Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2013/14:55 Riksrevisionens rapport om statens främjandeinsatser för export Skr. 2013/14:55 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 12 december 2013 Fredrik Reinfeldt Carl Bildt (Utrikesdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Riksrevisionen har granskat statens insatser för att främja företags förmåga till export. Syftet med granskningen har varit att undersöka om dessa är effektiva och organiserade utifrån företagens behov. Rapporten innehåller slutsatser och rekommendationer som avser regeringen, Sveriges export- och investeringsråd, Tillväxtverket, Enterprise Europe Network och Almi Företagspartner AB. I skrivelsen går regeringen igenom rapporten och redovisar vilka åtgärder som har vidtagits och kommer att vidtas inom området. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Bakgrund 3 2.2 Slutsatser 3 2.3 Rekommendationer 4 3 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 5 3.1 Generella bedömningar 5 3.2 Sveriges export- och investeringsråd 7 3.3 Tillväxtverket 8 3.4 Enterprise Europe Network 9 3.5 Almi Företagspartner AB 10 3.6 Utlandsmyndigheterna 11 3.7 Regeringens behandling av Riksrevisionens rapport 11 Bilaga: På väg ut i världen - statens främjandeinsatser för export (RiR 2013:10)...............................................................12 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 2013..94 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat statens insatser för att främja företags förmåga till export samt insatser som inte är uttalat exportfrämjande utan som i bredare bemärkelse fokuserar på att främja företags internationalisering. Granskningen har redovisats i rapporten På väg ut i världen - statens främjandeinsatser för export (RIR 2013:10), se bilaga. Riksdagen överlämnade granskningsrapporten till regeringen den 19 juni 2013. 2 Riksrevisionens iakttagelser 2.1 Bakgrund Syftet med granskningen har varit att undersöka om statens insatser för att främja företagens export är effektiva och organiserade utifrån företagens behov. Rapporten innehåller slutsatser och rekommendationer som avser regeringen, Exportrådet, Tillväxtverket, Enterprise Europe Network och Almi Företagspartner AB. Riksrevisionen tar sin utgångspunkt i att Utrikesdepartementet ansvarar för anslaget för exportfrämjandet i statsbudgeten och därför utövar statens huvudmannaskap för den centrala statsstödda aktören på området, Sveriges export- och investeringsråd, och utlandsmyndigheterna. Näringsdepartementet med de underliggande aktörerna Tillväxtverket och Almi Företagspartner AB arbetar med internationaliseringsfrågor, vilket är en vidare verksamhet än exportfrämjandet. 2.2 Slutsatser Insatsernas anpassning till företagens efterfrågan Riksrevisionen konstaterar att 70 procent av de företag som besvarat enkäten inte tagit del av en insats för att påbörja eller utveckla sin export. Den anledning som anförs är att de har låg kännedom om aktörerna och deras insatser eller att de klarar sig själva. Riksrevisionen skriver vidare att det från flera håll framgått i granskningen att aktörernas utbud är alltför trubbigt och inte anpassats tillräckligt utifrån företagens verklighet, samt att företagen därtill efterfrågar insatser som är mer flexibla i utformningen. Regeringskansliets arbete Riksrevisionen anser att statens insatser på området inte styrs på ett koordinerat sätt. Arbetet med att främja företagens export sägs många gånger bedrivas utifrån gemensamma syften men utan samordning om insatsernas utformning och genomförande. Riksrevisionen menar att styrningen kan bli splittrad och området svårt att överblicka i och med att målsättningarna sätts utifrån olika områdens prioriteringar. Ingen av de statliga aktörerna sägs heller ha formulerat mål som ser till kvaliteten på insatserna eller deras samhällsekonomiska effekt. Förutsättningarna för ändamålsenlig samverkan Riksrevisionen bedömer att förutsättningarna för samverkan brister och att en mångfald av aktörer bedriver verksamhet inom området. Det sägs heller inte vara tydligt hur och varför aktörerna ska samverka. Inga krav på återrapportering av samverkan ställs och vad som är tillfredsställande samverkan anses inte ha definierats. Riksrevisionen konstaterar att regeringen ändå anser att samverkan har förbättrats. Det anförs också att privata aktörer upplever att Sveriges export- och investeringsråds kommersiella verksamhet kan ha en hämmande effekt på marknaden för exporttjänster och att rådet genom sitt dubbla uppdrag får marknadsfördelar. Kunskap om verksamhetens resultat och effekter Riksrevisionen menar att det saknas tillräcklig kunskap om vilka resultat insatserna får för företagen och om dess samhällsekonomiska effekter. De statliga aktörerna sägs mäta vad de kan mäta snarare än hur insatserna påverkat företagens förmåga till export. I sina årsredovisningar anser Riksrevisionen att de ändå i huvudsak redovisar de positiva resultaten av insatserna. Riksrevisionen menar att ingen samlad uppföljning har gjorts av statliga insatser för att främja företagens export, vilket den, i kombination med bilden av en positivt snedvriden redovisning, anser kan försvåra riksdagens beslut om dimensionering av framtida insatser. 2.3 Rekommendationer Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: - Regeringen bör analysera hur väl statens utbud för att främja företags förmåga till export stämmer överens med företagens behov samt anpassa utbudet så att företagens efterfrågan möts. - Regeringen bör samordna de uppdrag som ges till statliga aktörer på området så att de kompletterar varandra och ger ett samlat utbud av insatser som når ut till och efterfrågas av företagen. Regeringen bör i detta sammanhang överväga om Sveriges export- och investeringsråds statliga verksamhet i förhållande till den kommersiella bör preciseras ytterligare. - Regeringen bör förtydliga kraven på aktörerna att löpande följa upp insatserna och genomföra kvalificerade utvärderingar av deras resultat och verksamhetens effekter. Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till de statliga aktörerna: - De statliga aktörerna bör se över och förbättra sina uppföljnings- och utvärderingsrutiner och analysera om insatserna har rätt innehåll och utformning och leder till önskade resultat hos företagen. 3 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 3.1 Generella bedömningar Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Exporten motsvarar ungefär halva Sveriges årliga bruttonationalprodukt, varför den är av stor betydelse för regeringens mål om tillväxt, sysselsättning och ekonomi, samt stärkt internationell konkurrenskraft. Det är viktigt att statliga insatser för att stärka företags förmåga till export genomförs effektivt och koordinerat i samverkan med andra relevanta aktörer. Regeringen instämmer i delar av Riksrevisionens kritik och avser att genomföra en del av de rekommendationer som lämnas. Samordningen inom regeringen Regeringen arbetar löpande med att stärka samordningen samt mål- och resultatstyrningen av insatser som främjar företags förmåga till export och internationalisering och kommer fortsätta med det även i framtiden. Det sker med begränsningen att de statliga aktörerna inte själva kan öka exporten, utan deras roll är att sänka trösklarna för företagen genom exempelvis rådgivning, information, tillgång till finansiering och annat stöd. I slutänden kan bara enskilda företag vinna nya exportaffärer. Inom Regeringskansliet hanteras exportfrämjandet i Utrikesdepartementet, som också är statlig huvudman för den centrala statsstödda aktören på exportfrämjarområdet Sveriges export- och investeringsråd. Näringsdepartementet hanterar, inom Regeringskansliet, näringspolitiken där internationaliseringsfrågor ingår som en naturlig del i arbetet med företags- och tillväxtfrämjande insatser. I Riksrevisionens granskningsrapport uppmärksammas inte det faktum att alla regeringsbeslut med uppdrag till de statliga aktörerna gemensambereds mellan de berörda departementen varigenom en löpande samordning säkerställs. En interdepartemental arbetsgrupp har inrättats för att ytterligare förstärka samordningen. Gruppen kommer förbereda mötena i en planerad motsvarande grupp på statssekreterarnivå. Det finns även andra exempel på departementsöverskridande samordning och dialog som styrgrupper och beredningsgrupper för enskilda satsningar, t.ex. regeringens strategi för utveckling och export av miljöteknik. Regeringen avser att följa upp Riksrevisionens slutsats om diskrepans i kraven på aktörernas gemensamma samverkan i relevanta regleringsbrev och styrdokument. Samordningsfrågan är fortsatt prioriterad för regeringen och insatser och förändringar kommer även i fortsättningen genomföras löpande när det bedöms att omständigheterna kräver det. I regeringens arbete med exportfrämjande liksom med internationaliseringsfrågorna i övrigt är samverkan med berörda aktörer på regional och lokal nivå central, både för att på bästa sätt optimera resurser och för att effektivisera genomförandet. Likaledes är en fungerande samverkan mellan olika offentliga och relevanta privata aktörer på utlandsmarknaderna avgörande för ett effektivt främjande och därför en fortsatt prioriterad fråga för regeringen. Riksrevisionens metod och slutsatser Regeringen anser att Riksrevisionens material inte utgör tillräckligt underlag för de slutsatser som dras. Den enkät som huvuddelen av slutsatserna baseras på har besvarats av 320 företag, motsvarande mindre än 50 procent av de tillfrågade. Som jämförelse undersöker Tillväxtverket regelbundet behoven av stöd för bland annat internationalisering i små och medelstora företag genom en enkät till cirka 30 000 företag. De behov som företagen angett i sina svar på Riksrevisionens enkät hanteras inte bara av de aktörer som inkluderats i granskningen. Exempelvis erbjuds stöd rörande exporttekniska hinder och exportfinansiering bland annat av Kommerskollegium, Exportkreditnämnden (EKN) och AB Svensk Exportkredit. Samtliga aktörer på regional och lokal nivå ingår inte heller i granskningen även om dessa ofta har en stor betydelse, inte minst för investeringsfrämjandet. Ingen åtskillnad görs heller mellan företagens uppfattning om de statligt finansierade tjänsterna och sådana som Sveriges export- och investeringsråd erbjuder inom sin kommersiella verksamhet. Det framgår till exempel i enkäten att få företag ser prissättningen som ett hinder för att utnyttja tjänsterna. Samtidigt framgår det inte om detta avser de subventionerade eller de kommersiella tjänsterna. Riksrevisionen har telefonintervjuat ett tiotal företag i Stockholmsregionen. Det är med hänsyn till antalet intervjuer svårt att dra generella slutsatser utifrån dessa. Stockholmsregionen kan inte anses vara representativ för företagens behov av kontakter med statliga, lokala och regionala aktörer i hela landet. Bland annat kan det regionala exportfrämjandet fungera på olika sätt i olika delar av landet på grund av skilda behov och förutsättningar vad gäller t.ex. branschsammansättning, nätverk och exportkunskap. Regeringen fäster stor vikt vid mål- och resultatstyrningen av sin verksamhet och genomför ett löpande arbete med att förbättra och ändamålsanpassa styrningen. Baserat på respektive utförare och insats ser mål- och resultatstyrningen olika ut. Inom exportfrämjandet, där det är företagen som genererar exporten, är fokus på hur företagen värderar den hjälp de fått, och om de anser att denna bidragit till att de vunnit nya exportkontrakt. Inom det övriga internationaliseringsarbetet omfattas de specifika insatserna för internationalisering av de befintliga mekanismer för de mål- och resultatstyrning som respektive myndighet nyttjar inom sin bredare verksamhet kring företags- och tillväxtfrämjande insatser. För att få en bättre överblick av de totala effekterna, och som följd av Riksrevisionens kritik om bristen på en samlad uppföljning av insatser för att främja företags export, avser regeringen att ge i uppdrag till Myndigheten för tillväxpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) att ta fram och föreslå mätmetoder och indikatorer som kan användas vid utvärderingar av statliga främjandeinsatser för internationalisering av små och medelstora företag. I uppdraget avses ingå att även ta tillvara de kunskaper som finns hos de statliga och andra relevanta aktörer som arbetar med insatser på området. Detta kompletterar bland annat det interna arbete avseende Sveriges export- och investeringsråd som gjorts i samarbete mellan berörda departement (se under kap. 3.2). Regeringen har inga indikationer på att inriktningen av de insatser som staten gör inte skulle motsvara företagens behov så som de kommer till uttryck i forskning och andra rapporter. 3.2 Sveriges export- och investeringsråd Sveriges export- och investeringsråd är ett centralt serviceorgan för export- och investeringsfrämjande åtgärder. Organisationen, som för närvarande (december 2013) har ett 60-tal kontor världen över och 27 regionala exportrådgivare i Sverige, ska kunna bistå med allt från elementär analys och hjälp för nybörjarföretagen till konsultinsatser för exportörer. De statliga medlen för exportfrämjande används i första hand till information och rådgivning, projekt för utveckling av export från framför allt mindre och medelstora företag och export till svårbearbetade eller avlägsna marknader samt större manifestationer. Det statliga uppdraget för exportfrämjande insatser 2013 uppgår till 213 miljoner kronor. Till detta kommer särskilda uppdrag med offentliga medel vars storlek varierar, men som år 2011 uppgick till cirka 50 miljoner kronor. Regeringen arbetar löpande med att precisera sina förväntningar på Sveriges export- och investeringsråds resultat- och kundnöjdhetsrapportering samt redovisning av effekter av sina insatser. Det handlar bl.a. om att precisera vilka resultatindikatorer som ska avrapporteras inom ramen för det statliga uppdraget till organisationen inför 2014. Inom ramen för samma arbete sker en samordning mellan de resultatindikatorer som ska återrapporteras för andra statliga uppdrag, t.ex. inom ramen för miljöteknikstrategin. Detta arbete initierades innan Riksrevisionens rapport förelåg. Eftersom arbetet tar sikte på verksamhetsåret 2014 blir effekten dock först fullt synlig i början av 2015. Riksrevisionen anser vidare att det dubbla uppdraget till Sveriges export- och investeringsråd ytterligare bör preciseras. Regeringen bedömer att den konsultliknande verksamheten ger organisationen intäkter som möjliggör dess närvaro på flera utlandsmarknader än vad som annars hade varit fallet, och därmed stärker organisationens statliga uppdrag. Regeringen är medveten om att organisationens dubbla roll som utförare av ett statligt uppdrag och konsultliknande tjänster skapar särskilda utmaningar. Det statliga uppdraget fokuserar på att täcka de marknadsmisslyckanden rörande export- och exportmarknadskunskap som i "Exportutredningen" Svensk export och internationalisering - utveckling, utmaningar och främjande (SOU 2008:90) lyftes fram som skäl för ett statligt exportfrämjande. Samma utredning konstaterar att avgiftsbelagda tjänster är viktiga då de garanterar en effektiv allokering av befintliga resurser, garanterar behovsstyrning och skapar resurser. Riksrevisionen påtalar på annan plats att det statliga exportfrämjandet bör utformas utifrån företagens önskemål och behov. Regeringen anser att Sveriges export- och investeringsråds ställning som den centrala aktören för svenskt export- och investeringsfrämjande medför ett särskilt ansvar gentemot andra aktörer, och har därför instruerat organisationen att samverka med privata alternativ där det kan ge ett mervärde. Det dubbla uppdraget behandlades senast i den s.k. "UD-utredningen "En utrikesförvaltning i världsklass" (SOU 2011:21), som drog slutsatsen att det är mer ändamålsenligt än de andra alternativ som stod till buds. Riksdagen bekräftade organisationsmodellen senast i juni 2012 genom beslutet att skapa Sveriges export- och investeringsråd genom att integrera dåvarande Myndigheten för utländska investeringar i Sverige (Invest Sweden) i Sveriges exportråds strukturer (prop. 2011/12:92, bet. 2011/12:NU23, rskr. 2011/12:265). 3.3 Tillväxtverket Tillväxtverket (TVV) är en nationell myndighet med cirka 350 medarbetare på nio orter. TVV:s verksamhet fokuserar på företag och regioner. Insatserna kan rikta sig direkt till företag och regioner men kan även bestå av insatser som påverkar förutsättningarna för företagande och regional tillväxt på längre sikt. Myndighetens huvuduppgifter är att verka för att - fler och växande företag utvecklas i alla delar av landet, - den utvecklingskraft och tillväxtpotential som finns i gles- och landsbygder, små och medelstora städer samt storstadsområden nyttjas och vidareutvecklas, - hållbara lösningar utvecklas som ur ett miljö- och klimatperspektiv stöder utvecklingen av ett konkurrenskraftigt näringsliv. Inom detta arbete ingår att nationellt arbeta för att öka företags konkurrenskraft på internationella marknader. Riksrevisionen noterar att myndighetens verksamhet inom internationalisering inte redovisas eller bedöms samlat, vilket man menar gör det svårt att få en sammantagen bild av TVV:s bidrag till att främja små och medelstora företags förmåga till export. Eftersom myndighetens stödjande insatser för internationalisering sker som en del av myndighetens arbete för att främja tillväxt och affärsutveckling för företag och inte som ett fristående verksamhetsben, har myndigheten inte heller i uppdrag att särredovisa insatser för internationalisering. Inom myndighetens tillväxtfrämjande- och affärsutvecklingsarbete finns fungerande system för resultat- och ekonomiuppföljning där även insatser som bidrar till företags internationalisering inkluderas, varför regeringen anser att det finns ett fullgott styrningssystem, baserat på mål och resultatuppföljning. Riksrevisionen noterar även att en del av de insatser som TVV har med koppling till internationalisering sker via mellanhänder eller intermediärer. Riksrevisionen anser att det potentiellt kan vara svårt att utifrån TVV:s system för registrering av intermediärer se vilka övriga organisationer och företag som i slutändan fått ta del av insatserna. När TVV tar beslut om projektmedel via intermediärer ställs i de allmänna villkoren i beslutet ett villkor om revision där TVV, eller den person som TVV utsett, har rätt att granska projektet och ge upplysningar om den verksamhetsmässiga och ekonomiska utvecklingen av projektet. Myndigheten kan alltså alltid ta del av och följa upp samtliga kostnader och insatser, liksom uppgifter om de deltagande företag som är slutliga mottagare av insatsen. Regeringen anser därför att det inte finns något problem ur internkontrollsynpunkt med det registreringssystem som myndigheten har för intermediärer. Det bör tydliggöras att intermediärer i regel inte förmedlar några kontanta medel utan förmedlingen sker genom någon form av naturaförmån, exempelvis rådgivning eller utbildningsinsatser. TVV påbörjade i slutet av 2012 ett övergripande arbete med att utveckla den ekonomiska uppföljningen. Som ett led i detta arbete ingår en ny ekonomisk uppbyggnad som bedöms förbättra förutsättningarna för uppföljning av bland annat intermediärer och slutmottagare. Arbetet är integrerat med budgetprocessen inför 2014. Ett konkret resultat bedöms kunna redovisas efter första tertialet 2014. Utvecklingsarbetet bedöms vara slutfört inför 2015. 3.4 Enterprise Europe Network Enterprise Europe Network (EEN) ska hjälpa svenska små och medelstora företag att bättre ta del av EU-medlemskapet och dra nytta av EU:s inre marknad. Detta görs genom att erbjuda kostnadsfri EU-rådgivning, möjliggöra europeiskt affärs- och tekniksamarbete, samt forsknings- och innovationssamarbete. EU-kommissionen är initiativtagare till EEN som startades 2008. Nätverket består av cirka 600 aktörer i och utanför EU. EEN är kopplat till och finansieras dels av EU:s ramprogram för konkurrenskraft och innovation (CIP) och av Tillväxtverket samt av regionala värdorganisationerna. Tillväxtverket är nationell koordinator och ansvarig för det svenska nätverket. Riksrevisionen noterar att EEN inte uppges vara känt för företagen. Vidare anser man att den registrering av uppgifter som EU-kommissionen begär in av EEN försvårar en nationell utvärdering av nätverkets insatser. Regeringen styr inte över de uppgifter som EU-kommissionen begär in för uppföljning av de verksamheter som finansieras av EU-kommissionen. Tillväxtverket, som huvudman för EEN, arbetar löpande med sina verktyg för utvärdering och uppföljning och inom detta arbete beaktas även EEN:s roll och insatser. Regeringen för en löpande dialog med myndigheten om de behov för uppföljning som finns och vilka uppgifter som myndigheten bör begära in. Detta gäller även för EEN:s verksamhet i Sverige. Den bristande kunskapen bland svenska och europeiska företag om EEN:s verksamhet som Riksrevisionens noterar har även noterats av EU-kommissionen som aviserar att man från och med den nya sjuåriga programperioden för EEN, som startar den 1 januari 2015, kommer att ha ett ökat fokus på marknadsföringsaktiviteter av EEN. För den kommande EEN-programperioden kommer ett nytt svenskt EEN-konsortium att etableras, dvs. nya regionala "värdorganisationer" för det operativa arbetet inom EEN. I samband med detta avser Regeringen att se över strukturen regionalt för att minska eventuella överlappningar med insatser från andra aktörer och därmed ytterligare stärka den samordning som redan sker. 3.5 Almi Företagspartner AB Almi Företagspartner AB (Almi) ska bidra till tillväxt och förnyelse i näringslivet och därigenom stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler och växande företag. Almis verksamhet ska utgöra ett komplement till den privata marknaden avseende företags behov av finansiering och rådgivning. Verksamheten innefattar lån, ägarkapital, rådgivning samt stöd till inkubationsverksamhet. Almi finns på ett fyrtiotal orter runt om i landet. Riksrevisionen noterar att Almi varken har något specifikt mål att främja företags förmåga till export eller några krav att följa upp verksamheter kopplade till att främja företags förmåga till export. I likhet med Tillväxtverkets arbete ingår Almis stödjande insatser för internationalisering i Almis generella tillväxtfrämjande arbete och inte som en fristående verksamhet. Således särredovisar Almi inte internationaliseringsinsatser. Inom Almis uppdrag kommer man i kontakt med företag som redan exporterar eller står inför en exportsatsning. Det finns en stadig efterfrågan på lånefinansiering från företag för att finansiera internationalisering eller export. Almi uppskattar att cirka 20 procent av nyutlåningen avser denna typ, vilket motsvarade cirka 400 miljoner kronor (2012). Almi erbjuder därutöver lån i utländsk valuta, det s.k. Exportlånet, som är ett resultat av samarbete mellan Almi, AB Svensk Exportkredit, Exportkreditnämnden, och Sveriges export och investeringsråd. Som Riksrevisionen konstaterar har efterfrågan på denna låneprodukt i utländsk valuta minskat under senare år, men för vissa företag är det, enligt Almi, ett värdefullt finansieringsinstrument. Avseende Almis satsning på internationella exportmentorer konstaterade Riksrevisionen att denna inte gett något resultat. Samma konstaterande gjorde Almi 2012 och insatsen, som var en pilotverksamhet, avslutades därefter. Almi har under 2013 genomfört en kartläggning av sitt samlade erbjudande mot kund i syfte att få en bild av hur väl verksamheten motsvarar företagarnas behov. Almi har även infört ett nytt ärendehanteringssystem som möjliggör mer omfattande uppföljning av verksamheten. Dessa åtgärder ligger i linje med Riksrevisionens rekommendation till de statliga aktörerna om förbättrad uppföljning. 3.6 Utlandsmyndigheterna Med utlandsmyndigheterna avses svenska ambassader och generalkonsulat i utlandet. I deras uppgifter ingår enligt Förordning 1992:247 med instruktion för utrikesrepresentationen att bidra till de av riksdagen fastställda målen att öka tillväxten och sysselsättningen i Sverige genom att främja Sveriges näringsliv och utrikeshandel, skapa intresse för svenska varor och tjänster samt projektexport, och i övrigt stödja svenska företag och det svenska näringslivets företrädare. Som Riksrevisionen påpekar instruerar Utrikesdepartementet de bilaterala utlandsmyndigheterna att upprätta planer för sitt främjandearbete. De tiotalet ambassader som har störst främjandeverksamhet har tidigare uppmanats att sätta egna mål för detta och rapportera resultatet. Inför 2014 utvecklas mål- och resultatstyrningen genom att alla bilaterala ambassader uppmanas sätta sådana mål och avrapportera måluppfyllnaden årligen. Ambassaderna i vissa länder, t.ex. där konflikter pågår, undantas dock från kravet. Främjandeplanerna omfattar även arbetet med Sverigeinformation. Målstyrningen på detta område kompliceras av att effekten av insatserna där är svårare att mäta. Icke desto mindre är regeringen angelägen att utveckla målstyrningen även på detta område, och en dialog om metoderna förs med Svenska institutet som genomfört ett särskilt arbete inom området. 3.7 Regeringens behandling av Riksrevisionens rapport Med denna redogörelse och de åtgärder regeringen har beskrivit anser regeringen att granskningsrapporten är slutbehandlad. Skr. 2013/14:55 Skr. 2013/14:55 4 3 1