Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2014/15:115 Några värdepappersmarknadsfrågor Prop. 2014/15:115 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 april 2015 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I denna proposition föreslås hur de ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet) som har gjorts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) ska genomföras i svensk rätt. De ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i direktiv 2014/65/EU (MiFID II) innebär att en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter ett underrättelseförfarande, får erbjuda och tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I propositionen föreslås att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i direktivet. Som en konsekvens av de ändringarna föreslås även ändringar i lagen (1999:158) om investerarskydd. Vidare föreslås det också en följdändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I propositionen föreslås även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. De ändringarna hänför sig till genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Förslaget innebär att det tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning när ett tillägg till ett prospekt har offentliggjorts gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Vidare klargörs att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som medförde att tillägget till prospektet måste upprättas inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen om investerarskydd föreslås träda i kraft den 3 juli 2015. Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument föreslås träda i kraft den 1 juli 2015. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd 8 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 13 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 20 3 Ärendet och dess beredning 21 4 Berörda regelverk 22 4.1 Förvaltare av alternativa investeringsfonder 22 4.1.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder 22 4.1.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder 22 4.1.3 Ändringsdirektiv 23 4.2 Prospekt 24 4.2.1 Prospektdirektivet 24 4.2.2 Ändringsdirektiv 25 5 Förvaltare av alternativa investeringsfonder 26 5.1 En EES-baserad AIF-förvaltares värdland 26 5.2 Svenska AIF-förvaltare 27 5.3 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare 29 5.4 Investerarskydd 32 6 Prospektregler - återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper 33 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 36 8 Förslagens konsekvenser 37 8.1 Förvaltare av alternativa investeringsfonder 37 8.1.1 Inledning 37 8.1.2 Förslagens syfte och alternativa lösningar 38 8.1.3 Konsekvenser för det allmänna 38 8.1.4 Konsekvenser för berörda företag 40 8.1.5 Konsekvenser för investerare 41 8.2 Prospektregler 41 8.2.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar 41 8.2.2 Konsekvenser för det allmänna 41 8.2.3 Konsekvenser för berörda företag och investerare 42 9 Författningskommentar 43 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 43 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd 44 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 44 9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 47 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 48 Bilaga 2 Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) 121 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad 125 Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46) 137 Bilaga 5 Promemorians lagförslag 139 Bilaga 6 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig över promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46) 151 Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 152 Bilaga 8 Lagrådets yttrande 167 Bilaga 9 Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av de ändringar i direktiv 2014/65/EU som avser direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet) 169 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 2015 170 Rättsdatablad 171 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 2. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd, 3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 34 § Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget. En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. En investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet av tillägget, om 1. prospektet avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, 2. anmälan gjordes eller samtycket lämnades före offentliggörandet, och 3. den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. I tillägget till prospektet ska sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke anges. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015. 2. Om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag betyder 1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag, 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en svensk AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, 5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i a) 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, b) 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1-3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och 8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 samma lag. 4 § Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag. Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag. Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES. 6 § Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets eller bolagets filial i Sverige skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd). Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare besluta att institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens filial i Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd). Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES. När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland. När ersättning fastställs enligt denna lag ska i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland. 7 § En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §. Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt. Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgängliga. I sådana fall ska bestämmelserna om konkursbeslut i denna lag tillämpas. 16 § Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. 21 § I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. 23 § Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. 24 § Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter. Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter. Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland har samtyckt till beslutet. Om institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter, får garantimyndigheten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid, får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland har samtyckt till beslutet. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 och 11 §§, 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland. 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller 3. erbjuder och tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §. 11 § I denna lag betyder 1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, 1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen, 2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning- arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning- arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, 5. etablerad: a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning, b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns, c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns, 6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial, 7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt, 8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, 11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, 12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, 12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, i den ursprungliga lydelsen, 13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren, 14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES, 15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond, 16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), 17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15, 18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare, 19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, 20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster, 21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, 23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, 24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner, i den ursprungliga lydelsen, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, 25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och 27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder. 2 kap. 6 § Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag. Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena, 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag. 3 kap. 2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen 1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, 2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, 3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och 4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9-12, 14, 21-23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9-12, 14, 21-27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar. 5 kap. Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och tillhandahållande av sidotjänster 1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, 1. förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet, och 2. i Sverige erbjuda och tillhandahålla tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet. Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen. 8 § Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och tillhandahåller tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. 6 kap. Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och tillhandahållande av sidotjänster 1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES eller erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Vid erbjudande och tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § och enligt det har rätt att tillhandahålla tjänster av samma slag som dem som ska erbjudas och tillhandahållas i värdlandet. Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla Om förvaltaren avser att förvalta fonden eller erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden eller erbjuda och tillhandahålla tjänsterna, samt 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta. Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om 1. filialens organisation, 2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt 3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 8 § Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och tillhandahåller tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit ett antal rättsakter som kompletterar direktivet. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet. AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. I maj 2014 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (i det följande benämnt MiFID II), se utdrag ur direktivet i bilaga 2. Ändringarna innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, genom underrättelseförfarande, får tillhandahålla även de tjänsterna i andra länder inom EES. I bilaga 9 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som föreslås för att i svensk rätt genomföra de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II. I november 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (i det följande benämnt prospektdirektivet). Direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (prop. 2004/05:158). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2006 (se SFS 2005:833). Under 2010 ändrades prospektdirektivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Direktiv 2010/73/EU finns i bilaga 3. Även de ändringar i prospektdirektivet som har gjorts genom det direktivet har i svensk rätt genomförts huvudsakligen i lagen om handel med finansiella instrument (prop. 2011/12:129). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2012 (se SFS 2012:378). EU-kommissionen har våren 2014 såvitt avser genomförandet i svensk rätt av artikel 16.2 i prospektdirektivet, i dess lydelse enligt direktiv 2010/73/EU, påtalat att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument inte är specificerat att rätten till återkallelse gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen (dnr Fi2014/617). I promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46), som har tagits fram inom Finansdepartementet, finns det förslag dels till bestämmelser som genomför nämnda ändringar i AIFM-direktivet, dels till ändringar i lagen om handel med finansiella instrument som behövs för att åtgärda det som kommissionen har påtalat när det gäller genomförandet av prospektdirektivet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2014/4475). Lagrådet Regeringen beslutade den 26 mars 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitten 5.1-5.3 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har det dessutom gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten. 4 Berörda regelverk 4.1 Förvaltare av alternativa investeringsfonder 4.1.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168-183 och prop. 2013/14:113 s. 55-60). 4.1.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket). Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Innebörden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag). De bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investerings-fonder som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES har ännu inte trätt i kraft (se prop. 2013/14:113 och lagen [2014:797] om ändring i lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder prop. 2013/14:113). I enlighet med AIFM-direktivet kommer de bestämmelserna att kunna börja tillämpas tidigast 2015. Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska i enlighet med AIFM-direktivet senare upphöra att gälla. De nuvarande bestämmelserna kommer i enlighet med direktivet att kunna fortsätta att tillämpas åtminstone till 2018 (se lagen [2014:798] om ändring i lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). I båda fallen träder lagändringarna i kraft den dag regeringen bestämmer. Kommissionen ska i delegerade akter ange den tidpunkt när det ska ske. 4.1.3 Ändringsdirektiv Ändringar 2013 I maj 2013 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg. Den 20 juni 2013 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut i kraft. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. När Europaparlamentet och rådet antog den förordningen antog de samtidigt nyss nämnda direktiv. Direktivet innehåller regler som rör kreditvärdering. De ändringar i AIFM-direktivet som gjordes i direktiv 2013/14/EU har genomförts i svensk rätt i lagen (2014:1018) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som trädde i kraft den 21 december 2014 (se prop. 2013/14:108 s. 24 f. och 33). Ändringar 2014 I maj 2014 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (i det följande benämnt MiFID II). De ändringar som har gjorts innebär endast att en EES-baserad AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster genom ett underrättelseförfarande får tillhandahålla även de tjänsterna i andra länder inom EES (artikel 92 i MiFID II). En EES-baserad AIF-förvaltare får således med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet inte längre bara förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder och marknadsföra andelar eller aktier i sådana fonder i andra länder inom EES utan även tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. Det s.k. EU-passet eller Europapasset för AIF-förvaltare omfattar därmed också tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. Ändringarna i AIFM-direktivet har gjorts i form av tillägg i ett par artiklar. Dels är det i definitionen av värdmedlemsstat enligt vilket även ett land inom EES, annat en hemlandet, där en EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster anses som förvaltarens värdland (artikel 4.1 r vii, se 1 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Dels är det i reglerna om villkor för förvaltning av EES-baserade alternativa investeringsfonder etablerade i andra länder inom EES enligt vilka dessa villkor gäller även för tillhandahållande av nämnda tjänster (artikel 33.1 och 33.2, se 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § samma lag). Medlemsstaterna ska tillämpa de nya reglerna fr.o.m. den 3 juli 2015 (artikel 93.2 i MiFID II). 4.2 Prospekt 4.2.1 Prospektdirektivet Europaparlamentet och rådet antog i november 2003 prospektdirektivet. Syftet med direktivet är bl.a. att säkerställa ett gott investerarskydd och att underlätta kapitalanskaffning över gränserna inom EU. Reglerna i direktivet bygger på de regleringsstandarder som redan antagits av internationella organisationer inom området. Prospektdirektivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (se prop. 2004/05:158 och SFS 2005:833). I korthet innebar de nya reglerna bl.a. att det infördes ett s.k. EU-pass eller Europapass för prospekt, vilket betyder att ett prospekt som godkänns i en medlemsstat är giltigt i alla andra medlemsstater efter ett anmälningsförfarande. Det blev också uttryckligen förbjudet för myndigheter i andra medlemsstater att ställa krav på den som lämnar ett erbjudande att komplettera informationen i prospektet om detta har godkänts i hemmedlemsstaten. Genom EES-avtalet följer att ett prospekt som är godkänt i en stat inom EES är giltigt i alla andra stater inom EES. Med prospektdirektivet infördes ett nytt system där ett prospekt kan bestå av ett eller tre olika dokument - registreringsdokument, värdepappersnot och sammanfattning. Vidare infördes en uttrycklig regel om prospektansvar, som bl.a. ställer krav på att prospektet ska innehålla information om vem som är ansvarig för dess innehåll. Särskilda regler infördes om skyldighet att upprätta tillägg till prospekt och om rätt för investerare att återkalla sitt samtycke till att köpa eller teckna värdepapper om tillägg till prospekt offentliggjorts. 4.2.2 Ändringsdirektiv Ändringar 2010 Under 2010 ändrades prospektdirektivet genom dels direktiv 2010/73/EU (i det följande benämnt ändringsdirektivet), dels direktiv 2010/78/EU (i det följande benämnt omnibus I-direktivet). Ändringarna i ändringsdirektivet berörde bl.a. prospektdirektivets tilllämpningsområde. Ett flertal gränsvärden ändrades. När det gäller definitionen av kvalificerade investerare ändrades den för att stämma överens med motsvarande definition i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID I). Vidare berördes skyldigheten att offentliggöra prospekt och prospektets utformning. Undantaget för erbjudanden till anställda och styrelseledamöter utvidgades. Anpassade informationskrav infördes för företag med begränsat börsvärde, mindre kreditinstitut och i samband med företrädesemissioner. Kravet på årliga dokument i artikel 10 i prospektdirektivet togs bort. Ändringsdirektivet innebar också förtydliganden och ändringar vad avser tillägg till prospekt (artikel 16). I omnibus I-direktivet gjordes ändringar i flera direktiv på finansmarknadsområdet med anledning av den nya struktur som hade skapats inom EU för tillsynen över den finansiella sektorn. Även de ändringar i prospektdirektivet som gjordes genom ändringsdirektivet och omnibus I-direktivet har i svensk rätt genomförts huvudsakligen i lagen om handel med finansiella instrument (se prop. 2011/12:70 och prop. 2011/12:129). Lagändringarna trädde i kraft den 15 maj respektive den 1 juli 2012 (se SFS 2012:189 respektive SFS 2012:378). Ändringar 2013 och 2014 Prospektdirektivet har även ändrats 2013 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG. Medlemsstaterna ska ha genomfört direktiv 2013/50/EU senast i november 2015 och direktiv 2014/51/EU senast i mars 2015. Genomförandet av de båda direktiven behandlas dock inte i förevarande lagstiftningsärende (se SOU 2014:70 respektive SOU 2014:56). 5 Förvaltare av alternativa investeringsfonder 5.1 En EES-baserad AIF-förvaltares värdland Regeringens förslag: Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland ska även avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: I AIFM-direktivet finns en definition av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat (artikel 4.1 r). När direktivet genomfördes i svensk rätt gjordes vissa anpassningar av terminologin med anledning av att reglerna inte gäller enbart i medlemsstater utan även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU (se prop. 2012/13:155 s. 186 f.). I lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder definieras därför en EES-baserad AIF-förvaltares värdland som det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland eller marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland (1 kap. 7 §). Genom de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II innehåller definitionen av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat ett ytterligare led (artikel 4.1 r vii respektive artikel 92.1). Enligt det nya ledet är även en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIF-förvaltare tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 6.4 en AIF-förvaltares värdmedlemsstat. Artikel 6.4 har i svensk rätt genomförts i 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 206 f. och 437 f.). De tjänster som avses är diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. Det tillägg i definitionen av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat som har gjorts i AIFM-direktivet bör genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i definitionen av en EES-baserad AIF-förvaltares värdland i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagrådet påpekar att det i lagtexten förekommer olika uttryck: "tillhandahåller tjänster", "erbjudande och tillhandahållande" och "erbjuder och utför tjänster". Om uttrycken är avsedda att ha olika betydelse, bör det klargöras vari skillnaderna består. Om inte, förordar Lagrådet att en enhetlig terminologi används. Lagrådet hänvisar därvid även till uttryck i näraliggande lagar såsom lagen (2004:46) om värdpappersfonder och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Enligt regeringens uppfattning finns det med hänsyn till Lagrådets synpunkter skäl att anpassa lydelsen av tillägget till definitionen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder så att terminologin blir enhetlig. Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland bör därför avses även det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. 5.2 Svenska AIF-förvaltare Regeringens förslag: En AIF-förvaltare som avser att erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och någon av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. För att få erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd av Finansinspektionen att erbjuda och tillhandahålla tjänster av samma slag i Sverige som dem som ska erbjudas och tillhandahållas i det andra landet. Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna, samt 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag omfattar även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen konstaterar att en AIF-förvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kan få tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa sidotjänster enligt 3 kap. 2 § samma lag. Enligt förslaget inkluderas genom hänvisningen till 3 kap. 2 § nämnda lag emellertid även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet. Detta tycks vara ett förbiseende, eftersom den sidotjänsten saknar motsvarighet i AIFM-direktivet. Möjligheten att tillhandahålla tjänster i andra länder inom EES bör därför omfatta endast de tjänster som har en motsvarighet i direktivet. Skälen för regeringens förslag: En EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får med stöd av det tillståndet förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES om ett underrättelseförfarande följs (artikel 33). Förvaltningen av fonden får ske genom att AIF-förvaltaren antingen utför förvaltningen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller direkt från förvaltarens hemland (gränsöverskridande verksamhet). En EES-baserad AIF-förvaltare får också med stöd av sitt tillstånd i hemlandet marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES om ett underrättelseförfarande följs (artikel 32). Möjligheten att med stöd av tillstånd i hemlandet få driva verksamhet i ett värdland efter en underrättelse brukar benämnas EU-pass eller Europapass. För svenska AIF-förvaltare har reglerna om Europapass i AIFM-direktivet genomförts i 6 kap. 1 och 3 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 356-362 och 457-459). Det innebär att en svensk AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder med stöd av det tillståndet får förvalta och marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES, om underrättelseförfarandet i 6 kap. samma lag följs. Genom de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II omfattar Europapasset, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, även tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 33.1 och 33.2 respektive artikel 92.2 b). Det är sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 206 f. och 437 f.). Som Finansinspektionen påpekar finns det dock i AIFM-direktivet inte någon motsvarighet till den sidotjänst i 3 kap. 2 § andra stycket 2 som avser att ta emot medel med redovisningsskyldighet. Europapasset i direktivet omfattar således inte den sidotjänsten. Endast de slag av tjänster som omfattas av AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet får erbjudas och tillhandahållas i värdlandet. Europapasset har således aldrig större omfattning än AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet. De tillägg i reglerna om Europapass som har gjorts i AIFM-direktivet bör genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför reglerna om gränsöverskridande förvaltning av en alternativ investeringsfond i direktivet (6 kap. 1 §). Med hänsyn till Lagrådets synpunkter finns det emellertid skäl att anpassa lydelsen i lagen så att terminologin blir enhetlig, se avsnitt 5.1. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och någon av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid erbjudande och tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § samma lag att erbjuda och tillhandahålla tjänster av det slag som dem som ska erbjudas och tillhandahållas i värdlandet. Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla uppgift om i vilket land förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna samt en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra. Om en AIF-förvaltare avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en sådan underrättelse, ska förvaltaren skriftligen anmäla det till Finansinspektionen (6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Enligt AIFM-direktivet ska några artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID I) tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 6.6 respektive artiklarna 2.2, 12, 13 och 19). De artiklarna i MiFID I innehåller bl.a. regler om investerarskydd som ska tillämpas av värdepappersföretag när de tillhandahåller investeringstjänster. Kraven i AIFM-direktivet har i svensk rätt huvudsakligen genomförts i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder genom en hänvisning till de paragrafer i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden i vilka dessa investerarskyddsregler i MiFID I har genomförts (se prop. 2012/13:155 s. 206 f. och 437 f.). Bestämmelserna i det lagrummet motsvarar dem som gäller för fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument (se 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder). En AIF-förvaltare får emellertid, till skillnad från ett fondbolag, som sidotjänst även ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument (3 kap. 2 § andra stycket 3 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder respektive 7 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder). I 8 kap. 23 § lagen om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om inhämtande av information från kunder vid tillhandahållande av investeringsrådgivning och portföljförvaltning. I 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det därför en hänvisning till den paragrafen. Bestämmelser om inhämtande av information från kunder vid tillhandahållande av någon annan investeringstjänst, exempelvis mottagande och vidarebefordran av order i fråga om finansiella instrument, finns i 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden (se prop. 2006/07:115 s. 586 f. samt artikel 19.5 och 19.6 i MiFID I). Om en AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller sidotjänsten ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, borde förvaltaren därför tillämpa bestämmelserna om inhämtande av information från kunder i 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden. I 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in en hänvisning till de båda paragraferna. 5.3 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, i Sverige erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag omfattar även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen framför samma synpunkter som när det gäller förslaget avseende svenska AIF-förvaltare (se avsnitt 5.2). Fondbolagens förening anser att det möjligen skulle kunna klargöras vilka svenska bestämmelser som gäller när en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahåller diskretionär förvaltning från en filial i Sverige. Av artikel 32.7 i MiFID I framgår att en filial till ett värdepappersföretag ska tillämpa uppföranderegler i värdlandet. Denna princip har införts i 8 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden. Detsamma bör gälla också när en AIF-förvaltare tillhandahåller motsvarande tjänster från en filial i Sverige. AIF-förvaltaren torde enligt föreningen i ett sådant fall ha att tillämpa 8 kap. 1, 12, 21 a-27 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.2 beskrivs hur Europa-passet i AIFM-direktivet, genom de ändringar i det direktivet som har gjorts i MiFID II, har utvidgats så att det, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, omfattar även tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och utförande av sidotjänster. För utländska EES-baserade AIF-förvaltare har reglerna om Europapass i AIFM-direktivet genomförts i 5 kap. 1 och 3 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 356-362, 450 och 452). Det innebär att en sådan AIF-förvaltare, utan tillstånd enligt den lagen, får förvalta och marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. Den verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet har lämnats till Finansinspektionen. För en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare innebär de tillägg i reglerna om Europapass i AIFM-direktivet att förvaltaren, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska få erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet. Som Finansinspektionen påpekar finns det dock i AIFM-direktivet inte någon motsvarighet till den sidotjänst i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att ta emot medel med redovisningsskyldighet (3 kap. 2 § andra stycket 2). Europapasset i direktivet omfattar således inte den sidotjänsten, se avsnitt 5.2. Även när det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare bör de tillägg i reglerna om Europapass som har gjorts i AIFM-direktivet genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför reglerna om gränsöverskridande förvaltning i direktivet (5 kap. 1 §). I enlighet med Lagrådets synpunkter bör lydelsen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anpassas så att terminologin blir enhetlig, se avsnitten 5.1 och 5.2. Också den verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet har lämnats till Finansinspektionen. I avsnitt 5.2 beskrivs även att enligt AIFM-direktivet ska vissa artiklar i MiFID I tillämpas på AIF-förvaltares erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige, ska tillämpa de bestämmelser i sitt hemland som genomför de tillämpliga artiklarna i MiFID I, enligt principen om hemlandstillsyn. Med anledning av Fondbolagens förenings remissynpunkter kan följande anföras. I AIFM-direktivet finns det särskilda regler om de behöriga myndigheternas ansvarsområden som reglerar undantaget från principen om hemlandstillsyn (artikel 45.2). Enligt dessa regler ska den behöriga myndigheten i värdlandet övervaka efterlevnaden av regler om allmänna principer för investerarskydd och intressekonflikter när verksamheten drivs genom en filial i det landet (artiklarna 12 och 14). Reglerna om de behöriga myndigheternas ansvarsområden innehåller inte något undantag när det gäller övervakningen av efterlevnaden av de regler som en AIF-förvaltare ska tillämpa när den tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 6.4). I uppräkningen av de artiklar i MiFID I som ska tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av sådana tjänster ingår inte heller artikel 32.7 (artikel 6.6 i AIFM-direktivet). Enligt regeringens uppfattning bör det förstås som att fördelningen av ansvar mellan den behöriga myndigheten i hemlandet och den behöriga myndigheten i värdlandet därför skiljer sig åt mellan AIFM-direktivet och MiFID I. Det innebär i så fall även att det inte heller är samma bestämmelser i svensk rätt som gäller för ett utländskt värdepappersföretag som driver värdepappersrörelse genom en filial i Sverige som gäller för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller motsvarande tjänster genom en filial här i landet. Reglerna i AIFM-direktivet om allmänna principer för investerarskydd och intressekonflikter har i svensk rätt genomförts i 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 252 f., 256-258, 454 f., 464 och 472-474). De bestämmelserna tillämpas enligt 5 kap. 8 § tredje stycket samma lag när en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare driver verksamhet genom filial här i landet. Om en sådan AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige genom en filial, ska förvaltaren således tillämpa dessa bestämmelser i 8 kap. nämnda lag även i fråga om den verksamheten. Detta motsvarar det som gäller för ett utländskt EES-baserat förvaltningsbolag som driver verksamhet genom filial i Sverige (se 1 kap. 6 § och 10 § andra stycket första strecksatsen samt 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder och se även prop. 2011/12:135 s. 114, 123 f. och 290 samt artikel 17.4 och 17.5 i UCITS-direktivet). 5.4 Investerarskydd Regeringens förslag: Investerarskyddet enligt lagen om investerarskydd ska omfatta även de finansiella instrument och medel hos en svensk AIF-förvaltares filial i ett annat land inom EES som förvaltaren förfogar över i samband med att den utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer eller sidotjänster. På ansökan av en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare ska garantimyndigheten få besluta att AIF-förvaltarens filial i Sverige ska tillhöra investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd). Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Riksgäldskontoret framför synpunkter som rör definitionen av investeringstjänst i lagen om investerarskydd när det gäller AIF-förvaltare. Skälen för regeringens förslag: AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer ska enligt AIFM-direktivet omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (investerarskyddsdirektivet) såvitt avser portföljförvaltningsverksamheten (artikel 12.2 b). Investerarskyddsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (1999:158) om investerarskydd (se prop. 1998/99:30). För att uppfylla kraven i AIFM-direktivet omfattar lagen om investerarskydd numera även svenska AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (se prop. 2012/13:155 s. 269 f.). Investerarskyddet träder in om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag med filial i Sverige eller en svensk AIF-förvaltare med tillstånd att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer försätts i konkurs och investeraren inte kan få tillbaka sina tillgångar. Skyddet omfattar finansiella instrument och medel till ett värde upp till 250 000 kronor som ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs. Skyddet omfattar emellertid inte andelsägare i en värdepappersfond eller specialfond såvitt avser rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden. Genom de ändringarna i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II får en EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster (investeringstjänster) även i andra länder inom EES med stöd av sitt tillstånd i hemlandet, se avsnitten 5.2 och 5.3. I lagen om investerarskydd bör det därför tas in hänvisningar till utländska EES-baserade AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringstjänster i Sverige och svenska AIF-förvaltares filialer i andra länder inom EES så att samma bestämmelser blir tillämpliga för sådana AIF-förvaltare som för förvaltningsbolag och fondbolag som tillhandahåller investeringstjänster från filial i Sverige respektive från en filial i ett annat land inom EES. Till skillnad från fondbolag har svenska AIF-förvaltare inte någon möjlighet att få tillstånd att inrätta en filial i ett land utanför EES (se 6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och 2 kap. 16 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Det bör därför inte tas in någon hänvisning till svenska AIF-förvaltare i bestämmelserna om att fondbolag får ansöka hos garantimyndigheten att investerarskyddet ska omfatta även sådana tillgångar som finns hos en filial i ett land utanför EES (4 § tredje stycket lagen om investerarskydd). Investerarskyddet administreras av Riksgäldskontoret, som är garantimyndighet, och finansieras genom avgifter från de värdepappersinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare som tillhör skyddet. Förslaget innebär att även de ytterligare AIF-förvaltare som enligt förslaget ska tillhöra investerarskyddet ska betala sådana avgifter. De synpunkter som Riksgäldskontoret framför tar sikte på frågor som ligger utanför det som behandlas i propositionen och föranleder därför ingen ytterligare kommentar. 6 Prospektregler - återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper Regeringens förslag: Rätten att återkalla en anmälan eller ett annat samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har gjorts innan ett tillägg till ett prospekt offentliggörs ska gälla bara om - prospektet avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, och - den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som föranledde tillägget inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Sveriges advokatsamfund anser att promemorians förslag är oförenligt med bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet i aktiebolagslagen (2005:551). Advokatsamfundet rekommenderar därför en närmare översyn av de aktiebolagsrättsliga konsekvenserna av ett återkallande efter att anmälningstiden löpt ut, men innan värdepapperen levererats. Vidare påpekar Advokatsamfundet att det vid finansiering genom företagsobligationer inte är ovanligt att emittenten under de aktuella villkoren för obligationen förebehåller sig rätten att ge ut ytterligare obligationer upp till ett specificerat belopp (en s.k. tap issue) och att det föreligger stor osäkerhet när det gäller skyldigheten att upprätta tilläggsprospekt i sådana situationer. Advokatsamfundet poängterar också att man i ett flertal remissyttranden har framfört att lagstiftningsåtgärder bör vidtas för att skapa en sammanhållen finansiell lagstiftning. Skälen för regeringens förslag: EU-kommissionen har våren 2014 såvitt avser genomförandet i svensk rätt av artikel 16.2 i prospektdirektivet i dess lydelse enligt direktiv 2010/73/EU påtalat att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument inte är specificerat att rätten till återkallelse gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen (dnr Fi2014/617). I artikel 16.2 i prospektdirektivet anges att om prospektet avser ett värdepapperserbjudande till allmänheten ska investerare som redan har samtyckt till att köpa eller teckna sig för värdepapperen innan tillägget offentliggörs ha rätt att återkalla sina godkännanden inom två arbetsdagar efter det att tillägget offentliggjorts, förutsatt att den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen. Denna period kan förlängas av emittenten eller erbjudaren. Sista dagen för rätten till återkallande ska anges i tillägget. I 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument anges att en investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. Även om det inte uttryckligen anges i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument får det anses följa av nuvarande praxis att rätten till återkallelse gäller endast såvitt avser erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. I det avseendet behöver det således inte göras någon materiell ändring i svensk rätt för att rätten till återkallelse inte ska vara mer omfattande än den som följer av reglerna i prospektdirektivet. Genom en kodifiering av praxis skulle det emellertid tydliggöras att svensk rätt även i detta avseende stämmer överens med direktivet. Däremot bör rätten till återkallelse snävas in något så att den i likhet med i prospektdirektivet gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Såsom kommissionen har påtalat finns det således skäl för att förtydliga 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument. Enligt promemorian bör detta ske genom att det uttryckligen anges i bestämmelsen att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Sveriges advokatsamfund konstaterar att ett dematerialiserat överlåtbart värdepapper är levererat när det registrerats på innehavarens konto. Med undantag för det fall då emittenten gett ut interimsaktier innebär denna omständighet att det förekommer ett glapp från tidpunkten då anmälningstiden för de överlåtbara värdepapperen löper ut fram till dess att de levereras till investerarna. Under denna period är bolaget oförmöget att vidta vissa av de åtgärder som det varit möjligt för bolaget att vidta innan erbjudandet stängdes för ytterligare investerare (dvs. innan "boken" stängdes). Detta är t.ex. fallet när ett återkallande föranleder en minskning av bolagets aktiekapital. Vid en nyemission ökar ett bolag sitt aktiekapital genom att öka antalet utestående aktier. I den utsträckning som en investerare tar tillbaka sitt samtycke, innebär detta också att bolagets aktiekapital ska minskas i motsvarande mån. Enligt aktiebolagslagen fattas beslut om minskning av aktiekapitalet av bolagsstämman. Mot bakgrund av de tidsfrister som gäller för kallelse till bolagsstämma, kan denna åtgärd knappast genomföras under den period som föreligger mellan anmälningstidens utgång och värdepapperen levereras. Advokatsamfundet rekommenderar därför en närmare översyn av de aktiebolagsrättsliga konsekvenserna av ett återkallande efter anmälningstiden löpt ut, men innan värdepapperen levererats. Enligt Advokatsamfundet kan den nya bestämmelsen förslagsvis kompletteras så att bolaget inte behöver iaktta de nuvarande bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet i samband med en återkallelse efter det att ett erbjudande stängts för ytterligare investerare. När teckning av nya aktier med anledning av nyemission har avslutats, ska styrelsen i aktiebolaget besluta om tilldelning till aktietecknarna (13 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen [ABL]). Tilldelade aktier ska genast föras in i aktieboken (13 kap. 18 § andra stycket ABL). Om aktiebolaget är ett avstämningsbolag, ska anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning (13 kap. 18 § tredje stycket ABL). När den centrala värdepappersförvararen har registrerat aktierna på tecknarens avstämningskonto bör de överlåtbara värdepapperen anses ha levererats. Om någon återkallar sin anmälan innan tilldelning och leverans av aktierna har skett, bör det kunna jämställas med att aktieteckningen är ogiltig eller av något annat skäl inte bindande eller att någon teckning inte har skett. Vilka konsekvenser det får, om det skulle ske, beror på om det i det aktuella emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som aktiekapitalet ska öka med och återkallelsen innebär att det beloppet eller det lägsta beloppet inte tecknas inom teckningstiden (se 13 kap. 17 § ABL). Om ett tilläggsprospekt offentliggörs dagen innan eller samma dag som anmälningstiden för erbjudandet löper ut innebär förslaget i promemorian att den som dessförinnan samtyckt till teckning har rätt att återkalla sitt samtycke trots att anmälningstiden löpt ut, om återkallelsen sker inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. Det framstår dock som att det är en situation som skulle kunna uppstå endast i mycket sällsynta fall. I ett sådant fall torde det kunna vara så att tilldelning av aktier och införande i aktieboken hinner ske redan före en återkallelse. Om ett tilläggsprospekt offentliggörs någon av det två sista dagarna i anmälningstiden borde det, för att undvika att en sådan situation inträffar, kunna vara motiverat att avvakta med tilldelning och införande i aktieboken till dess att tidsfristen för återkallelse löpt ut. Enligt regeringens uppfattning finns det varken utrymme eller tillräckliga skäl för att i förevarande lagstiftningsärenden göra en översyn av bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet. Det finns inte heller i övrigt några skäl för att nu inte ändra 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument på det sätt som föreslås i promemorian så att bestämmelserna om rätten till återkallelse överensstämmer med det som gäller enligt prospektdirektivet. Enligt Advokatsamfundet föreligger det stor osäkerhet när det gäller skyldigheten att upprätta tillägg till prospekt om en emittent under giltighetstiden för ett och samma prospekt väljer att göra flera emissioner (s.k. tap issues). Advokatsamfundet rekommenderar därför en översyn av hur det påverkar frågan om tillägg till prospekt och tilläggsprospektets omfattning. Regeringen konstaterar att det i förevarande lagstiftningsärende endast är fråga om att göra de ändringar som krävs för att tidigare ändringar i prospektdirektivet ska anses som rätt genomförda i svensk rätt och att det därför inte finns utrymme för att överväga några andra frågor när det gäller prospektskyldighet. Advokatsamfundet förespråkar även en samlad finansmarknadslagstiftning. Regeringen har tidigare uttalat att det kan finnas fördelar med en finansmarknadsbalk som samlar all lagstiftning på det finansiella området (prop. 2006/07:5 s. 320 och prop. 2009/10:220 s. 75). Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte heller utrymme för att vidare överväga den övergripande frågan om finansmarknadsregleringens struktur. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen om investerarskydd ska träda i kraft den 3 juli 2015. Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument ska träda i kraft den 1 juli 2015. Om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, ska äldre bestämmelser om rätten till återkallelse gälla. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag Förvaltare av alternativa investeringsfonder Medlemsstaterna ska tillämpa de nya reglerna i AIFM-direktivet fr.o.m. den 3 juli 2015 (artikel 93.2 i MiFID II). Ändringarna i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen (1999:158) om investerarskydd bör därför träda i kraft den 3 juli 2015. När det gäller de ändringar i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås i denna proposition ska det inte vara någon ikraftträdandebestämmelse. Förklaringen till detta är att ikraftträdandebestämmelsen till den första ändringsförfattningen omfattar även den ändringsförfattning som nu föreslås. Det innebär att den första ändringsförfattningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer, med den lydelse som föreslås i propositionen. Prospektregler - återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper Ändringarna i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument bör träda i kraft så snart som möjligt. De bör därför träda i kraft den 1 juli 2015. Förslagen i propositionen innebär dels ett förtydligande att rätten för en investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts gäller endast såvitt avser erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten, dels att rätten till återkallelse snävas in något så att den gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades (se avsnitt 6). När det gäller vilka prospekt som omfattas innebär förslagen inte någon ändring i förhållande till nuvarande praxis utan endast ett förtydligande att de som omfattas är sådana som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Förslagen innebär emellertid även att rätten för en investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke snävas in så att den överensstämmer helt och fullt med det som gäller enligt prospektdirektivet (se avsnitt 6). För att förutsättningarna för rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper inte ska ändras för en anmälan som har gjorts eller ett samtycke som har lämnats före den tidpunkt när förslaget träder i kraft, bör äldre bestämmelser om rätten till återkallelse gälla om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper. 8 Förslagens konsekvenser 8.1 Förvaltare av alternativa investeringsfonder 8.1.1 Inledning Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Genom övergångsbestämmelser till den lagen har AIF-förvaltare dock inte behövt anmäla sig för registrering eller ansöka om till-stånd hos Finansinspektionen förrän senast den 22 juli 2014. Enligt Finansinspektionens företagsregister, som det redovisas på myndighetens webbplats, fanns det i mars 2015 - 26 svenska AIF-förvaltare med tillstånd, varav 14 förvaltare har tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och 4 av dessa 14 förvaltare har tillstånd även för minst en sidotjänst, - 43 svenska AIF-förvaltare som är registrerade, - 315 utländska AIF-förvaltare med rätt att förvalta altenativa investeringsfonder i Sverige eller marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder här i landet (på webbplatsen redovisas utländska EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade AIF-förvaltare samlat och inte var för sig). För en mer omfattande konsekvensanalys beträffande regleringen av AIF-förvaltare, se prop. 2012/13:155 s. 409 f. 8.1.2 Förslagens syfte och alternativa lösningar Syftet med de förslag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och i lagen om investerarskydd som lämnas i denna proposition är att genomföra de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts genom MiFID II. Ändringarna i AIFM-direktivet innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter samma underrättelseförfarande som gäller i dag för förvaltning av en alternativ investeringsfond, får tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom EES. Förslagen i propositionen innebär att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i AIFM-direktivet. Någon alternativ lösning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. 8.1.3 Konsekvenser för det allmänna Genom förslagen i propositionen får svenska AIF-förvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla dessa tjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbudgeten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som Finansinspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Den principen bör gälla även beträffande underrättelser från svenska AIF-förvaltare som avser att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES samt eventuella anmälningar om ändringar av sådan verksamhet. Om en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att i Sverige tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster måste förvaltaren till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådant tillhandahållande av tjänster. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få tillhandahålla tjänsterna. Om så är fallet ska myndigheten överlämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finansinspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms dock inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser. I propositionen föreslås även ändringar i lagen om investerarskydd med anledning av att AIF-förvaltare får möjlighet att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES än hemlandet. Investerarskyddet omfattar därmed också finansiella instrument och medel som en AIF-förvaltare förfogar över i samband med att sådana tjänster utförs. Investerarskyddet administreras i Sverige av Riksgäldskontoret, som är garantimyndighet, och finansieras genom avgifter från de företag som tillhör skyddet, se 29-32 §§ lagen om investerarskydd och 29 § första stycket 2 förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret. De sammanlagda avgifterna som betalas av de företag som tillhör investerarskyddet ska motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av investerarskyddet och för att täcka garantimyndighetens administrationskostnader. Finansinspektionens beslut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och Riksgäldskontorets (garantimyndighetens) beslut enligt lagen om investerarskydd får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Kammarrätten i Stockholm hänvisar till att man i tidigare remissyttranden över lagförslag på finansmarknadsområdet kommenterat förslagens konsekvenser för domstolarna. Kammarrätten har då framhållit att införandet av den alltmer omfattande och komplexa regleringen på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksamheter att ingripa mot har medfört ett ökat antal överklaganden till allmän förvaltningsdomstol. Därtill kommer att det övervägande antalet finansmarknadsmål rör komplexa regelverk. Målen rör även komplicerade finansiella förhållanden och de innehåller ofta tämligen vidlyftiga utredningar. Enstaka mål kan kräva stora resurser av domstolarna därför att målen ofta är unika i den meningen att frågorna avser områden som inte varit föremål för domstolsprövning tidigare. Den EU-rättsliga förankringen innebär att lagstiftaren ger sparsamt med vägledning i förarbetena och överlämnar till rättspraxis att besvara svåra tolkningsfrågor. Många av målen tillhör de mest arbetskrävande i kammarrätten och kräver skyndsam handläggning. Kammarrätten anser att domstolarna måste garanteras nödvändiga medel för att kunna hantera den ökande regleringen på finansmarknadsområdet. I detta ligger också att domstolarna ges tillräckliga resurser för utbildning avseende finansmarknadsområdets olika lagstiftningar. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar att det i promemorian görs bedömningen att antalet beslut som har anknytning till de föreslagna ändringarna får antas bli mycket begränsade under de närmast kommande åren, och att förslagen inte torde få någon påtaglig effekt när det gäller måltillströmningen till domstolarna. I promemorian saknas dock en analys av målens komplexitet och omfattning. Enligt förvaltningsrätten är det därför svårt att ta ställning till vilka konsekvenser förslagen kommer att få för domstolen. Förvaltningsrätten vill därför reservera sig för att domstolen tillförs de medel som krävs för att hantera en eventuell ökning av balansen på grund av lagförslagen. Antalet beslut som har anknytning till de i propositionen föreslagna lagändringarna får antas bli mycket begränsat under de närmast kommande åren. Det innebär att förslaget inte torde få någon påtaglig effekt när det gäller måltillströmningen till domstolarna (Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm). Enligt förslagen i propositionen får svenska AIF-förvaltare möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. En förutsättning både för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare är att förvaltarens tillstånd i Sverige respektive i det land inom EES där den utländska förvaltaren är etablerad omfattar tillhandahållande av sådana tjänster. Det är således fråga om endast ett formellt underrättelseförfarande och inte någon tillståndsprövning. Regeringen bedömer med hänsyn till det anförda att de mål som kan bli aktuella i allmänna förvaltningsdomstolar med anledning av förslagen i denna proposition inte torde bli vare sig komplexa eller omfattande. Eventuella ökade kostnader med anledning av förslagen ska rymmas inom myndigheternas befintliga budgetramar. 8.1.4 Konsekvenser för berörda företag Förslagen i propositionen innebär inte några ytterligare krav, skyldigheter eller administrativa bördor för AIF-förvaltare. Genom förslagen får svenska AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla dessa tjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. AIF-förvaltare bör därigenom kunna få tillgång till betydligt fler kunder jämfört med om tjänsterna får tillhandahållas enbart i förvaltarens hemland. När det gäller kostnad för en AIF-förvaltare att upprätta olika handlingar som ska ges in till Finansinspektionen enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se prop. 2012/13:155 s. 420 f. Beträffande de avgifter som Finansinspektionen tar ut för olika ärendeslag kan det som en jämförelse hänvisas till de avgifter som inspektionen i dag tar ut enligt den lagen. Finansinspektionen tar i dag ut en avgift på 16 000 kronor enligt förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen när det gäller en underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES. För ett ärende om underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES är avgiften 7 000 kronor. Avgiften för ett ärende om anmälan av en svensk AIF-förvaltare om väsentlig ändring i en underrättelse är 4 500 kronor. De avgifter som Finansinspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. Vilka avgifter som kommer att tas ut för prövning av de nya ärendeslag som förslagen i propositionen medför kommer att vara beroende av dels hur lång tid det beräknas ta för Finansinspektionen att handlägga ett genomsnittligt ärende i de berörda ärendeslagen, dels Finansinspektionens timkostnad för den verksamheten. 8.1.5 Konsekvenser för investerare Genom förslagen i propositionen att utländska EES-baserade AIF-förvaltare får möjlighet att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige bör konkurrensen på det området öka och investerarna få tillgång till ett större utbud av företag som tillhandahåller sådana tjänster här i landet. AIFM-direktivet innebär att i princip samma regler gäller för alla AIF-förvaltare oavsett om de är etablerade i Sverige eller i ett annat land inom EES. Förslagen bedöms därför inte få några effekter för skyddet för konsumenter och andra investerare. 8.2 Prospektregler 8.2.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar Syftet med de förslag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som lämnas i denna proposition är att reglerna i prospektdirektivet om rätten för investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts ska bli genomförda fullt ut i svensk rätt. Kommissionen har redan påtalat att de bestämmelser i svensk rätt som genomför dessa regler i prospektdirektivet inte innehåller alla de förutsättningar som anges i direktivet (se avsnitt 6). Förslagen begränsar sig till det som bedöms nödvändigt för att genomföra prospektdirektivet fullt ut i dessa avseenden. Om Sverige inte åtgärdar de brister som kommissionen har påtalat är det sannolikt att kommissionen fullföljer förfarandet om fördragsbrott. 8.2.2 Konsekvenser för det allmänna Förslagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument innebär dels ett förtydligande att rätten för en investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts gäller endast såvitt avser erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten, dels att rätten till återkallelse snävas in något så att den gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades (se avsnitt 6). Förslagen berör således investerare och emittenter men inte skyldigheten att upprätta och offentliggöra tillägg till prospekt. De bedöms därför inte få några konsekvenser för staten i form av ökad arbetsbörda för Finansinspektionen eller någon annan myndighet. 8.2.3 Konsekvenser för berörda företag och investerare Förslagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument be-döms inte få några konsekvenser för företag eller investerare när det gäller vilka prospekt som omfattas. Detta beror på att förslagen inte innebär någon ändring i förhållande till nuvarande praxis utan endast ett förtydligande att de som omfattas är sådana som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten (se avsnitt 6). Emellertid innebär förslagen även att rätten för en investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke snävas in så att den överensstämmer helt och fullt med det som gäller enligt prospektdirektivet (se avsnitt 6). Det kan således - åtminstone teoretiskt sett - uppkomma situationer där en investerare enligt gällande svensk rätt skulle få återkalla sin anmälan eller sitt samtycke men där någon sådan rätt inte skulle föreligga enligt förslaget. Det är situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som föranledde att tilläggsprospektet måste offentliggöras inträffade efter det att anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. De ekonomiska konsekvenser som det skulle kunna få för företag och investerare om det skulle inträffa en sådan situation går inte att kvantifiera utan det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Exempelvis hur stort belopp som erbjudandet avser och hur stort belopp investerares samtycke till köp eller teckning avser. Enligt Finansinspektionens prospektregister offentliggjordes 185 tilläggsprospekt 2014 (varav 36 stycken avsåg aktier), 157 stycken 2013 (varav 19 avsåg aktier), 155 stycken 2012 (varav 19 avsåg aktier) och 145 stycken 2011 (varav 23 avsåg aktier). Sökning i Sveriges Domstolars rättsinformationssystem med vägledande avgöranden har dock inte gett någon träff på lagrummet 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Som konstaterats är eventuella konsekvenser emellertid endast en följd av att bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument anpassas fullt ut till reglerna i prospektdirektivet. Genom de övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen kommer emellertid förutsättningarna för rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper inte att ändras för en anmälan eller ett samtycke som har skett före den tidpunkt när ändringarna i lagen träder i kraft (se avsnitt 7). 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 2 kap. 34 § Paragrafen, som genomför artikel 16 i prospektdirektivet, innehåller bestämmelser om tillägg till prospekt. Av första stycket följer att skyldigheten att offentliggöra ett tillägg till ett prospekt omfattar varje omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet. Skyldigheten att tillhandahålla tillägg till ett prospekt upphör i och med det slutliga upphörandet av erbjudandet eller när handeln med värdepapperen på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad som inträffar sist. Finansinspektionen är enligt andra stycket behörig att pröva frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt, om inspektionen är behörig att pröva frågan om godkännande av ett prospekt. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. Bestämmelser om offentliggörande av prospekt finns i 28-31 §§. I tredje stycket tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Detta innebär endast en kodifiering av praxis. Vidare införs en ytterligare förutsättning som innebär att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Genom dessa tillägg framgår att förutsättningarna för en investerares rätt till återkallelse enligt bestämmelsen är desamma som i artikel 16.2 i prospektdirektivet. Övriga ändringar är av enbart redaktionell art. Av fjärde stycket följer att sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke ska anges i tillägget till prospektet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Punkten 1 anger när lagen träder i kraft. I punkten 2, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges att om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse. Övervägandena finns i avsnitt 7. 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ Ändringarna i paragraferna är en följd av att EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet får erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES med stöd av tillståndet i hemlandet, se författningskommentarerna till 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En förutsättning för att AIF-förvaltaren ska få erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster i ett annat land inom EES än hemlandet är att de omfattas av förvaltarens tillstånd i hemlandet. En ytterligare förutsättning är att AIF-förvaltaren fullgör den underrättelseskyldighet som enligt AIFM-direktivet krävs för att en AIF-förvaltare ska ha rätt att erbjuda och tillhandahålla tjänster i andra länder inom EES än hemlandet. Genom de hänvisningar till AIF-förvaltare som införs i paragraferna blir samma bestämmelser tillämpliga för AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller investeringstjänster som för fondbolag och förvaltningsbolag som erbjuder och tillhandahåller investeringstjänster från en filial i ett annat land inom EES respektive från filial i Sverige. Ett undantag är dock 4 § tredje stycket som inte gäller även för AIF-förvaltare. Fondbolag har nämligen möjlighet att få tillstånd att inrätta en filial i ett land utanför EES (2 kap. 16 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Någon sådan möjlighet finns emellertid inte för AIF-förvaltare (se 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). I 7 och 24 §§ görs även några ändringar av enbart redaktionell art. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 1 kap. 7 § Paragrafen genomför artikel 4.1 r i-iii och vii i AIFM-direktivet. I paragrafen finns en definition av en EES-baserad AIF-förvaltares värdland. I punkten 3, som är ny, genomförs artikel 4.1 r vii i AIFM-direktivet (artikel 92.1 i MiFID II). Av punkten följer att ett land inom EES, annat än en AIF-förvaltares hemland, är en AIF-förvaltares värdland, om förvaltaren i det landet erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer, förvarar och administrerar andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, tar emot och vidarebefordrar order i fråga om finansiella instrument eller lämnar investeringsråd (sidotjänster). Punkten 3 har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 1 kap. 11 § Paragrafen genomför delvis artikel 4 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns flera definitioner som är av betydelse för bestämmelserna i lagen. Ändringarna i punkterna 1, 2, 11, 12 och 24 innebär endast att hänvisningarna till olika rättsakter görs statiska. Genom tillägget i punkten 2 omfattar den även de ändringar som har gjorts i AIFM-direktivet genom MiFID II. Ändringen i punkten 10 är av enbart redaktionell art. 2 kap. 6 § Ändringen är av enbart redaktionell art och innebär en rättelse där ett kommatecken som fallit bort införs (jfr prop. 2012/13:155 s. 20 och 876). 3 kap. 2 § Paragrafen genomför artikel 6.4, 6.5 a, 6.5 b och 6.6 i AIFM-direktivet. Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänster som en svensk extern AIF-förvaltare kan få tillstånd för, om förvaltaren har tillstånd enligt 1 § att förvalta en alternativ investeringsfond. I tredje stycket införs hänvisningar även till 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden. De bestämmelserna innehåller regler om inhämtande av uppgifter vid utförande av andra investeringstjänster än portföljförvaltning och investeringsrådgivning (se prop. 2006/07:115 s. 586 f. samt artikel 19.5 och 19.6 i MiFID I). Om en AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller sidotjänsten ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, ska förvaltaren tillämpa de bestämmelserna. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 5 kap. 1 § Paragrafen genomför artikel 33.1 och artikel 33.4 fjärde stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond i Sverige. I första stycket införs en ny punkt 2 som genomför den ändring som har gjorts i artikel 33.1 i AIFM-direktivet (artikel 92.2 b i MiFID II). Bestämmelsen innebär att en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare med stöd av tillstånd i sitt hemland i Sverige får erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och de sidotjänster som omfattas av s.k. Europapass enligt AIFM-direktivet (se artikel 6.4). En förutsättning för att förvaltaren ska få erbjuda och tillhandahålla tjänster här i landet är att de omfattas av tillståndet i hemlandet. Punkten 2 har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Av andra stycket framgår tidpunkten då verksamheten i Sverige får inledas. Enligt AIFM-direktivet är den behöriga myndigheten i hemlandet skyldig att meddela förvaltaren om att en underrättelse har överlämnats till behörig myndighet i värdlandet (artikel 33.4 tredje stycket, som genomförs för svenska AIF-förvaltares verksamhet i 6 kap. 2 §). Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 5 kap. 8 § Paragrafen genomför artiklarna 32.5, 32.9 och 33.1 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet i Sverige. Förutsättningarna för verksamheten i Sverige framgår av de angivna paragraferna, och i dessa anges också när verksamheten får inledas. Av paragrafen framgår att utländska EES-baserade AIF-förvaltare får driva verksamhet i Sverige, inbegripet förvaltning av alternativa investeringsfonder som har Sverige som hemland och marknadsföring av förvaltade alternativa investeringsfonder samt erbjudande och tillhandahållande av förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster som avses i 3 kap. 2 §, genom att inrätta en filial här i landet eller genom att erbjuda och tillhandahålla sina tjänster från sitt hemland. AIFM-direktivet tar fasta på "fortlöpande, egentlig verksamhet i respektive värdland"; enstaka eller tillfälliga engagemang i Sverige av en utländsk AIF-förvaltare ska inte självklart anses innebära att verksamheten drivs i Sverige (se prop. 2012/13:155 s. 454 f.). Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Med anledning av att 1 § första stycket delas upp i två punkter görs det i tredje stycket även följdändringar i hänvisningarna till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 6 kap. 1 § Paragrafen genomför artikel 33.1-33.3 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om svenska AIF-förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond och erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES. Genom ändringarna i paragrafen genomförs de ändringar som har gjorts i artikel 33.1 och 33.2 i AIFM-direktivet (artikel 92.2 b i MiFID II). Ändringarna innebär att det s.k. Europapasset, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, omfattar även erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och utförande av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd (dvs. de tjänster som avses i artikel 6.4 i AIFM-direktivet). Enligt första stycket ska en svensk AIF-förvaltare som, med stöd av sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 §, för första gången avser att förvalta en alternativ investeringsfond eller erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom EES underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Om förvaltaren därefter avser att i samma land förvalta ytterligare en eller flera alternativa investeringsfonder i samma land eller erbjuda och tillhandahålla tjänster som inte omfattas av underrättelsen, ska förvaltaren anmäla det till Finansinspektionen som en väsentlig ändring enligt 6 §. Om AIF-förvaltaren för första gången avser att i ytterligare ett land inom EES förvalta en alternativ investeringsfond eller erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster, ska förvaltaren underrätta Finansinspektionen innan verksamheten i det landet inleds. En förutsättning för att en AIF-förvaltare ska få förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES med stöd av Europapasset är att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar den kategori av fond som förvaltaren avser att förvalta i värdlandet. En förutsättning för att en AIF-förvaltare ska få erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES med stöd av passet är att förvaltarens tillstånd enligt 3 kap. 2 § omfattar de tjänster som förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla i värdlandet. Av andra och tredje styckena följer att verksamheten kan drivas genom att förvaltaren erbjuder och tillhandahåller sina tjänster från Sverige eller genom en filial i värdlandet (se definitionen i 1 kap. 7 §). I dessa stycken anges de uppgifter som förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen ska innehålla. De uppgifter och den information som ska lämnas i underrättelsen är beroende av om förvaltaren avser att driva verksamheten gränsöverskridande från Sverige eller genom en filial i värdlandet. Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Detaljerade regler om underrättelsens form och innehåll kommer att anges i de tekniska standarder som kommissionen ska anta i enlighet med artikel 33.7 och 33.8. Därutöver finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i 15 kap. 1 §, se Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 5 kap. 8 § Ändringen i tredje stycket är en ren följdändring till den ändring i paragrafen som föreslås i avsnitt 2.3, se författningskommentaren i avsnitt 9.3. Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 53.1, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: [...] (161) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU tillåter medlemsstaterna att auktorisera förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare) att tillhandahålla vissa investeringstjänster utöver förvaltningen av alternativa investeringsfonder, däribland förvaltning av investeringsportföljer, investeringsrådgivning, förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar, samt mottagande och vidarebefordran av order beträffande finansiella instrument. Eftersom kraven beträffande tillhandahållandet av dessa tjänster är harmoniserade inom unionen bör AIF-förvaltare som auktoriserats av de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat att tillhandahålla dessa tjänster inte behöva någon ytterligare auktorisering i värdmedlemsstaten och inte heller underkastas någon annan med samma verkan. (162) Enligt det nuvarande regelverket ska AIF-förvaltare som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänsterna och som har för avsikt att tillhandahålla dem i andra medlemsstater än sin hemmedlemsstat uppfylla ytterligare nationella krav, inbegripet etableringen av en separat juridisk enhet. För att undanröja hindren för gränsöverskridande tillhandahållande av harmoniserade investeringstjänster och för att säkerställa lika spelregler mellan enheter som tillhandahåller samma investeringstjänster enligt samma regelverk, bör en AIF-förvaltare som auktoriserats att tillhandahålla dessa tjänster kunna tillhandahålla dem på gränsöverskridande basis, med förbehåll för tillämpliga anmälningskrav, inom ramen för den auktorisation som beviljats av de behöriga myndigheterna i deras hemmedlemsstat. (163) Direktiv 2011/61/EU bör därför ändras i enlighet med detta. [...] HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. [...] Artikel 92 Ändring av direktiv 2011/61/EU Direktiv 2011/61/EU ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 4.1 r ska följande led läggas till: "vii) En medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIF-förvaltare tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 6.4." 2. Artikel 33 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande: "Villkor för förvaltning av EU-baserade AIF-fonder etablerade i andra medlemsstater och för tillhandahållande av tjänster i andra medlemsstater" b) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande: "1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare, direkt eller genom etablering av en filial, får a) förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisation avser den kategorin av AIF-fonder, b) tillhandahålla i en annan medlemsstat de tjänster som avses i artikel 6.4 för vilka den har auktoriserats. 2. En AIF-förvaltare som avser att för första gången tillhandahålla de verksamheter och tjänster som avses i punkt 1 ska lämna följande information till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat: a) Den medlemsstat där den avser att förvalta AIF-fonder direkt eller etablera en filial och/eller tillhandahålla de tjänster som avses i artikel 6.4. b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om de tjänster den avser att utföra och/eller om vilka AIF-fonder som den avser att förvalta." Artikel 93 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska senast den 3 juli 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser. Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 januari 2017, med undantag för de bestämmelser som införlivar artikel 65.2 vilka ska tillämpas från och med den 3 september 2018. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska tillämpa de åtgärder som avses i artikel 92 från och med den 3 juli 2015. 3. Medlemsstaterna ska till kommissionen och Esma överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. [...] Artikel 96 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 97 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 15 maj 2014. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ D. KOURKOULAS Ordförande Ordförande Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad Sammanfattning av promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46) I promemorian föreslås hur de ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet) som har gjorts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (MiFID II) ska genomföras i svensk rätt. AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som trädde i kraft den 22 juli 2013. I den lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). En AIF-förvaltare som är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får med stöd av sitt tillstånd i hemlandet, efter ett underrättelseförfarande, även i andra länder inom EES förvalta alternativa investeringsfonder eller marknadsföra andelar eller aktier i sådana fonder. De ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter samma underrättelseförfarande, får tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom EES. I promemorian föreslås att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i AIFM-direktivet. Som en konsekvens av de ändringarna föreslås även ändringar i lagen (1999:158) om investerarskydd. Vidare föreslås det också en följdändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I promemorian föreslås även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. De ändringarna hänför sig till genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Förslaget innebär att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Vidare klargörs att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. Dessa ändringar innebär att förutsättningarna för en investerares rätt till återkallelse enligt bestämmelsen blir desamma som i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet). Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder föreslås träda i kraft den 3 juli 2015. Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument föreslås träda i kraft den 1 juli 2015. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 34 § Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget. En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. En investerare som innan ett tillägg till ett prospekt som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. Detta gäller dock bara om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. I tillägget till prospektet ska sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke anges. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015. 2. För rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag betyder 1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag, 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en svensk AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, 5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i a) 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, b) 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1-3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och 8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 samma lag. 4 § Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag. Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag. Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES. 6 § Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets eller bolagets filial i Sverige skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd). Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare besluta att institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens filial i Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd). Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES. När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland. När ersättning fastställs enligt denna lag ska i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland. 7 § En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §. Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt. Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt. 16 § Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. 21 § I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. 23 § Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. 24 § Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter. Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter. Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland har samtyckt till beslutet. Om institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det eller den inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland har samtyckt till beslutet. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 §, 3 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland. 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller 3. tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §. 3 kap. 2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen 1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, 2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, 3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och 4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9-12, 14, 21-23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9-12, 14, 21-27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar. 5 kap. Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och utförande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster 1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, 1. förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet, och 2. i Sverige tillhandahålla tjänster som avses i 3 kap. 2 §, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska tillhandahållas här i landet. Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen. 8 § Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. 6 kap. Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES och utförande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster 1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES eller tillhandahålla sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Vid tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § och enligt det har rätt att tillhandahålla tjänster av det slag som dem som ska tillhandahållas i värdlandet. Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöver- skridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla Om förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänst- erna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänsterna, samt 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta. Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om 1. filialens organisation, 2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt 3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 8 § Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1§ första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig över promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46) Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Konsumentverket, Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Konkurrensverket, Regelrådet, Aktiefrämjandet, Aktiemarknadsbolagens Förening, Aktiemarknadsnämnden, Aktietorget AB, Euroclear Sweden AB, Fastighetsägarna Sverige, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Handelshögskolan i Stockholm, Institutionella ägares förening för regleringsfrågor på aktiemarknaden, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Landsorganisationen i Sverige (LO), Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Tjänstemännens Centralorganisation TCO. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 34 § Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget. Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget. En investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet, har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. En investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet av tillägget, om 1. prospektet avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, 2. anmälan gjordes eller samtycket skedde innan offentliggörandet, och 3. den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. I tillägget till prospektet ska sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke anges. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015. 2. För rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag betyder 1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag, 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en svensk AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, 4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs, 5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i a) 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, b) 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, c) 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt d) 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1-3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och 8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 samma lag. 4 § Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag. Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag. Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES. 6 § Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets eller bolagets filial i Sverige skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd). Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare besluta att institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens filial i Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd). Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES. När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland. När ersättning fastställs enligt denna lag ska i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland. 7 § En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §. Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt. Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgängliga. I sådana fall ska bestämmelserna om konkursbeslut i denna lag tillämpas. 16 § Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav. 21 § I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet. 23 § Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. Garantimyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. 24 § Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter. Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren fullgör sina skyldigheter. Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland har samtyckt till beslutet. Om institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter, får garantimyndigheten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid, får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland har samtyckt till beslutet. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 och 11 §§, 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller 1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland. 2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller 3. tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §. 11 § I denna lag betyder 1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, 1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen, 2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning- arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning- arna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, 5. etablerad: a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning, b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns, c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns, 6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial, 7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt, 8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, 11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, 12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, 12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, i den ursprungliga lydelsen, 13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren, 14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES, 15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond, 16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), 17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15, 18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare, 19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, 20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster, 21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, 23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, 24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner, i den ursprungliga lydelsen, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, 25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och 27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder. 2 kap. 6 § Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag. Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena, 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag. 3 kap. 2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen 1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, 2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, 3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och 4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9-12, 14, 21-23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9-12, 14, 21-27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna tillgångar. 5 kap. Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster 1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, 1. förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet, och 2. i Sverige tillhandahålla tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska tillhandahållas här i landet. Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen. 8 § Verksamhet enligt 1-3 och 5-7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. 6 kap. Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster 1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES eller tillhandahålla sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Vid tillhandahållande av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 § och enligt det har rätt att tillhandahålla tjänster av samma slag som dem som ska tillhandahållas i värdlandet. Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla Om förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänsterna från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden, samt 1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att förvalta fonden eller tillhandahålla tjänsterna, samt 2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta. Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om 1. filialens organisation, 2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt 3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 8 § Verksamhet enligt 1-3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än 1. specialfonder, 2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och 3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19-21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 § första stycket 1 och 2 § tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-03-31 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Johnny Herre. Några värdepappersmarknadsfrågor Enligt en lagrådsremiss den 26 mars 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 2. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd, 3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Henrik Lennefeldt. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med finansiella instrument Lagrådet föreslår att övergångsbestämmelsen (punkt 2) förtydligas och ges följande lydelse: Om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse. Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 1 kap. 7 § I paragrafen föreslås en ny punkt, där uttrycket "tillhandahåller tjänster" används. Se också 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 §. Lagrådet noterar att olika uttryck förekommer i lagen, exempelvis "erbjudande och tillhandahållande" (3 kap. 2 §) och "erbjuder och utför tjänster" (5 kap. 8 §). Om uttrycken är avsedda att ha olika betydelser, bör det klargöras vari skillnaderna består. Om inte, förordar Lagrådet att en enhetlig terminologi används. Därvid bör beaktas att samma uttryck förekommer i närliggande lagar, se exempelvis 1 kap. 6 § och 2 kap. 15 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt 4 kap. 1 § och 5 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av de ändringar i direktiv 2014/65/EU som avser direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet) Artikel i direktiv 2014/65/EU (och i AIFM-direktivet) Svenska bestämmelser 92.1 (4.1 r vii) 1 kap. 7 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF) 92.2 a (rubriken till artikel 33) Rubrikerna närmast före 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § LAIF 92.2 b (33.1 och 33.2) 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § LAIF 93.2 (-) Ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 2015 Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, Y Johansson, I Baylan, K Persson, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi, G Fridolin, A Hadzialic Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Några värdepappersmarknadsfrågor Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 32010L0073 Lag om ändring i lagen (1999:158) om insättningsgaranti 32014L0065 Lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 32014L0065 Lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 32014L0065