Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 2337 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 2013/14:84 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro Prop. 2013/14:84
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 84
Regeringens proposition 2013/14:84 Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro Prop. 2013/14:84 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 6 februari 2014 Fredrik Reinfeldt Peter Norman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Den 31 mars 2012 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 i kraft (Sepa-förordningen). Genom ikraftträdandet är förordningen till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater inom Europeiska unionen. Sepa-förordningen syftar till att skapa gemensamma regler för betalningar och autogireringar i euro inom Europeiska unionen. Samma villkor ska gälla oavsett om en transaktion i euro är nationell eller gränsöverskridande. Sepa-förordningen innehåller vissa bestämmelser som förpliktar medlemsstaterna att vidta kompletterande åtgärder i nationell rätt. I propositionen föreslås att förordningen kompletteras genom ändringar i lagen (2010:751) om betaltjänster. Ändringarna innebär bl.a. att Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt Sepa-förordningen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juni 2014. I propositionen föreslås även en förlängd övergångsperiod för understödsföreningar. Lagen (1972:262) om understödsföreningar upphävdes i samband med införandet av den nya försäkringsrörelselagen. Enligt lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) får befintliga understödsföreningar fortsätta att driva sin verksamhet enligt 1972 års lag till utgången av 2014. Innan övergångsperiodens slut måste föreningarna ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen eller träda i likvidation. Förslaget innebär att övergångsperioden för understödsföreningar förlängs till utgången av 2017. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2015. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) 9 3 Ärendet och dess beredning 10 3.1 Sepa-förordningen 10 3.2 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar 10 4 Sepa-förordningen 11 4.1 Bakgrund 11 4.2 Betaltjänstlagen 12 4.3 Sepa-förordningens innehåll 13 4.4 Kompletteringar till Sepa-förordningen 14 4.4.1 Ändringar införs i betaltjänstlagen 14 4.4.2 Behörig myndighet 15 4.4.3 Tillsyn och samarbete 15 4.4.4 Ingripande vid överträdelse av bestämmelserna i Sepa-förordningen 17 4.4.5 Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol 18 4.4.6 Sepa-förordningens övergångsbestämmelser 21 4.4.7 Ikraftträdande 22 5 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar 22 5.1 Bakgrund och gällande rätt 22 5.2 Förlängd övergångsperiod 23 6 Förslagens konsekvenser 25 6.1 Sepa-förordningen 25 6.2 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar 26 7 Författningskommentar 26 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster 26 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) 27 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 28 Bilaga 2 Lagförslag i promemorian Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro 44 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 47 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 48 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 51 Bilaga 6 Lagförslag i promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet 52 Bilaga 7 Förteckning över remissinstanserna 53 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 2014 54 Rättsdatablad 55 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, 2. lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 8 kap. 1, 8 och 23 §§ ska ha följande lydelse, dels att det närmast före 8 kap. 23 § ska införas en rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 följs. För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs, liksom bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upp-hävande av förordning (EG) nr 2560/2001 och i Europa-parlamentets och rådets för-ordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009. För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar som reglerar deras verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar deras verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§. 8 § Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl. 23 § Om en registrerad betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europa-parlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 eller andra författningar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den registrerade betaltjänstleverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänst-leverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har åsido-satt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 eller andra författningar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den registrerade betaltjänstleverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2014 eller, om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan om tillstånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av år 2014 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2017 eller, om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan om tillstånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av år 2017 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar. Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregistret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation. Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt fjärde stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 3 Ärendet och dess beredning 3.1 Sepa-förordningen Europaparlamentet och rådet antog den 14 mars 2012 förordning (EU) nr 260/2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (Sepa-förordningen). Förordningen finns i bilaga 1. Förordningen trädde i kraft den 31 mars 2012. En faktapromemoria om förslaget till EU-förordning överlämnades till riksdagen i januari 2011 (2010/11:FPM61). I september 2013 remitterade Finansdepartementet en promemoria med titeln "Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro". I promemorian föreslås ändringar i lagen (2010:751) om betaltjänster för att komplettera Sepa-förordningens bestämmelser. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3501). Lagrådet Regeringen beslutade den 12 december 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har ett nytt avsnitt om betaltjänstlagen införts (avsnitt 4.2). Vidare har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. 3.2 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, upphävdes i samband med införandet av den nya försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL. Enligt lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), införandelagen, får befintliga understödsföreningar fortsätta att driva sin verksamhet enligt UFL till utgången av 2014. Innan övergångsperiodens slut måste föreningarna ansöka om tillstånd enligt FRL eller träda i likvidation. Regeringen beslutade i februari 2010 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), kallat Solvens II-direktivet, ska genomföras i svensk rätt (dir. 2010:14). I uppdraget ingick att särskilt analysera och föreslå hur försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet ska regleras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Solvens II-utredningen. Solvens II-utredningen överlämnade i oktober 2011 betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68). Utredningen föreslår bl.a. att övergångsperioden för samtliga understödföreningar ska förlängas från utgången av 2014 till utgången av 2015. För att komplettera beredningsunderlaget har Finansdepartementet upprättat promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet. I promemorian föreslås bl.a. att övergångsperioden för understödsföreningarna ska förlängas till utgången av 2017 i avvaktan på en revidering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kallat tjänstepensionsdirektivet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi2011/4348). För att möjliggöra nybildning av svenska tjänstepensionsinstitut har regeringen i mars 2013 beslutat att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en ny reglering för sådana institut (dir. 2013:32). I uppdraget ingår även att ta fram förslag till övergångs- och ombildningsregler för befintliga institut som kan omfattas av tjänstepensionsdirektivets definition av tjänstepensionsinstitut. Utredningen skulle ha lämnat sitt betänkande senast den 31 december 2013, men har fått förlängd tid till den 30 maj 2014 (dir. 2013:117). I denna proposition behandlar regeringen endast frågan om en förlängd övergångsperiod för understödsföreningar. Lagrådet Den ändring som nu föreslås i införandelagen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Sepa-förordningen 4.1 Bakgrund Sepa (Single Euro Payments Area) är ett gemensamt eurobetalningsområde för Europeiska unionen (EU). Inom Sepa ska gemensamma regler och rutiner gälla för betalningar och autogireringar som görs i euro. Det betyder att samma villkor ska gälla för såväl nationella som gränsöverskridande betaltjänster. Arbetet med att ta fram gemensamma standarder startades genom det s.k. Sepa-projektet. Projektet var ursprungligen avsett att vara i huvudsak marknadsdrivet. Det bedrevs av organisationen European Payments Council (EPC), som bildades av europeiska banker och bankföreningar i samarbete med Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB). Syftet med projektet var att skapa enhetliga system för gränsöverskridande och nationella betalningar i euro, vilket skulle leda till en effektiv konkurrens och innebära fördelar för hela EU:s ekonomi. EU:s konsumenter och företag skulle därmed ges konkurrenskraftigt prissatta, användarvänliga och tillförlitliga betaltjänster för betalningar i euro. Den europeiska banksektorns självreglerande åtgärder och övergången till Sepa ansågs emellertid gå för långsamt. Kommissionen presenterade därför i december 2010 ett förslag till en förordning om antagande av tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (KOM[2010] 775 slutlig). Sepa-förordningen utgör ett komplement till Europaparlamentets och rådets direktiv (2007/64/EG) av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (betaltjänstdirektivet). Betaltjänstdirektivet utgör den rättsliga ramen för, eller annorlunda uttryckt, en harmoniserad rättslig grund för Sepa (se KOM[2010] 775 slutlig s. 3 och 4). Direktivet ställer upp verksamhetskrav för de aktörer som tillhandahåller betaltjänster, regler om marknadstillträde för nya betaltjänstleverantörer, regler om krav på information samt regler om såväl betaltjänstanvändares som betaltjänstleverantörers rättigheter och skyldigheter. Direktivets syfte är att uppnå en mer harmoniserad inre marknad för betaltjänster inom EU. Betalningar inom EES-området ska vara lika enkla, effektiva och säkra som nationella betalningar (prop. 2009/10:220 s. 71). Betaltjänst-direktivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen). På betaltjänstområdet finns också Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om att lika avgifter ska tas ut för nationella och gränsöverskridande betalningar i euro. Förordningen innehåller också bestämmelser som innebär att medlemsstaterna måste komplettera nationell rätt med regler om bl.a. behörig myndighet. Förordningen har kompletterats genom att bestämmelser införts i betaltjänstlagen. 4.2 Betaltjänstlagen Sepa-förordningen utgör, som redogjorts för i avsnitt 4.1, ett komplement till betaltjänstdirektivet. Direktivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom betaltjänstlagen. Betaltjänstlagen innehåller bl.a. bestämmelser om vilken information som ska ges i samband med tillhandahållande och genomförande av betaltjänster och vilka krav som ställs i samband med att betalningstransaktioner genomförs. Med betaltjänster avses bl.a. tjänster som gör det möjligt att göra insättningar på och uttag av kontanter från ett betalkonto, genomförande av betalningstransaktioner genom autogiro, kontokort eller andra betalningsinstrument och kontobaserade betalningar samt penningöverföringar. Med betaltjänstleverantör avses tillhandahållare av betaltjänster, exempelvis banker och kreditmarknadsföretag, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer. För att tillhandahålla en eller flera betaltjänster krävs tillstånd av Finansinspektionen. Tillstånd enligt betaltjänstlagen behövs emellertid inte för banker och kreditmarknadsföretag, institut för elektroniska pengar och företag som har undantagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om eletroniska pengar, myndigheter samt motsvarande utländska företag eller organ. Fysiska och juridiska personer som driver betaltjänstverksamhet i mindre omfattning kan undantas från kravet på tillståndsplikt. De ska i så fall i stället registreras hos Finansinspektionen. 4.3 Sepa-förordningens innehåll Sepa-förordningen syftar till att harmonisera reglerna för betalningar och autogireringar i euro inom EU. Syftet är också att fastställa ett sista datum (slutdatum) för när sådana transaktioner ska genomföras i enlighet med kraven i förordningen. Sepa-förordningen omfattar betalningstransaktioner och autogireringstransaktioner i euro inom EU. Från förordningens tillämpningsområde undantas flera typer av transaktioner, exempelvis betalningstransaktioner som hanteras och utförs i system för betalning av större belopp och penningöverföringstransaktioner (artikel 1.2). En betalningsmottagares betaltjänstleverantör som kan ta emot, är nåbar för, en nationell betalning måste även vara nåbar för betalningar som initierats av en betalare genom en betaltjänstleverantör etablerad i någon av unionens medlemsstater (artikel 3). Motsvarande krav på nåbarhet gäller för autogireringar. Av förordningen följer också krav på interoperabilitet. Förenklat beskrivet innebär detta krav på att betalningssystemen ska vara kompatibla utan tekniska hinder för marknadsaktörernas hantering av betalningarna (artikel 4). Förordningens tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro innebär bl.a. att Iban-nummer ska användas vid transaktioner och att ISO 20022 XML-standard ska användas som meddelandeformat. Dessutom ställs en mängd krav i fråga om den information som ska medfölja transaktionen. Exempelvis ska BIC-koden för betalarens betaltjänstleverantör lämnas till betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (artikel 5). Slutdatum för när betalningar och autogireringar ska utföras i enlighet med Sepa-förordningen är den 1 februari 2014 (artikel 6). Det finns emellertid möjlighet för medlemsstaterna att under en övergångsperiod, fram till den 1 februari 2016, tillåta undantag från vissa av de tekniska kraven. För medlemsstater som inte har euron som valuta följer det av övergångsbestämmelserna att de tekniska kraven och även kraven på nåbarhet och interoperabilitet, måste vara uppfyllda senast den 31 oktober 2016 (artikel 16). Sepa-förordningen innehåller också regler om giltighet för medgivanden och rätt till återbetalningar, om förmedlingsavgifter för autogireringstransaktioner och om betalningars tillgänglighet (artiklarna 7-9). I Sepa-förordningen finns vissa bestämmelser som förpliktar medlemsstaterna att vidta kompletterande åtgärder i nationell rätt. Det ställs krav på att varje medlemsstat ska utse behöriga myndigheter som ska utöva tillsyn över att förordningen efterlevs, att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter och att de samarbetar med varandra på visst sätt (artikel 10). Dessutom ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av förordningen (artikel 11) och inrätta förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol (artikel 12). Kommissionen har i förordningen getts befogenhet att anta delegerade akter (artiklarna 13 och 14) och senast den 1 februari 2017 ska kommissionen för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, ECB och Europeiska bankmyndigheten (Eba) presentera en rapport om tillämpningen av förordningen, om lämpligt tillsammans med ett förslag (artikel 15). 4.4 Kompletteringar till Sepa-förordningen 4.4.1 Ändringar införs i betaltjänstlagen Regeringens förslag: Sepa-förordningen kompletteras genom att ändringar införs i betaltjänstlagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva Sepa-förordningen i svensk rätt får Sverige därför inte vidta. I förordningen anges dock att vissa nationella regler måste införas för att komplettera förordningen. Det krävs att varje medlemsstat utser en behörig myndighet med ansvar för efterlevnaden av förordningen (artikel 10.1). Vidare fordras att denna myndighet ges de befogenheter som krävs för utförandet av tillsynsuppgiften (artikel 10.3). Medlemsstaterna ska också fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av reglerna i förordningen (artikel 11) och inrätta förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol (artikel 12). De behöriga myndigheterna ska även samarbeta med varandra i enlighet med artikel 24 i direktiv 2007/64/EG (betaltjänstdirektivet) och artikel 31 i förordning (EU) nr 1093/2010 (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet [Europeiska bankmyndigheten], om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG) (artikel 10.4). Sepa-förordningen utgör ett komplement till det harmoniserade regelverket för betaltjänster, dvs. till betaltjänstdirektivet och förordningen om gränsöverskridande betalningar. Betaltjänstdirektivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom betaltjänstlagen. Förordningen om gränsöverskridande betalningar har kompletterats genom att bestämmelser om bl.a. behörig myndighet enligt den förordningen införts i betaltjänstlagen. Som skäl för att föra in kompletteringarna där angavs det starka samband som finns mellan de aktiviteter som regleras i förordningen och de som regleras i betaltjänstdirektivet (prop. 2009/10:220 s. 81). Sepa-förordningen bedöms ha motsvarande starka koppling till det som regleras i betaltjänstdirektivet. Även de bestämmelser som syftar till att komplettera Sepa-förordningen bör därmed tas in i betaltjänstlagen. 4.4.2 Behörig myndighet Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt Sepa-förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10.1 i Sepa-förordningen ska medlemsstaterna utse behöriga myndigheter med ansvar för efterlevnaden av EU-förordningen. Som behöriga myndigheter kan utses offentliga myndigheter, organ som erkänns genom nationell lagstiftning eller offentliga myndigheter som genom nationell lagstiftning uttryckligen har fått befogenhet till detta, inbegripet nationella centralbanker. Medlemsstaterna får utse befintliga organ som behöriga myndigheter. Sepa-förordningen reglerar frågor på området för tillhandahållande av betaltjänster. Finansinspektionen har enligt 8 kap. 1 § första stycket betaltjänstlagen tillsyn över att bestämmelserna i betaltjänstlagen och EG-förordningen om gränsöverskridande betalningar följs. Som redogjorts för i avsnitt 4.4.1 finns det ett starkt samband mellan dessa regelverk och Sepa-förordningen. Tillsynsansvaret i fråga om dessa regelverk bör därför hållas ihop. Hos Finansinspektionen finns personal med kunskap om och insyn i finansmarknaden och myndigheten har utsetts till behörig myndighet enligt flera tidigare EU-rättsakter på det finansiella området. Sammantaget bör Finansinspektionen därför utses som behörig myndighet med ansvar för efterlevnaden av Sepa-förordningen. Betaltjänstlagen bör därför ändras på så sätt att Finansinspektionens tillsyn även omfattar efterlevnaden av Sepa-förordningen. 4.4.3 Tillsyn och samarbete Regeringens bedömning: Den tillsyn och det samarbete med andra behöriga myndigheter som Sepa-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning Tillsyn Enligt artikel 10.3 i Sepa-förordningen ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheter som avses i artikel 10.1 har de befogenheter som krävs för utförandet av deras uppgifter. Det anges inte närmare vilka befogenheter som de behöriga myndigheterna ska ha vid sin tillsyn. I avsnitt 4.4.2 föreslås att det i betaltjänstlagen tas in en bestämmelse om att Finansinspektionens tillsyn ska omfatta Sepa-förordningen. Reglerna om tillsyn i betaltjänstlagen omfattar betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av betaltjänstlagen (se 8 kap. 1 § betaltjänstlagen). Beträffande sådana betaltjänstleverantörer som inte är betalnings-institut eller registrerade betaltjänstleverantörer, såsom banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut), filialer till kreditinstitut från länder utanför EES samt institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare, finns regler om tillsyn i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Enligt såväl dessa lagar som betaltjänstlagen får Finansinspektionen, inom ramen för sin tillsyn, begära att verksamhetsutövarna lämnar upplysningar om sin verksamhet och de därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär. Finansinspektionen får också göra platsbesök. Som nämnts anges det inte i Sepa-förordningen vilken typ av befogenheter som de behöriga myndigheterna ska ha för sin tillsyn. Förordningen utgör ett komplement till den befintliga regleringen på betaltjänstområdet och bedömningen görs därför att det saknas skäl för att införa andra eller ytterligare tillsynsbefogenheter i fråga om efterlevnaden av Sepa-förordningen än vad som gäller på betaltjänstområdet i övrigt. Den tillsyn som Sepa-förordningen föreskriver kan således komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Samarbete I artikel 10.4 anges att de behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra i enlighet med artikel 24 i direktiv 2007/64/EG och artikel 31 i förordning (EU) nr 1093/2010. Artikel 24 i betaltjänstdirektivet innehåller regler om utbyte av information. Artikeln har införlivats med svensk rätt genom 8 kap. 4 § första stycket betaltjänstlagen. Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska dessutom samarbeta och utbyta information med ECB, nationella centralbanker och andra behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med unionsrätt som är tillämplig på betaltjänstleverantörer. Artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 innehåller bestämmelser om att Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna. Av 5 § förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen inom sitt ansvarsområde aktivt ska delta i det samarbete inom EU som sker inom ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn som avses i 5 a § och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas. I 5 a § anges att Finansinspektionen är en del av det europeiska system för finansiell tillsyn som avses i förordning (EU) nr 1093/2010. Mot bakgrund av de regler som redan finns i svensk rätt görs bedömningen att några ytterligare åtgärder inte behöver vidtas för att möjliggöra det samarbete som de behöriga myndigheterna ska bedriva enligt Sepa-förordningen. 4.4.4 Ingripande vid överträdelse av bestämmelserna i Sepa-förordningen Regeringens förslag: I betaltjänstlagen ska det framgå att Finansinspektionens möjligheter att ingripa även omfattar Sepa-förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: I artikel 11.1 i Sepa-förordningen anges att medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av förordningen och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att dessa bestämmelser tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 11.2 ska sanktionerna inte tillämpas på konsumenter. I Sepa-förordningen anges inte närmare vilka möjligheter till ingripande som de behöriga myndigheterna ska ha vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen. I betaltjänstlagen regleras Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer (8 kap. 8 § respektive 23 §). Beträffande sådana tillhandahållare av betaltjänster som inte är betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer, såsom banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut), filialer till kreditinstitut från länder utanför EES samt institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare, finns regler om ingripanden i lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive i lagen om elektroniska pengar. Enligt nämnda lagar kan Finansinspektionen utfärda föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen. Finansinspektionen kan också utfärda ett förbud mot att verkställa beslut eller utfärda anmärkning. Finansinspektionen ska återkalla företagets tillstånd om överträdelsen är allvarlig. Om det är tillräckligt kan en varning meddelas. De sanktionsbefogenheter som Finansinspektionen har enligt den lagstiftning som redogjorts för, har bedömts uppfylla de krav i fråga om ingripanden som ställs i EG-förordningen om gränsöverskridande betalningar (prop. 2009/10:220 s. 303). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning såvitt avser de krav på sanktioner som ställs i Sepa-förordningen. Gällande lagstiftning bedöms därmed uppfylla Sepa-förordningens krav på sanktioner. På motsvarande sätt som det uttryckligen anges i 8 kap. 8 och 23 §§ betaltjänstlagen, att Finansinspektionen ska ingripa om skyldigheterna enligt förordningen om gränsöverskridande betalningar åsidosätts, bör det anges att bestämmelserna omfattar Sepa-förordningen. I övrigt görs bedömningen att någon ytterligare åtgärd inte behöver vidtas i svensk rätt när det gäller bestämmelserna om sanktioner i Sepa-förordningen. 4.4.5 Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol Regeringens bedömning: Det förfarande för klagomål och tvistlösning utanför domstol som Sepa-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den. Allmänna reklamationsnämnden, som delar bedömningen, framhåller att nämndens bankavdelning inte prövar konsumenttvister där värdet av vad som yrkas understiger 2 000 kr. Nämnden menar att detta i praktiken kan motverka möjligheten till utomrättslig prövning av tvister mellan betaltjänstanvändare som är konsumenter och betaltjänstleverantörer. Nämnden konstaterar också att den pågående utredningen om hantering av konsumenttvister utanför domstol (dir. 2013:23) kommer att ha anledning att överväga om de värdegränser som gäller i dag är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 12 i Sepa-förordningen ska medlemsstaterna inrätta lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer som gäller rättigheter och skyldigheter och som uppkommit till följd av tillämpningen av förordningen. I detta syfte ska medlemsstaterna utse befintliga organ eller, då det är lämpligt, inrätta nya. Medlemsstaterna får föreskriva att artikel 12 endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller endast på dem som är konsumenter och mikroföretag (artikel 12.3). Frågan om förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol har behandlats i samband med tidigare lagstiftningsarbete. Enligt såväl artikel 83 i betaltjänstdirektivet som artikel 11 i förordningen om gränsöverskridande betalningar ska medlemsstaterna införa förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol. I det lagstiftningsärende som avsåg införlivande i svensk rätt av betaltjänstdirektivet och komplettering av förordningen om gränsöverskridande betalningar angavs sammanfattningsvis följande skäl till varför något särskilt förfarande för klagomål och tvistlösning utanför domstol inte ansågs behöva införas i svensk rätt (prop. 2009/10:220 s. 77-82). Enligt förordningen (2007:1041) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden (ARN) ska ARN (i) pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare, (ii) pröva tvister om skadestånd mellan fysiska personer och juridiska personer eller enskilda näringsidkare under vissa förutsättningar, (iii) yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstol, (iv) informera konsumenter och näringsidkare om myndighetens praxis, och (v) stödja den kommunala konsumentverksamhetens hantering av konsumenttvister. De tvistlösningsförfaranden som ska finnas tillgängliga tillhandahålls inom ramen för ARN:s nuvarande verksamhet. Det saknas därför anledning att särskilt reglera konsumenters möjligheter att få ett ärende om en betaltjänstleverantörs påstådda överträdelse av bestämmelser i lagen om betaltjänster prövat av nämnden. I denna del behövs därmed inga nya bestämmelser i lag för att genomföra direktivet. ARN hanterar tvister mellan konsumenter och näringsidkare. En betaltjänstanvändare som inte är konsument kan alltså inte vända sig till nämnden för att få till stånd en prövning av huruvida dennes betaltjänstleverantör har överträtt regler i lagen om betaltjänster. En sådan avgränsning av vilka som får hänskjuta tvister till behörig myndighet för prövning följer inte av direktivet. Däremot har medlemsstaterna möjlighet att särskilt föreskriva om en sådan inskränkning, dvs. att tvistlösningsförfarandena enbart ska stå öppna för de betaltjänstanvändare som är konsumenter. Den nu valda lösningen innebär alltså att denna möjlighet utnyttjas vid det svenska genomförandet av direktivets regler. Konsumentverket och Finansinspektionen tar inom ramen för sin löpande verksamhet emot klagomål och informerar när så är lämpligt klagande betaltjänstanvändare och konsumentorganisationer om möjligheten att hänskjuta ett ärende till prövning hos ARN. Som framgått innebär detta att Konsumentverket och Finansinspektionen hanterar klagomål i enlighet med klagomålshantering som ombesörjs inom ramen för myndigheternas löpande verksamhet. Det krävs därför inte några ytterligare åtgärder för att genomföra förordningen i svensk lagstiftning. På motsvarande sätt som i fråga om betaltjänstdirektivet är ARN ansvarigt organ för tvistlösning utanför domstol avseende sådana tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer som rör rättigheter och skyldigheter enligt förordningen. Tvistlösningsförfaranden som uppfyller kravet i förordningen tillhandahålls redan inom ramen för ARN:s verksamhet, såvitt avser tvister mellan konsumenter och deras betaltjänstleverantörer. De överväganden som gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet har relevans även för frågan om komplettering av Sepa-förordningen. De tvistlösningsförfaranden som tillhandahålls av ARN och den klagomålshantering som hanteras av Konsumentverket och Finansinspektionen bedöms på samma skäl uppfylla de krav som Sepa-förordningen ställer i dessa avseenden. ARN påpekar att nämnden inte prövar konsumenttvister på nämndens bankavdelning där värdet av vad som yrkas understiger 2 000 kr, vilket i praktiken kan motverka möjligheten till utomrättslig prövning av tvister mellan betaltjänstanvändare som är konsumenter och betaltjänstleverantörer. Regeringen noterar, liksom ARN, att frågan om hantering av konsumenttvister utanför domstol är föremål för utredning (dir. 2013:23). Utredaren ska bl.a. bedöma om befintliga organ för tvistlösning utanför domstol uppfyller kraven i EU-direktivet om alternativ tvistlösning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning [EG] nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG). Flera EU-rättsakter innehåller bestämmelser om tillgång till alternativa tvistlösningsorgan. Skyldigheten att tillhandahålla sådana organ och de krav som ska ställas på dessa preciseras i direktivet. Enligt direktivet får medlemsstaterna tillåta alternativa tvistlösningsorgan att avstå från att hantera en tvist, om klagomålets värde understiger eller överstiger ett på förhand fastställt tröskelbelopp. Beloppen får emellertid inte fastställas på en sådan nivå att de väsentligen försämrar konsumenternas tillgång till de alternativa tvistlösningsorganens behandling av klagomål (artikel 5.4.d och 5.5). Mot denna bakgrund bedömer regeringen att frågan om tröskelbeloppens effekter på möjligheten till utomrättslig prövning i praktiken, inte bör hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Till skillnad från vad som gäller enligt förordningen om gräns-överskridande betalningar och betaltjänstdirektivet får medlemsstaterna enligt Sepa-förordningen föreskriva att förfarandena för klagomål och tvistlösning endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller endast på dem som är konsumenter och mikroföretag (artikel 12.3). Enligt förordningen om gränsöverskridande betalningar får medlemsstaterna föreskriva att förfarandena endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller mikroföretag. Enligt betaltjänstdirektivet kan medlemsstaterna föreskriva att förfarandena får göras tillämpliga på konsumenter. Mikroföretag nämns inte i direktivet. Utifrån ett behov av rättslig konsekvens mellan förordningen om gränsöverskridande betalningar och direktivet gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet en tolkning som resulterade i att tillhandahållandet av tvistlösningsmekanismer också enligt förordningen skulle avse endast tvister mellan konsumenter och deras betaltjänstleverantörer. Enligt Sepa-förordningen är det alltså möjligt att välja om förfarandena för klagomål och tvistlösning ska vara tillämpliga på konsumenter eller på konsumenter och mikroföretag. Liksom i det tidigare lagstiftningsärendet görs emellertid bedömningen att det bör vara rättslig konsekvens mellan de aktuella rättsakterna. Förfarandena bör därför, liksom enligt betaltjänstdirektivet och förordningen om gränsöverskridande betalningar, vara tillämpliga endast på konsumenter. Eftersom befintliga förfaranden för klagomål och tvistlösning mellan konsumenter och näringsidkare således bedöms uppfylla kraven enligt Sepa-förordningen, krävs inte några särskilda åtgärder i svensk rätt för att komplettera förordningen i denna del. 4.4.6 Sepa-förordningens övergångsbestämmelser Regeringens bedömning: Övergångsbestämmelserna i Sepa-förordningen föranleder inte någon åtgärd i svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning: Den 1 februari 2014 är slutdatum för när betalningar och autogireringar ska utföras i enlighet med kraven i Sepa-förordningen (artikel 6.1 och 6.2). Det finns emellertid möjlighet för medlemsstaterna att under en övergångsperiod, fram till den 1 februari 2016, tillåta undantag från vissa av de tekniska kraven (artikel 16.1 och 16.3-16.6). Medlemsstaterna får t.ex. tillåta att betaltjänstleverantörerna under vissa förutsättningar låter konsumenterna fortsätta att använda s.k. BBAN-numret för nationella betalningstransaktioner. En medlemsstat som avser att utnyttja ett undantag ska underrätta kommissionen om detta (artikel 16.7). För betaltjänstleverantörer som är belägna i och betaltjänstanvändare som utnyttjar en betaltjänst i en medlemsstat som inte har euron som valuta följer det av övergångsbestämmelserna att de tekniska kraven, och även kraven på nåbarhet och interoperabilitet, ska vara uppfyllda senast den 31 oktober 2016 (artikel 16.2 och 16.8). För dessa medlemsstater blir det därför inte aktuellt att tillämpa något av undantagen. Sverige har inte euron som valuta. Någon åtgärd behöver inte vidtas enligt Sepa-förordningen för att övergångsbestämmelserna för medlemsstater som inte har euro som valuta ska bli tillämpliga. Sepa-förordningens övergångsbestämmelser föranleder därför inte någon åtgärd i svensk rätt. Det kan noteras att kommissionen den 9 januari 2014 lämnade ett förslag till förordning om ändring av Sepa-förordningen (COM[2013] 937 final). Förslaget innebär att det görs en ändring i artikel 16.1. Enligt förslaget får betaltjänstleverantörer, utan hinder av artikel 6.1 och 6.2, fram till den 1 augusti 2014 fortsätta att genomföra betalningar som inte görs i Sepa-formatet. Dessutom föreslås att medlemsstaterna tidigast den 2 augusti 2014 får tillämpa sanktioner vid överträdelse av artikel 6.1 och 6.2. Skälet till kommissionens förslag är att det har visat sig att övergången till Sepa sannolikt inte kommer att vara helt genomförd den 1 februari 2014. Övergångsbestämmelsen föreslås därför i syfte att undvika de störningar som kan uppstå på betaltjänstområdet om betaltjänstleverantörer vägrar att acceptera betalningar som inte görs i Sepa-formatet. 4.4.7 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringen ska träda i kraft den 1 juni 2014. Promemorians förslag innebär ett ikraftträdande den 1 maj 2014. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: Av ikraftträdandebestämmelsen (artikel 18) i Sepa-förordningen följer att förordningen träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Offentliggörandet skedde den 30 mars 2012. Förordningen trädde därmed i kraft den 31 mars 2012. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Av Sepa-förordningen följer att medlemsstaterna senast den 1 februari 2013 ska underrätta kommissionen om de behöriga myndigheter som har utsetts (artikel 10.2). Senast samma dag ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av förordningen och senast den 1 augusti 2013 underrätta kommissionen om dessa bestämmelser (artikel 11.1). Senast den 1 februari 2013 ska medlemsstaterna även underrätta kommissionen om de organ som har inrättats eller utsetts för att hantera klagomål och tvistlösning (artikel 12.2). Mot den redovisade bakgrunden bör den lagändring som föreslås träda i kraft så snart som det är möjligt, vilket bedöms vara den 1 juni 2014. 5 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar 5.1 Bakgrund och gällande rätt För befintliga understödsföreningar gäller lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL. Med en understödsförening avses en förening för inbördes bistånd som, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddelar annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring (1 §). Vidare ska en understödsförening vara sluten på så sätt att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande en viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig. Understödsföreningarna ska vara registrerade hos Finansinspektionen och stå under tillsyn av denna (3 §). Understödsföreningarna brukar indelas med utgångspunkt i vilken form av försäkring som meddelas. Det finns pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Pensionskassorna meddelar i huvudsak pensionsförsäkring och indelas i tjänstepensionskassor och andra pensionskassor. Dagens understödsföreningar meddelar framför allt pensionsförsäkring, men även annan livförsäkring såsom begravningsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. Det finns för närvarande 75 föreningar registrerade hos Finansinspektionen, varav 36 står under begränsad tillsyn. I samband med införandet av FRL upphävdes UFL. Enligt 7 § lagen om införande av FRL får befintliga föreningar fortsätta att driva verksamheten enligt UFL till utgången av 2014 eller, om en ansökan om tillstånd enligt FRL då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan inte har getts in före utgången av 2014 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. I remissbehandlingen inför införandet av FRL gjordes invändningen att svenska tjänstepensionskassor ålades strängare kapitalkrav än tjänstepensionsinstituten i övriga EES-länder. I förarbetena till FRL betonades att tjänstepensionsmarknaden i stort sett var en nationell begivenhet och att inordningen av tjänstepensionskassorna i FRL medförde fördelar som uppvägde nackdelarna i fråga om konkurrensneutralitet på europeisk nivå. Det framhölls dock att förnyade överväganden kommer att göras inom ramen för genomförandet av Solvens II-direktivet (prop. 2009/10:246 s. 216 f.). Solvens II-utredningen överlämnade i oktober 2011 betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68). Utredningen föreslår bl.a. att övergångsperioden för understödföreningar ska förlängas från utgången av 2014 till utgången av 2015 i avvaktan på en ny lag om tjänstepensionsrörelse. Även Finansdepartementet har i promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet föreslagit en förlängning av övergångsperioden för understödsföreningar. I promemorian föreslås en förlängning till utgången av 2017 i avvaktan på en revidering av tjänstepensionsdirektivet. Vid remissbehandlingen av promemorian uttryckte flera remissinstanser oro över att det inte går att bilda några nya tjänstepensionsinstitut i Sverige sedan upphävandet av UFL. Regeringen har därefter tillsatt en särskild utredare med uppdrag att bl.a. ta fram förslag till en ny lagstiftning för tjänstepensionsinstitut. 5.2 Förlängd övergångsperiod Regeringens förslag: Övergångsperioden för understödsföreningarna förlängs från utgången av 2014 till utgången av 2017. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Finansinspektionen anser att en förlängning av övergångsperioden är angelägen, men att den enbart ska omfatta sådana föreningar som driver tjänstepensionsverksamhet. Det finns inte något behov av att förlänga övergångsperioden för övriga föreningar, eftersom dessa endast kommer ha möjlighet att fortsätta sin verksamhet som försäkringsförening enligt FRL. Vidare anser inspektionen att det ålderdomliga regelverket för föreningarna medför tillämpningssvårigheter. UFL var redan innan upphävandet i stort behov av revidering eftersom den hänvisar till bl.a. 1982 års försäkringsrörelselag. Regleringen har blivit alltmer obsolet sedan upphävandet. Även Sveriges advokatsamfund anser att en förlängning av övergångsperioden är både önskvärd och nödvändig, men framhåller att den nuvarande regleringen är ålderdomlig och att detta medför en osäkerhet för föreningarna. Vidare menar samfundet att en längre övergångsperiod kan medföra en viss snedvridning mellan föreningar som ombildas till försäkringsföreningar enligt FRL och föreningar som väljer att driva sin verksamhet enligt UFL. Svensk Försäkring anser att föreningarna, i vart fall till en början, bör omfattas av äldre regler. I en föränderlig värld kan det emellertid uppkomma problem för föreningarna att tillämpa en upphävd lag. Detta bör lösas genom att föreningarna efter en övergångsperiod får tillämpa en ny lagstiftning för tjänstepensionsinstitut eller att UFL återinförs under övergångsperioden. Vid bestämmandet av övergångsperiodens längd bör hänsyn tas till att tjänstepensionsdirektivet kan komma att försenas. Tjänstepensionsförbundet anser att UFL bör återinföras i avvaktan på det nya tjänstepensionsdirektivet. Försäkringsjuridiska Föreningen anser att understödsföreningarna ska inordnas i FRL, eftersom det kan ifrågasättas om den nuvarande övergångsregeln är förenlig med Solvens II-direktivet. Skälen för regeringens förslag: För närvarande är det inte möjligt att bilda några nya svenska tjänstepensionsinstitut i annan form än som pensionsstiftelse. Enligt regeringens mening är detta otillfredsställande. Det är därför angeläget att det möjliggörs nybildning av svenska tjänstepensionsinstitut. Inrättandet av en ny nationell reglering för tjänstepensionsinstitut fordrar emellertid noggranna överväganden. Regeringen har därför tillsatt en särskild utredare som ska analysera och överväga vilka krav som ska ställas på svenska institut för att de ska omfattas av tjänstepensionsdirektivet. Utredaren ska även lämna förslag till övergångs- och ombildningsregler för befintliga institut som är tjänstepensionsinstitut. Uppdraget ska redovisas senast den 30 maj 2014 (dir 2013:32 och 117). Därefter ska betänkandet remissbehandlas och beredas i sedvanlig ordning. Först efter en sådan beredning kan regeringen ta ställning till hur tjänstepensionsinstituten ska regleras i svensk rätt. Vidare står tjänstepensionsdirektivet inför en översyn. Med stor sannolikhet kommer ett förslag till ett omarbetat tjänstepensionsdirektiv att presenteras under våren 2014. I avvaktan på en ny lagstiftning för tjänstepensionsinstitut bör övergångsperioden för understödsföreningar förlängas till utgången av 2017. En sådan förlängning möjliggör för befintliga tjänstepensionskassor att fortsätta att driva verksamheten enligt UFL i avvaktan på den nya lagstiftningen. De eventuella nackdelar som en fortsatt tillämpning av UFL kan medföra får anses acceptabla med hänsyn till förlängningens längd. Det kan noteras att förslaget ger alla understödsföreningar, inte bara tjänstepensionskassor, möjlighet att tillämpa de upphävda bestämmelserna i UFL till utgången av 2017. De understödsföreningar som inte driver tjänstepensionsverksamhet är, som Finansinspektionen påpekat, inte direkt berörda av den kommande lagstiftningen om tjänstepensionsinstitut. Dessa understödsföreningar påverkas dock inte negativt av förslaget utan ges endast en möjlighet att fortsätta tillämpa de upphävda bestämmelserna ytterligare en tid. Regeringen konstaterar att det, som Advokatsamfundet har påpekat, finns en viss risk för snedvridning mellan sådana understödsföreningar som väljer att ombilda sig omgående och sådana föreningar som avvaktar en ombildning intill övergångsperiodens utgång. Det kan dock noteras att ännu har ingen understödsförening ombildats sedan möjligheten infördes i april 2011. Det får anses troligt att flertalet av föreningarna kommer att utnyttja även den förlängda övergångsperioden. Regeringen anser att nackdelarna som en eventuell snedvridning kan orsaka får anses acceptabla med hänsyn till förlängningens längd. Försäkringsjuridiska Föreningen ifrågasätter om övergångsregleringen är förenlig med Solvens II-direktivet. Det kan finnas anledning att återkomma till denna fråga i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet och införandet av den nya lagstiftningen för tjänstepensionsinstitut. Regeringen anser dock inte att invändningen utgör ett hinder mot en förlängd övergångsperiod. 6 Förslagens konsekvenser 6.1 Sepa-förordningen De förslag som lämnas i denna proposition bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin. Förslagen bedöms inte heller ha några omedelbara effekter på enskilda betaltjänstleverantörer eller betaltjänstanvändare. Förslagen innebär att Finansinspektionens tillsyn kommer att utvidgas till att omfatta också efterlevnaden av bestämmelserna i Sepa-förordningen. Slutdatum för när betalningar och autogireringar ska utföras i enlighet med de tekniska kraven i förordningen är för Sveriges del den 31 oktober 2016. Antalet eurobetalningar i länderna utanför euroområdet har uppskattats till endast två procent av alla eurobetalningar (KOM[2010] 775 slutlig s. 7). Sammantaget innebär detta att även om tillsynen över efterlevnaden av förordningen kommer att innebära en viss ökning av inspektionens arbetsbelastning, bedöms denna inte öka i sådan omfattning att myndigheten inte kan hantera denna arbetsuppgift inom ramen för befintliga anslag. Av Sepa-förordningen följer att Finansinspektionen ska samarbeta med andra behöriga myndigheter inom EES. De ökade kostnader som detta kan innebära för Finansinspektionen ska rymmas inom befintliga budgetramar. Sepa-förordningens krav på tvistlösningsförfarande och klagomåls-hantering har här bedömts kunna hanteras av ARN respektive Finans-inspektionen och Konsumentverket inom ramen för deras befintliga verksamheter. De kostnader som detta kan medföra för dessa myndigheter ska hanteras inom befintliga ramar. 6.2 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar Förslaget om förlängd övergångsperiod för understödsföreningar innebär att tjänstepensionskassorna, liksom övriga befintliga understödsföreningar får tillämpa UFL till utgången av 2017. Förslaget möjliggör för tjänstepensionskassorna att tillämpa regler som baseras på tjänstepensionsdirektivet i avvaktan på den nya lagstiftningen för tjänstepensionsinstitut. Även övriga understödsföreningar får möjlighet att tillämpa UFL under ytterligare en tid. Förslaget bedöms inte ge upphov till några konsekvenser i form av merkostnader för Finansinspektionen eller i övrigt orsaka några kostnader för det allmänna. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster 8 kap. 1 § Övervägandena finns i avsnitt 4.4.2. Paragrafen behandlar omfattningen av Finansinspektionens tillsyn. I paragrafens första stycke anges att Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i betaltjänstlagen och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen följs. Paragrafen ändras så att Finansinspektionens tillsyn även omfattar att Sepa-förordningen följs. I paragrafens andra stycke har språkliga ändringar gjorts. 8 § Övervägandena finns i avsnitt 4.4.4. Paragrafen handlar om ingripanden mot betalningsinstitut. Paragrafens första stycke ändras så att det där anges att Finans-inspektionen ska ingripa även när ett betalningsinstitut åsidosätter sina skyldigheter enligt Sepa-förordningen. 23 § Övervägandena finns i avsnitt 4.4.4. Paragrafen handlar om ingripanden mot registrerade betaltjänst-leverantörer eller den som ansvarar för ett betalningssystem. Paragrafens första stycke ändras så att det anges att Finansinspektionen ska ingripa även när en registrerad betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem åsidosätter sina skyldigheter enligt Sepa-förordningen. En rubrik har införts närmast före lagrummet. Syftet med rubriken är att förtydliga att paragrafen avser ingripanden mot registrerade betaltjänstleverantörer eller den som ansvarar för ett betalningssystem, och inte utländska företag, som regleras i 21 och 22 §§. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) 7 § Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser för understödsföreningar. Ändringen i första stycket innebär att understödsföreningarna ges möjlighet att fortsätta driva sin verksamhet enligt den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar till utgången av 2017. Detta innebär att föreningarna får ytterligare en tid på sig att ta ställning till om de ska ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen och i övrigt inrätta sig efter denna. Ändringen i andra stycket är en följdändring som föranleds av att övergångsperioden i första stycket förlängs till utgången av 2017. Det innebär att om en ansökan om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen inte har getts in inom den förlängda övergångsperioden eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 Lagförslag i promemorian Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 8 kap. 1, 8 och 23 §§ ska ha följande lydelse, dels att det närmast före 8 kap. 23 § ska införas en rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 följs. Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs, liksom bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009. För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§. 8 § Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl. 23 § Om en registrerad betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 eller andra författningar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den registrerade betaltjänst-leverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänst-leverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har åsido-satt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 eller andra författningar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den registrerade betaltjänst-leverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Förvaltningsrätten i Stockholm, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Konkurrensverket, Regelrådet, Bankgirot, Euroclear Sweden AB, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Företagarna, Konsumenternas bank- och finansbyrå, Plusgirot, Sparbankernas riksförbund, Svensk Försäkring, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 8 kap. 1, 8 och 23 §§ ska ha följande lydelse, dels att det närmast före 8 kap. 23 § ska införas en rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 följs. Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs, liksom bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upp-hävande av förordning (EG) nr 2560/2001 och i Europa-parlamentets och rådets för-ordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009. För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§. 8 § Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl. 23 § Om en registrerad betal-tjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europa-parlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 eller andra författningar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den registrerade betaltjänstleverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänst-leverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har åsido-satt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 eller andra författningar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den registrerade betaltjänstleverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-12-18 Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Severin Blomstrand samt justitierådet Kristina Ståhl. Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro Enligt en lagrådsremiss den 12 december 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Hanna Wetter. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Lagförslag i promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2014 eller, om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan om tillstånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av år 2014 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2017 eller, om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan om tillstånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av år 2017 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar. Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregistret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation. Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt fjärde stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Svea hovrätt, Lunds tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stockholm, Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Revisorsnämnden, Pensionsmyndigheten, Arbetsgivarverket, Statens tjänstepensionsverk (SPV), Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Bokföringsnämnden, Konkurrensverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Tillväxtanalys, Regelrådet, Livförsäkringsutredningen, Försäkringsjuridiska Föreningen (FjF), Konsumenternas försäkringsbyrå, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska föreningen för partsförvaltade institut för risk- och pensionsplaner (SIRP), Svenska Försäkringsförmedlares Förening, Svensk Försäkring, Sveriges Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Sweden Pension Fund Association (SPFA), Tjänstepensionsförbundet, Utländska Försäkringsbolags Förening (UFF), Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Institutet för Näringslivsforskning, Näringslivets Regelnämnd (NNR) Sveriges advokatsamfund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Far, Sveriges kommuner och landsting, Finansförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), PTK, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), AFA försäkring, Försäkringstagarföreningen ProSkandia, Folksam och Alecta. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 2014 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Arnholm, Svantesson Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar proposition Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster 32012R0260 Prop. 2013/14:84 Prop. 2013/14:84 2 3 1 Prop. 2013/14:84 Prop. 2013/14:84 Bilaga 1 Prop. 2013/14:84 Bilaga 1 Prop. 2013/14:84 Bilaga 2 Prop. 2013/14:84 Bilaga 2 Prop. 2013/14:84 Bilaga 3 Prop. 2013/14: Bilaga 3 Prop. 2013/14:84 Bilaga 4 Prop. 2013/14:84 Bilaga 4 Prop. 2013/14:84 Bilaga 5 Prop. 2013/14:84 Bilaga 5 Prop. 2013/14:84 Bilaga 6 Prop. 2013/14:84 Bilaga 6 Prop. 2013/14:84 Bilaga 7 Prop. 2013/14:84 Bilaga 7 Prop. 2013/14:84 Prop. 2013/14:84 Prop. 2013/14:84 Prop. 2013/14:84