Post 2112 av 7189 träffar
Riksrevisionens rapport om statliga insatser för mottagande och bosättning av nyanlända Skr. 2014/15:31
Ansvarig myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet
Dokument: Skr. 31
Regeringens skrivelse
2014/15:31
Riksrevisionens rapport om statliga insatser för mottagande och bosättning av nyanlända
Skr.
2014/15:31
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 11 december 2014
Stefan Löfven
Mikael Damberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Riksrevisionen har i granskningsrapporten Nyanländ i Sverige - Effektiva insatser för ett snabbt mottagande? granskat de statliga insatserna för bosättning och mottagande av nyanlända i kommunerna. Riksrevisionens övergripande bedömning är att det finns ett betydande utrymme att effektivisera nuvarande system, och lämnar i detta syfte rekommendationer till regeringen, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och länsstyrelserna.
Regeringen instämmer i allt väsentligt i Riksrevisionens övergripande bedömning. Regeringen ser allvarligt på svårigheterna att hitta kommuner som säger sig ha beredskap och kapacitet att ta emot nyanlända. Alla Sveriges kommuner bör ta ansvar för flyktingmottagandet.
I syfte att skapa ett långsiktigt hållbart och flexibelt system för mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända avser regeringen att genomföra en översyn. Regeringen avser att se över boendeplaneringen inom asylmottagandet, liksom organisationen vid mottagandet av nyanlända. Översynen ska leda till förslag som bl.a. syftar till att kommunernas mottagande av nyanlända invandrare ska motsvara behovet.
Innehållsförteckning
1 Ärendet och dess beredning 3
2 Riksrevisionens iakttagelser 3
2.1 Metod och genomförande 3
2.2 Granskningens resultat 4
2.3 Rekommendationer 6
3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 8
4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 2014 13
1
Ärendet och dess beredning
Riksdagen överlämnade Riksrevisionens granskningsrapport Nyanländ i Sverige - Effektiva insatser för ett snabbt mottagande? (RiR 2014:15) till regeringen den 24 juni 2014, se bilaga. Under arbetet med skrivelsen har Arbetsförmedlingen, länsstyrelserna och Migrationsverket yttrat sig över rapporten (Dnr A2014/2434/IU). Med anledning av rapporten överlämnar regeringen denna skrivelse.
2 Riksrevisionens iakttagelser
Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna för mottagande och bosättning av nyanlända invandrare i kommunerna. Granskningen har genomförts inom ramen för Riksrevisionens strategi för granskningar inom området etablering och integration, som även har behandlat bland annat etableringslotsar samt insatser för att tillvarata nyanländas kompetens.
2.1 Metod och genomförande
Riksrevisionens granskning har inriktats mot de statliga insatserna för mottagande och bosättning av personer som har beviljats uppehållstillstånd och som ska tas emot i en kommun. Granskningens övergripande revisionsfråga är om de statliga insatserna för bosättning och mottagande av nyanlända i kommunerna är ändamålsenliga och effektiva inom ramen för tillgängliga resurser.
Granskningen har omfattat länsstyrelsernas integrationsuppdrag med fokus på de överenskommelser som träffas med kommunerna om mottagande, Arbetsförmedlingens bosättningsuppdrag rörande nyanlända och fastställande av länstal samt Migrationsverkets bosättningsuppdrag avseende vidarebosatta, ensamkommande barn och nyanlända utanför etableringsreformen. Även statliga ersättningar till kommuner och landsting eller regioner för mottagande av nyanlända har ingått i granskningen, liksom regeringens styrning och uppföljning av ovan nämnda myndigheter och insatser.
Granskningen omfattar ensamkommande barn och ungdomar, både asylsökande och de som fått uppehållstillstånd, dock inte det faktiska mottagandet av dem i kommunerna. Granskningen omfattar inte heller mottagandet av asylsökande (under tiden deras ärende prövas), arbetskraftsinvandrare eller medborgare i EU eller EES-länder som flyttar till Sverige för att exempelvis arbeta eller studera. Inte heller innehållet i de insatser som kommunerna erbjuder eller Arbetsförmedlingens etableringsinsatser för nyanlända granskas, även om Riksrevisionen har gjort vissa iakttagelser kring de sistnämnda och övriga delar av myndighetens etableringsuppdrag i de fall de bedömts påverka de granskade insatserna för mottagande och bosättning.
Inom ramen för granskningen har Riksrevisionen samlat in underlag och material på flera olika sätt. Fallstudier med kommunbesök och intervjuer har genomförts i fyra län. Två enkätundersökningar har genomförts; enkäten till länsstyrelser besvarades av samtliga länsstyrelser och enkäten till kommuner besvarades av 260 av 290 kommuner. Ett frågeunderlag har besvarats av landsting och regioner, och Arbetsförmedlingen har besvarat ett antal skriftliga frågor. Intervjuer har genomförts med företrädare för Regeringskansliet och berörda myndigheter. Riksrevisionen har under granskningen haft löpande kontakt med Sveriges Kommuner och Landsting samt kontakt med en referensgrupp. Dessutom har man genomfört statistik- och dokumentstudier.
Som bedömningsgrunder har Riksrevisionen använt ett antal lagar och förordningar, av vilka de mest centrala för granskningens inriktning är lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, förordningen (2010:408) om mottagande för bosättning av vissa nyanlända invandrare samt förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar.
2.2 Granskningens resultat
Riksrevisionens övergripande bedömning är att det finns ett betydande utrymme att effektivisera nuvarande system. Granskningen visar, enligt Riksrevisionen, att det finns potentiella effektiviseringsvinster för staten om fler nyanlända med uppehållstillstånd snabbare kan lämna Migrationsverkets mottagningssystem och anvisas en plats för bosättning i en kommun.
Statliga insatser påverkar endast till viss del kommunernas faktiska mottagande
Det stora flertalet nyanlända, ca 85 procent, väljer att ordna eget boende, ofta som inneboende hos anhöriga. Riksrevisionen menar därmed att de statliga insatser som är föremål för granskningen endast till viss del har betydelse för det faktiska mottagandet.
Läns- och kommuntal har svaga styreffekter
Riksrevisionen beskriver i granskningsrapporten att nyanländas förutsättningar för förvärvsarbete är en utgångspunkt när Arbetsförmedlingen fastställer länstal över den länsvisa fördelningen av mottagandet. Förutsättningar för arbete återspeglas dock inte i samma utsträckning i länsstyrelsernas överenskommelser med kommunerna om mottagande. Kommuntalen återspeglar istället i första hand platser för anvisning utifrån tillgången till bostäder. Riksrevisionen bedömer därför att om syftet med statliga insatser för bosättning och mottagande är att skapa goda förutsättningar för etablering, bör länstalen ha en starkare styreffekt och kommuntalen i större utsträckning överensstämma med länstalen.
Myndigheternas delade bosättningsansvar främjar inte flödet i systemet
Enligt Riksrevisionen visar granskningen att det saknas skäl för att Arbetsförmedlingen ska behålla sitt nuvarande bosättningsuppdrag. Bedömningen grundas bl.a. på att bristen på bostäder i kommuner med goda arbetsmarknadsförutsättningar i praktiken försvagar principen om arbetsmarknadsperspektiv i bosättningen, och att det är en minoritet av de nyanlända som har en yrkes- och utbildningsbakgrund som är tillräckligt specifik för matchning mot arbetsmarknaden. En myndighet med ansvar för bosättning av samtliga nyanlända skulle, enligt Riksrevisionen, kunna effektivisera bosättningsprocessen och använda tilldelade resurser mer effektivt.
Behov av en ökad närhets- och kontinuitetsprincip i bosättningen
Riksrevisionen bedömer att en ökad närhets- och kontinuitetsprincip i bosättningen skulle kunna bidra till att fler nyanlända snabbare efter beviljat uppehållstillstånd kan anvisas en plats i en kommun, att fler nyanlända bosätter sig på mindre orter samt att kontinuiteten i de statliga etableringsinsatserna förbättras. Principen skulle innebära att nyanlända i behov av hjälp med bosättning i första hand matchas till kommuner i det län där de bott i Migrationsverkets anläggningsboende. Matchning mot den nationella arbetsmarknaden bör, enligt Riksrevisionen, i första hand tillämpas för individer som har en utbildnings- och yrkesbakgrund som är tillräckligt specifik för att göra en sådan matchning aktuell.
Många överenskomna anvisningsbara platser används inte
Enligt Riksrevisionen visar granskningen att endast knappt 65 procent av de 7 600 platser som återfinns i länsstyrelsernas överenskommelser med kommunerna användes av Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket för anvisning av nyanlända under 2013, vilket innebär ett effektivitetsproblem.
Statsbidragen anses inte ge kommunerna tillräcklig ersättning
Granskningen visar enligt Riksrevisionen att en majoritet av kommunerna anser att den statliga ersättningen i vissa delar inte täcker kommunernas kostnader för mottagandet. Granskningen visar också att knappt 80 procent av kommunerna anser att det är vanligt förekommande att de får gå in med kompletterande försörjningsstöd i det så kallade glappet mellan de statliga ersättningssystemen i övergången mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Att många kommuner behöver betala ut försörjningsstöd för nyanlända i övergången mellan de statliga ersättningssystemen främjar, enligt Riksrevisionens mening, inte ett ökat mottagande och borde kunna samordnas bättre av berörda myndigheter.
Otillräcklig uppföljning av hur statsbidragen används
Riksrevisionen pekar på att avsaknaden av uppföljning av de statsbidrag som betalas ut från Migrationsverket till kommuner och landsting för mottagandet av nyanlända vuxna, innebär en risk för att statliga medel inte används för avsedda ändamål.
Arbetsförmedlingen har inte använt en betydande del av tilldelade resurser
Riksrevisionen konstaterar i granskningen att Arbetsförmedlingen under 2013 inte använde 853 miljoner av tilldelade medel för insatser för nyanländas etablering. En förklaring bedöms vara att myndighetens minskade förvaltningsanslag i kombination med högt inflöde av deltagare har lett till svårigheter för arbetsförmedlare att hinna upprätta individuella etableringsplaner med programinsatser. Att anslagna medel i den här storleksordningen inte används för avsedda ändamål är, enligt Riksrevisionens bedömning, otillfredsställande särskilt mot bakgrund av de behov som finns av kvalitativa insatser för nyanlända på lokal nivå.
Arbetsförmedlingen ser begränsningar i regelverket för upphandlingar
Riksrevisionen lyfter fram att Arbetsförmedlingen anser att "kommuner i vissa fall kan erbjuda mer kvalitativa insatser för nyanlända" (RiR 2014:15, s 119) men att gällande regelverk begränsar myndighetens möjligheter att genom upphandling tilldela kontrakt till kommuner eller kommunala bolag eller sluta överenskommelser med dessa om tillhandahållande av etableringsinsatser.
Behov av alternativa boendeformer för ensamkommande barn
Enligt Riksrevisionen visar granskningen att ett hinder för ett ökat mottagande av ensamkommande barn i kommunerna är bristen på alternativa boendeformer som är anpassade efter ungdomarnas olika förutsättningar och behov av stöd. Att nuvarande regelverk är anpassat efter andra behov än behoven hos många av de ensamkommande barn som kommer till Sverige försvårar, enligt Riksrevisionens bedömning, ett ökat kommunmottagande och är dessutom kostnadsdrivande.
2.3 Rekommendationer
Riksrevisionen har i syfte att effektivisera bosättningsprocessen lämnat följande rekommendationer till regeringen.
* Regeringen bör överväga att ge en myndighet ett samlat bosättningsansvar för alla nyanlända i behov av hjälp med bosättning.
* Regeringen bör överväga att möjliggöra för den myndighet som ansvarar för anvisningar av nyanlända att i större utsträckning tillämpa en närhets- och kontinuitetsprincip i bosättningen.
* Regeringen bör överväga att ge den myndighet som ansvarar för bosättningen av nyanlända utökade anvisningsmöjligheter under perioder av högt nationellt mottagande.
* Regeringen bör i ökad utsträckning göra det möjligt att använda statligt ägda fastigheter som tillfälliga boenden för asylsökande och personer med beviljade uppehållstillstånd i väntan på kommunplacering och möjliggöra för Migrationsverket att driva dessa i egen regi.
Riksrevisionen har i övrigt lämnat följande rekommendationer till regeringen.
* Regeringen bör ge Migrationsverket i uppdrag att följa upp de statsbidrag som årligen betalas ut till kommuner och landsting för mottagandet av nyanlända.
* Regeringen bör utreda möjligheten för landsting och regioner att få uppgifter om vilka nyanlända som har folkbokförts i länet.
* Regeringen bör säkerställa att problemet med det så kallade "glappet" mellan de statliga ersättningsystemen får en lösning.
* Regeringen bör göra en översyn av nuvarande regelverk med syfte att möjliggöra för kommunerna att välja den boendeform för ensamkommande barn som bedöms vara mest lämpad utifrån deras förutsättningar och behov.
Riksrevisionen har lämnat följande rekommendationer till Migrationsverket.
* Migrationsverket bör förbättra dialogen med kommuner i vilka nya anläggningsboenden etableras samt meddela samtliga kommuner när egenbosatta nyanlända i respektive kommun har beviljats uppehållstillstånd.
* Migrationsverket bör göra en fördjupad översyn av handläggningen av statsbidrag till kommuner och landsting.
Riksrevisionen har lämnat följande rekommendationer till Arbetsförmedlingen.
* Arbetsförmedlingen bör säkerställa att det finns en välfungerande lokal överenskommelse om nyanländas etablering i samtliga kommuner och mer aktivt verka för samverkan med berörda aktörer kring nyanländas etablering.
* Arbetsförmedlingen bör kontinuerligt arbeta för att minska omfattningen och effekten av begränsningar i de möjligheter myndigheten har att genom upphandling tilldela kontrakt till eller sluta överenskommelser med kommuner och kommunala bolag och verka för att dessa i ökad utsträckning ska kunna involveras som leverantörer av arbetsmarknads- och etableringsinsatser för nyanlända.
Riksrevisionen har lämnat följande rekommendationer till länsstyrelserna.
* Länsstyrelserna bör verka för att överenskommelserna med kommunerna om anvisningsbara platser i större utsträckning motsvaras av en reell mottagningskapacitet i kommunerna.
* Länsstyrelserna bör verka för att kommuner i större utsträckning ska ta initiativ till samarbete med fastighetsägare.
3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser
Regeringen instämmer i allt väsentligt i Riksrevisionens övergripande bedömning att det finns behov av att effektivisera nuvarande system för statens insatser för bosättning och mottagande av nyanlända invandrare.
Helhetsperspektiv och samverkan
Riksrevisionens granskning omfattar varken insatser som kommunerna erbjuder eller Arbetsförmedlingens etableringsinsatser för nyanlända. Riksrevisionen har ändå gjort vissa iakttagelser kring de sistnämnda och övriga delar av Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag i de fall de bedömts påverka de granskade insatserna för mottagande och bosättning. Motsvarande resonemang förs dock inte kring kommuners insatser eller verksamhet. Regeringen konstaterar att ett helhetsperspektiv på förutsättningarna för statliga insatser också omfattar kommuners ansvar och verksamhet för målgruppen.
Det ökade antalet asylsökande och nyanlända innebär utmaningar för regeringen, för ansvariga myndigheter och för landets kommuner. Väntetiderna för nyanlända med uppehållstillstånd att bli mottagna i en kommun och få en bostad har ökat påtagligt. De ökade väntetiderna för bosättning i en kommun försenar etableringen i samhället och möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden. Processer för bosättning och mottagande av nyanlända är i hög grad beroende av samverkan mellan statliga och lokala aktörer, och regeringen anser att formerna för samverkan mellan framför allt Arbetsförmedlingen och kommunerna behöver utvecklas. En snabbare process från asylansökan till mottagande i en kommun skulle gynna både kvinnor och män.
Regeringen anser att det är angeläget att det finns en dialog mellan Migrationsverket och berörd kommun i samband med att nya anläggningsboenden etableras. Migrationsverket arbetar kontinuerligt med att ytterligare förbättra dialogen med kommunerna, framför allt i samband med nyetablering av anläggningsboenden.
Arbetsförmedlingen har en central roll för att uppnå regeringens mål om en snabbare etablering för nyanlända på arbetsmarknaden. Med utgångspunkt i en gemensam strategi har Arbetsförmedlingen och Migrationsverket samt länsstyrelserna tagit fram rekommendationer för samverkan i bosättningsarbetet.
Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning av att kommuner har en mycket viktig roll för såväl bosättning och mottagande som för nyanländas etablering. Riksrevisionen konstaterar att en stor majoritet av landets kommuner har en lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen och upplever denna som ett bra verktyg i arbetet med nyanländas etablering.
Arbetsförmedlingen bedömer möjligheterna till överenskommelser eller kontraktstilldelning efter upphandling till kommuner och kommunala bolag som begränsade. Myndigheten utvecklar kontinuerligt sitt arbetssätt och sin samverkan med berörda aktörer. Arbetsförmedlingen kommer fortsätta att utveckla arbetssättet i enlighet med de nya upphandlingsdirektiven och kommande svensk lagstiftning på området. Regeringen anser att formerna för samverkan med kommunerna behöver fortsätta utvecklas. Även kommunernas möjligheter att erbjuda insatser behöver utvecklas.
Behov av utveckling
Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att flyktingmottagandet behöver utvecklas. Dagens struktur där Arbetsförmedlingen tar fram länstal som med fokus på arbetsmarknaden fördelar behovet av mottagande, och överenskommelser om mottagande som tecknas mellan länsstyrelse och kommun, behöver förbättras. Regeringen instämmer med Riksrevisionen vad gäller vikten av planeringsförutsättningar för kommunerna. Riksrevisionen beskriver överenskommelser om mottagande av nyanlända som en förhandling, vilket kan associeras till motstridiga intressen. Regeringen anser att mottagandet av nyanlända är ett gemensamt åtagande som alla Sveriges kommuner bör ta ansvar för.
Regeringen konstaterar att andelen nyanlända som tackar ja till en bosättningsanvisning från Arbetsförmedlingen ökar, och att samarbetet mellan involverade myndigheter och kommuner vad gäller bosättning och mottagande fortsätter att utvecklas. Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att det finns stora fördelar för såväl staten som för kommuner och framför allt för nyanlända kvinnor och män om fler nyanlända med uppehållstillstånd snabbare kan lämna Migrationsverkets mottagningssystem och anvisas en plats för bosättning i en kommun.
Regeringen konstaterar att det redan idag pågår bosättningsarbete utifrån en närhets- och kontinuitetsprincip, bland annat i Jämtland och Ådalen, med positiva resultat på andelen som tackar ja till bosättningsanvisning. Regeringen följer utvecklingen av berörda myndigheters utvecklingsarbete. Arbete är dock den främsta vägen in i det svenska samhället och mottagandet av nyanlända ska vara inriktat på etablering på arbetsmarknaden.
Regeringen önskar att i detta sammanhang betona att många av landets kommuner gör stora insatser för flyktingmottagandet. Samtidigt ser regeringen ytterst allvarligt på svårigheterna för Arbetsförmedlingen och Migrationsverket att hitta kommuner som säger sig ha beredskap och kapacitet att ta emot nyanlända. Detsamma gäller länsstyrelsernas svårigheter att teckna överenskommelser med kommuner i nivå med det faktiska behovet av flyktingmottagande. Det är även bekymmersamt att kommuner tecknar överenskommelser om anvisningsbara platser som inte omsätts i faktiskt mottagande. Alla Sveriges kommuner bör ta ansvar för flyktingmottagandet. Samtidigt är det av största vikt att varje tillgänglig anvisningsbar plats omsätts i en bosättningsanvisning och faktiskt mottagande. Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att strukturen för bosättning och mottagande via överenskommelser och anvisningsbara platser inte fungerar tillfredsställande. Dagens situation där många tvingas vänta alldeles för länge på en kommunplats måste åtgärdas.
Länsstyrelsernas arbete för att kommuner i större utsträckning ska ta initiativ till samarbete med fastighetsägare utvecklas kontinuerligt. Bostadsmarknadsenkäten med tillhörande bostadsmarknadsanalys som tas fram på uppdrag av Boverket används frekvent i länsstyrelsernas dialoger med kommunerna kring mottagande av nyanlända.
Enligt Riksrevisionen anser många kommuner och landsting att de statliga ersättningarna vid mottagande av nyanlända är otillräckliga. Ersättningssystem och rutiner för ansökan anses inte tillräckligt tydliga, och både omfattning och tidpunkt för själva ersättningen upplevs oförutsägbar. Samtidigt framgår av granskningen att många kommuner är osäkra på vilka kostnader de har för mottagandet och hur stor del av dessa som täcks av statliga ersättningar. En ändamålsenlig utformning av statliga ersättningar till kommuner och landsting är viktigt för ett långsiktigt hållbart system för bosättning och mottagande.
4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser
Integrationspolitiken är en del av regeringens samlade politik för jobb, utbildning och välfärd. Arbete är den främsta vägen in i det svenska samhället, och alla steg i mottagandet av nyanlända ska syfta till att hitta ett jobb. Fler utrikes födda kvinnor och män måste ges förutsättningar att snabbt komma i arbete. Regeringen för en ambitiös politik för arbete, vilket bidrar till en bättre integration.
Organisationen av mottagande och bosättning
Arbetsförmedlingen har en central roll för att uppnå regeringens mål om en snabbare etablering för nyanlända på arbetsmarknaden. Det är av vikt för mottagandet av nyanlända att Arbetsförmedlingen ges rätt förutsättningar, och regeringen bedömer att medel inom verksamhet för nyanländas etablering behöver omfördelas. Under hösten skedde en omfördelning av resurser inom Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 20 miljoner kronor till etableringsuppdraget.
Regeringen avser att se över systemet för mottagande av asylsökande och nyanlända samt även organisationen vid mottagandet av nyanlända.
Mottagande av nyanlända
Bristande tillgång på bostäder leder till sociala och ekonomiska problem. Grundläggande svårigheter i bosättningsuppdraget riskerar att kvarstå oavsett vilken myndighet som har ansvaret. För att möta bostadsbristen behöver det byggas väsentligt fler nya bostäder. Bostadspolitiken är ytterst en fråga om alla människors rätt till ett hem.
Mottagandet i landets kommuner är mycket ojämnt fördelat samtidigt som väntetiderna för bosättning har fortsatt att öka. Det är regeringens ståndpunkt att alla Sveriges kommuner bör ta ansvar för flyktingmottagandet. Dagens situation där många som beviljats uppehållstillstånd tvingas vänta alldeles för länge på en kommunplats måste undvikas. Den översyn av systemet för mottagande av asylsökande och nyanlända som regeringen avser att genomföra ska leda till förslag som syftar till att kommunernas mottagande av nyanlända invandrare ska motsvara behovet. Avgörande är att skapa ett långsiktigt hållbart och flexibelt system för mottagande av asylsökande och nyanlända.
Det är angeläget att förbättra planeringsförutsättningarna för kommuner vad gäller mottagande av nyanlända. Regeringen avser att se över hur boendeplaneringen inom asylmottagandet kan förbättras, och möjligheterna för Migrationsverket att anordna boenden i egen regi.
Från januari 2014 tillförs extra medel till de kommuner som tar ett stort ansvar för mottagandet och de kommuner som tar emot nyanlända från anläggningsboende genom en prestationsbaserad ersättning. Regeringen följer inom ordinarie strukturer de statliga ersättningar som betalas ut till kommunerna vid mottagande av asylsökande respektive nyanlända.
Enligt 2 § förordningen (2008:347) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. har Migrationsverket en skyldighet att till landstingen överlämna personuppgifter för de utlänningar som omfattas av lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och som har etablerat boende eller annars vistas inom landstinget. Migrationsverket har inte motsvarande uppgiftsskyldighet för nyanlända med uppehållstillstånd, varken för personer som kommit som asylsökande, kvotflyktingar eller anhöriga till dessa. Erbjudande om hälsoundersökning förbättrar förutsättningarna för att ett vårdbehov snabbt ska kunna identifieras och är även en introduktion för nyanlända till den svenska hälso- och sjukvården, och det är angeläget att erbjudande om hälsoundersökning når en så stor andel av målgruppen som möjligt.
I syfte att möjliggöra för kommunerna att välja den boendeform för ensamkommande barn som bedöms vara mest lämpad utifrån deras förutsättningar och behov och förbättra förutsättningar och kvalitet i mottagandet av ensamkommande barn görs en generell översyn av nuvarande regelverk. Arbete har även inletts kring ersättningssystemet för mottagande av ensamkommande barn, för att analysera förutsättningar för att förenkla administrationen och öka kostnadseffektiviteten. Inom Regeringskansliet bereds för närvarande delbetänkandet Boende utanför det egna hemmet - placeringsformer för barn och unga (SOU 2014:3) från Utredningen om tvångsvård för barn och unga (S 2012:07) där bland annat nya placeringsformer föreslås.
Etableringen av nyanlända
Grunden i etableringsuppdraget ligger fast, men det är uppenbart att delar av uppdraget inte fungerar tillfredsställande. Formerna för samverkan mellan framför allt Arbetsförmedlingen och kommunerna behöver utvecklas, liksom kommunernas möjligheter att erbjuda insatser. Regeringen avser att satsa på en utbyggd organisation för upphandlingsstöd. Ett arbete ska inledas för att möjliggöra för bland annat statliga myndigheter att utveckla sin kompetens och förmåga rörande upphandlingar. Den upphandlingsstödjande myndigheten bör verka i nära samarbete med kommunsektorn. Regeringen avser att återkomma med en mer omfattande nationell strategi för den offentliga upphandlingen, där utveckling av offentlig verksamhet ska vara ett centralt perspektiv.
Regeringen anser det bekymmersamt att antalet anvisningsbara platser i landets kommuner inte motsvarar behovet, liksom att överenskomna anvisningsbara platser inte motsvaras av en reell mottagningskapacitet. Länsstyrelsernas uppdrag att verka för mottagningskapacitet i kommunerna är av stor betydelse för att mottagandet skall motsvara behovet. Den översyn regeringen avser att göra av systemet för mottagande av asylsökande och nyanlända ska leda till förslag som syftar till att kommunernas mottagande av nyanlända invandrare ska motsvara behovet, så att dagens situation där många som beviljats uppehållstillstånd tvingas vänta alldeles för länge på en kommunplats kan undvikas.
Riksrevisionens granskning är ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet med att utveckla och anpassa mottagandet av asylsökande och nyanlända efter nya förutsättningar. Regeringen förutsätter att Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och länsstyrelserna tar tillvara på de synpunkter på myndigheternas arbete som Riksrevisionen har lämnat.
I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens granskningsrapport är slutbehandlad.
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 2014
Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden M Wallström, M Johansson, I Baylan, K Persson, S-E Bucht, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, M Damberg, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, G Fridolin, G Wikström, A Hadzialic
Föredragande: statsrådet M Damberg
Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statliga insatser för mottagande och bosättning av nyanlända