Post 1910 av 7191 träffar
Genomförande av mätinstrumentdirektivet och direktivet om icke-automatiska vågar Prop. 2015/16:91
Ansvarig myndighet: Näringsdepartementet
Dokument: Prop. 91
Regeringens proposition
2015/16:91
Genomförande av mätinstrumentdirektivet
och direktivet om icke-automatiska vågar
Prop.
2015/16:91
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 februari 2016
Ylva Johansson
Mikael Damberg
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till ändring i lagen om måttenheter, mätningar och mätdon. Ändringen är ett led i att genomföra de omarbetade EU-direktiven om icke-automatiska vågar och om mätinstrument. Ändringen innebär att bestämmelser om sanktionsavgift införs i lagen. Direktiven kräver i övrigt genomförande på förordnings- och föreskriftsnivå.
Ändringen föreslås träda i kraft den 20 april 2016.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon 4
3 Ärendet och dess beredning 5
4 Bakgrund 5
4.1 Direktiv på mätområdet 5
4.2 Gällande rätt 6
4.3 De omarbetade NAWI- och MID-direktiven 6
5 Genomförande av NAWI- och MID-direktiven 8
5.1 Utgångspunkter för genomförandet 8
5.2 Sanktionsavgift 9
6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 12
7 Konsekvenser 13
8 Författningskommentar 14
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 16
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 58
Bilaga 3 Promemorians lagförslag 160
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 161
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 162
Bilaga 6 Lagrådets yttrande 163
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 2016 164
Rättsdatablad 165
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon ska införas en ny paragraf, 6 a §, och närmast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sanktionsavgift
6 a §
En tillverkare, en tillverkares representant, en importör eller en distributör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om en sådan ekonomisk aktör eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 20 april 2016.
3 Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar, nedan kallat NAWI-direktivet, se bilaga 1, och direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument, nedan kallat MID-direktivet, se bilaga 2. Medlemsstaterna ska senast den 19 april 2016 ha antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiven. Dessa bestämmelser ska tillämpas från och med den 20 april 2016.
Inom Regeringskansliet har promemorian Genomförande av mätinstrumentdirektivet och direktivet om icke-automatiska vågar utarbetats. Promemorian har i allt väsentligt samma innehåll som denna proposition. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2015/07717/FÖF).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 14 januari 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen följer Lagrådets förslag.
4 Bakgrund
4.1 Direktiv på mätområdet
Genom det nu gällande mätinstrumentdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument, samlades att antal särdirektiv om mätinstrument i ett direktiv anpassat till rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder, den s.k. nya metoden. Den nya metoden kan sägas innebära att detaljerade tekniska krav undviks till förmån för väsentliga hälso- och säkerhetskrav och hänvisningar till standarder. En produkt som tillverkats enligt en harmoniserad standard förutsätts uppfylla kraven i det aktuella direktivet. De mätinstrument som omfattas av direktivet är vattenmätare, gasmätare och volymomvandlare, aktiva elenergimätare, värmemätare, mätsystem för kontinuerlig och dynamisk mätning av mängder av andra vätskor än vatten, automatiska vågar, taxametrar, längdmått, dimensionsmätinstrument och avgasmätare.
I det nu gällande direktivet om icke-automatiska vågar, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/23/EG av den 23 april 2009 om icke-automatiska vågar, finns bestämmelser om sådana vågar som kännetecknas av att de kräver medverkan av en operatör vid vägningen.
4.2 Gällande rätt
Lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen innehåller bestämmelser om användning av vissa måttenheter (1 §), om bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på mätningar och mättekniska metoder och krav på och kontroll av mätdon (2 §). Sådana föreskrifter ska avse skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, kommunikation eller näringsverksamhet och ska syfta till att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser eller vara befogade från konsumentsynpunkt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare meddela föreskrifter om förpackningsstorlek, mängduppgifter på färdigförpackade varor, krav i fråga om särskild kundvåg i detaljhandeln och krav på och kontroll av elmätare (3 §). I övrigt innehåller lagen bestämmelser om tillsyn (4-6 §§) och om överklagande (7 §).
Av förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon framgår att föreskrifter som meddelas med stöd av förordningen ska vara anpassade till bl.a. nu gällande mätinstrumentdirektiv, direktiv 2004/22/EG (2 §), att det är Styrelsen för ackreditering och tekniska kontroll (Swedac) som meddelar sådana föreskrifter (4 §) och att Swedac också utövar tillsyn enligt lagstiftningen, utom när det gäller föreskrifter om färdigförpackade livsmedel där Livsmedelsverket och berörd kommunal nämnd är tillsynsmyndighet (7 §). Swedac är därmed att betrakta som marknadskontrollmyndighet när det gäller nu gällande direktiv.
Lagen kom till i samband med Sveriges anslutning till EES-avtalet och har, när det gäller bemyndigandena, en tydlig ramlagskaraktär. Merparten av föreskrifterna om mätinstrument och icke-automatiska vågar finns i Swedacs föreskrifter.
4.3 De omarbetade NAWI- och MID-direktiven
Direktivens innehåll
De omarbetade NAWI- och MID-direktiven har, tillsammans med sju andra harmoniserade produktdirektiv, genom det s.k. anpassningspaket anpassats till ett horisontellt ramverk för produktlagstiftning i EU, Europaparlamentets och rådets beslut 768/2008 av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG. Beslutet utgör det s.k. varupaketet tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/ EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordningen (EEG) nr 339/93. Anpassningen innebär att de grundläggande hälso- och säkerhetskraven förblir oförändrade i sak, men att direktiven till form och innehåll görs mer enhetliga.
I direktivens första kapitel finns allmänna bestämmelser. Där anges direktivens tillämpningsområde och vissa centrala begrepp definieras. Vidare finns där bestämmelser om att icke-automatiska vågar ska uppfylla väsentliga krav (NAWI-direktivet) och mätinstrument grundläggande krav (MID-direktivet) samt de för den inre marknaden centrala bestämmelserna att vågar och mätinstrument som uppfyller sådana krav omfattas av fri rörlighet och att medlemsstaterna ansvarar för att vågar och mätinstrument som tillhandahålls på marknaden uppfyller uppställda krav. Det inledande kapitlet i MID-direktivet är något mer omfattande då det även innehåller en syftesbestämmelse och bestämmelser om s.k. underenheter.
I direktivens andra kapitel finns bestämmelser om skyldigheter för de ekonomiska aktörerna, dvs. för tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören. Skyldigheterna gäller bl.a. att se till att produkter uppfyller ställda krav, att de är korrekt märkta och att relevant teknisk dokumentation finns.
I det tredje kapitlet finns bestämmelser om produktöverenstämmelse, bl.a. bestämmelser om CE-märkning för produkter som uppfyller ställda krav. I fjärde kapitlet finns bestämmelser om anmälda organ medan det femte kapitlet behandlar marknadskontroll och skyddsåtgärder där bl.a. hänvisning görs till förordning (EG) nr 765/2008.
I ett avslutande kapitel i NAWI-direktivet finns bestämmelser om kommittéförfarande, övergångsbestämmelser och slutbestämmelser. Motsvarande bestämmelser i MID-direktivet är uppdelade på två kapitel, ett om kommittéförfarande och delegerade akter och ett om övergångs- och slutbestämmelser. I de avslutande kapitlen anges bl.a. att medlemsstaterna ska föreskriva om sanktioner för ekonomiska aktörer som överträder bestämmelser som meddelats för att genomföra direktiven. Vidare anges att medlemsstaterna senast den 19 april 2016 ska anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktiven. Dessa bestämmelser ska tillämpas från och med den 20 april samma år.
Nyheter i de omarbetade direktiven
Det kan konstateras att de omarbetade direktiven inte i sig medför ändrade materiella bestämmelser när det gäller uppställda hälso- och säkerhetskrav. Däremot innebär de att skyldigheterna för de ekonomiska aktörerna att produkter som sätts på marknaden faktiskt uppfyller de ställda kraven tydligare betonas. Kraven på de anmälda organen har skärpts, liksom bestämmelserna om marknadskontroll där det uttryckligen anges att artiklarna 15.3 och 16-29 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas. Direktiven innehåller också bestämmelser om att medlemsstaterna ska föreskriva om sanktioner för ekonomiska aktörer som överträder bestämmelser som meddelats för att genomföra direktiven.
5 Genomförande av NAWI- och MID-direktiven
5.1 Utgångspunkter för genomförandet
Regeringens bedömning: De nya direktiven bör, i likhet med de gamla direktiven, genomföras med övergripande bestämmelser på lagnivå och i övrigt på förordnings- och föreskriftsnivå.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller lämnar den utan invändning.
Skälen för regeringens bedömning: I de omarbetade NAWI- och MID-direktiven regleras skyldigheterna för de ekonomiska aktörerna. Med detta EU-rättsliga samlingsbegrepp avses i dessa direktiv tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören.
I direktiven klargörs således dels tillverkarens och tillverkarens representants skyldigheter, dels införs skyldigheter för importörer och distributörer. Skyldigheterna för tillverkare innefattar bl.a. att se till att mätdonen uppfyller ställda krav och att upprätta teknisk dokumentation, att utföra eller låta utföra bedömning av överensstämmelse och utfärda EU-försäkran om överensstämmelse, anbringa CE-märkning och annan märkning samt att tillhandahålla bruksanvisningar och kontaktinformation (artikel 6 i NAWI- och artikel 8 i MID-direktivet). Tillverkarens representant kan genom fullmakt få i uppdrag att fullgöra tillverkarens skyldigheter utom när det gäller att mätdonen uppfyller ställda krav och att teknisk dokumentation har upprättats. För en importör, som kan vara den som sätter en produkt på marknaden i det fall tillverkaren inte är etablerad på unionsmarknaden, gäller skyldigheterna i första hand att kontrollera att tillverkaren fullgjort sina skyldigheter och att tillhandahålla egen kontaktinformation (artikel 8 i NAWI- och artikel 10 i MID-direktivet). En distributör, som är den som utöver tillverkaren eller importören kan tillhandahålla ett mätdon på marknaden, ska framför allt se till att mätdonet är försett med CE-märkning och annan relevant märkning och att det åtföljs av relevant dokumentation (artikel 9 i NAWI- och artikel 11 i MID-direktivet). Alla de ekonomiska aktörerna är skyldiga att samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och att vidta åtgärder om mätdon som tillhandahålls inte uppfyller ställda krav.
De nya direktivens regler om skyldigheter för ekonomiska aktörer har stora likheter med regler i andra EU-rättsakter. Vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/ EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet infördes de mest centrala kraven på enskilda aktörer i huvudsak i en ny lag, lagen (2011:579) om leksakers säkerhet, medan andra krav infördes på förordnings- och föreskriftsnivå. På motsvarande sätt har även andra liknande rättsakter genomförts.
För mätdon gäller i stället, som framgår av avsnitt 4.2, att endast övergripande bestämmelser anges på lagnivå medan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om bl.a. krav på och kontroll av mätdon. Sådana föreskrifter om mätinstrument och icke-automatiska vågar har sedan lång tid tillbaka meddelats av Swedac. Att nu införa omfattande bestämmelser om krav på enskilda aktörer i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon bedöms inte lämpligt, särskilt som det skulle bryta mot lagstiftningens sedan länge etablerade systematik. Motsvarande uppdelning mellan övergripande lagbestämmelser och närmare föreskifter på förordnings- och föreskriftsnivå finns t.ex. på plan- och byggområdet.
Med detta som utgångspunkt är de lagändringar som behöver göras för att genomföra de nya direktiven av begränsad omfattning. I direktiven ställs krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med stöd av direktiven. Som framgår av avsnitt 5.2 bör lagen om måttenheter, mätningar och mätdon kompletteras i detta avseende. I övrigt bör direktiven genomföras på förordnings- och föreskriftsnivå.
5.2 Sanktionsavgift
Regeringens förslag: En tillverkare, en tillverkares representant, en importör eller en distributör ska kunna åläggas att betala en sanktionsavgift, om en sådan ekonomisk aktör eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § lagen om måttenheter, mätningar och mätdon för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska vissa bestämmelser om sanktionsavgifter i produktsäkerhetslagen tillämpas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Värmek stöder förslaget. Övriga remissinstanser lämnar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag
Direktivens krav
Medlemsstaterna ska föreskriva om sanktioner mot ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tilllämpning av direktiven och ska vidta alla åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Med ekonomisk aktör avses som ovan nämnts tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören. Sanktionerna kan omfatta straffrättsliga påföljder och ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 42 i NAWI- och artikel 49 i MID-direktivet).
Direktiven kräver alltså att det finns sanktioner mot överträdelser av nationella bestämmelser som genomför direktiven.
Sanktionsavgift
Genomförandet av de omarbetade NAWI- och MID-direktiven har som ovan nämnts flera beröringspunkter, inte minst i fråga om sanktioner, med genomförandet av EU-direktivet om leksakers säkerhet (2009/48/EG), som var det första direktivet som fullt ut anpassades till det s.k. varupaketet (se avsnitt 4.3). I 32 § lagen (2011:579) om leksakers säkerhet föreskrivs att en ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot bestämmelser i lagen eller i föreskrifter som har meddelats i anslutning till bestämmelser i lagen. Genom hänvisning i lagen tillämpas bestämmelserna om sanktionsavgift i produktsäkerhetslagen (2004:451).
Någon möjlighet att ålägga ekonomiska aktörer sanktionsavgift finns inte enligt lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon. För att svara mot direktivens krav och för att sanktionerna som genomför de nu aktuella instrumenten ska motsvara dem som har införts vid genomförandet av liknande EU-lagstiftning, bör det införas bestämmelser om sanktionsavgift i lagen om måttenheter, mätningar och mätdon. Med hänsyn till att bestämmelserna motiveras av genomförandet av NAWI- och MID-direktiven bör endast överträdelser av föreskrifter som med stöd av lagen har meddelats för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser kunna föranleda sanktionsavgift.
På flera håll inom produktsäkerhetslagstiftningen, bl.a. som ovan nämnts lagen om leksakers säkerhet, kräver åläggande av sanktionsavgift att en överträdelse har skett med uppsåt eller av oaktsamhet hos den ekonomiska aktören eller någon som handlar på dennes vägnar, se t.ex. 6 § lagen (1992:1328) om farliga livsmedelsimitationer och 37 § produktsäkerhetslagen. I förarbetena till den senare lagen uttalades att bedömningen av överträdelser av olika bestämmelser i produktsäkerhetslagen kan komma att göras på grundval av flera omständigheter av högst varierande karaktär (prop. 2003/04:121 s. 157 f.). Av rättssäkerhetsskäl framstod en lösning med strikt ansvar inte som lämplig vid överträdelse av lagens bestämmelser. Till detta kom att det kan finnas situationer då en näringsidkare objektivt sett bryter mot lagens bestämmelser trots att denne vidtagit alla skadeförebyggande åtgärder som vid en angiven tidpunkt skäligen kunde begäras, dvs. någon vårdslöshet förekom inte när varan tillhandahölls. Det framstod inte som rimligt att näringsidkaren i en sådan situation skulle drabbas av en sanktionsavgift. Regeringen ansåg mot denna bakgrund att sanktionsavgift skulle dömas ut endast vid uppsåt eller oaktsamhet.
Med ett motsvarande resonemang infördes likartade bestämmelser i lagen om livsfarliga livsmedelsimitationer och den då gällande lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet (prop. 2003/04:121 s. 171 f.). Vid införandet av lagen (2011:579) om leksakers säkerhet uttalade regeringen att uppsåt eller oaktsamhet även fortsättningsvis bör vara nödvändiga rekvisit för utdömande av sanktionsavgift (prop. 2010/11:65 s. 82).
Bedömningen är att de skäl som har gjort att det i nu nämnda lagar har införts krav på uppsåt eller oaktsamhet är giltiga även när det gäller sanktionsavgift enligt lagen om måttenheter, mätningar och mätdon. I den lagen bör det därför anges vara en förutsättning för sanktionsavgift att överträdelsen skett med uppsåt eller av oaktsamhet.
Sanktionsavgiftens storlek och begränsningar i skyldigheten att betala sanktionsavgift
Överträdelser av lagen om måttenheter, mätningar och mätdon och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen kan antas vara av högst varierande art och karaktär. Avgiften bör därmed kunna bestämmas till såväl blygsamma som avsevärda belopp.
I 40 § produktsäkerhetslagen finns bestämmelser om att sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 5 miljoner kronor, dock högst tio procent av näringsidkarens årsomsättning. Motsvarande belopp gäller även enligt lagen (2011:579) om leksakers säkerhet, se 32 § i den lagen. I förarbetena till produktsäkerhetslagen anges att syftet med sanktionsavgiften inte är att neutralisera den eventuella vinst som näringsidkaren gjort genom att bryta mot reglerna utan att säkerställa att bestämmelserna följs (prop. 2003/04:121 s. 159 f.). Skulle avgiften endast kunna fastställas till den nettovinst som näringsidkaren gjort på att tillhandahålla den farliga varan eller tjänsten antogs lagstiftningen inte kunna få den handlingsdirigerande verkan som är avsedd. Regeringen ansåg sammanfattningsvis att sanktionsavgiften skulle anpassas efter motsvarande regler i marknadsföringslagstiftningen när det gäller avgiftens storlek. För att skydda näringsidkare som bedriver verksamhet i liten skala från att i vissa situationer kunna drabbas oskäligt hårt av en sanktionsavgift föreskrevs också ett maxtak för avgiften.
Det har inte framkommit något som ger anledning att i detta ärende föreslå att andra beloppsgränser ska gälla för ekonomiska aktörer än de som gäller enligt produktsäkerhetslagen och lagen om leksakers säkerhet. Dessa bestämmelser bör därför tillämpas även på sanktionsavgifter enligt lagen om måttenheter, mätningar och mätdon.
I 41 § produktsäkerhetslagen, som enligt 32 § lagen om leksakers säkerhet även ska tillämpas vid överträdelser av den lagen, finns bestämmelser om att det vid fastställande av sanktionsavgift ska tas särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser. I ringa fall ska någon avgift inte tas ut och avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl för det. Motsvarande bestämmelser bör tillämpas även vid överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om måttenheter, mätningar och mätdon.
Bestämmelser i övrigt om sanktionsavgiften och om förfarandet för
utdömande av sanktionsavgift
I 37 § andra stycket produktsäkerhetslagen anges att sanktionsavgifter tillfaller staten. Enligt 39 § samma lag prövas frågor om påförande av sanktionsavgift av förvaltningsrätt efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten är belägen. Enligt 42 § får sanktionsavgift bara dömas ut om ansökan har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att överträdelsen upphörde. En sanktionsavgift faller bort, om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den fick laga kraft. Av 43 § följer att sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att domen har fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen. Sanktionsavgifter ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer. Om en avgift inte betalas i rätt tid, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Det finns också en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Bestämmelserna i 37 § andra stycket samt 39, 42 och 43 §§ produkt-säkerhetslagen gäller även vid överträdelser av lagen om leksakers säkerhet, se 32 § i den lagen. Motsvarande bör gälla även för överträdelser av föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om måttenheter, mätningar och mätdon.
Överträdelser som omfattas av vitesföreläggande eller vitesförbud
Enligt lagen om måttenheter, mätningar och mätdon får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att lagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska följas. Sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett vitesföreläggande blir i regel aktuellt när en överträdelse redan har pågått under viss tid.
Det finns i princip inte något hinder mot att förena ett föreläggande eller förbud med vite trots att underlåtenhet att vidta den åtgärd som avses också kan leda till någon annan sanktion, t.ex. sanktionsavgift. Detta gör att en handling eller underlåtenhet kan komma att omfattas av såväl ett vitesföreläggande eller vitesförbud som en bestämmelse om sanktionsavgift. För att undvika den dubbla sanktion det skulle innebära att döma ut både vite och sanktionsavgift har det i 38 § produktsäkerhetslagen införts en bestämmelse om att sanktionsavgift inte får åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har meddelats vid vite enligt lagen. En motsvarande bestämmelse finns också i lagen om leksakers säkerhet. En bestämmelse med denna innebörd bör även införas i lagen om måttenheter, mätningar och mätdon.
6 Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Ändringarna ska träda i kraft den 20 april 2016.
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon övergångsbestämmelse.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna stöder förslaget och instämmer i bedömningen eller lämnar dessa utan invändning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Medlemsstaterna ska enligt direktivet senast den 19 april 2016 besluta och offentliggöra de nationella författningar som är nödvändiga för att genomföra direktiven i nationell rätt. Författningarna ska tillämpas från och med den 20 april 2016 (artikel 44 i NAWI- och artikel 51 i MID-direktivet). Samma datum för genomförande och tillämpning gäller för flertalet av de direktiv som ingår i anpassningspaketet.
Medlemsstaterna har uppmanats av Europeiska kommissionen att till denna i god tid anmäla organ som uppfyller kraven i de direktiv som ingår i anpassningspaketet. Detta för att undvika köbildning hos kommissionen mot slutet av den tid under vilken direktiven ska genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen har anfört att en medlemsstat kan anmäla organ så snart de nationella bestämmelserna har genomförts.
Den föreslagna lagändringen har inte någon betydelse för möjligheten att anmäla organ till EU. Lagändringen bör därför träda ikraft samtidigt som direktiven ska börja tillämpas, dvs. den 20 april 2016.
Av artikel 43 i NAWI- och artikel 50 MID-direktiven följer att medlemsstaterna inte får förhindra att mätdon, som omfattas av och är förenliga med nu gällande direktiv och som släppts ut på marknaden före ikraftträdandet, tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk. Detta får beaktas i samband med genomförandet på föreskriftsnivå av direktivens bestämmelser om krav på mätdon. Någon övergångsbestämmelse behövs därför inte när det gäller den föreslagna sanktionsbestämmelsen.
7 Konsekvenser
Förslagen i propositionen syftar till att uppfylla den skyldighet som Sverige har att genomföra de omarbetade NAWI- och MID-direktiven i de delar som kräver lagändring. För ett fullständigt genomförande krävs också ändringar på förordnings- och föreskriftsnivå. De omarbetade direktiven bygger i stor utsträckning på befintliga regelverk som är genomförda i svensk rätt. De omarbetade direktiven är i allt väsentligt oförändrade när det gäller vilka hälso- och säkerhetskrav som ett mätdon ska uppfylla för att få släppas ut på marknaden (se även avsnitt 4.3).
Förslaget innebär att en ekonomisk aktör ska åläggas sanktionsavgift om aktören eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om måttenheter, mätningar och mätdon. Förslaget innebär vidare att marknadskontrollmyndigheten, Swedac, får ansöka om påförande av sanktionsavgift hos allmän förvaltningsdomstol. Någon sådan möjlighet finns inte enligt den nuvarande lagstiftningen. Användningen av förbud och viten, som redan i dag är möjlig enligt lagen, är inte särskilt omfattande. Det saknas anledning att tro att användningen av sanktionsavgifter kommer att bli mer frekvent förekommande. Konsekvenserna för Swedac, allmän förvaltningsdomstol och de ekonomiska aktörerna bedöms därför bli marginella.
8 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon
Sanktionsavgift
6 a § En tillverkare, en tillverkares representant, en importör eller en distributör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om en sådan ekonomisk aktör eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om sanktionsavgift vid överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Paragrafen har utformats med förebild i motsvarande bestämmelser i t.ex. produktsäkerhetslagen (2004:451) och lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Bestämmelsen i första stycket, som i allt väsentligt har utformats enligt Lagrådets förslag, innebär att överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser kan medföra att en tillverkare, en tillverkares representant, en importör eller en distributör åläggs en sanktionsavgift. De föreskrifter som avses är sådana som genomför direktivens bestämmelser om krav som kan ställas på de uppräknade ekonomiska aktörerna. En ekonomisk aktör ansvarar också för överträdelser orsakade av den som handlar på aktörens vägnar.
Innebörden av uttrycken tillverkare, tillverkares representant, importör, distributör och ekonomisk aktör följer av artikel 2.5-9 i NAWI- och artikel 4.8-12 i MID-direktivet. Med tillverkare avses en fysisk eller juridisk person som tillverkar, eller som låter konstruera eller tillverka, en våg eller ett mätinstrument och som saluför produkten i eget namn eller under eget varumärke, eller - när det gäller mätinstrument - tar det i bruk för egna ändamål. Uttrycket tillverkares representant syftar på en fysisk eller juridisk person som är etablerad i EU och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter. Med importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad i EU och som släpper ut en våg eller ett mätinstrument från ett tredjeland på unionsmarknaden. En distributör är en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan som tillhandahåller en våg eller ett mätinstrument på marknaden utan att vara tillverkare eller importör. Uttrycket ekonomisk aktör avser tillverkare, tillverkares representant, importör och distributör.
Av andra stycket följer att sanktionsavgift inte får åläggas när överträdelsen omfattas av ett meddelat vitesförbud eller vitesföreläggande.
Genom hänvisningen i tredje stycket ska vissa av produktsäkerhetslagens regler om sanktionsavgift tillämpas. Det gäller bestämmelserna om att avgiften tillfaller staten (37 § andra stycket), om var och av vem ansökan får göras (39 §), om avgiftens storlek (40 och 41 §§), om preskription (42 §) och om betalning av sanktionsavgifter (43 §).
Ikraftträdande
Övervägandena finns i avsnitt 6.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon
Härmed föreskrivs att det i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon ska införas en ny paragraf, 6 a §, och närmast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sanktionsavgift
6 a §
En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om aktören eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 20 april 2016.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttrande över promemorian Genomförande av mätinstrumentdirektivet och direktivet om icke-automatiska vågar lämnats av Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Domstolsverket, Kommerskollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Boverket, Transportstyrelsen, Statens Energimyndighet, B Meters Norden AB, TLS Energimätning AB, Värmek, Vågexperten.se, Structab, Frogne Svenska AB.
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Teknikföretagen, Svensk Handel, Swetic, Kamstrup AB, Landis+Gyr AB, Euromekanik AB, Infometric AB, Vestel AB, Wayne AB, Vetek Weighing AB, KGK Semel AB, Hultafors, Särö Svagström AB har getts tillfälle att yttra sig men har avstått från detta.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon ska införas en ny paragraf, 6 a §, och närmast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sanktionsavgift
6 a §
En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift om aktören, eller någon som handlar på aktörens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 20 april 2016.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-01-22
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund.
Genomförande av mätinstrumentdirektivet och direktivet om icke-automatiska vågar
Enligt en lagrådsremiss den 14 januari 2016 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Carl Scheutz.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
6 a §
Den föreslagna ändringen innebär att bestämmelser om sanktionsavgift införs i lagen. Ändringen är ett led i genomförandet av omarbetade EU-direktiv om icke-automatiska vågar och om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument.
I paragrafen föreskrivs sålunda att en ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift vid överträdelse av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Enligt likalydande definitioner i direktiven ska med ekonomisk aktör avses tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören.
Uttrycket "ekonomisk aktör" är oklart och rent av vilseledande. Lagrådet förordar att det ersätts med en uppräkning av de kategorier av aktörer som anges i definitionerna. Författningskommentaren kan förslagsvis innehålla en redovisning av hur dessa kategorier i sin tur definieras i direktiven.
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 2016
Närvarande: Statsrådet Y Johansson, ordförande, och statsråden Romson, M Johansson, Baylan, Persson, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Wikström, Hadzialic
Föredragande: statsrådet Damberg
Regeringen beslutar proposition 2015/16:91 Genomförande av mätinstrumentdirektivet och direktivet om icke-automatiska vågar
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande
Celexnummer för bakomliggande
EU-regler
Lag om ändring i lagen (1992:1514) om mått-enheter, mätningar och mätdon
32014L0031
32014L0032