Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 2113 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 2014/15:30 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner Prop. 2014/15:30
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 30
Regeringens proposition 2014/15:30 Tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner Prop. 2014/15:30 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 18 december 2014 Stefan Löfven Margot Wallström (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner beslutet att tillämpa lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen) i fråga om Ryssland. I juli 2014 antog Europeiska unionens råd rådsbeslut 2014/512/GUSP om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, sedermera ändrat samma år genom rådsbeslut 2014/659/GUSP från september och rådsbeslut 2014/872/GUSP från december. Det som rådet beslutat inom ramen för beslut 2014/512/GUSP har till övervägande del genomförts genom rådets förordning (EU) nr 833/2014, sedermera ändrad genom rådsförordning (EU) nr 960/214 och rådsförordning (EU) nr 1290/2014. När det gäller vissa bestämmelser i rådsbeslutet om restriktioner för krigsmateriel och liknande produkter ställs det dock krav på ett nationellt genomförande. Vissa bestämmelser i rådsbeslutet och rådsförordningen är vidare sådana att det finns skäl att komplettera dem med svenska föreskrifter enligt sanktionslagen. Mot denna bakgrund beslutade regeringen den 11 december 2014 om tillämpning av sanktionslagen i fråga om Ryssland. Samma dag beslutade regeringen en förordning om vissa sanktioner mot Ryssland. Åtgärderna innebär förbud mot att köpa, importera eller transportera krigsmateriel, paramilitär utrustning och tillhörande reservdelar från Ryssland. Vidare innebär de förbud mot att leverera, sälja, överföra eller genom Sverige transportera paramilitär utrustning till Ryssland samt förbud mot att till Ryssland tillhandahålla viss utrustning som är anpassad för oljeindustrin och vissa anslutande tjänster utan tillstånd, när det krävs ett sådant tillstånd enligt ovan nämnda rådsförordning (EU) nr 833/2014. Bestämmelserna träder i kraft den 18 december 2014. Beslutet att tillämpa sanktionslagen ska överlämnas till riksdagen för godkännande. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Ärendet och dess beredning 5 3 Utvecklingen i Ukraina och Rysslands agerande 7 4 EU:s beslut om och genomförande av sanktioner mot Ryssland 8 5 Nationellt genomförande av sanktioner mot Ryssland och godkännande av regeringens beslut 9 6 Sanktioner som inte kräver svenska författningsåtgärder 10 6.1 Sanktioner som gäller direkt enligt förordning (EU) nr 833/2014 10 6.2 Andra sanktioner enligt rådsbeslut 2014/512/GUSP som kan hanteras utan författningsåtgärder 11 7 Sanktioner som kräver svenska författningsåtgärder 11 7.1 Köp, import eller transport av krigsmateriel, paramilitär utrustning m.m. från Ryssland 11 7.2 Försäljning m.m. av paramilitär utrustning till Ryssland 12 7.3 Förbud mot att utan tillstånd tillhandahålla viss teknik samt vissa tjänster 12 8 Innebörden av meddelade föreskrifter 13 9 Ekonomiska konsekvenser 14 Bilaga 1 Rådets beslut 2014/512/GUSP 16 Bilaga 2 Rådets beslut 2014/659/GUSP 21 Bilaga 3 Rådets beslut 2014/872/GUSP 25 Bilaga 4 Förordning om tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner 28 Bilaga 5 Förordning om vissa sanktioner mot Ryssland 29 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 2014 32 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens beslut den 11 december 2014 om tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner (avsnitt 5). 2 Ärendet och dess beredning Under 2014 har EU beslutat om omfattande sanktioner med anledning av utvecklingen i Ukraina. I ett första skede infördes, genom rådsbeslut 2014/119/GUSP av den 5 mars 2014, sanktioner i form av frysningsåtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i landet. Dessa sanktioner riktas enligt rådsbeslutets ordalydelse mot subjekt med ansvar för förskingring av ukrainska offentliga medel, respektive för kränkningar av mänskliga rättigheter i Ukraina. I den första kategorin har ett antal personer sanktionslistats. I den andra kategorin finns ännu inga listade. Bestämmelserna i rådsbeslut 2014/119/GUSP har genomförts operativt av EU genom rådsförordningen (EU) nr 208/2014. Därefter infördes, genom rådsbeslut 2014/145/GUSP av den 17 mars 2014, sanktioner i form av reserestriktioner och frysningsåtgärder mot fysiska personer med ansvar för åtgärder som undergrävde Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, samt fysiska personer med anknytning till dem. Kriterierna för vilka som kan listas för dessa åtgärder har sedermera kommit att utvidgas genom ett antal efterföljande rådsbeslut, senast genom beslut 2014/658/GUSP av den 8 september i år. I dagsläget kan sanktioner enligt rådsbeslut 2014/145/GUSP vidtas mot 1) fysiska personer som är ansvariga för, aktivt stöder eller genomför åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller stabilitet och säkerhet i landet, eller som hindrar internationella organisationers arbete i landet, samt fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dem, 2) juridiska personer, enheter eller organ som stöder, materiellt eller ekonomiskt, åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, 3) juridiska personer, enheter eller organ på Krim eller i Sevastopol där det har skett ett ägarskifte i strid med ukrainsk lagstiftning, eller juridiska personer, enheter eller organ som har dragit fördel av ett sådant ägarskifte, 4) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som aktivt ger materiellt eller ekonomiskt stöd till, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av östra Ukraina, samt 5) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som bedriver transaktioner med separatistgrupper i Donbass-regionen i Ukraina. Ett antal personer och enheter har sanktionslistats under dessa kriterier. Bestämmelserna i rådsbeslut 2014/145/GUSP har genomförts operativt av EU - i de delar sådant genomförande faller under unionens kompetens att ombesörja - genom rådsförordningen (EU) nr 269/2014. Den 23 juni i år antogs rådsbeslut 2014/386/GUSP, genom vilket infördes sanktioner i form av restriktioner för varor med ursprung i Krim eller Sevastopol mot bakgrund av Rysslands olagliga annektering av Krim och Sevastopol. Sanktionerna i denna del innebär för det första förbud mot import till unionen av varor med ursprung i Krim eller Sevastopol, samt mot tillhandahållande av anslutande finansiering eller finansiellt stöd. En undantagsmöjlighet finns för fall då Ukrainas regering har utfärdat ursprungsintyg. Genom rådsbeslut 2014/507/GUSP av den 30 juli 2014 utvidgades sanktionerna till att även omfatta förbud mot försäljning, leverans eller överföring av utrustning och teknik i anknytning till infrastrukturprojekt i ett antal sektorer (transport, telekommunikation, energi) i Krim och Sevastopol, samt tillhandahållande av anslutande tjänster till företag i Krim och Sevastopol. Vidare infördes förbud mot försäljning, leverans eller överföring av utrustning och teknik för utvinning av olja, gas och mineraler i Krim och Sevastopol, samt mot tillhandahållande av anslutande tjänster. Parallellt med dessa handelssanktioner infördes även finansiella sanktioner i form av investeringsförbud i förhållande till verksamhet i respektive sektor. Bestämmelserna i rådsbeslut 2014/386/GUSP har genomförts operativt av EU genom rådsförordningen (EU) nr 692/2014. Det som rådet har beslutat genom rådsbesluten 2014/119/GUSP, 2014/145/GUSP och 2014/386/GUSP faller i allt väsentligt inom unionens behörighet och har genomförts operativt till övervägande del genom angivna rådsförordningar. Reserestriktionerna enligt rådsbeslut 2014/145/GUSP fullgörs i Sverige genom den viserings- och inresekontroll som normalt sker genom svenska myndigheter. Sammantaget finns det inget behov av att reglera sanktionerna enligt dessa rådsbeslut i svenska föreskrifter. Sanktionerna i fråga redovisas ovan som en del av bakgrunden till nu aktuellt ärende, men kommer inte att behandlas ytterligare inom ramen för detta. Ärendet för denna proposition avser åtgärder till följd av rådsbeslut 2014/512/GUSP (se bilaga 1), vilket antogs den 31 juli i år och innebär sanktioner i förhållande till Ryssland med anledning av agerande som destabiliserar situationen i Ukraina. Sanktionerna enligt detta beslut, ändrat genom rådsbeslut 2014/659/GUSP (se bilaga 2) och rådsbeslut 2014/872/GUSP (se bilaga 3), behandlas mer ingående i senare avsnitt. Även med dessa är dock fallet, att vad rådet har beslutat till övervägande del faller inom unionens behörighet att genomföra operativt, vilket också skett genom rådsförordningen (EU) nr 833/2014, ändrad genom rådsförordningen (EU) nr 960/2014 och rådsförordningen (EU) nr 1290/2014. När det gäller vissa av rådsbeslutets bestämmelser ställs det dock krav på ett nationellt genomförande. Så är fallet avseende restriktioner för köp, import eller transport av krigsmateriel, paramilitär utrustning och reservdelar (jfr avsnitt 7.1). Detsamma gäller levererans, försäljning, överföring eller transport genom Sverige av paramilitär utrustning till Ryssland (jfr avsnitt 7.2). Vidare behöver förbud som gäller enligt rådsbeslutet och rådsförordningen, mot att utan tillstånd till Ryssland tillhandahålla viss tillståndspliktig utrustning som är anpassad för oljeindustrin - och vissa till sådan utrustning likaledes tillståndspliktiga anslutande tjänster - för sin tillämpning kompletteras med nationella föreskrifter (jfr avsnitt 7.3). Regeringen beslutade därför den 11 december 2014 om tillämpning i fråga om Ryssland av sanktionslagen. Beslutet, som fattades genom förordningen (2014:1447) om tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner, finns i bilaga 4. Samma dag utfärdade regeringen förordningen (2014:1448) om vissa sanktioner mot Ryssland. Denna förordning finns i bilaga 5. Åtgärderna innebär förbud mot att köpa, importera eller transportera krigsmateriel, paramilitär utrustning och tillhörande reservdelar från Ryssland. Vidare innebär de förbud mot att leverera, sälja, överföra eller genom Sverige transportera paramilitär utrustning till Ryssland, samt förbud mot att till Ryssland tillhandahålla viss utrustning som är anpassad för oljeindustrin och vissa till sådan utrustning anslutande tjänster utan tillstånd, när det krävs ett sådant tillstånd enligt ovan nämnda rådsförordning (EU) nr 833/2014. Beslutet att tillämpa sanktionslagen i fråga om Ryssland ska överlämnas till riksdagen för godkännande. Förordningen (2014:1448) om vissa sanktioner mot Ryssland har under hand beretts med Kommerskollegium, Inspektionen för strategiska produkter, Tullverket, Finansinspektionen och Transportstyrelsen. 3 Utvecklingen i Ukraina och Rysslands agerande 1 Omfattande demonstrationer utbröt i Kiev och andra ukrainska städer sedan Ukrainas president Janukovytj, efter ryska påtryckningar, i november 2013 drog sig ur undertecknandet av ett associeringsavtal, inkl. ett djupt och omfattande frihandelsområde, med EU. Polisens övervåld mot demonstranterna, i kombination med nya repressiva lagar riktade mot protesterna, bidrog till att proteströrelsen vände sig mot regimen. Under en eskalerande våldsspiral dödades ca 100 personer och fler än 1 000 skadades innan president Janukovytj den 22 februari 2014 lämnade Kiev. Kort efter maktskiftet i Kiev intogs Krims parlament och regerings-byggnad av beväpnade och till en början oidentifierade personer. När Ryska federationens president Putin inhämtat det ryska Federationsrådets mandat tog ryska trupper kontroll över strategiska byggnader, flygplatser och telekommunikationspunkter. Efter en lokal s.k. folkomröstning den 16 mars fattade Krims parlament den 17 mars beslut om självständighet. Man begärde att upptas i Ryska federationen, vilket bifölls av det ryska parlamentet. Den olagliga annekteringen har fördömts av stora delar av omvärlden. FN:s generalförsamling antog den 27 mars en resolution till stöd för Ukrainas territoriella integritet. Efter den olagliga annekteringen av Krim har fokus i krisen förskjutits till östra Ukraina. Olagliga folkomröstningar ägde rum den 11 maj varpå separatistledare utropade två förment självständiga folkrepubliker i Donetsk och Luhansk. Samtidigt ökade Ryssland kraftigt sin militära närvaro vid den ukrainska gränsen. Ukraina inledde den 24 april en antiterroristoperation mot separatisterna. Den 25 maj genomfördes presidentval i Ukraina och därefter presenterades en fredsplan för återuppbyggnad av de drabbade regionerna, nationell dialog och reform av konstitutionen. Det ukrainska parlamentet antog vidare ett Memorandum om fred och samförstånd den 20 maj, vilket lade fast ett antal principer för försoning och enighet i landet. Den nationella dialogen på ad hoc-basis mellan företrädare för regeringen och lokala representanter hade inletts i april, men avslutades i själva verket i samband med att det malaysiska flygplanet MH17 sköts ned den 17 juli. Efter att ukrainsk militär under sensommaren återtagit kontrollen över stora delar av området inleddes i augusti en ny separatistoffensiv understödd av ryska reguljära styrkor på ukrainskt territorium. Vapen, materiel och stridande personal hade av Ryssland redan tidigare förts över gränsen till stöd för separatisterna. Den 5 september överenskoms en fredsplan i Minsk mellan Ukraina, Ryssland och OSSE:s ordförandeland Schweiz, där även företrädare för separatisterna deltog. Den 19 september undertecknade parterna ett memorandum, som bl.a. föreskrev att stridigheterna omedelbart skulle upphöra, att förband skulle stanna vid de frontlinjer som rådde vid undertecknandet och att artilleri skulle flyttas tillbaka i syfte att upprätta en buffertzon. I memorandumet gavs Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) en övervakande roll. OSSE hade sedan tidigare ca 230 observatörer på plats i Ukraina. Trots överenskommelsen har stridigheterna fortsatt. EU, USA m.fl. har sedan Rysslands olagliga annektering av Krim och destabilisering av Ukraina infört och i flera omgångar utökat och skärpt sanktioner mot Ryssland. 4 EU:s beslut om och genomförande av sanktioner mot Ryssland Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) har rådet, med stöd av artikel 29 i EU-fördraget, den 31 juli 2014 antagit rådsbeslut 2014/512/GUSP om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina. Rådsbeslutet, som kompletterats genom beslut 2014/659/GUSP respektive 2014/872/GUSP, genomförs till övervägande del unionsrättsligt genom rådsförordning (EU) nr 833/2014, som har antagits med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som kompletterats genom förordning (EU) nr 960/2014 respektive nr 1290/2014. Delar av genomförandet rör emellertid frågor som faller utanför unionens behörighet eller som har överlämnats till medlemsstaterna att genomföra nationellt. De delar i rådsbeslut 2014/512/GUSP som faller inom ramen för nationellt genomförande rör vissa restriktioner kring krigsmateriel, paramilitär utrustning m.m. enligt artikel 2. Under nationella åtgärder faller även kravet i rådsförordningen (EU) nr 833/2014 på att medlemsstaterna ska fastställa regler om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i förordningen (artikel 8). 5 Nationellt genomförande av sanktioner mot Ryssland och godkännande av regeringens beslut Regeringens förslag: Riksdagen godkänner regeringens beslut den 11 december 2014 om tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. Regeringens bedömning: För att ett fullständigt genomförande av vad EU har beslutat om sanktioner mot Ryssland ska åstadkommas, bör besluten kompletteras med föreskrifter på nationell nivå. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen får enligt 3 § första stycket sanktionslagen besluta att sanktioner enligt samma lag ska genomföras med anledning av ett beslut som avses i 1 § första stycket samma lag, dvs. ett beslut eller en rekommendation av FN eller ett beslut av EU inom ramen för GUSP som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Ett sådant beslut upphör att gälla om det inte har överlämnats till riksdagen för godkännande inom en månad från det att regeringen meddelade beslutet, eller om riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att beslutet överlämnades till riksdagen. Vid beräkning av tiden för riksdagens godkännande ska man bortse från tid då riksdagen gör ett längre uppehåll i kammarens arbete än en månad. För att genomföra ett förordnande enligt 3 § första stycket sanktionslagen får regeringen enligt 4 § samma lag meddela föreskrifter om förbud som syftar till att genomföra sanktioner mot en stat, ett område, en fysisk eller juridisk person, en grupp eller en enhet. Regeringen har funnit att det krävs nationella åtgärder för att fullt ut genomföra vissa av sanktionerna mot Ryssland. Regeringen anser att det är angeläget att se till att sanktionerna genomförs fullt ut och att det bästa sättet att åstadkomma detta är att sätta sanktionslagen i tillämpning när det gäller Ryssland. Regeringen har samma dag som den beslutade att tillämpa sanktionslagen i fråga om Ryssland meddelat föreskrifter om restriktioner för köp, import och transport av krigsmateriel, paramilitär utrustning m.m. från Ryssland, samt för tillhandahållande av paramilitär utrustning till Ryssland. Vidare meddelades föreskrifter om restriktioner för viss annan, tillståndsbelagd, utrustning som är anpassad till oljeindustrin och för vissa därtill anslutande tjänster. Regeringen har bedömt att dessa föreskrifter är nödvändiga, och förenliga med unionsrätten, för att fullt ut genomföra sanktionerna mot Ryssland enligt rådsbeslutet, samt på vissa punkter komplettera detta och rådsförordning (EU) nr 833/2014 (se vidare nedan, avsnitt 7.3). 6 Sanktioner som inte kräver svenska författningsåtgärder 6.1 Sanktioner som gäller direkt enligt förordning (EU) nr 833/2014 Merparten av EU-sanktionerna mot Ryssland omfattas av förbudsregler i rådets förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina. EU-förordningen är direkt tillämplig i Sverige och det behöver - och ska - därför inte införas några materiella svenska bestämmelser som direkt genomför dess förbudsregler i svensk rätt. Ovanstående gäller för det första förbud mot att direkt eller indirekt sälja, leverera, överföra eller exportera varor och teknik med dubbla användningsområden enligt artiklarna 2 och 2a i förordningen. Detsamma gäller förbud mot att tillhandahålla till sådana produkter anslutande tjänster i form av tekniskt och finansiellt/ekonomiskt bistånd (artiklarna 4.1.c-d och 2a.2, jfr även bilaga IV till förordningen). Förordningens förbud mot tillhandahållande av sådana tjänster även i förhållande till varor och teknik som upptas i den gemensamma militära förteckningen (artikel 4.1.a-b) är också direkt tillämpligt. Förordningen omfattar även förbud innebärande restriktioner för tillträde till kapitalmarknaden för vissa finansinstitut (artikel 5). Sanktionerna i dessa delar omfattade ursprungligen transaktionsförbud m.m. avseende obligationer och vissa andra finansiella instrument som utfärdats av offentligt ägda eller kontrollerade ryska kreditinstitut och finansiella institutioner (se bilaga III till förordningen), samt av juridiska personer, enheter och organ med koppling till sådana. EU beslutade sedermera (rådsbeslut 2014/659/GUSP respektive rådsförordning (EU) nr 960/2014) om att vidga gällande finansiella transaktionsförbud m.m., till att omfatta finansiella instrument med också kortare löptid och även vissa former av långivning. Förbuden i dessa delar kom också att omfatta finansiella instrument som utfärdats av vissa nya kategorier av enheter, däribland sådana som bedriver verksamhet i den militära sektorn, samt offentligt ägda eller kontrollerade ryska sådana vars intäkter till betydande del kommer från oljeindustrin (se bilagorna V och VI till förordningen). Även dessa finansiella restriktioner har således reglerats i och gäller direkt enligt förordningen, varför inga svenska författningsåtgärder krävs för att ta om hand dessa. Artikel 3a i förordningen innefattar förbudsbestämmelser för tillhandahållande av vissa kringtjänster för oljeprospektering och oljeproduktion på djupt vatten respektive i Arktis, samt för skifferoljeprojekt i Ryssland. Fråga är även här om direktverkande förordningsreglering som inte behöver genomföras särskilt i nationell ordning. Anslutande bestämmelser om förbud mot medverkan till kringgående av den redovisade förbudsregleringen finns också (artikel 12). Även dessa är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och föranleder således inga nationella författningsåtgärder. Nationell påföljdsreglering Enligt artikel 8 i förordningen (EU) nr 833/2014 ska medlemsstaterna fastställa regler om påföljder för överträdelser av förordningen och vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att reglerna tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Dessa krav uppfylls framför allt genom sanktionslagens bestämmelser om straff, åtal, förverkande och tvångsmedel (8-14 §§ sanktionslagen). Enligt sanktionslagens 8 § andra stycket är det straffbart att bryta mot förbud i förhållande till en stat eller ett område utanför Europeiska unionen eller mot förbud i förhållande till fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter i en förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EU med stöd av bl.a. artikel 215 i EUF-fördraget. Det föreskrivna straffet är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år. Den som begått gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska inte dömas till ansvar. Överträdelser av de nyss redovisade förbudsreglerna i rådsförordningen (EU) nr 833/2014 omfattas sålunda av straffansvaret i 8 § andra stycket sanktionslagen. 6.2 Andra sanktioner enligt rådsbeslut 2014/512/GUSP som kan hanteras utan författningsåtgärder Förbudet mot försäljning m.m. av krigsmateriel till Ryssland (artikel 2.1) kan Sverige väsentligen uppfylla genom bestämmelserna om förbud mot export av krigsmateriel utan tillstånd enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel, tillsammans med de ovan nämnda förbuden i rådsförordning (EU) nr 833/2014 rörande till viss sådan utrustning anslutande tjänster. När det gäller behovet av särskilda regler vad avser paramilitär utrustning, se avsnitt 7.2. 7 Sanktioner som kräver svenska författningsåtgärder 7.1 Köp, import eller transport av krigsmateriel, paramilitär utrustning m.m. från Ryssland Artikel 2.3 i rådsbeslut 2014/512/GUSP innebär att köp, import eller transport från Ryssland av krigsmateriel innefattande paramilitär utrustning m.m. och reservdelar, ska förbjudas. Bestämmelserna i artikel 2.3 täcks inte av rådsförordningen och det finns inte några svenska regler som kan användas för att genomföra förbuden. För att genomföra denna sanktion krävs följaktligen svenska författningsåtgärder. Regeringen har mot den bakgrunden satt sanktionslagen i tillämpning och meddelat särskilda föreskrifter i denna del. Utöver själva förbuden regleras i föreskrifterna även sammanhängande förbudsundantag. Detta gäller för det första undantag för att kunna fullgöra avtal eller överenskommelser som ingåtts före den 1 augusti 2014. Undantaget är såväl själva de avtal och överenskommelser som ingåtts före angiven tidpunkt, som anslutande kontrakt för att kunna fullgöra dessa. Vidare regleras även undantag för att kunna tillhandahålla reservdelar och tjänster som är nödvändiga för underhåll av - och säkerhet för - befintlig kapacitet inom EU. 7.2 Försäljning m.m. av paramilitär utrustning till Ryssland Förbuden i artikel 2.1 i rådsbeslut 2014/512/GUSP mot försäljning m.m. av krigsmateriel till Ryssland inkluderar paramilitär utrustning. Eftersom lagen (1992:1300) om krigsmateriel inte omfattar paramilitär utrustning, krävs det särskilda föreskrifter för att genomföra förbuden i denna del. På samma sätt som för de förbud som behandlats i föregående avsnitt, så regleras i föreskrifterna även för dessa fall sammanhängande förbudsundantag, dels för att kunna fullgöra avtal eller överens-kommelser som ingåtts före den 1 augusti 2014, dels för att kunna tillhandahålla reservdelar och tjänster som är nödvändiga för underhåll av - och säkerhet för - befintlig kapacitet inom EU. 7.3 Förbud mot att utan tillstånd tillhandahålla viss teknik samt vissa tjänster I fråga om viss teknik som är anpassad för oljeindustrin, samt vissa därtill anslutande tjänster, enligt artiklarna 3 och 4.3 samt bilaga II i rådets förordning (EU) nr 833/2014, föreskrivs i EU-förordningen inget specifikt förbud. Denna ställer endast krav på att tillstånd till försäljning m.m. av berörda produkter ska inhämtas på förhand. Tillstånd till försäljning m.m. av själva tekniken (artikel 3) ankommer på Kommerskollegium att hantera enligt 3 § förordningen (1997:969) om import- och exportreglering. Regeringen har i särskilt beslut den 11 september i år (UF2014/56357/UD/RS) uppdragit åt Kommerskollegium att även ombesörja tillståndsprövning vad avser vissa till sådan teknik anslutande tjänster (artikel 4.3). Sanktionslagens automatiskt verkande påföljdsbestämmelser (8 § andra stycket sanktionslagen) förutsätter att någon har brutit mot ett förbud i en EU-förordning, alternativt ett förbud i föreskrift som regeringen meddelat med stöd av samma lag. För den som bryter mot sådana förbud stadgas straffansvar i 8 § första stycket sanktionslagen. Förordningen (EU) nr 833/2014 i nu aktuella delar anger inte uttryckligen något förbud, utan fastslår ett tillståndskrav. Med hänsyn till den straffrättsliga legalitetsprincipen får det anses oklart om sanktionslagens straffbestämmelse även omfattar brott mot tillståndsplikten. Mot den bakgrunden har regeringen funnit skäl att, med stöd av 4 § sanktionslagen, meddela särskilda föreskrifter i frågan. Överträdelse av de föreskrifter som regeringen således meddelat, innebärande förbud mot tillhandahållande utan tillstånd, i de fall som omfattas av tillståndskrav enligt EU-förordningen, är därmed straffsanktionerad enligt 8 § första stycket sanktionslagen. Regeringen har bedömt att ett förbud av nu avsett slag kan införas trots de unionsrättsliga principerna om att en medlemsstat inte i sin nationella lagstiftning får reglera sådant som är reglerat i en EU-förordning. Här gäller det ju inte att införa nationella materiella regler om vilka åtgärder som kräver tillstånd enligt EU-förordningen. Förbudsreglerna införs endast som en komplettering till EU-förordningens bestämmelser i syfte att fullgöra skyldigheten enligt EU-förordningen att fastställa påföljder för överträdelser av förordningen. Regeringen har vidare bedömt att ett sådant förbud är fullt förenligt med regleringen i sanktionslagen. Sanktionslagen medger att regeringen får meddela föreskrifter om förbud i fråga om bl.a. in- eller utförsel av varor och andra tillgångar, kreditgivning och näringsverksamhet för att genomföra sanktioner med anledning av ett beslut eller en rekommendation av FN eller ett beslut av EU som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Det nu aktuella förbudet avser ämnesområden som anges i 4 § sanktionslagen och syftar som anförts till att genomföra EU-sanktionerna. Att förbudet införs endast för att åstadkomma de effektiva påföljder som krävs, och inte för att införa sanktionen i materiellt hänseende, något som redan har beslutats genom EU-förordningen, kan enligt regeringens mening inte utgöra något hinder. Regeringen har vidare ansett att det för tydlighetens och överskådlighetens skull är bäst att hänvisa till regleringen i EU-förordningen när det gäller omfattningen av förbudet. 8 Innebörden av meddelade föreskrifter Genom förordningen (2014:1448) om vissa sanktioner mot Ryssland (bilaga 5), som regeringen beslutade den 11 december 2014, är det till att börja med inte tillåtet att direkt eller indirekt från Ryssland köpa, importera eller transportera krigsmateriel, paramilitär utrustning och reservdelar till sådan materiel eller utrustning. Förbuden gäller oavsett om materielen eller utrustningen har sitt ursprung inom Rysslands territorium eller inte. Enligt förordningen är det inte heller tillåtet att direkt eller indirekt leverera, sälja, överföra eller genom Sverige transportera paramilitär utrustning till Ryssland, eller för användning i eller till förmån för Ryssland. Förbuden gäller oavsett om utrustningen har sitt ursprung inom Sverige eller inte. Undantag från förbud enligt ovan gäller för att kunna fullgöra avtal eller överenskommelser som ingåtts före den 1 augusti 2014. Så även för att kunna tillhandahålla reservdelar och tjänster som är nödvändiga för underhåll av - och säkerhet för befintlig - kapacitet inom EU. Förordningen innehåller också definitioner av vad som utgör krigsmateriel i detta sammanhang, varigenom definitionen av krigsmateriel för tillämpning av lagen (1992:1300) om krigsmateriel görs tillämplig också här. Även en definition av vad som i sammanhanget avses med paramilitär utrustning finns, upptagen i särskild bilaga till förordningen. Vidare förbjuder förordningen tillhandahållande, utan tillstånd från Kommerskollegium, av viss utrustning som är anpassad för oljeindustrin och vissa anslutande tjänster i de fall som tillståndskrav gäller enligt bakomliggande förordning (EU) nr 833/2014. Slutligen innehåller förordningen bestämmelser om vilka myndigheter som ansvarar för tillsyn över förbuden enligt förordningen samt bestämmelser om att berörda myndigheter ska samråda med varandra och lämna varandra nödvändiga uppgifter. Berörda myndigheter kommer att ha olika grad av ansvar för de övervakande eller informationssamlande uppgifter som följer av tillsynen. När det gäller exempelvis transportbestämmelserna, så har Inspektionen för strategiska produkter och Tullverket en mer central roll, men även Transportstyrelsen kan bidra till att upprätthålla förbuden enligt förordningen genom att i de fall som myndigheten i sin ordinarie tillsyn inom sjö- och luftfarten upptäcker misstänkta överträdelser meddela Tullverket. 9 Ekonomiska konsekvenser De föreskrifter om sanktioner som regeringen har meddelat innebär att Inspektionen för strategiska produkter och Tullverket fått i uppgift att, var och en inom sitt ansvarsområde, utöva tillsyn över förbuden mot import m.m. av krigsmateriel, paramilitär utrustning och tillhörande reservdelar. Detsamma gäller för förbuden rörande försäljning m.m. av paramilitär utrustning Handeln mellan Sverige och Ryssland är, såvitt avser dessa områden, begränsad. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att endast marginella kostnadsökningar kan förväntas uppkomma till följd av det tillsynsansvar som ålagts Inspektionen för strategiska produkter och Tullverket vad gäller ovan beskrivna förbud rörande krigsmateriel, paramilitär utrustning m.m. Samma bedömning görs vad gäller tillsynsansvaret för Tullverket och Transportstyrelsen i förhållande till transportförbud rörande sådan materiel och utrustning. Förhandstillstånd som krav för handel med viss teknik som är anpassad till oljeindustrin, respektive för tillhandahållande av vissa anslutande tjänster, gäller redan enligt förordningen (EU) nr 833/2014. De eventuellt ökade kostnader för företag som tillståndskravet och i förlängningen förbudet kan innebära följer således av en redan antagen EU-förordning som regeringen inte nu kan påverka och den straffsanktionering som följer av nu meddelade föreskrifter måste bedömas som en del i detta sammanhang. De uppgifter i anslutning till sådan teknik och sådana tjänster som ankommer på Kommerskollegium att utföra, är uppgifter som kollegiet redan har, dels enligt förordningen (1997:969) om import- och exportreglering, dels enligt särskilt regeringsbeslut i enlighet med vad som redogjorts för i avsnitt 7.3. De föreskrifter om sanktioner som regeringen nu meddelat innebär således i sig inga kostnadsökningar för myndigheten, eftersom förordningens 6 § andra stycke erinrar om de befintliga uppgifterna. Finansinspektionens tillsynsansvar i sammanhanget förutses inte heller detta ge upphov till några avsevärda kostnadsökningar för myndigheten. Regeringen bedömer sammantaget att den tillsyn som Inspektionen för strategiska produkter, Tullverket, Kommerskollegium och Finansinspektionen förväntas utföra med anledning av de nya bestämmelserna ryms väl inom respektive myndighets befintliga ansvarsområde och att eventuella, marginella, kostnadsökningar kan förutses rymmas inom respektive myndighets nuvarande anslag. Mot bakgrund av ovan anförda, gör regeringen även bedömningen att förslagen inte bör leda till några beaktansvärda kostnadsökningar för näringslivet. Rådets beslut 2014/512/GUSP Rådets beslut 2014/659/GUSP Rådets beslut 2014/872/GUSP Förordning om tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner Förordning om vissa sanktioner mot Ryssland Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 2014 Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, M Wallström, Y Johansson, M Johansson, I Baylan, K Persson, S-E Bucht, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, M Damberg, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi, G Fridolin, G Wikström, A Hadzialic Föredragande: statsrådet Wallström Regeringen beslutar proposition Tillämpning i fråga om Ryssland av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner