Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2012/13:174 Ändringar i växtskyddslagen Prop. 2012/13:174 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 juni 2013 Fredrik Reinfeldt Eskil Erlandsson (Landsbygdsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att det i växtskyddslagen (1972:318) ska införas nya bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Således föreslås bemyndigande att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om åtgärder för att kartlägga, fastställa frihet från samt kontrollera spridning av nya och sedan tidigare inte reglerade växtskadegörare. Bemyndigandet möjliggör ett förbättrat genomförande av rådets direktiv om skyddsåtgärder mot att växtskadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen. Vidare föreslås bemyndigande att meddela föreskrifter om egenkontroll för företag vars verksamhet är sådan att den kan innebära en växtskyddsrisk samt att i det enskilda fallet få besluta om att avlägsna eller ogiltigförklara ett sundhetsintyg för växter eller växtprodukter om det finns brister i det. Det föreslås bemyndigande att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning, behandling eller förstöring av växter eller växtprodukter om det finns brister i eller saknas sundhetsintyg för dem. Dessa bemyndiganden ger möjlighet till ett förbättrat genomförande av de regler som följer av internationella åtaganden genom FAO:s internationella norm för växtskyddsåtgärder nr 15 (ISPM 15). Överträdelser av föreskrifter som meddelats med stöd av föreslagna bemyndiganden straffbeläggs, med undantag av bemyndigandet att meddela föreskrifter om egenkontroll. Straffskalan ska vara böter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318) 4 3 Ärendet och dess beredning 10 4 Gällande rätt 10 4.1 EU-rätt 10 4.2 Andra internationella åtaganden 12 4.3 Svensk rätt 13 5 Överväganden och förslag 14 5.1 Definitionen av växtprodukt och ISPM 15 14 5.2 Åtgärder mot växtskadegörare 15 5.3 Sundhetsintyg 17 5.4 Egenkontroll 23 5.5 Straffbestämmelser 25 6 Konsekvenser av regeringens förslag 28 6.1 Definitionen av växtprodukt (avsnitt 4.1) 29 6.2 Åtgärder mot växtskadegörare (avsnitt 4.2) 29 6.3 Sundhetsintyg (avsnitt 4.3) 29 6.4 Egenkontroll (avsnitt 4.4) 31 6.5 Straffbestämmelser (avsnitt 4.5) 34 7 Författningskommentar 34 Bilaga 1 Rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen 38 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Ändringar i växtskyddslagen (Ds 2012:38) 60 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 62 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 68 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 69 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 75 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 2013 77 Rättsdatablad 78 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318). 2 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318) Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318) dels att rubriken närmast före 3 § ska utgå, dels att 1, 3, 5, 5 a, 7, 7 a, 10 och 11 §§ samt rubriken närmast före 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen närmast före 4 § ska införas en ny rubrik som ska lyda "Anmälningsplikt", dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 b §, samt närmast före 5 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser Tillämpningsområde 1 § I denna lag förstås med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som har 1. karaktär av en råvara, eller 2. genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt. I denna lag avses med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som 1. har karaktär av en råvara, eller 2. har genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt. Vad som avses med växt enligt lagen anges närmare i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som avses med växt och växtprodukt enligt lagen. 3 § Bekämpning enligt denna lag får ske i fråga om växtskadegörare vilka anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare som allvarligt kan skada växtodling, skog, annan mark eller lager av växter eller växtprodukter. Om det finns synnerliga skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer meddela beslut som avses i 5 § utan hinder av första stycket. Sådant beslut får gälla högst tre månader. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka växtskadegörare som åtgärder enligt 5 och 5 a §§ får vidtas mot. Sådana föreskrifter får meddelas endast när det gäller växtskadegörare som allvarligt kan skada växter, växtprodukter, växtodlingar, skogar eller annan mark. Beträffande andra växtskadegörare än sådana som avses i första stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller beslut som avses i 5 och 5 a §§, om det finns särskilda skäl. Sådana föreskrifter och beslut som avses i 5 § ska vara tidsbegränsade. Åtgärder 5 § För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, som omfattas av föreskrift enligt 3 § första stycket, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga åtgärd för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten, 2. förordna om smittrening av lokal, redskap, transportmedel eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare, 3. förordna om smittrening eller förstöring av växt eller växtprodukt eller förpackning till växt eller växtprodukt eller om begränsning i rätten att använda växt eller växtprodukt eller sådan förpackning, 4. förbjuda sådd eller plantering av växt, 5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt, 6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande, innehav eller annan hantering av växt, växtprodukt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare, 7. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad. För att bekämpa och hindra spridning av sådana växtskadegörare som avses i 3 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidta åtgärder för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten, 2. besluta om smittrening av lokaler, redskap, transportmedel eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare, 3. besluta om smittrening eller förstöring av växter eller växtprodukter eller förpackningar till växter eller växtprodukter eller om begränsning i rätten att använda växter eller växtprodukter eller sådana förpackningar, 4. förbjuda sådd eller plantering av växter, 5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växter, 6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande, innehav eller annan hantering av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare, 7. vidta eller föreskriva andra nödvändiga åtgärder i fråga om enskildas egendom. Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 7 får verkställas genom myndighets försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att i samband med införsel av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare besluta om sådana åtgärder som avses i första stycket 1-3. Sådan överlåtelse får även avse beslut om förbud eller villkor för införsel av eller bortförande av växt, växtprodukt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare i enlighet med vad som anges i första stycket 6. Åtgärder som avses i första stycket 2, 3 eller 7 får verkställas genom en myndighets försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att i samband med införsel av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare besluta om sådana åtgärder som avses i första stycket 1-3. Överlåtelsen får även avse beslut om förbud eller villkor för införsel av eller bortförande av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare i enlighet med första stycket 6. 5 a § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare enligt 3 § första stycket får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av sådana växtskadegörare som avses i 3 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. meddela föreskrifter om att den som odlar växter eller handlar med växter eller växtprodukter skall anmäla verksamheten till viss myndighet och föra anteckningar om verksamheten, 1. meddela föreskrifter om att den som odlar växter eller handlar med växter eller växtprodukter ska anmäla verksamheten till en viss myndighet och föra anteckningar om verksamheten, 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning av växt, växtprodukt, jord eller annat odlingssubstrat, mark, lokal, transportmedel, förpackning, redskap eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare. 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning av växter, växtprodukter, jord eller annat odlingssubstrat, mark, lokaler, transportmedel, förpackningar, redskap eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare samt om undersökning av sundhetsintyg. Åtgärd som avses i första stycket 2 kan verkställas genom myndighets försorg. Åtgärder som avses i första stycket 2 får verkställas genom en myndighets försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person överlåta att i enskilda fall besluta om provtagning eller undersökning enligt första stycket 2. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll. 7 § Underlåter någon att fullgöra skyldighet som ålagts honom med stöd av 5 §, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Om någon inte fullgör en skyldighet som han eller hon har förelagts att utföra av en myndighet med stöd av 5 eller 7 a § andra stycket, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på hans eller hennes bekostnad. 7 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även 1. i det enskilda fallet besluta om att avlägsna eller ogiltigförklara ett sundhetsintyg om det finns brister i intyget, och 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder när det gäller växter, växtprodukter eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare om det finns brister i eller saknas ett sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid handel med växter eller växtprodukter eller vid utförsel av växter eller växtprodukter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid förflyttning inom Europeiska unionen och export av växter eller växtprodukter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för ett överlämnande som avses i tredje stycket. 10 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör anmälan enligt 4 §, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a, eller 7 a §, eller 3. åsidosätter skyldighet enligt 6 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör anmälan enligt 4 §, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a, eller 7 a §, 3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 §, eller 4. utfärdar sundhetsintyg utan att ha fått uppgiften överlämnad till sig enligt 7 a § tredje stycket. 11 § Statens jordbruksverks beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Jordbruksverket för det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Statens jordbruksverk för det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 7 § gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Beslut som har meddelats med stöd av 5, 5 a, 7 eller 7 a § andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. 3 Ärendet och dess beredning Statens jordbruksverk lämnade i september 2007 till Jordbruksdepartementet ett förslag till ändringar i växtskyddslagen (1972:318). Regeringen beslutade i december 2010 att ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram ett prioriterat förslag. Detta uppdrag redovisades den 24 mars 2011 genom Jordbruksverkets rapport (dnr 20-12328/10). Rapporten innehåller förslag som syftar till ett tydligare och förbättrat genomförande av FAO:s internationella norm för växtskyddsåtgärder nr 15 (International Standards for Phytosanitary Measures, ISPM 15) och rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att växtskadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, 10.7.2000, s. 1, Celex 32000L0029). Angående direktivet se bilaga 1. Vidare innehåller rapporten förslag om införande av regler om egenkontroll. En departementspromemoria, Ändringar i växtskyddslagen (Ds 2012:38) har tagits fram inom regeringskansliet. Till grund för promemorian låg de av Jordbruksverket i rapporten redovisade förslagen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Landsbygdsdepartementet (dnr L2012/2466/RS). Lagrådet Regeringen beslutade den 8 maj 2013 att inhämta lagrådets yttrande över det förslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har föreslagit vissa justeringar. Regeringen har utformat propositionen i enlighet med Lagrådets förslag. Synpunkterna har behandlats i avsnitt 4.3 samt i författningskommentaren. Dessutom har vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts. 4 Gällande rätt 4.1 EU-rätt Växtskyddsdirektivet Huvuddirektivet på växtskyddsområdet är rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen, nedan direktivet. Direktivet harmoniserar medlemsstaternas lagstiftning på växtskyddsområdet. Till direktivet är fogat nio bilagor som innehåller tekniska bestämmelser. Direktivet innehåller huvudsakligen bestämmelser som anger syfte, definitioner och ramar för växtskyddskontroller och andra åtgärder för att motverka introduktion av växtskadegörare, utrota förekommande angrepp eller om detta inte är möjligt hindra vidare spridning av växtskadegörare. Skadegörare på växter och växtprodukter hanteras i en föränderlig omvärld och gemenskapen måste snabbt kunna vidta adekvata åtgärder. Direktivet ger ett sådant utrymme genom att bemyndiga kommissionen att utfärda kompletterande lagstiftning. Kommissionen har utfärdat en rad tillämpningsdirektiv och beslut som bl.a. inkluderar nödåtgärder mot för EU nya skadegörare. Direktivet skiljer mellan skadegörare som inte har påvisats i gemenskapen, skadegörare som endast finns i en begränsad del av gemenskapen och skadegörare för vilka det finns särskilda skyddsintressen i specifika områden inom gemenskapen. En medlemsstat eller del av sådan stat kan i det senare fallet få status av skyddad zon för en viss skadegörare som den bevisligen är fri från, och därmed möjlighet att ställa striktare krav, exempelvis vid införsel av växter och växtprodukter. Förteckningen över reglerade växtskadegörare uppdateras fortlöpande. Enligt artikel 1 gäller direktivets skyddsåtgärder mot introduktion av skadegörare på växter eller växtprodukter till medlemsstaterna från andra medlemsstater eller från tredjeland. Medlemsstaterna ska utse en ansvarig central myndighet för sådana frågor som faller under detta direktiv. I artikel 2 definieras flera centrala begrepp, däribland växt, växtprodukt och skadegörare. I artiklarna 3-5 finns bestämmelser om att medlemsstaterna ska förbjuda införsel till sina områden av vissa skadegörare samt växter och växtprodukter som särskilt anges i bilagorna till direktivet. I artiklarna 10 och 11 finns bestämmelser om växtpass. Det är ett dokument som ska åtfölja vissa växter och växtprodukter vid handel på den inre marknaden och vid andra förflyttningar inom eller mellan medlemsstater. Växtpasset krävs för ett begränsat antal växter och växtprodukter som utifrån risken att sprida växtskadegörare bedöms som särskilt riskabla. Växtpasset intygar att växterna eller växtprodukterna ingått i ett officiellt system för kontroll och är fria från allvarliga växtskadegörare. För växter som inte uppfyller kraven anges åtgärder för att hindra spridning av skadegörare. Bestämmelserna om växtpass gäller i huvudsak för den yrkesmässiga handeln med växter och växtprodukter, men för vissa växtslag, exempelvis utsädespotatis, gäller kraven även för förflyttningar som utförs av privatpersoner. För växter och växtprodukter från tredjeland ligger ansvaret för utfärdande av växtpass på medlemsstatens officiella myndighet, i anslutning till importkontrollen. För växter och växtprodukter med ursprung i gemenskapen får växtpassen utfärdas av producenter som är registrerade och som kontrolleras av den officiella myndigheten. Bestämmelser om offentlig kontroll finns i artiklarna 6, 12 och 21. Enligt artikel 6 ska medlemsstaterna utöva offentlig kontroll över de växter som omfattas av krav på växtpass. Kontrollen ska omfatta producenter som registrerats i enlighet med direktivet och den ska säkerställa att växterna inte är angripna av allvarliga växtskadegörare. Under vissa förutsättningar får medlemsstaten undanta viss lokal omsättning från kontrollen. Enligt artikel 12 ska medlemsstaterna även organisera officiella stickprovskontroller på platser där växter som omfattas av krav på växtpass produceras, lagras, förflyttas och försäljs. Kontrollerna ska säkerställa att direktivets krav uppfylls avseende främst växternas sundhet och de växtpass som ska åtfölja växterna. Om kraven inte uppfylls får offentliga åtgärder vidtas enligt artikel 11 för att förhindra spridning av skadegörare. Enligt artikel 21 får kommissionen låta utföra kontroller i samarbete med växtskyddsmyndigheten i medlemsstaten. Dessa kontroller ska säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av direktivet i medlemsstaterna. I artiklarna 13, 13a, 13b, 13c, 13d och 13e finns bestämmelser om offentlig kontroll i samband med import. Enligt artikel 13 ska importerade sändningar med reglerade varor kontrolleras för att säkerställa att direktivets krav uppfylls avseende växternas sundhet och de sundhetsintyg som ska åtfölja växterna. Artikeln anger också krav angående sändningarnas tullmässiga status. Artikel 13a ger närmare anvisningar om importkontrollen och för sundhetscertifikaten. Artikel 13b handlar om samverkan med tullmyndigheten, transitering av sändningar samt importkontroller som äger rum i avsändarlandet. Den ger också möjlighet till undantag från kraven för små kvantiteter, material för vetenskaplig verksamhet samt för bearbetning av importerade varor i gränsområden. Artikel 13c ger anvisningar om tulldeklaration och förhandsanmälan av sändningar. Artikeln anger var växtskyddskontrollens olika moment ska utföras, krav på sådana inspektionsplatser, regler för EU-bidrag till deras utrustande samt krav på att medlemsstaterna listar dessa inspektionsplatser och meddelar kommissionen. Artikel 13c listar offentliga åtgärder som ska vidtas avseende sundhetscertifikat och växter, växtprodukter m.m. när en sändning inte uppfyller direktivets krav, samt hur avvikelsen ska meddelas kommissionen och ansvarig myndighet i ursprungslandet. I artikel 13d finns bestämmelser angående avgifter för importkontroll. Artikel 13e ger anvisningar för utformningen av sundhetscertifikat. I artikel 16 finns bestämmelser angående angrepp av allvarliga växtskadegörare som tidigare inte påvisats i medlemsstaten. Medlemsstaten ska meddela varje sådant angrepp av en ny växtskadegörare till kommissionen och de andra medlemsstaterna. Medlemsstaten ska också vidta alla nödvändiga åtgärder för att utrota skadegöraren, eller om det inte är möjligt, förhindra vidare spridning av skadegöraren. Medlemsstaten får vidta nödvändiga nationella nödåtgärder och upprätthålla dem tills kommissionen granskat situationen och antingen beslutat om gemensamma nödåtgärder eller beslutat att medlemsstaten ska upphöra med sina nationella åtgärder. 4.2 Andra internationella åtaganden Internationella normer för växtskyddsåtgärder Internationella normer för växtskyddsåtgärder finns bl.a. genom standarder, riktlinjer och rekommendationer från Världshandelsorganisationen (WTO) genom överenskommelsen om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder (Agreement on the Application of Sanitary and Phytosanitary Measures, SPS-avtalet). Normerna har antagits under Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (Food and Agriculture Organization, FAO) av CPM (Commission on Phytosanitary Measures), som är det styrande organet för den internationella växtskyddskonventionen (International Plant Protection Convention, IPPC). Sverige har tillträtt den nämnda konventionen. Nu aktuella normer är i sig inte bindande regler, utan blir det först när konventionsparterna genomför dem i sin lagstiftning. FAO:s internationella norm för växtskyddsåtgärder nr 15, Riktlinjer för reglering beträffande träförpackningsmaterial i internationell handel (International Standards for Phytosanitary Measures, Regulation of wood packaging material in international trade, ISPM no 15, 2009) är en internationell standard för träemballage som används i internationell handel med varor. Normen beskriver växtskyddsåtgärder som minskar risken för introduktion och spridning av allvarliga växtskadegörare vid användning av träemballage. Normens krav på åtgärder inkluderar olika metoder för att behandla träet så att skadegörare dödas och märkning av behandlat emballage på sådant sätt att det företag som utfört behandlingen kan spåras. Endast träemballage som behandlats enligt normen får märkas med IPPC:s logotyp, som ska erkännas som sundhetsintyg av importerande länder. Konventionsparter ska ha system som säkrar att märkt träemballage har behandlats enligt normens krav. År 2009 reviderades normen och bl.a. infördes bestämmelser för reparation och återuppbyggnad av träemballage för att säkra att endast behandlat och märkt trä används alternativt att hela träemballaget behandlas på nytt och märks om. Träemballaget kan utgöras av enskilda trästycken (stödjevirke) eller träemballage som sammansatts av flera trästycken, såsom pallar, pallkragar, packlådor och kabeltrummor. EU har, när det gäller import från tredjeland infört kraven i ISPM 15 från och med den 1 mars 2005 genom Kommissionens direktiv 2004/102/EG av den 5 oktober 2004 om ändring av bilagorna II, III, IV och V till rådets direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att växtskadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 309, 6.10.2004, s. 9). Genom Sveriges tillträde till IPPC finns en skyldighet att beakta kraven i ISPM 15 även vid export. Även enligt SPS-avtalet ska tillgängliga internationella standarder följas, för att tillgodose principen om harmonisering i syfte att underlätta handeln. Sverige har således en skyldighet att beakta normens krav bl.a. när det gäller träemballage som tillverkas, repareras eller återuppbyggs i Sverige. Den nationella växtskyddsmyndigheten i det importerande landet har enligt ISPM 15 en skyldighet att underrätta motsvarande myndighet i exportlandet eller tillverkningslandet vid fynd av växtskadegörare i träemballage, bristande märkning eller andra avvikelser från normens krav. 4.3 Svensk rätt Växtskyddslagen (1972:318) Bestämmelser om växtskydd finns i växtskyddslagen (1972:318) och i förordningen (2006:817) om växtskydd m.m. Rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att växtskadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen samt kommissionens tilläggsdirektiv på området är genomförda i växtskyddslagen och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Syftet med bestämmelserna är att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare som allvarligt kan skada sådana växter som omfattas av lagen. För att kunna åstadkomma detta finns i lagen bestämmelser om Jordbruksverkets befogenheter att vidta vissa särskilt angivna åtgärder för att komma tillrätta med växtskadegörare. Enligt lagen är en innehavare av mark, byggnad eller transportmedel skyldig att lämna tillträde för en åtgärd enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. I lagen finns även straffbestämmelser och bestämmelser om överklagande. I förordningen finns vissa bestämmelser om kontroll över att det inte införs eller sprids gods i strid med förordningen. 5 Överväganden och förslag 5.1 Definitionen av växtprodukt och ISPM 15 Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med växtprodukt enligt växtskyddslagen. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Promemorians förslag har delvis en annan utformning. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran eller avstått från att yttra sig. Endast ett par remissinstanser har lämnat synpunkter på promemorians förslag angående definitionen av växtprodukt. Länsstyrelsen i Västra Götaland betonar vikten av att det av regelverket tydligt framgår vad som omfattas av definitionen av växtprodukt så att ansvarig myndighet vet vilka befogenheter den har när det gäller att fatta beslut om bekämpning. Tullverket framhåller att bemyndigandet angående definitionen av växtprodukt kan komma att påverka myndigheten. Skälen för regeringens förslag: I ISPM 15 finns krav gällande bl.a. behandling mot växtskadegörare, märkning, och reparationer när det gäller trä som används som emballage vid internationella transporter. Många länder har infört kraven från ISPM 15 i sina importkrav, EU gjorde det 2005. Sverige har en skyldighet att uppfylla normens krav bl.a. när det gäller träemballage som tillverkas, repareras eller återuppbyggs i Sverige. Det har i förarbetena till växtskyddslagen angivits att med växtprodukt avses produkt av växtursprung som har karaktär av råvara såsom exempelvis timmer eller spannmål eller sådan produkt som har genomgått enklare behandling, exempelvis virke och enklare träkonstruktioner såsom träemballage och monteringsfärdiga hus (prop. 2005/06:128 s. 311). För att undanröja de tveksamheter som kan finnas angående detta samt för att i övrigt tydliggöra definitionen kan det dock finnas anledning för Jordbruksverket att i föreskrifter närmare precisera vad som avses med växtprodukter. Regeringen anser därför att det bemyndigande som i dag finns i växtskyddslagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vad som avses med växt bör kompletteras med samma möjlighet avseende begreppet växtprodukt. Det föreslagna bemyndigandet ger även förutsättningar att meddela föreskrifter som innebär ett tydligare genomförande av artikel 2.2 i direktivet där det anges att direktivets bestämmelser avser trä då det används vid lastning, som garneringsträ, avståndsklossar, för lastpallar eller som förpackningsmaterial som används vid transport, förutsatt att det medför en växtskyddsrisk. Vidare ger bemyndigandet möjlighet att på en annan nivå än lag precisera och anpassa begreppet till ändringar i EU-rätten eller andra internationella åtaganden. 5.2 Åtgärder mot växtskadegörare Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska, om det finns särskilda skäl, få meddela föreskrifter eller fatta beslut om åtgärder för att bekämpa, hindra spridning av, kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare mot andra växtskadegörare än sådana växtskadegörare som sedan tidigare finns angivna i föreskrifter som meddelats med stöd av växtskyddslagen. Föreskrifter och beslut om att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare ska vara tidsbegränsade. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Promemorians förslag har delvis en annan utformning. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran eller avstått från att yttra sig. Tre remissinstanser uttalar sig angående förslaget. Länsstyrelsen i Västra Götaland bedömer att förslaget är ändamålsenligt och betydelsefullt för ansvarig myndighet så att den i förekommande fall kan vidta lämpliga bekämpningsåtgärder. Länsstyrelsen anser att förslaget även fyller en viktig funktion i arbetet med att förebygga riskerna för spridning av skadegörare inom och utanför EU. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att ändringarna innebär att det blir lättare att snabbt ta sig an nya skadegörare och att den beredskapen är viktig. Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att den tidsbegränsning om tre månader, som idag framgår av växtskyddslagen, inte ges någon motsvarighet i förslaget. Hovrätten anser att det kan finnas skäl för den enskilde - såsom förutsägbarhet - att det i lagen framgår hur lång tidsbegränsning det kan vara fråga om. Skälen för regeringens förslag: I artikel 16.1 i direktivet ställs kravet att varje medlemsstat omedelbart ska anmäla förekomsten av i direktivet reglerade skadegörare till kommissionen. Medlemsstaten ska vidare vidta alla nödvändiga åtgärder för att utrota skadegöraren och, om det inte är möjligt, förhindra spridning av sådan växtskadegörare. Vid införsel av reglerade växter och växtprodukter från tredjeland ställs i direktivet kravet att medlemsstaterna ska kunna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda gemenskapens territorium från införsel och spridning av i direktivet reglerade växtskadegörare (artikel 16.2 andra stycket). Medlemsstaterna ska enligt artikel 2.1 h) i direktivet kunna genomföra regelbundna och systematiska officiella undersökningar rörande närvaron av växtskadegörare inom s.k. skyddade zoner. Motsvarande krav på kartläggning ställs även i andra EU-rättsakter. Även när det gäller växtskadegörare som inte finns angivna i direktivet ställs kravet att medlemsstaten omedelbart ska anmäla faktisk eller misstänkt förekomst av sådan skadegörare inom dess territorium. Anmälan ska göras till kommissionen och de andra medlemsstaterna. Vidare ska medlemsstaten kunna vidta åtgärder som förhindrar spridning till andra medlemsstaters territorium av denna typ av växtskadegörare (artikel 16.2 första stycket). Vid överhängande fara har medlemsstaterna rätt att vidta åtgärder innan kommissionen fattat beslut i frågan samt vidta åtgärder som går utöver vad kommissionen beslutat (artikel 16.2 tredje stycket i direktivet). Vidare har kommissionen möjlighet att besluta om att tillfälliga skyddsåtgärder mot växtskadegörare ska vidtas av medlemsstaterna (artikel 16.5 i direktivet). I 3 § första stycket växtskyddslagen finns i dag ett bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att i föreskrifter ange de växtskadegörare mot vilka åtgärder enligt lagen får vidtas. Som krav för att växtskadegöraren ska få tas upp anges i bestämmelsen att den ska kunna orsaka allvarlig skada. Det kan här nämnas att i det närmaste samtliga växtskadegörare som finns reglerade i EU-rätten också finns listade i Jordbruksverkets föreskrifter. Växtskyddslagen ger emellertid även vissa möjligheter att vidta åtgärder mot växtskadegörare som inte sedan tidigare finns angivna i Jordbruksverkets föreskrifter med stöd av 3 § första stycket. Således finns i dag i 3 § andra stycket växtskyddslagen en bestämmelse som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att, om det finns synnerliga skäl, besluta om åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare som inte finns angivna i föreskrifter med stöd av 3 § första stycket. För att genomföra direktivets krav på att medlemsstaten ska kunna vidta även andra åtgärder än bekämpning och hindra spridning av sådana växtskadegörare bör 3 § växtskyddslagen kompletteras med bestämmelser som ger möjlighet till detta. Det bör därför införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller besluta om åtgärder för att kartlägga, fastställa frihet från samt hindra och kontrollera spridning av växtskadegörare som inte sedan tidigare finns angivna i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 § första stycket. I dag krävs enligt 3 § andra stycket växtskyddslagen synnerliga skäl för att beslut ska få meddelas om åtgärder för att bekämpa växtskadegörare som inte sedan tidigare finns angivna i föreskrifter. Detta krav ger ett mycket begränsat utrymme att vidta åtgärder mot dessa växtskadegörare. För att bättre uppfylla de krav som EU ställer på medlemsstaterna bör utrymmet för att meddela beslut och föreskrifter angående växtskadegörare som inte finns angivna i föreskrifter med stöd av 3 § första stycket utökas. Föreskrifter och beslut om åtgärder bör därför kunna meddelas redan när det finns särskilda skäl för åtgärden. Sådana särskilda skäl kan vara att förhindra omfattande och allvarlig skada eller att det föreligger ett brådskande behov av att vidta åtgärder beträffande en ny skadegörare. Åtgärder för att bekämpa skadegörare och för att hindra spridning av dessa kan vara ingripande för enskilda. Föreskrifter eller beslut om sådana åtgärder bör därför, när det gäller växtskadegörare som inte sedan tidigare finns angivna i föreskrifter med stöd av 3 § första stycket växtskyddslagen, vara tidsbegränsade. I dag anges i 3 § andra stycket växtskyddslagen en tidsgräns om tre månader för beslut om åtgärder mot växtskadegörare som inte finns angivna i föreskrifter sedan tidigare. Denna typ av åtgärder kan behöva pågå under en längre tid än tre månader och det är svårt att förutsäga hur lång tid åtgärden kan behöva pågå. Det beror på omständigheter som bl.a. typ av skadegörare, angreppets omfattning och vilken årstid angreppet sker. Vidare har Sverige, såsom framgår av redogörelsen ovan, som medlemsstat i EU en skyldighet att genomföra beslut av kommissionen angående åtgärder mot växtskadegörare som inte sedan tidigare funnits reglerade inom EU-rätten. Erfarenheten visar att det inte är ovanligt att sådana beslut av kommissionen gäller för en tid som överstiger tre månader. Regeringen anser därför, att det bör överlåtas till den myndighet som fattar beslut eller meddelar föreskrifter angående åtgärden att bestämma, och i beslut eller föreskrifter ange, under vilken tid beslutet eller föreskriften ska gälla. Varaktigheten av ett sådant beslut eller sådana föreskrifter om åtgärder mot växtskadegörare bör inte vara längre än nödvändigt för att uppnå det mål från växtskyddssynpunkt som åtgärden avser. Detta gäller naturligtvis särskilt om åtgärden är ingripande för den enskilde. När det gäller de åtgärder som kan komma att beslutas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandet, dvs. kartläggning, fastställande av frihet från och kontroll av spridning av växtskadegörare, är detta ett kontinuerligt pågående arbete och åtgärden kan behöva pågå under betydligt längre tid än tre månader. Detta bl.a. för att uppfylla direktivets krav på omedelbar anmälan vi förekomst av sådan skadegörare. Åtgärder av nämnda slag berör i många fall inte den enskilde eller är av mindre ingripande karaktär för denne. Regeringen bedömer därför att det inte finns tillräckliga skäl för att i växtskyddslagen införa krav på tidsbegränsning för denna typ av åtgärder. När det gäller sådana växtskadegörare som i dag finns angivna i Jordbruksverkets föreskrifter med stöd av 3 § första stycket innebär de nu föreslagna bestämmelserna inte någon ändring i sak. 5.3 Sundhetsintyg Regeringens förslag: Möjligheten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg utökas till att avse sundhetsintyg som krävs vid all förflyttning inom EU och export av växter eller växtprodukter. För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om undersökning av sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska i det enskilda fallet få besluta om att avlägsna eller ogiltigförklara sundhetsintyg om det finns brister i ett sådant intyg. Vidare ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder av växt, växtprodukt eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare om det finns brister i eller saknas ett sådant intyg. Om någon underlåter att fullgöra skyldighet som förelagts av myndighet enligt denna bestämmelse ska myndighet kunna verkställa åtgärden på hans eller hennes bekostnad. Beslut om åtgärder på grund av brister i eller avsaknad av sundhetsintyg ska gälla omedelbart, om inte annat bestämts. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för sådant överlämnande. Regeringens bedömning: Det finns inget behov av att tydliggöra bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sundhetsintyg. Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sundhetsintyg ska förtydligas så att det uttryckligen framgår att det avser även hantering av sundhetsintyg. Det föreslås också i promemorian ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om att avlägsna eller ogiltigförklara sundhetsintyg. Vidare föreslås i promemorian att möjligheten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg som krävs vid handel ska bibehållas samt att detta bemyndigande ska vidgas till att avse sundhetsintyg som krävs vid förflyttning. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran eller avstått från att yttra sig. Endast två remissinstanser uttalar sig angående förslaget. Swedac anser att det enligt växtskyddslagen bör ställas krav på kompetens och oberoende för enskilda organ som får uppgifter överlämnade till sig. Tullverket framhåller att myndigheten kan komma att påverkas av föreskrifter som följer av bemyndigandet om undersökning och hantering av sundhetsintyg. Skälen för regeringens förslag och bedömning Allmänt om sundhetsintyg Med sundhetsintyg avses ett dokument som åtföljer en växt eller växtprodukt och som visar dess växtskyddsmässiga status (risk från växtskyddssynpunkt). Som exempel på sundhetsintyg kan nämnas sundhetscertifikat enligt växtskyddskonventionen, växtpass enligt direktivet och märkning av träemballage enligt ISPM 15. I växtskyddslagen regleras sundhetsintyg i 7 a § första stycket. Enligt den bestämmelsen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om sundhetsintyg. Sundhetsintyg vid förflyttning inom EU och export av växter och växtprodukter Av artikel 10.2 i direktivet framgår att det ställs krav på att vissa växter och växtprodukter åtföljs av växtpass vid förflyttning inom gemenskapen, med undantag av lokala förflyttningar som inte innebär fara för spridning av skadegörare. Växtpasset är en officiell deklaration som utvisar att växten eller växtprodukten i fråga ingått i ett officiellt system för kontroll av produktion och att den uppfyller direktivets krav på exempelvis ursprung, odlingsbetingelser samt behandling mot växtskadegörare. I de fall direktivet ställer krav på att växten eller växtprodukten åtföljs av växtpass vid förflyttning gäller detta krav generellt. Syftet med förflyttningen saknar betydelse. Undantag från krav på växtpass görs endast vid förflyttning av små kvantiteter för eget bruk och när det inte medför risker (jfr bilaga V i direktivet). Enligt 7 a § andra stycket växtskyddslagen kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid handel med växter eller växtprodukter eller vid utförsel. Det i direktivet använda begreppet växtpass motsvarar sundhetsintyg i växtskyddslagens mening. Såsom framgår ovan innehåller direktivet inte några krav angående växtpass som är direkt kopplade till handel eller utförsel av växter eller växtprodukter. Det avgörande för kravet på växtpass är typen av växt eller växtprodukt och om denna förflyttas inom medlemsstatens territorium eller gemenskapen. Regeringen anser därför att bestämmelsen i 7 a § andra stycket växtskyddslagen bör ändras på så sätt att begreppen handel och utförsel ersätts av begreppen förflyttning inom EU och export. Undersökning av sundhetsintyg I artikel 16.1-2 i direktivet ställs krav på medlemsstaterna att vidta åtgärder mot i direktivet angivna växtskadegörare men också, i vissa fall, växtskadegörare som inte är reglerade i direktivet sedan tidigare. De åtgärder som avses är bl.a. att utrota växtskadegöraren och, om det inte är möjligt, förhindra spridning av den. Vid införsel av växter och växtprodukter från tredjeland som anses medföra en överhängande fara för införsel eller spridning av växtskadegörare ställs i direktivet kravet att medlemsstaterna omedelbart ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda gemenskapens territorium från faran. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 13.1 ii) i direktivet, i samband med införsel av reglerade växter och växtprodukter från tredjeland utföra dokumentkontroller där åtföljande sundhetsintyg granskas. Dokumentkontroll vid införsel från tredjeland ska även, enligt artikel 13.3 i direktivet, kunna omfatta träemballage och dess märkning, vilket är den relevanta formen av sundhetsintyg i detta fall. På den inre marknaden föreskriver direktivet att växtpass används som sundhetsintyg. Enligt artikel 12 i direktivet är medlemsstaterna skyldiga att organisera officiella kontroller för att säkerställa att reglerade växter och växtprodukter uppfyller kraven bl.a. avseende sundhetsintyg. I 5 a § första stycket 2 växtskyddslagen finns i dag en bestämmelse som gör det möjligt att genom provtagningar och undersökningar kontrollera växter och växtprodukter samt andra föremål som kan hysa växtskadegörare. För att på bättre sätt uppfylla direktivets krav i ovan nämnda hänseende krävs emellertid även att det ska vara möjligt att undersöka sundhetsintyg som hör till växter eller växtprodukter för att fastställa vilka risker dessa föremål kan innebära och därmed uppfylla de krav på kontroll som direktivet innebär. En sådan undersökning bör vara möjlig att göra även om sundhetsintyget förvaras på en annan plats än växten eller växtprodukten i fråga. Det bör därför i växtskyddslagen införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om undersökning av sundhetsintyg. Åtgärder vid brister i eller avsaknad av sundhetsintyg För att uppfylla ISPM 15 krävs att virke som används vid reparation av träemballage har behandlats och märkts i enlighet med normen. Om det vid återuppbyggnad av träemballage byts ut en större andel av trämaterialet kräver normen att all tidigare märkning avlägsnas och att träemballaget i sin helhet behandlas på nytt samt att ny märkning påförs emballaget. I de fall som det är oklart om samtliga komponenter i träemballaget behandlats enligt ISPM 15 ställs enligt normen kravet att hela träemballaget behandlas på nytt och märks i enlighet med normen. Tidigare märkningar ska då utplånas eller på annat sätt avlägsnas från träemballaget. I annat fall ska träemballaget destrueras eller på annat sätt hindras från att användas i internationell handel. Vidare innehåller ISPM 15 bestämmelser som reglerar märkningens utformning och placering på träemballaget. Normen ISPM 15 innehåller även krav på åtgärder i det fall märkning i enlighet med normens krav saknas. Även i direktivet finns krav på åtgärder när det finns brister i eller saknas ett sundhetsintyg. Om det vid kontroll, enligt artikel 13.1 ii) i direktivet, av reglerade växter och växtprodukter som importeras från tredjeland påvisas att sundhetsintyget inte uppfyller direktivets krav ska medlemsstaten enligt artikel 13c.7 vidta åtgärder. Dessa åtgärder kan bl.a. innebära att sundhetsintyget ska ogiltigförklaras. När det gäller den inre marknaden finns i artikel 12 i direktivet regler som ska säkerställa att kraven på växtpass uppfylls. Om det finns risk för spridning av växtskadegörare ska medlemsstaten besluta om behandling, borttransport, specificerad användning eller destruktion av de reglerade föremålen (se artikel 11.3). När det gäller brister i sundhetsintyg kan de exempelvis bestå i att det är felaktigt utformat eller placerat, att det saknas uppgifter eller innehåller felaktiga sådana eller att sundhetsintyget inte överensstämmer med det föremål intyget avser. Brister i ett sundhetsintyg innebär en risk att föremålet hyser växtskadegörare vilket i sin tur medför en risk för spridning av skadegörare. Åtgärden att avlägsna sundhetsintyg torde i de flesta fall gälla föremål som har en märkning som utgör sundhetsintyget. Ett avlägsnande kan ske med flera olika tekniska metoder. För fall då sundhetsintyget inte utgörs av en märkning, utan av ett till föremålet fogat dokument, bör det finnas en möjlighet att ogiltigförklara intyget. Den närmare regleringen av de krav på åtgärder som följer av normen och direktivet vid brister i eller avsaknad av sundhetsintyg bör lämpligen göras i myndighetsföreskrifter. Sådana föreskrifter om sundhetsintyg kan meddelas med stöd av befintliga bemyndiganden i 7 a § första stycket växtskyddslagen och 11 § förordningen (2006:817) om växtskydd m.m. där det anges att Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om sådant intyg. Det finns därför, till skillnad från vad som föreslogs i promemorian, inte något behov av att införa ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om att avlägsna eller ogiltigförklara ett sundhetsintyg. Det bör emellertid, för att uppfylla normen och direktivets krav, även vara möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i enskilda fall fatta beslut om att avlägsna eller ogiltigförklara ett sundhetsintyg i det fall det finns brister i intyget. En bestämmelse som gör det möjligt att fatta sådana beslut i enskilda fall bör därför införas i växtskyddslagen. Vidare bör, för att bättre uppfylla de krav i normen och i direktivet som redovisas ovan, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder avseende växt, växtprodukt eller annat föremål om det finns brister i eller om det saknas sundhetsintyg. Enligt 7 § växtskyddslagen finns det i dag, i det fall någon underlåter att vidta en av myndighet ålagd åtgärd för att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, en möjlighet för myndigheten att verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Med hänsyn till risken för spridning av växtskadegörare bör även en möjlighet finnas för myndigheten - vid underlåtenhet att vidta en av myndighet ålagd åtgärd för att avlägsna ett sundhetsintyg eller för att behandla, förstöra eller annan liknande åtgärd avseende växt, växtprodukt eller annat föremål - att verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Regeringen anser därför att en sådan bestämmelse bör införas i växtskyddslagen. När det gäller utformningen av bestämmelsen har Lagrådet påpekat att det är otydligt vad som avses med ordet "myndigheten" i 7 § växtskyddslagen och framhållit att förelägganden enligt 5 § växtskyddslagen kan åläggas även av privaträttsliga organ efter delegation. Lagrådet har vidare framhållit att om avsikten är att endast förelägganden som meddelats av en myndighet kan verkställas på det sätt som anges, bör detta klarläggas. Regeringen kan konstatera att bestämmelsen i 7 § växtskyddslagen har funnits oförändrad sedan lagens tillkomst. Möjligheten i 5 § växtskyddslagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att överlåta till enskilda organ att besluta om åtgärder enligt bestämmelsen infördes 2006 (prop. 2005/06:128). Med hänsyn till detta och till hur bestämmelsen utformats står det klart att endast förpliktelser som ålagts den enskilde av en myndighet - och som denne inte fullgjort - kan verkställas av en myndighet på den enskildes bekostnad. Regeringen delar emellertid lagrådets uppfattning att detta bör tydliggöras i bestämmelsen. Med hänsyn till de växtskyddsrisker som nämns ovan bör beslut om åtgärder på grund av brister i sundhetsintyg gälla omedelbart, om inte annat bestämts. Godkännande av företag och förbud att använda märkning Nationella växtskyddsmyndigheter har enligt ISPM 15, i såväl det exporterande som importerande landet, särskilda förpliktelser för att uppfylla kraven i normen. Det gäller bl.a. godkännande av anläggningar och företag som ges rätt att använda i normen angiven märkning, övervakning av behandlingen av virke och användningen av märkning samt åtgärder när normens krav inte uppfylls. Som nämnts ovan kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt 7 a § andra stycket växtskyddslagen överlämna till företag eller annan juridisk person att utfärda sundhetsintyg. Regeringen anser att kraven i ISPM 15 på godkännande av företag som märker träemballage enligt normen och deras anläggningar kan genomföras genom att växtskyddslagen kompletteras med en bestämmelse som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att föreskriva om villkor för överlämnande av uppgiften att utfärda sundhetsintyg. En remissinstans, Swedac, anser att det i växtskyddslagen bör införas krav på oberoende och kompetens för enskilda organ som enligt lagen får uppgifter överlämnade till sig. Det föreslagna bemyndigandet ger, förutom krav på godkännande, också möjlighet att ställa krav på exempelvis särskild kompetens eller utrustning. Avsikten med förslaget är att företag som är producenter, dvs. företag som exempelvis tillverkar eller reparerar träemballage, ska kunna godkännas och därmed få rätt att utfärda sundhetsintyg. Ett krav på oberoende hos den juridiska person som får uppgiften att utfärda sundhetsintyg överlämnad till sig bör därmed inte ställas i detta sammanhang. Endast företag till vilket ett överlämnande av det slag som nämns ovan har skett har rätt att utfärda sundhetsintyg. Bestämmelser som uttryckligen anger att det är förbjudet för andra företag än de till vilka ett överlämnande skett att märka träemballage enligt normen är därför, enligt regeringens bedömning, inte nödvändiga. Föreskrifter om sundhetsintyg Som konstaterats inledningsvis finns i 7 a § första stycket växtskyddslagen ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sundhetsintyg. I promemorian föreslogs att det skulle införas ett nytt bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om hanteringen av sundhetsintyg. Bemyndigandet motiverades med att det finns behov av att meddela föreskrifter om exempelvis sundhetsintygets placering på föremål, avlägsnande av sundhetsintyg från föremål och i vilka situationer sundhetsintyget måste avlägsnas från föremålet och ersättas av en ny märkning samt klargör att sundhetsintyget överensstämmer med det föremål som det åtföljer. Enligt regeringens bedömning ger det nuvarande bemyndigandet möjlighet att meddela ett stort antal olika typer föreskrifter med anslutning till sundhetsintyg. Det kan gälla föreskrifter om sundhetsintygets innehåll och utformning men också om intygets hantering i övrigt. Regeringen bedömer därför att det inte finns något behov av att utvidga bemyndigandet i växtskyddslagen om sundhetsintyg på sätt som föreslagits i promemorian. 5.4 Egenkontroll Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar sådana växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran eller avstått från att yttra sig. Fyra remissinstanser uttalar sig angående förslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att förslaget kan komma att påverka ett antal företag i länet, men att kostnaderna för egenkontrollen får anses rimliga. Blomsterbranschens Riksorganisation (BRO) anser att det är positivt att förslaget begränsats till företag som hanterar växtprodukter av trä och att handeln med blommor därmed inte omfattas av förslaget. Länsstyrelsen i Västra Götalands län vill peka på vikten av att ha helhetssyn, likriktning och harmonisering inom EU av egenkontrollen, att kostnaderna står i proportion till de risker egenkontrollen ska förebygga samt att minimera de administrativa kraven för små företag. Swedac anser att promemorian inte ger underlag för att bedöma om det skulle vara lämpligt med ett generellt krav på certifierade ledningssystem som en del av de aktuella företagens egenkontroll. Vidare anser Swedac att ledningssystem som certifieras av ett ackrediterat organ har den fördelen att de kvalitetssäkras av en tredje oberoende part samt att krav på certifiering bidrar till rättvisa konkurrensförhållanden mellan företagen men kan vara betungande för små företag. Skälen för regeringens förslag: Vid export av växtprodukter av trä, såsom exempelvis sågat virke, till tredjeland är det vanligt förekommande att importlandet ställer krav på att produkten ska vara försedd med sundhetsintyg i form av sundhetscertifikat enligt växtskyddskonventionen. Behov av sundhetscertifikat finns således hos företag som exporterar träprodukter, t.ex. sågverk och hyvlerier. Ungefär 70-80 sågverksföretag ansöker varje år om sundhetscertifikat vid export av träprodukter till tredjeland. Det är vanligtvis samma företag som använt eller förädlat träprodukten som är exportör av produkten. Det förekommer emellertid även att företag som enbart sysslar med export ansöker om sundhetscertifikat. Totalt utfärdas årligen 4 000-4 500 sundhetscertifikat kopplade till export av sågade trävaror. Sundhetscertifikat ska enligt växtskyddskonventionen utfärdas av landets officiella växtskyddsmyndighet och uppgiften kan inte delegeras till annat organ. I Sverige är det Jordbruksverket som utfärdar sundhetscertifikat och som ska se till att växtskyddskonventionens krav är uppfyllda. Det är exportören som ansöker hos Jordbruksverket om att få ett sundhetscertifikat utfärdat för produkten. För att på ett tillfredställande sätt kontrollera de företag som ansöker om att få sundhetsintyg, eller leverantören till denne, krävs ett stort antal kontrollbesök av Jordbruksverket. Varje sådant besök kräver resurser av företaget genom att tid måste avsättas för förberedelse och genomförande av kontrollbesöket. Ett sätt att kontrollera regelefterlevnad hos företag av ovan nämnda slag är att införa krav på att dessa själva ska kvalitetssäkra sin verksamhet. Ett sådant s.k. egenkontrollsystem kan även effektivisera företagens arbete. Egenkontrollsystem kan innebära en mindre administrativ börda för företag jämfört med att motsvarande kontroll utförs av kontrollmyndigheten. De nämnda fördelarna med egenkontroll är dock beroende av omständigheterna i det enskilda fallet såsom verksamhetens art, omfattningen av den kontroll som myndigheten skulle behöva utöva i det fall föreskrifter om egenkontroll inte fanns samt vilka förberedelser som krävs inför myndighetens kontrollbesök. Ett annat skäl som kan tala för egenkontroll är att tillsynsmyndigheten praktiskt sett kan ha svårt att utöva kontinuerlig kontroll på alla de platser, t.ex. sågverk, där produktion av trävaror och andra produkter som kan hysa växtskadegörare sker. Regeringen gör bedömningen att ett system med egenkontroll inom det aktuella område skulle vara effektivt för företagens verksamhet jämfört med om motsvarande kontroll utförs enbart genom kontrollbesök av myndigheten. Det bör därför införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådan kontroll för företag som bedriver verksamhet för exportändamål med växtprodukter av trä. Föreskrifter om egenkontroll meddelas lämpligen av den myndighet som har att utöva kontroll över verksamheten. Såsom framgår ovan förekommer det att företag som ansöker om sundhetscertifikat enbart sysslar med export av växtprodukter av trä. Bemyndigandet bör således ge möjlighet att meddela föreskrifter om egenkontroll för företag som är leverantörer av sådana produkter till det exporterande företaget. Verksamhet som bedrivs för exportändamål kan, utöver produktion, även avse användning och behandling av växtprodukter av trä. Med behandling avses i detta sammanhang att produkten behandlas mot växtskadegörare, exempelvis genom att den upphettas. Föreskrifter om egenkontroll kan, även med den ovan beskrivna avgränsningen, komma att omfatta verksamheter av olika slag. Kraven på egenkontrollsystemen kan därmed variera avsevärt med hänsyn till verksamhetens art. I sitt remissvar har Swedac tagit upp frågan om certifierade ledningssystem kan vara en lämplig del av aktuella företags egenkontroll. Det får ankomma på Jordbruksverket att i samband med arbetet att ta fram av föreskrifter ta ställning till vilka krav som ska ställas på egenkontrollsystemen. 5.5 Straffbestämmelser Regeringens förslag: Den som utfärdar sundhetsintyg utan att ha fått uppgiften överlämnad till sig ska kunna dömas till böter. Detsamma gäller den som överträder villkor för överlämnande av uppgiften att utfärda sundhetsintyg. För samtliga typer av växtskadegörare som omfattas av växtskyddslagen straffbeläggs överträdelser av beslut eller föreskrifter om åtgärder mot dessa som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen. Straffskalan ska vara böter. Överträdelser av föreskrifter eller beslut som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om åtgärder vid brister eller avsaknad av sundhetsintyg straffbeläggs. Straffskalan ska vara böter. Regeringens bedömning: Det är inte nödvändigt med någon straffrättslig sanktion vid överträdelse av föreskrifter om egenkontroll. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran eller avstått från att yttra sig. Fyra remissinstanser har uttalat sig särskilt angående förslaget. Ingen remissinstans har uttalat sig särskilt angående regeringens bedömning. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om området bör vara straffsanktionerat. Vidare ifrågasätter hovrätten om det finns behov av straffsanktioner i det fall en enskild underlåtit att vidta åtgärder på grund av brister i eller avsaknad av sundhetsintyg och åtgärden verkställts av myndigheten på den enskildes bekostnad. Malmö tingsrätt anser att straffbestämmelsen angående obehörigt utfärdande av sundhetsintyg är oklar eftersom det, enligt förslaget, kan överlämnas till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg och endast fysiska personer kan omfattas av det straffrättsliga förfarandet. Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har ingen erinran mot förslaget men ser positivt på att det i framtiden kan komma att övervägas om det straffrättsliga sanktionssystemet i växtskyddslagen helt eller delvis kan ersättas av administrativa sanktioner. Vidare anser åklagarmyndigheten att det för överträdelser av författningsbestämmelser som enbart har böter i straffskalan och där det är fråga om handlingsregler som i huvudsak riktar sig mot juridiska personer, är mer effektivt och ingripande med administrativa sanktionsavgifter eller viten. Skälen för regeringens förslag och bedömning Nuvarande straffbestämmelser Bestämmelser om straffrättsliga sanktioner finns i 10 § växtskyddslagen. Enligt bestämmelsen straffbeläggs överträdelser av skyldigheten att anmäla angrepp av växtskadegörare till myndighet (4 §), att vidta åtgärder för att bekämpa eller hindra spridning av växtskadegörare t.ex. genom kemisk bekämpning, smittrening av lokal eller redskap, destruktion av växt eller växtprodukt (5 §), att anmäla viss verksamhet till myndighet och att föra anteckningar om verksamheten (5 a §) samt att lämna tillträde till mark, byggnad eller transportmedel för att åtgärder enligt lagen ska kunna utföras (6 §). Vidare straffbeläggs enligt 10 § växtskyddslagen överträdelse av föreskrifter om sundhetsintyg (7 a §). Både uppsåtliga och oaktsamma gärningar är straffbelagda. Straffskalan är böter. Utfärdande av sundhetsintyg Växtskyddslagen innehåller i dag en bestämmelse som medger att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg. Såsom anges i avsnitt 5.3 föreslår regeringen att det i växtskyddslagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkor för sådant överlämnande till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg. Sundhetsintyg är av väsentlig betydelse när det gäller att bedöma vilka växtskyddsrisker en växt eller växtprodukt innebär. Det är därför viktigt att sundhetsintygen är rätt utformade, innehåller rätt information och är relevanta för den växt eller växtprodukt de åtföljer. För att säkerställa att behöriga företag utfärdar sundhetsintyg och för att säkerställa kvalitén i deras verksamhet bör det finnas administrativa eller straffrättsliga sanktioner mot obehörigt utfärdande av sundhetsintyg och mot överträdelser av villkor för överlämnade av uppgiften att utfärda sundhetsintyg. Mot bakgrund av hur sanktionssystemet i växtskyddslagen är konstruerat i dag och då det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en mer generell översyn av sanktionssystemet i lagen, anser regeringen att överträdelser av sådana föreskrifter och beslut bör straffbeläggas. Straffskalan bör, i likhet med vad som gäller i övrigt vid överträdelser av föreskrifter i växtskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, sättas till böter. Såsom Malmö tingsrätt anfört i sitt remissvar kan endast fysiska personer begå och dömas för brott. Det förhållandet att uppgiften att utfärda sundhetsintyg enligt förslaget överlämnas till en juridisk person bör emellertid inte i sig hindra att straffansvar aktualiseras hos en fysisk person som företräder den juridiska personen. Straffrättsligt ansvar för överträdelser av reglerna kan utkrävas av fysiska personer som är ställföreträdare för den juridiska personen eller av fysiska personer till vilka ställföreträdaren särskilt delegerat uppgifter. Skyldighet att vidta åtgärder mot växtskadegörare I dag är överträdelse av skyldigheten enligt 5 a § växtskyddslagen att vidta åtgärder för att kartlägga, fastställa frihet från och kontrollera spridning av sådana växtskadegörare som finns angivna i föreskrifter med stöd av 3 § första stycket växtskyddslagen straffbelagd. De åtgärder som enskilda kan förpliktas att vidta och som därmed är relevanta i detta sammanhang gäller i första hand skyldighet att anmäla verksamhet till myndighet samt att föra anteckningar om verksamheten (5 a § första stycket 1). Överträdelse av dessa förpliktelser bör vara straffbelagda på samma sätt när det gäller samtliga växtskadegörare som omfattas av 3 § i växtskyddslagen. Med hänsyn till att det redan i dag i 10 § växtskyddslagen anges att överträdelse av föreläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 5 a § är straffbelagda krävs inte någon ändring i växtskyddslagens straffbestämmelse för att uppnå detta. Åtgärder vid brister i eller avsaknad av sundhetsintyg Såsom anges ovan angående utfärdande av sundhetsintyg är dessa intyg av väsentlig betydelse när det gäller att bedöma vilka växtskyddsrisker en växt eller växtprodukt innebär. Det är därför viktigt att sundhetsintygen är rätt utformade, innehåller rätt information och är relevanta för den växt eller växtprodukt de åtföljer. Brister i eller avsaknad av sundhetsintyg innebär att den växt eller växtprodukt som intyget åtföljer kan utgöra en växtskyddsrisk. Det är således angeläget från växtskyddssynpunkt att föreskrifter och beslut angående åtgärder vid brister i eller avsaknad av sundhetsintyg följs. Åtgärder som kan komma ifråga är bl.a. avlägsnande eller ogiltigförklarande av sundhetsintyget. Andra åtgärder som kan komma ifråga i denna situation är behandling mot växtskadegörare, exempelvis genom att föremålet värmebehandlas, eller förstöring av växt, växtprodukt eller annat föremål. Detta kan exempelvis ske genom att föremålet destrueras genom bränning eller nedgrävning. Vidare ligger det i sakens natur att åtgärder av detta slag kan behöva vidtas skyndsamt för att hindra eller minska risken för spridning av växtskadegörare. Regeringen anser därför att sanktioner vid underlåtelse att vidta åtgärder bör införas. Det bör i första hand vara ägaren av föremålet som har att se till att åtgärden utförs. I det fall andra än ägaren innehar föremålet, exempelvis distributörer, kan dessa komma att förpliktas att vidta åtgärder. Som framgår av avsnitt 5.3 föreslår regeringen att det ska vara möjligt för myndigheten, vid underlåtelse från den enskildes sida, att låta verkställa en åtgärd på den enskildes bekostnad som denne enligt föreskrifter eller beslut är skyldig att vidta på grund av brister eller avsaknad av sundhetsintyg. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det finns behov av straffsanktioner i det fall en enskild låtit bli att vidta åtgärder på grund av brister eller avsaknad av sundhetsintyg och åtgärden sedan verkställts av myndigheten på den enskildes bekostnad. En sådan verkställighet av åtgärden av myndigheten bör emellertid inte i sig ses som en sanktion. Kostnaden för åtgärden hade den enskilde i annat fall haft att stå för genom eget arbete eller genom att anlita någon att utföra åtgärden. Som ovan anförts skulle införandet av administrativa sanktioner för sådana överträdelser stämma mindre väl överens med hur sanktionssystemet i växtskyddslagen är uppbyggt i dag. Det föreslås därför att överträdelse av sådana föreskrifter och beslut straffbeläggs. Straffskalan bör, i likhet med vad som gäller i övrigt vid överträdelser av föreskrifter i växtskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, sättas till böter. Egenkontroll I avsnitt 5.4 föreslås ett bemyndigande som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare att utöva egenkontroll över verksamheten. Bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen är att det vid export till tredjeland av växtprodukter av trä, såsom exempelvis sågat virke, är vanligt förekommande att importlandet ställer krav på att produkten har sundhetscertifikat i enlighet med växtskyddskonventionen. I Sverige är det Jordbruksverket som utfärdar sådana certifikat. För att säkerställa att de exporterande företagen uppfyller de krav som ställs på sundhetscertifikat enligt växtskyddskonventionen kan det finnas behov av interna kvalitetssäkringssystem i form av egenkontroll. I det fall det exporterande företaget inte uppfyller konventionens krav kan inte sundhetscertifikat utfärdas och produkten följaktligen inte exporteras till mottagarländer som ställer krav på sådant certifikat. Regeringen bedömer därmed att någon straffrättslig sanktion vid överträdelse av föreskrifter om egenkontroll inte är nödvändig. Översyn av sanktionssystemet Inom EU pågår för närvarande en översyn av reglerna inom växtskyddsområdet. Detta kan antas leda till att även en översyn måste göras av nationella regler inom växtskyddsområdet under de närmaste åren. I samband med en sådan översyn kan det finnas anledning att överväga om det straffrättsliga sanktionssystemet i växtskyddslagen helt eller delvis kan ersättas av administrativa sanktioner, som exempelvis sanktionsavgifter eller viten. 6 Konsekvenser av regeringens förslag De föreslagna ändringarna i växtskyddslagen utgörs i huvudsak av nya bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom växtskyddsområdet. Dessa föreskrifter kommer att påverka de företag, markägare och privatpersoner som hanterar växter och växtprodukter som kan hysa växtskadegörare som kan orsaka allvarlig skada. De föreslagna bemyndigandena är huvudsakligen en följd av att det finns behov av att anpassa nationella föreskrifter dels till EU-direktiv på området, vilka Sverige som medlemsstat är skyldig att genomföra, dels till andra internationella åtaganden som Sverige tillträtt. Det föreslås även att det införs en möjlighet att meddela föreskrifter om egenkontroll för företag som exporterar växtprodukter av trä. Ett flertal av de förslagna bemyndigandena avser föreskrifter om hanteringen av träemballage, vilket utgör en växtprodukt i växtskyddslagens mening. Såsom nämnts ovan utgör de förslagna ändringarna i växtskyddslagen i huvudsak bemyndiganden att meddela föreskrifter och beslut. Detta medför att konsekvenserna av förslagen inte i detalj kan bedömas i detta skede utan får anstå till dess att dessa föreskrifter utarbetas. Konsekvenserna av förslagen för berörda myndigheter och domstolar, bl.a. kontrollmyndigheten Jordbruksverket, bedöms emellertid vara marginella eller oförändrade i förhållande till vad som gäller i dag. Förslaget bedöms därmed kunna genomföras inom berörda myndigheters och domstolars befintliga resursramar. Konsekvenserna av förslagen kan till viss del bedömas för de företag som handlar med sågade trävaror och som hanterar träemballage. Ändringarna i växtskyddslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014. 6.1 Definitionen av växtprodukt (avsnitt 4.1) Förslaget Föreslaget innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad som avses med växtprodukt. Konsekvenser Förslaget innebär att det genom föreskrifter blir möjligt att förtydliga definitionen av växtprodukt. Förslaget innebär inte någon ändring av gällande rätt och bedöms därmed inte innebära några konsekvenser för berörda företag eller myndigheter. 6.2 Åtgärder mot växtskadegörare (avsnitt 4.2) Förslaget Förslaget innebär att den myndighet som regeringen bestämmer ska, om det finns särskilda skäl, för att bekämpa, hindra spridning av, kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare mot andra växtskadegörare än sådana växtskadegörare som sedan tidigare finns angivna i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 § första stycket växtskyddslagen. Konsekvenser Det är inte möjligt att i dagsläget bedöma storleken på de framtida kostnaderna för företagen och kontrollmyndigheten eftersom förekomsten av växtskadegörare är svår att förutsäga. 6.3 Sundhetsintyg (avsnitt 4.3) Förslaget Avsnittet innehåller bl.a. förslag om bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om åtgärder vid brister eller avsaknad av sundhetsintyg och om åtgärder vid kontroll av sundhetsintyg. Det föreslås även att fler företag ska kunna få möjlighet att utfärda sundhetsintyg. Berörda företag Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om att avlägsna eller ogiltigförklara sundhetsintyg vid brister i sådant intyg samt om användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder avseende växt, växtprodukt eller annat föremål vid brister eller avsaknad av sådant intyg. Förslaget innebär att också de företag som reparerar eller återuppbygger träemballage, ska ha rätt att utfärda sundhetsintyg förutsatt att de uppfyller givna villkor. Ungefär 900 företag har i dag rätt att utfärda sundhetsintyg för träemballage genom att märka dessa enligt ISPM 15. Av dessa är ca 200-250 sågverk och hyvlerier, resten är företag som producerar eller reparerar träemballage. Det tillkommer ett 40-tal företag varje år och ett 30-tal avanmäls årligen, till detta kommer ett 40-tal uppdateringar och förändringar per år. Många av de stora exportföretagen har rätt att utfärda sundhetsintyg genom att ISPM 15-märka sitt träemballage, t.ex. ABB, SSAB, Scania och Volvo. Förslaget bedöms inte få några eller endast marginella konsekvenser för de nu nämnda företagen eftersom dessa redan i dag uppfyller de krav som ställs enligt ISPM 15. De företag som förslaget bedöms medföra konsekvenser för är de företag som i dag reparerar träemballage men till vilka Jordbruksverket inte överlämnat uppgiften att utfärda sundhetsintyg, exempelvis genom märkning i enlighet med ISPM 15. Norske veritas har 46 stycken svenska företag som uppfyller reparationsstandarden för EUR-pall. Utav dessa företag är det 27 företag som inte har rätt att märka reparerat träemballage enligt ISPM 15. Eftersom reglerna inte är fastställda i detalj går det inte att i dagsläget skatta storleken på de kostnaderna för företagen. Detta får göras i samband med att föreskrifter på området tas fram. Konsekvenser för företagen De reparatörer som i dag inte har rätt att utfärda sundhetsintyg kan skaffa sig en sådan rätt alternativt arbeta enbart med sådana träemballage som inte har en ISPM 15-märkning eller utplåna märkningen från emballagen. Jordbruksverkets avgifter för företag som ansöker om rätt att få utfärda sundhetsintyg är i dag; 1 000 i startavgift, 3 000 kr vid beslut om överlämnande av uppgiften att utfärda sundhetsintyg samt 4 600 kronor i årlig avgift. Om företaget blir helt eller delvis underkänt vid kontroll tillkommer kostnader för kontrollen. För de företag som har rätt att utfärda sundhetsintyg så tillkommer även en arbetskostnad (0,5-1 kr) för att märka den träbit som tillförs det reparerade emballaget. Kostnader för spårbarhetssystem för virke till, inom och från företaget tillkommer för de företag som inte redan har lednings- eller kvalitetssäkringssystem som säkerställer detta. Därutöver tillkommer på företagen också vissa administrativa kostnader förknippade med att hantera en ansökan till Jordbruksverket och därtill knutna kontrollbesök. De företag som i stället för att skaffa sig rätt att utfärda sundhetsintyg väljer att utplåna märkningen kommer att få en kostnad för detta arbete. Konsekvenser för berörd myndighet Förslaget innebär att Jordbruksverket kommer att få ökade kostnader för kontroll av de företag som reparerar träemballage. Förslaget kan innebära visst ökat arbete för Tullverket vid import från tredjeland, bl.a. avseende samverkan med Jordbruksverket för kontroll av varor med träemballage. Bedömningen är att den ökningen kommer att vara marginell, vilket gör att kostnaden med anledning av detta förslag bedöms vara försumbar. 6.4 Egenkontroll (avsnitt 4.4) Förslaget Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare, att utöva särskild kontroll, dvs. egenkontroll. Företagets system för egenkontroll ska vara lämpligt med hänsyn till den aktuella typen av verksamhet. Med export avses försäljning till länder utanför EU, dvs. till tredjeland. I begreppet växtprodukter av trä ingår även träemballage. Växtprodukter av trä benämns nedan som träprodukter. Syftet med förslaget Vid export är det viktigt att företagen följer mottagarlandets krav på kontroll av spridningen av växtskadegörare. För att underlätta den internationella handeln finns internationella normer för hur växtskyddskrav ska få ställas vid handelsutbyten. Om normerna följs ska mottagarlandet acceptera exportsändningarna utan ytterligare krav. Systemet bör ha hög transparens och tydlighet, med möjligheter till uppföljning av om företagen uppfyller gällande regler. Förslaget innebär att kraven på företagen vid utfärdande av sundhetscertifikat vid export av träprodukter kommer att förtydligas genom myndighetsföreskrifter. Förtydligandet avser bl.a. kraven på företagens hantering av träprodukter inklusive dokumentation av flödet av träprodukter till och från företagets anläggningar men även inom en anläggning samt träproduktens ursprung. Genom egenkontrollen, kontrolleras företagens rutiner och dokumentation kring beställning, kontroller i produktionen, kontroller av märkning samt åtgärder vid felleverans och konstaterade avvikelser. En viktig del av egenkontrollen är rutiner för dokumentation som gör de möjligt att spåra produkter i det fall växtskadegörare påträffas. Egenkontroll kan ge såväl företagen som den berörda myndigheten bättre förutsättningar att uppfylla växtskyddskonventionens krav vid export av träprodukter. Alternativa lösningar eller inte reglera alls Att inte reglera alls, innebär att dagens situation bibehålls. I dag bedömer Jordbruksverket de företag som ansöker om sundhetscertifikat för att exportera träprodukter med krav på sundhetscertifikat. Det finns inga internationella regler för de krav som ställs på företagen. Det är upp till myndigheten att göra bedömningen utifrån kraven på rutiner för hantering och spårbarhet som finns i internationella normer. Om importerande länder inte har förtroende för det svenska kontrollsystemet kan exporten från Sverige till länder utanför EU påverkas. En sådan situation skulle på sikt kunna få konsekvenser för Sveriges export av träprodukter. Alternativet att istället för krav på egenkontroll utöka Jordbruksverkets kontroller för att upprätthålla förtroendet för kontrollsystemet skulle innebära orimligt stor arbetsbelastning för myndigheten, men även för de kontrollerade företagen. Varje kontroll kräver resurser av företagen genom tid för förberedelse och genomförande. Till exempel skulle fler fysiska kontroller behöva göras av träprodukter, inkl. träemballage, vid export till ett land utanför EU. I praktiken skulle det kunna innebära att det skulle behövas en fast stationerad kontrollant på varje anläggning som använder, producerar eller behandlar träprodukter för export till tredjeland men även hos företag som använder träemballage vid export till tredjeland. Detta är en uppgift som Jordbruksverket har svårt att utföra inom ramen för de resurser som verket har i dag. Berörda företag De företag som skulle bli berörda av föreskrifter om egenkontroll är främst företag som är beroende av sundhetscertifikat enligt växtskyddskonventionen för export av träprodukter. Det är fråga om företag som producerar eller behandlar träprodukter, t.ex. sågverk och hyvlerier. Ungefär 70-80 sågverksföretag ansöker varje år om sundhetscertifikat vid export av träprodukter till tredjeland. Totalt utfärdas årligen 4 000-4 500 sundhetscertifikat kopplade till export av sågade trävaror. Konsekvenser för företagen Förslaget innebär att företagen genom egenkontroll ska se till att föreskrivna krav inom det fytosanitära området efterlevs. Företagen måste ha kontroll över rutiner för hanteringen och flödet av träprodukter. Det innebär att företagen ska ha ett system för dokumentation som visar hur träprodukten har hanterats och dess ursprung (spårbarhet). Företagen måste kunna beskriva sitt produktionssystem och sina interna kontroller och även förbinda sig att upprätthålla systemen, för att motsvara dessa krav. Många av de stora företagen uppfyller redan i dag kraven på system för kvalitets- och miljöledning eftersom de är anslutna till olika certifieringssystem, t.ex. PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes), FSC (Forest Stewardship Council) och CoC (Chain of Custody). Kvalitets- och miljöledningssystem av nämnda slag baseras emellertid på andra syften än den fytosanitära lagstiftningen. Konsekvenserna av förslaget kan dock bli mindre för företag som redan har ett kvalitets- eller miljöledningssystem eftersom företaget kan samordna sina aktiviteter avseende de olika systemen och därigenom få lägre kostnader för genomförande av ett egenkontrollsystem än annars. Förslaget innebär endast ett bemyndigande att meddela föreskrifter om kraven för företagens rutiner och dokumentation. I dagsläget är dessa föreskrifter inte fastställda men kraven kommer att anpassas till verksamhetens typ och omfattning samt till storleken på företaget. Detta gör att det i dagsläget inte är möjligt att skatta tidsåtgången eller kostnaden för företag, som i dag inte skulle ha godkända rutiner eller dokumentation, att skapa sådana så att de uppfyller de kommande kraven. Administrativa kostnader Förslaget innebär initialt en tillkommande administrativ engångskostnad för de företag som inte uppfyller de kommande kraven för egenkontroll, men den bedöms som liten eftersom merparten av de företag som troligen kommer att bli berörda redan följer dessa regler. Nya tillkommande företag skulle oberoende av förslaget behövt ansöka om sundhetscertifikat för sina produkter och de skulle i denna ansökan behöva beskriva sina rutiner, system och dokumentation. Företagen förbinder sig att tillhandahålla rutiner för egenkontrollen och hålla dessa uppdaterade. Det innebär en viss ökning i de årliga administrativa kostnaderna för de företag som i dag inte har kvalitets- och miljöledningssystem. För övriga företag innebär förslaget inga extra administrativa kostnader eftersom de redan har system som kan användas vid egenkontrollen. För att undvika extra administrativa kostnader är det viktigt att företagen samordnar systemet för egenkontrollen med övriga kvalitets- och miljöledningssystem. Eftersom reglerna inte är fastställda i detalj går det inte att skatta storleken på de administrativa kostnaderna för företagen. Konkurrensförhållanden Förslaget innebär att det svenska systemet för kontroll avseende växtskadegörare förbättras och görs mer transparent och tydligt. Det innebär att företag med export till tredjeland enklare kan informera potentiella importländer om gällande svenska regler för träprodukter och att produkter från Sverige inte utgör någon risk avseende spridning av växtskadegörare. Det innebär att dessa företag kan ha en konkurrensfördel gentemot företag från länder med sämre system för förhindrande av spridning av växtskadegörare. Små företag Den föreslagna bestämmelsen om egenkontroll innebär att det ska finnas ett för verksamheten lämpligt program. Kraven på hantering och spårbarhet ska därmed vara anpassade till den typ och omfattning av verksamhet som utförs. Det innebär att kraven på små företag inte kommer att vara lika omfattande som för medelstora och stora företag. Ett exempel på hur en sådan anpassning kan se ut är spårbarhetsstandarden CoC (Chain of Custody) inom skogsbruket och skogsindustrierna som innehåller minimikrav på ledningssystem som är anpassade till den typ och omfattning av verksamhet som utförs. Det gör att konsekvenserna av förslaget för små företag bedöms komma att stå i proportion till verksamhetens omfattning. Konsekvenser för berörd myndighet Förslaget innebär att den berörda myndigheten initialt måste utarbeta kraven på företagen avseende egenkontrollen. Det kan handla om företagens rutiner och dokumentation kring beställning, kontroll i produktionen, kontroll av märkning, åtgärder vid felleverans och konstaterade avvikelser. Dessutom måste en bedömning göras av alla företag som ska använda sig av systemet med egenkontroll. Eftersom myndigheten redan i dag gör en liknande bedömning vid utfärdande av sundhetscertifikat avseende sågade trävaror kommer bedömningen av om företagen uppfyller kraven för egenkontroll inte att vara särskilt omfattande. På längre sikt kommer förslaget att innebära att den berörda myndigheten kommer att få tydligare riktlinjer att arbeta utifrån och ökade befogenheter att kontrollera att företagens rutiner uppfyller kraven. Det i sin tur innebär att myndighetens kunskap om företagens arbete för att förhindra spridningen av växtskadegörare ökar. Resurserna kan då koncentreras till områden och företag med störst risk för spridning av växtskadegörare. Hela systemet för kontroll av växtskadegörare kommer att bli mer effektivt. 6.5 Straffbestämmelser (avsnitt 4.5) Förslaget Förslaget innebär att det blir straffbart att utfärda sundhetsintyg utan att utfärdaren fått uppgiften överlämnad till sig. Vidare innebär förslaget att det straffbara området utökas något genom att överträdelse av föreskrifter om åtgärder vid brister eller avsaknad av sundhetsintyg samt överträdelse av föreskrifter om villkor för överlämnande av uppgiften att utfärda sundhetsintyg är straffbelagda. Straffskalan är böter. Konsekvenser Förslaget kommer att innebära visst ökat arbete för de rättsvårdande myndigheterna. Bedömningen är att den ökningen kommer att vara marginell, vilket gör att kostnaden med anledning av detta förslag bedöms vara försumbar. 7 Författningskommentar 1 § Paragrafens andra stycke har ändrats. Ändringen innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om vad som avses med växtprodukt. Bemyndigandet ger möjlighet att på en annan nivå än lag precisera och anpassa begreppet växtprodukt till ändringar i EU-rätten eller andra internationella åtaganden. I paragrafen har vissa redaktionella ändringar gjorts. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.1. 3 § Ändringen i bestämmelsens första stycke innebär att det förtydligas att åtgärder som avses i såväl 5 § som 5 a § får vidtas mot de växtskadegörare som bestämmelsen omfattar. Det är således fråga om åtgärder för att bekämpa, hindra spridning av, kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare. Vidare ändras bestämmelsen på så sätt att uttrycket lager av växter eller växtprodukter stryks från uppräkningen av föremål som kan åsamkas allvarlig skada och ersätts av växter och växtprodukter. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts. I andra stycket finns i dag bestämmelser som gör det möjligt, om det finns synnerliga skäl, för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela beslut om åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av sådana växtskadegörare som inte finns angivna i föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket. Ändringen av bestämmelsen innebär att utrymmet för att vidta åtgärder mot växtskadegörare av detta slag utökas genom att kravet för att vidta åtgärder anges till särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan exempelvis vara att det föreligger ett brådskande behov av att vidta förebyggande åtgärder beträffande en nyupptäckt växtskadegörare eller växtskadegörare som inte tidigare förekommit i landet och som inte är reglerad med stöd av första stycket sedan tidigare. Ändringen innebär också, genom hänvisningen till 5 a §, att det blir möjligt att vidta fler typer av åtgärder. Således blir det möjligt att, förutom bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av sådana. Vidare innebär ändringen att den uttryckliga tidsgränsen om tre månader tas bort. Varaktigheten av beslut eller föreskrifter om åtgärder av det nu aktuella slaget bör emellertid inte vara längre än nödvändigt för att uppnå det mål från växtskyddssynpunkt som åtgärden avser. Detta gäller naturligtvis särskilt om åtgärden är ingripande för den enskilde. Vidare har i paragrafen förtydligats att bemyndigandet, förutom beslut, även avser att meddela sådana föreskrifter som anges i 5 och 5 a §§. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.2. Den har utformats i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit. 5 § Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att en hänvisning görs till båda styckena i 3 §. Ändringen tydliggör att åtgärder enligt paragrafen kan vidtas såväl mot växtskadegörare som finns angivna i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 § första stycket som mot andra växtskadegörare, under förutsättning att det finns särskilda skäl. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts i paragrafen. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit. 5 a § Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att en hänvisning görs till 3 §. Ändringen tydliggör att åtgärder enligt paragrafen kan vidtas såväl mot växtskadegörare som finns angivna i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 § första stycket som mot andra växtskadegörare, under förutsättning att det finns särskilda skäl enligt 3 § andra stycket. Vidare har i punkten 2 gjorts ett tillägg som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet får besluta om undersökning av sundhetsintyg. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts i paragrafen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit. 6 b § Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för företag att utöva egenkontroll över verksamheten. För att omfattas av bestämmelsen ska det vara fråga om företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä. Uttrycket exportändamål innebär att både företag som själva exporterar och företag som levererar produkter till det exporterande företaget omfattas av bestämmelsen. Med export avses försäljning eller annan leverans till tredje land. Produktion inbegriper även reparation av växtprodukter såsom exempelvis träemballage. Med uttrycket behandla avses att produkten behandlas mot växtskadegörare, exempelvis värmebehandling genom att produkten upphettas till viss temperatur. I bestämmelsen ställs även krav på att egenkontrollen ska vara lämplig i förhållande till verksamhetens art. Typen av verksamhet och dess omfattning ska således beaktas när skyldigheten att utöva egenkontroll bestäms. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4. 7 § Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att en hänvisning görs till 7 a § andra stycket. Ändringen innebär att en myndighet kan låta verkställa de åtgärder som har beslutats med stöd av 7 a § på en enskilds bekostnad. Vidare förtydligas att det är förelägganden som en myndighet gjort med stöd av 5 § som kan verkställas på den enskildes bekostnad. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts i paragrafen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit. 7 a § Paragrafens andra stycke är nytt och innebär att det införs nya bemyndiganden som ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om åtgärder om det finns brister i eller om det saknas sundhetsintyg. Sådana brister kan exempelvis bestå i att sundhetsintyget har felaktig utformning eller placering, att det innehåller felaktiga uppgifter, att det saknar uppgifter eller att sundhetsintyget inte överensstämmer med det föremål intyget åtföljer. Enligt andra stycket 1 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i det enskilda fallet avlägsna eller ogiltigförklara ett sundhetsintyg. Möjlighet att meddela föreskrifter om sådana åtgärder finns med stöd av bemyndigandet i första stycket. Att avlägsna sundhetsintyg kan bl.a. komma ifråga när intyget är märkt på ett föremål och avlägsnandet kan då ske genom att det exempelvis slipas bort eller målas över. Åtgärderna i andra stycket 2 avser växter eller föremål som kan hysa växtskadegörare. De åtgärder som kan komma ifråga är användning, behandling och förstöring eller liknande av växt, växtprodukt eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare. Med behandling avses att föremålet behandlas mot växtskadegörare, exempelvis kan detta ske genom värmebehandling där produkten upphettas till viss temperatur. Med liknande åtgärd avses andra åtgärder för att hindra spridning av växtskadegörare såsom exempelvis att kvarhålla en sändning på viss plats, att kräva övertäckning, förvaring på säker plats eller deponering genom nedgrävning på säker plats. Tredje stycket motsvaras till viss del av andra stycket i den nuvarande paragrafen. Ändringen i tredje stycket innebär att det blir möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg vid alla typer av förflyttning av växter och växtprodukter inom EU där sådant intyg krävs. Vidare innebär ändringen att det tydliggörs att bemyndigandet omfattar sundhetsintyg som krävs vid export till tredje land. Det blir således möjligt att överlämna till företag att utfärda sundhetsintyg som kan krävas vid alla förflyttningar inom landet och inom EU samt vid export till tredje land av växter och växtprodukter. Fjärde stycket är nytt och har inte någon motsvarighet i nuvarande växtskyddslag. Bestämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att i enlighet med tredje stycket överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg. Sådana villkor kan exempelvis vara krav på att företaget ska vara godkänt och ha viss utrustning och kompetens. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3. 10 § Paragrafen innehåller straffbestämmelser och ändras på så sätt att en fjärde punkt införs. Genom bestämmelsen i fjärde punkten straffbeläggs att uppsåtligen eller av oaktsamhet utfärda sundhetsintyg utan att utfärdaren fått uppgiften överlämnad till sig enligt den föreslagna bestämmelsen i 7 a § tredje stycket. Straffskalan är böter. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts i paragrafen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5. 11 § Paragrafen ändras på så sätt att det i fjärde stycket (tidigare femte stycket) anges att beslut som meddelats med stöd av 7 a § andra stycket ska gälla omedelbart om inte annat bestämts. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts i paragrafen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3. Rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen Sammanfattning av promemorian Ändringar i växtskyddslagen (Ds 2012:38) Promemorian innehåller förslag som syftar till ett förbättrat genomförande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att växtskadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, 10.7.2000, s. 1, Celex 32000L0029) och ett förbättrat genomförande de regler som följer av internationella åtaganden genom FAO:s internationella norm för växtskyddsåtgärder nr 15 (ISPM 15) och internationella växtskyddskonventionen (International Plant Protection Convention, IPPC). I promemorian föreslås vissa ändringar i växtskyddslagen (1972:318) för att uppnå det ovan nämnda syftet. Ändringarna utgörs i huvudsak av att nya bemyndiganden införs i lagen. Ändringarna i växtskyddslagen innebär således bl.a. att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med växtprodukt enligt växtskyddslagen. Det föreslås att den myndighet som regeringen bestämmer ska, om det finns särskilda skäl, få meddela föreskrifter och beslut om åtgärder för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare ska få vidtas även avseende andra växtskadegörare än sådana som anges i föreskrifter. Om det finns synnerliga skäl, ska den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter och beslut om åtgärder för att hindra spridning av växtskadegörare ska få vidtas även avseende andra växtskadegörare än de som anges i föreskrifter. Sådana föreskrifter och beslut ska vara tidsbegränsade. Det föreslås vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om undersökning av sundhetsintyg för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare. I promemorian föreslås även att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om att avlägsna eller ogiltigförklara sundhetsintyg vid brister i sådant intyg samt om användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder av växt, växtprodukt eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare vid brister i eller avsaknad av sådant intyg. Vidare ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om användningen av sundhetsintyg. Vid underlåtelse att fullgöra skyldighet enligt denna bestämmelse ska Jordbruksverket kunna verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Beslut om åtgärder på grund av brister i eller avsaknad av sundhetsintyg föreslås gälla omedelbart, om inte annat bestämts. Det föreslås också att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska kunna överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg som krävs vid förflyttning av växter eller växtprodukter samt meddela föreskrifter om villkor för sådant överlämnande. Det föreslås att det ska bli möjligt att meddela föreskrifter om egenkontroll. Således föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten. I promemorian föreslås slutligen att överträdelse av vissa föreskrifter straffbeläggs. Således straffbeläggs utfärdande av sundhetsintyg utan att uppgiften överlämnats till utfärdaren av regeringen eller den myndighet om regeringen bestämmer samt överträdelse av föreskrifter om villkor för överlämnande av uppgiften att utfärda sundhetsintyg straffbeläggs. Straffskalan ska vara böter. Överträdelser av föreskrifter eller beslut som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om åtgärder vid brister eller avsaknad av sundhetsintyg straffbeläggs. Vidare straffbeläggs överträdelser av beslut eller föreskrifter som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om åtgärder avseende oreglerade växtskadegörare. Straffskalan föreslås vara böter. I promemorians konsekvensanalys bedöms föreslaget om utökade möjligheter att överlämna uppgiften att utfärda sundhetsintyg till företag medföra vissa kostnader för företag får denna behörighet. Det gäller bl.a. kostnader för ansöknings avgift och årlig avgift till Jordbruksverket. När det gäller övriga delar av förslaget bedöms det inte medföra några konsekvenser för företagen eller att dessa inte möjliga att bedöma eftersom föreskrifterna inte är fastställda i detalj. När det gäller konsekvenserna för berörda myndigheter så bedöms i promemorian att förslaget som möjliggör åtgärder vid avsaknad av eller brister i sundhetsintyg medföra ökade kostnader för Jordbruksverket. När det gäller övriga delar av förslaget bedöms det inte medföra några konsekvenser för berörda myndigheter och domstolar eller försumbara sådana. Promemorians lagförslag Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318) dels att 1, 5, 5 a, 7, 7 a, 10 och 11 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 a och 6 §§, dels att 3 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 3 § ska utgå, dels att rubriken närmast före 4 § ska lyda "Anmälningsplikt", dels att rubrikerna närmast före 1, 1 a och 5 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser Definitioner 1 § I denna lag förstås med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som har 1. karaktär av en råvara, eller 2. genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt, I denna lag avses med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som 1. har karaktär av en råvara, eller 2. har genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt, I denna lag förstås med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som har 1. karaktär av en råvara, eller 2. genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt, I denna lag avses med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som 1. har karaktär av en råvara, eller 2. har genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt, Vad som avses med växt enligt lagen anges närmare i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vad som avses med växt och växtprodukt enligt lagen anges närmare i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillämpningsområde 1 a § Åtgärder enligt denna lag får vidtas i fråga om växtskadegörare vilka anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas endast när det gäller växtskadegörare som allvarligt kan skada växter, växtprodukter, växtodlingar, skogar eller annan mark. Om det finns särskilda skäl får den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter och beslut om åtgärder som avses i 5 § och 5 a § när det gäller andra växtskadegörare än dem som avses i första stycket. Sådana föreskrifter och beslut som avser åtgärder enligt 5 § ska vara tidsbegränsade. Åtgärder 5 § För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, som omfattas av föreskrift enligt 3 § första stycket, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga åtgärd för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten, 2. förordna om smittrening av lokal, redskap, transportmedel eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare, 3. förordna om smittrening eller förstöring av växt eller växtprodukt eller förpackning till växt eller växtprodukt eller om begränsning i rätten att använda växt eller växtprodukt eller sådan förpackning, 4. förbjuda sådd eller plantering av växt, 5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt, 6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande, innehav eller annan hantering av växt, växtprodukt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare, 7. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad. För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare får, om de förutsättningar som anges i 1 a § är uppfyllda, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidta åtgärder för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten, 2. besluta om smittrening av lokaler, redskap, transportmedel eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare, 3. besluta om smittrening eller förstöring av växter eller växtprodukter eller förpackningar till växter eller växtprodukter eller om begränsning i rätten att använda växter eller växtprodukter eller sådana förpackningar, 4. förbjuda sådd eller plantering av växter, 5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växter, 6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande, innehav eller annan hantering av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare, 7. vidta eller föreskriva andra nödvändiga åtgärder i fråga om enskildas egendom. Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 7 kan verkställas genom myndighets försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att i samband med införsel av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare besluta om sådana åtgärder som avses i första stycket 1-3. Sådan överlåtelse får även avse beslut om förbud eller villkor för införsel av eller bortförande av växt, växtprodukt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare i enlighet med vad som anges i första stycket 6. Åtgärder som avses i första stycket 2, 3 eller 7 kan verkställas genom myndighetens försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att i samband med införsel av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare besluta om sådana åtgärder som avses i första stycket 1-3. Överlåtelsen får även avse beslut om förbud eller villkor för införsel av eller bortförande av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare i enlighet med första stycket 6. 5 a § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare enligt 3 § första stycket får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare får, om de förutsättningar som anges i 1 a § är uppfyllda, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer 1. meddela föreskrifter om att den som odlar växter eller handlar med växter eller växtprodukter skall anmäla verksamheten till viss myndighet och föra anteckningar om verksamheten, 1. meddela föreskrifter om att den som odlar växter eller handlar med växter eller växtprodukter ska anmäla verksamheten till viss myndighet och föra anteckningar om verksamheten, 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning av växt, växtprodukt, jord eller annat odlingssubstrat, mark, lokal, transportmedel, förpackning, redskap eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare. 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning av växter, växtprodukter, jord eller annat odlingssubstrat, mark, lokaler, transportmedel, förpackningar, redskap eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare, samt om undersökning av sundhetsintyg. Åtgärd som avses i första stycket 2 kan verkställas genom myndighets försorg. Åtgärder som avses i första stycket 2 kan verkställas genom myndighetens försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person överlåta att i enskilda fall besluta om provtagning eller undersökning enligt första stycket 2. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare att utöva en egenkontroll av verksamheten som är lämpad efter verksamhetens art. 7 § Underlåter någon att fullgöra skyldighet som ålagts honom med stöd av 5 §, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Om någon inte fullgör en skyldighet som han eller hon har med stöd av 5 och 7 a §§, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på hans eller hennes bekostnad. 7 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sundhetsintyg och deras hantering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om 1. avlägsnande eller ogiltigförklarande av ett sundhetsintyg om det finns brister i intyget, och 2. användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder av växter, växtprodukter eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare om det finns brister i eller om det saknas ett sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid handel med växter eller växtprodukter eller vid utförsel av växter eller växtprodukter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sundhetsintyg som krävs vid handel med växter eller växtprodukter eller förflyttning av växter eller växtprodukter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för ett överlämnande som avses i andra stycket. 10 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör anmälan enligt 4 §, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a, eller 7 a §, eller 3. åsidosätter skyldighet enligt 6 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör anmälan enligt 4 §, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a, eller 7 a §, 3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 §, eller 4. utfärdar sundhetsintyg utan att ha fått uppgiften överlämnad till sig enligt 7 a § andra stycket. 11 § Statens jordbruksverks beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Statens jordbruksverks beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Jordbruksverket för det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 7 § gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Beslut som har meddelats med stöd av 5, 5 a, 7 eller 7 a § första stycket gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över förslagen i promemorian inkommit från Hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Jönköping, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, SWEDAC, Kommerskollegium, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Livsmedelsverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Tillväxtverket, Regelrådet, Svensk Handel, LRF Skogsägarna, LRF GRO-Gröna näringens riksorganisation, Svensk Fjärrvärme, Skogsindustrierna, BRO - Blomsterbranschens Riksorganisation, Förbundet Sveriges hamnar. Åtta har inte besvarat remissen; nämligen Exportrådet, Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv, Näringslivets Regelnämnd, Li-Livsmedelsföretagen, Parebo-Licencierade Pallreparatörers Riksorganisation, Transportgruppen och Transportindustriförbundet. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318) Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318) dels att rubriken närmast före 3 § ska utgå, dels att 1, 3, 5, 5 a, 7, 7 a, 10 och 11 §§ samt rubriken närmast före 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen närmast före 4 § ska införas en ny rubrik som ska lyda "Anmälningsplikt", dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 b §, samt närmast före 5 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser Tillämpningsområde 1 § I denna lag förstås med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som har 1. karaktär av en råvara, eller 2. genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt. I denna lag avses med växt: levande växt eller levande växtdel, inklusive fröer, växtprodukt: produkt av växtursprung som inte är en växt enligt denna lag och som 1. har karaktär av en råvara, eller 2. har genomgått en enklare bearbetning, växtskadegörare: art, stam, eller biotyp av växt, djur eller patogen som är skadlig för växt, växtodling eller växtprodukt. Vad som avses med växt enligt lagen anges närmare i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som avses med växt och växtprodukt enligt lagen. 3 § Bekämpning enligt denna lag får ske i fråga om växtskadegörare vilka anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande växtskadegörare som allvarligt kan skada växtodling, skog, annan mark eller lager av växter eller växtprodukter. Om det finns synnerliga skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer meddela beslut som avses i 5 § utan hinder av första stycket. Sådant beslut får gälla högst tre månader. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka växtskadegörare som åtgärder enligt 5 och 5 a §§ får vidtas mot. Sådana föreskrifter får meddelas endast när det gäller växtskadegörare som allvarligt kan skada växter, växtprodukter, växtodlingar, skogar eller annan mark. Trots första stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller beslut som avses i 5 och 5 a §§, om det finns särskilda skäl. Sådana föreskrifter och beslut som avses i 5 § ska vara tidsbegränsade. Åtgärder 5 § För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, som omfattas av föreskrift enligt 3 § första stycket, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidtaga åtgärd för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten, 2. förordna om smittrening av lokal, redskap, transportmedel eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare, 3. förordna om smittrening eller förstöring av växt eller växtprodukt eller förpackning till växt eller växtprodukt eller om begränsning i rätten att använda växt eller växtprodukt eller sådan förpackning, 4. förbjuda sådd eller plantering av växt, 5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt, 6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande, innehav eller annan hantering av växt, växtprodukt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare, 7. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad. För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare får, om de förutsättningar som anges i 3 § är uppfyllda, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att vidta åtgärder för bekämpning av växtskadegörare på fastigheten, 2. besluta om smittrening av lokaler, redskap, transportmedel eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare, 3. besluta om smittrening eller förstöring av växter eller växtprodukter eller förpackningar till växter eller växtprodukter eller om begränsning i rätten att använda växter eller växtprodukter eller sådana förpackningar, 4. förbjuda sådd eller plantering av växter, 5. meddela föreskrifter om odling eller skörd av växter, 6. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande, innehav eller annan hantering av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare, 7. vidta eller föreskriva andra nödvändiga åtgärder i fråga om enskildas egendom. Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 7 får verkställas genom myndighets försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att i samband med införsel av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare besluta om sådana åtgärder som avses i första stycket 1-3. Sådan överlåtelse får även avse beslut om förbud eller villkor för införsel av eller bortförande av växt, växtprodukt, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare i enlighet med vad som anges i första stycket 6. Åtgärder som avses i första stycket 2, 3 eller 7 får verkställas genom myndighetens försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att i samband med införsel av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare besluta om sådana åtgärder som avses i första stycket 1-3. Överlåtelsen får även avse beslut om förbud eller villkor för införsel av eller bortförande av växter, växtprodukter, växtskadegörare, jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat och kulturer av växtskadegörare i enlighet med första stycket 6. 5 a § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare enligt 3 § första stycket får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare får, om de förutsättningar som anges i 3 § är uppfyllda, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 1. meddela föreskrifter om att den som odlar växter eller handlar med växter eller växtprodukter skall anmäla verksamheten till viss myndighet och föra anteckningar om verksamheten, 1. meddela föreskrifter om att den som odlar växter eller handlar med växter eller växtprodukter ska anmäla verksamheten till en viss myndighet och föra anteckningar om verksamheten, 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning av växt, växtprodukt, jord eller annat odlingssubstrat, mark, lokal, transportmedel, förpackning, redskap eller annat föremål som kan hysa växtskadegörare. 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning av växter, växtprodukter, jord eller annat odlingssubstrat, mark, lokaler, transportmedel, förpackningar, redskap eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare samt om undersökning av sundhetsintyg. Åtgärd som avses i första stycket 2 kan verkställas genom myndighets försorg. Åtgärder som avses i första stycket 2 får verkställas genom myndighetens försorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person överlåta att i enskilda fall besluta om provtagning eller undersökning enligt första stycket 2. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för företag som för exportändamål använder, producerar eller behandlar växtprodukter av trä som kan hysa växtskadegörare att utöva en efter verksamhetens art lämpad egenkontroll. 7 § Underlåter någon att fullgöra skyldighet som ålagts honom med stöd av 5 §, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Om någon inte fullgör en skyldighet som han eller hon har förelagts att utföra med stöd av 5 eller 7 a § andra stycket, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på hans eller hennes bekostnad. 7 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även 1. i det enskilda fallet besluta om att avlägsna eller ogiltigförklara ett sundhetsintyg om det finns brister i intyget, och 2. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning, behandling eller förstöring och andra liknande åtgärder när det gäller växter, växtprodukter eller andra föremål som kan hysa växtskadegörare om det finns brister i eller saknas ett sundhetsintyg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid handel med växter eller växtprodukter eller vid utförsel av växter eller växtprodukter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att utfärda sådant sundhetsintyg som krävs vid förflyttning inom Europeiska unionen och export av växter eller växtprodukter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för ett överlämnande som avses i tredje stycket. 10 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör anmälan enligt 4 §, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a, eller 7 a §, eller 3. åsidosätter skyldighet enligt 6 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör anmälan enligt 4 §, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a, eller 7 a §, 3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 §, eller 4. utfärdar sundhetsintyg utan att ha fått uppgiften överlämnad till sig enligt 7 a § tredje stycket. 11 § Statens jordbruksverks beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut som har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Jordbruksverket för det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Jordbruksverket för det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av ett enskilt kontrollorgan. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 7 § gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Beslut som har meddelats med stöd av 5, 5 a, 7 eller 7 a § andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Denna lag träder i kraft den 1 november 2013. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-05-20 Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Per Virdesten och Margit Knutsson. Ändringar i växtskyddslagen Enligt en lagrådsremiss den 8 maj 2013 (Landsbygdsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Jonas Härkönen. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: 3 § Lagrådet föreslår att andra stycket första meningen förtydligas på följande sätt: Beträffande andra växtskadegörare än sådana som avses i första stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller beslut som avses i 5 och 5 a §§, om det finns särskilda skäl. 5 § Förhållandet mellan 3 och 5 §§ framstår som otydligt, eftersom paragraferna synes innehålla en dubbelreglering beträffande vilka förutsättningar som krävs för att meddela föreskrifter eller beslut avseende de växtskadegörare som åsyftas i 3 §. Första stycket i 5 § skulle kunna inledas på följande sätt: För att bekämpa och hindra spridning av sådana växtskadegörare som avses i 3 § får regeringen eller ... I paragrafens föreslagna andra stycke bör ordet "myndighetens" bytas ut mot "en myndighets". 5 a § Motsvarande ändringar som föreslås beträffande 5 § bör göras i 5 a §. 7 § Ordet "myndigheten" saknar syftning; förelägganden enligt 5 § kan åläggas även av privaträttsliga organ efter delegation. Vilken myndighet som avses bör klargöras. Om avsikten är att endast förelägganden som meddelats av en myndighet kan verkställas på det sätt som anges, bör även detta klarläggas. Landsbygdsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf, Arnholm Föredragande: statsrådet Erlandsson Regeringen beslutar proposition 2012/13:174 Ändringar i växtskyddslagen Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Växtskyddslagen 1 §, 3 §, 5 §, 5 a §, 6 b §, 7 a § 32000L0029 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: 2 3 1 Prop. 2012/13:174 Prop. 2012/13:174 Prop. 2012/13:174 Prop. 2012/13:174 Prop. 2012/13:174 Bilaga 1 Prop. 2012/13:174 Bilaga 1 Prop. 2012/13:174 Bilaga 2 Prop. 2012/13:174 Bilaga 2 Prop. 2012/13:174 Bilaga 3 Prop. 2012/13:174 Bilaga 3 Prop. 2012/13:174 Bilaga 4 Bilaga 4 Prop.2012/13:174 Bilaga 5 Prop. 2012/13:174 Bilaga 5 Prop. 2012/13:174 Bilaga 6 Prop. 2012/13:174 Bilaga 6 Prop. 2012/13:174 Prop. 2012/13:174 78 79 1