Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2012/13:160 Nya regler för finansiella konglomerat och grupper Prop. 2012/13:160 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 8 maj 2013 Fredrik Reinfeldt Peter Norman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (konglomeratlagen), lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) och försäkringsrörelselagen (2010:2043) i syfte att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (2011/89/EU) av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat (ändringsdirektivet). Ett finansiellt konglomerat är en företagsgrupp som innehåller företag som driver verksamhet inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Regleringen av finansiella konglomerat omfattar mer övergripande en kontroll av konglomeratets finansiella ställning. Den ska ses mot bakgrund av att det under senare år har utvecklats allt fler företagsgrupper som innehåller företag från dessa sektorer. Om ett företag i en sådan grupp skulle få finansiella problem, kan det påverka inte bara andra företag inom samma sektor utan även sprida sig till företag inom den andra sektorn. Ändringsdirektivet innehåller ett flertal mindre ändringar som syftar till att åtgärda brister som har identifierats vid tillsynen av finansiella konglomerat. Det är ett första steg i en större översyn. I avvaktan på den större översynen har de ändringar som nu föreslås i princip begränsats till vad som är nödvändigt för att genomföra ändringsdirektivet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2013. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 11 2.3 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 29 3 Ärendet och dess beredning 32 4 Bakgrund 32 4.1 Finansiella konglomerat och nuvarande EU-reglering 32 4.2 Finansiella företagsgrupper eller försäkringsgrupper och nuvarande EU-reglering 33 4.3 Holdingföretag och nuvarande EU-reglering 33 4.4 Regleringen av finansiella konglomerat och grupper i Sverige 34 4.4.1 Konglomeratregleringens huvudsakliga innehåll 35 4.4.2 Gruppregleringens huvudsakliga innehåll 36 4.5 Ändringsdirektivet 39 4.6 Samordning med andra förändringsarbeten 39 5 Allmänna utgångspunkter 40 6 Övervägande och förslag 40 6.1 Beakta kapitalförvaltningsbolag 40 6.2 Beakta förvaltare av alternativa investeringsfonder 44 6.3 Beakta återförsäkringsföretag 49 6.4 Beakta försumbara ägarintressen och vissa utflyttade företag 51 6.5 Beakta förvaltade tillgångar vid identifieringen av ett konglomerat 53 6.6 Utökade möjligheter att undanta mindre konglomerat 54 6.7 Begränsning av metoder för beräkningen av konglomeratets kapitalkrav och kapitalbas 55 6.8 Grupper med blandade finansiella holdingföretag i toppen 56 6.9 Precisering av relevanta behöriga myndigheter 59 6.10 Utökat myndighetssamarbete vid tillsynen 60 6.11 Vägledning från de europeiska tillsynsmyndigheterna 61 6.12 Formerna för Europeiska kommissionens delegationsrätt 62 6.13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 62 7 Konsekvenser av förslaget 63 7.1 Allmänt 63 7.2 Berörda myndigheter 64 7.3 Berörda företag, grupper och konglomerat 64 7.4 Övriga intressenter 66 8 Författningskommentarer 67 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om finansiella konglomerat 67 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 69 8.3 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 76 Bilaga 1 DIREKTIV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat 78 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 108 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 132 Bilaga 4 Parallelluppställning - Förteckning över bestämmelser som genomför ändringsdirektivet i svensk rätt 133 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 141 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 168 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 maj 2013 173 Rättsdatablad 174 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 2. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 3. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 4 § samt 5 kap. 5 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse. Lydelse enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § I denna lag betyder 1. AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappers-bolag, fondbolag eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappers-bolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 8. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, 10. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, 10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, 11. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 12. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, 14. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag. 15. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn, b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant, 15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, 17. utländskt återförsäkrings- företag: ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, och 17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och 18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 5 § Vid beräkningar enligt 2-4 §§ skall inte företag som avses i 5 kap. 6 § första stycket tas med. Vid beräkningar enligt 2-4 §§ ska företag som avses i 5 kap. 6 § första stycket undantas, om inte företaget har flyttat från ett land inom EES till ett tredjeland för att undvika reglering. Vid beräkningarna ska också sådana ägarintressen undantas som ingår i den minsta av bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn och är av avgörande betydelse för om det är ett finansiellt konglomerat, men som tillsammans är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 6 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall intäktsstrukturen eller posterna utanför balansräkningen eller båda ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. Vid tillämpning av 2 och 3 §§ ska intäktsstrukturen, posterna utanför balansräkningen eller förvaltade tillgångar användas som enda beräkningsgrund eller i kombination för att ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 3 kap. 4 § Om en grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § och det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, skall gruppen antingen 1. undantas helt från denna lags tillämpning, eller 2. undantas från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7-9 och 11-14 §§. Under de förutsättningar som anges i andra stycket får en grupp som har verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn undantas 1. helt från denna lags tillämpning, eller 2. från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7-9 och 11-14 §§. En sådan grupp får undantas, om 1. gruppen når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § men har en verksamhet som inte är betydande enligt 2 kap. 4 §, eller har en verksamhet som är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 §, och 2. det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 5 kap. 5 § I andra fall än som avses i 4 § skall Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande metoder som skall användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet: I andra fall än som avses i 4 § ska Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande metoder som ska användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet: 1. sammanläggnings- och avräkningsmetoden, 2. konsolideringsmetoden, 2. konsolideringsmetoden, eller 3. kravavräkningsmetoden (metod 3 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet), eller 4. en kombination av dessa metoder. 3. en kombination av dessa metoder. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den rapporteringsskyldighet som avser tiden före den 1 januari 2014. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 8 §, 6 kap. 7 §, 7 a kap. 4 §, 9 kap. 1-3, 6, 7 och 13 §§, 10 kap. 2, 3, 5, 6 a, 6 b, 6 d, 7 och 12 §§, 11 kap. 1 och 3 §§, 12 kap. 2 och 4 §§ samt rubriken närmast före 9 kap. 13 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 9 kap. 15 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § De bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som gäller för institut tillämpas också för en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Vid den tillämpningen gäller dock kapitalkraven i 7 kap. i den nämnda lagen. 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen, 6. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen, 5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och 7. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut, 6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att 8. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 9. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 8. finansiellt moderholding-företag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holding-företag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 10. finansiellt moderholding-företag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holding-företag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 11. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 12. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 13. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 14. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 15. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 14. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man, 16. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man, 15. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES och som 17. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES och som a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 16. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 18. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 17. originator: ett företag som 19. originator: ett företag som a) självt eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller b) förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värdepapperiserar dem, 18. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering, 20. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering, 19. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: 21. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår, 20. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och 22. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och 21. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. 23. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. 4 § Ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget Ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller 4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget. Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. 4 kap. 8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om Tillstånd för ett institut att använda en internmetod ska ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar sitt riskklassificeringssystem och motiven för dess utformning. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 6 kap. 7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges, om Tillstånd att använda internmätningsmetoden ska ges, om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 7 a kap. 4 § När ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt holdingföretag inom EES, eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna När ett moderkreditinstitut inom EES, ett finansiellt holdingföretag inom EES, ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna 1. har åtagit sig att följa de krav som anges i 5 §, och 2. har lämnat den information som anges i 6 §. 9 kap. 1 § En finansiell företagsgrupp består av 1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller 4. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. 4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. 2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40, ska bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för 1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen har andra former av kapitalbindningar till, eller 3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över. 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen utövar ett väsentligt inflytande över. Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla för företag som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. 3 § För en finansiell företagsgrupp skall ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut För en finansiell företagsgrupp ska ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag. 2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag. Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Om ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ska ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Lydelse enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder Föreslagen lydelse 6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av 1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta värdepappersfonder. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moder-holdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moder-holdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moder-holdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som ska offentliggöras enligt denna lag. Ledningen i ett finansiellt holdingföretag Ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag 13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. 15 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med de övriga berörda behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkringsföretag, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket. 10 kap. 2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om Finansinspektionen ska utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om 1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett institut, 2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 3. det finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag, eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag, med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. 5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. 3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3-5 ska utöva tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska underrättas om sådana överenskommelser. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om sådana överenskommelser. 5 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt första stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för den metod som ansökan avser. När ansökan har getts in till inspektionen gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över institut eller motsvarande utländska företag. 6 a § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter. Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en sådan rapport som avses i första stycket, ska inspektionen försöka komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Överenskommelsen ska grundas på en bedömning av gruppens finansiella situation och riskprofil och den nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § på var och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå. Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES. Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ. 6 b § Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholding-företag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller under-gruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholding-företag inom EES eller till ett blandat finansiellt moder-holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 6 a §, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. 6 d § Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantags-fall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran. Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantags-fall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran. 7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: 1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det. 12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48. Ett sådant institut, finansiellt holdingföretag och blandat finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48. Ett holdingföretag med blandad verksamhet ska upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. 11 kap. 1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstituts-direktivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmel-serna hade gällt. Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstituts-direktivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmel-serna hade gällt. 3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. 12 kap. 2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. 4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den rapporteringsskyldighet som avser tiden före den 1 januari 2014. 2.3 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 1 kap. 12 § och 9 kap. 1 och 10 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 9 kap. 8 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, 2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 3. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller utländska försäkringsgivare, och 3. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvud-sakligen är försäkringsföretag eller utländska försäkringsgivare, och 4. specialföretag: ett utländskt företag som, utan att vara försäkringsgivare, övertar risker från ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande. 9 kap. 1 § En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsföretag och a) dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsgivare, b) en annan försäkringsgivare med vilken försäkringsföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, 2. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är a) ett försäkringsholdingföretag, eller a) ett försäkringsholdingföretag, b) ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, eller b) en annan utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES, eller c) en annan utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES, eller 3. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 3. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 (försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet). Bestämmelserna i detta kapitel som gäller intresseföretag ska även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster. 8 a § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med berörda behöriga myndigheter, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och om tillsyn av finansiella företagsgrupper, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med den myndighet som ansvarar för tillsyn av den finansiella företagsgruppen, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sådana beslut som inspektionen fattar enligt första eller andra stycket. Ledningen i ett försäkringsholdingföretag Ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag 10 § Den som ingår i ledningen för ett försäkringsholdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Den som ingår i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den rapporteringsskyldighet som avser tiden före den 1 januari 2014. 3 Ärendet och dess beredning Den 16 november 2011 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat (ändringsdirektivet). Direktivet innehåller regler som åtgärdar vissa brister som har identifierats i de nämnda EU-direktiven och som bör hanteras med förtur. Det är ett första steg i arbetet för att förbättra tillsynen av finansiella företag inom ett finansiellt konglomerat. Ändringsdirektivet, som ska vara genomfört i nationell rätt senast den 10 juni 2013, finns som bilaga 1. I januari 2013 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag till hur ändringsdirektivet bör genomföras i svensk rätt. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/208). Propositionen innehåller förslag till de ändringar i lagstiftningen på bank-, värdepappersmarknads- och försäkringsområdena som krävs för att genomföra ändringsdirektivet. Dessa mindre, tekniska förbättringar av nuvarande regler ger möjligheter att generellt förbättra tillsynen av konglomerat och koncentrera denna till grupper där tillsynsbehovet är som störst. De nya reglerna ger även förutsättningar för att avstå från tillsyn över företagsgrupper som varken utgör en risk för den finansiella stabiliteten eller för insättare, försäkringstagare eller andra konsumenter. Lagrådet Regeringen beslutade den 11 april 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i överväganden och förslag, avsnitt 6.6 och 6.9 samt i författningskommentaren, avsnitt 8. 4 Bakgrund 4.1 Finansiella konglomerat och nuvarande EU-reglering Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (konglomeratdirektivet) syftar till att ge Finansinspektionen och andra behöriga tillsynsmyndigheter befogenheter och verktyg för tillsyn av en grupp bestående av finansiella företag som samtidigt bedriver verksamhet inom bank- eller värdepappersområdet och försäkringsområdet. Sådana grupper benämns finansiella konglomerat och är exponerade för särskilda grupprisker. Dessa avser att risker sprids från en del av en grupp till en annan (spridningsrisker), att samma typ av risk uppstår samtidigt i olika delar av gruppen (koncentrationsrisker) och att risker uppstår kring hanteringen av många olika juridiska enheter (komplexitetsrisker). Till gruppriskerna hör även potentiella intressekonflikter samt svårigheten att fördela lagstadgat kapital till alla reglerade enheter för att undvika dubbelt utnyttjande av kapital. Finansiella konglomerat har ofta företag auktoriserade i flera olika länder. 4.2 Finansiella företagsgrupper eller försäkringsgrupper och nuvarande EU-reglering Tillsyn av ett finansiellt konglomerat görs, utöver konglomerattillsynen, på individuell nivå och gruppnivå. Tillsynen på individuell nivå avser det enskilda företaget, medan tillsynen på gruppnivå avser en företagsgrupp antingen med kreditinstitut och/eller värdepappersbolag (finansiella företagsgrupper) tillsammans med vissa andra företag eller med försäkringsföretag tillsammans med vissa andra företag (försäkringsgrupper). Grupptillsynen ska dock utövas utan att dubbelarbete sker och utan att det påverkar gruppen samt oavsett gruppens juridiska struktur. Tillsynen av finansiella företagsgrupper regleras i direktivet 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (kreditinstitutsdirektivet). Tillsynen av försäkringsgrupper regleras i dag i direktivet 98/78/EG om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (försäkringsgruppsdirektivet). Det senare direktivet kommer att upphävas för att ersättas av nya försäkringsgruppsregler i solvens II-direktivet (2009/138/EG). 4.3 Holdingföretag och nuvarande EU-reglering Tillsynen på holdingföretagsnivå regleras av en kombination av nuvarande bestämmelser i konglomeratdirektivet, kreditinstitutdirektivet och försäkringsgruppdirektivet. Dessa direktiv behandlar "blandade finansiella holdingföretag", "finansiella holdingföretag" och "försäkringsholdingföretag". De tillsynsverktyg som kan användas på den högsta nivån förändras när det på denna nivå finns ett blandat finansiellt holdingföretag i stället för ett finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag. Figurerna nedan visar att den branschvisa grupptillsynen och konglomerattillsynen följer av gruppens struktur. Konglomeratdirektivet kompletterar och ersätter delvis sektorsvis tillsyn när en bank- eller försäkringsgrupp blir ett konglomerat. Innan en bank eller ett försäkringsföretag förvärvas av ett holdingföretag är banken eller försäkringsföretaget föremål för gruppbaserad tillsyn enligt vad som anges i kreditinstitutdirektivet respektive försäkringsgruppsdirektivet. Efter ett sådant förvärv kan gruppbaserad tillsyn däremot endast göras på högsta nivå i bank- eller försäkringsgruppen och, i förekommande fall, på undergruppsnivå. Konglomeratdirektivet kompletterar denna gruppbaserade tillsyn (se nedan i figur 1 och första delen av figur 2). Om ett blandat finansiellt holdingföretag ersätter ett finansiellt holdingföretag och/eller ett försäkringsholdingföretag, och det inte finns någon bank- eller försäkringsenhet på högsta nivå, kan inte bestämmelserna om sektorsvis grupptillsyn längre tillämpas (se nedan i senare delen av figur 2). 4.4 Regleringen av finansiella konglomerat och grupper i Sverige Konglomeratdirektivet har i Sverige genomförts genom lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (konglomeratlagen). I lagen finns bestämmelser bl.a. om när ett finansiellt konglomerat uppkommer (identifieras) och hur tillsyn över konglomerat ska ske. Bestämmelser om finansiella företagsgrupper finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen). Dessa är samordnade med konglomeratlagen. Bestämmelser om försäkringsgrupper finns i försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL). Även reglerna om försäkringsgrupper är samordnade med konglomeratlagen på liknande sätt som för finansiella företagsgrupper. 4.4.1 Konglomeratregleringens huvudsakliga innehåll Ett finansiellt konglomerat bildas inte genom något registreringsliknande förfarande. Ett konglomerat som omfattas av den särskilda tillsynen uppkommer i stället när en gemensamt styrd företagsgrupp innehåller olika slag av finansiella företag och är av en viss storlek. Däremot ska konglomerat identifieras och förtecknas av Finansinspektionen. Inspektionen ska även rapportera om detta till Europeiska kommissionen som offentliggör en särskild förteckning över konglomeraten. Ett finansiellt konglomerat som omfattas av konglomeratlagen är enligt huvudregeln en grupp av företag som uppfyller följande villkor. I gruppen ska det finnas minst ett svenskt auktoriserat företag, t.ex. en bank, ett försäkringsföretag, ett värdepappersbolag eller ett fondbolag. Vidare ska åtminstone ett finansiellt företag som har auktoriserats inom EES antingen finnas i toppen av gruppen, som då även ska innehålla andra finansiella företag, eller också vara dotterföretag till ett annat företag. I det senare fallet ska gruppens verksamhet drivas huvudsakligen inom den finansiella sektorn, vilket är fallet om balansomslutningen för de finansiella företagen i konglomeratet överstiger 40 procent av den totala balansomslutningen för konglomeratet (se 2 kap. 1 och 2 §§ konglomeratlagen). Dessutom ska minst ett av företagen i gruppen tillhöra försäkringssektorn och minst ett bank- och värdepapperssektorn. Det krävs även att gruppens verksamhet inom båda dessa sektorer ska vara betydande. Så är fallet antingen om resultatet av en beräkningsmetod som bygger på kvoter av balansomslutningar och kapitalkrav överstiger tio procent eller om balansomslutningen för den minsta av de två sektorerna överstiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro (se 2 kap. 1, 3 och 4 §§). Det är möjligt för Finansinspektionen att under vissa förutsättningar använda sig av särskilda kriterier för att bestämma när verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn respektive när verksamheten inom försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande. Inspektionen kan exempelvis undanta ett företag från beräkningen eller använda intäkterna i stället för balansomslutningen när den bestämmer om det finns ett finansiellt konglomerat. Särskilda beräkningsgrunder får dock användas bara om inspektionen träffar en överenskommelse om detta med utländska tillsynsmyndigheter som berörs av konglomerattillsynen (se 2 kap. 6 § och 6 kap. 2 §). Avsikten är att ansvaret för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat ska finnas hos en enda tillsynsmyndighet. Den myndighet som ansvarar för denna tillsyn över konglomeratet kallas för samordnare. Vilken tillsynsmyndighet som är samordnare bestäms enligt särskilda kriterier (se 4 kap.). Om det i ett finansiellt konglomerat finns en eller flera undergrupper som också är finansiella konglomerat, ska inte någon konglomerattillsyn utövas över dessa undergrupper (se 3 kap. 2 § och prop. 2005/06:45 s. 216). Tillsynen över ett finansiellt konglomerat ska omfatta en kontroll av konglomeratets finansiella ställning. I denna ingår tillsyn över att det finansiella konglomeratet har en kapitalbas som uppfyller ett för konglomeratet särskilt kapitalkrav. Dessutom får riskkoncentrationer i gruppen och transaktioner inom det finansiella konglomeratet inte hota solvensen eller den finansiella ställningen hos reglerade företag i konglomeratet. För att uppfylla de krav som ställs ska de institut och försäkringsföretag som ingår i ett konglomerat ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Sådana företag och andra företag ska, när de ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen, också kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen (se 5 kap. 2 och 7-15 §§). Såsom tidigare framgått kan ett konglomerat ledas av ett företag som inte står under individuell tillsyn enligt den finansiella lagstiftningen (ett blandat finansiellt holdingföretag). I ett sådant företag ska den som ingår i ledningen ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av konglomeratet (se 5 kap. 16 §). 4.4.2 Gruppregleringens huvudsakliga innehåll Finansiella företagsgrupper Som nämnts kompletteras den individuella tillsynen över kreditinstitutens och värdepappersbolagens ekonomiska ställning med bestämmelser om tillsyn över finansiella företagsgrupper och om skyldighet att lämna s.k. samlad information (se 9 kap. kapitaltäckningslagen som kompletteras av vissa regler om finansiella företagsgrupper i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2007:1] om kapitaltäckning och stora exponeringar). Gruppregleringen enligt kapitaltäckningslagen innebär att reglerna om kapitalkrav för bl.a. kreditrisker och marknadsrisker samt begränsningar av stora exponeringar ska tillämpas även på den samlade ekonomiska ställningen för en finansiell företagsgrupp. Institut och det företag som ska upprätta en gruppbaserad redovisning för en finansiell företagsgrupp ska ha betryggande system för bl.a. övervakning och kontroll av marknadsrisker och stora exponeringar inom företagsgruppen. Däremot saknas bestämmelser i kapitaltäckningslagen som ålägger institut att rapportera interna transaktioner mellan företagen i en finansiell företagsgrupp. En finansiell företagsgrupp finns enligt 9 kap. 1 § kapitaltäckningslagen om det i toppen av en företagsgrupp finns en bank, ett kreditmarknadsföretag, ett värdepappersbolag (dvs. ett institut) eller ett finansiellt holdingföretag som har antingen ett dotterföretag eller ägarintressen med begränsat ägaransvar i förhållande till andelen av kapitalet (joint venture) som är bank, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag eller finansiella institut. En finansiell företagsgrupp föreligger vidare om institutet eller det finansiella holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med sådana företag. Med finansiellt holdingföretag avses enligt 1 kap. 3 § 5 kapitaltäckningslagen ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 konglomeratlagen och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller är finansiella institut. Med finansiellt institut avses enligt 1 kap. 3 § 6 kapitaltäckningslagen ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder ska de svenska fondbolagen och de utländska förvaltningsbolagen behandlas på samma sätt som värdepappersbolag vid tillämpningen av reglerna om gruppbaserad tillsyn (se prop. 2005/06:45 s. 119). Om det förekommer flera finansiella företagsgrupper i en grupp, är utgångspunkten att tillsynen över en finansiell företagsgrupp i Sverige bara utövas över moderinstitutet i den överordnande gruppen i Sverige och inte även över undergrupperna inom denna (se a. prop. s. 315). Enligt 9 kap. 9 § kapitaltäckningslagen ska en separat tillsynsredovisning (en s.k. gruppbaserad redovisning) tas fram för en finansiell företagsgrupp. I den gruppbaserade redovisningen ska de företag som ingår i gruppen räknas in enligt närmare regler. Bedömningen av den gruppbaserade finansiella ställningen görs sedan med hjälp av de principer som används i fråga om enskilda institut på grundval av de sammanställda räkenskaperna för gruppen. Metoden motsvarar den konsolideringsmetod som får tillämpas för tillsyn av försäkringsgrupper om skäl föreligger (se beskrivningen i det följande). Uppgiftslämnare för en finansiell företagsgrupp är som huvudregel det institut eller finansiella holdingföretag som finns i toppen av den finansiella företagsgruppen (10 kap. 2 § kapitaltäckningslagen). Om moderföretaget för en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 2 § kapitaltäckningslagen är ett utländskt finansiellt holdingföretag, ska rapporterna lämnas av det i gruppen ingående institutet under Finansinspektionens tillsyn som har den största balansomslutningen enligt inspektionens föreskrifter och allmänna råd om kapitaltäckning och stora exponeringar. I fråga om grupper som består av kreditinstitut vars moderföretag är ett holdingföretag med blandad verksamhet är inte reglerna om finansiella företagsgrupper tillämpliga. I stället ska gruppen lämna sådan information som kan vara av betydelse för tillsynen över de dotterföretag som är institut. Med holdingföretag med blandad verksamhet avses enligt 1 kap. 3 § 9 kapitaltäckningslagen ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 konglomeratlagen, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag. Definitionen innebär att även ett industriföretag eller ett försäkringsföretag kan vara ett holdingföretag med blandad verksamhet. Vilken närmare information som ska lämnas framgår av Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd. Försäkringsgrupper För att en försäkringsgrupp ska föreligga måste det finnas ett försäkringsföretag som har ägarintresse i ett annat försäkringsföretag eller är ägt av ett försäkringsföretag eller av ett försäkringsholdingföretag. De företag som anses ingå i försäkringsgruppen fångas sedan upp utifrån försäkringsföretaget och de försäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag som det har bindningar till (se 9 kap. 1 och 2 §§ FRL). Med försäkringsholdingföretag avses enligt 1 kap. 12 § 3 FRL ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 konglomeratlagen och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller utländska försäkringsgivare. Alla former av bindningar till andra företag måste beaktas. Försäkringsföretaget kan t.ex. vara moderföretag, dotterföretag eller intresseföretag till andra företag och tillsammans kan de bilda en försäkringsgrupp. Dessutom kan en försäkringsgrupp föreligga om försäkringsföretag har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning. Vad som nu sagts medför bl.a. att ett enskilt försäkringsföretag kan ingå i flera olika försäkringsgrupper. Det ställs något olika krav på en grupp beroende på hur den är utformad. Bestämmelserna om försäkringsgrupper i FRL medför enkelt uttryckt extra krav vid beräkning av försäkringsföretagets individuella kapitalkrav och en rapportering av interna transaktioner för företag som ingår i försäkringsgruppen. Finansinspektionen har tillsyn över att de försäkringsföretag som omfattas av inspektionens tillsyn uppfyller dessa individuella krav. Beräkningen av det extra kapitalkravet med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen innebär bl.a. ett krav på beräkning av gruppsolvens justerad för dubbelräknat kapital, ömsesidig finansiering och för poster som inte är överförbara mellan företagen i försäkringsgruppen. För en försäkringsgrupp som identifieras med grund i 9 kap. 1 § första stycket 3 FRL krävs dock endast kontroll över väsentliga interna transaktioner inom gruppen och att dessa rapporteras till Finansinspektionen. Förändringar för försäkringsgrupper genom solvens II-direktivet Solvens II-direktivet innebär en ändring av utgångspunkterna för tillsynen. Den förändras från en tillsyn över de individuella försäkringsföretagen med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen, till en särskild gruppinriktad tillsyn över det försäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag som finns i toppen av gruppen. Solvens II-direktivet innehåller också en förändring av tillsynen, genom att i princip endast en myndighet, oftast den myndighet som är tillsynsmyndighet över företaget i toppen av gruppen, är grupptillsynsmyndighet. Det är alltså i normalfallet den myndigheten som ansvarar för att utöva grupptillsyn, dvs. säkerställa att reglerna för försäkringsgrupper följs. En nyhet enligt solvens II-direktivet är också att ännu fler företag kan ingå i en försäkringsgrupp, bl.a. genom centraliserad samordning (se vidare SOU 2011:68 s. 411 ff.). 4.5 Ändringsdirektivet Ändringsdirektivet avser som nämnts att åtgärda vissa brister som identifierats i tillsynen av finansiella konglomerat. Ändringarna berör i första hand konglomerat och konglomeratlagen, men även grupptillsynen av finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper enligt kapitaltäckningslagen respektive FRL. Direktivet innebär i huvudsak följande: Kapitalförvaltningsbolag, AIF-förvaltare, återförsäkringsföretag och specialföretag ska beaktas som reglerade företag och tillhöra den ena eller andra sektorn vid prövningen av om ett konglomerat föreligger. Det ges större möjligheter att undanta konglomerat från tillsyn om ett konglomerat föreligger enbart på grund av vissa ägarintressen. En av metoderna (kravavräkningsmetoden) för beräkning av konglomeratets kapitalbas slopas. Som relevanta behöriga myndigheter i ett konglomerat utpekas särskilt de som har tillsyn över det yttersta moderföretaget i varje sektor. De europeiska tillsynsmyndigheterna på området ska gemensamt utfärda riktlinjer för de nationella tillsynsmyndigheternas tillämpning av nya bestämmelser för konglomerat. Blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag respektive försäkringsholdingföretag vid grupptillsynen. Det närmare innehållet i ändringarna beskrivs nedan i anslutning till de olika förslagen och bedömningarna. 4.6 Samordning med andra förändringsarbeten De förslag som lämnas i denna proposition har beröringspunkter med andra pågående svenska förändringsarbeten på området för finansiella tjänster. Ändringsdirektivet innebär vissa ändringar i solvens II-direktivet (2009/138/EG). Solvens II-utredningen har föreslagit hur sistnämnda direktiv ska genomföras (SOU 2011:68). Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I det sammanhanget bör även ändringsdirektivets ändringar i solvens II-direktivet tas om hand. Detta gäller även specialföretag och dess hantering i grupp- och konglomeratsammanhang. Från den principen görs ett par undantag (se avsnitt 6.8). Dessa regler bör träda ikraft samma dag som solvens II-reglerna i övrigt. I betänkandet SOU 2012:67 lämnas förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet) ska genomföras i svensk rätt. AIF-förvaltare är enligt det direktivet juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera sådana investeringsfonder (artikel 4.1 b). I ändringsdirektivet beaktas AIFM-direktivet. Förslagen i denna proposition är förenliga med förslagen i propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 5 Allmänna utgångspunkter Regeringens bedömning: De ändringar som föreslås bör i princip begränsas till vad som är nödvändigt för att genomföra ändringsdirektivet i gällande rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Skälen för regeringens bedömning: Ändringsdirektivet ska genomföras i det svenska regelverket. Det kan ifrågasättas om det inte finns skäl för att i olika delar ytterligare anpassa den svenska regleringen till strukturen och innehållet i konglomeratdirektivet, men även de gruppbaserade rörelsereglerna till varandra. Det kan dock förutses att lagstiftningen på området kommer att genomgå genomgripande förändringar inom en nära framtid (se exempelvis skäl 12, där det talas om en kommande helhetsöversyn av konglomeratdirektivet). Dessa förändringar kommer sannolikt att påverka såväl bestämmelsernas struktur som innehåll. Det pågår också stora förändringar av regelverket för finansiella företag i andra delar, bl.a. när det gäller kapitaltäckning. Mot denna bakgrund finns det anledning att nu begränsa ändringarna till vad som är nödvändigt för att genomföra ändringsdirektivet i gällande rätt. Därmed undviks att nu reglerade företagsgrupper måste ändra i system och rutiner, som sedan måste ändras igen på ett mer övergripande sätt inom några år. Motsvarande gäller Finansinspektionens regelgivning. 6 Övervägande och förslag 6.1 Beakta kapitalförvaltningsbolag Regeringens bedömning: Gällande rätt tillgodoser ändringsdirektivets föreskrifter om kapitalförvaltningsbolag, dvs. svenska fondbolag och utländska förvaltningsbolag som förvaltar investeringsfonder (värdepappersfonder och specialfonder) eller fondföretag som omfattas av UCITS-direktivet. Specialfonder kommer enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder fr.o.m. den 22 juli 2013 att regleras av den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förvaltare av specialfonder ska då behandlas på samma sätt som andra AIF-förvaltare, dvs. på motsvarande sätt som fondbolag i grupp- och konglomeratsammanhang (se närmare i avsnitt 6.2). Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar i huvudsak bedömningen utan erinran. Svensk Försäkring har inga invändningar mot att som huvudregel hänföra kapitalförvaltningsbolag till bank- och värdepapperssektorn i grupp- och konglomeratsammanhang, men anser att det bör finnas möjlighet till undantag i enskilda fall. Ändringsdirektivet: Ett finansiellt konglomerat föreligger (identifieras) när en gemensamt styrd företagsgrupp innehåller olika slag av finansiella företag och är av viss storlek. Ytterligare en av förutsättningarna för att en företagsgrupp ska utgöra ett finansiellt konglomerat är att gruppens verksamhet inom de olika finansiella sektorerna är betydande. Kreditinstitut och värdepappersbolag respektive försäkringsföretag räknas då till olika sektorer. Genom ändringsdirektivet införs regler om vilken sektor som kapitalförvaltningsbolag ska ingå i. Kapitalförvaltningsbolag definieras i artikel 2 första stycket punkt 5 i konglomeratdirektivet (se artikel 2.1 i ändringsdirektivet). Kapitalförvaltningsbolag definieras där som ett förvaltningsbolag i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (UCITS IV-direktivet) eller ett företag som har sitt säte i tredje land och som enligt det direktivet skulle behöva auktorisation om det hade sitt säte inom unionen. Med förvaltningsbolag avses i sistnämnda artikel bolag vars regelmässiga verksamhet består i att förvalta fondföretag i form av värdepappersfonder eller investeringsbolag (fondföretags kollektiva portföljförvaltning). Av konglomeratdirektivet framgår att kapitalförvaltningsbolag vid identifieringen av ett konglomerat ska läggas till den sektor som de hör till. Om ett kapitalförvaltningsbolag inte enbart hör till en sektor ska bolaget läggas till den minsta sektorn (se artikel 3.2 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.2 a i ändringsdirektivet). Hur kapitalförvaltningsbolag ska behandlas regleras ytterligare i artikel 30 i konglomeratdirektivet (se artikel 2.22 i ändringsdirektivet, som ändrar artikel 30 första stycket). Där anges att till dess att särreglerna har samordnats ytterligare ska medlemsstaterna föreskriva att kapitalförvaltningsbolag ska omfattas av a) tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut eller värdepappersföretag eller tillämpningsområdet för extra tillsyn över sådana försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, b) tillämpningsområdet för extra tillsyn i den mening som avses i detta direktiv, om gruppen är ett finansiellt konglomerat, och c) under identifieringsprocessen i enlighet med artikel 3.2. Sedan tidigare gäller enligt artikel 30 andra och tredje styckena följande. För tillämpningen av det första stycket ska medlemsstaterna föreskriva eller ge sina behöriga myndigheter behörighet att besluta om enligt vilka särregler (för banksektorn, försäkringssektorn eller värdepapperssektorn) kapitalförvaltningsbolag ska omfattas av i den gruppbaserade tillsyn och/eller den extra tillsyn som avses i första stycket a. Härvid ska särreglerna om i vilken form och utsträckning finansiella institut (om kapitalförvaltningsbolag omfattas av tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag) och återförsäkringsföretag (om kapitalförvaltningsföretag omfattas av tillämpningsområdet för extra tillsyn över försäkringsföretag) ska omfattas också tillämpas på kapitalförvaltningsbolag. Vad avser den extra tillsyn som avses i första stycket b ska kapitalförvaltningsbolaget behandlas som en del av den sektor som det ska räknas till i enlighet med första stycket a. Om ett kapitalförvaltningsbolag utgör en del av ett finansiellt konglomerat, ska hänvisningar till begreppet reglerad enhet och till begreppet behöriga myndigheter och relevanta behöriga myndigheter i detta direktiv anses inbegripa kapitalförvaltningsbolag respektive de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över kapitalförvaltningsbolag. Detta ska också tillämpas på sådana grupper som avses i första stycket a. Gällande rätt: I lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) används begreppet investeringsfonder som ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder är fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav. En värdepappersfond enligt LIF är således ett fondföretag i UCITS-direktivets mening. Specialfonder är däremot nationellt reglerade och omfattas inte av det nämnda direktivets regler. I många avseenden är regleringen i LIF dock densamma för värdepappersfonder och specialfonder. Specialfonderna får emellertid i vissa avseenden avvika från de bestämmelser som gäller för värdepappersfonder. Det gäller framför allt placeringsbestämmelserna. De svenska investeringsfonderna är alltid kontraktsrättsliga fonder. En svensk fond är således inte ett självständigt rättssubjekt och kan därför inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Förvaltningen av svenska investeringsfonder sköts av en fondförvaltare som kan vara ett fondbolag, ett värdepappersbolag eller ett kreditinstitut. Fondbolag kan få tillstånd att förvalta både värdepappersfonder och specialfonder eller bara en av fondtyperna. Ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder är förvaltningsbolag i UCITS-direktivets mening. Begreppet "fondföretag" används i LIF för att beteckna utländska fonder, såväl sådana som följer av UCITS-direktivet som andra fonder (se definitionen i 1 kap. 1 § första stycket 8). Ett sådant fondföretag kan vara bildat på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund. Begreppet "förvaltningsbolag" används i LIF för att beteckna utländska fondförvaltare, såväl sådana som följer UCITS-direktivet som andra (se 1 kap. 1 § första stycket 12 samt prop. 2010/11:135 s. 96 f.). Enligt konglomeratlagen ingår bl.a. fondbolag och motsvarande utländska företag i bank- och värdepapperssektorn (se 1 kap. 3 § 6). Enligt LIF behandlas nämnda företag som värdepappersbolag (se 2 kap. 10 a § LIF). Eftersom värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 3 § 13 kapitaltäckningslagen är institut innebär regleringen i LIF att fondbolag vid tillämpning av 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen ska behandlas som ett institut. De ingår därför i en sådan finansiell företagsgrupp som omfattas av grupptillsyn enligt kapitaltäckningslagen. Detta har motiverats av likheten med övriga företag inom värdepapperssektorn (se prop. 2005/06:45 s. 122). Skälen för regeringens bedömning: Enligt konglomeratlagen ingår bl.a. fondbolag och motsvarande utländska företag som reglerade företag i bank- och värdepapperssektorn vid konglomerattillsynen. Såsom nyss framgått omfattar fondbolag som förvaltar värdepappersfonder svenska kapitalförvaltningsbolag i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (UCITS IV-direktivet). Även utländska kapitalförvaltningsbolag ingår i bank- och värdepapperssektorn. Detta följer av att utländska företag som motsvarar svenska fondbolag ska beaktas på samma sätt som de svenska fondbolagen enligt konglomeratlagen. I lagen tillgodoses därför redan kraven i ändringsdirektivet på att kapitalförvaltningsbolag ska beaktas vid bedömningen av om ett finansiellt konglomerat föreligger. Dessutom behandlas nämnda företag enligt LIF som värdepappersbolag och ingår därför i en sådan finansiell företagsgrupp som omfattas av grupptillsyn enligt 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen (se 2 kap. 10 a § LIF). Det bör i sammanhanget beaktas att specialfonder, enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder fr.o.m. den 22 juli 2013, kommer att regleras av LAIF. Förvaltare av specialfonder ska då behandlas på samma sätt som andra AIF-förvaltare, dvs. på motsvarande sätt som fondbolag i grupp- och konglomeratsammanhang (se närmare nedan i avsnitt 6.2). Det förhållandet att regleringen av specialfonder flyttas över till LAIF innebär inte att LIF upphävs. Regleringen i LIF kvarstår i övriga delar men lagens rubrik ändras till lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Frågan är om gällande rätt även tillgodoser ändringsdirektivets föreskrifter om hur kapitalförvaltningsbolag ska behandlas i gruppsammanhang och vid sektorfördelningen i konglomeratsammanhang (se artikel 30 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.22 i ändringsdirektivet). Den mest rimliga tolkningen av ändringsdirektivet är att medlemsländerna åtminstone tills vidare kan bestämma nationellt vilken sektor som kapitalförvaltningsbolag ska höra till eller godta att den kan tillhöra båda sektorerna. Endast i det senare fallet skulle således föreskriften om inräknande av förvaltaren i den minsta finansiella sektorn få betydelse (se artikel 30 andra stycket, men även första stycket c som hänvisar till artikel 3.2 i konglomeratdirektivet). En alternativ tolkning skulle vara att kapitalförvaltningsbolag ska räknas till bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn beroende på till vilken grupp av företag som det enskilda kapitalförvaltningsbolaget närmast hör till (se artikel 30 första stycket c som hänvisar till artikel 3.2). En sådan tolkning skulle alltså innebära att företaget räknas till försäkringssektorn om det på grund av ägande eller annan anknytning har mest tillhörighet till den gruppen. För en sådan tolkning talar i viss mån föreskriften i ändringsdirektivet om att kapitalförvaltningsbolag ska räknas till den minsta sektorn, om de inte enbart hör till en sektor inom gruppen. Om den alternativa tolkningen skulle vara riktig, vore det nödvändigt att införa nya bestämmelser i konglomeratlagen om att kapitalförvaltningsbolag definierat enligt ändringsdirektivet i vissa fall vid konglomerattillsynen ska undantas från kredit- och värdepapperssektorn för att i stället räknas till försäkringssektorn, trots att företaget är ett svensk fondbolag eller motsvarande utländska företag. Motsvarande bestämmelser skulle även behövas för den gruppbaserade tillsynen så att kapitalförvaltningsbolag särbehandlas beroende på vilken "grupp som de tillhör". Som tidigare framgått bedöms emellertid den mest rimliga tolkningen vara att medlemsländerna tills vidare kan bestämma vilken grupp och sektor som kapitalförvaltningsbolag hör till. Vidare bör kapitalförvaltningsbolag enligt konglomeratdirektivets terminologi, dvs. fondbolag och motsvarande utländska företag, även i fortsättningen ingå i en finansiell företagsgrupp enligt kapitaltäckningslagen och i bank- och värdepapperssektorn enligt konglomeratlagen. Som konstaterats ovan kommer specialfonder enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder fr.o.m. den 22 juli 2013 att regleras av LAIF. I det sammanhanget kommer förvaltare av specialfonder att behandlas på samma sätt som andra AIF-förvaltare, dvs. på motsvarande sätt som fondbolag i grupp- och konglomeratsammanhang (se närmare nedan i avsnitt 6.2). Det saknas möjlighet enligt ändringsdirektivet att, som Svensk Försäkring efterfrågat, som ett komplement till detta införa en rätt för Finansinspektion att i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna. Mot denna bakgrund behövs inga andra ändringar av gällande rätt än de som nu nämnts för att beakta de nya föreskrifterna om kapitalförvaltningsbolag i direktivet. 6.2 Beakta förvaltare av alternativa investeringsfonder Regeringens förslag: Förvaltare av alternativa investeringsfonder ska behandlas på motsvarande sätt som fondbolag i grupp- och konglomeratsammanhang men omfattas av de kapitalkrav som följer av den nya lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En definition av förvaltare av alternativa investeringsfonder införs i kapitaltäckningslagen och konglomeratlagen genom en hänvisning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Även i fråga om vilka kapitalkrav som minst ska gälla för sådana förvaltare i grupp- och konglomeratsammanhang hänvisas till nämnda lag. Regeringens bedömning: Svensk rätt tillgodoser ändringsdirektivets föreskrifter om förvaltare av alternativa investeringsfonder när förvaltaren har tillstånd till förvaltning av specialfonder enligt lagen om investeringsfonder. Förvaltaren behandlas då i egenskap av fondbolag som ett institut i en finansiell företagsgrupp enligt kapitaltäckningslagen och ingår i bank- och värdepapperssektorn i konglomeratsammanhang. Förvaltare av specialfonder bör behandlas på motsvarande sätt även efter det att regleringen av specialfonder har flyttats till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Genom förslaget kommer samtliga AIF-förvaltare att behandlas på samma sätt som fondbolag i grupp- och konglomeratsammanhang. Kapitalkraven för förvaltaren bestäms dock i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget och bedömningen utan erinran. Svensk Försäkring har inga invändningar mot att som huvudregel hänföra AIF-förvaltare till bank- och värdepapperssektorn i grupp- och konglomeratsammanhang, men anser att det bör finnas möjlighet till undantag i enskilda fall. Finansinspektionen efterfrågar ett förtydligande av om AIF-förvaltare respektive fondbolag som ägs av ett holdingföretag utgör en företagsgrupp enligt 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen. Ändringsdirektivet: Som nämnts föreligger ett finansiellt konglomerat när en gemensamt styrd företagsgrupp innehåller olika slag av finansiella företag och är av viss storlek samt gruppens verksamhet inom olika finansiella sektorer är betydande. Av ändringsdirektivet följer att som ett reglerat företag ska även beaktas AIF-förvaltare. Vilka som är AIF-förvaltare enligt konglomeratdirektivet bestäms genom en hänvisning till definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet). Där definieras AIF-förvaltare som "juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder" (artikel 4.1 b). Alternativ investeringsfond definieras i det direktivet som "företag för kollektiva investeringar, inbegripet företagets delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)", dvs. auktorisation enligt UCITS IV-direktivet (artikel 4.1 a). Det anförda följer av artikel 2 första stycket 5 a i konglomeratdirektivet (se artikel 2.1 i ändringsdirektivet). Enligt konglomeratdirektivet ska en AIF-förvaltare, i likhet med kapitalförvaltningsbolag, läggas till den sektor som de hör till inom gruppen. Om förvaltaren inte enbart hör till en sektor inom gruppen, ska denne läggas till den minsta sektorn (se artikel 3.2 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.2 a i ändringsdirektivet). Hur AIF-förvaltare ska behandlas regleras ytterligare i direktivet (se artikel 30 a i konglomeratdirektivet som införs genom artikel 2.23 i ändringsdirektivet). Regleringen överensstämmer även här med direktivets föreskrifter om kapitalförvaltningsbolag. I artikel 30 a.1 i konglomeratdirektivet anges att till dess att särreglerna har samordnats ytterligare ska medlemsstaterna föreskriva att AIF-förvaltare ska omfattas av a) tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag eller tillämpningsområdet för extra tillsyn över sådana försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, b) tillämpningsområdet för extra tillsyn i den mening som avses i detta direktiv, om gruppen är ett finansiellt konglomerat, och c) identifieringsprocessen i enlighet med artikel 3.2. I artikel 30a.2 anges att medlemsstaterna ska fastställa eller ge sina behöriga myndigheter behörighet att besluta om enligt vilka särregler (för banksektorn, försäkringssektorn eller värdepapperssektorn) AIF-förvaltare ska omfattas av vid den gruppbaserade tillsyn eller den extra tillsyn som avses i punkt 1 a. Vid tillämpning av denna punkt ska de relevanta särreglerna avseende i vilken form och utsträckning finansiella institut ska omfattas också tillämpas på AIF-förvaltare. Vad avser den extra tillsyn som avses i punkt 1 b ska AIF-förvaltare behandlas som en del av den sektor som de ska räknas till i enlighet med punkt 1 a. Om en AIF-förvaltare utgör en del av ett finansiellt konglomerat, ska hänvisningar till reglerade enheter och till behöriga myndigheter och berörda behöriga myndigheter i detta direktiv anses inbegripa AIF-förvaltare respektive de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över sådana förvaltare. Detta ska också tillämpas på sådana grupper som avses i punkten 1 a. Gällande rätt: Den huvudsakliga lagregleringen av verksamhet som omfattas av AIFM-direktivet i dag finns i reglerna om förvaltning av specialfonder i LIF. I den lagen finns regler både om specialfonder och förvaltare av sådana fonder (se prop. 2002/03:150 och prop. 2007/08:57 samt jfr även prop. 2010/11:135). Tillstånd för förvaltning av specialfonder får ges till fondbolag samt till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd till portföljförvaltning avseende finansiella instrument enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Specialfonder kan exempelvis vara hedgefonder, medan s.k. riskkapitalfonder (private equity) däremot inte betraktas som fonder i den svenska fondlagstiftningen. Riskkapitalfonder är nämligen vanligtvis bildade som kommanditbolag. Det finns inte heller i övrigt någon särskild näringsrättslig reglering för riskkapitalbolag eller riskkapitalfonder eller för sådan verksamhet som ibland betecknas som fastighetsfonder, råvarufonder, infrastrukturfonder eller liknande när dessa företag inte omfattas av den svenska fondlagstiftningen. För sådan verksamhet gäller i stället de allmänna bolagsrättsliga regler som finns i aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Enligt konglomeratlagen ingår bl.a. fondbolag och utländska förvaltningsbolag som reglerade företag i bank- och värdepapperssektorn (se 1 kap. 3 § 6). Enligt LIF behandlas nämnda företag som värdepappersbolag och ingår i en finansiell företagsgrupp som omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt kapitaltäckningslagen (se 2 kap. 10 a § LIF). Detta har motiverats av likheten med övriga företag inom värdepapperssektorn (se prop. 2005/06:45 s. 122). Ändringsdirektivets föreskrifter om AIF-förvaltare ska vara införlivade i nationell rätt senast den 22 juli 2013. Detta överensstämmer med vad som gäller för införlivande av AIFM-direktivet. Ändringsdirektivet i övriga delar ska vara införlivat senast den 10 juni 2013. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det finns i dagsläget inte någon svensk rörelsereglering som omfattar alla de olika slag av företag som anses som AIF-förvaltare enligt ändringsdirektivet. De förslag som rör AIF-förvaltare i detta sammanhang måste ses mot bakgrund av förslagen i propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt det lagförslaget är en alternativ investeringsfond (AIF) ett företag för kollektiva investeringar som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera detta i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, samtidigt som verksamheten inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS-direktivet. Definitionen av en alternativ investeringsfond i AIFM-direktivet täcker enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ett flertal olika företeelser. Det gäller dels sådana som enligt gällande lagstiftning betraktas som fonder, t.ex. specialfonder enligt LIF, dels sådana som i dag betraktas som bolag, t.ex. riskkapitalfonder i form av kommanditbolag. Ett aktiebolag som omfattas av definitionen är dock fortfarande ett aktiebolag även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Användningen av begreppet AIF för aktiebolaget är enbart ett sätt att betrakta bolaget för tillämpningen av de regler som följer av AIFM-direktivet och ändrar inte vad som i övrigt gäller för bolaget. På samma sätt förhåller sig begreppet AIF till t.ex. specialfonder. En specialfond är en AIF. Det är dock genom de nationella bestämmelserna i LIF som specialfondens rättsliga ställning och placeringsbegränsningar framgår, och inte av bestämmelserna som genomför AIFM-direktivet. I det direktivet regleras i huvudsak AIF-förvaltarens skyldigheter - något som inte påverkar inte specialfondens egenskaper. Det konstateras i propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder att definitionen av en AIF är vid och att det i dagsläget är svårt att överblicka alla de företeelser som kan komma att omfattas av begreppet. Syftet med AIFM-direktivet - att inte bara skydda investerare, utan även att skydda marknadens stabilitet och andra marknadsaktörer - talar för en extensiv snarare än en restriktiv tolkning av begreppet AIF (se t.ex. skälen 3 och 8). Oavsett detta kan gränsdragningen bli problematisk. För att uppnå den eftersträvade harmoniseringen kan det inte finnas utrymme för egna nationella tolkningar. Vad som är en AIF måste därför i första hand tolkas på ett direktivkonformt sätt. AIFM-direktivet är ett av de direktiv där Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har ett uppdrag att verka för en gemensam tolkning och tillämpning. I den mån Esma utfärdar rekommendationer på detta område är det i första hand i dessa som vägledning bör hämtas. Såsom framgått ovan kan alternativa investeringsfonder som är specialfonder i dag förvaltas av kreditinstitut, värdepappersbolag eller fondbolag som omfattas av tillstånd enligt bank-, värdepappers- respektive fondlagstiftningen. Specialfonderna kommer enligt förslagen i propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder att regleras uteslutande i LAIF. Enligt samma förslag kan AIF-förvaltare även vara andra juridiska personer som inte har tillstånd till förvaltning av specialfonder. Sådana förvaltare kommer enligt förslaget att behöva tillstånd till förvaltningen under vissa förutsättningar. De företag som har tillstånd till förvaltning av specialfonder enligt LIF definieras i dag som ett institut samt ingår som ett reglerat företag i bank- och värdepapperssektorn i grupp- och konglomeratsammanhang (se 1 kap. 3 § 6, 10 och 13 konglomeratlagen och redogörelsen för gällande rätt i avsnitt 6.1). Ett genomförande av ändringsdirektivet kräver att det i svensk rätt bestäms vad som ska gälla för AIF-förvaltare i grupp- och konglomeratsammanhang. Detta inkluderar specialfonderna eftersom dessa - som nämnts - definieras som AIF-förvaltare enligt förslaget till LAIF. En definition av "AIF-förvaltare" bör tas in i konglomeratlagen. När det gäller hur sådana förvaltare ska hanteras i grupp- och konglomeratsammanhang torde Sverige kunna välja mellan lagreglering eller låta behöriga myndigheter bestämma behandlingen. I båda fallen ska denna vara i överensstämmelse med ändringsdirektivets föreskrifter. En viktig begränsning är att den behandling som föreskrivs i gruppsammanhang även ska gälla i konglomeratsammanhang (se artikel 30a.2 i konglomeratdirektivet). Ändringsdirektivet har, som framgått tidigare, föreskrifter om att såväl kapitalförvaltningsbolag som AIF-förvaltare ska räknas till bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn beroende på till vilken sektor företaget hör inom gruppen. Om förvaltaren inte enbart hör till en sektor ska förvaltaren räknas till den minsta sektorn. Det har tidigare övervägts om dessa föreskrifter måste framgå särskilt genom bestämmelser i konglomeratlagen, men direktivet har tolkats så att medlemsländerna tills vidare kan bestämma nationellt vilken sektor som företaget ska höra till eller godta att sådana företag kan tillhöra båda sektorerna (jfr bedömningen för kapitalförvaltningsbolag i avsnitt 6.1). I avvaktan på en närmare samordning talar övervägande skäl för att de AIF-förvaltare som i dag har tillstånd enligt LIF även fr.o.m. den 22 juli 2013 bör hänföras till bank- och värdepapperssektorn, såväl i grupp- som i konglomeratsammanhang. Likheter i verksamheterna talar vidare för att alla AIF-förvaltare fr.o.m. den 22 juli 2013 ska behandlas på samma sätt och, i likhet med fondbolag och utländska förvaltningsbolag, ska hänföras till bank- och värdepapperssektorn i konglomeratsammanhang (jfr prop. 2005/06:45 s. 122). Lagförslaget har därför utformats i enlighet med detta. Svensk Försäkring har som ett komplement till förslaget efterfrågat en rätt för Finansinspektionen att i enskilda fall medge undantag från bestämmelsen så att förvaltaren i stället ingår i en försäkringsgrupp enligt FRL och i försäkringssektorn enligt konglomerattillsynen och där omfattas av regleringen för försäkringsföretag. Ändringsdirektivet tillåter dock inte ett sådant undantag. Enligt propositionen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas en ny definition av AIF motsvarande den i AIFM-direktivet in i LAIF. Genom hänvisning till definitionen i LAIF införs definitionen även i kapitaltäckningslagen och konglomeratlagen. En ny bestämmelse införs i kapitaltäckningslagen enligt vilken de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagens 9 och 10 kap. som gäller för ett institut ska tillämpas för AIF-förvaltare. Finansinspektionen har efterfrågat ett förtydligande av om AIF-förvaltare respektive fondbolag som ägs av ett holdingföretag utgör en företagsgrupp enligt 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen. Som konstaterats ovan ska fondbolag i detta avseende behandlas som värdepappersbolag på grund av bestämmelsen i 2 kap. 10 a § LIF. Eftersom värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 3 § 13 kapitaltäckningslagen är institut innebär regleringen i LIF att fondbolag vid tillämpning av 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen ska behandlas som ett institut. De utgör således en företagsgrupp enligt kapitaltäckningslagen i den nu aktuella situationen. Genom den nya regleringen säkerställs således att alla AIF-förvaltare, inklusive förvaltare av specialfonder, och fondbolag i detta avseende behandlas på samma sätt i grupp- och konglomeratsammanhang. 6.3 Beakta återförsäkringsföretag Regeringens förslag: Utländska återförsäkringsföretag ska ingå i försäkringssektorn som ett reglerat företag vid konglomerattillsynen. Regeringens bedömning: Gällande svenska regler tillgodoser ändringsdirektivet när det gäller svenska återförsäkringsföretag. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivet: Genom direktivet ändras konglomeratdirektivets nuvarande definitioner av reglerad enhet och försäkringssektorn. Definitionen av reglerad enhet ändras bl.a. så att den omfattar återförsäkringsföretag. Dessa ingår sedan tidigare i försäkringssektorn. Samtidigt ändras definitionen av återförsäkringsföretag så den inkluderar specialföretag. Definitionerna av försäkringssektorn och återförsäkringsföretag hänvisar till solvens II-direktivet (se artikel 2.4 och 2 första stycket 6 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.1 i ändringsdirektivet). Gällande rätt: Konglomeratlagens definition av reglerad enhet omfattar bl.a. försäkringsföretag. Till försäkringsföretag hänförs försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar enligt FRL. Detta gäller även om företaget uteslutande bedriver återförsäkringsrörelse och är ett återförsäkringsföretag i EU-rättslig mening. I detta avseende har alltså de svenska reglerna redan ett vidare tillämpningsområde än vad EU-rätten krävt. Däremot utgör inte utländska återförsäkringsföretag ett reglerat företag enligt konglomeratlagen. Utländska återförsäkringsföretag ingår däremot i försäkringssektorn enligt den lagen (se 1 kap. 3 § 6 b, 9 och 13 samt prop. 2005/06:45 s. 95). Utländskt återförsäkringsföretag definieras i FRL som ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag (se 1 kap. 3 § 17). Specialföretag beaktas inte särskilt i konglomeratlagen, varken som ett reglerat företag eller som ett företag inom den finansiella sektorn. Redan i dag finns en definition av specialföretag i FRL. Med specialföretag avses där ett utländskt företag som, utan att vara försäkringsgivare, övertar risker från ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande (se 1 kap. 12 § 4 FRL). Definitionen har endast betydelse i placerings- och solvenssammanhang. Värdepapper utgivna av specialföretag kan inom vissa gränser användas som tillåtna tillgångar enligt placeringsreglerna (se 6 kap. 3 § 14). Finansinspektionen kan i ett enskilt fall besluta att belopp som kan återfås från specialföretag kan användas för att minska solvensmarginalen (se 7 kap. 16 §). För närvarande finns ingen svensk reglering som möjliggör verksamhet som specialföretag, utan motsvarande verksamhet måste här bedrivas som återförsäkringsföretag. Solvens II-utredningen föreslår mot bakgrund av solvens II-direktivet att sådan verksamhet ska få bedrivas, men bara efter tillstånd enligt FRL. Vidare föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om förutsättningar för tillstånd och villkor för verksamheten. Motivet för att införa specialföretag vid sidan av återförsäkringsföretag har förklarats med att solvens II-direktivet kräver att svensk lag ger möjligheter att bilda svenska specialföretag och att reglerna för specialföretag i framtiden kan komma att avvika på en eller flera punkter från regleringen av återförsäkringsföretag till följd av kommissionens genomförandebestämmelser till solvens II-direktivet (se SOU 2011:68 s. 555 f.). Skälen för regeringens förslag och bedömning: Definitionen av reglerade företag i konglomeratlagen omfattar svenska återförsäkringsföretag men inte utländska återförsäkringsföretag. För att tillgodose ändringsdirektivet behöver konglomeratlagen ändras så att definitionen även omfattar utländska återförsäkringsföretag. Därmed kommer även sådana företag att utgöra reglerade företag. Däremot bör den ändring i lagen beträffande specialföretag som krävs enligt ändringsdirektivet tas om hand först i samband med genomförandet av solvens II-direktivet (se avsnitt 4.6). Bestämmelserna bör lämpligen utformas på följande sätt. Såsom framgått avviker indelningen av olika försäkringsföretag i konglomeratlagen formellt från konglomeratdirektivet. I lagen görs, i likhet med vad som gäller för institut, en uppdelning i svenska och utländska företag, varvid begreppet försäkringsföretag omfattar svenska återförsäkringsföretag. I konglomeratdirektivet görs däremot en uppdelning på direktförsäkringsföretag och återförsäkringsföretag. Eftersom alla återförsäkringsföretag, enligt vad som här föreslås, ska behandlas som svenska försäkringsföretag och reglerade företag, saknas anledning att i konglomeratlagen behålla begreppet utländskt försäkringsföretag och en särskild definition av detta begrepp. Det föreslås därför en redaktionell anpassning av definitionerna i förhållande till gällande lag och ändringsdirektivet som innebär följande. Som reglerade företag och företag i försäkringssektorn definieras alltjämt uppräknade svenska försäkringsföretag (liksom tidigare inkluderas svenska återförsäkringsbolag). Som försäkringsföretag ska därutöver räknas även "motsvarande utländska företag". Detta innebär att även begreppet utländska direktförsäkringsföretag kan utgå. 6.4 Beakta försumbara ägarintressen och vissa utflyttade företag Regeringens förslag: Nuvarande möjligheter att undanta företag från beräkningen av huruvida ett finansiellt konglomerat föreligger ska inte gälla för företag som flyttat till tredje land för att undgå reglering. Undantag får däremot göras för ägarintressen som ingår i den minsta sektorn och som är av avgörande betydelse för om ett konglomerat föreligger, om de är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med konglomerattillsyn. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svensk Försäkring anser att det bör tydliggöras att det är tillsynsmyndigheten som har bevisbördan för att ett företag flyttar till tredje land i syfte att undgå reglering och efterfrågar ett förtydligande av vad uttrycket "av avgörande betydelse" är avsett att fånga. Ändringsdirektivet Begränsningen av undantag för företag som flyttat till tredje land Sedan tidigare innehåller konglomeratdirektivet föreskrifter som innebär att vissa företag undantas vid prövningen av om ett finansiellt konglomerat föreligger. Ett av undantagen gäller företag i tredje land (utanför EES) när det finns rättsliga hinder för överföring av information. Undantagsmöjligheterna begränsas genom ändringsdirektivet. Dessa möjligheter gäller "såvida inte enheten flyttat från en medlemsstat till tredjelandet och det finns bevis för att detta gjordes för att undvika reglering" (se artikel 3.4 a i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.2 b i ändringsdirektivet). Undantag för försumbara ägarintressen vid identifieringen av ett konglomerat Ändringsdirektivet innebär en ny möjligt för tillsynsmyndigheterna att undanta bolag som reglerade enheter vid beräkningen av om en företagsgrupp uppnår åsatta gränsvärden enligt konglomeratdirektivet. Möjligheten får användas om ett eller flera ägarintressen är den utlösande faktorn för att betrakta företagsgruppen som ett finansiellt konglomerat. Ägarintresset eller ägarintressena ska vara av försumbart intresse med hänsyn till den extra tillsynen (se artikel 3.4 c i konglomeratdirektivet som införs genom artikel 2.2 b ii i ändringsdirektivet). Med "ägarintresse" avses ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag, dvs. direkt eller indirekt ägande av 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag (se artikel 2 första stycket 11 i konglomeratdirektivet). Bakgrunden till undantaget är, såvitt framkommit, att ett moderföretag inte har rätt att ta del av företagsinformationen i sådana bolag och därför inte kan tillgodose direktivets bestämmelser genom att leverera efterfrågad information till tillsynsmyndigheten. Gällande rätt: I konglomeratlagen finns inte något specifikt undantag för vissa ägarintressen vid identifieringen av ett konglomerat. Enligt 2 kap. 5 § ska emellertid undantag göras vid identifieringen av ett konglomerat för sådana företag som ska undantas från beräkning av kapitalkrav enligt 5 kap. 6 §. Där är en av grunderna för undantag att företaget är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen. Ägarintresse definieras redan i dag i konglomeratlagen (se 1 kap. 5 §). Enligt lagen finns ett ägarintresse om en juridisk person är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag. Skälen för regeringens förslag: Den nya begränsningen av nuvarande undantag för företag som flyttat till tredje land för att undvika reglering bör tas in i konglomeratlagen. Begränsningen bör vidare, på samma sätt som i direktivet, kopplas till samtliga de undantagsfall som anges i 5 kap. 6 § konglomeratlagen som införlivar artikel 6.5 i konglomeratdirektivet. Detta bör göras trots att begränsningen primärt torde få betydelse för undantaget för bristande möjligheter att få information från företag i tredje land. Även i denna del bör göras vissa språkliga anpassningar i förhållande till direktivet som inte är avsedda att medföra några sakliga skillnader. Att det ska finnas "bevis" behöver inte anges särskilt, utan följer redan av att den föreslagna bestämmelsen formulerats så att flytten ska ha skett "för att" undgå reglering. Det är däremot inte lämpligt att, som Svensk Försäkring har föreslagit, införa en uttrycklig regel om att tillsynsmyndigheten har bevisbördan för detta. Ändringsdirektivets föreskrifter om undantag för vissa försumbara ägarintressen bör genomföras genom en ny bestämmelse i konglomeratlagen. Den bör utformas i nära anslutning till direktivtexten. Undantag bör därmed få göras för ägarintressen som ingår i den minsta sektorn och som är av avgörande betydelse för om ett konglomerat föreligger, om de är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med konglomerattillsynen. Ägarintressen definieras redan i konglomeratlagen på ett sätt som överensstämmer med direktiven. I sammanhanget bör nämnas att med begreppet "av avgörande betydelse" menas att aktuella ägarintressen är av en sådan tillkommande volym att de innebär att företagsgruppen är att betrakta som ett finansiellt konglomerat - ett förtydligande som har efterfrågats av Svensk Försäkring. 6.5 Beakta förvaltade tillgångar vid identifieringen av ett konglomerat Regeringens förslag: Förvaltade tillgångar kan beaktas som en särskild beräkningsgrund vid prövningen av om ett finansiellt konglomerat föreligger. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svensk Försäkring efterfrågar ett förtydligande av när det kan finnas särskilda skäl vid tillämpning av 2 kap. 6 § konglomeratlagen. Ändringsdirektivet: Som framgått innebär ändringsdirektivet att kapitalförvaltningsbolag och AIF-förvaltare ska beaktas när man bedömer om verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn eller om verksamheten inom en företagsgrupp är så betydande att ett finansiellt konglomerat kan identifieras. Mot denna bakgrund införs en ändring så att storleken på "tillgångar under förvaltning" kan användas i stället för balansomslutningen vid prövningen av om verksamheten drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn eller om verksamheten i ett finansiellt konglomerat är betydande (se artikel 3.5 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.2 c i ändringsdirektivet). Förstnämnd artikel innehåller sedan tidigare föreskrifter om att intäktsstrukturen och poster utanför balansräkningen (inom linjen) kan ersätta balansomslutningen. Detta dock förutsatt att det är fråga om exceptionella fall och att de relevanta behöriga myndigheterna är överens om att dessa tillkommande parametrar är av särskild relevans för den extra tillsynen enligt konglomeratdirektivet. Gällande rätt: De svenska bestämmelser som motsvarar artikel 3.5 i konglomeratdirektivet finns i 2 kap. 6 § konglomeratlagen. Vid tillämpning av om verksamheten huvudsakligen bedrivs inom den finansiella sektorn och är betydande ska intäktsstrukturen eller posterna utanför balansräkningen eller båda ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av 2 kap. 6 § konglomeratlagen ska inspektionen ha kommit överens med övriga relevanta myndigheter om innehållet i beslutet. Bestämmelsen ska endast tillämpas i undantagsfall (se prop. 2005/06:45 s. 215). Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet innebär att storleken på "totala förvaltade tillgångar" kan användas i stället för balansomslutningen i vissa fall, när man prövar om ett finansiellt konglomerat föreligger. Konglomeratlagen bör ändras i enlighet med detta så att även förvaltade tillgångar kan beaktas om det finns särskilda skäl och är av vikt för konglomerattillsynen. Svensk Försäkring har efterfrågat ett förtydligande av när det kan finnas särskilda skäl att tillämpa bestämmelsen. Det är av vikt att bestämmelsen kan tillämpas på ett flexibelt sätt av tillsynsmyndigheterna. Detta för att möjliggöra en effektiv tillsyn över finansiella konglomerat. I enlighet med direktivets lydelse och tidigare förarbeten bör bestämmelsen således tillämpas endast i undantagsfall när nu nämnda faktorer bedöms vara av särskild vikt för tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 6.6 Utökade möjligheter att undanta mindre konglomerat Regeringens förslag: Det införs en ny möjlighet att undanta finansiella konglomerat från konglomerattillsyn när balansomslutningen för den minsta sektorn underskrider ett belopp motsvarande sex miljarder euro. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Bakgrund: I dag kan konglomerat undantas från konglomerattillsyn helt eller delvis trots att balansomslutningen för den minsta finansiella sektorn överstiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro, om gränsvärdena i 2 kap. 3 § avseende balansomslutningen eller vissa andra tillämpade kriterier inte uppfylls. Undantaget villkoras av att det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om konglomerattillsyn (se 3 kap. 4 § konglomeratlagen). Nämnda lagbestämmelser införlivar sedan tidigare artikel 3.3 i konglomeratdirektivet (se prop. 2005/06:45 s. 114 f. och 217). I artikeln villkoras undantaget av "att det inte är nödvändigt eller att det vore olämpligt eller vilseledande att låta gruppen omfattas av detta direktivs räckvidd eller att tillämpa sådana bestämmelser med hänsyn till de mål som ska uppnås genom extra tillsyn". För att öka förutsebarheten bestämdes vid genomförandet att Finansinspektionen skall tillämpa de särskilda beräkningsgrunderna, om vissa materiella förutsättningar är uppfyllda. I direktivet används i stället termen får i detta sammanhang. Genom ändringsdirektivet utvidgas undantagsmöjligheterna. Undantag kan också göras när gränsvärdena i 2 kap. 3 § uppfylls, men balansomslutningen för den minsta finansiella sektorn i gruppen understiger sex miljarder euro (se nya artikeln 3.3 a i konglomeratdirektivet som införs genom artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Det nya undantaget villkoras på samma sätt som det tidigare undantaget i artikel 3.3 konglomeratdirektivet. Skälen för regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i 3 kap. 4 § konglomeratlagen bör kompletteras med det nya undantagsfallet. Villkoren för undantaget i bestämmelsen återspeglar visserligen inte exakt direktivets ordalydelse, men får i sak anses motsvara villkoren för undantagen i direktivet. I enlighet med vad Lagrådet har anfört bör ordet "ska" inte användas när det som här inte endast gäller att konstatera vissa fakta utan även att göra en individuell lämplighetsbedömning. Det är därför lämpligt att - i likhet med direktivtexten - i stället använda uttrycket "får" i nyss nämnd bestämmelse i konglomeratlagen. Därmed tillgodoses ändringsdirektivets föreskrifter i denna del. 6.7 Begränsning av metoder för beräkningen av konglomeratets kapitalkrav och kapitalbas Regeringens förslag: Kravavräkningsmetoden ska inte längre vara en tillåten metod för beräkningen av ett finansiellt konglomerats kapitalkrav och kapitalbas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Ändringsdirektivet: Ändringsdirektivet innebär att en av de i konglomeratdirektivet gällande kapitalberäkningsmetoderna - metoden för kravavräkning eller avräkning av bokfört värde (kravavräkningsmetoden) - tas bort och inte längre betraktas som en tillåten kapitalberäkningsmetod (se artikel 6.4 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.5 i ändringsdirektivet). Avsikten är att harmonisera konglomeratdirektivet med kreditinstitutsdirektivet och solvens II-direktivet. Gällande rätt: De svenska bestämmelserna om kapitalberäkning finns i 5 kap. konglomeratlagen. För finansiella konglomerat ska det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för konglomerat särskilt kapitalkrav. Vidare ska institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet (2 §). Såväl kapitalbasen som kapitalkravet för ett finansiellt konglomerat ska beräknas på grundval av sektorsbestämmelserna om hur kapitalbasen och kapitalkravet bestäms (3 §). De svenska bestämmelserna skiljer på konglomerat där Finansinspektionen är samordnare eller den enda relevanta behöriga myndigheten och andra konglomerat. Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut eller ett försäkringsföretag, ska kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna. Detsamma gäller i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut eller ett försäkringsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten (4 §). I andra fall än som nyss behandlats ska Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken metod som ska användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet. Enligt bestämmelserna kan man då välja även en tredje metod som benämns kravavräkningsmetoden, dvs. metod 3 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet. Den kan även ingå vid en kombination av tillåtna metoder (se 5 §). Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivets krav i denna del är tvingande. Bestämmelserna i konglomeratlagen som tillåter kravavräkningsmetoden bör därför utgå. 6.8 Grupper med blandade finansiella holdingföretag i toppen Regeringens förslag: Rörelsereglerna i kapitaltäckningslagen och försäkringsrörelselagen utvidgas så att de omfattar grupper med ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen. Samtidigt införs undantagsbestämmelser som gör det möjligt att begränsa tillsynen till relevanta grupp- eller konglomeratbestämmelser. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran. Finansinspektionen anser dock att regleringen av finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper bör vara likvärdiga och att det därför redan nu bör införas regler om ledningsprövning av blandade finansiella holdingföretag i försäkringsrörelselagen samt ytterligare undantag från tillämpning av regler för finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper med blandade finansiella holdingföretag i toppen enligt kapitaltäckningslagen. Detta trots att dessa regler genomför ändringar i solvens II-direktivet som i övrigt bör införlivas senare. Ändringsdirektivet: Det finns ett samspel mellan konglomeratdirektivet och gruppreglerna i kreditinstitutdirektivet och försäkringsgruppsdirektivet. Om det finns ett finansiellt holdingföretag eller försäkringsholdingföretag i toppen av företagsgruppen sker sektorvis (gruppbaserad) tillsyn. Vad som är ett finansiellt holdingföretag och försäkringsholdingföretag har utvecklats tidigare (se avsnitt 4.3 och 4.4). Om däremot ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen kan bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn inte längre tillämpas (se nedan). Med blandat finansiellt holdingföretag avses ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet men som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är en reglerad enhet med säte inom EU, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat (se artikel 2 första stycket 15 konglomeratdirektivet). En följd av genomförandet av konglomerat- och gruppreglerna i nyss nämnda direktiv i de olika medlemsstaternas lagstiftning är att tillsynen över en finansiell företagsgrupp eller försäkringsgrupp enligt gruppbaserade rörelseregler upphör, exempelvis när ett finansiellt holdingföretag eller försäkringsholdingföretag förvärvar ett företag med tillstånd inom den andra sektorn av sådan storlek att ett finansiellt konglomerat uppkommer och holdingföretaget därmed blir ett blandat finansiellt holdingföretag. Samma omklassificering sker om en befintlig verksamhet för den minsta finansiella sektorn växer så att tröskelvärdena i konglomeratlagen uppnås. Sådana ändringar innebär att de regler som gäller för gruppen blir mindre omfattande än de som gällde före förändringen, trots att gruppen har blivit större och mer komplex och därför kan innebära en större risk för det finansiella systemet. Vissa verktyg för sektorsvis grupptillsyn, som kan tillämpas när ett finansiellt holdingföretag eller försäkringsholdingföretag är i toppen, kan inte heller tillämpas. Det gäller bl.a. undantag för individuell tillsyn av dotterföretag, användning av egna metoder/modeller och gemensam rapportering. Detta leder i sin tur till att konkurrensförhållandena snedvrids. Dagens regler kan alltså leda till skillnader i tillsynen över konglomerat och dess delar som grundar sig på dess struktur i stället för dess riskprofil. Ändringsdirektivet innehåller mot denna bakgrund ändringar av kreditinstitutdirektivet och motsvarande direktiv på försäkringsområdet så att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag och försäkringsholdingföretag samt behandlas som sådana när det ingår i toppen av en finansiell företagsgrupp eller försäkringsgrupp. Vidare kan tillsynsmyndigheterna i varje enskilt fall begränsa tillsynen till relevanta grupp- eller konglomeratbestämmelser. Det anförda kommer mer konkret till uttryck i aktuella direktiv i huvudsak och mer övergripande på följande sätt. Kreditinstitutdirektivet utvidgas så att grupper med blandade finansiella holdingföretag i toppen omfattas av tillsyn enligt reglerna för finansiella företagsgrupper (se bl.a. artikel 1.2 och 71.2 i kreditinstitutdirektivet som ändras genom artikel 3.1 och 3.6 i ändringsdirektivet). Ett nytt undantag införs samtidigt så att ett blandat finansiellt holdingföretag ändå kan undantas från direktivet. Om ett sådant holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser i kreditinstitutsdirektivet och i konglomeratdirektivet, särskilt med avseende på tillsyn på grundval av riskbedömning, får den samordnande myndigheten i samförstånd med de övriga behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av dotterföretag, besluta att endast tillämpa de relevanta bestämmelserna i konglomeratdirektivet (se nya artikeln 72 a 1 kreditinstitutdirektivet som införs genom artikel 3.8 i ändringsdirektivet). Ett motsvarande undantag införs också om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser i kreditinstitutsdirektivet och i solvens II-direktivet. I ett sådant fall får den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med grupptillsynsmyndigheten i försäkringssektorn, besluta att endast tillämpa bestämmelsen i direktivet för den mest betydande finansiella sektorn (se artikel 72 a 2 i kreditinstitutsdirektivet som införs genom artikel 3.8 i ändringsdirektivet). Även försäkringsdirektiven utvidgas så att grupper med blandade finansiella holdingföretag kan omfattas av tillsyn enligt reglerna för försäkringsgrupper. Här görs ändringar i två EU-direktiv. Det gäller, för det första, ändringar i försäkringsgruppsdirektivet som ligger till grund för gällande försäkringsgruppsregler i FRL (se artikel 2.2 och 2 a i försäkringsgruppsdirektivet som ändras respektive införs genom artikel 1.2 och 1.3 i ändringsdirektivet). Det gäller, för det andra, ändringar i solvens II-direktivet som ligger till grund för nya försäkringsgruppsregler enligt förslaget i SOU 2011:68 Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (se nya artiklarna 213.2 och 213.3-213.5 i solvens II-direktivet som ändras respektive införs genom artikel 4.2 och 4.3 i ändringsdirektivet). De nya försäkringsgruppsreglerna enligt solvens II-direktivet innebär flera sakliga skillnader jämfört med motsvarande regler i försäkringsgruppsdirektivet. En betydande skillnad är att gruppstillsynen ska utgå från ett överordnat gruppföretag i stället för från det enskilda försäkringsföretaget med hänsyn till andra företag i gruppen. En annan viktig skillnad är att tillsynen förändras. I princip är det endast en myndighet - oftast den myndighet som är tillsynsmyndighet över det ledande företaget i gruppen - som är grupptillsynsmyndighet. Gällande rätt: Gällande svensk rätt överensstämmer med tidigare föreskrifter i direktivet. Grupper med blandade finansiella holdingföretag i toppen omfattas alltså inte av gruppbaserad tillsyn enligt kapitaltäckningslagen eller FRL. Finansinspektionen kan dock begära in information från grupper som leds av sådana företag. En redogörelse för gällande gruppbaserade rörelseregler har lämnats tidigare (se avsnitt 4.4.2). Skälen för regeringens förslag: Gällande rätt måste ändras för att säkerställa att gruppbaserade rörelseregler enligt kapitaltäckningslagen eller FRL ska tillämpas även när ett blandat finansiellt holdingföretag är överordnat företag i en finansiell företagsgrupp eller en försäkringsgrupp. Bestämmelserna måste också tillgodose att Finansinspektionen, i samförstånd med angivna behöriga myndigheter, kan besluta om vilka bestämmelser för konglomerat, finansiella företagsgrupper eller försäkringsgrupper som ska tillämpas på företagsgruppen. Även direktivets begränsningar för beslutsrätten bör återspeglas i lag. Rent generellt bör de ändringar i ändringsdirektivet som genomför solvens II-direktivet tas om hand senare (se avsnitt 4.6). Regeringen anser emellertid, i likhet med Finansinspektionen, att regleringen av finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper bör vara likvärdiga och att det därför redan nu bör införas regler om ledningsprövning av blandade finansiella holdingföretag i försäkringsrörelselagen samt ytterligare undantag för tillämpning av regler för finansiella företagsgrupper och försäkringsgrupper med blandade finansiella holdingföretag i toppen enligt kapitaltäckningslagen. Detta trots att dessa regler genomför ändringar i solvens II-direktivet. Direktivet i denna del bör mer konkret införlivas genom att blandade finansiella holdingföretag jämställs med ett finansiellt holdingföretag i kapitaltäckningslagen och med ett försäkringsholdingföretag enligt FRL. Bestämmelserna bör kompletteras med en rätt för Finansinspektionen att medge undantag från den ena eller båda lagarna, så att bara relevanta regler för konglomerat tillämpas. Finansinspektionen ska också kunna medge undantag om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och tillsyn av finansiella företagsgrupper så att det blandade finansiella företaget bara behöver tillämpa relevanta regler för den största sektorn. Definitionen av blandat finansiellt holdingföretag bör i kapitaltäckningslagen och FRL framgå genom hänvisningar till konglomeratlagen (se 1 kap. 3 § 3 konglomeratlagen). En sådan hänvisning finns för övrigt redan i FRL. Bestämmelsen har där den motsatta innebörden, nämligen att sådana företag inte ska jämställas med försäkringsholdingföretag (se 1 kap. 12 § 3 FRL). Genom att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag enligt kapitaltäckningslagen respektive försäkringsholdingföretag enligt FRL kommer de även att omfattas av motsvarande bestämmelser om undantag från undergrupptillsyn enligt nämnda lagar efter prövning och beslut av Finansinspektionen. Dessa regler är dock inte tillräckliga för att införliva direktivet. De särskilda undantagsmöjligheter som föreskrivs i direktivet för att undvika dubbel tillsyn och säkerställa att den mest relevanta bestämmelsen tillämpas bör som nämnts också införlivas i överensstämmelse med direktivet. Endast vissa mindre redaktionella justeringar bör göras för att ansluta till terminologin i övriga bestämmelser i lagarna. Förslagen om ändringar av gruppbaserade försäkringsrörelseregler baseras på ändringsdirektivets ändringar av försäkringsgruppsdirektivet som har genomförts i 9 kap. FRL. Anledningen till detta är att dessa bestämmelser för närvarande är gällande rätt och att ändringsdirektivet ska vara införlivat åtminstone ett år innan de nya försäkringsgruppsreglerna enligt solvens II-direktivet tidigast kan vara införda i FRL. Det är först när grupptillsynen sker med utgångspunkt från det överordnade företaget i toppen som fördelarna med att jämställa blandade finansiella holdingföretag med försäkringsholdingföretag får full effekt även på försäkringsområdet. Såsom ändringdirektivet är utformat är det emellertid inte möjligt att vänta in den nya solvenslagstiftningen utan medlemsländerna måste först införa de nya reglerna om blandade finansiella holdingföretag i försäkringsgrupps-reglerna enligt försäkringsgruppsdirektivet. 6.9 Precisering av relevanta behöriga myndigheter Regeringens förslag: I konglomeratlagen tydliggörs att relevant behörig myndighet är den som utövar tillsyn, särskilt över det företag som ytterst är moderföretag i en sektor. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian talas det emellertid om att det i konglomeratlagen tydliggörs att relevanta behöriga myndigheter är de som utövar tillsyn, "även" över det företag som ytterst är moderföretag i en sektor. Remissinstanserna har i huvudsak inga invändningar mot förslaget. Finansinspektionen anser emellertid att ordet "även" kan tolkas som att definitionen utvidgas och den föreslagna lydelsen därför är otydlig. Ändringsdirektivet: Ändringsdirektivet innebär att konglomeratdirektivets definition av "relevant behörig tillsynsmyndighet" över ett finansiellt konglomerat ändras. Genom ändringen markeras att relevanta behöriga myndigheter är de som utövar tillsyn "särskilt" över det företag som ytterst är moderföretag inom en sektor (se artikel 2 första stycket 17 a i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.1 i ändringsdirektivet). Skälen för regeringens förslag: Det är lämpligt att definitionen av relevant behörig myndighet i konglomeratlagen nära ansluter till definitionen i konglomeratdirektivet. Orsaken till detta är att det, som Finansinspektionen har påpekat, inte ska råda någon tvekan om definitionens innebörd. Den bör därför ändras så att som relevant behörig myndighet utpekas särskilt den som utövar tillsyn över det företag som ytterst är moderföretag i bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn. Det bör särskilt betonas att detta tillägg inte innebär att definitionen vidgas till att omfatta fler behöriga myndigheter, utan tillägget utgör endast ett förtydligande av denna. Det bör även i sammanhanget särskilt anmärkas att ändringen inte är av materiell art - ett förtydligande som har efterfrågats av Lagrådet. 6.10 Utökat myndighetssamarbete vid tillsynen Regeringens bedömning: Ändringsdirektivets föreskrifter om utökat samarbete mellan tillsynsmyndigheter vid tillsyn av ett finansiellt konglomerat kräver inga nya lagbestämmelser. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivet: Ändringsdirektivet innebär vissa ändringar i bestämmelserna om samarbete mellan tillsynsmyndigheter i konglomerattillsynen. Således införs bl.a. en bestämmelse om att medlemsstaterna kan begära att samordnaren ska säkerställa att det regelbundet görs lämpliga stresstester av det finansiella konglomeratet (se ny artikel 9 b i konglomeratdirektivet som införs genom artikel 2.9 i ändringsdirektivet). Det finns också föreskrifter om att samarbete i tillsynen ska ske när så är lämpligt, vilket återspeglas genom kollegier bildade enligt sektorsdirektiven (se artikel 11.4 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.11i ändringsdirektivet och artikel 131a i kreditinstitutsdirektivet som delvis ändras genom artikel 3.19 i ändringsdirektivet). Bestämmelserna syftar till att underlätta ett samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter vid tillsyn av ett finansiellt konglomerat. Här kan även nämnas sådana regler kring identifiering av ett finansiellt konglomerat (se artikel 4.1 i konglomeratdirektivet som ändras genom artikel 2.3 i ändringsdirektivet), I detta sammanhang kan också nämnas artikel 3.18 i ändringsdirektivet som behandlar samråd mellan tillsynsmyndigheter vid gemensamma ansökningar, omfattande bl.a. blandade finansiella holdingföretag (se artikel 129 i kreditinstitutsdirektivet). När det gäller de behöriga myndigheternas tillsynssamarbete kan dessutom noteras de ändringar som görs för att beakta att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag (se ändringar i artiklarna 132.1, 139.3 och 140.1 i kreditinstitutsdirektivet). Gällande rätt: I 6 kap. konglomeratlagen finns bestämmelser om tillsyn av finansiella konglomerat. I 2 § finns bestämmelser om överenskommelser med relevanta utländska behöriga myndigheter inför vissa beslut. I 5 § - som trätt i kraft nyligen - föreskrivs att Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet. Enligt 5 a § - som även den nyligen har trätt ikraft - får Finansinspektionen hänskjuta vissa frågor till Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning. Motsvarande bestämmelser har införts i vissa andra rörelselagar (se 13 kap. 6 a och 6 b §§ lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 10 kap. 6, 6 b, 9 och 9 a §§ kapitaltäckningslagen). De nyligen genomförda ändringarna har gjorts i samband med införlivandet av det s.k. omnibus I-direktivet (2010/78/EU). Skälen för regeringens bedömning: Vid införlivandet av omnibus I-direktivet gjordes bedömningen att deltagande i tillsynskollegiumverksamhet enligt artikel 131a i kreditinstitutsdirektivet är av en sådan art att den ryms inom Finansinspektionens skyldigheter enligt 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen och 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse (se prop. 2011/12:70 s. 68). Deltagande i tillsynskollegieverksamhet enligt artikel 11.4 i konglomeratdirektivet bör på samma sätt rymmas inom 6 kap. 5 § konglomeratlagen. Denna bestämmelse kan även anses inrymma skyldigheten enligt konglomeratdirektivet att göra stresstester på begäran av en annan medlemsstat. Gällande rätt bedöms därför redan tillgodose ändringsdirektivet i denna del. Även övriga bestämmelser i ändringsdirektiven om information och annat samarbete i tillsynen får anses tillgodosedda av gällande rätt. 6.11 Vägledning från de europeiska tillsynsmyndigheterna Regeringens bedömning: Ändringsdirektivets föreskrifter om vägledning kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivet: Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), dvs. de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) ska genom den gemensamma kommittén utfärda gemensamma riktlinjer för tillämpning av olika frågor som rör tillsynen av ett finansiellt konglomerat. Riktlinjer ska utfärdas för tillämpningen av bl.a. bestämmelserna om tillsyn över konglomeratets riskkoncentration, bestämmelserna om transaktioner inom det finansiella konglomeratet och bestämmelserna om rutiner för intern kontroll och metoder för riskhantering (se bl.a. nya artikel 12 b i konglomeratdirektivet som införs genom artikel 2.14 i ändringsdirektivet). Riktlinjer ska även utfärdas i sådana frågor som anges i en ny artikel 21 b i konglomeratdirektivet i enlighet med det förfarande som anges där (se artikel 2.21 i ändringsdirektivet). Detsamma gäller även i frågor preciserade i artiklarna 3.8, 7.5, 8.5, 9.6 och 21a.1a i konglomeratdirektivet och i artikel 72 a.3 i kreditinstitutsdirektivet (gemensamma riktlinjer och förslag till tekniska standarder). Skälen för regeringens bedömning: De riktlinjer som det här är fråga om utgör den tredje nivån i modellen för EU:s regelgivning på det finansiella området. På denna nivå kan det utfärdas rekommendationer, riktlinjer och tekniska standarder. Bestämmelserna ger mandat till ESA-myndigheterna. Någon genomförandeåtgärd är därför inte nödvändig (jfr prop. 2011/12:70 s. 70). 6.12 Formerna för Europeiska kommissionens delegationsrätt Regeringens bedömning: Ändringsdirektivets föreskrifter om delegation till EU-kommissionen kräver ingen svensk reglering. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Ändringsdirektivet: Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), dvs. de europeiska tillsynsmyndigheterna, ska genom den gemensamma kommittén utfärda förslag till tekniska standarder som antas av Europeiska kommissionen genom delegerade direktiv eller delegerade förordningar. Ändringsdirektivet innehåller vissa nya föreskrifter om formerna och innehållet för denna delegationsrätt (se nya artiklarna 20 och 21c i konglomeratdirektivet och artiklarna 2.18-21 i ändringsdirektivet). Skälen för regeringens bedömning: Ändringsdirektivet innebär i denna del vissa ändringar i fråga om formerna och innehållet för delegationsrätten till EU-kommissionen. Dessa kräver inga svenska regleringsinsatser i detta sammanhang. 6.13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna ska träda ikraft den 1 augusti 2013. Äldre bestämmelser ska tillämpas för den rapporteringsskyldighet som avser tiden före den 1 januari 2014. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svensk Försäkring anser att de nya reglerna ska börja tillämpas den 1 januari 2014. Ändringsdirektivet: Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet, konglomeratdirektivet och kreditinstitutdirektivet senast den 10 juni 2013. Även ändringarna i solvens II-direktivet ska sättas ikraft vid samma tidpunkt (se artikel 6.1 och 6.2 ändringsdirektivet). Avsikten från Europeiska kommissionens sida är emellertid att i senare förslag till ändringsdirektiv föreslå ett ikraftträdande för dessa regler som överensstämmer med solvens II-reglerna i övrigt. Ändringarna beträffande AIF-förvaltare ska i stället sättas ikraft den 22 juli 2013. Detta överensstämmer med AIFM-direktivet. Skälen för regeringens förslag: De förslagna bestämmelserna bör träda ikraft så snart som möjligt, dvs. den 1 augusti 2013. Direktivet innehåller inga bestämmelser om när reglerna ska börja tillämpas, utan enbart när medlemsstaterna ska anta de regler som behövs för att tillämpa dessa. Det är naturligt att de nya reglerna vad gäller rapporteringsskyldighet ska börja tillämpas vid ett helårsskifte, så att inte den gruppbaserade redovisningen eller motsvarande gruppsammanställningar för tiden fram till den 31 december 2013 ska behöva upprättas enligt olika regler. Även sambandet med årsredovisningens konsolideringsregler och balansomslutning talar för att de nya reglerna ska börja tillämpas i gruppbaserade redovisningar eller motsvarande rapportering för tiden fr.o.m. den 1 januari 2014. I motsats till vad Svensk Försäkring har hävdat saknas skäl för ytterligare övergångsregler. Som nämnts i avsnitt 4.6 bör ändringsdirektivets ändringar i solvens II-direktivet tas om hand först i samband med genomförandet av sistnämnt direktiv. Ändringsdirektivets regler i denna del bör träda ikraft samma dag som solvens II-reglerna i övrigt. 7 Konsekvenser av förslaget 7.1 Allmänt Ändringarna av direktiven innebär ett flertal mindre tekniska förbättringar av nuvarande regler om finansiella konglomerat. Detta ger möjligheter att generellt förbättra tillsynen över konglomerat och koncentrera denna till de grupper där tillsynsbehovet är som störst. Det ger även förutsättningar för att avstå från att utöva tillsyn över företagsgrupper som varken utgör en risk för den finansiella stabiliteten eller för insättare, försäkringstagare och andra konsumenter. Bland dessa förbättringar bör särskilt framhållas förändringen när det gäller blandade finansiella holdingföretag. Direktiven innebar tidigare att vissa bestämmelser inte kunde tillämpas om det överordnade företaget i gruppen var ett blandat finansiellt holdingföretag i stället för ett finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag. Det är bestämmelser om undantag för tillsyn på individuell nivå, vissa upplysningar om gruppen, möjligheten att tillämpa egna modeller och tillsynen på gruppnivå. Detta bedöms ha snedvridit konkurrensen och gjort att tillsynen har blivit mer begränsad än vad som är lämpligt. Det senare är fallet trots att gruppen genom ett förvärv som har inneburit att ett finansiellt holdingföretag eller försäkringsholdingföretag blivit ett blandat finansiellt holdingföretag, har gjort företagsgruppen större och mer komplex - något som kan innebära större risker för det finansiella systemet. Genom förslagen åtgärdas detta. Samtidigt införs undantagsbestämmelser som gör det möjligt att begränsa tillsynen till grupp- eller konglomeratregler. Vidare bör nämnas det nya undantaget från konglomeratreglerna om balansomslutningen för den minsta sektorn understiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro, trots att vissa andra gränsvärden är uppfyllda. Detta gör det möjligt att underlåta att utöva tillsyn över företagsgrupper som inte utgör en risk för den finansiella stabiliteten. 7.2 Berörda myndigheter Finansinspektionen berörs av förslaget till införlivande av ändringsdirektivet genom att förutsättningarna för att bedriva tillsyn över finansiella konglomerat och däri ingående grupper förändras när inspektionen har ansvar för tillsynen. De nya reglerna kan ge bättre möjligheter att koncentrera tillsynen till fall där den bedöms som mest befogad. De nya reglerna kan övergångsvis innebära vissa kostnader för att anpassa Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd på området. Kostnader kan även uppkomma för att pröva frågor om inordnande av blandade finansiella holdingföretag under grupptillsyn och ansökningar om undantag från tillsyn. Finansinspektionen kan dessutom beröras av de nya reglerna som relevant myndighet i frågor som väcks av utländska tillsynsmyndigheter. Sådana konsekvenser är emellertid av engångskaraktär, en direkt följd av EU-krav och ska finansieras genom befintliga anslag och resurser. Sammantaget uppkommer inga nya bestående arbetsuppgifter för Finansinspektionen med anledning av ändringsdirektivet och de förslag som lämnas i denna promemoria. Det utökade tillsynssamarbetet inom EU är inte en direkt följd av ändringsdirektivet och förslagen till genomförande av detta, utan ett led i den allmänna utvecklingen inom EU som bl.a. har kommit till uttryck genom bildandet av nya EU-myndigheter. Övriga svenska myndigheter bedöms inte påverkas nämnvärt av förslagen. 7.3 Berörda företag, grupper och konglomerat Det finns i dag en handfull svenska företagsgrupper som omfattas av konglomeratlagen och står under Finansinspektionens tillsyn (svenska konglomerat). Det finns också några svenska företag som omfattas av annan EES-lagstiftning motsvarande den svenska konglomeratlagen och utländsk tillsyn (utländska konglomerat). Där är Finansinspektionen relevant behörig myndighet. Regelrådet har gjort bedömningen att de administrativa kostnaderna som kan uppkomma med anledning av förslagen är en direkt följd av EU-direktiv och tillstyrker därför förslagen. Rådet efterlyser dock, i likhet med Advokatsamfundet, en uppskattning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag. Svensk Försäkring har hävdat att konsekvenserna för försäkringsföretagen till stor del beror på vilka beslut Finansinspektionen fattar, t.ex. när det gäller frågan om undantag från olika gruppregler. Någon uppskattning av hur företagens kostnader kommer att förändras är svår att göra med tillräcklig tillförlitlighet. Bedömningen är ändå mer översiktligt att flertalet av förslagen inte får några mer väsentliga konsekvenser på svenska konglomerat eller grupper som omfattas av svensk reglering - en bild som bekräftas av Finansinspektionen och berörda branschorganisationer. Den metod för beräkning av ett finansiellt konglomerats kapitalkrav och kapitalbas som nu slopas enligt direktivet (kravavräkningsmetoden) har exempelvis inte som huvudregel använts för svenska konglomerat där Finansinspektionen varit samordnare. Vissa ändringar innebär att ett antal företag som inte tidigare har behandlats som reglerade företag nu komma att göra detta. Det gäller i första hand utländska återförsäkringsföretag och AIF-förvaltare som inte i dag har tillstånd som fondbolag. Preliminärt bedöms det inte bli fler företagsgrupper att klassificera som konglomerat enbart på grund av dessa förändringar. Kapitalkraven bedöms inte heller påverkas i någon väsentlig utsträckning. Vissa ändringar innebär nya möjligheter till undantag för mindre konglomerat och undantag för vissa ägarintressen i den minsta sektorn som annars innebär att ett konglomerat föreligger. Den nya undantagsmöjligheten kopplad till att storleken av balansomslutningen för den minsta sektorn understiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro, trots att vissa andra gränsvärden är uppfyllda, kan innebära att åtminstone ett par svenska konglomerat kan undantas från konglomerattillsyn. Det är emellertid för tidigt att avgöra om de nya undantagen får någon betydelse för svensk del, eftersom ett sådant beslut förutsätter en prövning med hänsyn till tillsynsbehovet av Finansinspektionen efter samråd med andra tillsynsmyndigheter. Förslaget om blandade finansiella holdingföretag kan få större konsekvenser för något eller eventuellt några svenska konglomerat. Det följer av att tillsynen som huvudregel kommer att omfatta även sådana företagsgrupper på sektornivå om de inte enbart kommer att omfattas av en överordnad konglomerattillsyn efter beslut av Finansinspektionen. Berörda företagsgrupper kan därför behöva ändra sin företagsstyrning med hänsyn till den nya tillsynsordningen. Förslaget i denna del är tvingande enligt direktivet. Konsekvenserna för blandade finansiella holdingföretag i enskilda fall är dock även i dessa fall beroende av hur Finansinspektionen efter samråd med utländska tillsynsmyndigheter kommer att tillämpa de nya undantagsreglerna. Vilken vägledning - i form av rekommendationer, riktlinjer och tekniska standarder - som kommer att utfärdas från EU:s håll med anledning av nya grupp- och konglomeratregler har också betydelse för vilka konsekvenser som uppkommer i enskilda fall. Sammanfattningsvis är det således inte möjligt att nu närmare uppskatta vilka kostnadsmässiga konsekvenser som de föreslagna reglerna slutligen kommer att få för berörda företag. 7.4 Övriga intressenter Såsom framgår av den konsekvensanalys som ligger till grund för antagandet av direktivet bedöms förändringarna av regleringen bidra till förbättrad stabilitet och tillsynsmöjligheter i fall där tillsynsbehovet är som störst. Förslagen är därför sammantaget till fördel för insättare, försäkringstagare, stat och andra ekonomiska intressenter till finansiella företag. De ekonomiska konsekvenserna för dem går dock inte att kvantifiera. 8 Författningskommentarer 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om finansiella konglomerat 1 kap. 3 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2, 6.3 och 6.9. Punkten 1 är ny och definierar AIF-förvaltare. Definitionen får betydelse för ändringen i punkterna 7 a och 11. Definitionen genomför artikel 2.5a i konglomeratdirektivet (se artikel 2.1 ändringsdirektivet). Punkten 6 har ändrats för att AIF-förvaltare ska undantas från begreppet finansiella institut (jfr definitionen av bank- och värdepapperssektorn i punkten 7). Punkten 7a har ändrats för att alla AIF-förvaltare ska ingå i bank- och värdepapperssektorn (se vidare under punkterna 1 och 11). Punkten 7b har ändrats genom att utländska direktförsäkringsföretag och utländska återförsäkringsföretag sammanförts under begreppet utländska försäkringsföretag som motsvarar svenska försäkringsföretag. Den ändringen är redaktionell. Tre redaktionella ändringar har dessutom gjorts i punkten 10. Den ena är närmast av rättelsekaraktär. Den innebär att försäkringsbolag ersatts med försäkringsföretag. Den motiveras av att punkten 9 avser alla svenska försäkringsföretag, vilket även omfattar svenska försäkringsföreningar. Märk dock att tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring endast kan ges till försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 1 kap. 10 § FRL). De andra två ändringarna är av samma slag som i punkten 7b. Några sakliga ändringar från hur bestämmelsen bör tillämpas redan i dag är inte heller här avsedd. Ändringen i punkten 11 innebär att alla AIF-förvaltare - som definieras i punkten 1 - ska behandlas som institut och ingå i bank- och värdepapperssektorn i konglomeratsammanhang (se även ändringen av punkten 7a). Ändringen genomför artikel 3.2 fjärde stycket och artikel 30a i konglomeratdirektivet (se artikel 2.2 och 2.23 i ändringsdirektivet). Av förslaget till ändring i 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen framgår att alla AIF-förvaltare ska ingå i en finansiell företagsgrupp och jämställas med ett institut även enligt gruppbaserade rörelseregler. Definitionen av konglomeratdirektivet i punkten 12 har enbart kompletterats för att beakta ändringsdirektivet. Ändringen i punkten 14 innebär att även utländska återförsäkringsföretag ska behandlas som ett reglerat företag i likhet med svenska försäkringsföretag och utländska direktförsäkringsföretag. Ändringen genomför artikel 2.4 och 2.6 i konglomeratdirektivet (se artikel 2.1 ändringsdirektivet). I punkten 15 förtydligas att relevant behörig myndighet är särskilt den myndighet som är tillsynsmyndighet över det yttersta moderföretaget i de olika sektorer som ingår i ett finansiellt konglomerat. Ändringen genomför artikel 2.17 i konglomeratdirektivet (se artikel 2.1 i ändringsdirektivet). Definitionen av utländskt återförsäkringsföretag i punkten 17 fyller inte längre någon funktion och bör därför slopas (jfr ändringarna av punkterna 7b och 14b). 2 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4. Nuvarande bestämmelser i paragrafen har tagits in i det nybildade första stycket. Bestämmelserna har kompletterats med en begränsning av undantaget för företag som flyttat till tredje land för att undvika reglering. Ändringen genomför artikel 3.4a i konglomeratdirektivet (se artikel 2.2b i ändringsdirektivet). Andra stycket är nytt. Bestämmelsen gör det möjligt att undanta vissa ägarintressen i den minsta sektorn från de gränser som bestämmer om ett finansiellt konglomerat föreligger. Ändringarna genomför artikel 3.4c i konglomeratdirektivet (se artikel 2.2b ii i ändringsdirektivet). När Finansinspektionen är samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat är det inspektionen som fattar beslut i frågor som avses i den förevarande paragrafen (se 4 kap. 4 § 1). Av 6 kap. 2 § följer att Finansinspektionen ska komma överens med övriga relevanta myndigheter innan beslut fattas. Enligt 3 § i samma kapitel kan inspektionen kräva information från företag som ingår i toppen av ett konglomerat. 2 kap. 6 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.5. Ändringen i paragrafen gör det möjligt att beakta tillgångar under förvaltning som storlekskriterium, ensamt eller tillsammans med ett eller flera andra angivna kriterier vid identifieringen av ett finansiellt konglomerat. Ändringen genomför artikel 3.5 i konglomeratdirektivet (se artikel 2.2c i ändringsdirektivet). Även i detta sammanhang bör innehållet i 6 kap. 2 § uppmärksammas (se kommentaren till 2 kap. 5 §). 3 kap. 4 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6. Ändringen gör det möjligt att helt eller delvis undanta företagsgrupper från konglomeratstillsyn även när gruppen når upp till vissa i 2 kap. 3 § preciserade gränsvärden samtidigt som gruppens verksamhet i den minsta sektorn inte är betydande enligt 2 kap. 4 §, dvs. balansomslutningen för den sektorn understiger ett belopp motsvarande sex miljarder euro. Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Ändringen genomför artikel 3a i konglomeratdirektivet (se artikel 2.2a i ändringsdirektivet). Av 6 kap. 2 § följer att Finansinspektionen ska komma överens med övriga relevanta myndigheter innan beslut fattas. 5 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.7. Ändringen innebär att kravavräkningsmetoden slopas för beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för ett finansiellt konglomerat. Ändringen genomför artikel 6.4 i konglomeratdirektivet (se artikel 2.5 i ändringsdirektivet). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Förslaget har behandlats i avsnitt 6.13. De föreslagna bestämmelserna ska träda ikraft den 1 augusti 2013. De nya reglerna ska börja tillämpas på rapporter först vid det därpå följande helårsskiftet. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 1 kap. 1 a § Förslaget behandlas i avsnitt 6.2. Paragrafen, som är ny, definierar AIF-förvaltare och innebär att AIF-förvaltare omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt lagen. Regleringen motsvarar den som gäller för fondbolag enligt 2 kap. 10 a § andra stycket LIF. Där stadgas att för fondbolag, som inte utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument, tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen som gäller för ett värdepappersbolag. Eftersom värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 3 § 13 kapitaltäckningslagen är institut innebär regleringen i LIF att fondbolag vid tillämpning av 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen ska behandlas som ett institut. Motsvarande ska gälla för AIF-förvaltare och därmed även för förvaltning av de specialfonder som inte längre kommer att regleras av LIF utan i stället av LAIF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den definierar AIF-förvaltare och anger direkt att för AIF-förvaltare tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen som gäller för ett institut. I paragrafen klargörs också att kapitalkravet för förvaltaren i gruppsammanhang ska bestämmas med hänsyn till vad som krävs enligt LAIF. Paragrafen genomför artikel 30a.1 a i konglomeratdirektivet (se artikel 2.23 i ändringsdirektivet). 1 kap. 3 § Förslaget behandlas i avsnitt 6.2 och 6.8. I den nya punkten 3 definieras vad som är ett blandat finansiellt holdingföretag . Definitionen motsvarar definitionen i nya punkten 19a i artikel 4 i kreditinstitutsdirektivet (2006/48/EG) som införs genom artikel 3.2b i ändringsdirektivet. Definitionen får bl.a. betydelse för reglerna om finansiella företagsgrupper som fortsättningsvis även ska omfatta grupper som leds av blandade finansiella holdingföretag, om inte undantag enligt lagen medges i de fall gruppen omfattas av tillsyn som försäkringsgrupp eller som konglomerat (se författningskommentaren till föreslagna 9 kap. 15 §). Genom nya punkten 4 definieras vad som är ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES. Definitionen genomför artikel 4.15a och 4.17a i kreditinstitutsdirektivet, med samma anpassning som i denna lag föreskrivs för finansiella moderholdingföretag (se artikel 3.2 ändringsdirektivet). Ändringarna i punkterna 7 och 11 är redaktionella ändringar till följd av att blandat finansiellt holdingföretag definieras i nya punkten 3. I punkten 10 görs ett tillägg avseende blandade finansiella holdingföretag. Därmed tydliggörs att ett finansiellt holdingföretag inom EES inte får vara dotterföretag till ett sådant företag (se artikel 3.2 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 4.17 i kreditinstitutsdirektivet). När det nu i punkten 3 införs en definition av blandat finansiellt holdingföretag blir hänvisningen till konglomeratlagen i punkten 11 överflödig. Definitionen av kreditinstitutsdirektivet i punkten 15 har enbart kompletterats för att beakta ändringsdirektivet. Genom ändringen i punkten 17b görs ett tillägg avseende blandade finansiella holdingföretag. Därmed beaktas att grupper med sådana företag i toppen omfattas av grupptillsyn enligt lagen (se artikel 3.1 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 1.2 i kreditinstitutsdirektivet). Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. 1 kap. 4 § Koncerndefinitionen har anpassats för att beakta även blandade finansiella holdingföretag. Ändringen har ingen direkt motsvarighet i ändringsdirektivet, men paragrafen genomför bestämmelser i artikel 4.12 i kreditinstitutsdirektivet som även omfattar blandade finansiella holdingföretag. 4 kap. 8 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar vissa förutsättningar för tillämpning av en internmetod. Den har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.11 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 84 i kreditinstitutsdirektivet. Som en följd av att denna paragraf gäller för blandade finansiella holdingföretag - samtidigt som definitionen av en finansiell företagsgrupp i 9 kap. 1 § ändras (se författningskommentaren till den paragrafen) - kommer även övriga bestämmelser om villkor för internmetoden att gälla på motsvarande sätt som för finansiella holdingföretag. 6 kap. 7 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar vissa förutsättningar för tillämpning av en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker. Den har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Se artikel 3.13 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 105.3 och 105.4 i kreditinstitutsdirektivet. 7 a kap. 4 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar vissa förutsättningar för beräkning av exponeringar mot värdepapperiseringar på gruppnivå. Bestämmelserna har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.14 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 122a.2 i kreditinstitutsdirektivet. 9 kap. 1 och 2 §§ Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragraferna behandlar förutsättningarna för att företagsgrupper ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt lagen. Bestämmelserna har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringarna föranleds av artikel 3.1 och 3.6 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 1.2 och 71.2 i kreditinstitutsdirektivet. 9 kap. 3 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar vilket företag som ska uppfylla de gruppbaserade kraven. Bestämmelserna har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.16 ändringsdirektivet som ändrar artikel 126 kreditinstitutsdirektivet. 9 kap. 6 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar tillämpningen av de gruppbaserade kraven enligt 5 § på en del av en finansiell företagsgrupp. Bestämmelsen har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.7 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 72.2 i kreditinstitutsdirektivet. 9 kap. 7 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen reglerar vilka institut som är skyldiga att offentliggöra information på gruppnivå. Denna information behöver som huvudregel bara offentliggöras av ett institut som inte är undergrupp till någon utländsk finansiell företagsgrupp. Institutet ska alltså inte vara dotterföretag till något utländskt institut hemmahörande inom EES eller till något finansiellt holdingföretag som är etablerat i något annat land inom EES. Om ett sådant moderinstitut inom EES har ett betydande dotterföretag ska dock även dotterföretaget offentliggöra viss information. Bestämmelsen har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.7 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 72.2 i kreditinstitutsdirektivet. 9 kap. 13 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar vissa krav på ledningen i finansiella holdingföretag. Bestämmelserna har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.21 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 135 i kreditinstitutsdirektivet. 9 kap. 15 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Denna nya paragraf innebär att Finansinspektionen, efter samråd med övriga behöriga myndigheter i andra länder får besluta att blandade finansiella holdingföretag som omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och tillsyn av konglomerat respektive extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp i stället - under vissa förutsättningar - ska omfattas av relevanta bestämmelser om konglomerattillsyn eller tillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Ändringarna föranleds av artikel 3.8 i ändringsdirektivet som inför artikel 72a i kreditinstitutsdirektivet. Genomförandet av artikel 72a.2 har anpassats till nuvarande reglering i FRL. Detta till följd av att solvens II-direktivet kommer att genomföras senare (se avsnitt 4.6). Vissa redaktionella anpassningar har gjorts i förhållande till direktivet. Dessa är inte avsedda att innebära några sakliga ändringar. Paragrafen har justerats i enlighet med förslag från Lagrådet. 10 kap. 2 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar tillsynsansvaret för en finansiell företagsgrupp. Den har justerats för att beakta att även blandade finansiella holdingföretag ska omfattas av tillsyn på gruppnivå och jämställas med finansiella holdingföretag. Ändringarna tillgodoser artikel 3.15 och 3.16 i ändringsdirektivet som ändrar artiklarna 125.2, 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet. 10 kap. 3 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen innehåller bestämmelser om överföring av tillsynsansvaret för finansiella företagsgrupper. Andra stycket har justerats för att beakta att även blandade finansiella moderholdingföretag inom EES ska omfattas av tillsyn på gruppnivå och jämställas med finansiella moderholdingföretag inom EES. Denna ändring föranleds av artikel 3.16 i ändringsdirektivet och ändrade artikel 126.3 i kreditinstitutsdirektivet. Tillägget om underrättelse om beslut till Europeiska bankmyndigheten föranleds av ändringen i artikel 126.4 i kreditinstitutsdirektivet. 10 kap. 5 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen innehåller bestämmelser om gemensam ansökan till Finansinspektionen om interna metoder för kapitaltäckningen. Första stycket har justerats för att beakta att även blandade finansiella moderholdingföretag inom EES ska omfattas av tillsyn på gruppnivå och jämställas med finansiella moderholdingföretag inom EES. Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Ändringen föranleds av artikel 3.18 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 129.2 i kreditinstitutsdirektivet. 10 kap. 6 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar, i vilken form och inom vilken tid Finansinspektionen, i de fall inspektionen är samordnande tillsynsmyndighet, ska komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas om den konsoliderade nivån på kapitalbasen för en finansiell företagsgrupp. Första stycket har justerats för att beakta att blandade finansiella moderholdingföretag inom EES ska jämställas med finansiella moderholdingföretag inom EES och ingå i den finansiella företagsgruppen. Paragrafen har justerats i enlighet med förslag från Lagrådet. Ändringen föranleds av artikel 3.18 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet. 10 kap. 6 b § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. I paragrafen behandlas vad som händer om en överenskommelse enligt 6 a § inte träffas inom utsatt tid. I ett sådant fall ska Finansinspektionen fatta ett beslut på gruppnivå. Under vissa i andra stycket preciserade förutsättningar ska inspektionen även fatta ett sådant beslut på individuell nivå eller undergruppsnivå. Andra stycket justeras för att även inrymma dotterföretag till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES. Ändringen genomför artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet (se artikel 3.18 i ändringsdirektivet). 10 kap. 6 d § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen reglerar när ett beslut enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas. Ändringen genomför artikel 129.3 kreditinstitutsdirektivet (se artikel 3.18 i ändringsdirektivet). 10 kap. 7 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen har anpassats så att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag. Ändringen genomför artikel 127.3 i kreditinstitutsdirektivet (se artikel 3.17 i ändringsdirektivet). 10 kap. 12 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar upprättande och ingivande av gruppbaserad redovisning. Bestämmelserna har anpassats så att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag. Ändringen tillgodoser artikel 3.17 i ändringsdirektivet som utvidgar artikel 127.1 i kreditinstitutsdirektivet om lämpliga gruppbaserade sammanställningar som behövs för att även blandade finansiella holdingföretag ska omfattas av grupptillsyn. 11 kap. 1 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Om ett institut som inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 125 och 126 i kreditinstitutsdirektivet och vars moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, ska Finansinspektionen enligt 2 § i vissa fall kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av den andra tillsynsmyndigheten är likvärdig med den tillsyn som föreskrivs i kreditinstitutsdirektivet. Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen besluta att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska tillämpas som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Bestämmelsen har anpassats så att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag. Ändringen genomför artikel 143.1 i kreditinstitutsdirektivet (se artikel 3.25 i ändringsdirektivet). 11 kap. 3 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen innebär bl.a. en möjlighet för Finansinspektionen att meddela föreläggande om att inrätta ett finansiellt holdingföretag inom EES. Bestämmelserna har anpassats så att blandade finansiella holdingföretag jämställs med finansiella holdingföretag. Ändringen föranleds av artikel 3.25 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 143.3 i kreditinstitutsdirektivet. 12 kap. 2 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot blandade finansiella holdingföretags överträdelser av lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant ingripande kan också riktas mot ett blandat finansiellt holdingföretag, när dess ledning inte uppfyller kraven i lagen. Bestämmelserna har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.24 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 142 i kreditinstitutsdirektivet. 12 kap. 4 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen innehåller bestämmelser om förseningsavgifter när upplysningar inte lämnas i tid till Finansinspektionen. Bestämmelserna har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med finansiella holdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen föranleds av artikel 3.24 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 142 i kreditinstitutsdirektivet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Förslaget har behandlats i avsnitt 6.13. De föreslagna bestämmelserna ska träda ikraft den 1 augusti 2013. De nya reglerna ska börja tillämpas på rapporter först vid det därpå följande helårsskiftet. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 8.3 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 1 kap. 12 § Punkten 3 ändras som en följd av att definitionen av blandat finansiellt holdingföretag i 1 kap. 3 § konglomeratlagen flyttas från punkten 3 till 4 i den lagen. 9 kap. 1 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Nya punkten 2b i första stycket innebär att blandade finansiella holdingföretag jämställs med försäkringsholdingföretag i försäkringsgruppssammanhang. Den har justerats i enlighet med förslag från Lagrådet. Ändringen genomför artikel 1 m och artikel 2.2 i försäkringsgruppdirektivet (se artikel 1.1 b och 1.2 i ändringsdirektivet). Den tidigare punkten 2b bildar nya punkten 2c. Ändringen får vidare konsekvenser genom att blandade finansiella holdingföretag, i likhet med försäkringsholdingföretag, kommer att ingå i den gruppbaserade redovisningen för beräkningen av gruppbaserad ekonomisk ställning och gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 5 och 6 §§ FRL. Dessa bygger nämligen på försäkringsgruppsindelningen enligt 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2. Därigenom genomförs ändringarna av artiklarna 3.1 och 10 i försäkringsgruppsdirektivet (se artiklarna 1.4 och 1.6 i ändringsdirektivet) samt ändringarna i bilaga I till försäkringsgruppsdirektivet (se artikel 1.7 i ändringsdirektivet). Bilagan genomförs i övrigt genom ändrade föreskrifter (se 9 kap. 15 § FRL). Dessa ändringar är även en förutsättning för införande av den nya artikel 2 a i försäkringsgruppsdirektivet (se artikel 1.3 i ändringsdirektivet och nu föreslagen 8 a §). Ändringen i kombination med gällande bestämmelser innebär också att det på motsvarande sätt ges möjligheter till undantag från försäkringsgruppstillsyn enligt 9 kap. 7 § FRL när försäkringsgruppen leds av ett blandat finansiellt holdingföretag och omfattas av annan försäkringsgruppstillsyn. Därigenom tillgodoses ändringen i artikel 4.2 i försäkringsgruppsdirektivet (se artikel 1.5 i ändringsdirektivet). Punkten 3 i första stycket ändras med anledning av att blandade finansiella holdingföretag jämställs med försäkringsholdingföretag i försäkringsgruppssammanhang (se nya första stycket 2b). I det sammanhanget införs begreppet försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet för de företag som omfattas av den ändrade bestämmelsen. Detta överensstämmer med hur begreppet används i ändrade artikel 1 j i försäkringsgruppsdirektivet (se artikel 1.1a i ändringsdirektivet). 9 kap. 8 a § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Den nya paragrafen innebär att Finansinspektionen får besluta att blandade finansiella holdingföretag som omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och tillsyn av konglomerat respektive tillsyn av en finansiell företagsgrupp i stället - under vissa förutsättningar - ska omfattas av relevanta bestämmelser om konglomeratstillsyn eller tillsyn enligt kapitaltäckningslagen. Den har justerats i enlighet med förslag från Lagrådet. Paragrafen genomför den nya artikel 2a försäkringsgruppsdirektivet (se artikel 1.3 i ändringsdirektivet). 9 kap. 10 § Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8. Paragrafen behandlar vissa krav på ledningen i försäkringsholdingföretag. Bestämmelsen har anpassats för att beakta att blandade finansiella holdingföretag ska jämställas med försäkringsholdingföretag i gruppsammanhang. Ändringen har ingen motsvarighet i den del av ändringsdirektivet som ändrar i försäkringsgruppsdirektivet (jfr dock artikel 4.19 i ändringsdirektivet som ändrar artikel 257 i solvens II-direktivet). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Förslaget har behandlats i avsnitt 6.13. De föreslagna bestämmelserna ska träda ikraft den 1 augusti 2013. De nya reglerna ska börja tillämpas på rapporter först vid det därpå följande helårsskiftet. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. DIREKTIV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 4 § samt 5 kap. 5 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappers-bolag, fondbolag eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), a) kreditinstitut, värdepappers-bolag, fondbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, 8. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, 9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, 9a. Förvaltare av alternativa investeringsfonder: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder i den mening som avses i artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010. 10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, 10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 12. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, 13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag. 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, även över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn. b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant, 15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, 17. utländskt återförsäkringsföretag: ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, och 18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. 2 kap. 5 § Vid beräkningar enligt 2-4 §§ skall inte företag som avses i 5 kap. 6 § första stycket tas med. Vid beräkningar enligt 2-4 §§ ska företag som avses i 5 kap. 6 § första stycket undantas, om inte företaget har flyttat från ett land inom EES till tredje land för att undvika reglering. Vid de beräkningar som anges i första stycket ska också undantas ägarintressen som ingår i den minsta av bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn och är av avgörande betydelse för om ett finansiellt konglomerat föreligger, men som tillsammans är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 6 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall intäktsstrukturen eller posterna utanför balansräkningen eller båda ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. Vid tillämpning av 2 och 3 §§ ska intäktsstrukturen, posterna utanför balansräkningen eller förvaltade tillgångar användas som enda beräkningsgrund eller i kombination för att ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 3 kap. 4 § Om en grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 2 kap. 4 §, men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § och det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, skall gruppen antingen Om en grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 2 kap. 4 §, men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 §, eller om gruppen når upp till dessa gränsvärden men verksamheten inte är betydande enligt 2 kap. 4 §, och det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, ska gruppen antingen 1. undantas helt från denna lags tillämpning, eller 2. undantas från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7-9 och 11-14 §§. 5 kap. 5 § I andra fall än som avses i 4 § skall Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande metoder som skall användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet: I andra fall än som avses i 4 § ska Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande metoder som ska användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet: 1. sammanläggnings- och avräkningsmetoden, 2. konsolideringsmetoden, 2. konsolideringsmetoden, eller 3. kravavräkningsmetoden (metod 3 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet), eller 4. en kombination av dessa metoder. 3. en kombination av dessa metoder. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser tillämpas på rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 8 §, 6 kap. 7 §, 7 a kap. 4 §, 9 kap. 1-3, 6, 7 och 13 §§, 10 kap. 2, 3, 5, 6 a, 6 b, 6 d, 7 och 12 §§, 11 kap. 1 och 3 §§, 12 kap. 2 och 4 §§ samt rubriken närmast före 9 kap. 13 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 9 kap. 15 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § För sådana förvaltare av alternativa investeringsfonder som inte omfattas av 1 § andra stycket, tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som gäller för ett fondbolag. För företaget tillämpas då kapitalkraven för sådana förvaltare i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 2a. blandat finansiellt holdingföretag: ett företag som avses i 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 2b. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 2c. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och EU nr 1095/2010, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen, 5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och 5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut, 6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 8. finansiellt moderholding-företag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holding-företag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 8. finansiellt moderholding-företag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holding-företag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 8a. förvaltare av alternativa investeringsfonder: en förvaltare av alternativa investeringsfonder i den mening som avses i artikel 4.1 b direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 14. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man, 15. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES och som a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 16. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 17. originator: ett företag som a) självt eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller b) förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värdepapperiserar dem, 18. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering, 19. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår, 20. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och 21. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. 4 § Ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget Ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller 4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget. Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. 4 kap. 8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om Tillstånd för ett institut att använda en internmetod ska ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar sitt riskklassificeringssystem och motiven för dess utformning. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 6 kap. 7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges, om Tillstånd att använda internmätningsmetoden ska ges, om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 1 kap. 6 d och 6 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och 2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 7 a kap. 4 § När ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt holdingföretag inom EES, eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna När ett moderkreditinstitut inom EES, ett finansiellt holdingföretag inom EES, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna 1. har åtagit sig att följa de krav som anges i 5 §, och 2. har lämnat den information som anges i 6 §. 9 kap. 1 § En finansiell företagsgrupp består av 1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, eller 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, eller 4. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. 4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. 2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40, ska bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för 1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen har andra former av kapitalbindningar till, eller 3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över. 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen utövar ett väsentligt inflytande över. Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla för företag som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. 3 § För en finansiell företagsgrupp skall ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut För en finansiell företagsgrupp ska ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svensk blandat finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag. 2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag. Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ska ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, skall det kreditinstitut respektive det värdepappersbolag som har den största balansomslutningen ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls. Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ska det kreditinstitut respektive det värdepappersbolag som har den största balansomslutningen ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls. 6 § Bestämmelserna i 5 § skall tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av 1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta investeringsfonder. 7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moder-holdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moder-holdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moder-holdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som ska offentliggöras enligt denna lag. Ledningen i ett finansiellt holdingföretag Ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag 13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. 15 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med de övriga behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket. 10 kap. 2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om Finansinspektionen ska utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om 1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett institut, 2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 3. det finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag, eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag, med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. 5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. 3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3-5 ska utöva tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska underrättas om sådana överenskommelser. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om sådana överenskommelser. 5 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt första stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för den metod som ansökan avser. När ansökan har getts in till inspektionen gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över institut eller motsvarande utländska företag. 6 a § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter. Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en sådan rapport som avses i första stycket, ska inspektionen försöka komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Överenskommelsen ska grundas på en bedömning av gruppens finansiella situation och riskprofil och den nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § påvar och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå. Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES. Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ. 6 b § Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholding-företag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller under-gruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholding-företag inom EES eller till ett blandat finansiellt moder-holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 6 a §, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånaders-perioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. 6 d § Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantags-fall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran. Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantags-fall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran. 7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: 1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det. 12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48. Ett institut och ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48. Ett holdingföretag med blandad verksamhet ska upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. 11 kap. 1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstituts-direktivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmel-serna hade gällt. Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstituts-direktivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmel-serna hade gällt. 3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. 12 kap. 2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. 4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser tillämpas på rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 8 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 1 § En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsföretag och a) dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsgivare, b) en annan försäkringsgivare med vilken försäkringsföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, 2. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är a) ett försäkringsholdingföretag, eller a) ett försäkringsholdingföretag, b) ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller b) en annan utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES, eller c) en annan utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES, eller 3. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 3. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 (försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet). Bestämmelserna i detta kapitel som gäller intresseföretag ska även gälla företag som inte är dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster. 8 a § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med övriga behöriga myndigheter, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella företaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och om tillsyn av finansiella företagsgrupper, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med den myndighet som ansvarar för tillsyn av den finansiella företagsgruppen, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella företaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sådana beslut som inspektionen fattar enligt första eller andra stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser tillämpas på rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Finansinspektionen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Datainspektionen, Konsumentverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Regelrådet, Näringslivets regelnämnd, Konsumenternas försäkringsbyrå, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Sveriges advokatsamfund, Svensk Försäkring, Svenska Aktuarieföreningen, AFA försäkring, Försäkringsjuridiska föreningen, Utländska försäkringsbolags förening, Svenska försäkringsförmedlares förening, Dina Försäkringar Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sparbankernas riksförbund, Finansbolagens förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Fondbolagens förening, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Riskkapitalföreningen. Parallelluppställning - Förteckning över bestämmelser som genomför ändringsdirektivet i svensk rätt Förkortningar Ändringsdirektivet - direktiv 2011/89/EU Försäkringsgruppsdirektivet - direktiv 98/78/EG Konglomeratdirektivet - direktiv 2002/87EG Kreditinstitutsdirektivet - direktiv 2006/48/EG FRL - försäkringsrörelselagen (2010:2043) LFK - lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat LIF - lagen (2004:46) om investeringsfonder KapL - lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar OSL - offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Ändringsdirektivet Försäkringsgruppsdirektivet Genomförande Artikel 1.1 Artikel 1 9 kap. 1 § FRL Artikel 1.2 Artikel 2.2 9 kap. 1 § FRL (5 och 6 §§) Artikel 1.3 Artikel 2 a 9 kap. 1 och 8 a §§ FRL (5 och 6 §§) Artikel 1.4 Artikel 3.1 9 kap. 1 § FRL (5 och 6 §§) Artikel 1.5 Artikel 4.2 9 kap. 1, 6 och 7 §§ FRL Artikel 1.6 Artikel 10 9 kap. 1 § FRL (5 och 6 §§) Artikel 1.7 Bilaga I och II 9 kap. 1 § FRL (genomförs i övrigt inte i lag) Ändringsdirektivet Konglomeratdirektivet Genomförande Artikel 2.1 Artikel 1 Genomförd (jfr 1 kap. 1 § LFK och den lagen i övrigt) Artikel 2.1 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 13 LFK) Artikel 2.2 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 9 LFK) Artikel 2.3 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 18 LFK) Artikel 2.4 1 kap. 3 § 14 LFK) Artikel 2.5 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 8 LFK) Artikel 2.5 a 1 kap. 3 § 1 LFK Artikel 2.6 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 17 LFK som enl. förslaget upphävs jfr ändringarna i punkterna 7b och 14b samma lagrum - direktiv 2009/138/EG genomförs inte nu) Artikel 2.7 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 17 LFK) Artikel 2.8 1 kap. 3 § 7 LFK Artikel 2.9 Genomförd (jfr 1 kap. 4 och 6 §§ LFK) Artikel 2.10 Genomförd (jfr 1 kap. 4 och 6 §§ LFK) Artikel 2.11 Genomförd (jfr 1 kap. 5 och 6 §§ LFK) Artikel 12 Genomförd (jfr 1 kap. 7 § LFK) Artikel 2.12a och 13 Genomförd (jfr 1 kap. 8 § LFK) Artikel 2.14 Genomförd (jfr 2 kap. 1 § LFK) Artikel 2.15 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 4 LFK) Artikel 2.16 Genomförd (jfr 1 kap. 3 § 3 LFK) Artikel 2.17 1 kap. 3 § 15 LFK Artikel 2.18 Genomförd (jfr 5 kap. 9 § andra stycket LFK) Artikel 2.19 Genomförd (jfr 5 kap. 7 § LFK - nytt andra stycke i artikeln genomförs inte i lag) Artikel 2.2 Artikel 3.1 Genomförd (jfr 2 kap. 2 § LFK) Artikel 3.2, 1 och 2 st. Genomförd (jfr 2 kap. 3 § LFK) Artikel 3.2, 3 och 4 st. Se genomförande av artikel 30 och artikel 30 a Artikel 3.3 Genomförd (jfr 2 kap. 4 §, 3 kap. 4 § och 6 kap. 2 § LFK) Artikel 3.3 a 3 kap. 4 § LFK Artikel 3.4 a) och c) 2 kap. 5 § LFK Artikel 3.5 2 kap. 6 § LFK Artikel 3.8 Genomförs ej Artikel 3.9 Genomförs ej Artikel 2.3 Artikel 4.1 Genomförd (jfr 6 kap. 5 § LFK) Artikel 4.2 Genomförd (jfr 4 kap. 5 § LFK) Artikel 4.3 Genomförs ej Artikel 2.4 Artikel 5.2 b, 3 och 4 Genomförd (jfr 3 kap. 1-3 §§ LFK) Artikel 2.5 Artikel 6.3 Genomförd (jfr 9 kap. 1 § 3 LFK + föreskrifter) Artikel 6.4 5 kap. 5 § LFK (genomförd, jfr 5 kap. 3 § och 9 kap. 1 § 3 LFK + föreskrifter) Artikel 2.6 Artikel 7.3 Genomförs ej Artikel 7.5 Genomförs ej Artikel 2.7 Artikel 8.3 Genomförs ej Artikel 8.5 Genomförs ej Artikel 2.8 Artikel 9.4 Genomförd (jfr 5 kap. 14 § och 9 kap. 1 § LFK + föreskrifter) Artikel 9.6 Genomförs ej Artikel 2.9 Artikel 9 b Genomförd (jfr 6 kap. 5 § LFK) Artikel 2.10 Artikel 10.2 b Genomförd (jfr 4 kap. 2 § LFK) + 1 kap. 3 § 11 Artikel 2.11 Artikel 11.3 Genomförd (jfr 6 kap. 5 § LFK) Artikel 11.4 Genomförd (jfr 6 kap. 5 § LFK) Artikel 2.12 Artikel 12.1 Genomförd (jfr 6 kap. 5 § LFK) Artikel 2.13 Artikel 12 a Genomförd (jfr 6 kap. 5 § LFK) Artikel 2.14 Artikel 12 b Genomförs ej Artikel 2.15 Artikel 18.3 Genomförd (jfr 8 kap. LFK) Artikel 2.16 Artikel 19 Genomförs ej Artikel 2.17 Kapitel III, ny rubrik Genomförs ej Artikel 2.18 Artikel 20 Genomförs ej Artikel 2.19 Artikel 21 Genomförs ej Artikel 2.20 Artikel 21 a Genomförs ej Artikel 2.21 Artikel 21 b och c Genomförs ej Artikel 2.22 Artikel 30 Genomförd (jfr 2 kap. 10 a § LIF och 1 kap. 3 § 7, 8 och 11 samt 2 kap. 1 § LFK) Artikel 2.23 Artikel 30 a 1 kap. 1 a § KapL och 1 kap. 3 § 7, 1 och 11 samt 2 kap. 1 § LFK Artikel 2.24 Ändring i Bilaga I Ändrade föreskrifter (jfr 5 kap. 3-5 §§, 9 kap. 1 § 3 LFK + föreskrifter) Ändringsdirektivet Kreditinstitutsdirektivet Genomförande Artikel 3.1 Artikel 1.2 9 kap. 1 och 2 §§ samt 10 kap. 2 § KapL Artikel 3.2 Artikel 4.14 Definieras inte (begreppet används inte). Se exempelvis i stället 9 kap. 3 § KapL Artikel 4.15 Definieras inte (begreppet används inte). Se exempelvis i stället 9 kap. 3 § KapL Artikel 4.15 a Definieras inte (begreppet används inte). Se exempelvis i stället 9 kap. 3 § KapL Artikel 4.16 1 kap. 3 § 17 KapL Artikel 4.17 1 kap. 3 § 10 KapL Artikel 4.17 a 1 kap. 3 § 4 KapL Artikel 4.19 a 1 kap. 3 § 3 KapL Artikel 4.48 Definieras inte - se 10 kap. KapL Artikel 3.3 Artikel 14 Genomförd (jfr 10 kap. 9 § KapL) Artikel 3.4 Artikel 39 Genomförs ej Artikel 3.5 Artikel 69.2 Möjligheten enligt artikeln har inte utnyttjats Artikel 3.6 Artikel 71.2 9 kap. 1-3 §§ KapL Artikel 3.7 Artikel 72.2 9 kap. 7 § KapL Artikel 3.8 Artikel 72 a 9 kap. 15 § KapL (punkt 3 genomförs ej när det gäller riktlinjer) Artikel 3.9 Artikel 73.2 9 kap. 6 § KapL Artikel 3.10 Artikel 80.7 a Genomförs inte i lag (föreskrifter) Artikel 3.11 Artikel 84.2 4 kap. 8 § KapL Artikel 84.6 Genomförd (jfr 10 kap. 9 § KapL) Artikel 3.12 Artikel 89.1 Genomförs inte i lag (föreskrifter) Artikel 3.13 Artikel 105.3 Genomför (jfr 10 kap. 9 § KapL) Artikel 105.4 6 kap. 7 § andra stycket KapL Artikel 3.14 Artikel 122a.2 7 a kap. 4 § KapL Artikel 3.15 Artikel 125.2 10 kap. 2 § KapL Artikel 3.16 Artikel 126 9 kap. 3 § KapL samt 10 kap. 2-4 §§ KapL Artikel 3.17 Artikel 127.1 10 kap. 12 § KapL Artikel 127.3 10 kap. 7 § KapL Artikel 3.18 Artikel 129.1 Genomförd (jfr 10 kap. 9 och 9 a §§ KapL Artikel 129.2 10 kap. 5 och 6 §§ KapL Artikel 129.3 10 kap. 6 a, 6 b och 6 d §§ KapL Artikel 3.19 Artikel 131a.2 Genomförd (se 10 kap. 9 § KapL Artikel 3.20 Artikel 132.1 Genomförd (se 10 kap. 9 § KapL Artikel 3.21 Artikel 135 9 kap. 13 § KapL Artikel 3.22 Artikel 139.3 Genomförd (10 kap. 9 § KapL och 8 kap. 3 § 2 samt 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 3.23 Artikel 140.1 Genomförd (10 kap. 9 § KapL och 8 kap. 3 § 2 samt 30 kap. 4 och 7 §§ OSL) Artikel 140.3 Genomförs inte i lag Artikel 3.24 Artikel 141 Genomförd (jfr 10 kap. 10 § KapL) Artikel 142 12 kap. 2-4 §§ Artikel 3.25 Artikel 143.1 11 kap. 1 § KapL Artikel 143.3 11 kap. 3 § KapL Artikel 3.26 Artikel 146 a Genomförs inte i lag Artikel 3.27 Ändring i Bilaga X Genomförs inte i lag Lagrådsremissens lagförslag Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 4 § samt 5 kap. 5 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremissen om förvaltare av alternativa investeringsfonder Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § I denna lag betyder 1. AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, eller fondbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 6. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappers-bolag, fondbolag eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag, utländska återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a) kreditinstitut, värdepappers-bolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag och försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och c) blandade finansiella holdingföretag, 7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 8. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett utländskt direktförsäkringsföretag, ett utländskt återförsäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsbolag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, 10. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, 10. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, 11. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare, 11. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 12. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 13. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag, 14. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, 14. reglerat företag: a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag. 15. relevant behörig myndighet: a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn, b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant, 15. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat, 16. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, 17. utländskt återförsäkrings- företag: ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag, och 17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och 18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 5 § Vid beräkningar enligt 2-4 §§ skall inte företag som avses i 5 kap. 6 § första stycket tas med. Vid beräkningar enligt 2-4 §§ ska företag som avses i 5 kap. 6 § första stycket undantas, om inte företaget har flyttat från ett land inom EES till ett tredjeland för att undvika reglering. Vid beräkningarna ska också sådana ägarintressen undantas som ingår i den minsta av bank- och värdepapperssektorn eller försäkringssektorn och är av avgörande betydelse för om det är ett finansiellt konglomerat, men som tillsammans är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 6 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall intäktsstrukturen eller posterna utanför balansräkningen eller båda ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. Vid tillämpning av 2 och 3 §§ ska intäktsstrukturen, posterna utanför balansräkningen eller förvaltade tillgångar användas som enda beräkningsgrund eller i kombination för att ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat. 3 kap. 4 § Om en grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § och det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, skall gruppen antingen 1. undantas helt från denna lags tillämpning, eller 2. undantas från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7-9 och 11-14 §§. Under de förutsättningar som anges i andra stycket ska en grupp som har verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn undantas 1. helt från denna lags tillämpning, eller 2. från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7-9 och 11-14 §§. En sådan grupp ska undantas, om 1. gruppen når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § men har en verksamhet som inte är betydande enligt 2 kap. 4 §, eller har en verksamhet som är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 §, och 2. det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 5 kap. 5 § I andra fall än som avses i 4 § skall Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande metoder som skall användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet: I andra fall än som avses i 4 § ska Finansinspektionen, efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande metoder som ska användas för beräkning av kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet: 1. sammanläggnings- och avräkningsmetoden, 2. konsolideringsmetoden, 2. konsolideringsmetoden, eller 3. kravavräkningsmetoden (metod 3 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet), eller 4. en kombination av dessa metoder. 3. en kombination av dessa metoder. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 8 §, 6 kap. 7 §, 7 a kap. 4 §, 9 kap. 1-3, 6, 7 och 13 §§, 10 kap. 2, 3, 5, 6 a, 6 b, 6 d, 7 och 12 §§, 11 kap. 1 och 3 §§, 12 kap. 2 och 4 §§ samt rubriken närmast före 9 kap. 13 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 9 kap. 15 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § För AIF-förvaltare tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som gäller för ett värdepappersbolag. För sådana förvaltare tillämpas då kapitalkraven i 7 kap. lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 3 § I denna lag betyder 1. AIF-förvaltare: en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 4. blandat finansiellt holdingföretag: ett företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 5. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 6. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen, 7. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen, 5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och 8. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut, 6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att 9. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 10. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 8. finansiellt moderholding-företag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holding-företag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 11. finansiellt moderholding-företag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holding-företag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 12. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 13. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 14. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 15. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 16. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 14. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man, 17. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man, 15. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES och som 18. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES och som a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 16. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 19. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 17. originator: ett företag som 20. originator: ett företag som a) självt eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller b) förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värdepapperiserar dem, 18. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering, 21. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering, 19. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: 22. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår, 20. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och 23. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och 21. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. 24. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. 4 § Ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget Ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller 4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget. Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. 4 kap. 8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om Tillstånd för ett institut att använda en internmetod ska ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar sitt riskklassificeringssystem och motiven för dess utformning. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 6 kap. 7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges, om Tillstånd att använda internmätningsmetoden ska ges, om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. 7 a kap. 4 § När ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt holdingföretag inom EES, eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna När ett moderkreditinstitut inom EES, ett finansiellt holdingföretag inom EES, ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna 1. har åtagit sig att följa de krav som anges i 5 §, och 2. har lämnat den information som anges i 6 §. 9 kap. 1 § En finansiell företagsgrupp består av 1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller 4. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. 4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. 2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40, ska bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för 1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen har andra former av kapitalbindningar till, eller 3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över. 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen utövar ett väsentligt inflytande över. Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla för företag som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. 3 § För en finansiell företagsgrupp skall ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut För en finansiell företagsgrupp ska ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag. 2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag. Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Om ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ska ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Lydelse enligt lagrådsremissen om förvaltare av alternativa investeringsfonder Föreslagen lydelse 6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av 1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta värdepappersfonder. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moder-holdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moder-holdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moder-holdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som ska offentliggöras enligt denna lag. Ledningen i ett finansiellt holdingföretag Ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag 13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. 15 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med de övriga behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkringsföretag, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket. 10 kap. 2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om Finansinspektionen ska utöva tillsyn över en finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om 1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett institut, 2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag, 3. det finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag, 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag, eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag, med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller 5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. 5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag, som inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES. 3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3-5 ska utöva tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska underrättas om sådana överenskommelser. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om sådana överenskommelser. 5 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, får moderföretagen och dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos inspektionen om att använda metoden med interna modeller, internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp enligt en offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt första stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för den metod som ansökan avser. När ansökan har getts in till inspektionen gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över institut eller motsvarande utländska företag. 6 a § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter. När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter. Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en sådan rapport som avses i första stycket, ska inspektionen försöka komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Överenskommelsen ska grundas på en bedömning av gruppens finansiella situation och riskprofil och den nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § på var och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå. Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES. Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ. 6 b § Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholding-företag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller under-gruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholding-företag inom EES eller till ett blandat finansiellt moder-holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 6 a §, har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. 6 d § Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantags-fall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran. Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantags-fall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran. 7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: 1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, och 3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det. 12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48. Ett sådant institut, finansiellt holdingföretag och blandat finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48. Ett holdingföretag med blandad verksamhet ska upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. 11 kap. 1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstituts-direktivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmel-serna hade gällt. Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstituts-direktivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmel-serna hade gällt. 3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. 12 kap. 2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. 4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 1 kap. 12 § och 9 kap. 1 och 10 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 9 kap. 8 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, 2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 3. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller utländska försäkringsgivare, och 3. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvud-sakligen är försäkringsföretag eller utländska försäkringsgivare, och 4. specialföretag: ett utländskt företag som, utan att vara försäkringsgivare, övertar risker från ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande. 9 kap. 1 § En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsföretag och a) dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsgivare, b) en annan försäkringsgivare med vilken försäkringsföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, 2. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är a) ett försäkringsholdingföretag, eller a) ett försäkringsholdingföretag, b) ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller b) en annan utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES, eller c) en annan utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES, eller 3. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 3. ett försäkringsföretag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 (försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet). Bestämmelserna i detta kapitel som gäller intresseföretag ska även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster. 8 a § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med övriga behöriga myndigheter, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och om tillsyn av finansiella företagsgrupper, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finansinspektionen, efter samråd med den myndighet som ansvarar för tillsyn av den finansiella företagsgruppen, medge undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sådana beslut som inspektionen fattar enligt första eller andra stycket. Ledningen i ett försäkringsholdingföretag Ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag 10 § Den som ingår i ledningen för ett försäkringsholdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Den som ingår i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Lagrådets yttrande LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-04-30 Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Annika Brickman. Nya regler för finansiella konglomerat och grupper Enligt en lagrådsremiss den 11 april 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 2. lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 3. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Jonas Olsson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Allmänt Vissa av förslagen i remissen har samband med den lagrådsremiss om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har behandlats av Lagrådet i en annan sammansättning samtidigt som denna remiss. Formellt har detta bl.a. kommit till utryck genom att det i denna remiss lämnas förslag till ändringar i förhållande till förslagen i den andra lagrådsremissen. Det bör därför framhållas att yttrandet i detta ärende beslutats först efter det att yttrande beslutats i det andra ärendet. Förslagen i remissen avser bl.a. ändringar och tillägg i definitionerna i berörda lagar. I allmänhet definieras de termer och uttryck som återkommer i de olika lagarna på samma sätt. Lagrådet har emellertid noterat att det i vissa fall förekommer smärre avvikelser. Som exempel kan nämnas att s.k. AIF-förvaltare, som enligt förslaget ska definieras i såväl den särskilda tillsynslagen som i kapital-täckningslagen (se härom vidare under 1 kap. 3 § i den senare lagen), enligt ett av förslagen ska omfattas av termen institut men anses falla utanför enligt ett annat. Vid föredragningen har detta motiverats med att avsikten i det senare fallet är att endast delar av den i lagen upptagna regleringen av institut ska gälla för AIF-förvaltare. Lagrådet är medvetet om att det kan vara svårt att upprätthålla en helt enhetlig terminologi mellan olika lagstiftningar. När det, som i det nu aktuella fallet, är fråga om lagstiftning som har ett betydande systematiskt och sakligt samband talar emellertid enligt Lagrådet starka skäl för att så långt som möjligt upprätthålla en enhetlig terminologi. I den mån som det enligt någon lagstiftning finns anledning till särbehandling i något hänseende som ryms under en term av detta slag bör det primärt ske genom den materiella regleringen och inte genom skiftande definitioner. Inom ramen för den nu aktuella lagrådsgranskningen har det emellertid inte varit möjligt att vare sig mer generellt eller när det gäller det här nämnda exemplet göra någon närmare prövning av förutsättningarna för en enhetlig terminologi. Lagrådet vill därför inte heller på den grunden motsätta sig att förslagen i den utformning som de givits i remissen läggs till grund för lagstiftning. Lagrådet återkommer emellertid nedan till några av de förslag som gäller användningen av termer och uttryck. Förslaget till lag om ändring i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 1 kap. 3 § I paragrafen lämnas definitioner av termer som används i lagen. Ett av förslagen är att definitionen i punkt 15 a) av relevant behörig myndighet ska kompletteras med orden "särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn". Förslaget motiveras med att en liknande ändring gjorts i direktivet (som dock, i motsats till den svenska lagtexten, avser myndigheter i pluralis). Enligt vad som sägs i remissen (avsnitt 6.9) innebär emellertid det föreslagna tillägget inte någon ändring i sak utan endast en betoning av "vikten av att det utförs en effektiv tillsyn över företag som är överordnade moderföretaget i respektive sektor". När det gäller förslagets betydelse i sak har Lagrådet inte underlag för att göra någon annan bedömning än den som är gjord i remissen. Om avsikten med tillägget och dess betydelse endast är den som anges i allmänmotiveringen är det dock uppenbart att tillägget inte hör hemma i en definition utan i ett sådant sammanhang endast är ägnad att förvirra. Fråga skulle vara om en materiell regel som i så fall borde tas upp i ett annat sammanhang. 3 kap. 4 § I paragrafen finns bestämmelser om undantag helt eller delvis från konglomeratstillsyn för en företagsgrupp som antingen inte når upp till de föreskrivna gränsvärdena eller inte har en verksamhet som anses betydande i lagens mening och det dessutom inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av tillsynen. Enligt den föreslagna lydelsen "ska" undantag göras under de angivna förutsättningarna. Enligt Lagrådets mening bör ordet "ska" inte användas när det som här inte endast gäller att konstatera vissa fakta utan även att göra en individuell lämplighetsprövning. Vad som anförts i det tidigare lagstiftningsärendet (prop. 2005/06:45) föranleder inte någon annan bedömning. Lagrådet erinrar dessutom om att det aktuella direktivet använder det i sammanhanget betydligt mer adekvata uttrycket "får" (ändringsdirektivet artikel 2.2a). Lagrådet anser att man bör välja samma uttryckssätt i den svenska författningstexten. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Enligt förslaget ska de ändrade bestämmelserna träda i kraft så snart som möjligt, vilket har bedömts vara den 1 augusti 2013. Äldre bestämmelser ska emellertid fortfarande gälla för rapporter som avser tiden före den 1 januari 2014. Syftet med övergångsbestämmelsen är att företag som ska avge gruppbaserade redovisningar eller gruppsammanställningar för perioder under 2013 inte ska behöva upprätta dessa enligt olika regler beroende på om de avser tid före eller efter den 1 augusti. Det bör emellertid tydligt framgå av övergångsbestämmelsen att den tar sikte på rapporteringsskyldigheten. Förslaget till lag om ändring i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar 1 kap. 1 a § Enligt förslaget ska det under rubriken lagens tillämpningsområde införas en ny paragraf om att vissa bestämmelser i lagen (och i viss annan lagstiftning) ska tillämpas för AIF-förvaltare. Utrycket AIF-förvaltare ska enligt förslaget definieras i 1 kap. 3 §. Uttrycket återkommer inte på något ytterligare ställe i lagtexten. Enligt Lagrådet bör definitioner i en lag i de fall som det finns behov av sådana om möjligt stå före de bestämmelser i vilka de definierade termerna används. Att så inte skett i detta fall har vid föredragningen motiverats med att den föreslagna bestämmelsen avser lagens tillämpningsområde. Lagrådet har förståelse för den synpunkten men vill framhålla att det finns en rad andra lagtekniska lösningar genom vilka det eftersträvade resultatet kan uppnås utan att behöva tillgripa en efterföljande definition. En möjlighet, som också skulle tillgodose det inledningsvis berörda intresset av enhetlig terminologi i olika lagar som har samband med varandra, är att, liksom i den särskilda tillsynslagen, nämna AIF-förvaltare i definitionerna av kreditinstitut och institut (vilket skulle innebära att bestämmelsen om lagens tillämpningsområde i 1 kap. 1 § i gällande lydelse blev rättvisande) och därefter genom materiell reglering göra undantag för de regler i lagen som inte ska tillämpas för AIF-förvaltare. En sådan lösning kräver emellertid närmare överväganden. En lösning som ligger närmare till hands är därför att inte ha någon särskild definitionsbestämmelse för AIF-förvaltare utan att ta in den föreslagna definitionen i den bestämmelse som anger vad som ska gälla för sådana förvaltare. Enligt förslaget ska de bestämmelser i 9 och 10 kap. tillämpas som gäller för värdepappersbolag. Termen värdepappersbolag används varken i 9 eller 10 kap. Däremot finns det åtskilliga bestämmelser som gäller för institut. Att det i själva verket är dessa bestämmelser som åsyftas synes framgå av att definitionen av institut omfattar värdepappersbolag. För det fall att den föreslagna paragrafen inte anses kunna placeras efter definitionsbestämmelserna föreslår Lagrådet, med beaktande även av vad som anförs under 1 kap. 3 §, att den ges exempelvis följande utformning: De bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap som gäller för institut tillämpas också för en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Vid den tillämpningen gäller dock kapitalkraven i 7 kap. i den nämnda lagen. 1 kap 3 § I en ny punkt 1 definieras AIF-förvaltare. Definitionen överens-stämmer med motsvarande definition i den särskilda tillsynslagen utom så till vida att någon sådan begränsning till svenska förvaltare som görs enligt den definitionen inte finns upptagen här. Enligt vad som framkommit vid föredragningen bör dock även denna definition begränsas till svenska förvaltare. Av vad som anförts under 1 kap. 1 a § framgår att Lagrådet för det fall att den paragrafen inte flyttas förordar att definitionen av AIF-förvaltare får utgå och i stället inarbetas i den paragrafen. I en ny punkt 4 definieras blandat finansiellt holdingföretag genom en hänvisning till definitionen i den särskilda tillsynslagen. Någon annan sådan hänvisningsdefinition finns inte i paragrafen. Lagrådet förordar att hänvisningen byts ut mot den text som finns i den bestämmelse som det hänvisas till. 9 kap. 15 § Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen får medge undantag från bestämmelser i övriga paragrafer i kapitlet om vissa villkor är uppfyllda. Ett sådant undantag förutsätter, enligt första stycket, att Finansinspektionen har samrått med "övriga behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av dotterföretag". Enligt andra stycket ska samråd äga rum med "myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkringsföretag". Paragrafen har utformats efter ordalydelsen i kreditinstitutsdirektivet (2006/48/EG) och försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG). Direktivet kan enligt Lagrådets mening inte förstås så att det i varje enskilt fall skulle krävas samråd med samtliga behöriga myndigheter eller myndigheter med ansvar för tillsynen av försäkringsföretag. Den rimliga tolkningen av direktiven i dessa delar är att Finansinspektionen ska samråda med just de myndigheter som ansvarar för tillsynen av de dotterföretag respektive försäkringsföretag som ingår i den aktuella företagsgruppen. Detta bör framgå av bestämmelsen, lämpligen genom en hänvisning till "övriga berörda behöriga myndigheter" i första och "berörda myndigheter" i andra stycket. Liknande bestämmelser finns på åtskilliga ställen i lagen, se t.ex. 10 kap. 2-4 §§. 10 kap. 5 och 6 a §§ Lagrådet ifrågasätter om inte de föreslagna tilläggen om "ett blandat finansiellt holdingföretag" rätteligen bör avse "ett blandat finansiellt moderholdingföretag". Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Lagrådet hänvisar till vad som anförts ovan under förslaget till lag om ändring i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 9 kap. 1 § I första stycket 2 förslås en ny punkt b i vilken det beträffande blandat finansiellt holdingföretag hänvisas till definitionen i den särskilda tillsynslagen. Även i detta fall bör det övervägas om inte hänvisningen bör bytas ut mot den text som finns i den bestämmelse som det hänvisas till. 9 kap 8 a § Lagrådet anser, av samma skäl som i fråga om 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen, att det bör framgå av paragrafen att Finansinspektionen får medge undantag från kapitlet efter samråd med "berörda behöriga myndigheter". Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Lagrådet hänvisar till vad som anförts ovan under förslaget till lag om ändring i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 maj 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Erlandsson, Hägglund, Billström, Adelsohn Liljeroth, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Enström, Arnholm Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar proposition Nya regler för finansiella konglomerat och grupper Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat 32011L0089 Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar 32011L0089 Försäkringsrörelselag (2010:2043) 32011L0089 Prop. 2012/13:160 Prop. 2012/13:160 106 105 1 Prop. 2012/13:160 Bilaga 1 Prop. 2012/13:160 Bilaga 1 Prop. 2012/13:160 Bilaga 2 Prop. 2012/13:160 Bilaga 2 126 127 1 Prop. 2012/13:160 Bilaga 2 Prop. 2012/13:160 Bilaga 2 162 163 1 Prop. 2012/13:160 Bilaga 3 Prop. 2012/13:160 Bilaga 4 Prop. 2012/13:160 Bilaga 4 Prop. 2012/13:160 Bilaga 5 Prop. 2012/13:160 Bilaga 5 Prop. 2012/13:160 Bilaga 6 Prop. 2012/13:160 Bilaga 6 Prop. 2012/13:160 Prop. 2012/13:160 174 1 1