Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2013/14:167 Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan Prop. 2013/14:167 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 6 mars 2014 Jan Björklund Hillevi Engström (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan. Avtalsparter på den centralamerikanska sidan är republikerna Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama. Förhandlingar om ett associeringsavtal med Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua inleddes 2007. Panama anslöt sig till förhandlingarna i januari 2010. Avtalet undertecknades i juni 2012 och i december 2012 godkände Europaparlamentet associeringsavtalet. Avtalet ger en rättslig ram för alla aspekter av EU:s förbindelser med Centralamerika och består av tre pelare: politisk dialog, samarbete och handel. Målet med den politiska dialogen är att upprätta ett politiskt partnerskap som grundar sig på respekten för bl.a. demokrati, fred och en hållbar utveckling. Avtalet innehåller också rättsligt bindande åtaganden om respekt för mänskliga rättigheter och skyldigheter i fråga om icke-spridning av massförstörelsevapen. Genom avtalet upprättas också ett frihandelsområde för varor och tjänster. Parterna kommer att öppna sina marknader genom att avveckla tullar och andra tariffära och icke-tariffära handelshinder. Andra områden som liberaliseras är tjänstehandel och etableringar. Avtalet förväntas öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i Centralamerika samt bidra till en ökad förutsägbarhet i affärs- och investeringsklimatet i de centralamerikanska länderna. En avsikt med avtalet är också att stärka den regionala ekonomiska integrationen i Centralamerika, något som i ett långsiktigt perspektiv främjar stabilitetet och en hållbar utveckling i regionen. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Ärendet och dess beredning 5 3 Bakgrund 5 4 Den regionala integrationen i Centralamerika 6 5 Den ekonomiska utvecklingen i Centralamerika 6 6 EU och Centralamerika 7 7 Sverige och Centralamerika 8 8 Associeringsavtalets innehåll 9 8.1 Allmänna och institutionella bestämmelser (artiklarna 1-11) 9 8.2 Politisk dialog (artiklarna 12-23) 9 8.3 Samarbete (artiklarna 24-76) 10 8.4 Handel (artiklarna 77-351) 10 8.4.1 Inledande bestämmelser (artiklarna 77-79) 10 8.4.2 Avveckling av tullar (artiklarna 80-84 och 89-91) 11 8.4.3 Icke-tariffära handelshinder (artiklarna 85-88) 12 8.4.4 Handelspolitiska åtgärder (artiklarna 92-116) 12 8.4.5 Tullar och handelslättnader (artiklarna 117-124) 12 8.4.6 Tekniska handelshinder (artiklarna 125-139) 13 8.4.7 Sanitära och fytosanitära området (artiklarna 140-158) 13 8.4.8 Etablering, handel med tjänster och elektronisk handel (artiklarna 159-203) 13 8.4.9 Löpande betalningar och kapitalrörelser (artiklarna 204-208) 14 8.4.10 Offentlig upphandling (artiklarna 209-227) 14 8.4.11 Immaterialrätt (artiklarna 228-276) 15 8.4.12 Handel och konkurrens (artiklarna 277-283) 15 8.4.13 Hållbar utveckling (artiklarna 284-302) 15 8.4.14 Regional ekonomisk integration (artiklarna 303-307) 16 8.4.15 Tvistlösning (artiklarna 308-337) 16 8.4.16 Öppenhet och administrativa förfaranden (artiklarna 338-344) 16 8.4.17 Allmänna undantag m.m. (artiklarna 345-351) 17 8.5 Slutbestämmelser (artiklarna 352-363) 17 8.6 Protokoll om kulturellt samarbete 17 9 Godkännande av avtalet 18 Bilaga Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan 20 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 2014 2639 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan (avsnitt 9). 2 Ärendet och dess beredning Vid ett toppmöte mellan EU och Latinamerika i maj 2006 beslutade EU:s och de centralamerikanska republikerna Costa Ricas, El Salvadors, Guatemalas, Honduras och Nicaraguas stats- och regeringschefer att inleda förhandlingar om ett associeringsavtal mellan de båda regionerna. Rådet fattade i april 2007 beslut om förhandlingsmandat för Europeiska kommissionen och i oktober samma år inleddes förhandlingarna. Panama begärde i januari 2010 om att få delta i förhandlingarna. Förhandlingarna slutfördes under våren 2010. Rådet fattade i juni 2012 beslut att EU skulle underteckna avtalet. I december samma år beslutade Europaparlamentet att godkänna avtalet. Samtliga centralamerikanska länder har ratificerat avtalet. Associeringsavtalet är ett blandat avtal, dvs. både EU och medlems-staterna är avtalsparter tillsammans med de centralamerikanska länderna. Avtalet kommer att träda i kraft den första dagen i den månad som följer på den månad då parterna anmält till varandra att de slutfört de interna rättsliga förfaranden som krävs. Handelsdelen av avtalet tillämpas redan provisoriskt mellan EU och de centralamerikanska länderna. 3 Bakgrund Avtalet mellan EU och Centralamerika är det första avtal EU ingått med en annan region; det är också unikt genom att vara det första frihandelsavtalet mellan två regionala organisationer. Ett associeringsavtal är den mest avancerade typen av avtal som EU sluter med ett land eller en region. En grundtanke med associeringsavtalet är att de tre pelarna - politisk dialog, samarbete och handel - ska komplettera varandra. För att sådana avtal ska förhandlas förutsätts att det finns en avsikt att skapa en stark och långsiktig relation baserad på ömsesidigt förtroende samt gemensamma värderingar och principer. Avtalet ger en rättslig ram för alla aspekter av EU:s förbindelser med Centralamerika. Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika tillhör, tillsammans med frihandelsavtalet med Peru och Colombia samt frihandelsavtalet med Sydkorea, de första i en ny generation avtal vars handelsdel förhandlats fram enligt principerna i kommissionens meddelande 2006 'Ett konkurrenskraftigt Europa i världen'. I meddelandet dras riktlinjerna upp för hur EU:s handelspolitik kan bidra till EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning. En av grundpelarna i denna politik är att utvidga handeln genom att öppna marknader, bl.a. med hjälp av frihandelsavtal, med ett antal tillväxtländer. Syftet är att förbättra marknadstillträdet för europeiska företag på dynamiska och konkurrensutsatta tillväxt-marknader samt utgöra en språngbräda för framtida global liberalisering genom att de går utöver de marknadsöppningar som hittills har kunnat uppnås genom de multilaterala förhandlingarna inom WTO. I Latinamerika har EU sedan tidigare ett associeringsavtal i kraft med Chile, och ett frihandelsavtal med Mexiko. Ett frihandelsavtal med Peru och Colombia förhandlades fram samtidigt som avtalet med Centralamerika (se prop. 2013/14:166). Vidare pågår förhandlingar om ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay). 4 Den regionala integrationen i Centralamerika Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua har nära historiska band. De fem länderna bildade den federala centralamerikanska republiken vid självständigheten från Spanien 1823. Efter inre stridigheter upplöstes dock federationen i de nuvarande statsbildningarna 1838. Integrationssträvanden har likväl hållits levande även därefter. År 1907 bildades den centralamerikanska domstolen (CCJ) och 1951 den regionala organisationen Organisation of Central American States (ODECA). År 1991 omvandlades detta samarbete till organisationen Central American Integration System (SICA) till vilken även Panama, Belize och Dominikanska republiken har anslutit sig. SICA inrättades i syfte att främja regional integration i syfte att stärka fred och demokrati i regionen efter de inre väpnade konflikter som drabbade flera av länderna under 1970- och 80-talen. För närvarande fokuserar SICA på fem områden: säkerhet och organiserad brottslighet, klimatförändringar och hållbar energi, social integration, ekonomisk integration, samt stärkande av de demokratiska institutionerna i regionen. Guatemala, El Salvador, Honduras och Nicaragua har formulerat ambitionen att skapa gemensamma interna gränser och enhetliga passhandlingar. Inom det centralamerikanska regionala samarbetet finns tre regionala, överstatliga institutioner: det centralamerikanska parlamentet (PARLACEN), den centralamerikanska banken för ekonomisk integration (BCIE) och den centralamerikanska gemensamma marknaden (CACM). Det regionala integrationsarbetet i Centralamerika är emellertid fortfarande långt ifrån att uppfylla de uppställda ambitionerna. Flera av länderna har också ansträngda bilaterala relationer på grund av territoriella tvister. Samtidigt bör det noteras att ca 30 % av ländernas utrikeshandel sker med den egna regionen, vilket är den högsta andelen av regional handel i Latinamerika. 5 Den ekonomiska utvecklingen i Centralamerika De centralamerikanska ländernas ekonomier präglas av ett stort beroende av den nordamerikanska marknaden. USA är ländernas klart största handelspartner och för flera av länderna är inflödet av valuta från migranter i Nordamerika en av de huvudsakliga inkomsterna av utländsk valuta. Den finansiella krisen 2008 fick tydliga effekter i de centralamerikanska länderna. Arbetslösheten ökade samtidigt som inflödet av kapital från de många centralamerikanerna i utlandet minskade. De centralamerikanska länderna uppvisar skilda utvecklingsnivåer. Panama och Costa Rica är s.k. övre medelinkomstländer vars BNP uppgår till ca. 8 500 USD per capita, medan övriga länder klassas som lägre medelinkomstländer. De lägsta inkomstnivåerna har Nicaragua, med en BNP på 1 650 USD per capita, och Honduras, med 2 100 USD per capita. Stora inkomstskillnader är ett genomgående utvecklings-problem. Den genomsnittliga tillväxten i Centralamerika under 2012 uppgick till 3,75 %, med stora variationer länderna emellan. Costa Rica drabbades hårt av den internationella ekonomiska krisen 2008, men har därefter haft en relativt god återhämtning. Den globala finanskrisen slog även hårt mot El Salvador med minskad export och en negativ tillväxt på 3,5 % under 2009, därefter har tillväxten varit positiv. Guatemala har haft en stabil tillväxt med ett genomsnitt på 3 % per år sedan 1980-talet med undantag för krisåren 2008-2009. Honduras står idag inför stora ekonomiska utmaningar i form av låg tillväxt och statsfinansiella underskott. Nicaragua har en relativt öppen ekonomi där exporten står för omkring 35 % av landets BNP, och har haft positiv tillväxt under de senaste åren. Panama är en frihandelsvänlig ekonomi med en omfattande tjänstesektor inom handel, finans- och bankväsende. Landet har under de senaste åren haft en bättre utveckling än de latinamerikanska länderna i genomsnitt, och under 2000-talet har landets ekonomiska tillväxt de flesta år varit närmare 10 %. Det föreliggande associeringsavtalet med EU beräknas ha positiva ekonomiska effekter för Centralamerika. Ökningen av nationalinkomsten beräknas variera mellan länderna och på lång sikt kunna bli mellan 0,5 % och 3,5 %. 6 EU och Centralamerika EU och de centralamerikanska länderna inledde 1984 den s.k. San José-dialogen, som syftade till att finna förhandlingslösningar på de väpnade konflikterna som under den tiden plågade flera av regionens länder. Sedan denna dialog etablerades har EU givit viktiga bidrag till freds- och demokratiseringsprocesserna i Centralamerika. EU bedriver ett omfattande bistånd till Centralamerika, såväl till stöd för den regionala integrationen som till de enskilda länderna. År 2003 ingick EU och de centralamerikanska länderna ett samarbetsavtal om politisk dialog och samarbete. De nuvarande förhandlingarna om associeringsavtal mellan EU och Centralamerika tog sin utgångspunkt i och byggde vidare på detta samarbetsavtal. Vidare har EU antagit en särskild strategi för samarbetet med Centralamerika för åren 2007-2013 (Regional Central American Strategy Paper 2007-2013). Handelsflödet mellan EU och Centralamerika ökade med i genomsnitt 15 % mellan 2008 och 2012. År 2012 uppgick den totala handeln mellan EU och Centralamerika till 14 miljarder euro. Costa Rica är EU:s största handelspartner i Centralamerika följt av Honduras, Guatemala och Panama. Exporten från Centralamerika till EU bestod huvudsakligen av transportutrustning, maskiner och jordbruksprodukter som kaffe och bananer. Den största exporten från EU till Centralamerika gick till Costa Rica (36 %), Guatemala (28 %) och El Salvador (15 %) och bestod främst av läkemedel, bensin och fordon. Historiskt sett har huvudelen av de centralamerikanska ländernas handel skett med USA och Latinamerika och det är först på senare tid som regionen har försökt öka sin handel med Europa och Asien. Under 2010 var EU Centralamerikas näst största handelspartner efter USA med 9,4 % av handelsflödet. 7 Sverige och Centralamerika Sverige har under de senaste decennierna haft ett omfattande engagemang för fred, demokrati och utveckling i Centralamerika. I Guatemala spelade Sverige en aktiv roll för de nationella fredsavtalens tillkomst 1996, vars genomförande fortfarande är en utgångspunkt för det svenska bilaterala biståndet till landet. I El Salvador bedrev Sverige ett bilateralt bistånd till stöd för det landets fredsavtal, vilket avslutades 2009. Till Nicaragua inleddes ett omfattande svenskt bistånd i slutet av 1970-talet, vilket avslutades 2010. Sverige har även nyligen fasat ut det bilaterala biståndet till Honduras, som pågått sedan 1980-talet. Den bilaterala handeln är begränsad och utgör mindre än 0,2 % av Sveriges totala handel. Jordbruksprodukter, främst bananer och kaffe, är de viktigaste importprodukterna från Centralamerika. Sveriges export till Centralamerika består främst av verkstadsprodukter, utrustning för telekommunikation, transportmedel samt papper och papp. Från det svenska näringslivets sida fanns inför förhandlingarna ett intresse av ökat marknadstillträde för bl.a. telekomutrustning, förpackningssektorn och kemiska produkter. På jordbrukssidan fanns intresse för ökat tillträde på den centralamerikanska marknaden för mejerivaror, förädlade livsmedel och vodka samt intresse för ökade importmöjligheter för bananer och socker. Likaså uttrycktes intresse för tjänstehandel inom telekommunikationer, miljö, finansiella tjänster samt transporttjänster. 8 Associeringsavtalets innehåll 8.1 Allmänna och institutionella bestämmelser (artiklarna 1-11) Målet med avtalet är att stärka och befästa parternas förbindelser genom en associering på grundval av tre varandra beroende och grundläggande delar: politisk dialog, samarbete och handel. De allmänna principer som ligger till grund för avtalet omfattar respekten för de demokratiska principerna, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Dessa principer betecknas som väsentliga delar av avtalet. Något som innebär att avtalet omedelbart kan sägas upp om någon av parterna bryter mot dessa principer. Även främjande av en hållbar utveckling och en god samhällsstyrning anges som vägledande principer vid tillämpningen av avtalet. Genom avtalet inrättas ett associeringsråd som ska övervaka genomförandet av målen i avtalet och sammanträda på ministernivå minst vartannat år. Associeringsrådet ska granska alla större frågor som uppkommer inom ramen för avtalet liksom andra frågor av gemensamt intresse. Associeringsrådet ska ha rätt att fatta beslut samt utfärda lämpliga rekommendationer. En associeringskommitté med företrädare på högre tjänstemannanivå från EU liksom från var och ett av de centralamerikanska länderna ska också tillsättas. Associeringskommittén ska ansvara för det allmänna genomförandet av avtalet. Vidare ska en underkommitté för samarbete på de områden som omfattas av artiklarna 24-76 inrättas. En parlamentarisk associeringskommitté ska inrättas med representanter från Europaparlamentet respektive det centralamerikanska parlamentet. Parterna ska vidare kalla till regelbundna möten med företrädare från det civila samhället. 8.2 Politisk dialog (artiklarna 12-23) I avtalets avsnitt om politisk dialog betonas på nytt att partnerskapet mellan EU och Centralamerika ska baseras på principerna om mänskliga rättigheter, demokrati, fred, rättsstaten, god samhällsstyrning och hållbar utveckling. Parterna ska arbeta för och försvara dessa principer internationellt, och särskilt inom FN. Parterna enas om att intensifiera den politiska dialogen internationellt. Parterna betonar särskilt spridningen av massförstörelsevapen som ett av de allvarligaste hoten mot internationell stablititet och säkerhet. Parterna är därför överens om att samarbeta för att bekämpa spridningen av sådana vapen, något som parterna anser utgör en väsentlig del av avtalet. Vidare nämns särskilt bl.a. den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) vars effektiva funktion enligt parterna utgör ett viktigt steg för internationell fred och rättvisa. De områden som i övrigt ingår i den politiska dialogen och där man avser ta gemensamma initiativ och anta gemensamma mål är förutom de ovan nämnda grundprinciperna även regional integration, skydd och främjande av urbefolkningars rättigheter, jämställdhet, migration, fattigdomsbekämpning, social sammanhållning, arbetsrätt, miljö, naturresurser, regional säkerhet, korruption, arbete mot organiserad brottslighet och drogsmuggling, arbete mot terrorism och samarbete för att lösa konflikter. 8.3 Samarbete (artiklarna 24-76) Det allmänna målet med samarbetet är att stödja genomförandet av associeringsavtalet i syfte att uppnå ett effektivt partnerskap mellan regionerna inom samtliga områden av gemensamt intresse. Avtalet omfattar i den delen ingående bestämmelser om samarbete inom huvudområdena demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning, rättvisa, frihet och säkerhet, social utveckling och social sammanhållning, migration, miljö, naturkatastrofer och klimatförändringar, utveckling av ekonomi och handel, regional integration, kultur och audiovisuellt samarbete samt kunskapssamhället. Ett övergripande mål med samarbetet är att stärka demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen, minska fattigdomen, främja ekonomisk tillväxt i syfte att stödja en hållbar utveckling och att öka den regionala integrationen i Centralamerika. Samarbetet ska stödja och komplettera de associerade ländernas och regionernas egna insatser samt ske genom dialog mellan parterna. Parterna ska främja det civila samhällets och lokala myndigheters delaktighet i utvecklingspolitiken och samarbetet. EU fortsätter också med sitt utvecklingssamarbete med Centralamerika. EU:s utvecklingsbistånd till Centralamerika under perioden 2007-2013 uppgick till 95 miljoner euro. Det regionala EU-biståndet fokuserar på att stärka det institutionella ramverket för regional integration, att stärka tullunionen samt stärka säkerhetssituationen. Vidare bedriver EU också ett omfattande bilateralt bistånd till de centralamerikanska länderna. Exempelvis uppgick EU:s bistånd till Nicaragua till 214 miljoner under perioden 2007-2013, medan budgeten för Guatemala för samma period var 135 miljoner euro. Processen med att planera biståndet för perioden 2014-2020 pågår. 8.4 Handel (artiklarna 77-351) 8.4.1 Inledande bestämmelser (artiklarna 77-79) Genom avtalet upprättar parterna ett frihandelsområde för varor, tjänster och etableringar. Detta ska ske genom att gradvis avlägsna olika former av handelshinder, underlätta för varuhandel genom minskade tullar samt liberalisera tjänstehandeln. Avtalet har också som mål att liberalisera parternas marknader för offentlig upphandling samt ge ett effektivt skydd för immateriella rättigheter. Handel och investeringar ska ske på ett sätt som bidrar till målet om en hållbar utveckling och parterna ska verka för att detta mål integreras och avspeglas i parternas handelsförbindelser. 8.4.2 Avveckling av tullar (artiklarna 80-84 och 89-91) Genom avtalet åtar sig parterna en omfattande avveckling av tullavgifter på ursprungsvaror från den andra parten. Mot bakgrund av de olika utvecklingsnivåerna hos parterna är EU:s åtagande mer långtgående än de centralamerikanska ländernas. Avtalet täcker samtliga industrivaror och fisk samt fiskeprodukter. EU liberaliserar importtullar på de flesta produkter från Centralamerika när avtalet träder i kraft, med undantag för ett fåtal tullpositioner som kommer att liberaliseras under perioder på mellan 3 och 7 år. De centralamerikanska länderna avvecklar tullarna på 68 % av sina importerade industrivaror och fisk samt fiskeprodukter vid avtalets ikraftträdande, och upp till 95 % under de följande 10 åren. För den återstående delen kommer tullarna att sänkas gradvis under en period på upp till 15 år. När det gäller handeln med jordbruksprodukter kommer tullarna på viktiga produkter att avvecklas, medan vissa för parterna känsliga produkter även fortsatt kommer att behålla förhållandevis höga tullkvoter. För Centralamerika är t.ex. mjölkpulver, ost, griskött känsliga sektorer där EU getts tullkvoter. Tullarna på vodka avskaffas gradvis under en tioårsperiod. Tullarna på mejeriprodukter till EU kommer att elimineras helt med undantag för mjölkpulver, kondenserad mjölk och ost. När det gäller importen till Centralamerika omfattas EU av tullfria kvoter för vissa mejeriprodukter. Kvoternas storlek omfattar all nuvarande handel med dessa produkter och kommer dessutom att ökas varje år. För import av bananer till EU har Centralamerika givits kvoter med sänkta tullar, och kvoterna kommer ökas och tullarna sänkas succesivt för att år 2020 utgöra hälften av den som tillämpas idag. För sektorerna telekomutrustning, förpackningssektorn och kemiska produkter - som är av särskilt svenskt intresse - avregleras några sektorer direkt och några gradvis. För kemiska produkter är handeln i stort sett liberaliserad från början men för några av produkterna sänks tullarna gradvis under upp till 13 år. Även för pappersprodukter avskaffas tullarna i stort sett direkt, med undantag för ett antal produkter för vilka avvecklingen ska under en period på 13 år. Även importen av maskiner och apparater och deras delar är i princip tullfri i Centralamerika med vissa undantag. Motorfordon liberaliseras gradvis under 10 år. En viktig del av liberaliseringen av varuhandeln är att de varor som importeras till ett land i Centralamerika ska kunna vidareexporteras inom Centralamerika utan att nya importtullar debiteras. Genom avtalet inrättas tydliga ursprungsregler vilket underlättar handel och förbättrar marknadstillträdet för alla parter. Avtalet tillåter t.ex. producenter i ett visst centralamerikanskt land att använda material och produktionsdelar med ursprung i de övriga centralamerikanska länderna utan att varorna förlorar sin status som ursprungsvaror under avtalet. Avtalet innehåller också bestämmelser om att parterna ska samarbeta för att avskaffa alla former av exportsubventioner för jordbruks-produkter. Ingen av parterna får heller ha kvar sådana subventioner på produkter som omfattas av en tullavveckling. 8.4.3 Icke-tariffära handelshinder (artiklarna 85-88) Avtalet omfattar icke-tariffära åtgärder som syftar på olika myndighetsåtgärder som begränsar eller försvårar internationell handel. Exempel på sådana handelshinder är kvoter, licenser och tekniska handelshinder. När det gäller icke-tariffära åtgärder slås i avtalet bl.a. fast att parterna ska medge varandra s.k. nationell behandling i enlighet med bestämmelsen i artikel III i GATT 1994 (Allmänna tull- och handelsavtalet) och att ingen av parterna får anta eller bibehålla förbud eller restriktioner, bortsett från tullar, skatter eller andra pålagor vid import eller export i enlighet med bestämmelsen om förbud mot kvantitativa restriktioner i artikel XI i GATT 1994. 8.4.4 Handelspolitiska åtgärder (artiklarna 92-116) Vad gäller antidumpnings- och utjämningstullar är parterna överens om att de ska användas i överensstämmelse med relevanta WTO-krav och bygga på ett öppet förfarande. Enligt avtalet behåller parterna också sina rättigheter och skyldigheter att vidta allmänna handelspolitiska skyddsåtgärder enligt bestämmelserna i GATT 1994 och i WTO-avtalet om skyddsåtgärder. Om avskaffandet av tullen på en viss vara leder till en så pass kraftig ökning av importen till den andra parten att det riskerar att vålla allvarlig skada för inhemska producenter av liknande varor, får den importerande parten enligt avtalet vidta vissa bilaterala skyddsåtgärder. En sådan åtgärd kan till exempel bestå i att upphäva ytterligare planerade sänkningar av tullsatsen eller att höja densamma. Tullsatsen får dock inte överstiga den lägsta tullsats som tas ut gentemot övriga handelspartners enligt principen om s.k. mest gynnad nations behandling (MGN). En part får inte heller vidta bilaterala skyddsåtgärder under längre tid än vad som bedöms nödvändigt för att avhjälpa den allvarliga skadan. Den part som tillämpar en skyddsåtgärd ska också samråda med den andra parten för att komma överens om en lämplig kompensation. 8.4.5 Tullar och handelslättnader (artiklarna 117-124) Parterna erkänner i avtalet vikten av tull- och handelslättnadsfrågor i utvecklingen av den globala handelsmiljön. För främja handeln och en effektiv kontroll ska parterna därför stärka samarbetet på tullområdet. Kraven och förfarandena för import, export och transitering ska bygga på de internationella instrument och standarder som parterna godtagit. Parterna ska underlätta samarbete mellan sina tullmyndigheter och till avtalet finns ett protokoll om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor som närmare reglerar hur detta samarbete ska gå till. Till exempel ska den ena partens tullmyndighet efter begäran lämna de upplysningar som krävs för att den andra partens tullmyndighet ska kunna tillämpa tullagstiftningen på ett korrekt sätt. 8.4.6 Tekniska handelshinder (artiklarna 125-139) Parterna bekräftar i avtalet sina rättigheter och skyldigheter i WTO:s avtal på området (TBT-avtalet). Parterna har enats om att samarbeta vid utarbetandet och fastställandet av tekniska föreskrifter, standarder och vid inrättande av system för bedömning av överenstämmelse. Parterna är överens om att använda internationella och regionala standarder samt att ömsesidigt erkänna förfaranden för bedömning av överensstämmelse med tekniska föreskrifter. Dessa åtgärder kommer till exempel att underlätta för export av läkemedelsprodukter, medicintekniska produkter, optiska instrument, produkter för fordonsindustrin och andra typer av maskiner där svenska företag är konkurrenskraftiga. I avtalet finns också bestämmelser om öppenhet och att tidigt förvarna om införandet om tekniska föreskrifter. Speciell vikt läggs vid förlängda tidfrister vad gäller möjligheten att från den andra parten komma med synpunkter på förslag till föreskrifter. 8.4.7 Sanitära och fytosanitära området (artiklarna 140-158) Med sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-åtgärder) avses åtgärder som införs för att skydda människors, djurs eller växters liv och hälsa från risker som kommer från t.ex. sjukdomar, skadegörare och gifter. Även på detta område går avtalet längre än WTO:s regelverk. Detta gäller framför allt när det gäller regionalisering av djursjukdomar och skadegörare, transparens om importkrav och procedurer samt godkännande av exportanläggningar. Parterna är också överens om ökat samarbete inom djurskydd med syftet att stärka kapaciteten inom SPS-områden i Centralamerika både på regional- och landnivå. Avsikten är att lagstiftningen inom SPS-området ska harmoniseras inom Centralamerika i syfte att underlätta den fria rörligheten för de produkterna som är föremål för SPS-krav. 8.4.8 Etablering, handel med tjänster och elektronisk handel (artiklarna 159-203) Avtalet medför en långtgående liberalisering av handeln med tjänster och frihet för etableringar. Avtalet går längre än parternas åtaganden i det Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) och Centralamerika öppnar sin marknad för etablering av europeiska företag på områden som telekommunikation, finansiella tjänster, miljötjänster samt sjötransport-tjänster och andra transporttjänster. Andra åtaganden täcker gräns-överskridande tjänster, investeringar samt nyckelpersonal. EU gör omfattande åtaganden beträffande t.ex. tillverkning, affärstjänster såsom arkitekttjänster, ingenjörstjänster, redovisningstjänster, telekomtjänster, miljötjänster och tjänster inom turismsektorn. Partena är överens om att främja utvecklingen av e-handel mellan sig. Ett åtagande om marknadstillträde inom en viss sektor för tjänster och etableringar medför enligt avtalet att det i princip inte får förekomma begränsningar för tillträdet till den andre partens marknad i form av monopol, kvoter, ensamrätt eller andra krav. Inom de sektorer där en part har beviljat marknadstillträde får inte heller den andra partens tjänsteleverantörer eller investerare diskrimineras till förmån för de inhemska i enlighet med principen om nationell behandling. Reservationer kan göras från nämnda principer och de ska i så fall anges särskilt i respektive parts s.k. bindningslista. Vad gäller tillfällig närvaro av fysiska personer för affärsändamål ska parterna enligt avtalet, i princip inom de sektorer som liberaliseras för etableringar, tillåta att en investerare från den andra parten förflyttar fysiska personer till sin etablering under förutsättning att de anställda är s.k. nyckelpersonal eller praktikanter med akademisk examen (Honduras, Costa Rica, Panama och Guatemala). Inresa och tillfällig vistelse för dessa kategorier kan begränsas i tid. För varje tjänstesektor som liberaliseras ska parterna också tillåta tillfällig vistelse för säljare av företagstjänster (Honduras, Costa Rica, Panama, Guatemala och Nicaragua). Parterna bekräftar i avtalet vidare de skyldigheter som följer av GATS i fråga om inresa och tillfällig vistelse för tjänsteutövare som tillhandahåller tjänster på kontraktsbasis och oberoende yrkesutövare. 8.4.9 Löpande betalningar och kapitalrörelser (artiklarna 204-208) I avtalet åtar sig parterna att sträva efter att liberalisera löpande betalningar och kapitalrörelser mellan sig, i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts inom ramen för de internationella finansinstitutionerna och med beaktande av varje parts valutastabilitet. 8.4.10 Offentlig upphandling (artiklarna 209-227) När det gäller offentlig upphandling ska, inom de sektorer som liberaliseras, upphandlade enheter hos den ena parten medge varor, tjänster och anbudsgivare från den andra parten samma behandling som inhemska leverantörer. Offentlig upphandling ska vidare ske transparent och opartiskt. De centralamerikanska länderna ges emellertid viss möjlighet att gynna nationella mikro-, små- och medelstora anbudsgivare. Parterna får inte införa nya krav på lokal etablering för deltagare i offentlig upphandling och existerande krav ska bli föremål för översyn inom tio år från det att avtalet träder ikraft. Angående behandling av anbud anges att den upphandlande enheten ska behandla anbuden konfidentiellt. En part ska på begäran av en annan part omgående tillhandahålla de uppgifter som är nödvändiga för att avgöra om upphandlingen genomfördes på ett rättvist om opartiskt sätt. I de fall det skulle vara till skada för konkurrensen vid framtida upphandlingar att lämna ut dessa uppgifter, får den part som tar emot uppgifterna endast lämna ut dem till en leverantör efter samråd med och tillstånd från den part som tillhandahållit uppgifterna. Öppnandet av marknader för offentlig upphandling varierar mellan de centralamerikanska länderna. Costa Rica och Panama öppnar sina marknader för offentlig upphandling betydligt mer än övriga fyra länder. EU åtar sig öppningar inom alla sektorer på central och lokal myndighetsnivå (över vissa tröskelvärden) samt tillträde inom de så kallade försörjningssektorerna och byggentreprenader. 8.4.11 Immaterialrätt (artiklarna 228-276) Genom avtalet förbinder sig parterna att säkerställa ett effektivt skydd för immateriella rättigheter. Parterna bekräftar sina rättigheter och skyldigheter enligt olika internationella överenskommelser bl.a. WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätt (TRIPs-avtalet). Avtalet stipulerar samma behandling av utländska rättighetshavare som av nationella när det gäller skyddet av immateriella rättigheter. Förutom att främja skyddet av immateriella rättigheter med beaktande av parternas respektive utvecklingsnivå, är syftet att främja teknologiöverföring mellan parterna liksom tekniskt och finansiellt samarbete. Parterna erkänner också respektive parts rätt att bestämma över sina natur-tillgångar och genetiska resurser i enlighet med FN-konventionen om biologisk mångfald (CBD-konventionen) och dess principer om en rättvis fördelning av de vinster som härrör från användningen av resurserna. Med immateriella rättigheter omfattas vid tillämpningen av avtalet bl.a. upphovsrätt, patent, varumärken, geografiska ursprungsbeteckningar och växtsorter. Avtalet innehåller bestämmelser om säkerställandet av immateriella rättigheter i form av bl.a. civilrättsliga åtgärder och sanktioner samt gränsåtgärder (tullmyndigheternas ingripande för säkerställande av immateriella rättigheter). De centralamerikanska länderna har antagit ny lagstiftning eller ändrat befintlig lagstiftning för att kunna skydda geografiska ursprungs-märkningar på ett liknande sätt som EU. Över 200 av EU:s geografiska beteckningar som till exempel champagne, parmaskinka, skotsk whisky och svensk vodka, är skyddade genom avtalet. 8.4.12 Handel och konkurrens (artiklarna 277-283) Parterna framhåller i avtalet vikten av fri och rättvis konkurrens i sina handelsförbindelser. Parterna ska i sin lagstiftning förbjuda skadliga konkurrensbegränsande åtgärder som t.ex. restriktiva avtal, karteller och missbruk av dominerande ställning. Konkurrensmyndigheter ska inrättas eller upprätthållas som på ett öppet och effektivt sätt implementerar lagstiftningen. 8.4.13 Hållbar utveckling (artiklarna 284-302) Ett övergripande syfte med hela avtalet är att bidra till en hållbar utveckling i både Centralamerika och EU. Beträffande handeln utrycks detta på så sätt att handeln bör främja hållbar utveckling i alla dess dimensioner. I avtalet fastslås att parterna ska sträva efter att främja och bevara en hög nivå av arbets- och miljöskydd. Avtalet innehåller vidare åtaganden om att respektera ILO:s grundläggande konventioner liksom flera internationella miljökonventioner som t.ex. CITES och Kyotoprotokollet. I avtalet bekräftas vidare parternas rätt att reglera sina egna nivåer av miljöskydd och socialt skydd. Parterna ska uppmuntra och främja handel av produkter som beaktar hållbarhets- och rättvisemärkning samt CSR-företagens sociala ansvar. Ett gemensamt råd för handel och utveckling inrättas genom avtalet där samråd med det civila samhällets aktörer ingår. Deltagarna ska representera olika ekonomiska, sociala och miljöintressen och avsikten är att träffas en gång per år. 8.4.14 Regional ekonomisk integration (artiklarna 303-307) I avtalet understryker parterna vikten av den interregionala integrationen och framhåller att regional ekonomisk integration är oumbärlig för den fria rörligheten för varor inom Centralamerika och EU. Viktiga delar för att uppnå denna integration är en förbättrad samordning av tullprocedurer, tekniska föreskrifter, sanitära och fytosanitära regler. Ett exempel på detta är att man ska kunna använda sig av ett enda administrativt dokument för tulldeklarationer för hela den centralamerikanska regionen. Efter en tvåårig övergångsperiod kommer dessutom en importör endast att behöva betala importtull vid import till regionen och inte vid varje gränspassage inom Centralamerika. Vidare kommer inom några år mejeriprodukter och bearbetade produkter av fläskkött få harmoniserade sanitära och fytosanitära krav inom regionen för att underlätta den fria rörligheten. 8.4.15 Tvistlösning (artiklarna 308-337) För avtalets bestämmelser om handel finns ett tvistlösningsförfarande. Parterna ska sträva efter att lösa eventuella tvister genom samråd. Om parterna inte lyckas nå en överenskommelse genom samråd kan den klagande parten begära att en skiljenämnd tillsätts. Parten ska i begäran ange den särskilda åtgärd som klagomålet gäller och förklara hur åtgärden strider mot bestämmelserna i avtalet. Skiljenämndens avgörande är bindande för parterna. I avtalet finns också ett särskilt medlingsförförande som kan tillämpas på icke-tariffära åtgärder som negativt påverkar handeln. 8.4.16 Öppenhet och administrativa förfaranden (artiklarna 338-344) Parterna åtar sig att öka sitt samarbete i relevanta bilaterala och multilaterala fora för att öka öppenheten i handelsrelaterade frågor, bl.a. genom att bekämpa mutor och korruption. Detta innebär att parterna ska se till att lagar och andra bestämmelser publiceras på ett sådant sätt att berörda parter kan sätta sig in i dem. Särskilda bestämmelser införs om öppenhetet beträffande subventioner relaterade till varuhandeln. För överprövning eller överklagande ska parterna inrätta domstolar, domstolsliknande instanser, förvaltningsdomstolar eller motsvarande förfaranden för snabb prövning av administrativa åtgärder i handelsrelaterade frågor som omfattas av avtalet. Förfarandena ska vara opartiska och oberoende. 8.4.17 Allmänna undantag m.m. (artiklarna 345-351) Om en part har betalningsbalansproblem eller allvarliga finansiella svårigheter får den berörda parten införa eller upprätthålla begränsningar för handeln med varor och tjänster och löpande betalningar. Sådana begränsningar ska undvikas, men om de införs ska de vara tidsbegränsade, icke-diskriminerande och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att avhjälpa den uppkomna finansiella situationen. Inget i avtalet ska tolkas som ett hinder för en part att genomföra åtgärder som förhindrar att skatt undviks i enlighet med bestämmelserna i ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning eller inhemsk skattelagstiftning. 8.5 Slutbestämmelser (artiklarna 352-363) Avtalet träder i kraft den dagen i den månad som följer på den månad då parterna anmält till varandra att de interna rättsliga förfaranden som krävs har slutförts. Avtalet ingås på obestämd tid. En part har rätt att genom skriftlig anmälan till respektive part frånträda avtalet. Frånträdet ska då gälla sex månader efter dagen för anmälan. Om EU frånträder avtalet upphör det att gälla. Avtalet är upprättat på EU:s samtliga officiella språk inklusive spanska och samtliga texter är lika giltiga. 8.6 Protokoll om kulturellt samarbete I associeringsavtalet ingår ett protokoll om kulturellt samarbete som utgår från Unescokonventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Protokollet har som avsikt att skapa ett ramverk för samarbete kring kulturella frågor, tjänster och varor sektorn samt kulturutbyte. Parterna åtar sig att underlätta för artister och andra kulturarbetare att resa och arbeta mellan regionerna. Protokollet omfattar även den audiovisuella sektorn, scenkonst, publikationer samt skydd av historiska platser och monument. 9 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan. Skälen för regeringens förslag Ett avtal som skapar politiskt samarbete och ekonomisk tillväxt Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika innebär att ett nytt kapitel i förbindelserna mellan de två regionerna inleds. Avtalet, som är det första i sitt slag mellan två regionala organisationer, vilar på de tre pelarna politisk dialog, samarbete och frihandel. De grundläggande principerna för avtalet är mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen samt nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Klausulen om mänskliga rättigheter bör ses inom ramen för de bredare förbindelserna mellan EU och Centralamerika. Människorättsfrågor diskuteras regelbundet genom befintliga mekanismer för politisk dialog. Det ekonomiska samarbetet kommer att stärkas inom en rad olika områden med koppling till handel, teknologiöverföring och finansiering; såsom miljö, energi, vetenskap och teknik, migration, turism och kultur samt kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Avtalet förväntas bidra till att stärka den regionala integrationen i Centralamerika samt skapa nya möjligheter till handel och investeringar. Den ekonomiska tillväxten förväntas öka och leda till ökad sysselsättning, framförallt i Centralamerika. Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för framgångsrik fattigdomsbekämpning i regionen. Avtalet kommer även att leda till välfärdsvinster för konsumenter i form av lägre priser och ett ökat utbud av varor och tjänster i såväl EU som i de centralamerikanska länderna. Associeringsavtalet utgör en viktig politisk signal om den stora vikt EU och Sverige fäster vid öppna marknader och frihandel. Att verka för ekonomisk tillväxt och ökat välstånd genom en öppen handel utgör kärnan i den svenska handelspolitiken. I de interna diskussionerna inom EU har Sverige särskilt fört fram frågan om hur EU inom avtalets ram ska kunna bevaka efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Centralamerika. Regeringen bedömer att EU:s möjligheter att föra en konstruktiv dialog om mänskliga rättigheter med Centralamerika kommer att stärkas genom avtalet. Regeringen gör sammantaget bedömningen att avtalet bör anses vara av större vikt och att det därför enligt 10 kap. 3 § regeringsformen ska godkännas av riksdagen. Vissa frågor om sekretess Beträffande utbyte av information och krav på konfidentiell behandling innehåller associeringsavtalet med Centralamerika till stor del samma typer av bestämmelser som återfinns i tidigare frihandelsavtal. På samma sätt som i t.ex. frihandelsavtalet med Sydkorea (se prop. 2013/14:20 s. 15) finns i avtalet med Centralamerika således ett protokoll om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (se avsnitt 8.4.5). Artikel 10 i detta protokoll innehåller bestämmelser om utbyte av uppgifter på tullområdet och om konfidentiell behandling av sådana uppgifter. Nationella regler ska tillämpas på den information som svenska myndigheter får del av inom ramen för samarbetet. På uppgifter överlämnade enligt avtalet kan alltså bl.a. sekretessbestämmelserna i 27 kap. 1-3 samt 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, bli tillämpliga Vidare finns i avtalet finns en bestämmelse i artikel 224 på området för offentlig upphandling (se avsnitt 8.4.10) med innebörd att en mottagen handling i vissa fall inte får lämnas vidare utan samtycke från ursprungsinnehavaren enligt en princip som brukar kallas för originator control vilket innebär en vetorätt för ursprungsinnehavaren. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 115 som handlar om behandling av uppgifter som lämnas till den myndighet som undersöker om förutsättningar finns att vidta bilaterala skyddsåtgärder (se avsnitt 8.4.4). På sätt som regeringen tidigare redovisat beträffande en delvis motsvarande reglering i frihandelsavtalet med Sydkorea kan dessa bestämmelser om vetorätt för ursprungsinnehavaren aktualisera en tillämpning av den sekretessbestämmelse som sedan den 1 januari 2014 finns i 15 kap. 1 a § OSL (se prop. 2013/14:20 s. 15-16 med hänvisningar). När det gäller utlämnande av information finns med utgångspunkt i undantagen från sekretess i bestämmelsen om sekretess mot utländska myndigheter i 8 kap. 3 § OSL och föreskrifterna i 2 kap. 6 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete inte några hinder för att ur sekretessynpunkt uppfylla avtalets och protokollets regler om överlämnande av information till bl.a. utländska myndigheter (se motsvarande bedömning i prop. 2013/14:20 s. 16). En anslutning till associeringsavtalet kräver följaktligen inte någon lagändring för svensk del. Riksdagens godkännande av associeringsavtalet förutsätts dock för en tillämpning av såväl 15 kap. 1 a § OSL som för de andra sekretessbestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som föreskriver sekretess för informationsutbyten till följd av internationella avtal som har godkänts av riksdagen. Ett sådant godkännande innebär bl.a. att 27 kap. 5 § OSL görs tillämplig i Tullverkets verksamhet på uppgifter som överlämnas enligt associeringsavtalet i ett ärende om handräckning. Bilaga Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan Prop. 2013/14:167 Prop. 2013/14:167 2 3 1