Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2023/24:39 Riksrevisionens rapport om det nationella smittskyddet Skr. 2023/24:39 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 16 november 2023 Ulf Kristersson Jakob Forssmed (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sina bedömningar med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport Det nationella smittskyddet - inte anpassat för en storskalig smittspridning (RiR 2023:9). Riksrevisionen har granskat om statens styrning av smittskyddet har varit effektiv för att uppnå det övergripande målet för smittskyddet, vilket är att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Riksrevisionens övergripande slutsats är att det nationella smittskyddet bidrar till ett effektivt smittskydd, men att det behöver stärkas på flera plan för att öka förmågan att hantera framtida utbrott av smitta och smittspridning som kan få allvarliga konsekvenser för samhället. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att ge en lämplig myndighet ett samlat ansvar för vårdhygienfrågor. Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att förtydliga regleringen av tillsynen av smittskyddet när det gäller de regionala smittskydden. Slutligen rekommenderar Riksrevisionen regeringen att utreda Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens rättsliga förutsättningar för insamling och hantering av vårddata. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i Riksrevisionens iakttagelser. I skrivelsen redovisar regeringen vidtagna och planerade åtgärder som i huvudsak överensstämmer med Riksrevisionens rekommendationer. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Riksrevisionens övergripande slutsats 3 2.2 Det delade ansvaret för vårdhygienfrågor 3 2.3 Tillsynen av smittskyddet 4 2.4 Tillgången till vårddata 5 2.5 Riksrevisionens rekommendationer 5 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 6 3.1 Regeringens övergripande bedömning 6 3.2 Det delade ansvaret för vårdhygienfrågor 6 3.3 Tillsynen över smittskyddet 6 3.4 Tillgången till vårddata 7 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 8 Bilaga 1 Det nationella smittskyddet - inte anpassat för en storskalig smittspridning (RiR 2023:9) 10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 november 2023 116 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om statens styrning av smittskyddet har varit effektiv för att uppnå det övergripande målet för smittskyddet, vilket är att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Resultatet av granskningen samt slutsatser och rekommendationer redovisas i rapporten Det nationella smittskyddet - inte anpassat för en storskalig smittspridning (RiR 2023:9), se bilagan. Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport till regeringen den 2 maj 2023. Rapporten innehåller slutsatser och rekommendationer till regeringen och Folkhälsomyndigheten. I denna skrivelse behandlar regeringen Riksrevisionens rekommendationer som riktas till regeringen. 2 Riksrevisionens iakttagelser 2.1 Riksrevisionens övergripande slutsats Riksrevisionens övergripande slutsats är att det nationella smittskyddet bidrar till ett effektivt smittskydd, men att det behöver stärkas på flera plan för att öka förmågan att hantera framtida utbrott av smitta och smittspridning som kan få allvarliga konsekvenser för samhället. Enligt Riksrevisionen har regeringen i sin styrning över tid inte tagit höjd för ett smittskydd som är effektivt både i ett normalläge och ett krisläge. Riksrevisionen ser positivt på att regeringen har initierat flera angelägna uppdrag och utredningar på smittskyddsområdet, men konstaterar samtidigt att flertalet av dessa kom först när en pandemi redan var ett faktum. 2.2 Det delade ansvaret för vårdhygienfrågor Riksrevisionen konstaterar att det faktum att det nationella ansvaret för vårdhygienfrågor delas mellan Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten leder till en otydlig styrning. Riksrevisionen bedömer att det påverkar smittskyddsarbetets effektivitet och möjligheterna till utveckling och förbättringar hos berörda vård- och omsorgsverksamheter, och att det har medfört att det nationella arbetet med vårdhygien inte bedrivs på ett aktivt, systematiskt och strategiskt sätt. Riksrevisionen konstaterar att det är regionerna som inom ramen för sitt smittskyddsansvar samordnar vårdhygienarbetet inom sitt geografiska verksamhetsområde och samverkar med kommunerna. I praktiken är det också regionernas egna nätverk som har tagit fram mer omfattande och fördjupade kunskapsunderlag inom vårdhygien. Enligt Riksrevisionen varierar både tillgången till och användningen av regionalt expertstöd i vårdhygienfrågor hos vård- och omsorgsverksamheter. Vidare konstaterar Riksrevisionen att Folkhälsomyndigheten har en undanskymd roll i att förmedla kunskapsstöd och information till kommunerna och att de kunskapsstöd om smittförebyggande åtgärder som myndigheten tog fram under covid-19-pandemin inte nådde ut på ett bra sätt till vård- och omsorgsverksamheter. Riksrevisionen bedömer sammantaget att ett samlat nationellt ansvar för vårdhygienfrågor kan bidra till ett mer effektivt förebyggande arbete. Ett sådant arbete förutsätter dock att även regioner och kommuner tar sitt ansvar för att se till att vård- och omsorgsverksamheter arbetar långsiktigt och förebyggande, för att mer effektivt kunna hantera större utbrott av smitta och omfattande smittspridning. 2.3 Tillsynen av smittskyddet Riksrevisionen bedömer att smittskyddslagen (2004:168) begränsar en effektiv hantering av smittskyddet. En utgångspunkt för Riksrevisionens granskning har varit att det nationella smittskyddet, och inte minst regelverket, ska klara både ett normalläge och ett läge med storskalig smittspridning. Riksrevisionens granskning visar att regelverket inte har anpassats för att åstadkomma ett effektivt smittskydd. För det första bedömer Riksrevisionen att smittskyddslagen är föråldrad och inte har anpassats till de reformer som syftat till att frågor om folkhälsa och smittskydd ska hanteras samlat. Gemensamma utgångspunkter för smittskyddsarbetet på nationell och regional nivå kan bidra till ett effektivt smittskydd. För det andra bedömer Riksrevisionen att regleringen av tillsynen över smittskyddet bör förtydligas. Tillsynen över smittskyddet ska utövas av Inspektionen för vård och omsorg (IVO), men enligt Riksrevisionen saknar smittskyddslagen en tydlig bestämmelse om tillsyn utifrån lagkrav för de regionala smittskydden. Vidare konstaterar Riksrevisionen att det inte finns någon samlad kunskap om huruvida de regionala smittskydden bidrar till det lagstyrda kravet på effektivitet, samordning och likformighet i landet. För det tredje bedömer Riksrevisionen att smittskyddslagen inte är utformad för att kunna användas i händelse av en pandemi. Vid spridning av allmänfarliga sjukdomar är det inte möjligt att vidta smittskyddsåtgärder som riktar sig till en vidare krets av individer, geografiska platser eller verksamheter. Smittskyddslagen har sitt fokus på individnivå och smittskyddsåtgärderna är anpassade för sjukdomar med långsamt smittförlopp. Ett effektivt smittskydd ställer dock krav på att regelverket är ändamålsenligt både i ett normalläge och i ett läge med storskalig smittspridning. Riksrevisionen konstaterar att den översyn av smittskyddslagen som vid tiden för granskningen skulle göras av Utredningen om författningsberedskap inför framtida pandemier (S 2021:04) hade fokus på ny rättslig reglering inför framtida pandemier. Riksrevisionen konstaterar dock att granskningen indikerar att det finns behov av en genomgripande översyn av regelverket för smittskyddet i sin helhet. Med hänsyn till det uppdrag som den utredningen hade vid tiden för granskningen har Riksrevisionen valt att avgränsa rekommendationer om ändringar i smittskyddslagen till att gälla tillsynen över smittskyddet. 2.4 Tillgången till vårddata Riksrevisionen konstaterar att en huvuduppgift för Folkhälsomyndigheten är att följa och utveckla smittskyddet, vilket bl.a. kräver ett väl fungerande system med tillgängliga och jämförbara data av god kvalitet. Enligt Riksrevisionen blottlade covid-19-pandemin flera svagheter i system och data för nationell uppföljning och övervakning. Riksrevisionen lyfter bl.a. att det saknas ett nationellt stöd för analyser av vaccinationstäckning och utredningar om smittutbrott och att det under covid-19-pandemin blev tydligt att den bristande tillgången på snabba och robusta nationella vårddata är ett problem. Riksrevisionen bedömer också att flera av de uppkomna bristerna i system och data under covid-19-pandemin borde ha varit kända för Folkhälsomyndigheten som möjliga risker inför en hantering av större utbrott av smitta. Men enligt Riksrevisionen visar de budget- och planeringsunderlag som har analyserats under granskningen att det inte fanns tydligt identifierade risker eller framtagna åtgärdsplaner förrän pandemin var ett faktum. Riksrevisionen understryker därför vikten av att Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har rättsliga förutsättningar för insamling och hantering av vårddata för att åstadkomma ett mer effektivt smittskydd och en bättre beredskap inför framtida större utbrott. Av granskningen framgår att både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har uppmärksammat regeringen på att lagstödet för datahantering behöver utvecklas. 2.5 Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: * Ge en lämplig myndighet samlat ansvar för vårdhygienfrågor. Vårdhygien är en viktig del i det förebyggande smittskyddsarbetet och det bör återspeglas i den statliga styrningen. * Förtydliga regleringen av tillsynen över smittskyddet när det gäller de regionala smittskydden. Förslag på en tydligare reglering av tillsynen kan lämnas inom ramen för Författningsberedskapsutredningens översyn av smittskyddslagen. * Utred Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens rättsliga förutsättningar för insamling och hantering av vårddata för att åstadkomma ett mer effektivt smittskydd. Riksrevisionen lämnar även rekommendationer till Folkhälsomyndigheten. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 3.1 Regeringens övergripande bedömning Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och anser att rapporten utgör ett viktigt bidrag i det fortlöpande arbete som regeringen bedriver i syfte att utveckla och förbättra arbetet med det nationella smittskyddet. Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelser och gör i huvudsak samma bedömningar som Riksrevisionen i fråga om vilka åtgärder som bör vidtas. 3.2 Det delade ansvaret för vårdhygienfrågor Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelse att vårdhygien är en grundläggande del i det förebyggande arbetet för att motverka smitta. Regeringen delar även Riksrevisionens bedömning att ansvaret för vårdhygienfrågor behöver tydliggöras. Även Socialstyrelsen har gjort en liknande bedömning i sin rapport Smittskyddsenheternas och smittskyddsläkarnas förutsättningar och kapacitet - Översyn och förslag till utveckling (S2021/06173). Av rapporten framgår att det finns behov av ökad samordning för att det vårdhygieniska området ska utvecklas och bli mer likvärdigt över hela landet. Socialstyrelsen föreslår även i rapporten att arbetet med vårdhygien samordnas på nationell nivå av en statlig myndighet. Regeringen bedömer att det är viktigt att ansvaret för vårdhygien tydliggörs för att stärka det svenska smittskyddsarbetet. Utredningen om stärkt framtida smittskydd (S 2023:08) har i uppdrag att bl.a. se över vårdhygienfrågor (dir. 2023:106), se avsnitt 4. 3.3 Tillsynen över smittskyddet Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelse att det för närvarande inte finns någon samlad kunskap om huruvida de regionala smittskydden bidrar till det lagstyrda kravet att verka för effektivitet, samordning och likformighet. Regeringen noterar att det av granskningen framgår att IVO inte hade genomfört någon egeninitierad tillsyn inom smittskyddet före covid-19-pandemin. Till skillnad från Riksrevisionen anser regeringen dock inte att regleringen av tillsynen över smittskyddet när det gäller de regionala smittskydden bör förtydligas. Av 9 kap. 1 § första stycket smittskyddslagen (2004:168) framgår att smittskyddet i landet, med det undantag som anges i andra stycket, står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. Av 9 kap. 1 § andra stycket smittskyddslagen framgår att smittskyddet inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk står under tillsyn av försvarsinspektören för hälsa och miljö. Vidare framhålls det i förarbetena till smittskyddslagen att tillsynsmyndighetens tillsyn även omfattar smittskyddsläkarnas verksamhet (prop. 2003/04:30 Ny smittskyddslag m.m. s. 244). Några ändringar av tillsynens omfattning gjordes inte i samband med att tillsynsansvaret övergick till IVO (prop. 2012/13:20 Inspektionen för vård och omsorg - en ny tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst s. 92-97 och 118). Regeringen bedömer att det därmed är tydligt att IVO:s tillsynsansvar även omfattar de regionala smittskydden. I förarbetena till smittskyddslagen betonas att tillsynen är ett viktigt medel för att öka enhetlighet och kvalitetsmedvetande inom smittskyddet. Enligt 6 kap. 1 § smittskyddslagen har smittskyddsläkaren ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom sitt verksamhetsområde. Smittskyddsläkaren får i sitt arbete en samlad bild av smittskyddsläget i regionen. Det medför att smittskyddsläkaren har den bästa kompetensen för att kunna avgöra vilka insatser som behövs, både generellt och i enskilda fall (prop. 2003/04:30 s. 233). Smittskyddsläkaren ska verka för effektivitet, samordning och likformighet. Likformighet när det gäller smittskyddet innebär bl.a. att snarlika fall bör bedömas på ett enhetligt och epidemiologiskt korrekt sätt (prop. 1988/89:5 med förslag om ny smittskyddslag m.m. s. 113). Regeringen anser att det är viktigt att det finns förutsättningar för att smittskyddsarbetet ska bedrivas enhetligt. Utredningen om stärkt framtida smittskydd har därför i uppdrag att bl.a. se över smittskyddsläkarens placering i regionen, se avsnitt 4. Vidare instämmer regeringen i Riksrevisionens bedömning att många insatser kom först efter covid-19-pandemin, men regeringen har vidtagit flera åtgärder för att säkerställa en effektiv beredskap och ett effektivt smittskydd. Regeringen instämmer även i bilden att det nationella smittskyddet fungerar bra i normalläge men att det behöver stärkas för att det ska gå att hantera en eventuell ny pandemi. Detta framgår även av direktiven (dir. 2023:106) till Utredningen om stärkt framtida smittskydd (S 2023:08). Det pågår ett arbete för att stärka den svenska pandemiberedskapen, där smittskyddet är en viktig del. 3.4 Tillgången till vårddata Regeringen konstaterar, i likhet med Riksrevisionen, att covid-19-pandemin blottlade flera svagheter i de existerande systemen och tillgången till uppdaterade data för nationell uppföljning och övervakning. Regeringen menar att en del i arbetet med att säkerställa en effektiv beredskap och ett effektivt smittskydd är att utveckla och förbättra tillgången till vårddata. Regeringen konstaterar att det redan har tagits flera initiativ på området i syfte att se över och förbättra bl.a. regelverk för hälsodataregister och att se över möjligheten att samla in data från primärvården, se avsnitt 4. 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionens granskning är ett värdefullt bidrag till regeringens fortsatta styrning av det nationella smittskyddet. Regeringen har med intresse tagit del av granskningen och instämmer i Riksrevisionens bedömning att det nationella smittskyddet ska kunna hantera både ett normalläge och ett krisläge. Mot bakgrund av hur arbetet inom det nationella smittskyddet har utvecklats har regeringen vidtagit flera åtgärder inom området. När det gäller rekommendationen att ge en lämplig myndighet ett samlat ansvar för vårdhygienfrågor ingår det i Utredningen om stärkt framtida smittskydds uppdrag att bl.a. analysera och föreslå hur ett nationellt samordningsansvar för vårdhygienfrågor bör utformas. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2025. När det gäller rekommendationen att förtydliga regleringen av tillsynen konstaterar regeringen att det är angeläget att tillsyn över smittskyddsläkarnas verksamhet genomförs. Regeringen anser också att smittskyddsläkarnas placering i regionen bör ses över, eftersom det kan påverka förutsättningarna för ett enhetligt smittskyddsarbete. Utredningen om stärkt framtida smittskydd har därför fått i uppdrag att analysera även denna fråga. I utredningens direktiv beskrivs att en centralt placerad smittskyddsläkare som är direkt underställd antingen en hälso- och sjukvårdsdirektör eller en regiondirektör har möjlighet att verka med en högre grad av självständighet. Det kan i sin tur leda till en bättre samverkan med regionen. Smittskyddsläkaren ansvarar för att planera, organisera och leda smittskyddet i regionen. Den organisatoriska placeringen kan påverka förutsättningarna att utföra dessa uppgifter, särskilt i en kris. Förutsättningarna för att smittskyddsarbetet ska bedrivas enhetligt över landet kan också påverkas av smittskyddsläkarens position i respektive region (dir. 2023:106 s. 14-15). När det gäller rekommendationen att utreda Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens rättsliga förutsättningar för insamling och hantering av vårddata har Utredningen om hälsodataregister (S 2023:02) fått i uppdrag att bl.a. se över regelverket för hälsodataregister och möjligheten att samla in data från primärvården (dir. 2023:48). Syftet är att skapa ändamålsenliga regler som ökar förutsättningarna för att förbättra hälso- och sjukvården samt folkhälsan och säkerställa att regelverket är utformat på ett sådant sätt att det skyddar den personliga integriteten. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2024. Det pågår även två andra statliga utredningar med uppdrag som syftar till att förbättra informationsförsörjningen av hälsodata. Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata (S 2022:04) ska bl.a. se över möjligheterna att använda hälsodata för t.ex. forskning, innovation och uppföljning samt föreslå utökade sådana möjligheter (dir. 2022:41). Syftet är att hälsodata ska kunna användas för att direkt eller indirekt stärka hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 21 november 2023. Utredningen om infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse (S 2022:10) ska bl.a. analysera och föreslå ändamålsenliga och samhällsekonomiskt effektiva åtgärder som bedöms vara motiverade för att åstadkomma en bättre och säkrare informationsförsörjning av hälsodata mellan system och aktörer (dir. 2022:98). Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2024. Regeringen har gett E-hälsomyndigheten i uppdrag att ta fram en färdplan för genomförandet av en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården (S2023/02108). Av förslaget till färdplan ska det framgå vilka förmågor staten behöver etablera för att bygga upp en väl fungerande nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas i mars 2024. I fråga om de rekommendationer som riktas till Folkhälsomyndigheten avser regeringen att noga följa de insatser som myndigheten tar initiativ till med anledning av Riksrevisionens rapport. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Det nationella smittskyddet - inte anpassat för en storskalig smittspridning (RiR 2023:9) Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 november 2023 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Carlson, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Forssmed Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om det nationella smittskyddet