt. På samma sätt som tidigare anges att äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Detta innebär att den lydelse av 5 kap. 3 § lagen om skatt på energi som följer av lagen (2012:678) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi gäller för förhållanden som hänför sig till tiden från och med den 1 januari 2013 till och med den 30 juni 2013. Ändringen bedöms inte ha någon praktisk betydelse. Sammanfattning av promemorian Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen I promemorian föreslås en teknisk justering av mervärdesskattelagen (1994:200) i syfte att underlätta tolkning och tillämpning av lagen. Förslaget innebär att begreppet "yrkesmässig verksamhet" tas bort och ersätts med de unionsrättsliga begreppen "beskattningsbar person" och "ekonomisk verksamhet". De nuvarande begreppen "företagare" och "näringsidkare" slopas. I vissa fall tas även begreppet "skattskyldig" bort. De särskilda bestämmelserna om yrkesmässighet vid vissa omsättningar från fastigheter och tillhandahållande av kost åt personal slopas. Förändringar av redaktionell karaktär görs i ett antal bestämmelser, bland annat avseende offentligrättsliga organ och unionsinterna förvärv av varor. Någon fullständig översyn av terminologi och struktur i mervärdesskattelagen bedöms emellertid inte vara möjlig att göra inom ramen för förevarande lagstiftningsärende. Genom förslaget uppnås en ökad formell överensstämmelse med mervärdesskattedirektivet. I materiellt hänseende leder mervärdesskattelagen, trots den bristande formella överensstämmelsen i den nuvarande utformningen, till i allt väsentligt samma resultat som mervärdesskattedirektivet. Promemorians förslag torde därför kunna komma att medföra någon förändrad beskattning endast i ett fåtal fall. Förslaget påverkar inte den mervärdesskatterättsliga behandlingen av ideella föreningar och registrerade trossamfund. I promemorian föreslås följdändringar i skatteförfarandelagen (2011:1244) och lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster. I promemorian föreslagna ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Lagförslaget i promemorian Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200) dels att 4 kap. 2-5 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska utgå, dels att 1 kap. 1, 2, 2 d, 6, 9, 10, 14 och 15 §§, 2 kap. 1-3, 5, 7 och 8 §§, 2 a kap. 3, 5, 7 och 9 §§, 3 kap. 10 b, 11 a, 30 b, 30 d och 30 f §§, 4 kap. 1 och 6-8 §§, 5 kap. 2 c, 3 a, 4-7, 9-12, 15 a-17 och 19 §§, 6 a kap. 1-6 §§, 7 kap. 7 b §, 8 a kap. 11 §, 9 kap. 1 och 2 §§, 9 a kap. 1-3, 8, 9, 13 och 14 §§, 9 b kap. 1, 2 och 4-6 §§, 9 c kap. 7 §, 10 kap. 1, 2, 11, 11 c-11 f, 13 a och 13 b §§, 11 kap. 1, 3, 5, 9 och 12 §§, 11 a kap. 1 §, 13 kap. 15 a §, 19 kap. 1, 8, 22, 25, 31 och 34 §§ samt 20 kap. 1-3 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 1 §, 5 kap. 4 §, 10 kap. 1 § samt 19 kap. 1, 22 och 31 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1§ Mervärdesskatt ska betalas till staten enligt denna lag 1. vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet, 1. vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap, 2. vid skattepliktigt unionsinternt förvärv av varor som är lös egendom, om inte omsättningen är gjord inom landet, eller 3. vid sådan import av varor till landet som är skattepliktig. Vad som utgör omsättning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör unionsinternt förvärv anges i 2 a kap. Huruvida skatteplikt föreligger för en omsättning, ett unionsinternt förvärv eller import anges i 3 kap. Vad som är yrkesmässig verksamhet anges i 4 kap. I vilka fall en omsättning anses ha gjorts inom landet anges i 5 kap. Vad som utgör omsättning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör unionsinternt förvärv anges i 2 a kap. Huruvida skatteplikt föreligger för en omsättning, ett unionsinternt förvärv eller import anges i 3 kap. Vem som anses som en beskattningsbar person anges i 4 kap. I vilka fall en omsättning anses ha gjorts inom landet anges i 5 kap. Till staten ska också betalas belopp som i en faktura eller liknande handling betecknats som mervärdesskatt, även om beloppet inte utgör mervärdesskatt enligt denna lag. 2 § Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är 1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 2-4 e: den som omsätter varan eller tjänsten, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare men är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en beskattningsbar person, - en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller - en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en annan näringsidkare som tillhandahåller en näringsidkare som avses i första strecksatsen sådana tjänster, - en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europa-parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som för-värvar varan, och 6. för import av varor a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen upp-kommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Första stycket 4 b gäller 1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till - mark- och grundarbeten, - bygg- och anläggningsarbeten, - bygginstallationer, - slutbehandling av byggnader, eller - uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och 3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012, 1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204), 2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404), 3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503), 4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602), 5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802), 6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902), 7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002), 8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med 8101-8113), eller 9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810). Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska näringsidkaren vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk företagare, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som gemenskapsvara i den förordningen. Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 2 d § Om en utländsk företagare begär det, har han rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvärvaren skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländske företagarens skattskyldighet ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska näringsidkaren vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk företagare, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. En utländsk beskattningsbar person har på begäran rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvärvaren skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländska beskattningsbara personens skattskyldighet ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. 6 § Med vara förstås materiella ting, bland dem fastigheter och gas, samt värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås allt annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet. Med vara förstås materiella ting, bland dem fastigheter och gas, samt värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås allt annat som kan tillhandahållas. 9 § Med marknadsvärde förstås hela det belopp som köparen av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där omsättningen av varan eller tjänsten äger rum, vid tidpunkten för omsättningen och i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende säljare inom landet för en sådan vara eller tjänst. Om ingen jämförbar omsättning av varor eller tjänster kan fastställas, utgörs marknadsvärdet 1. när det gäller varor, av ett belopp som inte understiger inköpspriset för varorna eller för liknande varor eller, om inköpspris saknas, självkostnadspriset, fastställt vid tidpunkten för transaktionen, eller 2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger näringsidkarens kostnad för att utföra tjänsten. 2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger den beskattningsbara personens kostnad för att utföra tjänsten. 10 § Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor eller tjänster som görs i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs här i landet. Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor eller tjänster som görs i en ekonomisk verksamhet som bedrivs här i landet. 14 § Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår 1. kalenderåret, eller 2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078). I ärenden om återbetalning av ingående skatt till sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller. I ärenden om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller. 15 § Med utländsk företagare förstås en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. Med utländsk beskattningsbar person förstås en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. 2 kap. 1 § Med omsättning av vara förstås 1. att en vara överlåts mot ersättning, eller 2. att en vara tas i anspråk genom uttag enligt 2 och 3 §§. En överföring av en vara till ett annat EU-land ska likställas med en omsättning av varan om - varan transporteras av en näringsidkare eller för dennes räkning från en yrkesmässig verksamhet som näringsidkaren bedriver inom EU, - varan transporteras av en beskattningsbar person eller för dennas räkning från en ekonomisk verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver inom EU, - överföringen görs för denna verksamhet, och - överföringen ska beskattas som unionsinternt förvärv i det andra EU-landet. Med omsättning av tjänst förstås 1. att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon, eller 2. att en tjänst tas i anspråk genom uttag enligt 5, 7 eller 8 §. 2 § Med uttag av vara förstås att den som är skattskyldig Med uttag av vara förstås att en beskattningsbar person 1. tar ut en vara ur sin verksamhet för sitt eget eller personalens privata bruk eller, om inte annat följer av andra stycket, för överlåtelse av varan utan ersättning, eller annars för användning för annat ändamål än den egna verksamheten, eller 2. för över en vara från en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ till en verksamhet som inte alls eller endast delvis medför skattskyldighet eller sådan rätt till återbetalning. Överlåtelse av varor utan ersättning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varuprover och ges för den skattskyldiges egen verksamhet. Överlåtelse av varor utan ersättning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varuprover och ges för den beskattningsbara personens egna verksamhet. 3 § Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan. Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den beskattningsbara personen har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan. Om den omsättning genom vilken den skattskyldige förvärvat varan eller, när varan förts in till Sverige av den skattskyldige, importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § tillämpas dock 2 §. Om den omsättning genom vilken den beskattningsbara personen förvärvat varan eller, när varan förts in till Sverige av den beskattningsbara personen, importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § tillämpas dock 2 §. 5 § Med uttag av tjänst förstås att den skattskyldige Med uttag av tjänst förstås att en beskattningsbar person 1. utför eller på annat sätt tillhandahåller en tjänst för sitt eget eller personalens privata bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om tjänsten tillhandahålls utan ersättning, 2. använder eller låter personalen använda en vara som hör till verksamheten för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om omsättningen eller importen av varan undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § eller om den skattskyldige haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller förhyrningen av varan, eller 2. använder eller låter personalen använda en vara som hör till verksamheten för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om omsättningen eller importen av varan undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § eller om den beskattningsbara personen haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller förhyrningen av varan, eller 3. för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som utgör en tillgång i eller har förhyrts för verksamheten och den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller, i fråga om förhyrning, av hela den ingående skatten som hänför sig till hyran. 3. för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som utgör en tillgång i eller har förhyrts för verksamheten och den beskattningsbara personen har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller, i fråga om förhyrning, av hela den ingående skatten som hänför sig till hyran. Första stycket 2 och 3 gäller endast om värdet av användandet är mer än ringa. 7 § Med uttag av tjänst förstås även att en skattskyldig i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastigheter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den skattskyldige utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång. Med uttag av tjänst förstås även att en beskattningsbar person i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som den beskattningsbara personen innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om den beskattningsbara personen både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastigheter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den beskattningsbara personen utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång. Första stycket gäller 1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, och 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster. Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. 8 § Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, inräknat skatter och avgifter som grundas på lönekostnaderna. Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en ekonomisk verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, inräknat skatter och avgifter som grundas på lönekostnaderna. Första stycket gäller utförande av 1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster, och 3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel. Vad som sägs i första stycket gäller också hyresgäst och bostadsrättshavare som utför sådana tjänster som anges i andra stycket 1 och 2 på en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt, om lägenheten innehas i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad som sägs i första stycket gäller också hyresgäster och bostadsrättshavare som utför sådana tjänster som anges i andra stycket 1 och 2 på lägenheter som de innehar med hyresrätt eller bostadsrätt. Detta gäller under förutsättning att lägenheten innehas i en ekonomisk verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf. Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf. 2 a kap. 3 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1, om förvärvet avser 1. ett sådant nytt transportmedel som anges i 1 kap. 13 a §, 2. en sådan punktskattepliktig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, eller 2. en sådan punktskattepliktig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köparen är en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, eller 3. en annan vara än ett nytt transportmedel eller en punktskattepliktig vara och förvärvet görs av en sådan köpare som anges i andra stycket från en säljare som är skattskyldig till mervärdesskatt i ett annat EU-land. 3. en annan vara än ett nytt transportmedel eller en punktskattepliktig vara och förvärvet görs av en sådan köpare som anges i andra stycket från en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte är befriad från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292 i direktiv 2006/112/EG i ett annat EU-land. Första stycket 3 avser köpare som är 1. näringsidkare vars verksamhet medför rätt till avdrag för ingående skatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1 § andra stycket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller 1. en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap vars verksamhet medför rätt till avdrag för ingående skatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1 § andra stycket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller 2. näringsidkare vars verksamhet inte medför någon avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller juridiska personer som inte är näringsidkare, under förutsättning 2. en beskattningsbar person vars verksamhet inte medför någon avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, under förutsättning - att det sammanlagda värdet av hans skattepliktiga förvärv av andra varor än nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kronor, eller - att det sammanlagda värdet av dennas skattepliktiga förvärv av andra varor än nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kronor, eller - att köparen omfattas av ett sådant beslut som anges i 4 §. 5 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1 även i de fall transporten påbörjas utanför EU och varan därefter importerats till ett annat EU-land av förvärvaren för vidare transport till Sverige, om förvärvaren är en juridisk person som inte är näringsidkare. En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1 även i de fall transporten påbörjas utanför EU och varan därefter importerats till ett annat EU-land av förvärvaren för vidare transport till Sverige, om förvärvaren är en juridisk person som inte är en beskattningsbar person. I 10 kap. 11 b § finns bestämmelser om återbetalning i vissa fall av skatt som betalas vid import. 7 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 3, om - den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EU-land, - den som för över varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet i ett annat EU-land, - överföringen görs för denna verksamhet, och - överföringen görs för dennas verksamhet, och - överföringen görs genom att varan transporteras från det EU-landet till Sverige av den som bedriver verksamheten eller för dennes räkning. - överföringen görs genom att varan transporteras från det EU-landet till Sverige av den beskattningsbara personen eller för dennas räkning. En vara ska inte anses förvärvad enligt 2 § 3, om överföringen 1. görs för omsättning på fartyg, luftfartyg eller tåg under färd med avgångsort i ett EU-land och ankomstort i ett annat EU-land, 2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete på eller värdering av varan i Sverige, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet eller värderingen utförts, skickas tillbaka till näringsidkaren i det EU-land som varan ursprungligen överförts från, 2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete på eller värdering av varan i Sverige, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet eller värderingen utförts, skickas tillbaka till den beskattningsbara personen i det EU-land som varan ursprungligen överförts från, 3. görs för att den överförda varan ska användas för omsättningen av tjänster i Sverige och varan därför ska användas tillfälligt här i landet, 4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, ska användas i Sverige, under förutsättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland, 5. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 3 a § eller i 3 kap. 30 a §, 6. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 § första stycket 2 eller 4, eller 7. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §. När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, ska varorna anses ha överförts enligt reglerna i första stycket. 9 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 4, om - den som tar i anspråk varan bedriver verksamhet som medför skattskyldighet här i landet, - den som tar i anspråk varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet här i landet, - han tar i anspråk varan för ett annat ändamål än som anges i 7 § andra stycket genom att använda den för denna verksamhet efter att varan transporterats av honom eller för hans räkning till Sverige från ett annat EU-land, och - denne tar i anspråk varan för ett annat ändamål än som anges i 7 § andra stycket genom att använda den för denna verksamhet efter att varan transporterats av honom eller för dennes räkning till Sverige från ett annat EU-land, och - varan inte härrör från en yrkesmässig verksamhet som han bedriver i det landet. - varan inte härrör från en verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver i det landet. 3 kap. 10 b § En näringsidkare har rätt att bli skattskyldig för en omsättning som annars skulle ha undantagits enligt 10 a § första stycket om han En beskattningsbar person har rätt att bli skattskyldig för en omsättning som annars skulle ha undantagits enligt 10 a § första stycket om den beskattningsbara personen 1. framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld och omsättningen görs till en annan näringsidkare, eller 1. framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld och omsättningen görs till en annan beskattningsbar person, eller 2. i sin yrkesverksamhet normalt omsätter guld för industriellt ändamål och omsättningen avser investeringsguld enligt 1 kap. 18 § första stycket 1 och görs till en annan näringsidkare. 2. i sin yrkesverksamhet normalt omsätter guld för industriellt ändamål och omsättningen avser investeringsguld enligt 1 kap. 18 § första stycket 1 och görs till en annan beskattningsbar person. 11 a § Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som ekonomisk enligt 4 kap. 8 §. 30 b § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk företagare om Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk beskattningsbar person om 1. den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EU-land, 1. den utländske beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EU-land, 2. förvärvet görs för en efterföljande omsättning här i landet, 3. varan sänds eller transporteras direkt till Sverige från ett annat EU-land än det där den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt, och 3. varan sänds eller transporteras direkt till Sverige från ett annat EU-land än det där den utländske beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt, och 4. den till vilken den efterföljande omsättningen görs är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, som är registrerad till mervärdesskatt här och som är skattskyldig för omsättningen enligt 1 kap. 2 § första stycket 4. 4. den till vilken den efterföljande omsättningen görs är en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, som är registrerad till mervärdesskatt här och som är skattskyldig för omsättningen enligt 1 kap. 2 § första stycket 4. 30 d § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv som görs av utländska företagare om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat. Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv som görs av utländska beskattningsbara personer om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat. Från skatteplikt undantas även unionsinterna förvärv som görs under sådana förutsättningar att rätt till återbetalning skulle föreligga enligt 10 kap. 6 och 7 §§. 30 f § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, om varorna har sålts av en skattskyldig återförsäljare och omsättningen har beskattats i det EU-land där transporten till Sverige påbörjats enligt bestämmelser som motsvarar artiklarna 312-325 i rådets direktiv 2006/112/EG. Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, om varorna har sålts av en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och omsättningen har beskattats i det EU-land där transporten till Sverige påbörjats enligt bestämmelser som motsvarar artiklarna 312-325 i rådets direktiv 2006/112/EG. 4 kap. Yrkesmässig verksamhet 4 kap. Beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet Vad som är yrkesmässig verksamhet Vem som är en beskattningsbar person och vad som är ekonomisk verksamhet 1 § En verksamhet är yrkesmässig, om den 1. utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller 2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Anställda och andra personer anses inte bedriva verksamhet självständigt i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande vad avser arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet. 6 § Statens, ett statligt affärsverks eller en kommuns omsättning av varor eller tjänster mot ersättning utgör yrkesmässig verksamhet oavsett om den bedrivs med vinstsyfte eller inte. Verksamhet som bedrivs av staten, ett statligt affärsverk eller en kommun anses inte som ekonomisk verksamhet om den avser 1. led i myndighetsutövningen, eller 2. bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndighetsutövning. 7 § En omsättning som avses i 6 § utgör dock inte yrkesmässig verksamhet, om omsättningen 1. ingår som ett led i myndighetsutövning, eller 2. avser bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndighetsutövning. Bestämmelserna i 6 § tillämpas inte om en sådan behandling skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Första stycket gäller inte om behandlingen av omsättningen som icke yrkesmässig verksamhet skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är att anse som ekonomisk verksamhet även i sådana fall som avses i 6 §, under förutsättning att åtgärderna utförs mot ersättning. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är att anse som yrkesmässig verksamhet även i sådana fall som avses i första stycket, under förutsättning att åtgärderna utförs mot ersättning. 8 § Som yrkesmässig verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket eller för trossamfundet enligt 14 § inkomstskattelagen (1999:1229). Som ekonomisk verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket eller för trossamfundet enligt 14 § inkomstskattelagen (1999:1229). Vad som sägs i första stycket om ideella föreningar gäller också för sådan förening som omfattas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229). 5 kap. 2 c § Omsättning av gas genom ett naturgassystem som är beläget inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system, till en skattskyldig återförsäljare ska anses som en omsättning inom landet, om återförsäljaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om återförsäljaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är varan omsatt inom landet, om återförsäljaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Omsättning av gas genom ett naturgassystem som är beläget inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system, till en beskattningsbar återförsäljare ska anses som en omsättning inom landet, om återförsäljaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om återförsäljaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är varan omsatt inom landet, om återförsäljaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En vara är dock inte omsatt inom landet om den levereras till ett fast etableringsställe som återförsäljaren har utomlands. Första och andra styckena gäller även omsättning av 1. el, eller 2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla. Med en skattskyldig återförsäljare förstås i denna paragraf en näringsidkare vars huvudsakliga verksamhet när det gäller köp av gas eller el består i att sälja sådana varor vidare och vars egen konsumtion av dessa varor är försumbar. Med en beskattningsbar återförsäljare förstås i denna paragraf en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet när det gäller köp av gas eller el består i att sälja sådana varor vidare och vars egen konsumtion av dessa varor är försumbar. 3 a § En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en omsättning utomlands, om 1. säljaren levererar varan till en plats utanför EU, 2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EU ombesörjs av en speditör eller fraktförare, 3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats utanför EU, 3. en utländsk beskattningsbar person förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats utanför EU, 4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsättning som anges i 1 § tredje stycket, 4 a. varan levereras till ett fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för försäljning ombord och avser sådana livsmedel som anges i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, dock inte punktskattepliktiga varor, 5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för konsumtion ombord, 6. det är fråga om en leverans av varor av de slag som avses i 3 § lagen (1999:445) om exportbutiker och varorna är avsedda för försäljning i en sådan butik, 6 a. det är fråga om en sådan försäljning som avses i 1 § andra stycket lagen om exportbutiker, 7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är tillfälligt registrerad enligt 23 § första stycket 1 lagen (2001:558) om vägtrafikregister, under förutsättning att a) fordonet levereras till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat land än ett EU-land, och b) säljaren kan visa att fordonet varaktigt förts till en plats utanför EU före utgången av den sjätte månaden efter den månad då fordonet levererades, eller 8. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat land än ett EU- land, under förutsättning att a) ersättningen utgör minst 200 kronor, och b) säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats utanför EU före utgången av tredje månaden efter den månad under vilken leveransen av varan gjordes. Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt i Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands endast om 1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och 2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning eller liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag. En leverans av varor till fartyg på linjer mellan Sverige och Norge eller mellan Sverige och Åland ska anses som en omsättning utomlands endast om leveransen inte strider mot 5 och 6 §§ lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. En leverans som avses i första stycket 4 av punktskattepliktiga varor ska anses som en omsättning utomlands endast om leveransen uppfyller de villkor som gäller för proviantering i 7-9 §§ lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. Näringsidkare Beskattningsbar person 4 § Vid tillämpningen av 5-19 §§ ska en 1. näringsidkare som även bedriver verksamhet som inte innefattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är yrkesmässig enligt 4 kap. 1 eller 7 §, anses vara en näringsidkare för alla tjänster som denne förvärvar, Vid tillämpningen av 5-19 §§ ska en 1. beskattningsbar person som även bedriver verksamhet som inte innefattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är ekonomisk enligt 4 kap., anses vara en beskattningsbar person för alla tjänster som denna förvärvar, 2. juridisk person som inte är näringsidkare men som är registrerad till mervärdesskatt, anses vara en näringsidkare. 2. juridisk person som inte är en beskattningsbar person men som är registrerad till mervärdesskatt eller som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, anses vara en beskattningsbar person. 5 § En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om näringsidkaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Om näringsidkaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om näringsidkaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om denna antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Om den beskattningsbara personen varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denna är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som den beskattningsbara personen har utomlands. 6 § En tjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denna är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands. 7 § En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om 1. tjänsten utförs för någon annans räkning i dennes namn, och 2. den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt denna lag. 9 § En varu- eller persontransporttjänst är omsatt inom landet om transporten inte till någon del genomförs i ett annat land, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en näringsidkare. Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person. Befordran av brev i postverksamhet som avses i 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) ska anses som en omsättning inom landet. 10 § En unionsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige. En unionsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige. Med unionsintern varutransport avses en transport av varor där avgångs- och ankomstorterna är belägna i två skilda EU-länder. Med avgångsorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas. 11 § Tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare i samband med en aktivitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten. Tjänster som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person i samband med en aktivitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten. Första stycket gäller en aktivitet som är 1. kulturell, 2. konstnärlig, 3. idrottslig, 4. vetenskaplig, 5. pedagogisk, 6. av underhållningskaraktär, eller 7. liknande dem som anges i 1-6, såsom mässor och utställningar. 11 a § En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en näringsidkare är omsatt inom landet, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet. En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet. Första stycket gäller evenemang som är 1. kulturella, 2. konstnärliga, 3. idrottsliga, 4. vetenskapliga, 5. pedagogiska, 6. av underhållningskaraktär, eller 7. liknande dem som anges i 1-6, såsom mässor och utställningar. 12 § Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom lastning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Detsamma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom. Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom lastning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Detsamma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom. 15 a § En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än som anges i 15 § och förvärvas av någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än sådan som anges i 15 § och förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En uthyrningstjänst enligt första stycket är dock omsatt utomlands, om 1. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i ett annat EU-land än Sverige, och 2. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EU-landet och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället. 15 b § En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom landet, om En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än sådan som anges i 15 § är omsatt inom landet, om 1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare, 1. den tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person, 2. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren av tjänsten i Sverige, och 3. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället. 16 § Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EU och som förvärvas av någon som inte är en näringsidkare, är omsatta inom landet om tjänsterna Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EU och som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person, är omsatta inom landet om tjänsterna 1. förvärvas här eller i fråga om tjänster som anges i 18 § 12 förvärvas här eller i ett annat land, och förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller 2. förvärvas av någon som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat EU-land eller i ett land utanför EU samt utgör sådana tjänster som anges i 18 § 10 eller 11 och tjänsterna tillgodogörs inom landet genom ett elektroniskt kommunikationsnät med fast anslutning här. 17 § Tjänster som anges i 18 § 1-11, 13 och 14 och som förvärvas i ett land utanför EU av någon som inte är en näringsidkare i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är näringsidkare och som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 1-11, 13 och 14 och som förvärvas i ett land utanför EU av någon som inte är en beskattningsbar person i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person och som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. 19 § En omsättning av tjänster enligt någon av 4-18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om 1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg, 2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land, b) import av varor som omfattas av - 9 c kap. 1 §, eller - ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från tull eller extern transitering, c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna - förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hänfördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller - när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett för-farande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG, 3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning, 4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en näringsidkare och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskattningsbar person och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 6 a kap. 1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag får två eller flera näringsidkare, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, anses som en enda näringsidkare (mervärdesskattegrupp) och den verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver anses som en enda verksamhet. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag får två eller flera beskattningsbara personer, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp) och den verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver anses som en enda verksamhet. Huruvida mervärdesskattegruppens verksamhet skall anses medföra skattskyldighet följer av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 1. Huruvida mervärdesskattegruppens verksamhet ska anses medföra skattskyldighet följer av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 1. 2 § I en mervärdesskattegrupp får endast ingå 1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 1. beskattningsbara personer som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla näringsidkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 2. beskattningsbara personer med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla beskattningsbara personer som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). 3. beskattningsbara personer som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en näringsidkares fasta etableringsställe i Sverige. I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en beskattningsbar persons fasta etableringsställe i Sverige. Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. Beskattningsbara personer som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. 3 § En mervärdesskattegrupp får endast avse näringsidkare som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. En mervärdesskattegrupp får endast avse beskattningsbara personer som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. 4 § En mervärdesskattegrupp anses bildad den dag Skatteverket beslutar att näringsidkarna skall registreras som en sådan grupp (gruppregistrering), eller den senare dag som Skatteverket därvid bestämmer. Av beslutet skall framgå vem Skatteverket utsett som huvudman för gruppen. En mervärdesskattegrupp anses bildad den dag Skatteverket beslutar att de beskattningsbara personerna ska registreras som en sådan grupp (gruppregistrering), eller den senare dag som Skatteverket därvid bestämmer. Av beslutet ska framgå vem Skatteverket utsett som huvudman för gruppen. Till grupphuvudman skall utses Till grupphuvudman ska utses 1. i de fall som avses i 2 § första stycket 1 och 2 den näringsidkare i mervärdesskattegruppen som de övriga näringsidkarna i gruppen föreslår, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta, eller 1. i de fall som avses i 2 § första stycket 1 och 2 den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som de övriga beskattningsbara personerna i gruppen föreslår, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta, eller 2. i de fall som avses i 2 § första stycket 3 en näringsidkare som är kommittentföretag. 2. i de fall som avses i 2 § första stycket 3 en beskattningsbar person som är kommittentföretag. 5 § Om Skatteverket beslutar om detta får nya näringsidkare inträda i gruppen, näringsidkare utträda ur gruppen eller grupphuvudmannen bytas ut. Om Skatteverket beslutar om detta får nya beskattningsbara personer inträda i gruppen, beskattningsbara personer utträda ur gruppen eller grupphuvudmannen bytas ut. Gruppregistreringen består till dess att Skatteverket har beslutat att den skall upphöra. Gruppregistreringen består till dess att Skatteverket har beslutat att den ska upphöra. Ett beslut om ändring i registreringen enligt första stycket eller om avregistrering enligt andra stycket gäller från och med dagen för beslutet eller den senare dag som Skatteverket bestämmer. 6 § Skatteverket skall besluta om gruppregistrering enligt 4 §, eller om ändring eller avregistrering enligt 5 §, om berörda näringsidkare ansöker om detta och det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. Skatteverket ska besluta om gruppregistrering enligt 4 §, eller om ändring eller avregistrering enligt 5 §, om berörda beskattningsbara personer ansöker om detta och det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. Om förutsättningarna för gruppregistrering har upphört eller om det annars finns särskilda skäl, får Skatteverket på eget initiativ besluta om avregistrering. 7 kap. 7 b § För näringsidkare som har sin redovisning i euro gäller, i stället för vad som anges i 7 a §, att när uppgifter till ledning för beskattningsunderlaget uttrycks i en annan valuta än euro ska omräkning göras till euro. Omräkningen ska i övrigt göras på det sätt som följer av 7 a §. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk företagare som har sin redovisning i euro. För beskattningsbara personer som har sin redovisning i euro gäller, i stället för vad som anges i 7 a §, att när uppgifter till ledning för beskattningsunderlaget uttrycks i en annan valuta än euro ska omräkning göras till euro. Omräkningen ska i övrigt göras på det sätt som följer av 7 a §. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk beskattningsbar person som har sin redovisning i euro. 8 a kap. 11 § Vid överlåtelse av investeringsvaror, utom sådana som omfattas av frivillig skattskyldighet, i samband med att verksamhet överlåts eller vid fusion eller liknande förfarande, ska förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt. Detta gäller dock endast under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. När en näringsidkare inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en näringsidkare utträder ur en sådan grupp övertar näringsidkaren gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till näringsidkarens investeringsvaror. När en beskattningsbar person inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennas rättighet och skyldighet att jämka. När en beskattningsbar person utträder ur en sådan grupp övertar den beskattningsbara personen gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till den beskattningsbara personens investeringsvaror. 9 kap. 1 § Skyldigheten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som anges i 3 kap. 3 § andra stycket och tredje stycket 1 och 2 gäller endast om Skatteverket har beslutat om detta efter ansökan (frivillig skattskyldighet). En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som skall omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den näringsidkare i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den näringsidkare som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den beskattningsbara person som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget skall vara utfärdat av Utrikesdepartementet. Frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet. 2 § Skyldigheten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som anges i 3 kap. 3 § tredje stycket 3 gäller endast om Skatteverket har beslutat om frivillig skattskyldighet efter ansökan. En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, ett konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Om den fastighet som skall omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av näringsidkaren. Om den fastighet som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara personen. Vad som i första stycket sägs gäller endast om - det finns särskilda skäl, - den sökande har för avsikt att använda fastigheten för sådan uthyrning eller upplåtelse som avses i 3 kap. 3 § andra stycket, och - det är lämpligt med hänsyn till den sökandes personliga eller ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. 9 a kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid en skattskyldig återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av Detta kapitel tillämpas vid en beskattningsbar återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av 1. någon annan än en näringsidkare, 1. någon som inte är en beskattningsbar person, 2. en näringsidkare som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 2. en beskattningsbar person som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 3. en näringsidkare vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 3. en beskattningsbar person vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 4. en näringsidkare som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller 4. en beskattningsbar person som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller 5. en näringsidkare i ett annat EU-land om näringsidkarens omsättning understiger gränsen för redovisningsskyldighet i det landet och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos honom. 5. en beskattningsbar person i ett annat EU-land om den beskattningsbara personens omsättning omfattas av befrielse från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292 i direktiv 2006/112/EG i det landet och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos den beskattningsbara personen. Detta kapitel omfattar inte omsättning av sådana transportmedel som har förvärvats enligt 2 a kap. 3 § första stycket 1. 2 § Om en skattskyldig återförsäljare begär det skall Skatteverket besluta att återförsäljaren skall tillämpa detta kapitel vid försäljning av Om en beskattningsbar återförsäljare begär det ska Skatteverket besluta att återförsäljaren ska tillämpa detta kapitel vid försäljning av 1. konstverk, samlarföremål och antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som återförsäljaren har förvärvat från upphovsmannen eller dennes dödsbo. Ett beslut enligt första stycket gäller till utgången av det andra året efter det år under vilket beslutet fattades. 3 § Utan hinder av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en skattskyldig återförsäljare tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en omsättning som annars skulle omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. Utan hinder av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en beskattningsbar återförsäljare tilllämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en omsättning som annars skulle omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. 8 § Med skattskyldig återförsäljare förstås en skattskyldig person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Med beskattningsbar återförsäljare förstås en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Första stycket gäller även om den skattskyldiga personen handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning. Första stycket gäller även om den beskattningsbara personen handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid köp eller försäljning. 9 § Vid sådan omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter som avses i 1 eller 2 § utgörs beskattningsunderlaget av återförsäljarens vinstmarginal minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen. Vinstmarginalen utgörs av skillnaden mellan en varas försäljningspris och varans inköpspris, om inte annat följer av 11 §. Har en näringsidkare själv importerat konstverk, samlarföremål eller antikviteter skall som inköpspris anses beskattningsunderlaget vid importen med tillägg av den mervärdesskatt som hänför sig till importen. Har en beskattningsbar återförsäljare själv importerat konstverk, samlarföremål eller antikviteter ska som inköpspris anses beskattningsunderlaget vid importen med tillägg av den mervärdesskatt som hänför sig till importen. 13 § Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor från en skattskyldig återförsäljare vars omsättning av varorna beskattas enligt detta kapitel eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor från en beskattningsbar återförsäljare vars omsättning av varorna beskattas enligt detta kapitel eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Vid sådan omsättning av varor som beskattas enligt detta kapitel får en skattskyldig återförsäljare inte göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till Vid sådan omsättning av varor som beskattas enligt detta kapitel får en beskattningsbar återförsäljare inte göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till 1. konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som upphovsmannen eller dennes dödsbo tillhandahållit honom. 14 § Om en skattskyldig återförsäljare har valt att enligt 3 § tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på omsättning som annars skulle ha omfattats av detta kapitel, skall den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import av varorna dras av för den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren när det är fråga om Om en beskattningsbar återförsäljare har valt att enligt 3 § tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på omsättning som annars skulle ha omfattats av detta kapitel, ska den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import av varorna dras av för den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren när det är fråga om 1. konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som upphovsmannen eller dennes dödsbo tillhandahållit honom. 9 b kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer, om resebyrån som ett led i den omsättningen förvärvar varor och tjänster från andra näringsidkare eller förmedlar varorna och tjänsterna i eget namn för deras räkning. Vad resebyrån på detta sätt tillhandahåller en resenär skall anses som omsättning av en enda tjänst (resetjänsten). Detta kapitel tillämpas vid sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer, om resebyrån som ett led i den omsättningen förvärvar varor och tjänster från andra beskattningsbara personer eller förmedlar varorna och tjänsterna i eget namn för deras räkning. Vad resebyrån på detta sätt tillhandahåller en resenär ska anses som omsättning av en enda tjänst (resetjänsten). Med resebyrå avses även researrangör. 2 § Vid omsättning av en resetjänst utgörs beskattningsunderlaget av resebyråns marginal. Marginalen utgörs av skillnaden mellan ersättningen för resetjänsten och resebyråns kostnader för varor och tjänster som tillhandahålls resebyrån av andra näringsidkare och som kommer resenären direkt till godo. Marginalen utgörs av skillnaden mellan ersättningen för resetjänsten och resebyråns kostnader för varor och tjänster som tillhandahålls resebyrån av andra beskattningsbara personer och som kommer resenären direkt till godo. Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall resebyråns kompensation för skatt enligt denna lag inte räknas in i ersättningen. Vid beräkning av beskattningsunderlaget ska resebyråns kompensation för skatt enligt denna lag inte räknas in i ersättningen. 4 § En resetjänst är omsatt inom landet om resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tillhandahållandet görs, om inte annat följer av andra stycket. Om resebyrån som ett led i omsättningen av resetjänsten förvärvat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EU, ska resetjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre näringsidkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EU, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EU. Om resebyrån som ett led i omsättningen av resetjänsten förvärvat varor och tjänster som en annan beskattningsbar person tillhandahållit resebyrån utanför EU, ska resetjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andra beskattningsbara personen tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EU, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EU. 5 § Om mervärdesskatt skall redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel, får resebyrån underlåta att redovisa skattens belopp eller underlag för beräkning av beloppet i fakturan. Om mervärdesskatt ska redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel, får resebyrån underlåta att redovisa skattens belopp eller underlag för beräkning av beloppet i fakturan. Om köparen av resetjänsten är en näringsidkare erinras dock om vad som i de allmänna bestämmelserna i denna lag föreskrivs om en fakturas innehåll för rätten till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. Om köparen av resetjänsten är en beskattningsbar person gäller de allmänna bestämmelserna i denna lag om en fakturas innehåll för rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. 6 § Om resenären är en näringsidkare vars verksamhet medför rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt, får resebyrån i stället tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en sådan omsättning som omfattas av detta kapitel. Om resenären är en beskattningsbar person vars verksamhet medför rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt, får resebyrån i stället tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en sådan omsättning som omfattas av detta kapitel. 9 c kap. 7 § Som upplagshavare får den godkännas som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare och som yrkesmässigt i större omfattning lagrar sådana varor som avses i 3 § 2. Som upplagshavare får den godkännas som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare och som i egenskap av beskattningsbar person i större omfattning lagrar sådana varor som avses i 3 § 2. Upplagshavarens lagring av varor skall äga rum i godkänt skatteupplag. Upplagshavarens lagring av varor ska äga rum i godkänt skatteupplag. 10 kap. Återbetalning till utländska företagare Återbetalning till utländska beskattningsbara personer 1 § En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att En utländsk beskattningsbar person har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att 1. den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands, 2. omsättningen, i det fall den görs inom EU, är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsättningen görs, och 3. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet. Rätt till återbetalning föreligger även för ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. 2 § En utländsk företagare som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import av den förmedlade varan eller tjänsten endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om han förvärvat varan eller tjänsten direkt. En utländsk beskattningsbar person som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import av den förmedlade varan eller tjänsten endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om han förvärvat varan eller tjänsten direkt. I andra fall än som avses i 1 § andra stycket ger ingående skatt som avser förvärv eller import av en vara inte rätt till återbetalning, om varan förvärvas eller förs in för att inom landet levereras till en köpare. I 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten till återbetalning av ingående skatt. 11 § Den som i en yrkesmässig verksamhet omsätter varor eller tjänster inom landet har rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §. Den som i en ekonomisk verksamhet omsätter varor eller tjänster inom landet har rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §. Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt som hänför sig till sådan omsättning av varor och tjänster som avses i 3 kap. 9 § utom tredje stycket 2, 10 § eller 23 § 1 om 1. förvärvaren är en näringsidkare som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om näringsidkaren saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, han är bosatt eller stadigvarande vistas där, 1. förvärvaren är en beskattningsbar person som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om den beskattningsbara personen saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, han är bosatt eller stadigvarande vistas där, 2. förvärvaren inte är en näringsidkare och han är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller 2. förvärvaren inte är en beskattningsbar person och han är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller 3. omsättningen har direkt samband med varor som ska exporteras till ett land utanför EU. Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt avseende förvärv och import som hänför sig till omsättning i ett annat EU-land under förutsättning att 1. omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i denna paragraf eller 12 § i det land där omsättningen görs, 2. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt denna paragraf eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet, och 3. rätten till återbetalning inte ska utövas genom en ansökan med stöd av 1 eller 2 §. 11 c § Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en näringsidkare rätt till återbetalning av ingående skatt som avser 1. förvärv av investeringsguld om den som omsätter investeringsguldet till honom är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §, Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskattningsbar person rätt till återbetalning av ingående skatt som avser 1. förvärv av investeringsguld om den som omsätter investeringsguldet till den beskattningsbara personen är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §, 2. förvärv eller import av annat guld än investeringsguld som därefter av näringsidkaren eller för hans räkning omvandlas till investeringsguld, eller 2. förvärv eller import av annat guld än investeringsguld som därefter av den beskattningsbara personen eller för den beskattningsbara personens räkning omvandlas till investeringsguld, eller 3. förvärv av tjänster som innebär en förändring av form, vikt eller finhalt på guld, inbegripet investeringsguld. 11 d § Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en näringsidkare, som framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld, rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import av varor eller tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om omsättningen hade varit skattepliktig. Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskattningsbar person, som framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld, rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import av varor eller tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om omsättningen hade varit skattepliktig. 11 e § Andra än utländska företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, 4 d eller 4 e om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. Andra än utländska beskattningsbara personer har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, 4 d eller 4 e om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. 11 f § En näringsidkare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c. En beskattningsbar person som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk beskattningsbar person har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c. 13 a § Om en utländsk företagare som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av ingående skatt i EU-landet där denne är etablerad, omfattar rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet. Om en utländsk beskattningsbar person som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av ingående skatt i EU-landet där denna är etablerad, omfattar rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet. 13 b § En utländsk företagares rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling En utländsk beskattningsbar persons rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling 1. utan att vara sådan skatt enligt denna lag, 2. om beloppet hänför sig till en omsättning av varor som enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 eller 2 eller andra eller fjärde stycket är undantagen från skatteplikt, eller 3. om beloppet hänför sig till en omsättning utomlands enligt 5 kap. 3 a § första stycket 3. 11 kap. 1 § Varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning av varor eller tjänster som görs till en annan näringsidkare eller till en juridisk person som inte är näringsidkare. Varje beskattningsbar person ska säkerställa att faktura utfärdas av den beskattningsbara personen själv eller i dennas namn och för dennas räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning av varor eller tjänster som görs till en annan beskattningsbar person eller till en juridisk person som inte är en beskattningsbar person. Varje näringsidkare ska även säkerställa att faktura utfärdas vid omsättning av Varje beskattningsbar person ska även säkerställa att faktura utfärdas vid omsättning av - nya transportmedel enligt 3 kap. 30 a § andra stycket till en privatperson, - vara enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 till en köpare i Sverige, eller - bygg- eller anläggningstjänster till en privatperson och av varor som omsätts i samband med sådant tillhandahållande. 3 § Varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för andra betalningar i förskott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till honom för en sådan omsättning som avses i 1 §. Varje beskattningsbar person ska säkerställa att faktura utfärdas av den beskattningsbara personen själv eller i dennas namn och för dennas räkning av köparen eller en tredje person, för andra betalningar i förskott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till denna för en sådan omsättning som avses i 1 §. 5 § Vid tillämpning av detta kapitel skall, i fråga om en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med skattskyldig förstås näringsidkare i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför gruppen. Vid tillämpning av detta kapitel ska, i fråga om en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med skattskyldig förstås beskattningsbar person i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför gruppen. Vad som sägs i detta kapitel om den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt avser vid omsättningar enligt första stycket det registreringsnummer till mervärdesskatt som tilldelats en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. 9 § Bestämmelserna i 8 § om fakturors innehåll får frångås och en förenklad faktura utfärdas, om 1. fakturans totalbelopp inte överstiger 2 000 kr inklusive mervärdesskatt, 2. handelsbruket inom den berörda verksamhetssektorn, administrativ praxis eller de tekniska förutsättningarna för utfärdandet av fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 8 §, eller 3. fakturan är en kreditnota som likställs med en faktura enligt 10 § tredje stycket. Första stycket gäller inte omsättningar som avses i 3 kap. 30 a § eller 5 kap. 2 § första stycket 4. Det gäller inte heller 1. om a) den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare, eller en sådan företagare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare, och a) den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person, eller en sådan beskattningsbar person som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk beskattningsbar person, och b) köparen är skyldig att betala mervärdesskatten, eller 2. om 13 § första stycket är tillämpligt. En förenklad faktura ska alltid innehålla följande uppgifter: 1. datum för utfärdandet, 2. identifiering av säljaren, 3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits, och 4. den skatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna, 5. om fakturan är en sådan kreditnota som avses i första stycket 3, en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter i denna som ändras. 12 § Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på omsättningar av varor eller tjänster inom landet enligt 5 kap. och 9 b kap. 4 § första stycket. Första stycket gäller dock inte om 1. leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs från ett annat EU-land av en näringsidkare som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här inte medverkar i omsättningen, och 1. leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs från ett annat EU-land av en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här inte medverkar i omsättningen, och 2. köparen är skyldig att betala mervärdesskatten. Trots vad som anges i andra stycket gäller första stycket i de fall faktura utfärdas av köparen. 11 a kap. 1 § Den som ska säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras gäller även fakturor som en näringsidkare tagit emot. Den som ska säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras gäller även fakturor som en beskattningsbar person tagit emot. I bokföringslagen (1999:1078) finns bestämmelser om arkivering av räkenskapsinformation för fysiska och juridiska personer som är bokföringsskyldiga. Den som inte är bokföringsskyldig men som omfattas av skyldigheten att bevara fakturor enligt första stycket, ska tillämpa bestämmelserna om former för bevarande av fakturor i 7 kap. 1 § och 6 § bokföringslagen samt platsen för bevarande av fakturor i 7 kap. 2-4 §§ bokföringslagen. 13 kap. 15 a § Om den utgående skattens belopp enligt 11 kap. 11 § första stycket angetts i flera valutor i en faktura, ska den skattskyldige vid redovisning av skatten utgå från det skattebelopp som angetts i svenska kronor eller, om den egna redovisningen är i euro, det skattebelopp som angetts i euro. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk företagare som har sin redovisning i euro. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk beskattningsbar person som har sin redovisning i euro. 19 kap. Återbetalning till vissa utländska företagare som är etablerade i andra EU-länder Återbetalning till vissa utländska beskattningsbara personer som är etablerade i andra EU-länder 1 § En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den åter-betalningsperiod som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där före-tagaren är etablerad. En utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den återbetalningsperiod som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där den beskattningsbara personen är etablerad Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får företagaren under återbetalningsperioden inom landet ha omsatt Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får den beskattningsbara personen under återbetalningsperioden inom landet ha omsatt 1. transporttjänster eller stödtjänster till dessa som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § första stycket 4, 30 a § tredje stycket, 30 e, 31, 31 a eller 32 § eller 9 c kap. 1 §, eller 2. varor eller tjänster som köparen är skattskyldig för enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c. En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. En utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. 8 § En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EU-land där den utländska företagaren är etablerad. En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EU-land där den utländska beskattningsbara personen är etablerad. En ansökan ska anses ingiven till den behöriga myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§. Återbetalning till utländska företagare som inte är etablerade i något EU-land Återbetalning till utländska beskattningsbara personer som inte är etablerade i något EU-land 22 § En utländsk företagare som inte är etablerad i något EU-land och som vill få återbetalning av in-gående skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skatte-verket. En utländsk företagare som inte är etablerad i något EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. En utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket. En utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. 25 § Ansökan enligt 22 § ska göras på en blankett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avser den ingående skatten förvärv ska till ansökan fogas 1. faktura i original, 2. ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är näringsidkare, och 3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning. Avser den ingående skatten förvärv ska till ansökan fogas 1. faktura i original, 2. ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är en beskattningsbar person, och 3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning. Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till Skatteverket. Avser den ingående skatten import ska till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller av dennes ombud. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om de krav som ställs på det intyg som avses i andra stycket 2. Återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige Återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder från beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige 31 § En näringsidkare som är etable-rad i Sverige, men inte i det EU-land där återbetalning av mer-värdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i enlighet med det landets tillämp-ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast-ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska rikta en ansökan om återbetalning till det landet. En beskattningsbar person som är etablerad i Sverige, men inte i det EU-land där återbetalning av mervärdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i enlighet med det landets tillämp-ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast-ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska rikta en ansökan om återbetalning till det landet. Sökanden ska ge in ansökan till Skatteverket genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål. 34 § Den som utan att omfattas av 1 § vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket enligt 35 och 36 §§. Första stycket gäller även en utländsk företagare som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244). Första stycket gäller även en utländsk beskattningsbar person som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denna är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244). Vad som föreskrivs i 24 § om minsta belopp för en ansökan om återbetalning gäller även för en ansökan enligt andra stycket. 20 kap. 1 § Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket av någon annan än sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 §. Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket av någon annan än en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 §. Beslut som Skatteverket har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 5-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 28 § får överklagas hos Förvaltningsrätten i Falun. Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvudmannen. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket ska ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket. 2 § Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Vad som sägs i första stycket gäller inte omprövningsbeslut enligt 19 kap. 17 och 18 §§. 3 § Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk företagare som varken är etablerad i något EU-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats. Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk beskattningsbar person som varken är etablerad i något EU-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att dennas ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) att 5 kap. 3 §, 6 kap. 1-3 och 5 §§, 7 kap. 1 §, 26 kap. 31 §, 38 kap. 3 §, 39 kap. 14 §, 41 kap. 3 § samt 59 kap. 1 och 23 §§ samt att rubrikerna närmast före 6 kap. 2 § och 59 kap. 23 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 3 § Om Skatteverket har beslutat att näringsidkare får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Om Skatteverket har beslutat att beskattningsbara personer får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos huvudmannen. 6 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ombud för en utländsk företagare (2 och 3 §§), och - ombud för en utländsk beskattningsbar person (2 och 3 §§), och - deklarationsombud (4-8 §§). I 38 kap. 3 § andra stycket 3 finns en bestämmelse om ombud för ett dödsbo. Ombud för en utländsk företagare Ombud för en utländsk beskattningsbar person 2 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av företagaren svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. En utländsk beskattningsbar person som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av den beskattningsbara personen svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos ombudet. 3 § En utländsk företagare behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där företagaren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i En utländsk beskattningsbar person behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där den beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i 1. kapitel V, med undantag av artikel 27.4, i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92, 2. rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, samt 3. rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. 5 § Ett deklarationsombud får 1. lämna deklaration, men bara elektroniskt, 2. ta del av de deklarations- och skattekontouppgifter som den deklarationsskyldige har direktåtkomst till, 3. komplettera lämnade uppgifter i en deklaration, och 4. begära anstånd med att lämna deklaration. Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk företagare som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarationsombudet dock inte företräda företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk beskattningsbar person som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarationsombudet dock inte företräda denna i frågor som gäller mervärdesskatt. 7 kap. 1 § Skatteverket ska registrera 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag, 2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, 3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag för den som är skattskyldig bara på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag, 4. den som utan att omfattas av 19 kap. 1 § mervärdesskattelagen har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ samma lag, 5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen, 6. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5, 6. en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5, 7. en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 7. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 8. den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen, 9. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, 10. den som är skattskyldig enligt a) lagen (1972:820) om skatt på spel, b) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, c) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., d) lagen (1991:1482) om lotteriskatt, e) 10, 13 eller 15 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt, f) 9, 12, 14 eller 15 § första stycket lagen (1994:1564) om alkoholskatt, g) 4 kap. 3, 6, 8 eller 9 § första stycket eller 12 § första stycket 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi, h) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, i) lagen (1999:673) om skatt på avfall, j) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer, eller k) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., och 11. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4-6 §§. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. 26 kap. 31 § Om en sådan näringsidkare som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. Om den som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. 38 kap. 3 § Uppgifter enligt 2 § ska undertecknas av den uppgiftsskyldige eller behörig ställföreträdare. Uppgifterna får undertecknas av ett ombud i följande fall: 1. Ett deklarationsombud får underteckna uppgifter i en deklaration som lämnas elektroniskt. 2. Ett ombud för en utländsk företagare får underteckna uppgifter i en mervärdesskattedeklaration. 2. Ett ombud för en utländsk beskattningsbar person får underteckna uppgifter i en mervärdesskattedeklaration. 3. En dödsbodelägare som är ombud för ett dödsbo får underteckna uppgifter i en deklaration. 39 kap. 14 § En näringsidkare som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen. En beskattningsbar person som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen. Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1, 3 § första stycket 2, 5 § 2 a och 6 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska även tillämpas vid transaktioner som avses i första och andra styckena. 41 kap. 3 § Revision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering, 4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt, 5. sådant ombud för en utländsk företagare som avses i 6 kap. 2 §, 5. sådant ombud för en utländsk beskattningsbar person som avses i 6 kap. 2 §, 6. sådan representant som avses i 16 a § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 15 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 9 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 7. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, 8. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, 9. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, och 10. den som har ansökt om godkännande som registrerad avsändare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2-6 §§), - ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7-9 §§), - betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), - ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), - företrädaransvar (12-21 §§), - ansvar för redare (22 §), - ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och - indrivning och preskription (26 och 27 §§). Ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp Ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp 23 § Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan näringsidkare som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid näringsidkaren varit medlem i gruppen. Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan beskattningsbar person som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid den beskattningsbara personen varit medlem i gruppen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster att 1, 2, 4, 6, 8-10 och 25 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster i de fall tjänsten tillhandahålls - av en icke-etablerad näringsidkare, - till en person som inte är näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land. Denna lag gäller redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster i de fall tjänsten tillhandahålls - av en icke-etablerad beskattningsbar person, - till en person som inte är en beskattningsbar person men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land. 2 § I denna lag avses med icke-etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, I denna lag avses med icke-etablerad beskattningsbar person: en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska tjänster enligt 5 kap. 18 § 12 mervärdesskattelagen (1994:200), motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag. 4 § Skatteverket ska fatta beslut om att identifiera en icke-etablerad näringsidkare som skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag (identifieringsbeslut) om Skatteverket ska fatta beslut om att identifiera en icke-etablerad beskattningsbar person som skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag (identifieringsbeslut) om 1. näringsidkaren ansöker om det, 1. den beskattningsbara personen ansöker om det, 2. mervärdesskatten avser tillhandahållanden av elektroniska tjänster som ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land, 3. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 3. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är en beskattningsbar person men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 4. det inte redan har fattats ett motsvarande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, och 5. näringsidkaren inte är eller ska vara registrerad för mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. 5. den beskattningsbara personen inte är eller ska vara registrerad för mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. 6 § Om en näringsidkare som är skattskyldig i Sverige för tjänster som omfattas av 4 § har ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land, ska näringsidkaren redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. Om en beskattningsbar person som är skattskyldig i Sverige för tjänster som omfattas av 4 § har ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land, ska näringsidkaren redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. 8 § Om en näringsidkares verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska näringsidkaren underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifiering har ändrats. Om en beskattningsbar persons verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska näringsidkaren underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifiering har ändrats. 9 § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut om näringsidkaren Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut om den beskattningsbara personen 1. enligt egen anmälan inte längre tillhandahåller elektroniska tjänster eller om det på annat sätt kan antas att denna verksamhet har upphört, 2. inte längre uppfyller övriga krav i 4 §, eller 3. vid upprepade tillfällen har brutit mot bestämmelserna i denna lag. 10 § En näringsidkare som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en e-handelsdeklaration. Deklaration ska lämnas även om näringsidkaren inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. En beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en e-handelsdeklaration. Deklaration ska lämnas även om den beskattningsbara personen inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. 25 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag ska i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Om Skatteverket begär det, ska näringsidkaren göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Om Skatteverket begär det, ska den beskattningsbara personen göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Underlaget ska bevaras i tio år efter utgången av det år då den transaktion som underlaget avser utfördes. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 och tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av juni 2012. Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Linköping, Kommerskollegium, Tullverket, Skatteverket, Konkurrensverket, Regelrådet, Arbetsgivarföreningen KFO, Civilsamhällets organisationer i samverkan (Civos), FAR, Företagarna, Hyresgästföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets Regelnämnd, Svenska Bankföreningen, Svenska kyrkan, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Kommuner och Landsting och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF). Landsorganisationen i Sverige (LO) har avstått från att yttra sig. Företagarförbundet, Riksidrottsförbundet, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund och Sveriges biodlares riksförbund har inte avhörts. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200) dels att 4 kap. 2-5 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska utgå, dels att 1 kap. 1, 2, 2 d, 6, 9, 10, 14 och 15 §§, 2 kap. 1-3, 5, 7 och 8 §§, 2 a kap. 3, 5, 7 och 9 §§, 3 kap. 10 b, 11 a, 30 b, 30 d och 30 f §§, 4 kap. 1 och 6-8 §§, 5 kap. 2 c, 3 a, 4-7, 9-12, 15 a-17 och 19 §§, 6 a kap. 1-6 §§, 7 kap. 7 b §, 8 a kap. 11 §, 9 kap. 1 och 2 §§, 9 a kap. 1-3, 8, 9, 13 och 14 §§, 9 b kap. 1, 2 och 4-6 §§, 9 c kap. 7 §, 10 kap. 1, 2, 11, 11 c-11 f, 13 a och 13 b §§, 11 kap. 1, 3, 5, 9 och 12 §§, 11 a kap. 1 §, 13 kap. 15 a §, 19 kap. 1, 8, 22, 25, 31 och 34 §§ samt 20 kap. 1-3 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 4 kap., rubrikerna närmast före 4 kap. 1 §, 5 kap. 4 § och 19 kap. 1, 22 och 31 §§ samt rubriken närmast efter rubriken till 10 kap. ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § Mervärdesskatt ska betalas till staten enligt denna lag 1. vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet, 1. vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap, 2. vid skattepliktigt unionsinternt förvärv av varor som är lös egendom, om inte omsättningen är gjord inom landet, eller 3. vid sådan import av varor till landet som är skattepliktig. Vad som utgör omsättning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör unionsinternt förvärv anges i 2 a kap. Huruvida skatteplikt föreligger för en omsättning, ett unionsinternt förvärv eller import anges i 3 kap. Vad som är yrkesmässig verksamhet anges i 4 kap. I vilka fall en omsättning anses ha gjorts inom landet anges i 5 kap. Vad som utgör omsättning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör unionsinternt förvärv anges i 2 a kap. Huruvida skatteplikt föreligger för en omsättning, ett unionsinternt förvärv eller import anges i 3 kap. Vem som anses som en beskattningsbar person anges i 4 kap. I vilka fall en omsättning anses ha gjorts inom landet anges i 5 kap. Till staten ska också betalas belopp som i en faktura eller liknande handling betecknats som mervärdesskatt, även om beloppet inte utgör mervärdesskatt enligt denna lag. 2 § Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är 1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 2-4 e: den som omsätter varan eller tjänsten, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare men är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en beskattningsbar person, - en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller - en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guld-material eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en annan näringsidkare som tillhandahåller en näringsidkare som avses i första strecksatsen sådana tjänster, - en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europa-parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skatt-skyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsidkare som är eller ska vara registrerade till mervärdes-skatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som för-värvar varan, och 6. för import av varor a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen upp-kommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Första stycket 4 b gäller 1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till - mark- och grundarbeten, - bygg- och anläggningsarbeten, - bygginstallationer, - slutbehandling av byggnader, eller - uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och 3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012, 1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204), 2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404), 3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503), 4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602), 5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802), 6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902), 7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002), 8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med 8101-8113), eller 9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810). Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska näringsidkaren vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk företagare, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som gemenskapsvara i den förordningen. Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 2 d § Om en utländsk företagare begär det, har han rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvärvaren skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländske företagarens skattskyldighet ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska näringsidkaren vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk företagare, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. En utländsk beskattningsbar person har på begäran rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvärvaren skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländska beskatt-ningsbara personens skattskyldig-het ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskatt-ningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. 6 § Med vara förstås materiella ting, bland dem fastigheter och gas, samt värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås allt annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet. Med vara förstås materiella ting, bland dem fastigheter och gas, samt värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås allt annat som kan tillhandahållas. 9 § Med marknadsvärde förstås hela det belopp som köparen av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där omsättningen av varan eller tjänsten äger rum, vid tidpunkten för omsättningen och i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende säljare inom landet för en sådan vara eller tjänst. Om ingen jämförbar omsättning av varor eller tjänster kan fastställas, utgörs marknadsvärdet 1. när det gäller varor, av ett belopp som inte understiger inköpspriset för varorna eller för liknande varor eller, om inköpspris saknas, självkostnadspriset, fastställt vid tidpunkten för transaktionen, eller 2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger näringsidkarens kostnad för att utföra tjänsten. 2. när det gäller tjänster, av ett belopp som inte understiger den beskattningsbara personens kostnad för att utföra tjänsten. 10 § Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor eller tjänster som görs i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs här i landet. Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor eller tjänster som görs i en ekonomisk verksamhet som bedrivs här i landet. 14 § Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår 1. kalenderåret, eller 2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078). I ärenden om återbetalning av ingående skatt till sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller. I ärenden om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller. 15 § Med utländsk företagare förstås en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. Med utländsk beskattningsbar person förstås en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. 2 kap. 1 § Med omsättning av vara förstås 1. att en vara överlåts mot ersättning, eller 2. att en vara tas i anspråk genom uttag enligt 2 och 3 §§. En överföring av en vara till ett annat EU-land ska likställas med en omsättning av varan om - varan transporteras av en näringsidkare eller för dennes räkning från en yrkesmässig verksamhet som näringsidkaren bedriver inom EU, - varan transporteras av en beskattningsbar person eller för dennes räkning från en ekonomisk verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver inom EU, - överföringen görs för denna verksamhet, och - överföringen ska beskattas som unionsinternt förvärv i det andra EU-landet. Med omsättning av tjänst förstås 1. att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon, eller 2. att en tjänst tas i anspråk genom uttag enligt 5, 7 eller 8 §. 2 § Med uttag av vara förstås att den som är skattskyldig Med uttag av vara förstås att en beskattningsbar person 1. tar ut en vara ur sin verksamhet för sitt eget eller personalens privata bruk eller, om inte annat följer av andra stycket, för överlåtelse av varan utan ersättning, eller annars för användning för annat ändamål än den egna verksamheten, eller 2. för över en vara från en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ till en verksamhet som inte alls eller endast delvis medför skattskyldighet eller sådan rätt till återbetalning. Överlåtelse av varor utan ersättning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varuprover och ges för den skattskyldiges egen verksamhet. Överlåtelse av varor utan ersättning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varuprover och ges för den beskattningsbara personens egen verksamhet. 3 § Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan. Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den beskattningsbara personen har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan. Om den omsättning genom vilken den skattskyldige förvärvat varan eller, när varan förts in till Sverige av den skattskyldige, importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § tillämpas dock 2 §. Om den omsättning genom vilken den beskattningsbara personen förvärvat varan eller, när varan förts in till Sverige av den beskattningsbara personen, importen undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § tillämpas dock 2 §. 5 § Med uttag av tjänst förstås att den skattskyldige Med uttag av tjänst förstås att en beskattningsbar person 1. utför eller på annat sätt tillhandahåller en tjänst för sitt eget eller personalens privata bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om tjänsten tillhandahålls utan ersättning, 2. använder eller låter personalen använda en vara som hör till verksamheten för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om omsättningen eller importen av varan undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § eller om den skattskyldige haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller förhyrningen av varan, eller 2. använder eller låter personalen använda en vara som hör till verksamheten för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten, om omsättningen eller importen av varan undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § eller om den beskattningsbara personen haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller förhyrningen av varan, eller 3. för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som utgör en tillgång i eller har förhyrts för verksamheten och den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller, i fråga om förhyrning, av hela den ingående skatten som hänför sig till hyran. 3. för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som utgör en tillgång i eller har förhyrts för verksamheten och den beskattningsbara personen har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet, tillverkningen eller, i fråga om förhyrning, av hela den ingående skatten som hänför sig till hyran. Första stycket 2 och 3 gäller endast om värdet av användandet är mer än ringa. 7 § Med uttag av tjänst förstås även att en skattskyldig i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastigheter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den skattskyldige utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång. Med uttag av tjänst förstås även att en beskattningsbar person i en byggnadsrörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som den beskattningsbara personen innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om den beskattningsbara personen både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastigheter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den beskattningsbara personen utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång. Första stycket gäller 1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, och 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster. Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. 8 § Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, in-räknat skatter och avgifter som grundas på lönekostnaderna. Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en ekonomisk verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, in-räknat skatter och avgifter som grundas på lönekostnaderna. Första stycket gäller utförande av 1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster, och 3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel. Vad som sägs i första stycket gäller också hyresgäst och bostadsrättshavare som utför sådana tjänster som anges i andra stycket 1 och 2 på en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt, om lägenheten innehas i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad som sägs i första stycket gäller också hyresgäster och bostadsrättshavare som utför sådana tjänster som anges i andra stycket 1 och 2 på lägenheter som de innehar med hyresrätt eller bostadsrätt i en ekonomisk verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf. Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf. 2 a kap. 3 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1, om förvärvet avser 1. ett sådant nytt transportmedel som anges i 1 kap. 13 a §, 2. en sådan punktskattepliktig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, eller 2. en sådan punktskattepliktig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köparen är en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, eller 3. en annan vara än ett nytt transportmedel eller en punktskattepliktig vara och förvärvet görs av en sådan köpare som anges i andra stycket från en säljare som är skattskyldig till mervärdesskatt i ett annat EU-land. 3. en annan vara än ett nytt transportmedel eller en punktskattepliktig vara och förvärvet görs av en sådan köpare som anges i andra stycket från en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte är befriad från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292 i direktiv 2006/112/EG i ett annat EU-land. Första stycket 3 avser köpare som är 1. näringsidkare vars verksamhet medför rätt till avdrag för ingående skatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1 § andra stycket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller 1. en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och vars verksamhet medför rätt till avdrag för ingående skatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1 § andra stycket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller 2. näringsidkare vars verksamhet inte medför någon avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller juridiska personer som inte är näringsidkare, under förutsättning 2. en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och vars verksamhet inte medför någon avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, under förutsättning - att det sammanlagda värdet av hans skattepliktiga förvärv av andra varor än nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kronor, eller - att det sammanlagda värdet av dennes skattepliktiga förvärv av andra varor än nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kronor, eller - att köparen omfattas av ett sådant beslut som anges i 4 §. 5 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1 även i de fall transporten påbörjas utanför EU och varan därefter importerats till ett annat EU-land av förvärvaren för vidare transport till Sverige, om förvärvaren är en juridisk person som inte är näringsidkare. En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 1 även i de fall transporten påbörjas utanför EU och varan därefter importerats till ett annat EU-land av förvärvaren för vidare transport till Sverige, om förvärvaren är en juridisk person som inte är en beskatt-ningsbar person. I 10 kap. 11 b § finns bestämmelser om återbetalning i vissa fall av skatt som betalas vid import. 7 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 3, om - den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EU-land, - den som för över varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet i ett annat EU-land, - överföringen görs för denna verksamhet, och - överföringen görs för dennes verksamhet, och - överföringen görs genom att varan transporteras från det EU-landet till Sverige av den som bedriver verksamheten eller för dennes räkning. - överföringen görs genom att varan transporteras från det EU-landet till Sverige av den beskattningsbara personen eller för dennes räkning. En vara ska inte anses förvärvad enligt 2 § 3, om överföringen 1. görs för omsättning på fartyg, luftfartyg eller tåg under färd med avgångsort i ett EU-land och ankomstort i ett annat EU-land, 2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete på eller värdering av varan i Sverige, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet eller värderingen utförts, skickas tillbaka till näringsidkaren i det EU-land som varan ursprungligen överförts från, 2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete på eller värdering av varan i Sverige, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet eller värderingen utförts, skickas tillbaka till den beskattningsbara personen i det EU-land som varan ursprungligen överförts från, 3. görs för att den överförda varan ska användas för omsättningen av tjänster i Sverige och varan därför ska användas tillfälligt här i landet, 4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, ska användas i Sverige, under förutsättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland, 5. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 3 a § eller i 3 kap. 30 a §, 6. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 § första stycket 2 eller 4, eller 7. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §. När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, ska varorna anses ha överförts enligt reglerna i första stycket. 9 § En vara ska anses förvärvad enligt 2 § 4, om - den som tar i anspråk varan bedriver verksamhet som medför skattskyldighet här i landet, - den som tar i anspråk varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet här i landet, - han tar i anspråk varan för ett annat ändamål än som anges i 7 § andra stycket genom att använda den för denna verksamhet efter att varan transporterats av honom eller för hans räkning till Sverige från ett annat EU-land, och - den beskattningsbara personen tar i anspråk varan för ett annat ändamål än som anges i 7 § andra stycket genom att använda den för denna verksamhet efter att varan transporterats av den beskattningsbara personen eller för dennes räkning till Sverige från ett annat EU-land, och - varan inte härrör från en yrkesmässig verksamhet som han bedriver i det landet. - varan inte härrör från en verksamhet som den beskattnings-bara personen bedriver i det landet. 3 kap. 10 b § En näringsidkare har rätt att bli skattskyldig för en omsättning som annars skulle ha undantagits enligt 10 a § första stycket om han En beskattningsbar person har rätt att bli skattskyldig för en omsättning som annars skulle ha undantagits enligt 10 a § första stycket om den beskattningsbara personen 1. framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld och omsättningen görs till en annan näringsidkare, eller 1. framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld och omsättningen görs till en annan beskattningsbar person, eller 2. i sin yrkesverksamhet normalt omsätter guld för industriellt ändamål och omsättningen avser investeringsguld enligt 1 kap. 18 § första stycket 1 och görs till en annan näringsidkare. 2. i sin yrkesverksamhet normalt omsätter guld för industriellt ändamål och omsättningen avser investeringsguld enligt 1 kap. 18 § första stycket 1 och görs till en annan beskattningsbar person. 11 a § Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som ekonomisk enligt 4 kap. 8 §. 30 b § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk företagare, om Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk beskattningsbar person, om 1. den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EU-land, 1. den utländska beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EU-land, 2. förvärvet görs för en efterföljande omsättning här i landet, 3. varan sänds eller transporteras direkt till Sverige från ett annat EU-land än det där den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt, och 3. varan sänds eller transporteras direkt till Sverige från ett annat EU-land än det där den utländska beskattningsbara personen är registrerad till mervärdesskatt, och 4. den till vilken den efterföljande omsättningen görs är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, som är registrerad till mervärdesskatt här och som är skattskyldig för omsättningen enligt 1 kap. 2 § första stycket 4. 4. den till vilken den efterföljande omsättningen görs är en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, som är registrerad till mervärdesskatt här och som är skattskyldig för omsättningen enligt 1 kap. 2 § första stycket 4. 30 d § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv som görs av utländska företagare om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat. Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv som görs av utländska beskattningsbara personer om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat. Från skatteplikt undantas även unionsinterna förvärv som görs under sådana förutsättningar att rätt till återbetalning skulle föreligga enligt 10 kap. 6 och 7 §§. 30 f § Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv av be-gagnade varor, konstverk, samlar-föremål och antikviteter, om varorna har sålts av en skattskyldig återförsäljare och omsättningen har beskattats i det EU-land där transporten till Sverige påbörjats enligt bestämmelser som mot-svarar artiklarna 312-325 i rådets direktiv 2006/112/EG. Från skatteplikt undantas unionsinterna förvärv av be-gagnade varor, konstverk, samlar-föremål och antikviteter, om varorna har sålts av en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och om-sättningen har beskattats i det EU-land där transporten till Sverige påbörjats enligt bestämmelser som motsvarar artiklarna 312-325 i rådets direktiv 2006/112/EG. 4 kap. Yrkesmässig verksamhet 4 kap. Beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet Vad som är yrkesmässig verksamhet Vem som är en beskattningsbar person och vad som är ekonomisk verksamhet 1 § En verksamhet är yrkesmässig, om den 1. utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller 2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Anställda och andra personer anses inte bedriva verksamhet självständigt i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande vad avser arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet. 6 § Statens, ett statligt affärsverks eller en kommuns omsättning av varor eller tjänster mot ersättning utgör yrkesmässig verksamhet oavsett om den bedrivs med vinstsyfte eller inte. Verksamhet som bedrivs av staten, ett statligt affärsverk eller en kommun anses inte som ekonomisk verksamhet om den 1. ingår som ett led i myndig-hetsutövning, eller 2. avser bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndig-hetsutövning. 7 § En omsättning som avses i 6 § utgör dock inte yrkesmässig verksamhet, om omsättningen 1. ingår som ett led i myndighetsutövning, eller 2. avser bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndighetsutövning. Bestämmelserna i 6 § tillämpas inte om det skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Första stycket gäller inte om behandlingen av omsättningen som icke yrkesmässig verksamhet skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är att anse som ekonomisk verksamhet även i sådana fall som avses i 6 §, under förutsättning att åtgärderna utförs mot ersättning. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är att anse som yrkesmässig verksamhet även i sådana fall som avses i första stycket, under förutsättning att åtgärderna utförs mot ersättning. 8 § Som yrkesmässig verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket eller för trossamfundet enligt 14 § inkomstskattelagen (1999:1229). Som ekonomisk verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket eller för trossamfundet enligt 14 § inkomstskattelagen (1999:1229). Vad som sägs i första stycket om ideella föreningar gäller också för sådan förening som omfattas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229). 5 kap. 2 c § Omsättning av gas genom ett naturgassystem som är beläget inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system, till en skattskyldig återförsäljare ska anses som en omsättning inom landet, om återförsäljaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om återförsäljaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe, är varan omsatt inom landet, om återförsäljaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Omsättning av gas genom ett naturgassystem som är beläget inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system, till en beskattningsbar återförsäljare ska anses som en omsättning inom landet, om återförsäljaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om återförsäljaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe, är varan omsatt inom landet, om återförsäljaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En vara är dock inte omsatt inom landet om den levereras till ett fast etableringsställe som återförsäljaren har utomlands. Första och andra styckena gäller även omsättning av 1. el, eller 2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla. Med en skattskyldig återförsäljare förstås i denna paragraf en näringsidkare vars huvudsakliga verksamhet när det gäller köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana varor vidare och vars egen konsumtion av dessa varor är försumbar. Med en beskattningsbar återförsäljare förstås i denna paragraf en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet när det gäller köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana varor vidare och vars egen konsumtion av dessa varor är försumbar. 3 a § En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en omsättning utomlands, om 1. säljaren levererar varan till en plats utanför EU, 2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EU ombesörjs av en speditör eller fraktförare, 3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats utanför EU, 3. en utländsk beskattningsbar person förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats utanför EU, 4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för bruk ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsättning som anges i 1 § tredje stycket, 4 a. varan levereras till ett fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för försäljning ombord och avser sådana livsmedel som anges i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, dock inte punktskattepliktiga varor, 5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för konsumtion ombord, 6. det är fråga om en leverans av varor av de slag som avses i 3 § lagen (1999:445) om exportbutiker och varorna är avsedda för försäljning i en sådan butik, 6 a. det är fråga om en sådan försäljning som avses i 1 § andra stycket lagen om exportbutiker, 7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är tillfälligt registrerad enligt 23 § första stycket 1 lagen (2001:558) om vägtrafikregister, under förutsättning att a) fordonet levereras till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat land än ett EU-land, och b) säljaren kan visa att fordonet varaktigt förts till en plats utanför EU före utgången av den sjätte månaden efter den månad då fordonet levererades, eller 8. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat land än ett EU- land, under förutsättning att a) ersättningen utgör minst 200 kronor, och b) säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats utanför EU före utgången av tredje månaden efter den månad under vilken leveransen av varan gjordes. Vid leverans av en vara inom landet till en fysisk person som är bosatt i Norge eller på Åland anses omsättningen som en omsättning utomlands endast om 1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och 2. säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen fört in varan eller varorna till Norge eller till Åland och därvid enligt tullräkning eller liknande handling betalat skatt motsvarande skatt enligt denna lag. En leverans av varor till fartyg på linjer mellan Sverige och Norge eller mellan Sverige och Åland ska anses som en omsättning utomlands endast om leveransen inte strider mot 5 och 6 §§ lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. En leverans som avses i första stycket 4 av punktskattepliktiga varor ska anses som en omsättning utomlands endast om leveransen uppfyller de villkor som gäller för proviantering i 7-9 §§ lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. Näringsidkare Beskattningsbar person 4 § Vid tillämpningen av 5-19 §§ ska en 1. näringsidkare som även bedriver verksamhet som inte innefattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är yrkesmässig enligt 4 kap. 1 eller 7 §, anses vara en näringsidkare för alla tjänster som denne förvärvar, Vid tillämpningen av 5-19 §§ ska en 1. beskattningsbar person som även bedriver verksamhet som inte innefattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är ekonomisk enligt 4 kap., anses vara en beskattningsbar person för alla tjänster som denne förvärvar, 2. juridisk person som inte är näringsidkare men som är registrerad till mervärdesskatt, anses vara en näringsidkare. 2. juridisk person som inte är en beskattningsbar person men som är registrerad till mervärdesskatt eller som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, anses vara en beskattningsbar person. 5 § En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om näringsidkaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Om näringsidkaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om näringsidkaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om den beskattningsbara personen antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Om den beskattningsbara personen varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om den beskattningsbara personen är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som den beskattningsbara personen har utomlands. 6 § En tjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands. 7 § En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om 1. tjänsten utförs för någon annans räkning i dennes namn, och 2. den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt denna lag. 9 § En varu- eller persontransporttjänst är omsatt inom landet om transporten inte till någon del genomförs i ett annat land, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en näringsidkare. Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person. Befordran av brev i postverksamhet som avses i 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) ska anses som en omsättning inom landet. 10 § En unionsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige. En unionsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige. Med unionsintern varutransport avses en transport av varor där avgångs- och ankomstorterna är belägna i två skilda EU-länder. Med avgångsorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas. 11 § Tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare i samband med en aktivitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten. Tjänster som tillhandahålls någon som inte är en beskatt-ningsbar person i samband med en aktivitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhanda-hålls av den som organiserar aktiviteten. Första stycket gäller en aktivitet som är 1. kulturell, 2. konstnärlig, 3. idrottslig, 4. vetenskaplig, 5. pedagogisk, 6. av underhållningskaraktär, eller 7. liknande dem som anges i 1-6, såsom mässor och utställningar. 11 a § En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en näringsidkare är omsatt inom landet, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet. En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet. Första stycket gäller evenemang som är 1. kulturella, 2. konstnärliga, 3. idrottsliga, 4. vetenskapliga, 5. pedagogiska, 6. av underhållningskaraktär, eller 7. liknande dem som anges i 1-6, såsom mässor och utställningar. 12 § Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last-ning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhanda-hålls någon som inte är närings-idkare, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Det-samma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom. Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last-ning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhanda-hålls någon som inte är en beskattningsbar person, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Detsamma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom. 15 a § En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än som anges i 15 § och förvärvas av någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än sådan som anges i 15 § och förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person är omsatt inom landet, om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En uthyrningstjänst enligt första stycket är dock omsatt utomlands, om 1. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i ett annat EU-land än Sverige, och 2. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EU-landet och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället. 15 b § En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom landet, om En tjänst som avser annan uthyrning av transportmedel än sådan som anges i 15 § är omsatt inom landet, om 1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare, 1. den tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person, 2. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren av tjänsten i Sverige, och 3. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället. 16 § Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EU och som förvärvas av någon som inte är en näringsidkare, är omsatta inom landet om tjänsterna Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EU och som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person, är omsatta inom landet om tjänsterna 1. förvärvas här eller i fråga om tjänster som anges i 18 § 12 förvärvas här eller i ett annat land, och förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller 2. förvärvas av någon som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat EU-land eller i ett land utanför EU samt utgör sådana tjänster som anges i 18 § 10 eller 11 och tjänsterna tillgodogörs inom landet genom ett elektroniskt kommunikationsnät med fast anslutning här. 17 § Tjänster som anges i 18 § 1-11, 13 och 14 och som förvärvas i ett land utanför EU av någon som inte är en näringsidkare i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är näringsidkare och som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 1-11, 13 och 14 och som förvärvas i ett land utanför EU av någon som inte är en beskattningsbar person i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person och som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige. 19 § En omsättning av tjänster enligt någon av 4-18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om 1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg, 2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land, b) import av varor som omfattas av - 9 c kap. 1 §, eller - ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från tull eller extern transitering, c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna - förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hänfördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller - när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett för-farande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG, 3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning, 4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en närings-idkare och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskatt-ningsbar person och den ute-slutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 6 a kap. 1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag får två eller flera näringsidkare, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, anses som en enda näringsidkare (mervärdesskattegrupp) och den verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver anses som en enda verksamhet. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag får två eller flera beskattningsbara personer, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp) och den verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver anses som en enda verksamhet. Huruvida mervärdesskattegruppens verksamhet skall anses medföra skattskyldighet följer av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 1. Huruvida mervärdesskattegruppens verksamhet ska anses medföra skattskyldighet följer av de allmänna bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 1. 2 § I en mervärdesskattegrupp får endast ingå 1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 1. beskattningsbara personer som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla näringsidkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 2. beskattningsbara personer med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla beskattningsbara personer som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). 3. beskattningsbara personer som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en näringsidkares fasta etableringsställe i Sverige. I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en beskattningsbar persons fasta etableringsställe i Sverige. Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. Beskattningsbara personer som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. 3 § En mervärdesskattegrupp får endast avse näringsidkare som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. En mervärdesskattegrupp får endast avse beskattningsbara personer som är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. 4 § En mervärdesskattegrupp anses bildad den dag Skatteverket beslutar att näringsidkarna skall registreras som en sådan grupp (gruppregistrering), eller den senare dag som Skatteverket därvid bestämmer. Av beslutet skall framgå vem Skatteverket utsett som huvudman för gruppen. En mervärdesskattegrupp anses bildad den dag Skatteverket beslutar att de beskattningsbara personerna ska registreras som en sådan grupp (gruppregistrering), eller den senare dag som Skatteverket därvid bestämmer. Av beslutet ska framgå vem Skatteverket utsett som huvudman för gruppen. Till grupphuvudman skall utses Till grupphuvudman ska utses 1. i de fall som avses i 2 § första stycket 1 och 2 den näringsidkare i mervärdesskattegruppen som de övriga näringsidkarna i gruppen föreslår, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta, eller 1. i de fall som avses i 2 § första stycket 1 och 2 den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som de övriga beskattningsbara personerna i gruppen föreslår, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta, eller 2. i de fall som avses i 2 § första stycket 3 en näringsidkare som är kommittentföretag. 2. i de fall som avses i 2 § första stycket 3 en beskattningsbar person som är kommittentföretag. 5 § Om Skatteverket beslutar om detta får nya näringsidkare inträda i gruppen, näringsidkare utträda ur gruppen eller grupphuvudmannen bytas ut. Om Skatteverket beslutar om detta får nya beskattningsbara personer inträda i gruppen, beskattningsbara personer utträda ur gruppen eller grupphuvudmannen bytas ut. Gruppregistreringen består till dess att Skatteverket har beslutat att den skall upphöra. Gruppregistreringen består till dess att Skatteverket har beslutat att den ska upphöra. Ett beslut om ändring i registreringen enligt första stycket eller om avregistrering enligt andra stycket gäller från och med dagen för beslutet eller den senare dag som Skatteverket bestämmer. 6 § Skatteverket skall besluta om gruppregistrering enligt 4 §, eller om ändring eller avregistrering enligt 5 §, om berörda näringsidkare ansöker om detta och det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. Skatteverket ska besluta om gruppregistrering enligt 4 §, eller om ändring eller avregistrering enligt 5 §, om berörda beskattningsbara personer ansöker om detta och det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut. Om förutsättningarna för gruppregistrering har upphört eller om det annars finns särskilda skäl, får Skatteverket på eget initiativ besluta om avregistrering. 7 kap. 7 b § För näringsidkare som har sin redovisning i euro gäller, i stället för vad som anges i 7 a §, att när uppgifter till ledning för beskattningsunderlaget uttrycks i en annan valuta än euro ska omräkning göras till euro. Omräkningen ska i övrigt göras på det sätt som följer av 7 a §. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk företagare som har sin redovisning i euro. För beskattningsbara personer som har sin redovisning i euro gäller, i stället för vad som anges i 7 a §, att när uppgifter till ledning för beskattningsunderlaget ut-trycks i en annan valuta än euro ska omräkning göras till euro. Omräkningen ska i övrigt göras på det sätt som följer av 7 a §. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk beskattningsbar person som har sin redovisning i euro. 8 a kap. 11 § Vid överlåtelse av investeringsvaror, utom sådana som omfattas av frivillig skattskyldighet, i samband med att verksamhet överlåts eller vid fusion eller liknande förfarande, ska förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt. Detta gäller dock endast under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. När en näringsidkare inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en näringsidkare utträder ur en sådan grupp övertar näringsidkaren gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till näringsidkarens investeringsvaror. När en beskattningsbar person inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en beskattningsbar person utträder ur en sådan grupp övertar den beskattningsbara personen gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till den beskattningsbara personens investeringsvaror. 9 kap. 1 § Skyldigheten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som anges i 3 kap. 3 § andra stycket och tredje stycket 1 och 2 gäller endast om Skatteverket har beslutat om detta efter ansökan (frivillig skattskyldighet). En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som skall omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den näringsidkare i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den näringsidkare som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den beskattningsbara person som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget skall vara utfärdat av Utrikesdepartementet. Frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet. 2 § Skyldigheten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som anges i 3 kap. 3 § tredje stycket 3 gäller endast om Skatteverket har beslutat om frivillig skattskyldighet efter ansökan. En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, ett konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Om den fastighet som skall omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § skall ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av näringsidkaren. Om den fastighet som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara personen. Vad som i första stycket sägs gäller endast om - det finns särskilda skäl, - den sökande har för avsikt att använda fastigheten för sådan uthyrning eller upplåtelse som avses i 3 kap. 3 § andra stycket, och - det är lämpligt med hänsyn till den sökandes personliga eller ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. 9 a kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid en skattskyldig återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av Detta kapitel tillämpas vid en beskattningsbar återförsäljares omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som levererats till honom inom EU av 1. någon annan än en näringsidkare, 1. någon som inte är en beskattningsbar person, 2. en näringsidkare som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 2. en beskattningsbar person som ska redovisa mervärdesskatt enligt detta kapitel eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 3. en näringsidkare vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 3. en beskattningsbar person vars omsättning är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land, 4. en näringsidkare som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller 4. en beskattningsbar person som undantas från skattskyldighet enligt 1 kap. 2 a §, eller 5. en näringsidkare i ett annat EU-land om näringsidkarens omsättning understiger gränsen för redovisningsskyldighet i det landet och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos honom. 5. en beskattningsbar person i ett annat EU-land om den beskattningsbara personens omsättning omfattas av befrielse från mervärdesskatt enligt bestämmelserna om små företag i artiklarna 282-292 i direktiv 2006/112/EG i det landet och den förvärvade varan utgjort anläggningstillgång hos den beskattningsbara personen. Detta kapitel omfattar inte omsättning av sådana transportmedel som har förvärvats enligt 2 a kap. 3 § första stycket 1. 2 § Om en skattskyldig återförsäljare begär det skall Skatteverket besluta att återförsäljaren skall tillämpa detta kapitel vid försäljning av Om en beskattningsbar återförsäljare begär det ska Skatteverket besluta att återförsäljaren ska tillämpa detta kapitel vid försäljning av 1. konstverk, samlarföremål och antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som återförsäljaren har förvärvat från upphovsmannen eller dennes dödsbo. Ett beslut enligt första stycket gäller till utgången av det andra året efter det år under vilket beslutet fattades. 3 § Utan hinder av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en skattskyldig återförsäljare tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en omsättning som annars skulle omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. Utan hinder av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en beskattningsbar återförsäljare tilllämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en omsättning som annars skulle omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. 8 § Med skattskyldig återförsäljare förstås en skattskyldig person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Med beskattningsbar återförsäljare förstås en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet förvärvar eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Första stycket gäller även om den skattskyldiga personen handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning. Första stycket gäller även om den beskattningsbara personen handlar i eget namn för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid köp eller försäljning. 9 § Vid sådan omsättning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter som avses i 1 eller 2 § utgörs beskattningsunderlaget av återförsäljarens vinstmarginal minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen. Vinstmarginalen utgörs av skillnaden mellan en varas försäljningspris och varans inköpspris, om inte annat följer av 11 §. Har en näringsidkare själv importerat konstverk, samlarföremål eller antikviteter skall som inköpspris anses beskattningsunderlaget vid importen med tillägg av den mervärdesskatt som hänför sig till importen. Har en beskattningsbar återförsäljare själv importerat konstverk, samlarföremål eller antikviteter ska som inköpspris anses beskattningsunderlaget vid importen med tillägg av den mervärdesskatt som hänför sig till importen. 13 § Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor från en skattskyldig återförsäljare vars omsättning av varorna beskattas enligt detta kapitel eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor från en beskattningsbar återförsäljare vars omsättning av varorna beskattas enligt detta kapitel eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Vid sådan omsättning av varor som beskattas enligt detta kapitel får en skattskyldig återförsäljare inte göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till Vid sådan omsättning av varor som beskattas enligt detta kapitel får en beskattningsbar återförsäljare inte göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till 1. konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som upphovsmannen eller dennes dödsbo tillhandahållit honom. 14 § Om en skattskyldig återförsäljare har valt att enligt 3 § tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på omsättning som annars skulle ha omfattats av detta kapitel, skall den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import av varorna dras av för den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren när det är fråga om Om en beskattningsbar återförsäljare har valt att enligt 3 § tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på omsättning som annars skulle ha omfattats av detta kapitel, ska den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import av varorna dras av för den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren när det är fråga om 1. konstverk, samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv har importerat, eller 2. konstverk som upphovsmannen eller dennes dödsbo tillhandahållit honom. 9 b kap. 1 § Detta kapitel tillämpas vid sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer, om resebyrån som ett led i den omsättningen förvärvar varor och tjänster från andra näringsidkare eller förmedlar varorna och tjänsterna i eget namn för deras räkning. Vad resebyrån på detta sätt tillhandahåller en resenär skall anses som omsättning av en enda tjänst (resetjänsten). Detta kapitel tillämpas vid sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer, om resebyrån som ett led i den omsättningen förvärvar varor och tjänster från andra beskattningsbara personer eller förmedlar varorna och tjänsterna i eget namn för deras räkning. Vad resebyrån på detta sätt tillhandahåller en resenär ska anses som omsättning av en enda tjänst (resetjänsten). Med resebyrå avses även researrangör. 2 § Vid omsättning av en resetjänst utgörs beskattningsunderlaget av resebyråns marginal. Marginalen utgörs av skillnaden mellan ersättningen för resetjänsten och resebyråns kostnader för varor och tjänster som tillhandahålls resebyrån av andra näringsidkare och som kommer resenären direkt till godo. Marginalen utgörs av skillnaden mellan ersättningen för resetjänsten och resebyråns kostnader för varor och tjänster som tillhandahålls resebyrån av andra beskattningsbara personer och som kommer resenären direkt till godo. Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall resebyråns kompensation för skatt enligt denna lag inte räknas in i ersättningen. Vid beräkning av beskattningsunderlaget ska resebyråns kompensation för skatt enligt denna lag inte räknas in i ersättningen. 4 § En resetjänst är omsatt inom landet om resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tillhandahållandet görs, om inte annat följer av andra stycket. Om resebyrån som ett led i omsättningen av resetjänsten förvärvat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EU, ska resetjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre näringsidkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EU, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EU. Om resebyrån som ett led i omsättningen av resetjänsten förvärvat varor och tjänster som en annan beskattningsbar person tillhandahållit resebyrån utanför EU, ska resetjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andra beskattningsbara personen tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EU, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EU. 5 § Om mervärdesskatt skall redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel, får resebyrån underlåta att redovisa skattens belopp eller underlag för beräkning av beloppet i fakturan. Om mervärdesskatt ska redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel, får resebyrån underlåta att redovisa skattens belopp eller underlag för beräkning av beloppet i fakturan. Om köparen av resetjänsten är en näringsidkare erinras dock om vad som i de allmänna bestämmelserna i denna lag föreskrivs om en fakturas innehåll för rätten till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. Om köparen av resetjänsten är en beskattningsbar person gäller de allmänna bestämmelserna i denna lag om en fakturas innehåll för rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. 6 § Om resenären är en näringsidkare vars verksamhet medför rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt, får resebyrån i stället tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en sådan omsättning som omfattas av detta kapitel. Om resenären är en beskattningsbar person vars verksamhet medför rätt till avdrag för eller återbetalning av ingående skatt, får resebyrån i stället tillämpa de allmänna bestämmelserna i denna lag på en sådan omsättning som omfattas av detta kapitel. 9 c kap. 7 § Som upplagshavare får den godkännas som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare och som yrkesmässigt i större omfattning lagrar sådana varor som avses i 3 § 2. Som upplagshavare får den godkännas som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare och som i egenskap av beskattningsbar person i större omfattning lagrar sådana varor som avses i 3 § 2. Upplagshavarens lagring av varor skall äga rum i godkänt skatteupplag. Upplagshavarens lagring av varor ska äga rum i godkänt skatteupplag. 10 kap. Återbetalning till utländska företagare Återbetalning till utländska beskattningsbara personer 1 § En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att En utländsk beskattningsbar person har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att 1. den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands, 2. omsättningen, i det fall den görs inom EU, är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsättningen görs, och 3. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet. Rätt till återbetalning föreligger även för ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. 2 § En utländsk företagare som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import av den förmedlade varan eller tjänsten endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om han förvärvat varan eller tjänsten direkt. En utländsk beskattningsbar person som förmedlar en vara eller en tjänst för en uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import av den förmedlade varan eller tjänsten endast i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om uppdragsgivaren förvärvat varan eller tjänsten direkt. I andra fall än som avses i 1 § andra stycket ger ingående skatt som avser förvärv eller import av en vara inte rätt till återbetalning, om varan förvärvas eller förs in för att inom landet levereras till en köpare. I 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten till återbetalning av ingående skatt. 11 § Den som i en yrkesmässig verksamhet omsätter varor eller tjänster inom landet har rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §. Den som i en ekonomisk verksamhet omsätter varor eller tjänster inom landet har rätt till återbetalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 19 § första stycket 2, 21 §, 21 a §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 32 § eller enligt 9 c kap. 1 §. Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt som hänför sig till sådan omsättning av varor och tjänster som avses i 3 kap. 9 § utom tredje stycket 2, 10 § eller 23 § 1 om 1. förvärvaren är en näringsidkare som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om näringsidkaren saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, han är bosatt eller stadigvarande vistas där, 1. förvärvaren är en beskattningsbar person som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om den beskattningsbara personen saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, den beskattningsbara personen är bosatt eller stadigvarande vistas där, 2. förvärvaren inte är en näringsidkare och han är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller 2. förvärvaren inte är en beskattningsbar person och förvärvaren är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller 3. omsättningen har direkt samband med varor som ska exporteras till ett land utanför EU. Rätt till återbetalning föreligger också för ingående skatt avseende förvärv och import som hänför sig till omsättning i ett annat EU-land under förutsättning att 1. omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i denna paragraf eller 12 § i det land där omsättningen görs, 2. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt denna paragraf eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet, och 3. rätten till återbetalning inte ska utövas genom en ansökan med stöd av 1 eller 2 §. 11 c § Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en näringsidkare rätt till återbetalning av ingående skatt som avser 1. förvärv av investeringsguld om den som omsätter investeringsguldet till honom är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §, Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskattningsbar person rätt till återbetalning av ingående skatt som avser 1. förvärv av investeringsguld om den som omsätter investeringsguldet till den beskattningsbara personen är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §, 2. förvärv eller import av annat guld än investeringsguld som därefter av näringsidkaren eller för hans räkning omvandlas till investeringsguld, eller 2. förvärv eller import av annat guld än investeringsguld som därefter av den beskattningsbara personen eller för dennes räkning omvandlas till investeringsguld, eller 3. förvärv av tjänster som innebär en förändring av form, vikt eller finhalt på guld, inbegripet investeringsguld. 11 d § Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en näringsidkare, som framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld, rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import av varor eller tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om omsättningen hade varit skattepliktig. Vid omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskattningsbar person, som framställer investeringsguld eller omvandlar guld av något slag till investeringsguld, rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import av varor eller tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om omsättningen hade varit skattepliktig. 11 e § Andra än utländska företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, 4 d eller 4 e om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. Andra än utländska beskattningsbara personer har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, 4 d eller 4 e om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §. 11 f § En näringsidkare som enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket likställs med en utländsk företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c. En beskattningsbar person som enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket likställs med en utländsk beskattningsbar person har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c. 13 a § Om en utländsk företagare som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av ingående skatt i EU-landet där denne är etablerad, omfattar rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet. Om en utländsk beskattningsbar person som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av ingående skatt i EU-landet där denne är etablerad, omfattar rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet. 13 b § En utländsk företagares rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling En utländsk beskattningsbar persons rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling 1. utan att vara sådan skatt enligt denna lag, 2. om beloppet hänför sig till en omsättning av varor som enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 eller 2 eller andra eller fjärde stycket är undantagen från skatteplikt, eller 3. om beloppet hänför sig till en omsättning utomlands enligt 5 kap. 3 a § första stycket 3. 11 kap. 1 § Varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning av varor eller tjänster som görs till en annan näringsidkare eller till en juridisk person som inte är näringsidkare. Varje beskattningsbar person ska säkerställa att faktura utfärdas av den beskattningsbara personen själv eller i dennes namn och för dennes räkning av köparen eller en tredje person, för omsättning av varor eller tjänster som görs till en annan beskattningsbar person eller till en juridisk person som inte är en beskattningsbar person. Varje näringsidkare ska även säkerställa att faktura utfärdas vid omsättning av Varje beskattningsbar person ska även säkerställa att faktura utfärdas vid omsättning av - nya transportmedel enligt 3 kap. 30 a § andra stycket till en privatperson, - vara enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 till en köpare i Sverige, eller - bygg- eller anläggningstjänster till en privatperson och av varor som omsätts i samband med sådant tillhandahållande. 3 § Varje näringsidkare ska säkerställa att faktura utfärdas av honom själv eller i hans namn och för hans räkning av köparen eller en tredje person, för andra betalningar i förskott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till honom för en sådan omsättning som avses i 1 §. Varje beskattningsbar person ska säkerställa att faktura utfärdas av den beskattningsbara personen själv eller i dennes namn och för dennes räkning av köparen eller en tredje person, för andra betalningar i förskott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till den beskattningsbara personen för en sådan omsättning som avses i 1 §. 5 § Vid tillämpning av detta kapitel skall, i fråga om en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med skattskyldig förstås näringsidkare i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför gruppen. Vid tillämpning av detta kapitel ska, i fråga om en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, med beskattningsbar person förstås den person i gruppen som omsätter varor eller tjänster utanför gruppen. Vad som sägs i detta kapitel om den skattskyldiges registreringsnummer till mervärdesskatt avser vid omsättningar enligt första stycket det registreringsnummer till mervärdesskatt som tilldelats en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. Vad som sägs i detta kapitel om säljarens respektive köparens registreringsnummer till mer-värdesskatt avser vid omsättningar enligt första stycket det registreringsnummer till mer-värdesskatt som tilldelats en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §. 9 § Bestämmelserna i 8 § om fakturors innehåll får frångås och en förenklad faktura utfärdas, om 1. fakturans totalbelopp inte överstiger 2 000 kr inklusive mervärdesskatt, 1. fakturans totalbelopp inte överstiger 2 000 kronor inklusive mervärdesskatt, 2. handelsbruket inom den berörda verksamhetssektorn, administrativ praxis eller de tekniska förutsättningarna för utfärdandet av fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 8 §, eller 3. fakturan är en kreditnota som likställs med en faktura enligt 10 § tredje stycket. Första stycket gäller inte omsättningar som avses i 3 kap. 30 a § eller 5 kap. 2 § första stycket 4. Det gäller inte heller 1. om a) den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare, eller en sådan företagare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare, och a) den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person, eller en sådan beskattningsbar person som enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket likställs med en utländsk beskattningsbar person, och b) köparen är skyldig att betala mervärdesskatten, eller 2. om 13 § första stycket är tillämpligt. En förenklad faktura ska alltid innehålla följande uppgifter: 1. datum för utfärdandet, 2. identifiering av säljaren, 3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits, och 4. den skatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna, 3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits, 4. den skatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna, och 5. om fakturan är en sådan kreditnota som avses i första stycket 3, en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter i denna som ändras. 12 § Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på omsättningar av varor eller tjänster inom landet enligt 5 kap. och 9 b kap. 4 § första stycket. Första stycket gäller dock inte om 1. leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs från ett annat EU-land av en näringsidkare som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här inte med-verkar i omsättningen, och 1. leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten görs från ett annat EU-land av en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige eller vars fasta etableringsställe här inte med-verkar i omsättningen, och 2. köparen är skyldig att betala mervärdesskatten. Trots vad som anges i andra stycket gäller första stycket i de fall faktura utfärdas av köparen. 11 a kap. 1 § Den som ska säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras gäller även fakturor som en näringsidkare tagit emot. Den som ska säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten att säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras gäller även fakturor som en beskattningsbar person tagit emot. I bokföringslagen (1999:1078) finns bestämmelser om arkivering av räkenskapsinformation för fysiska och juridiska personer som är bokföringsskyldiga. Den som inte är bokföringsskyldig men som omfattas av skyldigheten att bevara fakturor enligt första stycket, ska tillämpa bestämmelserna om former för bevarande av fakturor i 7 kap. 1 § och 6 § bokföringslagen samt platsen för bevarande av fakturor i 7 kap. 2-4 §§ bokföringslagen. 13 kap. 15 a § Om den utgående skattens belopp enligt 11 kap. 11 § första stycket angetts i flera valutor i en faktura, ska den skattskyldige vid redovisning av skatten utgå från det skattebelopp som angetts i svenska kronor eller, om den egna redovisningen är i euro, det skattebelopp som angetts i euro. I 15 och 17 §§lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk företagare som har sin redovisning i euro. I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns regler om omräkning från euro till svenska kronor. Dessa regler ska tillämpas även av en utländsk beskattningsbar person som har sin redovisning i euro. 19 kap. Återbetalning till vissa utländska företagare som är etablerade i andra EU-länder Återbetalning till vissa utländska beskattningsbara personer som är etablerade i andra EU-länder 1 § En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den åter-betalningsperiod som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där före-tagaren är etablerad. En utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den återbetalningsperiod som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där den beskattningsbara personen är etablerad Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får företagaren under återbetalningsperioden inom landet ha omsatt Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får den beskattningsbara personen under återbetalningsperioden inom landet ha omsatt 1. transporttjänster eller stödtjänster till dessa som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § första stycket 4, 30 a § tredje stycket, 30 e, 31, 31 a eller 32 § eller 9 c kap. 1 §, eller 2. varor eller tjänster som köparen är skattskyldig för enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c. En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. En utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. 8 § En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EU-land där den utländska företagaren är etablerad. En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EU-land där den utländska beskattningsbara personen är etablerad. En ansökan ska anses ingiven till den behöriga myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§. Återbetalning till utländska företagare som inte är etablerade i något EU-land Återbetalning till utländska beskattningsbara personer som inte är etablerade i något EU-land 22 § En utländsk företagare som inte är etablerad i något EU-land och som vill få återbetalning av in-gående skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skatte-verket. En utländsk företagare som inte är etablerad i något EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. En utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket. En utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad i något EU-land och som är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34-36 §§. 25 § Ansökan enligt 22 § ska göras på en blankett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avser den ingående skatten förvärv ska till ansökan fogas 1. faktura i original, 2. ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är näringsidkare, och 2. ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är en beskattningsbar person, och 3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning. Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till Skatteverket. Avser den ingående skatten import ska till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller av dennes ombud. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om de krav som ställs på det intyg som avses i andra stycket 2. Återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige Återbetalningsansökningar riktade till andra EU-länder från beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige 31 § En näringsidkare som är etable-rad i Sverige, men inte i det EU-land där återbetalning av mer-värdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i enlighet med det landets tillämp-ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast-ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska rikta en ansökan om återbetalning till det landet. En beskattningsbar person som är etablerad i Sverige, men inte i det EU-land där återbetalning av mervärdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i enlighet med det landets tillämp-ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast-ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska rikta en ansökan om återbetalning till det landet. Sökanden ska ge in ansökan till Skatteverket genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål. 34 § Den som utan att omfattas av 1 § vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket enligt 35 och 36 §§. Första stycket gäller även en utländsk företagare som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244). Första stycket gäller även en utländsk beskattningsbar person som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4, 5 eller 6 skatteförfarandelagen (2011:1244). Vad som föreskrivs i 24 § om minsta belopp för en ansökan om återbetalning gäller även för en ansökan enligt andra stycket. 20 kap. 1 § Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket av någon annan än sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 §. Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket av någon annan än en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 §. Beslut som Skatteverket har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1-3 och 5-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 28 § får överklagas hos Förvaltningsrätten i Falun. Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvudmannen. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket ska ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket. 2 § Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk beskattningsbar person som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Vad som sägs i första stycket gäller inte omprövningsbeslut enligt 19 kap. 17 och 18 §§. 3 § Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk företagare som varken är etablerad i något EU-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats. Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk beskattningsbar person som varken är etablerad i något EU-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), ska på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att ansökan inte helt har bifallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) att 5 kap. 3 §, 6 kap. 1-3 och 5 §§, 7 kap. 1 §, 26 kap. 31 §, 38 kap. 3 §, 39 kap. 14 §, 41 kap. 3 § och 59 kap. 1 och 23 §§ samt att rubrikerna närmast före 6 kap. 2 § och 59 kap. 23 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 3 § Om Skatteverket har beslutat att näringsidkare får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Om Skatteverket har beslutat att beskattningsbara personer får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos huvudmannen. 6 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ombud för en utländsk företagare (2 och 3 §§), och - ombud för en utländsk beskattningsbar person (2 och 3 §§), och - deklarationsombud (4-8 §§). I 38 kap. 3 § andra stycket 3 finns en bestämmelse om ombud för ett dödsbo. Ombud för en utländsk företagare Ombud för en utländsk beskattningsbar person 2 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av företagaren svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. En utländsk beskattningsbar person som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av den beskattningsbara personen svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos ombudet. 3 § En utländsk företagare behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där företagaren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i En utländsk beskattningsbar person behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där den beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i 1. kapitel V, med undantag av artikel 27.4, i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92, 2. rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, samt 3. rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. 5 § Ett deklarationsombud får 1. lämna deklaration, men bara elektroniskt, 2. ta del av de deklarations- och skattekontouppgifter som den deklarationsskyldige har direktåtkomst till, 3. komplettera lämnade uppgifter i en deklaration, och 4. begära anstånd med att lämna deklaration. Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk företagare som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarations-ombudet dock inte företräda företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk beskatt-ningsbar person som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarationsombudet dock inte företräda denne i frågor som gäller mervärdesskatt. 7 kap. 1 § Skatteverket ska registrera 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag, 2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, 3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag för den som är skattskyldig bara på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag, 4. den som utan att omfattas av 19 kap. 1 § mervärdesskattelagen har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ samma lag, 5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen, 6. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5, 6. en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5, 7. en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 7. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EUland som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 8. den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen, 9. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, 10. den som är skattskyldig enligt a) lagen (1972:820) om skatt på spel, b) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, c) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., d) lagen (1991:1482) om lotteriskatt, e) 10 eller 13 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt, f) 9 eller 12 § eller 15 § första stycket lagen (1994:1564) om alkoholskatt, g) 4 kap. 3 eller 6 § eller 9 § första stycket eller 12 § första stycket 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi, h) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, i) lagen (1999:673) om skatt på avfall, j) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer, eller k) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., och 11. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4-6 §§. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. 26 kap. 31 § Om en sådan näringsidkare som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. Om den som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisnings-periodens utgång, i januari senast den 17. 38 kap. 3 § Uppgifter enligt 2 § ska undertecknas av den uppgiftsskyldige eller behörig ställföreträdare. Uppgifterna får undertecknas av ett ombud i följande fall: 1. Ett deklarationsombud får underteckna uppgifter i en deklaration som lämnas elektroniskt. 2. Ett ombud för en utländsk företagare får underteckna upp-gifter i en mervärdesskatte-deklaration. 2. Ett ombud för en utländsk beskattningsbar person får under-teckna uppgifter i en mervärdes-skattedeklaration. 3. En dödsbodelägare som är ombud för ett dödsbo får underteckna uppgifter i en deklaration. 39 kap. 14 § En näringsidkare som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen. En beskattningsbar person som omsätter investeringsguld som avses i 1 kap. 18 § mervärdes-skattelagen (1994:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för köparen. Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1, 3 § första stycket 2, 5 § 2 a och 6 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska även tillämpas vid transaktioner som avses i första och andra styckena. 41 kap. 3 § Revision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering, 4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt, 5. sådant ombud för en utländsk företagare som avses i 6 kap. 2 §, 5. sådant ombud för en utländsk beskattningsbar person som avses i 6 kap. 2 §, 6. sådan representant som avses i 16 a § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 15 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 9 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 7. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, 8. den som har ansökt om registrering som varumottagare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, 9. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, och 10. den som har ansökt om godkännande som registrerad avsändare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2-6 §§), - ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7-9 §§), - betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), - ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), - företrädaransvar (12-21 §§), - ansvar för redare (22 §), - ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och - indrivning och preskription (26 och 27 §§). Ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp Ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp 23 § Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan näringsidkare som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid näringsidkaren varit medlem i gruppen. Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan beskattningsbar person som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid den beskattningsbara personen varit medlem i gruppen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster att 1, 2, 4, 6, 8-10 och 25 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster i de fall tjänsten tillhanda-hålls - av en icke-etablerad närings-idkare, - till en person som inte är näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadig-varande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land. Denna lag gäller redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster i de fall tjänsten tillhanda-hålls - av en icke-etablerad beskattningsbar person, - till en person som inte är en beskattningsbar person men som är etablerad, bosatt eller stadig-varande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land. 2 § I denna lag avses med icke-etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, I denna lag avses med icke-etablerad beskattningsbar person: en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska tjänster enligt 5 kap. 18 § 12 mervärdesskattelagen (1994:200), motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag. 4 § Skatteverket ska fatta beslut om att identifiera en icke-etablerad näringsidkare som skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag (identifieringsbeslut) om Skatteverket ska fatta beslut om att identifiera en icke-etablerad beskattningsbar person som skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämm-elserna i denna lag (identifieringsbeslut) om 1. näringsidkaren ansöker om det, 1. den beskattningsbara personen ansöker om det, 2. mervärdesskatten avser tillhandahållanden av elektroniska tjänster som ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land, 3. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 3. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är en beskattningsbar person men som är etablerad, bosatt eller stadig-varande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 4. det inte redan har fattats ett motsvarande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, och 5. näringsidkaren inte är eller ska vara registrerad för mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. 5. den beskattningsbara personen inte är eller ska vara registrerad för mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land. 6 § Om en näringsidkare som är skattskyldig i Sverige för tjänster som omfattas av 4 § har ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land, ska näringsidkaren redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. Om en beskattningsbar person som är skattskyldig i Sverige för tjänster som omfattas av 4 § har ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land, ska den beskattningsbara personen redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. 8 § Om en näringsidkares verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska näringsidkaren underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifiering har ändrats. Om en beskattningsbar persons verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska den beskattnings-bara personen underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifiering har ändrats. 9 § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut om näringsidkaren Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut om den be-skattningsbara personen 1. enligt egen anmälan inte längre tillhandahåller elektroniska tjänster eller om det på annat sätt kan antas att denna verksamhet har upphört, 2. inte längre uppfyller övriga krav i 4 §, eller 3. vid upprepade tillfällen har brutit mot bestämmelserna i denna lag. 10 § En näringsidkare som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en e-handelsdeklaration. Deklaration ska lämnas även om näringsidkaren inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. En beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en e-handelsdeklaration. Deklaration ska lämnas även om den beskattningsbara personen inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. 25 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag ska i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Om Skatteverket begär det, ska näringsidkaren göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Om Skatteverket begär det, ska den beskattningsbara personen göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Underlaget ska bevaras i tio år efter utgången av det år då den transaktion som underlaget avser utfördes. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 och tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av juni 2012. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-03-12 Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Severin Blomstrand samt justitierådet Margit Knutsson. Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen Enligt en lagrådsremiss den 28 februari 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 3. lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Ann Linders. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Lag om ändring i mervärdesskattelagen 2 a kap. 7 § I paragrafens första stycke behandlas när en vara ska anses förvärvad enligt 2 § 3. Så anses idag vara fallet om "den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EU-land". I remissen föreslås att de citerade orden byts mot "den som för över varan är en beskattningsbar person som bedriver verksamhet i ett annat EU-land". Förslaget innebär att den verksamhet som bedrivs i ett annat EU-land, och som idag måste vara yrkesmässig, dvs. av ekonomisk art, i framtiden kan vara av annan art. Frågan om ändringen är avsedd att vara semantisk eller reell återkommer i den andra strecksatsen i samma stycke i vilket orden "överföringen görs för denna verksamhet", dvs. yrkesmässig verksamhet i ett annat EU-land, föreslås bytas mot "överföringen görs för dennes verksamhet", dvs. den beskattningsbara personens verksamhet, som enligt ordalagen kan vara av annan än ekonomisk art och inte nödvändigtvis vara bedriven i ett EU-land. Denna osäkerhet om vad förslaget är avsett att innebära bör undanröjas under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. 9 § Samma osäkerhet om avsikten med den föreslagna ändringen som påtalats ovan beträffande 7 § inställer sig vid läsningen av den sista strecksatsen i 9 §. Där föreslås nämligen att orden "varan inte härrör från en yrkesmässig verksamhet som man bedriver i det landet" byts mot "varan inte härrör från en verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver i det landet". Huruvida avsikten är att den verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver ska vara av ekonomisk art eller om vilken verksamhet som helst duger för att varan ska anses förvärvad enligt 2 § 4 kan inte utläsas av den föreslagna lagtexten. Denna osäkerhet om vad förslaget är avsett att innebära bör undanröjas under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. 9 a kap. 1 § Lagrådet noterar att första stycket 5 har omformulerats på ett sätt som avviker från det uttryckssätt som valts i 2 a kap. 3 § första stycket 3. Lagrådet konstaterar att den nya formuleringen innebär en saklig ändring i förhållande till nuvarande lydelse trots vad som sägs i författningskommentaren. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Hatt, Ek, Lööf, Enström, Arnholm Föredragande: statsrådet Borg Regeringen beslutar proposition 2012/13:124 Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen. Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13: 4 5 1 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 56 57 1 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 102 101 1 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13:124 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: 102 101 1 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: Bilaga 1 Prop. 2012/13:124 Bilaga 1 104 103 1 Prop. 2012/13: Bilaga 1 Prop. 2012/13: Bilaga 1 Prop. 2012/13:124 Bilaga 2 Prop. 2012/13:124 Bilaga 2 156 155 1 Prop. 2012/13:124 Bilaga 2 Prop. 2012/13:124 Bilaga 2 Prop. 2012/13:124 Bilaga 2 Prop. 2012/13:124 Bilaga 2 Prop. 2012/13: Bilaga 2 Prop. 2012/13: Bilaga 2 Prop. 2012/13: Bilaga 3 Prop. 2012/13:124 Bilaga 3 158 157 1 Prop. 2012/13: Bilaga 3 Prop. 2012/13: Bilaga 3 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 206 205 1 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 Prop. 2012/13: Bilaga 4 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 Prop. 2012/13:124 Bilaga 4 210 209 1 Prop. 2012/13: Bilaga 4 Prop. 2012/13: Bilaga 4 Prop. 2012/13: Bilaga 4 Prop. 2012/13: Bilaga 4 Prop. 2012/13:124 Bilaga 5 Prop. 2012/13:124 Bilaga 5 212 211 1 Prop. 2012/13: Bilaga 5 Prop. 2012/13: Bilaga 5 Prop. 2012/13:124 214 213 1