Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2013/14:130 Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2013 Skr. 2013/14:130 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 15 maj 2014 Fredrik Reinfeldt Peter Norman (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av de allmänna pensionsfondernas (AP-fondernas) verksamhet t.o.m. 2013. I redovisningen ingår bl.a. en sammanställning av AP-fondernas årsredovisningar 2013, utvärdering av AP-fondernas verksamhet i ett längre perspektiv samt AP-fondernas arbete med hållbarhetsfrågor. Det samlade resultatet för Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna (buffertfonderna) uppgick till 128 miljarder kronor 2013. En hög andel aktier i kombination med en stark utveckling på underliggande aktiemarknader förklarar resultatet. Det förvaltade kapitalet i buffertfonderna uppgick till 1 058 miljarder kronor i slutet av 2013. Buffertfondernas redovisade avkastning jämfört med inkomstindex och totalt fondkapital (procent per år och miljarder kronor) 2013 2012 2011 2010 2009 2001-2013 Avkastning (%) 13,5 11,6 -1,9 10,2 19,4 4,7 Inkomstindex (%)1 3,7 4,9 1,9 0,3 6,2 3,3 Totalt fondkapital (mdkr) 1 058 958 873 895 827 Not 1: Inkomstindex visar genomsnittsinkomstens utveckling och ligger till grund för uppräkning av skulden i inkomstpensionssystemet. Buffertfondernas avkastning har uppvisat stora variationer över åren i takt med utvecklingen på de finansiella marknaderna. Fondernas avkastning sedan start 2001 uppgår till 4,7 procent per år, vilket väl överstiger ökningen i inkomstindex - det index som ligger till grund för uppräkningen av skulden i inkomstpensionssystemet. Fonderna har därmed bidragit positivt till den långsiktiga finansieringen av systemet. Regeringen kan konstatera att trots en mycket krävande utveckling på de finansiella marknaderna under 2000-talet, börjar nu buffertfonderna bidra till förmögenhetsbildningen i inkomstpensionssystemet såsom avsågs när det nuvarande AP-fondssystemet infördes 2001. Första-Fjärde AP-fondernas långsiktiga avkastning överstiger respektive fonds interna mål för tioårsperioden 2004-2013. Den övergripande tillgångsallokeringen med en hög andel aktier bidrog till resultatlyften 2012 och 2013. Regeringen ser positivt på att Första-Fjärde AP-fonderna alltmer kommit att fokusera på långsiktiga strategiska beslut i förhållande till mer kortfristiga perspektiv, men anser att det bör ske en tydligare redovisning av de överväganden som ligger till grund för de strategiska allokeringsbeslut som tas. Regeringen ser även positivt på Första-Fjärde AP-fondernas fortsatta diversifiering av investeringsstrategier och förvaltning. Resultaten för Första-Fjärde AP-fondernas aktiva förvaltning har förbättrats de senaste åren, men brister i jämförbarhet över tid gör att resultaten bör tolkas försiktigt. Sjätte AP-fondens totalavkastning på 9,2 procent 2013 bidrog till att lyfta fondens resultat på längre löptider, men resultaten är fortsatt väsentligt lägre än det nya ambitiösa mål som fondens styrelse fastställde 2012. Avkastningen över tid överstiger dock utvecklingen i inkomstindex, vilket innebär att fonden bidragit till den långsiktiga uppbyggnaden av tillgångar i inkomstpensionssystemet. Strategiskiftet 2011 mot mogna onoterade företag är positivt och synes ha gett resultat. Sjunde AP-fondens förvalsalternativ (AP7 Såfa) avkastade dubbelt så mycket som den genomsnittliga avkastningen för privata fonder i premiepensionssystemet 2010-2013. Förvalsalternativets stora aktieexponering och aktiemarknadens uppgång 2013 förklarar resultatet. Avkastningen sedan start 2001 har även väl överträffat utvecklingen i inkomstindex, vilket innebär att pensionssparandet utvecklats bättre än den genomsnittliga inkomstutvecklingen i samhället. Regeringen anser att integration av hållbarhetsfrågor är centralt för AP-fondernas verksamhet och av stor betydelse för allmänhetens förtroende för fonderna och pensionssystemet. AP-fondernas arbete med hållbarhet faller väl ut i en internationell jämförelse med andra pensionsfonder. Regeringen ser positivt på AP-fondernas arbete men anser det angeläget att fonderna ser över möjligheterna att utveckla arbetet utifrån de rekommendationer som lämnats. Regeringen lägger även stor vikt vid ersättningsfrågor. Uppföljning av kostnader för ersättningar m.m. för 2013 visar att AP-fonderna följer sina interna riktlinjer, vilket är positivt. Pensionsgruppen, som består av allianspartierna och Socialdemokraterna, enades den 12 mars 2014 om vissa förändringar i pensionssystemenet. De delar i överenskommelsen som berör AP-fonderna handlar bl.a. om förändring av Första-Fjärde och Sjätte AP-fondernas struktur och placeringsregler samt förändringar som syftar till en mer kostnadseffektiv förvaltning. Förändringarna avses genomföras sommaren 2016. Regeringen förutsätter att AP-fonderna fullföljer sitt nuvarande uppdrag att förvalta kapitalet till största möjliga nytta för dagens och framtidens pensionärer till dess att det nya regelverket träder i kraft. Innehållsförteckning 1 Inledning 5 2 AP-fonderna och statens pensionssystem 7 2.1 Det statliga allmänna pensionssystemet 7 2.2 Buffertfonderna i inkomstpensionssystemet 8 2.2.1 AP-fondernas roll som buffert 9 2.2.2 AP-fondernas roll som långsiktig finansiär 10 2.3 Inkomstpensionssystemets finansiella ställning 10 3 Utvecklingen på finansmarknaderna 13 3.1 Utvecklingen på aktie- och obligationsmarknaderna sedan 2001 13 3.2 Obligationsmarknaden 2001-2013 14 3.3 Avkastningen på aktie- och obligationsmarknaderna 2001-2013 15 4 AP-fondernas redovisade verksamhet 17 4.1 Första-Fjärde AP-fonderna 17 4.1.1 Första AP-fondens redovisade resultat 18 4.1.2 Andra AP-fondens redovisade resultat 21 4.1.3 Tredje AP-fondens redovisade resultat 24 4.1.4 Fjärde AP-fondens redovisade resultat 26 4.2 Sjätte AP-fondens redovisade resultat 29 4.3 Första-Fjärde och Sjätte AP-fondernas kostnader och personal 33 4.4 Sjunde AP-fonden 37 5 Utvärdering av AP-fondernas verksamhet 41 5.1 Buffertfonderna i inkomstpensionssystemet 41 5.2 Utvärdering av Första-Fjärde AP-fondernas förvaltning 48 5.2.1 Strategisk förvaltning 48 5.2.2 Aktiv förvaltning 57 5.3 Utvärdering av Sjätte AP-fondens förvaltning 60 5.4 Utvärdering av Sjunde AP-fondens förvaltning 65 5.4.1 Strategisk förvaltning 65 5.4.2 Aktiv förvaltning 68 6 Hållbarhet och övriga förvaltningsfrågor 70 6.1 Hållbarhet, ägarstyrning, och ersättningar 70 6.2 Övriga förvaltningsfrågor 79 Bilaga 1 Policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna Bilaga 2 Placeringsbestämmelser för AP-fondernas verksamhet i sammandrag Bilaga 3 Utdrag ur årsredovisning för Första AP-fonden Bilaga 4 Utdrag ur årsredovisning för Andra AP-fonden Bilaga 5 Utdrag ur årsredovisning för Tredje AP-fonden Bilaga 6 Utdrag ur årsredovisning för Fjärde AP-fonden Bilaga 7 Utdrag ur årsredovisning för Sjätte AP-fonden Bilaga 8 Utdrag ur årsredovisning för Sjunde AP-fonden Bilaga 9 Underlag från McKinsey & Company Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 15 maj 2014 1 Inledning Det allmänna statliga ålderspensionssystemet reformerades 1 januari 1999 som ett resultat av en bred partiuppgörelse mellan Socialdemokraterna och de fyra borgliga partierna. Det förmånsbestämda pensionssystemet - som omfattade ATP och folkpension - ersattes då av ett avgiftsbestämt system - som omfattar inkomstpension, garantipension och premiepension (se vidare avsnitt 2.1). Inom ramen för det avgiftsbestämda pensionssystemet verkar de allmänna pensionsfonderna (Första, Andra, Tredje, Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fonderna) som statliga myndigheter. Samtliga fonder utom Sjätte AP-fonden regleras i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Sjätte AP-fondens verksamhet startade 1996 och regleras i lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden (med ikraftträdande 1 januari 2001). Enligt lag ska AP-fonderna årligen överlämna en årsredovisning och revisionsberättelse till regeringen. Sjätte AP-fonden ska dessutom lämna en egen utvärdering av fondens förvaltning. Regeringen ska sedan ställa samman fondernas årsredovisningar och utvärdera förvaltningen av fondkapitalet. Regeringens analys och slutsatser, tillsammans med AP-fondernas årsredovisningar, ska överlämnas till riksdagen senast den 1 juni året efter räkenskapsåret. I denna skrivelse utvärderas AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2013. Avsnitt 2 innehåller en översiktlig beskrivning av AP-fondernas roll i det allmänna pensionssystemet. Avsnitt 3 sammanfattar utvecklingen på de finansiella marknaderna sedan 2001. Avsnitt 4 sammanställer AP-fondernas resultat och kostnader baserat på AP-fondernas årsredovisningar. Avsnitt 5 redovisar regeringens utvärdering av AP-fondernas förvaltning. Inledningsvis i kapitlet analyseras buffertfondernas samlade bidrag till inkomstpensionssystemet fr.o.m. 2001, dvs. under den period som de ingått i systemet med nuvarande regler. Därefter utvärderas styrelsernas strategiska förvaltning i ett långsiktigt perspektiv, bl.a. med utgångspunkt i AP-fondernas mål och inkomstindex. Här används långa utvärderingsperioder, främst på tio år. Resultatet av AP-fondernas aktiva förvaltning utvärderas däremot över kortare tidshorisonter. Sjätte AP-fondens långsiktiga avkastning baseras på fondens olika delportföljer och sedan fondens start 1996. Sjunde AP-fonden utvärderas i förhållande till de privata alternativen i premiepensionssystemet. Avsnitt 6 behandlar hållbarhetsfrågor avseende miljö, etik, ersättningar m.m. Avsnittet tar även upp övriga förvaltningsfrågor, bl.a. Riksrevisionens rapport om Sjunde AP-fonden - Svarar förvaltningen av premiepensionen mot spararnas krav? (RiR 2013:14) i de delar som rör Sjunde AP-fondens interna styrning och kontroll, och de viktigaste iakttagelserna från revisorernas granskning av intern styrning i samtliga AP-fonder. I bilaga 1 återfinns Regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna. I bilaga 2 återfinns Första-Fjärde AP-fondernas placeringsregler i sammandrag. Utdrag ur AP-fondernas årsredovisningar återfinns i bilagorna 3-8. Årsredovisningarna finns i sin helhet på respektive fonds webbplats. Liksom tidigare år har extern expertis anlitats i arbetet med den årliga utvärderingen av AP-fondernas verksamhet. Konsulterna McKinsey & Company bistår utvärderingen och har därtill gjort en särskild studie av AP-fondernas arbete i frågor om hållbarhet (bilaga 9). Den årliga revisionen har utförts av revisorer från Ernst & Young. Pensionsgruppens överenskommelse 12 mars 2014 om vissa förändringar i pensionsöverenskommelsen Pensionsgruppen - som består av Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna - enades den 12 mars 2014 om vissa förändringar i pensionsöverenskommelsen. Pensionsgruppens syn är att pensionssystemet i grunden fungerar väl, men att förändringar i omvärlden och erfarenheter från de första femton åren av AP-fondssystemet ger skäl till att se över ett antal delar av systemet. Översynen innebär bl.a. att förslag tas fram avseende förändring av AP-fondernas struktur och placeringsregler, en jämnare utveckling av inkomstpensionerna, ett längre arbetsliv och förändring av premiepensionssystemet. Den nya överenskommelsen är av övergripande karaktär och har varierande detaljeringsgrad för de olika delarna. För alla delar gäller att det krävs fortsatt arbete och beredning innan regeringen kan lämna definitiva och precisa förslag till riksdagen. De delar som mer direkt berör AP-fonderna handlar bl.a. om förändring av Första-Fjärde och Sjätte AP-fondernas struktur och placeringsregler. En separat huvudman för fonderna bör inrättas och huvudmannen bör vara nära kopplad till Pensionsmyndigheten. Tre oberoende myndigheter får till uppgift att förvalta buffertkapitalet. Huvudmannen bör ange mål för förvaltningen av kapitalet och utforma en referensportfölj. De tre myndigheterna får jämfört med i dag friare placeringsregler. Förändringarna syftar till en mer kostnadseffektiv förvaltning. Förändringarna avses genomföras sommaren 2016. Regeringen förutsätter att AP-fonderna fullföljer sitt uppdrag att förvalta kapitalet till största möjliga nytta för dagens och framtidens pensionärer intill dess det nya regelverket är på plats. I fråga om premiepensionen framhölls i den nya överenskommelsen att det finns svagheter i premiepensionssystemet relaterade till bristande finansiell kunskap hos sparare, höga kostnader och stor framtida spridning i utfall av premiepensionssparande. Det behöver därför vidtas åtgärder för att förändra premiepensionssystemet. De alternativ som tidigare presenterats i premiepensionsöversynen bör fortsätta beredas inom Regeringskansliet. Ett av underlagen i frågan utgörs av rapporten Vägval för premiepensionen (Ds 2013:35) som presenterades av Finansdepartementet i maj 2013. 2 AP-fonderna och statens pensionssystem 2.1 Det statliga allmänna pensionssystemet Det svenska pensionssystemet kan sägas bestå av tre delar. I grunden finns det statliga allmänna pensionssystemet, i vilket AP-fonderna ingår, och som omfattar samtliga medborgare i Sverige. Den andra delen är tjänstepensionen som är en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, ofta i form av kollektivavtal. Därutöver finns möjlighet till privat avdragsgillt pensionssparande som, till skillnad från de övriga två delarna, är helt frivillig. Det statliga allmänna pensionssystemet består av inkomstpension och premiepension. Det finns även övergångsregler i form av s.k. tilläggspension för dem som tjänat in till pension under det tidigare pensionssystemet (dvs. fram till 1999). Därtill finns garantipension för pensionärer som har låg eller ingen inkomstpension. Det allmänna pensionssystemet beskrivs utförligt i Pensionsmyndighetens Orange rapport - Pensionssystemets årsredovisning 2013. Figur 2.1 AP-fonderna och det svenska pensionssystemet Källa: McKinsey, bilaga 9. Avgiften till det statliga allmänna pensionssystemet är fast och uppgår till 18,5 procent av pensionsgrundande inkomster. Huvudelen av avgiften, 16 procentenheter, ger rätt till inkomstpension. Resten, 2,5 procentenheter, sparas till premiepension. Inkomst- och premiepensionssystemen är finansiellt självständiga system (autonoma system), medan övriga pensionsförmåner finansieras via statsbudgeten. Inkomstpensionssystemet är ett fördelningssystem, medan premiepensionssystemet är ett fullt fonderat system. I inkomstpensionssystemet sker inget individuellt sparande utan individen erhåller s.k. pensionsrätter på grundval av pensionsgrundande inkomster. Det antal pensionsrätter som individen har vid pensionstillfället är det som ligger till grund för den årliga pensionen under individens återstående livstid. Utbetalningen av inkomstpensionen finansieras av samtida pensionsavsättningar till systemet. Vid utgången av 2013 hade Premiepensionssystemet 6,4 miljoner sparare och marknadsvärdet för premiepensionskapitalet uppgick till 602 miljarder kronor. I systemet har spararen möjlighet att välja i vilka fonder pensionsmedlen ska placeras. På Pensionsmyndighetens fondtorg finns det omkring 850 fonder att välja i mellan. Den som inte vill eller anser sig inte kunna välja får sina medel placerade i systemets förvalsalternativ, AP7 Såfa (Statens årskullsförvaltningsalternativ), som förvaltas av Sjunde AP-fonden. Sjunde AP-fonden är den enskilt största fondförvaltaren med ett förvaltat kapital på 186 miljarder kronor eller drygt 30 procent av det totala premiepensionskapitalet. Drygt 3 miljoner premiepensionssparare (ca 45 procent av spararna) har sitt kapital placerat i Såfa. När en individ pensioneras ligger det samlade värdet av individens premiepensionstillgångar till grund för den pension som erhålls från premiepensionssystemet. Sjunde AP-fondens verksamhet beskrivs mer utförligt i avsnitt 4 och regeringens bedömning av verksamheten redovisas i avsnitt 5. 2.2 Buffertfonderna i inkomstpensionssystemet I samband med införandet av nuvarande pensionssystem 2001, fördelades drygt 130 miljarder kronor vardera till Första-Fjärde AP-fonderna. De fick även samma regelverk och uppdrag formulerat i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och dess förarbeten (prop. 1999/2000:46). På ett övergripande plan ska kapitalet i AP-fonderna förvaltas så att det blir till största möjliga nytta för inkomstpensionssystemet. Förvaltningen ska ha sin utgångspunkt i pensionssystemets åtagande, dvs. avkastning och risk ska tolkas i termer av utgående pensioner. Målet är att långsiktigt maximera avkastningen i förhållande till risken i placeringarna. Den totala risknivån i förvaltningen ska vara låg, vilket bl.a. ställer krav på god riskspridning. Rollen som förvaltare av allmänna pensionsmedel ställer krav på att AP-fonderna har allmänhetens förtroende. Hänsyn ska därför tas till miljö och etik, men utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning (prop. 1999/2000:46, s. 77). Var och en av AP-fonderna ska, med förvaltade medel, svara för kostnaderna för sin verksamhet, för revision och för uppföljning av fondförvaltningen. Regeringen utser styrelserna i fonderna och utvärderar förvaltningen årligen. Sjätte AP-fonden är en del av buffertfondssystemet men regleras i en särskild lag, lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden. Fonden är sluten och ombesörjer inte betalningsflöden i inkomstpensionssystemet. Sjätte AP-fondens uppdrag skiljer sig även från de andra buffertfonderna, eftersom medlen ska investeras i onoterade tillgångar främst i Sverige. AP-fonderna har främst två roller i inkomstpensionssystemet, dels utgöra buffert mellan inbetalade pensionsavgifter och utbetalade inkomstpensioner, dels bidra till den långsiktiga finansieringen och stabiliteten i systemet. 2.2.1 AP-fondernas roll som buffert Varje månads totala pensionsutbetalningar från inkomstpensionssystemet finansieras av den månadens inbetalningar av de yrkesaktiva. Första-Fjärde AP-fonderna utgör löpande en buffert i detta fördelningssystem. Är pensionsutbetalningarna mindre än inbetalningarna sparas överskottet i Första-Fjärde AP-fonderna. Är det underskott i betalningarna tas medel i stället från kapitalet i Första-Fjärde AP-fonderna. Eftersom de yrkesverksamma betalar dagens pensioner utgör inkomstpensionssystemet i princip ett i lag fastställt avtal mellan generationer. Även Sjätte AP-fonden är en buffertfond i inkomstpensionssystemet, men inga betalningsflöden sker i dag till pensionssystemet via denna AP-fond. Sedan 2009 överstiger pensionsutbetalningarna de inbetalda pensionsavgifterna, vilket medför att Första-Fjärde AP-fonderna bidrar med finansieringen av inkomstpensionerna till dagens pensionärer (se figur 2.2 nedan). Under 2013 överförde Första-Fjärde AP-fonderna totalt 27,5 miljarder kronor till Pensionsmyndigheten för utbetalning av samma års inkomstpensioner. Överföringen uppgick till 6,9 miljarder kronor per AP-fond. Underskotten beror på att den stora 40-talistgenerationen har börjat gå i pension. Enligt Pensionsmyndighetens prognoser kommer Första-Fjärde AP-fonderna fortsätta att bidra till finansieringen av inkomstpensionerna över överskådlig framtid. Figur 2.2: AP-fonderna och nettoflöden i pensionssystemet (mdkr) Not 1: Nettoflöden är avgiftsinkomster minskat med pensioner och administration. Källa: Pensionsmyndigheten, februari 2014. 2.2.2 AP-fondernas roll som långsiktig finansiär Buffertfonderna har även en roll i att generera avkastning till inkomstpensionssystemets långsiktiga finansiering och stabilitet. Om buffertfonderna har högre avkastning än den genomsnittliga inkomstutvecklingen i Sverige så bidrar fonderna positivt till pensionssystemets stabilitet. Därmed skapas möjligheter för framtida generationer att erhålla en god pension och att undvika att den s.k. automatiska balanseringen i inkomstpensionssystemet aktiveras (se avsnitt 2.3 nedan). Respektive buffertfond har satt mål för den egna verksamheten utifrån fondens roll i pensionssystemet. De samlade tillgångarna i Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna ingår i tillgångssidan vid beräkningen av inkomstpensionssystemets finansiella ställning. Fondernas resultat har därmed betydelse för huruvida den automatiska balanseringen i systemet ska aktiveras eller inte. Buffertfondernas tillgångar utgör dock en förhållandevis begränsad andel av inkomstpensionssystemets samlade tillgångar (ca 13 procent vid utgången av 2013) men har ändå potential att påverka systemet i tider av kraftiga upp- eller nedgångar i värdet på finansiella tillgångar. Det är också tänkt att buffertfondernas tillgångar i viss utsträckning ska förändras kontracykliskt mot övriga tillgångar (avgiftstillgången) och därmed verka stabiliserande. Exempel på sådant utfall är åren 2009 och 2011 (se avsnitt 5.1). 2.3 Inkomstpensionssystemets finansiella ställning För att bedöma inkomstpensionssystemets finansiella ställning gör Pensionsmyndigheten varje år en sammanställning av pensionssystemets tillgångar och skulder. Systemets styrka fastställs genom att beräkna kvoten mellan systemets tillgångar (avgiftstillgången och buffertkapitalet) och skulder (pensionsskulden), se figur 2.3 nedan. Om kvoten är större än ett (1), då är tillgångarna större än skulderna och pensionssystemet bedöms vara finansiellt stabilt. Om kvoten däremot är mindre än ett (1), då är tillgångarna mindre än skulderna och systemet bedöms vara finansiellt instabilt. Figur 2.3 Inkomstpensionssystemets finansiella ställning Not: Relationen mellan rektanglarna är ungefärliga och avser spegla 2013 års förhållanden. Källa: Egna beräkningar. När pensionssystemet bedöms vara finansiellt stabilt räknas värdet på pensionsrätterna (pensionsskulden) upp med inkomstindex, dvs. pensionsrätterna följer den genomsnittliga löneutvecklingen i Sverige. När pensionssystemet bedöms vara i obalans aktiveras den automatiska balanseringen, vilket innebär att pensionsrätterna justeras i en långsammare takt än inkomstindex. Den balansering som inträffar när skulderna är större än tillgångarna kallas ibland för "bromsen". Närmare bestämt skrivs pensionsrätterna upp med balansindex, dvs. inkomstindex multiplicerat med det s.k. balanstalet. Detta fortgår intill dess tillgångarna åter är lika stora som eller överstiger skulderna. När systemet är i balans (dvs. tillgångar och skulder är lika stora) slutar systemet att "bromsa" och pensionsrätterna räknas upp med inkomstindex. När tillgångarna är större än skulderna så börjar systemet i stället att "gasa". Pensionsrätterna räknas då upp i snabbare takt än inkomstindex intill dess uppräkningen kommit i kapp utvecklingen i inkomstindex. Figur 2.4 Den automatiska balanseringen i inkomstpensionssystemet Källa: Pensionsmyndigheten. Tillgångarna i inkomstpensionssystemet består främst av den s.k. avgiftstillgången, dvs. det samlade värdet av framtida avgiftsinbetalningar. Avgiftstillgångens värde beräknades till 7 123 miljarder kronor i slutet av 2013, dvs. 87 procent av tillgångarna i systemet (se tabell 2.1 nedan). Buffertfondernas värde uppgick till 1 058 miljarder kronor, dvs. ca 13 procent av tillgångarna. Värdet på avgiftstillgången och buffertfonderna uppgick därmed till 8 180 miljarder kronor 2013. Skulden i inkomstpensionssystemet utgörs av summan av alla individers pensionsrätter, såväl nuvarande pensionärer som yrkesarbetande (framtida pensionärer). Skulden beräknades till 8 053 miljarder kronor i slutet av 2013. Tabell 2.1: Tillgångar och skulder i inkomstpensionssystemet samt balanstalet, perioden 2005-2013 (mdkr) Beräkningsår 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Balanseringsår 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Buffertfonden 769 858 898 707 827 895 873 958 1 058 Buffertfonden, medelvärde 821 811 810 865 908 963 Avgiftstillgången 5 721 5 945 6 116 6 477 6 362 6 575 6 828 6 915 7 123 Summa Tillgångar 6 490 6 803 7 014 7 298 7 173 7 385 7 693 7 823 8 086 Summa Pensionsskuld 6 461 6 703 6 996 7 428 7 512 7 367 7 543 7 952 8 053 Över-/underskott 29 100 18 -130 -339 18 150 -129 33 Balanstalet1 1,004 1,015 1,003 0,982 0,955 1,002 1,020 0,984 1,004 Not 1: Sedan 2010 räknas värdet på buffertfonderna som genomsnitt av de senaste 3 åren vid beräkning av balanstalet. Källa: Pensionsmyndighetens årsredovisning för 2013, s. 96. Balanstalet beräknades ursprungligen på samma sätt som pensionssystemets finansiella ställning, dvs. genom att tillgångarna dividerades med pensionsskulden. Sedan 2010 beräknas balanstalet med genomsnittet av de senaste tre årens totala buffertfondskapital i stället för det årliga fondkapitalet. Stabiliteten i beräkningen av balanstalet blir då större. Buffertfondernas genomsnittliga fondkapital var 963 miljarder kronor 2011-2013. Tillsammans med avgiftstillgången på 7 123 miljarder kronor uppgick de totala tillgångarna till 8 086 miljarder kronor. Pensionsskulden uppgick samtidigt till 8 053 miljarder kronor, vilket innebar ett överskott på 33 miljarder kronor. De totala tillgångarna i inkomstpensionssystemet var därmed större än skulderna och balanstalet var positivt (1,0040) 2013. Balanstalet verkar med en fördröjning på två år i systemet. Pensionerna för 2014 beräknas därför med det balanstal som fastställdes 2012, pensionerna för 2015 med balanstal från 2013 osv. Pensionsmyndighetens prognoser pekar mot att balanseringen (bromsen) aktiveras i år (2014) men att balanstalen 2015 fram till och med 2017 ändå förväntas vara positiva. Inkomstpensionssystemets resultat (balanstalet) påverkas av ett stort antal samhällsekonomiska och demografiska faktorer. Sysselsättningens utveckling är vanligen mycket viktig för den kortsiktiga utvecklingen av avgiftstillgången. Aktie- och obligationsmarknadernas påverkan på buffertfondernas värde kan ha betydelse, särskilt vid stora rörelser i priserna på kapitalmarknaden. På lång sikt är demografiska faktorer viktigast för utvecklingen i balanstalet. 3 Utvecklingen på finansmarknaderna Utvecklingen på de finansiella marknaderna har stor betydelse för resultatutveckling och risk i AP-fonderna. Första-Fjärde AP-fonderna förvaltar sedan start över hälften av sitt kapital i aktier och drygt en tredjedel i obligationer, vilket innebär att finansmarknadernas utveckling i grunden är bestämmande för det resultat fonderna uppnår. Detsamma gäller Sjunde AP-fonden som har nästan hela sitt kapital exponerat mot aktier. Sjätte AP-fonden, vars investeringsinriktning är onoterade tillgångar, påverkas i mindre utsträckning av de omedelbara svängningarna på marknaden, men är å andra sidan beroende av fördelaktiga förhållanden på finansmarknaden för en god resultatutveckling i sina innehav. I regel har buffertfondernas resultat en relativt liten påverkan på utfallet inom inkomstpensionssystemet, eftersom fonderna utgör en mindre del av tillgångsmassan (se avsnitt 2). Vid tillräckligt stora variationer i tillgångspriser kan dock fondernas resultat göra skillnad - t.ex. för om den automatiska balanseringen ska aktiveras eller inte. 3.1 Utvecklingen på aktie- och obligationsmarknaderna sedan 2001 Det nuvarande allmänna pensionssystemet trädde ikraft under 2000 och nya placeringsregler började gälla för buffertfonderna fr.o.m. 2001. Pensionssystemet sjösattes därmed i en period som inledningsvis kom att präglas av djup ekonomisk nedgång och fallande priser på aktiemarknaden till följd av den spruckna it-bubblan vid millennieskiftet 1999/2000 (se figur 3.1 nedan). Under 2003 började dock aktiepriserna återigen stiga och i mitten av 2007 nådde Stockholmsbörsen sin dittills högsta notering. År 2008 briserade den amerikanska finans- och bolånekrisen, vilket resulterade i en ny och än större nedgång på aktiemarknaden. Våren 2009 började aktiemarknaderna återhämta sig, bara för att sommaren 2011 åter börja falla - den här gången främst till följd av den europeiska statsskuldskrisen och osäkerhet om dess konsekvenser för den globala tillväxten. Återstoden av 2011 och stora delar av 2012 präglades av ekonomisk osäkerhet och stora prisrörelser på finansmarknader. Figur 3.1 Utvecklingen i svenskt och globalt aktieindex 2001-2013 Not. Avser totalavkastning. Bas 2000-12-31 = 100. Källa: Bloomberg. Under 2012 började förhållandena på finansmarknaderna att stabiliseras, bl.a. efter det att den europiska centralbanken (ECB) sommaren 2012 gjort utfästelser om att göra allt som stod i dess makt för att hålla ihop eurozonen. Marknaden stöttades även av minskade politiska spänningar i USA vad gäller finanspolitiken och av den amerikanska centralbankens (Federal Reserves) beslut hösten 2012 att utöka de extraordinära köpen av statspapper och bostadsobligationer. Trenden på aktiemarknaden har sedan dess i stort varit uppåtgående, även om Federal Reserves beslut i december 2013 att successivt börja trappa ner stödköpen av obligationer initialt skapade osäkerhet på marknaden. En kombination av minskad riskaversion, brist på investeringsalternativ med låg risk och rimlig avkastning samt relativt låga värderingar på börsen ledde successivt till att förtroendet för aktiemarknaden återvände under senare delen av 2012 och under 2013. Även ljusare konjunkturutsikter - främst i amerikansk ekonomi men även i stora ekonomier som Storbritannien, Japan och euroområdet - bidrog till ett mer positivt klimat på aktiemarknaden. Börsåret 2013 slutade med all-time-high efter en uppgång på närmare 26 procent i SBX (Swedish Benchmark Index, se nedan). 3.2 Obligationsmarknaden 2001-2013 På obligationsmarknaderna internationellt och i Sverige har räntorna trendmässigt fallit. Allt högre obligationspriser (och därmed avkastning) har drivit ned obligationsräntorna. Detta illustreras bl.a. av att svenska nominella och reala obligationer haft en ovanligt hög genomsnittlig årsavkastning i ett längre tidsperspektiv (se tabell 3.1). Under 2013 steg obligationsräntor på längre löptider markant - främst med anledning av ljusare konjunkturutsikter i den amerikanska ekonomin och Federal Reserves beslut att successivt trappa ned stödköpen av obligationer. Nivåerna på amerikanska tioåriga statsräntor nästan fördubblades jämfört med nivåerna under 2012. Tyska och svenska tioårsräntor steg i mindre utsträckning. Stigande räntor innebär kursförluster och lägre totalavkastning på obligationsinnehav. För 2013 blev totalavkastningen mätt i svenska obligationsindex t.o.m. negativ (se tabell 3.1). Figur 3.2 Tioårig obligationsränta i USA, Tyskland och Sverige 2001-2014 (procent) Källa: Ecowin. 3.3 Avkastningen på aktie- och obligationsmarknaderna 2001-2013 Tabell 3.1 visar totalavkastningen för några av de tillgångsslag som AP-fonderna (exklusive Sjätte AP-fonden) placerar i sedan 2001. Svenska aktier har för perioden 2001-2013 haft den bästa totalavkastningen (7,0 procent) följt av svenska nominella och reala obligationer (5,0 -5,5 procent). Utländska aktier har däremot endast avkastat i genomsnitt 3,2 procent per år (mätt i USD). Eftersom den amerikanska dollarn har försvagats mot den svenska kronan sedan 2001, har dock avkastningen på utländska aktier - mätt i svenska kronor - varit än lägre. Avkastningen på den globala aktiemarknaden kan därmed i ett svenskt och ett historiskt perspektiv karaktäriseras som svag. Till skillnad från detta framstår avkastningen på den svenska obligationsmarknaden i ett längre perspektiv som stark. Tabell 3.1 Totalavkastning i olika tillgångsslag under 2013, tioårsperioden 2004-2013 och 1 juli 2001-2013 (procent per år) 2013 2004-2013 2001-2013 Svenska aktier (SBX) 25,6 11,4 7,0 Utländska aktier (MSCI World i USD) 24,1 4,8 3,2 Utländska aktier (MSCI World i SEK) 22,6 3,6 -0,8 Obligationsindex (OMRX) -3,3 4,4 5,0 Reala obligationer (RXRE) -5,1 4,6 5,5 Riskfri ränta 0,9 1,9 2,2 Not. Riskfri ränta är ett vägt genomsnitt av statsskuldsväxlar med 3 och 6 månaders löptid. OMRX-index speglar avkastningen på en passiv portfölj av likvida svenska räntepapper. Källa: Bloomberg, Ecowin, Riksbanken. Vid betraktandet av tioårsperioden 2004-2013 förbättras totalavkastningen på aktier markant jämfört med obligationer, vilket främst speglar att den kraftiga börsnedgången 2000-2002 ligger utanför den studerade tidsperioden. Avkastningen på utländska aktier noteras i nivå med obligationer - som fortsatt uppvisar en hög avkastning i ett historiskt perspektiv. Den riskfria räntan, i det här fallet beräknat med ett genomsnitt av svenska statsskuldväxlar, avkastar knappt hälften av vad svenska nominella och reala obligationer gör. Under 2013 noterades en totalavkastning på omkring 25 procent för både svenska och globala aktier, samtidigt som nominella och reala obligationer uppvisade negativ avkastning på i genomsnitt 3-5 procent. Bakom utvecklingen ligger den mycket starka uppgången på aktiemarknaden och det markanta fallet i obligationspriser på räntemarknaden under 2013. Riskfria räntan noteras dock under en procentenhet, eftersom Riksbanken har sänkt reporäntan under året. 4 AP-fondernas redovisade verksamhet I detta avsnitt sammanställs AP-fondernas årsredovisningar vad gäller redovisade resultat, avkastning, måluppfyllelse, portföljstruktur och, i förekommande fall, förändringar av fondernas förvaltningsverksamhet. Avsnittet innehåller också en sammanställning av buffertfondernas (Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna) interna och externa kostnader. Buffertfonderna redovisar genomgående starka resultat för 2013. Tabell 4.1 sammanställer några nyckeltal för detta. Förvaltat kapital i buffertfonderna uppgick vid utgången av 2013 till 1 058 miljarder kronor - efter utbetalning till inkomstpensionssystemet på 27 miljarder kronor (knappt 7 miljarder kronor per fond). Buffertfondernas resultat var sammanlagt 127 miljarder kronor, det näst bästa resultatet sedan 2001. Sjunde AP-fondens förvaltade kapital uppgick till 186 miljarder kronor och avkastningen i statens förvalsalternativ var 32 procent 2013. Tabell 4.1 AP-fondernas utgående fondkapital och resultat 2013 samt avkastningsmål (efter kostnader, mdkr och procent) Utgående fondkapital1 Resultat 2013 AP-fondernas avkastningsmål (mdkr) (mdkr) (%) Första AP-fonden 253 25,7 11,2 Nominell avkastning 5,5 % per år över rullande tioårsperiod Andra AP-fonden 265 30,1 12,7 Real avkastning på 5,0 % per år under minst en tioårsperiod Tredje AP-fonden 258 32,4 14,1 Real långsiktig avkastning på 4,0 % per år Fjärde AP-fonden 260 37,0 16,4 Real avkastning 4,5 % per år under en period på tio år Sjätte AP-fonden 22 1,9 9,2 Nominell avkastning SIX Nordic200 CAP GI+2,5 procentenheter över fem år Summa 1 058 127,1 Sjunde AP-fonden 186 32,0 Förvalsalternativet (Såfa) avkastning minst lika bra som genomsnittet av privata fonder i premiepensionssystemet Not 1: För Första-Fjärde AP-fonderna avses utgående fondkapital per 31 dec 2013, dvs. efter gjorda transaktioner till inkomstpensionssystemet. Not 2: Första-Fjärdes avkastning över längre löptider redovisas i avsnitt 5.2. Källa: Första-Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fondernas årsredovisning för 2013, se bil. 3-8. 4.1 Första-Fjärde AP-fonderna Första-Fjärde AP-fonderna har identiska uppdrag att förvalta diversifierade portföljer bestående av marknadsnoterade aktier och räntebärande instrument som är utgivna för allmän omsättning, på såväl inhemska som utländska marknader. Därtill har AP-fonderna möjligheter att investera (indirekt) i riskkapital och andra onoterade tillgångar via fonder. Första-Fjärde AP-fondernas regleras i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Enligt placeringsreglerna ska fonderna bl.a. ha minst 30 procent av fondkapitalet placerat i räntebärande instrument, högst 5 procent placerat i onoterade värdepapper och högst 40 procent exponerat för valutarisk. Reglerna innehåller också begränsningar för fonderna vad gäller stora exponeringar, röstetal och innehav i svenska aktier (se bilaga 2 om AP-fondernas placeringsregler). Styrelsen för respektive AP-fond ska fastställa tydliga mål och riktlinjer för verksamheten med utgångspunkt i AP-fondernas övergripande uppdrag att vara till nytta för inkomstpensionssystemet. Styrelserna har valt olika tillvägagångssätt att uppnå målet för fondens avkastning (se tabell 4.1 och avsnitten för respektive AP-fond nedan). Samarbeten och utvecklingsarbete Regeringen har tidigare betonat betydelsen av att AP-fondernas verksamhet bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt. Detta inkluderar också möjligheterna till effektivitetsvinster genom administrativ samverkan mellan fonderna. Samarbetet ska dock vara utformat på ett sätt som inte inskränker möjligheten till konkurrens dem emellan. Första-Fjärde AP-fonderna har ett etablerat samarbete inom områden som de anser gynna pensionskapitalets utveckling. Exempelvis samverkar fonderna för att minska kostnaderna inom befintliga organisationer. Gemensamma arbetsgrupper har inrättats för alla affärsstödjande funktioner, bl.a. it-strategiska frågor, skattefrågor, redovisnings- och värderingsfrågor, systemstöd för onoterade tillgångar, system för dokumenthantering samt portföljsystem. Ett annat exempel på område för samverkan är Första-Fjärde AP-fondernas arbete med etik- och miljöfrågor inom ramen för det gemensamma Etikrådet. AP-fonderna redovisar inga kostnadseffekter av samverkan för 2013. Första-Fjärde AP-fonderna har under 2013 arbetat med att ta fram enhetliga riskmått för att öka jämförbarheten mellan fonderna. Arbetet resulterade i att Första-Tredje AP-fonderna i årsredovisningarna för 2013 bl.a. redovisar standardavvikelsen (ex-post) respektive sharpekvot för den totala portföljen (noterade och onoterade tillgångar) beräknad på tio års kvartalsavkastning. Fjärde AP-fonden redovisar däremot detta mått beräknat på likvida tillgångar (placeringstillgångar exklusive fastigheter, riskkapitalfonder och högavkastande räntebärande). 4.1.1 Första AP-fondens redovisade resultat Resultat, avkastning och måluppfyllelse Första AP-fondens resultat uppgick till 25,7 miljarder kronor 2013. Resultatet motsvarar en avkastning på 11,2 procent efter kostnader (11,3 procent året innan). Under året överfördes 6,9 miljarder kronor till pensionssystemet. Sammantaget ökade fondkapitalet med 18,8 miljarder kronor till 253 miljarder kronor (tabell 4.2). Tabell 4.2 Första AP-fondens fondkapital (mnkr) 2013 2012 Ingående fondkapital 233 700 213 318 Årets resultat 25 687 24 170 Överföringar -6 880 -3 788 Utgående fondkapital 252 507 233 700 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Första AP-fondens styrelse har för 2013 omformulerat AP-fondens mål till en nominell avkastning om 5,5 procent efter kostnader över rullande tioårsperioder. Tidigare var målet formulerat över en femårsperiod. Under tioårsperioden 2004-2013 har AP-fonden haft en nominell avkastning på 6,5 procent per år, vilket överträffar fondens mål för perioden. Under den senaste femårsperioden (2009-2013) uppgick fondens nominella avkastning till 10,0 procent per år (2,5 procent närmast föregående femårsperiod). Första AP-fonden tillämpar en uppföljningsmodell enligt vilken avkastning och risk redovisas utifrån AP-fondens investeringsprocess. Uppföljningsmodellen består av tre beslutsnivåer - strategisk tillgångsallokering, strategisk förvaltning och operativ förvaltning. Strategisk allokering inbegriper beslut om fördelning mellan aktier, räntebärande tillgångar och alternativa tillgångar samt valutaexponering och genomsnittlig räntebindningstid. Strategisk förvaltning avser beslut om fördelning inom tillgångarna, t.ex. aktieinvesteringar på olika marknader och risknivå i ränteportföljen, men även förvaltningsstrategi för respektive tillgång. Operativ förvaltning avser den faktiska förvaltningen i förhållande till de valda förvaltningsstrategierna. Avkastningen på Första AP-fondens startportfölj uppgick till 11,4 procent vid utgången av 2013. I jämförelse med startportföljen är totalavkastningen (före kostnader) på AP-fondens portfölj något lägre, 11,3 procent. Utvärderingen av de olika beslutsnivåerna i förhållande till risk visar att den totala risken i portföljen överstigit risken i startportföljen, vilket förklaras av en högre risk i den strategiska allokeringen och i den operativa förvaltningen. Beslutsnivåerna utvärderas i förhållande till Första AP-fondens startporfölj per den 1 januari 2013. Den strategiska tillgångsallokeringen och operativa förvaltningen bidrog positivt under 2013, 0,3 procent respektive 2,4 procent, medan strategisk förvaltning bidrog negativt med -2,7 procent. Tillgångarnas redovisade avkastning och bidrag till totala avkastningen I tabell 4.3 redovisas Första AP-fondens avkastning (före kostnader) per tillgångskategori och deras respektive bidrag till AP-fondens totala avkastning. Som helhet var avkastningen för noterade aktier positiv och högre i jämförelse med föregående år. Avkastningen för delportföljen aktier utvecklingsländer var dock negativ. Sammantaget bidrog placeringar i aktier till totalavkastningen med 8,4 procentenheter. Räntebärande tillgångar gav en positiv avkastning 2013 men en lägre avkastning i jämförelse med året innan. Räntebärande tillgångar bidrog med 0,4 procentenheter till totalavkastningen. Samtliga övriga investeringar gav positiv avkastning 2013, med undantag för den s.k. riskparitetsportföljen. Riskparitetsportföljen är en för Första AP-fonden ny tillgång sedan 2013 och den förvaltas så att storleken på ett antal makroekonomiska risker är i paritet med varandra. Högst avkastning inom övriga tillgångar uppnådde fastigheter som bidrog med 1,4 procentenheter till totalavkastningen. Tabell 4.3 Första AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) 2013 % 2012 % Bidrag till totalavkastning 2013 (procentenheter) Aktier Sverige 24,0 17,2 2,7 Aktier utvecklade länder 24,1 17,0 5,9 Aktier utvecklingsländer -3,3 13,5 -0,2 Viktad aktieavkastning 17,9 16,3 8,4 Räntebärande tillgångar 1,4 8,8 0,4 Allokering, kassa, valuta 0,3 -1,2 0,3 Fastigheter 19,2 12,0 1,4 Hedgefonder 8,2 6,1 0,4 Riskkapitalfonder 11,0 9,3 0,4 Riskparitetsportfölj -2,7 - 0,0 Nya investeringar 2,9 20,7 0,0 Total avkastning efter kostnader 11,2 11,3 11,3 Not. Avkastning för delportföljer avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Utländska aktier och räntebärande tillgångar avser valutasäkrad avkastning. Första AP-fonden har under 2013 investerat i en för fonden ny delportfölj, riskparitetsportfölj, vilket medför att jämförelser över tid saknas. Vid utgången av 2013 uppmättes sharpekvoten för Första AP-fondens totala portfölj till 2,1 (1,9 året innan år). Första AP-fondens portfölj Vid utgången av 2013 uppgick Första AP-fondens interna förvaltning till 159 miljarder kronor, vilket motsvarar 63 procent av AP-fondens totala kapital (61 procent året innan). Andelen externt förvaltade medel minskade således från 39 procent 2012 till 37 procent 2013. Tabell 4.4 Första AP-fondens portfölj (mdkr respektive procent) 2013 2012 mdkr % mdkr % Aktier Sverige 30,1 11,9 26,6 11,4 Aktier utvecklade länder 64,1 25,4 58,5 25,0 Aktier utvecklingsländer 24,2 9,6 23,7 10,2 Summa aktier 118,4 46,9 108,8 46,6 Räntebärande 74,9 29,7 85,1 36,4 Kassa/valuta 4,1 1,6 2,7 1,1 Fastigheter 22,2 8,8 18,0 7,7 Hedgefonder 12,4 4,9 10,0 4,3 Nya investeringar 2,6 1,0 1,7 0,7 Riskkapitalfonder 8,4 3,3 7,4 3,2 Riskparitetsportfölj 9,5 3,8 - - Nya investeringar 2,6 1,0 1,7 0,7 Summa övriga investeringar 55,1 21,8 37,1 15,9 Summa fondkapital 252,5 100 233,7 100 Not. Riskparitetsportföljen innehåller 48 procent räntebärande papper, vilket gör att den totala ränteexponeringen uppgår till 31,2 procent vid utgången av 2013. Som framgår av tabell 4.4 uppgick andelen aktier i Första AP-fondens portfölj till 46,9 procent av fondkapitalet vid utgången av 2013, vilket är oförändrat i jämförelse med året innan. AP-fonden har dock färre innehav än tidigare. Som nämns ovan har andelen extern förvaltning av fondkapitalet minskat under året. Samtidigt har andelen mandat med aktiv förvaltning i den externa förvaltningen ökat och andelen indexberoende mandat minskat. Andelen räntebärande tillgångar minskade under 2013 till 29,7 procent av fondkapitalet (36 procent av kapitalet året innan). Exponeringen mot räntebärande värdepapper var dock 31,5 procent vid utgången av 2013, eftersom riskparitetsportföljen till 48 procent utgörs av räntebärande tillgångar. Första AP-fondens investeringar i alternativa tillgångar ökade under 2013 och uppgick till 21,8 procent av AP-fondens kapital (15,9 procent året innan). Alternativa tillgångar består till största delen av fastigheter (8,8 procent av fondkapitalet). Vid utgången av 2013 uppgick marknadsvärdet för fastighetsinnehavet till drygt 22 miljarder kronor, varav fondens del i fastighetsbolaget Vasakronan uppgick till 10 miljarder kronor. Vasakronan samägs till lika delar av Första-Fjärde AP-fonderna. Vid utgången av 2013 uppgick värdet av Första AP-fondens investeringar i riskkapitalfonder till 8,4 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,3 procent av fondens kapital. Under 2013 gjordes utfästelser om kapital till elva fonder till ett värde av 3,6 miljarder kronor. Första AP-fonden har som mål att riskkapitalfonder ska utgöra 5 procent av AP-fondens totala tillgångar. Under 2013 investerade Första AP-fonden i en riskparitetsportfölj, vilket för fonden är en ny tillgång. Värdet på riskparitetsportföljen var vid utgången av året 9,5 miljarder kronor, motsvarande 3,8 procent av fondens totala tillgångar. I Första AP-fondens tillgångskategori nya investeringar ingår för fonden nya typer av investeringar, exempelvis jordbruksfastigheter. Första AP-fondens valutaexponering uppgick till 29,2 procent av det totala fondkapitalet och avsåg främst amerikanska dollar, euro och brittiska pund. 4.1.2 Andra AP-fondens redovisade resultat Resultat, avkastning och måluppfyllelse Andra AP-fondens resultat uppgick till 30,1 miljarder kronor 2013, vilket motsvarar en avkastning på 12,7 procent efter kostnader (13,3 procent året innan). Under året överfördes 6,9 miljarder kronor till pensionssystemet. Fondkapitalet ökade under året med 23,3 miljarder kronor till 265 miljarder kronor. Tabell 4.5 Andra AP-fondens fondkapital (mnkr) 2013 2012 Ingående fondkapital 241 454 216 622 Årets resultat 30 138 28 620 Överföringar -6 880 -3 788 Utgående fondkapital 264 712 241 454 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Andra AP-fondens långsiktiga mål är en real avkastning på fem procent per år. Syftet är att minimera konsekvenserna av den automatiska balanseringen i pensionssystemet. För den senaste tioårsperioden (2004-2013) har Andra AP-fonden haft en genomsnittlig real avkastning på 5,8 procent, vilket innebär att fonden har uppnått målet för perioden. För femårsperioden 2009-2013 har AP-fondens genomsnittliga avkastning uppgått till 9,8 procent per år, vilket innebär att fonden har nått målet även för denna period. Andra AP-fondens strategi för att nå målet består av beslut på tre nivåer; strategisk tillgångsfördelning, val av jämförelseindex och aktiv förvaltning. Andra AP-fondens strategiska portfölj utgörs av den sammansättning av olika kategorier av tillgångar som fonden bedömt ger den bästa långsiktiga tillväxten för framtida pensioner och som beaktar kravet på neutralitet över generationerna. Valet av index ses som en del av den strategiska placeringsprocessen, där index fastställer ett investeringsurval för den interna och externa förvaltningen. Tillgångarnas redovisade avkastning och bidrag till totala avkastningen I tabell 4.6 redovisas Andra AP-fondens avkastning (före kostnader) per tillgångskategori och deras respektive bidrag till AP-fondens totala avkastning vid utgången av 2013. Som helhet var avkastningen för noterade aktier positiv och högre i jämförelse med året innan. Totalt bidrog aktier mest till totalavkastningen, 9,9 procentenheter. Räntebärande tillgångar gav en negativ avkastning 2013 och därmed en lägre avkastning i jämförelse med året innan. Räntebärande tillgångar bidrog med -0,3 procentenheter till totalavkastningen. Andra AP-fondens tillgångskategori alternativa investeringar utgör 16 procent av fondens totala kapital och består av fastigheter, inklusive skogs- och jordbruksfastigheter, riskkapitalfonder, alternativa krediter, alternativa riskpremier och kinesiska aktier. Tillgångarna genererade en positiv avkastning på 13,4 procent under 2013 och bidrog med 2,1 procentenheter till totalavkastningen. Tabell 4.6 Andra AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) 2013 % 2012 % Bidrag till totalavkastning 2013 (procentenheter) Svenska aktier 27,2 16,3 2,9 Utländska aktier 18,4 12,9 7,0 Räntebärande instrument -0,9 5,4 -0,3 Viktad avkastning likvid portfölj 12,7 13,4 9,6 Aktiv avkastning före kostnader 0,4 1,2 1,1 Alternativa investeringar 13,4 13,9 2,1 Total avkastning efter kostnader 12,7 13,5 12,8 Not. Avkastning för delportföljer avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Bidragen till fondens totala avkastning summerar inte, utöver redovisade poster bidrog GTAA med 0,1 procentenheter, Overlay med -0,1 procentenheter och FX Hedge med 1,1 procentenheter till Andra AP-fondens totala avkastning. Vid utgången av 2013 uppmättes sharpekvoten för Andra AP-fondens totala portfölj till 2,4 (2,0 året innan). Andra AP-fondens portfölj Vid utgången av 2013 uppgick Andra AP-fondens interna förvaltning till 199 miljarder kronor, vilket motsvarade 75 procent av AP-fondens totala kapital (71 procent året innan). Andelen externt förvaltade medel minskade således från 29 procent 2012 till 25 procent 2013. Merparten av den externa förvaltningen var aktiv. Tabell 4.7 Andra AP-fondens portfölj (mdkr respektive procent) 2013 2012 mdkr % mdkr % Svenska aktier 30,3 11,4 27,0 11,2 Utländska aktier 105,2 39,7 91,3 37,8 Räntebärande instrument 86,9 32,9 86,7 35,9 Alternativa investeringar 42,3 16,0 36,5 15,1 Summa fondkapital 264,7 100 241,5 100 Not. Avser exponering, dvs. inklusive positioner i derivat. Tabell 4.7 visar exponeringen i Andra AP-fondens portfölj vid utgången av 2013. Den sammanlagda andelen aktier ökade till 51,1 procent under året (49,0 procent året innan) medan andelen räntebärande instrument minskade till 32,9 procent. Andelen av kategorin alternativa investeringar ökade i jämförelse med året innan till 16,0 procent av fondens kapital. Andra AP-fondens valutaexponering ökade och motsvarade vid utgången året 23 procent av fondens kapital (20 procent året innan). Störst var exponeringen mot amerikanska dollar och euro. Den största andelen av alternativa investeringar utgörs av onoterade fastighetsbolag, inklusive skogs- och jordbruksfastigheter (8,7 procent av AP-fondens totala fondkapital). Därefter följer riskkapitalfonder (4,0 procent av fondkapitalet), alternativa krediter (1,6 procent av fondkapitalet), alternativa riskpremier (1,0 procent av fondkapitalet) och kinesiska aktier (0,5 procent av fondkapitalet). Andra AP-fondens onoterade fastighetsinnehav består bl.a. av 25 procents ägarandel i Vasakronan (samägs till lika stora andelar med övriga Första-Fjärde AP-fonderna) samt 50 procents ägarandel i NS Holding AB (Norrporten) och i Cityhold Property AB. Norrporten samägs med Sjätte AP-fonden och Cityhold med Första AP-fonden. Under 2013 investerade Andra AP-fonden i Gateway Real Estad Fund IV som investerar i fastigheter främst i Kina. Andra AP-fondens sammantagna investeringsåtagande inom riskkapitalfonder uppgick vid slutet av 2013 till 18,9 miljarder kronor. Under året gjordes sju nyinvesteringarna om sammanlagt 1,9 miljarder kronor. Under 2013 genomförde Andra AP-fonden de första investeringarna i alternativa krediter, vilket innebär att fonden allokerat en del av kapitalet i statsobligationsportföljen till en portfölj med alternativa krediter. Andra AP-fonden erhöll under 2013 tillstånd från kinesiska myndigheter att investera motsvarande 200 miljoner amerikanska dollar i kinesiska A-aktier. 4.1.3 Tredje AP-fondens redovisade resultat Resultat, avkastning och måluppfyllelse Tredje AP-fondens resultat uppgick till 32,4 miljarder kronor 2013, vilket motsvarar en avkastning på 14,1 procent efter kostnader (10,7 procent året innan). Fondkapitalet ökade med 25,5 miljarder kronor till 258 miljarder kronor. Under året överfördes 6,9 miljarder kronor till pensionssystemet. Tabell 4.8 Tredje AP-fondens fondkapital (mnkr) 2013 2012 Ingående fondkapital 232 956 214 106 Årets resultat 32 398 22 638 Överföringar -6 880 -3 788 Utgående fondkapital 258 475 232 956 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Tredje AP-fondens investeringsstrategi bygger på en s.k. dynamisk tillgångsallokering som syftar till att minska risken för stora negativa utfall och på så sätt begränsa påfrestningarna på pensionssystemet. Tredje AP-fondens styrelse utvärderar förvaltningen med hjälp av en modell bestående av följande fyra delkomponenter. Fondens operationella mål om 4,0 procents realavkastning per år i snitt över en tidsperiod, en långsiktigt statisk modell, extern jämförelsegrupp bestående av internationella pensionsfonder med liknande uppdrag och en självutvärdering av allokeringsbeslut. För tioårsperioden 2004-2013 har den genomsnittliga reala avkastningen på Tredje AP-fondens kapital uppgått till 5,2 procent per år, vilket innebär att fonden uppnått sitt långsiktiga mål under denna period. Fonden har även uppnått målet sett under den senaste femårsperioden (2009-2013) med en real genomsnittlig avkastning på 8,2 procent per år. Under 2013 avkastade Tredje AP-fondens portfölj 14,1 procent och det är högre än avkastningen för den långsiktiga statiska portföljen, vilken uppgick till 11,2 procent. Medianen för den reala avkastningen i den externa jämförelsegruppen uppgick till 7,3 procent under perioden 2009-2012. Under samma period var motsvarande avkastning för Tredje AP-fonden lägre och uppgick till 6,8 procent. Tredje AP-fondens kommunicerar inte självutvärdering externt. Tillgångarnas redovisade avkastning och bidrag till totala avkastningen Tredje AP-fonden delar in fondportföljen i sju riskklasser i stället för kategorier av tillgångar, i syfte att åskådliggöra och förtydliga de risker som fondens portfölj är utsatt för. I tabell 4.9 redovisas avkastning per riskklass och deras respektive bidrag till Tredje AP-fondens totala avkastning. Högst avkastning under 2013 genererade riskklass aktier (investeringar i noterade och onoterade aktier) som gav 25,5 procent (17,4 procent året innan) och bidrog med 12,5 procentenheter till AP-fondens totalavkastning. Riskklass aktier var också den klass som bidrog med mest till totalavkastningen. Riskklass räntor genererade en negativ avkastning 2013, vilket gav ett negativt avkastningsbidrag på -0,1 procentenheter. Den samlade avkastningen för riskklass inflation (investeringar i svenska och tyska realränteobligationer samt fastigheter, skog, jordbruk och infrastruktur) ökade till 7,8 procent och bidrog positivt till fondens totala avkastning med 1,6 procentenheter. Riskklass valuta har bidragit negativt till fondens totala avkastning med -0,9 procentenheter. Vid slutet av 2013 uppgick valutaexponeringen till 20,5 procent av fondkapitalet. Tabell 4.9 Tredje AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) Riskklass Tillgångar 2013 % 2012 % Bidrag till totalav-kastning 2013 (p.e.) Aktie noterade och onoterade aktier 25,5 17,4 12,5 Räntor statsobligationer -0,2 1,9 -0,1 Kredit bostads- och företagsobligationer 2,6 6,4 0,3 Inflation realränteobligationer, fastigheter 7,8 5,0 1,6 Valuta -0,9 Övrig exponering konvertibla skuldebrev, försäkringsrisker 24,6 30,6 0,4 Absolutavkastande strategier 0,3 Total avkastning efter kostnader 14,2 10,7 14,2 Not. Avkastning för riskklasser avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Avkastning för utländska aktier och räntebärande värdepapper är beräknad inklusive valutasäkring. Vid utgången av 2013 uppmättes sharpekvoten för Tredje AP-fondens totala portfölj till 2,8 (1,8 året innan). Motsvarande mått för enbart den likvida portföljen uppgick till 2,3 (1,6 året innan). Tredje AP-fondens portfölj Vid utgången av 2013 uppgick Tredje AP-fondens interna förvaltning till 167 miljarder kronor, vilket motsvarar 65 procent av AP-fondens totala kapital (64 procent året innan). Andelen externt förvaltade medel minskade således till 35 procent 2013. Tabell 4.10 Tredje AP-fondens portfölj (mdkr respektive procent) 2013 2012 mdkr % mdkr % Svenska aktier 32,6 12,6 26,2 11,2 Utländska aktier 95,4 36,9 80,9 34,7 Nominella räntebärande instrument 68,9 26,7 71,5 30,7 Reala räntebärande instrument 21,6 8,4 17,9 7,7 Alternativa investeringar 39,8 15,4 36,3 15,6 Fondkapital 258,5 100 232,9 100 Under 2013 ökade andelen tillgångar placerade i svenska och utländska aktier till 12,6 procent respektive 36,9 procent (tabell 4.10). Andelen räntebärande instrument minskade till sammanlagt 35,1 procent (38,4 procent året innan), samtidigt som fonden har gjort en viss omfördelning under året från nominella till reala instrument. Fastigheter är den största posten inom riskklass inflation och ökade till 11,0 procent av Tredje AP-fondens kapital under 2013 (8,4 procent året innan). I kronor motsvarade det 28,5 miljarder kronor (19,6 miljarder kronor året innan). Det enskilt största innehavet avser Vasakronan, som Första-Fjärde AP-fonderna äger gemensamt. Tredje AP-fonden ökade under året sin ägarandel i fastighetsbolaget Hemsö Fastigheter, från 50 procent till 85 procent. I riskklass övriga investeringar ingår investeringar i konvertibler och försäkringsrelaterade risker till ett värde av 1,6 miljarder kronor. I riskklassen ingår även riskpremiestrategier, volatilitetsstrategier och investeringar i hedgefonder. Andelen tillgångar i riskkapitalfonder i Tredje AP-fondens portfölj minskade till 3,8 procent (4,9 procent året innan). 4.1.4 Fjärde AP-fondens redovisade resultat Resultat, avkastning och måluppfyllelse Fjärde AP-fondens resultat uppgick till 37,0 miljarder kronor 2013, vilket motsvarar en avkastning på 16,4 procent efter kostnader (11,2 procent året innan). Under året överfördes 6,9 miljarder kronor till pensionssystemet. Fondkapitalet ökade under året med 30,1 miljarder kronor till 260 miljarder kronor. Tabell 4.11 Fjärde AP-fondens fondkapital (mnkr) 2013 2012 Ingående fondkapital 229 631 209 999 Årets resultat 36 997 23 420 Överföringar -6 880 -3 788 Utgående fondkapital 259 748 229 631 Not. Överföringar innehåller nettobetalningar till pensionssystemet. Den nya förvaltningsstruktur som Fjärde AP-fonden införde under 2012 genomfördes fullt ut 2013. Förvaltningsstrukturen innebär att fonden arbetar med tre delportföljer med olika tidshorisonter; den långsiktiga normalportföljen (40 år), den strategiska förvaltningen på medellång sikt (3-15 år) och den taktiska förvaltningen (0-3 år). Normalportföljen är Fjärde AP-fondens referensportfölj och består av index som visar vilken kombination av aktier och statsobligationer, duration och valutaexponering som bedöms ge bäst totalavkastning på lång sikt. Inom den strategiska förvaltningen görs aktiva investeringar. Den taktiska förvaltningen består av både aktiva och passiva investeringar. Fjärde AP-fondens långsiktiga mål är att den reala avkastningen i normalportföljen ska uppgå till 4,5 procent per år i genomsnitt, under en period av tio år. Enligt fondens bedömning utgör målet det som krävs för att pensionssystemets tillgångar och skulder ska balansera på lång sikt (40 år). Fjärde AP-fondens reala avkastning under tioårsperioden 2004-2013 uppgick i genomsnitt till 5,9 procent per år (närmast föregående tioårsperiod var den 5,8 procent per år). Fonden uppnådde därmed målet. Målet för den strategiska förvaltningen är att avkasta i genomsnitt 0,5 procentenheter utöver normalportföljen per år under en rullande femårsperiod. För 2013 uppgick avkastningen (före kostnader till) 1,2 procentenheter över normalportföljen (-0,4 procentenheter året innan). Ännu finns inte historik för en femårsperiod. Målet för den taktiska förvaltningen är att generera 0,5 procentenheter per år utöver normalportföljen under en rullande treårsperiod. För 2013 avkastade den taktiska förvaltningen 0,5 procentenheter utöver normalportföljen (1,0 procentenheter året innan). Under treårsperioden 2011-2013 uppnådde fonden målet genom ett resultat på i genomsnitt 0,5 procentenheter per år (föregående treårsperiod 2010-2012 var resultatet 0,6 procentenheter). Tillgångarnas redovisade avkastning och bidrag till totala avkastningen Fjärde AP-fondens utvärdering för 2013 visar att delportföljernas tre horisonter bidrog positivt till den totala avkastningen på 16,5 procent (före kostnader). Normalportföljen bidrog med 14,9 procentenheter till avkastningen (10,8 procentenheter året innan), och den strategiska förvaltningen med 1,2 procentheter (-0,4 procentenheter året innan). Den taktiska förvaltningen bidrog med 0,4 procentenheter (0,9 procentenheter året innan). Tabell 4.12 Fjärde AP-fondens redovisade avkastning (procent respektive procentenheter per år) 2013 2012 Bidrag till totalavkastning 2013 Svenska aktier 26,4 16,9 3,8 Utländska aktier 27,8 17,4 10,3 Räntebärande instrument -0,2 6,0 -0,1 Aktieindex2 0,0 0,0 -0,1 Aktiv valutaförvaltning2 0,1 0,1 0,1 Summa taktiskt förvaltade tillgångar 15,9 12,8 14,0 Fastigheter 27,2 14,2 1,4 Svenska strategiska aktier 42,6 - 1,3 Små och medelstora företag - 13,4 - Hållbarhet 38,3 - 0,4 Övriga strategiska positioner 12,3 5,1 0,4 Implementering av strategisk portfölj -1,0 -1,3 -1,0 Total avkastning efter kostnader 16,4 11,2 16,5 Not 1: Avkastning för delportföljer avser avkastning före kostnader, medan total avkastning är beräknad efter kostnader. Not 2: Portföljavkastning med summa placeringstillgångar som bas. Fjärde AP-fondens svenska och globala aktieportfölj genererade en avkastning på 26,4 respektive 27,8 procent och bidrog med 14,2 procentenheter till den totala avkastningen (tabell 4.12). Fondens räntebärande instrument bidrog negativt till totalavkastningen med -0,2 procentenheter. Bland fondens övriga investeringar genererade delportföljen hållbarhet 38,3 procent. Delportföljen omfattar investeringar som tar särskilda hänsyn till miljö, etik och ägarstyrning. Delportföljen fastigheter bidrog mest till totalavkastningen med 1,4 procentenheter. Vid utgången av 2013 uppmättes sharpekvoten för Fjärde AP-fondens likvida portfölj till 2,5 (1,7 året innan). Den likvida portföljen består av fondens placeringstillgångar exklusive fastigheter, riskkapitalfonder och högavkastande räntebärande. Fjärde AP-fondens portfölj Vid utgången av 2013 uppgick Fjärde AP-fondens interna förvaltning till 187 miljarder kronor, vilket motsvarar 72 procent av AP-fondens totala kapital (78 procent året innan). Andelen externt förvaltade medel ökade således från 22 procent 2012 till 28 procent 2013. Tabell 4.13 Fjärde AP-fondens portfölj (mdkr respektive procent) 2013 2012 mdkr % mdkr % Svenska aktier 30,7 11,9 34,9 15,7 Utländska aktier 88,4 34,3 84,8 37,2 Summa taktiskt förvaltade aktier 119,1 46,2 119,7 52,9 Räntebärande instrument inom taktisk förvaltning 83,0 32,0 82,3 36,1 Fastigheter 14,9 5,7 11,8 5,2 Svenska strategiska aktier 18,3 7,1 6,1 2,6 Hållbarhet 8,4 3,2 - - Övriga strategiska positioner 14,7 5,6 7,2 3,1 Implementering av strategisk portfölj 1,5 0,1 2,7 0,1 Summa strategiskt förvaltade tillgångar 57,8 21,7 27,8 11,0 Fondkapital 259,9 100 229,7 100 Not. Beloppen avser innehav medan procentuell fördelning avser exponering, inklusive derivat. Fjärde AP-fonden införde 2013 nya definitioner (benämningar och innehåll) av tillgångskategorierna. För närmare information se Fjärde AP-fondens årsredovisning 2013. Fjärde AP-fonden minskade under 2013 andelen räntebärande tillgångar i portföljen till 32,0 procent av fondkapitalet (se tabell 4.13). Däremot har andelen fastigheter och övriga strategiska tillgångar ökat från sammantaget 11,0 till 21,7 procent av fondkapitalet. Andelen svenska strategiska aktier ökade till 7,1 procent när ett nytt strategiskt mandat bestående av svenska företag sammanfördes med det tidigare mandatet små och medelstora bolag. Sammantaget har andelen aktier i Fjärde AP-fondens portfölj ökat under 2013. Marknadsvärdet på Fjärde AP-fondens investeringar i fastigheter, uppgick i slutet av 2013 till 14,9 miljarder kronor, vilket motsvarade 5,7 procent av AP-fondens totala tillgångar. Fjärde AP-fonden har under de senaste åren expanderat inom tillgångskategorin fastigheter. Fonden äger fastighetsbolaget Vasakronan tillsammans med Första-Tredje AP-fonderna. Därutöver samäger Fjärde AP-fonden med AMF fastighetsbolaget Rikshem till lika stora delar och 15 procent av fastighetsbolaget Hemfosa. Posten övriga strategiska positioner utgjorde 5,6 procent av Fjärde AP-fondens kapital i slutet av 2013 (3,1 procent året innan). I posten ingår absolutavkastande, riskkapitalfonder, högavkastande räntebärande och tillväxtmarknad. Tillgångarna i riskkapitalfonder utgjorde 1,1 procent av Fjärde AP-fondens kapital vid utgången av 2013 (1,2 procent året innan), vilket motsvarade 2,9 miljarder kronor (samma belopp som 2012). 4.2 Sjätte AP-fondens redovisade resultat Sjätte AP-fondens verksamhet styrs i lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden. Fonden har i uppdrag att, inom ramen för vad som är till nytta för inkomstpensionssystemet, investera fondmedlen på riskkapitalmarknaden. Fonden har fokus på riskkapitalmarknaderna i Sverige och i övriga Norden. Sjätte AP-fonden skiljer sig från övriga buffertfonder även i det att fonden har möjlighet att investera både indirekt (via fonder) och direkt i onoterade företag. Därtill är Sjätte AP-fonden stängd, dvs. inga medel förs till eller från pensionssystemet. Kapitalet i Sjätte AP-fonden har i sin helhet genererats från de 10,4 miljarder kronor som tillsköts i samband med att dåvarande Sjätte fondstyrelsen bildades den 1 juli 1996. Resultat, avkastning och måluppfyllelse Sjätte AP-fondens resultat uppgick till 1,9 miljarder kronor 2013 (1,7 miljarder kronor året innan), vilket motsvarar en nominell avkastning på 9,2 procent (9,2 procent året innan). Fondkapitalet ökade till 22,1 miljarder kronor under året. Sedan fonden bildades 1996 har fondkapitalet vuxit med 11,7 miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig nominell avkastning på 4,5 procent per år (från start till 2012 var motsvarande avkastning 4,2 procent per år). Sjätte AP-fonden införde fr.o.m. 2012 en ny strategi och ett nytt mål för fonden. Strategin är att fortsätta vara en långsiktig investerare i onoterade bolag genom både direktinvesteringar i företag och indirekta investeringar genom fonder. AP-fondens direktinvesteringar har ett tydligare fokus på mogna företag medan investeringar i nystartade svenska företag (venture capital) sker genom fonder. Avsikten är att fondinvesteringarna ska ha ett bredare fokus än företagsinvesteringar, både vad gäller företagens utvecklingsfas och geografi. Syftet är att uppnå god riskspridning och genom en kombination av företags- och fondinvesteringar skapa affärsmöjligheter, konkurrensfördelar och flexibilitet. Framtida direktinvesteringar i företag ska främst göras tillsammans med andra industriella och finansiella investerare. Sjätte AP-fondens mål, som baseras på strategin och branschpraxis, är att uppnå en nominell avkastning som över längre tidsperioder (som innefattar en normal konjunkturcykel) motsvarar avkastningen på den nordiska aktiemarknaden mätt med ett brett aktieindex, SIX Nordic 200 Cap GI med tillägg av en riskpremie för onoterade bolag om 2,5 procentenheter. Riskpremien har justerats för att Sjätte AP-fonden är en stängd fond, vilket medför ett behov av intern likviditetshantering. Sjätte AP-fondens nominella avkastningsmål gäller fr.o.m. 2012. För tioårsperioden 2004-2013 uppgick målet till 14,0 procent per år, vilket Sjätte AP-fonden inte uppnådde, eftersom avkastningen för perioden i genomsnitt var 5,6 procent per år (tabell 4.14). Tabell 4.14 Sjätte AP-fondens redovisade nominella avkastning efter kostnader (procent per år) 2013 2012 2004-2013 1997-2013 Total avkastning efter kostnader 9,2 9,2 5,6 4,5 Avkastningsmål fr.o.m. 2012 30,0 20,2 14,0 11,9 Differens -20,8 -11,0 -8,4 -3,4 Mot bakgrund av att Sjätte AP-fonden är en stängd fond har en uppdelning gjorts mellan AP-fondens kärnverksamhet (investeringsverksamheten) och fondens likviditetshantering (likviditetsförvaltningen). Syftet med likviditetsreserven är att upprätthålla en god betalningsberedskap. Investeringsverksamheten utgörs av direkta och indirekta (genom fonder) investeringar i företag. Vid utgången av 2013 värderades tillgångarna i investeringsverksamheten till 14,9 miljarder kronor (13,7 miljarder kronor året innan), vilket motsvarar drygt 67 procent av Sjätte AP-fondens kapital. Därutöver uppgick fondens investeringsåtaganden till 6,1 miljarder kronor (3,4 miljarder kronor året innan). Avkastning och mål i investeringsverksamheten Sjätte AP-fonden investerar i små och medelstora företag, huvudsakligen på marknaderna i Sverige och i övriga Norden. Investeringarna är uppdelade på två segment: mogna bolag och expansionsbolag. Investeringar i noterade småbolag ingår i Sjätte AP-fondens likviditetsförvaltning. Investeringarna sker både direkt, genom hel- eller delägande, och indirekt, genom investeringar i riskkapitalfonder och investmentbolag. De direkta investeringarna (företagsinvesteringar) utgör 61 procent av investeringsverksamheten medan 39 procent utgörs av indirekta investeringar (fondinvesteringar). Företagsinvesteringar sker företrädesvis genom saminvesteringar med andra finansiella och industriella partners, men även egna investeringar görs. Fondinvesteringar avser förvärv av andelar i fonder som investerar i mogna bolag (buyout capital) och expansionsbolag (venture capital) i Sverige eller övriga Norden. Investeringar görs huvudsakligen i primära fonder, men Sjätte AP-fonden är även aktiv på marknaden där andelar i existerande fonder överlåts. Samtliga fondens investeringar på marknaden avser mogna bolag. Tabell 4.15 Sjätte AP-fondens redovisade avkastning (procent per år) Mål 2004-2013 2004-2013 Mogna bolag 14,0 14,0 Expansionsbolag -11,7 14,0 Totalt investeringsverksamheten 6,2 14,0 Totalt likviditetsförvaltningen - - Total avkastning efter kostnader 5,6 14,0 Not. Avkastning per segment redovisas före kostnader. Det största bidraget till Sjätte AP-fondens resultat 2013 kom från investeringar i mogna bolag (998 miljoner kronor) som haft en genomsnittlig nominell avkastning på 14,0 procent per år under perioden 2004-2013 (tabell 4.15). Fondens investeringar i expansionsbolag uppvisade under 2013 ett positivt resultat på 176 miljoner kronor, men med en genomsnittlig årlig nominell avkastning på -11,7 procent per år sedan 2004. För den uppmätta tioårsperioden har negativ avkastning uppvisats under sju av åren, vilket återspeglas i en negativ genomsnittlig årlig nominell avkastning för hela perioden. Tabell 4.16 Sjätte AP-fondens avkastning och exponering (procent per år respektive mnkr) Avkastning före kostnader Marknadsvärderat kapital 2009-2013 Mnkr % Företagsinvesteringar 0,9 9 036 40,9 Fondinvesteringar 10,3 5 884 26,6 Likviditetsförvaltning - 7 119 32,2 Gemensamt kapital - 70 0,32 Totalt 6,2 22 109 100 Närmare 41 procent av Sjätte AP-fondens medel har investerats direkt i företag (tabell 4.16). Affärsområdet företagsinvesteringar rymmer dels mogna bolag, dels expansionsbolag. Vid utgången av 2013 uppgick det sammantagna resultatet för företagsinvesteringar till 418 miljoner kronor före kostnader 2013. Under den senaste femårsperioden (2009-2013) uppgår den genomsnittliga nominella avkastningen före kostnader till 0,9 procent per år. Under 2013 har Sjätte AP-fonden avyttrat ett tiotal företag som i flertalet fall avser bolag som AP-fonden bedömer inte passar in i den framtida portföljen. De två största försäljningarna under året var Gnotec och Panopticon. Gnotec avyttrades till en vinst om totalt 223 miljoner kronor, varav 54 miljoner kronor har påverkat 2013 års resultat. Panopticon såldes till Datawatch som är noterat på Nasdaq-börsen och köpeskillingen utgjordes av aktier i Datawatch. Inkluderat kursuppgången i Datawatch-aktien resulterade försäljningen av Panopticon i en vinst om totalt 105 miljoner kronor, vilket i sin helhet har påverkat årets resultat. Inom affärsområdet fondinvesteringar sker investeringar i fonder med inriktning mot onoterade företag i expansionsfas och mogen fas. Vid utgången av 2013 uppgick marknadsvärdet för fondinvesteringarna till 5,9 miljarder kronor. Affärsområdet uppvisade under 2013 ett resultat på 763 miljoner kronor före kostnader. Området är uppdelat i de tre segmenten expansionsbolag (venture capital), mogna företag (buyout capital) och förvärv av fondandelar från tidigare ägare. Störst resultat genererade fondinvesteringar i mogna bolag (637 miljoner kronor), följt av expansionsbolag (125 miljoner kronor). Under 2013 gjordes utfästelser på totalt 1,9 miljarder kronor, varav 1,7 miljarder kronor inom mogna och 0,2 miljarder kronor inom expansionsbolag. Utfästelserna gjordes till såväl befintliga samarbeten (Nordic Capital, EQT, Cubera och Creandum) som till nya (FSN, Triton och Northzone). Avkastning och mål i likviditetsförvaltningen Internbanken hanterar den likviditetsreserv som Sjätte AP-fonden har för att genomföra ny- och tilläggsinvesteringar samt för att täcka andra kapitalbehov i befintliga företag. Behovet uppstår till följd av att Sjätte AP-fonden är en stängd fond. Investeringar av internbankens medel görs främst i räntebärande tillgångar med låg risk, men även i noterade småbolagsfonder. Målsättningen för förvaltningen av räntebärande värdepapper är att uppnå en avkastning i linje med OMRX Treasury bill. Internbanken har också i uppgift att hantera de finansiella risker som uppstår i verksamheten samt att vid behov låna upp kapital. Fonden har en kreditfacilitet för kortsiktigt finansieringsbehov om 2 miljarder kronor, vilken var outnyttjad vid utgången av året. Sjätte AP-fonden har rätt att ta upp kredit hos en kreditinrättning eller hos Första-Fjärde AP-fonderna för att tillgodose ett tillfälligt penningbehov. Sedan 2012 ingår Sjätte AP-fondens investeringar i noterade småbolagsfonder i AP-fondens likviditetsförvaltning. Marknadsvärdet för de noterade småbolagsfonderna var 2,1 miljarder kronor vid utgången av 2013 (1,7 miljarder kronor året innan). Det marknadsvärderade kapitalet i inom likviditetsförvaltningen uppgick till totalt 7,1 miljarder kronor (6,2 miljarder kronor året innan). Resultatet för likviditetsförvaltningen som helhet uppgick till 745 miljoner kronor (251 miljoner kronor året innan). Sjätte AP-fondens utvärdering Enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden är Sjätte AP-fonden ålagd att utvärdera styrelsens förvaltning av fondmedlen, med utgångspunkt i de mål som fonden har fastställt för sin placeringsverksamhet. Årets utvärdering avser resultatet för 2013 samt analys och uppföljning av fondens mål över femårsperioden 2009-2013, tioårsperioden 2004-2013 och för perioden sedan fondens start 1996-2013. Utvärderingen utgår från de lagstadgade målen för Sjätte AP-fonden och styrelsens tolkning av uppdraget: att Sjätte AP-fonden ska skapa långsiktigt hög avkastning och hålla en tillfredsställande riskspridning genom placeringar på riskkapitalmarknaden. Under 2013 fortsatte arbetet med att ställa om Sjätte AP-fondens portfölj i enlighet med den strategi som antogs 2011. Strategin innebär att fondens investeringar ska fokuseras mot mogna bolag där marknadens, liksom AP-fondens, investeringshistorik gör det rimligt att förvänta sig en god avkastning framöver. Sjätte AP-fondens avkastningsmål är att följa genomsnittsavkastningen för jämförelseindex (SIX Nordic 200 CAP GI), med påslag för en riskpremie för onoterade bolag om 2,5 procent, under en rullande femårsperiod. Under 2013 upphörde Sjätte AP-fondens tidigare jämförelseindex att publiceras externt (Handelsbanken Nordix All-Share Portfolio Index Total Return). Det för 2013 nya jämförelseindex ägs och beräknas direkt av SIX på exakt samma sätt som det tidigare jämförelseindexet. Sjätte AP-fonden har som helhet genererat en genomsnittlig årlig nominell avkastning på 4,5 procent sedan starten 1996, vilket understiger fondens nominella avkastningsmål på 11,9 procent per år. För tioårsperioden 2004-2013 uppnåddes en genomsnittlig årlig nominell avkastning på 5,6 procent, vilket är lägre än det nominella avkastningsmålet på 14,0 procent per år. Under femårsperioden 2009-2013 var fondens nominella avkastning 6,2 procent per år, medan det nominella avkastningsmålet var 19,2 procent per år. Som helhet understeg även avkastningen för 2013 målet för det året. Avkastningen uppgick till 9,2 procent, medan målet uppgick till 30,0 procent. Den nominella avkastningen för direktinvesteringar och för fondinvesteringar var positiva under perioden 2004-2013 och uppgick till 0,9 procent respektive 10,3 procent per år. Det av Sjätte AP-fonden fastställda nominella avkastningsmålet för tioårsperioden 2004-2013 uppgår till 14,0 procent för både direktinvesteringar och fondinvesteringar (i mogna bolag och expansionsbolag). Den nominella avkastningen för direktinvesteringar i mogna bolag uppgick till 11,1 procent per år, vilket understeg avkastningsmålet med 2,9 procentenheter. Fondinvesteringar i mogna bolag genererade en nominell avkastning på 19,7 procent, vilket översteg målet med 5,7 procentenheter. Inom affärsområdet expansionsbolag understeg avkastningen för både direktinvesteringar och fondinvesteringar det nominellt satta avkastningsmålet. Direktinvesteringar genererade en avkastning på -20,4 procent per år och avkastningen i fondinvesteringar uppgick till -3,7 procent per år. Som mått på riskspridning anges en portfölj med spridning inom tio olika branscher. Dessa branscher skiljer sig från varandra i termer av storlek, utvecklingsfas, geografi och investeringstillfälle. Vid utgången av 2013 utgjorde direkt- och fondinvesteringar 41 procent respektive 27 procent av Sjätte AP-fondens kapital. Likviditetsförvaltningen utgjorde 32 procent av kapitalet. Direktinvesteringar omfattar ett 30-tal bolag medan fondinvesteringar omfattar 300 bolag. De största direktinvesteringarna är Norrporten (59 procent) och Volvofinans (15 procent). De största fondinvesteringarna var Nordic Capital (22 procent) och EQT (21 procent). Investeringsverksamheten var till 84 procent av kapitalet placerat i mogna bolag. Målet för likviditetsförvaltningen är att den normalt ska uppgå till 5-10 procent av fondkapitalet. Vid utgången av 2013 utgjorde likviditeten 32 procent av fondkapitalet, vilket visar att Sjätte AP-fonden har en relativt stor överlikviditet. Sjätte AP-fonden avser sysselsätta kapitalet genom en fortsatt uppbyggnad av investeringsportföljen. 4.3 Första-Fjärde och Sjätte AP-fondernas kostnader och personal Detta avsnitt tar upp buffertfondernas interna och externa förvaltningskostnader samt antalet anställda. De interna kostnaderna består av personalkostnader och övriga administrationskostnader. De externa förvaltningskostnaderna utgörs av kostnader för den förvaltning buffertfonderna köper in och som tas upp i resultaträkningen. Interna förvaltningskostnader 2007-2013 De interna förvaltningskostnaderna redovisas som rörelsens kostnader i respektive buffertfonds resultaträkning. De interna kostnaderna för buffertkapitalets förvaltning uppgick till sammanlagt 797 miljoner kronor 2013 (se tabell 4.17). I jämförelse med föregående år har förvaltningskostnaderna sammantaget minskat. De interna kostnaderna har ökat i Andra och Fjärde AP-fonderna, medan de har minskat i Första, Tredje och Sjätte AP-fonderna. De interna förvaltningskostnaderna reducerar utestående pensionsbehållningar men inte utgående inkomstpensioner. Tabell 4.17 Buffertfondernas interna förvaltningskostnader enligt pensionssystemets årsredovisning (mnkr) 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 Första AP-fonden 161 177 155 163 191 180 164 Andra AP-fonden 178 169 159 160 150 159 133 Tredje AP-fonden 173 183 155 154 147 137 137 Fjärde AP-fonden 187 179 179 176 174 157 139 Sjätte AP-fonden 98 116 120 145 130 127 145 Avvecklingsfonderna - - - - - 1 1 Summa 797 824 766 798 792 761 719 Not. I förvaltningskostnader ingår interna kostnader. Källor: Respektive AP-fonds årsredovisning. Genom en förändring av Sjätte AP-fondens redovisningsprinciper är kostnaderna för Sjätte AP-fondens förvaltning inte jämförbar före och efter 2008. De förändrade redovisningsprinciperna innebär att förvaltningskostnaderna för onoterade innehav inte längre redovisas som externa kostnader i Sjätte AP-fonden. Däremot ingår kvarvarande externa förvaltningskostnader i redovisningen. Interna och externa kostnader för 2013 Kostnader för extern förvaltning utgörs av fasta provisionskostnader (arvode till externa förvaltare) för noterade och onoterade tillgångar samt depåkostnader (kostnader för förvaring av värdepapper). Dessa kostnader för extern förvaltning tas upp i respektive buffertfonds resultaträkning som en negativ post i rörelsens intäkter. Som framgår av tabell 4.18 har de sammanlagda kostnaderna för intern och extern förvaltning ökat till 1 500 miljoner kronor vid utgången av 2013. De sammanlagda kostnaderna har i kronor ökat i Första-Fjärde AP-fonderna, vilket förklaras främst av ökade externa förvaltningskostnader. De sammanlagda förvaltingskostnaderna har minskat i Sjätte AP-fonden. I jämförelse med föregående år är de totala kostnaderna som andel av det sammanlagda buffertkapitalet oförändrad vid 0,14 procent. Tabell 4.18 Buffertfondernas interna och externa förvaltningskostnader (mnkr) 2013 2012 Interna Externa Totalt Interna Externa Totalt Första AP-fonden 161 189 350 177 145 322 Andra AP-fonden 178 245 423 169 203 372 Tredje AP-fonden 173 155 328 183 119 302 Fjärde AP-fonden 187 90 277 179 39 218 Sjätte AP-fonden 98 24 122 116 21 137 Summa 797 703 1500 824 527 1 351 Andel av fondkapital 0,14% 0,14% Not. Externa förvaltningskostnader utgörs av depåkostnader och fasta provisionskostnader. Andel av fondkapital beräknas som totala kostnader dividerat med (aritmetiskt) medelvärde av ingående och utgående fondkapital. Källor: Respektive AP-fonds årsredovisning 2013. Tabell 4.19 visar att under 2013 har Första, Tredje, Fjärde och Sjätte AP-fonderna minskat de interna och externa förvaltningskostnaderna som andel av fondkapitalet, i jämförelse med föregående år. Däremot har Andra och Fjärde AP-fonderna ökat motsvarande kostnadsandel, i jämförelse med året innan. Tabell 4.19 Buffertfondernas förvaltningskostnadsandel (procent) Kostnadsandel Kostnadsandel 2013 (procent) 2012 (procent) Första AP-fonden 0,14 0,15 Andra AP-fonden 0,17 0,16 Tredje AP-fonden 0,13 0,14 Fjärde AP-fonden 0,11 0,10 Sjätte AP-fonden 0,57 0,68 Källor: Resp. AP-fonds årsredovisning 2013 samt egna beräkningar för Sjätte AP-fonden. Posten kostnaderna för extern förvaltning är inte heltäckande. Sedan 2004 görs en uppdelning av provisionskostnader i fasta avgifter respektive resultatberoende avgifter, varav endast de fasta avgifterna i sin tur redovisas som en provisionskostnad och ingår i de externa förvaltningskostnaderna. Resultatberoende provisionsavgifter utbetalas under förutsättning att den externa förvaltningen överträffat uppställda mål. Avgifterna reducerar nettoresultatet för respektive tillgångskategori. Under 2013 ökade de resultatberoende förvaltningsarvodena till sammanlagt 871 miljoner kronor i buffertfonderna (715 miljoner kronor året innan), se tabell 4.20. De resultatberoende arvodena kan delas in i avgifter för noterade respektive onoterade tillgångar. En del av arvodena för onoterade tillgångar avser avtal som medger återbetalning av erlagda förvaltararvoden före vinstdelning vid avyttring. Dessa arvoden ingår som del av tillgångens anskaffningsvärde och redovisas därför inte i resultaträkningen. Tabell 4.20 Resultatberoende förvaltningsarvode för noterade och onoterade tillgångar (mnkr) 2013 2012 Externa förv. arvode för noterade tillgångar Externa förv. arvode för onoterade tillgångar Summa externa förv. arvode Externa förv. arvode för noterade tillgångar Externa förv. arvode för onoterade tillgångar Summa externa förv. arvode Första AP-fonden 46 87 133 25 37 62 Andra AP-fonden 74 157 231 60 145 205 Tredje AP-fonden 124 119 243 114 129 243 Fjärde AP-fonden 69 56 125 10 53 63 Sjätte AP-fonden 2 137 139 0 142 142 Summa 315 556 871 209 506 715 Not: För Sjätte AP-fonden är de externa förvaltningskostnaderna hänförliga till innehav i onoterade fonder och företag uppgick till 130 miljoner kronor (119 miljoner kronor året innan) respektive 7 miljoner kronor (23 miljoner kronor året innan) 2013. Dessa kostnader aktiveras löpande som en del av anskaffningskostnaden för respektive fond. Vid utgången av året nedvärderas samtliga aktiverade förvaltningskostnader till noll kronor. Nedvärderingen ingår i det orealiserade resultatet. Buffertfonderna har under åren förändrat redovisningen av avgifter till riskkapitalföretag eller fonder som huvudsakligen placerar i onoterade aktier (riskkapitalfonder). Från och med 2005 redovisas avgifterna som en del av tillgångens anskaffningsvärde. Detta sker under förutsättning att avtalen med dessa fonder innehåller en klausul som föreskriver att återbetalning av inbetalda förvaltningsavgifter ska föregå eventuell vinstdelning och att vinstdelningen kan bedömas vara sannolik i varje enskilt fall. Från och med 2008 redovisar även Sjätte AP-fonden förvaltningskostnader för onoterade innehav på detta sätt, men med den skillnaden att Sjätte AP-fonden värderar samtliga förvaltningsavgifter för onoterade innehav i fonderna till noll. Personal Personalkostnaderna utgör huvuddelen av de interna förvaltningskostnaderna. I slutet av 2013 hade Första-Fjärde AP-fonderna mellan 52-59 anställda och Sjätte AP-fonden 31 anställda. Cirka en tredjedel av de anställda i Första-Fjärde AP-fonderna var kvinnor, medan motsvarande andel i Sjätte AP-fonden uppgick till 48 procent. Som framgår av tabell 4.21 hade Andra-Fjärde AP-fonderna rörliga ersättningsprogram för sina anställda. Styrelsen, verkställande direktören och övriga i ledningsgruppen omfattades inte av programmen. Första och Sjätte AP-fonderna hade inte några ersättningsprogram. Tabell 4.21 Antal anställda i buffertfonderna och rörlig ersättning Anställda Andelen kvinnor Rörlig ersättning (antal) (procent) (mnkr) Första AP-fonden 52 27 Nej Andra AP-fonden 59 37 4,5 Tredje AP-fonden 53 32 Ja Fjärde AP-fonden 55 36 4,7 Sjätte AP-fonden 31 48 Nej Not. Uppgifterna per 31 dec 2013. Första och Sjätte AP-fonderna har inga incitaments-program. Programmen i övriga buffertfonder omfattar inte styrelse, VD och ledningsgrupp. Rörlig ersättning för anställda i Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna är exkl. sociala avgifter. Källor: Respektive AP-fonds årsredovisning 2013. 4.4 Sjunde AP-fonden Sjunde AP-fonden är den av AP-fonderna som verkar inom premiepensionssystemet. Fonden erbjuder systemets förvalsalternativ som också är det enskilt största placeringsalternativet för premiepensionsspararna. Sjunde AP-fondens verksamhet styrs av lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Sjunde AP-fonden förvaltar två fonder i premiepensionssystemet, de s.k. byggstensfonderna AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. Byggstensfonderna bildades i maj 2010 inom ramen för de förändringar i premiepensionssystemet som riksdagen fattade beslut om under 2009 (prop. 2009/10:44 och bet. 2009/10:SfU9). AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond ersatte de två tidigare fonderna Premiesparfonden och Premievalsfonden. Premiesparfonden var det tidigare förvalsalternativet, medan Premievalsfonden var det statliga alternativet på Pensionsmyndighetens fondtorg. AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond är valbara på fondtorget. Baserat på dessa två fonder erbjuder Sjunde AP-fonden ytterligare fyra produkter, vilka är valbara vid sidan av fondtorget. Förvalsalternativet - AP7 Såfa - är i praktiken en s.k. generationsfond, dvs. risknivån är relativt hög för yngre pensionssparare men den avtar successivt ju äldre spararen blir. För sparare upp till 55 år består Såfa av enbart aktiefonden. Därefter minskar andelen aktiefond med ca tre procentenheter per år för att ersättas av räntefonden. Från det att spararen är 75 år består Såfa till en tredjedel av aktiefonden och till två tredjedelar räntefonden. För Sjunde AP-fondens tre fondportföljer är proportionerna av AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond fasta över tid, AP7 Offensiv (75 procent aktiefond), AP7 Balanserad (50 procent aktiefond) och AP7 Försiktig (33 procent aktiefond). AP7 Såfa Vid utgången av 2013 hade drygt 3 miljoner premiepensionssparare förvalsalternativet Såfa (Statens årskullsförvaltningsalternativ), vilket utgör ca 45 procent av spararna i premiepensionssystemet. Målet, som fastställts av fondens styrelse, är att Såfa ska uppnå en avkastning som är minst lika bra som genomsnittet av de privata fonderna i premiepensionssystemet. För vilken tidsperiod målet ska utvärderas framgår inte i årsredovisningen och inte i McKinseys rapport, men resultatet redovisas för det senaste året, från maj 2010 (då Såfa startade) och för förvalsalternativet sammantaget (Såfa och föregångaren Premiesparfonden) sedan hösten 2000 då premiepensionssystemet trädde ikraft. För det tidigare förvalsalternativet Premiesparfonden var målet även, till följd av tidigare lagkrav, en lägre risk än den genomsnittliga risknivån i övriga fonder i premiepensionssystemet. Jämförelser med andra fonder i premiepensionssystemet baseras på avkastningen mätt enligt NAV-kursmodellen (dvs. på grundval av fondkurser som beräknats kl. 16 svensk tid varje dag som handel sker (på engelska net asset value). Denna metod innebär att avkastning mäts efter avdrag av den förvaltningsavgift som betalas till förvaltningsbolaget, i detta fall Sjunde AP-fonden. Vid utvärdering av den operativa förvaltningen i förhållande till jämförelseindex beräknas däremot en avkastning enligt stängningskursmodellen (fondernas innehav av värdepapper värderas vid tidpunkten för stängning av respektive marknad, före avdrag av förvaltningsavgift). Genom denna modell erhålls konsistenta jämförelser med valt jämförelseindex. Avkastningen i Såfa är en sammanvägning av resultatet för de ingående byggstensfonderna AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond enligt den faktiska fördelningen mellan fonderna i Såfa totalt. Under 2013 uppgick avkastning i Såfa till 32,0 procent (17,4 procent året innan) mätt enligt NAV-kursmodellen (tabell 4.22). För de privata fonderna på Pensionsmyndighetens fondtorg uppgick avkastningen i genomsnitt till 15,7 procent (10,5 procent året innan). För perioden sedan starten 2000 till utgången av 2013 var den genomsnittliga avkastningen för förvalsalternativet (beräknat över tolv år och två månader) 3,5 procent per år. Den genomsnittliga avkastningen i fonderna på Pensionsmyndighetens fondtorg var 1,5 procent per år. Tabell 4.22 Förvalsalternativets avkastning (NAV-kurser, procent per år) 2013 2012 2011 2010 2009 2000-2013 Förvalsalternativet, Såfa 32,0 17,4 -10,5 14,8 35,1 3,5 Privata fonder 15,7 10,5 -10,4 10,3 35,0 1,5 Differens 14,3 6,9 -0,1 4,5 0,1 2,0 Not. Förvalsalternativet avser AP7 Såfa från och med den 24 maj 2010, dessförinnan Premiesparfonden. Privata fonder avser genomsnittliga avkastningen i de privata fonderna i premiepensionssystemet. Avkastningen för 2000-2013 redovisas i årsredovisningen som total avkastning och genomsnittlig avkastning baserat på en period av tolv år och två månader (skattning av den tidsperiod sedan förvaltningen inom premiepensionssystemet startade hösten 2000). På grund av avrundning summerar inte differensen. AP7 Aktiefond Vid utgången av 2013 uppgick det förvaltade kapitalet i AP7 Aktiefond till 173,5 miljarder kronor (123,3 miljarder kronor året innan). Avkastningen under året uppgick till 34,0 procent enligt NAV-kursmodellen. För AP7 Aktiefond har Sjunde AP-fondens styrelse fastställt målet att fonden, vid den valda risknivån, ska uppnå en långsiktigt hög avkastning som överträffar avkastningen för AP7 Aktiefonds jämförelseindex. På den grunden har styrelsen beslutat om AP7 Aktiefonds strategiska inriktning. Strategin är att (i) investera fondkapitalet globalt i aktier och aktierelaterade finansiella instrument med branschmässig spridning (basportföljen), (ii) öka möjligheterna till hög avkastning och därmed risken genom att använda hävstång i portföljen och (iii) ytterliga öka möjligheterna till hög avkastning genom aktiv förvaltning på vissa utvalda marknader. Basportföljen består av 97 procent globala aktier (svenska aktier ingår i globala aktier) och tre procent riskkapitalinvesteringar. Basportföljen förvaltas i huvudsak passivt genom externa förvaltare. Del av exponeringen mot tillväxtmarknader skapas med hjälp av strukturerade produkter (s.k. notes) som består av en kombination av derivat och obligation. Derivaten är kopplade till index på aktiemarknaderna i ett antal tillväxtländer. Denna konstruktion avslutades i maj 2013, vilket innebär att all exponering mot tillväxtmarknader därefter har skett via passiv förvaltning. Tillämpning av hävstång i förvaltningen gör att placeringsutrymmet är större än fondkapitalet. Riktmärket för hävstången är att den normalt ska motsvara 50 procent av fondkapitalet. Vid utgången av 2013 motsvarade hävstången 48,3 procent av fondkapitalet (84,0 miljarder kronor). AP7 Aktiefonds jämförelseindex baseras på ett globalt aktieindex, MSCI ALL Country World Index, multiplicerat med 1,5 (normalnivå för aktieexponeringen) minus kostnaden för hävstången. Jämförelseindex justeras också så att de bolag i vilka Sjunde AP-fonden inte investerar enligt sin etik- och miljöpolicy exkluderas. Mätt enligt stängningskursmodellen uppgick avkastningen i AP7 Aktiefond under 2013 till 34,0 procent (tabell 4.23). Avkastningen i fondens jämförelseindex uppgick till 35,3 procent. Sjunde AP-fonden förklarar den positiva utvecklingen i AP7 Aktiefond med uppgången på den globala aktiemarknaden under 2013, vilken förstärktes genom användning av hävstång. Underavkastningen i förhållande till jämförelseindex, differens på -1,3 procentenheter, förklarar Sjunde AP-fonden bl.a. med den taktiska allokeringen och den aktiva alfaförvaltningen bidrog negativt med 224 miljoner kronor respektive 20 miljoner kronor. Därutöver utvecklades inte Sjunde AP-fondens placeringar i rikskapitalbolag lika positivt som jämförelseindex. Tabell 4.23 Sjunde AP-fondens avkastning före kostnader (stängningskurser, procent per år) 2013 2012 AP7 Aktiefond 34,0 20,0 Jämförelseindex 35,3 18,8 Differens -1,3 1,2 AP7 Räntefond 1,8 2,9 Jämförelseindex 1,9 3,0 Differens -0,1 -0,1 Not. På grund av avrundning summerar inte differensen. AP7 Räntefond Vid utgången av 2013 uppgick det förvaltade kapitalet i AP7 Räntefond till 12,7 miljarder kronor (8,9 miljarder kronor året innan). Avkastningen vid utgången av året uppgick till 1,8 procent enligt NAV-kursmodellen, vilket var 0,1 procentenheter lägre än avkastningen i fondens jämförelseindex (tabell 4.20). För AP7 Räntefond har Sjunde AP-fondens styrelse fastställt målet att räntefondens avkastning minst ska motsvara avkastningen för jämförelseindex, Handelsbankens ränteindex HMT74. På den grunden har Sjunde AP-fondens styrelse beslutat om räntefondens strategiska inriktning. Strategin är att placera fondkapitalet i främst svenska ränterelaterade finansiella instrument med låg kreditrisk och att den genomsnittliga räntebindningstiden i normalläget ska vara högst tre år. Räntefonden förvaltas internt och passivt, med avvikelser som följer av gällande placeringsregler för investeringsfonder. Vid utgången av 2013 bestod portföljen i huvudsak av svenska statsobligationer och säkerställda obligationer. Resultat för myndigheten Under 2013 uppgick Sjunde AP-fondens intäkter av rörelsen till 210,9 miljoner kronor (172,8 miljoner kronor året innan). Kostnaderna, inklusive räntenetto, uppgick till 147 miljoner kronor (108 miljoner kronor året innan). Resultatet för myndigheten Sjunde AP-fonden blev 63,3 miljoner kronor (64,0 miljoner kronor året innan). Det balanserade resultatet vid årets slut var -0,1 miljoner kronor (-63,4 miljoner kronor året innan). Det innebär att det initiala lån som upptogs när Sjunde AP-fondens verksamhet startades i princip är återbetalt. Lånet syftade till att finansiera uppbyggnaden av Sjunde AP-fonden när det förvaltade kapitalet var litet. Kostnader och personal Förvaltningskostnaderna som andel av genomsnittligt fondkapital uppgick 2013 till 0,19 procent för AP7 Aktiefond och 0,08 procent för AP7 Räntefond (0,25 procent respektive 0,09 procent året innan). Förvaltningsavgifterna för AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond uppgick till 0,14 procent respektive 0,08 procent av förvaltat kapital. Pensionssparare med placeringar i produkterna betalar avgifterna till förvaltaren Sjunde AP-fonden. Avgiftsuttaget för Sjunde AP-fondens produkter kan jämföras med den genomsnittliga förvaltningsavgiften för de 850 fonderna på Pensionsmyndighetens fondtorg som uppgick till 0,31 procent. I Sjunde AP-fonden förekommer ingen rörlig ersättning till anställda. Vid utgången av 2013 hade fonden 19 anställda, varav sju kvinnor. 5 Utvärdering av AP-fondernas verksamhet 5.1 Buffertfonderna i inkomstpensionssystemet Regeringens bedömning: Buffertfonderna gjorde ett samlat resultat på 128 miljarder kronor 2013 och fondkapitalet uppgick till 1 058 miljarder kronor i slutet av året. En hög andel aktier i kombination med en stark utveckling på underliggande aktiemarknader förklarar resultatet. Buffertfondernas avkastning har uppvisat stora variationer över åren, men uppgår till i genomsnitt 4,7 procent per år för perioden 2001-2013. Resultatet överstiger väl ökningen i inkomstindex, det index som ligger till grund för uppräkningen av skulden i inkomstpensionssystemet. Fonderna har därmed sedan starten 2001 bidragit positivt till den långsiktiga finansieringen av systemet. Det kan konstateras att trots en mycket krävande utveckling på de finansiella marknaderna under 2000-talet, börjar nu buffertfonderna bidra till förmögenhetsbildningen i inkomstpensionssystemet såsom avsågs när nuvarande AP-fondssystem infördes 2001. AP-fonderna, liksom andra pensionsförvaltare, tenderar att vara överviktade i tillgångar på hemmamarknaden jämfört med placeringar i utländska tillgångar. Fonderna bör tydligare redovisa grunderna för detta förhållande, de överväganden som görs i termer av förväntad avkastning och risk samt hur detta är till nytta för det svenska pensionssystemet. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Det är positivt att buffertkapitalets avkastning överstiger ökningen i inkomstindex sedan starten 2001, vilket innebär att buffertkapitalet har bidragit positivt till inkomstpensionssystemets finansiering under denna period. Till följd av en hög avkastning under 2012 har buffertfondernas långsiktiga bidrag förbättrats, vilket dock inte har kunnat hindra ett underskott i inkomstpensionssystemet 2012. Det beror på att buffertkapitalet endast utgör en mindre del av tillgångarna i systemet. Det finns en betydande variation i resultatet över tid. Det beror på att en hög andel av fondkapitalet är investerat i aktier, i kombination med utvecklingen på aktiemarknaderna. Slutsatsen kvarstår att buffertkapitalets utveckling sedan 2001 illustrerar nyttan av riskspridning och behovet av långsiktig utvärdering. McKinsey: Fram till 2007 balanserade inkomstpensionssystemet varje år (balanstalet översteg 1,0). Skulderna i systemet växte mer än avgiftstillgångarna fram till 2007, men buffertfondernas utveckling gjorde att systemet balanserade. År 2008 och 2009 balanserade inte systemet (balanstalet understeg 1,0) framför allt till följd av att skulderna i systemet växte snabbare än avgiftstillgångarna. Utvecklingen i systemet 2008 och 2009 innebar att inkomstpensionen i absoluta tal skrevs ner 2010 och 2011 med 3,0 procent respektive 4,3 procent givet fördröjningen på två år. Åren 2010 och 2011 balanserade systemet igen (balanstalet översteg 1,0) framförallt drivet av att avgiftstillgångarna växte till följd av ökad sysselsättning och att pensionsskulden skrevs ner. Under 2012 balanserade inte systemet, trots buffertfondernas starka utveckling, drivet av en betydande uppskrivning av pensionsskulden. Under 2013 balanserade systemet återigen (balanstalet översteg 1,0). Utveckling 2013 leder till att inkomstpensionen 2015 kommer att skrivas upp med 1,5 procent. Detta tydliggör väl dynamiken i systemet där buffertfonderna endast utgör en mindre del av tillgångssidan, medan förändringar i pensionsskulden och avgiftstillgångarna har en betydligt större påverkan på systemet som helhet. Sammantaget för hela perioden 2001-2013 har buffertfonderna bidragit positivt till balansen i systemet genom att generera en avkastning som överstiger inkomstindex. Skälen för regeringens bedömning Buffertfonderna bidrog till pensionssystemets finansiering Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna avkastade sammantaget 128 miljarder kronor, vilket innebär att buffertkapitalet - efter överföring av 28 miljarder kronor till inkomstpensionssystemet - uppgick till 1 058 miljarder kronor i slutet av 2013. Den ackumulerade avkastningen sedan 1 januari 2001 är 499 miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig avkastning på 4,7 procent per år. Som jämförelse har inkomstindex under motsvarande period i genomsnitt stigit med 3,3 procent per år. Den långsiktiga avkastningen för buffertfonderna ligger därmed betydligt över det index som ligger till grund för uppräkningen av skulden i inkomstpensionssystemet. Buffertfonderna har följaktligen bidragit positivt till inkomstpensionssystemets långsiktiga finansiering. Tabell 5.1 Första-Fjärde och Sjätte AP-fondernas utveckling 2001-2013 (mdkr och procent) 2013 2012 2011 2010 2009 Ack. förändring och årlig avkastning 2001-2013 Totalt fondkapital (mdkr)1 1 058 958 873 895 827 504 Avkastning (mdkr) 128 101 -17 84 136 499 Avkastning (%) 13,5 11,6 -1,9 10,2 19,4 4,7 Nettoinflöde pensions-systemet (mdkr) -27,9 -16,2 -5,8 -17,2 -16,5 -7,1 Inkomstindex (%) 3,7 4,9 1,9 0,3 6,2 3,3 Not 1: Totalt utgående fondkapital per 31 december resp. år. För perioden 2001-2013 visas kapitalförändring från 1 jan 2001. Källa: McKinsey, bilaga 9. De senaste två åren har buffertfonderna presterat starka resultat. Det förklaras av fondernas strategiska allokering att ha runt hälften av tillgångarna placerade i aktier i kombination med att aktiemarknaderna utvecklats mycket väl 2012 och 2013. AP-fonderna är därtill överviktande i inhemska aktier och har därför dragit nytta av att svenska aktier presterat relativt väl jämfört med utländska aktier. Första-Fjärde AP-fonderna har även minskat sina räntebärande tillgångar ned mot den i lag bestämda miniminivån 30 procent, vilket inneburit att fonderna kunnat reducera kursförluster till följd av stigande räntor 2013. Sammantaget bedöms de strategiska allokeringarna ha bidragit till den höga avkastningen de senaste åren. Buffertfonderna bidrar till riskspridning Buffertfondernas avkastning har uppvisat betydande variationer över åren. Detta visas i figur 5.1 nedan där de stora börsnedgångarna 2001-2002, 2008 och 2011 avtecknar sig tydligt. Första-Fjärde AP-fonderna började placera sina tillgångar 2001 (mitt i den s.k. it-börskraschen), vilket innebar att den ackumulerade avkastningen jämfört med inkomstindex var lägre intill 2004. År 2005-2007 var bidraget från fonderna positiv, bara för att i samband med att finanskrisen mer akuta skede 2008 åter bli lägre än utvecklingen i inkomstindex. Först 2010 och framåt överstiger buffertfondernas långsiktiga avkastning åter inkomstindex. År 2013 överstiger buffertkapitalet uppräkningen i inkomstindex med över 180 miljarder kronor. Figur 5.1 Buffertfondernas avkastning (fondkapitalets förändring) i jämförelse med inkomstindex (mdkr) Not. Fondkapitalet vid utgången av respektive år. Källa: Egna beräkningar. Simulerade resultat för inkomstindex baseras på antagandet att fondkapitalet växer med en avkastning som motsvarar inkomstindex och årliga nettoflöden. Buffertfondernas strävan till riskspridning i den övergripande tillgångsallokeringen har dock bidragit till att dämpa svängningarna i fondkapitalet. I förhållande till utvecklingen på aktiemarknaden bidrog Första-Fjärde AP-fondernas investeringar i räntebärande tillgångar med hög avkastning till fondkapitalets utveckling 2001-2011. Det är en konsekvens av att svenska och utländska räntebärande papper hade högre genomsnittlig avkastning än aktier fram t.o.m. 2011. Buffertfondernas har sedan dess fortsatt att sprida riskerna genom att de senaste åren allokera kapital till andra tillgångar, främst s.k. alternativa tillgångar. Figur 5.2 Faktisk tillgångsallokering Första till Fjärde AP-fonderna (procent av fondernas faktiska portfölj, 100 procent = SEK mdkr) Källa: McKinsey och AP-fonderna. Buffertfonderna och den automatiska balanseringen i pensionssystemet Tabell 5.2 nedan visar en analys av buffertfondernas bidrag till inkomstpensionssystemets finansiering. Kolumn 1 och 2 visar det verkliga utfallet i buffertfondernas resultat i förhållande till det (simulerade) resultat som skulle ha uppkommit om buffertkapitalet i stället hade följt utvecklingen i inkomstindex. Kolumn 3 visar skillnaden mellan det verkliga utfallet och det simulerade resultatet. Kolumn 4 visar den ackumulerade skillnaden i kolumn 3 över tid. Den ackumulerade differensen kan sättas i relation till det ackumulerade över- eller underskottet i inkomstpensionssystemet (se kolumn 5). Trots att buffertfondernas bidrag till pensionssystemet var negativ under åren 2001-2004 (se ackumulerad differens), var pensionssystemet netto ändå i balans. Skillnaden mellan avgiftstillgången (värde av de framtida avgiftsbetalningarna till systemet) och pensionsskulden var då tillräckligt stor för att kunna absorbera förlusterna i buffertfonderna. Däremot var det ackumulerade överskottet från buffertfonderna större än överskottet i pensionssystemet 2005-2007, vilket innebär att buffertfonderna bidrog till att den automatiska balanseringen inte aktiverades under åren. Detta visar att buffertfonderna, trots sin begränsade andel av tillgångsmassan, kan ha en kontracyklisk karaktär och betydelse för om den automatiska balanseringen aktiveras eller inte. Tabell 5.2 Buffertfondernas bidrag till pensionssystemets finansiering (mdkr) Resultat buffertfonder (utfall) Simulerade resultat (inkomstindex) Differens Ackumulerad differens Netto pensions-systemet K1 K2 K3 K4 K5 2001 -26 8 -34 -34 2002 -86 17 -103 -137 60 2003 81 33 47 -90 58 2004 64 23 41 -49 9 2005 114 17 97 48 28 2006 83 20 63 111 100 2007 37 24 13 124 18 2008 -195 35 -230 -106 -243 2009 136 50 86 -20 -323 2010 84 3 81 61 103 2011 -17 16 -33 28 157 2012 101 41 60 88 -80 2013 128 32 96 184 127 Not. Simulerade resultat baseras på antagandet att kapitalet i buffertfonderna växer över tid med årliga nettoflöden och därutöver med en avkastning som motsvarar inkomstindex. Källa: McKinsey (bilaga 9) och egna beräkningar. Buffertfondernas negativa resultat 2008 på 195 miljarder kronor bidrog dock till att den automatiska balanseringen i inkomstpensionssystemet aktiverades. Man bör dock notera att påfrestningarna i pensionssystemet var så stora 2008 och 2009 att inte ens ett rimligt positivt resultat i buffertfonderna hade kunnat förhindra den automatiska balanseringen från att aktiveras. Åren 2010 och 2011 var nettot i pensionssystemet återigen positiv med visst bidrag från buffertfonderna. År 2012 bidrog fonderna positivt, men eftersom pensionsskulden skrevs upp rejält (inkomstindex var 4,9 procent 2012) så blev nettot i pensionssystemet negativt och den automatiska balanseringen aktiverades. År 2013 gjorde buffertfondernas starka resultat (128 miljarder kronor) att balanseringen inte utlöstes. Sammantaget är slutsatsen att buffertfonderna visserligen utgör en mindre del av tillgångarna i inkomstpensionssystemet (13 % 2013), men har vid ett flertal tillfällen visat sig avgörande för om inkomstpensionerna ska räknas upp med inkomstindex eller inte. Sedan starten 2001 har avkastningen i buffertfonderna uppgått till i genomsnitt 4,7 procent per år, vilket är 1,4 procentenheter högre än inkomstindex för perioden. Det ackumulerade överskottet i fonderna överstiger uppräkningen enligt inkomstindex med 184 miljarder kronor. Regeringen kan även konstatera att trots en mycket krävande utveckling på de finansiella marknaderna under 2000-talet, börjar buffertfonderna nu bidra till förmögenhetsbildningen i inkomstpensionssystemet såsom avsågs då nuvarande AP-fondssystem infördes 2001. Internationell jämförelse Buffertfonderna kan jämföras med utländska pensionsfonder som har liknande uppdrag i respektive lands pensionssystem. En direkt jämförelse är dock svårt att göra då organisation, placeringsregler, investeringsinriktning och valutaeffekter etc. minskar jämförbarheten mellan objekten i fråga. Det finns därför skäl att inte dra för stora växlar på en sådan jämförelse utan snarare betrakta den som en indikation på buffertfondernas prestation. Med dessa förbehåll indikerar jämförelsen att buffertfonderna klarat sig bra. Under 2013 och femårsperioden placerar sig buffertfonderna samlat på tredje plats (se figur 5.3). Perioden 2004-2013 avkastade buffertfonderna 7,1 procent - överträffad enbart av ATP i Danmark som avkastade 8,7 procent. ATP har gynnats av att man haft en stor andel räntetillgångar i portföljen och därmed dels gynnats av trendmässig fallande räntor fram till 2013, dels i mindre utsträckning drabbats av de stora börsfallen 2008 och 2011. Å andra sidan uppvisade ATP:s portfölj negativ avkastning 2013 då räntorna steg. De svenska buffertfonderna har för samtliga tidsperioder överträffat genomsnittet av de valda utländska pensionsfonderna. En förklaring är att fondernas portföljer har haft en övervikt av svenska aktier och att den svenska aktiemarknaden haft en stark utveckling jämfört med många större aktiemarknader (se avsnitt 3). Figur 5.3 Buffertfondernas avkastning jämfört med valda utländska pensionsfonder Not 1 och 2: Per den 31 december 2013 respektive den 31 december 2012. Not 3: Första-Fjärde AP-fonden och Sjätte AP-fonden. Not 4: Mörkblått= aktier, grått=räntor, vitt=alternativa tillgångar (inkluderar bl.a. Private Equity, fastigheter, infrastruktur och derivat). Källor: McKinsey (grunddata från årsredovisningar och Oanda). Pensionsfonders tendens till övervikt på hemmamarknader Regeringen noterar att pensionsfonder har en tendens till att vara överviktade i tillgångar på hemmamarknaden jämfört med placeringar i utländska tillgångar (s.k. home bias). Första-Fjärde AP-fonderna har ca 14 procent av sina tillgångar allokerade till svenska aktier. Det är visserligen i linje med de utländska pensionsbolagen ovan (som har 10-20 procent av portföljen i respektive hemmamarknad), men väsentligt mer än vad svensk aktieandel enligt ett världsindex motiverar. En svensk investerare skulle därmed i teorin kunna uppnå en bättre diversifiering (lägre risk) med bibehållen avkastning genom att minska övervikten mot hemmamarknaden. Mot detta kan man resa argument om att svensk aktiemarknad i ett svenskt perspektiv (SEK) över längre tidsperioder uppnått högre nominell avkastning än de flesta andra större börser. Till exempel avkastade den svenska börsen (SIX RX) 8 procent perioden 2001-2013 jämfört med globala aktier (MSCI World i SEK) 1,6 procent. Även amerikanska och europeiska aktieindex avkastade nominellt sämre än svensk aktiemarknad. Bilden är mindre entydig om man studerar avkastningen på aktiemarknader i riskjusterade termer. En enkel analys visar att svenska aktier (MSCI Sweden) över långa tidshorisonter, t.ex. 20-30 år, haft en riskjusterad avkastning grovt sett i nivå med amerikanskt (MSCI USA) och globalt (MSCI World) index (se figur 5.4). Figur 5.4 Riskjusterad avkastning (MSCI) för Sverige, Globalt, USA, Europa och tillväxtmarknader, (från 30 till 5-årsperiod, kvot) Källa: Datastream. De senaste tio åren, från 2004 och framåt, har dock svensk marknad uppvisat en högre riskjusterad avkastning än de andra studerade marknaderna. Visserligen är risken (standardavvikelsen) högre på den svenska marknaden, men å andra sidan är avkastningen desto högre. Generellt kan man säga att svensk hemmamarknad, efter it-kraschen i början av 2000-talet, gett god årlig avkastning över tid - vilket även visat sig i riskjusterade termer. Till detta kan läggas kvalitativa argument om att lokala förvaltare ofta har bättre kunskap om hemmamarknaden och därmed bättre möjligheter till att fatta välinformerade beslut och att uppträda som aktiva ägare. Regeringen kan sammantaget konstatera att slutsatserna om vilka effekter tendenser till "home bias" har i termer av avkastning och risk inte är självklara. Analysen ovan visar bl.a. att valet av utvärderingsperiod är viktig för hur utfallet i riskjusterade termer blir. Utfallet påverkas även av vilken valuta som används - svenska kronor eller lokal valuta. I lokal valuta (som är rimligt att använda om kapitalförvaltningen i stor utsträckning sker i främmande valutor och utan valutasäkring) pekar ovanstående analys t.ex. mot att svenska aktiers lönsamhet i riskjusterade termer försämras över samtliga löptider som studerats. Regeringen anser att det ur ett svenskt perspektiv vore intressant att utröna hur AP-fondernas tendenser till övervikt på den svenska hemmamarknaden (home bias) relaterar till det uppdrag som fonderna har och vilken nytta detta medför för det svenska pensionssystemet. Fonderna bör därför i förekommande fall tydligare redovisa grunderna för detta förhållande, de överväganden som görs i termer av förväntad avkastning och risk samt hur detta är till nytta för det svenska pensionssystemet. 5.2 Utvärdering av Första-Fjärde AP-fondernas förvaltning 5.2.1 Strategisk förvaltning Regeringens bedömning: Efter en genomgående stark utveckling på aktiemarknaderna överstiger Första-Fjärde AP-fondernas långsiktiga avkastning fondernas interna mål över tioårsperioden 2004-2013. Fondernas övergripande tillgångsallokering med en hög andel aktier bidrog till de goda resultaten 2012 och 2013. Det är positivt att Första-Fjärde AP-fonderna alltmer kommit att fokusera på de mer långsiktiga strategiska besluten. Fonderna bör dock tydligare redovisa de överväganden som ligger till grund för de strategiska allokeringsbeslut som tas. Av särskilt intresse är hur förhållanden och förändringar på finansmarknaderna påverkar synen på avkastning och risk i de strategiska besluten. Även Första-Fjärde AP-fondernas fortsatta diversifiering av förvaltningsmodeller och investeringsstrategier är positiv och bedöms bidra till riskspridning och möjligheter till en mer robust avkastning över tid. Första-Fjärde AP-fondernas genomsnittliga riskjusterade avkastning steg kraftigt den senaste femårsperioden (2009-2013). Skillnaderna mellan den riskjusterade avkastning i ett längre tidsperspektiv är små. Eftersom Första-Fjärde AP-fonderna förvaltar allmänna pensionsmedel, är det angeläget att fondernas redovisning så långt möjligt är jämförbara i termer av avkastning och risk. Det är positivt att fonderna under året fortsatt utveckla gemensamma nyckeltal för detta. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Efter en genomgående stark utveckling på aktiemarknaderna överstiger Första-Fjärde AP fondernas långsiktiga avkastning fondernas interna mål över tioårsperioden 2003-2012, men inte över den längre perioden sedan 2001 när nuvarande regelverk togs i bruk. Det är positivt att den långsiktiga avkastningen förbättras, till nytta för pensionssystemet. Det är även positivt att Första-Fjärde AP-fonderna har tagit steg för att förbättra den interna uppföljningen av fondernas resultat. Det finns fortfarande utrymme att förbättra uppföljningen genom att utvärdera resultaten mot en lämplig referensportfölj. Eftersom fonderna förvaltar allmänna pensionsmedel framstår det som angeläget att fonderna i tillräcklig utsträckning offentliggör resultatet av den interna uppföljningen. I några fall finns fortfarande utrymme att vidareutveckla metoder och förbättra öppenheten. I likhet med föregående år kan konstateras att jämförbarheten mellan fondernas redovisning av avkastning och risk kan stärkas. Regeringen anser fortfarande att det är angeläget att Första-Fjärde AP-fonderna utvecklar jämförbara och ändamålsenliga redovisningar av risken i fondernas investeringar. McKinsey: En utvärdering av Första-Fjärde AP-fondernas genomsnittliga årliga avkastning efter kostnader gentemot deras långsiktiga nominella avkastningsmål ger olika utfall beroende på för vilken tidsperiod utvärderingen görs. Samtliga fonder har uppnått sina långsiktiga avkastningsmål under den senaste femårsperioden och under den senaste tioårsperioden, men ingen av fonderna har uppnått dem sedan starten 2001. Skälen för regeringens bedömning: I utvärderingen av Första-Fjärde AP-fonderna är det viktigt att komma ihåg att det är de strategiska besluten, dvs. den övergripande allokeringen till tillgångsklasser (aktier, räntor etc.), som har störst påverkan vad gäller avkastning och risk i förvaltningen. Övriga beslutsvariabler, t.ex. om förvaltningen bedrivs passivt eller aktivt, har i sammanhanget mindre betydelse. Första-Fjärde AP-fonderna har nått sina avkastningsmål Styrelserna för respektive Första-Fjärde AP-fonderna sätter det övergripande målet för verksamheten. Målen skiljer sig åt mellan fonderna, liksom tidshorisonterna för uppföljning. Första AP-fonden har som mål att nå en nominell avkastning på 5,5 procent per år. Andra-Fjärde AP-fonderna har däremot reala avkastningsmål vid nivåer på 5,0, 4,0 respektive 4,5 procent. Den starka utvecklingen på aktiemarknaderna de senaste åren, i synnerhet den svenska, innebär att Första-Fjärde AP-fonderna uppnår sina respektive avkastningsmål på de längre fem- och tioårsperioderna. Fonderna når inte sina mål när hela perioden sedan start 2001 betraktas, vilket beror på den svaga utvecklingen på aktiemarknaden 2001-2002 i samband med fondernas verksamhetsstart 2001. Observera att AP-fondernas mål i figur 5.5 nedan i förekommande fall räknats om i nominella termer med antagande om i genomsnitt 2 procents inflation (Riksbankens inflationsmål). Figur 5.5 Avkastning och mål Första-Fjärde AP-fonden (procent) Not: AP-fondernas mål i nominella termer med antagande om i genomsnitt 2 % inflation. Källa: McKinsey, bilaga 9. Figuren ovan visar att spridningen i avkastning mellan Första-Fjärde AP-fonderna har tenderat att minska med tidshorisonten. Under de längre tidsperioderna är spridningen mellan fonderna begränsad. På femårssikten stiger den till 2,3 procentenheter för att under 2013 stiga till hela 5,2 procentenheter (från Första AP-fondens 11,2 procent till Fjärde AP-fondens 16,4 procent). Som jämförelse var spridningen 2012 2,6 procentenheter. Det är i och för sig naturligt att spridningen i avkastning blir mindre ju längre tidsperiod som betraktas. I viss utsträckning beror dock de senaste årens ökade spridning i avkastning även på fondernas fortlöpande arbete med att utveckla sina förvaltningsmodeller och investeringsstrategier. Sedan 2008 har fonderna genomfört viktiga förändringar, t.ex. vad gäller arbetssätt och ökat fokus på medelfristiga strategiska allokeringsbeslut i förhållande till kortsiktig aktiv förvaltning och ökat mandat för VD att fatta strategiska investeringsbeslut. Inom ramen för den samlade förskjutningen i tillgångsallokering - minskad andel räntetillgångar till förmån för investeringar i alternativa tillgångar - så har fonderna alltmer divergerat i hur tillgångarna fördelas mellan olika tillgångsslag. Till exempel har Fjärde AP-fonden 59 procent aktier i portföljen (varav 19 procent svenska aktier) medan första AP-fonden har 47 procent. Första AP-fonden har 22 procent alternativa tillgångar i portföljen - Fjärde AP-fonden har 9 procent. Andra AP-fonden ökade sina alternativa tillgångar på bekostnad av andelen räntor medan Tredje AP-fonden, som resonerar i termer av riskklasser istället för tillgångsslag, har låg andel räntebärande tillgångar. Effekten har blivit en ökad spridning i tillgångsallokeringen mellan fonderna. Sammantaget hjälper ökat strategiskt fokus och strategiska allokeringsförändringar till att förklara utfall och spridning i avkastning de senaste åren. Regeringen ser positiv på förhållandet att Första-Fjärde AP-fonderna alltmer kommit att fokuserar på de mer långsiktiga strategiska besluten i förhållande till de kortfristiga perspektiven. Det är i grunden det strategiska perspektivet och den övergripande tillgångsallokeringen som bestämmer hur avkastning och risk utvecklas i den samlade kapitalförvaltningen. Regeringen anser dock att det bör ske en tydligare redovisning av de överväganden som ligger till grund för de strategiska allokeringsbeslut som tas. Sådana beslut kan tas på basis av olika förhållanden, t.ex. på grundval av uppfattningar om fundamental värdering av finansiella marknader (bl.a. värderingen av aktie- eller obligationsmarknaden) eller den framtida makroekonomiska utvecklingen. Av särskilt intresse är hur förhållanden och förändringar på fondernas investeringsmarknader påverkar synen på avkastning och risk i de strategiska allokeringsbesluten. Regeringen ser även positivt på diversifieringen av Första-Fjärde AP-fondernas förvaltningsmodeller vilket bedöms bidrar till ökad riskspridning i förvaltnings- och allokeringstermer. Första AP-fonden Första AP-fondens fondkapital uppgick till 253 miljarder kronor vid utgången av 2013. Fondens genomsnittliga avkastning för tioårsperioden 2004-2013 uppgick till 6,5 procent per år (efter kostnader), vilket översteg fondens långsiktiga mål på nominellt 5,5 procent per år. Första AP-fondens styrelse beslutade att förlänga perioden för målet till rullande tioårsperioder (tidigare var perioden för målet rullande femårsperioder). Första AP-fonden har under 2013 minskat andelen tillgångar placerade i räntebärande papper, från 37 procent till 30 procent, medan fonden har ökat andelen alternativa tillgångar, från 16 procent till 22 procent. Alternativa tillgångar inkluderar bland annat investeringar i hedgefonder, fastigheter, riskkapitalbolag och den s.k. riskparitetsportföljen. Den sistnämnde infördes 2013 och stod för huvuddelen av andelsökningen i investeringsklassen (3,8 procentenheter av fondens totala portfölj). Riskparitetsportföljen är konstruerad så att varje delkomponent bidrar med lika delar risk till portföljens totala risk. Andelen aktier uppgick till 47 procent i slutet av 2013, vilket i stort var oförändrat jämfört med 2012. Första AP-fonden implementerade 2013 de investeringsstrategier i aktieportföljen som lades fast 2012, i syfte att skapa en mer robust aktieportfölj och att bli en mer selektiv och engagerad ägare: * Traditionell förvaltning (50 procent) relativt index för mogna marknader. * Fokuserade portföljer (30 procent) i Sverige och övriga mogna marknader. * Lågvolatilitets strategi (20 procent) i aktier med låg volatilitet på mogna marknader (ej Sverige och tillväxtmarknader). Figur 5.6 Första AP-fondens tillgångsallokering 2001 till 2013 (procent av totala tillgångar, 100 % = SEK miljarder)1, 2 Not 1: 1 juli 2001 Not 2: Den faktiska allokeringen den 31 december varje år Källa: Första AP-fonden och McKinsey (bilaga 9). Andra AP-fonden Andra AP-fondens fondkapital uppgick till 265 miljarder kronor vid utgången av 2013. Fondens genomsnittliga avkastning för tioårsperioden 2004-2013 uppgick realt till 5,8 procent per år (efter kostnader), vilket översteg fondens långsiktiga reala mål vid 5,0 procent per år för aktuell tioårsperiod. Målet är också att 4,5 procentenheter ska komma från den strategiska portföljen och 0,5 procentenheter ska komma från aktiv avkastning (se avsnitt 5.2.2). Andra AP-fonden har under 2013 minskat andelen räntebärande tillgångar i portföljen till 31 procent (33 procent året innan) och ökat andelen aktier till 50 procent (48 procent året innan). Det var främst andelen utländska aktier som ökade. Fonden har även ökat vikten av alternativa tillgångar i den faktiska portföljen och i den långsiktiga strategiska portföljen. Störst andelar utgör fondinvesteringar i fastighetsbolag, inklusive skogs- och jordbruksfastigheter, och riskkapitalfonder. Fonden har även bl.a. gjort investeringar i kinesiska A-aktier under 2013 till ett värde motsvarande 0,5 procent av fondkapitalet vid utgången av året. redovisas under alternativa investeringar. Figur 5.7 Andra AP-fondens tillgångsallokering 2001 till 2013 (procent av totala tillgångar, 100 % = SEK miljarder)1 Not 1: Avser från 1 juli 2001. Den faktiska allokeringen är per den 31 december varje år Källa: Andra AP-fonden och McKinsey (bilaga 9). Tredje AP-fonden Tredje AP-fondens fondkapital uppgick till 258 miljarder kronor vid utgången av 2013. Fondens genomsnittliga avkastning för tioårsperioden 2004-2013 uppgick realt till 5,2 procent per år (efter kostnader), vilket översteg fondens långsiktiga mål vid 4,0 procent per år. Tredje AP-fondens styrelse beslutar om fondens strategiska portfölj utifrån sju riskklasser (aktier, räntor, kredit, inflation, valuta och övrig exponering). Fonden har därmed ett koncept som skiljer sig åt mot övriga Första-Fjärde AP-fonderna. Fondens VD ges mandat att implementera strategin inom ramen för vissa exponeringsintervall mot en riskklass. I termer av riskklasser hade Tredje AP-fonden en fördelning på 54 procent aktier och 25 procent räntebärande tillgångar. Riksklassen inflation (alternativa tillgångar) stod för 20 procent utgörs av realränteobligationer samt investeringar i skog, jordbruk, infrastruktur och fastigheter. En procent är övrig exponering (bl.a. upparbetade resultat från volatilitet, riskpremier och makrostrategier). En omvandlad, mer traditionell, tillgångsklassificering ser ut enligt nedan. Aktier står då för 49 procent, räntor för 34 procent och alternativa tillgångar för 17 procent. Figur 5.8 Tredje AP-fondens tillgångsallokering 2001 till 2013 (procent av totala tillgångar, 100 % = SEK miljarder)1 Not 1: Avser från 1 juli 2001. Den faktiska allokeringen är per den 31 december varje år. Källa: Tredje AP-fonden och McKinsey (bilaga 9). Fjärde AP-fonden Fjärde AP-fondens fondkapital uppgick till 260 miljarder kronor vid utgången av 2013. Fondens genomsnittliga avkastning för tioårsperioden 2004-2013 uppgick realt till 5,9 procent per år (efter kostnader), vilket översteg fondens långsiktiga (40 år) mål 4,5 procent per år för normalportföljen. Fonden ska inom ramen för detta mål uppnå en genomsnittlig aktiv avkastning om 0,5 procent per år för den aktivt förvaltade likvida portföljen över en rullande treårsperiod. Fjärde AP-fonden införde under 2012 en ny förvaltningsstruktur som implementerades fullt ut fr.o.m. 2013 med syfte att tillvarata affärsmöjligheter med längre placeringshorisonter än tre år. Det nya inslaget är en breddad och utökad strategisk förvaltning. Fonden arbetar på lång sikt med normalportföljen med en tidshorisont på 40 år. Normalportföljen baseras på en ALM-analys och beslutas av styrelsen en gång per år. Normalportföljen kompletteras med en strategisk förvaltning med en horisont på 3-15 års sikt. Den strategiska förvaltningen utgår från normalportföljen och är baserad på medelfristig marknadsanalys och portföljanalys. Den taktiska förvaltningen har en tidshorisont på 3 år och har målet att i genomsnitt skapa 0,5 procentenheters avkastning per år utöver den strategiska portföljen. Den taktiska förvaltningen utvärderas i avsnitt 5.2.2 (aktiv förvaltning). Fjärde AP-fonden ökade andelen globala aktier (från 32 till 36 procent) och minskade räntebärande tillgångar (från 36 till 32 procent). Sammantaget, med den svenska aktieandelen på 19 procentenheter, uppgick andelen aktier i Fjärde AP-fondens portfölj till 59 procent. Andelen alternativa investeringar var i stort oförändrad. Fonden ökade under året sina strategiska investeringar från 11 till 22 procent av fondens totala tillgångar. Figur 5.9 Fjärde AP-fondens tillgångsallokering 2001 till 2013 (procent av totala tillgångar, 100 % = SEK miljarder)1 Not 1: Avser från 1 juli 2001. Den faktiska allokeringen är per den 31 december varje år. Källa: Fjärde AP-fonden och McKinsey (bilaga 9). Första till Fjärde AP-fondernas finansiella risk För att kunna göra en rättvisande bedömning av Första-Fjärde AP-fondernas avkastning är det viktigt att även studera den finansiella risken. Graden av risktagande kompletterar bilden av deras förvaltning och på vilket sätt fonderna fullgör sina uppdrag inom inkomstpensionssystemet. Nedan redovisas Första-Fjärde AP-fondernas riskjusterade avkastning i termer av sharpekvoter (se faktaruta 5.1), som tar hänsyn till marknadsrisken och risken för att värdet på en tillgång förändras av förändringar i värderingen av de underliggande tillgångarna. Tabell 5.3 Första-Fjärde AP-fondernas riskjusterade avkastning (sharpekvot totalportfölj)1 2013, femårsperiod 2009-2013, tioårsperiod 2004-2013 och juli 2001 till 2013 (procent) 2013 2012 2009-2013 2004-2013 2001-2013 AP1 1,9 1,2 1,2 0,6 0,4 AP2 2,1 1,2 1,2 0,6 0,4 AP3 2,6 0,9 1,2 0,7 0,4 AP4 2,7 1,0 1,3 0,6 0,4 Not 1: Sharpekvot på Första-Fjärde AP-fondernas totalportfölj. Liknande mönster kan utläsas av sharpekvoten på fondernas likvidportföljer. Not 2: Sharpekvoten baseras på årlig avkastning före kostnader, med svensk 12 mån skuldväxel 2001-2010 och 2-årig statsobligation 2011-2013 samt 260 handelsdagar per år. Källa: McKinsey, bilaga 9. Spridningen i termer av sharpekvot steg kraftigt 2013 och blev högre än för alla andra enskilda år sedan 2001. Förklaringen är det starka utvecklingen på aktiemarknaden under 2013 och att fonderna fått bättre betalt för de risker de tog under året. Tredje och Fjärde AP-fonderna nådde högst avkastning givet risken i respektive förvaltningen. En slutsats är att observerade skillnader mellan fondernas avkastning i allt väsentligt kan hänföras till portföljernas finansiella risk. Annars är skillnaden mellan fondernas genomsnittliga riskjusterade avkastning över längre utvärderingsperioder små. McKinsey har även studerat portföljernas risk i termer av Value-at-Risk (VaR), som anger den maximala förlust som portföljen med en viss sannolikhet riskerar göra under en viss tidsperiod. Skillnaderna mellan Första-Fjärde AP-fonderna på fem- och tioårshorisonten är relativt små, men Andra och Fjärde AP-fonden skiljer ut sig genom en något högre risk i termer av VaR. Deras relativt högre avkastning på längre tidsperioder (se figur 5.10) har därmed skapats genom att ta högre risk. Man kan också notera att samtliga fonder fått en betydligt högre avkastning i förhållande till risk den senaste femårsperioden jämfört med tioårsperioden 2004-2013. Regeringen anser det positivt att Första-Fjärde AP-fonderna intar olika preferenser för avvägningen mellan avkastning och risk. Sammantaget ökar det riskspridningen och robustheten i statens samlade fonderade buffertkapital. Figur 5.10 Value-at Risk för Första-Fjärde AP-fondernas likvidportföljer Not 1: Value at Risk (VaR) är ett riskmått som med 95 procents sannolikhet anger en portföljs maximala förlust under en specifik tidsperiod. Not 2: Jämförelse visar ungefär samma mönster för totalportföljen. Källa: McKinsey, bilaga 9. Jämförelser mellan Första-Fjärde AP-fondernas beräkningsmetoder Regeringen har tidigare efterlyst mer enhetliga metoder och nyckeltal för att öka jämförbarheten och transparensen mellan Första-Fjärde AP-fonderna. Under 2013 har AP-fonderna fortsatt arbetet med att ta fram mer enhetliga riskmått. Vad gäller sharpekvoten har definitioner och metoder m.m. i vissa delar skiljt sig åt mellan fonderna men på senare år har en konvergering skett. Även vad gäller jämförelsemått som Value-at-Risk så har en ökad sammanstämmighet uppnåtts. Här kvarstår dock skillnader i antaganden och beräkningsmetoder m.m. Regeringen ser positivt på arbetet med att öka jämförbarheten i AP-fondernas olika nyckeltal men betonar vikten av att AP-fondernas samarbete i dessa delar fortsätter. Faktaruta 5.1 Risk- och avkastningsmått I skrivelsen används vissa riskbegrepp. Risk definieras ofta med utgångspunkt i statistiska spridningsmått som beskriver hur tillgångspriser eller räntor varierar omkring ett medelvärde. Ett sådant ofta använt spridningsmått är standardavvikelse, som mäts i procent. Ett vanligt mått på riskjusterad avkastning är Sharpekvoten som är erhållen avkastning utöver riskfria räntan dividerad med avkastningens risk, dvs. standardavvikelse. Man kan alternativt uttrycka det som att Sharpekvoten mäter erhållen riskpremie per riskenhet. Ett riskmått som är viktigt för förvaltare är aktiv risk. Den aktiva risken visar i hur hög grad en förvaltare avviker från jämförelseindex. Den aktiva risken mäts med standardavvikelsen avseende förvaltarens avkastning i förhållande till jämförelseindex. Ett mått på riskjusterad avkastning som utgår från graden av avvikelse från jämförelseindex är informationskvoten som jämför överavkastning (s.k. aktiv avkastning) i förhållande till jämförelseindex med aktiv risk. Därmed uttrycker informationskvoten förhållandet mellan aktiv avkastning och aktiv risk. Avkastningen på det totala fondkapitalet beräknas som en kapitalvägd avkastning i form av en internränta (internal rate of return, IRR). Därmed beaktas inte bara ingående och utgående fondkapital utan också effekterna av alla flöden till och från den aggregerade buffertfonden. Dessa flöden, som i normalfallet består av inbetalning av pensionsavgifter, utbetalning av pensioner samt administrations-kostnader, administreras av Pensionsmyndigheten. Den kapitalvägda avkastningen ger ett korrekt uttryck för den procentuella avkastning som har kommit pensionssystemet till del, justerad för flödeseffekter, och kan därför jämföras med inflationen eller med andra förvaltares resultat. Alternativet är att beräkna en tidsvägd avkastning, som bortser från konsekvenserna av flöden. Den tidsvägda avkastningen mäter den hypotetiska avkastning som skulle ha blivit resultatet om det inte förekommit några flöden alls. Detta senare mått anses vara relevant vid utvärdering av fondförvaltare, eftersom dessa inte rår över andelsägarnas beslut att köpa och sälja fondandelar. AP-fonderna rapporterar en tidsvägd avkastning, eftersom de inte har inflytande över in- och utbetalningar av pensionsavgifter och pensioner. 5.2.2 Aktiv förvaltning Regeringens bedömning: Första-Fjärde AP-fondernas aktiva förvaltning brister i jämförbarhet över tid och det är svårt att dra långtgående slutsatser. Betydelsen av aktiv förvaltning bör inte överdrivas, eftersom resultaten utgör en begränsad del av fondernas samlade resultat. År 2013 utgjorde andelen drygt 2 procent av resultatet. Det är i stället de strategiska besluten och den övergripande tillgångsallokeringen som dominerar utvecklingen av resultat och risk i fondernas kapitalförvaltning. Första-Fjärde AP-fondernas strävan att i ökad utsträckning fokusera på medelfristiga strategiska allokeringsbeslut i förhållande till kortsiktig aktiv förvaltning välkomnas. Utfallen för Första-Fjärde AP-fondernas aktiva förvaltning har förbättrats de senaste åren, både de årliga utfallen och på femårssikten. Andra och Fjärde AP-fonderna, som även redovisar riskjusterade mått, har nått sina mål och en överavkastning i förhållande till tagna risker. I övrigt är det viktigt, i den utsträckning aktiv förvaltning faktiskt bedrivs, att fonderna är transparenta i redovisningen av resultaten. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Genomgående goda resultat under 2012 har bidragit till att Första-Fjärde AP fondernas genomsnittliga aktiva avkastning under femårsperioden 2008-2012 uppnår eller ligger nära realistiska mål i tre fall av fyra, vilket framstår som positivt i jämförelse med tidigare erfarenhet. Behovet av offentlig redovisning av resultaten av verksamhet som fonderna faktiskt bedriver kvarstår. McKinsey: Första-Fjärde AP-fonderna arbetar idag på olika sätt med aktiv förvaltning, vilket försvårar jämförelser mellan fonderna. Förändringar i fondernas förvaltningsmodell innebär också att definitionen på aktiv förvaltning förändrats över tid och försvårar historiska jämförelser. Generellt har fonderna under de senaste åren minskat fokus på traditionell aktiv förvaltning relativt strategisk och taktisk tillgångsallokering. Under 2013 samt under den senaste femårsperioden genererade samtliga fonder en positiv avkastning från sin aktiva förvaltning efter kostnader. Skälen för regeringens bedömning: Aktiv förvaltning i skrivelsen definieras i linje med McKinseys grundläggande utvärdering, dvs. aktiv förvaltning avser avvikelser mot jämförelseindex i syfte att tjäna pengar. McKinsey noterar att Första-Fjärde AP-fonderna har olika mål och jobbar med aktiv förvaltning på olika sätt. Därtill har fondernas definitioner ändrats vid flera tillfällen, vilket försvårar jämförelse mellan fonderna och över tid. Andra och Fjärde AP-fonderna har explicita mål för sin aktiva förvaltning som uppgår till 0,5 procent aktiv avkastning. Båda fonderna genererade aktiv avkastning definierad på detta sätt på 0,5 procentenheter, vilket innebar att de nådde sina mål för året. Detsamma gäller på femårssikten då den aktiva avkastningen för Andra och Fjärde AP-fonderna var 0,7 respektive 0,8 procentenheter. Första och Tredje AP-fonderna säger sig inte bedriva aktiv förvaltning i traditionell mening sedan 2010, men det bör noteras att McKinsey ändå redovisar uppgifter för dessa fonder i de fall där förvaltningssegment passar in i definitionen ovan. I det här sammanhanget ingår t.ex. resultatet av Tredje AP-fondens absolutavkastande strategier och avvikelsen från jämförelseindex för betaförvaltningen. Tabell 5.4 Första-Fjärde AP-fondernas aktiva avkastning 2009-2013 (procentenheter) 2013 2012 2011 2010 2009 2009-2013 AP1 0,2 1,2 -0,2 1,1 0,8 0,6 AP2 0,5 1,2 -0,2 0,8 1,2 0,7 AP3 0,4 0,9 0 0,4 2,2 0,8 AP4 0,5 1,0 0,2 0,8 1,4 0,8 Källa: McKinsey, bilaga 9. Fondernas aktiva förvaltning gav enligt McKinseys redovisning ett resultatintervall på 0,2-0,5 procent för 2013. Resultaten för femårsperioden steg betydligt, främst för att de negativa resultaten från 2008 föll ur utvärderingsperioden, men även för att resultaten för 2013 utföll positivt. Resultatutfallen sträcker sig mellan 0,6-0,8 procent per år för perioden 2009-2013. Samtliga fonder visar positiv avkastning för 2013 och femårsperioden. Riskjusterad avkastning i aktiv förvaltning Ett mer ändamålsenligt sätt att utvärdera den aktiva förvaltningen är att sätta resultatet i förhållande till risken. Informationskvoten anger överavkastning (s.k. aktiv avkastning) per enhet risk där måttet anger i hur hög grad en förvaltare avviker från ett jämförelseindex (se faktaruta 5.1). En hög informationskvot för en fond indikerar hög överavkastning i förhållande till avvikelserna från jämförelseindex. Det är positivt att Andra och Fjärde AP-fonderna publicerar detta mått, mot bakgrund av den genomlysning av fondernas resultat som detta ger. Andra och Fjärde AP-fondernas informationskvot uppgick till 1,7-1,8 2009-2013. För 2013 var utfallet 2,0 och 1,6. Tabell 5.5 Informationskvot avseende Första-Fjärde AP-fondernas aktiva förvaltning 2009-2013 och 2004-2013 2013 2012 2011 2010 2009 2009-2013 2004-2013 AP1 - - - 1,9 1,1 - - AP2 1,6 4,2 -1,0 2,7 1,3 1,8 0,6 AP3 - - - - 3,5 - - AP4 2,0 2,3 0,5 2,6 3,0 1,7 0,2 Not. Underlag saknas för att beräkna genomsnittlig informationskvot för Första och Tredje AP-fonderna. Källa: McKinsey, bilaga 9. Regeringen har under en följd av år varit tveksam till Första-Fjärde AP-fondernas aktiva förvaltning, till den del förvaltningen syftar till att överträffa marknadens genomsnittliga avkastning (s.k. aktiv förvaltning). Regeringen noterar dock att utfallen för den aktiva förvaltningen har förbättrats de senaste åren - både de årliga utfallen och på femårssikten. Samtliga fonder täcker, enligt den utvärdering som McKinsey redovisar, mer än väl kostnaderna för aktiv (och övrig) förvaltning över den senaste femårsperioden. Andra och Fjärde AP-fonderna, som även redovisar tydliga riskjusterade mål och mått, har nått sina avkastningsmål och en överavkastning i förhållande till de risker de tagit (i termer av informationskvot). Det bör också noteras att det finns kvalitativa argument som talar till förmån för aktiv förvaltning, t.ex. det att fonderna genom förvaltningen även får tillgång till information som kan utnyttjas produktivt i den mer strategiska och långsiktiga tillgångsförvaltningen. Regeringen kan dock konstatera två saker; dels är det svårt att dra några långtgående slutsatser om utfallen i den aktiva förvaltningen i Första-Fjärde AP-fonderna. Samtliga fonder har under utvärderingsperioden ändrat sina definitioner, vilket minskar jämförbarheten över tid. Dessutom skiljer sig definitionerna åt mellan fonderna. En slutsats är att fondernas metoder och redovisning behöver utvecklas framöver om mer kvalificerade bedömningar om resultatbidraget från den aktiva förvaltningen ska kunna göras. Betydelsen av den aktiva förvaltningen för Första-Fjärde AP-fondernas resultatutveckling bör heller inte överdrivas. Enligt McKinseys uppgifter uppgår resultaten i Första-Fjärde AP-fondernas aktiva förvaltning till drygt 3 miljarder kronor 2013, vilket endast utgör drygt 2 procent av fondernas samlade resultat för året. Det är istället de strategiska besluten och den övergripande tillgångsallokeringen som dominerar vad gäller hur avkastning och risk utvecklas i den samlade kapitalförvaltningen. Det är också tydligt att Första-Fjärde AP-fonderna de senaste åren allt mer kommit att fokusera på de medelfristiga strategiska allokeringsbesluten i förhållande till de mer kortfristiga perspektiven - vilket regeringen välkomnar. Regeringen har i tidigare utvärderingar noterat att utfallen för den aktiva förvaltningen under de flesta år sedan 2001 i stort speglar utvecklingen på aktiemarknaderna. Så även för 2013. Det framstår därmed som att den aktiva förvaltningen tenderar samvariera med respektive fonds totala avkastning. Därigenom riskerar fondernas aktiva förvaltning i viss mån motverkat ambitioner att skapa mer robusta portföljer. Som konstaterats ovan är påverkan av aktiv förvaltning på Första-Fjärde AP-fondernas samlade resultat begränsad. Påverkan på robustheten i fondernas portföljer torde därmed vara små. Regeringen ser dock ett utrymme för förbättringar i funktionaliteten av den aktiva förvaltningen så att den i större utsträckning bidrar kontracykliskt till portföljresultatet under år då marknaderna utvecklas svagt. 5.3 Utvärdering av Sjätte AP-fondens förvaltning Regeringens bedömning: Sjätte AP-fondens avkastning på 9,2 procent 2013 bidrog till att lyfta resultaten på längre löptider, men resultatet är fortsatt väsentligt lägre än det nya ambitiösa mål som fondens styrelse fastställde 2012. Den nya investeringsstrategi som tog form 2011 mot mogna onoterade företag har välkomnats av regeringen. Det är dock fortsatt stor variation i resultatet mellan olika delar av investeringsverksamheten; investeringar i mogna företag presterar bra, men investeringar i expansionsbolag presterar sämre. Strategiskiftet 2011 verkar dock ha gett resultat och tendenser till förbättrad lönsamhet kan skönjas. Även om Sjätte AP-fondens avkastning inte når upp till målet för verksamheten så överstiger den utvecklingen i inkomstindex - vilket innebär att fonden bidragit till den långsiktiga finansieringen av tillgångarna i inkomstpensionssystemet. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Till följd av förändringar i Sjätte AP-fondens strategi under åren saknas ett relevant mål för utvärdering av fondens långsiktiga resultat. Fondens långsiktiga avkastning har stärkts under 2012 men avkastningen både under perioden sedan start och under den senaste tioårsperioden 2003-2012 är lägre än fondens tidigare mål och det nya mål som gäller fr.o.m. 2012. Sjätte AP-fondens nya mål, som för den historiska perioden varit väsentligt högre än fondens tidigare mål, bör kunna läggas till grund för utvärdering. I likhet med tidigare år finns det en stor variation i resultat mellan olika delar i fondens investeringsverksamhet, vilket speglas i fondens strategi från 2011 att fokusera på investeringar i mogna bolag. Fondens investeringar i bolag i tidig utvecklingsfas (expansionsbolag) har fortsatt att minska under 2012. Den renodling av portföljen som fortgår bedöms vara motiverad. Under 2012 har regeringen låtit genomföra en fördjupad granskning av Sjätte AP-fondens nedskrivningar av innehav i expansionsbolag under 2011. Granskningen visar att fondens nedskrivningar var motiverade och i stort sett korrekta i sin omfattning. Nedskrivningarna var ett resultat av det arbete Sjätte AP-fondens styrelse inledde under 2011 med att se över strategi, värderingsprinciper och intern kontroll. Detta arbete är i linje med de behov som framkommit i granskningen. Revisorerna har enligt granskningen inte brustit i sin revision men kritik riktas mot revisorernas granskning på några områden. McKinsey: Sjätte AP-fondens utveckling 1997-2013 motsvarar en avkastning på 4,5 procent per år, 2004-2013 5,6 procent per år samt 2009-2013 6,2 procent per år efter kostnader. Avkastningen under 2013 var 9,2 procent eller 1,9 miljarder kronor. Det här innebär att fonden inte har nått upp till styrelsens nya avkastningsmål under någon av dessa tidsperioder. Sjätte AP-fondens uppdrag och portföljsammansättning samt förhållandet att fonden är stängd försvårar en direkt jämförelse av fondens avkastning med externa benchmark. Som referens har dock fondens avkastning under den senaste tioårsperioden 2004-2013 varit lägre än index för noterade svenska småbolag (MSCI Swedish Small Cap) och svenska mellanstora bolag (MSCI Swedish Mid Cap), men högre än inkomstindex. Skälen för regeringens bedömning: Sjätte AP-fonden är en av de fem buffertfonderna i det svenska inkomstpensionssystemet, men skiljer sig från de andra fyra i flera avseenden. Sjätte AP-fondens uppdrag är, enligt styrelsens tolkning, att uppnå långsiktigt hög avkastning med tillfredställande riskspridning genom att investera i riskkapital främst i privata bolag i Norden. Sjätte AP-fonden är en stängd fond, vilket innebär att fonden inte har några in- eller utflöden via pensionssystemet. Sjätte AP-fondens resultat Sjätte AP-fondens verksamhet har sedan starten 1996 genomgått flera förändringar. Fram till 2003 bestod kapitalförvaltningen främst i att investera i noterade aktier. Efter 2006 inriktades verksamheten alltmer mot onoterade investeringar. År 2011 genomfördes omfattande förändringar i styrelsen, ledning och organisationsstrukturen och verksamheten fick en tydligare strategisk inriktning. Strategin innebär att AP-fondens investeringar fokuseras på det s.k. buyout-segmentet (mogna bolag) där marknadens, liksom AP-fondens, investeringshistorik gör det rimligt att förvänta sig en god avkastning framöver. Fokuseringen fortsatte under 2013. Sjätte AP-fondens kapital har vuxit från 10,4 till 22,1 miljarder kronor under perioden 1996-2013. Portföljen har som helhet genererat en årlig avkastning på 4,5 procent sedan start. Avkastning för 2013 uppgick till 9,2 procent, samma som för 2012. Sjätte AP-fondens avkastningsmål sedan 2011 är att följa genomsnittsavkastningen för ett nordiskt jämförelseindex (SIX Nordic 200 CAP GI), med påslag för en riskpremie för onoterade bolag om 2,5 procent (rullande femårsperiod). Jämfört med avkastningsmålet har Sjätte AP-fonden underpresterat över samtliga utvärderingsperioder (se figur 5.11). Jämfört med Sjätte AP-fondens tidigare, mindre ambitiösa, avkastningsmål var avkastningen för de olika tidsperioderna grovt sett i nivå med målen. Figur 5.11 Sjätte AP-fondens totala portfölj. Genomsnittlig årliga avkastning efter kostnader [procent] Not 1: Nytt avkastningsmål sedan 2012: SIX Nordic 200 Cap GI (gamla SHB Nordix All-Share) + riskpremie om 2,5 % baserat på fondens riskprofil och kassaallokering Not 2: Baserat på målet 2003-11: 4,5 % plus reporänta. Före 2003 var målet ett börsindex. Not 3: Total avkastning för MSCI Swedish Mid cap (för svenska mellanstora bolag) Not 4: Total avkastning för MSCI Swedish Small cap (för svenska småbolag). Källa: McKinsey (bilaga 9) och Sjätte AP-fonden. Det bör dock noteras att Sjätte AP-fonden för samtliga tidsperioder väl har överträffat inkomstindex - det index som utgör benchmark för buffertfonderna i förhållande till inkomstpensionssystemet. Sjätte AP-fonden har därmed bidragit till den långsiktiga finansieringen av tillgångssidan i inkomstpensionssystemet, även om fonden är sluten och för närvarande inte ombesörjer in- och utflöden till inkomstpensionssystemet i övrigt. Det bör även påpekas att fondens uppdrag och portföljsammansättning samt förhållandet att fonden är stängd försvårar en direkt jämförelse av fondens avkastning med andra externa referenspunkter. Skälet är att Sjätte AP-fonden behöver hålla en stor reserv för likviditet (uppgående till ca en tredjedel av kapitalet 2013, 7 miljarder kronor) eftersom man inte har tillgång till inflöden av kapital. Sjätte AP-fondens investeringsverksamhet Sjätte AP-fondens investeringsverksamhet ger i ett lönsamhetsperspektiv en splittrad bild. Det mogna marknadssegmentet har generellt presterat bra, t.ex. runt 15-16 procent för perioden 1997-2013 och grovt sett lika mycket på tioårssikten. För femårsperioden 2009-2013 var siffror 10-12 procent och för 2013 var de 5-15 procent. Generellt har fondinvesteringar genererat en högre avkastning än företagsinvesteringar. I affärsområdet venture capital (expansionsbolag) har utvecklingen varit negativ. För företagsinvesteringar var avkastningen visserligen positiv (6 procent) 2013, men i övriga perioder kraftigt negativ (sämre än -20 procent per år). Fondinvesteringar i expansionsbolagen klarar sig generellt bättre, men är negativ för de längre utvärderingsperioderna. Figur 5.12 Resultat Sjätte AP-fondens investeringsverksamhet (procent) Not 1: Från och med 2012 inkluderas endast investeringar i företag och fond (ej noterade småbolag) i investeringsverksamheten. Den historiska analysen utgår ifrån denna definition. Not 2: Nytt avkastningsmål sedan 2012: SIX Nordic 200 Cap GI (gamla SHB Nordix All-Share) + riskpremie om 2,5 procent baserat på fondens riskprofil och kassaallokering. Källa: McKinsey och Sjätte AP-fonden. Sammantaget för investeringsverksamheten, liksom för totalportföljen, är resultaten väsentligen under styrelsen nuvarande avkastningsmål. Omriktningen av verksamheten 2011 framstår som välgrundad eftersom det mogna marknadssegmentet genomgående uppvisat positiva siffror samtidigt som investeringarna i tidig utvecklingsfas (expansionsbolag) presterat dåligt. Regeringen har välkomnat de förändringar och arbete som gjorts sedan 2011. Detsamma gäller det interna utvecklingsarbetet, bl.a. med interna processer och ägarstyrningsfrågor, som gjordes 2013. Det finns även skäl att se positivt på den framtida utvecklingen i Sjätte AP-fonden. Efterhand som verksamheten koncentrerats till allt färre bolag - en minskning från 75 till färre än 30 från 2011 - har även tendensen till vändning i resultaten blivit alltmer tydlig. År 2013 var utfallen totalt för investeringsverksamheten sammantaget 8,5 procent jämfört med 4,2 procent för femårsperioden 2009-2013. Utvecklingen går därmed åt rätt håll. Man ska vara medveten om att de fulla effekterna av den nya strategin inriktat mot det mogna marknadssegmentet kommer att ta några år att utveckla sin fulla potential. Faktaruta 5.2 Värdering av onoterade aktier Enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden ska fondens placeringstillgångar marknadsvärderas. Sjätte AP-fondens redovisning, och regeringens utvärdering av fondens onoterade portfölj, baseras på IPEV:s riktlinjer (International Private Equity & Venture Capital Valuation Board). Principiellt gäller att värderingen ska avspegla verkligt värde. Det finns olika metoder för att fastställa verkligt värde beroende på vilken information som finns tillgänglig. Om det under det senaste året har genomförts en transaktion med en tredje part avseende aktuellt innehav värderas innehavet med ledning av det priset. Sedan 2011 beaktas även transaktioner där endast befintlig ägarkrets deltagit (s.k. internrundor). Om denna transaktion indikerar en nedvärdering görs en mer detaljerad analys. Nedvärdering sker om försök att få in en extern part har misslyckats eller om intresset för bolaget på marknaden är mycket litet. I båda fallen justeras värderingen med hänsyn till händelser mellan tidpunkten för transaktionen och rapporteringstillfället. Värdering sker också baserat på framtida kassaflöde som nuvärdesberäknas med en riskjusterad ränta. En tredje metod baseras på värdering av företagets nettotillgångar. Andra metoder utgår från att använda värderingsmått baserade på finansiella nyckeltal (s.k. multipelvärdering) eller specifika jämförelser inom en viss bransch (s.k. industriella benchmarks). De två sistnämnda metoderna används endast som komplement till värderingar baserade på någon annan metod. Sjätte AP-fonden genomför även känslighetsanalyser. Om värderingen av ett innehav visar stor variation i olika scenario gör fonden en mer restriktiv värdering. För investeringar i bolag i tidig utvecklingsfas kan det vara svårt att tillämpa någon enskild värderingsmetod. Värdering sker då främst baserat på bolagets utveckling i förhållande till ursprunglig ägarplan. En nedskrivning ska genomföras i det fall en stadigvarande och väsentlig minskning av värdet på investeringen bedöms ha ägt rum (t.ex. konkurs). Enligt branschpraxis beräknas avkastning avseende onoterade aktier med hjälp av en internränta, dvs. en kapitalvägd avkastning, eftersom förvaltaren bestämmer tidpunkten för nya investeringar och deras omfattning (se även faktaruta 5.1). 5.4 Utvärdering av Sjunde AP-fondens förvaltning 5.4.1 Strategisk förvaltning Regeringens bedömning: Avkastningen för Sjunde AP-fondens förvalsalternativ (AP7 Såfa) uppgick till 32 procent 2013, vilket var dubbelt så högt som den genomsnittliga avkastningen för privata fonder i premiepensionssystemet. Även sett över tidsperioden 2010-2013 var avkastningen hög: 13,3 procent jämfört med 6,6 procent. Det kan konstateras att AP7 Såfas stora aktieexponering, förstärkt med en s.k. strategisk hävstång, ger bra utdelning i tider av kraftig uppgång på aktiemarknaderna. Man ska dock vara medveten om att hävstången även verkar vid nedgång på aktiemarknaden, vilket innebär att AP7 Såfa riskerar gå sämre än index när aktiemarknaden utvecklas svagt. Mot bakgrund av att Sjunde AP-fonden är den enskilt största aktören i premiepensionssystemet, finns det skäl att ange andra externa referenspunkter. Sedan start 2001 har den genomsnittliga avkastningen i Sjunde AP-fondens förvalsalternativ väl överträffat utvecklingen i inkomstindex, vilket innebär att pensionssparande i statens förvalsalternativ utvecklats bättre än den genomsnittliga inkomst-utvecklingen i samhället. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Den långsiktiga avkastningen för förvalsalternativet (AP7 Såfa, tidigare Premiesparfonden) överträffar den genomsnittliga avkastningen för privata fonder i premiepensionssystemet över alla undersökta horisonter. Det innebär att premiepensionssparare som har avstått från att välja någon annan fond har fått en något högre avkastning än genomsnittet av andra pensionssparare, vilket är positivt. Det är också positivt att Sjunde AP-fonden har vidtagit åtgärder för att förbättra informationen till allmänheten om förvalsalternativets inriktning och risknivå. McKinsey: Sjunde AP-fonden förvaltade vid slutet av 2013 30,2 procent av totala premiepensionssystemets kapital. Under perioden 24 maj 2010 till 31 december 2013 genererade förvalsalternativet AP7 Såfa i genomsnitt en avkastning på 13,3 procent per år, medan premiepensionsindex hade en genomsnittlig avkastning på 6,6 procent per år. För 2013 var avkastningen för Såfa 32,0 procent, jämfört med 15,7 procent för premiepensionsindex. Under hela perioden 2001-2013 har förvalsalternativet i genomsnitt avkastat 1,5 procentenheter (justerat för rabatter) mer än premiepensionsindex per år. Skälen för regeringens bedömning: I maj 2010 förnyade Sjunde AP-fonden på riksdagens uppdrag det statliga erbjudandet i premiepensionssystemet med målsättningen att den sammanlagda statliga pensionen ska bli högre (prop. 2009/10:44). I och med detta ersattes Premiesparfonden och Premievalsfonden av byggstensfonderna AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. Sex nya produkter lanserades (kombinationer av de två byggstensfonderna), varav AP7 Såfa (Statens Årskullsförvaltningsalternativ) är förvalsalternativet för dem som inte aktivt väljer en annan förvaltare i premiepensionssystemet. Sjunde AP-fonden förvaltade i slutet av 2013 drygt 186 miljarder kronor (drygt 30 procent av medlen i premiepensionssystemet) för drygt 3 miljoner pensionssparare (ca 45 procent av alla sparare systemet). Målet för förvalsalternativet är att avkastningen ska vara minst lika bra som den genomsnittliga avkastningen för de privata fonderna på Pensionsmyndighetens fondtorg. Vid utgången av 2013 var avkastningen för AP7 Såfa 32,0 procent (efter kostnader), medan genomsnittet för de privata fonderna på Pensionsmyndighetens fondtorg var 15,7 procent. Om perioden från införandet av ny förvaltningsmodell i maj 2010 t.o.m. 2013 betraktas är avkastningen i AP7 Såfa 13,3 procent per år, jämfört med de privata fondernas avkastning på 6,6 procent per år (se tabell 5.6). Avkastningen i det statliga förvalsalternativet var därmed dubbelt så hög jämfört med de privata alternativen. Tabell 5.6 Utveckling för Sjunde AP-fondens nya förvaltningsmodell maj 2010-2013 och 2001-2013 (procent) 2013 Maj 2010 - 20133 2001-2013 2001-20134 (%) (%) (%) (justerat, %) AP7 (PSF och SÅFA)1 32,0 13,3 4,1 4,3 Premiepensionsindex2 15,7 6,6 2,3 2,8 Not 1: Utgörs av PSF (Premissparfonden) jan 2001- maj 2010 och SÅFA maj 2010- dec. 2013. SÅFA bestod den 30 dec. 2013 av 93,2% AP7 Aktiefond och 6,8% AP7 Räntefond. Not 2: I SEK men ej valutasäkrad. Genomsnittlig avkastningen för fonderna i premiepensionssystemet (exklusive AP7:s produkter). Not 3: Geometriskt snitt av den årliga avkastningen 24 maj 2010 - 31 dec 2013. Not 4: Genomsnittlig avkastning för premiepensionsindex justerat för avgift och rabatt. Källa: Pensionsmyndigheten, AP7 Årsredovisning, McKinsey-analys Sedan start har Sjunde AP-fondens förvalsalternativ genererat en årlig avkastning på 4,3 procent (justerat för rabatter) för perioden 2001-2013 samtidigt som genomsnittet för fondtorget avkastat 2,8 procent per år (justerat för rabatter). Även i det längre perspektivet framstår därmed förvalsalternativet som förmånligt genom att överträffa snittet på fondtorget med 1,5 procentenheter per år för perioden 2001-2013. Regeringens anser det positivt att Sjunde AP-fonden når sitt avkastningsmål för förvalsalternativet över samtliga undersökta tidshorisonter, särskilt med beaktande av att fondens förvaltning under perioden 2001 fram till maj 2010 styrdes av regler som angav att risken skulle vara lägre än för genomsnittet av de privata fonderna (vilket, allt annat lika, begränsar möjligheterna till högre avkastning). Regeringen noterar också att avkastningen sedan maj 2010 tydligt har förbättrats, både i absoluta termer och relativt jämförelseindex, vilket indikerar att ambitionen i förvaltningsmodellen från 2010 gett resultat. Det bör noteras att resultatet för AP7 Såfa bygger på att Sjunde AP-fonden skapar en hög aktierisk genom en hög aktieexponering och en strategisk hävstång. AP7 Såfa bestod vid årsskiftet 2013/2014 till drygt 93 procent av AP7 Aktiefond (och resten AP7 Räntefond) som har nära 100 procent globala aktier i portföljen och en hävstång på normalt 50 procent av värdet på portföljen. Detta ger sammantaget AP7 Såfa en mycket hög exponering mot aktiemarknaden och en hög avkastning när marknaden utvecklas väl (såsom 2013). Å andra sidan verkar hävstången även åt andra hållet, dvs. i nedåtgående marknader presterar AP7 Såfa sannolikt sämre än motsvarande aktieportföljer utan hävstång. Mot bakgrund av att statens förvalsalternativ utgör drygt 30 procent av kapitalet i premiepensionssystemet 2013 och att Sjunde AP-fonden är den enskilt största aktören inom systemet, kan andra jämförelsenormer vara värda att beakta - t.ex. utvecklingen inom ramen för inkomstpensionssystemet. Vid sådana jämförelser är det lämpligt att använda en kapitalviktad avkastning som jämförelsemått, i stället för den tidsviktade avkastningen som redovisats i tabell 5.6 ovan. Tidsviktad avkastning används bl.a. vid jämförelser mellan fonder eller fonder mot index, men har nackdelen att den inte tar hänsyn till flöden av kapital eller storleken på det kapital som genererar avkastning (se även faktaruta 5.1). Kapitalviktad avkastning beaktar å sin sida både kapitalflöden till och från ett konto och flödenas tidpunkt. Kapitalviktad avkastning benämns även internränta (IRR. Internal Rate of Return) och kan jämföras med den ränta som beräknas för ett bankkonto. Mätt som kapitalviktad avkastning har premiepensionsindex avkastat 5,1 procent under perioden december 2000 till 2013, jämfört med 2,4 procent för inkomst/balansindex. Samtidigt har värdeutvecklingen i det statliga förvalsalternativet för samtliga inträdesår under perioden 1995-2013 överträffat utvecklingen för en premiepensionssparare med egen portfölj. T.ex. var värdeutvecklingen för en pensionssparare med inträdesår 2001 i genomsnitt ca 8 procent för förvalsalternativet och knappt 6 procent för en egenvald portfölj. Värdeutvecklingen i det statliga förvalsalternativet har därmed överträffat genomsnittet i premiepensionssystemet som i sin tur överträffat utvecklingen i inkomstindex. Slutsaten blir att Sjunde AP-fondens förvaltning av det statliga förvalsalternativet i termer av kapitalviktad avkastning utfaller förmånligt - i synnerhet jämfört med inkomstindex (jämförelsenormen för buffertfonderna inom ramen för inkomstpensionssystemet). Under perioden var inflationen 1,4 procent, vilket förstärker slutsatsen ovan. Regeringen har i tidigare års utvärderingar tryckt på behovet av information till allmänheten om förvalsalternativets inriktning och risknivå. Under 2013 har Sjunde AP-fonden anställt en kommunikationsansvarig och lanserat en webbguide med information om AP7 Såfa anpassad för pensionsspararare. Det kan också nämnas att Sjunde AP-fonden har bidragit genom samråd i Pensionsmyndighetens svar till regleringsbrevsuppdraget angående information om inriktning och risknivå i AP7 Såfa. Därutöver har Sjunde AP-fonden under 2013 beslutat om en avgiftsänkning med 0,02 procentenheter till 0,12 procent för AP7 Aktiefond och med 0,03 procentheter till 0,05 procent för AP7 Räntefond. Avgifterna sänks fr.o.m. 2014, vilket är positivt för pensionsspararna. 5.4.2 Aktiv förvaltning Regeringens bedömning: Sjunde AP-fondens aktiva förvaltning 2013 har, jämfört med valda jämförelseindex, inte lyckats prestera positiva resultat. Även om den taktiska allokeringen inte fullt ut är mogen för utvärdering så ligger utfallen långt från uppsatt mål. För att öka transparansen i nyttan av den aktiva förvaltningen bör Sjunde AP-fonden redovisa en utvärdering av den aktiva förvaltningen och dess tre delar (taktisk förvaltning, absolutavkastande alfaförvaltning och förvaltning av onoterade tillgångar). Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: Sjunde AP-fondens förvaltning av AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond har ännu inte bedrivits under tillräckligt lång tid för att några definitiva slutsatser ska kunna dras. McKinsey: Den aktiva avkastningen 2013 för Sjunde AP-fondens aktiefond respektive räntefond var -66 respektive 3 baspunkter. För perioden 24 maj 2010 till 31 december 2013 var den aktiva avkastingen för aktiefonden och räntefonden -26 respektive -46 baspunkter per år. Skälen för regeringens bedömning: Sjunde AP-fondens produkter är till övervägande del passivt förvaltade, men ca 18 procent av kapitalet uppges vara aktivt förvaltat. Den aktiva avkastningen för AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond var -0,6 respektive 0 procent 2013. För perioden maj 2010-2013 var motsvarande siffror -0,3 respektive -0,5 procent per år. Tabell 5.7 Sjunde AP-fondens avkastning (före kostnader) i förhållande till jämförelseindex 2013 och maj 2010-2013 (procent) AP7 (procent) Benchmark (procent) Skillnad (procentenhet) AP7 Aktiefond 2013 34,2 34,8 -0,6 Maj 2010-2013 (%/år) 14,3 14,6 -0,3 AP7 Räntefond 2013 1,9 1,9 0,0 Maj 2010-2013 (%/år) 2,2 2,7 -0,5 Not 1: AP7:s benchmark för AP7 Aktiefond kommer ett normalår bestå av 1 x MSCI ACWI (i SEK) + 0,5 x MSCI ACWI (i USD) samt justering för finansiering av hävstång. För 2010 är benchmark anpassat för hävstångens successiva uppbyggnad under året. För räntefonden är benchmark HMSC13 för 2010 och HMT74 för 2011; Källa: McKinsey, bilaga 9. Inom ramen för den aktiva förvaltningen av AP7 Aktiefond har Sjunde AP-fonden mål för medelfristig (taktisk allokering), absolutavkastande förvaltning (alfamandat) och onoterade tillgångar (Private Equity). Den taktisk allokering ska generera 500 miljoner kronor per år över en rullande femårsperiod. Med taktisk allokering avses avsteg från hävstångens normalnivå på 50 procent med ett tillåtet avvikelseintervall inom 38-62 procent. I slutet av 2013 motsvarade hävstången 48,3 procent av kapitalet i AP7 Aktiefond. Den taktiska allokeringen genererade -224 miljoner kronor för 2013 men gav däremot en positiv årlig avkastning på 152 miljoner kronor för 2012 och 2013. Även om det är för tidigt att fullt ut bedöma resultatet i den taktiska allokeringen så är utfallet relativt långt ifrån det mål som satts upp för verksamheten. För Alfaförvaltning är målet att ge en avkastning på 275 miljoner kronor per år. Utfallet blev -20 miljoner kronor, vilket innebar att förvaltningen klart understeg målet 2013. Sjunde AP-fonden har även mål för onoterade aktier att generera en avkastning som överstiger jämförelseindex (MSCI All Country Index) med 2 procentenheter per år över rullande tioårsperioder. Resultatet för förvaltningen av onoterade aktier redovisas inte i Sjunde AP-fondens årsredovisning eller i McKinseys rapport. Regeringen konstaterar att Sjunde AP-fondens aktiva förvaltning 2013, jämfört med valda benchmark, inte lyckats prestera positiva resultat. Även om den taktiska allokeringen inte fullt ut är mogen för utvärdering så ligger utfallen långt ifrån uppsatt mål. Regeringens anser att transparensen av nyttan av den aktiva förvaltningen bör öka och önskar en tydligare redovisning av den aktiva förvaltningen och dess tre delar (taktisk allokering, absolutavkastande alfaförvaltning och förvaltning av onoterade aktier). 6 Hållbarhet och övriga förvaltningsfrågor 6.1 Hållbarhet, ägarstyrning, och ersättningar Regeringens bedömning: Hållbarhetsfrågor är centralt för AP-fondernas verksamhet. Integration av hållbarhet är strategiskt viktigt för att uppnå långsiktigt uthållig hög avkastning och en god riskhantering. Det senare är av särskild betydelse för allmänhetens förtroende för AP-fonderna och för pensionssystemet. Årets granskning visar att AP-fonderna fortsatt utvecklingsarbetet med att integrera hållbarhet i respektive fonds verksamhet. Fonderna kommer väl ut i en internationell jämförelse med andra pensionsfonder som är valda för att de har kommit långt i arbetet med integration av hållbarhet. AP-fondernas arbete hittills inom hållbarhet är positivt och fonderna bör fortsätta att agera som föredömen när det gäller arbetet med att integrera hållbarhet i förvaltningen. Fonderna bör se över möjligheterna för utveckling utifrån de rekommendationer som lämnas av McKinsey och revisorerna. AP-fondernas väl utarbetade riktlinjer för ägande och ägarrapportering värdesätts. Fonderna kan dock bli tydligare i att lyfta fram vilka huvudfrågor de driver, resultatet av arbetet och eventuella skillnader mellan fondens drivna linje och utfallet. Dessutom finns det anledning för fonderna att samarbeta kring framtagning av metoder för ägarstyrning. Stor vikt läggs vid ersättningsfrågor. Stickprov samt en uppföljning av kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor i revisionen 2013 visar att AP-fonderna följer sina interna riktlinjer. Detsamma gäller även för ersättningar till ledande befattningshavare inom fonderna. Det är angeläget att AP-fonderna fortsatt har starkt fokus på ersättningar, eftersom det är av stor betydelse för allmänhetens förtroende för AP-fonderna. AP-fonderna kan bli tydligare i redovisningen av hur de agerar gällande ersättningar till ledande befattningshavare i portföljbolagen, t.ex. varför de i vissa fall fullt ut följer regeringens riktlinjer, men i andra fall väljer att avvika. AP-fonderna bör även redogöra för skälen till avvikelserna. Regeringens bedömning i föregående års skrivelse: AP-fonderna fortsätter att utveckla arbetet med riktlinjer för etik och miljö. I likhet med Etik- och miljöutredningen anser regeringen att arbetet bäst hanteras genom att etik- och miljöfrågorna integreras i den löpande analysen och förvaltningen. AP-fonderna har under 2012 vidareutvecklat metod och processer för en ökad integration, vilket är positivt. Regeringen lägger stor vikt vid ersättningsfrågor, personalförmåner, representation och tjänsteresor, eftersom dessa har betydelse för allmänhetens förtroende för AP-fonderna och ytterst för pensionssystemet. Regeringen har beslutat om riktlinjer för fondernas styrelser när det gäller anställningsvillkor för ledande befattningshavare. AP-fonderna har en process för att följa regeringens riktlinjer för anställda i fonderna och redovisar underlag respektive en bedömning av hur ersättningarna förhåller sig till regeringens riktlinjer, vilket är positivt. En utförligare redovisning av underlaget skulle emellertid välkomnas, i syfte att stärka genomlysningen på detta område. Sjätte AP-fonden presenterar en sådan redovisning, som skulle kunna utgöra förebild för övriga fonder. Regeringen anser att ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor bör vara rimliga och präglade av måttfullhet, tydlighet och transparens. AP-fonderna bör ha riktlinjer i dessa avseenden som motsvarar vad som gäller för andra statliga myndigheter. På regeringens initiativ tog AP-fonderna under 2012 fram en gemensam och övergripande policy för ersättningsvillkor, personalförmåner, representation och tjänsteresor. Samtliga AP-fonder har också sett över och förändrat de interna riktlinjerna, men i varierande omfattning och grad. En granskning av AP-fondernas interna riktlinjer genomförd av AP-fondernas revisorer, på uppdrag av regeringen, visar att det fortfarande förekommer mer generösa förmåner i AP-fonderna än i jämförda myndigheter. Regeringen noterar även att stickproven visar exempel på generös representation. Det är därför angeläget att AP-fondernas styrelser fortsätter arbetet med tillämpningen av de interna riktlinjerna och de kostnader som blir resultatet. Regeringen kommer fortsätta att följa upp frågan. Ernst & Young: Inom ramen för revisionen för verksamhetsåret 2013 genomfördes en granskning av etik och hållbarhet i kapitalförvaltningen inom AP-fonderna. Analysen fokuserar på fondernas ledningssystem för att ta tillvara etik och hållbarhet i kapitalförvaltningen. Ledningssystemen bygger i denna analys på sex analyspunkter; åtagande, analys, definiering, implementering, mätning och uppföljning samt kommunikation. Den här analysen fångar inte upp ambitionsnivån inom etik och hållbarhet i kapitalförvaltningen. Eftersom fonderna skiljer sig åt väsentligt när det gäller fördelning mellan tillgångsslag och förvaltningsstrategier så har revisorerna valt att avgränsa analysen till tre kategorier, internt förvaltat kapital, externt förvaltat kapital och övriga tillgångsslag. Revisorerna har som ett resultat av granskningen redovisat ett antal rekommendationer till respektive fond när det gäller det fortsatta arbetet inom etik och hållbarhet. En generell slutsats är att fonderna skiljer sig åt, såväl när det gäller mognad i de interna systemens effektivitet som ambitionsnivå. Granskningen visar dock att de fonder som har ett mer ambitiöst åtagande också är de som har de bästa systemen på plats för att uppfylla åtagandet. En annan slutsats är att de fonder som har en starkare förankring i toppen av fondstyrelse och ledning, också är de som har ett mer ambitiöst åtagande. En stark förankring visar sig även ha bäring på både implementerings och uppföljningsfasen, vilka är de steg inom den analysmodell som revisorerna använder, där det mesta av det faktiska arbetet i kapitalförvaltningen utförs. McKinsey: Regeringen gav McKinsey ett uppdrag att, förutom den årliga utvärderingen av AP-fondernas förvaltning, genomföra en fördjupad analys avseende AP-fondernas integration av hållbarhet i förvaltningen med en särskild djupdykning i fondernas aktiva ägarstyrning i innehav med betydande inflytande. McKinsey konstaterar att fonderna redan tagit många steg mot en ökad integration under de senaste åren. I rapporten konstateras att det finns många likheter mellan hur fonderna arbetar, men det konstateras samtidigt att mandatet från styrelserna hur fonden bör arbeta med hållbarhet varierar och huruvida fonderna har mål för arbetet med integration eller inte. Andra och Sjunde AP-fonderna har t.ex. satt explicita mål för processen att integrera hållbarhet, vilket övriga AP-fonder inte har gjort. Det finns olika mekanismer eller arbetssätt som kan appliceras i arbetet med hållbarhet. McKinsey konstaterar att alla fonderna arbetar med både s.k. negativ screening (uteslutning baserad på hållbarhetsrisker) och positiv screening (inkludering av finansiella konsekvenser av hållbarhetskvalitet i analys). Omfattningen varierar dock - framför allt i användandet av den senare metoden. Nivån beror dels på hur viktig hållbarhet anses vara (som en faktor att i det korta perspektivet beakta i investeringsprocessen), dels i vilken mån fonden arbetar med kvantitativa investeringsprocesser. I dessa är det i vissa fall svårare att använda positiv screening som metod. Alla fonderna inkluderar hållbarhet i fundamental analys, men ännu så länge är den systematiska integrationen i analys relativt begränsad. Slutligen så har fonderna i viss utsträckning börjat investera delar av det förvaltade kapitalet i s.k. hållbarhetsstrategier, men omfattningen varierar även här. Fjärde AP-fonden har t.ex. allokerat 2 procent av förvaltat kapital till riktade hållbarhetsstrategier, medan Första AP-fonden inte gör några riktade hållbarhetsinvesteringar. Första-Fjärde AP-fonderna engagerar sig proaktivt när det gäller hållbarhet i de fastighetsinvesteringar där de har ett betydande ägande och därmed inflytande. När det gäller hur AP-fonderna har valt att organisera hållbarhetsspecialister inom fonderna så skiljer det sig åt, men i allt större utsträckning arbetar specialisterna som en integrerad del av förvaltningsteamet. Dessutom ansvarar förvaltarna i AP-fonderna för att ta hänsyn till hållbarhet i både analys och investeringsbeslut. Andra AP-fonden har ett formellt utbildningsprogram för att utveckla förvaltarnas kompetens. McKinsey konstaterar i studien att Sjätte AP-fonden, som investerar i onoterade tillgångar, har de senaste åren gjort framsteg när det gäller att integrera hållbarhet i förvaltningsverksamheten. Fonden har varit mycket aktiv i att driva hållbarhetsfrågor i samband med direktinvesteringar men även vid fondinvesteringar. Fonden har arbetat fram en systematisk process för att integrera hållbarhet i den utvärdering som sker inför förvärv av andelar i direktägda bolag. McKinsey kommer i rapporten fram till att Första-Fjärde AP-fonderna, har kommit längre inom vissa områden än de förvaltare som McKinsey har valt att jämföra med. Det första området är hållbarhetsinvesteringar, t.ex. gröna obligationer som Andra och Tredje AP-fonderna investerat i och den koldioxidreducerade portfölj som Fjärde AP-fonden investerat i. Det andra området är att fonderna kommit långt vad gäller nationellt och internationellt samarbete - framför allt när det gäller att utarbeta hållbarhetsstandarder och principer. Det sista området är i arbetet med att ställa krav på externa förvaltare när det gäller hållbarhet. McKinsey lyfter dock fram områden där de anser att Första-Fjärde AP-fonderna kan utvecklas: 1) investeringsmandatet, 2) investeringsfilosofi och strategi, 3) verktyg och processer, 4) resurser och organisation, 5) uppföljning och 6) extern rapportering. Figur 6.1: Ramverk för integration av hållbarhet/ESG och aktiv ägarstyrning Källa: McKinsey, bilaga 9. I de rekommendationer som McKinsey har formulerat som ett resultat av den fördjupade analysen påpekas främst att Första-Fjärde AP-fonderna samt Sjunde AP-fonden i sitt fortsatta arbete med att integrera hållbarhet, bör se över möjligheten att sätta tydligare mål, att definiera fokusområden och att utveckla systematiska processer för integration. McKinsey anser även att fonderna bör se över möjligheterna att ytterligare öka samarbetet för att stärka resurserna och kompetensen inom hållbarhet, då McKinsey konstaterar att fonderna relativt de flesta andra jämförelsefonder har begränsade resurser inom hållbarhet. Figur 6.2 Jämförelser av ESG-resurser Anm: I alla fonder ansvarar varje förvaltare för att inkorporera ESG-faktorer i värderingar och investeringsbeslut. Källa: McKinsey, bilaga 9. McKinsey uppmanar Första-Fjärde AP-fonderna att se över vilka möjligheter de har att utöka samarbetet kring hållbarhet via Etikrådet. Dessutom anser McKinsey att fonderna kan vara ännu mer proaktiva i den offentliga debatten. Trots att fonderna har kommit relativt långt i arbetet med hållbarhet i den internationella jämförelsen, så har den mesta mediauppmärksamheten varit fokuserad på brister i arbetet med hållbarhet. McKinsey konstaterar i rapporten att när det gäller aktiv ägarstyrning i innehav med betydande inflytande framstår Första-Fjärde AP-fonderna som mer ambitiösa än de andra svenska investerare som McKinsey jämfört med. AP-fonderna tar något större ägarandelar, sitter i fler styrelser och nomineringskommittéer och bedöms vara mer involverade i innehaven via direkt röstning, dialoger och engagemang. Första-Fjärde AP-fonderna har av sina styrelser fått mandat att vara aktiva engagerade ägare - i första hand i syfte att försöka påverka företagen, i sista hand att avveckla innehav om inget annat hjälper. Dessutom lyfter McKinsey fram att fonderna har mer detaljerade och utförligare ägarpolicyer och större transparens kring röstningshistorik och ställningstagande vid enskilda omröstningar än de andra svenska investerare som McKinsey jämfört med. Första-Fjärde AP-fonderna och Sjunde AP-fonden har alla ett antal definierade teman som fonderna primärt engagerar sig i när det gäller ägarstyrning. Första-Fjärde AP-fonderna väljer vilka företag de ska engagera sig i utifrån storleken på innehavet, vilken andel som fonden äger av rösterna i bolaget, vilken förmåga som fonderna anser sig ha att påverka eller om det är en fråga av principiell natur. I Sverige är ägarstyrningsarbetet för Första-Fjärde AP-fonderna mer omfattande än för innehav i internationella portföljföretag. Första-Fjärde AP-fonderna röstar på stämmor i 40-50 bolag per år, har ofta dialoger kring olika frågeställningar med portföljbolag inför bolagsstämmor, och för frekventa dialoger med andra institutionella ägare i principiellt viktiga frågor. Första-Fjärde AP-fonderna sitter dessutom i ett antal valberedningar i svenska bolag och har som princip inte tacka nej till ett uppdrag i en valberedning. Första-Fjärde AP-fonderna är aktiva när det gäller engagemang i utländska innehav främst via Etikrådet, fondernas gemensamma plattform för hållbarhetsarbete. Sjunde AP-fonden får inte rösta i sina svenska innehav. Däremot är fonden, liksom Första-Fjärde AP-fonderna, aktiv i internationella innehav via röstning med fullmakt. Fonderna röstar i runt 500 bolag per år. Sjunde AP-fonden har ett mer begränsad engagemang i sin ägarstyrning än Första-Fjärde AP-fonderna. Engagemanget baseras på om det är en principfråga eller om fonden anser sig ha möjlighet att påverka. Aktiv ägarstyrning och engagemang i alla innehav utgör kärnan i Sjätte AP-fondens investeringsstrategi, eftersom dess större ägarandelar innebär större inflytande och möjlighet att påverka värdeskapandet. Fondens strategi bygger i stor uträckning på att vara en aktiv ägare vilket innebär att fonden arbetar med att 1) utveckla en ägarplan, 2) hålla fortlöpande dialoger med bolagsledning, 3) utse styrelseledamöter, 4) kommunicera förväntningar och krav, 5) vara delaktig i styrelser samt 6) följa upp och rapportera. Sjätte AP-fonden har styrelserepresentation i alla direktinvesteringar genom 22 egna styrelseledamöter och i 31 innehav genom oberoende representanter i styrelsen. Skälen för regeringens bedömning Utveckling av integration av hållbarhetsfrågor AP-fondernas arbete med riktlinjer för miljö och etik är ett prioriterat område i regeringens utvärdering av AP-fondernas verksamhet. Syftet är att följa upp utvecklingen i fonderna, med Etik- och miljöutredningen (SOU 2008:107) som grund. Metoden har utvecklats på uppmaning av riksdagen. Modellen för utvärdering bygger på följande huvudsakliga moment: 1. En rättvisande och allsidig utvärdering, t.ex. i form av en offentlig utredning, genomförs när föregående utvärdering har förlorat aktualitet eller relevans. 2. Mellan sådana tillfällen för en genomgripande utvärdering sker en årlig uppföljning av hur fonderna har arbetat med förslag som redan har lagts fram. 3. I förekommande fall uppmärksammas exempel på tillfällen eller händelser som har utgjort risker för allmänhetens förtroende, med utgångspunkt i den utvärdering som föreligger. 4. I tillägg till processen ovan kan avgränsade uppdrag vid lämpliga tillfällen lämnas till den konsultfirma som har uppdrag att lämna underlag till regeringens utvärdering. AP-fonderna fortsätter att arbeta inom de områden där Etik- och miljöutredningen lämnade rekommendationer, vilket är ett tecken på att utredningen inte har förlorat i aktualitet. Bland utredningens förslag som kan genomföras inom ramen för gällande regelverk ingick följande rekommendationer: * fondernas arbetssätt, organisation och kommunikation bör utformas med ledning av faktorer som främjar fondernas trovärdighet och - i förlängningen - förtroende (dvs. kompetens, öppenhet, integritet och välvilja), * den värdegrund som ska ligga till grund för verksamheten bör utvecklas och tydliggöras, * miljö och etik hanteras bäst genom att integreras i den löpande analysen och förvaltningen, * miljö och etik kan integreras med fondernas ägarpolicyer, * sådana ägarpolicyer bör övervägas för alla typer av tillgångar, inte enbart börsnoterade aktier, * extern utvärdering av styrelsernas arbete bör göras regelbundet, * det bör avsättas tillräckliga resurser för att säkerställa kvalitet i arbetet med miljö och etik, * AP-fonderna kan utveckla samarbetet inom miljö och etik, * principerna för bolagens ersättningsvillkor har viktiga förtroende-dimensioner och är därför en viktig uppgift för fonderna och * fondernas arbete med miljö och etik bör utvärderas regelbundet. I tidigare års utvärderingar har regeringen lyft fram vikten av att integrera hållbarhetsfrågor i den löpande analysen och förvaltningen. Regeringen anser, i linje med Etik- och miljöutredningens bedömning, att detta är det bästa sättet att hantera etik- och miljöfrågor. Samlingsbegreppet hållbarhet används i denna skrivelse i stället för etik och miljö, eftersom detta är ett bredare och mer aktuellt begrepp. Hållbarhet innefattar följande områden: miljö, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, antikorruption, affärsetik, jämställdhet och mångfald. Hur långt AP-fonderna kommit i integrationen av hållbarhetsfrågor har tidigare år utvärderats genom enkäter till fonderna (se punkt 2 ovan). När det gäller årets utvärdering har regeringen gett ett uppdrag till konsultbolaget McKinsey om en fördjupningsstudie kring integration av hållbarhet med en särskild djupdykning kring ägarstyrning (i enlighet med punkt 4 ovan). Dessutom valde revisorerna att inom ramen för revisionen av verksamhetsåret 2013 genomföra en granskning av etik och hållbarhet i förvaltningen. McKinsey's och revisorernas analys och slutsatser har redovisats ovan. Regeringen ser positivt på det utvecklingsarbete AP-fonderna så långt har genomfört inom hållbarhetsområdet, men konstaterar i likhet med konsulterna och revisorerna att det finns möjligheter till fortsatt utveckling. Det bör vara hög prioritet för fondernas styrelser att fortsätta arbetet att integrera hållbarhet i förvaltningen. Det konstateras bl.a. av revisorerna att de fonder som har en starkare förankring i styrelse och ledning när det gäller arbetet med integration av hållbarhet, har ett mer ambitiöst åtagande när det gäller detta. Det visar på vikten av engagerade och drivande styrelser i AP-fonderna. Regeringen anser liksom McKinsey att Första-Fjärde och Sjunde AP-fonderna bör fortsätta sitt utvecklingsarbete när det gäller hållbarhet. McKinsey nämner bl.a. möjligheterna att sätta tydligare mål för arbetet med hållbarhet och att utveckla sina systematiska processer för integration av hållbarhet. Det kan också finnas skäl för fonderna att i ökad utsträckning prioritera vissa åtgärder för att på så sätt få bästa möjliga resultat. Genom att rikta in sig på ett antal fokusområden skulle AP-fonderna kunna använda tillgängliga hållbarhetsresurser mer effektivt. Det kan även finnas skäl för Första-Fjärde AP-fonderna att se över möjligheterna till utökat samarbetet i Etikrådet i syfte att stärka den övergripande kompetensen i frågan. Regeringen konstaterar även att kommunikation är viktigt, särskilt den externa kommunikationen i hållbarhetsfrågor. Regeringen instämmer i McKinseys rekommendation att fonderna proaktivt bör lyfta fram sitt arbete inom hållbarhet, speciellt med tanke på att fonderna enligt McKinseys analys har kommit relativt långt i integrationen av hållbarhet. McKinsey konstaterar att Första-Fjärde och Sjunde AP-fonderna ägarpolicyer och Första-Fjärde AP-fondernas ägarrapporter är mer detaljerade och omfattande, än de svenska fonder som McKinsey jämfört med. Fonderna lyfter upp ett stort antal prioriterade frågor som de driver i relation till portföljbolagen och i ägarraporterna redovisas exempel på hur respektive fond har agerat i olika frågor i portföljbolagen. Tredje AP-fondens ägarrapport är mer detaljerad än de övriga och fonden redovisar hur och varför den har röstat på ett visst sätt i olika frågor i portföljbolagen under bolagsstämmosäsongen. Detaljnivån ökar transparensen, och det är i linje med regeringens önskan om god transparens när det gäller ägarstyrning. Figur 6.3 Översikt över verktyg för att aktivt påverka innehav Not 1: Får ej rösta i svenska innehav (enligt lagstiftning). Not 2: Feb. 2014 (beror bl.a. på storlek på portföljbolaget, t.ex. investerar AP1 framför allt i stora bolag och AP4 i större utsträckning i medelstora bolag). Not 3: Alla innehav ägs genom holdingbolag i Sverige; några portföljbolag (<5) verkar främst i andra skandinaviska länder; inget portföljbolag är baserat utanför Skandinavien. Not 4: Främst röstning genom ombud; mindre relevant att jämföra med antal innehav då inte alla utländska portföljbolag har bolagsstämmor; röstning framför allt i större innehav. Källa: McKinsey, bilaga 9. Det är dock inte helt lätt att utifrån fondernas omfattande publicerade material såsom ägarpolicy och ägarrapport få en enkel övergripande bild av ägarstyrningsarbetet, hur strategiskt förankrad processen är i styrelsen, vilka frågor som prioriteras under en viss bolagsstämmosäsong och vad resultatet av arbetet har blivit. Regeringen anser att det är viktigt att ägarstyrningen är transparent, framför allt då en stor del av ägarstyrningsarbetet i innehav med betydande inflytande sker i form av muntliga dialoger mellan respektive fond och portföljbolagen. När det gäller Sjätte AP-fonden så är aktiv ägarstyrning och engagemang i alla innehav kärnan i Sjätte AP-fondens investeringsstrategi, eftersom deras ägarandelar i allmänhet innebär större inflytande. Detta innebär att fonden arbetar på ett annat sätt med ägarstyrning än Första-Fjärde och Sjunde AP-fonderna. Kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor Regeringen anser att kostnader för ersättningar, personalförmåner, representation, och tjänsteresor har stor vikt för allmänhetens förtroende för AP-fondernas verksamhet. Fondernas interna riktlinjer bör därför vara präglade av måttfullhet, vara väl avvägda samt bidra till god etik och organisationskultur. AP-fonderna bör ha riktlinjer som motsvarar vad som gäller för andra statliga myndigheter. Vidare är öppenhet och transparens kring riktlinjerna och tillämpningen av dem av stor betydelse för att upprätthålla allmänhetens förtroende för AP-fonderna och ytterst för pensionssystemet. En gemensam policy för AP-fonderna fastställdes av samtliga AP-fonders styrelser under 2012 när det gäller ersättningar. Policyn är övergripande och förutsätter att respektive AP-fond kompletterar den med mer detaljerade interna riktlinjer och instruktioner. Samtliga AP-fonder såg över och reviderade de interna riktlinjerna under 2012 och 2013. I januari 2013 överlämnade AP-fonderna en gemensam policy avseende dessa frågor till Finansdepartementet. Förändringarna som genomfördes varierar i omfattning och grad. Det rör sig bl.a. om förtydligande av gällande riktlinjer, införande av nya riktlinjer samt avveckling av vissa förmåner. Revisorerna har för verksamhetsåret 2013 gjort en uppföljning av den särskilda granskning som revisorerna genomförde under våren 2013. I uppföljningen har ett antal stickprov tagits och de visar att fondernas hantering av ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor är i linje med fondernas nya riktlinjer. Däremot har de funnit att dokumentationen skulle kunna förstärkas så att tillräcklig dokumentation är samlad direkt med verifikationen för att styrka att kostnaderna är i linje med fondens riktlinjer. I uppdraget till revisorerna ingick även att granska utvecklingen i de totala kostnaderna för ersättningar, personalförmåner, representation och tjänsteresor för respektive fond för att följa upp om ett ökat fokus på ersättningar har fått genomslag i kostnaderna. Det kan konstateras att så är fallet och med några få undantag har alla kostnadsposter inom det här området fallit 2013 jämfört med 2012. Regeringen förväntar sig att AP-fondernas styrelser fortsätter att arbeta med riktlinjerna när det gäller ersättningar och deras tillämpning framöver. Regeringen kommer fortsätta att följa upp frågan och förutsätter att styrelserna löpande följer upp och bedömer villkoren när det gäller ersättningar i förhållande till regeringens riktlinjer, "Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna (Skr. 2011/12:130, Bilaga 1)". Underlag och bedömningar bör redovisas öppet. Anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna Mot bakgrund av ersättningsvillkorens stora betydelse för allmänhetens förtroende för AP-fondernas verksamhet men även för pensionssystemet i allmänhet, beslutade regeringen under 2009 om separata riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna. Riktlinjerna utgör en del av regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna (se bilaga 1). De riktar sig till AP-fondernas styrelser som, inom ramen för det uppdrag som lagstiftningen anger, har att omsätta riktlinjerna på ett ansvarsfullt sätt. Enligt regeringens riktlinjer bör styrelserna i AP-fonderna besluta om riktlinjer för ersättningsfrågor inom den egna fonden. Av revisorernas granskning av 2013 framgår att AP-fonderna i allt väsentligt har anpassat sina ersättningspolicyer till regeringens riktlinjer. De få avvikelser som kvarstår berör främst uppsägningstider som i ett fåtal anställningsavtal överskrider det som anges i regeringens riktlinjer. I dessa fall har berörda fonder bedömt att omförhandling av avtalen skulle innebära ökade kostnader för fonden utan att några förbättringar uppnås. Regeringen anser att öppenhet är viktig för att värna förtroendet för AP-fondernas verksamhet. Tidigare år har regeringen konstaterat att redovisning av beviljade ersättningar till ledande befattningshavare inte varit fullständig. Revisorernas granskning visar dock att fonderna i allt väsentligt redovisat ersättningar per ledande befattningshavare i enlighet med riktlinjerna. I vissa fall är ersättningen redovisad per ledande befattningshavare per befattning och i vissa fall är den redovisad per ledande befattningshavare per namngiven person. Regeringen ser det som positivt att fonderna arbetar för att fullt ut följa regeringens riktlinjer. Ersättningar till ledande befattningshavare i portföljbolag Regeringens riktlinjer när det gäller anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna omfattar även fondernas ägarstyrning i företag där fonden direkt eller genom andra aktörer är delägare. AP- fonderna bör därför i respektive företag, i dialog med övriga ägare, verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt. Även här anser regeringen att öppenhet är viktig. Som en följd av regeringens riktlinjer reviderade fonderna sina egna riktlinjer för bolagsstyrning under 2009. Revideringen innebar bl.a. att kraven på ersättningsvillkor delvis stärktes. Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna redogör i sina respektive årsredovisningar för hur de hanterar ersättningsfrågor i fondens portföljbolag, men omfattningen på redogörelserna varierar. Första-Fjärde och Sjunde AP-fonderna publicerade 2013 en ägarpolicy och Första-Fjärde även en årlig ägarrapport efter bolagstämmoperioden. Första-Fjärde AP-fonderna redogör i ägarpolicyn detaljerat för sin syn på ersättningar till ledande befattningshavare i portföljbolag. Även om det finns viss information i dessa dokument kring hur fonderna avviker i sin syn från regeringens riktlinjer så är den inte helt tydlig. Det är heller inte fullt ut tydligt att Första-Fjärde AP-fonderna ser olika på ersättningar till ledande befattningshavare i noterade företag som utgör minoritetsposter jämfört med direktägda innehav i t.ex. fastighetsbolag. Även om AP-fonderna har rätt att avvika från regeringens riktlinjer när det gäller ersättningar till ledande befattningshavare i portföljbolag så önskar regeringen en tydligare redovisning av de avvikelser som finns och de huvudsakliga skälen till dessa avvikkelser. 6.2 Övriga förvaltningsfrågor Regeringens bedömning: Det är viktigt att AP-fonderna har en god intern styrning och kontroll så att förtroende för fonderna och pensionssystemet säkerställs. Därför är de granskningar som görs inom området av revisorerna och, i förekommande fall av Riksrevisionen, av stor vikt. Riksrevisionen granskade 2013 Sjunde AP-fonden och riktade allvarlig kritik mot den interna styrningen och kontrollen i fonden. Det kan dock noteras att Sjunde AP-fonden förstärkt dessa funktioner och att intern styrning och kontroll i dag är i nivå med vad som gäller för privata fondbolag. Vad gäller den årliga revisionen ser regeringen allvarligt på de direktupphandlingar som skett i Fjärde AP-fonden 2013 och utgår i från att fonden sett över rutinerna och säkerställt att reglerna för upphandling följs framöver. Skälen för regeringens bedömning Riksrevisionens granskning av Sjunde AP-fonden Riksrevisionen redovisade i en rapport från november 2013 Sjunde AP-fonden - svarar förvaltningen av premiepensionen mot spararnas krav? (RiR 2013:14) sin granskning av förvaltningen av det statliga förvalsalternativet i premiepensionssystemet. Riksrevisionen riktade i sin rapport kritik mot Sjunde AP-fondens mål och placeringsinriktning samt dess interna styrning och kontroll. Sjunde AP-fonden rekommenderas bl.a. att komplettera målformuleringen för förvalsalternativet och säkerställa den fortsatta utvecklingen av fondens interna styrning och kontroll. Regeringen överlämnade den 27 februari 2014 en skrivelse (2013/14:109) till riksdagen med regeringens svar på Riksrevisionens granskning. Vad gäller Sjunde AP-fondens mål så anförde regeringen att förarbetena till lagen om allmänna pensionsfonder pekar på att förvaltningen av fondmedelen hos Sjunde AP-fondens ska vara jämförbara och likvärdiga med de privata alternativen för premiepensionen (prop. 1999/2000:46). Regeringen ansåg därför att målet för Sjunde AP-fonden, att avkastningen ska överträffa den genomsnittliga avkastningen för privata fonder i premiepensionssystemet, inte stod i strid med lagens avkastningsmål. Regeringen delade inte heller den kritik som Riksrevisionen riktade mot Sjunde AP-fondens interna styrning och kontroll. Regeringen ansåg att fonden bör utvärderas utifrån det regelverk som gäller för Sjunde AP-fonden, och inte det regelverk som gäller för privata aktörer i premiepensionssystemet. Regeringen bedömde dock att fonden tidigare haft anledning att se över sin interna styrning och kontroll. Sjunde AP-fonden har redan vidtagit åtgärder för att förstärka de interna kontrollfunktionerna såväl organisations- som resursmässigt. Utöver de tvingande kraven i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) så har fonden frivilligt vidtagit åtgärder för att höja nivån på intern styrning och kontroll till en nivå som idag i vissa delar är mer omfattande än nivån hos privata fondbolag. Regeringen delade Riksrevisionens bedömning att det finns behov av att se över regelverket för Sjunde AP-fonden. Den överenskommelse som den s.k. Pensionsgruppen ingick den 12 mars i år innebär att Sjunde AP-fonden omfattas av översynen av AP-fonderna såvitt gäller regler avseende intern styrning och kontroll. Det pågår således redan ett sådant arbete. Revisorernas kommentarer i den årliga revisionen Inom ramen för revisionen, gör revisorerna en bedömning av hur AP-fondernas interna kontroll fungerar. Generellt sett konstaterar revisorerna att det inte har framkommit något som tyder på att det skulle föreligga väsentliga brister i fondernas interna kontroll. Revisorerna markerar inom ett antal områden om det finns iakttagelser, och hur signifikanta de är. När det gäller signifikanta iakttagelser så hade revisorerna en sådan som rör ett förhållande inom Sjunde AP-fonden, avseende utbetalningar från fondbolaget. I samband med att Sjunde AP-fonden under 2013 bytte administratör upprättades det inte, under en period, månatliga balanskontoavstämningar. Förhållandet upptäcktes och är nu åtgärdat. Konsulterna hade enbart ett fåtal viktiga iakttagelser och bland dem noterades att Fjärde AP-fonden under 2013 vid några tillfällen har gjort direktupphandlingar i strid med lagen om offentlig upphandling (LOU). Revisorerna har bett fonden att dokumentera anledningen till avstegen och ta fram en rutin för hantering av upphandling i enlighet med lagen. Regeringen ser allvarligt på dessa avsteg och utgår från att Fjärde AP-fonden sett över rutinerna och säkerställt att regelverket för upphandling följs framöver. Policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna Bakgrund En policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna motiveras av styrelsernas oberoende och behovet att tydliggöra grunderna för regeringens årliga utvärderingar som ska balansera detta oberoende. AP-fonderna styrs av lag och är statliga myndigheter. Regeringen utövar inflytande genom att: * utse styrelser, inklusive ordförande och vice ordförande, * utse revisorer, * fastställa fondernas resultat- och balansräkningar, och * årligen utvärdera förvaltningen av fondmedlen i efterhand. Enligt lag och förarbeten ska ledamöter i fondernas styrelser utses på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen. Fyra ledamöter i var och en av Första-Fjärde AP-fondernas styrelser utses på förslag av arbetsmarknadens organisationer. Av rätten att utse revisorer och fastställa fondernas resultat- och balansräkningar följer en uttrycklig möjlighet för regeringen att ta ställning till, och bedöma, fondernas räkenskaper. I detta sammanhang är revisorernas granskning särskilt viktig. Enligt rådande praxis lämnar AP-fondernas revisorer en skriftlig och muntlig rapport till Finansdepartementet efter varje bokslut. Detta bör gälla även fortsättningsvis. Regeringens utvärdering av fondernas verksamhet motiveras av statens ansvar för det allmänna pensionssystemet och behovet att balansera fondernas oberoende. Fonderna har bl.a. stor frihet att välja inriktning och risknivå. Av det följer en rätt och ett åliggande för regeringen att avge en opartisk bedömning av fondernas förvaltningsresultat. Regeringen har även getts utrymme att förtydliga sin syn på pensionssystemets åtagandesida och uppdraget i övrigt (prop. 1999/2000:46 s. 111 ff.). En policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna kan uppfattas som ett sådant förtydligande. En omsorgsfullt formulerad och väl kommunicerad policy ökar tydligheten när det gäller utnyttjandet av de styrinstrument som regeringen har till sitt förfogande och främjar konsistens över tiden. Ökad tydlighet och konsistens över tiden bidrar till att förbättra styrningens effektivitet. En policy har även fördelen att vara oavbrutet aktuell, till skillnad från de årliga utvärderingarna som efter offentliggörandet riskerar att förlora aktualitet i viss mån och därmed relevans. En policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna bör givetvis ta sin utgångspunkt i fondernas uppdrag som det har formulerats i lag och förarbeten och samtidigt beakta behovet av konsistens i regeringens samlade styrning av myndigheter, statligt ägda bolag och affärsverk. Det kan därför vara lämpligt att hämta inspiration och viss vägledning från gällande riktlinjer beträffande styrning av statliga bolag och i det sammanhanget även beakta principer och riktlinjer som antagits av OECD, utan att dessa för den skull ska anses gälla AP-fonderna i sin helhet. OECD:s riktlinjer för styrning av statsägda företag klargör att dessa är primärt inriktade mot statsägda företag som har en separat juridisk form, skild från staten själv, och som bedriver kommersiell verksamhet, vilket i sin tur definieras som att verksamheten till huvudsaklig del finansieras genom försäljning eller avgifter, oavsett om verksamheten i övrigt tillgodoser ett allmänt intresse eller inte. Riktlinjerna kan också vara användbara för icke-kommersiella statsägda "företag" som uteslutande tillgodoser allmänna syften, oavsett om detta sker i bolagsform eller inte (OECD Guidelines on corporate governance of state-owned enterprises, OECD 2005, s. 10 f.). Mot bakgrund av att styrningen inte kan vara direkt rekommenderar riktlinjerna bl.a. att staten, som informerad och aktiv ägare, fastställer en tydlig ägarpolicy som tillförsäkrar att styrningen är transparent och säkerställer ansvarsskyldighet (accountable). AP-fondernas styrelser åtnjuter operationell autonomi genom att ensamma bära ansvaret för fondernas förvaltning. Styrelserna företräder respektive fond också inför domstol. Styrelserna svarar själva för fondernas finansiering med de medel som fonderna förvaltar, vilket liknar den typ av avgiftsfinansiering som bedrivs av exempelvis försäkringsbolag. I dessa avseenden motsvarar AP-fonderna kriterier för statsägda "företag". De avgifter som finansierar fondernas verksamhet hämtas dock ur ett fondkapital som tillhör pensionssystemet och som tilldelas AP-fonderna genom lag. Fondkapitalet har därför inte anskaffats under konkurrens på en öppen marknad. Det innebär att avgiftsfinansieringen inte är en del av fondernas affärsverksamhet. Fonderna finansieras med offentliga medel, även om beslutanderätten har delegerats till fondernas styrelser. Däremot bedriver fonderna renodlad affärsverksamhet när det gäller placeringsverksamheten. AP-fonderna har definierats som statliga myndigheter, vilket har implikationer bl.a. genom att regler om offentlig arbetsrätt och offentlig upphandling blir tillämpliga (prop. 1999/2000:46 s. 133 ff.). Enligt regelverket styrs AP-fonderna inte genom instruktioner, regleringsbrev och regeringsuppdrag. Styrelsernas roll Styrelsernas primära ansvar avser det förvaltade kapitalet. Fördelningen av roller och ansvar mellan styrelse och verkställande ledning ska vara tydlig och ansluta till god praxis på området. Enligt aktiebolagslagen och god styrelsesed ska en styrelse styra och kontrollera bolaget i alla aktieägares intresse. Uppdraget utgår från bolagets bästa. God praxis på området sammanfattas i bl.a. OECD:s principer och Svensk kod för bolagsstyrning. Eftersom fonderna är statliga myndigheter och inte aktiebolag, kan det behöva klargöras vad som mer precist är föremålet för styrelsernas uppdrag. Eftersom AP-fondernas uppdrag enligt lag och förarbeten utgår från pensionssystemets intresse, bör styrelsernas uppdrag definieras med samma utgångspunkt. Av det följer att verksamhetens ändamål är det kapital som styrelsen har fått i uppdrag att förvalta. Fondkapitalet ska förvaltas till största möjliga nytta för pensionssystemet. Regelverket innehåller inga föreskrifter om hur förvaltningen ska organiseras, med undantag för regeln att minst tio procent ska förvaltas externt. Enligt lagens förarbeten har denna regel införts för att understryka vikten av en kostnadseffektiv förvaltning (prop. 1999/2000:46 s. 112). OECD:s riktlinjer för styrning av pensionsfonder riktar sig till privata tjänstepensionsfonder och är därför inte tillämpliga för AP-fonderna i alla avseenden. Det finns dock skäl att uppmärksamma den övergripande principen beträffande ramverket för styrning av pensionsfonder (governance structure) som ska tillförsäkra en tydlig identifiering och fördelning av ansvar och roller när det gäller översyn och uppföljning å ena sidan och operativt ansvar å andra sidan (OECD Guidelines for pension fund governance, OECD 2009). Det är lämpligt att denna fördelning av roller och ansvar i AP-fondernas fall ansluter till svensk praxis, exempelvis som denna kommer till uttryck i Svensk kod för bolagsstyrning. Det är därför styrelsernas ansvar att bl.a. besluta om mål och strategi samt att fortlöpande utvärdera fondens operativa ledning och vid behov tillsätta eller entlediga verkställande direktör, medan den verkställande direktören rapporterar till styrelsen och ansvarar för fondens löpande förvaltning. Det är av avgörande betydelse att styrelserna identifierar och upprätthåller en tydlig fördelning av styrande och operativa roller, eftersom de ensamma har ansvaret för fondernas löpande förvaltning. Tillsättning av styrelser Regeringen ska i sin utnämningspolitik tillse att styrelserna är kvalificerade för sin uppgift och allsidigt sammansatta. Nya ledamöter ska introduceras av huvudmannen, utöver den introduktion som sker genom fondernas försorg. Härutöver ska kommunikationen mellan huvudmannen och styrelsens ledamöter ha adekvat omfattning, exempelvis genom styrelseseminarier eller liknande arrangemang. En begränsning vid cirka åtta år införs för uppdrag som ledamot i AP-fondernas styrelser. Ledamöterna i AP-fondernas styrelser tillgodoser höga krav på kompetens, erfarenhet och integritet och måste göra detta mot bakgrund av styrelsernas ansvar och uppdragets betydelse i samhället. Ledamöterna ska enligt lag utses på grundval av sin förmåga att främja fondförvaltningen, vilket inte bör tolkas alltför snävt. Det är angeläget att styrelserna är allsidigt sammansatta bl.a. avseende bakgrund och erfarenhet. Könsfördelningen ska vara så jämn som möjligt. Det har blivit praxis att utse ledamöter för ett år i taget, vilket även överensstämmer med praxis i andra sammanhang. Det är t.ex. vanligt att ledamöter i bolagsstyrelser utses för ett år i taget. Skäl saknas att frångå denna ordning beträffande AP-fonderna, även om lagen innehåller en möjlighet att förordna ledamöter i AP-fondernas styrelser för perioder upp till tre år i taget. Däremot bör någon typ av begränsning definieras för uppdragets sammanlagda längd. Svensk kod för bolagsstyrning har en allmän begräsning vid att hälften av stämmovalda styrelseledamöter ska vara oberoende i förhållande till bolaget och bolagsledningen och att frågan ska avgöras efter en samlad bedömning. För statliga myndigheter gäller i regel en gräns vid nio år, vilket är något längre en den praxis som utvecklats inom statligt ägda bolag. Styrelsernas roll som ensamma ansvariga för verksamheten, i kombination med kravet att AP-fonderna ska uppbära allmänhetens förtroende, motiverar att höga krav ställs på ledamöternas oberoende i detta fall. Kravet på oberoende gäller hela styrelsen, inte endast en andel av styrelsen, och begränsningen bör vara någorlunda tydlig för att underlätta praktisk tillämpning. En begränsning vid cirka åtta år ligger väl inom ramarna för vad som i andra sammanhang har ansetts rimligt för att upprätthålla ledamöternas oberoende och bidrar dessutom till att skapa rimliga förväntningar angående uppdragets slutliga varaktighet. För nytillträdda ledamöter i AP-fondernas styrelser ger huvudmannen en introduktion till styrelseuppdraget. Introduktionsutbildningen är särskilt anpassad efter uppdraget som styrelseledamot i en AP-fond och innehåller bl.a. en redogörelse för tillämplig lagstiftning och det övriga regelverk som gäller för AP-fonderna. Mot bakgrund av den specifika och ofta komplexa verksamhet som bedrivs i AP-fonderna, är det angeläget att AP-fonderna själva ger nya ledamöter en introduktion till fondverksamheten. Kommunikationen mellan huvudmannen och styrelsernas ordförande och övriga ledamöter bör ha tillräcklig omfattning. Regeringens årliga utvärdering innehåller mycket information vid ett och samma tillfälle. Denna form för styrning kan troligen effektiviseras genom tillräckliga kontakter mellan företrädare för huvudmannen och fondernas styrelser. Återkommande möten med fondernas ordförande är en form för information och meningsutbyte. Därutöver ska kommunikation upprätthållas med styrelsernas ledamöter genom styrelseseminarier eller liknande arrangemang. Ersättningen till styrelsens ledamöter ska avspegla behovet att attrahera och behålla kvalificerade ledamöter mot bakgrund av uppdragets natur och ledamöternas ansvar och med beaktande av den ersättning som staten betalar för motsvarande typ av insatser i andra sammanhang. Regeringens utvärdering AP-fondernas mål har uttryckts i allmänna termer, vilket erbjuder särskilda utmaningar. Risken att regeringens utvärdering ska baseras på skiftande utgångspunkter och av denna anledning brista i konsistens över tiden, är ett av motiven för en tydlig policy i dessa frågor. Det är lämpligt att fondernas resultat bedöms i ett långsiktigt perspektiv. Detta minskar uppmärksamheten på fondernas kortsiktiga utveckling och kan förväntas bidra till ökad självständighet i förvaltningsfrågor. Det är även önskvärt att styrelsernas strategiska beslut uppmärksammas och utvärderas i tillräcklig omfattning, eftersom dessa beslut erfarenhets-mässigt har stor betydelse för fondernas långsiktiga avkastning. Styrelsernas frihet att själva besluta om finansiering motiverar att fondernas medelsanvändning är en naturlig del av regeringens granskning. Fondernas förvaltningskostnader ska hållas under fortsatt uppsikt. Vid behov kommer ytterligare åtgärder för att förbättra AP-fondernas kostnadseffektivitet att föreslås. Regeringens årliga utvärdering har motiverats av behovet att balansera styrelsernas långtgående frihet att själva utforma mål och riktlinjer. Av lagens förarbeten framgår bl.a. att utvärderingen ska avse hur väl de övergripande målen operationaliserats i mer konkreta förvaltningsmål. Regeringen kan vid behov förtydliga sin syn på pensionssystemets åtagandesida och förvaltningsuppdraget i övrigt. Utvärderingen ska även ta fasta på i vilken grad de uppsatta målen har uppnåtts. Regeringens utvärdering kan dessutom omfatta fondernas ägarinflytande i portföljbolagen och en bedömning av fondernas oberoende sinsemellan, med särskilt avseende på placeringsstrategierna, samt fondernas gemensamma redovisningsprinciper (prop. 1999/2000:46 s. 113 f.). AP-fondernas uppdrag har formulerats i allmänna termer. Av det följer med automatik en svårighet att bedöma vad som utmärker en god måluppfyllelse. Det faktum att fyra sinsemellan oberoende fonder har försetts med ett identiskt mål, som i sin tur innehåller ett utrymme för tolkning, medför en förhöjd risk för att fonderna (medvetet eller omedvetet) ska ta intryck av varandras beslut. Strategier som är avvikande i förhållande till andra AP-fonder kan upplevas som en risk på fondnivå men är knappast att betrakta som en risk ur pensionssystemets perspektiv. Därför bör regeringens utvärdering uppmärksamma frågor som har samband med fondernas inbördes oberoende. Enligt lagens förarbeten är det viktigt att stor försiktighet iakttas så att inte fördelarna med uppdelningen av organisationen på fyra parallella förvaltnings-organisationer försvinner genom en alltför stor likriktning av tillgångsförvaltningen (prop. 1999/2000:46 s. 123). Avkastning och risk kan inte vägas mot varandra på objektiva grunder utan förutsätter ett subjekt som gör avvägningen för egen del. Eftersom regeringens utvärdering bl.a. ska granska hur väl styrelserna har operationaliserat de övergripande målen får i slutändan regeringens värdering av avkastning och risk stor betydelse. En god styrning av AP-fonderna förutsätter att regeringens utvärdering så långt som möjligt utmärks av konsistens över tiden. Värderingen av avkastning och risk bör inte variera alltför mycket mellan olika år. Av den anledningen bör utvärderingen primärt avse ett långsiktigt perspektiv. En sådan inriktning av utvärderingen minskar uppmärksamheten på fondernas kortsiktiga utveckling och kan förväntas bidra till att fonderna ska uppvisa ökad självständighet i förvaltningsfrågor. Ett långsiktigt perspektiv för utvärdering överensstämmer även med fondernas uppdrag. Vid utvärdering av fondernas operativa förvaltning kan den utvärderingshorisont på fem år som tidigare använts bedömas vara en lämplig avvägning mellan önskvärdheten av långsiktighet och behovet av effektiv styrning. Vid utvärdering av styrelsernas strategiska beslut bör den granskade perioden vara längre. Utvärderingen bör i tillräckligt stor utsträckning inriktas mot styrelsernas strategiska beslut som erfarenhetsmässigt har avgörande betydelse för den avkastning som därefter realiseras. Behovet av en lång horisont för utvärdering motiveras ytterst av fondernas långsiktiga uppdrag. Utvärderingen måste trots det avse en jämförelsevis begränsad period eftersom det annars kan vara alltför sent att dra slutsatser och att vidta sådana åtgärder som utvärderingen kan komma att motivera. Det faktum att styrelseledamöternas uppdrag är begränsat i tiden talar också för en jämförelsevis begränsad period för utvärdering. Utvärderingen av styrelsernas strategiska beslut kan dock inte upphöra att ta hänsyn till AP-fondernas uppdrag, som det framgår av lag och förarbeten. Eftersom regeringens utvärdering ska balansera fondernas långtgående självständighet måste även finansieringen, och den resulterande medelsanvändningen, granskas. Styrelserna har inte endast stor frihet att välja inriktning och risknivå, utan även stor frihet att på egen hand besluta om verksamhetens finansiering. Det bör uppmärksammas att fonderna inte är konkurrensutsatta i denna del, vilket ställer särskilda krav på uppföljning och utvärdering. Normalt baseras regeringens utvärdering på de av styrelserna uppsatta målen. Regeringen har emellertid förbehållit sig rätten att göra en utvärdering mot riktmärken som regeringen själv valt om de riktmärken fonderna fastställt för sin portföljförvaltning bedöms vara uppenbart olämpliga (prop. 1999/2000:46 s. 114). I samband med utvärdering av kostnader är det angeläget att det även sker en prövning av fondernas val av förvaltningsmodeller. En sådan prövning innefattar såväl kostnader som förväntade resultat där förväntade resultat ska vara rimligt kvalitetssäkrade. När det gäller AP-fondernas redovisningsprinciper bör dessa överensstämma med god praxis och möjliggöra rättvisande bedömningar. Det är angeläget att avkastningen redovisas på ett jämförbart sätt. I kommunikationen med allmänheten bör avkastningen redovisas efter kostnader, dvs. med korrigering för både interna kostnader och externa provisionskostnader. Naturligtvis bör fondernas interna och externa kostnader själva ingå i den externa rapporteringen, med bevarad jämförbarhet bakåt i tiden. En utvärdering av fondernas verksamhet enligt ovan, i kombination med en fortgående dialog, har förutsättningar att bidra till fondernas utvecklingsarbete och till en god måluppfyllelse, vilket kan antas vara till långsiktig nytta för pensionssystemet. Även denna policy kan komma att utvecklas och förbättras i dialog med fondernas styrelser. Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna Inledning AP-fondernas tillgångar utgör statliga medel som i lag har avsatts till sådan särskild förvaltning som anges i 9 kap. 8 § regeringsformen. AP-fondernas styrelser, som utses av regeringen, ansvarar för AP-fondernas förvaltning. Rollen som förvaltare av statliga pensionsmedel medför krav på att AP-fonderna uppbär allmänhetens förtroende. Regeringen har sedan 2001 uttalat att regeringens riktlinjer för incitamentsprogram i statliga bolag även bör vara vägledande för AP-fonderna (skr. 2000/01:131 s. 48). Mot bakgrund av ersättningsvillkorens stora betydelse för allmänhetens förtroende anser regeringen att särskilda riktlinjer bör gälla för AP-fondernas styrelsearbete i frågor som rör anställnings- och ersättningsvillkor. Det är viktigt att styrelserna behandlar frågor om ersättning till de ledande befattningshavarna på ett medvetet, ansvarsfullt och transparent sätt och att styrelserna försäkrar sig om att den totala ersättningen är rimlig, präglad av måttfullhet och väl avvägd, samt bidrar till en god etik och organisationskultur. Regeringen kommer att följa upp och utvärdera efterlevnaden av dessa riktlinjer. Utvärderingen avser att behandla hur AP-fonderna har tillämpat riktlinjerna och levt upp till riktlinjernas ersättningsprinciper. Utvärderingen kommer att redovisas i regeringens årliga skrivelse till riksdagen med redogörelse för AP-fondernas verksamhet. Tillämpningsområde Dessa riktlinjer kompletterar regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i företag med statligt ägande. Genom riktlinjer som riktar sig direkt till AP-fonderna bortfaller, för AP-fondernas del, behovet att hänvisa till regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i företag med statligt ägande. Styrelsen ansvarar för att tidigare ingångna avtal med ledande befattningshavare innefattande villkor om rörlig lön omförhandlas så att de överensstämmer med dessa riktlinjer. Andra ingångna avtal som strider mot dessa riktlinjer bör omförhandlas. Riktlinjerna utgör en del av regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna. I företag där AP-fonderna direkt eller genom ett företag är delägare bör AP-fonderna respektive företaget i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt. Styrelsens ansvarsområde Styrelserna i AP-fonderna ska besluta om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Riktlinjerna ska vara förenliga med regeringens riktlinjer. Av styrelsens riktlinjer ska bland annat framgå - hur styrelsen säkerställer att ersättningarna följer dessa riktlinjer, - att det ska finnas skriftligt underlag som utvisar AP-fondens kostnad innan beslut om enskild ersättning beslutas. Det är hela styrelsens ansvar att fastställa ersättning till den verkställande direktören. Styrelsen ska även säkerställa att såväl den verkställande direktörens som övriga ledande befattningshavares ersättningar ryms inom styrelsens riktlinjer. Styrelsen ska säkerställa att den verkställande direktören tillser att AP-fondens ersättningar till övriga anställda bygger på ersättningsprinciperna enligt nedan. Ersättningsprinciper Den totala ersättningen till ledande befattningshavare ska vara rimlig och väl avvägd. Den ska även vara konkurrenskraftig, takbestämd, och ändamålsenlig, samt bidra till en god etik och organisationskultur. Ersättningen ska inte vara löneledande i förhållande till jämförbara institut utan präglas av måttfullhet. Rörlig lön ska inte ges till ledande befattningshavare. Med beaktande av övriga principer i dessa riktlinjer är det möjligt att ge rörlig lön till övriga anställda. Det ställs dock särskilda krav i dessa fall med hänsyn till AP-fondernas roll som förvaltare av statliga pensionsmedel. Som ytterligare förutsättningar för rörlig lön gäller därför att den är begränsad till ett belopp som maximalt motsvarar två månadslöner, att den totala ersättningen alltid ligger inom ramen för styrelsens riktlinjer samt att det finns en objektiv grund för utbetalning av rörlig lön som har kommunicerats tydligt. Pensionsförmåner ska vara avgiftsbestämda, såvida de inte följer tillämplig kollektiv pensionsplan, och avgiften bör inte överstiga 30 procent av den fasta lönen. I de fall AP-fonden avtalar om en förmånsbestämd pensionsförmån, ska den således följa tillämplig kollektiv pensionsplan. Eventuella utökningar av den kollektiva pensionsplanen på lönedelar överstigande de inkomstnivåer som täcks av planen ska vara avgiftsbestämda. AP-fondens kostnad för pension ska bäras under den anställdes aktiva tid. Inga pensionspremier för ytterligare pensionskostnader ska betalas av AP-fonden efter att den anställde har gått i pension. Pensionsåldern ska inte understiga 62 år och bör vara lägst 65 år. Vid uppsägning från AP-fondens sida ska uppsägningstiden inte överstiga sex månader. Vid uppsägning från AP-fondens sida kan även avgångsvederlag utgå motsvarande högst arton månadslöner. Avgångsvederlaget ska utbetalas månadsvis och utgöras av enbart den fasta månadslönen utan tillägg för förmåner. Vid ny anställning eller vid erhållande av inkomst från näringsverksamhet ska ersättningen från den uppsägande AP-fonden reduceras med ett belopp som motsvarar den nya inkomsten under den tid då uppsägningslön och avgångsvederlag utgår. Vid uppsägning från den anställdes sida ska inget avgångsvederlag utgå. Avgångsvederlag utbetalas aldrig längre än till 65 års ålder. Redovisning AP-fonderna ska redovisa ersättningar till de ledande befattningshavarna på motsvarande sätt som noterade företag. Det innebär att AP-fonderna ska iaktta de särskilda regler om redovisning av ersättningar till de ledande befattningshavarna som gäller för noterade företag och publika aktiebolag. Reglerna för detta återfinns huvudsakligen i aktiebolagslagen (2005:551) och i årsredovisningslagen (1995:1554). Dessutom ska ersättningen för varje enskild ledande befattningshavare särredovisas med avseende på fast lön, förmåner och avgångsvederlag. Styrelsen ska i årsredovisningen redovisa om tidigare beslutade riktlinjer har följts eller inte och skälen för eventuell avvikelse. Vidare ska AP-fondernas revisorer till revisionsberättelsen foga ett skriftligt och undertecknat yttrande avseende om de anser att de riktlinjer som har gällt för räkenskapsåret har följts eller inte. Definitioner Med ledande befattningshavare avses verkställande direktör och andra personer i AP-fondens ledningsgrupp. Denna krets omfattar normalt chefer som är direkt underställda den verkställande direktören. Med ersättning avses alla ersättningar och förmåner till den anställde, såsom lön, förmåner och avgångsvederlag. Med förmåner avses olika former av ersättning för arbete som ges i annat än kontanter, exempelvis pension samt bil-, bostads- och andra skattepliktiga förmåner. Med rörlig lön avses exempelvis incitamentsprogram, gratifikationer, ersättning från vinstandelsstiftelser, provisionslön och liknande ersättningar. Med avgiftsbestämd pension (premiebestämd pension) avses att pensionspremien är bestämd som en viss procent av den nuvarande fasta lönen. Med förmånsbestämd pension avses att pensionens storlek är bestämd som en viss procent av en viss definierad fast lön. Placeringsbestämmelser för AP-fondernas verksamhet i sammandrag Placeringsbestämmelserna för Fösta-Fjärde och Sjunde AP-fondernas verksamhet regleras i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) medan motsvarande bestämmelser för Sjätte AP-fonden regleras i lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden. Bilagan ger en sammanfattning av dessa placeringsbestämmelser. Första-Fjärde AP-fonderna Enligt gällande regelverk ska Första-Fjärde AP-fonderna förvalta portföljer bestående av främst marknadsnoterade och omsättningsbara värdepapper och aktier. Minst 30 procent av det marknadsvärderade kapitalet ska placeras i räntebärande instrument med låg risk. I relation till den inhemska aktiemarknaden får var och en av Första-Fjärde AP-fonderna inneha aktier i svenska bolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige till ett marknadsvärde som uppgår till högst två procent av det totala marknadsvärdet av sådana aktier. I enskilda bolag får en fond äga aktier i bolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad, intill ett belopp som motsvarar högst 10 procent av röstetalet för aktierna i bolaget. Maximalt 5 procent av det marknadsvärderade fondkapitalet får placeras i onoterade värdepapper (max 30 procent av röstetalet i onoterade riskkapitalbolag). Första-Fjärde AP-fondernas aktieplaceringar i fastighetsbolag är undantagna från begränsningarna avseende marknadsvärde och röstetal. Dessa placeringar begränsas i stället av en generell princip om riskspridning. Högst 40 procent av Första-Fjärde AP-fondernas marknadsvärderade tillgångar får vara utsatta för valutarisk. Minst 10 procent av fondkapitalet ska förvaltas externt. Tabell Första-Fjärde AP-fondernas placeringsregler i sammandrag Typ av instrument m.m. Tillåtna placeringar Generellt Alla förekommande instrument på kapitalmarknaden. Aktier och fordringsrätter ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES (fastighetsaktier undantagna). Onoterade värdepapper Högst fem procent av fondkapitalet får vara placerat i aktier eller andelar i riskkapitalföretag, alternativt fordringsrätter, som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES. Onoterade aktier får endast ägas indirekt via fond eller riskkapitalbolag (fastighetsaktier undantagna). Räntebärande instrument Minst 30 procent av fondkapitalet ska vara placerat i räntebärande värdepapper med låg kredit- och likviditetsrisk. Derivat Främst i syfte att effektivisera förvaltningen eller minska risker. Ej derivat med råvaror som under-liggande tillgång. Krediter Bankinlåning och utlåning på dagslånemarknaden. Direktlån till egna fastighetsbolag. Repor och värdepapperslån främst i syfte att effektivisera förvaltningen. Upplåning Kortfristig upplåning vid tillfälliga behov. Möjlighet till lån i Riksgäldskontoret vid fondtömning. Utländsk valuta Högst 40 procent av fondkapitalet får vara exponerat för valutarisk. Stora exponeringar Högst tio procent av fondkapitalet får vara exponerat mot en enskild emittent eller grupp av emittenter med inbördes anknytning. Svenska aktier Marknadsvärdet av en fonds innehav av aktier i svenska bolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige får uppgå till högst två procent av värdet av sådana aktier. Röstetal Högst tio procent i ett noterat enskilt företag (egna fastighetsbolag undantagna). Högst 30 procent i onoterade riskkapitalbolag. Externa förvaltningsuppdrag Minst tio procent av fondkapitalet ska läggas ut för extern förvaltning. Sjätte AP-fonden Sjätte AP-fonden har i uppgift att placera fondkapitalet på den svenska riskkapitalmarknaden med inriktning mot små och medelstora företag. Sjätte AP-fonden har obegränsade möjligheter att investera i onoterade bolag och noterade riskkapitalbolag. Sjätte AP-fonden får äga maximalt 30 procent av röstetalet i svenska eller utländska bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Det finns däremot ingen begränsning av Sjätte AP-fondens innehav när det gäller övriga svenska bolag eller riskkapitalbolag som i sin tur investerar i aktier som inte har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller motsvarande (onoterade aktier). Sjätte AP-fondens tidigare ensidiga inriktning mot svenska bolag ersattes 2007 av en möjlighet att placera en mindre andel av fondkapitalet utomlands. Detta kommer till uttryck genom att Sjätte AP-fonden får utsätta högst tio procent av fondkapitalet för valutarisk (prop. 2006/07:100 s. 188 f.). Sjunde AP-fonden Sjunde AP-fonden lyder under samma regelverk som gäller för Första-Fjärde AP-fonderna, lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder, som i vissa delar för Sjunde AP-fondens del hänvisar till lagen (2004:46) om investeringsfonder. En skillnad mot övriga investeringsfonder är emellertid att Sjunde AP-fonden är förhindrad att förvärva mer än fem procent av röstetalet i ett svenskt eller utländskt aktiebolag och är i normalfallet förhindrad att rösta för aktierna i svenska aktiebolag. Till skillnad från Första-Fjärde AP-fonderna finns inget krav för Sjunde AP-fonden på en minsta andel extern förvaltning. I likhet med Första-Fjärde AP-fonderna ska dock fonden ta hänsyn till miljö och etik i placeringsverksamheten, utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 2014 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Arnholm, Svantesson Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar skrivelse 2013/14:130 Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2013 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 6 5 1 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 80 81 1 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 Bilaga 1 Skr. 2013/14:130 Bilaga 1 90 89 1 Skr. 2013/14:130 Bilaga 1 Skr. 2013/14:130 Bilaga 1 Skr. 2013/14:130 Bilaga 2 Skr. 2013/14:130 Bilaga 2 92 93 1 Skr. 2013/14:130 Skr. 2013/14:130 Bilaga 2 302 301 1