Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2013/14:20 Frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan Prop. 2013/14:20 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 3 oktober 2013 Fredrik Reinfeldt Ewa Björling (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal inleddes i maj 2007 och avtalet undertecknades i oktober 2010. Europaparlamentet godkände avtalet i februari 2011. Avtalet med Republiken Korea (Sydkorea) är det mest omfattande frihandelsavtal som EU hittills har förhandlat fram och det innehåller ett brett spektrum av handelspolitiska frågor. Tullarna för industri- och jordbruksprodukter avvecklas nästan fullständigt. Andra områden som liberaliseras är tjänstehandel, etableringsrätt och e-handel. Avtalet berör även icke-tariffära handelshinder vad gäller en rad viktiga sektorer som elektronik, motorfordon, läkemedel och kemikalier. Avtalet innehåller även omfattande åtaganden på konkurrensområdet och har också som mål att liberalisera parternas marknader för offentlig upphandling samt ge ett effektivt skydd för immateriella rättigheter. Vidare berörs handel och hållbar utveckling liksom vikten av att beakta sociala aspekter och miljön. I avtalet ingår även ett särskilt protokoll om kulturellt samarbete. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Bakgrund 4 4 Den ekonomiska utvecklingen i Sydkorea 5 5 Frihandelsavtalets innehåll 5 5.1 Avtalets mål (artiklarna l.1-1.2) 5 5.2 Varuhandel (artiklarna 2.1-2.17) 6 5.3 Handelspolitiska åtgärder (artiklarna 3.1-3.16) 6 5.4 Tekniska handelshinder (artiklarna 4.1-4.10) 7 5.5 Sanitära och fytosanitära åtgärder (artiklarna 5.1-5.11) 7 5.6 Tullar och handelslättnader (artiklarna 6.1-6.16) 8 5.7 Handel med tjänster, etablering och elektronisk handel (artiklarna 7.1-7.50) 8 5.8 Betalningar och kapitalrörelser (artiklarna 8.1-8.4) 9 5.9 Offentlig upphandling (artiklarna 9.1-9.3) 9 5.10 Immateriella rättigheter (artiklarna 10.1-10.69) 10 5.11 Konkurrens (artiklarna 11.1-11.15) 11 5.12 Öppenhet (artiklarna 12.1-12.8) 11 5.13 Handel och hållbar utveckling (artiklarna 13.1-13.16) 12 5.14 Tvistlösning (artiklarna 14.1-14.20) 12 5.15 Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser (artiklarna 15.1-15.16) 13 5.16 Protokoll om kulturellt samarbete 14 6 Godkännande av avtalet 14 Bilaga Frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan..................................................................17 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 2013....... 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan (avsnitt 6). 2 Ärendet och dess beredning Genom ett rådsbeslut 2006 bemyndigades Europeiska kommissionen att inleda förhandlingar om ett bilateralt frihandelsavtal med Sydkorea. Förhandlingarna inleddes i maj 2007 och avslutades i oktober 2009. Den 6 oktober 2010 undertecknades avtalet. Europaparlamentet godkände avtalet den 17 februari 2011. Frihandelsavtalet med Sydkorea är ett brett och ambitiöst avtal som syftar till att uppnå en successiv och ömsesidig liberalisering av handeln med varor och tjänster samt en reglering av andra handelsrelaterade frågor. Avtalet är det mest omfattande frihandelsavtal EU hittills har förhandlat fram med ett land utanför Europa och tillsammans med det ramavtal som har förhandlats parallellt (se prop. 2010/11:92, betänkande 2010/11:UU16 samt riksdagsskrivelse 2010/11:288) etablerar EU ett strategiskt partnerskap med Sydkorea. Mellan ram- och frihandelsavtalen finns också en juridisk länk som innebär att förmånerna i frihandelsavtalet kan sägas upp om någon part bryter mot grundvalarna i ramavtalet, dvs. de bestämmelser som handlar om mänskliga rättigheter och icke-spridning av massförstörelsevapen. Frihandelsavtalet är ett blandat avtal, dvs. både EU och medlemsstaterna är avtalsparter tillsammans med Sydkorea. Avtalet kommer att träda i kraft 60 dagar efter den dag då parterna utbytt anmälningar om att de har slutfört alla rättsliga förfaranden som krävs. Avtalet tillämpas med vissa undantag provisoriskt mellan EU och Sydkorea sedan den 1 juli 2011. 3 Bakgrund Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea är det första i en ny generation frihandelsavtal som förhandlats fram enligt principerna i kommissionens meddelande 2006 om ett konkurrenskraftigt Europa i världen. I meddelandet dras riktlinjerna upp för hur EU:s handelspolitik kan bidra till EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning. En av grundpelarna i denna politik är att utvidga handeln genom att öppna marknaderna bl.a. med hjälp av frihandelsavtal med ett antal tillväxtländer. Beslutet att inleda förhandlingar om sådana frihandelsavtal med tredjeland bygger på solida ekonomiska kriterier. Syftet är att förbättra marknadstillträdet för europeiska företag på mycket dynamiska och konkurrensutsatta tillväxtmarknader. Frihandelsavtalen utgör en språngbräda för framtida global liberalisering genom att de går utöver de marknadsöppningar som hittills har kunnat uppnås genom de multilaterala förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO). 4 Den ekonomiska utvecklingen i Sydkorea Sydkorea är i dag världens 12:e största ekonomi och den 12:e största handelsnationen. Landet utgör en av de mest dynamiska tillväxtekonomierna och är medlem i G20. Sydkorea kom snabbt över den globala ekonomiska krisen 2008 och uppnådde redan 2010 en tillväxt på över 6 procent, vilket låg i topp bland OECD-länderna. Under finanskrisen ökade den sydkoreanska industrins inflytande globalt och företagens marknadsandelar fortsatte att expandera. En stark exportinriktad politik har lett till en fortsatt hög ekonomisk tillväxt. Den sydkoreanska tillväxten drivs främst av utrikeshandeln som utgör 82 % av landets BNP. Beroendet av utrikeshandeln har medfört att landet antagit en nationell strategi för utvidgning av handeln genom frihandelsavtal. Sådana avtal har hittills ingåtts med 45 länder (inklusive de 28 medlemsstaterna inom EU). Den sydkoreanska ekonomin domineras av några stora företagskonglomerat, s.k. chaebol. Ett exempel på ett sådant konglomerat är Samsung, som på egen hand står för en femtedel av exporten. Den ekonomiska politiken har emellertid också som målsättning att stimulera ekonomisk tillväxt genom särskilda satsningar på nyföretagande. Sydkorea är Sveriges 25:e största handelspartner och den fjärde största i Asien. Marknaden väntas fortsätta att växa och möjligheterna bedöms goda för att öka den svenska exporten. Svenska storföretag har framgångsrikt ökat sin närvaro i landet under senare år. Ett åttiotal svenska företag finns representerade i Sydkorea. En svensk handelskammare bildades 2012 för att ge ökat stöd åt de svenska företagen. Den bilaterala handeln har under flera år visat ett svenskt handelsöverskott. Den svenska varuexporten till Sydkorea uppgick under 2012 till 8,3 miljarder kronor och domineras av verkstadsprodukter, maskiner, apparater, transportmedel samt hel- och halvfabrikat. Importen från Sydkorea uppgick till 6,8 miljarder kronor och består främst av apparater för telekommunikation, halvledare, transportmedel och verkstadsprodukter. 5 Frihandelsavtalets innehåll 5.1 Avtalets mål (artiklarna l.1-1.2) Genom avtalet upprättar parterna ett frihandelsområde för varor, tjänster och etableringar. Den övergripande målsättningen med avtalet är att bidra till en harmonisk utveckling och utvidgning av handeln samt att främja ökade investeringar mellan parterna och stärka ekonomiernas konkurrenskraft. Detta ska ske genom att parterna gradvis avlägsnar olika former av handelshinder, underlättar för varuhandel genom minskade tullar samt liberaliserar tjänstehandel och reglerna för etablering. Avtalet har också som mål att liberalisera parternas marknader för offentlig upphandling samt ge ett effektivt skydd för immateriella rättigheter. Hållbar utveckling definieras som ett överordnat mål. Handel och investeringar ska ske med respekt för standarder inom miljö- och arbetsmarknadsområdet. 5.2 Varuhandel (artiklarna 2.1-2.17) Genom avtalet åtar sig parterna en omfattande avveckling av tullavgifter på ursprungsvaror från den andra parten. Merparten av alla varutullar avvecklades direkt när frihandelsavtalet började tillämpas provisoriskt i juli 2011. Inom fem år avvecklas motsvarande 98,7 % av tullarna i handelsvärde. För några få varor inom jordbruks- och fiskesektorn är övergångsperioderna längre, och ett fåtal varor undantas helt. För att en produkt ska anses vara en ursprungsvara och omfattas av den förmånliga behandlingen krävs, i enlighet med avtalets protokoll om definitionen av begreppet "ursprungsprodukter", att produkten är helt framställd eller att produkten har bearbetats tillräckligt inom EU eller i Sydkorea. Avtalet omfattar även icke-tariffära åtgärder, som syftar på olika myndighetsåtgärder som begränsar eller försvårar internationell handel. Exempel på sådana handelshinder är kvoter, licenser och tekniska handelshinder. När det gäller icke-tariffära åtgärder slås i avtalet fast att parterna ska medge varandra s.k. nationell behandling i enlighet med bestämmelsen i artikel III i GATT 1994 (Allmänna tull- och handelsavtalet) och att ingen av parterna får anta eller bibehålla förbud eller restriktioner, bortsett från tullar, skatter eller andra pålagor vid import eller export i enlighet med bestämmelsen om förbud mot kvantitativa restriktioner i artikel XI i GATT 1994. 5.3 Handelspolitiska åtgärder (artiklarna 3.1-3.16) Om avskaffandet av tullen på en viss vara leder till en så pass kraftig ökning av importen till den andra parten att det riskerar att vålla allvarlig skada för inhemska producenter av liknande varor, får den importerande parten enligt avtalet vidta vissa bilaterala skyddsåtgärder. En sådan åtgärd kan till exempel bestå i att upphäva ytterligare planerade sänkningar av tullsatsen eller att höja densamma. Tullsatsen får dock inte överstiga den lägsta tullsats som tas ut gentemot övriga handelspartner enligt principen om s.k. mest gynnad nations behandling (MGN). En part får inte heller vidta bilaterala skyddsåtgärder under längre tid än vad som bedöms nödvändigt för att avhjälpa den allvarliga skadan och åtgärden får inte pågå längre än två år. När skyddsåtgärden upphävs ska tullsatsen vara densamma som skulle ha tillämpats om inte åtgärden hade vidtagits. Den part som tillämpar en skyddsåtgärd ska också samråda med den andra parten för att erbjuda lämplig kompensation. Denna kompensation ska ske i form av tullättnader på en annan vara, som beräknas ge likvärdig effekt i handeln mellan parterna. Avtalet har särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder på jordbruksområdet, bl.a. stipuleras att skyddsåtgärder inom det området ska ske på ett öppet sätt och inom 60 dagar efter införandet av en sådan åtgärd ska den andra parten meddelas relevanta uppgifter om åtgärden. Enligt avtalet behåller parterna sina rättigheter och skyldigheter att vidta allmänna handelspolitiska skyddsåtgärder enligt bestämmelserna om detta i GATT 1994 och i WTO-avtalet om skyddsåtgärder. Vad gäller antidumpnings- och utjämningstullar är parterna överens om att de ska användas i överensstämmelse med relevanta WTO-krav och bygga på ett transparent förfarande. Den part som överväger att tillämpa en åtgärd ska lämna en fullständig och ändamålsenlig redogörelse för de viktigaste omständigheterna som ligger till grund för agerandet. 5.4 Tekniska handelshinder (artiklarna 4.1-4.10) I avtalet bekräftar parterna sina rättigheter och skyldigheter gentemot varandra enligt WTO-avtalet om tekniska handelshinder (TBT-avtalet). Allmänt anges att parterna ska stärka sitt samarbete på området för standarder, tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse med sådana krav för att underlätta tillträde till sina respektive marknader. I detta syfte ska en dialog inledas på såväl en övergripande som sektorsspecifik nivå. Avtalet innehåller också mer specifika åtaganden på områdena för tekniska föreskrifter, standarder, regleringsfrågor, ackreditering och märkning i syfte att nå ökad användning av internationella standarder och flexibla förfaranden. 5.5 Sanitära och fytosanitära åtgärder (artiklarna 5.1-5.11) Parterna är överens om att målsättningen med bestämmelserna i avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder är att minimera sådana åtgärders negativa följder för handeln samtidigt som en hög nivå av hälsa och säkerhet för människor, djur och växter upprätthålls. Med sanitära och fytosanitära åtgärder avses åtgärder som införs för att skydda människors, djurs eller växters liv och hälsa från risker som härrör från t.ex. sjukdomar, skadegörare och gifter. Parterna bekräftar i avtalet sina rättigheter och skyldigheter enligt WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-avtalet). Avtalet innehåller särskilda åtaganden om öppenhet och samråd för att utveckla en gemensam uppfattning om tillämpningen av internationella standarder i syfte att säkerställa en likabehandling. Parterna ska samarbeta i djurskyddsfrågor, bl.a. genom att utbyta information och erfarenheter om villkoren för parternas animalieproduktion. Samarbetet kommer även att inriktas på erkännande av sjukdomsfria områden för att öka förutsägbarheten för exportörer och lindra de negativa effekterna av åtgärder som behöver vidtas vid lokala utbrott av vissa djursjukdomar. 5.6 Tullar och handelslättnader (artiklarna 6.1-6.16) I syfte att underlätta handeln och främja tullsamarbetet ska parterna enligt avtalet samarbeta vad gäller att anta och tillämpa krav och förfaranden vid import, export och transitering av varor. Målet ska vara att säkerställa att kraven för tullförfaranden är effektiva och proportionerliga. Parterna ska i detta syfte ha skyndsamma tullförfaranden. Kraven och förfarandena får inte vara mer administrativt betungande än vad som är nödvändigt för att uppnå legitima mål. Parterna ska sörja för att klarering av varor endast ska kräva ett minimum av dokumentation samt göra elektroniska system tillgängliga för dem som använder tullsystemet. I avtalet anges vidare att kraven och förfarandena för import, export och transitering ska bygga på de internationella instrument och standarder som parterna godtagit. Uppgiftskrav och förfaranden ska tillämpas gradvis i enlighet med Världstullorganisationens (WCO:s) modell för tulluppgifter, rekommendationer och riktlinjer. Parterna ska enligt avtalet se till att deras respektive tullmyndigheter samarbetar och samordnar sin verksamhet. Till avtalet finns ett protokoll om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor som närmare reglerar hur detta samarbete ska gå till. Till exempel ska den ena partens tullmyndighet efter framställan eller självmant lämna de upplysningar som krävs för att den andra partens tullmyndighet ska kunna tillämpa tullagstiftningen på ett korrekt sätt. 5.7 Handel med tjänster, etablering och elektronisk handel (artiklarna 7.1-7.50) Avtalet medför en långtgående liberalisering av handeln med tjänster, bl.a. inom telekommunikationer, miljötjänster, transport, byggnation, finansiella tjänster, post- och budtjänster samt inom en rad professionella tjänster såsom juridiska tjänster, ingenjörs-, redovisnings- och arkitekttjänster samt ett brett urval av affärstjänster. Liberaliseringen kommer att omfatta alla leveranssätt. Andra områden som omfattas är e-handel samt löpande betalningar och kapitalrörelser. Det finns ett antal sektorer som explicit inte omfattas av avtalet, t.ex. audiovisuella tjänster, sjöfartscabotage och luftfartstjänster. Ett åtagande om marknadstillträde (liberalisering) inom en viss sektor för tjänster och etableringar medför enligt avtalet bl.a. att det i princip inte får förekomma begränsningar för tillträdet till den andra partens marknad i form av monopol, kvoter, ensamrätt eller andra krav, t.ex. en prövning av det ekonomiska behovet. Inom de sektorer där en part har beviljat marknadstillträde får inte heller den andra partens tjänsteleverantörer eller investerare diskrimineras till förmån för de inhemska i enlighet med principen om nationell behandling. Parterna får inte heller införa nya eller mer diskriminerande åtgärder efter att åtaganden inom en sektor har ingåtts. Vidare får i enlighet med principen om mest gynnad nation (MGN) en tjänsteleverantör eller investerare från den andra parten inte behandlas mindre förmånligt än motsvarande sådana från ett tredjeland. Reservationer kan göras från nämnda principer och de ska i så fall anges särskilt i respektive parts s.k. bindningslista. När det gäller tillfällig närvaro av fysiska personer för affärsändamål ska parterna enligt avtalet, inom de sektorer som liberaliseras för etableringar, tillåta att en investerare från den andra parten förflyttar fysiska personer till sin etablering under förutsättning att de anställda är s.k. nyckelpersonal eller praktikanter med akademisk examen. Inresa och tillfällig vistelse för dessa kategorier kan begränsas i tid och personalens tjänstekontrakt ska vara förenligt med lagar, andra författningar och krav i det land där avtalet genomförs. För varje tjänstesektor som liberaliseras ska parterna också tillåta tillfällig vistelse för säljare av företagstjänster. Parterna bekräftar i avtalet vidare de skyldigheter som följer av Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) i fråga om inresa och tillfällig vistelse för tjänsteutövare som tillhandahåller tjänster på kontraktsbasis och oberoende yrkesutövare. Parterna ska enligt avtalet skyndsamt tillmötesgå varje begäran från den andra parten om särskilda upplysningar rörande standarder och krav för licensiering och certifiering av tjänsteleverantörer, inklusive information om relevant myndighet som reglerar dessa standarder. Till dessa standarder och krav hör bl.a. krav på utbildning, examination, erfarenhet, uppförande och etik, fortbildning, certifiering, verksamhetsområde, lokalkunskap och konsumentskydd. I de fall då auktorisering krävs för tillhandahållande av en tjänst eller för en etablering ska en parts behöriga myndigheter inom rimlig tid efter att ansökan gjorts underrätta sökanden om sitt beslut. 5.8 Betalningar och kapitalrörelser (artiklarna 8.1-8.4) Parterna förbinder sig att inte införa några restriktioner och att tillåta alla betalningar och överföringar mellan personer som är bosatta i parternas territorier. Motsvarande åtaganden görs också beträffande transaktioner på kapitalkonton och finansiella konton för kapitalöverföringar i samband med direktinvesteringar, investeringar och andra transaktioner som liberaliserats i enlighet med avsnittet om handel med tjänster, etablering och elektronisk handel. Restriktioner får inte heller införas vid återföring av investerat kapital och vinst. Bestämmelserna om betalningar och kapitalrörelser får emellertid inte tolkas som ett hinder för att bl.a. förhindra brott, bedrägliga eller olagliga förfaranden eller för åtgärder i fall av konkurs, insolvens eller skydd av borgenärers rättigheter. 5.9 Offentlig upphandling (artiklarna 9.1-9.3) Parterna bekräftar i avtalet sina rättigheter och skyldigheter enligt WTO-avtalet om offentlig upphandling (GPA) och deras intresse för att ytterligare utvidga möjligheterna till bilateral handel på vardera partens marknad för offentlig upphandling. Enligt avtalet ska parterna också främja liberalisering av marknaderna för offentlig upphandling inom ramen för det internationella handelssystemet. Transparens, insyn och öppenhet i offentlig upphandling ska eftersträvas av båda parter och för all upphandling som omfattas av avtalet ska med vissa undantag det reviderade WTO-avtalet om offentlig upphandling tillämpas. 5.10 Immateriella rättigheter (artiklarna 10.1-10.69) När det gäller immateriella rättigheter är den övergripande målsättningen med avtalet att underlätta produktion och marknadsföring av innovativa och kreativa produkter mellan parterna, att få till stånd ett fullgott och effektivt skydd av immateriella rättigheter samt se till att lagstiftningen på detta område efterlevs. I avtalet anges att parterna ska se till att de internationella avtal om immateriella rättigheter som de ingått tillämpas i praktiken, bl.a. WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätt (TRIPs-avtalet). Immateriella rättigheter omfattar vid tillämpningen av avtalet upphovsrätt, patent, varumärken, formgivning, topografi, geografiska ursprungsbeteckningar, växtsorter samt skydd för företagshemligheter. Avtalet inbegriper även skydd mot illojal konkurrens för skydd av den industriella äganderätten. Avtalet inrättar mekanismer för utbyte och samarbete. Genom avtalet sätts också vissa standarder för skydd av immateriella rättigheter som t.ex. skydd av författares verk i 70 år efter författarens död och rätten till en skälig ersättning för utövande konstnärer. Avtalet ger även skydd för vissa geografiska ursprungsbeteckningar. Avtalet innebär vidare att parterna är skyldiga att inrätta ett system för att registrera varumärken, t.ex. ska berörda rättighetsinnehavare ha rätt att invända mot registrering av varumärken. Vidare ska ansökningar och registreringar dokumenteras i offentliga elektroniska databaser. Avtalet garanterar också ett skydd för uppgifter som lämnats in för att få ett godkännande av försäljning av läkemedel eller växtskyddsprodukter. När det gäller verkställande av skydd för immateriella rättigheter bekräftar parterna sina existerande åtaganden enligt TRIPs-avtalet och förbinder sig att införa i avtalet angivna åtaganden, förfaranden och rättsmedel för att göra det möjligt att vidta effektiva åtgärder mot alla former av intrång i de immateriella rättigheter som omfattas av avtalet. I avtalet föreskrivs bl.a. att det ska finnas en möjlighet för rättsliga myndigheter att besluta om civilrättsliga säkerhetsåtgärder i syfte att hindra ett förestående intrång i skyddade rättigheter. För att förebygga intrång i kommersiell skala ska också de behöriga rättsliga myndigheterna på begäran av en rättighetsinnehavare kunna besluta att bank-, finans- eller affärshandlingar som motparten förfogar över ska läggas fram, förutsatt att konfidentiell information skyddas. Parterna ska också säkerställa att straffrättsliga påföljder tillämpas vid åtminstone uppsåtlig varumärkesförfalskning eller piratkopiering i kommersiell skala. Dessutom föreskrivs att parterna ska införa förfaranden så att åtgärder som förhindrar fri omsättning av en vara kan vidtas på begäran av en rättighetsinnehavare om det misstänks att varor som gör intrång i en immateriell rättighet ska importeras, exporteras eller genomgå andra tullförfaranden som nämns i avtalet (s.k. gränsåtgärder). Enligt avtalet ska ett samarbete inledas för att behandla frågor av betydelse för skydd av immateriella rättigheter och därtill relevanta frågeställningar. Parterna ska genom samarbetet övervaka genomförandet av avtalet. Parterna ska uppmuntra branschorganisationer att utarbeta uppförandekoder för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter. 5.11 Konkurrens (artiklarna 11.1-11.15) Parterna framhåller i avtalet vikten av fri och rättvis konkurrens i sina handelsförbindelser och åtar sig att tillämpa sina respektive konkurrenslagar för att förhindra konkurrensbegränsande affärsmetoder. Parterna ska effektivt ta itu med begränsande avtal, samordnade förfaranden och missbruk av en dominerande ställning från ett eller flera företags sida. Detta inkluderar även företagskoncentrationer mellan företag som väsentligt begränsar konkurrensen. Parterna ska enligt avtalet ha myndigheter som ansvarar för att konkurrenslagstiftningen tillämpas. På den ena partens begäran är den andra parten skyldig att tillhandahålla offentliga uppgifter som rör verksamhet för tillsyn av konkurrenslagstiftningen. Även offentliga företag ska omfattas av konkurrenslagstiftningen. Statliga handelsmonopol ska anpassas så att ingen diskriminering sker avseende anskaffnings- och marknadsföringsvillkor. Inget i avtalet ska dock tolkas som att det hindrar en part från att upprätta eller bibehålla ett statligt handelsmonopol. Parterna är överens om att göra sitt yttersta för att avlägsna subventioner som snedvrider konkurrensen inom internationell handel. Under vissa villkor förbjuds i avtalet subventioner enligt vilka en regering eller ett offentligt organ ansvarar för att täcka ett företags skulder utan begränsningar vad gäller omfattningen av skulderna, betalningsansvar eller tidsperiod. Förbjudna subventioner avser i princip även lån och garantier m.m. till företag som bedöms vara insolventa. 5.12 Öppenhet (artiklarna 12.1-12.8) I avtalet erkänner parterna den betydelse deras respektive regelverk har för handeln och åtar sig att eftersträva en effektiv och förutsägbar lagstiftning för ekonomiska aktörer, särskilt vad gäller små företag. Parterna ska se till att information om åtgärder som kan ha konsekvenser för handeln är lättillgänglig för berörda aktörer på ett icke-diskriminerande sätt, tillhandahålla en motivering till sådana åtgärder samt medge tillräcklig tid mellan offentliggörandet av åtgärderna och deras ikraftträdande. För omprövning eller överklagande ska parterna inrätta domstolar, domstolsliknande instanser, förvaltningsdomstolar eller motsvarande förfaranden som snabbt kan pröva och vid behov vidta korrigerande åtgärder i frågor som omfattas av avtalet. Dessa domstolar ska vara opartiska och oberoende. 5.13 Handel och hållbar utveckling (artiklarna 13.1-13.16) Enligt avtalet åtar sig parterna att främja utvecklingen av den internationella handeln på ett sätt som bidrar till en hållbar utveckling. Detta åtagande ska genomsyra handelsförbindelserna för att gagna en ekonomisk och social utveckling samt ett skydd för miljön. Parterna ser samarbetet som rör handelsrelaterade arbetsmarknads- och miljöfrågor som en del av en övergripande strategi för handel och hållbar utveckling. Parterna erkänner vardera partens rätt att fastställa sina egna nivåer för miljö- och arbetarskydd samt att anta eller ändra relevanta lagar. Miljö- och arbetsnormer bör däremot inte användas i protektionistiskt syfte. Parterna ska främja en ekonomisk, social och hållbar utveckling i enlighet med FN:s ekonomiska och sociala råds deklarationer samt ILO:s konventioner. I enlighet med de ILO-konventioner som parterna har ratificerat ska parterna respektera de grundläggande rättigheterna avseende föreningsfrihet och erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar, avskaffande av alla former av tvångsarbete, barnarbete och diskriminering vid anställning. Enligt avtalet åtar sig parterna att uppnå slutmålet i FN:s ramkonvention om klimatförändringen och Kyoto-protokollet genom att effektivt införliva de multilaterala miljöavtal till vilka de är parter i sina lagar. Parterna förbinder sig även att följa upp, se över och bedöma vilka effekterna blir av tillämpningen av detta avtal för en hållbar utveckling, inbegripet främjande av anständiga arbetsvillkor, t.ex. genom handelsrelaterade konsekvensanalyser i fråga om hållbar utveckling. Vidare ska parterna ytterligare eftersträva att främja handel och utländska direktinvesteringar i miljövänliga varor och miljötjänster, bl.a. vad gäller miljöteknik, hållbara och förnyelsebara energikällor, energieffektiva varor och tjänster samt miljömärkta varor. Enligt avtalet ska parterna inrätta ett forum för att föra en dialog med det civila samhället om olika aspekter av hållbar utveckling i samband med handelsrelationerna mellan parterna. 5.14 Tvistlösning (artiklarna 14.1-14.20) Parterna ska sträva efter att lösa alla tvister genom samråd. Om samråd genomförts utan att en lösning har nåtts får den klagande parten begära att en skiljenämnd tillsätts. Parterna ska i begäran ange den särskilda åtgärd som klagomålet gäller och förklara hur denna åtgärd strider mot bestämmelserna i avtalet. Skiljenämndens avgörande är bindande för parterna. Vardera parten ska i god tro vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa avgörandet och de ska sträva efter att nå enighet om hur lång tid som krävs för detta. Om tvistlösningsförfarande redan har inletts inom ramen för WTO:s tvistlösning, får det inte inledas en parallell tvistlösningsprocess avseende samma åtgärd i något annat forum förrän det första förfarandet har avslutats. 5.15 Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser (artiklarna 15.1-15.16) Genom avtalet inrättas en handelskommitté bestående av företrädare för parterna. Handelskommittén ska sammanträda en gång per år. Ordförandeskapet innehas gemensamt av Sydkoreas handelsminister och den ledamot av kommissionen som har ansvar för handel, eller deras respektive utsedda företrädare. Handelskommitténs uppgift är att övervaka och främja tillämpningen av avtalet och kommittén ska i detta syfte granska utvecklingen av den bilaterala handeln och överväga hur handelsrelationerna kan förbättras ytterligare. Handelskommittén ska i syfte att uppnå målen i avtalet ha befogenhet att fatta beslut i alla frågor som föreskrivs i avtalet. Besluten ska utarbetas i överenskommelse med parterna och är bindande för dessa. Handelskommittén får besluta om att inrätta och delegera uppgifter till samt övervaka arbetet i samtliga specialiserade kommittéer, arbetsgrupper och andra organ som inrättas genom avtalet. Specialiserade kommittéer inrättas enligt avtalet bl.a. rörande varuhandel, sanitära och fytosanitära åtgärder, tullar, handel och hållbar utveckling samt för handel med tjänster, etablering och elektronisk handel. Avtalet ska gälla skatteåtgärder endast om det är en förutsättning för att bestämmelserna i avtalet kan tillämpas. Avtalet får inte tolkas så att det skulle motverka åtgärder som förhindrar att skatt undviks i enlighet med bestämmelserna om dubbelbeskattning. Om endera parten har betalningsbalansproblem eller allvarliga finansiella svårigheter får den berörda parten införa eller upprätthålla begränsningar för handeln med varor och tjänster samt etableringar. Sådana begränsningar ska i möjligaste mån undvikas, men om de skulle komma att aktualiseras ska de vara tidsbegränsade, icke-diskriminerande och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att avhjälpa den uppkomna finansiella situationen. Inget i avtalet ska tolkas som ett hinder för en part att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda väsentliga säkerhetsintressen. Avtalet får inte heller tolkas så att det hindrar parterna från att fullgöra sina internationella åtaganden i syfte att bevara internationell fred och säkerhet. Avtalet ska godkännas av de avtalsslutande parterna enligt deras egna förfaranden och träda i kraft 60 dagar efter den dag då parterna anmäler att de har slutfört alla rättsliga förfaranden som krävs. Avtalet ingås på obestämd tid med möjlighet att säga upp avtalet genom anmälan till den andra parten. Det ska då upphöra att gälla sex månader efter dagen för anmälan. Avtalet ska utgöra en integrerad del av de övergripande bilaterala relationer som styrs av ramavtalet och tillämpas inom det territorium där fördraget om Europeiska unionen tillämpas och inom Sydkoreas territorium. Avtalet är upprättat på EU:s samtliga officiella språk och på koreanska. Samtliga texter är lika giltiga. 5.16 Protokoll om kulturellt samarbete Protokollet om kulturellt samarbete upprättar en ram för samarbete i syfte att underlätta utbyte av kulturella aktiviteter, varor och tjänster, inklusive audiovisuella tjänster (som inte omfattas av avtalets kapitel om tjänstehandel). Parterna ska bevara och utveckla sin förmåga att genomföra en kulturpolitik som skyddar och främjar kulturell mångfald. Samtidigt avser parterna att samarbeta med utgångspunkt i Unesco-konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar i syfte att främja kulturella varor och tjänster i ljuset av deras kulturella, ekonomiska och sociala värde. Protokollet utgör en del av strategin för att främja tillväxt och stärka handeln och det ekonomiska samarbetet inom kultursektorn. Protokollet ska vidare komplettera befintliga och framtida politiska instrument i syfte att stärka förmågan och självständigheten hos parternas kulturnäringar genom att främja regionalt och lokalt innehåll. Viktiga komponenter är skydd och främjande av kulturell mångfald, av kulturarv och ett erkännande av lokalbefolkningarnas kulturella identiteter. En särskild kommitté för kulturellt samarbete inrättas genom avtalet. 6 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan. Skälen för regeringens förslag Ett avtal som skapar ökad handel och ekonomisk tillväxt Den ekonomiska utvecklingen vittnar om den snabbt växande betydelsen av förbindelserna mellan EU och Sydkorea, och avtalet inleder ett nytt kapitel i de bilaterala förbindelserna. Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea är det mest omfattande frihandelsavtal som någonsin förhandlats fram av EU och det första med ett land i Asien. Avtalet stärker det ekonomiska samarbetet inom en rad olika områden med koppling till handel, teknologiöverföring och finansiering, t.ex. miljö, energi, vetenskap och teknik, migration, turism och kultur samt kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Frihandelsavtalet utgör inom dessa områden ett komplement till det bredare politiska samarbetet i ramavtalet mellan länderna. Detta stärker även den bilaterala samverkan för att möta globala utmaningar där både EU och Sydkorea spelar en allt viktigare roll, till exempel inom G20. Frihandelsavtalet är ett svar på uttryckliga önskemål från svenskt och europeiskt näringsliv om förbättrat marknadstillträde i Sydkorea. För företagen innebär frihandelsavtalet förbättrade handelsmöjligheter genom ett ökat tillträde till den sydkoreanska marknaden. Motsvarande 98,7 % av tullarna på industri- och jordbruksprodukter ska avskaffas inom fem år efter att avtalet började tillämpas provisoriskt 2011. En långtgående liberalisering kommer att genomföras av handeln med tjänster. Svenska företag kan vidare dra nytta av en ökad sydkoreansk tillämpning av internationella standarder och krav på att diskriminering av utländska aktörer till förmån för inhemska inte får tillämpas. Avtalet förväntas skapa rikligt med nya möjligheter till handel och investeringar och därmed stärka svenska och europeiska företags position på den sydkoreanska marknaden. Avtalet kommer utöver ekonomisk tillväxt även att leda till välfärdsvinster för konsumenter i form av lägre priser och ett ökat utbud av varor och tjänster. Frihandelsavtalet utgör inte minst en viktig politisk signal om den stora vikt Sverige och EU fäster vid öppna marknader och frihandel. Att verka för ekonomisk tillväxt och ökat välstånd genom en öppen handel utgör kärnan i den svenska handelspolitiken. Vissa frågor om sekretess Artikel 6.8 i avtalet och artikel 10 i protokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor innehåller bestämmelser om utbyte av uppgifter och konfidentiell behandling av sådana uppgifter. De uppgifter som främst kan bli föremål för utbyte är uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden som framgår av tulldeklarationer och andra dokument knutna till en sådan process, t.ex. fakturor samt ursprungs- och transportdokument. Även andra uppgifter som har betydelse för bedömningen av ett tullärende kan efterfrågas. Detta gäller t.ex. uppgifter om gällande importförbud, skatter och förekomsten av andra importavgifter än tull. Information som lämnas eller tas emot inom ramen för det aktuella samarbetet ska behandlas som konfidentiell eller begränsad enligt tillämplig lagstiftning hos mottagande part. Detta innebär att nationella regler om sekretess ska tillämpas på den information som svenska myndigheter får del av inom ramen för samarbetet. På uppgifter överlämnade enligt avtalet och protokollet kan bl.a. sekretessbestämmelserna i 27 kap. 1-3 och 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, bli tillämpliga. I ovan nämnda artiklar i avtalet och i protokollet anges vidare att den som har upprättat eller överlämnat en handling i vissa fall måste lämna sitt tillstånd till att en handling lämnas ut även efter att den överlämnats till t.ex. en myndighet hos en av parterna. En sådan bestämmelse finns även i artikel 9.1 i avtalet, läst tillsammans med artikel XVII i det reviderade WTO-avtalet om offentlig upphandling. Enligt dessa artiklar får handlingen inte lämnas vidare utan samtycke från ursprungsinnehavaren enligt en princip som brukar kallas för originator control vilket innebär en vetorätt för ursprungsinnehavaren. Regeringen har i prop. 2012/13:192 föreslagit att en ny sekretessbestämmelse ska införas i 15 kap. 1 a § OSL. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska sekretess gälla för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ bl.a. på grund av ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i avtalet försämras om uppgiften röjs. Bestämmelsen ska vara tillämplig t.ex. i sådana situationer när det i ett avtal finns sekretessbestämmelser som föreskriver vetorätt för ursprungsinnehavaren och denna inte samtycker till att en viss uppgift lämnas ut. Om ett avtal föreskriver vetorätt för ursprungsinnehavaren och denna inte samtycker till att en viss uppgift lämnas ut, kan det typiskt sett antas att ett röjande av uppgiften skulle försämra möjligheterna att delta i samarbetet (se prop. 2012/13:192 s. 34 och 44). Det kan enligt de artiklar som det redogjorts för i avtalet och i protokollet även bli aktuellt att lämna ut sekretessbelagd information till utländska myndigheter. Enligt 8 kap. 3 § OSL får en uppgift som omfattas av sekretess röjas för en utländsk myndighet enbart om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. En sådan föreskrift finns bl.a. i 2 kap. 6 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete. I bestämmelsen anges att behörig svensk myndighet får, när det är nödvändigt för genomförande av internationellt tullsamarbete enligt lagen om internationellt tullsamarbete, på eget initiativ eller efter ansökan lämna ut uppgifter till behörig utländsk myndighet, även om en uppgift är sekretessbelagd enligt offentlighets- och sekretesslagen. Exempel på behörig svensk myndighet enligt denna lag är Tullverket (1 kap. 2 § lagen om internationellt tullsamarbete). Av 8 kap. 3 § OSL framgår vidare att en uppgift som omfattas av sekretess, får röjas för en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller till den mellanfolkliga organisationen. Bestämmelsen innebär att det även utan särskild reglering i lag eller förordning finns relativt goda möjligheter att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter enligt nämnda bestämmelse. Några hinder ur sekretessynpunkt att uppfylla avtalets regler om överlämnande av information till bl.a. utländska myndigheter finns därmed inte. En anslutning till frihandelsavtalet förutsätter att riksdagen antar regeringens förslag i prop. 2012/13:192 till ny 15 kap. 1 a § OSL. Utöver denna krävs inte någon ytterligare lagändring för svensk del. Riksdagens godkännande av frihandelsavtalet förutsätts dock för en tillämpning av såväl den i prop. 2012/13:192 föreslagna sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL som för de befintliga sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen som föreskriver sekretess för informationsutbyten till följd av internationella avtal som har godkänts av riksdagen. Ett sådant godkännande innebär bl.a. att 27 kap. 5 § OSL görs tillämplig i Tullverkets verksamhet på uppgifter som överlämnas enligt frihandelsavtalet i ett ärende om handräckning. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 2013 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Adelsohn Liljeroth, Björling, Ohlsson, Norman, Engström, Kristersson, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Svantesson. Föredragande: statsrådet Björling _______________ Regeringen beslutar proposition 2013/14:20 Frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan Prop. 2013/14:20 Prop. 2013/14:20 2 3 1