Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2012/13:138 Intelligenta transportsystem på vägtransportområdet Prop. 2012/13:138 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 27 mars 2013 Fredrik Reinfeldt Hillevi Engström (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en ny lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter. Den föreslagna lagen, som är en ramlag, innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40 av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag, ITS-direktivet, genomförs i svensk rätt. Den nya lagen ska tillämpas vid transporter på väg. Lagen ska gälla för informations- och kommunikationsteknik och tillhandahållande av tjänster med sådan teknik som syftar till att fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. Det är fråga om teknik och tjänster som avser - användning av väg-, vägtrafik- och resedata, - trafikledning och hantering av godstransporter, - stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter, och - samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter 5 2.2 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) 8 3 Ärendet och dess beredning 9 4 Intelligenta transportsystem på väg 9 4.1 Inledning 9 4.2 ITS-direktivet 10 4.3 Överträdelseärende 15 5 Genomförande av ITS-direktivet 15 5.1 En ny lag 15 5.2 Lagens syfte 16 5.3 Termer 17 5.4 Lagens tillämpningsområde 19 5.4.1 Lagen gäller på vägtransportområdet 19 5.4.2 Närmare om lagens tillämpningsområde 21 5.5 Krav på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster 22 5.5.1 Krav genom specifikationer och delegerade akter 22 5.5.2 Åtgärder som är prioriterade 24 5.6 Personlig integritet, säkerhet, användning av information och ansvar 27 5.7 Bemyndiganden 28 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 30 7 Konsekvenser av förslagen 31 7.1 Alternativa lösningar eller inte reglera alls 32 7.2 Övergripande effekter 32 7.3 Vilka berörs av regleringen 33 7.4 Kostnader och andra konsekvenser 35 7.4.1 Kostnader för privatpersoner 35 7.4.2 Kostnader för företag 36 7.4.3 Konsekvenser för statliga myndigheter 36 7.4.4 Konsekvenser för kommuner och landsting 37 7.5 Påverkan på konkurrensförhållanden 37 7.6 Särskilda hänsyn till små företag 37 8 Författningskommentar 38 8.1 Förslaget till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter 38 8.2 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) 40 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 42 Bilaga 2 Directive 2010/40/EU of the European parliament and of the Council of 7 july 2010 55 Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian 68 Bilaga 4 Promemorians lagförslag 69 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 72 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 73 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 76 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2013. 77 Rättsdatablad 78 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter, 2. lag om ändring i väglagen (1971:948). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter Härigenom föreskrivsföljande. Inledande bestämmelser 1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag. Lagen innehåller allmänna bestämmelser om införande och användning av intelligenta transportsystem vid transporter på väg. 2 § Denna lag syftar till att främja att information, kommunikation och infrastruktur som används i samt tjänster som förmedlas genom intelligenta transportsystem för transporter på väg och deras gränssnitt mot andra transportslag uppfyller uppställda krav för att systemen ska fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. 3 § I denna lag betyder väg: sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon, intelligenta transportsystem, ITS: system med informations- och kommunikationsteknik som tillämpas för transporter på väg, inbegripet infrastruktur, fordon och användare, trafikledning och mobilitetshantering, samt för gränssnitt mot andra transportslag, ITS-tillämpning: operativt instrument för användningen av ITS, ITS-tjänst: tillhandahållandet av ITS-tillämpning inom ett bestämt organisatoriskt och operativt område i syfte att bidra till användarens säkerhet, effektivitet och komfort samt att underlätta eller stödja transporter och resande, vägdata: data om väginfrastruktur, inbegripet fasta vägmärken eller annan reglering av trafiksäkerhetskaraktär, vägtrafikdata: historiska data och realtidsdata om vägtrafiken, resedata: grundläggande data, till exempel tidtabeller för allmänna transportmedel samt tariffer, som är nödvändiga för att tillhandahålla multimodal reseinformation före och under resan för att underlätta reseplanering, bokning och anpassning av resan, gränssnitt: en möjlighet till sammankoppling av interaktion mellan system, interoperabilitet: systemens och de underliggande affärsprocessernas kapacitet att utbyta data och dela information och kunskap, och kompatibilitet: en anordnings eller ett systems allmänna förmåga att utan ändring fungera tillsammans med en annan anordning eller ett annat system. Fordonstermerna i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Tillämpningsområde 4 § Denna lag gäller ITS för transporter på väg. Lagen gäller inte verksamhet som bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen. Även annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten får undantas från lagens tillämpningsområde. 5 § Lagen gäller för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen och som avser 1. användning av väg-, vägtrafik- och resedata, 2. trafikledning och hantering av godstransporter, 3. stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter, och 4. samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Krav på ITS 6 § ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav om kompatibilitet och interoperabilitet som behövs för ITS. 7 § ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav som behövs för 1. tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster, 2. tillhandahållande av informationstjänster i realtid, 3. data vid kostnadsfritt tillhandahållande av vägsäkerhetsrelaterad allmän trafikinformation, 4. tillhandahållande av ett system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen, 5. tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik, och 6. tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik. 8 § I personuppgiftslagen (1998:204), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och integritetsskydd. I lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen finns bestämmelser om vidareutnyttjande av handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. I produktansvarslagen (1992:18) finns bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Bemyndiganden 9 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde enligt 4 § andra stycket. Regeringen får också meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde som avser fordon. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav som avses i 6 och 7 §§. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Lagen ska inte tillämpas på fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) eller tagits i bruk före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) Härigenom föreskrivs att 14 a § väglagen (1971:948) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 a § Den som avser att bygga en väg ska upprätta en vägplan. Om en väg behöver anläggas eller byggas om på grund av ett järnvägsprojekt, får vägen i stället regleras i en järnvägsplan enligt 2 kap. 20 § andra stycket lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. I så fall ska 14 b-18 b §§ inte tillämpas. Vid tillämpningen av övriga bestämmelser i denna lag ska järnvägsplanen, när det gäller vägen, likställas med en vägplan. Om en väg behöver anläggas eller byggas om på grund av ett järnvägsprojekt, får vägen i stället regleras i en järnvägsplan enligt 2 kap. 19 § andra stycket lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. I så fall ska 14 b-18 b §§ inte tillämpas. Vid tillämpningen av övriga bestämmelser i denna lag ska järnvägsplanen, när det gäller vägen, likställas med en vägplan. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 3 Ärendet och dess beredning Den 7 juli 2010 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag, fortsättningsvis kallat ITS-direktivet. Den svenska och engelska versionen av ITS-direktivet finns i bilagorna 1 och 2. Vid Näringsdepartementet utarbetades promemorian Intelligenta transportsystem på vägtransportområdet som innehåller förslag om hur ITS-direktivet ska genomföras i svensk rätt (dnr N2012/6210/RS). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2012/6210/RS). Lagrådet Regeringen beslutade den 14 mars 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vidare tillkommer ett förslag till ändring av 14 a § väglagen (1971:948). Ändringen, som saknar samband med lagrådsremissens förslag, är av rättelsekaraktär. Den föreslagna ändringen är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Ändringen behandlas endast i författningskommentaren. 4 Intelligenta transportsystem på väg 4.1 Inledning Volymen av vägtransporter ökar. Detta innebär en ökande belastning på väginfrastrukturen och högre energiförbrukning vilket påverkar såväl framkomlighet som miljö. För att bemöta detta och samtidigt värna en effektiv transportering av gods och personer kommer innovationer som tar sikte på att förbättra och underlätta användningen av väginfrastrukturen spela en central roll i arbetet med att finna lämpliga lösningar inom hela Europeiska unionen. Intelligenta transportsystem, ITS, innebär att man med hjälp av ny teknik kan tillhandahålla innovativa tjänster för olika transportslag. Genom ITS förväntas olika användare i samband med vägtransporter bli bättre informerade och därigenom ges möjlighet till att transportnätet kan nyttjas på ett säkrare, mer samordnat och effektivare sätt. ITS förenar elektronisk kommunikation, elektronik och annan informationsteknik med transportteknik när transportsektorn ska planeras, konstrueras, drivas, underhållas och förvaltas. Medlemsstaterna och den privata sektorn har inte ansetts i tillräcklig utsträckning kunna garantera ett samordnat och enhetligt införande av ett system inom hela Europeiska unionen där data byts, information delas och kunskap sprids vidare. I vissa medlemsstater används redan i dag nationella tillämpningar av tekniker inom vägtransportområdet. Dessa är emellertid fortfarande splittrade och okoordinerade och de kan därför inte bidra till den geografiska kontinuiteten för ITS-tjänster inom unionen och vid dess yttre gränser. Det har ansetts angeläget att skapa lämpliga lösningar så att ITS som redan finns och de som växer fram hos medlemsstaterna på vägtransportområdet kan användas oavsett var inom unionen användaren befinner sig. Mot bakgrund härav påbörjades arbetet med ITS-direktivet vars syfte är att harmonisera ITS på vägtransportområdet inom unionen. Användningen av informations- och kommunikationsteknik på vägtransportområdet förväntas bidra till att förbättra både miljön och transporternas effektivitet. Även energianvändningen och säkerheten förväntas bli bättre. Rörlighet för gods och passagerare förväntas också påverkas i positiv riktning. Användningen av ITS kan i förlängningen också bidra till ökad konkurrenskraft och sysselsättning. 4.2 ITS-direktivet Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag, ITS-direktivet, inrättas ett ramverk för ett samordnat och enhetligt införande och användning av ITS inom Europeiska unionen och över gränserna mellan medlemsstaterna. I ITS-direktivet anges de allmänna villkor som krävs för detta ändamål, artikel 1.1. Av artikel 1.2 framgår att ITS-direktivet innehåller bestämmelser för utarbetandet av särskilda specifikationer för åtgärder inom vissa prioriterade områden samt för utarbetandet av nödvändiga standarder i förekommande fall. ITS-direktivet ska tillämpas på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster inom vägtransportområdet samt för deras gränssnitt mot andra transportslag utan att detta påverkar frågor som avser den nationella säkerheten eller förhållanden som är nödvändiga utifrån försvarsintressen, artikel 1.3. Av artikel 2 framgår vilka områden som är prioriterade vid utarbetandet och användningen av specifikationer och standarder. Områden som ska prioriteras är: 1. Optimal användning av väg-, trafik- och resedata. 2. Kontinuitet i ITS-tjänster för trafikledning och hantering av godstransporter. 3. ITS-tillämpningar till stöd för trafiksäkerhet och transportskydd. 4. Koppling av fordonet till transportinfrastrukturen. De prioriterade områdenas räckvidd framgår av bilaga I till ITS-direktivet. I artikel 3 anges att det inom de prioriterade områdena finns prioriterade åtgärder som ska beaktas vid utarbetande och användning av specifikationer och standarder. De prioriterade åtgärderna är: a) Tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster. b) Tillhandahållande av EU-omfattande informationstjänster avseende trafik i realtid. c) Data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare. d) Harmoniserat tillhandahållande av interoperabelt EU-omfattande eCall, (ett unionsövergripande system för fordonspositionering vid trafikolyckor som är knutet till larmcentral). e) Tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och kommersiella fordon. f) Tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och kommersiella fordon. I artikel 4 återfinns definitioner av begrepp som används i ITS-direktivet. Intelligenta transportsystem, ITS definieras som system i vilka informations- och kommunikationsteknik tillämpas på vägtransportområdet, inklusive infrastruktur, fordon och användare, och för trafikledning och mobilitetshantering, samt för gränssnitt mot andra transportslag. Med interoperabilitet avses systemens och de underliggande affärsprocessernas kapacitet att utbyta data och dela information och kunskap. Med ITS-tillämpning avses ett operativt instrument för tillämpningen av ITS. Tillhandahållande av en ITS-tillämpning inom en väldefinierad organisatorisk och operativ ram i syfte att bidra till att öka användarnas säkerhet, effektivitet, komfort och/eller underlätta eller stödja transporter och resande definieras som ITS-tjänst. Med leverantör av ITS-tjänster avses alla leverantörer av en ITS-tjänst, såväl offentliga som privata. Alla användare av ITS-tillämpningar eller ITS-tjänster, däribland resenärer, oskyddade trafikanter, infrastrukturanvändare och infrastrukturoperatörer, transportledare och larmtjänstoperatörer benämns ITS-användare. Med oskyddade trafikanter avses icke-motoriserade väganvändare, som fotgängare, cyklister och motorcyklister samt personer med funktionshinder eller med nedsatt rörlighet och orienteringsförmåga. En bärbar kommunikations- eller informationsanordning som kan placeras i fordonet för att underlätta körningen och/eller transportverksamheten benämns mobil utrustning. Med plattform avses en enhet i eller utanför fordonet som möjliggör införande, tillhandahållande, utnyttjande och integrering av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster. Den konceptuella utformningen av ett visst systems strukturering, uppförande och integrering i det omgivande sammanhanget benämns arkitektur. En facilitet mellan systemen som möjliggör koppling och interaktion benämns gränssnitt. Kompatibilitet är en anordnings eller ett systems allmänna förmåga att fungera tillsammans med en annan anordning eller ett annat system utan ändring. Med tjänsternas kontinuitet avses förmågan att garantera sammanhängande tjänster på transportnät i hela unionen. Med vägdata avses data om väginfrastrukturens särdrag, inbegripet fasta vägmärken eller deras lagstadgade säkerhetsattribut. Med trafikdata avses historiska data och realtidsdata om vad som kännetecknar vägtrafiken. Med resedata avses grundläggande data, t.ex. tidtabeller för allmänna transportmedel samt tariffer, som är nödvändiga för att tillhandahålla multimodal reseinformation före och under resan för att underlätta reseplanering, bokning och anpassning av resan. Med specifikation avses en bindande åtgärd som fastställer bestämmelser med krav, förfaranden eller andra relevanta regler. Med standard avses standard i enlighet med vad som anges i artikel 1.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. Av artikel 5.1 följer att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att de specifikationer som antas av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 6 tillämpas på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster, när sådana har införts, i enlighet med principerna som framgår av bilaga II till ITS-direktivet. Detta ska inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta om införandet av sådana tillämpningar och tjänster på sitt territorium. Denna rätt är dock begränsad av lagstiftningsakter som antagits i enlighet med artikel 6.2 andra stycket. Av artikel 5.2 följer att medlemsstaterna också ska sträva efter att samarbeta när det gäller de prioriterade områdena i den mån inga specifikationer har antagits. Kommissionen ska anta de specifikationer som behövs för att kompatibiliteten ska kunna garanteras liksom interoperabiliteten och kontinuiteten vad gäller införande och operativ användning av ITS för de prioriterade åtgärderna. Kommissionen ska vidare sträva efter att senast den 27 februari 2013 anta specifikationer för en eller flera av de prioriterade åtgärderna. Senast 12 månader efter antagandet av de nödvändiga specifikationerna för en prioriterad åtgärd ska kommissionen, i förekommande fall och efter att ha gjort en konsekvensanalys, inbegripet en kostnads- och nyttoanalys, lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 294 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget, om att vidta den prioriterade åtgärden, artikel 6.1 och 2. När de nödvändiga specifikationerna för prioriterade åtgärder har fastställts ska kommissionen anta specifikationer som garanterar kompatibilitet, interoperabilitet och kontinuitet för införande och operativ användning av ITS inom andra åtgärder på de prioriterade områdena, artikel 6.3. När så är relevant, och beroende på det område som omfattas av specifikationen, ska specifikationen enligt artikel 6.4 inbegripa en eller flera av följande typer av bestämmelser: a) Funktionella bestämmelser som anger de berörda aktörernas roll och informationsflödet mellan dem. b) Tekniska bestämmelser som tillhandahåller tekniska medel för att uppfylla de funktionella bestämmelserna. c) Organisatoriska bestämmelser som anger de förfarandemässiga skyldigheterna för berörda aktörer. d) Tjänstebestämmelser som anger de olika tjänstenivåerna och deras innehåll med avseende på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster. Utan att det påverkar förfarandena enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter ska i specifikationerna vid behov anges de villkor under vilka medlemsstaterna, efter att ha meddelat kommissionen, får fastställa kompletterande bestämmelser för tillhandahållandet av ITS-tjänster på hela sitt territorium eller på en del av detta, förutsatt att dessa regler inte hindrar interoperabiliteten, artikel 6.5. Specifikationerna ska i förekommande fall grundas på standarder som avses i artikel 8. Specifikationerna ska även överensstämma med de principer som följer av bilaga II till ITS-direktivet, artikel 6.6. Innan specifikationerna antas ska kommissionen göra en konsekvensanalys inbegripet en kostnads- och nyttoanalys, artikel 6.7. Av artikel 7.1 framgår att kommissionen får anta delegerade akter. Dessa tar sikte på de specifikationer som kommissionen får anta enligt ITS-direktivet. När kommissionen antar delegerade akter ska det ske i enlighet med relevanta bestämmelser i direktivet, särskilt med artikel 6 och bilaga II till ITS-direktivet. För de prioriterade områdena och de prioriterade åtgärderna ska det utarbetas nödvändiga standarder som behövs för interoperabilitet, kompatibilitet och kontinuitet vid införande och operativ användning av ITS. Kommissionen ska, efter att ha hört ITS-kommittén, jfr artikel 15, uppmana relevanta standardiseringsorgan i enlighet med förfarandet i direktiv 98/34/EG att göra allt som behövs för ett snabbt antagande av dessa standarder, artikel 8.1. När standardiseringsorganen får ett uppdrag ska principerna i bilaga II till ITS-direktivet, samt alla funktionella bestämmelser som ingår i de specifikationer som antas i enlighet med artikel 6 respekteras, artikel 8.2. Av artikel 9 framgår att kommissionen under vissa förutsättningar får anta riktlinjer och andra icke-bindande åtgärder för att underlätta medlemsstaternas samarbete när det gäller de prioriterade områdena. Det åligger medlemsstaterna att säkerställa att behandlingen av personuppgifter som förekommer vid ITS-tillämpningar eller ITS-tjänster genomförs i enlighet med Europeiska unionens regler om skydd av individens grundläggande fri- och rättigheter, särskilt med hänsyn till vad som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation, artikel 10.1. Vidare ska medlemsstaterna särskilt se till att personuppgifter skyddas mot missbruk, inklusive olaglig åtkomst, ändring eller förlust, artikel 10.2. Användningen av anonyma uppgifter ska i förekommande fall uppmuntras för att garantera skyddet av den personliga integriteten i samband med ITS-tillämpningar och ITS-tjänster. Personuppgifter ska endast behandlas i de fall då detta är nödvändigt vid användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster, artikel 10.3. Vid tillämpningen av direktiv 95/46/EG, och i synnerhet då särskilda kategorier av personuppgifter berörs, ska medlemsstaterna säkerställa att bestämmelserna om samtycke till användningen av sådana personuppgifter respekteras, artikel 10.4. Av artikel 10.5 följer att även Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn ska tillämpas. Av artikel 11 följer att medlemsstaterna ska sörja för att frågor om ansvar rörande införandet och användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster i de specifikationer som antas i enlighet med artikel 6 behandlas i överensstämmelse med gällande unionsrätt, och särskilt med rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Även relevant nationell lagstiftning måste beaktas. Kommissionens utövande av delegerade akter, återkallande av delegering och invändningar mot delegerade akter behandlas i artiklarna 12-14. Av artikel 15 framgår att kommissionen ska biträdas av en särskild kommitté, Europeiska ITS-kommittén. Kommissionen ska inrätta en europeisk rådgivande grupp för ITS. Gruppen ska ge råd till kommissionen om affärsmässiga och tekniska aspekter av införandet och användningen av ITS i unionen, artikel 16. I artikel 17 behandlas medlemsstaternas och kommissionens rapportering av hur arbetet med ITS utvecklas och hur ITS-direktivet genomförs. Av artikel 18 framgår att medlemsstaterna ska genomföra ITS-direktivet i sin nationella lagstiftning senast den 27 februari 2012. ITS-direktivet har genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning trätt i kraft, artikel 19. Av artikel 20 framgår att direktivet riktar sig till medlemsstaterna. Till ITS-direktivet finns två bilagor. Bilaga I behandlar den räckvidd de olika prioriterade områdena som anges i artikel 2.1 får ha. I bilagan framgår närmare vad specifikationer och standarder som avser både prioriterade åtgärder enligt artikel 3 och andra åtgärder enligt artikel 6.3 (benämnt övriga åtgärder i bilagan) ska behandla. Av bilaga II framgår de principer som specifikationer och införande av ITS ska ta hänsyn till. 4.3 Överträdelseärende Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige med anledning av att ITS-direktivet inte har genomförts i svensk rätt inom utsatt tid. Den 30 november 2012 har Sverige avlämnat svar på motiverat yttrande med anledning av att ITS-direktivet inte är genomfört i svensk rätt (KOM:s ref. SG-Greffe 2012 D/15428, ärendenummer 2012/0225). 5 Genomförande av ITS-direktivet 5.1 En ny lag Regeringens förslag: ITS-direktivet ska genomföras med en ny lag, lagen om intelligenta transportsystem vid vägtransporter. Lagen ska innehålla allmänna bestämmelser om införande och användning av intelligenta transportsystem vid transporter på väg. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 1.1 i ITS-direktivet framgår att direktivet utgör ett ramverk för ett samordnat och enhetligt införande av ITS inom Europeiska unionen samt dess användning inom unionen. Direktivet syftar till att underlätta införandet av ITS och dess användning över gränserna mellan medlemsstaterna. Av ITS-direktivet framgår de allmänna förutsättningar som krävs för detta ändamål samt att ytterligare reglering på unionsnivå kommer att krävas när det gäller de närmare förutsättningarna för ITS-relaterade tjänster och för operativa instrument som ska tillämpas inom ITS. Enligt artikel 5 i ITS-direktivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att kommande specifikationer som antas av Europeiska kommissionen kommer att tillämpas. Det åligger medlemsstaterna att genomföra direktivet i den nationella lagstiftningen, artikel 18 i ITS-direktivet. Bestämmelserna i ITS-direktivet innefattar både näringsrättsliga och offentligrättsliga aspekter. ITS-direktivet ska därför genomföras i svensk rätt genom lagstiftning. Som redan nämnts inledningsvis utgör ITS-direktivet ett ramverk för införandet av ITS vilket förutsätter mera precisa bestämmelser för att systemen ska kunna fungera. Lagen kommer därför bara innehålla de allmänna bestämmelser som behandlar de förutsättningar som krävs för att infrastruktur, utrustning och tjänster ska kunna utgöra en del av ITS. Den nya lagen är en ramlag. Det innebär att ITS på vägtransportområdet kommer att kräva ytterligare nationell eller EU-rättslig reglering för att kunna fungera. Nu nämnda reglering kan inte införas innan de specifikationer, delegerade akter och standarder som framgår av ITS-direktivet har blivit antagna, se avsnitt 5.5. Med hänsyn till ITS-direktivets karaktär blir det ofrånkomligt att delar av direktivet mer eller mindre ordagrant måste tas in i lagen. 5.2 Lagens syfte Regeringens förslag: Den nya lagen ska syfta till att främja att information, kommunikation och infrastruktur som används i samt tjänster som förmedlas genom intelligenta transportsystem för transporter på väg och deras gränssnitt mot andra transportslag uppfyller uppställda krav för att systemen ska fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Sveriges motorcyklister (SMC) anser att medverkan i ITS måste bygga på frivillighet. Skälen för regeringens förslag: ITS-direktivet innehåller grundläggande bestämmelser som tar sikte på de krav som kommer att ställas på den information, kommunikation, infrastruktur och tjänst som ska införas och användas inom ITS på vägtransportområdet. Bestämmelserna syftar till att ITS införs och används på ett samordnat sätt inom Europeiska unionen. ITS-direktivet reglerar även förutsättningarna för hur de närmare krav som kommer att ställas på tjänster och utrustning m.m. inom ITS ska tas fram, artiklarna 1.2 och 6-8 i ITS-direktivet. Syftet med den nya lagen är att främja att information, kommunikation, infrastruktur och tjänster som förekommer vid intelligenta transportsystem på vägtransportområdet uppfyller dessa krav så att systemen fungerar inom unionen. SMC anser att ITS måste bygga på frivillighet och att de framtida tekniska stödsystemen ska vara frivilliga att använda eller ansluta sig till. Det bör noteras att ITS-direktivet i och för sig inte kräver att medlemsstaterna måste införa viss ny typ av t.ex. tjänst, teknik eller kommunikation som kommer att falla inom vad som ska anses utgöra ITS. Däremot om medlemsstaterna vill att t.ex. nya tjänster och ny teknik ska utgöra en del av ett intelligent transportsystem som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen så måste tjänsten och tekniken uppfylla de framtida krav som följer av ITS-direktivet. Även redan befintlig teknik och tjänster som redan finns kan komma att omfattas av de specifikationer eller delegerade akter som ska antas i framtiden. Huruvida så är fallet går att bedöma först när specifikationer eller delegerade akter har blivit antagna. 5.3 Termer Regeringens förslag: ITS-direktivets definitioner ska i allt väsentligt anges i den nya lagen. Med vägtrafikdata ska avses historiska data och realtidsdata om vägtrafik. Med väg ska avses en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon. Fordonstermerna ska ha samma betydelse som i lagen om vägtrafikdefinitioner. Regeringens bedömning: Utgångspunkten bör vara att endast sådana termer som återkommer i materiella bestämmelser i de svenska författningarna bör definieras. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att historiska data och realtidsdata om vägtrafik definieras med begreppet "trafikdata". I promemorian föreslås att "väg" även ska avse en led som är anordnad för cykeltrafik. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har synpunkter på begreppet trafikdata. Trafikverket anser att vissa översättningar av ITS-direktivets definitioner skulle tjäna på att justeras för att öka begreppens tydlighet. Transportstyrelsen (TS) anser att definitionen av begreppet väg bör justeras. Skälen för regeringens förslag och bedömning Termer i ITS-direktivet ITS avser att väva samman elektronisk kommunikation, elektronik och annan informationsteknik med transportteknik när transportsektorn ska planeras, konstrueras, drivas, underhållas och förvaltas. Regleringen kommer således att vara relaterad till tekniska aspekter och transporter. En reglering av ITS kräver att vissa begrepp och företeelser blir definierade för att regleringen ska bli förståelig. I artikel 4 i ITS-direktivet återfinns ett stort antal definitioner. Sverige är i och för sig inte bundet av den terminologi och systematik som angivits i ITS-direktivet, om det avsedda resultatet kan uppnås med annan terminologi och systematik. Direktivets utformning är emellertid av sådan karaktär att möjligheten att avvika från terminologin är begränsad. Det är inte nödvändigt att ta in samtliga definitioner i den svenska lagstiftningen. En del definitioner är av närmast självförklarande karaktär medan andra definitioner saknar egentlig praktisk betydelse. Utgångspunkten bör därför vara att endast sådana termer som återkommer i de svenska författningarna bör definieras. ITS är system som tillhandahåller informations- och kommunikationsteknik som kan användas på vägtransporter. Här avses såväl infrastrukturen kring vägen och fordonen som färdas på vägen som t.ex. tjänster för trafikledning och information för mobilitetshantering. ITS som är inriktad för att användas på väg ska om så anses behövligt även kunna samverka med liknande system vid andra transportslag. När ITS definieras i lagen ska detta framgå. Några termer i ITS-direktivet har en mer central betydelse än andra. Till att börja med gäller detta definitionen av vad intelligenta transportsystem eller ITS är. Av artikel 4.1 i ITS-direktivet framgår att med ITS avses system i vilka informations- och kommunikationsteknik tillämpas på vägtransportområdet, inbegripet infrastruktur, fordon och användare. Med ITS avses även system som tillämpas för trafikledning och mobilitetshantering, samt för gränssnitt mot andra transportslag. ITS på vägtransportområdet ska således, i den mån det är möjligt, integreras med andra transportslag. Vidare intar termen ITS-tillämpning en central betydelse, artikel 4.3 i ITS-direktivet. ITS-tillämpning är de operativa instrument som gör det möjligt att tillämpa ITS. Det kan t.ex. vara frågan om program som gör det möjligt för utrustning, produkter, själva processerna eller strukturer att fungera vilket leder till att man kan använda och tillämpa ITS. En annan central term är ITS-tjänst, artikel 4.4 i ITS-direktivet. Med ITS-tjänst avses tillhandahållandet av en ITS-tillämpning inom en väldefinierad organisatorisk och operativ ram i syfte att bidra till att öka användarnas säkerhet, effektivitet, komfort och/eller underlätta eller stödja transporter och resande. Definitionerna i ITS-direktivet av begreppen vägdata och gränssnitt bör justeras. Av artikel 4.14 i ITS-direktivet framgår att vägdata tar sikte på speciella data om väginfrastrukturens särdrag, inbegripet fasta vägmärken eller dess lagstadgade säkerhetsattribut. Vad som avses här är data om själva väginfrastrukturen som inbegriper fasta vägmärken men även andra regleringar av trafiksäkerhetskaraktär vilket också bör framgå av definitionen. När det gäller definitionen av gränssnitt så framgår av artikel 4.11 i ITS-direktivet att det ska utgöra en facilitet mellan systemen som möjliggör koppling och interaktion. Termen facilitet framstår språkligt sett som mindre lämplig att använda. Vad det är frågan om är en möjlighet till sammankoppling av system vilket i stället bör framgå direkt av definitionen. Med trafikdata avses enligt artikel 4.15 i ITS-direktivet historiska data och realtidsdata om vad som kännetecknar vägtrafiken. MSB har påtalat att begreppet "trafikdata" bör ses över. Termen är etablerad inom elektronisk kommunikation och avser datatrafiken som sker inom datornätverk och telekommunikation. Regeringen delar MSB:s uppfattning i detta avseende. För att undvika missförstånd är det lämpligare att i detta sammanhang definiera historiska data och realtidsdata om vägtrafiken med termen "vägtrafikdata". Definitionerna av interoperabilitet, kompatibilitet och resedata kan lämpligen tas direkt från direktivet, artikel 4.2, 4.12 och 4.16 i ITS-direktivet. Förutom nämnda språkliga förändringar följer lagens definitioner i det närmaste de definitioner som framgår av ITS-direktivet. Trafikverket anser att vissa ytterligare översättningar av ITS-direktivets definitioner skulle tjäna på att justeras för att öka begreppens tydlighet. Huruvida andra definitioner som förekommer i ITS-direktivet behöver ses över får behandlas i samband med att de återkommer i framtida regleringar. Termerna väg, fordon och lastbil I den nya lagen används termerna fordon och lastbilar. I svensk rätt är definitioner av de fordonsbegrepp som används på vägtrafikområdet samlade i lagen (2001:559) och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. De beteckningar som finns i lagen respektive förordningen är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa. Fordonstermerna som används i lagen om intelligenta transportsystem på vägtransporter ska ha samma betydelse som i lagen om vägtrafikdefinitioner. ITS tar sikte på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster på vägtransportområdet. Termen väg behöver definieras i lagen. I promemorian har det föreslagits att väg ska avse sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används av trafik med motorfordon samt en led som är anordnad för cykeltrafik. Precis som TS påpekat överensstämmer inte definitionen helt med hur väg har definierats i 2 § förordningen om vägtrafikdefinitioner. TS anser att definitionen behöver ses över så att den får samma innebörd som framgår av förordningen. Detta skulle innebära att väg även borde avse en gång- eller ridbana invid en väg som är avsedd för motorfordon eller leder som är anordnade för cykeltrafik. Regeringen gör följande bedömning. ITS-direktivet syftar till att samordna ett enhetligt införande och användning av ITS vid vägtransporter inom Europeiska unionen. Det är frågan om transporter som sker med motorfordon. De framtida krav som kommer att ställas på teknisk apparatur och tjänster för att få utgöra en del av ett harmoniserat ITS-system behöver därför inte omfatta trafik som inte är motordriven. Tjänster och tekniska lösningar som riktar sig mot trafik som sker på leder vilka är anpassade till cykeltrafik eller gång- och ridbanor ska därför inte omfattas av de kommande kraven. Däremot torde det inte finnas hinder mot att nu nämnda tjänster eller tekniska lösningar kan bli integrerade i den ITS-struktur som förekommer vid vägar och som används av motorfordon genom att frivilligt anpassas till de krav som ställs på ITS som riktar sig till vägtransporter. Mot bakgrund härav ska med "väg" avses en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon. 5.4 Lagens tillämpningsområde 5.4.1 Lagen gäller på vägtransportområdet Regeringens förslag: Den nya lagen ska gälla ITS för transporter på väg. Lagen ska inte gälla Försvarsmaktens, Försvarets materielverks, Totalförsvarets forskningsinstituts, Försvarets radioanstalts och Säkerhetspolisens verksamhet. Även annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten ska få undantas från lagens tillämpningsområde. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) eller tagits i bruk före den 27 februari 2012 ska undantas från lagens tillämpningsområde. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Försvarets materielverk (FMV) anser att formuleringen av undantaget som avser försvaret och den nationella säkerheten bör följa den svenska översättningen av artikel 3 i ITS-direktivet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anser att hänvisningen till "försvaret och den nationella säkerheten" för att beteckna verksamheter som får undantas från lagens tillämpningsområde är otydligt samt att den del av undantaget som avser fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen före den 27 februari 2012 bör formuleras om då det är otydligt. Transportstyrelsen (TS), Trafikanalys och BIL Sweden AB anser att undantaget för fordon är oklart och att det medför problem med retroaktiv verkan. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 1.3 framgår att ITS-direktivet gäller för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster på vägtransportområdet samt för deras gränssnitt mot andra transportslag. Lagen ska därför gälla för de ITS-tillämpningar och de ITS-tjänster som kan komma i fråga på vägtransportområdet. Enligt artikel 1.3 ska ITS-direktivet inte påverka frågor som avser den nationella säkerheten eller förhållanden som är nödvändiga med hänsyn till försvarsintressen. I promemorian föreslås att verksamhet som bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen ska undantas från lagens tillämpningsområde. Regeringen anser precis som föreslagits i promemorian att det i ITS-lagen uttryckligen ska framgå vilka myndigheters verksamhet som ska undantas från lagens tillämpningsområde på grund av den nationella säkerheten och förhållanden som är nödvändiga med hänsyn till försvarsintressen. Som FMV upplyst kan verksamhet som är nödvändig för det militära försvaret bedrivas av andra aktörer än de myndigheter som är angivna i undantaget. Regeringen anser att det även ska vara möjligt att undanta sådan verksamhet från lagens tillämpningsområde. FMV och MSB har ifrågasatt undantagets utformning och efterlyst tydligare skrivningar. Det är här frågan om annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten men som inte bedrivs av tidigare nämnda myndigheter som ska kunna undantas från lagens tillämpningsområde. Verksamheten måste således avse och vara av betydelse för försvaret, det kan här vara det militära försvaret såväl som det civila försvaret, eller i övrigt den nationella säkerheten, t.ex. polisiär verksamhet eller samhällets krisberedskap. Vilken annan verksamhet som kan behöva undantas från lagens tillämpningsområde genomförs lämpligast genom bemyndigande till regeringen om att få meddela undantag från lagens tillämpningsområde, se avsnitt 5.7. Flera remissinstanser, däribland MSB, Trafikanalys, TS och Bil Sweden AB, har haft synpunkter på den del av promemorians förslag som avser undantaget för vissa fordon. Synpunkterna behandlas i avsnitt 5.7 och 6. 5.4.2 Närmare om lagens tillämpningsområde Regeringens förslag: Den nya lagen ska gälla för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen och som avser: - användning av väg-, vägtrafik- och resedata, - trafikledning och hantering av godstransporter, - stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter, och - samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Trafikanalys har påtalat att ITS-direktivets bestämmelser bör optimalt sett införas utan att teknikutvecklingen begränsas med för snäva ramar. Post- och telestyrelsen (PTS) har påtalat vikten av att eventuella regulatoriska krav utformas teknikneutralt och inte begränsande för teknikutvecklingen. Skälen för regeringens förslag: Enligt ITS-direktivet ska vissa områden prioriteras när det gäller att utveckla och införa ITS, artikel 1.2 i ITS-direktivet. Tillämpningsområdet förtydligas ytterligare i artikel 2.1 i ITS-direktivet. Där framgår att fyra områden ska betraktas som prioriterade vid utarbetandet och användningen av specifikationer och standarder. Det är frågan om - optimal användning av väg-, trafik- och resedata, - kontinuitet i ITS-tjänster för trafikledning och hantering av godstransporter, - ITS-tillämpningar till stöd för trafiksäkerhet och transportskydd, samt - kopplingen av fordonet till transportinfrastrukturen. Av artikel 2.2 i ITS-direktivet framgår att de prioriterade områdenas räckvidd är angivet i bilaga I till ITS-direktivet. Den nya lagen ska som tidigare framgått gälla för transporter på väg. Mot bakgrund av de prioriterade områden som framgår av ITS-direktivet ska det av lagen även framgå, när på vägtransportområdet, den blir tillämplig. Till skillnad mot ITS-direktivet används istället för begreppet "trafikdata" begreppet "vägtrafikdata" i den svenska lagen, se avsnitt 5.3. Trafikanalys anser att ITS-direktivets bestämmelser bör optimalt sett införas utan att teknikutvecklingen begränsas med för snäva ramar. PTS har påtalat vikten av att eventuella regulatoriska krav utformas teknikneutralt och inte begränsar för teknikutvecklingen. Regeringen instämmer i detta. Emellertid kommer kravens närmare utformning när det gäller ITS-tillämpningar och ITS-tjänster att avgöras först när specifikationer, delegerade akter och standarder arbetas fram. Det är vid detta arbete som det blir särskilt viktigt att bevaka att teknikutvecklingen inte begränsas mer än nödvändigt. ITS-direktivet syftar till att underlätta harmoniseringen av ITS som ska införas och användas inom hela Europeiska unionen. Det innebär att det även i framtiden kan komma att finnas tillämpningar och tjänster som kommer att verka på mer nationell eller bilateral basis men som inte berörs av den nya lagen. Regleringen avser således inte att träffa alla tjänster och ny teknik som kommer att finnas tillgängliga för transporter på väg. Det bör därför tydligare framgå att lagen avser att gälla för sådana tillämpningar och tjänster som ska kunna fungera oavsett var någonstans inom Europeiska unionen man befinner sig. Av lagen ska därför framgå att den gäller för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. 5.5 Krav på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster 5.5.1 Krav genom specifikationer och delegerade akter Regeringens förslag: ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav om kompatibilitet och interoperabilitet som behövs för ITS. Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Av ITS-direktivet framgår att Europeiska kommissionen ska anta specifikationer som behövs för att kompabiliteten ska garanteras liksom interoperabiliteten och kontinuiteten när det gäller införandet och operativ användning av ITS. Enligt artikel 6.1 i ITS-direktivet ska först de specifikationer som avser de prioriterade åtgärderna antas. Av bilaga I till ITS-direktivet följer att det här kan vara frågan om specifikationer för åtgärder som avser områdena: - användning av väg-, vägtrafik- och resedata, samt - stöd för trafiksäkerhet och transportskydd. Därefter ska specifikationer som avser andra åtgärder/övriga åtgärder antas enligt artikel 6.3 i ITS-direktivet. Av bilaga I till ITS-direktivet följer att det här kan vara frågan om specifikationer för åtgärder som avser - trafikledning och hantering av godstransporter, - stöd för trafiksäkerhet och transportskydd, samt - samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Vidare framgår av artikel 6.4 i ITS-direktivet att när så är relevant och beroende på vilket område som omfattas av en specifikation denna ska inbegripa en eller flera av följande typer av bestämmelser: 1. Funktionella bestämmelser som anger informationsflödet mellan olika aktörer. 2. Tekniska bestämmelser som tillhandahåller tekniska medel för att uppfylla de funktionella bestämmelserna. 3. Organisatoriska bestämmelser som anger de förfarandemässiga skyldigheterna för berörda aktörer. 4. Tjänstebestämmelser som anger olika nivåer för tjänster och deras innehåll med avseende på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster. Specifikationerna ska även överensstämma med vissa principer som framgår av bilaga II, artikel 6.6 i ITS-direktivet. Senast 12 månader efter antagandet av specifikationer som behandlar en prioriterad åtgärd ska kommissionen, i förekommande fall, lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 294 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget, om att vidta den prioriterade åtgärden, artikel 6.1 och 6.2 i ITS-direktivet. Detta torde bli aktuellt i de fall det som behandlas i specifikationen inte har kunnat antas genom en delegerad akt. Kommissionen får nämligen med avseende på specifikationer anta delegerade akter, artikel 7.1 i ITS-direktivet. När en delegerad akt har antagits av kommissionen har Europaparlamentet eller rådet rätt att invända mot akten. Om någon invändning inte görs kommer akten bli bindande för medlemsstaterna. Enligt artikel 5.1 i ITS-direktivet åligger det medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att specifikationer som har antagits av kommissionen tillämpas på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster. Av artikel 8.1 i ITS-direktivet framgår vidare att relevanta standardiseringsorgan även kan anta standarder som är nödvändiga för kompabiliteten, interoperabiliteten och kontinuiteten vid införandet och för användningen av ITS. Standardiseringsorganen ska verka för ett snabbt antagande av dessa standarder i enlighet med Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG. Standardiseringsorganen ska respektera principerna i bilaga II till ITS-direktivet och alla funktionella bestämmelser som ingår i de specifikationer som antas i enlighet med artikel 6, artikel 8.2 i ITS-direktivet. Enligt artikel 6.6 i ITS-direktivet ska specifikationerna i förekommande fall grundas på sådana standarder som avses i artikel 8. Vilket operativt system för tillämpning eller vilken tjänst som helst får således inte användas inom ITS som avser att vara gränsöverskridande och fungera inom hela Europeiska unionen. Det kommer att ställas särskilda krav på vad som kan utgöra en sådan ITS-tjänst eller ITS-tillämpning. Det innebär att informations- och kommunikationsteknik, utrustning samt de tjänster som ska förmedlas för att kunna utgöra en del av ITS således måste uppfylla vissa krav. Det är fråga om krav som kan följa av specifikationer, delegerade akter och standarder som behövs för att kompabilitet ska garanteras liksom interoperabilitet och kontinuitet när ITS ska införas och användas. Genom dessa krav förväntas ITS-tillämpningar och ITS-tjänster kunna utbyta data och dela information mellan olika system och affärsprocesser. Vidare förväntas ITS-tillämpningar och ITS-tjänster genom framtida krav kunna fungera tillsammans dvs. vara kompatibla med varandra. Kraven förväntas även garantera att ITS-tillämpningar och ITS-tjänster har förmågan att fungera sammanhängande på vägtransportområdet i hela unionen. Kraven förväntas också säkerställa att olika system motsvarar vad som krävs för att de ska få utgöra ITS. Mot bakgrund härav ska det av lagen framgå att ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav som behövs för ITS kompatibilitet och interoperabilitet. Det framstår som mindre lämpligt att införa en detaljreglering av kraven i lagen vilket skulle tynga den onödigt mycket. Det är dessutom för närvarande inte möjligt att i detalj ange kraven. Det är först efter att specifikationer och delegerade akter har antagits som det närmare kommer att framgå vad en ITS-tillämpning eller ITS-tjänst måste leva upp till för att kunna utgöra en del av ITS. Som tidigare framgått kan framtida specifikationer, delegerade akter och standarder komma att inbegripa bestämmelser som tar sikte på informationsflödet mellan olika aktörer. Rena funktionella och organisatoriska bestämmelser kan också komma ifråga. Det är först när specifikationerna, de delegerade akterna och standarderna har antagits som det går att bedöma vilka som kommer att beröras av kraven, förfaranden och relevanta regler. En del specifikationer och delegerade akter torde innehålla sådana krav som omfattas av den nya lagen. Andra specifikationer och delegerade akter torde däremot innehålla krav som kan komma att kräva ytterligare lagstiftning. Det är även fullt möjligt att kommande delegerade akter kan få formen av EU-förordningar vilket innebär att de blir direkt tillämpliga hos medlemsstaterna. Ett särskilt förfarande för genomförande av den delegerade akten i nationell rätt kommer således inte att krävas i dessa fall. Det är först när specifikationerna och de delegerade akterna har antagits som kraven blir tydliga och det går att bedöma dels vilka normer som krävs och dels på vilket sätt de ska genomföras i svensk rätt. Det är dock sannolikt att den nya lagen kan behöva kompletteras. 5.5.2 Åtgärder som är prioriterade Regeringens förslag: ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav som behövs för - tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster, - tillhandahållande av informationstjänster i realtid, - data vid tillhandahållande av vägsäkerhetsrelaterad allmän trafikinformation för användare, - tillhandahållande av ett system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen, - tillhandahållanden av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik, och - tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Transportstyrelsen (TS) har påtalat vikten av att lagen även ska omfatta ITS-tillämpningar som ryms inom ITS-direktivets område men som inte är angivna som prioriterade åtgärder. Skälen för regeringens förslag Prioriterade åtgärder ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som avser att fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen ska uppfylla de krav som behövs för ITS kompatibilitet och interoperabilitet. Av ITS-direktivet framgår att det inom ramen för direktivets tillämpningsområde är vissa åtgärder som är prioriterade. Europeiska kommissionen ska först anta specifikationer som närmare fastställer de krav, förfaranden och relevanta regler som behövs för att kompabiliteten ska kunna garanteras liksom interoperabiliteten och kontinuiteten när det gäller införandet och användningen av ITS för dessa prioriterade åtgärder, artikel 6.1 i ITS-direktivet. Av artikel 3 och bilaga I till ITS-direktivet följer att dessa åtgärder är: - tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster, - tillhandahållande av realtidstrafikinformationstjänster, - data och förfarande för att tillhandahålla vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare, - tillhandahållande av ett interoperabelt system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen, eCall, - tillhandahållanden av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och kommersiella fordon, och - tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och kommersiella fordon. Av bilaga I till ITS-direktivet framgår en mängd faktorer som ska beaktas när kraven och förfaranden för nu nämnda åtgärder närmare ska utformas. Dessutom framgår av artikel 6.4 i ITS-direktivet att t.ex. funktionella och organisatoriska krav kan komma att behandlas, se avsnitt 5.5.1. Hur kraven slutligen kommer att se ut t.ex. hur tekniken måste vara utformad, hur utbyte av information kan ske, vem som får tillhandahålla tjänster m.m. går i nuläget inte att bedöma. Det är först när specifikationer, standarder och delegerade akter har antagits som behandlar de prioriterade åtgärderna som kraven får ett konkret innehåll. Dessförinnan är det inte möjligt att analysera hur den närmare regleringen ska vara utformad. Det ska dock framgå av lagen att ITS-tillämpningar och ITS-tjänster måste uppfylla de krav som kommer att avse de sex åtgärder som enligt ITS-direktivet är prioriterade. Krav som tar sikte på tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster och informationstjänster i realtid syftar till att sådana tjänster blir tillförlitliga och tillgängliga för alla ITS-användare inom Europeiska unionen. För dessa tjänster är det även fråga om krav som ska omfatta relevanta offentliga myndigheters och, eller, i tillämpliga fall, den privata sektorns, insamling av väg- och vägtrafikdata och för tillhandahållandet av dessa data till leverantörer av ITS-tjänster. Kraven ska bidra till att, om möjligt, göra att de väg- och vägtrafikdata samt de data om transporttjänster som används för digitala kartor blir tillförlitliga och tillgängliga för producenter av digitala kartor och leverantörer av sådana digitala karttjänster, Prioriterat område I punkterna 1-3 bilaga I till ITS-direktivet. När det gäller krav för data och förfarande vid tillhandahållande av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare så tar de sikte på minimikrav för vägsäkerhetsrelaterad allmän trafikinformation som ska tillhandahållas alla användare kostnadsfritt, där så är möjligt, samt minimikrav för dess innehåll, Prioriterat område I punkt 4 bilaga I till ITS-direktivet. Av lagtexten bör framgå att det är frågan om just allmän trafikinformation. För tillhandahållande av ett interoperabelt system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen ska krav tas fram för att harmonisera tillhandahållande av ett sådant interoperabelt larmsystem inom unionen, Prioriterat område III punkt 1 bilaga I till ITS-direktivet. Det är alltså frågan om ett larmsystem som ska fungera vid en trafikolycka oavsett var inom unionen ett fordon befinner sig. Av lagtexten bör framgå att det är fråga om att tillhandahålla ett system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom unionen Krav för tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik tar sikte på åtgärder för att tillhandahålla ITS-baserade informationstjänster för sådana parkeringsplatser, särskilt inom serviceområden och på rastplatser längs vägar, Prioriterat område III punkt 2 bilaga I till ITS-direktivet. När det gäller krav för tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik så är det frågan om åtgärder för att tillhandahålla ITS-baserade reservationstjänster för sådana parkeringsplatser, Prioriterat område III punkt 3 bilaga I till ITS-direktivet. Andra och övriga åtgärder Efter att specifikationer antagits för de prioriterade åtgärderna ska Europeiska kommissionen enligt artikel 6.3 anta specifikationer för andra åtgärder, eller som det är benämnt i bilaga I till ITS-direktivet, övriga åtgärder. TS har påtalat vikten av att lagen även ska omfatta ITS-tillämpningar som ryms inom ITS-direktivets område men som inte är angivna som prioriterade åtgärder. Nu nämnda åtgärder kommer precis som de prioriterade åtgärderna kunna hänföras till något av de områden som följer av 5 § i den föreslagna lagen. Av bilaga I till ITS-direktivet följer att det här kan vara frågan om åtgärder som avser ITS-tjänster för trafikledning och hantering av godstransporter, ITS-tillämpningar till stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter samt samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. De ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som kommer att omfattas av specifikationer som tar sikte på andra åtgärder måste precis som de ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som omfattas av de prioriterade åtgärderna uppfylla de krav som behövs för ITS kompatibilitet och interoperabilitet, se avsnitt 5.5.1. Även specifikationer som tar sikte på andra åtgärder kan i förekommande fall grundas på standarder enligt artikel 8, artikel 6.6 och bilaga I till ITS-direktivet. Specifikationer som behandlar andra åtgärder kan också utgöra grund för delegerade akter som får antas av kommissionen, artikel 7 i ITS-direktivet. Vad dessa andra åtgärder närmare kommer att omfatta och innehålla går, precis som är fallet med de prioriterade åtgärderna, inte heller att fastställa i nuläget. Det är först när specifikationer, standarder och delegerade akter antagits som avser dessa andra åtgärder som de får ett konkret innehåll och en analys är möjlig att göra beträffande hur den närmare regleringen ska vara utformad. 5.6 Personlig integritet, säkerhet, användning av information och ansvar Regeringens förslag: I den nya lagen ska det upplysas om att det i - personuppgiftslagen, lagen om elektronisk kommunikation och lagen om vägtrafikregister finns särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter och integritetsskydd, - lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen finns bestämmelser om vidareuttnyttjande av handlingar hos statliga och kommunala myndigheter, och - produktansvarslagen finns bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Datainspektionen (DI) anser att lagens hänvisningar till integritetsskyddet bör vara tydligare. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det är viktigt att användningen av anonyma uppgifter ska uppmuntras och att frågan bör utredas ytterligare Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.1-4 i ITS-direktivet följer att medlemsstaterna ska säkerställa att den behandling av personuppgifter som kan komma att ske inom ramen för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska genomföras i enlighet med det integritetsskydd som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation. Vidare följer av artikel 10.5 i ITS-direktivet att Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn ska tillämpas. Enligt artikel 11 i ITS-direktivet ska medlemsstaterna även sörja för att frågor om ansvar avseende införandet och användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som följer av specifikationer som antas i enlighet med artikel 6 behandlas i överensstämmelse med rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Nämnda direktiv har genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen (1998:204), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen och produktansvarslagen (1992:18). Dessa lagar ska beaktas vid införandet och användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster. I den nya lagen ska det hänvisas till nu nämnda lagar. DI har påtalat att frågorna om att anonyma uppgifter ska uppmuntras, att personuppgifter endast ska behandlas i de fall detta är nödvändigt och att bestämmelser om samtycke ska respekteras bör komma till uttryck direkt i lagen. Även Länsstyrelsen i Gävleborgs län har påtalat att det är viktigt att användningen av anonyma uppgifter uppmuntras och att frågan bör utredas ytterligare. Regeringen instämmer i att de frågor som här lyfts fram är viktiga. Reglering som avser behandling av personuppgifter och integritetsskydd måste självfallet beaktas när ITS utvecklas. Hur och om ytterligare reglering är nödvändigt lämpar sig bäst att ta ställning till när framtida mera konkreta förutsättningar för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster föreligger. En erinran i lagen, som är en ramlag, om den nationella reglering som finns beträffande behandling av personuppgifter och integritetsskydd framstår därför som tillräcklig. Lagen (2001:558) om vägtrafikregister innehåller bestämmelser om registrering av uppgifter om personer samt motordrivna fordon och släpfordon. Regleringen var nödvändig bl.a. mot bakgrund av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 och personuppgiftslagen (1998:204). Vid införandet och användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska lagen om vägtrafikregister beaktas. I den nya ITS-lagen ska det därför också hänvisas till lagen om vägtrafikregister. 5.7 Bemyndiganden Regeringens förslag: Regeringen ska få meddela föreskrifter om undantag från den nya lagens tillämpningsområde som avser försvaret och den nationella säkerheten enligt 4 § andra stycket. Regeringen ska också få meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde som avser fordon. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de krav som avses i 6 och 7 §§. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian finns inget bemyndigande som avser fordon. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har efterlyst förtydligande avseende vilka myndigheter som kan undantas från lagens tillämpningsområde. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare föreslagits ska lagen inte tillämpas på verksamheten vid Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen, se avsnitt 5.4.1. Det är här frågan om myndigheter vars verksamheter huvudsakligen berör försvaret och den nationella säkerheten. Även annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten kan undantas från lagens tillämpningsområde. Det kan här vara frågan om annan verksamhet vid det militära försvaret såväl som det civila försvaret eller som berör den nationella säkerheten. Det skulle t.ex. kunna vara frågan om verksamhet vid Kustbevakningen, Tullverket, polisen och inom samhällets krisberedskap. MSB efterlyser ytterligare förtydligande av vilka andra myndigheter som kan undantas från lagens tillämpningsområde. Angivandet av myndigheter ska ses som exempel på verksamheter som kan komma att undantas från lagens tillämpningsområde och är inte uttömmande. Utgångspunkten för vilka myndigheter och även andra aktörer som kan komma att undantas är att det är frågan om verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten. Det får således bedömas från fall till fall när verksamhetens karaktär är sådan att den ska undantas från lagens tillämpningsområde. Med hänsyn härtill bör regeringen få meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde beträffande verksamhet som avser försvaret och nationell säkerhet utöver den verksamhet som framgår av 4 § andra stycket. Flera remissinstanser däribland MSB, Trafikanalys och Transportstyrelsen anser att promemorians förslag som behandlar undantag för fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) eller tagits i bruk före den 27 februari 2012 bör ses över då det är otydligt och medför problem med retroaktiv verkan. Även BIL Sweden AB har ifrågasatt utformningen av bestämmelsen eftersom det kommer att innebära att fordon som har typgodkänts eller tagits i bruk fr.o.m. den 27 februari 2012 retroaktivt kommer att omfattas av lagen då lagen ska träda i kraft den 1 juli 2013 och föreskrifter som reglerar detaljbestämmelser för tjänster och system kommer att meddelas långt senare. Av ITS-direktivet följer att det inte ska påverka fordon som typgodkänts eller tagits i bruk före det att ITS-direktivet trätt i kraft med därtill hörande genomförandebestämmelser, skäl 10 i ITS-direktivet. Det är först när delegerade akter, eller i förekommande fall nya lagstiftningsakter, är antagna som det kommer att framgå vad det är för krav som kan komma att ställas på fordon för att olika ITS-tjänster och ITS-tillämpningar ska kunna fungera. I den mån ITS kommer att innebära att fordon behöver vara utrustade på ett visst sätt för att en ITS-tillämpning eller en ITS-tjänst ska fungera så framstår det som rimligt att krav om fordons beskaffenhet inte riktar sig till samtliga fordon utan till nya fordon. Lagen kommer därför inte bli tillämplig på fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen eller har tagits i bruk före lagens ikraftträdande, se avsnitt 6. Då genomförandebestämmelserna till ITS-direktivet kommer att vara på plats först efter det att lagen har trätt ikraft bör även fordon efter sistnämnda tidpunkt kunna undantas från ITS-regleringen. Vilka fordon som kan komma att undantas från lagens tillämpningsområde genomförs lämpligast genom att regeringen får meddela föreskrifter om undantag för fordon från lagens tillämpningsområde. Det är frågan om fordon som kommer att ha typgodkänts efter lagens ikraftträdande men före det att delegerade akter eller specifikationer har antagits av Europeiska kommission. Som redan framgått i avsnitt 5.5 innehåller ITS-direktivet bestämmelser för utarbetande av specifikationer och delegerade akter vilka kommer att innehålla de närmare krav, förfaranden och relevanta regler som ska ställas på tjänster och operativa system för tillämpning, för att dessa ska få användas inom ITS. Specifikationerna kan även i förekommande fall grundas på standarder, artiklarna 6-8 i ITS-direktivet. Specifikationerna och de delegerade akterna ska antas av kommissionen. Delegerade akter och specifikationer kan komma att ta formen av EU-förordningar vilket gör dem direkt tillämpliga utan ett särskilt genomförande i den nationella rätten hos medlemsstaterna. Men medlemsstaterna kan behöva vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att antagna specifikationer och delegerade akter kan tillämpas om det inte har tagit formen av en sådan rättsakt. De mer detaljerade bestämmelser som påverkar den nya lagens krav på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster kommer att ha antagits av kommissionen först efter det att ITS-direktivet ska vara genomfört i svensk rätt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om krav som ställs på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster för att få användas inom ITS. Även det förhållandet att den nya lagen är en ramlag talar för att låta regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om bestämmelser på detaljnivå vilka har att följa de kommande specifikationerna och delegerade akterna. Om det vid en analys av specifikationer och delegerade akter visar sig att det inte är lämpligt att genomföra dem i svensk rätt med stöd av bemyndigandet får lagen ses över. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Den nya lagen ska träda i kraft den 1 juli 2013. Lagen ska inte tillämpas på fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen eller tagits i bruk före lagens ikraftträdande. Promemorians förslag: Lagen ska träda i kraft den 1 juli 2013. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändningar. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 18.2 ITS-direktivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ITS-direktivet senast den 27 februari 2012. Det är därför angeläget att lagen snabbt kan träda i kraft. Det bedöms att lagen om intelligenta transportsystem vid vägtransporter bör kunna träda i kraft den 1 juli 2013. I den mån ITS kommer att innebära att fordon behöver vara utrustade på ett visst sätt för att en ITS-tillämpning eller en ITS-tjänst ska fungera så framstår det som rimligt att krav om fordons beskaffenhet inte riktar sig till samtliga fordon utan till nya fordon. Av ITS-direktivet följer dessutom att det inte ska påverka fordon som typgodkänts eller tagits i bruk före det att ITS-direktivet trätt i kraft med därtill hörande genomförandebestämmelser, skäl 10 i ITS-direktivet. I promemorian föreslogs därför att äldre fordon skulle undantas från lagens tillämpningsområde. På grund av tekniska skäl kan det bli så att ITS-tillämpningar inte kan användas i samband med fordon som, utan att kunna hänföras till historiska fordon, har typgodkänts före det att ITS-direktivet ska vara genomfört i nationell rätt. Även sådana fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) föreslogs i promemorian bli undantagna från lagens tillämpningsområde. Regeringen delar uppfattningen att äldre fordon inte bör omfattas av den nya regleringen. I promemorian utgår undantaget från fordon som har typgodkänts eller tagits i bruk före den 27 februari 2012. Flera remissinstanser har haft synpunkter på undantagets utformning. BIL Sweden AB har ifrågasatt utformningen av bestämmelsen eftersom det kommer att innebära att fordon som har typgodkänts eller tagits i bruk fr.o.m. den 27 februari 2012 retroaktivt kommer att omfattas av lagen då lagen ska träda i kraft den 1 juli 2013 och föreskrifter som reglerar detaljbestämmelser för tjänster och system kommer att meddelas långt senare. Även Trafikanalys anser att undantagets utformning medför problem med retroaktivitet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap anser att undantaget bör formuleras om då det är oklart vad som gäller för fordon som har typgodkänts efter den 27 februari 2012. Transportstyrelsen anser också att undantaget bör formuleras om för att bli tydligare. Regeringen delar uppfattningen att det föreslagna undantaget i promemorian som avser fordon är otydligt och i viss mån missvisande. ITS-direktivets genomförandebestämmelser kommer att vara på plats efter den 27 februari 2012 men även efter det att lagen har trätt ikraft. Det är först när framtida specifikationer eller delegerade akter är antagna som det kommer att framgå vad det är för krav som ställs på fordon för att olika ITS-tjänster och ITS-tillämpningar ska kunna fungera. Det framstår därför inte som rimligt att fordon som har blivit typgodkända efter den 27 februari 2012 men före det att genomförandebestämmelserna är på plats ska omfattas av lagens tillämpningsområde. Mot bakgrund härav anser regeringen att lagen om intelligenta transportsystem vid vägtransporter inte ska tillämpas på fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) eller har tagits i bruk före lagens ikraftträdande. För fordon som har typgodkänts efter lagens ikraftträdande, se avsnitt 5.7. 7 Konsekvenser av förslagen Det finns många exempel på lyckade implementeringar av ITS inom vägsektorn i Europa, men dessa är fortfarande splittrade och okoordinerade och kan därför inte bidra till den geografiska kontinuiteten för ITS-tjänster och ITS-tillämpningar som behövs inom Europeiska unionen och vid dess yttre gränser. ITS är avancerade tillämpningar som utan att i sig vara intelligenta syftar till att tillhandahålla innovativa tjänster med avseende på olika transportslag och trafikledning och möjliggöra för olika användare att vara bättre informerade och därigenom kunna utnyttja transportsystemet på ett säkrare, mer samordnat och "smartare" sätt. Genom direktivet 2010/40/EU införs ett ramverk för utbyggnaden av ITS i Europa där de närmare förutsättningarna ska framgå av specifikationer, standarder och delegerade akter. Europeiska kommissionen ska anta specifikationer inom utpekade områden inom ramen för direktivet vilka i förekommande fall ska läggas fram för Europarlamentet och rådet i enlighet med artikel 294 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget. Kommissionen får även, med avseende på specifikationer, anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Detta gör det särskilt svårt att beskriva vilka konsekvenser direktivet kommer att få eftersom det är utformat som en viljeinriktning inom de utpekade områdena. Vissa generella effekter är möjliga att bedöma men en ordentlig konsekvensanalys kan först göras när det inom varje utpekat område finns en framtagen specifikation genom en ny lagstiftningsakt eller genom en delegerad akt. 7.1 Alternativa lösningar eller inte reglera alls Sverige har förbundit sig att genomföra ITS-direktivet i svensk rätt. Alternativa lösningar eller att inte reglera alls är därför inte aktuellt. Europeiska kommissionen har arbetat i närmare 10 år för att en harmonisering på frivillig basis skulle komma till stånd. Så har inte skett. Om reglering inte kommer till stånd är bedömningen att godstransportörer och aktörer utvecklar system var för sig för att lösa egna behov. Det bedöms leda till att parallella lösningar etableras vilket exempelvis kan medföra fragmentiserade lösningar längs godstransportkorridorer och svårigheter för resenärer att planera och genomföra resor inom Europeiska unionen. Direktivet ställer inte krav på obligatoriskt införande av en tjänst men om tjänsten tillhandahålls ska det göras på ett enhetligt och standardiserat sätt. Senast 12 månader efter antagandet av en specifikation ska kommissionen, i förekommande fall och efter att ha gjort en konsekvensanalys lägga fram ett förslag för Europaparlamentet om att vidta den prioriterade åtgärden. 7.2 Övergripande effekter Syftet är att kunna garantera ett samordnat och enhetligt införande av interoperabla intelligenta transportsystem inom Europeiska unionen. En konsekvensbedömning är svår att göra, eftersom det handlar om ett ramdirektiv och de specifikationer, delegerade akter samt standarder som fastställer det närmare innehållet ännu inte är kända. Genom att använda olika ITS-lösningar förväntas CO2-emissionerna kunna minska. Även olyckor, incidenter och trängseln förväntas kunna minska med olika ITS-lösningar. Med ITS skapas bättre möjligheter att effektivt nyttja användningen av transportsystemet, t.ex. genom att möjligheterna för att välja bästa transportsätt förbättras, tillgänglighet och komfort ökas, trafiksäkerheten höjs och klimatpåverkan minskas. Fordon och infrastruktur utrustas med elektronik och system som ger bättre säkerhet och snabbare räddningsinsatser. Enskilda individer får information som ger stöd till att välja transportsätt, samordnade system för trafikant- och resenärsinformation för flera trafikslag via olika kanaler samt trafikledning. Trafikföretag kan effektivare ruttplanera för multimodala transporter med effektiva logistikkedjor och följa godsets rörelse bl.a. via papperslösa system. Tekniken bedöms bidra till att förbättra miljöprestanda, effektivitet, inklusive energieffektivitet, säkerhet och skydd i samband med vägtransporter, inbegripet transport av farligt gods, allmän säkerhet och rörlighet för gods och passagerare. Samtidigt säkerställs en välfungerande inre marknad med ökad konkurrenskraft och sysselsättning. En allmän tendens är att transporterna i allt större utsträckning måste ta hänsyn till klimat och miljö samtidigt som efterfrågan på resor och transporter ökar. Transportnätets kapacitet behöver därför utnyttjas effektivare. Att använda IT och annan teknik i transportsystemet blir därmed viktigare liksom att betrakta transportsystemet som en helhet. ITS-tillämpningar med bl.a. avancerade reseplanerare och samordnade system för trafikant- och resenärsinformation för flera trafikslag kan möjliggöra ett effektivare resande. ITS-lösningar som stödjer hänsynsmålet är bl.a. säkerhetssystem i fordon, väder och väglagsinformation, grön trafikledning och trängselskatt. Samhällsnyttan för bättre trafiksäkerhet i form av snabbare räddningsinsatser, säkrare fordon och säkrare användning av fordon och transportsystem leder till färre antal döda och svårt skadade i trafiken. Styrning och övervakning av godstransporter underlättas vilket också leder till minskad klimatpåverkan. Transportörer och resenärer ges möjlighet till bättre överblick över utbud, kostnader och tillstånd i trafiken. 7.3 Vilka berörs av regleringen Inom ITS finns ett brett spektrum av aktörer som kan komma att beröras av direktivet. Enligt artikel 6.4 i ITS-direktivet ska, när så är relevant och beroende på vilket område som omfattas av specifikationen, denna inbegripa en eller flera av följande typer av bestämmelser som kan påverka aktörerna: 1. funktionella bestämmelser som anger informationsflödet mellan olika aktörer, 2. tekniska bestämmelser som tillhandahåller tekniska medel för att uppfylla de funktionella bestämmelserna, 3. organisatoriska bestämmelser som anger de förfarandemässiga skyldigheterna för berörda aktörer, och 4. tjänstebestämmelser som anger olika nivåer för tjänster och deras innehåll med avseende på ITS-tillämpningar samt ITS-tjänster. Vidare följer av artikel 6.6 i ITS-direktivet att specifikationerna ska stämma överens med vissa principer som framgår av bilaga II till ITS-direktivet. Av artikel 7 i ITS-direktivet framgår att Europeiska kommissionen även får anta delegerade akter med avseende på specifikationer. Endast ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som följer antagna specifikationer och delegerade akter får användas inom ITS. Vidare ska ITS-systemet som sådant följa antagna specifikationer och delegerade akter. Det kommer således att ställas särskilda krav på de produkter och den utrustning, inbegripet ren infrastruktur, som ska användas samt de tjänster som ska förmedlas för att kunna utgöra en del av ITS och systemen som helhet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela närmare föreskrifter om dessa krav som följer av specifikationer, delegerade akter och standarder och som behövs för att genomföra ITS-direktivet fullt ut. Som tidigare framgått kommer de framtida specifikationerna och delegerade akterna att inbegripa bestämmelser som tar sikte på informationsflödet mellan olika aktörer. Även funktionella och organisatoriska bestämmelser mellan berörda aktörer kan komma i fråga. Privatpersoner Individer påverkas genom införandet och användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster då det kan komma att medföra behandling av personuppgifter. Sådan behandling bör ske i enlighet med unionsrätten, som bland annat anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation. Bland annat bör principerna om ändamålsbegränsning och uppgiftsminimering användas i ITS-tillämpningen. Genom ITS kan enskilda individer få bättre tillgång till information som ger stöd till att välja transportsätt, samordnade system för trafikant- och resenärsinformation för flera trafikslag via olika kanaler samt trafikledning. ITS kan också komma att medföra ökade kostnader exempelvis vid införskaffandet och underhåll av fordon som ska kunna fungera med ITS-tjänster och ITS-tillämpningar. Berörda organisationer Branschorganisationer som ITS Sweden, Tågoperatörerna, Svensk kollektivtrafik m.fl. har ett stort intresse av att effektiva ITS-lösningar kommer till stånd som gynnar deras intressen. Fordonsindustrin utvecklar, producerar och marknadsför fordon, system och tjänster med fokus på säkerhet, effektivitet och användarvänlighet. Försäkringsföretag berörs genom ITS-lösningar till stöd för trafiksäkerhet och transportskydd, vilket i sin tur kan påverka premiesättningen på försäkringar. Kommuner och landsting har delvis samma uppgifter som myndigheterna och kan bidra med att tillhandahålla data/information för skapandet av ITS-lösningar. Till bilden hör även att kommuner kan äga hamnar och flygplatser vilket utgör viktiga delar i det intermodala transportsystemet och sammankopplingen mellan trafikslagen. Myndigheter som Transportstyrelsen, Trafikverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket använder ITS i sina respektive verksamheter samtidigt som de bl.a. har till uppgift att tillhandahålla data/information och sätta regler för hur ITS får användas. Införandet och användningen av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster, särskilt trafik- och reseinformationstjänster, kommer att medföra behandling och användning av väg-, vägtrafik- och resedata som innehas av offentliga myndigheter i medlemsstaterna. Sådan behandling och användning bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Myndigheterna ska vara drivande såväl som stödjande i införandet av nya lösningar och medverka i det internationella arbetet. Andra myndigheter som använder ITS är t.ex. Polisen. ITS används vidare inom kommunal och statlig räddningstjänst. Kopplat till detta finns även SOS Alarm AB som har det statliga uppdraget att vara Public Safety Answering Point (PSAP), i Sverige för nödnumret 112. Standardiseringsorgan berörs eftersom de kan anta standarder som är nödvändiga för kompatibiliteten, interoperabiliteten och kontinuiteten vid användandet av ITS. Standardiseringsorganen ska respektera funktionella bestämmelser och de principer som framgår av bilaga II till ITS-direktivet när en standard ska antas, enligt artikel 8.2 i ITS-direktivet. Specifikationerna ska i förekommande fall grundas på någon av dessa standarder, enligt 6.6 i ITS-direktivet. Telekomindustrin har en viktig roll då kommunikationslösningar är centrala inom ITS, liksom IT-företagen för utveckling av system och tjänster. Tjänsteleverantörer av många olika slag, exempelvis företag som framställer och säljer digitala kartdatabaser eller företag som tillhandahåller trafikantinformationstjänster berörs. Till tjänsteleverantörer räknas även radio- och TV-kanaler och informationsmäklare. Transportföretag för såväl person- och godstransporter samlar idag in och använder data i sina egna verksamheter. Det är angeläget att dessa data görs tillgängliga för skapande av nya tjänster. Av 4 kap. 2 § lagen (2010:1065) om kollektivtrafik följer att ett kollektivtrafikföretag ska lämna information om sitt trafikutbud till ett gemensamt system för trafikantinformation. 7.4 Kostnader och andra konsekvenser Inledningsvis bör påpekas att kostnader kommer sannolikt att uppkomma vid införande av olika specifikationer och delegerade akter, dessa måste dock bedömas när införandet av varje enskild specifikation och delegerade akt ska ske. Det går därför inte att i denna kostnads- och konsekvensanalys ta hänsyn till kommande specifikationer och delegerade akter. Det bör dock noteras att de krav och åtgärder som kommer att ställas vid införandet av ITS-tillämpningar och ITS-tjänster förväntas vara både kostnadseffektiva och proportionerliga, jfr punkterna b) och c) bilaga II till ITS-direktivet. 7.4.1 Kostnader för privatpersoner Ny teknik är ofta initialt kostnadsdrivande vilket kan medföra ökade inköpskostnader för privatpersoner. Vidare kan den nya tekniken behöva underhåll och tillsyn, vilket kan leda till ökade kostnader. 7.4.2 Kostnader för företag Initialt kan reglering innebära extra omställningskostnader för aktörer inom området, exempelvis för fordonsindustrin och telekomföretagen, liksom för enskilda transportföretag. Långsiktigt kan det innebära en förenkling och billigare lösningar för alla aktörer i värdekedjan. 7.4.3 Konsekvenser för statliga myndigheter De ytterligare föreskrifter som ska antas enligt ITS-direktivet avser att reglera hur en tjänst eller ITS-tillämpning ska utformas, jfr artiklarna 6-8 i ITS-direktivet. Det är inte i sig ett krav på att t.ex. en tjänst ska tillhandahållas. En tjänst kan dock komma att bli obligatorisk. Detta torde förutsätta ett nytt lagstiftningsförfarande på EU-nivå, jfr artikel 6.2 i ITS-direktivet. Skulle tjänster introduceras av myndigheter kan standardiserade plattformar vara helt nödvändigt och av stor betydelse för kostnaden för implementering. I ett initialt skede måste Europeiska kommissionens delegerade akter eller specifikationer omsättas i svenska regelverk och myndighetsföreskrifter enligt den tidplan som kommissionen har presenterat i anslutning till direktivet. Transportstyrelsen har exempelvis en tydlig myndighetsuppgift när det gäller typgodkännande och standardiseringsarbete av ITS-lösningar för fordon och infrastruktur. En eller flera myndigheter kan ges uppgifter att ge metodstöd, uppföljning, utvärdering och normering om behov finns. Av artikel 1.3 i ITS-direktivet framgår att direktivet inte ska påverka frågor som avser den nationella säkerheten eller förhållanden som är nödvändiga med hänsyn till försvarsintressen. Mot bakgrund härav ska regeringen få meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde t.ex. i fråga om verksamhet som rör försvarsintressen eller landets säkerhet. Eventuell tillsyn och tillsynsmandat torde bli aktuellt först när föreskriftsarbetet har genomförts och tjänsteutvecklingen har kommit igång. ITS-direktivet ställer inga krav på hur dess bestämmelser ska säkerhetsställas i nationell rätt. Utgångspunkten för att ITS ska fungera på det sätt som det är tänkt är att de operativa program och tjänster som gör anspråk på att få förekomma verkligen lever upp till de krav som kommer att ställas. En grundläggande förutsättning för detta arbete måste vara att specifikationer, delegerade akter och standarder är både klara och tydliga. De krav som följer av specifikationerna, delegerade akterna eller standarderna bör kunna tas in i myndighetsföreskrifter. Det kommer således att ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda dessa föreskrifter och att besluta om allmänna råd eller liknande som behövs för tillämpningen av föreskrifterna, se avsnitt 5.7. Att nu införa ett centralt system för godkännande av ITS framstår som mindre lämpligt. Ett eventuellt system med godkännande eller annan typ av kontroll får analyseras efter att de ytterligare föreskrifter i form av specifikationer eller delegerade akter har antagits. En eventuell tillsynsform och löpande tillsynsarbete bör byggas upp och dimensioneras i förhållande till marknadens utveckling, kostnader kontra samhällsnyttan av tillsynen inom ramen för varje enskild specifikation eller delegerad akt. I dagsläget är det svårt att bedöma omfattningen och vilka myndigheter som skulle beröras av ett godkännande-, kontrollförfarande och tillsynsansvar. Utöver resurser för föreskriftsarbete och tillsyn, är förvaltning i form av stöd till införande viktigt. 7.4.4 Konsekvenser för kommuner och landsting Det är i dagsläget svårt att bedöma konsekvenserna för kommuner och landsting eftersom de närmare krav som kommer att ställas på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster saknas. Kraven kan komma att leda till ökade kostnader för kommuner och landsting. De nya lösningarna på ITS-området kan dock komma att innebära vinster för kommuner och landsting genom effektivare transporter. 7.5 Påverkan på konkurrensförhållanden För marknaden i stort kan direktivet innebära att konkurrensneutrala villkor skapas och möjliggör nya tjänster för individer och samhälle. Det kan innebära ökad tillgänglighet till data/information för tjänsteutvecklande företag och kan skapa mervärden för konsumenten. Konkurrensförhållanden kan öka. Samtidigt öppnar det upp för nya aktörer när ramverket klarnar vilket är bra för innovationskraften. Om reglering sker i för tidigt skede av en utveckling kan det innebära att man specificerar något som inte är teknisk och funktionellt moget. Risken blir då att utvecklingen stannar av. Genomförandetiden måste anpassas så att marknaden hinner ställa om produktsortimentet. 7.6 Särskilda hänsyn till små företag Bland gods- och persontransportföretagen finns många småföretag. En utmaning är transportföretagens ekonomiska situation och sårbarhet, vilket kan begränsa möjligheten till utveckling och användning av ny teknik. Små företag bedöms inte alltid ha tillräckliga resurser för att söka rätt på data/information för utvecklingen av nya ITS-lösningar. Dessa små företag kan komma att behöva stöd av s.k. informationsmäklare för underlättande av tillgång till kvalitetssäkrad data/information. Tillgängliggörandet av data kan också ha motsatt effekt. Idag krävs det kunskap om vilka myndigheter som har kvalitetssäkrad data och vad den kan nyttjas till. De större företagen har bättre möjligheter att avsätta resurser för att få tillgång till data/information. Genom bättre tillgängliggörande kan även mindre företag lättare få tillgång till data för skapandet av ITS-lösningar. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter 1 § Paragrafen motsvaras delvis av artikel 1.1 i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.1. Av bestämmelsen framgår att lagen är en ramlag och innehåller allmänna bestämmelser om förutsättningarna vid införandet och användningen av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och gränssnittet mot andra transportslag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010. 2 § Paragrafen motsvaras delvis av artiklarna 1.1 och 5 i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.2. Bestämmelsen behandlar lagens syfte. Lagens syfte är att säkerställa att information, kommunikation, infrastruktur och tjänster inom ITS lever upp till de krav och förfaranden som kommer att gälla för att få utgöra en del av ITS som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. 3 § Paragrafen motsvaras delvis av artikel 4 i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.3. I första stycket behandlas termer som är centrala för lagen. Termerna följer, med undantag för några språkliga justeringar, definitionerna i ITS-direktivet. I första stycket behandlas också vad som avses med väg. Med väg avses här väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon, jfr 2 § förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Andra stycket behandlar fordonstermerna som används i lagen. Fordonstermerna har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. 4 § Paragrafen motsvaras av artikel 1.3. i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.4.1. Av första stycket framgår att lagen ska gälla ITS för transporter på väg. Vad som avses med väg definieras i 3 §. Lagen ska också gälla vid gränssnitt mot andra transportslag som t.ex. sjö-, järnvägs- och lufttransporter. Detta följer av hur ITS är definierat i 3 §. Försvarsmaktens, Försvarets materielverks, Totalförsvarets forskningsinstituts, Försvarets radioanstalts och Säkerhetspolisens verksamheter är enligt andra stycket undantagna från lagens tillämpningsområde. Annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten kan också undantas från lagens tillämpningsområde. Bemyndigande som avser paragrafen finns i 9 §. 5 § Paragrafen motsvaras av artiklarna 1.2 och 2 i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.4.2. Av bestämmelsen framgår att lagen ska gälla för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. Bestämmelsen träffar tillämpningar och tjänster som ska kunna fungera oavsett var inom unionen man befinner sig. Bestämmelsen omfattar fyra särskilt angivna områden: - användning av olika typer av väg-, vägtrafik- och resedata, punkt 1, - ITS-tjänster som är inriktade mot trafikledning och hantering av godstransporter, punkt 2, - ITS-tillämpningar som ska stödja trafiksäkerhet och skydda transporter, punkt 3, och - samverkan mellan fordon och transportinfrastrukturen, punkt 4. 6 § Paragrafen motsvaras av artiklarna 5-8 i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.5.1. ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav om kompabilitet och interoperabilitet som behövs för ITS när ITS ska införas och användas. Vad kraven närmare innebär kommer att följa av de specifikationer och föreskrifter i delegerade akter som ska antas, jfr artiklarna 6 och 7 i ITS-direktivet. Det är här frågan om krav som riktar sig mot själva ITS-tillämpningen och ITS-tjänsten. Kraven kan komma att innehålla sådant som är av rent teknisk karaktär men kraven kan t.ex. också komma att behandla frågor som tar sikte på förfaranden eller att vissa relevanta regler måste beaktas, jfr artikel 4.17 i ITS-direktivet. 7 § Paragrafen motsvaras av artikel 3 i ITS-direktivet och behandlas i avsnitt 5.5.2. Av bestämmelsen framgår att ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav som behövs för vissa typer av tillhandahållande av tjänster och viss information. Det gäller: - tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster, punkt 1, - tillhandahållande av informationstjänster i realtid, punkt 2, - data vid tillhandahållande av vägsäkerhetsrelaterad allmän trafikinformation, punkt 3, - tillhandahållande av ett system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen, punkt 4, - tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik, punkt 5, och - tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik, punkt 6. 8 § Paragrafen motsvaras av artiklarna 10 och 11 i ITS-direktivet samt behandlas i avsnitt 5.6. I första stycket upplyses om att bestämmelser om behandling av personuppgifter och integritetsskydd finns i personuppgiftslagen (1998:204), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2001:558) om vägtrafikregister. I andra stycket upplyses om att bestämmelser om vidareuttnyttjande av handlingar hos statliga och kommunala myndigheter finns i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. I tredje stycket upplyses om att bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister finns i produktansvarslagen (1992:18). 9 § Paragrafen behandlas i avsnitt 5.7. Av första stycket framgår att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde enligt 4 § andra stycket. Det är frågan om verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten. Det kan här vara frågan om annan verksamhet vid militära försvaret eller det civila försvaret än sådan som avses i 4 § andra stycket eller den nationella säkerheten. Det skulle t.ex. kunna vara frågan om verksamhet vid Kustbevakningen, Tullverket och polisen. Vidare framgår av första stycket att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde som avser fordon. Det är här fråga om fordon som har blivit typgodkända enligt fordonslagen (2002:574) efter lagens ikraftträdande men före det att ITS-direktivets genomförandeåtgärder i form av specifikationer eller delegerade akter har antagits och börjat gälla. Av andra stycket följer ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som avses i 6 och 7 §§. Det är frågan om sådana krav som ställs på ITS-tillämpningar och ITS-tjänster för att dessa ska få införas och användas. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 6. Av första punkten framgår att lagen ska träda i kraft den 1 juli 2013. Av andra punkten framgår att lagen inte ska tillämpas på fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) före den 1 juli 2013. Det är frågan om fordon som har blivit typgodkända före det att ITS-direktivet är genomfört i svensk rätt. Detsamma gäller äldre fordon, veteranbilar, som tagits i bruk men som inte varit föremål för ett typgodkännande enligt fordonslagen. 8.2 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) 14 a § Paragrafen ändras endast genom att en paragrafhänvisning i andra stycket ändras. Genom propositionen Planeringssystem för transportinfrastruktur (2011/12:118) genomfördes relativt omfattande ändringar i väglagen (1971:948) och i lagen om byggande av järnväg (1995:1649). Det gjordes då i här aktuell paragraf en felaktig hänvisning till lagen om byggande av järnväg. Enligt bestämmelsen ska en väg som behöver anläggas eller byggas om på grund av ett järnvägsprojekt, i stället för i en separat upprättad vägplan, kunna regleras i järnvägsplanen. Det görs därvid en hänvisning till den paragraf i lagen om byggande av järnväg som reglerar detta. Denna paragraf ska rätteligen vara 2 kap. 19 § lagen om byggande av järnväg. Eftersom det är fråga om en rättelse, bör ändringen av paragrafen träda i kraft så snart som möjligt. Bedömningen görs att ikraftträdande kan ske till halvårsskiftet 2013. Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 Directive 2010/40/EU of the European parliament and of the Council of 7 july 2010 Sammanfattning av promemorian I promemorian, lämnas förslag på hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40 av den 7 juli 2010 om ett ramverk för intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag, ITS-direktivet, ska genomförs i svensk rätt. ITS-direktivet behandlar de övergripande regelverk som krävs för att uppnå ett samordnat och enhetligt införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet inom Europeiska unionen. I promemorian föreslås en ny ramlag, lag om intelligenta transportsystem på vägtransportområdet. Lagen ska gälla information- och kommunikationsteknik och tillhandahållande av tjänster med sådan teknik som avser användning av väg-, trafik och resedata, trafikledning och hantering av godstransporter, stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter, och samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Lagen gäller ITS som riktar sig mot transporter på väg. Från lagens tillämpningsområde undantas verksamheter som avser försvaret och den nationella säkerheten. Även äldre fordon undantas från lagens tillämpningsområde. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Promemorians lagförslag Lagtext Förslag till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag. Lagen innehåller allmänna bestämmelser om införande och användning av intelligenta transportsystem vid transporter på väg. 2 § Denna lag syftar till att främja att information, kommunikation och infrastruktur som används samt tjänster som förmedlas genom intelligenta transportsystem för transporter på väg och för gränssnitt mot andra transportslag uppfyller uppställda krav för att systemen ska fungera inom Europeiska unionen. Definitioner 3 § I denna lag avses med väg: sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används av trafik med motorfordon samt en led som är anordnad för cykeltrafik, intelligenta transportsystem, ITS: system med informations- och kommunikationsteknik som tillämpas för transporter på väg, inbegripet infrastruktur, fordon och användare, trafikledning och mobilitetshantering, samt för gränssnitt mot andra transportslag, ITS-tillämpning: operativt instrument för användningen av ITS, ITS-tjänst: tillhandahållandet av ITS-tillämpning inom ett bestämt organisatoriskt och operativt område i syfte att bidra till användarens säkerhet, effektivitet och komfort samt att underlätta eller stödja transporter och resande, vägdata: data om väginfrastruktur såsom inbegripet fasta vägmärken eller annan reglering av trafiksäkethetskaraktär, trafikdata: historiska data och data i realtid om vägtrafiken, resedata: grundläggande data, t.ex. tidtabeller för allmänna transportmedel samt tariffer, som är nödvändiga för att tillhandahålla multimodal reseinformation före och under resan för att underlätta reseplanering, bokning och anpassning av resan, gränssnitt: en möjlighet till sammankoppling av interaktion mellan system, interoperabiltet: systemens och de underliggande affärsprocessernas kapacitet att utbyta data och dela information och kunskap, och kompatibilitet: en anordnings eller ett systems allmänna förmåga att fungera tillsammans med en annan anordning eller ett annat system. Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Lagens tillämpningsområde 4 § Denna lag gäller ITS för transporter på väg. Lagen gäller inte fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) eller tagits i bruk före den 27 februari 2012. Lagen gäller inte heller verksamhet som bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsanstalt, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen. Även annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten får undantas från lagens tillämpningsområde. 5 § Lagen ska gälla för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som avser: 1. användning av väg-, trafik- och resedata, 2. trafikledning och hantering av godstransporter, 3. stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter, och 4. samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Krav på ITS 6 § ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla krav som behövs för: 1. tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster, 2. tillhandahållande av informationstjänster i realtid, 3. data vid kostnadsfritt tillhandahållande av vägsäkerhetsrelaterad allmän trafikinformation, 4. tillhandahållande av ett system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen, 5. tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik, och 6. tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik. 7 § ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska även uppfylla de krav som behövs för ITS kompatibilitet och interoperabilitet. 8 § I personuppgiftslagen (1998:204), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och integritetsskydd. I lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från offentlig förvaltning finns bestämmelser om vidareuttnyttjande av handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. I produktansvarslagen (1992:18) finns bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Bemyndigande 9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav som anges i 6 och 7 §§. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde enligt 4 § tredje stycket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har yttrat sig: Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätt för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Malmö tingsrätt, Förvaltningsrätten i Karlstad, Rikspolisstyrelsen (RPS), Säkerhetspolisen, Kommerskollegium, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Totalförsvarets forskningsanstalt (FOI), Försvarets radioanstalt (FRA), Kustbevakningen, Datainspektionen, Statskontoret, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Naturvårdsverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Tillväxtverket, Trafikanalys, Trafikverket, Transportstyrelsen (TS), Post- och telestyrelsen (PTS), Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Svenska Bussbranschens Riksförbund (BR), Svensk Försäkring, Sveriges Motorcyklister (SMC), Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR), Trafikförsäkringsföreningen, BIL Sweden AB, Ericsson AB, ITS Sweden, SJ AB, SOS Alarm. Därutöver har Synskadades riksförbund (SRF) inkommit med synpunkter. Regelrådet har avstått från att yttra sig om förslaget i promemorian. Verket för innovationssystem (Vinnova), Branschorganisationen Tågoperatörerna, Handikappförbunden (HSO), Moped- och Motorcykelbranschens Riksförbund (McRF), Motormännens Riksförbund, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF), Resenärsforum, Riksförbundet Enskilda Vägar, Samtrafiken, Svensk Kollektivtrafik AB, Svenska Cykelförbundet, Svenska Taxiförbundet, Svenska Transportarbetarförbundet, Sveriges Åkeriföretag (SÅ), Svenska Näringsliv, IT- och telekomföretagen, TeliaSonera AB, Tele2 Sverige AB, AB Volvo, SCANIA har inte hörts av. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter Härigenom föreskrivsföljande. Inledande bestämmelser 1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag. Lagen innehåller allmänna bestämmelser om införande och användning av intelligenta transportsystem vid transporter på väg. 2 § Denna lag syftar till att främja att information, kommunikation och infrastruktur som används i samt tjänster som förmedlas genom intelligenta transportsystem för transporter på väg och deras gränssnitt mot andra transportslag uppfyller uppställda krav för att systemen ska fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen. Tillämpningsområde 3 § I denna lag betyder väg: sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon, intelligenta transportsystem, ITS: system med informations- och kommunikationsteknik som tillämpas för transporter på väg, inbegripet infrastruktur, fordon och användare, trafikledning och mobilitetshantering, samt för gränssnitt mot andra transportslag, ITS-tillämpning: operativt instrument för användningen av ITS, ITS-tjänst: tillhandahållandet av ITS-tillämpning inom ett bestämt organisatoriskt och operativt område i syfte att bidra till användarens säkerhet, effektivitet och komfort samt att underlätta eller stödja transporter och resande, vägdata: data om väginfrastruktur, inbegripet fasta vägmärken eller annan reglering av trafiksäkerhetskaraktär, vägtrafikdata: historiska data och data i realtid om vägtrafiken, resedata: grundläggande data, till exempel tidtabeller för allmänna transportmedel samt tariffer, som är nödvändiga för att tillhandahålla multimodal reseinformation före och under resan för att underlätta reseplanering, bokning och anpassning av resan, gränssnitt: en möjlighet till sammankoppling av interaktion mellan system, interoperabilitet: systemens och de underliggande affärsprocessernas kapacitet att utbyta data och dela information och kunskap, och kompatibilitet: en anordnings eller ett systems allmänna förmåga att fungera tillsammans med en annan anordning eller ett annat system. Fordonstermerna i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. 4 § Denna lag gäller för transporter på väg. Lagen gäller inte verksamhet som bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen. Även annan verksamhet som avser försvaret och den nationella säkerheten får undantas från lagens tillämpningsområde. 5 § Lagen gäller för ITS-tillämpningar och ITS-tjänster som ska kunna fungera gränsöverskridande inom Europeiska unionen och som avser 1. användning av väg-, vägtrafik- och resedata, 2. trafikledning och hantering av godstransporter, 3. stöd för trafiksäkerhet och skydd av transporter, och 4. samverkan mellan fordon och transportinfrastruktur. Krav på ITS 6 § ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav om kompatibilitet och interoperabilitet som behövs för ITS. 7 § ITS-tillämpningar och ITS-tjänster ska uppfylla de krav som behövs för 1. tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster, 2. tillhandahållande av informationstjänster i realtid, 3. data vid kostnadsfritt tillhandahållande av vägsäkerhetsrelaterad allmän trafikinformation, 4. tillhandahållande av ett system för fordonspositionering vid trafikolycka knutet till larmcentral inom Europeiska unionen, 5. tillhandahållande av informationstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik, och 6. tillhandahållande av bokningstjänster för säkra och skyddade parkeringsplatser för lastbilar och andra fordon i kommersiell trafik. 8 § I personuppgiftslagen (1998:204), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och integritetsskydd. I lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från offentliga förvaltningen finns bestämmelser om vidareuttnyttjande av handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. I produktansvarslagen (1992:18) finns bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Bemyndiganden 9 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde enligt 4 § andra stycket. Regeringen får också meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde som avser fordon. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav som anges i 6 och 7 §§. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Lagen ska inte tillämpas på fordon som har typgodkänts enligt fordonslagen (2002:574) eller tagits i bruk före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-03-20 Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Annika Brickman. Intelligenta transportsystem på vägtransportområdet Enligt en lagrådsremiss den 14 mars 2013 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Jonas Ragell. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2013. Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Billström, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf, Enström, Arnholm. Föredragande: statsrådet Engström. Regeringen beslutar proposition 2012/13:138 Intelligenta transportsystem på vägtransportområdet. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om intelligenta transportsystem vid vägtransporter 9 § 32010L0040 Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:xx 4 3 1 Prop. 2012/13:138 Prop. 2012/13:138 Prop. 2012/13:138 Prop. 2012/13:138 40 41 1 Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:138 Bilaga 1 Prop. 2012/13:138 Bilaga 1 54 53 1 Prop. 2012/13:138 Bilaga 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 1 Prop. 2012/13:138 Bilaga 2 Prop. 2012/13:138 Bilaga 2 66 67 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 2 Prop. 2012/13:138 Bilaga 2 Prop. 2012/13:138 Bilaga 3 Prop. 2012/13:xx Bilaga 3 68 69 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 3 Prop. 2012/13:xx Bilaga 3 Prop. 2012/13:138 Bilaga 4 Prop. 2012/13:138 Bilaga 4 70 71 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 4 Prop. 2012/13:xx Bilaga 4 Prop. 2012/13:138 Bilaga 5 Prop. 2012/13:xx Bilaga 5 72 73 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 5 Prop. 2012/13:xx Bilaga 5 Prop. 2012/13:138 Bilaga 6 Prop. 2012/13:138 Bilaga 6 74 73 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 6 Prop. 2012/13:xx Bilaga 6 Prop. 2012/13:138 Bilaga 7 Prop. 2012/13:xx Bilaga 7 76 77 1 Prop. 2012/13:xx Bilaga 7 Prop. 2012/13:xx Bilaga 7 Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:138 78 77 1 Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:138 Prop. 2012/13:xx 78 79 1 Prop. 2012/13:xx Prop. 2012/13:xx