Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2012/13:194 Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp Prop. 2012/13:194 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 september 2013 Fredrik Reinfeldt Beatrice Ask (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnas förslag till lagändringar som utgör ett led i genomförandet av EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. För att uppfylla direktivet föreslås en ny lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Förslaget innebär att det införs en skyldighet för den som erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring inom vissa verksamheter att på begäran visa upp ett utdrag ur belastningsregistret, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn. Det kan handla om både personer som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn och personer som är ledare i olika ideella barnverksamheter. I de fall som lagen föreskriver ska en enskild ha rätt att få ett begränsat utdrag om sig själv ur belastningsregistret, i syfte att kunna visa upp för en arbets- eller uppdragsgivare. För att uppfylla direktivet krävs att utdragen i förekommande fall innehåller uppgifter om sexualbrott mot barn och barnpornografibrott. En kontroll av ett registerutdrag ska inte få dokumenteras på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. Vidare föreslås att preskriptionstiden för köp av sexuell handling av barn och för sexuellt ofredande som begåtts mot ett barn förlängs på så sätt att den börjar löpa först den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 18 december 2013. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 5 2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister 8 3 Ärendet och dess beredning 9 4 Åtgärder för att skydda barn mot sexuella kränkningar 9 4.1 Skydd för barn är en högt prioriterad fråga 9 4.2 Vissa nationella åtgärder 10 4.3 Vissa åtgärder inom EU och Europarådet 11 5 EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi 12 6 Genomförande av direktivet 14 6.1 Svensk rätt uppfyller i huvudsak åtagandena i direktivet 14 6.2 En ny lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 17 6.2.1 Rättsliga utgångspunkter 17 6.2.2 Arbetsgivares och uppdragsgivares rätt till information från belastningsregistret 21 6.2.3 En ny lag om registerkontroll 34 6.2.4 Arbetsgivare och uppdragsgivare ska få information om samtliga domar som meddelats inom EU för brott som omfattas av direktivet 35 6.2.5 Registerkontrollen bör endast omfatta vissa uppgifter om brott 38 6.3 Den särskilda preskriptionsbestämmelsen för sexualbrott mot barn utvidgas 39 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 42 8 Konsekvenser 43 9 Författningskommentar 44 9.1 Förslaget till lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 44 9.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 49 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister 50 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU 51 Bilaga 2 Rättelse av direktivets nummer 65 Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian 66 Bilaga 4 Promemorians lagförslag 68 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 72 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 73 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 77 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 2013 80 Rättsdatablad 81 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn, 2. lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn Härigenom föreskrivs följande. 1 § Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. 2 § I denna lag avses med - företag: en fysisk eller juridisk person som bedriver näringsverksamhet, och - organisation: en juridisk person som inte är företag. 3 § Ett utdrag ur belastningsregistret ska på begäran även visas upp av den som erbjuds eller tilldelas uppgifter som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom sådan verksamhet som avses i 1 § om det sker genom 1. uppdrag, 2. anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksamheten, eller 3. praktiktjänstgöring. Registerutdraget ska i fall som avses i första stycket visas upp för den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon på ett sådant sätt som avses där. 4 § Registerutdrag som avses i denna lag får inte vara äldre än ett år. I lagen (1998:620) om belastningsregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. 5 § En kontroll av ett registerutdrag får inte dokumenteras på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. 6 § Om det i en annan lag eller förordning finns bestämmelser som reglerar registerkontroll för arbete som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom verksamhet som omfattas av denna lag, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag. 1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 2. Den nya lagen ska inte tillämpas på den som erbjuds eller tilldelas uppgifter genom en sådan anställning som avses i 3 § första stycket 2 och som han eller hon hade redan före ikraftträdandet. 1.1 2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs att 35 kap. 4 § brottsbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35 kap. 4 § De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde. Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år: 1. 6 kap. 4-6 och 8 §§ eller försök till sådana brott, 1. 6 kap. 4-6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott, 2. 6 kap. 1-3 och 12 §§ eller försök till sådana brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 2. 6 kap. 1-3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap. 1-3 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 3. 16 kap. 10 a § första och femte styckena eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare, 4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades. 1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. 1.1 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1998:620) om belastningsregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få ett begränsat utdrag ur registret 1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där, 2. enligt bestämmelser i skollagen (2010:800), 3. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, eller 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder, eller 6. enligt bestämmelser i lagen (2013:00) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Regeringen, eller i fråga om andra stycket punkterna 1-3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. En begäran om uppgifter ur registret ska vara skriftlig och undertecknad av den sökande. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 3 Ärendet och dess beredning Den 29 mars 2010 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF (KOM [2010] 94 slutlig). Förslaget byggde i stora delar på Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp från 2007 (CETS No. 201), se avsnitt 4.3. En faktapromemoria om direktivförslagets innehåll har överlämnats till riksdagen (2009/10:FPM69). Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (fortsättningsvis direktivet) antogs den 15 november 2011 och trädde i kraft den 17 december 2011. Direktivet ska vara genomfört senast den 18 december 2013. Direktivet finns i bilaga 1 och en rättelse såvitt avser direktivets nummer finns i bilaga 2. Den 6 februari 2012 beslutade chefen för Justitiedepartementet att uppdra åt en utredare att biträda departementet med att ta fram ett underlag för bedömningen av vilka åtgärder som krävs för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt direktivet och lämna förslag till de författningsändringar som bedömdes krävas. Utredaren överlämnande den 15 november 2012 departementspromemorian Genomförande av EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi (Ds 2012:45). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2012/7444/L5). Lagrådet Regeringen beslutade den 30 maj 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har förslagit en omformulering av övergångsbestämmelsen till lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Regeringen har följt Lagrådets förslag, se avsnitt 9.1. 4 Åtgärder för att skydda barn mot sexuella kränkningar 4.1 Skydd för barn är en högt prioriterad fråga Ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella kränkningar och övergrepp av olika slag är en grundläggande uppgift för samhället. Sexuella övergrepp är extrema uttryck för bristande respekt för en annan människas självklara rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Arbetet med att förebygga och bekämpa sexuella kränkningar och sexuella övergrepp förutsätter ett brett spektrum av åtgärder och måste bedrivas på bred front, såväl nationellt som internationellt. I detta arbete är skyddet för barn en särskilt angelägen fråga. Många barn lever i en utsatt situation och riskerar att bli offer för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp genom att t.ex. utnyttjas i prostitution eller för framställning av barnpornografi. Sexuellt utnyttjande av och sexuella övergrepp mot barn har under senare år också fått allt mer gränsöverskridande inslag, inte minst genom det ökande användandet av internet samt det ökande resandet mellan länder inom och utom Europa. Ett internationellt samarbete är en förutsättning för att effektivt kunna bekämpa denna brottslighet och i det sammanhanget är EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi av stor betydelse. 4.2 Vissa nationella åtgärder Nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn Regeringen presenterade i december 2007 den andra uppdaterade versionen av den nationella handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn. Den första handlingsplanen tillkom 1998, som ett resultat av 1996 års världskongress mot kommersiell sexuell exploatering av barn som hölls i Stockholm. Den första uppdateringen av handlingsplanen gjordes 2001. I 2007 års handlingsplan valde regeringen att låta handlingsplanen omfatta, inte bara kommersiell, utan all sexuell exploatering av barn. Handlingsplanen från 2007 innehåller dels en beskrivning av det arbete som genomförts på området sedan 2001, dels ett antal åtgärder som regeringen valt att initiera för att ytterligare driva på arbetet med att förebygga och bekämpa sexuell exploatering av barn. Åtgärderna är inriktade på bl.a. kunskapsspridning, kartläggning av insatser riktade mot förövare och ökat samarbete på både nationell och internationell nivå. En av åtgärderna är dessutom att följa upp åtgärderna och handlingsplanen i dess helhet. En uppföljning av åtgärderna har skett under 2010 (se bilaga 2 i prop. 2009/10:232). Regeringen har under 2013 påbörjat en uppföljning och revidering av den nuvarande nationella handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn. I samband med det kommer regeringen att bedöma behovet av ytterligare åtgärder. En skärpt sexualbrottslagstiftning Den 1 juli 2013 genomfördes ändringar i sexualbrottslagstiftningen som syftar till att ytterligare skärpa det straffrättsliga regelverket och därigenom förstärka skyddet för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten (prop. 2012/13:111, En skärpt sexualbrottslagstiftning). För att ytterligare markera allvaret i sexualbrott som riktar sig mot barn utvidgades bl.a. tillämpningsområdet för grovt sexuellt övergrepp mot barn. Syftet är att ge domstolarna ett större utrymme att bedöma allvarliga sexuella övergrepp mot barn som grova brott. Vidare höjdes straffminimum för samma brott från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Ändringarna innebar vidare ett genomförande av den lagstiftning som krävs för att Sverige ska uppfylla åtagandena enligt Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, se vidare om konventionen nedan under avsnitt 4.3. Kravet på dubbel straffbarhet avskaffades för utnyttjande av barn för sexuell posering samt för köp av sexuell handling av barn och preskriptionstiden förlängdes för utnyttjande av barn för sexuell posering genom att den börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. 4.3 Vissa åtgärder inom EU och Europarådet EU:s rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi Inom EU antogs i december 2003 ett rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi (2004/68/RIF). Genom rambeslutet skapades gemensamma minimiregler i EU:s medlemsstater när det gäller straffrättsliga åtgärder, däribland straffrättsliga påföljder, i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet innehåller bl.a. bestämmelser om vad som ska utgöra straffbart sexuellt utnyttjande av barn respektive straffbara förfaranden med barnpornografi samt vilka straffrättsliga påföljder som dessa gärningar ska kunna leda till. Dessutom finns bestämmelser om bl.a. ansvar och sanktioner för juridiska personer, jurisdiktion och skydd för brottsoffer. Rambeslutet föranledde vissa författningsändringar. Sålunda infördes brotten utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering i 6 kap. 8 § brottsbalken, maximistraffet för grovt barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken höjdes till sex års fängelse och den särskilda preskriptionsregeln i 35 kap. 4 § brottsbalken utvidgades till att omfatta grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, koppleri och grovt koppleri, liksom försök till dessa brott (prop. 2004/05:45). I och med antagandet av direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi ersattes rambeslutet för de medlemsstater, däribland Sverige, som deltog i antagandet av direktivet. Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp Inom Europarådet har utarbetats en konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (Council of Europe Convention on the Protection of Children against Sexual Exploitation and Sexual Abuse, CETS No. 201). Sverige var delaktigt i utarbetandet av konventionen och undertecknade konventionen samma dag den öppnades för undertecknande. Konventionen, som trädde i kraft den 1 juli 2010, syftar till att förebygga och bekämpa sexuell exploatering av och sexuella övergrepp mot barn, att skydda brottsoffrens rättigheter samt att främja nationellt och internationellt samarbete i frågorna. Konventionen innehåller bestämmelser bl.a. om förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och hjälp till brottsoffer, förebyggande eller behandlande program, materiell straffrätt, utredningar, åtal och processrätt samt om internationellt samarbete. Genom konventionen har också inrättats en särskild övervakningsmekanism för att säkerställa genomförandet av konventionens bestämmelser. Sverige ratificerade konventionen den 28 juni 2013 och tillträder konventionen den 1 oktober 2013. Beträffande svenskt genomförande av konventionen, se avsnitt 4.2. 5 EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi antogs den 15 november 2011 och trädde i kraft den 17 december 2011. Direktivet, som finns i bilaga 1, inleds med att ange att dess syfte är att fastställa minimiregler för brottsrekvisit och påföljder när det gäller sexuella övergrepp mot och sexuell exploatering av barn, barnpornografi och kontaktsökning med barn för sexuella ändamål. Syftet är vidare att stärka åtgärderna för att förebygga sådana brott och förbättra skyddet för dess offer, artikel 1. Begreppen barn, åldern för sexuellt självbestämmande, barnpornografi, barnprostitution, pornografisk föreställning och juridisk person definieras i artikel 2. Med barn avses i direktivet varje person som är under arton år. Åldern för sexuellt självbestämmande anges i direktivet som den ålder under vilken det enligt nationell lag är förbjudet att ägna sig åt sexuella handlingar med ett barn. I artiklarna 3-6 anges de gärningar som ska vara straffbelagda. Där framgår även de krav som direktivet uppställer i fråga om lägsta maximistraff för olika gärningar. Artikel 3 behandlar brott som har samband med sexuella övergrepp. För vissa av gärningarna i artikel 3 gäller kriminaliseringskravet endast när de riktar sig mot barn som inte uppnått åldern för sexuellt självbestämmande. Artikel 4 behandlar brott som har samband med sexuell exploatering. Straffen i artiklarna 3 och 4 är delvis differentierade beroende på om brottet riktar sig mot ett barn som uppnått åldern för sexuellt självbestämmande eller inte. I artikel 5 behandlas brott som har samband med barnpornografi och i artikel 6 kontaktsökning med barn i sexuellt syfte. I artikel 7 stadgas vad som ska gälla i fråga om dels ansvar för medverkan till brott enligt direktivet, dels ansvar för försök till vissa av brotten. I artikel 8 behandlas vissa frågor om frivilliga sexuella handlingar. Av bestämmelsen framgår att det är upp till medlemsstaterna att avgöra om vissa handlingar ska vara straffbara när de involverar jämbördiga parter som är nära i ålder och grad av utveckling och mognad eller när barnet nått åldern för sexuellt självbestämmande. I artikel 9 anges vilka omständigheter som ska anses som försvårande. I artikel 10 behandlas frågor om diskvalifikation och information om fällande domar. Medlemsstaterna ska enligt punkt 1 säkerställa att personer som dömts för brott som omfattas av direktivet kan förhindras att utöva åtminstone yrkesverksamhet som inbegriper direkta och regelbundna kontakter med barn. Enligt punkt 2 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetsgivare, vid rekrytering till yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet som innefattar sådana kontakter med barn, har rätt att få information om fällande domar för brott som direktivet omfattar. Arbetsgivarna ska få informationen på lämpligt sätt, såsom genom tillgång på begäran eller via den berörda personen. I punkt 3 anges att information rörande fällande domar för brott enligt direktivet eller om diskvalifikationer till följd av sådana domar ska kunna överföras mellan medlemsstaterna i enlighet med de förfaranden som anges i rådets rambeslut 2009/315/RIF om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll. Artikel 11 handlar om beslag och förverkande. Artiklarna 12 och 13 behandlar juridiska personers ansvar samt sanktioner för dessa. I artikel 14 föreskrivs att det ska vara möjligt för de behöriga myndigheterna att avstå från att lagföra eller straffa barn som är offer för sexuella övergrepp eller sexuell exploatering för deras medverkan i brott som de har tvingats att begå som en direkt följd av att de har utsatts för vissa gärningar enligt direktivet. Artikel 15 behandlar frågor om utredning och lagföring. Enligt punkt 1 ska utredning och lagföring inte vara beroende av anmälan från brottsoffret. I punkt 2, som behandlar frågan om preskription, anges att lagföring av flertalet brott enligt direktivet ska kunna ske under en tillräckligt lång tidsperiod efter det att offret uppnått myndighetsåldern och i en utsträckning som motsvarar brottets svårhetsgrad. Punkterna 3 och 4 anger att det ska finnas effektiva utredningsverktyg samt åtgärder för att möjliggöra identifiering av barn som är offer för brott enligt direktivet. Frågor om rapportering av misstanke om sexuella övergrepp eller sexuell exploatering respektive om domsrätt behandlas i artiklarna 16 och 17. Artiklarna 18-20 tar upp frågor om hjälp, stöd och skyddsåtgärder för barn som är brottsoffer. I artiklarna 21-25 behandlas åtgärder för att förebygga att sådana brott som omfattas av direktivet begås, såsom åtgärder mot reklam för möjligheten att begå övergrepp och för barnsexturism samt mot webbplatser som innehåller eller sprider barnpornografi, liksom olika former av interventionsprogram. Avslutningsvis ges i artiklarna 26-30 bestämmelser om bl.a. införlivande, rapportering och ikraftträdande. Där framgår även att direktivet ersätter rambeslut 2004/68/RIF. Direktivet ska vara genomfört senast den 18 december 2013. 6 Genomförande av direktivet 6.1 Svensk rätt uppfyller i huvudsak åtagandena i direktivet Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller genom befintlig reglering åtagandena i direktivet med undantag för vissa frågor om preskription och registerkontroll. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig delar flertalet bedömningen i promemorian eller lämnar den utan erinran. Åklagarmyndigheten, Barnombudsmannen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund och ECPAT Sverige anför dock att gärningar bestående i att förmå ett barn att bevittna sexuella handlingar eller sexuella övergrepp enligt artikel 3.2 och 3 i direktivet bör straffbeläggas i en särskild bestämmelse, alternativt att straffstadgandet om sexuellt ofredande i 6 kap. 10 § brottsbalken bör utvidgas till att uttryckligen omfatta gärningar där ett barn i sexuellt syfte förmås att bevittna en sexuell handling. ECPAT Sverige anför också att brottet kontakt med barn i sexuellt syfte, 6 kap. 10 a § brottsbalken, uttryckligen bör inkludera barnpornografibrott för att åtagandena i direktivets artikel 6 om kontaktsökning med barn i sexuellt syfte ska vara uppfyllda. Barnombudsmannen och ECPAT Sverige anser vidare, beträffande vissa brott, att dagens påföljder inte står i proportion till brottens allvar och att en del brottsliga gärningar bör ges en annan rubricering. De förordar också att barnpornografibrottet i brottsbalkens kapitel 16 i stället ska tas upp i brottsbalkens kapitel 6 om sexualbrotten. Barnombudsmannen anför, beträffande artikel 10, att det är viktigt att i vissa avseenden säkerställa att en person som begått brott enligt artiklarna 3-7 tillfälligt eller permanent förhindras att utöva yrkesverksamhet som inbegriper direkta eller regelbundna kontakter med barn. Liknande synpunkter framförs av ECPAT Sverige samt länsstyrelserna i Stockholms län och Västra Götalands län. ECPAT Sverige ifrågasätter också om Sverige, när det gäller ansvar och sanktioner för juridiska personer i artiklarna 12 och 13 i direktivet, genom reglerna om företagsbot uppfyller direktivets krav på preventivt syfte och avskräckande påföljder. Flera remissinstanser, däribland Barnombudsmannen, Stockholms läns landsting (BUP Traumaenhet; Barn- och ungdomspsykiatri), ECPAT Sverige och Rädda Barnens riksförbund, har också synpunkter avseende interventionsåtgärder och förebyggande åtgärder. Skälen för regeringens bedömning Genomförandet av direktiv i svensk rätt Ett EU-direktiv är bindande med avseende på det resultat som ska uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. I den utsträckning det som föreskrivs i direktivet redan är uppfyllt är det tillräckligt att hänvisa till befintlig lagstiftning och andra åtgärder. Det är regeringen som ansvarar för att EU-rättsliga direktiv genomförs korrekt och i rätt tid. I den utsträckning det krävs lagändringar för att genomföra hela eller delar av ett direktiv sker det i enlighet med den ordinarie lagstiftningsprocessen, vilket innefattar sedvanlig remiss- och riksdagsbehandling. I samband med att det nu aktuella förslaget till direktiv presenterades gjordes inom Regeringskansliet en analys av förslaget liksom av dess konsekvenser för svensk lagstiftning vid ett kommande genomförande. En faktapromemoria som beskrev innehållet i förslaget samt gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa överlämnades till riksdagen. Riksdagen hölls också löpande informerad om hur förhandlingsarbetet fortskred. I samband med antagandet av direktivet gjordes inom Regeringskansliet en förnyad bedömning av hur svensk rätt uppfyller de krav som ställs i direktivet och om några författningsändringar är nödvändiga. I det sammanhanget upprättades inom Regeringskansliet en promemoria med en analys av vilka åtgärder som bedöms nödvändiga för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt direktivet (Ju2012/1908/L5). I analysen gjordes bedömningen att Sverige i mycket stor utsträckning lever upp till vad direktivet kräver men att vissa författningsändringar torde krävas för att fullt ut leva upp till åtagandena i fråga om preskription och registerkontroll. En utredare har haft i uppdrag att, med utgångspunkt i den inom Regeringskansliet gjorda analysen, ta fram underlag för bedömningen av vilka åtgärder som krävs för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt direktivet och lämna förslag till de författningsändringar som därvid bedöms krävas. Utredaren skulle även hålla sig underrättad om den fortsatta beredningen av dels Sexualbrottsutredningens betänkande SOU 2010:71, dels Ds 2011:15 om genomförande av rambeslutet om utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Uppdraget har redovisats i promemorian Genomförande av EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi (Ds 2012:45). Den analys som gjorts inom Regeringskansliet redovisas i en bilaga till promemorian. I promemorian föreslås att en ny lag om registerkontroll avseende personer som arbetar med barn införs och att tillämpningsområdet för preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken utvidgas till att omfatta vissa ytterligare brott. När det gäller övriga delar av direktivet gör utredaren samma bedömning som gjordes vid den ovan nämnda analysen, nämligen att några ytterligare lagändringar inte är nödvändiga. Sverige uppfyller genom befintlig reglering i huvudsak kraven enligt direktivet Som framgått i det föregående gjordes inför antagandet av direktivet bedömningen att Sverige, med ett par undantag, uppfyller kraven i direktivet och samma bedömning görs i promemorian. När det gäller de synpunkter som remissinstanserna framfört gör regeringen följande överväganden. Artikel 3.2 och 3 i direktivet, som handlar om att förmå ett barn som inte uppnått åldern för sexuellt självbestämmande att bevittna sexuella handlingar eller sexuella övergrepp, motsvaras till sitt innehåll av artikel 22 i Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Artikel 6.1 i direktivet, om kontaktsökning med barn i sexuellt syfte, motsvaras till sitt innehåll av artikel 23 i konventionen. Inför det svenska tillträdet till konventionen har bedömningen gjorts att svensk lagstiftning genom bestämmelsen om sexuellt ofredande uppfyller vad konventionen kräver beträffande barns bevittnande av sexuella övergrepp och sexuella handlingar, liksom att svensk lagstiftning lever upp till kraven när det gäller kontaktsökning med barn i sexuellt syfte (prop. 2012/13:111). Vad remissinstanserna anför utgör inte skäl för att i förhållande till direktivet göra en annan bedömning. Det föreligger inte heller skäl att i det aktuella ärendet gå in på frågor om var i brottsbalken olika brott mot barn bör vara placerade. Direktivets artikel 10.1 ställer krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att personer som dömts för brott enligt direktivet kan förhindras att utöva yrkesverksamhet som inbegriper direkta och regelbundna kontakter med barn. Redan i dag finns möjlighet för vissa arbetsgivare inom framför allt vård, skola och omsorg att förhindra att personer som dömts för brott enligt direktivet arbetar inom olika typer av verksamheter som innefattar kontakt med barn. Genom införandet av den nya lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn kommer ytterligare arbetsgivare att omfattas av rätten att begära information om vissa uppgifter i belastningsregistret (se nedan avsnitt 6.2). På detta sätt säkerställs att en fysisk person som har dömts för brott som omfattas av direktivet kan förhindras att utöva verksamhet som inbegriper direkta och regelbundna kontakter med barn. Därigenom uppfylls således direktivets krav i denna del. Direktivets bestämmelser om ansvar och sanktioner för juridiska personer utgör standardbestämmelser som återfinns i flera andra instrument som antagits inom ramen för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. De svenska reglerna om företagsbot har i de sammanhangen ansetts uppfylla de krav som ställts i fråga om ansvar och sanktioner för juridiska personer och sanktionerna har ansetts vara effektiva, proportionella och avskräckande, se t.ex. propositionen Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet (2010/11:76 s. 34 f.). Enligt regeringen saknas anledning att göra en annan bedömning i förhållande till det nu aktuella direktivet. Inte heller vad remissinstanserna anfört i fråga om interventionsåtgärder och förebyggande åtgärder utgör skäl för regeringen att göra någon annan bedömning än den som tidigare gjorts inom Regeringskansliet, nämligen att Sverige lever upp till åtagandena även i dessa delar. Sammanfattningsvis kan således konstateras att det som framkommit vid remissbehandlingen inte föranleder regeringen att frångå den bedömning som gjordes inom Regeringskansliet inför antagandet av direktivet, alltså att svensk rätt, med undantag av vissa frågor om preskription och registerkontroll, lever upp till kraven enligt direktivet. Dessa frågor behandlas i de följande avsnitten. 6.2 En ny lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 6.2.1 Rättsliga utgångspunkter Svensk lagstiftning Lagen och förordningen om belastningsregister Uppgifter om den som dömts till påföljd för brott finns i belastningsregistret. I lagen (1998:620) om belastningsregister och förordningen (1999:1134) om belastningsregister finns bestämmelser om vilka uppgifter som registret ska innehålla och om när uppgifter ur detta ska eller får lämnas ut till såväl nationella som utländska myndigheter och andra organ. Det är Rikspolisstyrelsen som för belastningsregistret. Ändamålet med registret är framför allt, men inte bara, att ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i de brottsbekämpande myndigheternas och domstolarnas verksamhet. I registret ska bl.a. samtliga påföljder för brott, utvisning, förvandlingsstraff för böter, åtalsunderlåtelser samt kontakt- och tillträdesförbud föras in. Uppgifter om den som är dömd i utlandet ska under vissa förutsättningar också föras in i belastningsregistret. Närmare regler om vilka uppgifter som registret ska innehålla finns i förordningen om belastningsregister. Enligt 6 § lagen om belastningsregister ska uppgifter ur registret lämnas ut om det begärs av bl.a. polis-, tull-, eller åklagarmyndighet eller allmän domstol för brottsutredning, åtal och val av påföljd. Uppgifter ur registret ska även lämnas ut till myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det. I förordningen om belastningsregister finns närmare föreskrifter om myndigheter som har rätt att vända sig till Rikspolisstyrelsen och begära uppgifter ur registret. I 9 § lagen om belastningsregister regleras i vilka fall en enskild har rätt att få del av uppgifter ur belastningsregistret. En enskild har enligt första stycket rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. En enskild har också enligt andra stycket rätt att i vissa fall få ett begränsat utdrag om sig själv ur belastningsregistret. Sådan rätt tillkommer den enskilde bl.a. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder och skollagen (2010:800). Regeringen, eller i vissa fall den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. Enligt 10 § lagen om belastningsregister har en enskild rätt att få uppgifter ur registret om en annan enskild, om det behövs bl.a. för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser vård, i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall föreskriver det. I förordningen om belastningsregister finns närmare föreskrifter om enskilds rätt att vända sig till Rikspolisstyrelsen och begära uppgifter ur registret. Offentlighets- och sekretesslagen Sekretess till skydd för intresset av att förebygga eller beivra brott regleras i 18 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Sekretess gäller för uppgifter i förundersökningar och motsvarande utredningar enligt 23 kap. rättegångsbalken (18 kap. 1 §) och som regel för underrättelseuppgifter (18 kap. 2 §). Sekretessbestämmelser till skydd för enskild för uppgifter i nu aktuella sammanhang finns huvudsakligen i 35 kap. offentlighets- och sekretesslagen, som reglerar sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott. Bestämmelser om sekretess för belastningsregistret finns i 35 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt bestämmelsen gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur belastningsregistret för uppgift i registret. Sekretessen är absolut. I fråga om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lagen om belastningsregister och i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordningar som har meddelats med stöd av dessa lagar. Av 7 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen följer att om en myndighet får en sekretessreglerad uppgift från en annan myndighet, gäller sekretess för uppgiften hos den mottagande myndigheten endast om sekretess följer av en primär sekretessbestämmelse som är tillämplig hos den mottagande myndigheten eller av en bestämmelse om överföring av sekretess. Av 39 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen framgår att sekretess normalt inte gäller i ärenden om anställning. Personuppgiftslagen Personuppgiftslagen (1998:204) syftar till att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Lagen gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad. Lagen gäller även vid manuell behandling av personuppgifter som ingår eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter och som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. manuellt förda register (1 och 5 §§). Personuppgiftslagen gäller inte för sådan behandling som en fysisk person utför som ett led i en verksamhet av rent privat natur (6 §). Personuppgiftslagen gäller subsidiärt i förhållande till andra lagar eller förordningar när det i dessa finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen (2 §). Behandling av personuppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige ska även se till att personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta och att personuppgifterna inte innehåller mer information än vad som behövs för ändamålet. En behandling av personuppgifter får bara ske om det kan ske enligt någon av de alternativa förutsättningarna för tillåten behandling (9 §). Vid behandling av uppgifter i ostrukturerat material, exempelvis löpande text, behöver dock merparten av personuppgiftslagens hanteringsregler inte tillämpas. Behandlingen får i sådana fall utföras så länge den inte innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet (5 a §). Enligt personuppgiftslagen är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden (21 §). För forskningsändamål får dock andra än myndigheter behandla sådana personuppgifter om behandlingen godkänts enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Det är också tillåtet att behandla sådana uppgifter i ostrukturerat material om behandlingen inte innebär en kränkning av den registrerades integritet. Det nämnda förbudet gäller även om den registrerade samtycker till behandlingen. Däremot kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller beslut i ett särskilt fall om undantag från förbudet. Av 9 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) framgår att regeringen bemyndigat Datainspektionen att meddela sådana föreskrifter och beslut. Datainspektionen har också meddelat föreskrifter i enlighet med bemyndigandet. Av dessa framgår att personuppgifter som avses i 21 § personuppgiftslagen får behandlas bl.a. om behandlingen avser endast enstaka uppgift som är nödvändig för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras i ett enskilt fall, eller behandlingen avser endast enstaka uppgift som är nödvändig för att anmälningsskyldighet enligt lag ska kunna fullgöras (Föreskrifter om ändring av Datainspektionens föreskrifter [DIFS 1998:3] om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m. [DIFS 2010:1]). Dessa föreskrifter gäller alltså numera i första hand uppgifter som behandlas i strukturerad form och som således inte får behandlas med stöd av 5 a § personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen innehåller också bestämmelser om att den personuppgiftsansvarige ska informera den registrerade om behandling som rör honom eller henne. Den personuppgiftsansvarige är skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår utan kostnad lämna besked om personuppgifter som rör den sökande behandlas eller inte (26 §). Behandlas sådana uppgifter ska skriftlig information lämnas också om vilka uppgifter om den sökande som behandlas, varifrån dessa uppgifter har hämtats, ändamålen med behandlingen och till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut. Genom rätten till registerutdrag får den enskilde en möjlighet att kontrollera om han eller hon är registrerad och, om så är fallet, att de registrerade personuppgifterna är riktiga. Rätten till registerutdrag är en förutsättning för att den enskilde ska kunna få felaktiga personuppgifter rättade. Den personuppgiftsansvarige är på begäran av den registrerade skyldig att snarast rätta personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofullständiga eller som annars inte har behandlats i enlighet med lagen (28 §). Den registrerade har rätt till skadestånd från den personuppgiftsansvarige om behandling av personuppgifter i strid med lagen orsakar skada eller kränkning av den personliga integriteten. Överträdelser av bestämmelserna i personuppgiftslagen kan under vissa förutsättningar även medföra straff i form av böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse högst två år (48-49 §§). Lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn Enligt lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn ska en person som erbjuds anställning, uppdrag, praktiktjänstgöring eller liknande vid sådant hem lämna ett utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret till den som erbjuder anställningen. Utdraget ska vara högst sex månader gammalt. Om registerkontroll inte utförts får personen inte anställas, ges uppdrag eller praktiktjänstgöring. Arbetsgivaren avgör dock om en person med uppgift i belastningsregistret ska anställas. På begäran av den som lämnat ett registerutdrag ska det återlämnas i original. Utdraget eller en kopia av det ska dock bevaras under minst två år från det anställningen, uppdraget eller praktiktjänstgöringen påbörjades. Enligt 9 § lagen om belastningsregister har en enskild som ska lämna ett utdrag enligt den nu aktuella lagen rätt till ett begränsat utdrag ur registret som endast innehåller uppgifter om brott som är relevanta för ändamålet. Lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder Enligt lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder ska en person som erbjuds anställning, uppdrag eller praktiktjänstgöring i en sådan verksamhet på begäran lämna ett utdrag ur belastningsregistret till den som erbjuder anställningen. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Om registerkontroll inte utförts får personen inte anställas, ges uppdrag eller praktiktjänstgöring. Undantag från skyldigheten att kontrollera belastningsregistret gäller då den som ska anställas är förälder åt den assistansberättigade. Arbetsgivaren avgör om en person med uppgift i belastningsregistret ska anställas. På begäran av den som lämnat ett registerutdrag ska det återlämnas i original. Utdraget eller en kopia av det ska dock bevaras under minst två år från det anställningen, uppdraget eller praktiktjänstgöringen påbörjades. Enligt 9 § lagen om belastningsregister har en enskild som ska lämna ett utdrag enligt den nu aktuella lagen rätt till ett begränsat utdrag ur registret som endast innehåller uppgifter om brott som är relevanta för ändamålet. Skollagen Enligt 2 kap. 31 § skollagen (2010:800) ska en person som erbjuds en anställning inom förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan samt inom viss annan pedagogisk verksamhet, lämna ett utdrag ur belastningsregistret till den som erbjuder anställningen. Även den som erbjuds uppdrag, praktiktjänstgöring, arbetspraktik eller liknande i en sådan verksamhet ska lämna ett utdrag ur belastningsregistret. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. Om registerkontroll inte utförts får personen inte anställas, ges uppdrag eller praktiktjänstgöring. Arbetsgivaren avgör dock om en person med uppgift i belastningsregistret ska anställas. På begäran av den som lämnat ett registerutdrag ska det återlämnas i original. Enligt 9 § lagen om belastningsregister har en enskild som ska lämna ett utdrag enligt den nu aktuella lagen rätt till ett begränsat utdrag ur registret som endast innehåller uppgifter om brott som är relevanta för ändamålet. Åtgärder på EU-nivå Rambeslutet om utbyte av uppgifter ur kriminalregister Rådets rambeslut 2009/315/RIF om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll är en del av det arbete som pågår inom EU för att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna på det rättsliga området. Enligt rambeslutet ska varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare informera medborgarstaten om domen. Medborgarstaten ska därefter lagra informationen. Tanken är att varje medlemsstat ska ha information om samtliga domar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Rambeslutet möjliggör också för medlemsstaterna att, via centralmyndigheterna, begära uppgifter ur varandras kriminalregister i enskilda fall. Rambeslutet omfattar flera åtgärder som medlemsstaterna sedan tidigare har bistått varandra med. Rambeslutet har dock öppnat nya, standardiserade vägar och möjligheter för ett mer rutinmässigt uppgiftsutbyte, främst när det gäller uppgifter som ska användas i brottmålsförfaranden. Den anpassning av lagstiftningen som rambeslutet har krävt har genomförts genom ändringar i framför allt lagen och förordningen om belastningsregister (prop. 2011/12:163). Rikspolisstyrelsen har utsetts till centralmyndighet för samarbetet enligt rambeslutet. I lagen om belastningsregister har det bl.a. införts en bestämmelse som möjliggör för Rikspolisstyrelsen att lämna ut uppgifter ur belastningsregistret till en myndighet i en annan medlemsstat för något annat ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande om en svensk myndighet i motsvarande fall har rätt att få del av uppgifterna (12 a §). Enligt en ny bestämmelse i förordningen om belastningsregister ska Rikspolisstyrelsen, om en enskild begär uppgifter om sig själv i belastningsregistret med stöd av 9 § lagen om belastningsregister och är medborgare i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen, även inhämta uppgifter som finns om honom eller henne i kriminalregistret i den staten (22 c § förordningen). 6.2.2 Arbetsgivares och uppdragsgivares rätt till information från belastningsregistret Regeringens förslag: Den som erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innefattar direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. Registerutdraget får inte vara äldre än ett år. Arbetsgivare och uppdragsgivare får inte dokumentera en kontroll av ett registerutdrag på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. Regeringens bedömning: Redan anställda bör inte omfattas av registerkontrollen. Arbetsgivare och uppdragsgivare bör inte vara skyldiga att kontrollera belastningsregistret och det bör inte vara förbjudet att anställa eller anlita personer som förekommer i belastningsregistret. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock att föräldrar som innehar anställning eller uppdrag endast inom en grupp vari det egna barnet ingår inte ska omfattas av arbetsgivarens eller uppdragsgivarens rätt att få uppgifter ur belastningsregistret. Bestämmelsen är också utformad på ett något annorlunda sätt. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget att arbetsgivare och uppdragsgivare som rekryterar personer till arbete som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn ska ges en rätt att begära att utdrag ur belastningsregistret visas upp. Arbetsdomstolen anser emellertid att det kan vara ägnat att förvirra att införa en lagstadgad rätt för arbetsgivare att begära registerutdrag i en situation där det inte finns något motsvarande förbud och avstyrker mot bakgrund av detta förslaget. Arbetsdomstolen anser att det i stället bör vara möjligt att, i lagen om belastningsregister, reglera en enskilds rätt att få del av ett begränsat utdrag ur belastningsregistret utan att koppla detta till en rätt för arbetsgivare att begära registerutdrag. Flertalet remissinstanser tillstyrker även förslagets utformning och avgränsningar. Skåne läns landsting anser att det i lagtexten uttryckligen bör anges att praktikanter omfattas av möjligheten till registerkontroll. Riksidrottsförbundet, Riksförbundet Barnens Rätt i samhället (BRIS), Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR), ECPAT Sverige samt Svenska Scoutrådet framhåller att även föräldrar som innehar anställning eller uppdrag endast inom en grupp vari det egna barnet ingår bör omfattas av möjligheten till registerkontroll. Även Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det i vart fall bör föras ett resonemang kring huruvida även denna grupp bör omfattas av möjligheten till registerkontroll. Sveriges Läkarförbund menar att det behöver preciseras ytterligare vad som avses med "direkt och regelbunden kontakt med barn". Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Skåne läns landsting anser att även redan anställda personer bör omfattas av regleringen vid byte till arbetsuppgifter som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn. ECPAT Sverige påtalar att arbetsgivarna ska vara skyldiga att inhämta ett registerutdrag och att det bör införas ett förbud mot att anställa personer som förekommer i belastningsregistret. Även Barnombudsmannen och SKL anser att det bör finnas en skyldighet att begära utdrag ur belastningsregistret. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att denna fråga i vart fall bör utredas ytterligare. Svea hovrätt påpekar att det inte helt klart framgår för vem uppdragstagare och praktikanter ska visa upp utdraget. Svenskt Näringsliv framhåller att arbetsgivaren måste få dokumentera innehållet i det uppvisade registerutdraget eftersom det annars, i verksamheter där det förekommer ett stort antal rekryteringar, finns risk för att den rekryteringsansvarige hinner glömma bort innehållet i registret innan beslut om anställning fattas. Även Vårdföretagarna menar att dokumentation bör få ske i syfte att i efterhand kunna styrka att kontroll har skett. Svea hovrätt anser att det kan övervägas om det bör införas en skadeståndsrättslig sanktion för överträdelser av det föreslagna dokumentationsförbudet. Skälen för regeringens förslag och bedömning Arbetsgivare och uppdragsgivare ska vid rekrytering ha rätt att få information om fällande domar Artikel 10.2 i direktivet reglerar frågan om tillgång till uppgifter ur belastningsregistret. Enligt artikeln ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetsgivare ska ha rätt att begära information om fällande domar för brott som omfattas av direktivet och eventuella diskvalifikationer till följd av sådana domar. Rätten till information ska gälla när arbetsgivare rekryterar personal till yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet, om arbetet innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Arbetsgivarna ska få informationen på lämpligt sätt, antingen genom tillgång på begäran eller via den berörda personen. Av beaktandesats 40 framgår att med arbetsgivare avses även personer som bedriver organisationer som är aktiva inom frivilligverksamhet, om organisationernas verksamhet omfattar tillsyn över barn eller omsorg om barn och arbetet innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. På vilket sätt information om fällande domar ska överlämnas, liksom det exakta innehållet i informationen, bör fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. Det överlämnas även till medlemsstaterna att bestämma vad som avses med organiserad frivilligverksamhet och med begreppet direkt och regelbunden kontakt med barn. Artikel 10.2 i direktivet innebär alltså en skyldighet för medlemsstaterna att se till att arbetsgivare, när de rekryterar personal till viss yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet där arbetet innefattar närmare kontakter med barn, ska ha rätt att få information från belastningsregistret. Behov av författningsreglering Som redogjorts för i avsnitt 6.2.1 har redan i dag arbetsgivare inom vissa områden där det förekommer kontakter med barn en författningsreglerad möjlighet att få information från belastningsregistret. Det gäller vid rekrytering enligt lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn och lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. Det gäller även vid rekrytering av personal inom förskola, förskoleklass, fritidshem, grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola samt inom annan närmare angiven pedagogisk verksamhet enligt skollagen. Enligt samtliga dessa lagar är det den enskilde som, på begäran av arbetsgivaren, själv ska inhämta ett utdrag ur belastningsregistret. Enligt 9 § lagen om belastningsregister har den enskilde i dessa situationer rätt att få ett begränsat registerutdrag som endast innehåller uppgift om vissa brott. Vidare har en statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som beslutar om anställning av personal inom bl.a. vård av barn och ungdom, rätt att enligt 11 § förordningen om belastningsregister få uppgifter ur registret. Rätten att få uppgifter ur belastningsregistret gäller enligt 21 § samma förordning även en enskild sammanslutning eller en person som beslutar om anställning av personal inom vård av barn och ungdom. I dessa fall är det arbetsgivaren som inhämtar uppgifterna ur belastningsregistret. Med barn avses enligt lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn och lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder varje person som är under 18 år, dvs. samma definition som i direktivet. När det gäller registerkontroll vid rekrytering av personal enligt skollagen saknas stöd för att registerkontrollera personal som anställs vid gymnasieskolor och gymnasiesärskolor. Som framgår ovan registerkontrolleras redan i dag en stor del av de som arbetar med barn och ungdomar inför anställningar som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Det finns dock fler typer av arbeten och uppdrag som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn men där arbetsgivare och uppdragsgivare i dag inte har någon uttrycklig rätt att få uppgifter ur belastningsregistret. Som exempel på sådana arbetsgivare och uppdragsgivare kan nämnas olika trossamfund, t.ex. Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan finns bl.a. tjejgrupper, söndagsskola och barntimmar. Därutöver tillkommer konfirmander samt besök i Svenska kyrkans öppna verksamhet, såsom t.ex. besök i fritidsverksamhet och öppen förskola. En stor del av den barnverksamhet som förekommer i Sverige bedrivs inom ramen för ideella föreningar, t.ex. scoutrörelser och idrottsföreningar. Vidare bedrivs viss barnverksamhet i stiftelseform. Som exempel kan nämnas stiftelserna Barnens Dag och Malmö sommargårdar. Det finns även företag som erbjuder s.k. hushållsnära tjänster med inriktning på barn, t.ex. barnpassning och läxhjälp. Barnpassning kan även ingå i utbudet hos företag eller föreningar som erbjuder träningsmöjligheter. Även inom landsting och kommuner bedrivs verksamhet som innefattar kontakter med barn. Inom sjukvården och tandvården kommer t.ex. de flesta läkare och sjuksköterskor respektive tandläkare i kontakt med barn. Kommuner kan vidare bedriva barnverksamhet i t.ex. bibliotek och idrottshallar. De verksamheter som nu nämnts utgör exempel på verksamheter där det förekommer kontakter med barn och där det i dag saknas en lagreglerad rätt för arbetsgivare och uppdragsgivare att få information från belastningsregistret. Det finns naturligtvis ytterligare arbetsgivare och uppdragsgivare utöver de ovan nämnda som bedriver sådan verksamhet. Någon uttömmande uppräkning är knappast möjlig att göra. I promemorian har föreslagits att rätten för arbetsgivare att begära information från belastningsregistret regleras särskilt. Direktivet kräver, som ovan anförts, att arbetsgivarna ska ha rätt att få information om fällande domar. Den enskilde har, med stöd av 9 § första stycket lagen om belastningsregister, alltid rätt att på begäran skriftligen få ta del av uppgifter ur registret om sig själv. Det finns i dag inget förbud för arbetsgivare, som saknar författningsreglerad rätt att få information från belastningsregistret, att be att den enskilde inhämtar ett fullständigt utdrag ur belastningsregistret om sig själv med stöd av den bestämmelsen. Arbetsdomstolen anser mot den bakgrunden att det skulle vara ägnat att förvirra att införa en lagstadgad rätt för arbetsgivare att begära information från belastningsregistret. Även om det, som Arbetsdomstolen menar, skulle vara möjligt att endast reglera den enskildes rätt att få del av ett begränsat utdrag ur belastningsregistret utan att samtidigt införa särskilda bestämmelser som ger arbetsgivare rätt att begära sådana utdrag anser regeringen att flera skäl talar mot en sådan lösning. Direktivet bygger på att arbetsgivare har en rätt att få del av uppgifter om meddelade domar. Även om den enskilde i dag alltid har möjlighet att få ett utdrag ur registret om sig själv så finns det inte någon skyldighet för en enskild att efterkomma en begäran från en arbetsgivare som saknar författningsreglerad rätt att få information från belastningsregistret. Detta kan skapa en otydlighet för både arbetsgivare och arbetssökande. För att på ett korrekt sätt genomföra direktivet, och för att skydda barn i utsatta positioner, anser regeringen att det är motiverat att en sådan skyldighet för den enskilde att följa en arbetsgivares begäran införs. En sådan ordning ger möjlighet att begränsa de aktuella utdragen till att endast innehålla uppgifter om sådana brott som krävs enligt direktivet. Genom att bestämmelsen, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, utformas som en skyldighet för den enskilde att visa upp ett utdrag och inte en rätt för arbetsgivaren att begära utdraget, anser regeringen inte heller att en sådan bestämmelse blir förvirrande på det sätt som Arbetsdomstolen har anfört. En sådan utformning är också i linje med motsvarande bestämmelser i lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder och skollagen. I sammanhanget kan nämnas att regeringen har beslutat att tillsätta en utredning som ska se över frågan om registerutdrag i arbetslivet (Dir. 2013:56). En särskild utredare ska bl.a. kartlägga av vilka skäl arbetsgivare, utan uttryckligt författningsstöd, begär att arbetssökande visar upp utdrag ur belastningsregistret. Utredaren ska också analysera och ta ställning till vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att det råder rätt balans mellan å ena sidan arbetsgivares berättigade behov av att kunna kontrollera utdrag ur belastningsregistret och å andra sidan arbetssökandes berättigade behov av skydd för sin personliga integritet. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2014. Det bör framhållas att möjligheten till kontroll av uppgifter i belastningsregistret i sig inte ger något svar på frågan om en person är lämplig för en viss anställning. Att en person har straffats för brott innebär normalt inte heller att han eller hon för all framtid kan anses olämplig att utföra vissa uppgifter. Förekomsten av anteckningar om brott är därför bara en av de omständigheter som bör vägas in vid en anställning. I den mån uppgifter om brott beaktas, får man utgå från att arbetsgivaren gör en helhetsbedömning, där hänsyn tas till alla relevanta omständigheter. Fokus bör ligga på brottsligheten i det enskilda fallet, inte på brottstypen som sådan. Möjligheten att begära registerutdrag bör gälla för vissa verksamhetsformer Direktivets krav på tillgång till belastningsregisteruppgifter gäller vid rekrytering till yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet där arbetet innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Vad som avses med yrkesverksamhet och organiserad frivilligverksamhet definieras dock inte i direktivet. I svensk rätt finns det inte någon vedertagen definition av begreppet yrkesverksamhet och i promemorian berörs inte frågan. Syftet med direktivet måste dock vara att möjligheten till registerkontroll ska omfatta, förutom den organiserade frivilligverksamheten vilken redogörs för närmare nedan, även verksamheter som bedrivs i vinstsyfte. Det torde inte spela någon roll om verksamheten bedrivs av en fysisk eller en juridisk person. Inte heller torde det ha någon betydelse om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi. När det gäller begreppet organiserad frivilligverksamhet anges i beaktandesats 40 i direktivet att detta bör fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. Inte heller detta begrepp har någon vedertagen definition i svensk rätt. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att ett kännetecken för en sådan verksamhet torde vara att verksamheten har ett allmännyttigt syfte och bedrivs i organiserad form som huvudsakligen bygger på olika personers frivilliga arbete. I termen organiserad torde, utöver att det bedrivs verksamhet av viss omfattning, ligga att sammanslutningen har en fast struktur, att sammanslutningen har ett organ som kan företräda den utåt samt att den har någon form av styrdokument, t.ex. stadgar. Ett annat kännetecken för en frivilligverksamhet torde vara att det primära syftet med den inte är att berika dess eventuella medlemmar ekonomiskt. Intäkterna säkras normalt genom bl.a. medlemsavgifter, olika insamlingar och eventuellt offentliga bidrag. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att den organiserade frivilligverksamheten närmast torde vara att jämföra med ideella föreningar i Sverige, samt att även stiftelser och registrerade trossamfund, när de inte bedriver näringsverksamhet, torde falla in under detta begrepp. För att uppfylla direktivets krav på rätt till information från belastningsregistret, föreslås det i promemorian att arbetsgivare som rekryterar en person till yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet ska ha rätt att få sådan information. Ingen remissinstans har närmare kommenterat den valda avgränsningen. Eftersom begreppen emellertid saknar direkt motsvarighet i vår nationella rätt kan det enligt regeringens bedömning skapa tillämpningsproblem att använda dem. Det framstår som mer relevant att i stället använda begrepp som avgränsar i vilka verksamheter registerkontroll bör få ske. Vid den avgränsningen är det lämpligt att använda sig av begrepp som redan förekommer i andra nationella författningar. Det är dock viktigt att tillämpningsområdet inte blir snävare än vad som är avsikten i direktivet. Regeringen anser att möjligheten till registerkontroll bör gälla när någon anställs eller ges uppdrag i en verksamhet som är någorlunda organiserad. I enlighet med direktivets krav bör möjligheten gälla för både vinstdrivande och ideell verksamhet. Sådan verksamhet bedrivs t.ex. inom staten, kommuner, landsting, i bolag, ekonomiska föreningar, av enskilda näringsidkare, i ideella föreningar, registrerade trossamfund och stiftelser. För att samtliga relevanta verksamhetsformer ska täckas in av den föreslagna lagen bör i lagtexten anges att möjligheten till registerkontroll gäller anställningar inom staten, kommuner, landsting, företag och organisationer. Med företag bör i sammanhanget avses en fysisk eller juridisk person som bedriver näringsverksamhet. Med organisation bör avses en juridisk person som inte är företag. Med den valda avgränsningen till i vilka verksamheter registerkontroll bör få ske kommer enligt regeringens bedömning regleringen att leva upp till direktivets krav i denna del. Arbetet ska innefatta direkta och regelbundna kontakter med barn Direktivets krav på tillgång till registeruppgifter gäller arbete som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Med barn avses enligt artikel 2 a) i direktivet varje person under 18 år. Vad som avses med direkta och regelbundna kontakter med barn får enligt beaktandesats 40 i direktivet fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. Syftet med direktivet är att minska risken för att barn utsätts för sexuella övergrepp. Arbetsgivares och uppdragsgivares rätt att kontrollera utdrag ur belastningsregistret bör därför främst omfatta personer som utför ett arbete som ger utrymme för att utsätta barn för sådana övergrepp som direktivet avser att skydda mot. Regeringen anser, i likhet med den bedömning som görs i promemorian, att möjligheten att få tillgång till registeruppgifter bör gälla vid rekrytering till sådana arbeten som innebär återkommande och nära kontakter med barn. Detta bör vara arbeten där arbetsuppgifterna i väsentlig grad består i att, huvudsakligen utan vårdnadshavarens eller någon annan vuxens närvaro, fostra, undervisa, sköta eller annars ta hand om eller på annat sätt arbeta i personlig kontakt med barn. Kravet på regelbundenhet bör innebära viss återkommande direktkontakt med barn. I lagtexten bör detta komma till uttryck på så sätt att arbetet ska omfatta direkt och regelbunden kontakt med barn. Sveriges Läkarförbund anser att det bör preciseras ytterligare vad som avses med direkta och regelbundna kontakter med barn. Enligt regeringens bedömning är det inte möjligt att närmare ange vilka kontakter som omfattas. En bedömning måste göras i varje enskilt fall. Relevanta omständigheter vid bedömningen bör emellertid vara vilken typ av kontakter det rör sig om, vilken intensitet de har samt om de utförs i närvaro av vårdnadshavare eller en annan vuxen. Regleringen ska omfatta den som erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring Regleringen bör, på sätt som direktivet kräver, omfatta alla som rekryteras för att utföra uppgifter som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Det är därmed självklart att regleringen ska gälla vid anställning för sådana arbetsuppgifter. Registerkontrollen bör, när det gäller anställda, inte begränsas till att avse endast tillsvidareanställda. Även den som erbjuds en tidsbegränsad anställning bör omfattas. I promemorian föreslås vidare att även uppdragstagare ska omfattas av den föreslagna regleringen. Ledare inom idrottsföreningar och andra barnverksamheter anlitas i stor utsträckning som uppdragstagare. Risken för sexuella övergrepp måste enligt regeringens bedömning vara lika stor oavsett om någon arbetar med barn som anställd eller som uppdragstagare. Huvudmannens val att rekrytera personal på annat sätt än genom anställning bör således inte vara avgörande för om den som erbjuds arbete inom verksamheten ska omfattas av möjligheten till registerkontroll. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att möjligheten att begära registerutdrag bör omfatta även uppdragstagare. Detta motsvarar i princip vad som gäller enligt t.ex. skollagen, där motsvarande argument har redovisats i propositionen Utvidgad registerkontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg (prop. 2007/08:28 s. 9 f.). Även anställda i bemanningsföretag som tilldelas arbetsuppgifter som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn bör omfattas. För att detta ska komma till tydligt uttryck bör det anges särskilt i lagtexten. I promemorian föreslås slutligen att även praktikanter ska omfattas av regleringen. Direktivet ställer, som ovan anförts, endast krav på tillgång till information från belastningsregistret vid rekrytering. Enligt regeringens bedömning är det inte helt självklart att direktivets krav på rätt till information om fällande domar vid rekrytering kan anses innefatta även praktiktjänstgöring. Inom ramen för sådan verksamhet som den nu aktuella regleringen föreslås omfatta är det emellertid inte helt ovanligt med olika former av praktik. Det kan t.ex. inom ramen för en utbildning till en högskoleexamen ingå att delar av utbildningen ska vara verksamhetsförlagda. Dessa verksamhetsförlagda utbildningsdelar, som t.ex. inom lärar- och förskollärarutbildningarna totalt omfattar 30 högskolepoäng motsvarande en termins heltidsstudier, kan bestå av ett fåtal sammanhängande perioder eller flera perioder av varierande längd. Även om utformningen av studenternas deltagande i verksamheten varierar, kan det ingå i utbildningen att studenten tillbringar tid ensam med ett eller flera barn. Under alla förhållanden kan de verksamhetsförlagda utbildningsdelarna innebära att studenter är delaktiga i de berörda verksamheterna i en sådan utsträckning att de ges möjligheter att knyta kontakter med barnen på ett sätt som inte skiljer sig påtagligt från vad som är fallet med anställda. Detta har ansetts motivera att den kontroll som sker enligt t.ex. skollagen även ska träffa de som under utbildning till en lärar- eller förskollärarexamen tilldelas plats för att genomföra verksamhetsförlagd del av utbildningen (jfr prop. 2007/08:28 s. 11 f.). Det kan även handla om praktikanter som utför arbetspraktik eller motsvarande. En praktikplats kan även ingå som en del i utbildning på grundskole- och gymnasienivå. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att också de som utför praktiktjänstgöring eller verksamhetsförlagd del av en utbildning bör omfattas av möjligheten till registerkontroll. Detta bör, som Skåne läns landsting framhållit i sitt remissvar, framgå direkt av lagtexten och bör uttryckas på så sätt att även den som erbjuds praktiktjänstgöring på begäran ska visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. För att skydda den enskildes integritet bör det endast vara den som faktiskt erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring som ska omfattas av regleringen. Rätten för arbetsgivaren eller uppdragsgivaren att få del av uppgifter ur belastningsregistret bör alltså inte gälla andra eventuella kandidater till anställningen eller uppdraget utan registerkontrollen bör vara det sista ledet i anställningsförfarandet. Ett erbjudande om anställning, uppdrag eller praktiktjänstgöring kan lämnas med förbehåll för att det inte vid registerkontrollen kommer fram något som visar att den enskilde är olämplig för den tilltänkta uppgiften. Av hänsyn till främst den personliga integriteten bör redan anställda inte omfattas av den nya regleringen. Redan anställda har inte, som en arbetssökande, någon möjlighet att avstå från att kontrolleras. Enligt regeringens bedömning skulle det därför vara ett alltför stort intrång i den personliga integriteten att kontrollera personer som redan är anställda. Kontrollen bör vara en del av den lämplighetsprövning som äger rum i samband med rekrytering av personal. Det bör därför inte finnas någon möjlighet att, som SKL och Skåne läns landsting föreslår, kontrollera anställda som, utan att ansöka om en ny tjänst, byter arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare. När det gäller anställda hos ett bemanningsföretag förhåller det sig annorlunda eftersom det i förutsättningarna för anställningen ingår att kunna ta sig an nya uppdrag med andra förutsättningar. En person som är anställd hos ett bemanningsföretag och som byter uppdragsgivare bör därför omfattas av regleringen. Som framgår av avsnitt 7 föreslår dock regeringen en övergångsbestämmelse som innebär att de nya bestämmelserna inte ska tillämpas på den som efter ikraftträdandet erbjuds ett uppdrag inom ramen för en anställning som denne hade redan före ikraftträdandet. Registerkontrollen ska även omfatta föräldrar som erbjuds anställning eller uppdrag i en grupp som det egna barnet ingår i Inom många organiserade frivilligverksamheter är det vanligt att en förälder arbetar som t.ex. ledare eller tränare för en grupp vari det egna barnet ingår. Även om regeringen instämmer i promemorians bedömning att relationen barn-förälder är speciell och att en registerkontroll av föräldrar som vill vara delaktiga i sitt barns utveckling och lärande i t.ex. en idrottsförening skulle innebära ett stort intrång i den personliga integriteten, anser regeringen inte att direktivet ger stöd för att undanta föräldrar som erbjuds anställning eller uppdrag i en grupp vari det egna barnet ingår, från registerkontroll. Direktivets syfte är att skydda barn mot sexuella övergrepp. En förälder som arbetar i en barngrupp där det egna barnet ingår har samma möjlighet som andra anställda eller uppdragstagare att knyta an till barnen i gruppen. Därmed torde risken för att barn utsätts för sexuella övergrepp inte skilja sig på ett sådant sätt att det finns anledning att särbehandla föräldrar som arbetar i gruppen från andra anställda och uppdragstagare. Föräldrar som erbjuds anställning eller uppdrag i en grupp vari det egna barnet ingår bör därför inte, såsom föreslås i promemorian och som RFSU och Vårdföretagarna varit positiva till, undantas från arbetsgivares rätt att begära registerutdrag. I stället bör, på sätt som Riksidrottsförbundet, BRIS, SKR, ECPAT Sverige samt Svenska Scoutrådet föreslår, även dessa föräldrar omfattas av den föreslagna registerkontrollen. Föräldrar som utför arbetsuppgifter inom en grupp som det egna barnet ingår i, men där något anställningsavtal, uppdragsavtal eller avtal om praktiktjänstgöring inte finns med arbetsgivaren eller uppdragsgivaren, bör dock inte omfattas av den föreslagna möjligheten till registerkontroll. Beträffande anställda inom skolan har gjorts bedömningen att detta gäller t.ex. för föräldrar som deltar i föräldrakooperativa förskolor. Regeringen uttalade i propositionen Utvidgad registerkontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg (prop. 2007/08:28 s. 16) att även om föräldrar i föräldrakooperativa förskolor utför arbetsuppgifter som annars skulle kunna utföras av anställda, så omfattas de inte av registerkontrollen eftersom de inte utför arbete på grund av ett uppdragsavtal med huvudmannen. Det är den enskilde som själv ska inhämta registerutdraget Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det bör vara den enskilde som, på begäran av den som erbjuder anställningen, uppdraget eller praktiktjänstgöringen, ska inhämta ett utdrag ur belastningsregistret. På så sätt minskas integritetsintrånget genom att den enskilde har kontroll över vilka uppgifter som redovisas för arbetsgivaren eller uppdragsgivaren. Skyldigheten att inhämta registerutdrag bör dock gälla endast om arbetsgivaren eller uppdragsgivaren begär det. Som Svea hovrätt påpekar framgår det inte helt klart av promemorian för vem uppdragstagare och praktikanter ska visa upp utdraget. Enligt motsvarande bestämmelser i skollagen gäller att registerutdraget i sådana fall ska lämnas till den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot personen. Regeringen anser att det även för de situationer som nu övervägs bör vara uppdragsgivaren som ges rätt att begära att ett utdrag ur belastningsregistret visas upp. För att tydliggöra detta bör det i lagtexten uttryckligen anges att uppdragstagare och praktikanter på begäran ska visa upp utdraget för den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon som uppdragstagare eller praktikant. Regeringen instämmer vidare i promemorians bedömning att registerutdraget inte bör vara äldre än ett år. Detta är en rimlig bedömning och överensstämmer med vad som gäller enligt skollagen och lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. I avsnitt 6.2.5 redovisas bedömningen att det i förordning bör anges vilka uppgifter de aktuella utdragen ska innehålla. Det ska vara frivilligt för arbetsgivaren eller uppdragsgivaren att begära registerutdrag Direktivet ålägger inte medlemsstaterna att införa någon skyldighet för arbetsgivarna eller uppdragsgivarna att kontrollera belastningsregistret innan de erbjuder någon anställning, uppdrag eller praktiktjänstgöring. Medlemsstaterna får alltså själva besluta om det ska införas en sådan skyldighet eller inte. Som redogjorts närmare för i avsnitt 6.2.1 ska, enligt 2 kap. 31 § skollagen, den som erbjuds en anställning inom bl.a. förskola, förskoleklass och grundskola till den som erbjuder anställningen lämna ett utdrag ur belastningsregistret. Den som inte har lämnat registerutdrag får inte anställas. Även enligt lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn och enligt lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder gäller ett förbud mot att anställa någon i sådan verksamhet om inte ett utdrag ur belastningsregistret har kontrollerats. Den utvidgade möjligheten för arbetsgivare och uppdragsgivare att begära uppgifter ur belastningsregistret kommer att träffa, förutom staten, kommuner, landsting och företag i vilka det förekommer kontakter med barn, även ideella verksamheter. Det kan handla om allt från stora organiserade idrottsföreningar som har anställd personal till små idrottsföreningar och körer som drivs av en eller endast ett fåtal ideellt engagerade ledare. ECPAT Sverige framför att arbetsgivarna bör vara skyldiga att inhämta ett registerutdrag. Barnombudsmannen och SKL anser att det i vissa fall bör finnas en sådan skyldighet och Länsstyrelsen i Västra Götalands län menar att denna fråga i vart fall bör utredas ytterligare. Vårdföretagarna och Svenska scoutrådet uttrycker i sin tur särskilt att de delar den bedömning som görs i promemorian. Inom framför allt ideella verksamheter kan det förekomma en stor mängd olika uppdrag som löper på både kortare och längre tid. Beroende på uppdragets art kan det i vissa fall framstå som uppenbart obehövligt att begära ett registerutdrag. Att ålägga samtliga arbets- och uppdragsgivare som berörs av de föreslagna bestämmelserna en skyldighet att kontrollera belastningsregistret innan de anställer eller erbjuder någon uppdrag eller praktiktjänstgöring skulle enligt regeringens mening därför innebära en alltför stor administrativ börda. Vidare kommer det inte att finnas någon myndighet som utövar tillsyn över samtliga arbetsgivare och uppdragsgivare som ges möjlighet att kontrollera utdrag ur belastningsregistret. Det finns därför inte heller någon som skulle kunna kontrollera att en skyldighet att utföra registerkontroll efterlevs. Regeringen instämmer mot denna bakgrund i promemorians bedömning att det inte bör införas någon skyldighet för arbetsgivarna eller uppdragsgivarna att kontrollera ett utdrag ur belastningsregistret innan de erbjuder någon anställning, uppdrag eller praktiktjänstgöring som innefattar direkt och regelbunden kontakt med barn. Utdraget ur belastningsregistret ska endast visas upp och registerkontrollen ska inte få dokumenteras I promemorian föreslås att den enskilde endast ska vara skyldig att på begäran visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. Det föreslås alltså inte någon skyldighet för den enskilde att, såsom är fallet enligt skollagen, lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn och lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder, lämna in ett registerutdrag till arbetsgivaren eller uppdragsgivaren. Enligt samtliga nu nämnda lagar är arbetsgivaren eller uppdragsgivaren skyldig att kontrollera belastningsregistret innan någon anställs eller erbjuds uppdrag. Enligt lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder och lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn finns det därutöver även en skyldighet att bevara registerutdragen eller en kopia av dessa. Detta hänger samman med att det också ska finnas en möjlighet för Inspektionen för vård och omsorg att i egenskap av tillsynsmyndighet kontrollera att registerkontrollen verkligen utförs. Den registerkontroll som nu föreslås kommer att träffa en rad olika verksamheter, både i offentlig och privat regi. Det kommer, som ovan redogjorts för, inte att införas någon skyldighet för arbetsgivare eller uppdragsgivare att kontrollera utdrag ur belastningsregistret och det kommer inte heller finnas någon myndighet som utövar tillsyn över samtliga berörda verksamheter. Med beaktande av detta, och att spridningen av uppgifter ur belastningsregistret bör begränsas i så stor utsträckning som möjligt, instämmer regeringen i promemorians bedömning att arbetsgivare och uppdragsgivare endast ska ges en möjlighet att kontrollera innehållet i registerutdraget genom att begära att detta visas upp. Arbetsgivare och uppdragsgivare bör alltså inte ges en författningsreglerad rätt att behålla utdraget eller att få en kopia av det. I promemorian föreslås också ett förbud för arbetsgivare och uppdragsgivare att dokumentera den utförda kontrollen på annat sätt än genom en anteckning om att registerutdrag har visats upp. Datainspektionen tillstyrker förslaget och anför att bestämmelsen ger ett skydd för den personliga integriteten som kan minimera risken för ytterligare registrering och spridning av integritetskänsliga uppgifter från belastningsregistret. Även Svenska Scoutrådet och RFSU är uttryckligen positiva till förslaget. Uppgifter i ett utdrag ur belastningsregistret är integritetskänsliga och bör inte spridas mer än nödvändigt. Som redovisats ovan ska det inte finnas någon rätt för arbetsgivaren eller uppdragsgivaren att begära att ett registerutdrag lämnas in. Detta hindrar dock inte arbetsgivaren eller uppdragsgivaren från att göra en anteckning om innehållet i registerutdraget i samband med att det visas upp. Om en arbetsgivare eller uppdragsgivare på detta sätt hanterar uppgifter ur ett registerutdrag torde förfarandet i normalfallet falla utanför tillämpningsområdet för personuppgiftslagen, i vart fall så länge uppgifterna inte behandlas i elektronisk form. Detta utesluter dock inte att hanteringen i vissa fall kan komma att innefatta sådan behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som är förbjuden enligt personuppgiftslagen. Det gäller exempelvis privata arbetsgivares och uppdragsgivares behandling av personuppgifter om lagöverträdelser, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad och i strukturerad form. Sker den automatiserade behandlingen i ostrukturerad form blir det för bedömningen av tillåtligheten avgörande om behandlingen kan anses utgöra en kränkning av den enskildes integritet eller inte. En offentlig arbetsgivare eller uppdragsgivare omfattas dock inte av denna förbudsregel. Det i promemorian föreslagna dokumentationsförbudet träffar således både behandling av personuppgifter som omfattas av personuppgiftslagens tillämpningsområde och behandling som inte gör det. Som Datainspektionen påpekar skulle ett dokumentationsförbud bidra till att ytterligare minska risken för spridning av integritetskänsliga uppgifter. Eftersom skyldigheten att visa upp ett utdrag ur belastningsregistret föreligger först då någon faktiskt har erbjudits arbete, uppdrag eller praktiktjänstgöring bör det inte finnas någon risk, som Svenskt Näringsliv väckt farhågor om, att den rekryteringsansvarige hinner glömma bort innehållet i utdraget innan beslut om anställning fattas. Då det inte föreslås en skyldighet att utföra registerkontrollen finns det inte heller, som Vårdföretagarna anför, skäl att dokumentera kontrollen i syfte att styrka att den har utförts. Mot den bakgrunden anser regeringen att en kontroll av ett registerutdrag inte ska få dokumenteras på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. Det kan ifrågasättas om en förbudsregel av aktuellt slag är att betrakta som en föreskrift som avviker från personuppgiftslagen och därför ska gälla i stället för bestämmelserna i den lagen (2 § personuppgiftslagen). Regeringen gör bedömningen att bestämmelsen inte ska ses som en sådan avvikande föreskrift. Dokumentationsförbudet syftar till att stärka integritetsskyddet genom att bidra till att spridning av uppgifter som rör brott motverkas. Genom bestämmelsen regleras vilka uppgifter som får samlas in och hur de får dokumenteras. På så sätt får den indirekt betydelse även för vilka uppgifter som får behandlas på ett sätt som omfattas av personuppgiftslagen. Den reglerar dock - primärt - sådan behandling som faller utanför personuppgiftslagens tillämpningsområde. Mot bakgrund av bestämmelsens direkta syfte och breda tillämpningsområde anser regeringen att bestämmelsen måste ses som ett komplement till regleringen i personuppgiftslagen. De möjligheter att sanktionera en behandling som sker i strid med personuppgiftslagen står alltså alltjämt till buds och påverkas inte av det föreslagna dokumentationsförbudet. Arbetsgivaren och uppdragsgivaren avgör vem som ska anställas eller anlitas Som en arbetsrättslig grundprincip gäller att arbetsgivaren är fri att anställa den han eller hon tycker är lämplig. Det är arbetsgivaren eller uppdragsgivaren som har ansvar för verksamheten och rekrytering av personal till denna. Det finns i dag inget förbud för en arbetsgivare eller en uppdragsgivare att rekrytera en person som förekommer i belastningsregistret. Detta gäller även vid rekryteringar till t.ex. skola, förskola och hem för vård eller boende som tar emot barn, där registerkontroll är obligatorisk. ECPAT Sverige framför att det, för nu aktuella anställningar och uppdrag, bör införas ett förbud mot att anställa personer som förekommer i belastningsregistret. Enligt regeringens bedömning skulle ett sådant förbud strida mot arbetsgivarens fria anställningsrätt. Personer som förekommer i belastningsregistret i fråga om sådana brott som ska redovisas kommer sannolikt sällan att söka arbeten där arbetsgivaren eller uppdragsgivaren ställer krav på registerkontroll. Det får vidare antas att arbetsgivare och uppdragsgivare, även utan ett anställningsförbud, kommer att vara mycket försiktiga när det gäller att anställa eller erbjuda personer uppdrag eller praktiktjänstgöring om personen uppvisar utdrag ur belastningsregistret med uppgifter om brott, och att rekrytering generellt sker med stor medvetenhet och noggrannhet. Regeringen delar därför promemorians bedömning att arbetsgivare och uppdragsgivare även inom nu aktuella verksamheter själva bör få avgöra om en person med uppgift i belastningsregistret ändå kan anställas eller erbjudas uppdrag eller praktiktjänstgöring. 6.2.3 En ny lag om registerkontroll Regeringens förslag: De nya bestämmelserna om registerkontroll ska införas i en ny lag. Om det i en annan lag eller förordning finns bestämmelser som reglerar registerkontroll för arbete som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom verksamheter som omfattas av denna lag, ska de bestämmelserna tillämpas i stället. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock att den nya lagen ska vara subsidiär i förhållande till samtliga bestämmelser om registerkontroll. Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts närmare för i tidigare avsnitt bör det, för att Sverige ska anses uppfylla direktivet, införas en möjlighet till registerkontroll vid rekrytering till arbeten som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Bestämmelserna kan antingen föras in i befintliga lagar eller i en ny lag. Eftersom den nu föreslagna regleringen rör så många fler verksamheter än de som omfattas av de nu gällande lagarna om registerkontroll instämmer regeringen i promemorians bedömning att det inte är lämpligt att föra in de nya bestämmelserna i någon befintlig lag. Lagen och förordningen om belastningsregister reglerar endast vilka uppgifter registret ska innehålla och när uppgifter ur registret ska eller får lämnas ut. Regeringen anser därför inte heller att det är lämpligt att föra in bestämmelserna i dessa författningar. De föreslagna bestämmelserna bör i stället tas in i en särskild lag. I promemorian föreslås att den nya lagen ska vara subsidiär i förhållande till samtliga andra författningar som innehåller bestämmelser om registerkontroll. Regeringen delar bedömningen att den nya lagen bör vara subsidiär i förhållande till andra författningar som reglerar registerkontroll vid erbjudande om anställning eller uppdrag i verksamheter som innefattar kontakter med barn, t.ex. lagen om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, lagen om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder och skollagen. De utdrag som utfärdas enligt dessa lagar uppfyller samtliga de krav som direktivet ställer på vilka brott utdragen ur belastningsregistret ska innehålla. Även i förordningen om belastningsregister finns bestämmelser som reglerar registerkontroll vid erbjudande om anställning eller uppdrag i verksamheter som kan innefatta kontakter med barn. En rad myndigheter har rätt att få antingen fullständiga eller begränsade utdrag ur belastningsregistret för specifikt angivna ändamål. Uppgifterna lämnas ut bl.a. i ärenden om anställning och uppdrag. Som exempel kan nämnas att statliga, kommunala eller landstingskommunala myndigheter som beslutar om anställning av personal inom bl.a. vård av barn eller ungdom har rätt att få ut uppgifter om brott som gett annan påföljd än penningböter. Likaså har en enskild sammanslutning eller en person som beslutar om anställning av personal inom bl.a. vård av barn och ungdom, i fråga om den som den enskilde avser att anställa eller anlita som uppdragstagare, rätt att få ut uppgifter om brott som gett annan påföljd än penningböter. Regeringen gör bedömningen att även de utdrag som utfärdas enligt förordningen om belastningsregister för arbete i verksamheter där det kan förekomma närmare kontakter med barn uppfyller de krav som direktivet ställer på vilka uppgifter utdragen ska innehålla. Det förekommer emellertid bestämmelser som föreskriver registerkontroll för andra syften än att skydda barn. T.ex. ska enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) en säkerhetsprövning inklusive registerkontroll ske innan en person tilldelas en anställning som placerats i säkerhetsklass. Med säkerhetsskydd avses bl.a. skydd mot vissa brott som kan hota rikets säkerhet och skydd mot terroristbrott. Vid en registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen får endast sådana uppgifter lämnas ut som kan antas ha betydelse för prövningen av den kontrollerades pålitlighet från säkerhetssynpunkt. Regeringen anser, till skillnad mot vad som föreslås i promemorian, inte att det är motiverat att den nya lagens bestämmelser görs subsidiära till sådana författningar där skyddssyftet är ett annat än att skydda barn och där en annan bedömning följaktligen görs av vilka uppgifter i belastningsregistret som är relevanta att lämna till arbetsgivaren. 6.2.4 Arbetsgivare och uppdragsgivare ska få information om samtliga domar som meddelats inom EU för brott som omfattas av direktivet Regeringens bedömning: De nu gällande bestämmelserna i lagen om belastningsregister ger stöd för att, när en enskild begär uppgifter ur registret om sig själv, överlämna uppgifter till och begära uppgifter från andra medlemsstaters kriminalregister. Några författningsändringar är därför inte nödvändiga för att arbetsgivare och uppdragsgivare i Sverige eller i någon annan medlemsstat, via den enskilde, ska kunna få information om samtliga domar som meddelats inom EU för brott som omfattas av direktivet. Promemorians förslag innebär, till skillnad mot regeringens bedömning, att den föreslagna lagen ska gälla även vid erbjudande om anställning eller uppdrag i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens bedömning Arbetsgivare och uppdragsgivare ska få information om samtliga domar som meddelats inom EU Enligt artikel 10.3 i direktivet ska medlemsstaterna, för tillämpning av artikel 10.1 och 10.2, vidta åtgärder för att se till att information rörande fällande domar för brott enligt direktivet överförs i enlighet med förfarandet i rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll (nedan kallat rambeslutet). Informationen ska överföras med den berördes medgivande när det begärs i enlighet med artikel 6 i det rambeslutet. I beaktandesats 41 i direktivet anges att det tas hänsyn till att tillgång till uppgifter i kriminalregistren kan lämnas antingen av behörig myndighet eller av den berörda personen. Det anges vidare att direktivet inte innebär någon skyldighet för medlemsstaterna att ändra sina system när det gäller kriminalregistren eller tillgången till dessa register. Av beaktandesats 42 framgår att syftet med direktivet inte är att harmonisera regler om den berördes medgivande när det gäller utbyte av uppgifter ur kriminalregistren, dvs. om sådant medgivande ska krävas eller inte. Vidare sägs att oavsett om sådant medgivande krävs eller inte enligt nationell rätt, så innebär direktivet inte någon skyldighet att ändra nationella lagar eller förfaranden i detta avseende. Artikel 10.3 får uppfattas så att medlemsstaterna har en skyldighet att se till att information om fällande domar överförs på sätt som regleras i artikel 6 i rambeslutet. Rambeslutet är en del av det arbete som pågår inom EU för att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna på det rättsliga området. Enligt rambeslutet ska varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare informera medborgarstaten om domen. Medborgarstaten ska därefter lagra informationen. Tanken är att varje medlemsstat ska ha information om samtliga domar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Rambeslutet möjliggör också för medlemsstaterna att, via centralmyndigheter i varje medlemsstat, begära uppgifter ur varandras kriminalregister i enskilda fall. Medlemsstaterna har en skyldighet att på begäran av en annan medlemsstat lämna ut uppgifter ur kriminalregistret om uppgifterna ska användas i ett brottmålsförfarande. Om uppgifterna ska användas för något annat ändamål får medlemsstaterna avgöra i vilken utsträckning uppgifterna lämnas ut. När rambeslutet genomfördes i Sverige infördes en bestämmelse i lagen om belastningsregister som möjliggör för Sverige att på begäran lämna ut uppgifter ur belastningsregistret till en myndighet i en annan medlemsstat för något annat ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande om motsvarande rätt att få del av uppgifterna finns för en svensk myndighet (12 a § lagen om belastningsregister). Artikel 6 i rambeslutet, som det nu aktuella direktivet hänvisar till, innehåller bestämmelser om när och hur en begäran om att få uppgifter ur en annan medlemsstats kriminalregister kan göras. Av artikeln följer att centralmyndigheterna har en skyldighet att, när en enskild begär uppgifter om sig själv i kriminalregistret, inhämta uppgifter även från den medlemsstat där den sökande är medborgare. Genom detta system är det tänkt att tillförsäkra att ett fullständigt utdrag om samtliga brott som en person är dömd för inom EU kan fås. Arbets- och uppdragsgivare i andra medlemsstater inom EU ska kunna få information från belastningsregistret Som framgått ovan är det endast myndigheter i andra medlemsstater inom EU som kan få uppgifter ur belastningsregistret för andra ändamål än att användas i ett brottmålsförfarande. Uppgifter ur belastningsregistret kan således inte lämnas ut till t.ex. privata arbetsgivare. Enligt regeringens bedömning är det inte heller lämpligt att uppgifter ur belastningsregistret lämnas ut till enskilda i större utsträckning än vad det i dag finns stöd för i lagen och förordningen om belastningsregister. I promemorian föreslås, för att en enskild ska ha rätt att begära ett begränsat utdrag ur belastningsregistret även i de fall de rekryteras för anställning eller uppdrag som omfattas av direktivet i en annan medlemsstat, att den nya lagen ska vara tillämplig även på anställningsförhållanden i en annan medlemsstat. Detta skulle innebära att den enskilde ges en skyldighet att på begäran av en arbetsgivare eller uppdragsgivare i en annan medlemsstat visa upp ett begränsat utdrag ur belastningsregistret. Regeringen anser att detta inte krävs enligt direktivet samt att ett sådant utdrag inte heller nödvändigtvis skulle uppfylla de krav som ställs enligt en annan medlemsstats reglering av vilka uppgifter utdraget ska innehålla. Direktivets utgångspunkt förefaller enligt regeringens mening vara att den arbetsgivare eller uppdragsgivare som avser att rekrytera en person ska kunna få del av uppgifter från det egna landets kriminalregister, samt att centralmyndigheten i det fall den person som ska rekryteras är medborgare i en annan medlemsstat på begäran ska få uppgifter överförda från den medlemsstaten. Enligt 9 § första stycket lagen om belastningsregister har en enskild rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Enligt tredje stycket i den bestämmelsen ska en begäran om uppgifter ur registret vara skriftlig och undertecknad av sökanden. I propositionen Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater (prop. 2011/12:163 s. 43) har gjorts bedömningen att bestämmelsen är tillämplig även när en begäran för enskilds räkning kommer via centralmyndigheten i en annan medlemsstat, under förutsättning att centralmyndigheten vidarebefordrar en undertecknad begäran från den enskilde. Under förutsättning att samtliga medlemsstater inom EU har genomfört rambeslutet kommer därför centralmyndigheterna i de andra medlemsstaterna att ha möjlighet att, genom att vidarebefordra en av den enskilde undertecknad begäran, få information från det svenska belastningsregistret när en svensk medborgare begär uppgifter om sig själv ur en annan medlemsstats kriminalregister. Med stöd av 9 § första stycket lagen om belastningsregister kan Rikspolisstyrelsen på grundval av en sådan begäran lämna ut uppgifterna. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det nu gällande svenska regelverket är tillräckligt för att uppfylla direktivets artikel 10.3 när det gäller möjligheten att lämna ut information från belastningsregistret. Om en svensk medborgare erbjuds arbete, uppdrag eller praktiktjänstgöring i en annan medlemsstat inom EU bör han eller hon i första hand vända sig till centralmyndigheten i den medlemsstaten för att begära uppgifter ur den medlemsstatens kriminalregister. I vilken utsträckning centralmyndigheten i en annan medlemsstat lämnar ut samtliga uppgifter, eller endast uppgifter om vissa brott, till sökanden styrs av den medlemsstatens nationella lagstiftning och hur den medlemsstaten har valt att genomföra direktivet. Direktivet kräver dock att utdragen i vart fall innehåller uppgifter om de brott som omfattas av direktivet. Arbets- och uppdragsgivare i Sverige ska kunna få information från andra medlemsstaters kriminalregister Vid genomförandet av artikel 6 i rambeslutet infördes två nya bestämmelser, 22 b och 22 c §§, i förordningen om belastningsregister. Enligt dessa bestämmelser har en enskild som är eller har varit medborgare eller som har varit stadigvarande bosatt i en annan medlemsstat inom EU rätt att vända sig till Rikspolisstyrelsen för att ta del av uppgifter som finns om honom eller henne i kriminalregistret i den staten. Om en person som begär uppgifter om sig själv i belastningsregistret är medborgare i en annan medlemsstat inom EU har Rikspolisstyrelsen dessutom en skyldighet att inhämta uppgifter som finns om honom eller henne i kriminalregistret i den staten. Härigenom tillförsäkras att arbetsgivare och uppdragsgivare i Sverige som rekryterar personal till verksamhet där arbetet innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn, via den arbetssökande, får uppgifter om motsvarande brott från andra medlemsstaters kriminalregister. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det nu gällande svenska regelverket är tillräckligt för att uppfylla direktivets artikel 10.3 även när det gäller möjligheten för arbetsgivare och uppdragsgivare i Sverige att få information från andra medlemsstaters kriminalregister. 6.2.5 Registerkontrollen bör endast omfatta vissa uppgifter om brott Regeringens förslag: I lagen om belastningsregister införs en rätt för den enskilde att, i de fall den nya lagen om registerkontroll föreskriver, få ett begränsat utdrag ur belastningsregistret som endast innehåller uppgifter om vissa brott. Vidare införs en hänvisningsbestämmelse i den nya lagen. Regeringens bedömning: Utdraget ur belastningsregistret bör omfatta åtminstone sådana brott som följer av direktivet. Detta bör regleras i förordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser uttrycker inte någon särskild uppfattning om förslaget i denna del. Barnombudsmannen, Rädda Barnens riksförbund och Länsstyrelsen i Västra Götalands Län anser att utdragen ur belastningsregistret bör innehålla uppgifter om fler brott än vad som följer av direktivet. Skälen för regeringens förslag och bedömning: En enskild har, som tidigare redogjorts för, enligt bestämmelserna i 9 § lagen om belastningsregister rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Ett sådant utdrag är inte begränsat till att avse vissa typer av brott och det kan därför innehålla uppgifter om brott som saknar betydelse för bedömningen av en persons lämplighet att arbeta med barn. Artikel 10.2 i direktivet kräver endast att arbetsgivaren ska ha rätt att få information om brott som avses i artiklarna 3-7 i direktivet. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det bör göras ett tillägg i 9 § lagen om belastningsregister med innebörden att enskilda ska ha rätt att få ett begränsat utdrag ur belastningsregistret som endast innehåller uppgifter om vissa brott, när han eller hon söker arbete som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Närmare bestämmelser om vilka brott som ska redovisas i utdragen bör lämnas i förordning. I promemorian görs bedömningen att utdragen bör innehålla uppgifter om samtliga sexualbrott och barnpornografibrott, samt även uppgifter om mord, dråp, grov misshandel, människorov, människohandel, grovt rån och olaga tvång. Regeringens utgångspunkt är att utdragen bör omfatta åtminstone de brott som direktivet kräver. Dessa brott torde i vart fall motsvara samtliga sexualbrott samt barnpornografibrott. I vilken utsträckning utdragen därutöver, som flera remissinstanser har föreslagit, bör innehålla uppgifter om ytterligare brott kommer regeringen att överväga vidare vid framtagandet av de aktuella förordningsbestämmelserna. I den föreslagna lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn bör det införas en hänvisning till lagen om belastningsregister. Genom hänvisningen tydliggörs att det i lagen om belastningsregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. 6.3 Den särskilda preskriptionsbestämmelsen för sexualbrott mot barn utvidgas Regeringens förslag: Preskriptionstiden för köp av sexuell handling av barn och för sexuellt ofredande som begåtts mot ett barn ska börja löpa först från den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Detsamma ska gälla försök till köp av sexuell handling av barn. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker eller har inte någon erinran mot förslaget. Östersunds tingsrätt förordar dock, för undvikande av att andra förhållandevis lindriga gärningar som utgör sexuellt ofredande ska komma att omfattas av en oproportionerligt lång preskriptionstid, att barns bevittnande av sexuella handlingar regleras i ett eget straffstadgande och att endast detta brott omfattas av den särskilda preskriptionsregleringen. Skälen för regeringens förslag: Direktivets bestämmelser I artikel 15.2 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra lagföring av vart och ett av de brott som avses i artiklarna 3, 4.2, 4.3, 4.5, 4.6 och 4.7, samt, när sådan barnpornografi som avses i artikel 2 c i) och ii) har använts, av de grova brott som avses i artikel 5.6, under en tillräckligt lång tidsperiod efter det att barnet har uppnått myndighetsålder och i en omfattning som motsvarar det berörda brottets svårighetsgrad. Längden på tidsperioden för lagföring bör, enligt sista meningen i beaktandesats 26, fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. Enligt direktivet krävs således att samtliga brott som rör sexuella övergrepp (artikel 3) - dvs. gärningar som i svensk rätt i huvudsak motsvaras av brotten våldtäkt och grov våldtäkt, sexuellt tvång och grovt sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning och grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, våldtäkt mot barn och grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn samt sexuellt ofredande - omfattas av en förlängd preskriptionstid. Detsamma ska gälla beträffande handlande bestående i att förmå, rekrytera eller tvinga barn att delta i pornografiska föreställningar (artikel 4.2 och 4.3) - dvs. gärningar som i svensk rätt främst motsvaras av brotten utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering men som även kan omfattas av brotten koppleri och grovt koppleri, köp av sexuell handling av barn liksom av olika typer av våldtäktsbrott eller medverkan till sådana brott. Även att förmå, rekrytera eller tvinga barn till barnprostitution (artikel 4.5 och 4.6) - dvs. gärningar som i svensk rätt främst motsvaras av brotten sexuellt tvång och grovt sexuellt tvång, koppleri och grovt koppleri samt människohandel - ska omfattas av en förlängd preskriptionstid. Så ska vara fallet också när det gäller att företa sexuella handlingar med ett barn som utnyttjas i prostitution (artikel 4.7) - dvs. gärningar som i svensk rätt motsvaras av brottet köp av sexuell handling av barn, eller, när det gäller yngre barn, bl.a. våldtäkt mot barn. Slutligen ska även produktion av barnpornografi bestående i avbildningar av barn som medverkar i verkliga eller simulerade sexuella handlingar eller av barns könsorgan för sexuella syften (artikel 5.6 och artikel 2 c i) och ii)) - dvs. gärningar som enligt svensk rätt motsvaras av barnpornografibrott och grovt barnpornografibrott - enligt direktivet omfattas av en förlängd preskriptionstid. Svensk rätt De allmänna bestämmelserna om preskription finns i 35 kap. brottsbalken. Åtalspreskription innebär att påföljd inte får dömas ut om den misstänkte inte häktats eller fått del av åtalet inom en viss tid. Preskriptionstiden är enligt 35 kap. 1 § bestämd till ett visst antal år beroende på det straff som högst kan följa på brottet. Preskriptionstiden löper enligt huvudregeln i 35 kap. 4 § första stycket från den dag då brottet begicks. För vissa brott beräknas dock preskriptionstiden på annat sätt. Det gäller, enligt 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, bl.a. de flesta sexualbrott mot barn. För dessa brott är det i stället den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år - dvs. liksom enligt direktivet myndighetsåldern - som utgör utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning. Syftet med bestämmelsen är att stärka skyddet för barn och ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Enligt 35 kap. 4 § andra stycket första punkten brottsbalken omfattas brott enligt 6 kap. 4-6 och 8 §§ samma balk och försök till sådana brott - dvs. våldtäkt mot barn och grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn samt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering - av den särskilda preskriptionsregeln. Enligt andra punkten omfattas även brott enligt 6 kap. 1-3 och 12 §§ brottsbalken och försök till sådana brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt 18 år. Punkten omfattar således brotten våldtäkt och grov våldtäkt, sexuellt tvång och grovt sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning och grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning samt koppleri och grovt koppleri. Enligt tredje punkten omfattas också brott enligt 16 kap. 10 a § första och femte styckena brottsbalken och försök till sådana brott av den särskilda preskriptionsregeln, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av huvudregeln i bestämmelsens första stycke inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare. Punkten omfattar således barnpornografibrott och grovt barnpornografibrott. En särbehandling av sexualbrott mot barn i preskriptionshänseende har starka skäl för sig. Sexualbrott mot barn intar en särställning i det att de i många fall inte ger några synliga skador. De sexuella övergreppen är sällan förenade med något nämnvärt fysiskt våld, eftersom den som begår gärningen ofta befinner sig i en överlägsen position och därför inte behöver tillgripa något våld för att driva igenom sin vilja. Skadorna ligger i stället framför allt på det psykiska planet och kan vara både svåra och livslånga. Ett barn som utsätts för sexuella övergrepp förmår ofta inte berätta vad det varit utsatt för förrän det kommer upp i de övre tonåren. Sexuella övergrepp mot barn upptäcks därför i många fall inte förrän lång tid förflutit. Det straffrättsliga sanktionssystemet är centralt när det gäller att bekämpa sexuella övergrepp. Höga krav måste därför ställas på att regelsystemet är utformat så att det medger en effektiv lagföring (prop. 1994/95:2, prop. 2004/05:45 och prop. 2012/13:111). Ändrade preskriptionsregler för vissa sexualbrott mot barn Av redogörelsen ovan framgår att Sverige till största del uppfyller kraven enligt direktivet när det gäller de brott som ska omfattas av förlängd preskriptionstid. De gärningar som avses i artiklarna 3.4-3.6, 4.5 och 4.6 samt angivna delar av artikel 5.6 omfattas sålunda redan av den särskilda preskriptionsbestämmelsen i 35 kap 4 § andra stycket. När det gäller de gärningar som beskrivs i artiklarna 3.2 och 3.3, 4.2 och 4.3 samt 4.7 så kan dessa i svensk rätt motsvaras av, förutom brott som redan omfattas av den särskilda preskriptionsregeln, även brotten köp av sexuell handling av barn (6 kap. 9 § brottsbalken) och sexuellt ofredande (6 kap. 10 § brottsbalken). Dessa brott omfattas inte av den särskilda preskriptionsbestämmelsen. Sverige uppfyller därmed inte direktivets krav såvitt avser de brotten. Det framstår enligt regeringen som rimligt och godtagbart att också köp av sexuell handling av barn och sexuellt ofredande av barn ska omfattas av den särskilda preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Detsamma bör gälla för försök till köp av sexuell handling av barn. Det innebär att preskriptionstiden även för dessa brott kommer att börja löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Någon differentiering mellan olika slags gärningar som utgör sexuellt ofredande bör inte göras. Genom de föreslagna ändringarna kommer direktivets krav i fråga om preskription att vara uppfyllda. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn samt ändringarna i lagen om belastningsregister och i brottsbalken ska träda i kraft den 18 december 2013. Bestämmelserna i lagen om registerkontroll ska dock inte tillämpas på den som efter ikraftträdandet erbjuds ett uppdrag inom ramen för en anställning som han eller hon hade redan före ikraftträdandet. Den nya preskriptionsbestämmelsen ska gälla även för brott som vid lagens ikraftträdande ännu inte har preskriberats. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock inte någon övergångsbestämmelse till lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 27 i direktivet ska medlemsstaterna senast den 18 december 2013 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa direktivet. Den nya lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn och ändringarna i lagen om belastningsregister och preskriptionsbestämmelsen i brottsbalken bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen föreslår att detta sker den 18 december 2013. Beträffande lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn bör, av hänsyn till den personliga integriteten, den som vid ikraftträdandet redan är anställd hos t.ex. ett bemanningsföretag inte omfattas av någon registerkontroll. Samma skäl har i promemorian åberopats till stöd för att redan anställda inte ska omfattas av den nya regleringen. Sådana personer har inte haft någon möjlighet att avstå från att kontrolleras. En liknande bedömning när det gäller anställda hos bemanningsföretag gjordes i propositionen Utvidgad registerkontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg (prop. 2007/08:28 s. 14). För att redan anställda i bemanningsföretag, på samma sätt som andra anställda, inte ska omfattas av den nya regleringen bör därför den nya lagen endast tillämpas på personer som efter ikraftträdandet anställs hos ett bemanningsföretag. Såvitt gäller behovet av övergångsbestämmelser till den nya preskriptionsbestämmelsen gör regeringen följande bedömning. Legalitetsprincipen och det förbud mot retroaktiv strafflagstiftning som följer av den kommer till uttryck bl.a. i 1 kap. 1 § brottsbalken, 5 § lag (1964:163) om införande av brottsbalken, 2 kap. 10 § regeringsformen och artikel 7 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Bestämmelserna tar emellertid sikte på straff och de utgör därför i och för sig inte hinder mot att nya bestämmelser om preskription görs tillämpliga på brott som begåtts före ikraftträdandet, under förutsättning att brottet inte redan preskriberats enligt äldre bestämmelser. Skälet till detta är att en ändring av preskriptionstiden för ett brott inte påverkar straffet som sådant, utan endast möjligheten att döma ut påföljd. Trots detta är det en etablerad grundsats att en lagändring som medför att preskriptionstiden för ett visst brott förlängs inte ska tillämpas på brott som har begåtts före ikraftträdandet. Denna princip, som kommer till uttryck i 12 § lagen om införande av brottsbalken, är dock inte undantagslös. Undantag har tidigare gjorts t.ex. i fråga om förlängning av preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn och barnpornografibrott (prop. 2004/05:45 s. 131, 2009/10:70 s. 39 f. och 2012/13:111 s. 108 f.). Samma skäl som i dessa fall talade för en förlängning av preskriptionstiden talade också för att ändringen skulle ges retroaktiv verkan. Regeringen ser inte skäl att i det nu aktuella fallet utforma regleringen på annat sätt än vad som gäller för bl.a. de sexualbrott mot barn som redan omfattas av den särskilda preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. En särskild övergångsbestämmelse till ändringen i brottsbalken bör sålunda införas. Av övergångsbestämmelsen bör framgå att preskriptionstiden förlängs även för brott som har begåtts före ikraftträdandet om inte möjligheten att döma till påföljd dessförinnan har bortfallit enligt äldre bestämmelser. 8 Konsekvenser Regeringens bedömning: Förslaget om utökade möjligheter till registerkontroll kommer att medföra vissa kostnadsökningar för Rikspolisstyrelsen. Förslaget om förlängd preskriptionstid för vissa sexualbrott mot barn bedöms inte medföra annat än marginellt ökade kostnader för rättsväsendets myndigheter. Kostnadsökningarna kan finansieras inom ramen för befintliga anslag. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Skälen för regeringens bedömning: Ytterligare personkategorier kommer att omfattas av möjligheten till registerkontroll. Det kommer sannolikt att leda till en ökad mängd utdrag ur belastningsregistret. Rikspolisstyrelsens kostnader till följd av den nya lagen omfattar i huvudsak två delar. Den ena delen gäller kostnaderna för att ta fram en ny utdragsnivå. Inrapporteringssystemet måste justeras för att kunna ta emot det nya utdragsändamålet, skanningssystemet måste anpassas så att utdragsändamålets blanketter kan skannas in och personalen måste ges utbildning och genomgång av det nya ändamålet och det nya regelverket. Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen kan dessa kostnader uppskattas till ungefär 150 000 kr. Den andra delen av Rikspolisstyrelsens kostnader gäller de förvaltningskostnader som de nya utdragen kommer att medföra. Kostnaden för den normala handläggningen uppskattas uppgå till cirka 20 kr per utdrag. I den kostnaden ingår hantering, telefonsupport, papper, porto m.m. Kostnaderna bedöms kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag. Vidare förlängs preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn. Det är rimligt att anta att förslaget kommer att leda till något fler brottsanmälningar och lagföringar och således viss måltillströmning. Förslaget kan dock inte antas leda till annat än högst marginellt ökad arbetsbelastning för polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Sammanfattningsvis bör kostnaderna för den nya lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn och eventuella kostnadsökningar med anledning av den förlängda preskriptionsfristen kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 1 § Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. I paragrafen föreskrivs en skyldighet för den som, i vissa verksamheter, erbjuds en anställning som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, att på begäran visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2. Bestämmelsen innebär att en sådan arbetsgivare som avses har en rätt, inte en skyldighet, att begära att ett utdrag uppvisas. Rätten för arbetsgivaren att efterfråga uppgifter gäller när någon erbjuds anställning i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation. Vad som avses med företag och organisation definieras i 2 §. Med begreppet "direkt och regelbunden kontakt med barn" avses sådana arbeten som inbegriper återkommande och nära kontakter med barn. Med barn avses personer under 18 år. Arbeten som omfattas är sådana där arbetsuppgifterna består i att fostra, undervisa, sköta eller annars ta hand om barn eller på annat sätt arbeta i personlig kontakt med barn. Kravet på regelbundenhet innebär att den anställdes arbetsuppgifter inbegriper viss återkommande direktkontakt med barn. Vad som i det enskilda fallet avses med sådan regelbundenhet måste avgöras med hänsyn till den aktuella verksamheten. Relevanta omständigheter att ta med i bedömningen av vad som utgör direkt och regelbunden kontakt med barn är även vilken typ av kontakter det rör sig om, vilken intensitet kontakterna har samt om de alltid utförs i närvaro av vårdnadshavare eller en annan vuxen. Exempel på arbeten som kan omfattas är ledare i olika ideella barnverksamheter, t.ex. idrottsföreningar. Arbeten som däremot kan falla utanför är t.ex. anställda inom sjukvården som träffar barn mer sällan och alltid i närvaro av en vårdnadshavare. Det är ytterst upp till den enskilde arbetsgivaren att bedöma om en persons arbetsuppgifter kan anses innefatta direkta och regelbundna kontakter med barn. Det är endast den person som, eventuellt efter ett urvalsförfarande, faktiskt erhåller ett erbjudande om anställning som på begäran ska visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. Andra eventuella medsökande ska således inte kontrolleras. Möjligheten till kontroll omfattar alla former av anställningar, såväl tidsbegränsade som tillsvidareanställningar. Redan anställda omfattas inte av registerkontrollen, även om dessa inom ramen för anställningen erhåller nya arbetsuppgifter. Den enskilde är endast skyldig att visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. Utdraget ska visas upp för den hos arbetsgivaren som har att besluta om vem som ska anställas. Arbetsgivaren har inte någon rätt att behålla utdraget eller en kopia av det. Av 5 § följer vidare att ett registerutdrag som har visats upp inte får dokumenteras på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. 2 § I denna lag avses med - företag: en fysisk eller juridisk person som bedriver näringsverksamhet, och - organisation: en juridisk person som inte är företag. Paragrafen innehåller definitioner av begreppen företag och organisation. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2. Med företag avses en fysisk eller juridisk person som bedriver näringsverksamhet. Uttrycket näringsverksamhet är avsett att ha samma innebörd som i bokföringslagen (1999:1078). Det innebär att näringsverksamhet ska anses omfatta all verksamhet som är av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig (se prop. 1998/99:130 s. 381). Definitionen omfattar därmed de flesta ekonomiska verksamheter som bedrivs inom ramen för t.ex. aktiebolag, kommanditbolag, handelsbolag och enkla bolag samt verksamheter som bedrivs av enskilda näringsidkare. Även statliga, landstingskommunala och kommunala bolag omfattas av definitionen om de bedriver näringsverksamhet. Med organisation avses en juridisk person som inte är ett företag. Definitionen omfattar i första hand ideella föreningar som inte bedriver näringsverksamhet. Även t.ex. stiftelser och registrerade trossamfund omfattas av begreppet, under förutsättning att de inte bedriver näringsverksamhet. För det fall en ideell förening, stiftelse eller ett registrerat trossamfund bedriver näringsverksamhet omfattas de i stället av definitionen för företag. Mera löst sammanhållna sammanslutningar, t.ex. vissa klubbar och sällskap, faller utanför eftersom de inte är några juridiska personer. 3 § Ett utdrag ur belastningsregistret ska på begäran även visas upp av den som erbjuds eller tilldelas uppgifter som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom sådan verksamhet som avses i 1 § om det sker genom 1. uppdrag, 2. anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksamheten, eller 3. praktiktjänstgöring. Registerutdraget ska i fall som avses i första stycket visas upp för den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon på ett sådant sätt som avses där. I paragrafen regleras vilka ytterligare personkategorier som, på samma sätt som framgår av 1 §, på begäran ska visa upp ett registerutdrag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2. Av första stycket framgår att de personkategorier som anges i paragrafen ska visa upp ett registerutdrag under förutsättning att de erbjuds eller tilldelas uppgifter som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom sådan verksamhet som anges i 1 §. Uttrycket "erbjuds eller tilldelas uppgifter" har valts eftersom det ofta är fråga om tilldelning av arbetsuppgifter genom ett beslut snarare än ett erbjudande som det står den anställde helt fritt att anta eller avböja. Punkt 1 anger personer som genom uppdrag erbjuds eller tilldelas den aktuella typen av uppgifter. Det kan vara fråga om t.ex. ledare i idrottsföreningar eller andra barnverksamheter. Uppdraget behöver inte vara formaliserat utan kan lämnas även muntligt. Det kan vara fråga om såväl avlönat som oavlönat uppdrag. Den som utför arbetsuppgifter utan att uppdragsavtal i någon form finns omfattas inte av punkten. I propositionen Utvidgad registerkontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg (prop. 2007/08:28 s. 16) har anförts att detta gäller för t.ex. föräldrar som arbetar i föräldrakooperativa förskolor vid frånvaro av den ordinarie personalen. Punkt 2 tar sikte på personer som innehar anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver sådan verksamhet i vilken det förekommer direkt och regelbunden kontakt med barn och som inom ramen för anställningen erbjuds eller tilldelas sådana arbetsuppgifter. Ett typexempel på personer som omfattas av denna punkt är anställda i bemanningsföretag som erbjuds eller tilldelas uppdrag som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn. Punkt 3 anger att även praktikanter omfattas av arbetsgivarens och uppdragsgivarens möjlighet att begära att ett utdrag ur belastningsregistret visas upp. Med praktiktjänstgöring avses såväl verksamhetsförlagd utbildning och praktik inom ramen för en utbildning som arbetspraktik som anordnas av arbetsförmedlingen. Huruvida praktiktjänstgöringen kan anses innefatta direkta och regelbundna kontakter med barn får avgöras i det enskilda fallet av arbetsgivaren eller uppdragsgivaren. Den som utför praktik inom ramen för en utbildning på grundskole- eller gymnasienivå utför ofta praktiken under kortare perioder i närvaro av ordinarie personal på ett sådant sätt att kontakten med barnen inte alltid kan anses som direkt och regelbunden. Av andra stycket följer att det är huvudmannen för den verksamhet som beslutar att anlita eller på annat sätt ta emot någon som kan begära att ett utdrag ur belastningsregistret visas upp. Detta innebär, t.ex. för en anställd i ett bemanningsföretag, att det är uppdragsgivaren som förestår den verksamhet i vilken arbetet ska utföras som har rätt att begära utdraget. 4 § Registerutdrag som avses i denna lag får inte vara äldre än ett år. I lagen (1998:620) om belastningsregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. I paragrafen anges att registerutdrag som avses i denna lag ska vara högst ett år gammalt. Vidare lämnas en upplysning om att regeringen enligt 9 § lagen om belastningsregister får meddela föreskrifter om innehållet i sådana utdrag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2 och 6.2.5. 5 § En kontroll av ett registerutdrag får inte dokumenteras på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. I paragrafen regleras på vilket sätt kontrollen av ett uppvisat registerutdrag får dokumenteras. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2. Innebörden av bestämmelsen är att arbetsgivare och uppdragsgivare, som begär att den som erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring ska visa upp ett utdrag ur belastningsregistret, inte får dokumentera den utförda kontrollen på något annat sätt än genom en anteckning om att registerutdrag har visats upp. Dokumentationen får inte omfatta uppgifter om innehållet i registerutdraget. Bestämmelsen syftar inte primärt till att reglera automatiserad personuppgiftsbehandling. I den utsträckning som bestämmelsen träffar sådan behandling som omfattas av personuppgiftslagen (1998:204) ska den dock ses som ett komplement till reglerna i den lagen och inte som en sådan avvikande bestämmelse som ersätter dessa regler. Det innebär att personuppgiftslagens förbud för privata arbetsgivares behandling av personuppgifter om lagöverträdelser även i fortsättningen ska vara tillämpligt om behandlingen är helt eller delvis automatiserad och i strukturerad form. I förhållande till de föreskrifter om undantag från förbudet som meddelats med stöd av 21 § tredje stycket personuppgiftslagen är den nu aktuella bestämmelsen att anse som lex specialis. Det innebär att förbudet mot att dokumentera den utförda kontrollen även gäller för arbetsgivare och uppdragsgivare som i vissa situationer och inom vissa verksamheter kan ha rätt att behandla personuppgifter om lagöverträdelser. Se dock 6 § vad gäller förhållandet till annan reglering om registerkontroll. 6 § Om det i en annan lag eller förordning finns bestämmelser som reglerar registerkontroll för arbete som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom verksamhet som omfattas av denna lag, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag. Av paragrafen framgår att lagen är subsidiär i förhållande till andra författningar som reglerar registerkontroll för arbete som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom verksamheter som omfattas av denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3. Om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som reglerar registerkontroll i verksamheter där det förekommer direkta och regelbundna kontakter med barn, t.ex. lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder och skollagen (2010:800), ska de bestämmelserna tillämpas i stället. Enligt skollagen omfattas dock inte rekrytering av personal i gymnasieskolan eller i gymnasiesärskolan av registerkontroll. Den nu föreslagna lagen kommer därför att bli tillämplig vid rekrytering av personal till gymnasieskola och gymnasiesärskola. Även i förordningen (1999:1134) om belastningsregister finns bestämmelser som reglerar registerkontroll vid erbjudande om anställning eller uppdrag i verksamheter som kan innefatta kontakter med barn och som ska tillämpas i stället för den nu föreslagna lagen. Om det i en annan författning finns bestämmelser som föreskriver registerkontroll för andra typer av arbeten än sådana som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, kan emellertid de bestämmelserna tillämpas vid sidan av den nu föreslagna lagen. Sådana bestämmelser finns t.ex. i säkerhetsskyddslagen (1996:627). Detta innebär att, om en anställning som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn också är placerad i säkerhetsklass enligt säkerhetsskyddslagen, arbetsgivaren är skyldig att utföra en säkerhetsprövning inklusive registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagens bestämmelser, men också har möjlighet att begära att ett registerutdrag visas upp enligt den nu aktuella lagen. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 2. Den nya lagen ska inte tillämpas på den som erbjuds eller tilldelas uppgifter genom en sådan anställning som avses i 3 § första stycket 2 och som han eller hon hade redan före ikraftträdandet. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 18 december 2013. Av punkt 2 - som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag - framgår att lagen inte ska tillämpas på den som efter ikraftträdandet erbjuds eller tilldelas uppgifter genom en sådan anställning som avses i 3 § första stycket 2 och som han eller hon hade redan före ikraftträdandet. Punkten tar sikte på personer som redan vid ikraftträdandet har en anställning och som inom ramen för den anställningen, efter ikraftträdandet, erbjuds eller tilldelas uppgifter som innefattar direkt och regelbunden kontakt med barn. Det kan gälla t.ex. personer som är anställda i ett bemanningsföretag redan före ikraftträdandet och som först därefter erbjuds uppdrag i en barnverksamhet. Skälen för detta framgår av avsnitt 7. 9.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 35 kap. Om bortfallande av påföljd 4 § De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde. Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år: 1. 6 kap. 4-6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott, 2. 6 kap. 1-3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap. 1-3 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 3. 16 kap. 10 a § första och femte styckena eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare, 4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades. Paragrafen innehåller regler om beräkning av preskriptionstid för åtalspreskription. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Genom ett tillägg i andra stycket punkt 1 har preskriptionstiden förlängts för köp av sexuell handling av barn och försök till sådant brott. Vidare har genom ett tillägg i andra stycket punkt 2 preskriptionstiden förlängts för sexuellt ofredande som begåtts mot en person som inte fyllt 18 år. Ändringarna innebär att preskriptionstiden även vid dessa brott ska räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Också den absoluta preskriptionstiden enligt 35 kap. 6 § ska i dessa fall räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Dessutom har redaktionella följdändringar gjorts. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 18 december 2013. Av punkt 2 framgår att preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket ska tillämpas även på brott som begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Ändringen av utgångspunkten för beräkning av preskriptionstid vid köp av sexuell handling av barn samt vid sexuellt ofredande som begåtts mot en person som inte fyllt 18 år ges alltså retroaktiv verkan i likhet med vad som redan tidigare gällt för de brott enligt 6 kap. som anges i bestämmelsen. Skälen för detta framgår av avsnitt 7. 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister 9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få ett begränsat utdrag ur registret 1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där, 2. enligt bestämmelser i skollagen (2010:800), 3. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder, eller 6. enligt bestämmelser i lagen (2013:00) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Regeringen, eller i fråga om andra stycket punkterna 1-3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. En begäran om uppgifter ur registret ska vara skriftlig och undertecknad av den sökande. I paragrafen regleras rätten för enskilda att få information om de uppgifter som finns i registret om dem själva. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.5. I paragrafens andra stycke finns angivet de situationer där en enskild har rätt att få ett utdrag med ett begränsat innehåll. Punkten 6 är ny och innehåller en hänvisning till lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Även i dessa fall får regeringen föreskriva hur utdragen ska begränsas. Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU Rättelse av direktivets nummer Sammanfattning av promemorian Den 17 december trädde Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (direktivet) i kraft. Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt senast den 18 december 2013. I denna promemoria lämnas förslag till de författningsändringar på lag- och förordningsnivå som bedöms nödvändiga för att genomföra direktivet. Direktivet syftar till att skapa minimiregler om brottsrekvisit och påföljder när det gäller sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Det syftar bl.a. också till att stärka åtgärderna för att förebygga sådana brott och förbättra skyddet för brottsoffer. Ett viktigt inslag är möjligheten att hindra personer som dömts för brott från att arbeta med barn och möjligheten för arbetsgivare att vid rekrytering till sådan yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet som innefattar nära kontakt med barn att bli informerade om fällande domar för brott som omfattas av direktivet. Vi har vid vår genomgång funnit brister i den svenska lagstiftningen i förhållande till kraven i artikel 10.1-3 samt artikel 15.2 i direktivet. För att Sverige, på ett lämpligt sätt, ska uppfylla direktivets krav i bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.2, vilka behandlar frågor om diskvalifikation till följd av fällande dom, bör en rätt att begära information om uppgifter ur belastningsregistret införas för arbetsgivare när de rekryterar personer till yrkesverksamhet och till organiserad frivilligverksamhet som inbegriper direkta och regelbundna kontakter med barn. I denna del föreslås i promemorian en ny lag som ska reglera dessa förhållanden. Det är den enskilde själv som ska inhämta ett registerutdrag som han eller hon kan visa upp för arbetsgivaren. Det ska inte finnas någon rätt för arbetsgivaren att få behålla registerutdraget. Av integritetsskäl föreslås att endast den som kommer i fråga för anställning eller uppdrag ska omfattas av arbetsgivarens rätt att efterfråga uppgifter ur belastningsregistret. Föräldrar som innehar anställning eller uppdrag endast inom en grupp vari det egna barnet ingår omfattas inte av arbetsgivarens rätt att efterfråga uppgifter ur belastningsregistret. Med begreppet organiserad frivilligverksamhet avses i sammanhanget ideella föreningar, stiftelser och registrerade trossamfund. Registerkontrollen i förevarande fall begränsas till att omfatta endast brott som är relevanta för anställningen eller uppdraget i aktuella verksamheter. Ett sådant begränsat utdrag ska omfatta uppgifter om alla sexualbrott, människohandel, koppleri, olaga tvång och barnpornografibrott samt anstiftan, medhjälp och försök till dessa brott i den mån det är straffbelagt. Därutöver ska registerutdragen innehålla uppgifter om mord, dråp, grov misshandel, människorov och grovt rån. När det gäller bestämmelsen i artikel 10.3, vilken behandlar frågan om utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater för andra ändamål än brottmålsförfaranden, har vi bedömt att Sverige, genom enskildas rätt att få ta del av samtliga uppgifter om sig själva i belastningsregistret, även via centralmyndigheten, uppfyller de krav direktivet ställer i denna del. För att den enskilde ska ha rätt att begära ett begränsat utdrag även i de fall de rekryteras till anställning eller uppdrag för yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet i en annan medlemsstat föreslår vi dock att den av oss föreslagna nya lagen ska vara tillämplig på såväl svenska anställnings- eller uppdragsförhållanden som anställnings- eller uppdragsförhållanden inom en annan medlemsstat. Den nya lagen görs subsidiär i förhållande till övriga författningar som reglerar den enskildes rätt till utdrag ur belastningsregistret för anställningsändamål. Därutöver krävs viss reglering i förordning för att Sverige ska uppfylla kravet om att en enskild ska tillförsäkras rätten att i samtliga fall, via centralmyndigheten, på begäran få ta del av kriminaluppgifter som kan finnas om honom eller henne i en annan medlemsstatstat. Såvitt avser bestämmelsen i artikel 15.2 uppfyller inte Sverige kravet på förlängd preskriptionstid när det gäller normalgraden av brottet utnyttjande av barn för sexuell posering samt brotten köp av sexuell handling av barn och sexuellt ofredande. I promemorian föreslås att tillämpningsområdet för preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken utvidgas till att omfatta även angivna brott. I promemorian föreslås att de nya preskriptionsbestämmelserna ska gälla även för brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. I promemorian görs också en genomgång av interventionsprogram och interventionsåtgärder för dömda och icke dömda personer. Med interventionsprogram eller interventionsåtgärder avses bl.a. åtgärder eller program för att förhindra att personer begår för direktivet aktuella brott eller att se till att adekvat hjälp och behandling finns för dem som begått sådana brott. De bestämmelser som direktivet föranleder föreslås träda i kraft den 1 december 2013. Promemorians lagförslag 1 Förslag till lag (2013:00) om registerkontroll avseende personer som arbetar med barn Härigenom föreskrivs följande 1 § Den som rekryterar en person till yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet för anställning eller uppdrag som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn har rätt att begära att den som erbjuds anställningen eller uppdraget ska uppvisa ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Utdraget ska vara högst ett år gammalt. I lagen om belastningsregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i sådana utdrag. Första stycket ska inte tillämpas på en förälder som innehar anställning eller uppdrag endast inom en grupp vari det egna barnet ingår. 2 § Arbetsgivaren får inte dokumentera den utförda kontrollen på annat sätt än genom en anteckning om att registerutdraget har visats upp. 3 § Denna lag gäller även för anställning eller uppdrag i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen. 4 § Om det i annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som reglerar registerkontroll ska de bestämmelserna gälla. ________ Denna lag träder i kraft den 1 december 2013. 2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 35 kap. 4 § ska ha följande lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35 kap. 4 § De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde. Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år: 1. 6 kap. 4-6 §§ och 8 § tredje stycket eller försök till sådana brott, 2. 6 kap. 1-3 och 12 §§ eller försök till sådana brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 3. 16 kap. 10 a § första stycket och femte stycket eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare, 4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år: 1. 6 kap. 4-6 §§, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott, 2. 6 kap. 1-3 och 12 §§ eller försök till sådana brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 3. 6 kap. 10 §, 4. 16 kap. 10 a § första stycket och femte stycket eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare, 5. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2013. 2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på brott som begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:620) om belastningsregister att 9 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få ett begränsat utdrag ur registret 1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där, 2. enligt bestämmelser i skollagen (2010:800), 3. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, eller 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få ett begränsat utdrag ur registret 1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där, 2. enligt bestämmelser i skollagen (2010:800), 3. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder, eller 6. enligt bestämmelser i lagen (2013:00) om registerkontroll avseende personer som arbetar med barn. Regeringen, eller i fråga om andra stycket punkterna 1-3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. En begäran om uppgifter ur registret ska vara skriftlig och undertecknad av den sökande. Denna lag träder i kraft den 1 december 2013. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över promemorian lämnats av Svea hovrätt, Östersunds tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Kriminalvården, Brottsoffermyndigheten, Datainspektionen, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Arbetsgivarverket, Barnombudsmannen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Skolverket, Ungdomsstyrelsen, Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Örebro universitet (Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete samt Barnrättsakademin), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Stockholms läns landsting (BUP Traumaenhet; Barn- och ungdomspsykiatri), Östergötlands läns landsting, Skåne läns landsting, Västerbottens läns landsting, Arbetsdomstolen, Svenska ILO-kommittén, Sveriges advokatsamfund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarföreningen KFO, Vårdföretagarna och Almega AB, Brottsofferjourernas Riksförbund, ECPAT Sverige, Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU), Riksidrottsförbundet, Rädda Barnens riksförbund, Svenska kyrkan, Svenskt Näringsliv, Svenska Scoutrådet, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) och Sveriges Musik- och Kulturskoleråd. Yttrande har också inkommit från Lärarnas Riksförbund, Sveriges läkarförbund och Sveriges Tandläkarförbund. Riksdagens ombudsmän, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Famna och UNICEF Sverige har avstått från att yttra sig över förslagen i promemorian. Svar har inte inkommit från Handikappförbunden, KFUM, Kriminellas revansch i samhället - KRIS, Lika Unika, Riksföreningen Stödcentrum mot incest (RSCI), Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Riksförbundet för utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB), Riksorganisationen mot sexuella övergrepp (HOPP), Röda korset och Stiftelsen Allmänna barnhuset. Efter att lagrådsremiss beslutats har yttrande inkommit även från Forum - idéburna organisationer med social inriktning. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn Härigenom föreskrivs följande. 1 § Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. 2 § I denna lag avses med - företag: en fysisk eller juridisk person som bedriver närings- verksamhet, och - organisation: en juridisk person som inte är företag. 3 § Ett utdrag ur belastningsregistret ska på begäran även visas upp av den som erbjuds eller tilldelas uppgifter som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom sådan verksamhet som avses i 1 § om det sker genom 1. uppdrag, 2. anställning hos någon som ingått avtal med den som bedriver verksamheten, eller 3. praktiktjänstgöring. Registerutdraget ska i fall som avses i första stycket visas upp för den inom verksamheten som beslutar om att anlita eller ta emot någon på ett sådant sätt som avses där. 4 § Registerutdrag som avses i denna lag får inte vara äldre än ett år. I lagen (1998:620) om belastningsregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. 5 § En kontroll av ett registerutdrag får inte dokumenteras på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har visats upp. 6 § Om det i en annan lag eller förordning finns bestämmelser som reglerar registerkontroll för arbete som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn inom verksamhet som omfattas av denna lag, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag. 1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 2. Den nya lagen ska inte tillämpas på den som efter ikraftträdandet erbjuds ett uppdrag inom ramen för en anställning som han eller hon hade redan före ikraftträdandet. 2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs att 35 kap. 4 § brottsbalken ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2012/13:111 Föreslagen lydelse 35 kap. 4 § De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde. Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år: 1. 6 kap. 4-6 och 8 §§ eller försök till sådana brott, 1. 6 kap. 4-6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott, 2. 6 kap. 1-3 och 12 §§ eller försök till sådana brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 2. 6 kap. 1-3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap. 1-3 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år, 3. 16 kap. 10 a § första och femte styckena eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare, 4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då revisionen beslutades. 1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. 2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1998:620) om belastningsregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få ett begränsat utdrag ur registret 1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där, 2. enligt bestämmelser i skollagen (2010:800), 3. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, eller 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder, eller 6. enligt bestämmelser i lagen (2013:00) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn. Regeringen, eller i fråga om andra stycket punkterna 1-3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. En begäran om uppgifter ur registret ska vara skriftlig och undertecknad av den sökande. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-06-18 Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Per Virdesten. Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp Enligt en lagrådsremiss den 30 maj 2013 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn, 2. lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Magdalena Wikstrand Danelius, biträdd av rättssakkunniga Pernilla Svärd. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna I en särskild övergångsbestämmelse föreslås en reglering som enligt författningskommentaren innebär att lagen inte ska tillämpas på den som redan vid ikraftträdandet har en anställning och som inom ramen för den anställningen efter ikraftträdandet erbjuds eller tilldelas uppgifter som innefattar direkt och regelbunden kontakt med barn. Som exempel anges "personer som är anställda i ett bemannings-företag redan före ikraftträdandet och som först därefter erbjuds uppdrag i en barnverksamhet". Såvitt framkommit vid föredragningen finns det emellertid inte några andra situationer som det föreslagna undantaget är avsett att träffa. Lagrådet förordar mot den bakgrunden att undantaget formuleras i närmare anknytning till 3 § första stycket 2 som är den bestämmelse i lagen som tar sikte på anställda i bemanningsföretag. Övergångsbestämmelsen synes från en sådan utgångspunkt kunna ges exempelvis följande lydelse: Den nya lagen ska inte tillämpas på den som erbjuds eller tilldelas uppgifter genom en sådan anställning som avses i 3 § första stycket 2 och som han eller hon hade redan före ikraftträdandet. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 35 kap. 4 § Lagrådet finner anledning att framhålla att de föreslagna preskriptionsreglerna sträcker sig längre än vad som krävs enligt direktivet. Detta är dock en följd av att direktivet bygger på en annan systematik än svensk lag och ger därför inte anledning till någon erinran från Lagrådets sida. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna F.d. Justitierådet Victor tillägger följande: Enligt punkt 2 ska bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet om inte möjligheten att döma till påföljd bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Ett motsvarande förslag beträffande vissa andra brott lades nyligen också fram i en lagrådsremiss om en skärpt sexualbrottslagstiftning (se prop. 2012/13:111). I Lagrådets yttrande över det förslaget förordade jag att den föreslagna bestämmelsen skulle utgå. Enligt min uppfattning kunde det inte anses föreligga några sådana goda skäl som, också enligt vad som uttalades i remissen, måste föreligga för att frångå den etablerade grundsats och huvudregel enligt vilken en förlängd preskriptionstid inte ska tillämpas på brott som begåtts före ikraftträdandet. Också i den nu framlagda remissen bekänner sig regeringen till den angivna grundsatsen och huvudregeln liksom också till kravet på goda skäl för att gå ifrån denna. I likhet med i den nyss nämnda lagrådsremissen (och den efterföljande propositionen) lämnas emellertid inte någon annan motivering för att frångå huvudregeln än en hänvisning till bedömningar som gjorts i tre tidigare lagstiftningsärenden. Det kan noteras att några skäl för att gå ifrån huvudregeln inte redovisas i det första av dessa (prop. 2004/05:45) medan skälen i det tredje (prop. 21012/13:111) i princip inskränker sig till en hänvisning till det första och andra. Också i det andra (prop. 2009/10:70) inskränker sig de redovisade skälen i princip till hänvisningar till tre lagstiftningsärenden. I två av dessa (prop. 1994/95:2 och prop. 2004/05:45) redovisas inga skäl medan frågan behandlas förhållandevis utförligt och också kommenteras av Lagrådet i det tredje (prop. 2009/10:50). Av vad som där anförs framgår att ett skäl för att frångå huvudregeln ansetts vara att det är fråga om särskilt allvarlig brottslighet. När det gäller brott mot barn (i det aktuella fallet könsstympning) framhålls vidare risken för att brott preskriberas "innan målsäganden inser, eller förmår påtala, att hon utsatts för brott". I sitt yttrande anförde Lagrådet att förslagen innebar "tämligen långtgående avsteg från huvudregeln, vilket naturligtvis är en diskutabel utveckling". Lagrådet fann emellertid att de i remissen anförda skälen var "av sådan natur att Lagrådet anser sig kunna acceptera dem, trots de betänkligheter av principiell art som förslaget ger upphov till". De skäl som sålunda anförts för att vid vissa brott mot barn gå ifrån huvudregeln om att inte tillämpa nya preskriptionsregler på redan begångna brott har enligt min mening inte bäring i förhållande till de brott som de nu föreslagna reglerna omfattar. Det är inte fråga om sådan allvarlig brottslighet som förslagen i prop. 2009/10:50 i första hand tog sikte på och är till sin typ inte av det slag som gjorde att ett frångående av huvudregeln ansågs motiverat vid könsstympning. Jag förordar därför att den föreslagna övergångsbestämmelsen får utgå. Förslaget till lag om ändring i lagen om belastningsregister Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf Föredragande: statsrådet Ask Regeringen beslutar proposition 2012/13:194 Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 32011L0093 32011L0093R(01) Lag om ändring i brottsbalken 32011L0093 32011L0093R(01) Lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister 32011L0093 32011L0093R(01) Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: 2 7 1 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13:194 12 11 73 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:194 14 13 73 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13:194 72 71 73 Prop. 2012/13:194 Bilaga 1 Prop. 2012/13:194 Bilaga 1 Prop. 2012/13: Bilaga 2 Prop. 2012/13:194 Bilaga 2 Prop. 2012/13:194 Bilaga 3 Prop. 2012/13:194 Bilaga 3 Prop. 2012/13:194 Bilaga 4 Prop. 2012/13:194 Bilaga 4 Prop. 2012/13:194 Bilaga 5 Prop. 2012/13: Bilaga 5 Prop. 2012/13:194 Bilaga 6 Prop. 2012/13:194 Bilaga 6 78 79 1 Prop. 2012/13:194 Bilaga 6 Prop. 2012/13: Bilaga 6 Prop. 2012/13:194 Bilaga 7 Prop. 2012/13:194 Bilaga 7 Prop. 2012/13:194 Prop. 2012/13: 80 81 1 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: Prop. 2012/13:194 82 81 1 Prop. 2012/13: Prop. 2012/13: