Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2015/16:116 Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet Prop. 2015/16:116 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 25 februari 2016 Stefan Löfven Ibrahim Baylan (Miljö- och energidepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. Ändringarna görs för att genomföra EU:s omarbetade direktiv om elektromagnetisk kompatibilitet och innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter. Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter utökas till att omfatta föreskrifter om skadeförebyggande arbete och åtgärder när en utrustning inte överensstämmer med gällande krav. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet 4 3 Ärendet och dess beredning 8 4 Elektromagnetisk kompatibilitet 8 4.1 Regler om elektromagnetisk kompatibilitet 8 4.2 Det omarbetade direktivet 9 5 Lagändringar 11 5.1 Behovet av ändringar 11 5.2 Bemyndigandets omfattning 13 5.3 Sanktionsavgift 14 6 Ikraftträdande 17 7 Konsekvenser 18 8 Författningskommentar 19 Bilaga 1 Det omarbetade direktivet 22 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 50 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 54 Bilaga 4 Lagrådremissens lagförslag 55 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 2016 60 Rättsdatablad 61 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet dels att nuvarande 3-8 §§ ska betecknas 5, 6 och 9-12 §§, dels att 1, 2 och den nya 10 §§ och rubriken närmast före 1 § ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 5 och 8 §§ ska sättas närmast före de nya 9 och 12 §§, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3, 4, 7 och 8 §§, och närmast före 7 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bemyndigande att meddela föreskrifter Skyldigheter i fråga om elektromagnetisk kompatibilitet 1 § I fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, meddela föreskrifter om 1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den skall kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet), 1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den ska kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet), 2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, och 2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, 3. information som skall följa med utrustning och som avser uppgifter 3. information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och 4. skyldighet att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. 2 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen 1. få del av upplysningar och handlingar, 2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och 3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning. Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs. 3 § Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning som behövs för tillsynen 1. få del av upplysningar och handlingar, 2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och 3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. 4 § Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten har rätt till det enligt 3 §, får Kronofogdemyndigheten besluta om särskild handräckning efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Sanktionsavgift 7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §. 8 § Frågor om att ta ut en sanktionsavgift prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger. 6 § 10 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa. Ansvar enligt 9 § ska inte dömas ut om 1. gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller överträdelsen är ringa, eller 2. gärningen omfattas av bestämmelser om sanktionsavgift enligt 7 §. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet beslutade den 26 februari 2014 direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (omarbetning). Direktivet återges i bilaga 1. Medlemsstaterna ska införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 20 april 2016. Som ett led i genomförandet av direktivet har Miljö- och energidepartementet tagit fram en promemoria med förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet. Promemorians lagförslag återges i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i departementet (dnr M2015/01949/R). Lagrådet Regeringen beslutade den 21 januari 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som återges i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har haft vissa övergripande synpunkter på behovet av en enhetlig modell för genomförande av olika EU-direktiv som bygger på liknande strukturer. Regeringen behandlar dessa synpunkter i avsnitt 5.1. Lagrådets synpunkt på utformningen av 7 § har följts av regeringen och behandlas i författningskommentaren. Regeringen har gjort förtydliganden i avsnitt 5.3 och i författningskommentaren till 10 § i enlighet med Lagrådets synpunkter. 4 Elektromagnetisk kompatibilitet Med elektromagnetisk kompatibilitet avses en utrustnings förmåga att fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning i omgivningen. Elektromagnetisk kompatibilitet innebär både krav på att en utrustning inte ska orsaka elektromagnetisk störning och att en utrustning ska tåla den elektromagnetiska störning som kan förutses vid avsedd användning. EMC är förkortningen av det engelska uttrycket för elektromagnetisk kompatibilitet. Förkortningen är vedertagen även i Sverige. 4.1 Regler om elektromagnetisk kompatibilitet Den 1 januari 1994 trädde lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet i kraft. Lagen är en utpräglad ramlag och innehåller endast bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på egenskaper hos och användning av utrustning, kontroll och märkning av utrustning samt information som ska följa utrustningen. Föreskrifterna ska avse kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, hälsa eller personlig säkerhet och syftar till att utrustning ska fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka störningar för annan utrustning. Lagen innehåller vidare bestämmelser om tillsyn och ansvar. Lagen tillkom i samband med Sveriges anslutning till EES-avtalet. Den ändrades 2007 när det nu gällande direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet ersatte ett äldre direktiv från 1989 (se prop. 2006/07:67). Förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet innehåller bestämmelser med grundläggande skyddskrav och om marknadstillträde och användning. Elsäkerhetsverket bemyndigas i förordningen att meddela föreskrifter i de avseenden som framgår av lagens 1 §, bl.a. föreskrifter med skyddskrav, föreskrifter om dokumentation av god branschpraxis vid installation av fasta installationer, föreskrifter om kontroll av utrustning i fråga om dess elektromagnetiska kompatibilitet och föreskrifter om information som ska följa med utrustning. Transportstyrelsen har ett motsvarande bemyndigande i fråga om motorfordon, släpvagnar, traktorer och vissa komponenter som är avsedda för eftermontering i motorfordon. Huvuddelen av föreskrifterna om elektromagnetisk kompatibilitet finns i myndigheternas föreskrifter. Tabell 4.1 EU-rättsakter I denna proposition finns hänvisningar till EU-rättsakter vars fullständiga namn framgår av denna tabell Beteckning i propositionen Rättsaktens fullständiga namn Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (omarbetning) Det nu gällande direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG Beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG Förordning (EG) 764/2008 om tillämpning av nationella tekniska regler på saluförda produkter Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG Förordning (EG) 765/2008 om marknadskontroll i samband med saluföring av produkter Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordningen (EEG) nr 339/93 4.2 Det omarbetade direktivet Genom det s.k. anpassningspaketet har det omarbetade direktivet tillsammans med åtta andra harmoniserade produktdirektiv anpassats till ett horisontellt ramverk för produktlagstiftning i EU, se beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. Beslutet utgör det s.k. varupaketet tillsammans med förordning (EG) nr 764/2008 om tillämpning av nationella tekniska regler på saluförda produkter samt förordning (EG) nr 765/2008 om marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. Anpassningen innebär att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven blir oförändrade i sak, men att produktdirektiven till form och innehåll görs mer enhetliga. Första kapitlet i det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet definierar tillämpningsområdet och anger tillämpliga definitioner. Kapitlet innehåller även bestämmelser som är centrala för den inre marknaden, nämligen om att varor som uppfyller kraven ska åtnjuta fri rörlighet och att medlemsstaterna ska med marknadskontroll se till att produkter på marknaden uppfyller gällande krav. Andra kapitlet innehåller regler om skyldigheter för de "ekonomiska aktörerna" (tillverkare, tillverkarens representant, importör och distributör). Skyldigheterna gäller t.ex. att se till att produkter uppfyller gällande krav, märkning och upprättande av teknisk dokumentation. Tredje kapitlet innehåller regler om produktöverensstämmelse, bl.a. om harmoniserade standarders roll och om krav på provning. Fjärde kapitlet innehåller regler om "anmälda organ", dvs. de oberoende organisationer som ska bistå och övervaka tillverkarnas arbete med att verifiera att produkter uppfyller EU-regelverket. I kapitlet regleras dels krav på de anmälande medlemsstaterna, dels krav som de anmälda organen själva ska uppfylla. Femte kapitlet om marknadskontroll och skyddsåtgärder hänvisar i fråga om marknadskontrollen till förordning (EG) nr 765/2008 om marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. Sjätte kapitlet innehåller bl.a. regler om att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av direktivet. I kapitlet anges vidare att medlemsstaterna senast den 19 april 2016 ska anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra direktivet. Jämfört med tidigare betonas tydligare de olika ekonomiska aktörernas ansvar för att utrustning uppfyller krav på elektromagnetisk kompatibilitet för att få släppas ut på marknaden. Kraven på de anmälda organen har skärpts, liksom bestämmelserna om den marknadskontroll som medlemsstaterna är skyldiga att utföra. Direktivet innehåller även krav på medlemsstaterna att föreskriva sanktioner för de ekonomiska aktörernas överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet. Endast redaktionella ändringar har gjorts i de materiella skyddsbestämmelserna. 5 Lagändringar 5.1 Behovet av ändringar Regeringens bedömning: Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet bör behålla sin form av en bemyndigandelag som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela föreskrifter om krav på och hantering av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet. Överträdelser av bestämmelser som grundar sig på strikt nationell reglering bör även fortsättningsvis vara straffsanktionerade i samma utsträckning som i dag. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till ett genomförande i enlighet med promemorians förslag. Swedac anser att det är viktigt att syftet med den svenska lagstiftningen sammanfaller med syftet med direktivet, som inte bara tar hänsyn till skyddet för konsumenter och miljö, utan även vikten av att åstadkomma en effektiv och väl fungerande inre marknad. Swedac saknar ett genomförande av direktivets artikel 2.3 om undantag för exempelvis mätinstrument. Post- och telestyrelsen saknar i förslaget en paragraf om lagens tillämpningsområde och hänvisar till direktivets artikel 2.2(a) där det framgår att direktivet inte omfattar utrustning som omfattas av direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning. Transportstyrelsen tillstyrker förslagen men ifrågasätter om den föreslagna regleringen - liksom den nuvarande - är ändamålsenlig när det gäller krav på fordonsområdet. Transportstyrelsen anser att krav på fordon avseende elektromagnetisk kompatibilitet kan meddelas med stöd av bemyndiganden i annan författning och skulle därför föredra att de nationella författningarna om elektromagnetisk kompatibilitet undantar de fordonskategorier som i dag anges i 10 § förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet. Skälen för regeringens bedömning Lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet har sedan ikraftträdandet behållit sin karaktär av bemyndigandelag där regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet. Bemyndigandet är begränsat till bestämmelser som avser skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet. Regleringen i det omarbetade direktivet är förhållandevis detaljerad, bl.a. med avseende på vilka som ska omfattas av skyldigheter, det närmare innehållet i förpliktelserna samt vilka undantag som gäller. Att detaljerade bestämmelser läggs i förordning eller myndighetsföreskrifter underlättar ofta överblicken över författningsregleringen på ett område. En annan fördel är att det blir enklare att vid behov genomföra justeringar i bestämmelserna. Föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet har sedan lång tid tillbaka meddelats av Elsäkerhetsverket. Med hänsyn till lagstiftningens etablerade systematik är det inte lämpligt att nu införa omfattande bestämmelser om krav på enskilda aktörer i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. De ändringar som behöver göras i svensk författning för att genomföra det omarbetade direktivet passar väl i den systematiken. Lagrådet har konstaterat att det så kallade anpassningspaketet har lett till ett antal förslag till ändrade svenska regler för de olika produktslagen och funnit att den teknik som valts för genomförande skiljer sig åt. Lagrådet har anfört att lagstiftning som grundar sig på produktdirektiv som till stora delar är uppbyggda på samma sätt bör genomföras enligt en enhetlig modell. Regeringen delar Lagrådets synpunkt att en enhetlig teknik bör vara en utgångspunkt för det nationella genomförandet. Detta gäller särskilt när det är fråga om ny lagstiftning eller om det befintliga regelverket behöver arbetas om i stor omfattning. När EU-direktiv ska genomföras i nationell lagstiftning är det också betydelsefullt att ordna de nationella bestämmelserna på ett sätt som passar väl i den nationella kontexten. Som Lagrådet konstaterat varierar de olika nationella regelverkens ursprungliga utformning. Den nationella kontexten ser olika ut beroende på om den handlar om fritidsbåtar, om hissar eller om elektromagnetisk kompatibilitet. De ändringar som behövs för att genomföra det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet är begränsade och den systematik som används för den nationella regleringen av elektromagnetisk kompatibilitet är väl inarbetad. Regeringen gör därför bedömningen att huvuddelen av bestämmelserna om elektromagnetisk kompatibilitet även fortsättningsvis bör meddelas i myndigheternas föreskrifter. De nyheter i direktivet som avser ålägganden på enskilda och inte ryms inom de nuvarande bemyndigandena bör tas om hand genom att utvidga bemyndigandena. Direktivets uttryckliga krav på sanktioner vid överträdelser av nationell rätt innebär dock att den nuvarande ansvarsbestämmelsen i lagen, som endast träffar överträdelser av föreskrifter som regeringen har meddelat, är otillräcklig. De skyldigheter för ekonomiska aktörer som direktivet tar sikte på är väl lämpade för ett system med sanktionsavgift. I propositionen föreslås därför att regeringen bemyndigas att meddela bestämmelser om sanktionsavgift avseende överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen delar inte Swedacs synpunkt att lagens syfte behöver tydliggöras. Lagen utgör en grund för att på lägre normgivningsnivå införa de bestämmelser som är nödvändiga för att i svensk rätt genomföra direktivets krav. Det är där handlingsreglerna kommer att finnas. Om handlingsreglernas syfte - elektromagnetisk kompatibilitet och en fungerande EU-marknad - behöver komma till uttryck i författningstexten, bör det göras där handlingsreglerna finns. Några remissinstanser har efterfrågat en bestämmelse om undantag från lagens tillämpningsområde (jfr artikel 2 i direktivet). Med hänsyn till den genomförandemodell som valts och då den svenska regleringen har ett vidare tillämpningsområde än direktivet, kommer de materiella bestämmelserna liksom undantagen från dessa även fortsättningsvis att framgå på lägre normgivningsnivå. Ansvar till följd av nationella regler Det omarbetade direktivet avser, liksom det tidigare direktivet, utrustning som finns på marknaden. Den svenska regleringen av elektromagnetisk kompatibilitet omfattar dock även utrustning som inte finns kommersiellt tillgänglig. Till exempel kan en utrustning som används i forsknings- och utvecklingsverksamhet orsaka elektromagnetiska störningar. Vidare har Sverige valt att utnyttja den möjlighet som såväl det tidigare som det omarbetade direktivet ger att ingripa mot användning av utrustning som orsakar elektromagnetiska störningar. Det föreslagna sanktionsavgiftssystemet är utformat för att träffa näringsidkare. De bestämmelser som avser skyldigheter till följd av strikt nationell reglering, dvs. användning, träffar i många fall privatpersoner. Överträdelser av regeringens föreskrifter som inte har meddelats för genomförande av EU-rätten bör även fortsättningsvis hanteras inom ramen för det straffrättsliga förfarandet. 5.2 Bemyndigandets omfattning Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete och skyldigheter att vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter. Skälen för regeringens förslag: Som har angetts i avsnitt 5.1 bör även det omarbetade direktivet genomföras i svensk rätt med föreskrifter på lägre normgivningsnivå. Enligt lagens nuvarande lydelse får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på egenskaper hos eller användning av utrustning samt kontroll och märkning av utrustning. Bemyndigandet ger även rätt att meddela föreskrifter om information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet. Bemyndigandet omfattar också information om tillverkaren av utrustningen eller den som för in utrustningen till ett land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En central nyhet i det omarbetade direktivet är att det finns en tydlig uppräkning av de ekonomiska aktörernas skyldigheter. Således klargörs det vilka skyldigheter som tillverkaren och tillverkarens representant har, och det införs skyldigheter för importörer och distributörer. Importörerna måste kontrollera att tillverkarna har gjort den tillämpliga bedömningen av överensstämmelse med skyddskraven och upprättat teknisk dokumentation. De måste också kontrollera med tillverkarna att myndigheterna på begäran kan få tillgång till denna tekniska dokumentation. Dessutom måste importörerna kontrollera att apparaterna är korrekt märkta och åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter. De måste behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse och ange sitt namn och sin adress på produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett medföljande dokument. Distributörerna måste kontrollera att apparaten är försedd med CE-märkning och tillverkarens och, i förekommande fall, importörens namn samt att den åtföljs av nödvändig dokumentation och bruksanvisning. Importörer och distributörer måste samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och vidta lämpliga åtgärder när de har tillhandahållit apparater som inte uppfyller kraven. Kraven på spårbarhet skärps för alla ekonomiska aktörer. Skyldigheterna för de ekonomiska aktörerna är i huvudsak sådana att bestämmelser om dem antingen finns redan eller kan införas med stöd av de befintliga bemyndigandena. Skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete (artiklarna 7.4, 9.5, 10.3 och 12) samt vidta vissa åtgärder vid bristande överensstämmelse med gällande krav (artiklarna 7.8, 9.6 och 10.4) omfattas dock inte av de befintliga bemyndigandena. För att möjliggöra ett genomförande av de artiklar i direktivet som avser sådana skyldigheter bör bemyndigandet i lagen utökas. 5.3 Sanktionsavgift Regeringens förslag: Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådana avgifter. Frågor om att ta ut en sanktionsavgift ska prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelsen om åläggande av sanktionsavgift tas in i lagen. Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter. Skälen för regeringens förslag Enligt direktivets artikel 42 ska medlemsstaterna föreskriva sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet. Medlemsstaterna ska vidare vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna, som även kan vara straffrättsliga påföljder, ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dagens reglering Med stöd av 1 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet. Enligt 5 § döms den som bryter mot en sådan föreskrift till böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelsen, som i en tidigare lydelse tog sikte på alla föreskrifter som meddelats med stöd av 1 §, ändrades utifrån regeringens lagförslag i prop. 2006/07:67. Ändringen innebar att överträdelser av föreskrifter som meddelats av den myndighet som regeringen bestämmer inte längre är straffsanktionerade. Den sanktionsform som finns till buds är i stället vite. Ett vitesföreläggande blir i regel aktuellt först när en överträdelse redan har pågått under en viss tid. Eftersom själva skyldigheten att inte överträda bestämmelsen således saknar sanktion kan vite inte anses utgöra en tillräcklig sanktion när det gäller överträdelser av sådana föreskrifter som myndigheten har meddelat. Det nu gällande sanktionssystemet kan mot denna bakgrund inte anses uppfylla de krav som följer av det omarbetade direktivet. Straff eller sanktionsavgift? Direktivet ställer inte upp något krav på att någon särskild typ av sanktion ska användas. Medlemsstaterna kan föreskriva de sanktioner som de finner lämpliga, under förutsättning att sanktionerna är effektiva, proportionella och avskräckande. De sanktionsformer som skulle kunna uppfylla dessa krav är enligt regeringens bedömning straff och sanktionsavgifter. Frågan om nykriminalisering behandlades i propositionen Ett effektivare brottmålsförfarande (prop. 1994/95:23 s. 53 f.). Regeringen anförde att kriminalisering som en metod för att söka hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet och att det allmännas resurser för brottsbekämpning bör koncentreras på sådana förfaranden som kan leda till påtaglig skada eller fara och som inte kan bemötas på annat sätt. Regeringen har behandlat frågan om när sanktionsavgifter bör användas och hur de bör vara utformade för att uppfylla rimliga krav på effektivitet och rättssäkerhet i förarbetena till bestämmelsen om förverkande i 36 kap. 4 § brottsbalken (prop. 1981/82:142 s. 21 f.). Regeringen angav sex principer som skulle utgöra en god grund för det framtida lagstiftningsarbetet på området. Här angavs bl.a. att ett avgiftssystem kan vara en ändamålsenlig lösning i fall där regelöverträdelser är särskilt frekventa eller det finns speciella svårigheter att beräkna storleken av den vinst eller besparing som uppnås i det särskilda fallet. Vidare anfördes att avgifter endast bör förekomma inom speciella och klart avgränsade rättsområden och att beräkningen av avgiftsbeloppet i möjlig utsträckning bör utgå från ett mätbart moment i den aktuella överträdelsen - en parameter - som gör det möjligt att förutse och fastställa hur stor avgiften ska bli i det särskilda fallet. Beroende på rättsområdet bör det vidare särskilt prövas om uppsåt eller oaktsamhet ska förutsättas för avgiftsskyldighet eller om denna skyldighet kan bygga på strikt ansvar. För att en konstruktion med strikt ansvar ska vara försvarbar från rättssäkerhetssynpunkt bör det förutsättas att det finns starkt stöd för en presumtion om att överträdelser på området inte kan förekomma annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Frågan om införande av sanktionsavgifter har prövats i åtskilliga lagstiftningsärenden. Flera beröringspunkter finns med genomförandet i svensk rätt av det nya leksaksdirektivet (prop. 2010/11:65). Leksaksdirektivet var det första direktiv som fullt ut anpassades till beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. I lagen (2011:579) om leksakers säkerhet föreskrivs sanktionsavgift om en ekonomisk aktör eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter i lagen eller i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Genom hänvisning i lagen tillämpas produktsäkerhetslagens (2004:451) bestämmelser om sanktionsavgifter. Med stöd av bemyndigandena i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet meddelas föreskrifter om skyddskrav, kontroll och information på lägre normgivningsnivå. Denna grupp av föreskrifter är väl lämpade för ett system med sanktionsavgift. Det kan på goda grunder antas att fler överträdelser av reglerna kan beivras om föreskrifterna leder till sanktionsavgift i stället för straff. Även om det inte ska underskattas att straffet kan ha en stark handlingsdirigerande verkan, kan ett väl fungerande system med sanktionsavgifter där överträdelser beivras snabbt också förväntas påverka handlandet. Med hänsyn till det som nu har sagts om avvägningen mellan straff och sanktionsavgifter och för att de sanktioner som genomför direktivet ska motsvara dem som har införts för genomförandet av liknande EU-lagstiftning, bör sanktionsavgifter införas även i fråga om överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. Med hänsyn till lagens systematik och då bestämmelsen måste utformas så att avgiftsskyldigheten träffar rätt personkrets, är det lämpligt att sanktionsbestämmelsen meddelas på förordningsnivå. Lagrådet har anfört att det är otillfredsställande att det inte klart framgår hur sanktionsavgifter och ansvarsbestämmelser förhåller sig till varandra. Sanktionsavgifterna är tänkta att gälla som sanktion för överträdelser som de s.k. ekonomiska aktörerna gör i fråga om skyldigheter som följer av det omarbetade direktivet. Vilka de ekonomiska aktörerna är och vilka handlingsregler som sanktionsavgifterna omfattar kommer att framgå av de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Att lyfta upp den detaljerade regleringen på lagnivå skulle strida mot systematiken i reglerna om elektromagnetisk kompatibilitet. För att utesluta dubbla sanktioner bör det dock framgå av lagen att straff inte ska dömas ut för överträdelser som omfattas av bestämmelserna om sanktionsavgift. Sanktionsavgift I propositionen föreslås att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om att den som har brutit mot föreskrifter som meddelats med stöd av 1 § ska betala en sanktionsavgift. De krav som avses i 1 § gäller både skydd för hälsa och säkerhet, kontroll, utformning samt märkning, information och andra skyldigheter. På flera håll inom produktsäkerhetslagstiftningen, bland annat lagen om leksakers säkerhet, är uppsåt eller oaktsamhet nödvändiga rekvisit för utdömande av sanktionsavgift, se t.ex. 37 § produktsäkerhetslagen. I förarbetena till produktsäkerhetslagen uttalades att bedömningen av överträdelser av olika bestämmelser i produktsäkerhetslagen kan komma att göras på grundval av flera omständigheter av högst varierande karaktär (prop. 2003/04:121 s. 157 f.). Av rättssäkerhetsskäl framstod en lösning med strikt ansvar inte som lämplig vid överträdelse av lagens bestämmelser. Till detta kom att det kan finnas situationer då en näringsidkare objektivt sett bryter mot lagens bestämmelser trots att denne vidtagit alla skadeförebyggande åtgärder som vid en angiven tidpunkt skäligen kunde begäras, dvs. någon vårdslöshet förekom inte när varan tillhandahölls. Det framstod inte som rimligt att näringsidkaren skulle drabbas av en sanktionsavgift i en sådan situation. Regeringen ansåg därför att sanktionsavgift skulle dömas ut endast vid uppsåt eller oaktsamhet. Med ett motsvarande resonemang infördes likartade bestämmelser i den då gällande lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet (nämnda prop. s. 171 f.). Vid införandet av lagen (2011:579) om leksakers säkerhet uttalade regeringen att uppsåt eller oaktsamhet även fortsättningsvis bör vara nödvändiga rekvisit för utdömande av sanktionsavgift (prop. 2010/11:65 s. 82). Bedömningen är att dessa skäl är giltiga även när det gäller sanktionsavgift enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. Förfarandet för utdömande av sanktionsavgift Även om det i vissa fall kan vara lämpligt att överlåta till de förvaltningsmyndigheter som är verksamma på området att besluta om sanktionsavgift, bör prövningen i detta fall överlåtas till domstol. För en domstolsprövning talar att avgiftsskyldigheten, liksom vid prövningen enligt produktsäkerhetslagen och lagen om leksakers säkerhet, beror på om överträdelsen skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. De bedömningar som i övrigt ska göras kräver inte någon särskild sakkunskap hos domstolen och ligger också i linje med en domstols uppgifter. När det gäller förfarandefrågor har det inte heller i övrigt kommit fram något som ger anledning att i detta ärende frångå de bestämmelser som gäller för sanktionsavgifter enligt produktsäkerhetslagen och lagen om leksakers säkerhet. Det gäller bestämmelserna i produktsäkerhetslagen om att avgiften tillfaller staten, om var och av vem ansökan får göras, om avgiftens storlek, om preskription och om betalning av sanktionsavgifter. Av produktsäkerhetslagen följer också att ansökan om påförande av sanktionsavgift görs av marknadskontrollmyndigheten, som är den myndighet som utövar tillsyn. Se vidare prop. 2003/04:121, där frågan om sanktionsavgifter behandlas i avsnitt 6.9 och i författningskommentaren. I lagen om elektromagnetisk kompatibilitet bör anges var och av vem ansökan om att ta ut avgifter får göras. Bestämmelser om övriga förfarandefrågor bör meddelas på förordningsnivå. 6 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna träder i kraft den 1 juni 2016. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för utrustning som släppts ut på marknaden före ikraftträdandet. Remissinstanserna: Swedac anser följande. Kommissionen vill att de anmälda organen inom EU ska kunna verka direkt gentemot de nya bestämmelserna så snart dessa börjar gälla. De anmälda organen ska inte behöva förlora tid för att medlemsstaterna anmäler organen först efter att de olika direktiven har trätt i kraft. För att de anmälda organen ska kunna bli anmälda och verka under det omarbetade direktivet skulle ett idealiskt ikraftträdandedatum vara den 20 januari 2016. Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna motiveras av behovet att anpassa den svenska regleringen till det omarbetade direktivet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna senast den 19 april 2016 besluta och offentliggöra de nationella författningar som är nödvändiga för att genomföra direktiven i svensk rätt. Författningarna ska tillämpas från och med den 20 april 2016. Samma datum för genomförande och tillämpning gäller för flertalet av de direktiv som ingår i det s.k. anpassningspaketet (anpassning av tekniska harmoniseringsdirektiv till Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter). Medlemsstaterna har uppmanats av Europeiska kommissionen att i god tid anmäla organ som uppfyller kraven i de direktiv som ingår i anpassningspaketet. Kommissionen har anfört att en medlemsstat kan anmäla organ så snart de nationella bestämmelserna har genomförts. Direktivets skärpta krav på anmälda organ genomförs - med stöd av bemyndiganden i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll (ackrediteringslagen) - i föreskrifter och allmänna råd som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har meddelat om anmälda organ inom vissa områden (STAFS 2015:6). Föreskrifterna, som trädde i kraft den 1 juli 2015, innehåller krav på organ som är eller ansöker om att bli utsedda och anmälda till EU enligt 7-9 §§ ackrediteringslagen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse. De nu föreslagna lagändringarna har i sig inte någon betydelse för möjligheten att anmäla organ till EU. Lagändringarna bör träda i kraft så snart det är möjligt. Eftersom lagändringarna endast avser normgivningsbemyndiganden, behövs det ingen sådan övergångsbestämmelse som föreslås i promemorian. 7 Konsekvenser De föreslagna lagändringarna görs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet. Utvidgat föreskriftsmandat Det utvidgade föreskriftsmandatet i förslaget får i sig inga konsekvenser. Syftet med denna ändring är att möjliggöra att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i sin tur ska kunna meddela föreskrifter som genomför det omarbetade direktivet. EU-kommissionen har bedömt att anpassningen av produktdirektiven, däribland det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet, inte medför några större kostnader för de ekonomiska aktörerna. De ekonomiska aktörer som redan tar sitt ansvar förväntas få mycket små merkostnader eller inga alls. Konsekvenserna förväntas snarare gynna de ekonomiska aktörerna, eftersom de nya reglerna kommer att förbättra konkurrenskraften för de företag som tar allvarligt på sina skyldigheter och inte försöker kringgå systemet. Detta innebär att den inre marknaden kommer att fungera bättre genom att alla ekonomiska aktörer behandlas lika. Införande av sanktionsavgifter Enligt artikel 42 i det omarbetade direktivet ska medlemsstaterna föreskriva om sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av reglerna. Sådana sanktioner får omfatta straffrättsliga påföljder och de ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Förslaget till ändringar i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet innebär att sanktionsavgifter ersätter delar av den tidigare ansvarsbestämmelsen. Sanktionsavgifter införs i de fall överträdelsen avser de ekonomiska aktörernas skyldigheter. Denna förändring görs främst för att sanktionerna ska bli mer effektiva. Genom att införa sanktionsavgifter bedöms sanktioner kunna användas i fler fall eftersom tillsynsmyndigheten själv ansöker om påförande av sanktionsavgift hos förvaltningsrätt. En ökad användning av sanktioner vid överträdelser får konsekvenser för de ekonomiska aktörer som i dag inte fullgör sina skyldigheter när de tillhandahåller utrustning på marknaden. Bedömningen är ändå att domstolarna inte kommer att påverkas märkbart av de nya bestämmelserna då sanktionsavgifter inte förväntas bli frekvent förekommande. För dem som omfattas av regelverket men som inte är ekonomiska aktörer innebär förslaget inte någon förändring. 8 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet 1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om bemyndigande att meddela föreskrifter. Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som syftar till att ge skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. I paragrafen redogörs punktvis för innehållet i de föreskrifter som får meddelas med stöd av bemyndigandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Enligt paragrafens nuvarande lydelse meddelas föreskrifter om krav på egenskaper hos eller användning av utrustning i första punkten, kontroll och märkning av utrustning i andra punkten och information som ska följa med utrustning i tredje punkten. I fjärde punkten, som är ny, ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldigheter i vissa fall. Utgångspunkten för genomförandet av det omarbetade direktivet är att de flesta föreskrifter även fortsättningsvis ska finnas i myndighetsföreskrifter. Punkten har tillkommit för att möjliggöra ett genomförande av de artiklar i direktivet som avser ekonomiska aktörers skyldigheter och som inte kan anses omfattas av det nuvarande bemyndigandet. De skyldigheter som avses i punkten är skyldigheter för ekonomiska aktörer att dels bedriva skadeförebyggande arbete, dels vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning som en ekonomisk aktör har tillhandahållit inte överensstämmer med krav som följer av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 2 § Av paragrafen framgår att den myndighet som regeringen bestämmer är tillsynsmyndighet enligt lagen. Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § första stycket första meningen. 3 § Paragrafen, som är ny, reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter i samband med tillsynen. Paragrafen motsvarar resterande delar av nuvarande 2 § första stycket. 4 § Av paragrafen, som är ny, framgår när Kronofogdemyndigheten får hjälpa tillsynsmyndigheten att vidta en åtgärd enligt 3 § samt hur sådant bistånd ges. Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § andra stycket. 7 § Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sanktionsavgift vid överträdelser av de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i dag. Paragrafen möjliggör ett genomförande av artikel 42 i direktivet och behandlas i avsnitt 5.3. För den närmare motiveringen hänvisas till detta avsnitt. Bestämmelsen innebär att regeringen får meddela föreskrifter om att överträdelser av de föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § kan medföra en påföljd genom att den som bryter mot föreskrifterna åläggs en sanktionsavgift. Sanktionsavgifter finns på angränsande områden, t.ex. i produktsäkerhetslagen (2004:451) och i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Det nu föreslagna systemet med sanktionsavgifter avses i huvudsak utformas med motsvarande bestämmelser i de nyss nämnda lagarna som förebild. De överträdelser som kommer att kunna föranleda sanktionsavgift gäller brott mot föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndigandet i 1 §, dvs. avseende krav på egenskaper hos utrustning, kontroll och märkning av utrustning, information som ska följa med utrustning samt skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder vid bristande överensstämmelse med krav i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Lagrådsremissen innehöll ett andra stycke med bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter. Stycket har utgått efter förslag av Lagrådet. Bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter omfattar alltså såväl sådana föreskrifter som avser själva skyldigheten att betala avgift som föreskrifter som rör t.ex. avgifternas storlek och förfarandet när avgifterna ska tas ut. 8 § Paragrafen, som är ny, anger att frågor om att ta ut en sanktionsavgift prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger. 10 § Paragrafen, som har fått en ny beteckning och en ny lydelse, innehåller bestämmelser om när ansvar enligt 9 § för överträdelser av en föreskrift som regeringen har meddelat inte ska dömas ut. Första punkten motsvarar den nuvarande 6 § och innebär att straffansvar enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet inte ska dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller överträdelsen är ringa. I andra punkten anges att straffansvar enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet inte ska dömas ut i de fall gärningen omfattas av bestämmelser om sanktionsavgift enligt 7 §. Bestämmelserna om sanktionsavgifter ska ta sikte på skyldigheter som följer av det omarbetade direktivet och alltså avser handlingsregler för de s.k. ekonomiska aktörerna. Vilka de ekonomiska aktörerna är och vilka skyldigheter som gäller för dem kommer att framgå av de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Om en överträdelse mot en handlingsregel ska medföra sanktionsavgift, ska något straffrättsligt ansvar enligt lagen om elektromagnetisk kompatibilitet inte kunna bli aktuellt. Innebörden är att dubbla sanktioner inte får förekomma för samma gärning. Det omarbetade direktivet Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet dels att 1 § ska betecknas 1 a §, dels att den nya 1 a § samt 2, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1, 2 a, 2 b och 7 a §§, samt närmast före 1 § och 7 a § två nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Uttryck i lagen 1 § I denna lag betyder 1. elektromagnetisk kompatibilitet: en utrustnings förmåga att fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning i denna omgivning, 2. tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en apparat för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis, 3. utsläppande på marknaden: första gången en apparat tillhandahålls på unionsmarknaden, 4. tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar eller låter konstruera eller tillverka en apparat och saluför apparaten, i eget namn eller under eget varumärke, 5. tillverkarens representant: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter, 6. importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och släpper ut en apparat från ett tredjeland på unionsmarknaden, 7. distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören som tillhandahåller en apparat på marknaden, och 8. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören. 1 § I fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om 1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den skall kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet), 1 a § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, meddela föreskrifter om 1. krav på egenskaper hos utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, 2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, och 3. information som skall följa med utrustning och som avser uppgifter a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och 2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, 3. information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. b) om tillverkaren eller importören av utrustningen, 4. ekonomiska aktörers skyldigheter att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning som en ekonomisk aktör har tillhandahållit inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, och 5. användning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet. 2 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen 1. få del av upplysningar och handlingar, 2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och 3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning. Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. 2 a § Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen 1. få del av upplysningar och handlingar, 2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och 3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. 2 b § Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning. 5 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 1 §. Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 1 a §. 6 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa. Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa. Ansvar ska inte heller dömas ut i de fall gärningen omfattas av sanktionsavgift enligt 7 a §. Sanktionsavgift 7 a § En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 a § 1-4. Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite. I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas. 1. Denna lag träder i kraft den 20 april 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om utrustning som har släppts ut på marknaden före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanserna Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Karlstad, Domstolsverket, Kommerskollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Konsumentverket, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Post- och telestyrelsen, Transportstyrelsen, Regelrådet, TeliaSonera AB, Tele2 AB, Telenor Sverige AB, Hi3G Access AB, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Sveriges kommuner och landsting, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Ericsson, Svensk Elektronik, Svensk Handel, IT&Telekomföretagen, Teknikföretagen, Intertek, Näringspunkten, SEK Svensk Elstandard, Bil Sweden, Föreningen Sveriges Sändareamatörer, Experimenterande Svenska Radioamatörer. Lagrådremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet dels att nuvarande 3-8 §§ ska betecknas 5, 6 och 9-12 §§, dels att 1, 2 och den nya 10 §§ och rubriken närmast före 1 § ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 5 och 8 §§ ska sättas närmast före de nya 9 och 12 §§, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3, 4, 7 och 8 §§, och närmast före 7 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bemyndigande att meddela föreskrifter Skyldigheter i fråga om elektromagnetisk kompatibilitet 1 § I fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, meddela föreskrifter om 1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den skall kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet), 1. krav på egenskaper hos eller användning av utrustning för att den ska kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet), 2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, och 2. kontroll och märkning av utrustning med avseende på dess elektromagnetiska kompatibilitet, 3. information som skall följa med utrustning och som avser uppgifter 3. information som ska följa med utrustning och som avser uppgifter a) av betydelse för utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet, och b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. b) om tillverkaren av utrustningen eller den som fört in utrustningen till ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och 4. skyldighet att bedriva skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att utrustning inte överensstämmer med de krav som följer av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. 2 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen 1. få del av upplysningar och handlingar, 2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och 3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten enligt första stycket har rätt till det, får Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av tillsynsmyndigheten, besluta om särskild handräckning. Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs. 3 § Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning som behövs för tillsynen 1. få del av upplysningar och handlingar, 2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och 3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. 4 § Om tillsynsmyndigheten inte får del av handlingar, tillgång till utrustning eller tillträde till ett område, en lokal eller ett utrymme trots att myndigheten har rätt till det enligt 3 §, får Kronofogdemyndigheten besluta om särskild handräckning efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Sanktionsavgift 7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §. Regeringen får meddela ytter-ligare föreskrifter om sådana sanktionsavgifter. 8 § Frågor om att ta ut en sanktionsavgift prövas av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger. 6 § 10 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa. Ansvar enligt 9 § ska inte dömas ut om 1. gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller överträdelsen är ringa, eller 2. gärningen omfattas av bestämmelser om sanktionsavgift enligt 7 §. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-01-28 Närvarande: F.d. justitierådet Lennart Hamberg samt justitieråden Anita Saldén Enérus och Ingemar Persson. Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet Enligt en lagrådsremiss den 21 januari 2016 (Miljö- och energidepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Johan Lundberg. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: Lagrådsremissen innehåller förslag till sådana ändringar i lagen om elektromagnetisk kompatibilitet som innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter och vidare att nuvarande bemyndigande utvidgas till att omfatta föreskrifter om skadeförebyggande arbete m.m. Ändringarna görs för att genomföra EU:s direktiv 2014/30/EU. Av remissen framgår att det nämnda direktivet, tillsammans med åtta andra harmoniserade produktdirektiv, anpassats till ett horisontellt ramverk för produktlagstiftning i EU, beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. Detta s.k. anpassningspaket har föranlett ett antal förslag till ändrade svenska regler avseende de olika produkterna. Till Lagrådet har lämnats sådana förslag rörande lagstiftning för exempelvis hissar (prop. 2015/16:59), fritidsbåtar och vattenskotrar (prop. 2015/16:64), mätinstrument och icke-automatiska vågar (lagrådsremiss den 14 januari 2016) och radioutrustning (lagrådsremiss den 21 januari 2016). Även om dessa olika förslag till svensk lagstiftning grundas på direktiv som till stora delar är uppbyggda på samma sätt, varierar den teknik som valts för genomförandet. När det gäller förslagen till lagar om fritidsbåtar och vattenskotrar resp. radioutrustning har en modell valts som nära överensstämmer med utformningen av lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Det innebär att lagarna innehåller centrala bestämmelser om bl.a. produktkrav och de ekonomiska aktörernas skyldigheter, bestämmelser som kompletteras av föreskriftsrätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagarna innehåller också bestämmelser om sanktionsavgifter på motsvarande sätt som i produktsäkerhetslagen (2004:451). Den nu föreslagna regleringen, liksom i vissa avseenden förslaget om mätinstrument och icke-automatiska vågar, ser emellertid annorlunda ut. Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet är, som framhålls i remissen (s. 8), en utpräglad ramlag som endast innehåller ett antal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om egenskapskrav m.m. Nu föreslås endast att dessa bemyndiganden utökas för att uppfylla kraven i direktiv 2014/30/EU, bl.a. i fråga om sanktionsavgifterna. Avsikten är att de centrala regler om bl.a. produktkrav, ekonomiska aktörers grundläggande skyldigheter och sanktionsavgifter, som för andra produktområden ges i lag, i stället ska finnas på förordningsnivå. Det kan dock noteras att i förslaget till ändringar i lagen om mätinstrument och icke-automatiska vågar ändå sanktionsbestämmelserna har tagits in i lagen. Att den svenska regleringen sker på så olika sätt för de olika produkt-slagen kan ha bakgrund i regelverkens ursprungliga utformning. Det är emellertid enligt Lagrådets mening otillfredsställande att ingen samordning kommit till stånd när den bakomliggande EU-regleringen bygger på identiska strukturer. Att lagstifta på detta sätt försvårar i hög grad läsbarheten och möjligheten att uppnå en förståelse av reglernas sammanhang. Det har framgått vid föredragningarna av de olika förslagen att ytterligare EU-anknuten lagstiftning på produktområdet är att vänta. Lagrådet förordar att det då eftersträvas en enhetlig modell för implementering av de olika direktiven. När det gäller sanktionsavgifterna, som i de övriga produktlagarna är enhetligt lagreglerade, ska när det gäller elektromagnetisk kompatibilitet regler således finnas endast på förordningsnivå. Lagen innehåller redan idag straffbestämmelser, som kopplats till föreskrifter meddelade av regeringen. Dessa straffbestämmelser ska enligt förslaget behållas, men regelverket föreslås kompletterat med en regel enligt vilken ansvar inte ska dömas ut om gärningen omfattas av bestämmelser om sanktions-avgift, 10 § 2. I vilka fall sanktionsavgift resp. straff ska utgå framgår således inte av lagen. Om det finns något behov av en sådan reglering som föreslås i 10 § kan därför inte bedömas. Det är otillfredsställande att det av lagrådsremissen inte klart framgår hur sanktionsavgifter och ansvarsbestämmelser förhåller sig till varandra. Frågan bör övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 7 § När det gäller sanktionsavgifterna anges i föreslagna 7 § att regeringen får meddela förskrifter om att sådana ska betalas av den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. I paragrafens andra stycke anges att regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifterna. Vid föredragningen har framkommit att detta senare avser föreskrifter om förfarandet för uttag av avgifterna. Ett särskilt bemyndigande i detta avseende torde dock inte erfordras, och paragrafens andra stycke kan utgå. 10 § Se vad Lagrådet anfört ovan om behovet av den föreslagna punkten 2. Miljö- och energidepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 2016 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Y Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Lövin, Regnér, Andersson, A Johansson, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström Föredragande: statsrådet Baylan Regeringen beslutar proposition Det omarbetade direktivet om elektromagnetisk kompatibilitet Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet 1 och 7 §§ 32014L0030