Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2012/13:130 Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2012 Skr. 2012/13:130 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 16 maj 2013 Maria Larsson Peter Norman (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av de allmänna pensionsfondernas (AP-fondernas) verksamhet t.o.m. 2012. I redovisningen ingår bl.a. en sammanställning av AP-fondernas årsredovisningar 2012 och en utvärdering av AP-fondernas verksamhet i ett längre perspektiv. Sammanställningen av AP-fondernas årsredovisningar visar att resultatet för buffertfonderna sammantagna, dvs. Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna, uppgick till 100,5 miljarder kronor 2012. Förutom resultatet påverkades buffertkapitalet av ett nettoutflöde på motsvarande 15,2 miljarder kronor, till följd av att pensionsutbetalningarna för fjärde året i rad översteg pensionsutgifterna. Buffertkapitalet ökade under året med 85,3 miljarder kronor till 958 miljarder kronor. Buffertfondernas redovisade avkastning efter kostnader, jämfört med inkomstindex, och utgående fondkapital (procent per år resp. mdkr) 2012 2011 2010 2009 2008 2001-2012 Avkastning 11,6 -1,9 10,2 19,3 -21,6 4,0 Inkomstindex 4,9 1,9 0,3 6,2 4,5 3,2 Fondkapital 958 873 895 827 708 Not. Inkomstindex visar genomsnittsinkomstens utveckling och ligger till grund för uppräkningen av skulderna i inkomstpensionssystemet. Buffertfondernas samlade resultat uttryckt som avkastning uppgick till 11,6 procent under 2012. Buffertfondernas genomsnittliga avkastning 2001-2012 uppgick till 4,0 procent per år, vilket överträffar inkomstindex under perioden. Regeringens utvärdering av AP-fondernas förvaltning omfattar styrelsernas strategiska beslut i ett långsiktigt perspektiv och fondernas operativa förvaltning under den senaste femårsperioden (2008-2012). Buffertkapitalets avkastning överstiger ökningen i inkomstindex sedan starten 2001, vilket innebär att buffertkapitalet har bidragit positivt till inkomstpensionssystemets finansiering under denna period. Första-Fjärde AP-fondernas långsiktiga avkastning överstiger fondernas interna mål över tioårsperioden 2003-2012, men inte över den längre perioden sedan 2001. Den långsiktiga avkastningen har förbättrats under 2012, vilket är positivt. Regeringen anser att det finns utrymme för fonderna att förbättra den interna uppföljningen genom att utvärdera fondens resultat mot en lämplig referensportfölj. I likhet med föregående år konstaterar regeringen att jämförbarheten mellan fondernas redovisning av avkastning och risk kan förbättras. Första-Fjärde AP-fondernas operativa resultat den senaste femårsperioden uppnår eller ligger nära realistiska mål i tre fall av fyra. Regeringen anser att behovet av offentlig redovisning av resultaten av fondernas verksamhet kvarstår. Sjätte AP-fondens långsiktiga avkastning har stärkts under 2012 men avkastningen både under perioden sedan start och under den senaste tioårsperioden 2003-2012 är lägre än fondens tidigare mål och lägre än det nya mål som gäller fr.o.m. 2012. Under 2012 har regeringen låtit genomföra en fördjupad granskning av Sjätte AP-fondens nedskrivningar av innehav i expansionsbolag under 2011. Granskningen visar att fondens nedskrivningar var motiverade och i stort sett korrekta i sin omfattning. Den långsiktiga avkastningen för förvalsalternativet som Sjunde AP-fonden förvaltar (AP7 Såfa, tidigare Premiesparfonden) överträffar den genomsnittliga avkastningen för privata fonder i premiepensionssystemet över alla undersökta horisonter, vilket är positivt. I utvärderingen ingår också en granskning av Första-Fjärde AP-fondernas riktlinjer för etik och miljö, AP-fondernas tillämpning av regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna och AP-fondernas kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor. AP-fonderna har under 2012 vidareutvecklat metod och processer för att integrera etik- och miljöaspekter i den löpande analysen och förvaltningen. AP-fonderna redovisar underlag respektive en bedömning av hur ersättningarna till fondens anställda förhåller sig till regeringens riktlinjer. Regeringen skulle välkomna en utförligare redovisning av underlaget. Regeringen anser att AP-fondernas interna riktlinjer för ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor ska vara rimliga och präglade av måttfullhet, tydlighet och transparens. AP-fonderna har under 2012 genomfört en översyn av riktlinjerna på området. Regeringen anser att det är angeläget att AP-fondernas styrelser fortsätter arbetet med tillämpningen av fondernas riktlinjer och de kostnader som blir resultatet. Innehållsförteckning 1 Inledning 4 2 Utvecklingen på de finansiella marknaderna 2001-2012 5 3 Buffertfondernas kostnader 8 4 AP-fondernas redovisade resultat 10 4.1 Första-Fjärde AP-fonderna 10 4.1.1 Första AP-fondens resultat 11 4.1.2 Andra AP-fondens resultat 15 4.1.3 Tredje AP-fondens resultat 17 4.1.4 Fjärde AP-fondens resultat 20 4.2 Sjätte AP-fonden 23 4.3 Sjunde AP-fonden 28 5 Utvärdering av AP-fondernas verksamhet 31 5.1 Buffertfonderna i inkomstpensionssystemet 31 5.2 Utvärdering av Första-Fjärde AP-fondernas förvaltning 38 5.2.1 Strategiska beslut 38 5.2.2 Operativ förvaltning 48 5.3 Utvärdering av Sjätte AP-fondens förvaltning 51 5.4 Utvärdering av Sjunde AP-fondens förvaltning 60 5.4.1 Strategiska beslut 60 5.4.2 Operativ förvaltning 63 5.5 Övriga förvaltningsfrågor 64 Bilaga 1 Policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna Bilaga 2 Utdrag ur årsredovisning för Första AP-fonden Bilaga 3 Utdrag ur årsredovisning för Andra AP-fonden Bilaga 4 Utdrag ur årsredovisning för Tredje AP-fonden Bilaga 5 Utdrag ur årsredovisning för Fjärde AP-fonden Bilaga 6 Utdrag ur årsredovisning för Sjätte AP-fonden Bilaga 7 Utdrag ur årsredovisning för Sjunde AP-fonden Bilaga 8 Underlag från McKinsey & Company Bilaga 9 Underlag från Ernst & Young Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 2013 1 Inledning De allmänna pensionsfonderna (AP-fonderna) är statliga myndigheter som ingår i ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Ålderspensionssystemet består i sin tur av ett fördelningssystem och av ett premiereservsystem. Pensioner som utbetalas inom fördelningssystemet (inkomstpensionssystemet) finansieras i princip av pensionsavgifter som betalas in löpande. Premiereservsystemet (premiepensionssystemet) är fullt fonderat, vilket innebär att utgående pensioner i sin helhet finansieras av fonderade medel. Första-Fjärde samt Sjätte AP-fonderna förvaltar fördelningssystemets buffertkapital och kan därför sägas vara buffertfonder. Buffertkapitalet ingår i inkomstpensionssystemets tillgångar tillsammans med avgiftstillgången, som i sin tur representerar värdet av framtida pensionsavgifter. Buffertfonderna utjämnar svängningar i flödet av pensionsavgifter och pensionsbetalningar och förväntas därutöver bidra till inkomstpensionssystemets långsiktiga finansiering. Under 2012 översteg för fjärde året i rad pensionsbetalningarna beloppsmässigt inbetalda pensionsavgifter, vilket resulterade i ett nettoutflöde från Första-Fjärde AP-fonderna till pensionssystemet. Sjunde AP-fonden förvaltar, vid sidan av ett stort antal privata fondförvaltare, premiepensionssystemets fonderade kapital. Mot bakgrund av dels att buffertfondernas regelverk har varit i bruk under en tioårsperiod eller längre (Sjätte AP-fonden bildades 1996), dels ändrade förutsättningar för kapitalförvaltning tillsatte regeringen under 2011 i samråd med Pensionsgruppen (med företrädare för de fem partier bakom pensionsöverenskommelsen från 1994) en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av Första-Fjärde och Sjätte AP-fondernas regelverk (dir. 2011:84). Utredningen, som antog namnet Buffertkapitalstutredningen, överlämnade i augusti 2012 betänkandet AP-fonderna i pensionssystemet - effektivare förvaltning av pensionsreserven (SOU 2012:53) till regeringen. Utredningen föreslår att en ny myndighet inrättas, Pensionsreservsstyrelsen, med uppdraget att förvalta och administrera pensionsreserven. Pensionsreservsstyrelsen kan därmed ses som ägare av buffertkapitalet (pensionsreserven) med ansvaret att fastställa mål för förvaltningen, som i sin tur fördelas på tre inom myndigheten självständiga fondstyrelser. Utredningen vill bl.a. uppnå en tydligare koppling mellan buffertkapitalet (pensionsreserven) och pensionssystemets behov, skapa en huvudman för pensionsreserven samt åstadkomma självständig och professionell kapitalförvaltning med utnyttjande av samordningsmöjligheter genom en gemensam administration. Nuvarande placeringsregler i lag föreslås ersättas av den s.k. aktsamhetsprincipen som gäller för försäkringsbolag. Betänkandet remitterades under hösten 2012 (Fi2012/3047). Förslaget bereds i samråd med Pensionsgruppen. Den i skrivelsen aktuella perioden t.o.m. 2012 omfattar delperioder med varierande förutsättningar. Sammantaget för hela perioden 2001-2012 är den långsiktiga avkastningen på utländska aktier fortfarande historiskt sett svag. Däremot har avkastningen på aktier varit mycket stark under den senaste tioårsperioden (2003-2012), i synnerhet svenska aktier. Under 2012 var avkastningen på aktier hög, vilket har förbättrat AP-fondernas långsiktiga resultat jämfört med närmast föregående år. Eftersom AP-fonderna har bedrivit verksamhet enligt nuvarande regelverk under tio år eller mer, kan utvärderingen ges en mer ändamålsenlig inriktning. Styrelsernas strategiska beslut utvärderas i ett långsiktigt perspektiv bl.a. med utgångspunkt i fondernas mål och inkomstindex som är bestämmande för den årliga uppräkningen av inkomstpensionssystemets skulder. Sjätte AP-fondens långsiktiga avkastning belyses med stöd av en analys av fondens olika delportföljer. Resultatet av AP-fondernas operativa förvaltning utvärderas över en femårshorisont. AP-fonderna ska årligen överlämna årsredovisning och revisionsberättelse till regeringen. Sjätte AP-fonden ska därtill lämna en egen utvärdering av fondens förvaltning. Regeringen ska ställa samman fondernas årsredovisningar och utvärdera förvaltningen av fondkapitalet. Fondernas årsredovisningar, regeringens sammanställning och regeringens utvärdering av förvaltningen ska överlämnas till riksdagen senast den 1 juni året efter räkenskapsåret. I skrivelsen sammanfattas utvecklingen på de finansiella marknaderna i avsnitt 2, buffertfondernas kostnader i avsnitt 3 och AP-fondernas resultat på grundval av fondernas årsredovisningar i avsnitt 4. Därefter följer regeringens utvärdering av fondernas verksamhet i avsnitt 5. Regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna återfinns i bilaga 1. Utdrag ur AP-fondernas årsredovisningar återfinns i bilagorna 2-7. Årsredovisningarna finns i sin helhet på respektive fonds webbplats. Som tidigare har extern expertis anlitats för att bistå vid utvärderingen. Konsulternas underlag återfinns i bilagorna 8 och 9. AP-fondernas roll i pensionssystemet finns beskrivet i tidigare redovisning av AP-fondernas verksamhet (se avsnitt 2 i skr. 2010/11:130). För en beskrivning av AP-fondernas utveckling som en del av pensionssystemet hänvisas till Orange rapport 2012 från Pensionsmyndigheten. Redovisningen av buffertfondernas kostnader i avsnitt 3 är hämtad från Orange rapport. 2 Utvecklingen på de finansiella marknaderna 2001-2012 Perioden 2001-2012 inleddes med en lång och djup ekonomisk nedgång efter it-bubblan. Priserna på aktiemarknaden steg sedan från 2003 till juli 2007 när Stockholmsbörsen nådde den högsta noteringen under perioden. Därefter inträffade finans- och bolånekrisen 2008, vilket resulterade i en ny och ännu större nedgång på aktiemarknaden. Aktiemarknaderna vände sedan uppåt under våren 2009 och uppgången höll i sig i två år, till sommaren 2011. År 2011 blev dock ett svagt börsår, bl.a. till följd av den europeiska statsskuldskrisen och osäkerhet om vilka konsekvenser den skulle få för den globala tillväxten. Under 2012 utvecklades aktiemarknaden återigen relativt starkt efter att Europiska centralbanken (ECB) gjort utfästelser om att göra allt som stod i centralbankens makt för att hålla ihop eurozonen. En kombination av minskad riskaversion, på grund av åtgärder för att hantera statsskuldskrisen, och generellt sett låga värderingar på börserna ledde till relativt kraftiga uppgångar under 2012. Figur 2.1 Utvecklingen på aktiemarknaderna 2001-2012 (2000-12-31=100) Not. Avser totalavkastning. Källa: Bloomberg. Tabell 2.1 Totalavkastning i olika tillgångsslag under 2012, tioårsperioden 2003-2012 och 1 juli 2001-2012 (procent per år) 2012 2003-2012 2001-2012 Svenska aktier (SBX) 16,5 12,2 5,6 Utländska aktier (MSCI World i USD) 16,6 8,0 4,3 Utländska aktier (MSCI World i SEK) 10,2 5,1 -0,1 Obligationsindex (OMRX) 1,6 5,2 5,6 Reala obligationer (RXRE) 0,8 5,8 6,5 Riskfri ränta 1,2 2,1 2,3 Not. Riskfri ränta är ett vägt genomsnitt av statsskuldsväxlar med 3 och 6 månaders löptid. Källa: Bloomberg, Ecowin, Riksbanken. Utländska aktier har under perioden från den 1 juli 2001 t.o.m. 2012 haft en avkastning på i genomsnitt 4,3 procent per år (mätt i USD). På grund av den amerikanska dollarns försvagning har dock avkastningen på utländska aktier mätt i svenska kronor varit -0,1 procent per år under perioden. Avkastningen på den globala aktiemarknaden under perioden har därmed varit svag i ett historiskt perspektiv. Under perioden från den 1 juli 2001 till och med utgången av 2012 steg svenska aktier (Stockholm benchmarkindex) med i genomsnitt 5,6 procent per år, vilket kan jämföras med avkastningen på nominella och reala obligationer som uppgick till 5,6 procent per år respektive 6,5 procent per år. Under den senaste tioårsperioden (2003-2012) har den svenska börsen utvecklats exceptionellt starkt, med en avkastning på 12,2 procent per år. Även utländska aktier har utvecklats starkt (8,0 procent per år). Tidsperioden sammanfaller dock särskilt gynnsamt då perioden börjar nära bottennoteringarna efter it-bubblan i början av 2000-talet. På den svenska obligationsmarknaden har räntorna varit trendmässigt fallande (figur 2.2), vilket har påverkat avkastningen positivt. Både nominella och reala obligationer har därför haft en ovanligt hög genomsnittlig årsavkastning under perioden. Under 2012 hade dock både svenska och globala aktier betydligt högre avkastning än både nominella och reala obligationer. Stockholmsbörsens benchmarkindex steg med 16,5 procent under året och världsmarknadsindex steg med 16,6 procent. Samtidigt uppgick avkastningen för svenska nominella obligationer till 1,6 procent och avkastningen för svenska realränteobligationer till 0,8 procent. Figur 2.2 Tioårig obligationsränta i Sverige 2001-2012 (procent) Källa: Bloomberg. Aktiemarknaden och obligationsmarknaden 2012 Risken på aktiemarknaderna var hög under 2012. Både den globala aktiemarknaden (världsmarknadsindex) och den svenska aktiemarknaden inledde 2012 med stigande kurser. Uppgången mattades dock av i samband med tilltagande oro relaterad till bland annat problem i samband med finansiering av den grekiska statsskulden, vilket medförde att aktiemarknaderna utvecklades svagt från slutet av mars till och med slutet av maj. Under sommaren utvecklas aktiemarknaderna åter starkt för att därefter falla kraftigt i slutet av juli och början av augusti i samband med förnyad oro över att eurosamarbetet skulle brista, åtminstone för Greklands del. Nedgången blev dock kortvarig då ECB gjorde kraftfulla utfästelser under september om att centralbanken skulle göra allt som stod i dess makt för att hålla samman eurozonen. Även fjärde kvartalet präglades dock av relativt hög volatilitet (risk) då investerarna inledningsvis oroade sig över det amerikanska budgetstupet och det politiska dödläget i USA. Efter att beslutet om att höja det amerikanska budgettaket sköts fram till 2013, steg dock aktiemarknaderna kraftigt mot slutet av 2012. I likhet med 2011 präglades obligationsmarknaderna under 2012 av att investerarna betalade betydande premier för trygghet genom investeringar i värdepapper med låg risk. Tyska, amerikanska och svenska 10-årsräntor noterades därför till rekordlåga nivåer under mitten av 2012. Mot andra halvan av året började dock riskviljan hos investerare öka och de vågade åter göra vissa placeringar i obligationer utgivna av GIPS-länder (dvs. Grekland, Italien, Portugal och Spanien). Samtidigt som aktiemarknaderna steg mot slutet av året föll räntorna i GIPS-länderna, medan de steg i bl.a. Tyskland, USA och Sverige. 3 Buffertfondernas kostnader De interna administrationskostnaderna för buffertkapitalets förvaltning uppgick till sammanlagt 845 miljoner kronor 2012. I jämförelse med föregående år har under 2012 de interna kostnaderna ökat i Första, Andra och Tredje AP-fonderna, minskat i Sjätte AP-fonden och varit oförändrade i Fjärde AP-fonden. Tabell 3.1 Buffertfondernas administrationskostnader enligt pensionssystemets årsredovisning (mnkr) 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 Första AP-fonden 177 155 163 191 180 164 153 Andra AP-fonden 169 159 160 150 159 133 129 Tredje AP-fonden 183 155 154 147 137 137 125 Fjärde AP-fonden 179 179 176 174 157 139 133 Sjätte AP-fonden 137 143 167 146 144 397 331 Avvecklingsfonderna - - - - 1 1 9 Summa 845 791 820 808 778 971 880 Not. I administrationskostnader ingår interna kostnader. För Sjätte AP-fonden ingår även externa förvaltningskostnader, med undantag av förvaltningskostnader för onoterade innehav. Källa: Orange rapport 2012. Administrationskostnaderna reducerar utestående pensionsbehållningar, men inte pensioner som har börjat utbetalas. Genom en förändring av Sjätte AP-fondens redovisningsprinciper är kostnaderna för Sjätte AP-fondens förvaltning inte jämförbar före och efter 2008. De förändrade redovisningsprinciperna innebär att förvaltningskostnaderna för onoterade innehav inte längre redovisas som externa kostnader i Sjätte AP-fonden. Däremot ingår kvarvarande externa förvaltningskostnader i redovisningen. Genom en förändring i Första-Fjärde AP-fondernas redovisningsprinciper är kostnaderna för fondernas förvaltning inte jämförbara före och efter 2005. De förändrade redovisningsprinciperna innebär att endast interna kostnader (personal- och övriga administrationskostnader) redovisas som rörelsekostnader fr.o.m. 2005. Externa förvaltningskostnader och depåkostnader benämns provisionskostnader och redovisas som en negativ post bland rörelsens intäkter (externa kostnader i tabell 3.2). Sedan 2004 görs dessutom en uppdelning av dessa provisionskostnader i fasta avgifter respektive resultatberoende avgifter, varav endast de fasta avgifterna i sin tur redovisas som en provisionskostnad. Resultatberoende avgifter utbetalas under förutsättning att förvaltningen överträffat uppställda mål och nettoredovisas i resultatet (se vidare avsnitt 4.1-4.2). Under 2012 uppgick resultatberoende avgifter till 209 miljoner kronor i buffertfonderna. Inte heller courtage och andra mätbara transaktionskostnader redovisas som en kostnad i AP-fonderna. Under 2012 uppgick dessa till 192 miljoner kronor i buffertfonderna. AP-fonderna har under åren förändrat redovisningen av avgifter till riskkapitalföretag eller fonder som huvudsakligen placerar i onoterade aktier (riskkapitalfonder). Från och med 2008 redovisas avgifterna som en del av tillgångens anskaffningsvärde. Detta sker under förutsättning att avtalen med dessa fonder innehåller en klausul som föreskriver återbetalning av inbetalda förvaltningsavgifter ska föregå eventuell vinstdelning och att vinstdelningen kan bedömas vara sannolik i varje enskilt fall. Från och med 2008 redovisar även Sjätte AP-fonden förvaltningskostnader för onoterade innehav på detta sätt, men med den skillnaden att Sjätte AP-fonden värderar samtliga förvaltningsavgifter för onoterade innehav i fonderna till noll. Tabell 3.2 Buffertfondernas interna och externa förvaltningskostnader (mnkr) 2012 2011 Interna Externa Totalt Interna Externa Totalt Första AP-fonden 177 145 322 155 114 269 Andra AP-fonden 169 203 372 159 210 369 Tredje AP-fonden 183 119 302 155 89 244 Fjärde AP-fonden 179 39 218 179 24 203 Sjätte AP-fonden 116 21 137 120 23 143 Summa 824 527 1 351 768 460 1 228 Andel av fondkapital 0,12 % 0,11 % Not. Andel av fondkapital beräknas som totala kostnader dividerat med (aritmetiskt) medelvärde av ingående och utgående fondkapital. Källa: AP-fondernas årsredovisningar. Som framgår av tabell 3.2 har buffertfondens totala kostnader ökat till 1 351 miljoner kronor vid utgången av 2012, vilket motsvarar 0,12 procent av det samlade buffertkapitalet. Kostnaderna har ökat i samtliga fonder med undantag av Sjätte AP-fonden, där både de interna och externa kostnaderna har minskat. I jämförelse med föregående år har förvaltningskostnaden ökat som andel av förvaltat kapital. 4 AP-fondernas redovisade resultat I detta avsnitt görs en sammanställning av AP-fondernas årsredovisningar avseende redovisade resultat, måluppfyllelse, portföljstruktur och, i förekommande fall, förändringar av förvaltningsverksamheten. En slutsats av sammanställningen är att jämförbarheten mellan fonderna kan förbättras med AP-fondernas gemensamma redovisnings-principer som verktyg och att genomlysningen av AP-fondernas verksamhet kan utvecklas ytterligare. Detta gäller Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna men inte Sjunde AP-fonden, som i stället ska jämföras med fonderna i premiepensionssystemet. Ett flertal av AP-fonderna lyfter i sin redovisning fram avkastningen före kostnader. Regeringen menar att AP-fonderna i kommunikationen med allmänheten i första hand bör redovisa avkastningen efter kostnader, eftersom det är det resultatet som pensionssystemet får del av. Första-Fjärde AP-fonderna redovisar förvaltningsavgifter för onoterade innehav, där återbetalning sker före vinstdelning och bedöms vara sannolik, som en del av anskaffningskostnaden. Sådana förvaltningsavgifter, som vanligen avser riskkapitalfonder, ingår därmed inte i resultaträkningen. Sjätte AP-fonden tillämpar samma princip men med den skillnaden att samtliga aktiverade förvaltningsavgifter nedvärderats till noll vid utgången av 2012, vilket betyder att samtliga avgifter har belastat resultatet. Det är av stor betydelse för pensionssystemet att AP-fondernas verksamhet bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt. Detta inkluderar också möjligheterna till effektivitetsvinster genom administrativ samverkan mellan fonderna. Samarbetet ska dock vara utformat på ett sätt som inte inskränker möjligheten till konkurrens mellan fonderna. Första-Fjärde AP-fonderna har sedan tidigare etablerat ett samarbete inom områden där detta ansetts gynna pensionskapitalets utveckling. Exempel på samarbetsområden är fondernas arbete inom miljö och etik inom ramen för det gemensamma Etikrådet, skattefrågor, redovisnings- och värderingsfrågor, gemensamma juridiska frågor samt en gemensam röstningsplattform för utländska aktieinnehav. För att fördjupa det befintliga samarbetet bildade AP-fonderna 2010 ett särskilt forum för samverkan med syfte att genom ökad transparens och samordning minska kostnaderna inom ramen för befintliga organisationer. I detta ingår gemensamma arbetsgrupper för alla affärsstödjande funktioner. Områden för samarbete som har diskuterats initialt är bl.a. it-strategiska frågor, skattefrågor, redovisnings- och värderingsfrågor, systemstöd för onoterade tillgångar, system för dokumenthantering samt portföljsystem. Fonderna redovisar inga kostnadseffekter av denna samverkan för 2012. 4.1 Första-Fjärde AP-fonderna Första-Fjärde AP-fonderna har identiska uppdrag att förvalta diversifierade portföljer bestående av marknadsnoterade aktier och räntebärande instrument som är utgivna för allmän omsättning, inhemska såväl som utländska. Därtill har fonderna möjligheter att investera i onoterade fastighetsaktier samt i viss utsträckning i riskkapitalbolag och fonder som i sin tur investerar i onoterade aktier. Styrelsen för respektive AP-fond ska fastställa närmare mål och riktlinjer för verksamheten med utgångspunkt i fondernas övergripande uppdrag att vara till nytta för pensionssystemet. Första-Fjärde AP-fondernas utbetalningar av pensioner översteg 2012, för fjärde året i rad, inbetalningarna av pensionsavgifter, vilket medförde ett samlat nettoutflöde från fonderna på sammanlagt 15 152 miljoner kronor (4 960 miljoner kronor föregående år). Det ökade nettoutflödet under året förklaras främst av en betydande uppskrivning av pensionsskulden. 4.1.1 Första AP-fondens resultat Första AP-fondens resultat uppgick till 24 170 miljoner kronor 2012. Resultatet motsvarar en avkastning på 11,3 procent (-1,9 procent föregående år). Under året överfördes 3 788 miljoner kronor till pensionssystemet. Sammantaget ökade fondkapitalet med 20 382 miljoner kronor till 233 700 miljoner kronor (tabell 4.1). Tabell 4.1 Första AP-fondens fondkapital (mnkr) 2012 2011 Ingående fondkapital 213 318 218 781 Årets resultat 24 170 -4 223 Överföringar -3 788 -1 240 Utgående fondkapital 233 700 213 318 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Fondens mål är att överträffa en genomsnittlig nominell avkastning på 5,5 procent per år över en femårsperiod. Målet har fastställts med utgångspunkt i en bedömning av hur sannolikheten för balansering inom pensionssystemet kan minimeras för dagens och framtidens pensionärer. Under den senaste femårsperioden (2008-2012) har fonden haft en avkastning på 2,5 procent per år (1,2 procent närmast föregående femårsperiod) och därmed inte nått upp till sitt mål. Under den senaste tioårsperioden uppgår den nominella avkastningen till 7,0 procent per år, vilket överträffar fondens mål under denna period. Första AP-fonden strävar efter att skapa en mer robust portfölj där syftet är att minska variationen i avkastningen. Förväntan är att fondens resultat bör bli bättre än marknadens i dåliga tider och något sämre än marknadens i bättre tider. Fonden minskade därför andelen aktier under året och ökade andelen alternativa investeringar. En ny uppföljningsmodell tillämpades under 2012, enligt vilken avkastning och risk redovisas utifrån fondens investeringsprocess. Uppföljningsmodellen består av tre beslutsnivåer - strategisk tillgångsallokering, strategisk förvaltning och operativ förvaltning. Strategisk allokering inbegriper beslut om fördelning mellan tillgångsslagen aktier, räntebärande tillgångar och alternativa tillgångar samt valutaexponering och genomsnittlig räntebindningstid. Strategisk förvaltning avser beslut om fördelning inom tillgångsslagen, t.ex. aktieinvesteringar på olika marknader och risknivå i ränteportföljen, samt förvaltningsstrategi inom tillgångsslagen. Operativ förvaltning avser den faktiska förvaltningen i förhållande till de valda förvaltningsstrategierna. Nivåerna utvärderas i förhållande till fondens startportfölj per den 1 januari 2012. Den strategiska tillgångsallokeringen och den strategiska förvaltningen bidrog negativt under 2012 (-0,1 procent respektive -0,4 procent), medan operativ förvaltning bidrog positivt med 0,4 procent. I jämförelse med startportföljen, är avkastningen före kostnader på fondens portfölj något lägre, 11,4 procent jämfört med 11,5 procent. Utvärderingen av de olika beslutsnivåerna i förhållande till risk visar att den totala risken i portföljen överstigit risken i startportföljen, vilket förklaras av den operativa förvaltningen. Tabell 4.2 Första AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) 2012 2011 Bidrag till total-avkastning 2012 Aktier Sverige 17,2 -15,2 2,0 Aktier utvecklade länder 17,0 -4,7 4,0 Aktier utvecklingsländer 13,5 -16,7 1,4 Aktier totalt 16,3 -9,8 7,4 Räntebärande tillgångar 8,8 7,1 3,3 Alternativa investeringar - 10,0 - Fastigheter 12,0 - 0,8 Hedgefonder 6,1 - 0,1 Nya investeringar 20,7 - 0,1 Riskkapitalfonder 9,3 - 0,3 Allokering, kassa, valuta -1,2 - -0,6 Total avkastning efter kostnader 11,3 -1,9 11,3 Not. Avkastning för delportföljer avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Utländska aktier och räntebärande tillgångar avser valutasäkrad avkastning. Första AP-fonden ändrade under 2012 redovisningen av alternativa investeringar. Tidigare redovisades avkastningen för alternativa investeringar sammantaget, fr.o.m. 2012 redovisas i stället följande fyra tillgångsslag: fastigheter, hedgefonder, nya investeringar och riskkapitalfonder. Jämförelser mellan åren saknas därför. I tabell 4.2 redovisas avkastning för olika tillgångsslag (före kostnader) och deras respektive bidrag till fondens totala avkastning. Samtliga tillgångar genererade positiv avkastning under året. Den högsta avkastningen uppnåddes inom tillgångsslaget nya investeringar. Bland de noterade tillgångarna uppvisade svenska aktier högst avkastning, medan utländska aktier bidrog med mest till fondens totala avkastning. Räntebärande tillgångar gav en positiv avkastning 2012 och en högre avkastning i jämförelse med föregående år. Till fondens totala avkastning, före kostnader, bidrog aktier med 7,4 procentenheter och räntebärande tillgångar med 3,3 procentenheter. Bland de alternativa tillgångarna bidrog kategorin fastigheter med mest (0,8 procentenheter). Av fondens medel förvaltades 141,9 miljarder kronor internt, vilket utgör 60,7 procent av det totala fondkapitalet (58,6 procent föregående år). Den interna förvaltningen hanterade svenska och utländska marknadsnoterade tillgångar. Andelen externt förvaltade medel motsvarar 39 procent av det totala fondkapitalet (41 procent föregående år). Tabell 4.3 Första AP-fondens portfölj (mdkr resp. procent) 2012-12-31 2011-12-31 mdkr % mdkr % Aktier Sverige 26,6 11,4 26,4 12,4 Aktier utvecklade länder 58,5 25,0 55,5 26,0 Aktier utvecklingsländer 23,7 10,2 22,6 10,6 Summa aktier 108,8 46,6 104,5 49,0 Räntebärande 85,1 36,4 87,3 40,9 Kassa/valuta 2,7 1,1 11,7 0,8 Fastigheter 18,0 7,7 112,0 5,6 Hedgefonder 10,0 4,3 0,5 0,2 Nya investeringar 1,7 0,7 1,2 0,6 Riskkapitalfonder 7,4 3,2 6,0 2,8 Summa alternativa investeringar 37,1 15,9 19,7 9,3 Summa fondkapital 233,7 100 213,3 100 Not. Första AP-fonden har internt gått ifrån benämningen "alternativa investeringar" och skriver istället om de fyra tillgångsslagen separat: fastigheter, hedgefonder, nya investeringar och riskkapitalfonder. Första AP-fonden minskade exponeringen mot aktier till 46,6 procent av fondkapitalet vid utgången av 2012 (49,0 procent av fondkapitalet vid utgången av föregående år). Fonden har också minskat antalet bolag i portföljen samt gjort portföljen mindre indexberoende. Under 2012 har fonden ökat den interna förvaltningen och avvecklat två externa förvaltningsuppdrag. Exponeringen mot räntebärande tillgångar minskade under 2012, till 36,4 procent av fondkapitalet eller 85,1 miljarder kronor (motsvarande uppgifter för föregående år var 40,9 procent av kapitalet respektive 87,3 miljarder kronor). Fonden har under året investerat i den amerikanska marknaden för obligationer med låg kreditvärdighet och hög direktavkastning (eng. high yield). Första AP-fondens valutaexponering inom utvecklade marknader uppgick till 17,0 procent av fondkapitalet och avsåg US-dollar, euro och brittiska pund. För utvecklingsmarknader uppgick exponeringen till 10,2 procent av fondkapitalet. Första AP-fonden har internt gått ifrån benämningen "alternativa investeringar" och övergått till att redovisa tillgångsslagen separat, dvs. fastigheter, hedgefonder, nya investeringar (t.ex. jordbruksfastigheter) och riskkapitalfonder. Tillgångarna kännetecknas av att ha låg likviditet och att inte vara marknadsnoterade. Exponeringen mot alternativa investeringar ökade med 17,3 miljarder kronor under 2012 och uppgick vid utgången av året till 15,9 procent av fondkapitalet (9,3 procent föregående år). Fondens placeringar inom alternativa investeringar består till största del av innehav i fastigheter (7,7 procent av fondkapitalet). Vid utgången av 2012 uppgick marknadsvärdet för fastighetsinnehavet till 18,0 miljarder kronor. Fastighetsinvesteringarna under året uppgick till 4,3 miljarder kronor. Utöver detta ingicks avtal att investera ytterligare 0,9 miljarder kronor i fastigheter. Första AP-fonden äger tillsammans med övriga av Första-Fjärde AP-fonderna till lika delar fastighetsbolaget Vasakronan. Bolaget förvaltar kommersiella fastigheter med inriktning på tillväxtorter i Sverige och är Sveriges största fastighetsägare. Värdet på Första AP-fondens investering i Vasakronan uppgick till 8,4 miljarder kronor 2012. Därtill äger Första AP-fonden fastighetsbolaget Willhem AB som förvaltar 305 bostadsfastigheter i Sverige. Vid utgången av 2012 värderades innehavet till 4,8 miljarder kronor. Första AP-fonden och Andra AP-fonden samäger till lika delar Cityhold Property som investerar i kommersiella fastigheter i Europa. Första AP-fondens del i Cityhold värderades till 1,9 miljarder kronor vid utgången av 2012. De största fastighetsinvesteringarna under året skedde genom Willhem och Cityhold Property. Wilhem förvärvade svenska bostäder till ett värde av totalt 4,8 miljarder kronor. Cityhold Property förvärvade tre kontorsfastigheter i London till ett värde av 5,1 miljarder kronor, vilket motsvarade en investering för Första AP-fondens del om 1,9 miljarder kronor. För närvarande uppgår investeringarna i riskkapitalfonder till 7,4 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,2 procent av fondkapitalet. Första AP-fonden investerar i riskkapitalfonder via fond-i-fondlösningar. Under 2012 gjordes investeringar i ett tiotal fonder för Första AP-fondens räkning. Första AP-fonden investerade 9,9 miljarder kronor i hedgefonder under 2012. Hegdefondportföljen förväntas öka under 2013 mot bakgrund av fondens mål om att uppnå 5 procent allokering av fondkapitalet (4,3 procent av fondkapitalet vid utgången av 2012). I Första AP-fondens tillgångskategori nya investeringar ingår för fonden nya typer av investeringar, exempelvis jordbruksfastigheter, men även investeringar som görs utifrån en speciell marknadssituation. Under året investerade fonden i ett femtontal jordbruksfastigheter i Australien och ett tiotal jordbruksfastigheter på Nya Zeeland, samt i en fond som investerar i jordbruksfastigheter. Första AP-fondens förvaltningskostnader (summan av interna kostnader och externa provisionskostnader) har under 2012 ökat till 322 miljoner kronor (269 miljoner kronor föregående år). Kostnaderna har även ökat som andel av genomsnittligt fondkapital och motsvarade 0,15 procent (0,12 procent föregående år). Till detta kommer utgifter som i enlighet med AP-fondernas gemensamma redovisningsprinciper inte redovisas som kostnad. Utgifterna uppgick till 62 miljoner kronor (52 miljoner kronor föregående år), varav 25 miljoner kronor (32 miljoner kronor föregående år) avser prestationsbaserade avgifter som utbetalas till externa förvaltare om avkastningen uppnår en viss överenskommen nivå. Vid utgången av 2012 hade fonden 47 anställda, varav 12 kvinnor. I summan ingår Etikrådets generalsekreterare som är en gemensam resurs för Första-Fjärde AP-fonderna. Från och med 2010 förekommer inga rörliga ersättningar till anställda i fonden. 4.1.2 Andra AP-fondens resultat Andra AP-fondens resultat uppgick till 28 620 miljoner kronor 2012, vilket motsvarar en avkastning på 13,5 procent (-2,1 procent föregående år). Under året överfördes 3 788 miljoner kronor till pensionssystemet. Fondkapitalet ökade under året med 24 832 miljoner kronor till 241 454 miljoner kronor. Tabell 4.4 Andra AP-fondens fondkapital (mnkr) 2012 2011 Ingående fondkapital 216 622 222 507 Årets resultat 28 620 -4 645 Överföringar -3 788 -1 240 Utgående fondkapital 241 454 216 622 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Andra AP-fondens långsiktiga mål är en real avkastning på fem procent per år. Målet är att minimera konsekvenserna av den automatiska balanseringen i pensionssystemet. För femårsperioden 2008-2012 har Andra AP-fonden haft en genomsnittlig avkastning på 2,4 procent per år, vilket innebär att fonden inte har nått upp till sitt mål under perioden. Under den senaste tioårsperioden har Andra AP-fonden haft en genomsnittlig avkastning på 7,6 procent per år. Efter avdrag för inflation motsvarar detta en årlig real avkastning på 6,2 procent, vilket innebär att fonden nått sitt mål under denna period. Andra AP-fondens strategi för att nå målet består av beslut på tre nivåer; strategisk tillgångsfördelning, beslut om jämförelseindex och aktiv förvaltning av tillgångar i förhållande till index. Andra AP-fondens strategiska portfölj utgörs av den sammansättning av olika tillgångsslag som fonden bedömt ger den bästa långsiktiga tillväxten för framtida pensioner och som beaktar kravet på neutralitet över generationerna. Tabell 4.5 Andra AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) 2012 2011 Bidrag till total-avkastning 2012 Svenska aktier 16,3 -13,3 2,5 Utländska aktier 12,9 -8.2 5,4 Räntebärande instrument 5,4 6,8 2,3 Summa likvid portfölj 13,4 -3,2 Aktiv avkastning före kostnader 1,2 -0,3 Alternativa investeringar 13,9 8,4 0,1 Total avkastning efter kostnader 13,5 -2,1 13,5 Not. Avkastning för delportföljer avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Bidragen till fondens totala avkastning summerar inte, utöver redovisade poster bidrog valutasäkring av utländska investeringar med 3,0 procentenheter och absolutavkastande mandat med 0,2 procentenheter till fondens totala avkastning. Som framgår av tabell 4.5 uppvisade samtliga delportföljer positiv avkastning under 2012, till skillnad mot föregående år då endast räntebärande instrument och alternativa investeringar genererade en positiv avkastning. Högst absolutavkastning för 2012 uppvisade portföljerna för svenska aktier och alternativa investeringar (16,3 respektive 13,9 procent). Däremot bidrog utländska aktier med mest till fondens totala avkastning (5,4 procentenheter). Bidragen till fondens totala avkastning beror på såväl tillgångsslagets avkastning som dess andel av det samlade fondkapitalet (mer precist produkten av de två). Inom alternativa investeringar, var avkastningen för fondens onoterade fastighetsinnehav 12,4 procent (10,7 procent föregående år). Utöver avkastningen i tillgångsslagen som redovisas i tabell 4.5 bidrog fondens valutasäkring av utländska investeringar, inklusive en valutasäkring av hela euroexponeringen under sommaren, med 3,0 procentenheter till fondens totala avkastning. Fondens s.k. taktiska allokering, som bedrivs med syfte att på kort sikt ändra fördelning mellan tillgångsslag för att utnyttja skiftande marknadsförhållanden, genererade ett nollresultat under 2012. Vid utgången av året uppgick Andra AP-fondens externa förvaltning till 69,5 miljarder kronor. Det motsvarar 29 procent av fondens totala kapital (oförändrad sedan föregående år). Merparten av den externa förvaltningen i Andra AP-fonden är aktiv. Tabell 4.6 Andra AP-fondens portfölj (mdkr resp. procent) 2012 2011 mdkr % mdkr % Svenska aktier 27,0 11,2 30,8 14,2 Utländska aktier 91,3 37,8 81,2 37,5 Räntebärande instrument 86,7 35,9 77,7 35,9 Alternativa placeringar 36,5 15,1 26,9 12,4 Summa fondkapital 241,5 100 216,6 100 Not. Avser exponering, dvs. inklusive positioner i derivat. Som framgår av tabell 4.6 innebar Andra AP-fondens förändring av portföljen under året en minskning av andelen svenska aktier till 11,2 procent av fondkapitalet (14,2 procent föregående år). Därtill har fonden allokerat om en del av den globala statsobligationsportföljen till ett nytt tillgångsslag, alternativa krediter. Andelen utländska aktier och andelen räntebärande instrument är i stort oförändrad, i jämförelse med föregående år. Fondens valutaexponering ökade och motsvarade vid utgången av 2012 20 procent av fondens portfölj (16 procent föregående år). Störst var exponeringen mot USD och euro. Fonden har också ökat investeringarna i alternativa tillgångar, från 12,4 procent till 15,1 procent av fondkapitalet. I alternativa investeringar ingår fondens investeringar i onoterade fastighetsbolag (inklusive skogs- och jordbruksfastigheter), riskkapitalfonder samt konvertibler med absolutavkastande mål. Totalt motsvarar alternativa investeringar 15,1 procent av fondkapitalet. Den största delen utgörs av fastigheter (7,5 procent av det totala fondkapitalet). Därefter följer riskkapitalfonder, konvertibler, alternativa riskpremier samt skogs- och jordbruksfastigheter. Fondens sammantagna investeringsåtagande inom riskkapitalfonder uppgick vid slutet av 2012 till 17,0 miljarder kronor. Sedan starten 2001 har 12,5 miljarder kronor (inklusive förvaltararvoden) investerats, varav 1,6 miljarder kronor under 2012. Fondens onoterade fastighetsinnehav består huvudsakligen av dels investeringar i Vasakronan, tillsammans med de övriga av Första-Fjärde AP-fonderna, dels innehavet i Norrporten, tillsammans med Sjätte AP-fonden. Därutöver äger fonden Cityhold Property AB, tillsammans med Första AP-fonden. Under 2012 förvärvade Andra AP-fonden 41 procent av US Office Holdings, ett amerikanskt fastighetsbolag fonden samäger med den statliga sydkoreanska pensionsfonden NPS och fastighetsföretaget Tishman Speyer. Marknadsvärdet på US Office Holdings uppgick till drygt 12 miljarder kronor i slutet av 2012. Under 2012 gjorde inte Andra AP-fonden några nya investeringar i jordbruksfastigheter, däremot ökade fonden sitt investeringsåtagande i ett med TIAA-CREF gemensamt ägt bolag. Under året ombildades Andra AP-fondens amerikanska jordbruksfond Teays River till ett gemensamt bolag ägt av de större investerarna i fonden. I samband med ombildningen ökade Andra AP-fonden sitt investeringsåtagande. Andra AP-fondens förvaltningskostnader (summan av interna kostnader och externa provisionskostnader) uppgick till 372 miljoner kronor under 2012 (369 miljoner kronor föregående år), vilket motsvarar 0,16 procent av genomsnittligt fondkapital (0,17 procent föregående år). Till detta kommer utgifter som i enlighet med AP-fondernas gemensamma redovisningsprinciper inte redovisas som kostnad. Utgifterna uppgick till 205 miljoner kronor (263 miljoner kronor föregående år), varav 60 miljoner kronor (99 miljoner kronor föregående år) avser prestationsbaserade avgifter som utbetalas till extern förvaltare om avkastningen uppnår en viss överenskommen nivå. Under 2012 betalades 1,7 miljoner kronor ut i rörlig ersättning till delar av fondens anställda (under 2011 utbetalades ingen rörlig ersättning till fondens anställda eftersom fonden inte redovisade ett positivt resultat). Vid utgången av 2012 hade fonden 60 tillsvidareanställda, varav 23 kvinnor. 4.1.3 Tredje AP-fondens resultat Tredje AP-fondens resultat uppgick till 22 638 miljoner kronor 2012, vilket motsvarar en avkastning på 10,7 procent (-2,5 procent föregående år). Fondkapitalet ökade med 18 850 miljoner kronor till 232 956 miljoner kronor. Under året överfördes 3 788 miljoner kronor till pensionssystemet. Tabell 4.7 Tredje AP-fondens fondkapital (mnkr) 2012 2011 Ingående fondkapital 214 106 220 829 Årets resultat 22 638 -5 483 Överföringar -3 788 -1 240 Utgående fondkapital 232 956 214 106 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Tredje AP-fondens mål är att långsiktigt uppnå en real avkastning, dvs. inflationsjusterad avkastning, på i genomsnitt 4 procent per år. Målet har fastställts med utgångspunkt i behovet av stabilitet i pensionssystemet på lång sikt och risken för värdefall i fondförmögenheten på kort sikt. Vidare har fonden som mål att bedriva en kostnadseffektiv förvaltning. För femårsperioden 2008-2012 har fonden haft en haft en genomsnittlig real avkastning på 0,7 procent per år, vilket innebär att fonden inte har nått upp till målet under perioden. För tioårsperioden 2003-2012 har den genomsnittliga reala avkastningen uppgått till 5,3 procent per år, vilket innebär att fonden uppnått målet under denna period. Tredje AP-fondens investeringsstrategi bygger på en s.k. dynamisk tillgångsallokering som syftar till att minska risken för stora negativa utfall och på så sätt begränsa påfrestningarna på pensionssystemet. Tabell 4.8 Tredje AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) Riskklass Tillgångar 2012 2011 Bidrag till total-avkastning 2012 Aktierisk noterade och onoterade aktier 17,4 -10,3 8,8 Ränterisk statsobligationer 1,9 0,8 0,3 Kreditrisk bostads- och företagsobligationer 6,4 7,7 0,9 Inflationsrisk realränteobligationer, fastigheter 5,0 13,5 0,9 Valutarisk -1,2 Övrig exponering konvertibla skuldebrev, försäkringsrisker 30,6 3,9 0,6 Absolutavkastande strategier 0,5 Total avkastning efter kostnader 10,7 -2,4 10,7 Not. Avkastning för riskklasser avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Avkastning för utländska aktier och räntebärande värdepapper är beräknad inklusive valutasäkring. Fondens tillgångar delas in i olika riskklasser i stället för tillgångsslag, i syfte att åskådliggöra och förtydliga de risker som portföljen är utsatt för. I tabell 4.8 redovisas avkastning per riskklass och deras respektive bidrag till fondens totala avkastning. Placeringarna i aktier utvecklades positivt under 2012 och ökade med 17,4 procent (-10,3 procent föregående år). Aktieavkastningen bidrog med 8,8 procentenheter till fondens totala avkastning. Avkastningen för aktieportföljens asiatiska aktier, exklusive Japan, uppgick till närmare 23 procent medan nordamerikanska aktier avkastade drygt 15 procent. Avkastningen för de svenska aktierna motsvarade cirka 16 procent. Avkastningen på fondens onoterade aktieinnehav uppgick till 11 procent. Riskklass krediter hade en avkastning på 6,4 procent och bidrog därmed med 0,9 procentenheter till fondens totalavkastning. Riskklassen består till största delen av svenska bostadsobligationer och företagsobligationer med hög kreditvärdighet från Sverige och USA. Investeringar i räntebärande tillgångar bidrog positivt till fondens totalavkastning med 0,3 procentenheter. Avkastningen uppgick till 1,9 procent. Riskklass räntor består av investeringar i statsobligationer, obligationer med statsgaranti samt obligationer utgivna av överstatliga organ, s.k. supranationals. Riskklass inflation omfattar investeringar i realränteobligationer från Sverige och Tyskland samt fastigheter, skog, jordbruk och infrastruktur. Den samlade avkastningen från denna riskklass uppgick till 5,0 procent och bidrog positivt till fondens totala avkastning med 0,9 procentenheter. Tredje AP-fonden har under året aktivt utnyttjat fondens valutaexponering för att diversifiera risken i totalportföljen. Den öppna valutaexponeringen har bidragit negativt till fondens totala avkastning (-1,2 procentenheter). Högst avkastning under 2012 uppvisade riskklass övrig exponering som består bl.a. av investeringar i konvertibla skuldebrev, försäkringsrelaterade obligationer och volatilitetsstrategier. Den samlade avkastningen för denna riskklass uppgick till 30,6 procent, vilket motsvarade ett avkastningsbidrag på 0,6 procentenheter. Riskklassen absolutavkastande strategier omfattar mandat med ett mål att åstadkomma en absolut avkastning, oavsett marknadsutveckling. Inget kapital allokeras till denna riskklass utan styrelsen tilldelar förvaltningen ett riskmandat att agera inom. Syftet är att riskklassen ska vara oberoende av marknadsutvecklingen och därmed i det korta perspektivet ha låg samvariation med fondens totala risk. Under 2012 uppgick avkastningen för absolutavkastande strategier till 1 025 miljoner kronor (107 miljoner kronor föregående år) vilket motsvarade ett bidrag till fondens totala avkastning med 0,5 procentenheter (0,1 procentenheter föregående år). Fonden förvaltar 36 procent av tillgångarna externt (35 procent föregående år). Tabell 4.9 Tredje AP-fondens portfölj (mdkr resp. procent) 2012 2011 mdkr % mdkr % Svenska aktier 26,2 11,2 28,7 13,4 Utländska aktier 80,9 34,7 76,4 35,7 Nominella räntebärande instrument 71,5 30,7 56,4 26,3 Reala räntebärande instrument 17,9 7,7 21,3 9,9 Alternativa placeringar 36,3 15,6 31,4 14,7 Fondkapital 232,9 100 214,2 100 Under 2012 märks en minskning av andelen svenska aktier till 11,2 procent (tabell 4.9). Andelen räntebärande tillgångar ökade till sammanlagt 38,4 procent. Samtidigt har det skett en omfördelning under året från reala till nominella räntebärande instrument. Tillgångsslaget fastigheter ingår i benämningen alternativa investeringar och exponeringen mot fastigheter uppgick vid utgången av året till 19,6 miljarder kronor (15,7 miljarder kronor föregående år). Fondens placeringar i fastigheter utgjorde 8,4 procent av fondkapitalet (7,7 procent föregående år). Den enskilt största exponeringen avser Vasakronan, som Första-Fjärde AP-fonderna äger gemensamt. Andelen motsvarade vid årets utgång 8,4 miljarder kronor (7,7 miljarder kronor föregående år) i aktier och reverslån. Fonden äger också 50 procent av fastighetsbolaget Hemsö Fastigheter, vid årets utgång uppgick dess marknadsvärde till 3,2 miljarder kronor (2,6 miljarder kronor föregående år). Under året investerade Tredje AP-fonden 1,3 miljarder kronor i tyska fastigheter via ett investeringskonsortium lett av Patrizia Immobilien AG. Tredje AP-fonden ingick även ett avtal med Kungsleden i slutet av 2012 om att förvärva resterande 50 procent av aktierna i fastighetsbolaget Hemsö AB. Samtidigt tecknades ett avtal där Hemsö renodlar sin verksamhet genom att sälja ett antal fastigheter till Kungsleden. Affären slutfördes under första kvartalet 2013. Köpeskillingen avser både aktier och lösen av lån och uppgick till 3,4 miljarder kronor. Tredje AP-fonden hade vid utgången av 2012 en valutaexponering på 22 procent (19 procent föregående år). Tredje AP-fondens förvaltningskostnader (summan av interna kostnader och externa provisionskostnader) uppgick till 302 miljoner kronor 2012 (244 miljoner kronor föregående år), vilket motsvarar 0,14 procent av genomsnittligt fondkapital under året (0,11 procent föregående år). Till detta kommer utgifter som i enlighet med AP-fondernas gemensamma redovisningsprinciper inte redovisas som en kostnad. Utgifterna uppgick till 214 miljoner kronor (306 miljoner kronor föregående år), varav 114 miljoner kronor (110 miljoner kronor föregående år) avser prestationsbaserade avgifter som utbetalas till extern förvaltare om avkastningen uppnår en viss överenskommen nivå. Underliggande avgifter i s.k. total return swaps (TRS) redovisas inte som provisionskostnader utan som en del av värdeförändringen under nettoresultat derivatinstrument. Under 2012 uppgick dessa till 9 miljoner kronor (14 miljoner kronor föregående år). Under året reserverade Tredje AP-fonden 4,7 miljoner för kommande utbetalningar av rörliga ersättningar till fondens anställda (inga utbetalningar gjordes föregående år på grund av negativt resultat). Fondens incitamentsprogram omfattar inte ledande befattningshavare. Vid utgången av 2012 hade Tredje AP-fonden 56 anställda, varav 20 kvinnor. 4.1.4 Fjärde AP-fondens resultat Fjärde AP-fondens resultat uppgick till 23 420 miljoner kronor 2012, vilket motsvarar en avkastning på 11,2 procent (-0,7 procent föregående år). Under året överfördes 3 788 miljoner kronor till pensionssystemet. Fondkapitalet ökade under året med 19 632 miljoner kronor till 229 631 miljoner kronor. Tabell 4.10 Fjärde AP-fondens fondkapital (mnkr) 2012 2011 Ingående fondkapital 209 999 212 836 Årets resultat 23 420 -1 597 Överföringar -3 788 -1 240 Utgående fondkapital 229 631 209 999 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Fjärde AP-fondens mål är att fondens reala avkastning ska uppgå till 4,5 procent per år i genomsnitt, under en period av tio år. Enligt fondens bedömning utgör målet det som krävs för att pensionssystemets tillgångar och skulder ska balansera på lång sikt (40 år). Fondens reala avkastning under tioårsperioden 2003-2012 uppgick i genomsnitt till 5,8 procent per år (den genomsnittliga reala avkastningen närmast föregående tioårsperiod uppgick till 2,5 procent per år). Fonden uppnådde därmed målet för den senaste tioårsperioden. Under femårsperioden 2008-2012 uppgick fondens avkastning till 3,3 procent per år, vilket var lägre än fondens mål (målet är dock satt för en tioårsperiod). För att bestämma fördelningen mellan tillgångsslag i fondens portfölj använder Fjärde AP-fonden tre olika tidshorisonter; lång sikt (40 år), medellång sikt (3-5 år) och kort sikt (1 år). Fondens utvärdering för 2012 enligt de olika tidshorisonterna visar att normalportföljen (lång sikt) bidrog med 10,8 procentenheter till avkastningen medan den strategiska förvaltningens (medellång sikt) avkastningsbidrag var negativt om -0,4 procentenheter. Den taktiska förvaltningen (kort sikt) bidrog positivt med 0,9 procentenheter. Fjärde AP-fonden har ett separat mål för aktiv förvaltning. Målet är att den aktiva avkastningen, dvs. avkastning i förhållande till jämförelseindex, ska överträffa index med 0,5 procentenheter per år under en rullande treårsperiod. Under 2012 uppgick resultatet för fondens aktiva förvaltning till 1,0 procentenheter (0,2 procentenheter föregående år). Under treårsperioden 2010-2012 uppnådde fonden målet genom ett resultat på i genomsnitt 0,6 procentenheter per år (föregående treårsperiod 2009-2011 var resultatet 0,7 procentenheter). Tabell 4.11 Fjärde AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) 2012 2011 Bidrag till totalavkastning 2012 Svenska aktier 16,9 -14,2 2,9 Utländska aktier 17,4 -6,1 6,5 Räntebärande instrument 6,0 9,2 2,2 Summa likvid portfölj 12,8 -2,2 11,7 Alternativa investeringar - 15,2 - Fastigheter 14,2 17,6 0,7 Små och medelstora företag 13,4 - 0,1 Övriga strategiska investeringar 5,1 - 0,1 Övrigt -1,3 - -1,3 Total avkastning efter kostnader 11,2 -0,7 11,2 Not. Avkastning för delportföljer avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Likvid portfölj innehåller även valutaförvaltning och taktisk allokering. Fjärde AP-fonden redovisar inte längre uppgifter för alternativa investeringar sammantaget. Övrigt utgörs av strategisk tillgångsallokering, strategisk valutaexponering och kassa. Fjärde AP-fondens globala aktieportfölj avkastade 17,4 procent (tabell 4.11). Avkastningen översteg portföljens jämförelseindex med 0,4 procentenheter och bidrog samtidigt med 6,5 procentenheter till fondens totalavkastning. Investeringarna i den svenska aktieportföljen gav en positiv avkastning om 16,9 procent, vilket överträffade jämförelseindex med 0,7 procentenheter och gav ett avkastningsbidrag på 2,9 procentenheter. Fondens ränteplaceringar ökade med 9 procent i värde och översteg jämförelseindex med 1,4 procentenheter. Ränteportföljens bidrag till fondens totalavkastning uppgick till 2,2 procentenheter. Tidigare har Fjärde AP-fonden redovisat avkastningen för alternativa investeringar sammantaget. För 2012 redovisar fonden i stället avkastningen separat för varje tillgångsslag. Investeringar i fastigheter uppvisade en avkastning på 14,2 procent och avkastningen för små och medelstora företag var 13,4 procent. Därutöver genererade Övriga strategiska investeringar en sammantagen avkastning på 5,1 procent. Av Fjärde AP-fondens placeringstillgångar förvaltades vid årets utgång 50,2 procent aktivt (63,6 procent föregående år) och 22 procent av fondkapitalet förvaltades externt (18 procent föregående år). Tabell 4.12 Fjärde AP-fondens portfölj (mdkr resp. procent) 2012 2011 mdkr % mdkr % Svenska aktier 34,9 15,7 37,4 17,8 Utländska aktier 84,8 37,2 80,5 37,9 Summa aktier 119,7 52,9 117,9 55,7 Räntebärande instrument 82,3 36,1 77,5 37,3 Fastigheter 11,8 5,2 - - Små och medelstora företag 6,1 2,6 - - Övriga strategiska investeringar 7,2 3,1 - - Övrigt 2,7 0,1 0,2 0 Summa alternativa investeringar 27,8 11,0 14,6 7,0 Fondkapital 229,7 100 209,9 100 Not. Beloppen avser innehav medan procentuell fördelning avser exponering, inklusive derivat. För 2011 omfattar Alternativa investeringar onoterade aktier och fastigheter. Fjärde AP-fonden använder sedan 2012 inte längre denna benämning utan redovisar respektive tillgångsslag. Övrigt avser strategisk tillgångsallokering, valutaexponering, kassa samt strategiska positioner. Fjärde AP-fonden har under 2012 minskat både andelen aktier och andelen räntebärande tillgångar i portföljen. Däremot har andelen fastigheter, andelen små och medelstora företag samt andelen övriga strategiska investeringar ökat från sammantaget 7,0 till 11,0 procent av fondkapitalet (tabell 4.12). Vid utgången av 2012 uppgick den svenska aktieportföljens marknadsexponering, exklusive små och medelstora företag, till 15,7 procent av fondens tillgångar, vilket är en minskning med två procentenheter i förhållande till året innan. Värdet av den svenska aktieportföljen uppgick till 34,9 miljarder kronor i slutet av 2012. Den utländska aktieportföljens marknadsvärde uppgick till 84,8 miljarder kronor, motsvarande 37,2 procent av fondens tillgångar. Andelen räntebärande instrument minskade till 36,1 procent av fondkapitalet. Marknadsvärdet på Fjärde AP-fondens fastigheter, uppgick vid utgången av året till 11,8 miljarder kronor, vilket motsvarade 5,2 procent av fondens totala tillgångar. Fjärde AP-fonden har under de senaste åren expanderat inom fastigheter. Fonden äger fastighetsbolaget Vasakronan tillsammans med övriga av Första-Fjärde AP-fonderna. Vasakronan förvaltar kommersiella fastigheter i Sverige till ett värde om drygt 80 miljoner kronor. Därutöver samäger Fjärde AP-fonden och AMF till lika stora delar fastighetsbolaget Rikshem. Beståndet är inriktat mot bostäder och s.k. samhällsfastigheter, dvs. fastigheter med långa hyresavtal och där hyresgästen ofta är en kommun. Marknadsvärdet för Rikshem uppgick till 15 miljarder kronor vid utgången av 2012. Fonden äger vidare 15 procent av fastighetsbolaget Hemfosa. Fjärde AP-fondens förvaltningskostnader (summan av interna kostnader och externa provisionskostnader) uppgick till 218 miljoner kronor 2012 (203 miljoner kronor föregående år), vilket motsvarar 0,10 procent av genomsnittligt fondkapital under året (0,10 procent föregående år). Till detta kommer utgifter som i enlighet med AP-fondernas gemensamma redovisningsprinciper inte redovisas som kostnad. Utgifterna uppgick till 56 miljoner kronor (62 miljoner kronor föregående år). Fonden betalade ut prestationsbaserade arvoden under 2012 och summan uppgick till 10 miljoner kronor (föregående år betalade inte fonden ut prestationsbaserade arvoden). Under 2012 kostnadsfördes 3,5 miljoner kronor i rörliga ersättningar (inga rörliga ersättningar utbetalades under 2011). Vid utgången av 2012 hade Fjärde AP-fonden 49 anställda, varav 14 kvinnor. 4.2 Sjätte AP-fonden Fondens uppdrag är att, inom ramen för vad som är till nytta för inkomstpensionssystemet, investera fondmedlen på riskkapital-marknaden. Sjätte AP-fonden skiljer sig från övriga buffertfonder också i det att fonden är sluten, dvs. inga medel förs till eller från pensionssystemet. Kapitalet i Sjätte AP-fonden har i sin helhet genererats från de 10,4 miljarder kronor som tillsköts i samband med att dåvarande sjätte fondstyrelsen bildades den 1 juli 1996. Sjätte AP-fondens resultat Sjätte AP-fondens resultat uppgick till 1 701 miljoner kronor 2012 (-1 380 miljoner kronor föregående år), vilket motsvarar en avkastning på 9,2 procent (-6,9 procent föregående år). Fondkapitalet ökade till 20 249 miljoner kronor under året. Sedan fonden bildades 1996 har fondkapitalet vuxit med 9,8 miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig avkastning på 4,2 procent per år (från start till närmast föregående år var motsvarande avkastning 3,9 procent per år). Styrelsen fastställde under 2011 en ny strategi och ett nytt mål för fonden som infördes fr.o.m. 2012. Strategin är att fortsätta vara en långsiktig investerare i onoterade bolag genom både direktinvesteringar i företag och indirekta investeringar genom fonder. Fondens direktinvesteringar har ett tydligare fokus på mogna företag medan investeringar i nystartade svenska företag (venture capital) sker genom fonder. Fondinvesteringarna kommer att ha ett bredare fokus än företagsinvesteringar, både vad gäller företagens utvecklingsfas och geografi. Syftet är att uppnå god riskspridning och genom en kombination av företags- och fondinvesteringar skapa affärsmöjligheter, konkurrensfördelar och flexibilitet. Framtida direktinvesteringar i företag ska främst göras tillsammans med andra industriella och finansiella investerare. Fondens nya mål, som baseras på strategin och branschpraxis, är att uppnå en avkastning som över fem år motsvarar avkastningen på den nordiska aktiemarknaden (mätt med ett brett aktieindex, Handelsbanken Nordix All-Share Portfolio Index Total Return) med tillägg av en riskpremie för onoterade bolag om 2,5 procentenheter. Riskpremien har justerats för att Sjätte AP-fonden är en sluten fond, vilket medför ett behov av intern likviditetshantering. Sjätte AP-fondens nya mål gäller fr.o.m. 2012 och det uppgick för tioårsperioden 2003-2012 till 13,8 procent per år, vilket fonden inte uppnådde eftersom avkastningen för perioden i genomsnitt var 5,7 procent per år (tabell 4.13). Sedan start har den årliga genomsnittliga avkastningen varit 4,2 procent. Tabell 4.13 Sjätte AP-fondens redovisade avkastning efter kostnader (procent per år) 2012 2011 2003-2012 Total avkastning efter kostnader 9,2 -6,9 5,7 Nytt avkastningsmål fr.o.m. 2012 20,2 13,8 Avkastningsmål t.o.m. 2011 7,7 Differens -11,0 -14,6 -8,1 Mot bakgrund av att Sjätte AP-fonden är en sluten fond har en uppdelning gjorts mellan fondens kärnverksamhet (investerings-verksamheten) och fondens likviditetshantering (Likviditetsförvaltningen, tidigare kallad internbanken). Investeringsverksamheten utgörs av direkta och indirekta (genom fonder) investeringar i företag. Syftet med likviditetsreserven är att upprätthålla en god betalningsberedskap. Vid utgången av 2012 hade 13 720 miljoner kronor investerats i fondens kärnverksamhet (17 348 miljoner kronor föregående år men då ingick även investeringar i noterade småbolag). Därutöver uppgick fondens investeringsåtaganden till 3 444 miljoner kronor (2 735 miljoner kronor föregående år). Summan av interna kostnader och externa provisionskostnader uppgick till 137 miljoner kronor för 2012 (143 miljoner kronor föregående år). Huvuddelen av kostnaderna avser investeringsverksamheten, inom vilken en betydande andel hänförs till investeringar i onoterade tillgångar som kan bedömas vara särskilt kostnadskrävande. Till detta kommer utgifter på sammanlagt 142 miljoner kronor (175 miljoner kronor föregående år) som, i enlighet med AP-fondernas gemensamma redovisningsprinciper, inte redovisas som kostnad. Inga prestationsbaserade avgifter för extern förvaltning har betalats de senaste två åren. Sådana avgifter utbetalas om den externa förvaltningen uppnår en avkastning som överstiger en viss överenskommen nivå. Sjätte AP-fonden har fr.o.m. 2013 avvecklat sitt incitamentsprogram avseende rörlig ersättning till fondens anställda (ingen rörlig ersättning utbetalades föregående år). Vid utgången av 2012 hade fonden 31 anställda, varav 13 kvinnor. Investeringsverksamheten Sjätte AP-fonden investerar i små och medelstora företag, huvudsakligen på den svenska marknaden, uppdelade på två segment: mogna bolag och expansionsbolag. Investeringar i noterade småbolag har från och med den 1 januari 2012 flyttats över till fondens likviditetsförvaltning. Investeringarna sker både direkt, genom hel- eller delägande, och indirekt, genom investeringar i riskkapitalfonder och investmentbolag. Investeringsverksamheten var tidigare indelad i tre affärsområden; Företagsinvesteringar, Fondinvesteringar och Life science. Från och med 2012 ingår affärsområdet Life science i Företagsinvesteringar och i Fondinvesteringar. Under 2012 har Sjätte AP-fonden renodlat portföljen avseende företagsinvesteringar genom att avyttra ett tiotal investeringar. Närmare 60 procent av investeringarna utgörs av direkta investeringar i företag (företagsinvesteringar) medan drygt 40 procent utgörs av indirekta investeringar (fondinvesteringar). Direktinvesteringar sker företrädesvis genom saminvesteringar med andra finansiella och industriella partners, men även egna investeringar görs. Fondinvesteringar avser förvärv av andelar i fonder som investerar i mogna bolag och expansionsbolag (venture capital) i Sverige eller övriga Norden. Investeringar görs huvudsakligen i primära fonder, men Sjätte AP-fonden är även aktiv på marknaden där andelar i existerande fonder överlåts (secondary-marknaden). Samtliga investeringar på secondary-marknaden avser mogna bolag (buyout). Tabell 4.14 Sjätte AP-fondens redovisade avkastning (procent per år) Mål 2003-2012 2003-2012 Mogna bolag 16,3 13,8 Expansionsbolag -14,2 13,8 Totalt investeringsverksamheten 6,7 13,8 Total avkastning efter kostnader 5,7 13,8 Not. Avkastning per segment redovisas före kostnader. Mål 2003-2012 har beräknats baserat på det nya mål som gäller fr.o.m. 2012. Det största bidraget till fondens resultat 2012 kom från investeringar i mogna bolag (1 566 miljoner kronor) som haft en genomsnittlig avkastning på 16,3 procent per år under perioden 2003-2012 (tabell 4.14). Fondens investeringar i expansionsbolag uppvisade under 2012 ett negativt resultat på -131 miljoner kronor, med en genomsnittlig årlig avkastning på -14,2 procent per år sedan 2003. Tabell 4.15 Sjätte AP-fondens avkastning och exponering (procent per år resp. mnkr) Avkastning före kostnader Marknadsvärderat kapital 2008-2012 Mkr % Företagsinvesteringar -1,4 7 980 39 Fondinvesteringar 3,6 5 740 28 Likviditetsförvaltning 6 510 32 Centralt 19 1 Totalt 0,6 20 249 100 Not. Total avkastning redovisas efter kostnader. Investerat kapital avser utgången av 2011. Närmare 40 procent av Sjätte AP-fondens medel har investerats direkt i företag (tabell 4.15). Affärsområdet företagsinvesteringar rymmer dels mogna bolag, dels expansionsbolag. Det sammantagna resultatet var 526 miljoner kronor före kostnader 2012. Under den senaste femårsperioden (2008-2012) uppgår den genomsnittliga avkastningen före kostnader till -1,4 procent per år. Inom ramen för fondens genomgång av portföljen under 2012 har ett tiotal avyttringar gjorts, varav de största försäljningarna var MECA och Lindab. Dessa två försäljningar bidrog tillsammans med cirka 2,3 miljarder kronor till likviditetsförvaltningen. Inom affärsområdet fondinvesteringar sker investeringar i fonder med inriktning mot onoterade företag i expansionsfas och mogen fas. Affärsområdet, som under 2012 uppvisade ett resultat på 910 miljoner kronor före kostnader, är uppdelat i de tre segmenten venture capital (expansionsbolag), buy-out (mogna företag) och förvärv av andelar från tidigare ägare (secondaries). Störst bidrag kom från fondinvesteringar i mogna bolag (709 miljoner kronor), följt av expansionsbolag (201 miljoner kronor). Sjätte AP-fondens investeringar i noterade småbolagsfonder låg tidigare inom Fondinvesteringar men har överförts till Likviditetsförvaltningen. Vidare har de fonder som låg under området life science överförts till fondinvesteringar. Inom life science sker långsiktiga investeringar i företag som verkar inom läkemedel, bioteknik och medicinteknik. Investeringarna sker direkt i företag eller genom riskkapitalfonder. De största företagsinvesteringarna, Norrporten och Volvofinans, bidrog positivt till resultatet (360 respektive 80 miljoner kronor). Gnotec är ett annat moget bolag som bidrog positivt till fondens resultat med 73 miljoner kronor. Innehaven i Lindab och Meca såldes under 2012 och bidrog till fondens resultat med 127 respektive 330 miljoner kronor. Likviditetsförvaltningen Internbanken hanterar den likviditetsreserv som fonden håller för att genomföra ny- och tilläggsinvesteringar samt för att täcka andra kapitalbehov i befintliga företag. Behovet uppstår till följd av att Sjätte AP-fonden är en sluten fond. Investeringar av internbankens medel görs främst i räntebärande tillgångar med låg risk, men även i noterade småbolagsfonder. Målsättningen för förvaltningen av räntebärande värdepapper är att uppnå en avkastning i linje med OMRX T-bill. Internbanken har också i uppgift att hantera de finansiella risker som uppstår i verksamheten samt att vid behov låna upp kapital. Fonden har en kreditfacilitet för kortsiktigt finansieringsbehov om 2 miljarder kronor, vilken var outnyttjad vid utgången av året. Sjätte AP-fonden har rätt att ta upp kredit hos en kreditinrättning eller hos Första-Fjärde AP-fonderna för att tillgodose ett tillfälligt penningbehov. Från och med den 1 januari 2012 ingår noterade småbolag i Sjätte AP-fondens likviditetsförvaltning, från att tidigare år ha ingått i Fondinvesteringarnas förvaltade kapital. Investeringarna avser externt förvaltade fonder som gör investeringar i små och medelstora noterade företag. Området bidrog med ett resultat om 213 miljoner kronor för 2012. Till följd av inflödet från investeringsverksamheten under 2012 ökade det förvaltade kapitalet inom likviditetsförvaltningen från 3 miljarder kronor till 6,4 miljarder kronor. Resultatet för likviditetsförvaltningen under 2012 uppgick till 251 miljoner kronor. Föregående år uppgick resultatet till 46 miljoner kronor men då inkluderades inte fondens investeringar i noterade småbolag. Sjätte AP-fondens utvärdering Enligt lag är Sjätte AP-fonden ålagd att utvärdera styrelsens förvaltning av fondmedlen, med utgångspunkt i de mål som fonden har fastställt för sin placeringsverksamhet. Årets utvärdering avser resultatet för 2012 samt analys och uppföljning av fondens mål över femårsperioden 2008-2012, tioårsperioden 2003-2012 och för perioden sedan fondens start 1996-2012. Utvärderingen utgår från de lagstadgade målen för Sjätte AP-fonden och styrelsens tolkning av uppdraget: att Sjätte AP-fonden ska skapa långsiktigt hög avkastning och hålla en tillfredsställande riskspridning genom placeringar på riskkapitalmarknaden. Sjätte AP-fonden fick under 2012 en ny vd. Ett arbete har genomförts avseende fondens strategi och placeringsinriktning. Styrelsen fastställde under 2011 ett nytt mål för investeringsverksamheten som togs i bruk från 2012. Det nya avkastningsmålet utgörs av Handelsbanken Nordix All-Share Portfolio Index Total Return, över fem år, med påslag för en riskpremie för onoterade bolag om 2,5 procent. Avsikten med målet är att det över tid ska spegla AP-fondens strategiska inriktning samt branschpraxis. Målet för likviditetsreserven är att den normalt ska uppgå till 5-10 procent av fondkapitalet. Sjätte AP-fonden har som helhet genererat en genomsnittlig årlig avkastning på 4,2 procent sedan starten 1996, vilket understiger fondens nya avkastningsmål för perioden på 10,9 procent per år. För tioårsperioden 2003-2012 uppnåddes en genomsnittlig årlig avkastning på 5,7 procent, vilket är lägre än det nya avkastningsmålet på 13,8 procent per år. Under femårsperioden 2008-2012 var fondens avkastning 0,6 procent per år medan det nya avkastningsmålet var 1,8 procent per år. Som helhet understeg även avkastningen för 2012 det nya målet för året, avkastningen uppgick till 9,2 procent medan målet uppgick till 20,2 procent. Avkastningen för direktinvesteringar och för fondinvesteringar var positiva under perioden 2003-2012 och uppgick till 5,8 procent respektive 7,6 procent per år. Avkastningen i mogna bolag förklarar den positiva utvecklingen. Avkastningen i mogna bolag uppgick till 16,3 procent per år under tioårsperioden 2003-2012, vilket översteg avkastningsmålet med 2,5 procentenheter. Avkastningen i fondinvesteringar i mogna bolag utvecklades bättre än motsvarande direktinvesteringar (18,6 respektive 14,8 procent per år) men avkastningen från båda investeringskategorierna översteg det nya avkastningsmålet. Investeringar i venture capital nådde inte upp till de nya avkastningsmålen för perioden, avkastningen i direktinvesteringar uppgick till -24,7 procent per år medan avkastningen i fonder genererade -5,2 procent per år. Som mått på riskspridning anges en diversifierad portfölj med ca 350 företag inom olika branscher, som skiljer sig från varandra i termer av storlek, utvecklingsfas, geografi och investeringstillfälle. Investeringarna sker dels genom närmare 20 fondförvaltare och 40 fonder, dels direkt i ett 50-tal företag. Vid årets utgång svarade investeringarna i mogna bolag för 83 procent av fondkapitalet. 4.3 Sjunde AP-fonden Sjunde AP-fonden förvaltar två fonder i premiepensionssystemet, de s.k. byggstensfonderna AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. Fonderna bildades i maj 2010 inom ramen för de förändringar i premiepensions-systemet som riksdagen fattade beslut om under 2009 (prop. 2009/10:44 och bet. 2009/10:SfU9). AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond ersatte de två tidigare fonderna Premiesparfonden och Premievalsfonden. Premiesparfonden var det tidigare förvalsalternativet för de premiepensionssparare som inte hade valt en annan fond. Genom förändringen infördes ett förvalsalternativ med generationsprofil - AP7 Såfa - som i praktiken är en s.k. generationsfond med en sammansättning som avspeglar premiepensionsspararens ålder. Upp till 55 år består Såfa av enbart aktiefonden, för att sedan, upp till 75 år, minska till en tredjedel aktiefond och öka till två tredjedelar räntefond. Sjunde AP-fonden erbjuder totalt sex placeringsalternativ. Förutom AP7 Såfa och de två fonderna omfattar placeringsalternativen kombinationer av aktie- respektive räntefonden i de tre portföljerna offensiv (75 procent aktiefond), balanserad (50 procent aktiefond) och försiktig (33 procent aktiefond). AP7 Såfa Vid utgången av 2012 hade förvalsalternativet Såfa (Statens årskulls-förvaltningsalternativ) drygt 2,8 miljoner premiepensionssparare. Målet, som fastställts av fondens styrelse, är att Såfa ska uppnå en avkastning som är minst lika bra som genomsnittet av de privata fonderna i premiepensionssystemet. För vilken tidsperiod målet ska utvärderas framgår inte i årsredovisningen, men resultatet redovisas för det senaste året och för förvalsalternativet sammantaget (AP7 Såfa och föregångaren Premiesparfonden) sedan hösten 2000 då premiepensionssystemet trädde ikraft. För det tidigare förvalsalternativet Premiesparfonden var målet även, till följd av tidigare lagkrav, en lägre risk än den genomsnittliga risknivån i övriga fonder i premiepensionssystemet. Jämförelser med andra fonder i premiepensionssystemet baseras på avkastningen mätt enligt NAV-kursmodellen (dvs. på grundval av fondkurser som beräknats kl. 16 svensk tid varje dag som handel sker, eng. net asset value). Denna metod innebär att avkastning mäts efter avdrag av den förvaltningsavgift som betalas till förvaltningsbolaget, i detta fall Sjunde AP fonden. Vid utvärdering av den operativa förvaltningen i förhållande till jämförelseindex beräknas däremot en avkastning enligt stängningskursmodellen (fondernas innehav av värdepapper värderas vid tidpunkten för stängning av respektive marknad, före avdrag av förvaltningsavgift). Genom stängningskurs-modellen erhålls konsistenta jämförelser med jämförelseindex. Avkastningen i AP7 Såfa är en sammanvägning av resultatet för de ingående byggstensfonderna AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond enligt den faktiska fördelningen mellan fonderna i Såfa totalt. Under 2012 uppgick avkastning i AP7 Såfa till 17,4 procent (-10,5 procent föregående år) mätt enligt NAV-kursmodellen (tabell 4.16). För de privata pensionsfonderna uppgick avkastningen i genomsnitt till 10,5 procent (-10,4 procent föregående år). För perioden sedan starten 2000 till utgången av 2012 var den genomsnittliga avkastningen för förvalsalternativet (beräknat över tolv år och två månader) 1,4 procent per år och den genomsnittliga avkastningen i fonderna på Pensionsmyndighetens fondtorg 0,5 procent per år (Sjunde AP-fonden redovisar i årsredovisning endast den totala avkastningen sedan start, inte den genomsnittliga årliga avkastningen under perioden.) Tabell 4.16 Förvalsalternativets avkastning (NAV-kurser, procent per år) 2012 2011 2010 2009 2008 2000-2012 Förvalsalternativet 17,4 -10,5 14,8 35,1 -36,2 1,4 Privata fonder 10,5 -10,4 10,3 35,0 -34,5 0,5 Differens 6,9 -0,1 4,5 0,1 -1,7 1,0 Not. Förvalsalternativet avser AP7 Såfa från och med den 24 maj 2010, dessförinnan Premiesparfonden. Privata fonder avser genomsnittliga avkastningen i de privata premiepensionsfonderna. Avkastningen för perioden 2000-2012 redovisas i årsredovisningen som total avkastning, genomsnittlig avkastning har förenklat beräknats baserat på en period av tolv år och två månader (skattning av den tidsperiod sedan förvaltningen inom premiepensionssystemet startade under hösten 2000). På grund av avrundning summerar inte differensen. AP7 Aktiefond Vid utgången av 2012 uppgick det förvaltade kapitalet i aktiefonden till 123 348 miljoner kronor. Avkastningen under året uppgick till 18,5 procent enligt NAV-kursmodellen. För AP7 Aktiefond har Sjunde AP-fondens styrelse fastställt målet att fonden, vid den valda risknivån, ska uppnå en långsiktigt hög avkastning som överträffar avkastningen för fondens jämförelseindex. På den grunden har styrelsen beslutat om fondens strategiska inriktning. Strategin är att (i) investera fondkapitalet globalt i aktier och aktierelaterade finansiella instrument med branschmässig spridning (basportföljen), (ii) öka möjligheterna till hög avkastning och därmed risken genom att använda hävstång i portföljen och (iii) ytterliga öka möjligheterna till hög avkastning genom aktiv förvaltning på vissa utvalda marknader. Basportföljen består av 97 procent globala aktier (svenska aktier ingår i globala aktier) och tre procent riskkapitalinvesteringar. Basportföljen förvaltas i huvudsak passivt genom externa förvaltare. Del av exponeringen mot tillväxtmarknader skapas med hjälp av strukturerade produkter (s.k. notes) som består av en kombination av derivat och obligation. Derivaten är kopplade till index på aktiemarknaderna i ett antal tillväxtländer. Tillämpning av hävstång i förvaltningen gör att placeringsutrymmet är större än fondkapitalet. Hävstången ska normalt motsvara 150 procent av fondkapitalet och vid utgången av 2012 motsvarade hävstången 150,1 procent av fondkapitalet, dvs. 62,1 miljarder kronor. Tidigare år har hävstången tillåtits att variera mellan 100 och 170 procent men från och med februari 2012 har styrelsen begränsat variationsutrymmet till intervallet 140-160 procent. Jämförelseindex baseras på ett globalt aktieindex multiplicerat med 1,5 (normalnivå för aktieexponeringen) minus kostnaden för hävstången. Jämförelseindex justeras också så att de bolag i vilka Sjunde AP-fonden inte investerar enligt sin etik- och miljöpolicy exkluderas. Mätt enligt stängningskursmodellen uppgick avkastningen i aktiefonden under 2012 till 20,0 procent (tabell 4.17). Avkastningen i fondens jämförelseindex uppgick under perioden till 18,8 procent. Eftersom det saknas jämförelse över en längre tidsperiod kan någon slutsats av måluppfyllelse inte dras. Differensen (1,2 procentenheter) mot jämförelseindex under perioden förklaras av att både den taktiska förvaltningen och den aktiva alfaförvaltningen bidrog positivt med drygt 500 miljoner kronor respektive drygt 150 miljoner kronor. Därutöver var avkastningen i basportföljens globala aktier högre än jämförelseindex, vilket främst beror på positiv utveckling av fondens innehav i notes för tillväxtmarknader. Tabell 4.17 Sjunde AP-fondens avkastning före kostnader (stängningskurser, procent per år) 2012 2011 AP7 Aktiefond 20,0 -11,8 Jämförelseindex 18,8 -10,5 Differens 1,2 -1,2 AP7 Räntefond 2,9 3,5 Jämförelseindex 3,0 5,2 Differens -0,1 -1,7 Not. På grund av avrundning summerar inte differensen. AP7 Räntefond Vid utgången av 2012 uppgick det förvaltade kapitalet i räntefonden till 8 872 miljoner kronor. Avkastningen för perioden uppgick till 2,8 procent enligt NAV-kursmodellen. För AP7 Räntefond har Sjunde AP-fondens styrelse fastställt målet att fondens avkastning minst ska motsvara avkastningen för fondens jämförelseindex. På den grunden har styrelsen beslutat om fondens strategiska inriktning. Strategin är att placera fondkapitalet i främst svenska ränterelaterade finansiella instrument med låg kreditrisk och att den genomsnittliga räntebindningstiden i normalläget ska vara högst tre år. Fonden förvaltas internt och passivt, med avvikelser som följer av gällande placeringsregler för investeringsfonder. Vid utgången av 2012 bestod portföljen av svenska statsobligationer och svenska säkerställda obligationer. För perioden uppgick avkastningen, mätt enligt stängningskursmodellen, till 2,9 procent vilket var 0,1 procentenheter lägre än avkastningen i fondens jämförelseindex (tabell 4.17). Kostnader Förvaltningsavgiften uppgår i AP7 Aktiefond till 0,15 procent av förvaltat kapital och i AP7 Räntefond till 0,09 procent. Avgiften från fonderna betalas till fondförvaltaren, i detta fall Sjunde AP-fonden. Sjunde AP-fondens intäkter under 2012 uppgick till 173 miljoner kronor (150 miljoner föregående år). Fondens kostnader var under året 108 miljoner kronor (117 miljoner kronor föregående år). Årets resultat var 64 miljoner kronor (31 miljoner kronor föregående år), vilket minskade fondens ackumulerade underskott till drygt 63 miljoner kronor. I syfte att fördela de kostnader som är förenade med att starta fondens verksamhet över flera generationer av pensionssparare, disponerar Sjunde AP-fonden en kredit i Riksgäldskontoret. Någon prognos över återbetalning av krediter ingår inte i årsredovisningen. I Sjunde AP-fonden förekommer ingen rörlig ersättning till anställda. Vid utgången av 2012 hade fonden 18 anställda, varav sex kvinnor. Sjunde AP-fonden överskred under 2012 det utrymme på 100 000 kronor som var och en av styrelserna i AP-fonderna får disponera för ersättningar till ledamöter för utskottsarbete. Under 2012 utbetalade Sjunde AP-fonden 122 000 kronor. Sjunde AP-fonden har angett att man ändrat modell för dessa ersättningar och att det därför inte kommer att upprepas. 5 Utvärdering av AP-fondernas verksamhet 5.1 Buffertfonderna i inkomstpensionssystemet Regeringens bedömning: Det är positivt att buffertkapitalets avkastning överstiger ökningen i inkomstindex sedan starten 2001, vilket innebär att buffertkapitalet har bidragit positivt till inkomstpensionssystemets finansiering under denna period. Till följd av en hög avkastning under 2012 har buffertfondernas långsiktiga bidrag förbättrats, vilket dock inte har kunnat hindra ett underskott i inkomstpensionssystemet 2012. Det beror på att buffertkapitalet endast utgör en mindre del av tillgångarna i systemet. Det finns en betydande variation i resultatet över tid. Det beror på att en hög andel av fondkapitalet är investerat i aktier, i kombination med utvecklingen på aktiemarknaderna. Slutsatsen kvarstår att buffertkapitalets utveckling sedan 2001 illustrerar nyttan av riskspridning och behovet av långsiktig utvärdering. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Sedan starten 2001 överstiger buffertkapitalets avkastning ökningen i inkomstindex. Buffertkapitalet har därmed bidragit positivt till pensionssystemets finansiering under perioden. Utvecklingen sedan 2001 illustrerar nyttan av riskspridning, eftersom placeringar i riskfyllda tillgångar inte har gett förväntad utdelning. McKinsey: Buffertkapitalet har bidragit positivt till inkomstpensions-systemet sedan starten 2001 genom att avkastningen har överstigit inkomstindex. Fram till 2007 balanserade inkomstpensionssystemet varje år. Skulderna växte mer än avgiftstillgångarna men buffertfondernas utveckling gjorde att systemet balanserade. Till följd av utvecklingen skrevs inkomstpensionen upp varje år under 2001-2009 med mellan 0,8 procent och 4,5 procent. Under 2008 och 2009 balanserade inte systemet, vilket framför allt berodde på att skulderna växte snabbare än avgiftstillgången, men buffertfondernas negativa utveckling 2008 bidrog också. Balanstalet, som överstiger 1,0 sedan 2010, stärktes under 2011 men försvagades under 2012 till 0,984. Buffertfonderna har haft en stark positiv utveckling under 2012 samtidigt som inkomstpensionssystemet inte har varit i balans. Obalansen är framför allt driven av en betydande uppskrivning av pensionsskulden, vilket tydliggör dynamiken i systemet där buffertfonderna enbart utgör en mindre del av tillgångssidan (ca 10 procent). Förändringar i pensionsskulden och avgiftstillgångarna har en betydligt större påverkan på inkomstpensionssystemet som helhet. Sammantaget under perioden 2001-2012 har buffertfonderna bidragit positivt till balansen i inkomstpensionssystemet genom att generera en avkastning som överstiger inkomstindex. Buffertfondernas höga andel noterade aktier i portföljen, i genomsnitt 47 procent av fondkapitalet i slutet av 2012, innebär att utvecklingen på aktiemarknaderna i hög utsträckning påverkar fondernas avkastning. Det är svårt att förutse utvecklingen på kapitalmarknaderna, men över längre historiska tidsperioder har noterade aktier genererat en tillräckligt hög avkastning jämfört med räntebärande tillgångar. Under perioden 2001-2012 har buffertfondernas höga andel i svenska aktier (i genomsnitt 12 procent vid utgången av 2012) och i tillväxtmarknader (i genomsnitt 7 procent vid utgången av 2012) bidragit positivt till fondernas resultat, men både svenska och utländska räntebärande tillgångar har genererat en högre avkastning jämfört med utländska noterade aktier. I förhållande till ett urval av utländska pensionsfonder med liknande uppdrag hade buffertfonderna under 2012 den näst högsta avkastningen bland de jämförda fonderna. Vidare översteg buffertfondernas avkastning under tioårsperioden 2003-2012 genomsnittet för de jämförda fonderna. Under femårsperioden 2008-2012 understeg däremot fondernas avkastning genomsnittet för de jämförda fonderna. Skälen för regeringens bedömning Bidrag till pensionssystemets finansiering Buffertkapitalet i inkomstpensionssystemet uppgick till 958 miljarder kronor vid utgången av 2012. Den ackumulerade avkastningen sedan den 1 januari 2001 uppgick till 378 miljarder kronor eller 4,0 procent per år. Under perioden 2001-2012 har utvecklingen på aktiemarknaderna svängt kraftigt drivet av tre stora börsfall, it-bubblan 2001-2002, finanskrisen 2008 och den europeiska statsskuldkrisen 2011 samt de efterföljande starka uppgångarna. För buffertfondernas del är det den starka uppgången under 2012, avseende svenska noterade aktier och aktier på tillväxtmarknader, som bidragit till den långsiktigt positiva avkastningen sedan starten 2001. Under 2012 uppgick avkastningen på svenska aktier och aktier från tillväxtmarknader till 16,5 respektive 12,6 procent (mätt med SBX respektive MSCI Emerging markets exklusive valutasäkring). Avkastningen i buffertkapitalet överstiger ökningen i inkomstindex, som under perioden 2001-2012 i genomsnitt har uppgått till 3,2 procent per år. I förhållande till föregående år har resultatet för den ackumulerade perioden sedan starten förstärkts, vilket förklaras av den positiva utvecklingen på aktiemarknaderna under 2012. Sjätte AP-fonden påverkas i lägre grad av kortsiktiga rörelser på aktiemarknaderna, eftersom fonden har en hög andel onoterade innehav. Buffertkapitalets utveckling uppvisar en betydande variation över tid i förhållande till utvecklingen i inkomstindex. I förhållande till utvecklingen på aktiemarknaderna under perioden från 2001 har Första-Fjärde AP-fondernas investeringar i räntebärande värdepapper bidragit till riskspridningen i buffertkapitalet, och avkastningen i dessa tillgångar har bidragit positivt till fondkapitalets utveckling under 2001-2011. Det är en konsekvens av att svenska och utländska räntebärande värdepapper haft en högre genomsnittlig avkastning än svenska och utländska noterade aktier under den perioden. Nyttan av riskspridningen har varit tydlig under de år då aktiemarknaderna utvecklats negativt, genom att dämpa nedgångarna i buffertkapitalet. Detta framgick under 2001, 2002, 2008 och 2011. Denna effekt märks också i en jämförelse av utvecklingen i premiepensionssystemet som har en högre andel av fondkapitalet i noterade aktier. Det ska noteras att bedömningen av nyttan av riskspridning inte är en bedömning av gällande placeringsregler för AP-fonderna, vilka utvärderas inom ramen för den pågående översynen av buffertfondernas regelverk, inklusive placeringsregler. Buffertfondernas höga andel investeringar i noterade aktier, i kombination med de kraftiga svängningarna på börserna under perioden 2001-2012, tydliggör att fondernas genomsnittliga årliga avkastning över tid varierar stort beroende på val av utvärderingsperiod. Buffertfondernas bidrag till pensionssystemets finansiering kan utvärderas utifrån fondernas avkastning i relation till inkomstindex som ligger till grund för uppräkningen av skulderna i systemet. Buffertkapitalets genomsnittliga avkastning för hela perioden 2001-2012 överstiger inkomstindex (4,0 i förhållande till 3,2 procent per år), men med betydande variation över tiden (figur 5.1). Figur 5.1 Buffertfondernas avkastning (fondkapitalets förändring i mdkr) i jämförelse med inkomstindex (mdkr) Not. Fondkapitalet vid utgången av året. Källa: Egna beräkningar. Simulerade resultat för inkomstindex baseras på antagandet att fondkapitalet växer med en avkastning som motsvarar inkomstindex och årliga nettoflöden. Nedgången på aktiemarknaderna i början av 2000-talet (it-bubblan) medförde negativa resultat för buffertfonderna under 2001 och 2002. Trots att buffertfonderna uppvisade positiv avkastning därefter dröjde det till 2005 innan buffertfondernas ackumulerade avkastning översteg inkomstindex. Buffertkapitalet växte mer än inkomstindex t.o.m. 2007. Den positiva trenden kunde dock inte kompensera för buffertfondernas förluster i samband med finanskrisen 2008, vilka uppgick till sammanlagt 195 miljarder kronor. En betydande del av förlusterna återhämtades 2009 och buffertkapitalets ackumulerade avkastning var då nästan i nivå med inkomstindex. Från och med 2010 överstiger återigen buffertfondernas ackumulerade avkastning inkomstindex och det positiva resultatet för 2012 har ytterligare stärkt fondernas bidrag till inkomstpensionssystemet. Jämförelsen kan också presenteras med hjälp av tabell 5.1. Där framgår buffertfondernas årliga resultat i förhållande till det (simulerade) resultat som skulle ha uppkommit om buffertkapitalet i stället hade förräntats med inkomstindex. Resultatet framgår i kolumn Differens och den ackumulerade skillnaden i kolumnen Ackumulerade differens. Den ackumulerade differensen för buffertkapitalet kan sättas i relation till samlade över- och underskott i inkomstpensionssystemet som redovisas i sista kolumnen i tabell 5.1. Tabell 5.1 Buffertfondernas bidrag till pensionssystemets finansiering (mdkr) Utfall (resultat buffertfonderna) Simulerade resultat (inkomstindex) Differens Ackumulerad differens Netto pensions-systemet 2001 -26 8,2 -34,2 -34,2 2002 -85,6 17,5 -103,1 -137,3 60 2003 80,8 33,3 47,5 -89,8 58 2004 63,7 22,7 41,0 -48,9 9 2005 113,7 16,8 96,9 48,1 28 2006 82,5 19,5 63,0 111,0 100 2007 36,6 23,9 12,7 123,7 18 2008 -194,7 34,9 -229,6 -105,9 -243 2009 135,6 49,9 85,7 -20,2 -323 2010 84,0 2,5 81,5 61,3 103 2011 -17,3 15,8 -33,1 28,2 157 2012 100,5 41,0 59,6 87,8 -80 Not. Simulerade resultat baseras på antagandet att fondkapitalet växer över tid med årliga nettoflöden och därutöver med en avkastning som motsvarar inkomstindex. Differens visar skillnaden mellan utfall och simulerade resultat. Ackumulerad differens summerar skillnaden mellan utfall och simulerade resultat över tid. Netto pensionssystemet visar över/underskott i pensionssystemet. Källa: Egna beräkningar. Som framgår av tabell 5.1 var buffertfondernas resultat negativt under de två första åren (2001 och 2002). Trots positiva resultat under 2003 och 2004 dröjde det till 2005 innan buffertfondernas ackumulerade avkastning sedan start översteg inkomstindex, vilket framgår genom ett positivt resultat i kolumnen ackumulerad differens. Under åren 2002-2004 var pensionssystemet ändå i balans, vilket framgår av kolumnen netto pensionssystemet. År 2005 uppgick emellertid överskottet i pensionssystemet till 28 miljarder kronor, vilket var mindre än buffertfondernas ackumulerade differens i förhållande till inkomstindex (48 miljarder kronor). Att det ackumulerade överskottet var större än överskottet i pensionssystemet betyder att buffertkapitalet bidrog till att den automatiska balanseringen inte aktiverades 2005. Även de två följande åren (2006 och 2007) var buffertkapitalets ackumulerade överskott större än överskottet i pensionssystemet och buffertkapitalets avkastning bidrog återigen till att undvika en aktivering av den automatiska balanseringen. Buffertfondernas negativa resultat 2008 (-194,7 miljarder kronor) bidrog emellertid till att aktivera balanseringen det året. Det bör dock noteras att påfrestningarna i pensionssystemet under både 2008 och 2009 var så omfattande att inte heller en rimligt positiv utveckling av buffertkapitalet under de åren hade kunnat hindra den automatiska balanseringen från att aktiveras. Därefter, under 2009 och 2010 översteg buffertkapitalets avkastning inkomstindex och under 2010 var buffertkapitalets ackumulerade resultat återigen högre än utvecklingen enligt inkomstindex (skillnaden uppgick till 61,3 miljarder kronor). Till följd av ett negativt resultat 2011 minskade buffertkapitalets ackumulerade marginal mot inkomstindex, vilket dock vände 2012 när buffertfonderna uppvisade ett starkt resultat (100,5 miljarder kronor). Sedan start överstiger buffertfondernas avkastning uppräkningen enligt inkomstindex med 87,8 miljarder kronor. Det motsvarar buffertfondernas nettobidrag till inkomstpensionssystemet finansiering, enligt denna analys. Trots buffertfondernas positiva resultat 2012 balanserade inte systemet. Det beror på en betydande uppskrivning av pensionsskulden till följd av att inkomstindex för 2012 uppgick till 4,9 procent. Buffertfondernas resultat för 2012 reducerar dock underskottet i inkomstpensionssystemet till -80 miljarder kronor. Utan buffertfondernas ackumulerade bidrag hade underskottet varit mer än dubbelt så stort. Från och med 2008 beräknas balanstalet baserat på ett medelvärde av buffertkapitalet under de tre närmast föregående åren för att utjämna variationerna i inkomstpensionen. Internationell jämförelse Att jämföra buffertfonderna med utländska pensionsfonder, som har liknande uppdrag i respektive lands pensionssystem, kan bidra till förståelsen av buffertfondernas resultat. En direkt jämförelse är dock svår att göra på grund av olika uppdrag och placeringsregler samt valutaeffekter. Utvecklingen på fondernas hemmamarknader har också betydelse genom tendensen att placera en oproportionerlig andel av fondkapitalet på hemmamarknaden (s.k. home bias). McKinsey presenterar ändå en jämförelse med sju utländska pensionsfonder (figur 5.2). Det bör noteras att jämförelser liknande denna bör tolkas med försiktighet. Figur 5.2 Buffertfondernas avkastning i jämförelse med utländska pensionsfonder Källa: McKinsey. Under den senaste tioårsperioden 2003-2012 har buffertfonderna genererat en relativt hög avkastning jämfört med de utländska pensionsfonderna. Buffertfonderna har under perioden haft en genomsnittlig avkastning på 7,1 procent per år, jämfört med ett genomsnitt på 6,6 procent per år för de jämförda fonderna. Under den senaste femårsperioden 2008-2012 understeg dock buffertfondernas avkastning genomsnittet för de jämförda fonderna. Buffertfonderna intar en andra plats i genomsnittlig avkastning under 2012. Två av de sju jämförda fonderna genererade en högre avkastning än buffertfonderna 2003-2012, ATP i Danmark och ABP i Nederländerna. ATP:s uppdrag innebär att fonden måste säkra 80 procent av sina tillgångar i förhållande till sitt åtagande, vilket i hög utsträckning bidragit till att fonden har majoriteten av tillgångarna placerade i räntebärande värdepapper som har haft en gynnsam utveckling under perioden. Samtidigt har buffertfonderna i förhållande till jämförda fonder gynnats av en stark utveckling för svenska aktier, jämfört med utländska aktier eftersom fonderna är överviktade i svenska aktier. De flest jämförda fonder har en högre andel alternativa tillgångar än buffertfonderna. En bidragande orsak till detta är att Första-Fjärde AP-fondernas nuvarande placeringsregler begränsar fondernas möjligheter att investera i onoterade tillgångar exklusive fastigheter. Faktaruta 5.1 Risk- och avkastningsmått I skrivelsen används vissa riskbegrepp. Risk definieras ofta med utgångspunkt i statistiska spridningsmått som beskriver hur tillgångspriser eller räntor varierar omkring ett medelvärde. Ett sådant ofta använt spridningsmått är standardavvikelse, som mäts i procent. Ett vanligt mått på riskjusterad avkastning är Sharpekvoten som är erhållen avkastning utöver riskfria räntan dividerad med avkastningens risk, dvs. standardavvikelse. Man kan alternativt uttrycka det som att Sharpekvoten mäter erhållen riskpremie per riskenhet. Ett riskmått som är viktigt för förvaltare är aktiv risk. Den aktiva risken visar i hur hög grad en förvaltare avviker från jämförelseindex. Den aktiva risken mäts med standardavvikelsen avseende förvaltarens avkastning i förhållande till jämförelseindex. Ett mått på riskjusterad avkastning som utgår från graden av avvikelse från jämförelseindex är informationskvoten som jämför överavkastning (s.k. aktiv avkastning) i förhållande till jämförelseindex med aktiv risk. Därmed uttrycker informationskvoten förhållandet mellan aktiv avkastning och aktiv risk. Avkastningen på det totala fondkapitalet beräknas som en kapitalvägd avkastning i form av en internränta (internal rate of return, IRR). Därmed beaktas inte bara ingående och utgående fondkapital utan också effekterna av alla flöden till och från den aggregerade buffertfonden. Dessa flöden, som i normalfallet består av inbetalning av pensionsavgifter, utbetalning av pensioner samt administrations-kostnader, administreras av Pensionsmyndigheten. Den kapitalvägda avkastningen ger ett korrekt uttryck för den procentuella avkastning som har kommit pensionssystemet till del, justerad för flödeseffekter, och kan därför jämföras med inflationen eller med andra förvaltares resultat. Alternativet är att beräkna en tidsvägd avkastning, som bortser från konsekvenserna av flöden. Den tidsvägda avkastningen mäter den hypotetiska avkastning som skulle ha blivit resultatet om det inte förekommit några flöden alls. Detta senare mått anses vara relevant vid utvärdering av fondförvaltare, eftersom dessa inte rår över andelsägarnas beslut att köpa och sälja fondandelar. AP-fonderna rapporterar en tidsvägd avkastning, eftersom de inte har inflytande över in- och utbetalningar av pensionsavgifter och pensioner. 5.2 Utvärdering av Första-Fjärde AP-fondernas förvaltning 5.2.1 Strategiska beslut Regeringens bedömning: Efter en genomgående stark utveckling på aktiemarknaderna överstiger Första-Fjärde AP-fondernas långsiktiga avkastning fondernas interna mål över tioårsperioden 2003-2012, men inte över den längre perioden sedan 2001 när nuvarande regelverk togs i bruk. Det är positivt att den långsiktiga avkastningen förbättras, till nytta för pensionssystemet. Det är även positivt att Första-Fjärde AP-fonderna har tagit steg för att förbättra den interna uppföljningen av fondernas resultat. Det finns fortfarande utrymme att förbättra uppföljningen genom att utvärdera resultaten mot en lämplig referensportfölj. Eftersom fonderna förvaltar allmänna pensionsmedel framstår det som angeläget att fonderna i tillräcklig utsträckning offentliggör resultatet av den interna uppföljningen. I några fall finns fortfarande utrymme att vidareutveckla metoder och förbättra öppenheten. I likhet med föregående år kan konstateras att jämförbarheten mellan fondernas redovisning av avkastning och risk kan stärkas. Regeringen anser fortfarande att det är angeläget att Första-Fjärde AP-fonderna utvecklar jämförbara och ändamålsenliga redovisningar av risken i fondernas investeringar. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Första-Fjärde AP-fondernas långsiktiga resultat har försvagats under 2011, till följd av en negativ utveckling på aktiemarknaderna under detta år. Ingen av fonderna når under den längre perioden sedan 2001 upp till styrelsernas mål. Avkastningen överstiger fortfarande inkomstindex, men marginalen har minskat sedan föregående år. Första-Fjärde AP-fonderna fortsätter att utveckla sina strategier och förvaltningsmodeller i syfte att uppnå en mer stabil avkastning och portföljer som bättre hanterar kraftiga svängningar på marknaderna. Under 2011 har de fonder som infört nya förvaltningsmodeller kompletterat dessa med metoder för utvärdering av resultaten i enlighet med vad regeringen tidigare har efterfrågat, vilket är positivt. Syftet är att uppnå en god genomlysning och förståelse av bidragen till fondens resultat. Det är därför viktigt att utvärderingen beskriver grunden för fattade beslut och resultaten av dessa. Eftersom fonderna förvaltar allmänhetens pensionskapital är det också viktigt att kommande resultat av utvärdering tillgängliggörs. Regeringen förväntar sig att var och en av Första-Fjärde AP-fonderna redovisar resultatet av sin utvärdering. Jämförbarheten mellan Första-Fjärde AP-fondernas redovisning av avkastning och risk kan stärkas. Det finns därför utrymme att utveckla fondernas gemensamma redovisningsprinciper, i syfte att åstadkomma ökad jämförbarhet och förbättrad genomlysning. McKinsey: Utvecklingen under 2012 var stark i en historisk jämförelse. Första AP-fonden nådde en avkastning på 11,3 procent, Andra AP-fonden 13,3 procent, Tredje AP-fonden 10,7 procent och Fjärde AP-fonden 11,2 procent. En viktig orsak till att Andra AP-fonden genererade en relativt bättre avkastning 2012 än de tre andra fonderna var ett positivt bidrag från valutasäkring. En utvärdering av fondernas genomsnittliga årliga avkastning efter kostnader gentemot deras långsiktiga nominella avkastningsmål ger olika utfall beroende på under vilken tidsperiod utvärderingen görs. Samtliga fonder har uppnått sina långsiktiga avkastningsmål under den senaste tioårsperioden, men ingen av fonderna har uppnått dem sedan starten 2001 eller under den senaste femårsperioden. En analys av fondernas riskjusterade avkastning, mätt som sharpekvot, visar att de ovan nämnda skillnaderna i avkastning motsvaras av skillnader i fondernas riskprofil. Det innebär att skillnaderna mellan fondernas riskjusterade avkastning är små under alla utvärderade tidsperioder. En analys av fondernas årliga avkastning i relation till Value at Risk (VaR) visar att Andra och Fjärde AP-fondernas högre avkastning har skapats genom att ta en högre risk uttryckt som VaR. Tredje AP-fonden har haft lägst totalavkastning men även lägst VaR under samtliga tidsperioder. Första-Fjärde AP-fondernas aggregerade faktiska tillgångsallokering har sedan 2001 varit relativt stabil, men med ett par viktiga förändringar. Andelen svenska aktier har varierat mellan 19 procent och 13 procent och utländska aktier har varierat mellan 36 procent och 42 procent. Fondernas aktieallokering skiljer sig väsentligt från den globala aktiemarknaden, med övervikt i Sverige (s.k. home bias som är vanlig bland pensionsfonder) och undervikt i tillväxtmarknader. Sedan 2005 har fonderna också successivt ökat allokeringen till alternativa tillgångar från 3 procent till 14 procent. Två gemensamma teman under 2012 är att Första-Fjärde AP-fonderna har ökat fokus på alternativa investeringar (från 11 procent till 14 procent av totalt fondkapital) och på riskhantering. Samtliga fonder har också nu implementerat modeller för uppföljning av investeringsbeslut på olika nivåer, åtminstone delar av resultaten redovisas externt. Skälen för regeringens bedömning Första-Fjärde AP-fonderna Med bidrag från genomgående starka aktiemarknader, och i synnerhet den svenska aktiemarknaden, har var och en av Första-Fjärde AP-fonderna överträffat sina långsiktiga avkastningsmål under tioårsperioden 2003-2012 men inte under den längre perioden sedan starten 2001 (figur 5.3). Till följd av variationer i marknadernas avkastning över tid (s.k. volatilitet) varierar resultaten beroende på vilken period som studeras (se avsnitt 2). Därför bedöms det ännu inte vara säkerställt att den långsiktiga avkastningen överstiger fondernas interna mål på ett övertygande sätt. Tabell 5.2 Avkastning efter kostnader fr.o.m. halvårsskiftet 2001 t.o.m. 2012 (procent per år) 2012 2011 2010 2009 2008 2001-2012 AP1 11,3 -1,9 10,2 20,1 -21,9 4,5 AP2 13,3 -2,1 11,0 20,4 -24,1 4,8 AP3 10,7 -2,5 9,0 16,4 -19,8 4,5 AP4 11,2 -0,7 10,9 21,5 -20,9 4,3 Not. Uppräkningen av inkomstindex uppgick under perioden 2001-2012 till 3,3 procent per år. Källa: McKinsey. Figur 5.3 Första-Fjärde AP-fondernas avkastning (fondkapitalets förändring i mdkr) i jämförelse med egna mål och inkomstindex under perioden 2001-2012 (mdkr) Not. Den lodräta skalan börjar på 400 miljarder kronor. Källa: Egna beräkningar. Fondkapitalets utveckling enligt både inkomstindex och fondernas nominella mål baseras på antagandet att fondkapitalet växer över tid med årliga nettoflöden och därutöver med en avkastning som motsvarar inkomstindex respektive fondernas långsiktiga avkastningsmål. Observerade skillnader mellan fonderna kan i väsentlig utsträckning hänföras till skillnader i portföljernas finansiella risk. Fondernas riskjusterade avkastning, mätt med hjälp av den s.k. sharpekvoten, skiljer sig påtagligt litet mellan fonderna på längre sikt (tabell 5.3) och klart mindre än den motsvarande variationen mellan fondernas avkastning utan riskjustering (tabell 5.2). Det innebär att en högre avkastning har sin grund i en högre finansiell risk. McKinsey drar samma grundläggande slutsats med användning av Value at Risk (VaR) som är ett alternativt riskmått. Tabell 5.3 Första-Fjärde AP-fondernas riskjusterade avkastning fr.o.m. halvårsskiftet 2001 t.o.m. 2012, tioårsperioden 2003-2012 och 2012 beräknad enligt Sharpekvoten för likvidportfölj 2012 2003-2012 2001-2012 AP1 1,8 0,6 0,3 AP2 2,0 0,6 0,3 AP3 1,7 0,5 0,3 AP4 1,7 0,5 0,2 Not. Likvidportfölj avser marknadsnoterade tillgångar. Källa: McKinsey. Den finansiella risk som utmärker Första-Fjärde AP-fondernas portföljer är således en viktig faktor för att bedöma fondernas avkastning. Graden av risktagande kompletterar även bilden av fondernas förvaltning och de sätt på vilka fonderna fullgör sina uppdrag inom pensionssystemet. För att möjliggöra jämförande analys är det angeläget att riskmåtten, såsom volatilitet och VaR, ger en bild av den genomsnittliga risken under ett verksamhetsår. McKinsey noterar, med anledning av riskmåttet VaR, att fonderna har tagit initiativ för att enas om en gemensam definition men att beräkningsmetoderna alltjämt skiljer sig åt. Riskmåttet VaR som fonderna redovisar ger dessutom endast en ögonblicksbild av fondernas riskexponering under årets sista dag. Det framstår som angeläget att fonderna redovisar jämförbara mått på risk som avser förvaltningen under ett år, till grund för genomlysning av riskerna i verksamheten och utvärdering av resultaten. Det bör åtminstone inkludera redovisning av historisk risk i fondens portfölj, mätt som standardavvikelse i värdet av den totala portföljen och för den del av portföljen som är föremål för fortlöpande handel och omvärdering (likvidportfölj). Första-Fjärde AP-fonderna redovisar i årsredovisningarna standardavvikelsen i värdet av den totala portföljen och/eller likvidportföljen, dock utan att i samtliga fall redovisa hur risken har beräknats. Figur 5.4 Första-Fjärde AP-fondens portföljer 2001-2012 (procent respektive mdkr) Källa: McKinsey. Första-Fjärde AP-fonderna har genomgående utökat inslaget av s.k. alternativa tillgångar i portföljerna (fastigheter, riskkapitalfonder, hedgefonder, konvertibler, infrastruktur m.m.). Därutöver har allokeringen till aktier i tillväxtmarknader ökat påtagligt. Motsvarande minskningar har träffat primärt börsnoterade aktier, såväl svenska som utländska aktier (utom aktier från tillväxtmarknaderna). Ett ökat mått av riskspridning inom ramen för gällande placeringsregler bör vara till nytta för pensionssystemet och välkomnas därför. Den begränsning av Första-Fjärde AP-fondernas placeringar i onoterade tillgångar vid 5 procent av fondkapitalet som alltjämt är ikraft bedöms påverka möjligheterna att åstadkomma ytterligare riskspridning i vissa fall. En översyn av placeringsreglerna ingår som en del av den pågående översynen av AP-fondernas regelverk. Den förändrade portföljstrukturen är ett svar på de utmaningar som pensionsfonder generellt har ställts inför genom tilltagande samvariation (korrelation) mellan olika finansiella marknader i globaliseringens spår och genom marknadernas volatilitet. Även fondernas förvaltnings-modeller har setts över och ändrats som ett sätt att svara på dessa utmaningar genom ett mer dynamiskt förhållningssätt. Som en följd av denna utveckling har jämförbarheten mellan fonderna försämrats. Det är angeläget att den försämrade jämförbarheten inte försvårar en effektiv utvärdering av fondernas förvaltning. Regeringen har tidigare påtalat behovet av fortlöpande utvärdering av fondernas resultat. Eftersom fonderna förvaltar allmänna pensionsmedel är en tillräcklig genomlysning av verksamheten, inklusive bakomliggande orsaker till observerade utfall, angelägen. Regeringen konstaterade förra året att de fonder som infört nya förvaltningsmodeller har infört metoder för utvärdering av resultaten men att redovisning av resultaten i vissa fall kvarstod. Första-Fjärde AP-fondernas metoder för uppföljning av fondens resultat framgår av figur 5.5 och behandlas närmare i följande avsnitt. Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna har förändrat ansvarsfördelningen mellan styrelse och vd i de strategiska besluten, genom att styrelsen överlåtit ett mandat till vd för visst mått av strategiska beslut (utöver vd:s ansvar för operativ förvaltning). I Andra AP-fonden fattar styrelsen de strategiska besluten. Berörda fonder har utvecklat olika metoder för att utvärdera vd:s strategiska beslut. En annan aspekt är utvärdering av fondens totala avkastning. Samtliga av Första-Fjärde AP-fonderna redovisar i årsredovisning fondens resultat i förhållande till fondens eget mål. I de flesta fall redovisas också resultatet i förhållande till inkomstindex. Därutöver har Första och Tredje AP-fonderna utvecklat olika metoder för att utvärdera den totala avkastningen, t.ex. genom en jämförelse med resultatet hos en grupp av jämförbara förvaltare. Det är positivt och regeringen skulle välkomna utförligare redovisning av resultaten. Regeringen anser därtill att det är lämpligt att fonderna mäter den totala avkastningen mot en referensportfölj bestående av en, på övergripande nivå, jämförbar portfölj. Figur 5.5 Första-Fjärde AP-fondernas metoder för uppföljning av fondens resultat Källa: McKinsey. Första AP-fonden Första AP-fondens fondkapital uppgick till 234 miljarder kronor vid utgången av 2012. Fondens genomsnittliga avkastning under tioårsperioden 2003-2012 uppgick till 7,0 procent per år, vilket översteg fondens långsiktiga mål vid 5,5 procent per år. Den riskjusterade avkastningen mätt med sharpekvot för fondens totala portfölj under samma tid uppgick till 0,7 procent per år (sharpekvoten i tabell 5.3 avser likvida, marknadsnoterade tillgångar). McKinsey anger Första AP-fondens genomsnittliga förvaltningskostnad under tioårsperioden till 0,14 procent av fondkapitalet per år. Vid utgången av 2012 hade Första AP-fonden 47 anställda, varav 22 inom kapitalförvaltningen (25 övriga). Första AP-fonden genomförde betydande förändringar av portföljens sammansättning under 2012. Under året ökade fondens alternativa investeringar från 9 till 16 procent av fondkapitalet, primärt genom påtagligt utökade innehav av fastigheter och hedgefonder, med syfte att sprida riskerna och reducera portföljens volatilitet. Förändringen möjliggjordes genom minskade innehav av aktier, exklusive aktier från tillväxtmarknader (från 40 till 36 procent av fondkapitalet), men också genom minskade innehav av räntebärande placeringar (från 41 till 37 procent av fondkapitalet). Fonden genomförde dessutom en förändring inom tillgångsslaget räntebärande tillgångar genom att överföra ett belopp motsvarande 2,3 procent av fondkapitalet från obligationer med låg kreditrisk (eng. investment grade) till obligationer med högre kreditrisk (eng. high yield). Under året ökade fondens valutaexponering stegvis från 21 till 27 procent av fondkapitalet. Första AP-fondens strategiska inriktning ses över en gång per år, med uppdelning på den långsiktiga strategiska inriktningen och en medelfristig "planeringsportfölj" som anger riktningen för de kommande 1-1,5 åren. Den fortlöpande förvaltningen inkluderar ett mandat till fondens operativa ledning att justera allokeringen mellan tillgångsslag, valutaexponeringens storlek respektive obligationsportföljens marknadsrisk (duration) och att därutöver besluta om strategier och förvaltningsformer i den operativa förvaltningen. Första AP-fondens interna uppföljning av den totala portföljens avkastning har tre inslag (figur 5.5). För det första sker en utvärdering mot fondens mål, inkomstindex och jämförbara institutionella förvaltare, inklusive Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna, över 5-10 år. För det andra jämförs den totala portföljens avkastning med samtliga möjliga utfall inom ramen för riskmandatet till fondens vd över 3-5 år (med hjälp av simulering). För det tredje utvärderas aktiv avkastning mot valda jämförelseindex över 3 år. Denna tredje aspekt benämns av fonden som kostnadseffektivitet, inte aktiv avkastning, vilket knappast ändrar verksamhetens natur. Endast det första inslaget i uppföljningen redovisas externt, dvs. portföljens avkastning mot fondens mål, inkomstindex och jämförbara institutionella förvaltare (genomsnittlig avkastning). Annan intern resultatuppföljning avser portföljbeslut inom ramen för mandat till fondens operativa ledning respektive förvaltnings-organisationen i förhållande till två givna utgångsportföljer från ingången av innevarande år respektive 2010. Denna uppföljning görs över 3-5 år och redovisas externt. Slutligen utvärderas affärsenheternas förvaltning i förhållande till givna mål över 3-5 år. Inte heller detta inslag av operativ förvaltning redovisas externt. Första AP-fonden har kompletterat fondens nya förvaltningsmodell med metod för utvärdering av resultatet, vilket är positivt. Regeringen anser däremot att fonden även bör utvärdera resultatet mot en lämplig referensportfölj. Redovisning av resultaten skulle i något ytterligare fall välkomnas (se även 5.2.2). Andra AP-fonden Andra AP-fondens fondkapital uppgick till 242 miljarder kronor vid utgången av 2012, det högsta av Första-Fjärde AP-fondernas fondkapital. Fondens genomsnittliga avkastning under tioårsperioden 2003-2012 uppgick till 7,4 procent per år, vilket översteg fondens långsiktiga mål motsvarande 6,3 procent per år (5,0 procent real avkastning). Den riskjusterade avkastningen mätt med sharpekvot för fondens totala portfölj under samma tid uppgick till 0,6 procent per år (sharpekvoten i tabell 5.3 avser likvida, marknadsnoterade tillgångar). McKinsey anger Andra AP-fondens genomsnittliga förvaltningskostnad under tioårsperioden till 0,16 procent av fondkapitalet per år. Vid utgången av 2012 hade Andra AP-fonden 60 anställda, varav 32 inom kapitalförvaltningen (28 övriga). Andra AP-fondens innehav av alternativa investeringar ökade från 12 till 15 procent av fondkapitalet under 2012, primärt genom investeringar i utländska fastigheter och skogs- och jordbruksfastigheter. Motsvarande minskningar genomfördes i den svenska aktieportföljen (från 14 till 11 procent av fondkapitalet) och i innehavet av svenska realränteobligationer (från 1 till 0 procent av fondkapitalet). Andra AP-fondens strategiska portfölj beslutas av styrelsen, inklusive medelfristiga justeringar av portföljen till följd av ändrade marknadsförutsättningar och val av jämförelseindex som av fonden definieras som ett separat portföljbeslut (figur 5.5). Vissa allokeringsbeslut tas även inom ramen för den operativa förvaltningen med en horisont upp till 12 månader (s.k. taktisk allokering). Den strategiska portföljen, inklusive justeringar av denna, utvärderas över minst 10 år med hjälp av fondens absoluta mål. Avkastning från alternativa investeringar utvärderas över samma långa horisont med hjälp av absoluta avkastningsmål (konvertibler, jordbruk och skog) respektive relevanta index (riskkapitalfonder, svenska fastigheter och alternativa riskpremier). Dessutom utvärderas fortlöpande resultateffekter av indexval (val av ett jämförelseindex framför ett annat). Resultateffekter av kapitallösa mandat och operativ förvaltning utvärderas årligen. Fondens interna resultatuppföljning offentliggörs externt i stor utsträckning. Resultaten av förändringar av fondens strategiska portfölj och utfallet från kapitallösa mandat redovisas dock endast på övergripande nivå. Genomlysningen bedöms överlag svara mot fondens förvaltningsmodell. Regeringen anser dock att fonden bör utveckla en metod för utvärdering av fondens totala avkastning, inklusive utvärdering mot en lämplig referensportfölj, och redovisa resultatet. Tredje AP-fonden Tredje AP-fondens fondkapital uppgick till 233 miljarder kronor vid utgången av 2012. Fondens genomsnittliga avkastning under tioårsperioden 2003-2012 uppgick till 6,7 procent per år, vilket översteg fondens långsiktiga mål motsvarande 5,5 procent per år (4,0 procent real avkastning). Den riskjusterade avkastningen mätt med sharpekvot för fondens totala portfölj under samma tid uppgick till 0,7 procent per år (sharpekvoten i tabell 5.3 avser likvida, marknadsnoterade tillgångar). McKinsey anger Tredje AP-fondens genomsnittliga förvaltningskostnad under tioårsperioden till 0,15 procent av fondkapitalet per år. Vid utgången av 2012 hade Tredje AP-fonden 56 anställda, varav 32 inom kapitalförvaltningen (24 övriga). Tredje AP-fondens portfölj fördelas mellan sju olika riskklasser i stället för mellan traditionella tillgångsslag. Fondens riskklasser inkluderar aktierisk, ränterisk, kreditrisk, valutarisk, inflationsrisk och två övriga kategorier (absolutavkastande strategier respektive övrig exponering). I sammanställningen från McKinsey som ligger till grund för denna utvärdering ingår valutarisk i övrig exponering. Under 2012 märks framför allt en ökad allokering till kategorin övrig exponering inklusive valutarisk (från 1 till 5 procent av fondkapitalet), bl.a. genom ökad användning av en strategi som syftar till att dra nytta av marknadens skiftande värdering av volatilitet. Bland fysiska innehav utökade Tredje AP-fonden innehavet av fastigheter från 7 till 8 procent av fondkapitalet och fattade samtidigt beslut om ytterligare investeringar i fastigheter som genomfördes i början av 2013. Allokeringen till kategorin aktierisk minskade från 54 till 51 procent av fondkapitalet. Tredje AP-fondens styrelse beslutar om fondens strategiska portfölj i termer av riskklasser, utan åtskillnad mellan långfristiga och medelfristiga beslut. Fondens vd ges mandat att implementera strategin inom ramen för vissa intervall vad avser exponering mot en riskklass, genom placering i fysiska tillgångar eller kapitallösa mandat. Tredje AP-fonden följer upp fondens totala avkastning i förhållande till fondens långsiktiga avkastningsmål respektive en långsiktig statisk portfölj (referensportfölj) bestående av fysiska värdepapper (börsnoterade aktier, räntebärande instrument, kreditobligationer och realränteobligationer). Fondens totala avkastning jämförs även med ett antal internationellt välkända pensionsfonder och blir slutligen föremål för en subjektiv självutvärdering (figur 5.5). Portföljens delkomponenter jämförs med tillämpliga delar av den långsiktiga statiska portföljen. Tredje AP-fonden offentliggör resultaten av fondens interna utvärdering vad gäller fondens totala avkastning i förhållande till fondens mål och jämförelsen med den långsiktiga statiska portföljen. Utfallet av jämförelsen med gruppen av internationellt välkända pensionsfonder publiceras vad gäller jämförelsegruppens genomsnittliga avkastning, inte enskilda pensionsfonder. Resultatet av den subjektiva självutvärderingen offentliggöras inte, i likhet med utvärderingen av delar av förvaltningen (portföljens delkomponenter). Tredje AP-fonden har kompletterat fondens nya förvaltningsmodell med metod för utvärdering av resultatet och jämför också total avkastning mot en referensportfölj (den långsiktiga statiska portföljen), vilket är positivt. Det kan dock noteras att den långsiktiga statiska portföljen, som är en viktig del av fondens interna resultatuppföljning, är snävt inriktad jämfört med Tredje AP-fondens faktiska portfölj. Mot bakgrund av de risk- och likviditetspremier som den faktiska portföljen kan tillgodogöra sig bör en jämförelse utfalla till Tredje AP-fondens fördel, särskilt över tid. Regeringen anser att den offentliga redovisningen av fondens operativa verksamhet brister i fullständighet, vad gäller avkastning inom delar av fondens totala portfölj eller enskilda riskklasser. Fjärde AP-fonden Fjärde AP-fondens fondkapital uppgick till 230 miljarder kronor vid utgången av 2012. Fondens genomsnittliga avkastning under tioårsperioden 2003-2012 uppgick till 7,2 procent per år, vilket översteg fondens långsiktiga mål motsvarande 6,0 procent per år (4,5 procent real avkastning). Den riskjusterade avkastningen mätt med sharpekvot för fondens totala portfölj under samma tid uppgick till 0,6 procent per år (sharpekvoten i tabell 5.3 avser likvida, marknadsnoterade tillgångar). McKinsey anger Fjärde AP-fondens genomsnittliga förvaltningskostnad under tioårsperioden till 0,11 procent av fondkapitalet per år. Vid utgången av 2012 hade Fjärde AP-fonden 49 anställda, varav 20 inom kapitalförvaltningen (29 övriga). Fjärde AP-fondens portfölj utmärks av en betydande allokering till aktier (svenska, utländska, inklusive aktier från tillväxtmarknader) och förhållandevis mindre innehav av alternativa tillgångar. Under 2012 ökade emellertid Fjärde AP-fonden innehavet av alternativa tillgångar, inklusive fastigheter, från 6 till 8 procent av fondkapitalet. Detta möjliggjordes genom en något minskad allokering till räntebärande placeringar och utländska aktier, exklusive aktier från tillväxtmarknader. Fjärde AP-fondens styrelse beslutar om en mycket långsiktig normalportfölj (40 år) och en något mindre långsiktig strategisk portfölj (3-15 år) som utgör referensportfölj för den taktiska förvaltningen (figur 5.5). Fjärde AP-fondens styrelse fattade under 2012 beslut om en ny förvaltningsmodell som tillämpas fullt ut fr.o.m. 2013. Modellen innebär ett utökat mandat till fondens vd att fatta strategiska beslut (strategisk portfölj) med målet att överträffa den långsiktiga normalportföljen med 0,5 procentenheter per år, vilket utvärderas över en femårsperiod. Fondens vd har även ett taktiskt mandat (3 år) att avvika från den strategiska portföljen med målet att överträffa denna med 0,5 procentenheter per år. Fjärde AP-fonden har kompletterat fondens nya förvaltningsmodell med metod för utvärdering av resultatet, vilket är positivt. Fjärde AP-fondens interna utvärdering av strategisk och taktisk förvaltning utgår från normalportföljen, respektive den strategiska portföljen, och syftar till att identifiera bidrag till avkastning, bidrag till risk och andel av förvaltningskostnader. Det kan noteras att den strategiska förvaltningen förfogar över instrument som inte ingår i normalportföljen (riskkapitalfonder, fastigheter, kreditobligationer m.m.). Mot bakgrund av de risk- och likviditetspremier som den faktiska portföljen kan tillgodogöra sig, i förhållande till normalportföljen, bör en jämförelse utfalla till förvaltningens fördel, särskilt över tid. Den taktiska förvaltningen, inklusive operativ förvaltning som delegeras till förvaltningsorganisationen, bedöms bli utvärderad mot jämförelsenormer som medger en rättvisande uppföljning. Resultaten offentliggörs, med undantag för enskilda beslut inom ramen för den strategiska förvaltningen. Vid en samlad bedömning framstår emellertid transparensen som tillfredsställande. Däremot anser regeringen att fonden bör utveckla en metod för utvärdering av fondens totala avkastning och redovisa resultatet. Metoden bör inkludera en referensportfölj som på övergripande nivå speglar fondens investeringsmöjligheter. 5.2.2 Operativ förvaltning Regeringens bedömning: Genomgående goda resultat under 2012 har bidragit till att Första-Fjärde AP-fondernas genomsnittliga aktiva avkastning under femårsperioden 2008-2012 uppnår eller ligger nära realistiska mål i tre fall av fyra, vilket framstår som positivt i jämförelse med tidigare erfarenhet. Behovet av offentlig redovisning av resultaten av verksamhet som fonderna faktiskt bedriver kvarstår. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Resultatet av den aktiva förvaltningen är fortfarande otillfredsställande i tre av Första-Fjärde AP-fonderna mätt över en femårsperiod. Andra AP-fonden redovisar ett negativt resultat före kostnader. Tredje och Fjärde AP-fonderna redovisar positiva resultat före kostnader, men inte tillräckligt för att kompensera för risker och kostnader förenade med verksamheten. Första AP-fonden är den enda fond som redovisar ett resultat som med säkerhet överstiger kostnaderna över perioden. Det är dock alltjämt oklart om marginalen är tillräcklig med hänsyn tagen till riskerna i verksamheten. I likhet med tidigare år ser regeringen positivt på att fonderna har ökat fokus på styrelsens beslut om långsiktig allokering av fondkapitalet (strategiska beslut) jämfört med kortsiktig aktiv förvaltning. Detta är en, givet resultaten, rimlig omorientering som enligt regeringens mening kan drivas längre. Fortfarande förefaller omfattningen av den aktiva förvaltningen i åtminstone tre av fonderna inte stå i proportion till de hittills svaga resultaten för sådan förvaltning. McKinsey: Första till Fjärde AP-fonderna arbetar i dag på olika sätt med aktiv förvaltning, vilket försvårar traditionella jämförelser mellan fonderna. Förändringar i fondernas förvaltningsmodell innebär också att definitionen på aktiv förvaltning förändrats över tid och försvårar historiska jämförelser. Generellt har fonderna under de senaste åren minskat fokus på aktiv förvaltning relativt strategisk och taktisk tillgångsallokering. Under 2012 samt under den senaste femårsperioden genererade samtliga fonder en positiv avkastning från sin aktiva förvaltning före kostnader. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har under en följd av år sett kritiskt på Första-Fjärde AP-fondernas operativa förvaltning, till den del förvaltningen har syftat till att överträffa marknadernas genomsnittliga avkastning (s.k. aktiv förvaltning) och ifrågasatt om verksamhetens omfattning står i proportion till de förhållandevis svaga resultat som dominerade t.o.m. 2011. Genomgående goda resultat för 2012 innebär att tre av fyra fonder uppvisar en genomsnittlig aktiv avkastning under femårsperioden 2008-2012 som förväntas kompensera för verksamhetens kostnader. Beaktat tidigare femårsperioder är det endast Första AP-fonden som uppvisar ett konsistent genomsnittligt utfall över längre perioder, medan Tredje AP-fonden avviker måttligt. Definitionen av aktiv förvaltning har emellertid ändrats för samtliga fonder, vilket försvårar jämförelser över tid. Bland annat inkluderar fonderna inte längre resultateffekter av ombalansering mellan tillgångar. Dessa resultateffekter inkluderas i aktiv förvaltning fram t.o.m. 2007 (Fjärde AP-fonden), 2008 (Andra AP-fonden) respektive 2009 (Första och Tredje AP-fonderna). Tabell 5.4 Första-Fjärde AP-fondernas aktiva avkastning 2008-2012 (procentenheter) 2012 2011 2010 2009 2008 2008-2012 AP1 1,2 -0,2 1,1 0,8 -0,8 0,4 AP2 1,2 -0,2 0,8 1,2 -1,8 0,2 AP3 0,9 0 0,4 2,2 -1,3 0,4 AP4 1,0 0,2 0,8 1,4 -0,5 0,5 Källa: McKinsey. Det är dock alltjämt oklart i vilken utsträckning utfallen även kompenserar för de risker som är förknippade med aktiv förvaltning. De långsiktiga resultaten denna gång är beroende av det goda utfallet för 2012 och delvis beroende av valet av starttidpunkt. Det kan noteras att resultaten av fondernas aktiva förvaltning under femårsperioden speglar aktiemarknadernas utveckling, med svaga resultat under 2008 och 2011 och goda resultat 2009, 2010 och 2012. Det framstår som att den aktiva förvaltningens resultat tenderar att samvariera med fondernas totala avkastning. Därigenom har fondernas aktiva förvaltning under denna period motverkat fondernas ambition om att skapa mer robusta portföljer (avsnitt 5.2.1). I likhet med föregående år konstaterar regeringen därför att Första-Fjärde AP-fonderna bör beakta erfarenheter från att bedriva aktiv förvaltning under olika marknadsscenarier i fondens strategi för såväl aktiv förvaltning som fondernas arbete med att skapa portföljer som är mer robusta och bättre hanterar perioder av oro på marknaderna. Ett mer ändamålsenligt sätt att utvärdera resultatet av den operativa förvaltningen är genom att analysera det operativa resultatet i förhållande till risken. Informationskvoten är ett mått som anger överavkastning per enhet risk där risken uttrycks i aktiv risk, som visar i hur hög grad en förvaltare avviker från jämförelseindex (faktaruta 5.1). Det är dock förenat med svårigheter att dra slutsatser om nyttan av att bedriva aktiv förvaltning baserat på enbart detta mått då en låg aktiv risk (dvs. indexnära förvaltning) kan skapa en högre informationskvot, allt annat lika. Det är ändå positivt att Andra och Fjärde AP-fonderna publicerar detta mått, mot bakgrund av den genomlysning av fondernas resultat som det bidrar till. Det kan noteras att Andra AP-fonden har en väsentligt sämre aktiv avkastning än Fjärde AP-fonden men samtidigt har ett bättre riskjusterat resultat. Det indikerar ett högre risktagande i den aktiva förvaltningen i Fjärde AP-fonden men väcker även fråga om huruvida kostnaden för sådan verksamhet i Andra AP-fonden är motiverad. Första och Tredje AP-fonderna redovisar fr.o.m. 2011 respektive 2010 inte resultaten för aktiv förvaltning enligt detta mått. Tabell 5.5 Informationskvot avseende Första-Fjärde AP-fondernas operativa förvaltning 2008-2012 2012 2011 2010 2009 2008 2008-2012 AP1 - - 1,9 1,1 -0,7 - AP2 4,2 -1,0 2,7 1,3 -1,8 1,1 AP3 - - - 3,5 -1,6 - AP4 2,3 0,5 2,6 3,0 -0,7 0,9 Not. Underlag saknas för att beräkna genomsnittlig informationskvot för Första och Tredje AP-fonderna. Källa: McKinsey. Första-Fjärde AP-fonderna har agerat olika på kritiken i regeringens utvärdering av fondernas aktiva förvaltning i tidigare skrivelser till riksdagen. Första och Tredje AP-fonderna hävdar att de inte bedriver aktiv förvaltning på vanligt sätt. Första AP-fonden avstår från att kommunicera resultaten av sådan förvaltning. Andra och Fjärde AP-fonderna redovisar resultaten öppet och definierar även tydliga mål i form av bidrag till fondernas långsiktiga avkastningsmål. Det är angeläget att fonderna på ett rättvisande sätt redovisar resultaten av verksamhet som faktiskt bedrivs. Första AP-fonden har inget uttalat mål för den aktiva förvaltningen, utan ser denna som en del av fondens strategi för att nå en hög avkastning till låg risk. Sedan 2010 redovisar Första AP-fonden inte aktiv avkastning för totalportföljen. Fonden har inte heller formulerat något mål för sammanvägd aktiv avkastning. Det går därför inte att säga om fonden har uppnått styrelsens mål i denna del. Mot bakgrund av regeringens tidigare kritik att resultatet av verksamhet som bedrivs inte redovisas, publicerar Första AP-fonden resultatet av summan av aktiv avkastning per mandat som förvaltas i förhållande till ett index. Andra AP-fonden har ett mål för aktiv avkastning vid 0,5 procentenheter per år, inom ramen för fondens långsiktiga mål för real avkastning vid 5,0 procent per år. Sedan 2009 ingår inte resultateffekter från ombalansering av totalportföljen i fondens definition av aktiv avkastning. Andra AP-fondens genomsnittliga aktiva avkastning under femårsperioden 2008-2012 nådde inte upp till målet. Sedan 2010 säger sig Tredje AP-fonden inte längre bedriva aktiv förvaltning i traditionell mening. Fondens aktiva förvaltning begränsas till dels kapitallösa mandat som inte jämförs med något index (absolutavkastande strategier), dels till utfallet av fondens passiva förvaltning (s.k. betaportfölj som syftar till att nå marknadernas genomsnittliga avkastning). Fondens styrelse har formulerat målet att absolutavkastande strategier ska lämna ett resultatbidrag om 600 miljoner kronor per år och att förvaltningen av fondens passiva portfölj (betaportfölj) ska bedrivas kostnadseffektivt, vilket definieras som en avkastning som överträffar jämförelseindex med 0,05 procentenheter per år. Enligt McKinsey har styrelsens mål för betaförvaltning uppnåtts men inte målet för absolutavkastande strategier under treårsperioden 2010-2012. Regeringens utvärdering utgår emellertid från den längre perioden 2008-2012 och baseras på behovet av tillräcklig kompensation för verksamhetens kostnader och risk. Målet för den renodlat aktiva förvaltningen (absolutavkastande strategier) framstår även som förhållandevis lågt satt, med mindre än att verksamheten bedrivs i påtagligt blygsam omfattning (dvs. motsvarande 0,27 procent av ett schablonmässigt beräknat genomsnittligt fondkapital 2012). Fjärde AP-fonden har ett mål för genomsnittlig aktiv avkastning vid 0,5 procentenheter per år över en treårsperiod, inom ramen för fondens långsiktiga mål för real avkastning vid 4,5 procent per år. Sedan 2012 definierar Fjärde AP-fonden aktiv avkastning som resultatet av taktisk förvaltning och förvaltning av kapitallösa mandat, vilket förefaller överensstämma nära med den definition som var gällande för perioden 2008-2011. Fjärde AP-fondens aktiva avkastning bedöms uppnå styrelsens mål för treårsperioden 2010-2012 och även för den längre period som ligger till grund för regeringens utvärdering. 5.3 Utvärdering av Sjätte AP-fondens förvaltning Regeringens bedömning: Till följd av förändringar i Sjätte AP-fondens strategi under åren saknas ett relevant mål för utvärdering av fondens långsiktiga resultat. Fondens långsiktiga avkastning har stärkts under 2012 men avkastningen både under perioden sedan start och under den senaste tioårsperioden 2003-2012 är lägre än fondens tidigare mål och det nya mål som gäller fr.o.m. 2012. Sjätte AP-fondens nya mål, som för den historiska perioden varit väsentligt högre än fondens tidigare mål, bör kunna läggas till grund för utvärdering. I likhet med tidigare år finns det en stor variation i resultat mellan olika delar i fondens investeringsverksamhet, vilket speglas i fondens strategi från 2011 att fokusera på investeringar i mogna bolag. Fondens investeringar i bolag i tidig utvecklingsfas (expansionsbolag) har fortsatt att minska under 2012. Den renodling av portföljen som fortgår bedöms vara motiverad. Under 2012 har regeringen låtit genomföra en fördjupad granskning av Sjätte AP-fondens nedskrivningar av innehav i expansionsbolag under 2011. Granskningen visar att fondens nedskrivningar var motiverade och i stort sett korrekta i sin omfattning. Nedskrivningarna var ett resultat av det arbete Sjätte AP-fondens styrelse inledde under 2011 med att se över strategi, värderingsprinciper och intern kontroll. Detta arbete är i linje med de behov som framkommit i granskningen. Revisorerna har enligt granskningen inte brustit i sin revision men kritik riktas mot revisorernas granskning på några områden. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Sjätte AP-fondens totala avkastning når inte upp till fondens hittillsvarande mål, vilket är en försämring jämfört med föregående år. Det finns en stor variation i resultaten inom olika delar av fondens investerings-verksamhet. Investeringar i framför allt mogna bolag har bidragit positivt till fondens resultat, medan investeringar i bolag som befinner sig i en tidig utvecklingsfas (expansionsbolag) uppvisat genomgående svagt resultat, i synnerhet 2011 då portföljen kraftigt nedvärderats. Sjätte AP-fonden har beaktat dessa erfarenheter inom ramen för det genomgripande förändringsarbete fonden inlett under 2011. Arbetet innefattar fondens strategi, mål och organisation. Förändringarna är en välkommen renodling av verksamheten. Utvecklingen bedöms vara i pensions-systemets intresse, även om arbete kvarstår t.ex. med att operationalisera fondens nya mål och strategi. Fondens nya mål, som motsvarar avkastningen på den nordiska aktiemarknaden plus ett påslag på 2,5 procent, bör kunna ligga till grund för extern utvärdering av fondens resultat, vilket regeringen bedömer som positivt. Nedskrivningar av bedömda marknadsvärden är ett normalt inslag i riskkapitalverksamhet. Omfattningen av de nedskrivningar som har ägt rum under 2011 är dock anmärkningsvärd. Regeringen kommer att följa upp hur en så stor förändring av tillgångarnas värdering kan vara möjlig från ett år till ett annat, utan direkt samband med den övergripande ekonomiska eller marknadsmässiga utvecklingen. McKinsey: Avkastningen på fondens totala kapital uppgår till 4,2 procent per år sedan starten 1997. Sedan 2003, då merparten av kapitalet investerats i fondens investeringsverksamhet, uppgår avkastningen till 5,7 procent per år sedan 2003. Avkastningen under perioderna är lägre än fondens avkastningsmål, både det mål som gällde för perioden t.o.m. 2011 och det nya målet som gäller sedan 2012. Däremot överstiger avkastningen inkomstindex. Det nya avkastningsmål som Sjätte AP-fondens styrelse fastställdes 2011 och som gäller fr.o.m. 2012 bedöms vara relevant för fondens verksamhet. Under 2012 fortsatte fonden det förändringsarbete som påbörjades under 2011 och har under året utvecklat och operationaliserat den nya strategi styrelsen då beslutade. I linje med den nya strategin har fonden avyttrat ett tiotal direktinvesteringar, inlett samarbete med andra investerare för att som minoritetsägare genomföra färre och större direktinvesteringar i mogna bolag och genomfört organisations-förändringar. Granskning av nedskrivningar i Sjätte AP-fonden under 2011: Finansdepartementet anlitade förra året en expert inom investeringar i onoterade företag, Adalbjörn Stefansson, för att granska de omfattande nedskrivningar i Sjätte AP-fonden som gjordes under 2011. Nedskrivningarna avsåg fondens direktinvesteringar i företag i tidig utvecklingsfas (s.k. expansionsbolag). Det ingick i granskningen att redovisa bakomliggande orsaker och bedöma rimligheten i nedskrivningarna. Granskningen omfattade både Sjätte AP-fondens och de förordnande revisorernas hantering av nedskrivningarna. I granskningen framgår följande övergripande slutsatser (dnr Fi2012/2629): * "Sjätte AP-fondens direktinvesteringar i expansionsbolag värderades under 2011 ner med 60 %, eller 1,9 miljarder kronor * Denna nedvärdering förklaras framför allt av att en mer försiktig värderingsansats än tidigare tillämpats i samband med 2011 års värderingsarbete, men även till viss del på att fonden 2010 tillämpat ett portföljperspektiv på värderingar där aggressiva värderingar för expansionsbolag har ansetts balanserats av konservativa värderingar i andra innehav * Den mer försiktiga värderingsansatsen beror i sin tur på den till stora delar nya styrelsens agerande under 2011 * Införandet av en mer försiktig värderingsansats bedöms vara väl motiverad då Sjätte AP-fondens direktinvesteringar i expansionsbolag förefaller ha varit aggressivt värderade historiskt såväl i relation till faktiskt utfall som i förhållande till gängse värderingspraxis avseende riskkapitalinvesteringar * Detta förklaras sannolikt till stor del av att Sjätte AP-fonden, och i synnerhet dess helägda dotterbolag SLS Invest AB, tillämpat en värderingsmetodologi som hållit tillbaka nedvärderingar samtidigt som den absoluta huvuddelen av investeringarna inom detta segment har utvecklats negativt relativt den ursprungliga investeringsplanen * Sjätte AP-fondens nedvärderingar under 2011 bedöms vara i stort korrekta i sin omfattning, eftersom värderingen av fondens innehav av direktinvesteringar i expansionsbolag 2010 bedöms ha överskattat det verkliga värdet med i storleksordningen 1,2-1,4 miljarder kronor, varav omkring hälften härrör från SLS Invest AB och en tredjedel från innehavet Next Generation Broadcasting (NGB) * Sjätte AP-fondens revisorer kan dock ej baserat på denna granskning sägas ha brustit i sin revision av värderingen av Sjätte AP-fondens direktinnehav i expansionsbolag" I rapporten konstateras också att även om metoden för värdering av onoterade innehav är väl definierad och allmänt accepterad är utfallsrummet för vad som kan anses som rimliga värderingar för ett företag i tidig fas ofta stort. Däremot bör det gå att skönja ett mönster i värderingsansatsen vid en granskning av ett större antal värderingar från samma part. Värdet av Sjätte AP-fondens investeringar i expansionsbolag vid utgången av 2010, tillsammans med de tilläggsinvesteringar som gjordes under 2011, uppgick till 3,81 miljarder kronor. (Fondkapitalet vid utgången av 2010 uppgick till 19,9 miljarder kronor.) Värdet av investeringarna vid utgången av 2011 uppgick till 1,65 miljarder kronor, motsvarande en förlust om 2,16 miljarder kronor och en avkastning om -57 procent. Avkastningen på aktiemarknaden var under motsvarande period negativ men i väsentligt lägre grad. Relevanta börsindex (MSCI Sweden och SHB Nordix) uppvisade en avkastning på -13 respektive -16 procent under 2011. Tio procent av förlusten 2011 kommer från 11 bolag som avyttrades eller skrevs av under året. Den resterande delen beror på nedvärderingar i 37 bolag, varav 17 bolag står för 90 procent av den totala nedvärderingen om 1,9 miljarder kronor. Granskningen har omfattat en genomgång av dessa 17 nedskrivningar. Bolagsspecifika händelser bedöms ligga bakom en del av nedvärderingarna men slutsatsen är att ett paradigmskifte ägt rum avseende fondens värdering av expansionsbolag. Den värderingsansats som infördes 2011 var väsentligt mer försiktig än den tidigare. Tidigare värderingar bedöms ha varit aggressiva. I rapporten ges fyra förklaringar till skiftet. Den första förklaringen är den nya styrelsens agerande. Styrelsen initierade en genomgång av värderingen av innehaven, där det största innehavet direkt skrevs av, tillsammans med ökat fokus på värderingsfrågor, bl.a. genom att vice ordförande gick in fondens värderingskommitté. Den andra förklaringen är styrelsens strategibeslut att helt upphöra med direktinvesteringar i expansionsbolag, eftersom ett sådant beslut från en huvudägare påverkar livskraften i företag i tidig fas. Detta beslut var ett ytterligare steg på den inslagna linjen från den tidigare styrelsen som 2009 beslutat att se över och begränsa verksamheten. Den tredje förklaringen är nya investeringsansvariga i fonden, vilka naturligt intar en mer försiktigt hållning. I motsvarande hälften av den sammanlagda nedvärderingen utsågs under 2011 nya investeringsansvariga i fonden. Den sista förklaringen är att den nya styrelsen ifrågasatte externa värderingsunderlag. Det är dock praxis att investerare litar på dessa och Sjätte AP-fonden är inte ålagd att upprätta koncernredovisning. Bedömningen är att styrelsens omvärdering gett en balanserad värdering, trots att fonden tillämpat en värderingsprincip som inte är i linje med marknadspraxis. Slutsatsen i granskningen är att den försiktiga värderingsansatsen under 2011 var väl motiverad. Vidare ges i rapporten tre förklaringar till de tidigare aggressiva värderingarna. Den första att fonden i värderingen för 2010 tillämpat en värderingsansats som tog portföljhänsyn, vilket innebar att undervärden vägdes upp av ett dolt övervärde i ett innehav i ett moget bolag (Meca) på motsvarande 300-500 miljoner kronor. Detta godkändes av fondens revisorer. Den andra förklaringen är svagt investeringsresultat. Fonden har generellt varit restriktiv med att värdera upp innehav, men i detta segment har även anskaffningskostnad enligt granskningen varit en aggressiv värdering som inte motsvarat den svaga utvecklingen i företag. I rapporten pekas på svårigheten att både försvara investeringsbeslut och samtidigt värdera ner dessa. Därför kan den nya styrelsens strategi ha haft en förlösande effekt för en mer försiktig värderingsansats. Slutligen anges som förklaring att fondens tidigare metod för värdering hållit tillbaka nedvärderingar, bl.a. genom kassaflödesvärderingar och avkastningskrav som utredaren menar varit låga i förhållande till praxis i riskkapitalbranschen. Enligt granskningen har revisorerna inte brustit i sin revision men däremot framgår bedömningen att revisorerna borde ha dragit generella slutsatser avseende brister i fondens värderingsmetodologi, såsom aggressiva antaganden i kombination med för låga avkastningskrav, och förmedlat dessa till fondens ledning och styrelse. Vidare ifrågasätts revisorernas agerande i förhållande till värderingen av innehavet i SLS Invest AB, som är ett av fonden helägt dotterbolag som förvaltar investeringar inom Life Science-området. Skälen för regeringens bedömning: Sjätte AP-fonden avviker från andra riskkapitalaktörer på flera sätt. Fonden är sluten, dvs. det sker inte några in- och utbetalningar från eller till pensionssystemet, varför Sjätte AP-fonden måste förvalta nödvändig likviditetsreserv. Därtill finansierar fonden sina investeringar med eget kapital och utnyttjar inte belåning i den egna balansräkningen, med undantag för kortfristiga likviditetsbehov. Sjätte AP-fonden är också i huvudsak begränsad till den svenska marknaden. Fondens uppdrag har därmed konsekvenser för fondens totala avkastning och dess variation över tid, dvs. risk. Sjätte AP-fondens ackumulerade resultat sedan starten 1997 uppgår till 9,8 miljarder kronor vilket motsvarar en avkastning på i genomsnitt 4,2 procent per år. Förändringar över tid av fondens strategi och mål innebär att det saknas ett relevant mål att utvärdera fondens resultat mot. Sjätte AP-fonden har under perioden t.o.m. 2011 utvärderat sitt resultat över två olika tidsperioder. Utvärderingen har skett dels för perioden sedan starten 1997, dels sedan investeringsverksamheten 2003 utgjorde en huvudsaklig andel av fondens portfölj och ett absolut mål för fonden infördes. Före 2003 hade fonden ett mål att överträffa börsindex. Under 2011 fastställde styrelsen ett nytt mål för fonden att gälla från och med 2012. Målet motsvarar index för den nordiska aktiemarknaden plus ett påslag (riskpremie) på 2,5 procentenheter. Påslaget baserar fonden på dess riskprofil och likviditetshantering. Fonden utvärderar måluppfyllelsen över rullande femårsperioder, med start således från 2012. Regeringen, som ifrågasatt tidigare mål som grund för utvärdering av fondens resultat, menar att det nya målet bör kunna ligga till grund för extern utvärdering. Det nya målet är väsentligt högre än det tidigare målet, vilket stödjer regeringens bedömning (tabell 5.6). Varken under den senaste tioårsperioden eller sedan fondens start har avkastningen nått upp till fondens tidigare mål (som fonden hade under perioden 2003-2011) och är väsentligt lägre än fondens nya mål fr.o.m. 2012. Däremot överstiger avkastningen under båda perioderna inkomstindex. McKinsey jämför därtill med avkastningen för noterade aktier i svenska medelstora respektive små bolag. Dessa två index har haft en avkastning i nivå med fondens nya mål, som baseras på utvecklingen på den nordiska aktiemarknaden (tabell 5.6). Sjätte AP-fondens resultat 2012 uppgår till 1,7 miljarder kronor, vilket motsvarar en avkastning på 9,2 procent. Fondens mål för 2012 uppgår till 20,2 procent. Fondens långsiktiga resultat har stärkts under 2012, till följd av utvecklingen i fondens investeringar i mogna bolag, fondinvesteringar i bolag i tidig utvecklingsfas (venture capital) och fondens likviditetsförvaltning. Tabell 5.6 Sjätte AP-fondens totala avkastning (procent per år) 1997-2012 2003-2012 Sjätte AP-fonden 4,2 5,7 Fondens mål fr.o.m. 2012 (10,9) (13,8) Fondens mål 2003-2011 (7,3) (6,6) Inkomstindex 3,0 3,5 Svenska småbolag (börsindex) - 14,8 Svenska mellanstora bolag (börsindex) 10,2 13,5 Källa: McKinsey. Sjätte AP-fondens portfölj består till övervägande andel av onoterade aktier (faktaruta 5.2). Enligt branschpraxis beräknas avkastningen för onoterade aktier som en genomsnittlig avkastning sedan tidpunkten för den första investeringen, med hänsyn tagen till vid var tid investerade belopp. Avkastningen för fondens investeringsverksamhet, beräknad enligt denna metod, uppgick sedan 2003 till 6,7 procent per år efter externa förvaltningsavgifter, vilket är lägre än fondens mål fr.o.m. 2012 som för denna tioårsperiod motsvarar 13,8 procent per år. Från starten 1997 uppgår avkastningen till 5,3 procent per år efter externa förvaltningsavgifter, vilket överstiger fondens totala avkastning men fortfarande är väsentligt lägre än det nya målet för verksamheten (figur 5.6). Från och med 2012 ingår inte längre Sjätte AP-fondens investeringar i noterade småbolag i investeringsverksamheten utan i stället i fondens likviditetsförvaltning. Noterade småbolag har därför exkluderats även för perioden t.o.m. 2011 för att skapa jämförbara uppgifter. Däremot är den långsiktiga avkastningen i investeringsverksamheten inte jämförbar med redovisningen i föregående års skrivelse. Oavsett denna ändring kvarstår faktum från tidigare år att resultatet skiljer sig kraftigt mellan fondens olika investeringar (figur 5.6). Det långsiktiga resultatet förklaras i hög grad av den höga avkastningen i fondens investeringar i mogna bolag som vid utgången av 2012 motsvarade 83 procent av kapitalet i investeringsverksamheten. Avkastningen på fondens investeringar i mogna bolag har både under perioden 2003-2012 och från fondens start varit högre än det nya målet för verksamheten. Fondens investeringar i bolag i tidig utvecklingsfas (expansionsbolag) har däremot, med undantag för fondinvesteringar under 2012, bidragit negativt till fondens resultat. Det bör noteras att utvecklingen inom detta segment varit genomgående svag i Europa. Sjätte AP-fondens investeringar i expansionsbolag har under 2012 minskat med 12 procent, från 3,0 miljarder kronor i investerat kapital vid utgången av 2011 till 2,6 miljarder kronor vid utgången av 2012. Denna minskning är i linje med fondens nya strategi från 2011 att inte genomföra direktinvesteringar i företag i tidig utvecklingsfas. Däremot ingår fortfarande investeringar i expansionsbolag i fondens strategi för indirekta investeringar genom riskkapitalfonder. Fondinvesteringar i expansionsbolag hade under 2012 en avkastning på 19,1 procent men över de längre tidsperioderna uppvisar även dessa investeringar ett genomgående negativt resultat, om än inte ett lika dåligt resultat som fondens direktinvesteringar i expansionsbolag. Figur 5.6 Sjätte AP-fondens investeringsverksamhet (procent per år) Källa: McKinsey. Regeringen bedömde i föregående års utvärdering att fondens nya strategi, där fonden fokuserar på investering i mogna bolag, är en renodling av verksamheten i pensionssystemets intresse. Däremot konstaterades att det kvarstår arbete med att operationalisera fondens nya mål och strategi. Under 2012 har fonden bedrivit ett sådant arbete, vilket omfattat såväl organisationsförändring som renodling av portföljen i linje med den nya strategin. En del av fondens strategi är att genomföra färre men större direktinvesteringar i mogna bolag och att vara minoritetsägare i dessa tillsammans med samarbetspartners (fonden vill ha en ägarandel mellan 5 och 50 procent). Fondens målsättning är att minska antalet direktägda bolag till 10-15 bolag (från ca 50 bolag 2012). Under 2012 avyttrade fonden ett tiotal innehav som inte ansågs ligga inom kärnverksamheten. Fondens nya strategi innebär ett fokus på den nordiska marknaden. Sjätte AP-fondens styrelse har fattat beslut om denna inriktning baserat på fondens erfarenhet av direktinvesteringar i onoterade företag och utvecklingen på riskkapitalmarknaden. Sjätte AP-fonden redogör för skälen för detta beslut i en inlaga till regeringen (dnr Fi2013/477). När det gäller indirekta investeringar via fonder menar Sjätte AP-fonden att ett antal mycket framgångsrika aktörer etablerat större fonder med inriktning mot större, internationellt verksamma bolag och med ett bredare geografiskt fokus. Detta har inneburit att den svenska riskkapitalmarknaden nu är internationell, med intresse från utländska investerare som fokuserar på den nordiska och i vissa fall den nordeuropeiska riskkapitalmarknaden. När det gäller direktinvesteringar i onoterade bolag avser fonden investera tillsammans med andra etablerade aktörer på riskkapitalmarknaden och även här ser fonden behov av att investera i bolag med säte i och utanför Sverige, men med ett primärt fokus på nordiska bolag. Sjätte AP-fonden menar också att fondens geografiska inriktning, till följd av fondens strategi från 2011, bidrar till att tillgodose kraven på avkastning och riskspridning och ligger i linje med slutsatserna i Buffertkapitalsutredningens betänkande (SOU 2012:53). Vid Sjätte AP-fondens bildande hade fonden en ensidig inriktning mot investeringar i svenska bolag, men sedan 2007 har fonden haft möjlighet att investera en mindre andel av fondkapitalet utomlands. Detta kom till uttryck genom bestämmelsen att fonden får utsätta högst tio procent av fondkapitalet för valutarisk (prop. 2006/07:100 s. 188 f.). Sjätte AP-fondens regelverk har utöver denna ändring varit oförändrat sedan fondens bildande 1996. En översyn av fondens uppdrag initierades av regeringen redan 2004 (Ds 2004:25 Sjätte AP-fonden i det reformerade pensionssystemet) och har fortsatt genom buffertkapitalsutredningens betänkande AP-fonderna i pensionssystemet - effektivare förvaltning av pensionsreserven (SOU 2012:53) som för närvarande bereds i samråd med Pensionsgruppen. Under 2011 skrev Sjätte AP-fonden ned värdet på fondens direktinvesteringar i företag i tidig utvecklingsfas (s.k. expansionsbolag) med två miljarder kronor. De innehav som nedvärderades hänfördes till två olika portföljer. Detta avser dels fondens direktinvesteringar i expansionsbolag som vid utgången av 2010 sammantaget uppgick till 3,9 miljarder kronor, dels fondens investeringar i s.k. life science-bolag som vid utgången av 2010 sammantaget uppgick till 1,7 miljarder kronor. Nedvärderingarna i de två portföljerna uppgick till 1,3 respektive 0,7 miljarder kronor, vilket motsvarade 33 respektive 41 procent av värdet på portföljerna vid utgången av 2010. Besluten fattades av Sjätte AP-fondens styrelse på grund av ändrad tillämpning av värderings-principen eller ändrad strategi för innehaven (beslut att inte tillföra nytt kapital). Regeringen konstaterade i föregående års skrivelse att omfattningen av nedskrivningarna som ägde rum under 2011 var anmärkningsvärd och att man skulle följa upp hur en så stor förändring av tillgångarnas värdering kunde vara möjlig från ett år till ett annat. I det syftet har en granskning genomförts (redovisad ovan). Det bör noteras att värdering av onoterade innehav av företag i en tidig utvecklingsfas ofta är förenad med osäkerhet om verkligt värde (värderingsprincipen beskrivs i faktaruta 5.2). Det framgår också av granskningen att utfallsrummet för vad som kan anses som rimliga värderingar av denna typ av innehav ofta är stort. Sjätte AP-fondens styrelse och de förordnande revisorerna för fonden har beretts möjlighet att yttra sig över rapporten. Sjätte AP-fondens styrelse har svarat att den delar de övergripande slutsatserna i rapporten. Sjätte AP-fondens förordnande revisorer under 2010 och 2011 har svarat att de i allt väsentligt delar de slutsatser som dras avseende nedvärderingarna 2011, vilket också bekräftas av att revisorerna inte anmärkte på dessa i revisionsberättelsen. I sitt yttrande över rapporten redogör också revisorerna för en rad omständigheter som har haft betydelse för deras ställningstaganden och kommunikation med styrelse och ledning i fonden. Därtill redogör de för sin insats som revisorer och kommenterar närmare revisionen av enskilda innehav. Revisorerna anför bl.a. att utfallsrummet för rimliga värderingar för ett bolag i tidig fas ofta är stort och att bedömningen av värderingarna i rapporten har gjorts i ljuset av information som inte fanns tillgänglig eller var känd vid tidpunkten för revisionen. Därtill menade revisorerna att värderingen under 2011 kraftigt påverkades av att fondens styrelse implementerade en ny strategi och att tillgången till finansiering på marknaden i praktiken försvann till följd av negativ utveckling på aktiemarknaden. I föregående års skrivelse konstaterade regeringen att besluten om nedvärderingar är fattade av Sjätte AP-fondens styrelse och att de största nedvärderingarna skett till följd av en ändrad tillämpning av redovisningsprincipen och ändrad strategi för innehaven. Den nu genomförda granskningen visar att införandet av en mer försiktig värderingsansats var väl motiverad då Sjätte AP-fondens direktinvesteringar i expansionsbolag bedöms ha varit aggressivt värderade historiskt. Vidare bedöms Sjätte AP-fondens nedvärderingar under 2011 vara i stort sett korrekta i sin omfattning, medan värderingen av fondens innehav av direktinvesteringar i expansionsbolag 2010 bedöms ha överskattat det verkliga värdet. Granskningen bekräftar därmed värderingen av innehaven vid utgången av 2011. Sedan nuvarande styrelse tillträdde 2011 har ett förändringsarbete bedrivits i fonden, vilket innefattat strategi och organisation och bl.a. resulterat i nämnda nedvärdering. I det arbetet har också ingått kvalitetssäkring av interna processer. Revisorerna har i revisionen avseende 2012 konstaterat att en ny rutin har införts för värderingar och att styrelsen ägnar frågorna större uppmärksamhet genom att värderingar i årsbokslut beslutas av styrelsens revisionsutskott. Ett av skälen till nedvärderingen var också styrelsens agerande och genomlysning av portföljen, vilket inkluderar uppföljning av tidigare agerande. Varken i granskning eller i revision framkommer kritik mot styrelsen. När det gäller de förordnande revisorernas hantering av nedskrivningarna framkommer inte att revisorerna skulle ha brustit i revisionen avseende värderingarna 2010 eller 2011 (inklusive nedvärderingen). Däremot framgår att vissa bedömningar från revisorerna väcker frågor, såsom behovet av rimliga avkastningskrav och en extern värdering avseende ett portföljbolag (NGB). Som regeringen konstaterat tidigare är nedskrivningar av bedömda marknadsvärden ett normalt inslag i riskkapitalverksamhet. Granskningen liksom revisorernas svar på denna pekar på dels svårigheten i samband med värdering, dels sambandet mellan företagets värde och ägarnas strategi. Härutöver framgår vikten av god styrning och intern kontroll för en rättvisande värdering och insyn i portföljbolagen. Den nuvarande styrelsens arbete bedöms hantera de orsaker till nedskrivningarna som framgår av granskningen. Regeringen förordnar även revisorer i AP-fonderna. För att säkerställa oberoende i revisionen anser regeringen det generellt vara lämpligt med rotation av förordnade revisorer. Det kan nämnas att fr.o.m. 2012 förordnades en ny samordnande revisor för AP-fonderna i detta syfte. Faktaruta 5.2 Värdering av onoterade aktier Enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden ska fondens placeringstillgångar marknadsvärderas. Sjätte AP-fondens redovisning, och regeringens utvärdering av Sjätte AP-fondens onoterade portfölj, baseras på IPEV:s riktlinjer (International Private Equity & Venture Capital Valuation Board). Principiellt gäller att värderingen ska avspegla verkligt värde. Det finns olika metoder för att fastställa verkligt värde beroende på vilken information som finns tillgänglig. Om det under det senaste året har genomförts en transaktion med en tredje part avseende aktuellt innehav värderas innehavet med ledning av det priset. Sedan 2011 beaktar Sjätte AP-fonden i värderingen även transaktioner där endast befintlig ägarkrets deltagit (s.k. internrundor). Om denna transaktion indikerar en nedvärdering genomförs en mer detaljerad analys och nedvärdering genomförs om försök att få in en extern part har misslyckats eller om intresset för bolaget på marknaden är mycket litet. I båda fallen justeras värderingen med hänsyn till händelser mellan tidpunkten för transaktionen och rapporteringstillfället. Värdering sker också baserat på framtida kassaflöde som nuvärdesberäknas med en riskjusterad ränta. En tredje metod baseras på värdering av företagets nettotillgångar. Andra metoder utgår från att använda värderingsmått baserade på finansiella nyckeltal (s.k. multipelvärdering) eller specifika jämförelser inom en viss bransch (s.k. industriella benchmarks). De två sistnämnda metoderna används endast som komplement till värderingar baserade på någon annan metod. Sjätte AP-fonden genomför även känslighetsanalyser av värderingarna. Om värderingen av ett innehav visar stor variation i olika scenario gör fonden en mer restriktiv värdering. För investeringar i bolag som befinner sig i en tidig fas kan det vara svårt att tillämpa någon enskild värderingsmetod. Värdering sker då framför allt baserat på bolagets utveckling i förhållande till ursprunglig ägarplan. En nedskrivning ska genomföras i det fall en stadigvarande och väsentlig minskning av värdet på investeringen bedöms ha ägt rum (t.ex. konkurs). Enligt branschpraxis beräknas avkastning avseende onoterade aktier med hjälp av en internränta, dvs. en kapitalvägd avkastning, eftersom förvaltaren bestämmer tidpunkten för nya investeringar och deras omfattning (se även faktaruta 5.1). 5.4 Utvärdering av Sjunde AP-fondens förvaltning 5.4.1 Strategiska beslut Regeringens bedömning: Den långsiktiga avkastningen för förvalsalternativet (AP7 Såfa, tidigare Premiesparfonden) överträffar den genomsnittliga avkastningen för privata fonder i premiepensionssystemet över alla undersökta horisonter. Det innebär att premiepensionssparare som har avstått från att välja någon annan fond har fått en något högre avkastning än genomsnittet av andra pensionssparare, vilket är positivt. Det är också positivt att Sjunde AP-fonden har vidtagit åtgärder för att förbättra informationen till allmänheten om förvalsalternativets inriktning och risknivå. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Sedan starten 2000 överträffar avkastningen i Sjunde AP-fondens förvalsalternativ den genomsnittliga avkastningen för de privata fonderna i premiepensionssystemet, vilket är positivt. Den period som Sjunde AP-fondens nya förvalsalternativ AP7 Såfa har varit i bruk är alltför kort för att utgöra grund för bedömning av resultatet. Dock kan konstateras att utvecklingen under perioden bekräftar behovet av tydlig information om förvalsalternativets inriktning och risknivå. Det arbete som fonden har inlett på detta område välkomnas. McKinsey: Sjunde AP-fonden förvaltade vid slutet av 2012 27,1 procent av totala premiepensionssystemets kapital, vilket motsvarar 130,4 miljarder kronor. Under perioden 24 maj 2010 till 31 december 2012 genererade förvalsalternativet Såfa i genomsnitt en avkastning på 6,9 procent per år, medan premiepensionsindex hade en genomsnittlig avkastning på 3,4 procent per år. För 2012 var avkastningen för Såfa 17,4 procent, jämfört med 10,5 procent för premiepensionsindex. Under hela perioden 2001-2012 har därmed Sjunde AP-fondens förvalsalternativ i genomsnitt avkastat 0,8 procentenheter mer än premiepensionsindex per år. Skälen för regeringens bedömning: Sjunde AP-fonden förvaltade vid utgången av 2012 sammanlagt 130,4 miljarder kronor fördelade på två de två fonderna AP7 Aktiefond (123,3 miljarder kronor) och AP7 Räntefond (8,9 miljarder kronor). Sjunde AP-fonden förvaltade därmed 27,1 procent av premiepensionssystemets samlade kapital. Förvalsalternativets genomsnittliga avkastning under tioårsperioden 2003-2012 uppgick till 6,9 procent per år, vilket översteg den genomsnittliga avkastningen för de privata fonderna i premiepensionssystemet med 0,2 procentenheter per år. McKinsey har inte beräknat någon genomsnittlig förvaltningskostnad för Sjunde AP-fondens förvaltning men uppger att den under 2012 var 0,25 procent för AP7 Aktiefond och 0,09 procent för AP7 Räntefond, inklusive courtage och andra transaktionsrelaterade avgifter (s.k. totalkostnadsandel, TKA). Samtidigt uppgick förvaltningsavgifterna till 0,15 respektive 0,09 procent av förvaltat kapital, vilket kan jämföras med 0,32 procent för genomsnittet av övriga fonder inom premiepensionssystemet (efter rabatter), enligt uppgift från Pensionsmyndigheten. Vid utgången av 2012 hade Sjunde AP-fonden 18 anställda, varav 5 inom kapitalförvaltningen (13 övriga). Förvalsalternativet för pensionssparare som avstått från att välja någon annan fond utgjordes av Premiesparfonden fram till maj 2010. Från maj 2010 har Sjunde AP-fonden förnyat det statliga alternativet i premiepensionssystemet med målsättningen att den sammanlagda statliga pensionen ska bli högre. I samband med det ersattes de två tidigare blandfonderna (Premiesparfonden och Premievalsfonden) med två renodlade s.k. byggstensfonder, AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond, som kombineras i olika proportioner för olika kategorier av sparare. AP7 Såfa är en sådan kombination som tar hänsyn till individens ålder. Upp till 55 års ålder består AP7 Såfa av 100 procent AP7 Aktiefond, därefter ersätts aktiefonden av räntefonden med drygt tre procentenheter per år fram till 75 års ålder. Fördelningen i AP7 Såfa är fr.o.m. 75 års ålder två tredjedelar räntefond och en tredjedel aktiefond. AP7 Aktiefond är en global aktiefond med huvudsakligen utländska aktier (97 procent). Det minskade inslaget av svenska aktier jämfört med tidigare har kompenserats genom belåning av den globala portföljen (s.k. hävstång). Denna hävstång ska som ett riktmärke uppgå till 150 procent, vilket innebär att värdeförändringar i den globala portföljen förstärks med 50 procent (både uppåt och nedåt). Det kan noteras att belåning av en väldiversifierad portfölj överensstämmer med vedertagen finansiell teori, som metod att höja den finansiella risken i en portfölj till en nivå som överstiger den genomsnittliga marknadsrisken. Sedan genomförandet av Sjunde AP-fondens nya förvaltningsmodell i maj 2010 t.o.m. utgången av 2012 har AP7 Såfa haft en avkastning på 6,9 procent på årsbasis, vilket både överträffar genomsnittet för de privata fonderna i premiepensionssystemet (3,4 procent per år) och ett globalt aktieindex, MSCI World (3,2 procent per år). Enligt styrelsens mål under samma tid ska avkastningen för AP7 Såfa minst motsvara genomsnittet av de privata fonderna i premiepensionssystemet, vilket uppnåtts med råge. Förvalsalternativets avkastning överträffar genomsnittet för de privata fonderna även under de längre perioderna 2008-2012 (med 1,4 procentenheter per år), 2003-2012 (med 0,2 procentenheter per år) och 2001-2012 (med 0,8 procentenheter per år). Under den längre perioden före 2010 var dock förvaltningen påverkad av restriktionen att risken i portföljen skulle vara lägre än för genomsnittet av fonder, vilket begränsade möjligheterna att uppnå en bättre avkastning. Regeringen har i tidigare års utvärderingar tryckt på behovet av information till allmänheten om förvalsalternativets inriktning och risknivå. Sedan dess har Sjunde AP-fonden beslutat om en kommunikationsstrategi som ska vara genomförd under 2013 och anställt en kommunikationsansvarig, vilket måste ses som positivt. Det kan också nämnas att regeringen i regleringsbrev för 2013 gett Pensionsmyndigheten i uppdrag att säkerställa tydlig information till pensionsspararna om förvalsalternativets inriktning och risknivå. Pensionsmyndigheten ska i genomförandet av uppdraget samråda med Sjunde AP-fonden. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2013. 5.4.2 Operativ förvaltning Regeringens bedömning: Sjunde AP-fondens förvaltning av AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond har ännu inte bedrivits under tillräckligt lång tid för att några definitiva slutsatser ska kunna dras. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Sedan Sjunde AP-fondens nya fonder, AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond, infördes i maj 2010 är den aktiva avkastningen negativ redan före kostnader. Perioden är emellertid för kort för att kunna läggs till grund för slutsatser, men det är positivt att fonden tillvaratar gjorda erfarenheter. Sjunde AP-fonden har genomfört en utvärdering av sin renodlade aktiva förvaltning. Resultatet i den förvaltningen bedöms inte vara tillfredsställande med beaktande av riskerna i verksamheten. Fonden redovisar utvärderingen, vilket är positivt eftersom det bidrar till den öppenhet som bör prägla AP-fondernas verksamhet. McKinsey: Den aktiva avkastningen 2012 för Sjunde AP-fondens Aktiefond respektive Räntefond var 119 respektive -5 baspunkter. För perioden 24 maj 2010 till 31 december 2012 var den aktiva avkastningen för Aktiefonden respektive Räntefonden 1 respektive -58 baspunkter per år. De två främsta källorna till den aktiva avkastningen i AP7 aktiefond under 2012 var den taktiska allokeringen (+56 baspunkter) och exponeringen mot tillväxtmarknader (+32 baspunkter). Skälen för regeringens bedömning: Sjunde AP-fonden är till övervägande del passivt förvaltad, eftersom 81 procent av fondkapitalet sägs vara passivt förvaltat. Därutöver har fondens vd ett operativt mandat att justera aktiefondens finansiella hävstång med tio procentenheter, dvs. inom intervallet 140-160 procent, vilket motsvarar ett utrymme för s.k. taktisk allokering. Styrelsens mål för den operativa förvaltningen av de två byggstensfonderna, AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond, är att de ska överträffa sina jämförelseindex, vilket för aktiefondens del inkluderar en finansiell hävstång om 150 procent (1,5 x MSCI World). Detta allmänt uttryckta mål har tre specifika komponenter: (1) ett bidrag från taktisk allokering om 500 miljoner kronor per år över rullande femårsperioder, (2) ett mål för absolutavkastande mandat om 275 miljoner kronor (för 2012) och (3) ett separat mål för andelen onoterade aktier i AP7 Aktiefond att överträffa MSCI World aktieindex med 2 procentenheter per år över rullande tioårsperioder. (I enlighet med fondlagstiftningen är andelen onoterade aktier begränsad till maximalt 10 procent av fondkapitalet.) Tabell 5.7 Sjunde AP-fondens avkastning före kostnader i förhållande till jämförelseindex fr.o.m. 24 maj 2010 t.o.m. 2012 (procent per år) 2012 2011 24 maj 2010-2012 AP7 Aktiefond 1,19 -1,23 -0,14 AP7 Räntefond -0,05 -1,65 -0,65 Källa: McKinsey. Enligt praxis och regeringens policy för utvärdering av AP-fondernas verksamhet ska operativ förvaltning utvärderas över rullande femårsperioder. Perioden efter införandet av AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond 2010 är alltför kort för att en slutlig bedömning ska vara möjlig. Under denna period har varken AP7 Aktiefond eller AP7 Räntefond uppnått styrelsens mål (-0,14 respektive -0,65 procentenheter per år). Under samma period bidrog de absolutavkastande mandaten till aktiefondens aktiva avkastning med 58 miljoner kronor per år, klart under målet på 275 miljoner kronor per år. Sjunde AP-fonden har stängt två absolutavkastande mandat och upphandlat nya sådana mandat som kommer att implementeras 2013. Det är tankeväckande att även uttalade specialister på området har problem med att leverera en uthållig aktiv avkastning och därför positivt att Sjunde AP-fonden bedriver denna verksamhet i liten omfattning. Den taktiska allokeringen har en utvärderingshorisont på fem år. Under 2012, då detta mandat infördes, var resultatet 528 miljoner kronor. Resultatet för förvaltning av onoterade aktier redovisas inte i årsredovisning eller i rapporten från McKinsey. 5.5 Övriga förvaltningsfrågor Regeringens bedömning: AP-fonderna fortsätter att utveckla arbetet med riktlinjer för etik och miljö. I likhet med Etik- och miljöutredningen anser regeringen att arbetet bäst hanteras genom att etik- och miljöfrågorna integreras i den löpande analysen och förvaltningen. AP-fonderna har under 2012 vidareutvecklat metod och processer för en ökad integration, vilket är positivt. Regeringen lägger stor vikt vid ersättningsfrågor, personalförmåner, representation och tjänsteresor, eftersom dessa har betydelse för allmänhetens förtroende för AP-fonderna och ytterst för pensionssystemet. Regeringen har beslutat om riktlinjer för fondernas styrelser när det gäller anställningsvillkor för ledande befattningshavare. AP-fonderna har en process för att följa regeringens riktlinjer för anställda i fonderna och redovisar underlag respektive en bedömning av hur ersättningarna förhåller sig till regeringens riktlinjer, vilket är positivt. En utförligare redovisning av underlaget skulle emellertid välkomnas, i syfte att stärka genomlysningen på detta område. Sjätte AP-fonden presenterar en sådan redovisning, som skulle kunna utgöra förebild för övriga fonder. Regeringen anser att ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor bör vara rimliga och präglade av måttfullhet, tydlighet och transparens. AP-fonderna bör ha riktlinjer i dessa avseenden som motsvarar vad som gäller för andra statliga myndigheter. På regeringens initiativ tog AP-fonderna under 2012 fram en gemensam och övergripande policy för ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor. Samtliga AP-fonder har också sett över och förändrat de interna riktlinjerna, men i varierande omfattning och grad. En granskning av AP-fondernas interna riktlinjer genomförd av AP-fondernas revisorer, på uppdrag av regeringen, visar att det fortfarande förekommer mer generösa förmåner i AP-fonderna än i jämförda myndigheter. Regeringen noterar även att stickproven visar exempel på generös representation. Det är därför angeläget att AP-fondernas styrelser fortsätter arbetet med tillämpningen av de interna riktlinjerna och de kostnader som blir resultatet. Regeringen kommer fortsätta att följa upp frågan. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: AP-fonderna fortsätter att utveckla arbetet med riktlinjer för etik och miljö. Regeringen bedömer att det bedrivs ett viktigt arbete i Första-Fjärde AP-fonderna med att integrera frågorna i den löpande analysen och förvaltningen. Som konstaterades av Etik- och miljöutredningen är det så etik- och miljöfrågorna bäst hanteras för att uppfylla uppdraget om hänsyn till etik och miljö i investeringarna utan att göra avkall på målet om långsiktigt hög avkastning. Regeringen lägger stor vikt vid ersättningsfrågor, eftersom dessa har betydelse för allmänhetens förtroende för AP-fonderna och ytterst för pensionssystemet. Mot den bakgrunden har regeringen beslutat om riktlinjer för fondernas styrelser när det gäller anställningsvillkor för ledande befattningshavare. Riktlinjerna omfattar både anställda i fonderna och hur fonderna agerar i rollen som ägare av börsbolag. AP-fonderna redovisar i år underlag kring ersättningar till fondens anställda och en bedömning av hur ersättningarna förhåller sig till regeringens riktlinjer. Regeringen välkomnar den genomgång fonderna har gjort och den ökade genomlysning av ersättningar till fondernas anställda som blir resultatet. Regeringen förutsätter att styrelserna löpande följer upp och bedömer löneläget i förhållande till regeringens riktlinjer samt öppet redovisar underlag och bedömningar. Ernst & Young: AP-fondernas revisorer har haft Finansdepartementets uppdrag att granska AP-fondernas riktlinjer för ersättningar till ledande befattningshavare, vilket inkluderade en bedömning av om de riktlinjer som har gällt för räkenskapsåret har följts eller inte. Revisorerna har utfört granskningen i enlighet med FAR SRS rekommendation RevR 8 (Granskning av ersättningar till ledande befattningshavare i aktiemarknadsbolag) i syfte att lämna ett yttrande över huruvida fondens riktlinjer och efterlevnaden av dessa följer regeringens riktlinjer. Revisorerna har granskat fondernas organisation för och dokumentation av ersättningar för samtliga anställda. Revisorerna har vidare granskat ersättningsprinciper samt gjort stickprov på utbetalda ersättningar. Styrelsens rutiner för att bedöma och försäkra sig om att den totala ersättningen följer riktlinjerna har granskats. Med anledning av granskningen konstaterar revisorerna att fonderna i allt väsentligt följt de riktlinjer för ersättningar till ledande befattningshavare och övriga anställda i fonderna som regeringen beslutat om. Revisorerna konstaterar vidare att Första och Andra AP-fonderna avvikit från riktlinjerna vad gäller uppsägningstid för vissa ledande befattningshavare av skäl som redovisas i årsredovisningen. När det gäller kravet om att verka för att riktlinjerna även tillämpas i företag som ägs av AP-fonderna konstaterar revisorerna att riktlinjerna ger fondernas styrelser utrymme att göra egna bedömningar. Detta utrymme medför att fonderna vid tillämpningen av riktlinjerna kan fatta beslut som avviker från principerna om detta bedöms vara till fondens fördel. Mot denna bakgrund bedömer revisorerna att AP-fondernas ägarpolicy inte står i direkt strid med regeringens riktlinjer. I förhållande till fondernas agerande som ägare noterar revisorerna också att det i fondernas ägarpolicy inte klart framgår om fonderna anser sig följa riktlinjerna och därmed verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt i företag där fonden direkt eller genom företag är delägare. Revisorerna konstaterar att Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna i ägarpolicy anger hur de hanterar ersättningsfrågor. Andra-Fjärde och Sjätte AP-fonderna kommenterar i årsredovisning översiktligt ersättningsfrågor i företag där fonden direkt eller genom ett företag är delägare och hur fonden arbetar med dessa frågor. AP-fondernas revisorer har även haft uppdraget att granska AP-fondernas kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor (dnr Fi2012/2720). I uppdraget ingick att jämföra AP-fondernas interna riktlinjer när det gäller ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor under 2012, inklusive eventuella beslutade förändringar, med de interna riktlinjerna hos sex andra statliga myndigheter. Därtill ingick det att granska tillämpningen av de interna riktlinjerna hos AP-fonderna. Avseende förändringar i AP-fondernas riktlinjer under 2012 ingick att undersöka skälen för dessa. Revisorerna konstaterar att samtliga AP-fonder har gjort förändringar i riktlinjerna under 2012, men i olika utsträckning. Sjätte AP-fonden har gjort mest genomgripande förändringar. Förändringarna är dels en följd av anpassning till skatteregler, dels en allmän översyn och komplettering av riktlinjerna. Revisorernas övergripande bedömning är att AP-fondernas riktlinjer inte avviker materiellt från riktlinjerna för andra statliga myndigheter. Revisorerna kommenterar inte ersättningar eller förmåner som följer av kollektivavtal. Revisorernas slutsats avseende AP-fondernas personalförmåner är att det inte finns något som tyder på att fonderna i dagsläget har väsentligt mer förmåner än andra myndigheter. Vidare bedömer revisorerna att det inte finns något som tyder på att AP-fonderna har väsentligt mer generösa riktlinjer för representation än andra myndigheter. Enligt de nya övergripande riktlinjerna för AP-fonderna gäller att representationen ska vara måttfull, baserad på gott omdöme och/eller vara återhållsam. Likaså pekar inget på att AP-fonderna har väsentligt mer generösa riktlinjer för tjänsteresor än andra myndigheter. Granskning av tillämpningen av AP-fondernas interna riktlinjer görs för 2012 genom stickprov på kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor. Stickproven är slumpmässiga och utformade i syfte att ge en god bild av kostnaderna. Revisorerna jämför också totala kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor mellan AP-fonderna med beaktande av antalet anställda på respektive fond. Revisorernas konstaterar att AP-fonderna under 2012 i allt väsentligt har följt de interna riktlinjerna som gällt vid varje tidpunkt. Avseende kostnader noteras att Tredje AP-fonden hade högst kostnader totalt sett men det är också den fond med flest anställda. Andra och Sjätte AP-fonderna hade lägst respektive högst snittkostnad per anställd. Inkluderat i uppdraget till revisorerna är granskning av AP-fondernas attestordning och huruvida fonderna tillämpar dualitetsprincipen avseende ovan nämnda kostnader. Revisorernas slutsats är att fonderna tillämpar dualitetsprincipen såtillvida att ingen ska attestera sina egna kostnader. Skälen för regeringens bedömning Fondernas riktlinjer för miljö och etik Fondernas arbete med riktlinjer för miljö och etik ingår som ett eget område i regeringens utvärdering av AP-fondernas verksamhet. Syftet är att följa upp utvecklingen i fonderna, med Etik- och miljöutredningens förslag (SOU 2008:107) som grund. Metoden har utvecklats på uppmaning av finansutskottet. Modellen för utvärdering bygger på följande huvudsakliga moment: 1. En rättvisande och allsidig utvärdering, t.ex. i form av en offentlig utredning, genomförs när föregående utvärdering har förlorat aktualitet eller relevans. 2. Mellan sådana tillfällen för en genomgripande utvärdering sker en årlig uppföljning av hur fonderna har arbetat med förslag som redan har lagts fram. 3. I förekommande fall uppmärksammas exempel på tillfällen eller händelser som har utgjort risker för allmänhetens förtroende, med utgångspunkt i den utvärdering som föreligger. 4. I tillägg till processen ovan kan avgränsade uppdrag vid lämpliga tillfällen lämnas till den konsultfirma som har uppdrag att lämna underlag till regeringens utvärdering. I relation till den första punkten kan konstateras, i likhet med tidigare år, att AP-fonderna arbetar inom de områden där Etik- och miljöutredningen lämnade rekommendationer, vilket är ett tecken på att utredningen inte har förlorat i aktualitet. Bland utredningens förslag som kan genomföras inom ramen för gällande regelverk ingick följande rekommendationer: * fondernas arbetssätt, organisation och kommunikation bör utformas med ledning av faktorer som främjar fondernas trovärdighet och - i förlängningen - förtroende (dvs. kompetens, öppenhet, integritet och välvilja), * den värdegrund som ska ligga till grund för verksamheten bör utvecklas och tydliggöras, * miljö och etik hanteras bäst genom att integreras i den löpande analysen och förvaltningen, * miljö och etik kan integreras med fondernas ägarpolicyer, * sådana ägarpolicyer bör övervägas för alla typer av tillgångar, inte enbart börsnoterade aktier, * extern utvärdering av styrelsernas arbete bör göras regelbundet, * det bör avsättas tillräckliga resurser för att säkerställa kvalitet i arbetet med miljö och etik, * AP-fonderna kan utveckla samarbetet inom miljö och etik, * principerna för bolagens ersättningsvillkor har viktiga förtroende-dimensioner och är därför en viktig uppgift för fonderna och * fondernas arbete med miljö och etik bör utvärderas regelbundet. I förra årets utvärdering lyfte regeringen fram arbetet med integrering i den löpande analysen och förvaltningen, i linje med Etik- och miljöutredningens bedömning att det är så frågorna bäst hanteras. Regeringen bedömde att det bedrivs ett viktigt arbete i Första-Fjärde AP-fonderna på detta område och välkomnade en fortsättning. Mot bakgrund av att integrering är ett centralt område enligt utredning har regeringen även avseende 2012 följt upp fondernas arbete på detta område. Detta utgör underlag enligt punkten 2 ovan och utvärderingen baseras på svar från fonderna på några av Finansdepartementet ställda frågor. Regeringens fokus på detta område är också i linje med det egna arbetet att integrera hållbart företagande i bolagsstyrningen av företag med statligt ägande. Därtill har regeringen som del i årets utvärdering lämnat ett särskilt uppdrag till AP-fondernas revisorer (enligt punkt 4 ovan) för att följa upp AP-fondernas kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor. Regeringen menar att dessa frågor, utöver vad som följer av krav på kostnadsuppföljning, har stor vikt för allmänhetens förtroende för AP-fondernas verksamhet (punkt 3 ovan). Detta uppdrag redovisas i ett separat avsnitt nedan. Uppföljningen i föregående års skrivelse pekade på att Första-Fjärde AP-fonderna utvecklar metoder för att integrera etik- och miljöfrågorna i den löpande analysen och förvaltningen. Detta har inneburit att arbetet breddats från fondernas specialister inom ägarstyrning och hållbarhetsfrågor till kapitalförvaltningen mer generellt. Ett centralt moment i att integrera frågorna bedöms vara att ansvaret bärs av de som har förvaltningsansvaret. Det noterades att styrningen och formerna för arbetet skiljer sig mellan fonderna, beroende på förvaltningsmodell och graden av intern respektive extern förvaltning. Inom vissa tillgångar och tillgångsslag noterades att etik- och miljöaspekter spelar en central roll, såsom jordbruksfastigheter och särskilda tematiska investeringar. Uppföljningen i årets utvärdering har riktats mot fondernas interna styrning och process avseende integrering i den löpande förvaltningen och mot fondernas utvecklingsarbete under 2012. När det gäller fondernas ägarstyrning fastlås principer för etik- och miljöhänsyn i fondernas ägarpolicy. Här anges också krav på de företag som fonderna äger. Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna anger att företagen ska leva upp till de tio principer för ansvarsfullt företagande som har definierats av FN:s Global Compact och OECD:s Riktlinjer för Multinationella företag. När det gäller krav på att etik- och miljöfrågor ska vara integrerade i fondernas analys och förvaltning av tillgångar skiljer sig styrning och processer åt, enligt de svar som inkommit. Det bör noteras att analysen baseras på fondernas egna beskrivningar (dnr Fi2013/477). Första AP-fondens styrelse har i fondens affärsplan för 2013 poängterat vikten av att etik- och miljöfrågor integreras i förvaltningen. Enligt fonden har arbetet redan påbörjats men syftar nu till fördjupning så att analys av hållbarhetsaspekter systematiskt ingår i beslutsunderlag och utvärdering av alla investeringsbeslut oavsett tillgångsslag. Under 2012 beslutade fondens investeringschef riktlinjer för integrering av etik- och miljöanalys i förvaltningen. Riktlinjerna ska ses över årligen. I Andra AP-fonden är etik- och miljöfrågor en stående punkt på dagordningen för styrelsens möten. För fondens strategiska och operativa arbete med ägarstyrning finns en ägargrupp i fonden bestående av vd och medlemmar ur fondledningen, den person som är ansvarig för förvaltning av svenska aktier och fondens hållbarhetsanalytiker. Denna grupp definierar mål och handlingsplaner samt följer upp arbetet, vilket rapporteras till styrelsen minst en gång per år. I de mål som tilldelas kapitalförvaltningschefen ingår att integrera etik och miljö i förvaltningen. Tredje AP-fondens styrelse fastställer utöver ägarpolicy bl.a. en riskhanteringsplan, i vilken sedan 2012 ingår krav på integrering av etik och miljö. Där anges att varje avdelning inom kapitalförvaltningen har ansvar för att säkerställa att hänsyn till etik och miljö inkluderas i investeringsprocessen, där så är möjligt. Fondens ägarstyrningsarbete rapporteras löpande till styrelsen, dels genom vd:s löpande rapportering, som även inkluderar etik- och miljöaspekter, dels genom att styrelsen minst en gång per år får en fördjupad presentation av ägarstyrningsarbetet. Fjärde AP-fonden har integrerat etik- och miljöhänsyn i förvaltningen med utgångspunkt i fondens ägarpolicy. Fondens styrelse får löpande information om arbetet inom ägarstyrning och etik- och miljöfrågor. Ansvaret för att integrera etik- och miljöhänsyn i förvaltningen ligger på respektive förvaltningsenhet, vilka använder olika modeller beroende på vad som passar bäst för givet tillgångsslag och förvaltningsmandat. Sjunde AP-fonden uppdaterade under 2011 fondens ägarpolicy. Som ett led i detta arbete breddades fondens ägarstyrning avseende etik- och miljöhänsyn i investeringarna. Fonden har kompletterat den ursprungliga strategin med att exkludera bolag (fondens svarta lista) med tre andra strategier: röstning för fondens utländska aktier, dialog med företag och grupptalan mot bolag. När det gäller att integrera etik- och miljöhänsyn i den löpande analysen och förvaltningen anger Sjunde AP-fonden att dessa faktorer betraktas på motsvarande sätt som andra finansiella faktorer. Fonden anger att man löpande för dialog med externa förvaltare avseende etik- och miljöfrågor i förvaltningen. Sjätte AP-fonden omfattades inte av Etik- och miljöutredningen. Fondens verksamhet skiljer sig från Första-Fjärde AP-fonderna genom att fonden investerar direkt i onoterade företag och därigenom har en mer operativ roll i ägarstyrning. Utan möjlighet att följa upp fondens arbete med direkt utgångspunkt i slutsatserna från Etik- och miljöutredning anser dock regeringen att det är relevant att inkludera Sjätte AP-fonden. Som en del i fondens förändringsarbete fastställde Sjätte AP-fondens styrelse under 2012 en ny ägarpolicy, som inkluderar etik och miljö i ägarstyrning. Fonden undertecknade även FN:s deklaration för ansvarsfulla investeringar PRI (Första-Fjärde AP-fonderna har sedan tidigare undertecknat dessa principer). Fonden har också en hållbarhetspolicy som bl.a. innehåller en uppmaning om att fondens portföljbolag ska ansluta sig till FN:s Global Compact. Fonden har också sett över processer och skapat en tydligare struktur genom fondens riktlinjer för etik och miljö. I fonden finns en kommitté för etikfrågor i förvaltningen. Fondernas redogörelser visar att arbetet med att integrera etik- och miljöfrågor i den löpande analysen och förvaltningen fortgått under 2012. Hur detta framgår av styrdokument och rapportering samt metoder i arbetet skiljer sig mellan fonderna, även om det med stöd av denna information inte går att utvärdera skillnaderna. Som illustration av utvecklingsarbetet i AP-fonderna under 2012 är det intressant att peka på ett urval aktiviteter. Första AP-fonden inkluderar nu etik- och miljöfrågor i samtliga underlag i den interna förvaltningen av noterade värdepapper. För den externa förvaltningen har fonden vidareutvecklat krav på etik och miljö vid upphandling. Andra AP-fonden har under 2012 tagit fram en modell för integrering av etik- och miljöfaktorer för den interna aktiva förvaltningen av svenska aktier. Vad gäller den externa förvaltningen har fondens förvaltare av skogs- och jordbruksfastigheter utvärderats. Tredje AP-fonden har arbetat med att stärka den interna kompetensen genom att bjuda in experter på frågor om etik och miljö. Fonden arbetar också med att utveckla en metod för att integrera etik- och miljöhänsyn i fondens passiva förvaltning av aktier. Fjärde AP-fonden har under 2012 etablerat ett aktiemandat för amerikanska företag med relativt låga utsläpp av växthusgaser, bl.a. koldioxidutsläpp. Sjunde AP-fonden antog under året en ny placeringspolicy där etik- och miljöhänsyn i fondens investeringar pekas ut som krav för att fonden ska uppnå långsiktigt god avkastning och för att upprätthålla spararnas förtroende. Under året har också arbete bedrivits genom samarbete, bl.a. har några av fonderna deltagit i framtagande av principer för rapportering av etik- och miljöaspekter för onoterade tillgångar. Avseende fastighetsinvesteringar har flera fonder anslutit sig till en global jämförelse av hållbarhetsfaktorer inom fastighetsbranschen, till grund för utvärdering av fondernas innehav. Sjätte AP-fonden har etablerat en ny process för att utvärdera etik- och miljöaspekter i direktinvesteringar i företag och investeringar i riskkapitalfonder. Fonden har infört en rutin för uppföljning av etik- och miljöfrågor som ingår i fondens rapportering av samtliga innehav. En informationsinsamling har genomförts avseende etik- och miljöarbetet i samtliga portföljbolag och fonder. För att uppnå integration av etik- och miljöfrågorna krävs bl.a. en etablerad värdegrund, kompetens och tillräckliga resurser. Ett utvecklat samarbete mellan fonderna främjar också att detta sker kostnadseffektivt och med ökad styrka, i synnerhet gentemot utländska bolag. Första-Fjärde AP-fonderna samarbetar inom det gemensamma Etikrådet, i vissa sammanhang deltar även Sjunde AP-fonden. Som konstaterats tidigare år bedöms detta vara ett kostnadseffektivt sätt att arbeta med frågorna. Samarbetet inom Etikrådet och med andra investerare som är minoritetsägare kan dessutom bidra till att öka genomslaget. I det syftet deltar fonderna också i samarbeten med andra investerare, dels mot enskilda bolag, dels inom initiativ på olika områden. Regeringen har tidigare kommenterat att samarbetet inom Etikrådet inte får avhålla fonderna från att integrera etik- och miljöfrågorna i den löpande förvaltningen. Detta synsätt bekräftas av det arbete som nu pågår i fonderna. I likhet med tidigare år vill regeringen belysa kravet på öppenhet från fondernas sida i syfte att stärka fondernas trovärdighet. Regeringen noterar att AP-fonderna alltjämt arbetar aktivt med etik- och miljöfrågor i en omfattning som sannolikt inte är känd för allmänheten. Utåtriktad kommunikation, oavsett fondernas vägval, bör därför eftersträvas. Etikrådets årsrapport är ett bra exempel, liksom att fonderna inkluderar information om arbetet på hemsida, i ägarrapport och årsredovisning. När det gäller behovet av att AP-fonderna tillhandahåller rättvisande information om sin verksamhet och sitt resultat, mot bakgrund av fondernas offentliga uppdrag och roll inom pensionssystemet, kvarstår önskemålet om i vissa fall tydligare och mer jämförbar information om fondernas resultat och risker (avsnitt 5.2). Regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna Mot bakgrund av ersättningsvillkorens stora betydelse för allmänhetens förtroende för fondernas arbete beslutade regeringen under 2009 om separata riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna. Riktlinjerna utgör en del av regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna (bilaga 1). Riktlinjerna riktar sig till AP-fondernas styrelser som har att inom ramen för det uppdrag som lagstiftningen anger omsätta riktlinjerna på ett ansvarsfullt sätt. I företag där AP-fonderna direkt eller genom ett företag är delägare bör AP-fonderna respektive företaget i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt. Enligt regeringens riktlinjer bör styrelserna i AP-fonderna besluta om särskilda riktlinjer för ersättningsfrågor inom den egna fonden, vilka bör vara förenliga med regeringens riktlinjer. Av styrelsens riktlinjer bör bl.a. framgå hur styrelsen säkerställer att ersättningarna följer dessa riktlinjer. Av AP-fondernas årsredovisningar bör det framgå om riktlinjerna har följts eller inte och skälen för eventuell avvikelse. AP-fondernas revisorer ska till revisionsberättelsen foga ett skriftligt och undertecknat yttrande avseende hur de bedömer att de riktlinjer som har gällt för räkenskapsåret har följts eller inte. I enlighet med riktlinjerna har Finansdepartementet gett AP-fondernas revisorer ett särskilt uppdrag att granska fondernas genomförande av regeringens riktlinjer för anställningsvillkor. Av revisorernas granskning framgår att revisorerna bedömer att regeringens riktlinjer i allt väsentligt följs (se Ernst & Young ovan). Revisorerna konstaterar vissa undantag, vilka avser att två av fonderna avvikit från riktlinjerna vad gäller uppsägningstid för vissa ledande befattningshavare. Skälet till att uppsägningstid, enligt gällande avtal, inte har omförhandlats är att det skulle medföra högre kostnader för dessa två fonder. Regeringens riktlinjer på området syftar till att kontrollera kostnaderna vid uppsägning. Därmed utgår regeringen från att det i förlängningen inte kommer att finnas några avtal med avvikande innehåll. Regeringen anser att öppenhet är viktig för att värna förtroendet för AP-fondernas verksamhet. Styrelsernas redovisning av om ersättningar till fondens anställda överensstämmer med regeringens riktlinjer och underlaget för den bedömning som görs, är därför i regeringens mening betydelsefull. Tidigare år har regeringen konstaterat att redovisning av beviljade ersättningar till ledande befattningshavare inte varit fullständig. För 2012 redovisas, med ett undantag, ersättningar per ledande befattningshavare i enlighet med riktlinjerna. Undantaget avser Andra AP-fonden som endast redovisar ersättningar för ledande befattningshavare i anonymiserad form (Chef A, Chef B, etc.). I Sjätte AP-fonden finns det en reservering för ersättning till ledande befattningshavare där befattningshavare inte framgår. Regeringen bedömde i föregående års skrivelse att AP-fonderna utvecklat en process för arbetet med att följa regeringens riktlinjer och redovisat denna. På övergripande nivå redovisade fonderna det underlag som legat till grund för styrelsens bedömning av ersättningarna till fondens anställda. Denna utveckling i fonderna under 2011 följde efter den tidigare utvärderingen, då regeringen konstaterade att det saknades underlag för att granska styrelsernas övergripande bedömning av om ersättningarna till fonden anställda överensstämmer med regeringens riktlinjer, bl.a. att de ska vara rimliga, väl avvägda och präglade av måttfullhet. Regeringen konstaterade förra året också att det är angeläget att arbetet fortsätter med denna inriktning och att styrelsen löpande bör analysera och resonera kring ersättningsnivån i fonden och öppet redovisa sin bedömning i enlighet med principerna i regeringens riktlinjer. Därutöver konstaterades att styrelserna löpande bör tillgängliggöra resultatet av de återkommande analyserna och jämförelserna av ersättningsnivåerna inom fonderna. Av revisorernas granskning avseende 2012 framgår att samtliga fonder i årsredovisning redovisar att de anser sig följa riktlinjerna och hur de kommit fram till denna slutsats. Revisorerna konstaterar att vissa fonder har en mer utförlig beskrivning än andra. Samtliga styrelser redovisar i fondens årsredovisning bedömningen att regeringens riktlinjer följs och beskriver sin process för arbetet. I vissa fall kompletteras bedömningen med hänvisning till mer utförlig beskrivning på fondens hemsida. Regeringen anser att redovisningen av de underlag som ligger till grund för styrelsens bedömning i flertalet fall kan utvecklas. Det handlar till exempel om vilka som ingår i jämförelsegrupp och resultatet av jämförelsen. Sjätte AP-fonden utmärker sig genom en utförlig beskrivning av underlaget, vilken ingår i fondens årsredovisning. I redovisningen framgår bl.a. fullständiga jämförelsegrupper, skäl för avvikelse och resultatet av jämförelsen. Det är positivt att styrelserna även för 2012 tillämpat framtagna processer för bedömning och följt upp analyser av ersättningsnivåerna i fonden. Det är angeläget att arbetet fortsätter med denna inriktning. Regeringen anser i likhet med föregående år att resultatet av analyser och jämförelser löpande bör offentliggöras, i syfte att säkerställa en även på detta område god genomlysning av fonden. Regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna gäller även fondernas agerande i företag där fonden direkt eller genom företag är delägare. Även här anser regeringen att öppenhet är viktig, vilket således gäller fondernas agerande i dessa frågor i portföljbolag, i förhållande till regeringens riktlinjer. Som en följd av regeringens riktlinjer reviderade fonderna sina egna riktlinjer för bolagsstyrning under 2009. Revideringen innebar bl.a. att kraven på ersättningsvillkor delvis stärktes. Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna redogör i årsredovisningarna översiktligt för hur de arbetar med ersättningssystemen. Flera av fonderna (Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna för 2011/2012) lämnar också separata ägarrapporter. Fondernas kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor Regeringen lägger stor vikt vid att AP-fondernas riktlinjer för ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor är präglade av måttfullhet och väl avvägda samt bidrar till god etik och organisationskultur. AP-fonderna bör ha riktlinjer som motsvarar vad som gäller för andra statliga myndigheter. Vidare är öppenhet och transparens kring riktlinjerna och tillämpningen av dem av stor betydelse för att upprätthålla allmänhetens förtroende för AP-fonderna och ytterst för pensionssystemet. I juni 2012 uppmärksammades i media generösa förmåner och representation i AP-fonderna. Med anledning av vad som framkom kallades styrelseordförandena i samtliga AP-fonder till ett möte den 25 juni 2012. Statsrådet Peter Norman klargjorde att han såg allvarligt på de uppgifter som framkommit om olika former av förmåner inom AP-fonderna. På initiativ av statsrådet diskuterades frågan om gemensamma riktlinjer för AP-fonderna avseende ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor. Styrelseordförandena åtog sig vid mötet att utarbeta sådana gemensamma riktlinjer. I januari 2013 överlämnade AP-fonderna en gemensam policy avseende de aktuella frågorna till Finansdepartementet. Den 1 februari 2013 höll statssekreteraren Erik Thedéen ett möte med styrelseordförandena i Första, Tredje, Sjätte och Sjunde AP-fonderna samt vice ordförandena i Andra och Fjärde AP-fonderna. Vid mötet diskuterades bl.a. den av AP-fonderna gemensamt framtagna policyn. Därefter fick AP-fondernas revisorer i uppdrag att, utöver den årliga revisionen, särskilt granska AP-fondernas kostnader avseende ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor för 2012. Detta uppdrag syftade till att utgöra ett av underlagen till uppföljningen av frågorna i denna skrivelse. I uppdraget till AP-fondernas revisorer ingick att jämföra AP-fondernas interna riktlinjer mot andra statliga myndigheter (Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Pensionsmyndigheten, Regeringskansliet, Riksbanken och Riksgäldskontoret). I det fall förändringar skett av AP-fondernas riktlinjer under 2012 ingick att särskilt följa upp dessa och undersöka skälen för förändringarna. Därtill ingick att granska tillämpningen av de interna riktlinjerna mot gällande riktlinjer genom stickprov inom varje område, vilka tillsammans skulle utgöra tillräckligt underlag för att ge en bra bild av omfattningen av kostnader på varje område. På områden där de interna riktlinjerna medger tolkningsutrymme eller möjlighet till avvikelse skulle stickprov genomföras och skälen för avvikelser motiveras av fonderna. Slutligen ingick att granska attestordning och att redovisa och jämföra AP-fondernas totala kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor, beaktat antalet anställda på respektive fond. Den gemensamma policyn för AP-fonderna fastställdes av samtliga styrelser under 2012. Policyn är övergripande och förutsätter att respektive fond kompletterar den med mer detaljerade interna riktlinjer och instruktioner. Samtliga AP-fonder har sett över och förändrat de interna riktlinjerna under 2012, i några av fonderna har förändringar även genomförts under första kvartalet 2013 (så långt i tid som granskningen sträcker sig). Den övergripande policyn samt AP-fondernas interna riktlinjer återfinns i rapporten från AP-fondernas revisorer (bilaga 9). I vissa fall saknas en tydlig beskrivning av förändringarna och skälen för förändringarna. Förändringarna som genomförts varierar i omfattning och grad, det rör sig bl.a. om förtydligande av gällande riktlinjer, införande av nya riktlinjer samt avveckling av vissa förmåner. Första AP-fonden har t.ex. infört traktamente vid tjänsteresor, beslutat att sälja fjällstugorna efter säsongen 2012/2013, höjt maxbeloppet för intern lunchrepresentation till 250 kronor per person och infört maxbelopp för extern representation vid 250 kronor per person för lunch och 600 kronor för middag. Andra AP-fonden har bl. a. förtydligat resepolicyn, dokumentationen som bifogas reseräkning har utökats och ska beskriva syftet med resa och konferensprogram samt anledningen till eventuellt val av dyrare hotell eller flygning i affärsklass. Tredje AP-fondens förändringsarbete har bl. a. inneburit att anställdas möjlighet till hushållsnära tjänster som personalförmån har tagits bort. Fonden har tidigare ersatt anställdas taxiresor från arbetsplatsen till hemmet t.ex. vid övertidsarbete. Den typen av resor ersätts normalt inte längre. Fjärde AP-fonden har inte längre pubar för personalen där fonden står för vin och öl, de tidigare pubarna var en del av intern representation. Andra exempel på förändringar är att fonden har höjt friskvårdsbidraget från 4 000 till 6 000 kronor och förtydligat för de anställda som behöver Dagens Industri i sitt dagliga arbete att den anställde själv måste ha DN eller SvD för att förmånsvärde inte ska uppstå. Sjätte AP-fonden har gjort de mest genomgripande förändringarna genom att ta bort flertalet förmåner, exempelvis tjänstebilar och hushållsnära tjänster. Fonden ger inte längre minnesgåvor eller julgåvor till personalen och tjänsteresor får inte längre företas i affärsklass. Sjunde AP-fonden har tidigare i vissa fall saknat detaljerade skriftliga riktlinjer för personalförmåner, representation och tjänsteresor men införde skriftliga instruktioner i början av 2013. Exempel på förändringar som fonden gjort är att ett införa riktmärke för totalkostnad per person på högst 900 kronor vid extern representation samt tydliggjort att fonden normalt bjuder anställda på sommarfest och julmiddag varje år. Riktmärket i samband med tillställningarna är att fonden bjuder på tre normalglas öl eller vin. Fonden bjuder inte längre på starksprit och champagne vid extern eller intern representation. När i tiden AP-fondfondernas nya riktlinjer ska vara implementerade varierar mellan AP-fonderna, men de flesta fonder påbörjade implementeringen under hösten 2012. Exempelvis hade Andra, Sjätte och Sjunde AP-fonderna bilförmåner under 2012. Andra AP-fonden erbjuder, sedan 2011, inte nyanställda tjänstebil men befintliga bilförmåner kvarstår så länge personen har kvar nuvarande tjänst. Sjätte AP-fonden avslutade däremot samtliga tjänstebilar under hösten 2012. På Sjunde AP-fonden är vd den ende som haft bilförmån under 2012 och den är planerad att avvecklas under 2013. Revisorerna bedömer att det inte finns något som tyder på att AP-fonderna har väsentligt mer förmåner än jämförda myndigheter. Regeringen kan notera att AP-fonderna genomfört förändringar i olika hög grad. De förändringar AP-fonderna genomfört av fondernas interna riktlinjer bedöms vara ett steg i rätt riktning. Sammantaget har skillnaderna i AP-fondernas riktlinjer i förhållande till riktlinjerna i de jämförda myndigheterna minskat men det finns fortfarande skillnader. Exempelvis erbjuder AP-fonderna alla eller vissa anställda försäkringar utöver kollektivavtalade försäkringar, bl.a. erbjuder Första-Fjärde och Sjunde AP-fonderna alla anställda sjukvårdsförsäkring medan Sjätte AP-fonden begränsar erbjudandet till ledningsgruppen. Övriga anställda i Sjätte AP-fonden har rätt till ersättning för patientavgifter upp till 4 000 kronor per år. De jämförda myndigheterna erbjuder inte försäkringar, utöver de kollektivavtalade, som anställningsförmån. Första AP-fonden äger en stuga i Vemdalen och bostadsrättslägenhet i Åre som personalen kan använda mot betalning. Fonden har beslutat att sälja fastigheterna efter att säsongen 2012/13 är avslutad. Fjärde AP-fonden äger en andelsstuga i Storlien (fyra veckor per år) som fonden har försökt sälja sedan 2010. Det bör noteras att det i de jämförda myndigheterna emellertid förekommer förmåner som inte finns i AP-fonderna. Till exempel har Riksbanken personallån och subventionerad lunch. Regeringens uppfattning är att tydlighet och transparens i ersättningssystem är av värde och att ersättningar därför bör koncentreras till lön och inte omfatta en rad andra förmåner. AP-fondernas riktlinjer är i flera fall en vägledning. Därför är det viktigt att tillämpningen av de nya riktlinjerna och de kostnader som blir resultatet följs upp. Den stickprovsundersökning revisorerna har gjort för att granska AP-fondernas tillämpning av riktlinjerna under 2012 visar brister i fondernas kostnadsunderlag och att generös representation har förekommit. Resultatet av stickproven redovisas i bilaga till revisorernas rapport (bilaga 9). Revisorernas bedömning baserat på stickproven är att AP-fonderna under 2012 i allt väsentligt har följt de riktlinjer som vid varje tidpunkt gällt för personalförmåner, representation och tjänsteresor. Regeringen noterar att det i stickproven förekommer exempel på generositet med pensionssystemets tillgångar, bl.a. omfattningen av representation, och att det ges exempel på brister i underlagen för redovisning. I uppdraget till revisorerna ingick även att granska de totala kostnaderna för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor för respektive fond. När det gäller personalförmåner konstaterar revisorerna att under 2012 hade Tredje AP-fonden lägst kostnader per anställd, 25 000 kronor per anställd medan motsvarande kostnader för Sjätte AP-fonden uppgick till 91 000 kronor per anställd. De högre snittkostnaderna hänförs huvudsakligen till att relativt fler anställda i Sjätte AP-fonden har haft tjänstebil och hushållsnära tjänster. Regeringen noterar revisorernas slutsatser (redovisade under Ernst & Young ovan). Resultatet av stickproven som redovisas i bilaga 9 väcker emellertid frågor. Regeringen förväntar sig att AP-fondernas styrelser fortsätter att arbeta med fondens riktlinjer, deras tillämpning och de kostnader som blir resultatet. Regeringen kommer att följa upp frågan. Policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna Bakgrund En policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna motiveras av styrelsernas oberoende och behovet att tydliggöra grunderna för regeringens årliga utvärderingar som ska balansera detta oberoende. AP-fonderna styrs av lag och är statliga myndigheter. Regeringen utövar inflytande genom att: * utse styrelser, inklusive ordförande och vice ordförande, * utse revisorer, * fastställa fondernas resultat- och balansräkningar, och * årligen utvärdera förvaltningen av fondmedlen i efterhand. Enligt lag och förarbeten ska ledamöter i fondernas styrelser utses på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen. Fyra ledamöter i var och en av Första-Fjärde AP-fondernas styrelser utses på förslag av arbetsmarknadens organisationer. Av rätten att utse revisorer och fastställa fondernas resultat- och balansräkningar följer en uttrycklig möjlighet för regeringen att ta ställning till, och bedöma, fondernas räkenskaper. I detta sammanhang är revisorernas granskning särskilt viktig. Enligt rådande praxis lämnar AP-fondernas revisorer en skriftlig och muntlig rapport till Finansdepartementet efter varje bokslut. Detta bör gälla även fortsättningsvis. Regeringens utvärdering av fondernas verksamhet motiveras av statens ansvar för det allmänna pensionssystemet och behovet att balansera fondernas oberoende. Fonderna har bl.a. stor frihet att välja inriktning och risknivå. Av det följer en rätt och ett åliggande för regeringen att avge en opartisk bedömning av fondernas förvaltningsresultat. Regeringen har även getts utrymme att förtydliga sin syn på pensionssystemets åtagandesida och uppdraget i övrigt (prop. 1999/2000:46 s. 111 ff.). En policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna kan uppfattas som ett sådant förtydligande. En omsorgsfullt formulerad och väl kommunicerad policy ökar tydligheten när det gäller utnyttjandet av de styrinstrument som regeringen har till sitt förfogande och främjar konsistens över tiden. Ökad tydlighet och konsistens över tiden bidrar till att förbättra styrningens effektivitet. En policy har även fördelen att vara oavbrutet aktuell, till skillnad från de årliga utvärderingarna som efter offentliggörandet riskerar att förlora aktualitet i viss mån och därmed relevans. En policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna bör givetvis ta sin utgångspunkt i fondernas uppdrag som det har formulerats i lag och förarbeten och samtidigt beakta behovet av konsistens i regeringens samlade styrning av myndigheter, statligt ägda bolag och affärsverk. Det kan därför vara lämpligt att hämta inspiration och viss vägledning från gällande riktlinjer beträffande styrning av statliga bolag och i det sammanhanget även beakta principer och riktlinjer som antagits av OECD, utan att dessa för den skull ska anses gälla AP-fonderna i sin helhet. OECD:s riktlinjer för styrning av statsägda företag klargör att dessa är primärt inriktade mot statsägda företag som har en separat juridisk form, skild från staten själv, och som bedriver kommersiell verksamhet, vilket i sin tur definieras som att verksamheten till huvudsaklig del finansieras genom försäljning eller avgifter, oavsett om verksamheten i övrigt tillgodoser ett allmänt intresse eller inte. Riktlinjerna kan också vara användbara för icke-kommersiella statsägda "företag" som uteslutande tillgodoser allmänna syften, oavsett om detta sker i bolagsform eller inte (OECD Guidelines on corporate governance of state-owned enterprises, OECD 2005, s. 10 f.). Mot bakgrund av att styrningen inte kan vara direkt rekommenderar riktlinjerna bl.a. att staten, som informerad och aktiv ägare, fastställer en tydlig ägarpolicy som tillförsäkrar att styrningen är transparent och säkerställer ansvarsskyldighet (accountable). AP-fondernas styrelser åtnjuter operationell autonomi genom att ensamma bära ansvaret för fondernas förvaltning. Styrelserna företräder respektive fond också inför domstol. Styrelserna svarar själva för fondernas finansiering med de medel som fonderna förvaltar, vilket liknar den typ av avgiftsfinansiering som bedrivs av exempelvis försäkringsbolag. I dessa avseenden motsvarar AP-fonderna kriterier för statsägda "företag". De avgifter som finansierar fondernas verksamhet hämtas dock ur ett fondkapital som tillhör pensionssystemet och som tilldelas AP-fonderna genom lag. Fondkapitalet har därför inte anskaffats under konkurrens på en öppen marknad. Det innebär att avgiftsfinansieringen inte är en del av fondernas affärsverksamhet. Fonderna finansieras med offentliga medel, även om beslutanderätten har delegerats till fondernas styrelser. Däremot bedriver fonderna renodlad affärsverksamhet när det gäller placeringsverksamheten. AP-fonderna har definierats som statliga myndigheter, vilket har implikationer bl.a. genom att regler om offentlig arbetsrätt och offentlig upphandling blir tillämpliga (prop. 1999/2000:46 s. 133 ff.). Enligt regelverket styrs AP-fonderna inte genom instruktioner, regleringsbrev och regeringsuppdrag. Styrelsernas roll Styrelsernas primära ansvar avser det förvaltade kapitalet. Fördelningen av roller och ansvar mellan styrelse och verkställande ledning ska vara tydlig och ansluta till god praxis på området. Enligt aktiebolagslagen och god styrelsesed ska en styrelse styra och kontrollera bolaget i alla aktieägares intresse. Uppdraget utgår från bolagets bästa. God praxis på området sammanfattas i bl.a. OECD:s principer och Svensk kod för bolagsstyrning. Eftersom fonderna är statliga myndigheter och inte aktiebolag, kan det behöva klargöras vad som mer precist är föremålet för styrelsernas uppdrag. Eftersom AP-fondernas uppdrag enligt lag och förarbeten utgår från pensionssystemets intresse, bör styrelsernas uppdrag definieras med samma utgångspunkt. Av det följer att verksamhetens ändamål är det kapital som styrelsen har fått i uppdrag att förvalta. Fondkapitalet ska förvaltas till största möjliga nytta för pensionssystemet. Regelverket innehåller inga föreskrifter om hur förvaltningen ska organiseras, med undantag för regeln att minst tio procent ska förvaltas externt. Enligt lagens förarbeten har denna regel införts för att understryka vikten av en kostnadseffektiv förvaltning (prop. 1999/2000:46 s. 112). OECD:s riktlinjer för styrning av pensionsfonder riktar sig till privata tjänstepensionsfonder och är därför inte tillämpliga för AP-fonderna i alla avseenden. Det finns dock skäl att uppmärksamma den övergripande principen beträffande ramverket för styrning av pensionsfonder (governance structure) som ska tillförsäkra en tydlig identifiering och fördelning av ansvar och roller när det gäller översyn och uppföljning å ena sidan och operativt ansvar å andra sidan (OECD Guidelines for pension fund governance, OECD 2009). Det är lämpligt att denna fördelning av roller och ansvar i AP-fondernas fall ansluter till svensk praxis, exempelvis som denna kommer till uttryck i Svensk kod för bolagsstyrning. Det är därför styrelsernas ansvar att bl.a. besluta om mål och strategi samt att fortlöpande utvärdera fondens operativa ledning och vid behov tillsätta eller entlediga verkställande direktör, medan den verkställande direktören rapporterar till styrelsen och ansvarar för fondens löpande förvaltning. Det är av avgörande betydelse att styrelserna identifierar och upprätthåller en tydlig fördelning av styrande och operativa roller, eftersom de ensamma har ansvaret för fondernas löpande förvaltning. Tillsättning av styrelser Regeringen ska i sin utnämningspolitik tillse att styrelserna är kvalificerade för sin uppgift och allsidigt sammansatta. Nya ledamöter ska introduceras av huvudmannen, utöver den introduktion som sker genom fondernas försorg. Härutöver ska kommunikationen mellan huvudmannen och styrelsens ledamöter ha adekvat omfattning, exempelvis genom styrelseseminarier eller liknande arrangemang. En begränsning vid cirka åtta år införs för uppdrag som ledamot i AP-fondernas styrelser. Ledamöterna i AP-fondernas styrelser tillgodoser höga krav på kompetens, erfarenhet och integritet och måste göra detta mot bakgrund av styrelsernas ansvar och uppdragets betydelse i samhället. Ledamöterna ska enligt lag utses på grundval av sin förmåga att främja fondförvaltningen, vilket inte bör tolkas alltför snävt. Det är angeläget att styrelserna är allsidigt sammansatta bl.a. avseende bakgrund och erfarenhet. Könsfördelningen ska vara så jämn som möjligt. Det har blivit praxis att utse ledamöter för ett år i taget, vilket även överensstämmer med praxis i andra sammanhang. Det är t.ex. vanligt att ledamöter i bolagsstyrelser utses för ett år i taget. Skäl saknas att frångå denna ordning beträffande AP-fonderna, även om lagen innehåller en möjlighet att förordna ledamöter i AP-fondernas styrelser för perioder upp till tre år i taget. Däremot bör någon typ av begränsning definieras för uppdragets sammanlagda längd. Svensk kod för bolagsstyrning har en allmän begräsning vid att hälften av stämmovalda styrelseledamöter ska vara oberoende i förhållande till bolaget och bolagsledningen och att frågan ska avgöras efter en samlad bedömning. För statliga myndigheter gäller i regel en gräns vid nio år, vilket är något längre en den praxis som utvecklats inom statligt ägda bolag. Styrelsernas roll som ensamma ansvariga för verksamheten, i kombination med kravet att AP-fonderna ska uppbära allmänhetens förtroende, motiverar att höga krav ställs på ledamöternas oberoende i detta fall. Kravet på oberoende gäller hela styrelsen, inte endast en andel av styrelsen, och begränsningen bör vara någorlunda tydlig för att underlätta praktisk tillämpning. En begränsning vid cirka åtta år ligger väl inom ramarna för vad som i andra sammanhang har ansetts rimligt för att upprätthålla ledamöternas oberoende och bidrar dessutom till att skapa rimliga förväntningar angående uppdragets slutliga varaktighet. Den utbildning av styrelseledamöter i statliga myndigheter som finns att tillgå har hittills inte anpassats till de särskilda behov som gäller för AP-fondernas ledamöter. Det har fått den olyckliga konsekvensen att sådan introduktion och utbildning från huvudmannens sida hittills helt har saknats. Det är dock möjligt att efter viss anpassning åstadkomma en lämplig introduktion av nya ledamöter i AP-fondernas styrelser från huvudmannens sida. Det är därutöver angeläget att nya ledamöter får en introduktion av fonderna, mot bakgrund av den specifika och ofta komplexa verksamhet som bedrivs där. Kommunikationen mellan huvudmannen och styrelsernas ordförande och övriga ledamöter bör ha tillräcklig omfattning. Regeringens årliga utvärdering innehåller mycket information vid ett och samma tillfälle. Denna form för styrning kan troligen effektiviseras genom tillräckliga kontakter mellan företrädare för huvudmannen och fondernas styrelser. Återkommande möten med fondernas ordförande är en form för information och meningsutbyte. Därutöver ska kommunikation upprätthållas med styrelsernas ledamöter genom styrelseseminarier eller liknande arrangemang. Ersättningen till styrelsens ledamöter ska avspegla behovet att attrahera och behålla kvalificerade ledamöter mot bakgrund av uppdragets natur och ledamöternas ansvar och med beaktande av den ersättning som staten betalar för motsvarande typ av insatser i andra sammanhang. Regeringens utvärdering AP-fondernas mål har uttryckts i allmänna termer, vilket erbjuder särskilda utmaningar. Risken att regeringens utvärdering ska baseras på skiftande utgångspunkter och av denna anledning brista i konsistens över tiden, är ett av motiven för en tydlig policy i dessa frågor. Det är lämpligt att fondernas resultat bedöms i ett långsiktigt perspektiv. Detta minskar uppmärksamheten på fondernas kortsiktiga utveckling och kan förväntas bidra till ökad självständighet i förvaltningsfrågor. Det är även önskvärt att styrelsernas strategiska beslut uppmärksammas och utvärderas i tillräcklig omfattning, eftersom dessa beslut erfarenhets-mässigt har stor betydelse för fondernas långsiktiga avkastning. Styrelsernas frihet att själva besluta om finansiering motiverar att fondernas medelsanvändning är en naturlig del av regeringens granskning. Fondernas förvaltningskostnader ska hållas under fortsatt uppsikt. Vid behov kommer ytterligare åtgärder för att förbättra AP-fondernas kostnadseffektivitet att föreslås. Regeringens årliga utvärdering har motiverats av behovet att balansera styrelsernas långtgående frihet att själva utforma mål och riktlinjer. Av lagens förarbeten framgår bl.a. att utvärderingen ska avse hur väl de övergripande målen operationaliserats i mer konkreta förvaltningsmål. Regeringen kan vid behov förtydliga sin syn på pensionssystemets åtagandesida och förvaltningsuppdraget i övrigt. Utvärderingen ska även ta fasta på i vilken grad de uppsatta målen har uppnåtts. Regeringens utvärdering kan dessutom omfatta fondernas ägarinflytande i portföljbolagen och en bedömning av fondernas oberoende sinsemellan, med särskilt avseende på placeringsstrategierna, samt fondernas gemensamma redovisningsprinciper (prop. 1999/2000:46 s. 113 f.). AP-fondernas uppdrag har formulerats i allmänna termer. Av det följer med automatik en svårighet att bedöma vad som utmärker en god måluppfyllelse. Det faktum att fyra sinsemellan oberoende fonder har försetts med ett identiskt mål, som i sin tur innehåller ett utrymme för tolkning, medför en förhöjd risk för att fonderna (medvetet eller omedvetet) ska ta intryck av varandras beslut. Strategier som är avvikande i förhållande till andra AP-fonder kan upplevas som en risk på fondnivå men är knappast att betrakta som en risk ur pensionssystemets perspektiv. Därför bör regeringens utvärdering uppmärksamma frågor som har samband med fondernas inbördes oberoende. Enligt lagens förarbeten är det viktigt att stor försiktighet iakttas så att inte fördelarna med uppdelningen av organisationen på fyra parallella förvaltnings-organisationer försvinner genom en alltför stor likriktning av tillgångsförvaltningen (prop. 1999/2000:46 s. 123). Avkastning och risk kan inte vägas mot varandra på objektiva grunder utan förutsätter ett subjekt som gör avvägningen för egen del. Eftersom regeringens utvärdering bl.a. ska granska hur väl styrelserna har operationaliserat de övergripande målen får i slutändan regeringens värdering av avkastning och risk stor betydelse. En god styrning av AP-fonderna förutsätter att regeringens utvärdering så långt som möjligt utmärks av konsistens över tiden. Värderingen av avkastning och risk bör inte variera alltför mycket mellan olika år. Av den anledningen bör utvärderingen primärt avse ett långsiktigt perspektiv. En sådan inriktning av utvärderingen minskar uppmärksamheten på fondernas kortsiktiga utveckling och kan förväntas bidra till att fonderna ska uppvisa ökad självständighet i förvaltningsfrågor. Ett långsiktigt perspektiv för utvärdering överensstämmer även med fondernas uppdrag. Vid utvärdering av fondernas operativa förvaltning kan den utvärderingshorisont på fem år som tidigare använts bedömas vara en lämplig avvägning mellan önskvärdheten av långsiktighet och behovet av effektiv styrning. Vid utvärdering av styrelsernas strategiska beslut bör den granskade perioden vara längre. Utvärderingen bör i tillräckligt stor utsträckning inriktas mot styrelsernas strategiska beslut som erfarenhetsmässigt har avgörande betydelse för den avkastning som därefter realiseras. Behovet av en lång horisont för utvärdering motiveras ytterst av fondernas långsiktiga uppdrag. Utvärderingen måste trots det avse en jämförelsevis begränsad period eftersom det annars kan vara alltför sent att dra slutsatser och att vidta sådana åtgärder som utvärderingen kan komma att motivera. Det faktum att styrelseledamöternas uppdrag är begränsat i tiden talar också för en jämförelsevis begränsad period för utvärdering. Utvärderingen av styrelsernas strategiska beslut kan dock inte upphöra att ta hänsyn till AP-fondernas uppdrag, som det framgår av lag och förarbeten. Eftersom regeringens utvärdering ska balansera fondernas långtgående självständighet måste även finansieringen, och den resulterande medelsanvändningen, granskas. Styrelserna har inte endast stor frihet att välja inriktning och risknivå, utan även stor frihet att på egen hand besluta om verksamhetens finansiering. Det bör uppmärksammas att fonderna inte är konkurrensutsatta i denna del, vilket ställer särskilda krav på uppföljning och utvärdering. Normalt baseras regeringens utvärdering på de av styrelserna uppsatta målen. Regeringen har emellertid förbehållit sig rätten att göra en utvärdering mot riktmärken som regeringen själv valt om de riktmärken fonderna fastställt för sin portföljförvaltning bedöms vara uppenbart olämpliga (prop. 1999/2000:46 s. 114). I samband med utvärdering av kostnader är det angeläget att det även sker en prövning av fondernas val av förvaltningsmodeller. En sådan prövning innefattar såväl kostnader som förväntade resultat där förväntade resultat ska vara rimligt kvalitetssäkrade. När det gäller AP-fondernas redovisningsprinciper bör dessa överensstämma med god praxis och möjliggöra rättvisande bedömningar. Det är angeläget att avkastningen redovisas på ett jämförbart sätt. I kommunikationen med allmänheten bör avkastningen redovisas efter kostnader, dvs. med korrigering för både interna kostnader och externa provisionskostnader. Naturligtvis bör fondernas interna och externa kostnader själva ingå i den externa rapporteringen, med bevarad jämförbarhet bakåt i tiden. En utvärdering av fondernas verksamhet enligt ovan, i kombination med en fortgående dialog, har förutsättningar att bidra till fondernas utvecklingsarbete och till en god måluppfyllelse, vilket kan antas vara till långsiktig nytta för pensionssystemet. Även denna policy kan komma att utvecklas och förbättras i dialog med fondernas styrelser. Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna Inledning AP-fondernas tillgångar utgör statliga medel som i lag har avsatts till sådan särskild förvaltning som anges i 9 kap. 8 § regeringsformen. AP-fondernas styrelser, som utses av regeringen, ansvarar för AP-fondernas förvaltning. Rollen som förvaltare av statliga pensionsmedel medför krav på att AP-fonderna uppbär allmänhetens förtroende. Regeringen har sedan 2001 uttalat att regeringens riktlinjer för incitamentsprogram i statliga bolag även bör vara vägledande för AP-fonderna (skr. 2000/01:131 s. 48). Mot bakgrund av ersättningsvillkorens stora betydelse för allmänhetens förtroende anser regeringen att särskilda riktlinjer bör gälla för AP-fondernas styrelsearbete i frågor som rör anställnings- och ersättningsvillkor. Det är viktigt att styrelserna behandlar frågor om ersättning till de ledande befattningshavarna på ett medvetet, ansvarsfullt och transparent sätt och att styrelserna försäkrar sig om att den totala ersättningen är rimlig, präglad av måttfullhet och väl avvägd, samt bidrar till en god etik och organisationskultur. Regeringen kommer att följa upp och utvärdera efterlevnaden av dessa riktlinjer. Utvärderingen avser att behandla hur AP-fonderna har tillämpat riktlinjerna och levt upp till riktlinjernas ersättningsprinciper. Utvärderingen kommer att redovisas i regeringens årliga skrivelse till riksdagen med redogörelse för AP-fondernas verksamhet. Tillämpningsområde Dessa riktlinjer kompletterar regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i företag med statligt ägande. Genom riktlinjer som riktar sig direkt till AP-fonderna bortfaller, för AP-fondernas del, behovet att hänvisa till regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i företag med statligt ägande. Styrelsen ansvarar för att tidigare ingångna avtal med ledande befattningshavare innefattande villkor om rörlig lön omförhandlas så att de överensstämmer med dessa riktlinjer. Andra ingångna avtal som strider mot dessa riktlinjer bör omförhandlas. Riktlinjerna utgör en del av regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna. I företag där AP-fonderna direkt eller genom ett företag är delägare bör AP-fonderna respektive företaget i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt. Styrelsens ansvarsområde Styrelserna i AP-fonderna ska besluta om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Riktlinjerna ska vara förenliga med regeringens riktlinjer. Av styrelsens riktlinjer ska bland annat framgå - hur styrelsen säkerställer att ersättningarna följer dessa riktlinjer, - att det ska finnas skriftligt underlag som utvisar AP-fondens kostnad innan beslut om enskild ersättning beslutas. Det är hela styrelsens ansvar att fastställa ersättning till den verkställande direktören. Styrelsen ska även säkerställa att såväl den verkställande direktörens som övriga ledande befattningshavares ersättningar ryms inom styrelsens riktlinjer. Styrelsen ska säkerställa att den verkställande direktören tillser att AP-fondens ersättningar till övriga anställda bygger på ersättningsprinciperna enligt nedan. Ersättningsprinciper Den totala ersättningen till ledande befattningshavare ska vara rimlig och väl avvägd. Den ska även vara konkurrenskraftig, takbestämd, och ändamålsenlig, samt bidra till en god etik och organisationskultur. Ersättningen ska inte vara löneledande i förhållande till jämförbara institut utan präglas av måttfullhet. Rörlig lön ska inte ges till ledande befattningshavare. Med beaktande av övriga principer i dessa riktlinjer är det möjligt att ge rörlig lön till övriga anställda. Det ställs dock särskilda krav i dessa fall med hänsyn till AP-fondernas roll som förvaltare av statliga pensionsmedel. Som ytterligare förutsättningar för rörlig lön gäller därför att den är begränsad till ett belopp som maximalt motsvarar två månadslöner, att den totala ersättningen alltid ligger inom ramen för styrelsens riktlinjer samt att det finns en objektiv grund för utbetalning av rörlig lön som har kommunicerats tydligt. Pensionsförmåner ska vara avgiftsbestämda, såvida de inte följer tillämplig kollektiv pensionsplan, och avgiften bör inte överstiga 30 procent av den fasta lönen. I de fall AP-fonden avtalar om en förmånsbestämd pensionsförmån, ska den således följa tillämplig kollektiv pensionsplan. Eventuella utökningar av den kollektiva pensionsplanen på lönedelar överstigande de inkomstnivåer som täcks av planen ska vara avgiftsbestämda. AP-fondens kostnad för pension ska bäras under den anställdes aktiva tid. Inga pensionspremier för ytterligare pensionskostnader ska betalas av AP-fonden efter att den anställde har gått i pension. Pensionsåldern ska inte understiga 62 år och bör vara lägst 65 år. Vid uppsägning från AP-fondens sida ska uppsägningstiden inte överstiga sex månader. Vid uppsägning från AP-fondens sida kan även avgångsvederlag utgå motsvarande högst arton månadslöner. Avgångsvederlaget ska utbetalas månadsvis och utgöras av enbart den fasta månadslönen utan tillägg för förmåner. Vid ny anställning eller vid erhållande av inkomst från näringsverksamhet ska ersättningen från den uppsägande AP-fonden reduceras med ett belopp som motsvarar den nya inkomsten under den tid då uppsägningslön och avgångsvederlag utgår. Vid uppsägning från den anställdes sida ska inget avgångsvederlag utgå. Avgångsvederlag utbetalas aldrig längre än till 65 års ålder. Redovisning AP-fonderna ska redovisa ersättningar till de ledande befattningshavarna på motsvarande sätt som noterade företag. Det innebär att AP-fonderna ska iaktta de särskilda regler om redovisning av ersättningar till de ledande befattningshavarna som gäller för noterade företag och publika aktiebolag. Reglerna för detta återfinns huvudsakligen i aktiebolagslagen (2005:551) och i årsredovisningslagen (1995:1554). Dessutom ska ersättningen för varje enskild ledande befattningshavare särredovisas med avseende på fast lön, förmåner och avgångsvederlag. Styrelsen ska i årsredovisningen redovisa om tidigare beslutade riktlinjer har följts eller inte och skälen för eventuell avvikelse. Vidare ska AP-fondernas revisorer till revisionsberättelsen foga ett skriftligt och undertecknat yttrande avseende om de anser att de riktlinjer som har gällt för räkenskapsåret har följts eller inte. Definitioner Med ledande befattningshavare avses verkställande direktör och andra personer i AP-fondens ledningsgrupp. Denna krets omfattar normalt chefer som är direkt underställda den verkställande direktören. Med ersättning avses alla ersättningar och förmåner till den anställde, såsom lön, förmåner och avgångsvederlag. Med förmåner avses olika former av ersättning för arbete som ges i annat än kontanter, exempelvis pension samt bil-, bostads- och andra skattepliktiga förmåner. Med rörlig lön avses exempelvis incitamentsprogram, gratifikationer, ersättning från vinstandelsstiftelser, provisionslön och liknande ersättningar. Med avgiftsbestämd pension (premiebestämd pension) avses att pensionspremien är bestämd som en viss procent av den nuvarande fasta lönen. Med förmånsbestämd pension avses att pensionens storlek är bestämd som en viss procent av en viss definierad fast lön. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 2013 Närvarande: Statsråden Larsson, ordförande, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Adelsohn Liljeroth, Björling, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Hatt, Ek, Lööf, Enström Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar skrivelse 2012/13:130 Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2012. Skr. 2012/13:130 Skr. 2012/13:130 76 75 1 Skr. 2012/13:130 Skr. 2012/13:130 Skr. 2012/13:130 Bilaga 1 Skr. 2012/13:130 Bilaga 1 Skr. 2012/13:130