Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 2256 av 7152 träffar
Propositionsnummer · 2013/14:113 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder Prop. 2013/14:113
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 113
Regeringens proposition 2013/14:113 Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder Prop. 2013/14:113 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 27 mars 2014 Fredrik Reinfeldt Peter Norman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Den 22 juli 2013 trädde lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft. Lagen innehåller bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet). I lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Både AIF-förvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och AIF-förvaltare som är etablerade utanför EES kan få tillstånd att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen. Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare och ska ingripa om en sådan förvaltare åsidosätter sina skyldigheter enligt nämnda lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. I propositionen föreslås att det införs bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. I enlighet med AIFM-direktivet kommer de bestämmelserna att kunna börja tillämpas tidigast 2015. I propositionen föreslås även att nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla samt att vissa följdändringar ska göras. De nuvarande bestämmelserna kommer i enlighet med AIFM-direktivet att kunna fortsätta att tillämpas åtminstone till 2018. Vidare föreslås att en hänvisning i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ändras. Hänvisningen har medfört att Finansinspektionens möjligheter att ingripa har blivit snävare avgränsade än det som är avsett. Genom att hänvisningen ändras kan Finansinspektionen ingripa mot en sådan AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, oavsett enligt vilken bestämmelse i lagen som förvaltaren har tillstånd att driva verksamheten. I propositionen föreslås slutligen ändringar i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som innebär att förvaltning av alternativa investeringsfonder ska omfattas av samma bestämmelser i den lagen som fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Lagändringarna som avser bestämmelserna om Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot icke EES-baserade AIF-förvaltare och om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 6 2 Lagtext 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 10 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 12 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 47 3 Ärendet och dess beredning 53 4 Bakgrund 55 4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investerings- fonder 55 4.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder 56 4.3 AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES 57 4.3.1 Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder 58 4.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investerings- fonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare 58 4.3.3 Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare 59 4.4 Svenska AIF-förvaltare 60 5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från tredjeland 61 5.1 Inledning 61 5.2 Marknadsföring inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare 63 5.3 Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare 67 5.4 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare 71 5.5 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare 75 5.6 Marknadsföring över gränserna av EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare 76 5.7 Marknadsföring av icke EES-baserade alterna- tiva investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare 79 5.8 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna 82 5.9 Myndighetssamarbete 85 5.10 Lagval, behörig domstol och delgivning 85 5.11 Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål 92 6 Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder 94 7 Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 96 7.1 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som mark- nadsför icke EES-baserade alternativa investerings- fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare 96 7.2 Ingripanden mot icke EES-baserade AIF-förvaltare 97 8 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 98 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 102 10 Förslagets konsekvenser 106 10.1 Allmänt 106 10.2 Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder 107 10.2.1 EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investerings- fonder 107 10.2.2 Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder 108 10.2.3 Särskilt om lagval och behörig domstol 109 10.3 Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder 109 10.4 Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 110 10.5 Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 111 11 Författningskommentar 112 11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 112 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 114 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 115 11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 140 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 143 Bilaga 2 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referens-medlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU 216 Bilaga 3 Utredningens sammanfattning av förslagen i betänk- andet (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) 219 Bilaga 4 Utredningens lagförslag i bilaga 3 till betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67) 228 Bilaga 5 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över utredningens förslag (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) 264 Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förvaltare (dnr Fi2013/4323) 265 Bilaga 7 Promemorians lagförslag 266 Bilaga 8 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över promemorians förslag 278 Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag 279 Bilaga 10 Lagrådets yttrande 325 Bilaga 11 Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet) i svensk rätt 330 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2014 340 Rättsdatablad 341 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, 2. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7, 17 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7, 17, 19 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. 2 kap. 4 § Med utomstående i 3 § tredje stycket avses 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revi-sorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkes-register, eller 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. 5 § Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för 1. svenska myndigheter, 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1-7, 17, 18 och 20, och som har hemvist 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20, och som har hemvist a) inom EES, b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs, 3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, 4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3, 5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro, 6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap. 4-16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas, 7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten, 8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller 9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls. 12 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17, 18 och 20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter Föreslagen lydelse 3 kap. 7 § En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17, 18 och 20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 5 kap. 7 § och 14 kap. 22 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 7 § av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Marknadsföring av vissa andra alternativa investeringsfonder 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. 14 kap. 22 § Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 5 kap. 4 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1, 8 och 12 §§, 4 kap. 2-6 och 8-11 §§, 5 kap. 3, 6, 7 och 11-13 §§, 8 kap. 28 §, 13 kap. 4 och 13 §§, 14 kap. 4 och 22 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas 25 nya paragrafer, 1 kap. 6 a och 11 a §§, 4 kap. 8 a §, 5 kap. 10 a-10 j och 14-18 §§, 6 kap. 4 a och 4 b §§ och 8 kap. 32-36 §§, samt närmast före 5 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d, 10 e, 10 g, 10 i och 14 §§ och 8 kap. 32 § nya rubriker av följande lydelse, dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas. I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa värderares skadeståndsansvar. Lagen är indelad i sexton kapitel. Dessa är Lagen är indelad i sjutton kapitel. Dessa är - lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.), - registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.), - tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), - svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), - utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.), - utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands (5 kap.), - referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare (5 a kap.), - svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), - startkapital och kapitalbas (7 kap.), - skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), - förvaringsinstitut (9 kap.), - informationskrav (10 kap.), - särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.), - särskilt om specialfonder (12 kap.), - tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.), - ingripanden (14 kap.), - bemyndiganden (15 kap.), och - överklagande (16 kap.) - överklagande (16 kap.). 6 a § För icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. 8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland. 11 a § I denna lag betyder 1. etablerad a) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där deras stadgeenliga säte finns, b) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där de har sin hemvist, 2. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 a kap. eller i enlighet med lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför reglerna om referensland i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 3. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen är utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare att handla för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter, kunder, andra enheter och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter enligt denna lag och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 12 § Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade. För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap. och 14 kap. 19-22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap., 5 a kap., 8 kap. 28, 30-36 §§ och 14 kap. 19-22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden. 4 kap. 2 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om 1. fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare, 2. fonden tillämpar principen om riskspridning, 3. fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar, 4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna - göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna, - lösa in andelar eller aktier, och - lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla, och 5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda. 3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investerings-fond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. kraven i 2 § är uppfyllda, 3. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och 4. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIF-förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investerings-fond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om kraven i 2 § första stycket och kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda. 4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1-3 §§, om 1. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och 2. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investerings-fond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1-3 §§, om 1. kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda, 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och 3. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. 5 § En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden 1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och 2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap. Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som 1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och 2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 3 § första stycket 3 och 4 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda. 6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7-8 a §§. 8 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller 2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda. Tillstånd får ges, om 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och 3. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIF-förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter. Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket. 8 a § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter under-rättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller 2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagar-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Sådan marknadsföring får ske bara om 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, 2. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet. Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket. 9 § En underrättelse om marknads-föring enligt 6 § ska innehålla En underrättelse om marknads-föring enligt 6 eller 8 a § ska innehålla 1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investeringsfond som ska marknadsföras och var den är etablerad, 2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar, 3. uppgift om fondens förvaringsinstitut, 4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond, 5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och 6. uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare. 10 § Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 § togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investerings-fonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas. Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 och 8 a §§ togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknads-föringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas. Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta. Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet. Om underrättelsen rör en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska Finansinspektionen lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet. 11 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att ändringen har genomförts. Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras. Om Finansinspektionen godtar en ändring som innebär att andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att andelar eller aktier i ytterligare en sådan fond ska marknadsföras här i landet, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om ändringen. I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf. 5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige 5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade alternativa investeringsfonder Marknadsföring till professionella investerare 3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester-ingsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester-ingsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. EES-baserad alternativ investeringsfond, 2. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller 3. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen. 6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda. Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får 1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller 2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket. För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare 10 a § Tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder krävs för att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter underrättelse till behörig myndighet, ska få förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES. Tillstånd ska sökas hos Finansinspektionen, om Sverige är förvaltarens referensland. Bestämmelser om referensland finns i 5 a kap. Om Finansinspektionen finner att valet av referensland inte uppfyller kriterierna i 5 a kap. 1 eller 9 §, ska inspektionen avslå förvaltarens ansökan om tillstånd. Tillstånd enligt andra stycket får inte ges för förvaltning av en specialfond. För icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller denna lag i tillämpliga delar. Förutsättningar för tillstånd 10 b § Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd enligt 10 a § andra stycket, om 1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland, 2. det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren här i landet, 3. det mellan Finansinspektionen, de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade fonder och tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, 4. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, 5. det mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet, 6. Finansinspektionens och övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina tillsynsuppgifter inte hindras av de lagar och författningar som förvaltaren omfattas av i det land där förvaltaren är etablerad eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad är begränsad, 7. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap., 8. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltarens ledning, 9. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och 10. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. AIF-förvaltaren är dock inte skyldig att följa en bestämmelse i denna lag eller annan författning, om förvaltaren kan visa 1. att det är omöjligt att samtidigt följa både bestämmelsen och den tvingande lagstiftning som gäller för a) förvaltaren, eller b) den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras, och 2. att den lagstiftning som gäller för förvaltaren eller fonden i det land där de är etablerade innehåller en likvärdig regel som har samma regleringssyfte och som innebär samma skyddsnivå för fondens investerare. Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning 10 c § En ansökan om tillstånd som avses i 10 a § andra stycket ska innehålla 1. en motivering till valet av referensland och information om marknadsföringsstrategin för den alternativa investeringsfonden, 2. en förteckning över de eventuella bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden där dessa är etablerade, 3. ett skriftligt intyg som a) innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2 och ett rättsutlåtande som styrker detta, och b) visar att förvaltaren följer dessa regler i det landet, 4. namn på förvaltarens rättsliga representant och uppgift om var denne är etablerad, och 5. de uppgifter och handlingar som anges i 3 kap. 5 § första stycket. Uppgifter och handlingar enligt första stycket 5 behöver bara lämnas för de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren ska marknadsföra inom EES med stöd av denna lag. För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 3 kap. 6-10 §§. För att en ansökan om tillstånd ska anses fullständig enligt 3 kap. 8 § andra stycket, ska AIF-förvaltaren även ha lämnat in det som anges i första stycket 1-4. Underrättelse inför tillståndsbeslut 10 d § Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, om inspektionen finner att villkoren i 10 b § andra stycket är uppfyllda. Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. Om Finansinspektionen avser att inte följa det råd som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lämnat i fråga om tillämpningen av undantaget i 10 b § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten om detta. Inspektionen ska även underrätta behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIF-förvaltaren avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond. Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige 10 e § En icke EES-baserad AIF-förval-tare som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen. 10 f § Verksamhet i Sverige enligt 10 e § får drivas genom att en AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. sådana fonder som får mark-nadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och 2. sådana fonder som får mark-nadsföras efter tillstånd enligt 12 §, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige 10 g § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9-11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras. 10 h § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen. Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige 10 i § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. Vid sådan marknadsföring krävs att 1. det mellan Finansinspek-tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrange-mang, 2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan Sverige och det land där fonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9-11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare fonder kommer att marknadsföras. 10 j § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende förvaltningsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen. 11 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIF-förvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller 2. andelarna eller aktier i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och 3. förvaltaren a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §. 12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §. 13 § Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och 2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 § tillämpas. Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas. Förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES 14 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla 1. uppgift om i vilket land AIF-förvaltaren avser att förvalta fonden, och 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta. Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om 1. filialens organisation, 2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt 3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning. 15 § För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 2 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 2 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja förvalta den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar. För underrättelseförfarandet avseende filialverksamhet gäller även 16 kap. 2 § andra-fjärde styckena. 16 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. 17 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Vid sådan marknadsföring krävs att 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, 2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder. 18 § En underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla 1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras, var den är etablerad och i vilka länder marknadsföringen ska ske, 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar, 3. uppgift om fondens förvaringsinstitut, 4. uppgift om var mottagar-fonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond, 5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och 6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare. För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja marknadsföra den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras. 5 a kap. Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare Sverige som obligatoriskt referensland 1 § Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, när förvaltaren ska 1. förvalta men inte marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som samtliga är etablerade här i landet, 2. marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond, som varken har tillstånd eller är registrerad men som är avsedd att marknadsföras enbart här i landet, 3. marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond och enbart här i landet, 4. marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller 5. marknadsföra flera icke EES-baserade eller flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet. Sverige som referensland efter särskilt beslut 2 § Sverige får även vara referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare i de fall som anges i 3-7 §§. 3 § Sverige får vara referensland vid förvaltning, utan marknadsföring, av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, om 1. de flesta av fonderna är etablerade här i landet, eller 2. den största andelen av fondtillgångarna förvaltas här i landet. 4 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i ett enda land inom EES, om 1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller 2. fonden är avsedd att marknadsföras här i landet. 5 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om 1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller 2. Sverige är ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras. 6 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där fonden är avsedd att marknadsföras. 7 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES som alla har tillstånd eller är registrerade i samma land inom EES, om 1. fonderna har tillstånd eller är registrerade här i landet, eller 2. Sverige är det land där de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras. Beslut om referensland 8 § I sådana fall som avses i 3-7 §§ ska AIF-förvaltaren begära att Finansinspektionen och behörig myndighet i samtliga övriga länder som är möjliga som referensland beslutar om att fastställa ett referensland. 9 § Om ett gemensamt beslut enligt 8 § inte har fattats inom en månad från det att AIF-förvaltarens begäran lämnades in eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från det att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i någon av 3-7 §§. Prövning av AIF-förvaltarens val av referensland 10 § Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens val av referensland enligt 1 eller 9 § i samband med prövningen av förvaltarens ansökan om tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Om Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av referensland uppfyller kriterierna i 1 eller 9 §, ska inspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt lämna uppgifter om förvaltarens motivering och marknadsföringsstrategi. Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. 11 § Om Finansinspektionen avser att, i strid med ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 10 § tredje stycket, ge AIF-förvaltaren tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten och ange sina skäl för detta. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad. Ändring av referensland 12 § En AIF-förvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket beviljades, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan behöva utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. 13 § I en anmälan enligt 12 § ska AIF-förvaltaren 1. ange och motivera valet av nytt referensland utifrån kriterierna i någon av 1 och 3-7 §§, 2. redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt 3. lämna uppgifter om namn på den rättsliga representanten och plats i det nya referenslandet där denne är etablerad. 14 § Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering enligt 13 § och underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sin bedömning. Underrättelsen ska innehålla uppgifter om förvaltarens motivering till val av nytt referensland och den nya marknadsföringsstrategin. Om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av nytt referensland uppfyller kriterierna i någon av 1 och 3-7 §§, ska inspektionen underrätta myndigheten samt förvaltaren och dess ursprungliga rättsliga representant om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta behörig myndighet i det nya referenslandet om ändringen samt utan dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren. 15 § Om Finansinspektionens beslut enligt 14 § står i strid med beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen underrätta myndigheten om beslutet och ange sina skäl för det. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad. 16 § Finansinspektionen ska begära att en AIF-förvaltare lämnar in en anmälan om ändring av referensland enligt 12 §, om det inom två år från det att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet inom EES att förvaltaren 1. inte har följt den ursprungliga marknadsföringsstrategin, 2. har lämnat felaktiga uppgifter om den, eller 3. har genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat inspektionen. I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som inte har följt en begäran enligt första stycket. 17 § Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i 12 §, får förvaltaren lämna in en begäran till Finansinspektionen om ändring av referensland med anledning av den nya strategin. I sådant fall tillämpas 13-15 §§. 6 kap. 4 a § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i ett annat land inom EES marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Vid sådan marknadsföring krävs att 1. förvaltaren och dess verksamhet kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det mellan Finansinspek-tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrange-mang, 3. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 4. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder. 4 b § För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om AIF-förvaltarens marknadsföring i ett annat land inom EES samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras. 8 kap. 28 § En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller 2 § ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 §, 2 §, eller 10 a § andra stycket ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda 1. denna lag, andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet eller nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk, eller 3. bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet. Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Lagval, behörig domstol och delgivning 32 § På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att lagen i ett annat bestämt land inom EES ska tillämpas. Ett avtalsvillkor om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt. 33 § En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol om, tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och 1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller 2. en icke EES-baserad alter-nativ investeringsfond som mark-nadsförs i Sverige. 34 § Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp en tvist som avses i 33 § när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, är Stockholms tingsrätt behörig. 35 § Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt. 36 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant. 13 kap. 4 § En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa. Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10-12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder. Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. att i Sverige marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder. 13 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 14 kap. 4 § Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren 1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser, 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller 4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser. 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller 5. är icke EES-baserad och inte längre har Sverige som referensland. I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt. Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse 22 § Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Om Finansinspektionen har skäl att anse att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. inte borde ha fått tillstånd i sitt referensland enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas 21 §. Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 16 kap. 2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 5 kap. 10 a § andra stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha meddelats. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 5 och 10 §§ ska utgå, dels att 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11-13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse. Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse 4 kap. 5 § En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden 1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och 2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap. Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som 1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och 2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 a § andra stycket 1 och 2 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 a § andra stycket 3 vara uppfyllda. 6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7-8 a §§. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 a §§. 5 kap. 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får 1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller 2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket. För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får, efter underrättelse enligt 3 §, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket. En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket, om 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, och 2. det landet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse 11 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och 3. förvaltaren a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §. 3. förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt denna lag. 12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt denna lag. 13 § Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och 2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas. 13 kap. 13 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i 1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §, 2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §, 3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §, 4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §, 5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2-5 och 8 §§ samt 5 kap. 5-7 och 10-12 §§, 5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2-5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§, 6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt 7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§. Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit en rättsakt som kompletterar direktivet. Denna rättsakt är kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet. En sådan rättsakt är kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, se bilaga 2. Regeringen beslutade den 8 september 2011 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur AIFM-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet AIF-förvaltarutredningen. Utredningen avgav betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67). Sammanfattningen i betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3710). AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt även för förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018. Förslag till sådana bestämmelser finns i ett beredningsunderlag till AIF-förvaltarutredningens betänkande (se bilaga 3 till betänkandet). Utredningens lagförslag finns i bilaga 4. I promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förvaltare finns förslag till ytterligare bestämmelser för att genomföra dessa regler i AIFM-direktivet. Sammanfattningen i promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 6 och 7. Promemorian har remissbehandlats (dnr Fi2013/4323). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/4323). I bilaga 11 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför AIFM-direktivet i svensk rätt. Lagrådet Regeringen beslutade den 13 februari 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några redaktionella ändringar i lagtexten. 4 Bakgrund 4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168-183). Genom AIFM-direktivet har det införts en harmoniserad EU-rättslig reglering av AIF-förvaltare. Alternativa investeringsfonder definieras i direktivet (artikel 4.1 a) som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-direktivet). AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de förvaltade alternativa investeringsfondernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund, genom trust-lagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade fonder (specialfonder) av definitionen av alternativ investeringsfond. Andra fonder som förekommer i Sverige och som inbegrips i definitionen i direktivet har dock inte före ikraftträdandet av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattats av svensk fondreglering. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder, såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder (begreppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid). Kommissionen antog den 17 december 2013 en delegerad rättsakt som innehåller regler om vad som ska anses som en öppen alternativ investeringsfond och en sluten alternativ investeringsfond (kommissionens delegerade förordning (EU) nr .../... av den 17.12.2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att avgöra typ av förvaltare av alternativa investeringsfonder, C[2013] 9098 final). Den period på tre månader under vilken Europaparlamentet och rådet får invända mot den delegerade rättsakten har löpt ut (artikel 58 i AIFM-direktivet). Rättsakten har dock ännu inte offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). 4.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket). Begreppet företag har här en vidare innebörd än i andra sammanhang (a. prop. s. 427). Eftersom en alternativ investeringsfond kan vara bildad på kontraktsrättslig grund krävs inte att det rör sig om en juridisk person. En första förutsättning för att det ska röra sig om en alternativ investeringsfond är således att syftet med konstruktionen i fråga är att göra kollektiva investeringar i avsikt att skapa avkastning till förmån för investerarkollektivet (a. prop. s. 193). Det krävs dock inte att investerarna får avkastning på sin investering på lika villkor. Det sätt på vilket avkastningen skapas är inte heller relevant: om det är genom att köpa och sälja tillgångarna eller genom att förvalta dem. Däremot ska investerarna inte ha någon löpande kontroll avseende investeringarna. Med det menas att de generellt inte bör ha någon daglig kontroll över verksamheten, även om det inte hindrar att investerare godkänner eventuella ändringar av eller påverkar den allmänna inriktningen av verksamheten. För att betraktas som en alternativ investeringsfond ska konstruktionen också ta emot kapital från ett antal investerare (a. prop. a. s.). Det ska vara minst två investerare. Bedömningen av antalet investerare avser inte antalet faktiska investerare. Den ska i stället grunda sig på om huruvida konstruktionen enligt lag, bolagsordning, fondbestämmelser eller motsvarande regelverk är förhindrad att ta emot kapital från fler än en investerare. Föreligger inget sådant hinder bör konstruktionen anses ta emot kapital från ett antal investerare. Avsikten med konstruktionen ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna (a. prop. s. 194 f.). Syftet med investeringen måste vara att ge avkastning till dem som investerar. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av alternativ investeringsfond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. Verksamhetsdrivande aktiebolag betraktas normalt sett inte som alternativa investeringsfonder när verksamheten utgörs av något annat än att investera bolagets kapital. Begreppet "verksamhetsdrivande aktiebolag" bör i detta sammanhang förstås som ett aktiebolag som driver någon annan verksamhet än att investera investerares kapital enligt en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. Sådana bolag har inte som huvudsakligt verksamhetsföremål att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan verksamhetsföremålet är normalt att använda kapitalet för att driva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Kapitalet används även i sådana fall ofta för att införskaffa tillgångar men då i syfte att använda dessa för att exempelvis producera varor eller tjänster eller för att sälja vidare så snart som möjligt i en rörelse som består i att sälja sådana tillgångar. Dessutom innebär inte vinst i ett verksamhetsdrivande aktiebolag per automatik avkastning för aktieägarna. Med en EES-baserad alternativ investeringsfond avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder en alternativ investeringsfond som har tillstånd eller är registrerad i ett land inom EES enligt tillämplig nationell lagstiftning, har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES, eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES (1 kap. 2 § andra stycket). En alternativ investeringsfond som inte uppfyller något av dessa villkor är en icke EES-baserad alternativ investeringsfond (1 kap. 2 § tredje stycket). Med förvaltning av en alternativ investeringsfond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning eller riskhantering (1 kap. 4 § nämnda lag). Portföljförvaltning innebär att fatta och genomföra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen (a. prop. s. 197). Det anges i AIFM-direktivet vad en AIF-förvaltare ska göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras (artikel 15). En AIF-förvaltare är en juridisk person, vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder (1 kap. 3 § första stycket nämnda lag). En alternativ investeringsfond ska ha en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att kraven i lagen och andra författningar som reglerar verksamheten uppfylls (1 kap. 14 § första och fjärde styckena samma lag). Det kan vara antingen en intern eller en extern AIF-förvaltare. En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investeringsfond (1 kap. 3 § andra stycket). En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa investeringsfonden fristående juridisk person (1 kap. 3 § tredje stycket). Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Innebörden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag). 4.3 AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som är etablerade utanför EES. Dessa bestämmelser genomför de regler i AIFM-direktivet som länderna inom EES får välja att genomföra (artiklarna 36 och 42, se a. prop. s. 362 ff.). De reglerna innehåller inte några s.k. EU-pass för sådana förvaltare och fonder, dvs. någon rätt för en AIF-förvaltare att med stöd av ett tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande förvalta eller marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det emellertid inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt med EU-pass även för AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES (artiklarna 35 och 37-41, se även artikel 67). Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018 (artiklarna 36 och 42, se även artikel 68). 4.3.1 Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder En svensk AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som inte marknadsförs inom EES (6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 34.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd för sådan förvaltning får ges om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag av kraven avseende förvaringsinstitut, kraven att tillhandahålla årsberättelse samt behörighetsvillkoren för den alternativa investeringsfondens revisorer. En förutsättning är också att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad. 4.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare En svensk AIF-förvaltare eller en AIF-förvaltare som är etablerad i ett annat land inom EES får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (4 kap. 8 § och 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 36.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad avseende övervakningen av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. För marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder krävs tillstånd (4 kap. 3 eller 4 § respektive 5 kap. 6 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-direktivet). För tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs dessutom 1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller 2. att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden. I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapitalfonder) finns särskilda krav (4 kap. 5 § och 5 kap. 7 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet). Tillstånd för marknadsföring av sådana fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare, s.k. semi-professionella investerare, får ges även om villkoren som anges ovan inte är uppfyllda (i fråga om begreppet semi-professionella investerare, se a. prop. s. 446). Dessa semi-professionella investerare ska utfästa sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro och skriftligen uppge att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen. 4.3.3 Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 42 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avseende årsberättelse, information till investerare och behöriga myndigheter samt information m.m. om en förvaltad alternativ investeringsfond har kontroll över onoterade företag eller emittenter. Dessutom ska det finnas lämpliga arrangemang för samarbete avseende övervakning av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan tillsynsmyndigheten för AIF-förvaltaren och den behöriga myndigheten för den EES-baserade alternativa investeringsfonden eller tillsynsmyndigheten för den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden. Slutligen krävs även att det land där AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillstånd för sådan marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige förutsätter dessutom 1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller 2. att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden (5 kap. 11 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-direktivet). I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapitalfonder) gäller samma särskilda krav som framgår av avsnitt 4.3.2 (5 kap. 12 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet). 4.4 Svenska AIF-förvaltare Enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder gäller som huvudregel att svenska AIF-förvaltare ska ha tillstånd av Finansinspektionen (3 kap. 1 §). AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder vars tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden behöver dock enbart vara registrerade hos inspektionen (2 kap.). Hittills har Finansinspektionen beviljat tillstånd för endast två AIF-förvaltare. Övergångsbestämmelserna till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär nämligen att AIF-förvaltare inte behöver ansöka om tillstånd före den 22 juli 2014. Det datumet är också den dag som en AIF-förvaltare som inte behöver tillstånd senast måste anmäla sig för registrering. Inför genomförandet av AIFM-direktivet gjorde Finansinspektionen uppskattningen att omkring 190 svenska företag skulle komma att stå under inspektionens tillsyn enligt nämnda lag (a. prop. s. 413). 5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från tredjeland 5.1 Inledning Reglerna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra EU-direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, i det följande benämnt MiFID). Den som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet och som vill driva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet vilken, i sin tur, ska överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land inom EES där verksamheten ska drivas. Möjligheten för någon att med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet få driva verksamhet även i andra länder inom EES genom ett sådant underrättelseförfarande brukar benämnas EU-pass. I likhet med UCITS-direktivet kompliceras reglerna i AIFM-direktivet av att förvaltaren och fonden kan ha olika hemland. Till skillnad från UCITS-direktivet gäller EU-passet enligt AIFM-direktivet bara för marknadsföring till professionella investerare. Länderna inom EES får dock enligt AIFM-direktivet tillåta marknadsföring av alternativa investeringsfonder även till icke-professionella investerare på det egna territoriet (artikel 43). För sådan marknadsföring får länderna behålla eller införa striktare krav än de som gäller för marknadsföring till professionella investerare (bl.a. finansiella företag och stora icke-finansiella företag samt fysiska personer som har erfarenhet från finansmarknaderna eller stora portföljer med finansiella instrument och som själva har valt att bli betraktade som professionella investerare). Reglerna beträffande alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som hör hemma utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare (artiklarna 35-42). Någon motsvarighet till de reglerna finns inte i UCITS-direktivet utan det direktivet omfattar bara förvaltare och fonder som hör hemma inom EES. Artiklarna 32 och 33 i AIFM-direktivet, som möjliggör marknadsföring och förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna när både AIF-förvaltaren och fonden är EES-baserade, har genomförts i svensk rätt i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (5 och 6 kap., se prop. 2012/13:155 s. 356 ff. och 1034 f.). Artiklarna 36 och 42 i direktivet rör situationer när antingen AIF-förvaltaren eller fonden, eller båda, hör hemma utanför EES. De artiklarna innehåller minimikrav som ska vara uppfyllda om ett land inom EES väljer att i sin nationella lagstiftning tillåta viss marknadsföring enligt reglerna i dessa artiklar (s.k. private placement). Även de två artiklarna har genomförts i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 och 5 kap., se a. prop. s. 362 ff. och 1035). AIFM-direktivet syftar bl.a. till att skapa en inre marknad för AIF-förvaltare samt ett harmoniserat och konsekvent ramverk för reglering och tillsyn avseende både EES-baserade och icke EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet inom EES. Direktivet innehåller därför även harmoniserade regler avseende förvaltare och fonder från tredjeland. Artiklarna 35 och 37-41 innehåller regler om förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i de fall fonden, AIF-förvaltaren eller båda hör hemma utanför EES. Regleringen är omfattande, relativt komplicerad och ställer en rad krav på samarbete mellan olika behöriga myndigheter, tillsynsmyndigheter i länder utanför EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa regler bygger på samma principer för gränsöverskridande verksamhet som gäller då både fond och AIF-förvaltare är etablerade inom EES, dvs. principen om hemlandstillsyn och underrättelseförfarande. Med hänsyn till de praktiska svårigheter som harmoniserade regler för alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som inte är EES-baserade kan medföra är tillämpningen av reglerna i artiklarna 35 och 37-41 både villkorad och senarelagd. Enligt artikel 67.1 ska Esma senast den 22 juli 2015 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen avge ett yttrande både om hur marknadsföringspasset (EU-passet) för EES-baserade AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investeringsfonder (enligt artiklarna 32 och 33) fungerar och hur de nationella reglerna för icke EES-baserade fonder och förvaltare (enligt artiklarna 36 och 42) fungerar. Esma ska samtidigt ge råd om huruvida marknadsföringspasset bör utökas till att även omfatta EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder, dvs. om artiklarna 35 och 37-41 ska börja tillämpas. Esma ska grunda sitt råd på ett antal olika parametrar, bl.a. hur marknadsföringspasset har använts, eventuella problem avseende samarbetet mellan behöriga myndigheter, hur väl minimikraven i de nationella regleringarna av tredjelandssituationer har uppfyllts, potentiella marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (se artikel 67.2). Kommissionen ska enligt artikel 67.6 inom tre månader från det att Esma har lämnat ett positivt råd och yttrande anta en delegerad akt som närmare anger när reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen ska börja tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Det innebär enligt artikel 66.3 att svenska bestämmelser på detta område ska börja gälla först om och när kommissionen under 2015 har bestämt ett datum för när reglerna i artiklarna 35 och 37-41 ska börja tillämpas. Detta innebär även att de nya EU-passen för icke EES-baserade AIF-förvaltare kommer att gälla parallellt med nu tillämpliga regler om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder. I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föranleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang. 5.2 Marknadsföring inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser om att en svensk AIF-förvaltare med tillstånd som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, och som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en sådan fond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Sådan marknadsföring förutsätter att 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang, 2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det land där fonden är etablerad har undertecknat ett avtal med Sverige och med varje land inom EES där andelarna eller aktierna i fonden är avsedda att marknadsföras, som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som AIF-förvaltare får till professionella investerare i Sverige, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag avviker från regeringens genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag anges även de förutsättningar som en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare måste uppfylla i sitt hemland för att den ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 35 i AIFM-direktivet får en EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd i sitt hemland marknadsföra andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES, om de förutsättningar som anges i artikeln är uppfyllda. Detsamma gäller i fråga om marknadsföring av en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller vars AIF-förvaltare, inte är etablerad inom EES (jfr artikel 31.1 andra stycket). AIF-förvaltaren ska i så fall uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet. Därutöver krävs * att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter (artikel 35.2 första stycket a), * att det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force (FATF) (artikel 35.2 första stycket b), och * att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens hemland och varje land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 35.2 första stycket c). Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. När det gäller kravet på samarbetsarrangemang i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet, anser regeringen att direktivet innebär att sådana arrangemang inte kan begränsas till att endast omfatta övervakning av systemrisker såsom utredningen föreslår. Samarbetsarrangemangen i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet ska åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheterna, men de ska inte vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b. Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens hemland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida den alternativa investeringsfondens hemland är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma. Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG, i det följande benämnd Esma-förordningen. Se även avsnitt 5.9. Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i AIF-förvaltarens hemland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra (artikel 35.3). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut, fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 a). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden får inledas (artikel 35.4). Underrättelseförfarandet överensstämmer även i övrigt med det som gäller för marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden (artikel 35.4 andra stycket). Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens hemland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 35.5). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet. De uppgifter och handlingar som ska ges in till den behöriga myndigheten motsvarar det som enligt bilaga III ska ges in då marknadsföringen ska ske i AIF-förvaltarens hemland men med den skillnaden att förvaltaren ska ange i vilka länder inom EES som marknadsföringen avses ske. Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 35.6). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 b, c och d). Underrättelseförfarandet överensstämmer med det som gäller för marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder över gränserna (se artikel 32). AIF-förvaltarens behöriga myndighet ska dock även underrätta Esma (artikel 35.7). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats. Förvaltaren får då börja marknadsföra fonden i värdlandet (artikel 35.7). AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på "ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar", t.ex. engelska (artikel 35.9). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIF-förvaltaren har lämnat i underrättelse om marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i hemlandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 35.10). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland vidta de åtgärder som krävs, inbegripet förbjuda marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden om det bedöms nödvändigt. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 35.16 e). I artikel 35 i AIFM-direktivet regleras, ur ett svenskt perspektiv, tre olika situationer: * När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i Sverige. * När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en sådan fond i ett annat land inom EES. * När en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige. Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 35 i AIFM-direktivet är, som beskrivits ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är etablerade inom EES (artiklarna 31 och 32). Detta talar enligt regeringens uppfattning för att reglerna bör genomföras i svensk rätt på ett enhetligt sätt. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9-11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag. De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av andelar eller aktier i nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 4 kap. 3 och 4 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 363 ff.). När det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare är det hos den behöriga myndigheten i hemlandet som förvaltaren ska lämna in en underrättelse om den avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. Det är sedan den behöriga myndigheten som ska göra en bedömning av om förvaltaren uppfyller de krav som ställs upp i AIFM-direktivet för sådan marknadsföring. Regeringen anser mot den bakgrunden och till skillnad från utredningen att det inte bör tas in några bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som reglerar den underrättelse som en sådan AIF-förvaltare ska ge in till den behöriga myndigheten i sitt hemland och de krav som förvaltaren ska uppfylla för att den myndigheten ska meddela att förvaltaren får marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige. 5.3 Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser om definition av referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare och tillvägagångssätt för att bestämma och byta referensland. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 37 i AIFM-direktivet krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i direktivet för att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder, marknadsföra dessa eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES. Artikeln innehåller en omfattande reglering av tillståndsförfarandet. Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas hos den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland. Begreppet referensmedlemsstat används i AIFM-direktivet och har sin grund i att EU och medlemsstaterna är utgångspunkten i direktivtexten. Enligt EES-avtalet är AIFM-direktivet tillämpligt även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU. Rätten att driva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIF-förvaltare i länder som inte är medlemsstater. För att vara konsekvent i förhållande till den terminologi som används i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder används därför begreppen EES och referensland genomgående i denna proposition och förslag till lagtext. Enligt definitionen i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet ska med referensland förstås den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 37.4. Begreppets innebörd framgår alltså av artikel 37.4 i AIFM-direktivet och förfarandet för att fastställa referenslandet preciseras ytterligare genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Enligt artikel 37.4 i AIFM-direktivet ska referenslandet fastställas enligt följande förfarande: * Om AIF-förvaltaren avser att endast förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder och inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet det land där fonderna är etablerade (artikel 37.4 första stycket a). * Om AIF-förvaltaren avser att förvalta flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som är etablerade i olika länder, men inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet antingen det land där flest fonder är etablerade eller det land där den största andelen av tillgångarna förvaltas (artikel 37.4 första stycket b). * Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet där fonden har tillstånd eller är registrerad. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land är referenslandet det land där marknadsföringen ska ske (artikel 37.4 första stycket c). * Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet (artikel 37.4 första stycket d). * Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera länder inom EES, är referenslandet det land där fonden har tillstånd eller är registrerad eller ett av de länder där förvaltaren avser att marknadsföra fonden. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land inom EES, är referenslandet ett av de länder där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra fonden (artikel 37.4 första stycket e). * Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i olika länder inom EES, är referenslandet ett av dessa länder (artikel 37.4 första stycket f). * Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, är referenslandet det land där samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade, eller det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket g). * Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder är referenslandet det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket h). I flera av de ovanstående situationerna kan mer än ett land inom EES vara möjligt som referensland. I dessa fall ska AIF-förvaltaren hos de behöriga myndigheterna i alla dessa länder begära beslut om vilket land som ska vara referensland (artikel 37.4 andra stycket). AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv marknadsföring i ett visst land med en redogörelse för sin marknadsföringsstrategi (artikel 37.4 tredje stycket). De behöriga myndigheterna ska inom en månad från att de tog emot begäran, gemensamt besluta vilket land som ska vara förvaltarens referensland. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska därefter utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren. Om de behöriga myndigheterna inte kan enas om ett beslut kan de hänskjuta frågan till Esma, som då får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.6 i AIFM-direktivet). I de fall där de behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket land som ska vara referensland innebär detta en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 2 § regeringsformen kräver ett uttryckligt bemyndigande från regeringen. Om AIF-förvaltaren inte har fått besked inom sju dagar från beslutet, eller om det inte har fattats något beslut inom fristen på en månad, får förvaltaren själv välja ett av dessa länder som referensland. I artikel 37.4 i AIFM-direktivet används begreppet aktivt marknadsföra en alternativ investeringsfond. Det framstår som rimligt att tolka det som att den alternativa investeringsfonden inte bara ska vara formellt anmäld för marknadsföring i ett land inom EES, utan att AIF-förvaltaren ska ha för avsikt att sälja andelar eller aktier i fonden till investerare i det landet och att den avsikten ska framgå av faktiska marknadsföringsåtgärder. När ett referensland är fastställt eller, i tillämpliga fall, har valts av AIF-förvaltaren, ska förvaltaren lämna in en ansökan om tillstånd som avses i AIFM-direktivet till den behöriga myndigheten i referenslandet. Tillståndsförfarandet behandlas i avsnitt 5.4. Den behöriga myndigheten ska vid sin tillståndsprövning först ta ställning till om AIF-förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna i artikel 37.4 i AIFM-direktivet (artikel 37.5). Denna fråga bör således inte bli aktuell för de fall de behöriga myndigheterna i de möjliga referensländerna gemensamt beslutat om vilket land som ska fastställas som referensland. Om den behöriga myndigheten anser att AIF-förvaltaren inte har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten inte bevilja något tillstånd. I sitt avslagsbeslut ska myndigheten ange skälen för beslutet. Om den behöriga myndigheten anser att förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten begära att Esma avger ett råd i fråga om myndighetens bedömning. Meddelandet från myndigheten till Esma ska innehålla AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensland och information om förvaltarens marknadsföringsstrategi. Esma ska inom en månad från mottagandet av meddelandet lämna sitt råd om huruvida de behöriga myndigheternas bedömning är korrekt. Om en behörig myndighet avser att ge tillstånd till en AIF-förvaltare i strid med Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl för detta. Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, ska den behöriga myndigheten även informera de behöriga myndigheterna i dessa länder samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att myndigheten inte avser att följa Esmas råd. Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den inletts ska som huvudregel inte påverka valet av referensland (artikel 37.11 första stycket). Däremot ska ett nytt referensland fastställas om AIF-förvaltaren, inom två år från det ursprungliga tillståndet, ändrar sin marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning att det hade påverkat valet av referensland i den ursprungliga bedömningen. En AIF-förvaltare som avser att ändra sin marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning, ska underrätta den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet innan ändringen genomförs. AIF-förvaltaren ska i underrättelsen ange vilket land som bör anses vara det nya referenslandet i enlighet med kriterierna i punkterna ovan samt lämna information om sin nya marknadsföringsstrategi och rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska vara etablerad i det nya referenslandet. Den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet ska undersöka om AIF-förvaltarens val av nytt referensland är korrekt och ska sedan meddela Esma om sin bedömning (artikel 37.11 andra stycket). Esma ska inom en månad efter mottagandet av meddelandet lämna ett råd avseende den behöriga myndighetens bedömning (artikel 37.11 tredje stycket). Den behöriga myndigheten ska, efter att ha mottagit Esmas råd, informera AIF-förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut (artikel 37.11 fjärde stycket). Om beslutet innebär att den behöriga myndigheten instämmer i AIF-förvaltarens bedömning om nytt referensland, ska myndigheten informera den behöriga myndigheten i det nya referenslandet samt utan onödigt dröjsmål översända kopior på tillstånds- och tillsynsdokumentation (artikel 37.11 femte stycket). Från och med det att dokumentationen översänts, ska den behöriga myndigheten i det nya referenslandet vara behörig när det gäller tillstånd för och tillsyn över AIF-förvaltaren. För det fall den behöriga myndighetens bedömning inte följer Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl (artikel 37.11 sjätte stycket). Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren marknadsför alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES än det ursprungliga referenslandet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera de behöriga myndigheterna i dessa länder, samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att Esmas råd inte har följts och ange skälen för detta. Om det inom två år från det att AIF-förvaltaren beviljats tillstånd visar sig genom den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet att den marknadsföringsstrategi som förvaltaren presenterade i sin ursprungliga ansökan inte har följts, att förvaltaren har gjort felaktiga påståenden om strategin eller om den har ändrats utan att förvaltaren har anmält detta, ska den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet uppmana AIF-förvaltaren att välja ett nytt referensland på grundval av den faktiska marknadsföringsstrategin (artikel 37.12 första stycket). Om AIF-förvaltaren inte rättar sig efter den behöriga myndighetens uppmaning, ska myndigheten återkalla förvaltarens tillstånd. Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter två år från det att tillstånd beviljats, och avser att ändra sitt referensland, ska förvaltaren lämna in en begäran om att ändra referensland till den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet (artikel 37.12 andra stycket). I sådana fall den process som beskrivs ovan följas i tillämpliga delar. För det fall ett byte av referensland är aktuellt och en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning av referensland som en behörig myndighet har gjort, får de myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma. Esma får då agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.12 tredje stycket i AIFM-direktivet). Definitionen av referensland samt reglerna om processen för fastställande och ändring i AIFM-direktivet bör tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna om processen för fastställande och ändring av referensland bör tas in i ett nytt kapitel i lagen. 5.4 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare får av Finansinspektionen ges tillstånd som AIF-förvaltare, om Sverige är förvaltarens referensland. Kraven för tillstånd, bestämmelser om tillståndsprocessen och Finansinspektionens samarbete med Esma i tillståndsprocessen tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag får tillstånd ges även för förvaltning av en specialfond. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: När väl frågan om referensland är avgjord ska den behöriga myndigheten i referenslandet pröva AIF-förvaltarens ansökan om tillstånd. För att tillstånd ska beviljas måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Referenslandet för AIF-förvaltaren ska ha fastställts enligt det förfarande som beskrivs i avsnitt 5.3. För det fall behöriga myndigheter i flera möjliga referensländer gemensamt har fastställt ett referensland i enlighet med artikel 37.4 andra stycket i AIFM-direktivet, blir denna fråga inte aktuell. En AIF-förvaltare ska enligt huvudregeln följa samtliga regler i AIFM-direktivet (artikel 37.2). Förvaltaren behöver emellertid inte följa en regel i direktivet om efterlevnaden av den inte är förenlig med efterlevnaden av den lagstiftning som gäller för den icke EES-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden som marknadsförs inom EES, om förvaltaren kan visa att * det är omöjligt att kombinera efterlevnad av regeln i AIFM-direktivet med efterlevnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden, och * den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden innehåller en likvärdig regel med samma regleringssyfte som ger samma skyddsnivå för investerarna i fonden och förvaltaren och/eller fonden följer denna regel. AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 första stycket b och c). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för de behöriga myndigheterna när det gäller den verksamhet för vilken förvaltaren har tillstånd. Den rättsliga representanten ska tillsammans med AIF-förvaltaren sköta funktionen för regelefterlevnad i enlighet med AIFM-direktivet. Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland, den behöriga myndigheten i hemlandet för de berörda EES-baserade alternativa investeringsfonderna och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-förvaltaren är etablerad (artikel 37.7 första stycket d). Syftet med detta krav är att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet. Regeringen anser därför inte, såsom utredningen föreslår, att samarbetsarrangemangen kan vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b. Noteras bör att det i den svenska språkversionen av AIFM-direktivet i artikel 37.7 d felaktigt anges "tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad". I den engelska språkversionen anges nämligen "the supervisory authorities of the third country where the non-EU AIFM is established". Det som avses är således tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad. Vidare krävs att det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier, vilken upprättas av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force, (FATF) (artikel 37.7 första stycket e). Det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad ska dessutom ha undertecknat ett avtal med referenslandet, som uppfyller kriterierna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 37.7 första stycket f). För att tillstånd ska få ges får den behöriga myndighetens effektiva utövande av sin tillsyn enligt AIFM-direktivet över AIF-förvaltaren inte hindras av den lagstiftning i tredjeland som är tillämplig för förvaltaren eller av begränsningar i de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten i det tredjelandet har (artikel 37.7 första stycket g). Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om huruvida de kriterier för tillstånd som beskrivs ovan, med undantag för kravet på ett skatteavtal, är uppfyllda får ärendet hänskjutas till Esma, som får agera i enlighet artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 andra stycket i AIFM-direktivet). Om en behörig myndighet för en EES-baserad alternativ investeringsfond inte inom en rimlig tidsperiod medverkar i de samarbetsarrangemang som krävs, får de behöriga myndigheterna i referenslandet hänskjuta ärendet till Esma, som även i det fallet får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 tredje stycket i AIFM-direktivet). För tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare gäller i huvudsak samma förfarande och krav på information som för en ansökan av en EES-baserad AIF-förvaltare. Utöver den information som ska lämnas enligt artikel 7.2 i AIFM-direktivet, ska en ansökan enligt artikel 37.8 första stycket a innehålla följande: * AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensland inklusive information om marknadsföringsstrategin. * En förteckning över de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt för förvaltaren att följa på grund av tvingande bestämmelser i den lagstiftning i tredjeland som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden. * Ett skriftligt intyg (baserat på Esmas tekniska standarder för tillsyn) som styrker att den relevanta lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är likvärdig med de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt att följa, med samma regleringssyfte och skyddsnivå för investerarna i den alternativa investeringsfonden i fråga, inklusive ett rättsligt utlåtande, och att förvaltaren följer denna likvärdiga regel. * Namn på AIF-förvaltarens rättsliga representant och plats där denne är etablerad. Därutöver anges i artikel 37.8 första stycket b-e i AIFM-direktivet hur informationskraven i artiklarna 7 och 8 ska tillämpas i fråga om en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Kravet på information om investeringsstrategier m.m. enligt artikel 7.3 behöver bara avse de EES-baserade alternativa investeringsfonder som ska förvaltas och de alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras inom EES med stöd av marknadsföringspass. Kravet i artikel 8.1 a om att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav i direktivet ska inte förhindra tillämpningen av den regel som innebär att förvaltaren under vissa förutsättningar inte behöver följa regler i AIFM-direktivet om dessa står i konflikt med tillämpliga regler i tredjeland. Kravet i artikel 8.1 e om att huvudkontoret och det stadgeenliga sätet ska vara lokaliserade i samma land inom EES gäller inte icke EES-baserade AIF-förvaltare. Dessutom ska artikel 8.5 andra stycket, som preciserar vilken information som ska ingå i en ansökan om tillstånd för att den ska anses vara fullständig, förstås som att den inbegriper en hänvisning till den information som avses i punkterna ovan. Om en behörig myndighet i ett tillståndsärende anser att AIF-förvaltaren bör få undantag från kravet att följa alla regler i enlighet med artikel 37.2 i AIFM-direktivet, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Esma om detta (artikel 37.9 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga den förteckning över de regler som AIF-förvaltaren anser sig inte kunna efterleva samt det skriftliga intyget, inklusive det rättsliga utlåtandet, som förvaltaren har gett in till myndigheten. Esma ska lämna råd om tillämpningen inom en månad efter mottagandet av underrättelsen (artikel 37.9 andra stycket). Esma ska sträva efter att bygga upp en gemensam tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid bedömningen om undantag från vissa bestämmelser kan ges. Om den behöriga myndigheten avser att bevilja eller beviljar AIF-förvaltaren tillstånd i strid med Esmas råd, ska myndigheten underrätta Esma och ange sina skäl för detta (artikel 37.9 fjärde stycket). Esma ska offentliggöra att den behöriga myndigheten inte avser att följa eller inte följer Esmas råd. Esma får också besluta om att offentliggöra de skäl som myndigheten har angett. Den behöriga myndigheten ska i så fall få ett förhandsbesked från Esma om ett sådant offentliggörande. För det fall AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES ska den behöriga myndigheten i referenslandet även informera de behöriga myndigheterna i de berörda länderna och ange sina skäl (artikel 37.9 femte stycket). Om en av dessa behöriga myndigheter har en avvikande åsikt om den bedömning som den behöriga myndigheten i referenslandet gjort, får de båda myndigheterna hänskjuta frågan till Esma, som får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.9 sjätte stycket i AIFM-direktivet). Den behöriga myndigheten i referenslandet ska informera Esma om de tillstånd för AIF-förvaltare som beviljas, eventuella ändringar och återkallelser av tillstånd (artikel 37.10). De behöriga myndigheterna ska även informera Esma om de tillståndsansökningar som avslagits samt lämna uppgifter om förvaltaren och skälen för avslaget. Esma ska föra ett register över avslag på tillståndsansökningar. Registret ska vara tillgängligt för behöriga myndigheter. Myndigheterna ska behandla informationen i registret som konfidentiell (jfr 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Reglerna i AIFM-direktivet om tillstånd och tillståndsförfarande när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Om Sverige har fastställts som en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland och förvaltaren har fått tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det tillståndet återkallas om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland (jfr artikel 37.11 femte stycket). En icke EES-baserad AIF-förvaltare bör inte kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Specialfonder utgör en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond. 5.5 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 38 i AIFM-direktivet, som avser Esmas utvärdering av tillstånd för och tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare, föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra mot den. Skälen för regeringens bedömning: Esma ska årligen utvärdera de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare, i syfte att uppnå större enhetlighet när det gäller resultatet av tillsynen (artikel 38.1 i AIFM-direktivet). Esma ska utarbeta metoder för att bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas (artikel 38.2). Utvärderingen ska inbegripa * graden av konvergens i tillsynspraxis avseende tillstånd för och tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare, * i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i AIFM-direktivet uppfylls, samt * effektiviteten och graden av konvergens som uppnåtts när det gäller efterlevnaden av AIFM-direktivet, genomförandeåtgärderna och de tekniska standarderna samt eventuella administrativa sanktioner mot icke EES-baserade AIF-förvaltare vid överträdelser av direktivet. Mot bakgrund av resultatet av utvärderingen får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer för att etablera enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare (artikel 38.4). De behöriga myndigheterna ska följa Esmas riktlinjer och rekommendationer med alla tillgängliga medel (artikel 38.5). Inom två månader från det att Esma har utfärdat riktlinjer eller rekommendationer ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna (artikel 38.6). Om myndigheten inte följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna, ska den informera Esma och ange skälen för detta. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndighet inte följer eller avser att följa riktlinjer eller rekommendationer (artikel 38.7). Esma får även besluta om att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten angett. Den behöriga myndigheten ska få ett förhandsbesked av Esma om ett sådant offentliggörande. Esma ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats (artikel 38.8). Esma ska även informera dessa institutioner om vilka behöriga myndigheter som inte följer riktlinjerna och rekommendationerna samt redogöra för vilka åtgärder som Esma avser att vidta för att dessa behöriga myndigheter ska följa riktlinjerna och rekommendationerna. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter vid sin översyn av AIFM-direktivet (artikel 38.9). Esma ska offentliggöra den bästa praxis som identifierats i samband med utvärderingen av de behöriga myndigheterna (artikel 38.10). Esma ska även, efter att berörda behöriga myndigheter samtyckt, offentliggöra samtliga resultat av utvärderingen av de behöriga myndigheterna. Artikel 38 i AIFM-direktivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. Artikeln riktar sig huvudsakligen till Esma och reglerar främst den utvärdering som Esma ska göra och de åtgärder som Esma ska vidta. När det gäller Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Esma följer det redan av nuvarande allmänna bestämmelser om samarbete. Finansinspektionen ska enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och Esma i den utsträckning som följer av AIFM-direktivet (13 kap. 10 §). Vidare följer det av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen att inspektionen ska delta aktivt i det samarbete inom EU som sker inom ramen för Esma och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas (se 5 § 1 och 5 a §). 5.6 Marknadsföring över gränserna av EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren börjar marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av denne förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet i ett land inom EES får efter ett underrättelseförfarande marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder som den förvaltar i referenslandet och i andra länder inom EES (artikel 39 i AIFM-direktivet). Om fonderna ska marknadsföras i referenslandet, ska AIF-förvaltaren anmäla detta till den behöriga myndigheten där (artikel 39.2). Underrättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares marknadsföring här i landet (jfr artikel 31.2 och se prop. 2012/13:155 s. 235 ff.). En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondbestämmelserna eller bolagsordningen. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonder, t.ex. värdepappersinstitut. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse, meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får inledas (artikel 39.3 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.3 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för sådana underrättelser som AIF-förvaltaren ska lämna (artikel 39.10 första stycket a). Den behöriga myndigheten i referenslandet får hindra marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden endast om AIF-förvaltarens förvaltning av fonden inte är förenlig med AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte efterlever direktivet (artikel 39.3 första stycket). Det är emellertid inte fråga om någon ny tillståndsprövning. Det får snarare anses föreligga en presumtion för att marknadsföringen får påbörjas så snart AIF-förvaltaren har underrättat den behöriga myndigheten och myndigheten har meddelat att marknadsföringen får inledas (jfr a. prop. s. 358). En AIF-förvaltare som avser att marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES än referenslandet ska, för varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra, underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet. Underrättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares marknadsföring över gränserna (jfr artikel 32.2 och se a. prop. s. 356 ff.) En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, dvs. samma information som anges ovan men med det tillägget att även de länder inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden ska anges (artikel 39.4). Som huvudregel ska AIF-förvaltaren följa den nationella lagstiftning i referenslandet som genomför AIFM-direktivet. Däremot ska lagstiftningen i AIF-förvaltarens värdland tillämpas avseende marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden och de åtgärder som fastställts för att förhindra att fonden marknadsförs till icke-professionella investerare, inbegripet i de fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonden, t.ex. värdepappersinstitut (artikel 39.7). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den till den behöriga myndigheten i det land inom EES där fonden ska marknadsföras (artikel 39.5 första stycket). Underrättelsen ska vidarebefordras om AIF-förvaltarens förvaltning är och kommer att vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska bifoga ett intyg om att AIF-förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi (artikel 39.5 andra stycket). Underrättelsen och intyget ska vara tillgängliga på "ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar", t.ex. engelska (artikel 39.8 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt (artikel 39.8 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för underrättelsen och en mall för intyget samt formen för överlämnandet till den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.10 första stycket a, b och c). När den behöriga myndigheten i referenslandet har vidarebefordrat underrättelsen, ska myndigheten utan dröjsmål informera AIF-förvaltaren om detta (artikel 39.6 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas i ett annat land än referenslandet och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.6 andra stycket). Om AIF-förvaltaren planerar eller har genomfört en väsentlig ändring av någon av de uppgifter som har lämnats i en underrättelse, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 39.9 första stycket). Denna anmälningsskyldighet motsvarar det som gäller för svenska AIF-förvaltare vid marknadsföring över gränserna enligt 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 358). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet, utan dröjsmål, underrätta AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras (artikel 39.9 andra stycket). Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att reglerna i AIFM-direktivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av den alternativa investeringsfonden (artikel 39.9 tredje stycket). Om ändringen är godtagbar och innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder marknadsförs eller att vissa fonder inte längre marknadsförs, ska den behöriga myndigheten i referenslandet utan dröjsmål informera Esma och, i tillämpliga fall, även den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.9 fjärde stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera formkraven för AIF-förvaltarens anmälan om ändringar (artikel 39.10 första stycket d). En icke EES-baserad förvaltare med Sverige som referensland och tillstånd som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får således genom artikel 39 rätt att efter ett underrättelseförfarande marknadsföra en förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES. Motsvarande rätt till marknadsföring i Sverige får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet. Artikel 39 i AIFM-direktivet innebär alltså att en icke EES-baserad AIF-förvaltare - i likhet med en EES-baserad AIF-förvaltare - ska få möjlighet att inom EES marknadsföra alternativa investeringsfonder med ett marknadsföringspass. Reglerna i artikeln bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av bestämmelserna i den lagen avseende svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige och utomlands (4 och 6 kap.). Genomförandet av reglerna om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende sådana förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt a. prop. s. 366 ff.). 5.7 Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Bestämmelser om förutsättningarna för sådan marknadsföring, underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt AIFM-direktivet får marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare inom EES om de förutsättningar som anges i artikel 40 i direktivet är uppfyllda. Kraven i artikel 40 innebär att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet. Därutöver krävs * att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens referensland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt direktivet (artikel 40.2 första stycket a), * att det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (Financial Action Task Force, FATF) (artikel 40.2 första stycket b), och * att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens referensland och varje annat land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 40.2 första stycket c). Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens referensland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma (artikel 40.2 andra stycket). Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Esma-förordningen. Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i AIF-förvaltarens referensland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra där (artikel 40.3 första stycket). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad och vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden får inledas i referenslandet (artikel 40.4 första stycket). Den behöriga myndigheten får hindra marknadsföringen enbart om AIF-förvaltarens förvaltning av fonden strider mot eller kommer att strida mot AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer att följa direktivet. Om myndigheten meddelar ett positivt beslut får AIF-förvaltaren börja marknadsföra fonden i referenslandet från och med den dag som beslutet meddelas. Underrättelseförfarandet stämmer således även i övrigt överens med det som gäller för en EES-baserad AIF-förvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden i referenslandet (artikel 40.4 andra stycket). Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investerings-fond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens referensland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 40.5 första stycket). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet (artikel 40.5 andra stycket). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 40.6 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. En förutsättning för att myndigheten ska vidarebefordra underrättelsen är att AIF-förvaltarens förvaltning av fonden följer och kommer att följa AIFM-direktivet och förvaltaren i övrigt följer direktivet. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a, b och c). Underrättelseförfarandet stämmer överens med det som gäller för en EES-baserad AIF-förvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond över gränserna (se artikel 32). Den behöriga myndigheten i referenslandet ska dock även underrätta Esma (artikel 40.7 andra stycket). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats (artikel 40.7 första stycket). Förvaltaren får börja marknadsföra fonden i värdlandet från och med dagen för det meddelandet. AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på "ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar", t.ex. engelska (artikel 40.9 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIF-förvaltaren har lämnat i en underrättelse om marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 40.10 första stycket). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 40.16 första stycket d). Reglerna i artikel 40 i AIFM-direktivet omfattar således dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige och andra länder inom EES, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige. Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 40 i AIFM-direktivet är, som beskrivs ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är EES-baserade (artiklarna 31 och 32). Reglerna i artikel 40 bör därför genomföras på så sätt att det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9-11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag. De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 366 ff.). 5.8 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som avser att förvalta en EES-baserad alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltningen påbörjas. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och som inte är en specialfond. Vid förvaltning från filial här i landet ska bestämmelserna med uppföranderegler och om intressekonflikter i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas. För förvaringsinstitut för sådana alternativa investeringsfonder gäller bestämmelserna i samma lag. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag anges att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige, efter tillstånd från Finansinspektionen, ska få förvalta en specialfond. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 41 i AIFM-direktivet följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland, efter ett underrättelseförfarande, får förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än referenslandet. En ytterligare förutsättning är att förvaltarens tillstånd i referenslandet omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som den eller de som ska förvaltas i värdlandet. Reglerna motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIF-förvaltare enligt artikel 33 i AIFM-direktivet. Verksamheten kan enligt artikel 41.1 i direktivet drivas antingen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller genom att fonden förvaltas från förvaltarens referensland (gränsöverskridande verksamhet). Principen för sådan förvaltning är densamma som för gränsöverskridande marknadsföring, dvs. en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland får förvalta alternativa investeringsfonder i ett annat land än referenslandet efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande. Det är den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland som ska underrättas om verksamheten och överlämna underrättelser till den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Det är alltså inte fråga om något nytt tillståndsförfarande. Innan förvaltningen av en alternativ investeringsfond över gränserna får påbörjas ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet om i vilket land fonden ska förvaltas och om förvaltningen ska ske genom filial eller gränsöverskridande verksamhet. Förvaltaren ska också lämna en verksamhetsplan där det framgår vilken verksamhet som ska drivas i värdlandet och vilka fonder som ska förvaltas där (artikel 41.2 i AIFM-direktivet). Om AIF-förvaltaren avser att etablera en filial, ska förvaltaren därutöver informera om filialens organisatoriska struktur och adress samt namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar för ledningen av filialen. Vilken information som ska lämnas i en underrättelse och utformningen av formulär för underrättelser får specificeras i tekniska standarder för tillsyn respektive genomförande (artikel 41.7 och 41.8 i AIFM-direktivet). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska därefter - inom en eller två månader, beroende på om det är fråga om gränsöverskridande verksamhet eller filialverksamhet, från det att myndigheten har fått en komplett underrättelse - överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland tillsammans med ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för att överlämna underrättelsen är att den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland anser att förvaltningen är och kommer att vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Därutöver krävs att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som ska förvaltas i värdlandet. När den behöriga myndigheten har överlämnat underrättelsen ska myndigheten informera AIF-förvaltaren om detta. AIF-förvaltaren får då inleda verksamheten i värdlandet (artikel 41.4). På motsvarande sätt som gäller enligt andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet får AIF-förvaltarens värdland inte ställa upp några ytterligare krav på verksamheten inom de områden som täcks av AIFM-direktivet (artikel 41.5). Även vid förvaltning över gränserna ska AIF-förvaltaren anmäla till den behöriga myndigheten i referenslandet om någon av de uppgifter som ingår i den information som har lämnats i en underrättelse har ändrats (artikel 41.6 i AIFM-direktivet). Reglerna om skyldighet att anmäla ändringar vid förvaltning över gränserna motsvarar i huvudsak dem vid marknadsföring över gränserna (artiklarna 39.9 och 40.10). Reglerna om gränsöverskridande förvaltning i artikel 41 i AIFM-direktivet omfattar dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland och som avser att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder etablerade i ett annat land inom EES, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige och som avser att förvalta alternativa investeringsfonder etablerade i Sverige. Regeringen delar inte utredningens uppfattning att en icke EES-baserad AIF-förvaltare bör kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Som konstateras i avsnitt 5.4 utgör specialfonder en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond. Reglerna i artikel 41 i AIFM-direktivet bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av 5 kap. 1, 8 och 9 §§ samt 6 kap. 1, 2 och 6 §§ samma lag. När förvaltningen av en alternativ investeringsfond sker genom en filial är det enligt AIFM-direktivet de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdland som ska övervaka efterlevnaden av kraven i artiklarna 12 och 14 (enligt artikel 45.2). Det bör av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgå att för en AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland och som driver filialverksamhet här i landet ska de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de artiklarna i direktivet gälla (8 kap. 1, 19-21 och 23 §§, se prop. 2012/13:155 s. 1031 f.). Regeln i artikel 21.5 a i AIFM-direktivet om att förvaringsinstitutet ska vara etablerat i samma land som fonden innebär att också de svenska bestämmelserna om förvaringsinstitut blir tillämpliga. Ett förvaringsinstitut för en svensk alternativ investeringsfond ska således tillämpa lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, oavsett i vilket land AIF-förvaltaren är etablerad. 5.9 Myndighetssamarbete Regeringens förslag: Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15 i AIFM-direktivet. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: I flera artiklar i AIFM-direktivet finns regler om att en behörig myndighet får hänskjuta en fråga till Esma, t.ex. när en behörig myndighet i ett land inom EES ifrågasätter en behörig myndighets i ett annat land inom EES beslut, agerande eller brist på agerande (se prop. 2012/13:155 s. 386 ff.). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning (13 kap. 13 §). I och med införandet av EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder införs möjlighet för behöriga myndigheter att hänskjuta ytterligare frågor till Esma (artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in hänvisningar till berörda artiklar i direktivet så att Finansinspektionen kan hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av de artiklarna. 5.10 Lagval, behörig domstol och delgivning Regeringens förslag: På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. En tvist om rättigheter eller skyldigheter för en ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol, om tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland. Detsamma ska gälla en sådan tvist mellan investeraren och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig när svensk domsrätt föreligger, är Stockholms tingsrätt behörig (reservforum). Det ska vara tillåtet att avtala om att ett rättsförhållande ska vara underkastat lagen i ett visst land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet ska dock vara ogiltigt. Detsamma ska gälla ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES är behöriga att pröva en tvist om ett sådant rättsförhållande. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant. Utredningen berör inte frågorna om lagval, behörig domstol och delgivning i tvistemål. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag anges att svensk domsrätt föreligger även om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond förvaltas i Sverige. Promemorians förslag avseende lagval omfattar också sådana fonder som förvaltas i Sverige. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att uttrycken referensland respektive rättslig representant inte har definierats i promemorians förslag. Vidare anser Advokatsamfundet att det är tveksamt om förslaget till ny 8 kap. 32 § i promemorian verkligen genomför artikel 37.13 i AIFM-direktivet, eftersom direktivet förefaller begränsa sig till det obligationsrättsliga förhållandet mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och investeraren. Emellertid omfattar förslaget enligt sin ordalydelse också sakrättsliga frågor. Om detta är avsikten bör enligt Advokatsamfundets mening förhållandet mellan förslaget och 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument klargöras. På motsvarande sätt bör det klargöras hur förslaget förhåller sig till de allmänna internationellt privaträttsliga principerna om dels att lex rei sitae styr sakrätten avseende aktier eller fondandelar, dels att gäldenärens hemvistlag styr sakrätten avseende fordringar. Om avsikten däremot är att det föreslagna lagrummet inte ska omfatta också sakrättsliga frågor bör detta klargöras. Fondbolagens förening anser att det bör förtydligas vad som avses med förslaget i fråga om domsrätt, mot bakgrund av att artikel 37 i AIFM-direktivet förefaller gälla enbart icke EES-baserade AIF-förvaltare och inte icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Föreningen påtalar vidare att en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige alltid torde vara EES-baserad. Föreningen efterfrågar därutöver vissa andra förtydliganden som behandlas i författningskommentaren. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag Reglerna i AIFM-direktivet Enligt AIFM-direktivet ska eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden avgöras i enlighet med lagstiftningen i ett land inom EES och under dess jurisdiktion (artikel 37.13 andra stycket). Med tvist avses här civilprocesser som t.ex. talan om skadestånd enligt bestämmelserna i 8 kap. 28, 30 och 31 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Sådana tvister handläggs i Sverige enligt bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken. Den aktuella regeln i AIFM-direktivet gäller hur sådana tvister ska hanteras avseende såväl lagval som domsrätt i förhållande till olika stater. Regeln i AIFM-direktivet bör läsas i ljuset av att artikel 37 i övrigt gäller icke EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet inom EES. Syftet med regeln torde vara att skydda investerarna genom att tvister av aktuellt slag inte ska avgöras enligt lagen i ett land utanför EES eller av en domstol i ett sådant land. Det land inom EES vars lag ska tillämpas på tvisten bör i allmänhet också vara samma land som har domsrätt i tvisten. Fondbolagens förening anför att artikel 37 i AIFM-direktivet endast omfattar icke EES-baserade AIF-förvaltare, varför de tvister med alternativa investeringsfonder som omfattas av lagrummet endast torde kunna gälla sådana fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare och således inte av EES-baserade AIF-förvaltare. Enligt regeringens bedömning torde emellertid såväl icke EES-baserade AIF-förvaltare som icke EES-baserade alternativa investeringsfonder omfattas av regeln. Detta med anledning av att någon begränsning i fråga om vilka icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som avses inte framgår av artikeln och att behovet av investerarskydd torde vara detsamma vid en talan mellan investeraren och fonden som vid en talan mellan investeraren och AIF-förvaltaren. Kommissionen har på sin webbplats kommenterat hur medlemsstaterna enligt kommissionens uppfattning bör genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. Kommissionen anför att medlemsstaterna får bestämma lämplig jurisdiktion med beaktande av de relevanta internationella privaträttsliga instrumenten. I princip kräver regeln i direktivet att en medlemsstat har domsrätt över tvisten, men inte nödvändigtvis att det rör sig om referensmedlemsstaten. Referensmedlemsstaten är det land inom EES där en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska ansöka om tillstånd (artiklarna 4.1 z och 37.5 i AIFM-direktivet). I det följande används begreppet referensland i stället för begreppet referensmedlemsstat (se avsnitt 5.3 och definitionen i nya 1 kap. 11 a § 2 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Motsatsvis får inte medlemsstaterna, enligt kommissionens uppfattning, tillåta att den tillämpliga lagen eller de behöriga domstolarna finns i ett land utanför EU. I fråga om behöriga domstolar torde kommissionen avse att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i en medlemsstat. Med medlemsstater i EU jämställs i nu aktuellt avseende länder inom EES. Lagval När ett avtal har anknytning till flera olika länder måste det avgöras vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet. Lagvalet bestäms av regler inom den internationella privat- och processrätten. Frågor om lagval i privaträttsliga sammanhang regleras i den s.k. Rom I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)) när det gäller avtalsförpliktelser och i den s.k. Rom II-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)) när det gäller förhållanden utanför avtalsförpliktelser (utomobligatoriska förhållanden). Dessa EU-förordningar är direkt tillämpliga. Sådana tvister som avses i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet kan vara t.ex. en skadeståndstalan som väcks av en investerare i en alternativ investeringsfond gentemot antingen en AIF-förvaltare eller fonden. I det senare fallet förutsätts att det rör sig om en sådan fond som har bildats på associationsrättslig grund och således har rättskapacitet. Om den alternativa investeringsfonden i stället är bildad på kontrakts-rättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen [2004:46] om värdepappersfonder och prop. 2012/13:155 s. 291). Om det rör sig om en talan mot AIF-förvaltaren, och denne är en extern AIF-förvaltare som har ett avtalsförhållande med fonden, kan det förhålla sig så att det inte finns något direkt avtalsförhållande mellan AIF-förvaltaren och investeraren. I ett sådant fall är investerarens eventuella anspråk mot AIF-förvaltaren närmast av utomobligatorisk karaktär (a. prop. s. 292). Vid genomförandet av artikel 37.13 andra stycket är således såväl Rom I-förordningen som Rom II-förordningen av intresse. Båda förordningarna har en universell tillämpning, dvs. den lag som anvisas i förordningarna ska tillämpas även om det är lagen i en icke medlemsstat (artikel 2 i Rom I-förordningen och artikel 3 i Rom II-förordningen). Det innebär att det land vars lag ska tillämpas i det enskilda fallet kan vara såväl ett land inom EES som ett land utanför EES. Förordningarna innebär att avtal om lagval som huvudregel är giltiga (artikel 3 respektive artikel 14). Ingen av förordningarna ska dock inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser på särskilda delar av respektive rättsområde (artikel 23 respektive artikel 27). Således har regeln om lagval i AIFM-direktivet företräde framför förordningarna. Det innebär alltså att det är möjligt att vid genomförandet av regeln i AIFM-direktivet föreskriva särskilda bestämmelser om lagval som har företräde framför förordningarna. Med hänsyn till det anförda bör det tas in bestämmelser om lagval i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har företräde framför Rom I-förordningen och Rom II-förordningen. Sådana bestämmelser bör avse de delar av parternas rättsförhållande som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. På ett rättsförhållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som har rättskapacitet och som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I linje med synpunkterna från Fondbolagens förening saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad. Med rättsförhållande avses här avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Bestämmelserna om lagval bör således ha ett vidare tillämpnings-område än vad som följer av ordalydelsen av artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. En sådan lydelse av bestämmelserna bedöms dock vara förenlig med AIFM-direktivet. Avsikten med artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet torde inte vara att vilken lag som är tillämplig ska ändras under ett rättsförhållande beroende på om det pågår en tvist i domstol eller inte. Begreppet "tvist" får därför anses omfatta hela rätts-förhållandet. Med anledning av Sveriges advokatsamfunds påpekanden finns det skäl att förtydliga att sakrättsliga frågor inte omfattas av bestämmelserna. Det följer av att sakrättsliga frågor, t.ex. vad avser äganderätt, avser rättsförhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan en investerare och en AIF-förvaltare eller en alternativ investeringsfond, vilket förutsätts i artikel 37.13 andra stycket AIFM-direktivet. Det bör inte vara tillåtet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige att ingå avtal om lagval som innebär att lagen i land utanför EES ska tillämpas på ett rättsförhållande av nu aktuellt slag. Anledningen till detta är att ett sådant avtal skulle innebära att regeln i AIFM-direktivet kringgås. Ett sådant avtalsvillkor bör därför vara ogiltigt. Det finns dock ingen anledning att begränsa avtalsfriheten avseende lagval i förhållande till olika länder inom EES. Även i dessa avseenden bör bestämmelser tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Med investerare avses här en investerare i en alternativ investeringsfond. Att begreppet referensland vad gäller AIF-förvaltare inte definieras i promemorians förslag, vilket Advokatsamfundet påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 23). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 2). Domsrätt Som framgår ovan reglerar artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet även under vilken stats jurisdiktion som en tvist mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden ska avgöras. Med jurisdiktion avses vilken stat som enligt den internationella privat- och processrätten har domsrätt över tvisten, dvs. vilken stats domstolar som är behöriga i förhållande till domstolarna i andra stater. Avsikten med regeln i AIFM-direktivet är således att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i ett land inom EES. Frågor om domsrätt m.m. avseende privaträttsliga frågor i allmänhet regleras i den s.k. Bryssel I-förordningen (Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) när det gäller svarande som har hemvist i en medlemsstat i EU och i Luganokonventionen (Konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [Nya Luganokonventionen, EUT L 339, 21.12.2007, s. 3, Celex 22007A1221(03)]) beträffande svarande som har hemvist i Norge, Schweiz eller i Island. Inom EU har det antagits en reviderad Bryssel I-förordning som börjar tillämpas den 10 januari 2015 (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område). Förordningen i dess nuvarande lydelse och konventionen är likalydande i sak och reglerar frågor om domsrätt mellan medlemsstaterna respektive konventionsstaterna. Vid tillämpningen av förordningen bör således inte domstolarna i ett land utanför EES kunna bli behöriga att pröva en sådan tvist som avses i AIFM-direktivet. Någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte för att genomföra artikel 37.13 andra stycket i det avseendet. Vid tillämpningen av Luganokonventionen kan det dock tänkas att domstolarna i Schweiz får domsrätt över en tvist av aktuellt slag, t.ex. beträffande en alternativ investeringsfond som har sitt säte där och är svarande. Schweiz är inte ett land inom EES. Det torde inte vara förenligt med AIFM-direktivet att en tvist mellan en investerare som har hemvist inom EES och t.ex. en alternativ investeringsfond enbart kan prövas av schweizisk domstol. Av Luganokonventionen följer emellertid att regler som med avseende på särskilda frågor reglerar domstols behörighet och som finns i rättsakter som utfärdats av EU:s institutioner ska behandlas på samma sätt som konventioner enligt artikel 67.1 (punkten 1 i protokoll 3 till konventionen). Om en avtalsslutande part, eller flera avtalsslutande parter gemensamt, införlivar regler i EU:s rättsakter med nationell rätt, ska dessa bestämmelser i nationell lag också behandlas på samma sätt som de konventioner som avses i artikel 67.1 (punkten 3 i protokoll 3 till konventionen). Artikel 67.1 innebär i sin tur att konventionen inte ska inverka på andra konventioner som de avtalsslutande staterna och/eller konventionsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet. Enligt artikeln ska inte heller Luganokonventionen hindra sådana stater från att tillträda dessa konventioner. Innebörden av dessa regler i konventionen bedöms vara att det är möjligt att i svensk rätt, i syfte att genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet i fråga om domsrätt, införa en bestämmelse om domsrätt som gäller i stället för Luganokonventionens regler. En sådan bestämmelse bör tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Till följd av artikel 67 och protokoll 3 till konventionen strider inte en sådan bestämmelse mot Sveriges åtaganden gentemot Schweiz i dess egenskap av konventionsstat. Utanför förordningens och konventionens tillämpningsområde, tillämpas vissa av bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken analogt. Det avser frågan om svensk domstol är behörig att pröva en tvist. Det saknas förutsättningar för att i lag reglera att ett tredjelands domstolar inte ska vara behöriga att pröva en viss tvist. Den ovannämnda bestämmelsen om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör emellertid vara generellt tillämplig i förhållande till tredjeland. På så sätt uppnås det investerarskydd som eftersträvas i AIFM-direktivet även i förhållande till andra länder utanför EES än Schweiz. Artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet reglerar även frågan om jurisdiktion beträffande en tvist mellan en investerare och en alternativ investeringsfond. Om fonden är bildad på kontraktsrättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder och a. prop. s. 291). En sådan fond kan därför inte vara part i ett tvistemål, vilket innebär att det saknas anledning att reglera frågan om domsrätt i det avseendet. För alternativa investeringsfonder som har rättskapacitet bör det emellertid tas in en bestämmelse om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den bör avse sådana fonder som inte är EES-baserade och som marknadsförs i Sverige. Detta förklaras av att regeln i AIFM-direktivet syftar till att undvika att vissa tvister enbart kan prövas av domstolar utanför EES. För alternativa investeringsfonder som är etablerade inom EES är redan domstolar i ett eller flera länder inom EES behöriga att pröva tvister i vilka fonden är svarande. Beträffande icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som inte marknadsförs i Sverige saknas det skäl att föreskriva svensk domsrätt. Om däremot en icke EES-baserad alternativ investeringsfond marknadsförs i Sverige, bör det av investerarskyddsskäl finnas svensk domsrätt. Svensk domsrätt i ett sådant fall bedöms även vara förenligt med AIFM-direktivet. Sammantaget bör det tas in en bestämmelse om svensk domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder beträffande dels icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, dels alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. Som Fondbolagens förening påtalar saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad. Om svensk domsrätt föreligger och någon behörig domstol inte finns enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, bör Stockholms tingsrätt vara reservforum. Vidare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in en bestämmelse om prorogationsavtal. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en alternativ investeringsfond i Sverige ingår ett avtal om att en tvist av nu aktuellt slag ska avgöras av en domstol i ett land utanför EES, bör avtalet vara ogiltigt. Delgivning En icke EES-baserad AIF-förvaltare ska utse en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 b och c i AIFM-direktivet). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för behörig myndighet vad gäller den verksamhet för vilken AIF-förvaltaren har tillstånd. I syfte att underlätta för investerare att väcka talan mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att delgivning med förvaltaren får ske genom dennes rättsliga representant. I annat fall kan det för en investerare vara förenat med praktiska problem att väcka en sådan talan. Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen (2010:1932). Att begreppet rättslig representant inte definieras i promemorians förslag, vilket Sveriges advokatsamfund påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 25). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 3). 5.11 Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 37.13 första stycket i AIFM-direktivet, som gäller tillämplig lag och behörig domstol beträffande tvister mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet, kräver inte någon lagstiftningsåtgärd. Utredningen berör inte frågorna om behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att det bör övervägas att justera förslaget så att detta bättre motsvarar direktivets lydelse och bättre stämmer överens med svenskt juridiskt språkbruk. Enligt Advokatsamfundet syftar möjligen artikel 37.13 första stycket i AIFM-direktivet på situationer där en AIF-förvaltare har överklagat ett beslut av tillsynsmyndigheten. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det. Skälen för regeringens bedömning: Enligt AIFM-direktivet ska eventuella "tvister" mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet avgöras i enlighet med lagstiftningen i referenslandet och under dess jurisdiktion (artikel 37.13 första stycket). I detta sammanhang torde inte med tvister avses civilrättsliga tvister (tvistemål), till skillnad från de tvister som behandlas i avsnitt 5.10. Det som torde avses är, vilket även Sveriges advokatsamfund anför, förvaltningsärenden som handläggs av förvaltningsmyndighet och förvaltningsmål som handläggs vid allmän förvaltningsdomstol. Med anledning av Advokatsamfundets synpunkter finns det anledning att understryka att första och andra styckena i artikel 37.13 i AIFM-direktivet avser olika saker och att förslaget till nya 8 kap. 32 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder inte syftar till att genomföra det första stycket i artikeln. Av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer att Finansinspektionens beslut enligt lagen i allmänhet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I praktiken är det Förvaltningsrätten i Stockholm som prövar sådana överklaganden. Även beslut som avser en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland enligt de bestämmelser som nu föreslås kommer att kunna överklagas på samma sätt. Det saknas därför anledning att överväga några lagstiftningsåtgärder beträffande behörig domstol i dessa frågor. Om svensk förvaltningsdomstol är behörig att pröva ett mål om sådana frågor ska svensk rätt, huvudsakligen lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas. Det krävs således inte någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra artikel 37.13 första stycket i AIFM-direktivet. 6 Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla. Hänvisningarna till bestämmelserna som upphävs tas bort. Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare får, som ett minimikrav, ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorias förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i tredjeland och Finansinspektionen vid marknadsföring till icke-professionella investerare av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Esma ska inom tre år efter ikraftträdandet av en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit, enligt vilken reglerna i artiklarna 35 och 37-41 i AIFM-direktivet om EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder ska börja tillämpas, göra en utvärdering och ta ställning till om medlemsstaternas nationella bestämmelser för sådana förvaltare och fonder bör upphöra att gälla, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68, se även prop. 2012/13:155 s. 362 ff. och 1035). Om Esma kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att de bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37-41 i AIFM-direktivet blir den enda möjligheten för sådan verksamhet inom EU, ska Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter, genom att anta en delegerad rättsakt, besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla (artiklarna 66.4 och 68.6). För att genomföra dessa regler i svensk rätt bör nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer (se avsnitt 9). I 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11-13 §§ samt 15 kap. 1 och 2 §§ samma lag finns hänvisningar till de bestämmelser som upphävs. I 13 kap. 13 § samma lag finns även en hänvisning till artikel 42 i AIFM-direktivet, som ska upphöra att tillämpas. Dessa hänvisningar bör således tas bort. Från den tidpunkt då 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphör att gälla kommer den enda möjligheten för marknadsföring till professionella investerare inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder vara att uppfylla kraven i de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, se avsnitt 5. Vid marknadsföring till icke-professionella investerare måste åtminstone kraven för marknadsföring till professionella investerare vara uppfyllda. Därutöver gäller oförändrat för marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige att fonden ska uppfylla kraven i 4 kap. 2 § första stycket samma lag eller att andelarna eller aktierna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden. Länderna inom EES får enligt AIFM-direktivet ställa upp högre krav i fråga om marknadsföring till icke-professionella investerare än dem som gäller för marknadsföring till professionella investerare (artikel 43). För marknadsföring till icke-professionella investerare krävs således för det första att kraven för marknadsföring till professionella investerare är uppfyllda. Till följd av att det för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs att den alternativa investeringsfonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige måste AIF-förvaltaren ha ett sådant tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för det är att de krav som gäller för tillstånd enligt direktivet ska vara uppfyllda (artikel 37.7). De krav som anges i direktivet föreslås införas i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se avsnitt 5. Det innebär att hänvisningarna till 5 kap. 5 § andra stycket och 10 § inte behöver ersättas med nya bestämmelser som anger dessa krav. Till skillnad från promemorians förslag anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att ställa upp ett särskilt krav på att det ska finnas samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond är etablerad och Finansinspektionen vid marknadsföring av sådana fonder till icke-professionella investerare. För att en sådan fond ska få marknadsföras till professionella investerare inom EES krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad och behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland eller referensland (artiklarna 35.3 och 40.2 i AIFM-direktivet). Sådana samarbetsarrangemang bör vara tillräckliga för att tillgodose behoven av samarbete mellan berörda myndigheter även vid marknadsföring till icke-professionella investerare. I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föranleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang. 7 Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 7.1 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet, får efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till vissa icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd ska ges om förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter avseende övervakning av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad inte är upptaget i FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som i sitt hemland är registrerade eller har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra riskkapitalfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare enligt 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 249 ff.). En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får efter underrättelse enligt 5 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, utan tillstånd enligt 5 kap. 7 § samma lag, marknadsföra andelar eller aktier i EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Sådant tillstånd krävs emellertid för utländska EES-baserade AIF-förvaltare som endast är registrerade i hemlandet även för marknadsföring till professionella investerare här i landet. Vidare krävs tillstånd för samtliga utländska EES-baserade AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till s.k. semi-professionella investerare (se a. prop. s. 249 ff.). I 5 kap. 7 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är det således fråga om dels två kategorier av AIF-förvaltare, dels två kategorier av investerare. Lydelsen av första stycket i paragrafen bör därför justeras så att det på ett tydligare sätt framgår när det endast krävs underrättelse och när det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra en riskkapitalfond till investerare i Sverige. Också i 5 kap. 7 § andra stycket finns det skäl att justera lydelsen och förtydliga de krav som ska vara uppfyllda om den alternativa investeringsfonden inte är EES-baserad. Samma krav ska således gälla för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare (se 4 kap. 5 § tredje stycket och a. prop. s. 249 ff.). 7.2 Ingripanden mot icke EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen vidta samma åtgärder som mot en svensk AIF-förvaltare. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, har Finansinspektionen enligt 14 kap. 22 § den lagen samma möjligheter att ingripa som mot en svensk AIF-förvaltare. Av förarbetena till sistnämnda paragraf framgår att avsikten är att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare ska kunna vidtas mot en förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt den lagen (se prop. 2012/13:155 s. 378 och 513). En AIF-förvaltare från ett land utanför EES kan emellertid driva verksamhet med stöd av tillstånd även enligt andra paragrafer i 5 kap. än 10 §. Genom den felaktiga hänvisningen till 5 kap. 10 § i 14 kap. 22 § har tillämpningsområdet för sistnämnda paragraf således blivit snävare än det som är avsett. Härvid kan även jämföras med motsvarande bestämmelser om ingripande i fråga om utländska EES-baserade AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och de hänvisningar till 5 kap. som finns där (se 14 kap. 19-21 §§). Hänvisningen i 14 kap. 22 § bör därför ändras så att den avser 5 kap. och inte bara 10 § i det kapitlet. Finansinspektionen får därmed möjlighet att ingripa oavsett enligt vilken paragraf i 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd att driva verksamhet i Sverige. 8 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Regeringens förslag: Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska gälla även för filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. AIF-förvaltare ska anses som utomstående i bestämmelserna om grundläggande åtgärder för kundkännedom i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser ska inte gälla för AIF-förvaltare som har hemvist - inom EES, - i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta. AIF-förvaltare får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. AIF-förvaltare ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet) har i svensk rätt genomförts i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se prop. 2008/09:70, bet. 2008/09:JuU13, rskr. 2008/09:163). I samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt infördes det i 1 kap. 2 § 19 nämnda lag en hänvisning till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se SFS 2013:580 samt prop. 2012/13:155 s. 146 f. och 538). Därigenom omfattas AIF-förvaltare, i likhet med andra finansiella företag, av regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. I tredje penningtvättsdirektivet definieras begreppet finansiellt institut i artikel 3.2. I led d i den uppräkning som finns i punkten 2 anges företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning. Motsvarande bestämmelse i svensk rätt är 1 kap. 2 § 7 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som avser fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder (jfr prop. 2008/09:70 s. 59, 66 och 180). I definitionen av finansiellt institut i tredje penningtvättsdirektivet finns det inte någon hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (UCITS-direktivet). Det framstår därför som att även andra företag för kollektiva investeringar än sådana som omfattas av UCITS-direktivet inbegrips i definitionen av finansiellt institut. I AIFM-direktivet definieras en alternativ investeringsfond som ett företag för kollektiva investeringar (artikel 4.1 a). Som nämnts ovan infördes därför i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt i 1 kap. 2 § 19 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism en hänvisning till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I flera av bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns hänvisningar till fondverksamhet som avses i 1 kap. 2 § 7 lagen om värdepappersfonder (se 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 §). Det bör därför övervägas om det i de bestämmelserna bör införas hänvisningar även till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 2 § 19. I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter, som överlämnades till riksdagen den 26 februari 2014, föreslås även ändringar i flera av de nu aktuella bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. De ändringarna berörs dock inte i förevarande proposition. Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller enligt 1 kap. 4 § i fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7 och 17 även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. Den paragrafen genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, vilken innebär att som finansiella institut ska även avses inom EES belägna filialer till finansiella institut som avses i leden a-e med huvudkontor inom eller utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 182). Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör i enlighet med detta omfatta även en filial i Sverige till en utländsk AIF-förvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I förstnämnda lag bör det därför i 1 kap. 4 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag. I 2 kap. 3 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom. Enligt tredje stycket får en verksamhetsutövare även förlita sig på åtgärder för att uppnå kundkännedom som har utförts av vissa utomstående, om verksamhetsutövaren på begäran och utan dröjsmål kan få del av de uppgifter om kunden som den utomstående har inhämtat. I 2 kap. 4 § anges vad som avses med utomstående i 3 §. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §, som omfattar bl.a. verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7 och 17, genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, i vilken det anges att de som avses är de institut och företag som anges i artikel 2 och motsvarande institut och personer i tredjeland (se prop. 2008/09:70 s. 188). I artikel 2 anges att direktivet ska vara tillämpligt bl.a. på kreditinstitut och finansiella institut. I enlighet med den bedömning som görs ovan när det gäller hur begreppet finansiella institut bör förstås i tredje penningtvättsdirektivet, bör en sådan utomstående som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism även kunna vara någon som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför i 2 kap. 4 § införas hänvisningar till 1 kap. 2 § 19 samma lag. Från kraven på åtgärder för grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser görs det flera undantag i 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Genom en hänvisning i 2 kap. 5 § 2 till 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 undantas bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Det undantaget gäller både verksamhetsutövare som hör hemma inom EES och verksamhetsutövare som hör hemma i ett land utanför EES, om landet har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. Genom 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har artikel 11 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.). Enligt artikel 11.1 ska de institut och personer som omfattas av direktivet inte vara underkastade de krav som anges i angivna artiklar, om kunden är ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som omfattas av det direktivet eller ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut i ett tredjeland som fastställer krav som motsvarar dem som fastställs i direktivet och vars överensstämmelse med dessa krav är föremål för tillsyn. Det innebär att det även i 2 kap. 5 § 2 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag. Enligt 2 kap. 12 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar i 2 kap. samma lag även beträffande sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta. I 2 kap. 12 § har artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.). Enligt artikel 31.1 ska de kreditinstitut och finansiella institut som omfattas av det direktivet vid sina filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer i förekommande fall tillämpa åtgärder som är minst likvärdiga med dem som anges i direktivet i fråga om kundkontroll och bevarande av uppgifter. Om tredjelandets lagstiftning inte tillåter tillämpning av sådana likvärdiga åtgärder, ska de berörda kreditinstituten och finansiella instituten underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om detta. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför även i 2 kap. 12 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism får enligt 2 kap. 14 § samma lag inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Sistnämnda paragraf genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet i svensk rätt och gäller bl.a. den som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder (se prop. 2008/09:70 s. 196). Enligt artikel 6 ska kreditinstitut och finansiella institut förbjudas att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. I likhet med ett fondbolag får en AIF-förvaltare, efter tillstånd av Finansinspektionen, ta emot medel med redovisningsskyldighet (se 7 kap. 1 § första stycket 2 respektive 3 kap. 2 § andra stycket 2). Förbudet mot att föra anonyma konton bör därför gälla även i verksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför i 2 kap. 14 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism införas en hänvisning även till 1 kap. 2 § 19 samma lag. Enligt 3 kap. 7 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 samma lag ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Paragrafen, som omfattar bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder, genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 199). Enligt artikel 32 ska kreditinstitut och finansiella institut inrätta system som gör det möjligt för dem att på förfrågningar från myndigheter snabbt och fullständigt lämna upplysningar om huruvida de har eller under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med specificerade fysiska eller juridiska personer och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur. Skyldigheten att ha ett sådant system bör därför gälla även i verksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det även i 3 kap. 7 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag. 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De nya bestämmelserna för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs när dessa bestämmelser upphävs ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare, ska träda i kraft den 1 augusti 2014. Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser krävs inte. Utredningen lämnar inte något förslag om ikraftträdande av lagändringarna. Utredningen lämnar dock ett beredningsunderlag för hur artiklarna 35 och 37-41 ska genomföras (bilaga 3 till betänkandet) i ett nytt lagstiftningsärende vid en senare tidpunkt (se avsnitt 5). Utredningen föreslår att ett tillstånd till marknadsföring motsvarande det som numera följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska gälla fram till dagen för upphörande av artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet. Om AIF-förvaltaren före dess har lämnat in en underrättelse eller en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt de föreslagna bestämmelserna om marknadsföringspass, ska ett tillstånd enligt de äldre bestämmelserna enligt utredningens förslag gälla även för tiden fram till dess att Finansinspektionen har prövat underrättelsen respektive ansökan enligt de nya bestämmelserna. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens genom att det i promemorians förslag anges att ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare ska träda i kraft den 1 juli 2014. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag och bedömning Reglerna i AIFM-direktivet Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, dvs. de regler som gäller förvaltnings- och marknadsföringspass vid gränsöverskridande verksamhet avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder (artiklarna 35 och 37-41). Förslag till hur de reglerna ska genomföras i svensk rätt finns i avsnitt 5. Enligt AIFM-direktivet skulle medlemsstaterna senast den 22 juli 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra det direktivet (artikel 66.1). Dessa lagar och andra författningar ska tillämpas fr.o.m. den 22 juli 2013 (artikel 66.2). Det finns emellertid ett undantag från detta. De lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra artiklarna 35 och 37-41 behöver nämligen inte träda i kraft före det datum som anges i den delegerade rättsakt som ska antas av kommissionen med stöd av artikel 67.6. För dessa artiklar gäller således en villkorad och senarelagd tillämpning. I AIFM-direktivet finns särskilda regler av intresse för tillämpningen av artiklarna 35 och 37-41 (artikel 67). Reglerna innebär bl.a. att kommissionen ska anta den delegerade rättsakten under vissa förutsättningar och i rättsakten "närmare ange när reglerna i artiklarna 35 och 37-41 ska bli tillämpliga i alla medlemsstater". Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot den delegerade rättsakten inom tre månader, om inte denna period förlängs (artikel 58). Såvida inte någon sådan invändning görs inom föreskriven tid, kommer således den delegerade rättsakten innebära att medlemsstaterna ska ha genomfört artiklarna 35 och 37-41 i AIFM-direktivet senast vid ett visst datum. Före det att den ovannämnda delegerade rättsakten antas, ska Esma senast den 22 juli 2015 ha gjort en utvärdering av hur de gällande nationella bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet har fungerat (artikel 67.1-67.4). De bestämmelser som avses här är dels de som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet, dels de som genomför reglerna om förvaltningspass och marknadsföringspass i artiklarna 32 och 33 i direktivet. Utvärderingen ska bl.a. avse frågor om investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens och övervakning av systemrisker. Den gäller såväl EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder. När det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder är det fråga om en utvärdering av medlemsstaternas nationella regler, i motsats till de harmoniserade tredjelandsregler som omfattas av den senarelagda tidpunkten för tillämpning. Inom tre år efter ikraftträdandet av nämnda delegerade rättsakt ska Esma göra en ny utvärdering och då ta ställning till medlemsstaternas nationella bestämmelser för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68). Om Esma då kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37-41 i AIFM-direktivet blir den enda möjligheten för sådan verksamhet inom EU, ska Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla, genom att anta en delegerad rättsakt (artiklarna 66.4 och 68.6). De nya bestämmelserna om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder Till följd av den i AIFM-direktivet angivna ordningen och det förhållandet att någon delegerad rättsakt enligt artiklarna 66.3 och 67.6 inte har antagits, är det inte möjligt att ange ett visst datum för ikraftträdandet av de lagändringar som föreslås i avsnitt 5. Lagändringarna bör i stället träda i kraft den dag regeringen bestämmer (jfr 8 kap. 5 § 1 regeringsformen). Därigenom har regeringen en möjlighet att anpassa ikraftträdandet av lagändringarna till det datum som anges i den kommande delegerade rättsakten. När den delegerade rättsakten väl har antagits kommer det sannolikt inte att finnas tid vare sig för att ta fram en lagrådsremiss och en proposition i frågan eller för riksdagsbehandlingen av propositionen. För frågan om ikraftträdandet av lagändringarna har det givetvis också betydelse om Europaparlamentet eller rådet kommer att göra någon invändning mot den delegerade rättsakten. Upphävandet av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder Under en övergångsperiod som pågår från det att den första delegerade rättsakten har antagits till dess att kommissionen, enligt artiklarna 66.4 och 68.6, har antagit en andra delegerad rättsakt genom vilken de nationella bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 ska upphävas, kommer två parallella regelverk att gälla. Således kommer de nu gällande bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§) att tillämpas parallellt med de nya bestämmelserna om EU-pass som föreslås i avsnitt 5. Det gäller bestämmelserna om tillståndskrav för dels icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring, dels marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och vissa alternativa investeringsfonder som är matarfonder vars mottagarfonder eller vars förvaltare inte är EES-baserade. De lagändringar om förvaltnings- och marknadsföringspass som föreslås i beredningsunderlaget till AIF-förvaltarutredningens betänkande (SOU 2012:67, se bilaga 3 till betänkandet) syftar till att genomföra de harmoniserade tredjelandsreglerna i artiklarna 35 och 37-41 i AIFM-direktivet och därigenom ge icke EES-baserade AIF-förvaltare tillträde till hela EES. Direktivet uppställer i dessa avseenden andra krav än vad som följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför inte vara förenligt med AIFM-direktivet att tillåta att marknadsföring eller förvaltning får ske inom hela EES enbart på den grunden att ett tillstånd enligt dessa nationella bestämmelser i lagen finns sedan tidigare, inte ens under tiden till dess att ett ärende har avgjorts slutligt. En AIF-förvaltare som önskar utnyttja de bestämmelser om förvaltnings- och marknadsföringspass som föreslås i avsnitt 5 bör i stället tillämpa dem. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte har rätt att driva verksamhet enligt de nya bestämmelserna, måste verksamheten upphöra. Detsamma gäller svenska och utländska EES-baserade AIF-förvaltare som har marknadsfört icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av 4 kap. 8 § eller 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. De nya bestämmelserna kommer att träda i kraft i god tid före det att de äldre bestämmelserna upphävs. Således behövs det inte några övergångsbestämmelser. Den andra delegerade rättsakten enligt artiklarna 66.4 och 68.6 kan tidigast antas 2018. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har vidtagit de lagstiftningsåtgärder som krävs för att genomföra AIFM-direktivet i dess helhet, bör regeringen bemyndigas att föreskriva när de nu gällande bestämmelserna om tredjelandssituationer i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla, se avsnitt 6. Således bör 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs i denna lag när dessa bestämmelser upphör att gälla bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om utländska AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och icke-professionella investerare samt om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare Förslaget att 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ändras innebär ett förtydligande av första stycket samt en komplettering i andra stycket, se avsnitt 7.1. Förslaget att hänvisningen i 14 kap. 22 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till 5 kap. 10 § samma lag ska ändras utgör en rättelse, se avsnitt 7.2. Genom rättelsen blir tillämpningsområdet för 14 kap. 22 § det avsedda. Den nya lydelsen av paragraferna bör därför kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen bör således träda i kraft den 1 augusti 2014. Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Förslagen om ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter föreslås också ändringar i samma paragrafer som i förevarande proposition. De lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Ändringarna i förevarande proposition bör dock inte träda i kraft samma dag. De lagändringarna bör därför i stället träda i kraft den 1 augusti 2014. 10 Förslagets konsekvenser 10.1 Allmänt När det gäller konsekvenser av genomförandet av AIFM-direktivet och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder hänvisas till förarbetena till den lagen (prop. 2012/13:155 s. 409 ff.). Förslagen i propositionen bedöms inte innebära några ytterligare konsekvenser, utöver vad som anges nedan. Enligt Finansinspektionen finns det i dag endast två svenska bolag som har tillstånd att driva verksamhet som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt övergångsbestämmelserna till den lagen behöver ansökan om tillstånd nämligen ske senast den 22 juli 2014. Förslagen i propositionen innebär att bestämmelser införs i lag i syfte att fullt ut genomföra AIFM-direktivet i svensk rätt. Någon alternativ lösning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Detta gäller oavsett om det är tidigast 2015 respektive 2018 som kommissionen kommer att ta ställning till om man ska anta sådana delegerade akter som innebär att de nu aktuella reglerna i AIFM-direktivet ska börja att tillämpas respektive upphöra att gälla och lagändringarna därmed ska träda i kraft och, i så fall, när de ska träda i kraft (se avsnitt 9). Vad gäller konsekvenser för domstolarna påtalar Kammarrätten i Stockholm i sitt remissyttrande över promemorian Kompletterade bestämmelser för AIF-förvaltare att införandet av omfattande och komplex näringsrättslig reglering på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksamheter att ingripa mot, medfört ett ökat antal överklaganden av Finansinspektionens beslut till allmän förvaltningsdomstol. Kammarrätten anser därför att det är viktigt att domstolarna ges tillräckliga resurser för att handlägga den ökade måltillströmningen och för utbildning avseende finansmarknadsområdets olika lagstiftningar. Även Förvaltningsrätten i Stockholm tar i sitt remissvar upp frågan om resurser till domstolarna. Regeringen avser att följa frågan. Domstolsverket har i anledning av förslaget om nya bestämmelser om lagval och domsrätt framfört att förslaget kan innebära ökade kostnader för Sveriges domstolar om tvister väcks vid allmän domstol. Som påtalats i promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förvaltare får dock antas att antalet tvistemål om frågor anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att vara mycket begränsat under de närmast kommande åren. 10.2 Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder 10.2.1 EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass även för marknadsföring av andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare berör både svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9. Med stöd av EU-passet kommer en EES-baserad AIF-förvaltare att få möjlighet att marknadsföra sådana fonder utan något krav på tillstånd i varje land inom EES där fonderna marknadsförs. Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av EU-pass (artikel 35 i AIFM-direktivet) innebär att ytterligare krav blir tillämpliga på AIF-förvaltaren i förhållande till de krav som gäller vid marknadsföring utan stöd av EU-pass (artikel 34). Däremot kommer ordningen med EU-pass och möjligheten till gränsöverskridande marknadsföring utan EU-pass enligt nuvarande nationella regler att existera parallellt, i vart fall fram till 2018, och en AIF-förvaltare kan således välja på vilket sätt den gränsöverskridande verksamheten ska utföras. Engångskostnaden för att upprätta en ansökan om tillstånd för marknadsföring av en alternativ investeringsfond har enligt tidigare beräkningar uppskattats till 13 000-26 000 kronor (se a. prop. s. 421). Avgiften för Finansinspektionens prövning av ansökan om tillstånd att marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige är i dag 16 000 kronor (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Avgiften för en underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES är i dag 7 000 kronor enligt samma förordning. Med utgångspunkt i dessa kostnader och avgifter torde förslaget medföra en minskad engångskostnad för varje sådan alternativ investeringsfond som marknadsförs. Den totala kostnadsminskningen blir naturligtvis beroende av i hur många olika länder inom EES som en AIF-förvaltare marknadsför en icke EES-baserad fond och storleken på de avgifter som i dag tas ut i de berörda länderna. Det kommer att bli enklare för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i olika länder inom EES när det får ske med stöd av EU-pass och inte längre kräver tillstånd i varje land där marknadsföringen ska ske. Det torde innebära att professionella investerare kan få tillgång till ett ökat utbud av sådana investeringsfonder att investera i. Investerarskyddet upprätthålls genom de harmoniserade krav som ställs upp för att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond med stöd av EU-pass. Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller de ytterligare krav som en AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5. Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbudgeten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som inspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. EU-passet innebär att det inte längre kommer att krävas tillstånd av Finansinspektionen för att en AIF-förvaltare som har tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett annat land inom EES ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. AIF-förvaltaren måste dock till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådan marknadsföring. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få marknadsföra fonden. Om så är fallet ska myndigheten överlämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finansinspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser. Om kostnader för detta eller andra merkostnader skulle uppstå till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar. 10.2.2 Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare berör dels sådana förvaltares marknadsföring av andelar eller aktier i EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare, dels sådana förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än förvaltarens referensland, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring och förvaltning kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9. När AIFM-direktivet genomfördes använde sig Sverige av den möjlighet som direktivet ger länderna inom EES att tillåta att icke EES-baserade AIF-förvaltare marknadsför andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som de förvaltar till investerare på landets eget territorium (se prop. 2012/13:155 s. 368). Detta innebär att nuvarande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ger icke EES-baserade AIF-förvaltare möjlighet att få tillstånd att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige om de uppfyller krav som i många avseenden överensstämmer helt eller delvis med dem i förslaget. Konsekvenserna av förslaget bedöms bli i det närmaste desamma som beträffande förslaget om EU-pass för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, se avsnitt 10.2.1. Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller de ytterligare krav som en icke EES-baserad AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5. 10.2.3 Särskilt om lagval och behörig domstol Till följd av förslaget att ta in bestämmelser om lagval och domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (8 kap. 32-36 §§) kommer svensk lag att tillämpas på vissa tvister mellan investerare som har hemvist inom EES och dels icke EES-baserade AIF-förvaltare, dels icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. För att så ska ske förutsätts i det första fallet att AIF-förvaltaren har Sverige som referensland och det i andra fallet att den förvaltare som förvaltar den alternativa investeringsfonden har Sverige som hemland eller referensland. Att svensk lag tillämpas på tvister som har anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd. Genom förslaget kommer det inte vara möjligt att avtala om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på en tvist av aktuellt slag. Det bör också kunna medföra ett starkare investerarskydd. De konsekvenser som bestämmelserna om lagval medför är emellertid ytterst en effekt av reglerna i AIFM-direktivet. Även det förhållandet att svenska domstolar ska vara behöriga att ta upp vissa tvister med anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd, särskilt för icke-professionella investerare. Detsamma gäller begränsningen av möjligheterna till avtal om att en viss domstol ska vara behörig att pröva en tvist (prorogationsavtal). Det förhållandet att svensk domsrätt ska gälla för mål som annars inte skulle kunna prövas av svensk domstol kan givetvis innebära ökade kostnader för Sveriges Domstolar om tvister av aktuellt slag väcks vid allmän domstol. Det gäller särskilt för Stockholms tingsrätt, som är reservforum enligt 8 kap. 34 §. Antalet tvistemål om frågor med anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får dock antas vara mycket begränsat under de närmast kommande åren. Om merkostnader ändå skulle uppstå till följd av förslagen, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar. 10.3 Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder Förslaget om att upphäva vissa av de nuvarande bestämmelserna som avser dels EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder oavsett om det är EES-baserade eller inte (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder) innebär att sådana AIF-förvaltare inte längre kommer att få driva verksamhet i Sverige med stöd av de bestämmelserna. Dessa AIF-förvaltare kommer i stället att behöva uppfylla kraven i de bestämmelser som föreslås träda i kraft tidigast 2015, se avsnitten 5, 9 och 10.2.1. De bestämmelserna innebär dock en samtidigt en möjlighet även för icke EES-baserade AIF-förvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra alternativa investeringsfonder och för EES-baserade AIF-förvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Förslaget kan således medföra negativa konsekvenser för dessa AIF-förvaltare genom att de behöver ansöka om nytt tillstånd eller lämna in en underrättelse beträffande marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Avgiften för prövning av ansökan om tillstånd enligt 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är i dag 16 000 kronor (se förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Därtill kommer kostnaden för att upprätta en ansökan om marknadsföring, se avsnitt 10.2.1. Enligt den bedömning som redovisas i avsnitt 10.2.1 torde professionella investerare kunna komma att få tillgång till ett ökat utbud av investeringsfonder att investera i när det tidigast 2015 kommer att finnas EU-pass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Det finns emellertid risk för att de ytterligare högre krav som ställs upp i de bestämmelserna jämfört med de nuvarande kan få motsatt effekt. I nuläget är det dock svårt att göra någon bedömning av vilken den samlade effekten kommer att bli i detta avseende. De avgifter som Finansinspektionen kommer att ta ut av AIF-förvaltare för prövning av ärenden som avser nya tillstånd eller underrättelser om marknadsföring ska täcka inspektionens kostnader, se avsnitt 10.2.1. Om merkostnader trots det skulle uppstå för Finansinspektionen till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar. 10.4 Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder I övrigt innebär förslagen i propositionen endast att en felaktighet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder rättas och några förtydliganden görs, se avsnitt 7. I bestämmelsen om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446) görs dels ett förtydligande, dels en komplettering. Kompletteringen innebär att det anges att samma krav ska gälla för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. Förtydligandena innebär att några nya hänvisningar införs. Rättelsen i bestämmelserna om ingripande innebär att Finansinspektionen får samma möjligheter att ingripa mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare oavsett vilket slags tillstånd förvaltaren har för att driva sin verksamhet i Sverige. 10.5 Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Förslagen om ändringar i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts redan i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Genom förslagen omfattas även förvaltning av alternativa investeringsfonder vid filial i Sverige till utländska AIF-förvaltare av lagen. En svensk AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES. Förslagen innebär även att AIF-förvaltare får möjlighet att förlita sig på åtgärder som har utförts av vissa utomstående för att uppnå kundkännedom samt att de inte behöver uppfylla vissa krav när det gäller kundkännedom och fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser. AIF-förvaltare förbjuds att ha anonyma konton. Vidare måste en AIF-förvaltare ha ett system för att kunna besvara förfrågningar. Förslaget om förbud mot anonyma konton bedöms inte få några praktiska konsekvenser. Övriga förslag bedöms sammantaget inte medföra några påtagliga konsekvenser eller innebära någon ökad administrativ börda för AIF-förvaltare, Finansinspektionen och övriga berörda. 11 Författningskommentar 11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 1 kap. 4 § I paragrafen, som genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, klargörs att lagen, i fråga om angivna verksamheter, ska tillämpas även på filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet (se prop. 2008/09:70 s. 182). Av den hänvisning till 2 § 19 som införs följer att lagen är tillämplig också på filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 8. 2 kap. 4 § Av paragrafen, som genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, framgår vilka utomstående som en verksamhetsutövare får förlita sig på för att utföra åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 188). Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs följer att bestämmelserna är tillämpliga också på AIF-förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 8. 2 kap. 5 § Paragrafen, som genomför artikel 11.1, 11.2 a-c och 11.5 a-d i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller undantag från skyldigheten att vidta åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.). I praktiken är det fråga om ett förenklat förfarande i situationer som karakteriseras av att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är låg. Åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom enligt 3 § behöver därför inte utföras. Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i punkten 2 följer att undantaget är tillämpligt också på AIF-förvaltare. Enligt led a får undantaget tillämpas på verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20 som har hemvist inom EES. I led b krävs att sådana verksamhetsutövare som hör hemma utanför EES ska omfattas av tillsyn för fullgörande av krav motsvarande dem som anges i tredje penningtvättsdirektivet för att omfattas av undantaget. Om verksamhetsutövaren bedömer att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism av något skäl är hög i ett fall som omfattas av undantaget i paragrafen, ska skärpta åtgärder enligt 6 § under alla förhållanden vidtas. Trots undantaget i paragrafen ska verksamhetsutövaren alltid vidta de åtgärder för kundkännedom som krävs för att kunna uppfylla övriga förpliktelser i lagen, t.ex. enligt 11 § och 3 kap. 1 §. Givetvis ska tillräckligt med information alltid inhämtas för att kunna pröva om något av undantagen är tillämpligt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom (se 8 kap. 1 § 3). Finansinspektionen får enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism meddela sådana föreskrifter (18 § första stycket 3). Övervägandena finns i avsnitt 8. 2 kap. 12 § Paragrafen, som genomför artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att verksamhetsutövare ska tillämpa bestämmelserna i förevarande kapitel även beträffande filialer och dotterföretag i länder utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.). Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i första stycket följer att AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte lagen i det landet förbjuder detta. Förevarande lag är inte direkt tillämplig på dessa filialer utan skyldigheten ligger på den AIF-förvaltare som har en filial i tredjeland att se till att filialen tillämpar regler som motsvarar de svenska. Uttrycket dotterföretag är inte definierat i tredje penningtvättsdirektivet, men ansluter sig för svenskt vidkommande till definitionen av dotterföretag i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Det faktum att dotterföretaget ska vara majoritetsägt innebär att verksamhetsutövaren ska inneha mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen. Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, som utövar tillsyn över de verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20, skriftligen underrättas om åtgärder enligt första stycket förhindras. Underrättelse bör göras utan dröjsmål vid den tidpunkt då verksamhetsutövaren fått kännedom om att åtgärder som avses i första stycket inte kan tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 8. 2 kap. 14 § Paragrafen, som genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller ett förbud för kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker (se prop. 2008/09:70 s. 196). Förbudet omfattar alla slags konton och förbudet mot anonymitet gäller i förhållande till behöriga myndigheter. Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att förbudet gäller också för AIF-förvaltare. En AIF-förvaltare har enligt 3 kap. 2 § andra stycket 2 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder möjlighet att få tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 8. 3 kap. 7 § Paragrafen, som genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att en verksamhetsutövare ska ha ett system för att besvara förfrågningar (se prop. 2008/09:70 s. 199). Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att skyldigheten att ha ett sådant system gäller också för AIF-förvaltare. Av paragrafen följer att fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20 ska inrätta system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Detta innebär inte något krav på att inrätta elektroniska system. I stället får verksamhetsutövare med hänsyn till den egna verksamhetens art och omfattning anpassa system och rutiner utifrån kraven, dvs. att snabbt och fullständigt lämna upplysningar om viss affärsförbindelse. Paragrafen omfattar inte enstaka transaktioner som inte är att karaktärisera som en affärsförbindelse enligt definitionen i förevarande lag. Övervägandena finns i avsnitt 8. 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 5 kap. 7 § Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446). I första stycket införs ett tillägg beträffande underrättelse enligt 3 §. Fondbolagens förening påtalar att paragrafen enligt gällande lydelse omfattar AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet som marknadsför riskkapitalfonder till professionella investerare, vilket redan regleras i 3 §. Tillägget innebär således endast ett förtydligande. Tillstånd krävs emellertid för AIF-förvaltare som endast är registrerade (jfr 2 kap. beträffande svenska AIF-förvaltare). Vidare krävs tillstånd för samtliga AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till sådana icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket (s.k. semi-professionella investerare, se a. prop. a. s.). Därför görs ett tillägg också om att ett tillstånd från Finansinspektionen krävs i sådana fall. I andra stycket anges de krav som ställs upp för marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Genom andra meningen, som är ny, görs en anpassning till det som gäller enligt 4 kap. 5 § tredje stycket andra meningen om en svensk AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska få tillstånd för att marknadsföra en sådan alternativ investeringsfond. Samma krav gäller således för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. För en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet gäller 3 § även för marknadsföring av en sådan alternativ investeringsfond som avses i paragrafen, om marknadsföringen ska ske endast till professionella investerare i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. 14 kap. 22 § Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot utländska AIF-förvaltare som inte är etablerade inom EES. I första stycket ersätts hänvisningen till 5 kap. 10 § med en hänvisning till hela 5 kap. Paragrafen innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en AIF-förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt 5 kap. (se även prop. 2012/13:155 s. 513 f.). En icke EES-baserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10, 11 eller 12 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 1 kap. 1 § Av paragrafen framgår lagens innehåll och disposition. Andra stycket ändras med anledning av att rubriken till 5 kap. får en ny lydelse och det i lagen införs ett nytt kapitel, 5 a kap., med bestämmelser om referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Ändringen i den sista strecksatsen är av enbart redaktionell art. 1 kap. 6 a § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 q i AIFM-direktivet såvitt avser icke EES-baserade AIF-förvaltare. Av 6 § följer att med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. Enligt paragrafen ska för en icke EES-baserad AIF-förvaltare hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2. Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 1 kap. 8 § Paragrafen genomför artikel 4.1 r iv-vi i AIFM-direktivet. Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att även en icke EES-baserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av paragrafen följer att med en sådan AIF-förvaltares värdland avses ett land inom EES, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren driver verksamhet med stöd av passet. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 1 kap. 11 a § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 j iv och v, 4.1 u samt 4.1 z i AIFM-direktivet. I punkten 1 definieras begreppet etablerad när det gäller rättsliga representanter. Rättslig representant definieras i punkten 3. I punkten 2 definieras en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland. Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet. Två av villkoren som måste vara uppfyllda för att tillstånd ska få ges är att det har fastställts ett referensland för förvaltaren och att det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren i referenslandet (se 5 kap. 10 b § första stycket 1 och 2). Den rättslige representanten kan vara antingen en juridisk eller en fysisk person och den ska vara etablerad i referenslandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 1 kap. 12 § Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. I andra stycket införs hänvisningar till 5 a kap. samt 8 kap. 28 och 30-36 §§. Det innebär att beträffande icke EES-baserade AIF-förvaltare är även bestämmelserna om referensland i 5 a kap. samt om lagval och domsrätt i 8 kap. 32-36 §§ tillämpliga, om förvaltaren väljer att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av 8 kap. 28, 30 och 31 §§ följer att för utländska EES-baserade AIF-förvaltare är bestämmelserna om skadeståndsansvar tillämpliga när de förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige. 4 kap. 2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av utländska EES-baserade motsvarigheter till specialfonder till icke-professionella investerare i Sverige. I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för tillstånd enligt paragrafen om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Ändringen är en följd av dels att de krav som nu finns i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena, dels att det införs en ny 8 a §. En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket. Ändringen är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Det innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 8 § eller underrättelse enligt nya 8 a §. I 8 § genomförs artikel 36 i AIFM-direktivet och i 8 a § genomförs artikel 35.2 första stycket i direktivet (se även författningskommentarerna till de paragraferna). Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 3 § Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 § och innebär att kraven i första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 4 § Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1-3 §§. Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till en särskild kategori av icke-professionella investerare i Sverige som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder. De fonder som avses är riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446). Ändringarna i tredje stycket första meningen är en följd av att de särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som nu finns i 3 § första stycket 3 och 4 flyttas till 8 § andra stycket 2 och 3. Det innebär inte någon ändring i sak beträffande de minimikrav som måste vara uppfyllda för att en AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § ska få tillstånd för marknadsföring av sådana fonder enligt paragrafen. Ändringen i tredje stycket andra meningen är en följd dels av de särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som finns i 3 § första stycket 1 och andra stycket flyttas till 8 § andra stycket 1 och tredje stycket, dels av att det införs en ny 8 a §. En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som avses i tredje stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Ändringen i tredje stycket är en följd av att det införs en ny 8 a §, där det finns ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 8 § Paragrafen, som genomför artikel 36.1 i AIFM-direktivet, innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. I andra stycket och nya tredje stycket införs de krav för tillstånd som nu följer av hänvisningen till 3 §. Detta innebär inte någon ändring i sak. Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 8 a § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket samt 35.3 första stycket i AIFM-direktivet. En svensk AIF-förvaltare som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får enligt första stycket marknadsföra fonden till professionella investerare i Sverige efter underrättelse till Finansinspektionen. Detsamma gäller även en EES-baserad matarfond vars mottagarfond eller dess förvaltare inte är EES-baserad. Något särskilt tillstånd krävs således inte för sådan marknadsföring. Paragrafen innebär att det införs marknadsföringspass även beträffande sådana icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och matarfonder. I 9 § anges vad en underrättelse om marknadsföring ska innehålla. Bestämmelser om Finansinspektionens handläggning finns i 10 §. Av 10 § andra stycket följer att marknadsföringen får påbörjas tidigast när inspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta. En AIF-förvaltare är enligt 11 § skyldig att skriftligen anmäla väsentliga ändringar av uppgifter som har lämnats i en underrättelse. I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske. Kraven motsvarar delvis dem som gäller för tillstånd enligt 8 §. I paragrafen finns det dock inte något undantag för kraven beträffande förvaringsinstitut i 9 kap. som motsvarar det i 8 § tredje stycket. Det innebär att AIF-förvaltaren måste uppfylla samtliga krav enligt lagen och andra författningar som reglerar verksamheten för att marknadsföring ska få ske enligt paragrafen. Enligt punkten 1 ska det finnas lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land utanför EES där den alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad. Till skillnad från de samarbetsarrangemang som krävs enligt 8 § andra stycket 2 får arrangemangen inte vara begränsade till att avse endast övervakning av systemrisker. Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). Om den alternativa investeringsfonden är en matarfond, gäller kravet även det land där mottagarfonden är etablerad och det land där mottagarfondens förvaltare är etablerad. FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org. Av punkten 3 följer att det vid marknadsföring med marknadsföringspass också krävs att det mellan Sverige och det berörda landet utanför EES ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet. Av hänvisningen i tredje stycket följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar marknadsföring till icke-professionella investerare. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 9 § Paragrafen genomför artiklarna 31.2 andra stycket och 35.3 andra stycket samt bilaga III till AIFM-direktivet. I paragrafen anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIF-förvaltare enligt 6 eller 8 a § ska lämna till Finansinspektionen innan marknadsföring av en alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får påbörjas. Ändringen innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 10 § Paragrafen genomför artiklarna 31.3 och 35.4 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om förfarandet när en underrättelse enligt 9 § har lämnats in till Finansinspektionen. Ändringen i första stycket innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen. Enligt fjärde stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera Esma om att marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får påbörjas i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 4 kap. 11 § Paragrafen genomför artiklarna 31.4 och 35.10 fjärde stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att skriftligen anmäla väsentliga ändringar i förhållande till de uppgifter som har lämnats i en underrättelse om marknadsföring eller en ansökan om tillstånd eller innehållet i de handlingar som ska bifogas en sådan underrättelse eller ansökan. Anmälningsskyldigheten omfattar även underrättelser enligt nya 8 a §. Enligt tredje stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera Esma om inspektionen finner att en ändring ska godtas om den innebär att en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att ytterligare sådana fonder ska marknadsföras med stöd av marknadsföringspass. Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 5 kap. 3 § Paragrafen genomför artiklarna 32.1 första stycket, 32.4 första stycket samt 35.1 och 35.4 andra stycket i AIFM-direktivet. Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Ändringarna i första stycket innebär att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och matarfonder vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Som en följd av detta upphävs 4 §. Överväganden finns i avsnitt 5.2. 5 kap. 6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Ändringen i andra stycket är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. En EES-baserad AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 5 § eller enligt underrättelse enligt 3 § första stycket 2 (se även författningskommentarerna till de paragraferna). Detta innebär att en AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd enligt paragrafen för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 5 § eller 3 § första stycket 2. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 3 § första stycket 2 även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 3 § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 5 kap. 7 § Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446). Ändringen i andra stycket är föranledd av att EES-baserade AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som de förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES än hemlandet. Den nuvarande möjligheten att ansöka om tillstånd i varje land där marknadsföring ska ske kvarstår dock. Det innebär att AIF-förvaltaren får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd eller efter underrättelse enligt 3 § (se även författningskommentaren till 3 §). En AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland som ansöker om tillstånd enligt paragrafen kan välja att uppfylla kraven i antingen 5 eller 3 §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. För en sådan AIF-förvaltare gäller emellertid enligt tredje stycket även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En AIF-förvaltare som är registrerad har inte något marknadsföringspass. För att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en alternativ investeringsfond krävs det enligt fjärde stycket tillstånd, oavsett om marknadsföringen ska ske till professionella investerare eller icke-professionella investerare. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 5 kap. 10 a § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.1, artikel 37.2 delvis, artikel 37.5 första stycket samt artiklarna 39.1, 40.1 och 41.1 i AIFM-direktivet och innehåller bestämmelser om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får i dag marknadsföra EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige endast efter tillstånd av Finansinspektionen. När också icke EES-baserade AIF-förvaltare får vara verksamma inom EES på samma villkor som EES-baserade AIF-förvaltare innebär det inte bara rättigheter utan även skyldigheter. Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, efter underrättelse till behörig myndighet, förvalta och marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder, och därmed också sådana fonder som hör hemma i Sverige. Ett sådant tillstånd innebär också att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES. Enligt andra stycket ska tillstånd sökas i AIF-förvaltarens referensland. Referenslandet ska fastställas enligt kriterierna i 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2. Om Sverige är förvaltarens referensland, ska förvaltaren ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Det är enbart behörig myndighet i en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland som får bevilja tillstånd som avses i paragrafen. Bestämmelser om förutsättningar för tillstånd och om ansökan om tillstånd finns i 10 b och 10 c §§. Av tredje stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte kan få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Av fjärde stycket framgår att för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller lagen i tillämpliga delar. Således gäller t.ex. inte 2 kap. om registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden och 12 kap. särskilt om specialfonder. Stycket motsvarar 10 e § i lagråderemissens förslag och har i enlighet med vad Lagrådet har anfört flyttats till förevarande paragraf. Enligt Lagrådet borde bestämmelsen kunna utgå. Om den behålls, är det lämpligare att den placeras som ett sista stycke i 10 a §. Regeringen anser att bestämmelsen bör behållas för att det tydligt ska framgå att lagen ska tillämpas även i delar som inte uttryckligen tar sikte på icke EES-baserade AIF-förvaltare. Bestämmelsen kompletterar således 1 kap. 12 § andra stycket avseende lagens tillämpningsområde när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare (se även författningskommentaren till den paragrafen). Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 5 kap. 10 b § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.2 delvis, artikel 37.3, 37.5 andra stycket och artikel 37.7 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen anges förutsättningarna för tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare enligt 10 a § andra stycket. Förutsättningarna överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för att en EES-baserad AIF-förvaltare ska få motsvarande tillstånd. I första stycket anges vad som krävs för att en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska få tillstånd enligt 10 a § andra stycket. Enligt punkten 1 ska Sverige ha fastställts som AIF-förvaltarens referensland enligt 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2. Kravet i punkten 2 innebär att AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i Sverige. En definition av begreppet rättslig representant finns i 1 kap. 11 a § 3. Den rättsliga representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt inom EES och all formell skriftväxling mellan Finansinspektionen och AIF-förvaltaren samt mellan investerare och AIF-förvaltaren ska ske genom den rättsliga representanten. Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, fullgöra funktionen för regelefterlevnad avseende förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder som utförs enligt denna lag. I punkten 3 finns krav på att det mellan Finansinspektionen, behöriga myndigheter för berörda EES-baserade alternativa investeringsfonder och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Punkten har ändrats i förhållande till lagrådsremissen. Ändringen har gjorts med anledning av att det efter det att lagrådsremissen beslutades har uppmärksammats att artikel 37.7 första stycket d i AIFM-direktivet innehåller en felaktighet i den svenska språkversionen. Där hänvisas nämligen till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad trots att det i de engelska, franska och tyska språkversionerna hänvisas till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad. Med hänsyn till att artikel 37 rör tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare är det rimligt att det är tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren, inte den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden, är etablerad, ska vara den myndighet med vilken det ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Som Lagrådet har påpekat bör samarbetsarrangemangen med en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES möjliggöra för Finansinspektionen att göra en välgrundad bedömning av om huruvida kraven för tillstånd är uppfyllda i samband med tillståndsgivning avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Enligt punkten 10 ska tillstånd ges bara om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. Bestämmelser om i vilken omfattning denna lag gäller för en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket finns i fjärde stycket samma paragraf. Se även författningskommentaren till den paragrafen. Andra stycket innebär att AIF-förvaltaren kan få undantag från kravet att följa någon bestämmelse som avses i första stycket 10. Undantag får dock medges bara om efterlevnad av en bestämmelse skulle vara oförenlig med efterlevnad av en tvingande bestämmelse som gäller för förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden i det land där de är etablerade. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 5 kap. 10 c § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.8 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen anges vad en ansökan om tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska innehålla. Av första stycket 1 följer att AIF-förvaltaren i ansökan ska lämna en motivering av valet av referensland. Bestämmelser om hur referensland ska bestämmas finns i 5 a kap. Enligt punkten 2 ska en ansökan, i tillämpliga fall, innehålla en förteckning över de bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras (se 10 b § andra stycket). Enligt punkten 3 ska ansökan innehålla ett skriftligt intyg som innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdig med de bestämmelser i denna lag som AIF-förvaltaren angett i förteckningen enligt punkten 2. Till ansökan ska bifogas ett rättsutlåtande som styrker detta. Av rättsutlåtandet ska det även framgå regleringssyftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas av de likvärdiga reglerna i den tvingande lagstiftningen som gäller för AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden. Av det skriftliga intyget ska det också framgå hur AIF-förvaltaren följer reglerna i den tvingande lagstiftningen. Enligt punkten 4 ska en ansökan innehålla namn på och plats där förvaltarens rättsliga representant är etablerad. I 1 kap. 11 a § 1 och 3 finns definitioner av vad som avses med etablerad när det gäller en rättslig representant och av begreppet rättslig representant. I övrigt ska en ansökan om tillstånd, enligt punkten 5, innehålla samma uppgifter och handlingar som en ansökan om tillstånd för svenska AIF-förvaltare. Dock får dessa uppgifter och handlingar, enligt andra stycket, begränsas till att enbart gälla de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att marknadsföra inom EES. Av tredje stycket följer att för underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. För att en ansökan ska anses vara fullständig ska den dock, utöver det som anges i 3 kap. 8 § andra stycket, även innehålla de uppgifter som anges i första stycket 1-4. Detta innebär att den tidsfrist för Finansinspektionens tillståndsprövning som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte börjar löpa förrän även de uppgifterna har getts in. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 5 kap. 10 d § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.9 första, tredje, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. I paragrafen anges det förfarande som ska följas om Finansinspektionen avser att medge undantag med stöd av 10 b § andra stycket när tillstånd ges till en AIF-förvaltare. Enligt första stycket ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera Esma om inspektionen har för avsikt att ge tillstånd med stöd av undantaget i 10 b § andra stycket. Esma ska ge råd till Finansinspektionen om huruvida villkoren för ett sådant undantag bör anses vara uppfyllda. Av andra stycket följer att tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket inte ska löpa under den tid som Esma gör sin granskning. Enligt det lagrummet ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl, får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader. För det fall Finansinspektionen inte avser att följa Esmas råd, ska inspektionen, enligt tredje stycket, informera Esma om detta. Finansinspektionen ska även informera behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIF-förvaltaren ska marknadsföra en alternativ investeringsfond. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 5 kap. 10 e § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 i AIFM-direktivet delvis. Enligt paragrafen får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond. Paragrafen är utformad efter förebild av 1 §. Enligt andra stycket får AIF-förvaltaren inleda verksamheten i Sverige när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att underrättelse om verksamheten och intyg har lämnats till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. 5 kap. 10 f § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 delvis och artikel 41.5 i AIFM-direktivet. Verksamheten får, enligt första stycket, drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial här i landet eller genom att förvaltaren utför sina tjänster från det land där den är etablerad. Av hänvisningen till 4 kap. 6 § följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare. Skyldigheten gäller dock inte om marknadsföring till icke-professionella investerare är tillåten enligt det som anges i punkterna 1 och 2. I andra stycket anges de bestämmelser i lagen som ska tillämpas på verksamhet som AIF-förvaltaren driver i Sverige genom en filial. Det är de bestämmelser som genomför artiklarna 12 och 14 i AIFM-direktivet i svensk rätt (se bilaga 11). Enligt artikel 45.2 i AIFM-direktivet ska nämligen den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland övervaka förvaltarens efterlevnad av artiklarna 12 och 14 i direktivet när förvaltaren förvaltar eller marknadsför alternativa investeringsfonder genom en filial i värdlandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. 5 kap. 10 g § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.2, 39.3 och 39.9 i AIFM-direktivet. Enligt första stycket ska en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra en EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emellertid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera både Esma och, i tillämpliga fall, berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. 5 kap. 10 h § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.1 och 39.4 i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg har lämnats till Finansinspektionen. Underrättelseförfarandet sker i sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIF-förvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §). Övervägandena finns i avsnitt 5.6. 5 kap. 10 i § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 delvis samt artikel 40.2 första stycket, 40.3, 40.4 och 40.10 i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter underrättelse till Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. I första stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att sådan marknadsföring ska få ske. Dessa krav motsvarar i huvudsak dem som ska vara uppfyllda för att en svensk AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (se 4 kap. 8 a § andra stycket). För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emellertid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera Esma. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 5 kap. 10 j § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 i AIFM-direktivet delvis. Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse och ett intyg har lämnats till Finansinspektionen. Underrättelseförfarandet sker i ett sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIF-förvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §). Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 5 kap. 11 § Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Ändringen är föranledd av det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Det innebär att en sådan AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd enligt 10 § eller efter underrättelse enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentaren till de paragraferna). För marknadsföring till icke-professionella investerare gäller dock krav på tillstånd. Det nuvarande slutledet i inledningen av paragrafen och slutledet i punkten 1 flyttas till punkten 3 a, som är ny. Det innebär inte någon ändring i sak i förhållande till gällande rätt. En AIF-förvaltare som uppfyller de krav som anges i 10 § och som driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad kan således få tillstånd enligt förevarande paragraf, under förutsättning att övriga krav är uppfyllda. För att tillstånd ska få ges måste kraven för tillstånd enligt 10 § vara uppfyllda. Förvaltaren behöver däremot inte ha tillstånd också enligt 10 §. Även en AIF-förvaltare som med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § kan få tillstånd enligt förevarande paragraf genom kravet i punkten 3 b. Det är också i det fallet en förutsättning för tillstånd att även övriga krav i paragrafen är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitt 5.7 5 kap. 12 § Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446). Ändringen har samma syfte som den som görs i 11 §. Tillstånd enligt paragrafen får ges bara om en AIF-förvaltare antingen uppfyller de krav som anges i 10 § för att tillstånd ska få ges enligt den paragrafen eller med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentarerna till de paragraferna). Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 5 kap. 13 § Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Tillägget i tredje stycket innebär inte någon ändring i sak. Det som anges i 9 § om väsentliga ändringar gäller även fortsättningsvis de icke EES-baserade AIF-förvaltare som utan marknadsföringspass marknadsför alternativa investeringsfonder med stöd av tillstånd enligt 10, 11 eller 12 §. För sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som använder sig av marknadsföringspass följer skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar av 10 g och 10 i §§ när Sverige är förvaltarens referensland. Om AIF-förvaltaren har ett annat land inom EES som referensland, regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landets regler (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§). Överväganden finns i avsnitt 5.7. 5 kap. 14 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1-41.3 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om förvaltningspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som, med stöd av sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket, avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. AIF-förvaltaren får enbart förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES, om förvaltarens tillstånd omfattar förvaltning av fonder av det aktuella slaget. I andra och tredje styckena anges de uppgifter som en underrättelse ska innehålla om verksamheten ska drivas genom att förvaltaren erbjuder och utför sina tjänster från Sverige respektive genom en filial i värdlandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. 5 kap. 15 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.4 och 41.6 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om underrättelseförfarandet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES. För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare som avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera Esma om den icke EES-baserade AIF-förvaltarens gränsöverskridande verksamhet. I andra stycket finns en hänvisning till 16 kap. 2 § andra-fjärde styckena. Hänvisningen innebär att möjligheten att begära en förklaring gäller även i ärende om underrättelse för filialverksamhet avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. 5 kap. 16 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.4 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder. Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. 5 kap. 17 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1, 40.2 första stycket och 40.5 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland för marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §. För sådan marknadsföring krävs enligt punkten 1 att det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga arrangemang för samarbete som säkerställer ett effektivt informationsutbyte och gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet. Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org. Av punkten 3 följer att det därutöver krävs att det mellan Sverige, det land utanför EES där fonden är etablerad och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 5 kap. 18 § Paragrafen, som är ny, genomför artiklarna 39.4 andra stycket, 39.5, 39.6, 39.9, 40.5 andra stycket, 40.6, 40.7 och 40.10 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om vad en underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning. I första stycket anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 16 eller 17 § innan förvaltaren får inleda marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Det innebär att innehållet motsvarar det i en underrättelse som en svensk AIF-förvaltare ska lämna innan den får inleda marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (6 kap. 3 §). För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare som avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera Esma om att den icke EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av fonden får påbörjas. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera både Esma och berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland. Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 5.7. 5 a kap. 1 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket a, c ii, d, g ii och h i AIFM-direktivet. I paragrafen anges de kriterier utifrån vilka Sverige ska fastställas som referensland. I angivna situationer saknar AIF-förvaltaren helt valmöjlighet avseende vilket land inom EES som ska vara förvaltarens referensland. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 2 § Paragrafen, som är ny, innebär att Sverige även i andra fall än de som anges i 1 § får utses till referensland. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 3 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket b i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 4 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket c i i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 5 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket e i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 6 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket f i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om Sverige är ett av de länder inom EES där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond ska marknadsföras till professionella investerare. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 7 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket g i i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda om samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade i ett och samma land inom EES. För att Sverige ska få utses till referensland enligt punkten 2 behöver Sverige således inte vara det land inom EES i vilket någon fond har tillstånd eller är registrerad. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 8 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFM-direktivet delvis. Enligt paragrafen ska en AIF-förvaltare begära ett beslut om referensland hos behöriga myndigheter i samtliga länder som är möjliga som referensland. Myndigheterna ska därefter gemensamt avgöra vilket land som ska utgöra förvaltarens referensland. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 9 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFM-direktivet delvis. I paragrafen anges det fall när en AIF-förvaltare själv får välja referensland. Förvaltaren måste då välja ett av de länder som avses i 8 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 10 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 andra, tredje och fjärde styckena i AIFM-direktivet. Enligt första stycket ska Finansinspektionen pröva AIF-förvaltarens val av referensland i samband med tillståndsprövningen enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Finansinspektionen ska enligt andra stycket underrätta Esma om inspektionen instämmer i AIF-förvaltarens val av referensland. I så fall ska Finansinspektionen lämna uppgifter om förvaltarens motivering avseende valet av referensland samt information om marknadsföringsstrategin till Esma. Av 5 kap. 10 a § fjärde stycket följer att den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket gäller även vid en tillståndsprövning enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Enligt tredje stycket ska dock den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Esma till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. Esma ska lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten mottagit en sådan underrättelse som avses i andra stycket (artikel 37.5 tredje stycket i AIFM-direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 11 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 femte stycket delvis och sjätte stycket i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att om Finansinspektionen föreslår att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket ska ges i strid med ett besked från Esma, ska inspektionen först underrätta Esma om det och ange sina skäl för detta. Esma ska enligt artikel 37.5 femte stycket i AIFM-direktivet offentliggöra det faktum att Finansinspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Esma får också, efter att först ha informerat Finansinspektionen, offentliggöra de skäl som inspektionen har anfört för att inte följa Esmas besked. Finansinspektionen ska också, i tillämpliga fall, informera de behöriga myndigheterna i de länder inom EES där de alternativa investeringsfonderna ska marknadsföras och där dessa har tillstånd eller är registrerade. Finansinspektionen ska även ange sina skäl för att bevilja tillstånd i strid med Esmas besked. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 12 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFM-direktivet delvis. Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den har inletts ska som huvudregel inte påverka fastställandet av referensland. AIF-förvaltaren är dock skyldig att informera Finansinspektionen om denne avser att genomföra en ändring av marknadsföringsstrategi inom två år från det att tillstånd meddelats, om ändringen skulle ha påverkat valet av referensland om den nya marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 13 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFM-direktivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. I paragrafen anges vad en anmälan om ändring av referensland ska innehålla. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 14 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 andra, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. I första stycket anges att Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering till byte av referensland enligt 13 § och underrätta Esma. Enligt artikel 37.11 tredje stycket i AIFM-direktivet ska Esma lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten tagit emot underrättelsen. Andra stycket innebär att om både Finansinspektionen och Esma godtar AIF-förvaltarens byte av referensland, ska inspektionen meddela förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta det nya referenslandet och överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 15 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 sjätte stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen anges hur Finansinspektionen ska agera om inspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Det motsvarar hur inspektionen ska agera i den situation som avses i 11 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 16 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 första stycket i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får rätt att begära att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland ska lämna en underrättelse enligt 12 § och att ett annat land därigenom kan fastställas som referensland. I första stycket anges under vilka förutsättningar inspektionen kan framställa en sådan begäran. Det förfarande som anges i 14 och 15 §§ gäller i så fall i tillämpliga delar. Av hänvisningen i andra stycket följer att förvaltarens tillstånd kan återkallas om Finansinspektionens begäran inte följs. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 a kap. 17 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 andra stycket i AIFM-direktivet. Efter det att tvåårsperioden, räknat från tidpunkten för beslutet om det ursprungliga verksamhetstillståndet, har löpt ut har AIF-förvaltaren möjlighet att hos Finansinspektionen begära att referenslandet ska ändras med anledning av en förändrad marknadsföringsstrategi. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 6 kap. 4 a § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES. De förutsättningar som ska vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske framgår av punkterna 1-4. I 3 och 4 b §§ finns bestämmelser om vad som ska ingå i en underrättelse, skyldighet för förvaltaren att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse samt om Finansinspektionens handläggning. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 6 kap. 4 b § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.5-35.7 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse enligt 4 a § och om Finansinspektionens handläggning. Enligt första stycket gäller ett underrättelseförfarande som motsvarar det som gäller när en svensk AIF-förvaltare ska marknadsföra en EES-baserad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (3, 5 och 6 §§). Av andra stycket följer att Finansinspektionen ska informera Esma om att AIF-förvaltarens marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i ett annat land än Sverige samt om vissa ändringar som AIF-förvaltaren avser att göra eller har gjort efter det att verksamheten har inletts. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 8 kap. 28 § Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om skadeståndsansvar för AIF-förvaltare. Ändringen i första stycket är en följd av att även icke EES-baserade AIF-förvaltare får förvalta en alternativ investeringsfond inom EES enligt 5 kap. 10 a §. Hänvisningen till 5 kap. 10 a § andra stycket innebär att enbart sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och därför har tillstånd från Finansinspektionen avses. Det som anges om hemland i första stycket 1 ska för icke EES-baserade AIF-förvaltare i stället avse referensland (1 kap. 6 a §). 8 kap. 32 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. I paragrafen regleras frågor om lagval i rättsförhållanden som rör investerare som har hemvist inom EES. Om investeraren är en juridisk person är dess säte avgörande för frågan om hemvist. Det saknar betydelse om talan har väckts vid domstol eller inte och om investeraren i sådant fall är kärande eller svarande i målet. I praktiken torde det i ett tvistemål uteslutande röra sig om att investeraren är kärande. De rättsförhållanden som avses är sådana som rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Det kan t.ex. gälla en investerare som yrkar att en AIF-förvaltare ska förpliktas att utge skadestånd med anledning av överträdelser av de regelverk som avses i 28 § första stycket. Även anspråk som inte grundas på ett avtalsförhållande, dvs. utomobligatoriska anspråk, omfattas i vissa fall (se avsnitt 5.10). Sakrättsliga frågor omfattas däremot inte av paragrafen, eftersom sakrätten gäller förhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan två parter. Vissa frågor om lagval i sakrättsliga frågor vad gäller finansiella instrument regleras i stället i 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) finns regler om lagval. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser som har företräde framför dessa förordningar. Reglerna i förordningarna ska således inte tillämpas på sådana rättsförhållanden som avses i paragrafen (se vidare avsnitt 5.10). Vid en tillämpning av reglerna i förordningarna skulle annars lagen i ett land utanför EES kunna tillämpas om t.ex. en alternativ investeringsfond har sin "vanliga vistelseort" i det landet (artikel 4 i Rom I-förordningen). Första stycket gäller sådana AIF-förvaltare som inte är EES-baserade. Vid rättsförhållanden mellan en sådan förvaltare och en investerare som har hemvist inom EES, ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. Eftersom referenslandet alltid är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas. I 1 kap. 11 a § 2 finns en definition av referensland. Begreppet referensland är detsamma som begreppet referensmedlemsstat som definieras i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet men inbegriper även de länder inom EES som inte är medlemsstater. Fondbolagens förening efterfrågar ett klargörande om vad som ska gälla vid tvister mellan investerare med hemvist inom EES och en EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Med anledning därav finns det skäl att erinra om att förevarande stycke är tillämpligt om det rör sig om en icke EES-baserad AIF-förvaltare, oavsett om den alternativa investeringsfonden är EES-baserad eller inte. Andra stycket gäller sådana alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige och som inte är baserade inom EES. Eftersom alternativa investeringsfonder som har bildats på kontraktsrättslig grund ofta saknar rättskapacitet (prop. 2012/13:155 s. 291), gäller bestämmelsen i praktiken sådana fonder som är juridiska personer. En icke EES-baserad alternativ investeringsfond får marknadsföras i Sverige med stöd av marknadsföringspass. Om fonden marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. Om det rör sig om en EES-baserad AIF-förvaltare har denne ett hemland inom EES (1 kap. 6 §). Rör det sig om en icke EES-baserad AIF-förvaltare, har denne i stället ett referensland (se den ovan berörda definitionen och artikel 37.4 i AIFM-direktivet). Eftersom referenslandet är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas på ett rättsförhållande av aktuellt slag. Det kan inte heller bli frågan om att tillämpa lagen i två olika länder på samma rättsförhållande. Fondbolagens förening anser att det är oklart vad som avses med lagen i hemlandet. Eftersom bestämmelsen rör icke EES-baserade AIF-förvaltare har enligt föreningens mening en förvaltare som omfattas av bestämmelsen sitt hemland utanför EES. Andra stycket gäller alternativa investeringsfonder som är icke EES-baserade. Dessa kan förvaltas av såväl EES-baserade som icke EES-baserade AIF-förvaltare. Som framgår av definitionen i 1 kap. 6 § syftar uttrycket "hemlandet" på det land inom EES där en EES-baserad AIF-förvaltare har sitt säte. En AIF-förvaltares hemland kan således inte vara ett land utanför EES. Av 1 kap. 6 a § följer att för icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. Tredje stycket gäller frågan om en AIF-förvaltare får ingå ett avtal om att lagen i ett visst land ska tillämpas på ett rättsförhållande av det slag som avses i paragrafen. Av bestämmelsen följer att ett sådant avtal är giltigt endast om det föreskriver att lagen i ett visst land inom EES ska tillämpas. Bestämmelsen har således en avtalsrättslig betydelse. Det åligger emellertid i allmänhet AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige att följa bestämmelserna i bl.a. 8 kap. I fråga om t.ex. svenska AIF-förvaltare kan Finansinspektionen ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förevarande lag (14 kap. 1 §). Bestämmelsen har därför även en näringsrättslig innebörd. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. 8 kap. 33 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet delvis. Paragrafen reglerar i vilka situationer som vissa tvister om frågor som omfattas av AIFM-direktivet får tas upp av svensk domstol. För att det ska vara möjligt att väcka talan vid svensk domstol förutsätts att tvisten gäller en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Tvisten ska således röra sådana rättsförhållanden som avses i 32 §. Det kan t.ex. vara frågan om att investeraren väcker talan om skadestånd enligt 28 § mot en AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige. Investeraren kan dock vara såväl kärande som svarande i målet. För att paragrafen ska vara tillämplig förutsätts att investerarens motpart är antingen en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland eller en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. I konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område av den 30 oktober 2007 (Luganokonventionen) finns allmänna regler om domstols behörighet m.m. Konventionen reglerar bl.a. frågor om domsrätt i förhållande till Norge, Island och Schweiz. Den aktuella paragrafen tillämpas i stället för Luganokonventionen (se avsnitt 5.10). I praktiken kan det medföra att svensk domstol är behörig att pröva en viss tvist trots att en tillämpning av Luganokonventionen skulle medföra att schweizisk domstol är behörig, t.ex. eftersom svaranden har hemvist där. Om svensk domstol har domsrätt, bestäms vilken domstol i Sverige som ska vara behörig av allmänna bestämmelser för domstols behörighet (jfr 10 kap. rättegångsbalken). Det som anges om alternativa investeringsfonder i paragrafen förutsätter att fonden är en juridisk person (se avsnitt 5.10). Övervägandena finns i avsnitt 5.10. 8 kap. 34 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet delvis. Enligt paragrafen är Stockholms tingsrätt reservforum i fråga om sådana tvister som avses i 33 §. Eftersom svensk domsrätt kan föreligga enligt 33 § även i de fall där svaranden har hemvist i t.ex. Schweiz, kan det förhålla sig så att någon behörig domstol enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken inte finns. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. 8 kap. 35 § Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet delvis. Paragrafen gäller avtal om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 §. Ett sådant avtalsvillkor är utan verkan. Till följd av paragrafen är det inte möjligt att kringgå regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet genom att avtala om att en tvist som avses i 33 § ska prövas av domstolarna i ett land utanför EES. Se även 32 § tredje stycket och författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. 8 kap. 36 § Paragrafen, som är ny, saknar motsvarighet i AIFM-direktivet. Av paragrafen följer att en AIF-förvaltare får delges handlingar genom förvaltarens rättsliga representant (se 1 kap. 11 a § 3 och definitionen i artikel 4.1 u i AIFM-direktivet). Det avser såväl en ansökan om stämning som andra handlingar enligt delgivningslagen (2010:1932). Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen. Paragrafen är avsedd att underlätta för en investerare att väcka talan mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare (se avsnitt 5.10). Även om paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet, syftar den till att regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket ska få avsedd effekt för svensk del. Övervägandena finns i avsnitt 5.10. 13 kap. 4 § Paragrafen innebär att AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång regelbundet ska ge in information till Finansinspektionen. Paragrafen omfattar även icke EES-baserade AIF-förvaltare i den mån de marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige. Ändringen innebär att skyldigheten även omfattar icke EES-baserade förvaltare som marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige. 13 kap. 13 § Paragrafen innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning i de fall som följer av angivna artiklar i AIFM-direktivet. Ändringen i paragrafen är föranledd av införandet av förvaltnings- och marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. I de angivna artiklarna anges de olika situationer när en behörig myndighet får hänskjuta en fråga som rör ett sådant EU-pass till Esma. Detta gäller t.ex. vid oenighet mellan behörig myndighet i ett land inom EES och behörig myndighet i en AIF-förvaltares referensland i fråga om huruvida förvaltaren uppfyller kraven för att få tillstånd enligt AIFM-direktivet (artikel 37.7 andra stycket). Om en sådan fråga hänskjuts till Esma, ska den hanteras enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (Esma-förordningen). Förfarandet enligt artikel 19 i Esma-förordningen innebär i korthet att Esma i första hand agerar som medlare och försöker få myndigheterna att enas om ett beslut inom en av Esma beslutad tidsfrist (artikel 19.2). Om myndigheterna inte kommer överens inom tidsfristen, kan Esma fatta ett för de berörda myndigheterna bindande beslut i frågan (artikel 19.3). Om en behörig myndighet inte följer Esmas beslut, kan Esma fatta beslut som är bindande även för berört företag (artikel 19.4). Ett sådant beslut gäller före en nationell behörig myndighets beslut i samma fråga (artikel 19.5). Övervägandena finns i avsnitt 5.9. 14 kap. 4 § I paragrafen anges när Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd. Första stycket 5, som är nytt, genomför artikel 37.11 femte stycket i AIFM-direktivet delvis. Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland. I 5 a kap. 14 § finns bestämmelser om ändring av referensland, se även författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 14 kap. 22 § Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i AIFM-direktivet, innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet enligt lagen. Andra stycket, som är nytt, genomför artikel 45.9 i AIFM-direktivet (artikel 45.7 och 45.8 i direktivet genomförs i 21 §). Stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap., ska Finansinspektionen på motsvarande sätt som i 21 § underrätta behörig myndighet i förvaltarens referensland, om inspektionen har klara och verifierbara skäl för att anse att förvaltaren inte borde ha fått tillstånd i referenslandet enligt AIFM-direktivet. I så fall kan Finansinspektionen även vida de åtgärder som anges i 21 § andra stycket. Tredje stycket motsvarar tidigare andra stycket och är oförändrat. 15 kap. 2 § I paragrafen finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämer att meddela föreskrifter. Ändringen i punkten 2 innebär endast en följdändring med anledning av att den bestämmelse som finns i nuvarande 4 kap. 3 § andra stycket i stället införs i 4 kap. 8 § tredje stycket, se även författningskommentaren till sistnämnda paragraf. 16 kap. 2 § Genom ändringen i första stycket gäller bestämmelsen om möjligheten att begära en förklaring även vid tillståndsärenden avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Beträffande en sådan AIF-förvaltare gäller därmed samma tidsfrister och förfaranden för prövning av en motsvarande ansökan eller underrättelse från en svensk AIF-förvaltare (jfr prop. 2012/13:155 s. 518). Ikraftträdandebestämmelser Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 35 och 37-41 i AIFM-direktivet ska börja tillämpas först efter det att kommissionen har antagit en delegerad rättsakt, vilket kan ske tidigast 2015 (artiklarna 66.3 och 67). Övervägandena finns i avsnitt 9. 11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 8 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ I paragraferna tas hänvisningar till de bestämmelser i lagen som ska upphöra att gälla, dvs. 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§, bort. Ändringarna är således endast en följd av att dessa bestämmelser upphävs och i vissa fall ersätts av andra. Övervägandena finns i avsnitt 6. 5 kap. 7 § Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446). I andra stycket tas den nuvarande punkten 1 bort. Ändringen är en följd av att 5 § upphävs med anledning av att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart efter underrättelse enligt 3 §. Av samma anledning tas tredje stycket bort. Tredje stycket motsvarar i sak nuvarande fjärde stycket. Förutsättningarna för tillstånd, som följer av hänvisningen till 5 § andra stycket 2 och 3, tas i stället in i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 6. 5 kap. 11 § Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Ändringen i punkten 3 är en följd av att 10 § upphävs. Det innebär att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart med stöd av marknadsföringspass. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges för marknadsföring till icke-professionella investerare är att AIF-förvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6. 5 kap. 12 § Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446). Ändringen, som är en följd av att 10 § upphävs, motsvarar ändringen i 11 §. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges är att AIF-förvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige. Bestämmelser om marknadsföring till professionella investerare i Sverige finns i 10 g-10 j §§ (se författningskommentarerna till de paragraferna). Övervägandena finns i avsnitt 6. 5 kap. 13 § Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Ändringen i tredje stycket är en följd dels av att 10 § upphävs, dels av ändringarna i 11 och 12 §§. Skyldigheten för en AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar följer av 10 g eller 10 i § om Sverige är förvaltarens referensland, se författningskommentarerna till de paragraferna. För en AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landet (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§). Överväganden finns i avsnitt 6. 13 kap. 13 § Paragrafen anger de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning. Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till artikel 42.1 i AIFM-direktivet tas bort. Eftersom artikel 42.1 inte längre ska tillämpas kommer det inte att förekomma några frågor som rör den artikeln som kan hänskjutas till Esma. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ikraftträdandebestämmelser Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det innebär att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla vid ikraftträdandet. Det innebär också att följdändringarna i 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11-13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska träda i kraft vid den tidpunkten. Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla vid den tidpunkt som anges i en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit. Rättsakten kan antas tidigast 2018 (artiklarna 66.4 och 68 i AIFM-direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 9. Utredningens sammanfattning av förslagen i betänkandet (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) Europaparlamentet och rådet antog i juni 2011 ett direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet). I direktivet åläggs medlemsstaterna att införa gemensamma regler avseende förvaltare (AIF-förvaltare) av alternativa investeringsfonder (AIF-fonder). Direktivets regler gäller alltså förvaltarna av sådana fonder, för vilka det tidigare inte har funnits någon gemensam europeisk reglering. AIFM-direktivet kommer sannolikt att kompletteras av genomförandeförordningar från kommissionen som blir direkt tillämpliga i Sverige. Ytterligare kompletteringar av direktivets bestämmelser kan förväntas i form av tekniska standarder, som ska utarbetas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och antas av kommissionen. Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de ändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra AIFM-direktivet. Det har i uppdraget ingått att inte gå utöver de minimikrav som anges i direktivet om det inte bedöms vara motiverat av systemrisk- eller investerarskyddsskäl. Vidare har i uppdraget ingått att se över regleringen av de kontraktuella fonder som inte är värdepappersfonder (specialfonder), även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet. Efter ett inledande avsnitt, där förutsättningarna för utredningsarbetet och arbetets bedrivande beskrivs, redogör utredningen för AIFM-direktivet i korthet och den nuvarande svenska regleringen av fondmarknaden (kapitel 2). I samma avsnitt beskrivs den svenska fondmarknaden och de olika fonder - i vid bemärkelse - som förekommer där. Därefter följer förslagsdelen i betänkandet, kapitlen 3-16. I det följande redovisas utredningens huvudsakliga förslag och bedömningar. Allmänna utgångspunkter (kapitel 3) Utredningen tar i detta kapitel upp vissa grundläggande och principiella frågor. Utredningen konstaterar att AIFM-direktivet i många delar innebär en s.k. fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna får inte införa vare sig strängare eller mindre långtgående regler än de som följer av direktivet och kommissionens kommande genomförandeförordningar. På några områden lämnar direktivet utrymme för nationella avvikelser, t.ex. avseende förvaltare av sådana fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Utredningens utgångspunkt har varit att de bestämmelser som införs i svensk rätt inte utan starka skäl bör gå längre än AIFM-direktivets regler. Det finns dock starka investerarskyddsskäl att införa strängare regler avseende sådana alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras till konsumenter och andra icke-professionella investerare. Utredningen föreslår att AIFM-direktivet genomförs genom en ny lag. Terminologin i den nya lagen bör följa terminologin i AIFM-direktivet för att underlätta tillämpningen av den eller de genomförandeförordningar och de tekniska standarder som kommissionen kan förväntas att anta. En terminologisk enhetlighet underlättar också ambitionen att uppnå en likartad reglering inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Utredningen föreslår också att specialfonderna regleras i den nya lagen och att lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) ska reglera enbart fonder som omfattas av det s.k. UCITS-direktivet. Dessa fonder benämns i dag värdepappersfonder. Utredningen föreslår att de i stället ska benämnas investeringsfonder och att detta begrepp således inte längre ska vara ett samlingsbegrepp för olika typer av fonder. I kapitlet föreslås slutligen att Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt AIFM-direktivet, dvs. den myndighet som ska fatta beslut om tillstånd för förvaltare av alternativa investeringsfonder och som har ansvar för tillsynen över att de bestämmelser som antas med stöd av direktivet efterlevs. Tillämpningsområdet (kapitel 4) AIFM-direktivet innehåller en del nya definitioner och begrepp. Av störst betydelse är begreppen alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och förvaltare av sådana fonder (AIF-förvaltare). Utredningen föreslår att definitioner och förkortningar av dessa begrepp införs i den nya lagen. I kapitlet behandlas också undantagen från lagens tillämpningsområde; dels företag och institutioner som undantas helt och hållet, dels AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde understiger vissa tröskelvärden och för vilka enbart vissa bestämmelser med minimikrav avseende registrering och information ska tillämpas. Tillstånd och kapitalkrav (kapitel 5) Utredningen föreslår att det i den nya lagen ställs upp krav på tillstånd för förvaltning av AIF-fonder. En AIF-förvaltare får som huvudregel inte ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, och exempelvis ett värdepappersinstitut kan därför inte få tillstånd att förvalta AIF-fonder. Ett fondbolag kan däremot få sådant tillstånd på grund av en uttrycklig regel i AIFM-direktivet, som genomförs i den nya lagen. En AIF-förvaltare kan få tillstånd att som sidoverksamhet erbjuda och utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa därmed sammanhängande sidotjänster. I kapitlet föreslås också bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla, förutsättningarna för att tillstånd ska beviljas och skyldighet att anmäla vissa ändringar av verksamheten till Finansinspektionen. Till skillnad från andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. MiFID och UCITS-direktivet) innehåller AIFM-direktivet inga utförliga regler om ägarprövning. Det anges visserligen som en förutsättning för tillstånd att den som har ett kvalificerat innehav i en AIF-förvaltare ska vara lämplig, men det finns inga regler om prövning vid ett ägarskifte när väl AIF-förvaltaren har fått sitt tillstånd. Reglerna om ägarprövning i dessa situationer i annan lagstiftning har bl.a. till syfte att skydda investerarna från olämpliga ägares inflytande över verksamheten. Utredningen föreslår därför att bestämmelser om ägarprövning, motsvarande dem som gäller i dag för t.ex. fondbolag, införs för AIF-förvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare. I kapitlet föreslås slutligen att det i lagen införs bestämmelser, motsvarande AIFM-direktivets minimiregler, om minsta startkapital och kapitalbas under pågående verksamhet. Marknadsföring (kapitel 6) För att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra andelar i en AIF-fond till professionella investerare räcker det inte att förvaltaren har tillstånd som AIF-förvaltare. Förvaltaren måste också underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om vilka fonder som ska marknadsföras. Utredningen föreslår dels att begreppet marknadsföring definieras i den nya lagen, dels att det i lagen införs bestämmelser om nödvändiga underrättelser till Finansinspektionen. Olika regler för olika kategorier av investerare (kapitel 7) AIFM-direktivets regler om bl.a. tillstånd och verksamhet över gränserna rör AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till professionella investerare. Det är exempelvis under förutsättning att AIF-fonderna marknadsförs bara till professionella investerare som AIF-förvaltaren, efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande, har rätt att marknadsföra fonderna också i andra länder inom EES än förvaltarens hemland. AIFM-direktivet tillåter dock nationella bestämmelser med striktare krav om fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Sådana striktare krav måste emellertid vara desamma för inhemska AIF-förvaltare och AIF-fonder som för AIF-förvaltare och AIF-fonder från andra länder inom EES. Mot denna bakgrund föreslås att de nuvarande reglerna för specialfonder behålls i stort sett oförändrade. Utredningen föreslår också, som huvudregel, att det uppställs särskilda krav för att AIF-fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till icke-professionella investerare. Andelarna i sådana AIF-fonder ska enligt utredningens förslag vara upptagna till handel på en reglerad marknad, antingen som fondandelar eller som aktier. Syftet är att ställa krav på likviditet, dvs. investerarens möjlighet att omvandla sin fondandel till pengar, som är likvärdiga med det likviditetskrav som gäller för specialfonder genom att sådana fonder ska vara öppna för inlösen. Vidare ska det enligt utredningens förslag finnas ett faktablad som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Faktabladet ska till form och innehåll motsvara de faktablad som ska finnas för specialfonder och ska, i likhet med vad som gäller för specialfonder, tillhandahållas investeraren i god tid innan avtal om köp av fondandelar ingås. Utredningen föreslår också att de bestämmelser om registreringskrav och viss informationsskyldighet som gäller för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde inte överstiger vissa tröskelvärden, inte ska vara tillämpliga på förvaltare som förvaltar specialfonder, oavsett vilken investerarkategori dessa marknadsförs till. Dessa bestämmelser ska inte heller vara tillämpliga på AIF-förvaltare som förvaltar andra AIF-fonder än specialfonder, om de ska marknadsföras till icke-professionella investerare. I kapitlet föreslås även vissa lättnader avseende informationskrav för förvaltare av specialfonder, om marknadsföringen enbart riktas till professionella investerare. Detta bedöms vara motiverat av konkurrensneutralitetsskäl. Verksamhetsregler (kapitel 8) AIFM-direktivet innehåller en rad regler om hur en AIF-förvaltare ska bedriva sin verksamhet. I kapitlet behandlas bl.a. bestämmelser om intressekonflikter, relationen till primärmäklare (prime broker), ersättningssystem, riskhantering, finansiell hävstång, likviditetshantering och värdepapperiseringstransaktioner. I kapitlet behandlas också några specialregler för AIF-förvaltare som bedriver diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. När det gäller intressekonflikter föreslår utredningen att bestämmelser, motsvarande dem som finns för fondbolag och värdepappersinstitut, om identifiering och hantering av intressekonflikter införs i den nya lagen. Om en AIF-förvaltare använder en primärmäklare för att t.ex. finansiera eller vara motpart i AIF-fondernas transaktioner med finansiella instrument ska enligt AIFM-direktivet ett skriftligt avtal upprättas som reglerar relationen och möjligheterna till överföring av och förfogande över fondens tillgångar. Utredningen föreslår att bestämmelser om detta förs in i den nya lagen. Utredningen föreslår också bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en struktur för ersättningar till anställda som främjar en sund och effektiv riskhantering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få rätt att meddela föreskrifter om utformningen av ersättningssystemen. Liknande regler finns för andra företag i finanssektorn, t.ex. kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, i Finansinspektionens föreskrifter. Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig riskhantering och en funktion för riskhanteringen som är åtskild från förvaltarens övriga operativa affärsverksamhet. Personal som ansvarar för förvaltningen och fondernas värdeutveckling får t.ex. inte ha inflytande över riskfunktionens verksamhet. När det gäller likviditetsrisker föreslås särskilda krav på bl.a. övervakning och stresstester av likviditetsriskerna i varje AIF-fond som förvaltas. Vidare ska enligt utredningens förslag en AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång, dvs. ökar en AIF-fonds exponering mot vissa tillgångar genom t.ex. belåning eller derivatinstrument, sätta gränser för i vilken omfattning sådana tekniker får användas. Förvaltaren ansvarar för att gränserna är rimliga och att de efterlevs. Finansinspektionen ska också kunna överpröva dessa gränser, om inspektionen bedömer att det behövs av systemriskskäl. Värdepapperiseringstransaktioner innebär att t.ex. ett kreditinstitut särskiljer vissa tillgångar och ger ut värdepapper som motsvarar denna tillgångsmassa. Kreditinstitut får investera i sådana värdepapper om originatorn, den ursprungliga långivaren eller det kreditinstitut som medverkat i emissionen har behållit ett ekonomiskt intresse som motsvarar minst fem procent. I AIFM-direktivet finns en liknande regel för AIF-förvaltare. Förutsättningarna för att en AIF-fond ska få investera i värdepapperiseringstransaktioner ska enligt AIFM-direktivet anges i delegerade akter. Utredningen föreslår därför bara ett bemyndigande om föreskriftsrätt för det fall kommande delegerade akter inte till fullo reglerar investeringar i värdepapperiseringstransaktioner. Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare som, med stöd av tillstånd, förvaltar investerares portföljer på individuell basis inte ska få placera sådana investerares medel i AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, om inte investerarna har godkänt detta på förhand. Vidare föreslås att verksamheten ska omfattas av investeraskydd enligt lagen (1999:158) om investerarskydd. Organisation, värdering och delegering (kapitel 9) I detta kapitel föreslår utredningen, förutom allmänna bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig organisation, sunda administrativa förfaranden, tillfredsställande intern kontroll m.m., bestämmelser om AIF-förvaltarens värdering av tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas. En AIF-förvaltare ska för det första ha lämpliga och konsekventa metoder så att en korrekt och oberoende värdering av varje AIF-fonds tillgångar kan ske med en frekvens som stämmer överens med fondens inlösenintervall. För det andra ska AIF-förvaltaren se till att värderingen sköts av en oberoende funktion: antingen av en extern värderare eller av en funktion inom AIF-förvaltaren under förutsättning att en sådan funktion är oberoende av portföljförvaltningen. Utredningen föreslår också bestämmelser om delegering. Regler om delegering, eller uppdragsavtal/outsourcing, finns för de flesta finansiella företag. Reglerna i AIFM-direktivet, liksom de bestämmelser som föreslås gälla för AIF-förvaltare, går i huvudsak ut på att delegeringen ska kunna motiveras på objektiva grunder, att uppdragstagaren ska väljas med omsorg så att uppdragsgivaren kan förvissa sig om att uppdragstagaren klarar av uppgiften, att delegering av tillståndspliktig verksamhet bara sker till uppdragstagare med erforderliga tillstånd, att eventuella intressekonflikter hanteras och att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn inte försämras. Delegering av uppgifter ska också anmälas till Finansinspektionen. För AIF-förvaltare föreslås därutöver bestämmelser om att delegering av portföljförvaltning eller riskhantering inte får göras till den förvaltade AIF-fondens förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut (kapitel 10) Liksom för investeringsfonder ska det för varje AIF-fond finnas ett förvaringsinstitut som förvarar AIF-fondens tillgångar eller, när det är fråga om tillgångar som inte kan förvaras i depå, kontrollerar att AIF-fonden äger tillgångarna. Utredningen föreslår bestämmelser dels om vem som får vara förvaringsinstitut, dels om vad förvaringsinstitutet ska göra. Genom kommande genomförandeförordningar kommer bestämmelserna om förvaringsinstitutets förvaring av tillgångar, eller kontroll av äganderätten, att kompletteras. Förutom dessa uppgifter har förvaringsinstitutet en kontrollerande funktion och ska se till att bl.a. försäljning och inlösen av andelar sker enligt lag och fondbestämmelser och att värderingen sker korrekt. Även i detta avseende kommer kompletterande regler att finnas i kommande genomförandeförordningar. I kapitlet föreslås även bestämmelser om förvaringsinstitutets ansvar. I fråga om förvaringsinstitut för specialfonder föreslås inga ändringar av gällande reglering, men beträffande förvaringsinstitut för andra AIF-fonder föreslår utredningen ett kontrollansvar när det gäller förvaringen av finansiella instrument och i övrigt ett ansvar vid oaktsamhet. Informationskrav och rapportering till behörig myndighet (kapitel 11) Reglerna i AIFM-direktivet om årsredovisning för varje AIF-fond och om information till investerare påminner i stora delar om bestämmelserna som reglerar årsberättelse och informationsbroschyr för investeringsfonder. Utredningen föreslår i detta kapitel bestämmelser om vad en årsberättelse respektive en informationsbroschyr för en AIF-fond ska innehålla. Dessa bestämmelser ska gälla för alla AIF-fonder, även specialfonder och andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare. För fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare kompletteras dock informationskraven med ett krav på att det för sådana fonder ska finnas ett faktablad (se även kapitel 7). Utredningen föreslår också bestämmelser om AIF-förvaltares skyldighet att regelbundet informera Finansinspektionen om exempelvis på vilka marknader och med vilka tillgångar AIF-fonderna handlar och vilka illikvida tillgångar som finns i fonderna. Detaljerade krav på vilken information som ska lämnas och hur ofta kommer att finnas i kommande genomförandeförordningar. Kontroll över onoterade företag och emittenter (kapitel 12) I detta kapitel föreslår utredningen bestämmelser som innebär att en AIF-förvaltare som får kontroll över ett onoterat företag måste lämna viss information till Finansinspektionen, företaget och investerarna. Kontroll över ett onoterat företag innebär enligt AIFM-direktivet att en AIF-fond, ensam eller tillsammans med andra fonder, har mer än 50 procent av rösterna i företaget. Om detta inträffar ska AIF-förvaltaren dels underrätta Finansinspektionen och företaget, dels avstå från vissa åtgärder som kan medföra att företaget töms på tillgångar. Detsamma gäller om AIF-fonderna förvärvar kontroll över en emittent, dvs. ett företag som hör hemma inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. I kapitlet föreslås även bestämmelser som innebär att om en AIF-fond förvärvar eller överlåter aktier i ett onoterat företag så att innehavet passerar vissa tröskelvärden ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen. Verksamhet över gränserna (kapitel 13) Bestämmelserna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. UCITS-direktivet och MiFID). Den som vill bedriva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland som i sin tur ska vidarebefordra underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska bedrivas (värdland). Regeringen i AIFM-direktivet kompliceras dock av att särskilda regler är tillåtna om AIF-fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Reglerna om verksamhet över gränserna avseende fonder och förvaltare med hemvist utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare. Utredningen föreslår att de s.k. förvaltnings- och marknadsföringspassen genomförs genom bestämmelser om underrättelser om gränsöverskridande marknadsföring och förvaltning i de situationer när både AIF-förvaltaren och AIF-fonden är EES-baserade. I kapitlet föreslås också bestämmelser för de situationer då AIF-fonden eller AIF-förvaltaren, eller båda, har hemvist utanför EES. I dessa fall förutsätter verksamheten tillstånd från Finansinspektionen. Detta är dock en nationell reglering och innebär inte att AIF-förvaltaren därefter, med stöd av tillståndet i Sverige, kan bedriva verksamhet i övriga länder inom EES på motsvarande sätt som gäller enligt bestämmelserna om förvaltnings- och marknadsföringspassen. Dessa nationella bestämmelser om tillstånd kommer att behöva upphävas någon gång efter 2015, om kommissionen beslutar att reglerna i AIFM-direktivet om ett harmoniserat system med marknadsföringspass för tredjelandssituationer ska bli tillämpliga. I kapitlet behandlas även de regler i AIFM-direktivet som kan komma att bli tillämpliga i framtiden för tredjelandssituationer. I korthet innebär dessa regler att en AIF-förvaltare hemmahörande utanför EES kan få tillstånd i ett land inom EES (referensland). Därefter har förvaltaren i princip samma möjligheter att bedriva verksamhet inom EES som en EES-baserad AIF-förvaltare. Detsamma gäller en AIF-förvaltare som är etablerad inom EES och som förvaltar AIF-fonder hemmahörande utanför EES. Om och när dessa regler ska börja tillämpas beror dock på beslut av kommissionen som kan förväntas någon gång efter 2015. Vid den tidpunkten ska Esma ha utvärderat hur reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen har fungerat och kommissionen får därefter besluta huruvida reglerna i AIFM-direktivet avseende harmonisering av tredjelandsituationer ska bli tillämpliga. Utredningen föreslår därför att dessa regler inte införs i den svenska lagen nu. De förslag som lämnas kan i stället utgöra underlag för ett lagstiftningsärende om och när kommissionen har fattat sitt beslut. Tillsyn och sanktioner m.m. (kapitel 14) Reglerna i AIFM-direktivet om tillsyn, den behöriga myndighetens befogenheter och sanktioner motsvarar i stor utsträckning tillsyns- och sanktionsreglerna i UCITS-direktivet och MiFID. Utredningen föreslår i dessa delar tillsynsbestämmelser och bestämmelser om ingripanden som motsvarar 10 kap. och 12 kap. LIF. I kapitlet föreslås också bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut. AIFM-direktivet innehåller i några fall regler om att en behörig myndighet, t.ex. vid oenighet mellan behöriga myndigheter i olika länder, får hänskjuta frågor till Esma. Utredningen föreslår en bestämmelse med sådan innebörd. Förslagens inverkan på skattekontrollen (kapitel 15) I detta kapitel konstateras att utredningens förslag inte påverkar tillämpningen av skattereglerna för fonder, eftersom genomförandet av AIFM-direktivet inte påverkar fondernas juridiska struktur - en AIF-fond som är ett aktiebolag är ett aktiebolag och en AIF-fond som är en specialfond är en kontraktuell fond - även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Vissa tekniska justeringar föreslås dock för att tillämpningsområdet för kupongskattelagen och skyldigheten att lämna kontrolluppgifter m.m. ska vara oförändrat. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser (kapitel 16) Utredningen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft den 22 juli 2013. Vissa övergångsbestämmelser föreslås som dels ger de berörda företagen tid att anpassa sig till den nya regleringen, dels innebär en förenkling för företag med tillstånd enligt LIF eller lagen om värdepappersmarknaden som behöver byta till tillstånd enligt den nya lagen. Förslagens konsekvenser (kapitel 17) Genomförande av AIFM-direktivet kommer att innebära en rad förändringar i det befintliga regelverket. Ändringarna kommer att innebära ökade kostnader för AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och Finansinspektionen. För några av företagen, de som i dag inte står under tillsyn, kommer förändringarna att vara mer genomgripande än för de företag, t.ex. värdepappersinstitut och fondbolag, som redan står under tillsyn. Utredningens lagförslag i bilaga 3 till betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67) Förslag till lag om ändring i lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 1 kap. 6, 8 och 11 §§, 4 kap. 1, 2 och 7 §§, 5 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 §, 15 kap. 4 §, 16 kap. 1 § och 17 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 4 kap. 1 § och 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas 15 nya paragrafer i 5 kap. 10-24 §§, samt närmast före 5 kap. 10, 11, 14-21 och 23 §§ nya rubriker av följande lydelse. Lydelse enligt förslaget till lag (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Föreslagen lydelse 1 kap. 6 § Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. För icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. I det nya andra stycket införs en upplysning som är föranledd av genomförandet av reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen för icke EES-baserade AIF-förvaltare samt att det i 11 § införs en definition av begreppet referensland. Genom ändringen genomförs artikel 4.1.q. 8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren 1. förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller 2. marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland. Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att även icke EES-baserade AIF-förvaltare omfattas av det harmoniserade regelverket för AIF-förvaltare. Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas i det land inom EES som utgör den icke EES-baserade AIF-förvaltarens referensland. Definitionen av referensland finns i 11 § 23. Ändringen i förevarande paragraf tydliggör att förvaltaren bedriver verksamhet med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspassen även i ett eller flera länder inom EES än det i vilket förvaltaren har beviljats tillstånd. Genom ändringen i paragrafen genomförs artikel 4.1.r iv-vi. 11 § [---] [---] 5. etablerad: a) för en AIF-fond: där fonden har tillstånd eller är registrerad, eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte finns, b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns, c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte finns, d) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där dess stadgeenliga säte finns, e) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där per-sonen har sin hemvist, [---] [---] 23. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 kap. 11 §, 23. reglerad marknad: det-samma som avses i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, 24. reglerad marknad: det-samma som avses i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, 25. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juri-disk person som har sitt stadge-enliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare handlar för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter, kunder, organ och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter en-ligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltning av alter-nativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning-arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 24. specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 25. specialföretag för värde-papperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiserings-transaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och 26. startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG. 26. specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 27. specialföretag för värde-papperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiserings-transaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och 28. startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG. Ändringen i paragrafen består i att det införs två nya definitioner, nämligen referensland och rättslig representant i punkterna 23 och 25, vilket i sin tur föranleder ny numrering för definitionerna som ursprungligen fanns i punkterna 23-26, samt att det görs ett tillägg i punkten 7, där innebörden av termen etablerad kompletteras. Fastställande av en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland ska alltså göras i enlighet med kriterierna i 5 kap. 11 §, och förfarandet redovisas i avsnitt 13.4.2. Att det ska finnas en utsedd rättslig representant för den icke EES-baserade förvaltaren i dess referensland utgör ett av villkoren för tillstånd (5 kap. 15 §). Den rättslige representanten kan vara såväl en juridisk som fysisk person som ska vara etablerad i referenslandet. All officiell korrespondens mellan behöriga myndigheter och förvaltaren och mellan EES-baserade investerare som har investerat i fonden och förvaltaren, ska ske genom den rättsliga representanten som alltså utgör förvaltarens kontaktperson. Den rättsliga representanten ska tillsammans med förvaltaren fullgöra funktionen regelefterlevnad i samband med förvaltarens förvaltning och marknadsföring. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 4.1.u och 4.1.z. 4 kap. Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige Marknadsföring av AIF-fonder till professionella investerare i Sverige 1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i en av för-valtaren förvaltad 1. AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, eller 2. AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES. 1. AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, 2. AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES, eller 3. AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES eller EES-baserad AIF-fond som inte upp-fyller villkoret i 2 § första stycket. AIF-förvaltaren ska se till att andelar eller aktier i AIF-fonden inte marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige samt fastställa och vidta åtgärder som förhindrar sådan marknadsföring. En svensk AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta AIF-fonder som är etablerade i ett land utanför EES (ett tredjeland) och EES-baserade matar-AIF-fonder vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte hör hemma inom EES (se 6 kap. 6 §). Sådana fonder har sedan tidigare fått marknadsföras i Sverige till både professionella och icke-professionella investerare efter tillstånd från Finansinspektionen. Genom ändringen av paragrafen införs marknadsföringspass avseende icke EES-baserade AIF-fonder och AIF-fonder som inte uppfyller kraven i 2 § första stycket. För att sådana fonder ska få marknadsföras till professionella investerare i Sverige ska, i likhet med vad som gäller för EES-baserade AIF-fonder, underrättelseförfarandet enligt 5 och 6 §§ ha fullföljts. Därutöver ska villkoret i 2 § andra stycket vara uppfyllt. Till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 68.6 i AIFM-direktivet och de nationella bestämmelser som genomfört artikel 36 ska upphöra att gälla, får en svensk AIF-förvaltare som avser att marknadsföra sådana fonder till professionella investerare här i landet även fortsättningsvis ansöka om tillstånd enligt 3 §, i stället för att driva verksamheten med stöd av marknadsföringspasset. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 35.1. 2 § Om marknadsföringen enligt 1 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare. Om marknadsföringen enligt 1 § 1 och 2 avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare. För marknadsföring av sådana AIF-fonder som avses i 1 § 3 krävs att 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det, mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land, där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, 3. det land där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mot-tagar-AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 4. det, mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Ändringarna i paragrafen är föranledda av att även icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder nu får marknadsföras till professionella investerare i Sverige med stöd av marknadsföringspass. För sådan marknadsföring uppställs dock vissa krav som framgår av det nya andra stycket. Dessa krav motsvarar, såvitt avser punkterna 1-3 vad som gäller för tillstånd enligt 3 §. Av punkten 4, följer att det vid marknadsföring med marknadsföringspass därutöver krävs att det mellan berörda länder ska finnas överenskommelser om informationsutbyte i skatteärenden. Till skillnad från vad som gäller vid marknadsföring efter tillstånd enligt 3 §, måste förvaltaren uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, inklusive bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. Något undantag motsvarande det i 3 § tredje stycket finns inte i förevarande paragraf. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 35.2. 7 § En AIF-förvaltare som avser att göra väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring. Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring rör en AIF-fond som avses i 1 § 3 och Finans-inspektionen finner att ändringen bör godtas, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyn-digheten om ändringen, om 1. vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs, eller 2. ytterligare AIF-fonder ska marknadsföras. Finansinspektionen ska även informera de behöriga myndig-heterna i förvaltarens värdländer om ändringen. I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga förändringar i strid mot denna bestämmelse. Enligt paragrafen har en AIF-förvaltaren en skyldighet att anmäla väsentliga ändringar. Det ska vara fråga om ändringar av sådant som ska framgå av en underrättelse enligt 5 § eller i en tillståndsansökan enligt detta kapitel. Av det nya tredje stycket framgår att Finansinspektionen är skyldig att informera Esma och berörda myndigheter i AIF-förvaltarens värdländer såvitt avser godtagbara ändringar som innebär att vissa AIF-fonder inte längre ska marknadsföras eller att ytterligare fonder kommer att börja marknadsföras med stöd av marknadsföringspass. Av hänvisningen till 1 § 3 följer att det är fråga om icke EES-baserade AIF-fonder och matar-AIF-fonder som inte uppfyller kraven i 2 §. Hänvisningen till bestämmelser om ingripanden i 15 kap. som tidigare fanns i tredje stycket finns nu i stället i paragrafens nya fjärde stycke. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 35.10 fjärde stycket. 5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige 5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige samt viss verksamhet över gränserna Marknadsföring av EES-baserade AIF- fonder till professionella investerare i Sverige Marknadsföring av AIF- fonder till professionella investerare i Sverige 3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till pro-fessionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad AIF-fond. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till pro-fessionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. EES-baserad AIF-fond, 2. icke EES-baserad AIF-fond, eller 3. matar-AIF-fond som inte uppfyller villkoren i 4 § första stycket. Marknadsföring av andelar eller aktier i andra AIF-fonder än specialfonder får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen. Paragrafen ändras för att genomföra AIFM-direktivets regler om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-fonder och matar-AIF-fonder vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte hör hemma inom EES. Sådana fonder har även tidigare fått marknadsföras i Sverige men det har förutsatt tillstånd av Finansinspektionen, oavsett om marknadsföringen har riktats till professionella eller icke-professionella investerare. Genom tillägget i första stycket kan en utländsk, EES-baserad AIF-förvaltare nu välja att i stället marknadsföra sådana fonder med stöd av marknadsföringspass. Detta förutsätter dock, i likhet med vad som gäller vid marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder, att underrättelseförfarandet enligt AIFM-direktivet har fullföljts, vilket följer av andra stycket. Därutöver ska villkoren i 4 § andra stycket vara uppfyllda. Till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 68.6 i AIFM-direktivet och de nationella bestämmelser som genomfört artikel 36 upphör att gälla, får en utländsk, EES-baserad AIF-förvaltare som avser att marknadsföra icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder till professionella investerare här i landet även fortsättningsvis ansöka om tillstånd enligt 5 §, i stället för att driva verksamheten med stöd av marknadsföringspasset. Motsvarande bestämmelse finns för svenska AIF-förvaltare i 4 kap. 1 § (i dess nya lydelse). Ändringarna av paragrafen genomför artiklarna 35.1. 4 § Om marknadsföringen enligt 3 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare. För marknadsföring av sådana AIF-fonder som avses i 3 § 2 eller 3 krävs att 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det, mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land, där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mot-tagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrange-mang avseende övervakningen av systemrisker, 3. det land där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mot-tagar-AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 4. det, mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns en skrift-lig överenskommelse som upp-fyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Ändringarna i paragrafen är föranledda av att även icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder nu får marknadsföras till professionella investerare i Sverige av utländska, EES-baserade AIF-förvaltare med stöd förvaltarens verksamhetstillstånd i hemlandet. I likhet med marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder med stöd av pass, ska underrättelseförfarandet som avses i AIFM-direktivet vara fullföljt. Därutöver krävs att villkoren enligt det nya andra stycket är uppfyllda, vilket förvaltarens hemlandsmyndighet ska bedöma (jfr 4 kap. 2 § andra stycket). Om Finansinspektionen har en avvikande åsikt i förhållande till den bedömning som förvaltarens hemlandsmyndighet har gjort såvitt avser punkterna 2 och 3, får inspektionen hänskjuta ärendet till Esma, se 14 kap. 14 §. Ändringarna av paragrafen genomför artikel 35.2. Tillståndsplikt för icke EES-baserade AIF-förvaltare 10 § För att förvalta eller marknadsföra en AIF-fond inom EES krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Tillstånd ska sökas hos Finans-inspektionen, om Sverige är för-valtarens referensland. En icke EES-baserad AIF-förvaltare har tidigare endast fått mark-nadsföra förvaltade, EES-baserade och icke EES-baserade AIF-fonder i Sverige efter tillstånd av Finansinspektionen. Dessa förvaltare har alltså inte kunnat få tillstånd att förvalta specialfonder eller övriga AIF-fonder som hör hemma i Sverige. Något hinder mot detta finns i och för sig inte i AIFM-direktivet, och enligt nationell lagstiftning i andra länder inom EES kan sådan förvaltning ha tillåtits på dessa länders territorium även sedan tidigare. Att nu också icke EES-baserade AIF-förvaltare ska vara verksamma inom EES på samma villkor som EES-baserade AIF-förvaltare, medför såväl skyldigheter som rättigheter för först nämnda förvaltare. Genom den nya paragrafens första stycke följer, utöver själva till-ståndsplikten, att en icke EES-baserad förvaltare får förvalta EES-baserade AIF-fonder, och därmed också AIF-fonder som hör hemma i Sverige. Liksom för EES-baserade AIF-förvaltare gäller det förenklade systemet med registrering även för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, om förutsättningar finns för att tillämpa bestämmelserna i 2 kap. Tillstånd ska enligt andra stycket sökas i förvaltarens referensland. Referenslandet ska fastställas enligt kriterierna i 11 § första och andra styckena, och om Sverige utgör den icke EES-baserade AIF-förvaltarens referensland är det alltså hos Finansinspektionen som förvaltaren ska söka sitt verksamhetstillstånd. Med stöd av sitt tillstånd får en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter ett underrättelseförfarande, även marknadsföra andelar eller aktier i förvaltade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES samt förvalta EES-baserade AIF-fonder som hör hemma i andra länder än förvaltarens referensland. Detta följer av 18, 19, 21och 22 §§. En sådan förvaltare får också ges tillstånd att förvalta en specialfond (16 §) och marknadsföra egenförvaltade AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige (20 §). Paragrafen genomför artiklarna 37.1 och 37.5 första stycket. Referensland 11 § Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, om förvaltaren ska 1. förvalta, utan att marknads-föra, EES-baserade AIF-fonder vilka samtliga hör hemma här i landet, 2. marknadsföra bara en EES-baserad AIF-fond, som varken har tillstånd eller är registrerad men avsedd att marknadsföras här i landet, 3. marknadsföra bara en icke EES-baserad AIF-fond och en-bart här i landet, 4. marknadsföra flera EES-baserade AIF-fonder inom EES, om de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har getts tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller 5. marknadsföra flera icke EES-baserade eller flera EES- och icke EES-baserade AIF-fonder inom EES, om de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt mark-nadsföras här i landet. Sverige får vara referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare också i följande fall: 1. Vid förvaltning, utan mark-nadsföring, av flera EES-base-rade AIF-fonder i flera länder inom EES, om a) de flesta av förvaltarens fon-der är hör hemma här i landet, eller b) den största andelen av fond-tillgångarna förvaltas här i landet. 2. Vid marknadsföring av bara en EES-baserad AIF-fond i en-bart ett land inom EES, om a) Sverige är fondens hemland eller, b) fonden är avsedd att mark-nadsföras här i landet, oberoende av i vilket land som fonden har getts tillstånd eller registrerats. 3. Vid marknadsföring av bara en EES-baserad AIF-fond i flera olika länder inom EES, om Sverige a) är fondens hemland, eller b ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras, oberoende av om eller i vilket land som fonden har getts tillstånd eller registrerats. 4. Vid marknadsföring av bara en icke EES-baserad AIF-fond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där fonden är avsedd att marknadsföras. 5. Vid marknadsföring av flera EES-baserade AIF-fonder inom EES, om Sverige är a) fondens hemland, eller b) det land i vilket de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras. I fall som avses i andra stycket ska förvaltaren hos Finansinspek-tionen och övriga, behöriga myn-digheter i samtliga länder som är möjliga som referensland, begära ett beslut om att ett referensland ska fastställas. Om ett gemensamt beslut enligt tredje stycket inte har fattats inom en månad från förvaltarens begäran eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt refe-rensland på grundval av kri-terierna i andra stycket. Det-samma gäller om första stycket är tillämpligt. Förvaltarens val av referensland ska i sådana fall ut-värderas av den behöriga myndig-heten i det valda referenslandet i samband med prövningen av för-valtarens ansökan om tillstånd, varvid Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska underrättas och lämna besked om myndighetens utvärdering. Om Finansinspektionen avser att, i strid mot ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i fjärde stycket, ge förvaltaren tillstånd enligt 10 §, ska inspek-tionen först informera den myn-digheten samt de behöriga myn-digheterna i det land där en av förvaltaren förvaltad AIF-fond ska marknadsföras och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheterna i fondens hemland. I paragrafen, som är ny, anges de kriterier utifrån vilka ett referensland ska fastställas. Av första stycket framgår i vilka fall endast Sverige kan utgöra den icke EES-baserade AIF-förvaltarens referensland. I enlighet med de kriterier som anges i andra stycket är flera referensländer möjliga. I sådana fall ska, enligt tredje stycket, en AIF-förvaltare, som avser att enbart förvalta EES-baserade AIF-fonder, enbart marknadsföra eller både förvalta och marknadsföra förvaltade AIF-fonder inom EES, lämna in en begäran till de behöriga myndigheterna i samtliga länder inom EES som kan vara möjliga som referensland. Myndigheterna ska därefter gemensamt avgöra vilket land som ska utgöra förvaltarens referensland. Förfarandet att fastställa referensland och hur eventuell oenighet mellan berörda myndigheter ska hanteras behandlas i avsnitt 13.4.2, se även avsnitt 14.4. Av fjärde stycket framgår att en förvaltare under vissa omständigheter själv får välja referensland, och att Finansinspektionen, om förvaltaren valt Sverige som referensland, ska pröva valet utifrån kriterierna i första och andra styckena. Om Finansinspektionen anser att kriterierna är uppfyllda ska inspektionen inhämta Esmas besked över sin utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska inspektionen inkludera förvaltarens motivering avseende valet av referensland samt informationen som förvaltaren har lämnat om sin marknadsföringsstrategi. Under den tid, om högst en månad, (se artikel 37.5 tredje stycket) som Esma genomför sin granskning ska inte tidsfristen enligt 3 kap. 8 löpa. I femte stycket finns en informationsskyldighet för Finansinspektionen om inspektionen, i strid mot Esmas besked i fråga om granskningen av förvaltarens val av referensland, avser att bevilja tillstånd enligt 10 §. Paragrafen genomför artikel 37.4. första-tredje styckena samt artikel 37.5 andra, femte och sjätte styckena. 12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 10 § gavs, avser att ändra sin marknads-föringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan komma att utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan änd-ringen genomförs. I anmälan ska förvaltaren 1. ange och motivera valet av nytt referensland utifrån kriterierna i 11 § första och andra styckena och redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt 2. lämna uppgifter om namn på och plats i det nya referenslandet där den rättsliga representanten är etablerad. Finansinspektionen ska utvär-dera förvaltarens motivering och underrätta Europeiska värde-pappers- och marknadsmyndig-heten om sin bedömning. Om Finansinspektionen, efter ett posi-tivt besked från den myndigheten, godtar förvaltarens val av nytt referensland, ska inspektionen in-formera förvaltaren och dess ur-sprungliga rättsliga representant samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta de behöriga myn-digheterna i det nya referenslandet om ändringen samt utan onödigt dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumen-tationen för AIF-förvaltaren till det nya referenslandet. Om Finansinspektionens beslut står i strid mot beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och dess skäl till den myndigheten samt de behöriga myndigheterna i det land där en förvaltad AIF-fond ska marknadsföras och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheterna i det land där fonden hör hemma. Om förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i första stycket, får förvaltaren hos Finansinspek-tionen lämna en begäran om änd-ring av referensland med anled-ning av den nya strategin. I så-dant fall gäller det som anges i andra-fjärde styckena i tillämp-liga delar. Förfarandet och beslutet att fastställa referensland ska inte påverkas av en AIF-förvaltares vidareutveckling av verksamheten inom EES. Förvaltaren är dock skyldig att informera Finansinspektionen om en ändring av marknadsföringsstrategi som avses i första stycket. Det ska alltså vara fråga om en ändring som skulle ha påverkat valet av referensland, om den förändrade marknadsföringsstrategin i stället hade varit den ursprungliga. Av andra och tredje styckena framgår hur förfarandet går till om såväl förvaltare som Finansinspektionen och Esma är av samma uppfattning avseende förändringen. Om ytterligare uppgifter om innehållet i en anmälan, utöver vad som anges i andra stycket och eventuella genomförandebestämmelser, behövs, får Finansinspektionen med stöd av bemyndigandet i 16 kap. 1 § meddela föreskrifter Enligt tredje stycket är Finansinspektionen skyldig att underrätta Esma och berörda behöriga myndigheter i det fall Finansinspektionens beslut i frågan står i strid mot inhämtat besked från Esma. När tvåårsperioden räknat från tidpunkten för beslutet om det ursprungliga verksamhetstillståndet har passerat, har förvaltaren möjlighet att hos Finansinspektionen begära att referenslandet ska ändras med anledning av en förändrad marknadsföringsstrategi. Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första, andra, och fjärde-sjätte styckena samt artikel 37.12 andra stycket. 13 § Efter begäran från Finans-inspektionen är en icke EES-baserad AIF-förvaltare skyldig att lämna en anmälan om ändring av referensland enligt 12 § andra stycket, om det inom två år efter att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av för-valtarens verksamhet inom EES, att förvaltaren 1. inte följt den ursprungligt angivna marknadsföringsstrategin, 2.lämnat felaktiga uppgifter om den, eller 3. genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat in-spektionen. I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en förvaltare som inte följer en begäran enligt första stycket. Paragrafen är ny och innebär att Finansinspektionen har rätt att begära att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland, ska lämna en underrättelse enligt 12 § andra stycket och att ett annat land därigenom kan fastställas som referensland. I första stycket anges under vilka förutsättningar inspektionen kan framställa en sådan begäran. Det förfarande som anges i 12 § ska i dessa fall gälla i tillämpliga delar. Av hänvisningen i andra stycket följer att förvaltarens tillstånd återkallas om Finansinspektionens begäran inte följs. Paragrafen genomför artikel 37.12 första stycket. Ansökan om tillstånd och tillståndsförfarande 14 § En ansökan om tillstånd enligt 10 § ska innehålla 1. en motivering till valet av referensland med information om marknadsföringsstrategin, 2. en förteckning över bestäm-melser i denna lag som är oför-enliga med tvingande lagstiftning som AIF-förvaltaren är skyldig att följa i sitt hemland, 3. skriftliga intyg, styrkta av ett rättsligt utlåtande, som beskriver reglerna i den tvingande lagstiftningen i förvaltarens hemland och att dessa regler är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2, regleringssyftet och eftersträvat investerarskydd, samt stöd för att förvaltaren följer dessa regler, 4. namn på och plats där för-valtarens rättsliga representant är etablerad, 5. uppgifter om vilka personer som ingår i ledningen för förval-taren, 6. en ägarförteckning, där kva-lificerade innehav och storleken av dessa framgår, 7. en verksamhetsplan med uppgifter om förvaltarens orga-nisationsstruktur, 8. information om förvaltarens a) ersättningssystem enligt 8 kap. 23 §, och b) rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 15-18 §§, 9. information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas, 10. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om det är fråga om en matar-AIF-fond, 11. fondbestämmelser, bolags-ordningar eller motsvarande handlingar för varje AIF-fond, 12. rutiner för hur förvarings-institut ska utses, och 13. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §. Om verksamheten avser för-valtning av en specialfond ska ansökan också innehålla ett fakta-blad enligt 10 kap. 2 §. Uppgifter och handlingar enligt första stycket 9-13, får begränsas till de EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren avser att förvalta eller de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar och avser att marknadsföra i länder inom EES med stöd av 21 och 22 §§. Paragrafen är ny och anger i första stycket vad en tillståndsansökan ska innehålla. Med motiveringen som avses i punkten 1 ska förvaltaren kunna styrka sina avsikter att t.ex. bedriva aktiv marknadsföring i Sverige genom att redogöra för sin marknadsföringsstrategi. Den information och dokumentation som anges i punkterna 2 och 3 krävs för inspektionens ställningstagande i frågan om det finns förutsättningar att tillämpa undantagsbestämmelsen i 15 § andra stycket. Sådana skriftliga intyg och rättsliga utlåtanden som ska lämnas till Finansinspektionen ska baseras på tekniska standarder för tillsyn som Esma fått i uppdrag att utveckla. Punkterna 4-13 motsvarar innehållskraven enligt 3 kap. 5 §, se kommentaren till den paragrafen för beskrivning av innebörd och syfte. Om förvaltaren, i samband med tillståndsprövningen ansöker om tillstånd att förvalta en specialfond ska, enligt andra stycket, även ett faktablad enligt 10 kap. 2 § bifogas ansökan. Av tredje stycket följer att kraven på information avseende punkterna 9-13 gäller för sådana AIF-fonder som är relevanta för EES-baserade investerare. Beträffande innebörden av marknadsföring se definitionen i 1 kap. 11 § 15 och avsnitt 6.1. Paragrafen genomför artikel 37.8.a och b. Villkor för tillstånd 15 § Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd att förvalta en AIF-fond, om 1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland och det finns en utsedd, rättslig represen-tant för förvaltaren här i landet, 2. det, mellan Finansinspek-tionen och de behöriga myndig-heterna för berörda EES-baserade AIF-fonders hemland samt till-synsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av sys-temrisker, 3. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penning-tvätt och finansiering av terrorism, och 4. det, mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad, finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och för-mögenhet, 5. Finansinspektionens och övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina till-synsuppgifter inte hindras av de lagar och författningar som för-valtaren omfattas av i sitt hem-land eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos till-synsmyndigheten i förvaltarens hemland är begränsad, 6. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapital-bas enligt 7 kap., 7. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan för-väntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förval-tarens ledning, 8. de personer som ingår i led-ningen för förvaltarens verksam-het har tillräcklig insikt och er-farenhet för att delta i ledningen av en förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och 9. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra för-fattningar som reglerar förvaltarens verksamhet. Vid tillämpning av första stycket 9, är förvaltaren inte skyl-dig att följa bestämmelser i denna lag, om det kan visas 1. att det är omöjligt att kom-binera bestämmelserna i denna lag och den tvingande lagstiftning som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade fonden, som ska marknadsföras, och 2. att den lagstiftning som gäller för och följs av förvaltaren eller fonden i deras hemland, innehåller en likvärdig regel med samma regleringssyfte och samma skyddsnivå för fondens investerare. Finansinspektionen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Euro-peiska värdepappers- och mark-nadsmyndigheten om inspektionen bedömer att villkoren i andra stycket är uppfyllda. Om inspek-tionen avser att, i strid mot ett besked från Europeiska värde-pappers- och marknadsmyndig-heten och med tillämpning av undantaget i andra stycket, be-vilja förvaltaren tillstånd, ska inspektionen först underrätta den myndigheten om detta liksom de behöriga myndigheterna i de länder i vilka förvaltaren ska marknadsföra sina förvaltade AIF-fonder. Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket villkoren för att ge en icke EES-baserad förvaltare tillstånd som AIF-förvaltare. Av punkten 1 följer att när Finansinspektionen har tagit emot en ansökan om tillstånd ska frågan om referensland först klargöras. Som framgår av 11 § tredje stycket kan referenslandet fastställas genom att de behöriga myndigheterna i samtliga länder inom EES som är möjliga som förvaltarens referensland fattar ett gemensamt beslut. Om ett sådant beslut inte har fattats på grund av vad som anges i 11 § fjärde stycket, ska förvaltaren i sin ansökan om tillstånd motivera sitt val av Sverige som referensland samt styrka sin ståndpunkt med information om sin marknadsföringsstrategi (se 14 § första stycket 1). I sådana fall ska Finansinspektionen undersöka huruvida förvaltarens val uppfyller kriterierna i 11 § första och andra styckena. Om inspektionen anser att så inte är fallet ska ansökan avslås med angivande av skälen för beslutet. Om Finansinspektionen i stället instämmer i förvaltarens bedömning ska inspektionen enligt 11§ fjärde stycket underrätta Esma om sin utvärdering, avvakta myndighetens besked och därefter ta slutlig ställning i frågan. Av punkten 1 framgår vidare att förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant här i landet, se 1 kap. 11 § 25 för definition och innebörd av termen. Villkoren i punkterna 2-4 motsvarar i princip dem som uppställs i exempelvis 4 § andra stycket 2-4. Syftet med villkoret i punkten 2 är att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med denna lag. Samarbetsarrangemangen ska därför vara i linje med internationella standarder, men bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring av dessa fonder (se skäl 63 i AIFM-direktivet.) Kravet i punkten 3 innebär i praktiken att det land där förvaltaren är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF), som är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org. Syftet med villkoret enligt punkten 4 är, liksom det i punkten 2, att säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheten i förvaltarens hemland. Villkoren i punkterna 6-9 är i huvudsak desamma som dem som uppställs för tillstånd för svenska och övriga EES-baserade AIF-förvaltare (se 3 kap. 3 § och kommentaren till den paragrafen). Kravet på att förvaltaren ska ha både sitt huvudkontor och sitt stadgeenliga säte i samma land inom EES gäller dock inte för en icke EES-baserad AIF-förvaltare (se artikel 8.1.e och artikel 37.8.d i AIFM-direktivet). Den grundläggande principen i AIFM-direktivet är att icke EES-baserade AIF-förvaltare som ges tillstånd som avses i direktivet ska få åtnjuta rättigheten att t.ex. marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder inom EES med ett marknadsföringspass, förutsatt att förvaltaren uppfyller AIFM-direktivets krav till fullo. Detta bör enligt skäl 64 i direktivet säkerställa att likvärdiga förutsättningar gäller för alla AIF-förvaltare som är verksamma inom EES, oavsett var de är etablerade. Vidare anges att de behöriga myndigheterna i EES-länderna ska utöva tillsyn över efterlevnaden av direktivets krav också avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare som har beviljats tillstånd som avses i direktivet. Ansvarig för tillsynen är de behöriga myndigheterna i förvaltarens referensland. Om en eller flera behöriga myndigheter i övriga berörda EES-länder har en avvikande åsikt om de bedömningar som Finans-inspektionen har gjort av tillämpningen av punkterna 1-3 och 5, får den eller de myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma. Vidare får Finansinspektionen, om en behörig myndighet för en EES-baserad AIF-fond inte medverkar i de samarbetsarrangemang som avses i punkten 2, hänskjuta ärendet till Esma (jfr 14 kap. 14 §). Enligt andra stycket får förvaltaren under vissa förutsättningar medges undantag från skyldigheten att följa samtliga krav som uppställs på en AIF-förvaltare. Detta följer av artiklarna 37.2 och 37.8.c i AIFM-direktivet. I skäl 65 i direktivet fastslås att detta undantag gäller under högst exceptionella omständigheter. Att det föreligger sådana förutsättningar som anges punkterna 1 och 2 ska styrkas av den som åberopar tillämpning av undantaget. Av tredje stycket följer att frågan om tillämpning av undantaget ska prövas innan Finansinspektionen tar slutlig ställning till tillstånds-ansökan. I Finansinspektionens underrättelse till Esma ska inspektionens bedömning styrkas med den information som förvaltaren har lämnat i detta avseende, se 14 § första stycket 2 och 3. Under detta underrättelseförfarande ska tidsfristen enligt 3 kap. 8 § inte löpa. Paragrafen genomför artikel 37.2, 37.3 och 37.7 första stycket samt 37.9 första och tredje-femte styckena. Särskilda villkor för tillstånd att förvalta en specialfond 16 § En icke EES-baserad AIF-för-valtare med tillstånd enligt 10 § får förvalta en specialfond efter tillstånd av Finansinspektionen. En icke EES-baserad AIF-förvaltare, som har ett annat refe-rensland än Sverige och tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får också förvalta en specialfond, om 1. Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i förval-tarens referensland har mottagit en underrättelse om den plane-rade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktiv 2011/61/EU, och 2. förvaltarens tillstånd om-fattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den specialfond som ska förvaltas här i landet. Tillstånd enligt första och andra styckena ges i form av godkän-nande av fondbestämmelserna. Vid prövningen tillämpas 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om investe-ringsfonder. Det som där anges om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare. Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd. En AIF-förvaltare som bedriver verksamhet som avses i första och andra stycket ska tillämpa de bestämmelser som framgår av 7 § andra stycket. Paragrafen är ny och innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, oavsett vilket land som är dess referensland, nu kan ges tillstånd att förvalta en specialfond. Av skäl 10 i AIFM-direktivet framgår att medlemsstaterna inte är förhindrade att anta eller fortsätta att tillämpa nationella krav för AIF-fonder som är etablerade inom deras territorium. En specialfond är en sådan nationellt reglerad fondkategori för vilken det uppställs särskilda villkor för tillstånd och för fonden som sådan. Oavsett om det är fråga om en förvaltare som är etablerad i Sverige eller något annat land inom eller utanför EES är villkoren för att förvalta en specialfond desamma. En grundförutsättning för tillstånd är att förvaltaren har ett tillstånd enligt denna lag alternativt ett tillstånd som avses i AIFM-direktivet. När det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland är förutsättningarna i övrigt desamma som för förvaltare som är etablerade här i landet (svenska AIF-förvaltare). Detta följer av första stycket. I andra stycket regleras förutsättningarna för tillstånd avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige. För det första krävs att förvaltaren först ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt referensland om avsikten att förvalta en specialfond. Av punkten 1 följer att denna myndighet ska överlämna underrättelsen till Finansinspektionen tillsammans med ett intyg om förvaltarens verksamhetstillstånd. Enligt punkten 2 krävs därutöver att förvaltarens tillstånd i referenslandet avser den kategori av fond som ska förvaltas här i landet. Dessa båda villkor är en förutsättning för att förvalta AIF-fonder med stöd av förvaltningspasset. Tillståndsprövningen regleras i 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder och i tredje stycket finns en hänvisning till den paragrafen. I fjärde stycket anges när verksamheten får inledas, och i femte stycket anges vilka bestämmelser i denna lag som är tillämpliga för en icke EES-baserad AIF-förvaltare med verksamhetstillstånd i ett annat referensland än Sverige och som förvaltar en specialfond, samt för förvaringsinstitut till sådana fonder. Vad en ansökan om tillstånd ska innehålla regleras i föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap. 1 §. Tillstånd för förvaltning av specialfonder behandlas i avsnitten 5.2, 7.3, 13.2.2 och 13.4.7. Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet men är förenlig med innehållet i artiklarna 37.1 och 41.1. Tillståndets innebörd och tillståndsprövning, m.m. 17 § I fråga om ett tillstånds inne-börd och omfattning, sidoverksam-het, AIF-förvaltarens ledning, till-ståndsprövning i övrigt, väsentliga ändringar och kapitalkrav, ska 3 kap. 1, 2, 4 och 6-10 §§ samt 7 kap., i tillämpliga delar, gälla också för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 §. För att uppnå likvärdiga förutsättningar för samtliga förvaltare som förvaltar eller marknadsför AIF-fonder inom EES, krävs nu att även icke EES-baserade förvaltare ska ansöka om och uppfylla villkoren för tillstånd som AIF-förvaltare (om inte förutsättningar för tillämpning av 2 kap. föreligger), samt driva verksamheten i enlighet med de krav som gäller enligt direktivet. Även om icke EES-baserade förvaltare omfattas av ett specifikt tillståndsförfarande, genom vilket bl.a. förvaltarens referensland ska fastställas och vissa specifika krav avseende det land där förvaltaren och i förekommande fall den icke EES-baserade AIF-fondens är etablerad (se 15 § första stycket 2-5), gäller nu i princip samma krav för alla AIF-förvaltare som är verksamma inom EES (jfr 15 § andra stycket). Förvaltare med Sverige som referensland ska inte bara få sin till-ståndsansökan prövad av Finansinspektionen utan ställs också under inspektionens tillsyn, och är därmed likställd med en förvaltare som är etablerad här i landet. Detta innebär att angivna bestämmelser i 3 kap. om bl.a. handläggningen av en tillståndsansökan samt bestämmelserna om kapitalkrav i 7 kap., som gäller för svenska AIF-förvaltare, ska tillämpas på motsvarande sätt även för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Genom paragrafen, som är ny, genomförs artikel 38.8 första stycket. Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige 18 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar mark-nadsföring till professionella inve-sterare i Sverige av andelar eller aktier i en EES-baserad AIF-fond som antingen förvaltas i Sverige, men inte är en specialfond, eller i ett annat land inom EES. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga ändringar av uppgifter i en under-rättelse tillämpas 4 kap. 5-7 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 4 kap. 6 § tredje stycket, informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en ändring som avses i 4 kap. 7 § bedöms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras. Sådan marknadsföring som avses i första stycket får också utföras av en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU och ett annat referensland än Sverige. Marknadsföringen, som får be-drivas från filial i Sverige eller som gränsöverskridande verk-samhet, får inledas den dag då den behöriga myndigheten i för-valtarens referensland har med-delat förvaltaren att en under-rättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i direktivet har lämnats till Finansinspektionen. För verksamheten ska bestäm-melsen som anges i 7 § 2 stycket tillämpas. En AIF-förvaltare som har getts tillstånd att förvalta en AIF-fond får också marknadsföra andelar eller aktier i den förvaltade fonden. Detta följer av 3 kap. 1 § andra stycket, som är tillämplig även för icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland (se hänvisning i 17 §). Enligt första stycket i förevarande paragraf måste dock förvaltaren underrätta Finansinspektionen om avsedd marknadsföring innan den påbörjas. Kravet på en underrättelse gäller däremot inte för AIF-förvaltare som ska marknadsföra andelar i en förvaltad specialfond. Tillstånd att förvalta en sådan fond förutsätter att dess fondbestämmelser godkänns och godkännandet innebär i sin tur att fonden får marknadsföras (se 4 kap. 9 § LIF). Underrättelsen om marknadsföring av en specialfond får anses inbegripen i tillståndsprövningen, och någon ytterligare underrättelse krävs därför inte. Av andra styckets hänvisning till tillämpliga bestämmelser avseende underrättelsens innehåll och förfarandet, inklusive väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse, följer att marknadsföringen får påbörjas från och med den dag Finansinspektionen har meddelat förvaltaren sitt beslut om att tillstånd ges, vilket ska ske senast 20 dagar efter det att inspektionen mottog förvaltarens underrättelse. Utöver vad som anges i 4 kap. 6 § ska Finansinspektionen underrätta Esma om marknadsföringen. Även en icke EES-baserad AIF-förvaltare, som har sitt referensland i ett annat land inom EES och där har tillstånd som avses i AIFM-direktivet, får med stöd av detta marknadsföra EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige. Det följer av tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIF-förvaltare, se 3 §. Paragrafen genomför artikel 39.1-3 och 39.9 samt bilaga III till AIFM-direktivet. Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder till pro-fessionella investerare i Sverige 19 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond till pro-fessionella investerare i Sverige om 1. det mellan Finansinspek-tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden hör hemma finns lämpliga samarbetsarrange-mang avseende övervakningen av systemrisker, 2. det land där fonden hör hem-ma har vidtagit nödvändiga åt-gärder för att motverka penning-tvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan fondens hemland samt Sverige och övriga länder inom EES, där fonden ska mark-nadsföras, finns en överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 4 kap. 5-7 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 4 kap. 6 § tredje stycket, informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en ändring som avses i 4 kap. 7 § bedöms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras. Sådan marknadsföring som avses i första stycket får också utföras av en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU och ett annat referensland än Sverige. Marknadsföringen, som får bedri-vas från filial i Sverige eller som gränsöverskridande verksamhet, får inledas den dag då den be-höriga myndigheten i förvaltarens referensland har meddelat förval-taren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i direktivet har lämnats till Finansinspektionen. För verksamheten ska bestämmelserna som anges i 7 § andra stycket tillämpas. Paragrafen är ny och en följd av att marknadsföringspasset även omfattar icke EES-baserade AIF-fonder. I första stycket anges de specifika krav som gäller för såväl AIF-fonder som AIF-förvaltare som hör hemma utanför EES, se exempelvis 14 § första stycket 2-4 och 4 kap. 3 §. I likhet med 17 § finns i andra stycket en hänvisning till tillämpliga bestämmelser i 4 kap. om vad som gäller avseende underrättelseförfarandet. I tredje stycket regleras marknadsföring som utförs av icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige, se kommentaren till 18 §. Paragrafen genomför artikel 40.1, 40.2 första stycket, 40.3, 40.4, 40.10 samt bilaga III till AIFM-direktivet. Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige 20 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § eller med ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får mark-nadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad special-fond till icke-professionella inve-sterare i Sverige. Efter tillstånd av Finansinspek-tionen får en förvaltare som avses i första stycket marknadsföra an-delar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIF-fonder än specialfonder. Tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att förvaltaren kom-mer att uppfylla samtliga krav i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, och förvaltaren har vidtagit nödvän-diga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna, samt 1. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fon-den finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller 2. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om a) fonden i sitt hemland om-fattas av en reglering som mot-svarar vad som gäller för special-fonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller b) fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reg-lerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES ska dessutom 19 § första stycket 1 och 2 tillämpas. Tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i andra-tredje styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond 1. som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och 2. som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt inve-sterar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap. Enligt 9 § kan, sedan tidigare, en icke EES-baserad AIF-förvaltare ges tillstånd av Finansinspektionen att marknadsföra förvaltade AIF-fonder till icke-professionella investerare förutsatt att vissa villkor var uppfyllda. Till dess att kommissionen har antagit delegerade akter i enlighet med artikel 68.6 och de nationella bestämmelser som genomfört artiklarna 36 och 42 ska upphöra att gälla, får 9 § tillämpas parallellt med förevarande paragraf. Därefter ska all marknadsföring av AIF-fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ske med stöd av tillstånd som avses i AIFM-direktivet och marknadsföringspass. Härigenom ska villkoren vara desamma för alla AIF-förvaltares verksamhet inom EES. En annan skillnad i förhållande till tidigare är att förvaltaren nu tillåts att förvalta också AIF-fonder som hör hemma i Sverige, inbegripet specialfonder (16 §). Andelar i specialfonder får marknadsföras till både professionella och icke-professionella investerare utan särskilt tillstånd och utan föregående underrättelse. Detta framgår av första stycket (se även kommentaren till t.ex. 4 kap. 1 §). Av första stycket följer också att bestämmelsen är tillämplig för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd, oavsett var inom EES de har sitt referensland. För andra AIF-fonder som hör hemma här i landet krävs att fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och att det finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 § för fonden. Dessa villkor framtår av tredje stycket punkten 1. I avsnitten 7.3 och 7.4 fastslås att marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige är tillåten bara om det är fråga om specialfonder eller AIF-fonder som uppfyller ovan nämnda villkor. Detta gäller oavsett om fonden hör hemma i Sverige, i övriga EES-länder (punkten 2) eller i ett land utanför EES, och oberoende av var förvaltaren är etablerad. I fråga om icke EES-baserade förvaltare och fonder gäller därutöver vissa särskilda krav om bl.a. samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen, tillsynsmyndigheter och behöriga myndigheter, vilket följer av villkoren för tillstånd enligt 15 § och, genom hänvisningen i fjärde stycket till 19 §. I femte stycket finns undantagsbestämmelsen som gäller för vissa slutna AIF-fonder, se 4 kap. 4 § och kommentaren till den bestämmelsen. Form och innehåll för en tillståndsansökan regleras i föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap. 1 §. Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet men är förenlig med artikel 43. Förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i övriga EES-länder 21 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § som avser att förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES ska underrätta Finans-inspektionen innan sådan verk-samhet inleds första gången. Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som avses och i vilket land eller vilka länder de ska tillhandahållas. Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen dessutom innehålla uppgifter om filialens organisation, adress och ansvariga ledning. Av verksamhetsplanen ska, utöver vad som anges i andra stycket, framgå vilka fonder som förvaltaren avser att förvalta och på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas. För underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 6 kap. 4 och 5 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 6 kap. 4 § tredje stycket, informera Euro-peiska värdepappers- och mark-nadsmyndigheten om förvaltarens verksamhet, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en änd-ring som avses i 6 kap. 5 § be-döms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras. Paragrafen är ny och innebär att AIFM-direktivets regler om förvaltnings- och marknadsföringspassen för icke EES-baserade AIF-förvaltare genomförs. I första stycket fastslås att icke EES-baserade förvaltare med Sverige som referensland och som, med stöd av sitt tillstånd enligt 10 §, ska driva verksamhet i andra länder inom EES (se definition av värdland, 1 kap. 8 §) ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Av andra och tredje styckena framgår att verksamheten kan bedrivas genom att förvaltaren erbjuder och utför sina tjänster från Sverige eller genom att en filial inrättas i värdlandet. I dessa stycken samt i tredje stycket anges också vad som ska ingå i förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen. I 6 kap. 1 § finns motsvarande bestämmelse för svenska AIF-förvaltare som avser att erbjuda och utföra tjänster i andra EES-länder. Av femte stycket följer bl.a. att även icke EES-baserade förvaltare är skyldiga att anmäla väsentliga ändringar till Finansinspektionen, planerade såväl som genomförda, av sådant som har angetts i en underrättelse om marknadsföring eller verksamhet över gränserna. Paragrafen, som behandlas i avsnitt 13.4.7, genomför artikel 41.1-41.4 och 41.6. 22 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. En underrättelse om mark-nadsföring av förvaltade AIF-fonder ska innehålla 1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras, var de hör hemma och i vilka länder marknadsföringen ska ske, 2. AIF-fondernas fondbestäm-melser, bolagsordning eller mot-svarande handlingar, 3. uppgift om varje AIF-fonds förvaringsinstitut, 4. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om den marknadsförda fonden är en matar-AIF-fond, 5. en informationsbroschyr en-ligt 10 kap. 1 §, och 6. information om de arrange-mang som har fastställts för mark-nadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i en AIF-fond marknadsförs till icke professionella investerare. Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska underrättelsen också innehålla de uppgifter som anges i 20 § tredje stycket. För underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsent-liga ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 6 kap. 4 och 5 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 6 kap. 4 § tredje stycket, informera Euro-peiska värdepappers- och mark-nadsmyndigheten om förvaltarens verksamhet, samt till myndigheten och berörda, behöriga myn-digheter informera om att en änd-ring som avses i 6 kap. 5 § bedöms vara godtagbar och medför an-tingen att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföring som icke EES-baserade AIF-förvaltare, med Sverige som referensland och med ett tillstånd enligt 10 §, utför i andra länder inom EES med stöd av marknadsföringspass. I likhet med sådana förvaltares förvaltning över gränserna krävs tillstånd som AIF-förvaltare och att föreskrivet underrättelseförfarande har fullföljts. I 23 § anges vissa övriga villkor som ska vara uppfyllda i fråga om marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder. Innehållet i en underrättelse framgår av andra och tredje styckena. Verksamhet med stöd av pass är begränsad till professionella investerare. AIFM-direktivet hindrar dock inte att ett land inom EES tillåter marknadsföring av AIF-fonder även till icke-professionella investerare på sitt eget territorium (artikel 43). Det är alltså den nationella lagstiftningen i värdlandet som avgör till vilken kundkrets som marknadsföringen får riktas. Av underrättelsen till Finansinspektionen ska kundkretsen för den avsedda marknadsföringen framgå (jfr andra stycket punkten 6). I 6 kap. 2 § finns motsvarande bestämmelse för svenska AIF-förvaltare. Paragrafen, som behandlas i avsnitt 13.4.7, genomför artikel 39.1, 39.4-39.6 och 39.9, artikel 40.1, 40.5-40.7 och 40.10 samt bilaga IV till AIFM-direktivet. Särskilda villkor vid förvaltning och marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder 23 § Vid förvaltning som avses i 21 § krävs att AIF-förvaltaren, enligt sitt tillstånd. har rätt att förvalta AIF-fonder av motsvarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet. Marknadsföring som avses i 22 § av en icke EES-baserad AIF-fond får ske, om 1. det mellan Finansinspek-tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrange-mang avseende övervakningen av systemrisker, 2. det land där fonden hör hem-ma har vidtagit nödvändiga åtgär-der för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan det land där fon-den hör hemma samt Sverige och de länder inom EES, där fonden ska marknadsföras, finns en över-enskommelse som uppfyller be-stämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Paragrafen innehåller vissa särskilda villkor som ska vara uppfyllda vid verksamhet som sker med stöd av förvaltnings- och marknads-föringspassen. Syftet bakom villkoren i andra stycket är främst att säkerställa ett effektivt informationsbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina tillsynsuppgifter. Paragrafen genomför artikel 40.2 andra stycket och artikel 41.1. 24 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare, som har ett annat refe-rensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i Europa-parlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU och omfattar förvalt-ning av en AIF-fond av motsva-rande slag som den som ska för-valtas här i landet. Verksamheten, som får bedri-vas från en filial i Sverige eller som gränsöverskridande verk-samhet, får inledas den dag då den behöriga myndigheten i för-valterns referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i direktivet har lämnats till Finansinspektionen. Genom bestämmelsen ges också icke EES-baserade AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige rätt att, med stöd av ett förvaltningspass, förvalta AIF-fonder som hör hemma i Sverige på motsvarande sätt som gäller för utländska EES-baserade AIF-förvaltare. Förvaltningen enligt denna paragraf avser AIF-fonder som inte är specialfonder. Vid förvaltning av specialfonder krävs särskilt tillstånd av Finansinspektionen. I 16 § andra stycket ges icke EES-baserade AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige rätt att, efter sådant tillstånd, förvalta också en specialfond. Paragrafen genomför artikel 41.1 och 41.4 tredje stycket. 6 kap. 3 § Vid förvaltning av en AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES än Sverige krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta AIF-fonder av motsvarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet. Vid marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad EES-baserad matar-AIF-fond som har sitt hemland inom EES krävs att mottagar-AIF-fonden och dess förvaltare är EES-baserad. Marknadsföring av en icke EES-baserad AIF-fond får ske om 1. det finns skäl att anta att förvaltaren och dess verksamhet uppfyller kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrange-mang avseende övervakningen av systemrisker, 3. det land där fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och 4. det mellan det land där fon-den hör hemma samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en över-enskommelse som uppfyller be-stämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Bestämmelsen i det nya andra stycket är föranledd av att även icke EES-baserade AIF-fonder nu omfattas av systemet med marknadsföringspass. För marknadsföring som avses i 2 § krävs dock att villkoren i punkterna 1-4 är uppfyllda. Villkorens syfte är främst att säkerställa ett effektivt informationsbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina tillsynsuppgifter. Genom ändringen genomförs artikel 35.1 och 35.2 första stycket. 15 kap. 4 § Finansinspektionen ska åter-kalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren 1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser, 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller 4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser. Finansinspektionen ska åter-kalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren 1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser, 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller 5. i fråga om tillstånd enligt 5 kap. 10 §, om Sverige inte längre är den icke EES-baserade AIF-förvaltarens hemland. I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt. Genom ändringen i första stycket införs ytterligare en grund för återkallelse av tillstånd. Finansinspektionen ska enligt punkten 5 återkalla ett meddelat tillstånd för en icke EES-baserad AIF-förvaltares om det efter förfaranden enligt 5 kap. 11 eller 12 § fastställs att ett annat land än Sverige är förvaltarens referensland, se avsnitt 13.4.2. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 46.2.k och 37.11. 16 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionens antagna tekniska standarder, ska ingå i - en anmälan för registrering samt underrättelse som avses i 2 kap., - en ansökan om tillstånd som avses i 3-6 kap., - en underrättelse som avses i 4 och 6 kap., - en underrättelse som avses i 4-6 kap., - en anmälan om väsentlig ändring som avses i 3-6 kap., - ett intyg enligt 6 kap. 4 §, - en verksamhetsplan som avses i 3, 4 och 6 kap., - en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, samt - vilka handlingar och övrig information som ska lämnas till Finansinspektionen tillsammans med en sådan anmälan för registrering, ansökan om tillstånd, underrättelse eller anmälan om väsentlig ändring och hur dessa handlingar, i tillämpliga fall, ska överlämnas till behöriga myndigheter inom EES och arkiveras samt på vilket språk de ska upprättas. Ändringen av paragrafen, som är föranledd av att även förvaltnings- och marknadsföringspass inför också för icke EES-baserade AIF-förvaltare, innebär att bemyndigandet att meddela föreskrifter omfattar sådana underrättelser enligt 5 kap. som är en förutsättning för marknadsföring i såväl Sverige som över gränserna. 17 kap. 2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära för-klaring av kammarrätten att ären-det onödigt uppehålls. Har in-spektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits. Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. eller 5 kap. 10 § inte meddelar beslut inom senast sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits. Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 4 § till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, ska det anses som att Finansinspektionen har bedömt att det finns skäl att ifrågasätta sökanden och dess verksamhet och har fattat ett beslut om att inte överlämna sökandens underrättelse till en behörig myndighet i det avsedda värdlandet. Genom ändringen i första stycket gäller bestämmelsen om möjligheten att begära en förklaring även vid tillståndsärenden avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Ändringen av paragrafen är förenlig med artiklarna 8.5 och 49. Denna lag träder i kraft den . 1. Ett tillstånd för marknadsföring till professionella investerare i Sverige enligt 4 kap. 3 §, ska gälla fram till dagen för upphörande av artikel 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU eller, om AIF-förvaltaren till Finansinspektionen dessförinnan har lämnat in en underrättelse enligt 5 § om sådan verksamhet som avses i 4 kap. 1 § 3, till dagen för inspektionens beslut med anledning av underrättelsen. 2. Ett tillstånd för marknadsföring till professionella investerare enligt 5 kap. 5 § ska gälla fram till dagen för upphörande av artikel 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU eller, om AIF-förvaltaren till den behöriga myndigheten i sitt hemland dessförinnan har lämnat in en underrättelse som avses i direktivet, till dagen för myndighetens besked till förvaltaren om att underrättelsen och intyg om förvaltarens tillstånd har lämnats till Finansinspektionen. 3. Ett tillstånd för marknadsföring enligt 5 kap. 9 § ska gälla fram till dagen för upphörande av artikel 42 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU eller, om AIF-förvaltaren till Finansinspektionen dessförinnan har lämnat in en ansökan om tillstånd enligt 10 §, till dagen för inspektionens beslut om tillstånd. Motsvarande ska gälla också för förvaltare som har ett annat referensland än Sverige, och av sin behöriga myndighet har getts tillstånd och fullföljt underrättelseförfarandet som avses i direktivet. Genom övergångsbestämmelserna följer att möjligheten att mark-nadsföra AIF-fonder enbart i Sverige med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 4 och 9 §§ kommer att gälla parallellt med möjligheten att driva motsvarande verksamhet med stöd av marknadsföringspass. Tidpunkten för när dessa bestämmelser ska upphöra att gälla, och därmed också förvaltarens tillstånd, bestäms sedan kommissionen har antagit sådana delegerade akter som avses i artikel 68 i AIFM-direktivet. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte har ett tillstånd eller fullföljt det underrättelseförfarande som avses i AIFM-direktivet vid denna tidpunkt måste verksamheten upphöra. Desamma gäller för svenska och utländska EES-baserade AIF-förvaltare som till dess har marknadsfört icke EES-baserade AIF-fonder med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 3 § respektive 5 kap. 4 §. Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över utredningens förslag (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) Sveriges riksbank, Göta hovrätt, Sundsvalls tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Marknadsdomstolen, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden (ARN), Datainspektionen, Stockholms handelskammare, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Bokföringsnämnden, Kammarkollegiet, Konkurrensverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, FAR SRS, Fastighetsägarna Sverige, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Fristående Sparbankers Riksförbund, Företagarna, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Landsorganisationen i Sverige LO, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers förening, Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens centralorganisation TCO, Aktietorget AB, Burgundy AB, Euroclear Sweden AB, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB och Swedfund International AB. Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förvaltare (dnr Fi2013/4323) Den 22 juli 2013 trädde lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft. I lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Både EES-baserade och icke EES-baserade AIF-förvaltare kan få tillstånd att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen. Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare och ska ingripa om en sådan förvaltare åsidosätter sina skyldigheter enligt nämnda lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller inte några bestämmelser som genomför de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, dvs. de regler som gäller förvaltnings- och marknadsföringspass vid gränsöverskridande verksamhet avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder (artiklarna 35 och 37-41). Av AIFM-direktivet följer att de bestämmelser som genomför dessa regler ska börja tillämpas tidigast 2015 (artiklarna 66.3 och 67). I promemorian föreslås bestämmelser som genomför reglerna om lagval och domsrätt i AIFM-direktivet. Dessa regler är en del av de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer. I promemorian föreslås även bestämmelser som upphäver vissa av de nuvarande bestämmelserna om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, vilka dock kommer att kunna tillämpas åtminstone till 2018 (se artiklarna 66.4 och 68 i AIFM-direktivet). Vidare föreslås att en hänvisning i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder utgår. Den hänvisningen har medfört att Finansinspektionens möjligheter att ingripa har blivit snävare avgränsade än det som är avsett. Genom att hänvisningen utgår kan Finansinspektionen ingripa mot en sådan AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige oavsett enligt vilken bestämmelse i lagen som förvaltaren har tillstånd att driva verksamheten. I promemorian föreslås slutligen ändringar i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som innebär att förvaltning av alternativa investeringsfonder ska omfattas av samma bestämmelser i den lagen som fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Lagändringarna som avser bestämmelserna om Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot icke EES-baserade AIF-förvaltare respektive om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7 och 17 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7, 17 och 19 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. 2 kap. 4 § Med utomstående i 3 § tredje stycket avses 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7 och 17, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17 och 19, godkända eller auktoriserade revi-sorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkes-register, eller 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7 och 17, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17 och 19, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. 5 § Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för 1. svenska myndigheter, 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18, och som har hemvist 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-19, och som har hemvist a) inom EES, b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs, 3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, eller 3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, 4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3, 5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro, 6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap. 4-16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas, 7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten, 8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller 9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls. 12 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-19 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta. 14 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. 3 kap. 7 § En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-19 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 14 kap. 22 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. 22 § Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas fem nya paragrafer, 8 kap. 32-36 §§, samt närmast före 8 kap. 32 § en rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Lagval och domsrätt 32 § På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagstiftningen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs eller förvaltas i Sverige, ska lagstiftningen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I de fall som avses i första och andra styckena får dock avtalas att rättsförhållandet ska vara underkastat lagstiftningen i ett annat bestämt land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt. 33 § En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol om tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och 1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller 2. en icke EES-baserad alter-nativ investeringsfond som mark-nadsförs eller förvaltas i Sverige. 34 § Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, ska tvisten tas upp av Stockholms tingsrätt. 35 § Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt. 36 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges handlingar enligt delgivningslagen (2010:1932) genom förvaltarens rättsliga representant. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla, dels att 4 kap. 6 §, 5 kap. 6-8, 11 och 12 §§, 13 kap. 4 § samt 15 kap. 1 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 §. 5 kap. 6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester-ingsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester-ingsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till profes-sionella investerare i Sverige och 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 11 § andra stycket. 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finans-inspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investerings-fond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får efter underrättelse enligt 3 § respektive efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finans-inspektionen om förvaltaren är registrerad eller marknadsföring ska ske till icke-professionella investerare, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investerings-fond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket. För marknadsföring till sådana icke-professionella investerare får tillstånd ges bara om kraven i 11 § andra stycket är uppfyllda. 8 § Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. 11 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIF-förvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige och 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIF-förvaltaren driver motsvarande verksamhet, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. För en icke EES-baserad alter-nativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagar-fond eller förvaltare inte är EES-baserad får tillstånd ges bara om det finns lämpliga samarbets-arrangemang mellan Finans-inspektionen och tillsynsmyndig-heten för fonden, mottagarfonden eller förvaltaren. 12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige och sådana icke-profes-sionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige och kraven i 11 § andra stycket är uppfyllda. 13 kap. 4 § En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa. Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10-12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa invest-eringsfonder. 15 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i 1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §, 2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §, 3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §, 4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §, 5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2-5 och 8 §§ samt 5 kap. 5-7 och 10-12 §§, 5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2-5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§, 6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt 7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över promemorians förslag Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Stockholms handelskammare, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Regelrådet, FAR SRS, Fastighetsägarna Sverige, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Fristående Sparbankers Riksförbund, Företagarna, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers förening, Aktietorget AB, Euroclear Sweden AB, Nasdaq OMX Stockholm AB och Nordic Growth Market NGM AB. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse Lydelse enligt lagrådsremiss Viss kreditgivning till konsumenter Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7, 17 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1-7, 17, 19 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. 2 kap. 4 § Med utomstående i 3 § tredje stycket avses 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revi-sorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkes-register, eller 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1-3, 5-7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. 5 § Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för 1. svenska myndigheter, 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1-7, 17, 18 och 20, och som har hemvist 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20, och som har hemvist a) inom EES, b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs, 3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, 4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3, 5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro, 6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap. 4-16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas, 7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten, 8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller 9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls. 12 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17, 18 och 20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Lydelse enligt lagrådsremiss Viss kreditgivning till konsumenter Föreslagen lydelse 3 kap. 7 § En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7, 17, 18 och 20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1-7 och 17-20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2014. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 5 kap. 7 § och 14 kap. 22 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 7 § av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. 14 kap. 22 § Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 5 kap. 4 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1, 8 och 12 §§, 4 kap. 2-6 och 8-11 §§, 5 kap. 3, 6, 7 och 11-13 §§, 8 kap. 28 §, 13 kap. 4 och 13 §§, 14 kap. 4 och 22 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas 26 nya paragrafer, 1 kap. 6 a och 11 a §§, 4 kap. 8 a §, 5 kap. 10 a-10 k och 14-18 §§, 6 kap. 4 a och 4 b §§ och 8 kap. 32-36 §§, samt närmast före 5 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d, 10 e, 10 f, 10 h, 10 j och 14 §§ och 8 kap. 32 § nya rubriker av följande lydelse, dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas. I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa värderares skadeståndsansvar. Lagen är indelad i sexton kapitel. Dessa är Lagen är indelad i sjutton kapitel. Dessa är - lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.), - registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.), - tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), - svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), - utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.), - utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands (5 kap.), - referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare (5 a kap.), - svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), - startkapital och kapitalbas (7 kap.), - skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), - förvaringsinstitut (9 kap.), - informationskrav (10 kap.), - särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.), - särskilt om specialfonder (12 kap.), - tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.), - ingripanden (14 kap.), - bemyndiganden (15 kap.), och - överklagande (16 kap.) - överklagande (16 kap.). 6 a § För icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. 8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland. 11 a § I denna lag betyder 1. etablerad a) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där deras stadgeenliga säte finns, b) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där de har sin hemvist 2. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 a kap. eller i enlighet med lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför reglerna om referensland i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 3. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen är utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare att handla för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter, kunder, andra enheter och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter enligt denna lag och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 12 § Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade. För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap. och 14 kap. 19-22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap., 5 a kap., 8 kap. 28-36 §§ och 14 kap. 19-22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden. 4 kap. 2 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om 1. fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare, 2. fonden tillämpar principen om riskspridning, 3. fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar, 4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna - göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna, - lösa in andelar eller aktier, och - lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla, och 5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda. 3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investerings-fond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. kraven i 2 § är uppfyllda, 3. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och 4. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIF-förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investerings-fond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om kraven i 2 § första stycket och kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda. 4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1-3 §§, om 1. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och 2. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investerings-fond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads-föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-sionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1-3 §§, om 1. kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda, 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och 3. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. 5 § En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden 1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och 2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap. Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som 1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och 2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 3 § första stycket 3 och 4 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda. 6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7, 8 och 8 a §§. 8 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller 2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda. Tillstånd får ges, om 1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och 3. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIF-förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter. Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket. 8 a § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter under-rättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller 2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagar-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Sådan marknadsföring får ske bara om 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, 2. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet. Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket. 9 § En underrättelse om marknads-föring enligt 6 § ska innehålla En underrättelse om marknads-föring enligt 6 eller 8 a § ska innehålla 1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investeringsfond som ska marknadsföras och var den är etablerad, 2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar, 3. uppgift om fondens förvaringsinstitut, 4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond, 5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och 6. uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare. 10 § Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 § togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investerings-fonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas. Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 och 8 a §§ togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknads-föringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas. Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta. Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet. Om underrättelsen rör en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska Finansinspektionen lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet. 11 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att ändringen har genomförts. Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras. Om Finansinspektionen godtar en ändring som innebär att andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att andelar eller aktier i ytterligare en sådan fond ska marknadsföras här i landet, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om ändringen. I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf. 5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige 5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade alternativa investeringsfonder Marknadsföring till professionella investerare 3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester-ingsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester-ingsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad 1. EES-baserad alternativ investeringsfond, 2. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller 3. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen. 6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda. Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får 1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller 2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket. För en AIF-förvaltare som avses i första stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare 10 a § Tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder krävs för att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter underrättelse till behörig myndighet, ska få förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES. Tillstånd ska sökas hos Finansinspektionen, om Sverige är förvaltarens referensland. Bestämmelser om referensland finns i 5 a kap. Om Finansinspektionen finner att valet av referensland inte uppfyller kriterierna i 5 a kap. 1 eller 9 §, ska inspektionen avslå förvaltarens ansökan om tillstånd. Tillstånd enligt första stycket får inte ges för förvaltning av en specialfond. Förutsättningar för tillstånd 10 b § Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd enligt 10 a § andra stycket, om 1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland, 2. det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren här i landet, 3. det mellan Finansinspektionen, de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade fonder och tillsynsmyndigheten i det land där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, 4. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, 5. det mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet, 6. Finansinspektionens och övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina tillsynsuppgifter inte hindras av de lagar och författningar som förvaltaren omfattas av i det land där förvaltaren är etablerad eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad är begränsad, 7. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap., 8. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltarens ledning, 9. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och 10. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. AIF-förvaltaren är dock inte skyldig att följa en bestämmelse i denna lag eller annan författning, om förvaltaren kan visa 1. att det är omöjligt att samtidigt följa både bestämmelsen och den tvingande lagstiftning som gäller för a) förvaltaren, eller b) den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden som ska marknadsföras, och 2. att den lagstiftning som gäller för förvaltaren eller fonden i det land där de är etablerade innehåller en likvärdig regel som har samma regleringssyfte och som innebär samma skyddsnivå för fondens investerare. Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning 10 c § En ansökan om tillstånd som avses i 10 a § andra stycket ska innehålla 1. en motivering till valet av referensland och information om marknadsföringsstrategin för den alternativa investeringsfonden, 2. en förteckning över de eventuella bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden där dessa är etablerade, 3. ett skriftligt intyg som a) innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2 och ett rättsutlåtande som styrker detta, och b) visar att förvaltaren följer dessa regler i det landet, 4. namn på förvaltarens rättsliga representant och uppgift om var denne är etablerad, och 5. de uppgifter och handlingar som anges i 3 kap. 5 § första stycket. Uppgifter och handlingar enligt första stycket 5 behöver bara lämnas för de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren ska marknadsföra inom EES med stöd av denna lag. För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 3 kap. 6-10 §§. För att en ansökan om tillstånd ska anses fullständig enligt 3 kap. 8 § andra stycket, ska AIF-förvaltaren även ha lämnat in det som anges i första stycket 1-4. Underrättelse inför tillståndsbeslut 10 d § Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, om inspektionen finner att villkoren i 10 b § andra stycket är uppfyllda. Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. Om Finansinspektionen avser att inte följa det råd som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lämnat i fråga om tillämpningen av undantaget i 10 b § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten om detta. Inspektionen ska även underrätta behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIF-förvaltaren ska marknadsföra en alternativ investeringsfond. Tillämpliga bestämmelser 10 e § För icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket gäller denna lag i tillämpliga delar. Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige 10 f § En icke EES-baserad AIF-förval-tare som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen. 10 g § Verksamhet i Sverige enligt 10 f § får drivas genom att en AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investerings-fonder än 1. sådana fonder som får mark-nadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och 2. sådana fonder som får mark-nadsföras efter tillstånd enligt 12 §, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige 10 h § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9-11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras. 10 i § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen. Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige 10 j § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. Vid sådan marknadsföring krävs att 1. det mellan Finansinspek-tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrange-mang, 2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan Sverige och det land där fonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet. För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9-11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare fonder kommer att marknadsföras. 10 k § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende förvaltningsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen. 11 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIF-förvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller 2. andelarna eller aktier i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och 3. förvaltaren a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §. 12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §. 13 § Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och 2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 § tillämpas. Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas. Förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES 14 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla 1. uppgift om i vilket land AIF-förvaltaren avser att förvalta fonden, och 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta. Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om 1. filialens organisation, 2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt 3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning. 15 § För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 2 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 2 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja förvalta den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar. För underrättelseförfarandet avseende filialverksamhet gäller även 16 kap. 2 § andra-fjärde styckena. 16 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. 17 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Vid sådan marknadsföring krävs att 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, 2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och 3. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder. 18 § En underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla 1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras, var den är etablerad och i vilka länder marknadsföringen ska ske, 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar, 3. uppgift om fondens förvaringsinstitut, 4. uppgift om var mottagar-fonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond, 5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och 6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare. För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja marknadsföra den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras. 5 a kap. Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare Sverige som obligatoriskt referensland 1 § Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, när förvaltaren ska 1. förvalta men inte marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som samtliga är etablerade här i landet, 2. marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond, som varken har tillstånd eller är registrerad men som är avsedd att marknadsföras enbart här i landet, 3. marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond och enbart här i landet, 4. marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller 5. marknadsföra flera icke EES-baserade eller flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet. Sverige som referensland efter särskilt beslut 2 § Sverige får även vara referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare i de fall som anges i 3-7 §§. 3 § Sverige får vara referensland vid förvaltning, utan marknadsföring, av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, om 1. de flesta av fonderna är etablerade här i landet, eller 2. den största andelen av fondtillgångarna förvaltas här i landet. 4 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i ett enda land inom EES, om 1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller 2. fonden är avsedd att marknadsföras här i landet. 5 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om 1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller 2. Sverige är ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras. 6 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där fonden är avsedd att marknadsföras. 7 § Sverige får vara referensland vid marknadsföring av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES som alla har tillstånd eller är registrerade i samma land inom EES, om 1. fonderna har tillstånd eller är registrerade här i landet, eller 2. Sverige är det land där de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras. Beslut om referensland 8 § I sådana fall som avses i 3-7 §§ ska AIF-förvaltaren begära att Finansinspektionen och behörig myndighet i samtliga övriga länder som är möjliga som referensland beslutar om att fastställa ett referensland. 9 § Om ett gemensamt beslut enligt 8 § inte har fattats inom en månad från det att AIF-förvaltarens begäran lämnades in eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från det att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i någon av 3-7 §§. Prövning av AIF-förvaltarens val av referensland 10 § Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens val av referensland enligt 1 eller 9 § i samband med prövningen av förvaltarens ansökan om tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Om Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av referensland uppfyller kriterierna i 1 eller 9 §, ska inspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt lämna uppgifter om förvaltarens motivering och marknadsföringsstrategi. Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. 11 § Om Finansinspektionen avser att, i strid med ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 10 § tredje stycket, ge AIF-förvaltaren tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten och ange sina skäl för detta. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad. Ändring av referensland 12 § En AIF-förvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket beviljades, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan behöva utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. 13 § I en anmälan enligt 12 § ska AIF-förvaltaren 1. ange och motivera valet av nytt referensland utifrån kriterierna i 1 och 3-7 §§, 2. redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt 3. lämna uppgifter om namn på den rättsliga representanten och plats i det nya referenslandet där denne är etablerad. 14 § Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering enligt 13 § och underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sin bedömning. Underrättelsen ska innehålla uppgifter om förvaltarens motivering till val av nytt referensland och den nya marknadsföringsstrategin. Om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av nytt referensland uppfyller kriterierna i 1 och 3-7 §§, ska inspektionen underrätta myndigheten samt förvaltaren och dess ursprungliga rättsliga representant om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta behörig myndighet i det nya referenslandet om ändringen samt utan dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren. 15 § Om Finansinspektionens beslut enligt 14 § står i strid med beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen underrätta myndigheten om beslutet och ange sina skäl för det. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad. 16 § Finansinspektionen ska begära att en AIF-förvaltare lämnar in en anmälan om ändring av referensland enligt 12 §, om det inom två år från det att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet inom EES att förvaltaren 1. inte har följt den ursprungliga marknadsföringsstrategin, 2. har lämnat felaktiga uppgifter om den, eller 3. har genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat inspektionen. I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som inte har följt en begäran enligt första stycket. 17 § Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i 12 §, får förvaltaren lämna in en begäran till Finansinspektionen om ändring av referensland med anledning av den nya strategin. I sådant fall tillämpas 13-15 §§. 6 kap. 4 a § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i ett annat land inom EES marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Vid sådan marknadsföring krävs att 1. förvaltaren och dess verksamhet kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, 2. det mellan Finansinspek-tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrange-mang, 3. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och 4. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skattärenden mellan berörda länder. 4 b § För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om AIF-förvaltarens marknadsföring i ett annat land inom EES samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras. 8 kap. 28 § En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller 2 § ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 §, 2 §, eller 10 a § andra stycket ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda 1. denna lag, andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet eller nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk, eller 3. bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet. Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Lagval, behörig domstol och delgivning 32 § På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagstiftningen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagstiftningen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att rättsförhållandet ska vara underkastat lagstiftningen i ett annat bestämt land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt. 33 § En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol om, tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och 1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller 2. en icke EES-baserad alter-nativ investeringsfond som mark-nadsförs i Sverige. 34 § Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, ska tvisten tas upp av Stockholms tingsrätt. 35 § Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt. 36 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant. 13 kap. 4 § En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa. Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10-12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder. Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. att i Sverige marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder. 13 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 14 kap. 4 § Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren 1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser, 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller 4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser. 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller 5. är icke EES-baserad och inte längre har Sverige som referensland. I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt. Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse 22 § Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. tillämpas 21 § om Finansinspektionen har skäl att anse att förvaltaren inte borde ha fått tillstånd enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder i sitt referensland. Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 16 kap. 2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 5 kap. 10 a § andra stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha meddelats. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 5 och 10 §§ ska utgå, dels att 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11-13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse. Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse 4 kap. 5 § En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden 1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och 2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap. Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som 1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och 2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda. En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 a § andra stycket 1 och 2 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 a § andra stycket 3 vara uppfyllda. 6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7, 8 och 8 a §§. Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 a §§. 5 kap. 7 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får 1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller 2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket. För en AIF-förvaltare som avses i första stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket. En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får, efter underrättelse enligt 3 §, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket. En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket, om 1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, och 2. det landet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse 11 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att 1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller 2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och 3. förvaltaren a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §. 3. förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt denna lag. 12 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §. En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt denna lag. 13 § Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och 2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas. 13 kap. 13 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i 1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §, 2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §, 3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §, 4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §, 5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2-5 och 8 §§ samt 5 kap. 5-7 och 10-12 §§, 5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2-5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§, 6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt 7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§. Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-12 Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Marianne Eliason samt justitierådet Agneta Bäcklund. Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 2014 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, 2. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Anna Larris, biträdd av ämnesrådet Henrik Lennefeldt. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslagen till lag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen genomför huvuddelen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet). Remissen anknyter till det förhållandet att både förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som är etablerade inom EES och sådana som är etablerade utanför EES kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen. I remissen föreslås nu att direktivbestämmelser (artiklarna 35 och 37-41) som innebär att även sådana förvaltare och investeringsfonder som inte är baserade i EES ska kunna driva verksamhet i länder inom EES genom ett underrättelseförfarande med stöd av tillstånd i ett annat land i EES (EU-pass) införs i lagen. Till följd härav föreslås att nuvarande bestämmelser i lagen om icke EES-baserade förvaltare och fonder ska upphöra. AIFM-direktivet är, som Lagrådet anförde i sitt yttrande den 26 april 2013 över förslag till lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 1024 ff.), mycket omfattande och detaljerat, och det gäller även den då föreslagna lagen. De nu aktuella bestämmelserna, som också är komplexa och detaljrika, förutsätter att kommissionen antar delegerade rättsakter som kan träda i kraft delvis tidigast år 2015, delvis tidigast år 2018. Vidare föreslås att i sådana fall nu gällande bestämmelser om tillstånd för förvaltare som inte är etablerade inom EES ska upphävas. Det är alltså ännu osäkert i vilken utsträckning de nu föreslagna bestämmelserna ska sättas i kraft. Därför föreslås ikraftträdande den dag regeringen bestämmer. Likaså gäller, som tidigare, att ytterligare bestämmelser för genomförande och tillämpning ska utfärdas bl.a. av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Samtidigt har det ansetts angeläget att nu besluta om den lagstiftning som ska träda i kraft längre fram. Frågan om följdändringar i annan lagstiftning har lämnats öppen. Hur regleringen i sin helhet kommer att se ut vid olika tidpunkter är alltså svårt att överblicka. Brådskan i lagstiftningsärendet synes inte lika framträdande som när 2013 års lag infördes. Det är ändå svårt att inom de tidsramar som gäller för Lagrådets granskning göra några mera ingående analyser i ett tekniskt så komplext ärende som det nu aktuella. Lagrådet vill emellertid framhålla att förslagen synes ha utarbetats på ett omsorgsfullt och noggrant sätt. Under föredragningen har olika påpekanden gjorts och diskuterats med Finansdepartementets företrädare. I det följande redovisar Lagrådet några enstaka synpunkter på lagförslag nr 3. 5 kap. 10 b § I samband med föredragningen har uppmärksammats att den tillsynsmyndighet som avses i första stycket 3 inte är den i det land där fonden är etablerad, som anges i direktivets svenska språkversion, utan myndigheten i det land där förvaltaren är etablerad, något som framgår av den engelska, franska och tyska versionen av direktivet och som också framstår som logiskt. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Finansinspektionen under vissa angivna förutsättningar ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd att, efter underrättelse till behörig myndighet, få förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Som förutsättning för att Finansinspektionen ska få meddela ett sådant tillstånd anges i bestämmelsen bl.a. att de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (10 b § första stycket 9) och att det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i lagen och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet (10 b § första stycket 10). För att Finansinspektionen ska kunna göra de bedömningar som anvisas i bestämmelserna måste krävas att myndigheten har tillgång till tillförlitlig information angående de angivna personerna och den planerade verksamheten. Det får förutsättas att Finansinspektionen ges information bl.a. genom det "lämpliga samarbetsarrangemang" med tillsynmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad varom talas i paragrafens första stycke punkten 3. Enligt vad som upplysts vid föredragningen saknas det eljest förutsättningar för ett strukturerat samarbete i frågan med behöriga myndigheter i många länder utanför EES och det finns inte heller möjlighet till utbyte av registerinformation för att få underlag för bedömningarna. 5 kap. 10 e § Den föreslagna bestämmelsen anger att lagen i tillämpliga delar gäller för en icke EES-baserad förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, dvs. en förvaltare som har Sverige som referensland och har tillstånd till sin verksamhet av Finansinspektionen. Förhållandet torde tillräckligt tydligt framgå av lagens bestämmelser och bestämmelsen borde kunna utgå. Om den behålls, är det lämpligare att den placeras som ett sista stycke i 10 a §. Paragraferna fr.o.m. förslagets 10 f § får numreras om. 5 a kap. 13 och 14 §§ Valet av referensland kan endast följa av kriterierna i någon av 1 och 3-7 §§, inte av flera eller alla. Orden "någon av" bör därför i båda paragraferna infogas före "1". 8 kap. 32 § I den föreslagna paragrafen finns lagvalsregler i fråga om rättsförhållanden mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare eller en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. I de föreslagna bestämmelserna används genomgående formuleringen att lagstiftningen i ett visst land ska tillämpas. Paragrafen genomför artikel 37.13 i direktivet, och i direktivets svenska språkversion används formuleringen "i enlighet med lagstiftningen" (jfr den engelska språkversionen: "in accordance with the law"; den franska: "conformement à la législation"; den tyska: "nach dem Recht"). Lagvalsregler i svensk rätt brukar utformas som bestämmelser om tillämplig lag och denna metod används även i lagstiftning som sakligt ansluter till den nu aktuella lagen (se t.ex. 5 kap 3 § lagen [1991:980] om handel med finansiella instrument; jfr även t.ex. lagen [1998:167] om tillämplig lag för avtalsförpliktelser och 48 § konsumentköplagen [1990:932]). Det saknas skäl att i detta lagstiftnings-ärende frångå den utgångspunkten, och ett korrekt genomförande av direktivet hindrar inte att bestämmelsen utformas på ett sådant sätt. Paragrafen bör därför lämpligen utformas enligt följande. På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att lagen i ett annat bestämt land inom EES ska tillämpas. Ett avtalsvillkor om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt. 14 kap. 22 § Bestämmelsen i det nya andra stycket blir tydligare om den, i enlighet med vad som framkommit vid föredragningen, formuleras om enligt följande: Om Finansinspektionen har skäl att anse att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. inte borde ha fått tillstånd i sitt referensland enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas 21 §. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet) i svensk rätt Artikel i AIFM-direktivet Svenska bestämmelser 1 - 2.1 och 2.2 1 kap. 12 § första och andra styckena lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF) 2.3 1 kap. 13 § andra stycket LAIF 3.1 1 kap. 13 § första stycket LAIF 3.2 2 kap. 1 och 2 §§ LAIF 3.3 2 kap. 3-5 §§ LAIF 3.4 2 kap. 1 § första stycket LAIF 3.5 - 3.6 - 4.1 a 1 kap. 2 § första stycket LAIF 4.1 b 1 kap. 3 § första stycket LAIF 4.1 c 1 kap. 11 § 6 LAIF 4.1 d 1 kap. 11 § 26 LAIF 4.1 e 1 kap. 11 § 18 LAIF 4.1 f 1 kap. 9 § första stycket LAIF 4.1 g 1 kap. 10 § LAIF 4.1 h 1 kap. 9 § första stycket LAIF 4.1 i Definitionen har inte tagits in i lag 4.1 j 1 kap. 11 § 5 och 11 a § 1 LAIF 4.1 k 1 kap. 2 § andra stycket LAIF 4.1 l 1 kap. 3 § fjärde stycket LAIF 4.1 m 1 kap. 11 § 15 LAIF 4.1 n 1 kap. 11 § 8 LAIF 4.1 o 1 kap. 11 § 10 LAIF 4.1 p 1 kap. 5 § 1 och 2 LAIF 4.1 q 1 kap. 6 och 6 a §§ LAIF 4.1 r i-iii 1 kap. 7 § LAIF 4.1 r iv-vi 1 kap. 8 § LAIF 4.1 s 1 kap. 11 § 25 LAIF 4.1 t 1 kap. 11 § 4 LAIF 4.1 u 1 kap. 11 a § 3 LAIF 4.1 v 1 kap. 11 § 7 LAIF 4.1 w 1 kap. 4 § LAIF 4.1 x 1 kap. 11 § 14 LAIF 4.1 y 1 kap. 11 § 17 LAIF 4.1 z 1 kap. 11 a § 2 LAIF 4.1 aa 1 kap. 2 § tredje stycket LAIF 4.1 ab 1 kap. 3 § fjärde stycket LAIF 4.1 ac 1 kap. 11 § 19 LAIF 4.1 ad 1 kap. 11 § 11 LAIF 4.1 ae 1 kap. 11 § 16 LAIF 4.1 af 1 kap. 11 § 20 LAIF 4.1 ag 1 kap. 11 § 21 LAIF 4.1 ah 1 kap. 11 § 13 LAIF 4.1 ai 1 kap. 11 § 1 LAIF 4.1 aj Definitionen har inte tagits in i lag 4.1 ak 1 kap. 11 § 16 LAIF 4.1 al 1 kap. 9 § andra stycket LAIF 4.1 am 1 kap. 9 § andra stycket LAIF 4.1 an 1 kap. 11 § 24 LAIF 4.1 ao 1 kap. 11 § 9 och 27 LAIF 5.1 1 kap. 3 § andra och tredje styckena samt 14 § LAIF 5.2 14 kap. 1 § LAIF 5.3 14 kap. 1 § LAIF 6.1 första stycket 3 kap. 1 § första stycket LAIF 6.2 och 6.3 3 kap. 1 § tredje stycket LAIF 6.4 3 kap. 2 § LAIF 6.5 3 kap. 1 och 2 §§ LAIF 6.6 3 kap. 2 § tredje stycket och 7 kap. 6 § LAIF 6.7 13 kap. 6 § LAIF 6.8 8 kap. 21 § a lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 7.1 3 kap. 1 § LAIF 7.2-7.4 3 kap. 5 § LAIF 7.5 13 kap. 10 § LAIF och 2 § förordningen (2013:587) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 7.6 och 7.7 - 8.1 3 kap. 3 och 4 §§ LAIF 8.2 3 kap. 6 § LAIF 8.3 3 kap. 7 § LAIF 8.4 3 kap. 9 § LAIF 8.5 3 kap. 8 § LAIF 8.6 - 9.1 7 kap. 1 § första stycket LAIF 9.2 7 kap. 1 § andra stycket LAIF 9.3 7 kap. 3 § LAIF 9.4 7 kap. 3 § LAIF 9.5 7 kap. 4 § LAIF 9.6 7 kap. 3 § LAIF 9.7 7 kap. 5 § LAIF 9.8 7 kap. 4 § tredje stycket LAIF 9.9 - 9.10 7 kap. 7 § LAIF 10 3 kap. 10 § LAIF 11 a och b 14 kap. 4 § första stycket 1, 2 och 4 LAIF 11 c-f 14 kap. 1 § LAIF 12.1 första stycket a-c, e och f 8 kap. 1 § LAIF 12.1 första stycket d 8 kap. 19 § första och andra styckena LAIF 12.1 andra stycket 8 kap. 19 § tredje stycket LAIF 12.2 a 8 kap. 23 § LAIF 12.2 b 3 § lagen (1999:158) om investerarskydd 12.3 13.1 - 8 kap. 22 § LAIF 13.2 - 14.1 8 kap. 19 § LAIF 14.2 8 kap. 20 § LAIF 14.3 8 kap. 21 § LAIF 14.4 - 15.1 8 kap. 4 § första stycket samt 13 kap. 1 § första och andra styckena LAIF 15.2 8 kap. 4 § andra stycket LAIF 15.3 8 kap. 4 § tredje stycket LAIF 15.4 8 kap. 5 § LAIF 15.5 - 16.1 8 kap. 3 § LAIF 16.2 8 kap. 3 § LAIF 16.3 - 17 - 18.1 8 kap. 1 och 2 §§ LAIF 18.2 - 19.1 8 kap. 7 § första stycket LAIF 19.2 8 kap. 7 § andra stycket LAIF 19.3 8 kap. 8 § LAIF 19.4 8 kap. 10 § första stycket, 11 § samt 12 § första och tredje styckena LAIF 19.5 8 kap. 12 § andra stycket LAIF 19.6 8 kap. 12 § fjärde stycket LAIF 19.7 13 kap. 8 § första stycket LAIF 19.8 8 kap. 10 § andra stycket LAIF 19.9 13 kap. 8 § andra stycket LAIF 19.10 8 kap. 31 § LAIF 19.11 - 20.1 första stycket a, b, e och f 8 kap. 14 § första och tredje styckena LAIF 20.1 första stycket c och d 8 kap. 16 § LAIF 20.1 andra stycket 8 kap. 15 § LAIF 20.2 8 kap. 17 § LAIF 20.3 8 kap. 14 § andra stycket och 30 § första stycket LAIF 20.4 8 kap. 18 § första och andra styckena LAIF 20.5 8 kap. 18 § andra stycket LAIF 20.6 8 kap. 18 § tredje stycket LAIF 20.7 - 21.1 9 kap. 1 § LAIF 21.2 9 kap. 3 § LAIF 21.3 första stycket 9 kap. 4 § första stycket LAIF 21.3 andra stycket 9 kap. 5 § första stycket LAIF 21.3 tredje stycket 9 kap. 7 § LAIF 21.4 9 kap. 8 § LAIF 21.5 a 9 kap. 4 § andra stycket LAIF 21.5 b 9 kap. 5 § andra stycket LAIF 21.6 första stycket 9 kap. 6 § LAIF 21.6 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 21.6 tredje stycket - 21.7 9 kap. 9 § LAIF 21.8 a i, 21.8 b i och 21.8 b iii 9 kap. 10 § LAIF 21.8 a ii och 21 b ii 9 kap. 11 § LAIF 21.9 9 kap. 12 § LAIF 21.10 första stycket 9 kap. 2 § första stycket och 8 kap. 1 § 1 LAIF 21.10 andra stycket 9 kap. 2 § andra och tredje styckena LAIF 21.10 tredje stycket 9 kap. 10 § andra stycket LAIF 21.11 första stycket och andra stycket a-c 9 kap. 13 § LAIF 21.11 andra stycket d 9 kap. 14 § LAIF 21.11 tredje stycket 9 kap. 15 § LAIF 21.11 fjärde stycket 9 kap. 16 § LAIF 21 11 femte stycket 9 kap. 13 § LAIF 21.12 första och andra styckena 9 kap. 17 § LAIF 21.12 tredje stycket 9 kap. 18 § LAIF 21.13 första stycket 9 kap. 19 § LAIF 21.13 andra stycket 9 kap. 20 § LAIF 21.14 9 kap. 21 § LAIF 21.15 9 kap. 23 § LAIF 21.16 9 kap. 24 § LAIF 21.17 - 22.1 10 kap. 4 § LAIF 22.2 a-d 10 kap. 5 § första stycket LAIF 22.2 e och f 10 kap. 6 § LAIF 22.3 första stycket 10 kap. 5 § andra stycket LAIF 22.3 andra och tredje styckena 10 kap. 7 § LAIF 22.4 - 23.1 10 kap. 1 § första stycket LAIF 23.2 10 kap. 8 § LAIF 23.3 10 kap. 1 § andra stycket LAIF 23.4 10 kap. 9 § LAIF 23.5 10 kap. 10 § LAIF 23.6 - 24.1 13 kap. 2 § första stycket LAIF 24.2 13 kap. 2 § andra stycket LAIF 24.3 13 kap. 3 § LAIF 24.4 13 kap. 4 § LAIF 24.5 första stycket 13 kap. 5 § LAIF 24.5 andra stycket - 24.6 - 25.1 2 § första och andra styckena förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen 25.2 13 kap. 10 § LAIF 25.3 och 25.4 8 kap. 5 och 6 §§ LAIF 25.5 - 25.6 - 25.7 - 25.8 8 kap. 6 § och 13 kap. 10 § LAIF 25.9 - 26.1 11 kap. 1 § LAIF 26.2 11 kap. 3 § LAIF 26.3 11 kap. 4 § LAIF 26.4 11 kap. 7 och 11 §§ LAIF 26.5 första-tredje styckena 11 kap. 1 § LAIF 26.5 fjärde stycket 11 kap. 2 § LAIF 26.6 Se avsnitten 14.2 och 14.3 26.7 - 27.1 11 kap. 4 § LAIF 27.2-27.4 11 kap. 5 § LAIF 27.5 11 kap. 6 § LAIF 28.1-28.3 11 kap. 7 § LAIF 28.4 och 28.5 11 kap. 8 § LAIF 29.1 a 11 kap. 10 § LAIF 29.1 b 11 kap. 9 § LAIF 29.2 11 kap. 9 § LAIF 29.3 a 11 kap. 9 § LAIF 29.3 b 11 kap. 10 § LAIF 30 11 kap. 11 § LAIF 31.1 första stycket och 31.2 första stycket 4 kap. 6 § LAIF 31.1 andra stycket 4 kap. 7 § LAIF 31.2 andra stycket 4 kap. 9 § LAIF 31.3 4 kap. 10 § LAIF 31.4 31.5 31.6 4 kap. 11 § LAIF - 4 kap. 6 § andra stycket LAIF 32.1 första stycket 5 kap. 3 § och 6 kap. 3 § LAIF 32.1 andra stycket 5 kap. 4 § och 6 kap. 4 § LAIF 32.2 6 kap. 3 § LAIF 32.3 och 32.4 5 kap. 3 § och 6 kap. 5 § LAIF 32.5 5 kap. 8 § andra stycket LAIF 32.6 15 kap. 2 § 19 LAIF 32.7 32.8 32.9 6 kap. 6 § LAIF - 4 kap. 6 § andra stycket och 5 kap. 8 § andra stycket LAIF 33.1 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § första stycket LAIF 33.2 och 33.3 6 kap. 1 § andra-fjärde styckena LAIF 33.4 33.5 5 kap. 1 § andra stycket och 6 kap. 2 § LAIF - 33.6 33.7 33.8 6 kap. 6 § LAIF - - 34.1 6 kap. 7 § LAIF 34.2 och 34.3 - 35.1 4 kap. 8 a §, 5 kap. 3 § och 6 kap. 4 a § LAIF 35.2 första stycket 4 kap. 8 a § och 6 kap. 4 a § LAIF 35.2 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 35.3 första stycket 4 kap. 8 a § LAIF 35.3 andra stycket 4 kap. 9 § LAIF 35.4 första stycket 4 kap. 10 § LAIF 35.4 andra stycket 4 kap. 10 § och 5 kap. 3 § LAIF 35.5 6 kap. 4 b § LAIF 35.6 6 kap. 4 b § LAIF 35.7 6 kap. 4 b § LAIF 35.8 5 kap. 8 § LAIF 35.9 15 kap. 2 § 19 LAIF 35.10 4 kap. 11 § och 6 kap. 6 § LAIF 35.11 - 35.12 - 35.13 - 35.14 - 35.15 13 kap. 13 § LAIF 35.16 - 35.17 - 36.1 36.2-36.4 4 kap. 8 § och 5 kap. 5 § LAIF - 37.1 5 kap. 10 a § LAIF 37.2 5 kap. 10 a och 10 b §§ LAIF 37.3 5 kap. 10 b § LAIF 37.4 första stycket 5 a kap. 1-7 §§ LAIF 37.4 andra stycket 5 a kap. 8 och 9 §§ LAIF 37.4 tredje stycket 5 kap. 10 c § LAIF 37.5 första stycket 5 kap. 10 a § och 5 a kap. 10 § LAIF 37.5 andra stycket 5 kap. 10 b § och 5 a kap. 10 § LAIF samt 20 § förvaltningslagen (1986:223) (FL) 37.5 tredje stycket - 37.5 fjärde stycket 5 a kap. 10 § LAIF 37.5 femte stycket 5 a kap. 11 § LAIF 37.5 sjätte stycket 5 a kap. 11 § LAIF 37.6 13 kap. 13 § LAIF 37.7 första stycket 5 kap. 10 b § LAIF 37.7 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.7 tredje stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.8 första stycket 5 kap. 10 c § LAIF 37.8 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.9 första stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 andra stycket - 37.9 tredje stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 fjärde stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 femte stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 sjätte stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.10 13 kap. 10 § LAIF samt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 37.11 första stycket 5 a kap. 12 och 13 §§ LAIF 37.11 andra stycket 5 a kap. 14 § LAIF 37.11 tredje stycket - 37.11 fjärde stycket 5 a kap. 14 § LAIF 37.11 femte stycket 5 a kap. 14 § och 14 kap. 4 § första stycket 5 LAIF 37.11 sjätte stycket 5 a kap. 15 § LAIF 37.12 första stycket 5 a kap. 16 § LAIF 37.12 andra stycket 5 a kap. 17 § LAIF 37.12 tredje stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.13 första stycket 16 kap. LAIF 37.13 andra stycket 8 kap. 32-35 §§ LAIF 37.14 - 37.15 - 37.16 - 37.17 - 37.18 - 37.19 13 kap. 13 § LAIF 37.20 - 37.21 - 37.22 - 37.23 - 38.1 - 38.2 - 38.3 - 38.4 - 38.5 13 kap. 10 § LAIF och 5 § 1 förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen 38.6 13 kap. 10 § LAIF 38.7 - 38.8 - 38.9 - 38.10 - 39.1 5 kap. 10 a och 10 h §§ LAIF 39.2 5 kap. 10 g § LAIF 39.3 5 kap. 10 g § LAIF 39.4 första stycket 5 kap. 16 § LAIF 39 4 andra stycket 5 kap. 18 § LAIF 39.5 5 kap. 18 § LAIF 39.6 5 kap. 18 § LAIF 39.7 5 kap. 13 § LAIF 39.8 15 kap. 2 § 19 LAIF 39.9 5 kap. 10 g och 18 §§ LAIF 39.10 - 39.11 5 kap. 13 § LAIF 40.1 5 kap. 10 i, 10 j och 17 §§ LAIF 40.2 första stycket 5 kap. 10 j och 17 §§ LAIF 40.2 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 40.3 5 kap. 10 i § LAIF 40.4 5 kap. 10 i § LAIF 40.5 första stycket 5 kap. 17 § LAIF 40.5 andra stycket 5 kap. 18 § LAIF 40.6 5 kap. 18 § LAIF 40.7 5 kap. 18 § LAIF 40.8 5 kap. 13 § LAIF 40.9 15 kap. 2 § 19 LAIF 40.10 5 kap. 10 i och 18 §§ LAIF 40.11 - 40.12 - 40.13 - 40.14 - 40.15 13 kap. 13 § LAIF 40.16 - 40.17 - 41.1 5 kap. 10 e, 10 f och 14 §§ LAIF 41.2 5 kap. 14 § LAIF 41.3 5 kap. 14 § LAIF 41.4 5 kap. 15 § LAIF 41.5 5 kap. 10 f § LAIF 41.6 5 kap. 15 § LAIF 41.7 - 41.8 - 42.1 första stycket 5 kap. 10 § LAIF 42.1 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 42.2 - 42.3 - 43 4 kap. 1-5 §§ samt 5 kap. 2 § fjärde stycket, 6 §, 7 §, 11 och 12 §§ LAIF 44 första och tredje styckena 1 kap. 9 § första stycket LAIF 44 andra stycket - 44 fjärde stycket 13 kap. 1 andra stycket LAIF samt 2 § och 5 § 1 förordningen med instruktion för Finansinspektionen 45.1 13 kap. 1 § första och andra styckena LAIF 45.2 13 kap. 1 § tredje stycket LAIF 45.3 13 kap. 6 § LAIF 45.4 14 kap. 19 § första och andra styckena LAIF 45.5 och 45.6 14 kap. 19 § tredje stycket LAIF 45.7 14 kap. 21 § första stycket LAIF 45.8 14 kap. 21 § andra och tredje styckena LAIF 45.9 14 kap. 22 § LAIF 45.10 13 kap. 13 § LAIF 45.11 - 46.1 14 kap. 1, 9, 19-23§§ LAIF 46.2 a, b, d och h 13 kap. 7 § LAIF 46.2 c 13 kap. 9 § LAIF 46.2 e, g, och j 14 kap. 1 och 9 §§ LAIF 46.2 i och k 14 kap. 1, 3 och 9 §§ LAIF 46.3 13 kap. 10 § LAIF 46.4 14 kap. LAIF 47 - 48 14 kap. 11-14 §§ LAIF 49.1 och 49.2 första stycket 20 och 21 §§ FL samt 16 kap. 1 § LAIF 49.2 andra stycket 16 kap. 1 och 2 §§ LAIF 50.1-50.5 13 kap. 10, 11 och 13 §§ LAIF 50.6 - 51 8 kap. 1-3 §§ och 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen 52 13 kap. 12 § LAIF 53.1 13 kap. 10 och 11 §§ LAIF 53.2 13 kap. 10 § LAIF 53.3 och 53.4 - 54.1 och 54.2 13 kap. 11 § LAIF 54.3 13 kap. 10 och 11 §§ LAIF 54.4 - 55 13 kap. 13 § LAIF 56 - 57 - 58 - 59 - 60 - 61.1 Punkten 2 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.2 Punkterna 4 och 5 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.3 Punkten 6 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.4 Punkten 7 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.5 Punkten 8 i övergångsbestämmelserna till LAIF 62 - 63 13 kap. 1 § 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder 64 - 65 - 66.1 och 66.2 Punkten 1 i ikraftträdandebestämmelserna till LAIF 66.3 Ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 66.4 Ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 67 - 68 - 69 - 70 - 71 - Bilaga I 1 kap. 4 § och 3 kap. 1 § andra stycket LAIF Bilaga II 8 kap. 22 § och 15 kap. 2 § 5 LAIF Bilaga III 4 kap. 9 § LAIF Bilaga IV 6 kap. 3 § LAIF Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2014 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Svantesson Föredragande: statsrådet Norman Regeringen beslutar proposition 2013/14:113 Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 15 kap. 1 § 32011L0061 Lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 15 kap. 1 och 2 §§ 32011L0061 Prop. 2013/14:113 Prop. 2013/14:113 2 3 1 Prop. 2013/14:113 Bilaga 1 Prop. 2013/14:113 Bilaga 1 Prop. 2013/14:113 Bilaga 2 Prop. 2013/14:113 Bilaga 2 Prop. 2013/14:113 Bilaga 3 Prop. 2013/14:113 Bilaga 3 Prop. 2013/14:113 Bilaga 4 Prop. 2013/14:113 Bilaga 4 Prop. 2013/14:113 Bilaga 5 Prop. 2013/14:113 Bilaga 6 Prop. 2013/14:113 Bilaga 7 Prop. 2013/14:113 Bilaga 7 Prop. 2013/14:113 Bilaga 8 Prop. 2013/14:113 Bilaga 9 Prop. 2013/14:113 Bilaga 9 Prop. 2013/14:113 Bilaga 10 Prop. 2013/14:113 Bilaga 10 Prop. 2013/14:113 Bilaga 11 Prop. 2013/14:113 Bilaga 11 Prop. 2013/14:113 Prop. 2013/14:113