Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2016/17:3 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska långsiktiga investeringsfonder Prop. 2016/17:3 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 september 2016 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2015 förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. Förordningen är tillämplig från och med den 9 december 2015. Förordningen syftar till att förbättra möjligheterna till finansiering av små och medelstora företag och långsiktiga projekt inom Europeiska unionen. Detta ska möjliggöras genom att det skapas ett nytt slag av reglerade investeringsfonder som betecknas europeiska långsiktiga investeringsfonder. I propositionen föreslås bestämmelser som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till förordningen. I propositionen föreslås även ytterligare kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande som har behandlats i samband med införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förordningarna syftar till att anskaffa kapital för att finansiera små och medelstora tillväxtföretag i en tidig utvecklingsfas respektive till finansiering av socialt företagande. Ändringarna innebär att det förtydligas att Finansinspektionen får ta ut årliga avgifter för tillsynen enligt förordningarna och att inspektionens beslut enligt förordningarna är överklagbara. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2017. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 4 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Eltif-förordningen 8 4.1 Syfte och tillämpningsområde 8 4.2 Placeringsregler 8 4.3 Inlösen av fondandelar 9 4.4 Marknadsföring av fondandelar 9 5 Kompletteringar till Eltif-förordningen 10 5.1 Ändringar införs i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 10 5.2 Behörig myndighet 11 5.3 Tillstånd och återkallelse av tillstånd 12 5.4 Förvaringsinstitut 13 5.5 Underrättelse om marknadsföring 16 5.6 Tillsyn och ingripanden 18 5.7 Avgifter 20 5.8 Överklagande 21 5.9 Myndighetssamarbete 22 5.10 Ikraftträdande 23 6 Förslagens konsekvenser 24 7 Författningskommentar 25 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder 27 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder 51 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande 68 Bilaga 4 Promemorians lagförslag 89 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 92 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 93 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 96 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 september 2016 97 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 13 kap. 15 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 9 kap. 7 a §, och närmast före 9 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § Det finns kompletterande och avvikande bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, och 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. 9 kap. Förvaringsinstitut för europeiska långsiktiga investeringsfonder 7 a § Ett förvaringsinstitut för en europeisk långsiktig investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare ska vara en bank eller ett annat kreditinstitut. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande. För Finansinspektionens tillsyn enligt denna lag samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna, ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala en årlig avgift. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens tillsyn enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760. 16 kap. 1 § Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 14 § och 14 kap. 23 § andra stycket får inte överklagas. Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag eller beslut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, i den ursprungliga lydelsen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, i den ursprungliga lydelsen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2017. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2015 förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (i det följande benämnd Eltif-förordningen). Förordningen finns i bilaga 1. Förordningen publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 19 maj och trädde i kraft den 8 juni 2015. Förordningen är tillämplig från och med den 9 december 2015. En faktapromemoria om förslaget till EU-förordning överlämnades till riksdagen den 13 augusti 2013 (2012/13:FPM140). I samband med att Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet) införlivades med svensk rätt infördes vissa kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande för att Finansinspektionen ska ha rätt att ta ut avgifter för prövning av underrättelser enligt förordningarna. Förordningarna finns i bilagorna 2 och 3. I mars 2016 remitterade Finansdepartementet promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska långsiktiga investeringsfonder. I promemorian föreslås lagändringar som krävs för att Eltif-förordningen ska få genomslag i svensk rätt. Vidare föreslås kompletterande lagändringar till EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2016/01182/FPM). Lagrådet Regeringen beslutade den 16 juni 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Några språkliga och redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag. 4 Eltif-förordningen 4.1 Syfte och tillämpningsområde Eltif-förordningen syftar till att öka tillgången till kapital för långsiktiga investeringar i Europeiska unionen genom att skapa ett nytt slag av reglerad investeringsfond som betecknas europeiska långsiktiga investeringsfonder (Eltif-fonder). Dessa fonder fokuserar på alternativa investeringar, dvs. tillgångsslag som faller utanför definitionen av överlåtbara värdepapper. Det kan till exempel vara investeringar i fastigheter, aktier i onoterade bolag och infrastrukturprojekt. Däremot är tillgångar som konst, manuskript, vin eller smycken inte godtagbara (skäl 17). Till skillnad från en värdepappersfond är en Eltif-fond som huvudregel sluten. Med slutenhet menas i detta sammanhang att fonden inte är öppen för inlösen av andelar eller aktier i fonden under dess livstid. Förordningen omfattar förvaltare som är auktoriserade i enlighet med AIFM-direktivet och som önskar marknadsföra andelar i långsiktiga investeringsfonder under beteckningen Eltif-fond. För att få använda beteckningarna Eltif-förvaltare respektive Eltif eller europeisk långsiktig investeringsfond krävs tillstånd av behörig myndighet. 4.2 Placeringsregler I Eltif-förordningen finns det särskilda placeringsregler som syftar till att säkerställa att fonden inriktas på långsiktiga investeringar (skäl 14). Av placeringsreglerna följer att minst 70 procent av fondens tillgångar ska placeras i s.k. godtagbara investeringstillgångar. Sådana tillgångar kan avse bl.a. eget kapital, skuldinstrument eller lån i godkända portföljföretag eller andelar i andra Eltif-fonder (artikel 10). Aktier emitterade av ett godkänt portföljföretag får som huvudregel inte vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller multilateral handelsplattform (artikel 11). Den resterande delen, dvs. högst 30 procent av tillgångarna, får placeras i tillgångar som uppfyller kraven i UCITS-direktivet (artikel 9.1 b). Förordningen innehåller även restriktioner för bl.a. värdepapperslån, placering i råvaror och en strikt begränsning av användningen av derivatinstrument för andra syften än kurssäkring av valuta- och ränterisker. Dessutom finns det ett strikt förbud mot blankning. Vidare finns det bestämmelser som syftar till att begränsa koncentrationen av risker i fonden. Exempelvis får endast 10 procent av kapitalet investeras direkt eller indirekt i en enskild real tillgång eller i ett enskilt portföljföretag. 4.3 Inlösen av fondandelar Enligt Eltif-förordningen har investeraren som huvudregel inte någon rätt att lösa in andelar eller aktier i fonden i förtid. Detta beror på att de flesta investeringarna i långsiktiga projekt är av illikvid natur (skäl 35). För att attrahera vissa investerare, exempelvis icke-professionella investerare, kan emellertid fonden erbjuda inlösen i förtid om vissa villkor är uppfyllda (skäl 36). I fondbestämmelserna ska fondens livstid specificeras med angivande av datum för avveckling av fondens placeringar på ett sätt som är klart och tydligt för investeraren (artikel 18.1). Fondens livslängd ska vara tillräckligt lång för att täcka varje placeringstillgångs livstid och fondens långsiktiga investeringssyfte (artikel 18.3). Vidare får fondbestämmelserna inte hindra att andelar eller aktier i en Eltif-fond tas upp till handel på en reglerad marknad eller multilateral handelsplattform (artikel 19). Detta ger andelsägaren en möjlighet att realisera sitt innehav i förtid. Fonden får även ge regelbunden utdelning till investerarna (artikel 22). 4.4 Marknadsföring av fondandelar En Eltif-fond får inte marknadsföras eller säljas utan att investeraren först får ta del av ett prospekt. Om fonden marknadsförs till icke-professionella investerare (t.ex. en konsument), ska även ett faktablad tillhandahållas i enlighet med Priip-förordningen (artikel 23). Prospekt och annat marknadsföringsmaterial ska informera investeraren om fondens väsentliga egenskaper på ett tydligt sätt, i synnerhet inlåsningen av placerade medel under fondens livstid och alla relevanta kostnader. För att ytterligare stärka investerarskyddet för icke-professionella investerare ska en Eltif-förvaltare införa faciliteter i samtliga medlemsstater där andelar eller aktier avses marknadsföras. Härigenom ska det säkerställas att investerare ges tillgång till den service som de kan förvänta sig angående t.ex. nyteckning, utdelning, avkastning och senare inlösen av andelarna eller aktierna i fonden (artikel 26). Vidare ska förvaltaren inrätta och tillämpa en särskild intern process för bedömning av fonden innan den marknadsförs eller distribueras till icke-professionella investerare. Som ett led i den interna processen ska förvaltaren bedöma om fonden är lämplig att marknadsföras till icke-professionella investerare med hänsyn till åtminstone fondens livslängd och investeringsstrategi (artikel 27). I förordningen ställs särskilda krav på förvaltaren om fonden ska distribueras till en icke-professionell investerare. Förvaltaren ska inhämta information om investerarens kunskaper och erfarenheter på investeringsområdet som är relevant för fonden (artikel 28.1). Vidare finns ett krav på att fondbestämmelserna eller fondens bolagsordning ska innehålla regler om likabehandling och icke-diskriminering av investerare (artikel 30.4). Dessutom gäller en 14 dagars ångerrätt för icke-professionella investerare (artikel 30.6). Vid marknadsföring och försäljning av andelar eller aktier i en Eltif-fond gäller reglerna i AIFM-direktivet om underrättelse till behöriga myndigheter. Utöver kraven enligt AIFM-direktivet ska förvaltaren uppge om avsikten är att marknadsföra andelar eller aktier till icke-professionella investerare samt tillhandahålla prospekt, eventuella faktablad och information om tillgängliga faciliteter (artikel 31). 5 Kompletteringar till Eltif-förordningen 5.1 Ändringar införs i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder Regeringens förslag: Eltif-förordningen kompletteras genom att ändringar görs i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Även ytterligare kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande förs in i den lagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Fondbolagens förening anser att det behövs ytterligare stimulans för att göra Eltif-fonderna till en attraktiv investeringsform. Det bör övervägas hur fondtypen ska behandlas i skatterättsligt hänseende, bl.a. när det gäller inkomstskatt och mervärdesskatt. Vidare bör en bolagsrättslig fondform, som är vanligt förekommande i andra medlemsstater, etableras i svensk rätt. Som framgår av förslaget ska Eltif-förordningen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas parallellt. Förordningen innehåller dock såväl kompletterande bestämmelser till lagen som bestämmelser som avviker från lagen. Detta innebär att inte alla bestämmelser i lagen ska tillämpas på Eltif-fonder och dess förvaltare. Det föreslås dock inga uttryckliga undantag från lagen från de bestämmelser som annars gäller för AIF-förvaltare. Den parallella tillämpningen av förordningen och lagen blir därmed komplicerad, vilket i sig inte främjar framväxten av Eltif-fonder. Skälen för regeringens förslag: Fondregleringen i Sverige består i huvudsak av lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagarna införlivar UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet med svensk rätt. Eltif-förordningen grundas på reglerna i AIFM-direktivet med vissa justeringar för fondernas specifika karaktär. Även EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande grundas på AIFM-direktivet och har kompletterats med bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva Eltif-förordningens materiella bestämmelser med nationell rätt får Sverige därför inte vidta. Förordningen förutsätter dock att vissa nationella åtgärder ska vidtas. Frågan är om de nödvändiga lagstiftningsåtgärderna bör samlas i en ny lag med kompletterande bestämmelser till Eltif-förordningen eller i befintlig lagstiftning på finansmarknadsområdet. Eltif-förordningen är en särreglering av en typ av fonder som bara får marknadsföras av en AIF-förvaltare. Den kompletterande lagstiftningen med anledning av förordningen bör därför föras in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I en inledande bestämmelse i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det upplysas om att det finns särskilda bestämmelser om långsiktiga europeiska investeringsfonder i Eltif-förordningen. Det finns även anledning att införa en motsvarande upplysningsbestämmelse om EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande. Dessa bestämmelser kan, som Fondbolagens förening påpekar, vara kompletterande till bestämmelserna i lagen, men även avvikande från bestämmelserna i lagen. Detta bör klargöras i upplysningsbestämmelsen. Om en konflikt mellan EU-förordningen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder skulle uppstå bör denna lösas med beaktande av EU-rättens företräde framför nationell rätt. Fondbolagens förening efterfrågar en ny bolagsrättslig fondform i svensk rätt. Denna fråga behandlas i betänkandet En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad (SOU 2016:45) och bör hanteras inom ramen för beredningen av betänkandet. Fondbolagens förening lyfter dessutom fram vissa skatterättsliga frågeställningar. Dessa ryms inte heller inom ramen för detta lagstiftningsärende. 5.2 Behörig myndighet Regeringens bedömning: Det krävs inte några lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt Eltif-förordningen. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande definieras den behöriga myndigheten som den nationella myndighet som hemmedlemsstaten genom lagar eller andra författningar utser att handlägga registreringen av förvaltare av företag för kollektiva investeringar i enlighet med förordningarna (artikel 3 första stycket m respektive 3.1 första stycket m). Genom ändring av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen har inspektionen utsetts till att fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt förordningarna (4 § 2 och 3). Till skillnad från nämnda EU-förordningar pekar Eltif-förordningen ut den behöriga myndigheten genom att hänvisa till AIFM-direktivet. Enligt Eltif-förordningen är den behöriga myndigheten för en Eltif-fond densamma som den behöriga myndigheten för en alternativ investeringsfond (artikel 2.10). Vidare definieras Eltif-förvaltarens behöriga myndighet som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för AIF-förvaltaren (artikel 2.13). I samband med genomförandet i svensk rätt av AIFM-direktivet utsågs Finansinspektionen till behörig myndighet i Sverige när det gäller AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder (1 kap. 9 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Detta innebär således att Finansinspektionen ska anses som behörig myndighet i Sverige även enligt Eltif-förordningen. Det ankommer därmed på Finansinspektionen att fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt Eltif-förordningen, exempelvis att pröva ansökningar och utöva tillsyn över förvaltare och fonder. Av förordningen följer att behörig myndighet även ska övervaka företag för kollektiva investeringar som är etablerade i eller marknadsförs i landet i syfte att kontrollera att de inte använder beteckningen Eltif-fond utan tillstånd eller låter påskina att de är en sådan fond (artikel 32.5). 5.3 Tillstånd och återkallelse av tillstånd Regeringens bedömning: Bestämmelserna i Eltif-förordningen om att den behöriga myndigheten för en Eltif-fond ska förbjuda användningen av beteckningen Eltif eller europeisk långsiktig investeringsfond när förvaltaren inte längre följer förordningen kräver inte någon åtgärd i svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: En Eltif-fond får marknadsföras i unionen bara om den har fått tillstånd i enlighet med Eltif-förordningen (artikel 3.1). En ansökan om tillstånd ska lämnas in till den behöriga myndigheten för en Eltif-fond (artikel 5.1). Vidare får bara en AIF-förvaltare förvalta en Eltif-fond. För att förvalta en Eltif-fond krävs ett särskilt tillstånd från fondens behöriga myndighet (artikel 5.2). Vanligtvis kommer Eltif-fondens och dess förvaltare att ha samma behöriga myndighet. Det kan emellertid uppkomma situationer där förvaltaren och fonden har olika behöriga myndigheter. En sådan situation uppkommer exempelvis om en utländsk AIF-förvaltare vill förvalta en svensk Eltif-fond. Vidare ska den behöriga myndigheten för en Eltif-fond förbjuda användningen av beteckningen Eltif eller europeisk långsiktig investeringsfond när förvaltaren inte längre följer Eltif-förordningen (artikel 33.3). Detta innebär således att den myndighet som har beviljat tillstånd även har befogenheten att återkalla tillståndet. Även i EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande finns en motsvarande skyldighet för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten att vid behov förbjuda användningen av beteckningen EuVECA respektive EuSEF (artikel 21.2 b respektive 22.2 b). Som framgår av avsnitt 5.2 ankommer det på Finansinspektionen att fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt Eltif-förordningen. En sådan uppgift är således att handlägga ansökningar om tillstånd men även att förbjuda användningen av beteckningen Eltif-fond eller europeisk långsiktig investeringsfond. Eftersom åtgärden att tillämpa förbudet följer direkt av förordningen, krävs inga lagstiftningsåtgärder för att inspektionen ska kunna använda sig av den möjligheten. 5.4 Förvaringsinstitut Regeringens förslag: Endast en bank eller ett annat kreditinstitut kan vara ett förvaringsinstitut för en Eltif-fond som marknadsförs till icke-professionella investerare. Regeringens bedömning: Eltif-förordningens bestämmelser om att förvaringsinstitut för en Eltif-fond som marknadsförs till icke-professionella investerare inte får befrias från skadeståndsansvar kräver inte någon åtgärd i svensk rätt. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Fondbolagens förening anser att det är av vikt att de möjligheter som ges i förordningen utnyttjas, dvs. att även vissa värdepappersinstitut får agera som förvaringsinstitut. Härigenom främjas konkurrens och utbud på marknaden samtidigt som det erbjuder svenska Eltif-fonder samma förutsättningar som utländska motsvarigheter och det inte läggs onödiga hinder för framväxten av sådana fonder i Sverige. Det kan också konstateras att sådana institut som är i fråga får vara förvaringsinstitut för alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare. Några konsumentskyddsskäl mot en sådan ordning även när det gäller Eltif-fonderna har, enligt föreningen, inte framkommit. Regeringens förslag och bedömning Krav på förvaringsinstitut I artikel 29 i Eltif-förordningen uppställs särskilda krav avseende förvaringsinstitut för Eltif-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare. Förvaringsinstitutet ska vara en enhet av det slag som avses i artikel 23.2 i UCITS-direktivet (artikel 29.1). Enligt artikel 23.2 första stycket i UCITS-direktivet, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU, ska förvaringsinstitut vara a) en nationell centralbank, b) ett kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet, eller c) en annan juridisk person som enligt medlemsstatens lagstiftning är auktoriserad av den behöriga myndigheten att bedriva förvaringsverksamhet enligt UCITS-direktivet, omfattas av kapitalkrav som inte understiger de krav som beräknats utifrån den valda metoden i enlighet med artikel 315 eller 317 i tillsynsförordningen och har en kapitalbas som inte understiger det startkapital som anges i artikel 28.2 i kapitaltäckningsdirektivet. När det gäller juridiska personer enligt punkten c är det alltså beroende på den enskilda medlemsstatens lagstiftning huruvida det finns andra företag än centralbanker och kreditinstitut som kan auktoriseras som förvaringsinstitut. Enligt gällande svensk rätt kan endast banker och andra kreditinstitut vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder). Den 23 juli 2014 antog Europaparlamentet och rådet ändringar av UCITS-direktivet, bl.a. i artikel 23.2. 2014 års fondutredning, som har fått i uppdrag att föreslå hur ändringarna i UCITS-direktivet bör införlivas med svensk rätt, har avgett delbetänkandet UCITS V - En uppdaterad fondlagstiftning (SOU 2015:62). När det gäller vilka institut som ska få vara förvaringsinstitut gör utredningen bedömningen att det saknas skäl att låta andra än banker och andra kreditinstitut vara förvaringsinstitut för UCITS-fonder (a.a. s. 80-83). I den proposition som bygger på betänkandet uttalar regeringen att det kan finnas skäl som i och för sig motiverar att man överväger om det bör vara möjligt även för andra juridiska personer än banker och andra kreditinstitut att vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder (prop. 2015/16:170 s. 50). Regeringen konstaterar emellertid att det inte finns möjlighet att inom ramen för det lagstiftningsärendet att göra sådana överväganden. Fondbolagens förening anser att det saknas anledning att begränsa kretsen av förvaringsinstitut till banker och andra kreditinstitut när det gäller Eltif-fonder. Enligt Eltif-förordningen ska förvaringsinstitut som marknadsför Eltif-fonder till icke-professionella investerare emellertid vara av det slag som anges i UCITS-direktivet. Eltif-förordningen avviker således från AIFM-direktivet när det gäller kretsen av förvaringsinstitut. Endast banker och andra kreditinstitut bör därför få vara förvaringsinstitut för Eltif-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare fram till dess att kretsen för vilka institut som får vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder eventuellt utvidgas. Det förhållandet att kretsen av förvaringsinstitut är mer begränsad i Eltif-förordningen i förhållande till AIFM-direktivet bör framgå av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förvaringsinstitutets skadeståndsansvar Av AIFM-direktivet framgår att om förvaringsinstitutet eller någon som institutet har delegerat förvaringen av finansiella instrument till har förlorat instrumenten som depåförvaras, ska institutet utan onödigt dröjsmål återlämna finansiella instrument av identisk typ eller ett belopp motsvarande värdet till den alternativa investeringsfonden eller den AIF-förvaltare som agerar för fondens räkning. Förvaringsinstitutet är emellertid inte ansvarigt om det kan visa att förlusten är orsakad av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll, och vars konsekvenser var omöjliga att undvika trots vidtagande av alla rimliga ansträngningar (artikel 21.12 första och andra styckena). Vidare anges i AIFM-direktivet att om en alternativ investeringsfond eller dess investerare tillfogats andra skador än förluster av finansiella instrument genom att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt AIFM-direktivet ska förvaringsinstitutet ersätta skadan (artikel 21.12 tredje stycket). Reglerna i AIFM-direktivet om förvaringsinstitutets skadeståndsansvar har genomförts i svensk rätt i 9 kap. 17 och 18 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Av AIFM-direktivet framgår vidare att förvaringsinstitutets ansvar inte påverkas av att förvaringsinstitutet har delegerat uppgifterna att förvara tillgångar eller kontrollera äganderätten till en tredje part (artikel 21.13 första stycket). Detta gäller även om den tredje parten har vidaredelegerat uppgifterna. Förvaringsinstitutet kan dock enligt artikel 21.13 andra stycket i AIFM-direktivet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvarats av en tredje part, om förvaringsinstitutet kan visa: - att samtliga krav för delegering i artikel 21.11 andra stycket i AIFM-direktivet är uppfyllda, - att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje parten som uttryckligen överför ansvaret till den tredje parten och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller fonden, eller förvaringsinstitutet för deras räkning, att framställa krav mot den tredje parten, och - att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse för förvaringsinstitutet och fastställer ett objektivt skäl för en sådan ansvarsbefrielse. Reglerna om förvaringsinstitutets ansvar vid uppdragsavtal och den särskilda befrielseregeln har införlivats med svensk rätt genom 9 kap. 19 och 20 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I artikel 29.2 i Eltif-förordningen anges att förvaringsinstitutet för en Eltif-fond som marknadsförs till icke-professionella investerare inte får friskriva sig från sitt ansvar vid fall av förlust av finansiella instrument som förvaras av en tredje part. Detta är en avvikelse i förhållande till AIFM-direktivet och det som gäller för förvaringsinstitut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Ansvarsbestämmelsen i Eltif-förordningen är emellertid direkt tillämplig i svensk rätt och kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd. Av artikel 29.3 i Eltif-förordningen framgår att förvaringsinstitutets ansvar som avses i artikel 21.12 i AIFM-direktivet inte får undantas eller begränsas genom avtal när en Eltif-fond marknadsförs till icke-professionella investerare (jfr 9 kap. 20 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Eftersom bestämmelsen har direkt effekt i svensk rätt krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd. 5.5 Underrättelse om marknadsföring Regeringens bedömning: Eltif-förordningens bestämmelser om marknadsföring av en Eltif-fond kräver inte några lagändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Sveriges advokatsamfund framhåller att Eltif-förordningen, till skillnad från AIFM-direktivet, innehåller en produktspecifik reglering dvs. en reglering av själva fonden. Förordningen kan därför innehålla liberalare regler för försäljningen av fondandelar över gränserna än de som gäller enligt AIFM-direktivet och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Detta bör framgå av lagtexten. Advokatsamfundet anser vidare att begreppet marknadsföring avseende alternativa investeringsfonder inom unionsrätten inte avser säljfrämjande åtgärder utan i stället utbjudande eller försäljning. För att säkerställa att svensk tillämpning av Eltif-förordningen följer unionsrätten bör det klart framgå att begreppen marknadsföra och marknadsföring i förordningen ska tolkas i enlighet med unionsrätten och inte i enlighet med det som framgår av det svenska genomförandet av AIFM-direktivet. Skälen för regeringens bedömning: En svensk AIF-förvaltare som har tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond får också marknadsföra andelar eller aktier i fonden. Förvaltaren måste dock underrätta Finansinspektionen om sådan marknadsföring innan den får påbörjas. Underrättelsen ska innehålla bl.a. en verksamhetsplan, fondbestämmelser och uppgift om förvaringsinstitut (4 kap. 6 och 9 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Bestämmelserna om underrättelse i 4 och 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder genomför artikel 31.1 och 31.2 i AIFM-direktivet. Det kan konstateras att ordalydelsen av 1 kap. 11 § 14 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är identisk med definitionen av marknadsföring i AIFM-direktivet (artikel 4.1 x). Det saknas därför skäl att i denna proposition göra en annan bedömning när det gäller innebörden av begreppet marknadsföring än den som har gjorts i tidigare förarbeten (se prop. 2012/13:155 s. 231). Regeringen delar således inte Sveriges advokatsamfunds uppfattning om att definitionen av marknadsföring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder skulle vara oförenlig med unionsrätten. Vidare anser Advokatsamfundet att det bör framgå av lag att artikel 31.1 och 31.2 i Eltif-förordningen ersätter de lagbestämmelser som i svensk rätt genomför artiklarna 31 och 32 i AIFM-direktivet. Enligt regeringens mening får artikel 31.1 och 31.2 i Eltif-förordningen förstås som att den avser den nationella lagstiftningen som genomför AIFM-direktivet, eftersom de aktuella artiklarna i AIFM-direktivet inte har någon direkt effekt i nationell rätt. Av Eltif-förordningen följer att den behöriga myndigheten i Eltif-förvaltarens hemmedlemsstat ska hindra marknadsföringen av en Eltif-fond om förvaltaren inte kommer att följa förordningen (artikel 31.6). Kravet på underrättelse om marknadsföringen i AIFM-direktivet och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär emellertid inte att det ska göras någon ytterligare prövning av AIF-förvaltaren och dess verksamhet. Utgångspunkten är att en AIF-förvaltare har rätt att marknadsföra förvaltade alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 447). Endast om AIF-förvaltaren eller fondverksamheten inte uppfyller kraven i lagen eller andra författningar som reglerar verksamheten får Finansinspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas (4 kap. 10 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Detta innebär således att inspektionen kan hindra marknadsföringen av en Eltif-fond, om förvaltaren inte följer eller kan antas att inte komma att följa Eltif-förordningen. De regler som finns i gällande rätt är således förenliga med förordningen. Bestämmelserna om hindrande av marknadsföring i förordningen föranleder därför inte någon lagstiftningsåtgärd. När det gäller förvaltare som avser att marknadsföra en Eltif-fond i ett annat land ska AIF-förvaltarens behöriga myndighet överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fonden är avsedd att marknadsföras (artikel 32.3 i AIFM-direktivet). Av artikel 31.7 i Eltif-förordningen följer att den behöriga myndigheten i Eltif-förvaltarens hemmedlemsstat ska vägra överföring av en anmälan till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där Eltif-fonden ska marknadsföras, om förvaltaren inte följer förordningen. Om en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES, ska förvaltaren underrätta Finansinspektionen om detta innan verksamheten inleds (6 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns skäl att ifrågasätta att förvaltaren och dess verksamhet kommer att uppfylla villkoren i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och andra författningar som reglerar verksamheten, ska inspektionen lämna över underrättelsen till behörig myndighet i AIF-förvaltarens värdland. Om inspektionen däremot finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över underrättelsen ska inspektionen meddela beslut om det (6 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Även i detta avseende överensstämmer gällande svensk rätt med Eltif-förordningen. Bestämmelserna i förordningen om skyldigheten att vägra att överlämna en underrättelse till behörig myndighet föranleder därför inte heller någon lagstiftningsåtgärd. Vidare anges i artikel 31.5 i Eltif-förordningen att de behöriga myndigheternas befogenheter enligt artiklarna 31 och 32 i AIFM-direktivet ska tolkas så att de också avser marknadsföring av Eltif-fonder till icke-professionella investerare och att de täcker de ytterligare krav som fastställs i förordningen. I AIFM-direktivet anges att AIF-förvaltaren ska meddela den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat vid varje väsentlig ändring av de uppgifter som tidigare har lämnats i underrättelsen till myndigheten (artiklarna 31.4 och 32.7). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring leder till att reglerna i AIFM-direktivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden. Om ändringen är godtagbar, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i värdlandet. Artiklarna 31.4 och 32.7 i AIFM-direktivet har införlivats med svensk rätt genom 4 kap. 11 § och 5 kap. 9 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Finansinspektionens befogenheter enligt nämnda bestämmelser omfattar även marknadsföring av en Eltif-fond, eftersom en sådan fond är en alternativ investeringsfond. Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder för att inspektionen ska kunna ingripa mot en otillåten ändring i en underrättelse om marknadsföring av en Eltif-fond. 5.6 Tillsyn och ingripanden Regeringens bedömning: Den tillsyn som Eltif-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Det krävs inte några lagändringar för att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot en Eltif-förvaltare i enlighet med Eltif-förordningen. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 32 i Eltif-förordningen fördelas tillsynsansvaret mellan förvaltarens och fondens behöriga myndighet. Som framgår av avsnitt 5.3 är vanligtvis förvaltarens och fondens behöriga myndighet densamma. Enligt 13 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder har Finansinspektionen tillsyn över AIF-förvaltare. För svenska AIF-förvaltare omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet. För AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige. Finansinspektionens tillsyn över svenska AIF-förvaltare omfattar således inte bara att förvaltarna uppfyller sina skyldigheter enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder utan även de skyldigheter som följer av andra författningar. Finansinspektionen kommer därför att utöva tillsyn över de svenska AIF-förvaltare som har fått tillstånd som Eltif-förvaltare. Den tillsyn som förordningen föreskriver för svenska förvaltare kan således komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Detta innebär bl.a. att Finansinspektionen kommer att övervaka att Eltif-förvaltarens organisation är tillfredsställande och att förvaltaren driver verksamheten enligt förordningen (artikel 32.4). Finansinspektionen ska även utöva tillsyn över utländska AIF-förvaltare oavsett om förvaltaren väljer att marknadsföra fonden från hemmedlemsstaten eller om verksamheten drivs från en filial i Sverige. Tillsynen omfattar bl.a. att verksamheten drivs enligt Eltif-förordningen. Eftersom inspektionen ska utöva tillsyn över utländska förvaltare, kommer tillsynen även att omfatta svenska Eltif-fonder som förvaltas av utländska förvaltare. Av 1 kap. 9 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer dessutom att Finansinspektionen är behörig myndighet med avseende på AIFM-direktivet. Finansinspektionen är därmed behörig myndighet även enligt Eltif-förordningen (se avsnitt 5.2). Några ytterligare lagstiftningsåtgärder krävs således inte för att förordningens tillsynsbestämmelser ska få genomslag i svensk rätt. Detta innebär således att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över de regler som fastställs i artiklarna 8-25 och som behandlar bl.a. investeringsstrategier, inlösen av andelar och transparens. Myndigheten ansvarar även för att övervaka efterlevnaden av de skyldigheter som anges i fondbestämmelserna eller i bolagsordningen för fonden och de skyldigheter som anges i prospektet (artikel 32.2 och 32.3). Av Eltif-förordningen följer att de berörda myndigheterna ska ges alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt förordningen. Vidare ska de befogenheter som myndigheterna har tilldelats genom AIFM-direktivet användas även för att utöva tillsyn enligt förordningen (artikel 33.1 och 33.2). I 14 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond ska Finansinspektionen ingripa. De nuvarande bestämmelserna om ingripande i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattar även sådana AIF-förvaltare som har tillstånd att förvalta en Eltif-fond. Finansinspektionen har således befogenhet att ingripa inte bara om förvaltaren åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen utan även om förvaltaren inte uppfyller sina skyldigheter enligt Eltif-förordningen. Det krävs därför inte några lagändringar för att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot en Eltif-förvaltare enligt förordningen. I sammanhanget bör uppmärksammas att den behöriga myndigheten för en Eltif-fond har möjlighet att förbjuda användningen av beteckningen Eltif-fond om förvaltaren inte längre följer förordningen (se avsnitt 5.3). 5.7 Avgifter Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt Eltif-förordningen. AIF-förvaltare ska betala årliga avgifter för att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder, europeiska fonder för socialt företagande och europeiska långsiktiga investeringsfonder. Skyldigheten att betala årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som inspektionen har tillsyn över enligt Eltif-förordningen. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorian föreslår dock inte någon särbestämmelse avseende utländska AIF-förvaltare som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Eltif-förordningen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att 13 kap. 15 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör ändras så att det tydligt framgår att inspektionen har möjlighet att ta ut en årlig avgift för tillsynen av en svensk Eltif-fond som förvaltas av en utländsk Eltif-förvaltare. Skälen för regeringens förslag: Av Eltif-förordningen följer att en alternativ investeringsfond får ansöka om tillstånd som Eltif-fond och en AIF-förvaltare får ansöka om tillstånd om att förvalta en sådan fond (artikel 5). Tillstånd får beviljas om uppställda villkor är uppfyllda (artikel 6). Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statens budget, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. Generellt gäller att de företag som står under tillsyn betalar avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Dessa avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen har haft för tillsynen över respektive företagskategori. Finansinspektionen får inte behålla avgifterna utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Finansinspektionen tar även ut avgifter för prövningen av olika slag av ärenden. Sådana avgifter regleras i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Dessa avgifter får Finansinspektionen disponera. Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att bedriva enligt Eltif-förordningen kommer att bestå dels i prövning av ansökningar om tillstånd, dels i tillsyn över att de AIF-förvaltare som har fått tillstånd som Eltif-förvaltare fullgör sina skyldigheter enligt förordningen. Inspektionens tillsyn omfattar även att fonderna uppfyller kraven i förordningen. Avgifter bör kunna tas ut för prövning av ansökningar. Avgifter bör även tas ut i form av en årlig avgift för Finansinspektionens tillsyn enligt förordningen. AIF-förvaltarna står emellertid redan under Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och ska betala årliga avgifter för tillsynen enligt den lagen. Den nuvarande tillsynen omfattar inte bara att förvaltarna uppfyller sina skyldigheter enligt den lagen utan även de skyldigheter som följer av andra författningar som reglerar verksamheten såsom Eltif-förordningen. Det bör förtydligas i lag att de årliga avgifterna omfattar även tillsyn enligt Eltif-förordningen. Ett sådant förtydligande bör omfatta även EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande (jfr prop. 2012/13:155 s. 383). Eftersom lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder reglerar AIF-förvaltaren och inte den alternativa investeringsfonden är det konsekvent att förvaltaren ska betala den årliga avgiften till Finansinspektionen. Beträffande Eltif-förordningen har emellertid den behöriga myndigheten ett särskilt tillsynsansvar för en Eltif-fond. Vid gränsöverskridande verksamhet kan det därför uppkomma situationer där inspektionen är behörig myndighet för en Eltif-fond som förvaltas av en utländsk förvaltare. Enligt 13 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder står även utländska förvaltare som har fått tillstånd enligt 5 kap. att förvalta alternativa investeringsfonder i Sverige under inspektionens tillsyn. Vidare följer av 13 kap. 15 § andra stycket nämnda lag att de AIF-förvaltare som omfattas av 1 § även ska betala en årlig avgift för inspektionens tillsyn. Av 5 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgår att utländska AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt den lagen, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet. Utländska Eltif-förvaltares verksamhet i Sverige grundas emellertid inte på tillstånd enligt 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder utan på Eltif-förordningen och bestämmelserna om marknadsföringspass. Det bör därför i lagen förtydligas att Finansinspektionens möjlighet att ta ut årliga avgifter även omfattar utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som står under inspektionens tillsyn enligt Eltif-förordningen. Vidare anges i artikel 7.3 i Eltif-förordningen att det är förvaltaren som är ansvarig för att förordningen efterlevs och också är ansvarig för förluster eller skador som uppstår till följd av bristande efterlevnad. Det saknas därför skäl att avgiftsbelägga fonden för inspektionens tillsyn. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter som ska betalas till Finansinspektionen för dels prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser, dels tillsyn (15 kap. 2 § 18 jämförd med 13 kap. 15 §). Detta bemyndigande bör omfatta även den utvidgning av avgiftsskyldigheten som nu föreslås. 5.8 Överklagande Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut enligt Eltif-förordningen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller inspektionens beslut enligt EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och om europeiska fonder för socialt företagande. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I Eltif-förordningen regleras inte rätten till domstolsprövning av den behöriga myndighetens beslut. På finansmarknadsområdet får Finansinspektionens beslut som regel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Så är fallet till exempel avseende beslut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Detsamma bör gälla beslut enligt Eltif-förordningen, exempelvis förbud mot att använda beteckningen Eltif-fond. Som nämns i avsnitt 5.3 har den behöriga myndigheten för en europeisk riskkapitalfond och en europeisk fond för socialt företagande en skyldighet att vid behov förbjuda användningen av beteckningen EuVECA respektive EuSEF. Det bör uttryckligen anges i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder att beslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och om europeiska fonder för socialt företagande får överklagas. 5.9 Myndighetssamarbete Regeringens bedömning: Det samarbete med behöriga myndigheter i andra länder inom EES som Eltif-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Eltif-fondens och Eltif-förvaltarens behöriga myndighet ska samarbeta med varandra och utbyta information för att kunna utföra sina uppgifter enligt Eltif-förordningen (artikel 35.1). Vidare ska de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra i enlighet med AIFM-direktivet (artikel 35.2). Därtill ska de behöriga myndigheterna och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) samarbeta med varandra för att fullgöra sina respektive uppdrag i enlighet med ESA-förordningen (artikel 35.3). De behöriga myndigheterna och Esma ska även utbyta all information och dokumentation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppgifter som de tilldelas i Eltif-förordningen i enlighet med ESAförordningen, särskilt för att konstatera och avhjälpa överträdelser av Eltif-förordningen (artikel 35.4). I AIFM-direktivet finns ett antal regler om informationsutbyte dels mellan behöriga myndigheter, dels mellan behöriga myndigheter och Esma. Reglerna om samarbete mellan behöriga myndigheter har införlivats med svensk rätt genom 13 kap. 10-13 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Av exempelvis 10 § framgår att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med bl.a. andra behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av AIFM-direktivet. För att även fånga upp Eltif-förordningens bestämmelser om samarbetsskyldighet skulle tillämpningsområdet för paragrafen kunna utvidgas till att också omfatta sådant samarbete som följer av Eltif-förordningen. Som framgår av avsnitt 5.2 är emellertid Finansinspektionen behörig myndighet enligt AIFM-direktivet och därigenom även behörig myndighet enligt Eltif-förordningen. Det ankommer således på Finansinspektionen att fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt Eltif-förordningen, såsom att samarbeta med behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Några ytterligare åtgärder krävs därför inte för att artikel 35.1 och 35.2 ska få genomslag i svensk rätt. Artikel 31 i ESA-förordningen innehåller bestämmelser om att Esma ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna. Av 5 § förordningen med instruktion för Finansinspektionen följer att inspektionen inom sitt ansvarsområde aktivt ska delta i det samarbete inom EU som sker inom ramen för det europeiska systemet för finansiell tillsyn som avses i 5 a § och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas. I 5 a § anges att Finansinspektionen är en del av det europeiska system för finansiell tillsyn som avses i ESA-förordningen. Mot bakgrund av de befintliga bestämmelserna i svensk rätt saknas anledning att vidta några ytterligare åtgärder för att möjliggöra det samarbete som behörig myndighet ska bedriva enligt artikel 35.3 och 35.4 i Eltif-förordningen. 5.10 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 februari 2017. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 38 i Eltif-förordningen följer att förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Offentliggörandet skedde den 19 maj 2015. Förordningen trädde därmed i kraft den 8 juni 2015. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Vidare anges i ikraftträdandebestämmelsen att förordningen ska tillämpas från och med den 9 december 2015. Mot bakgrund av att förordningen har direkt effekt bör de kompletterande lagstiftningsåtgärderna träda i kraft så snart det är möjligt, vilket bedöms vara den 1 februari 2017. 6 Förslagens konsekvenser Eltif-förordningen syftar till att underlätta möjligheten till finansiering av små- och medelstora företag och långsiktiga projekt inom EU. Detta är i linje med kommissionens initiativ till kapitalmarknadsunion. Av Europeiska kommissionens konsekvensanalys framgår att det också är möjligt att Eltif-fonderna kan medföra att de gränsöverskridande investeringarna ökar i de mindre marknaderna inom EU och därigenom bidra till att deras marknader och företag utvecklas. Det är också möjligt, enligt kommissionen, att Eltif-fonderna kommer bli intressanta för investerare i tredje land, vilket skulle kunna öka investeringarna i fonderna. Med stor sannolikhet kommer intresset för att få förvalta en Eltif-fond i Sverige vara lågt i ett initialt skede och effekten av Eltif-förordningen kommer därför bli begränsad på den svenska marknaden. Eltif-förordningen medför även konsekvenser för Finansinspektionen i och med att det ankommer på inspektionen att pröva ansökningar m.m. enligt förordningen. För närvarande är det svårt att uppskatta hur många AIF-förvaltare och fonder som kommer att beröras av förordningen. Sannolikt kommer endast ett fåtal förvaltare att ansöka om att få betecknas som Eltif-förvaltare. De kostnader som uppkommer för inspektionen för prövning av ansökningar m.m. ska enligt förslaget täckas av avgifter enligt förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Dessa avgifter får inspektionen disponera. Vidare medför Eltif-förordningen konsekvenser för inspektionen i och med den tillsyn som ska bedrivas. Kostnaderna för tillsynen ska belasta de förvaltare som har tillstånd enligt förordningen. Dessa årliga avgifter regleras i förordningen om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens tillsyn. De nya tillsynsuppgifter som Finansinspektionen får enligt förslaget hanteras inom befintliga ramar. Vidare kan förslaget medföra konsekvenser för förvaltningsdomstolarna, eftersom Finansinspektionens beslut enligt EU-förordningarna får överklagas. Den bedömda måltillströmningen till följd av Eltif-förordningen får emellertid anses som ytterst marginell. 7 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 1 kap. 1 a § Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att det finns kompletterande och avvikande bestämmelser om AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder, europeiska fonder för socialt företagande och europeiska långsiktiga investeringsfonder. Förordningarna baseras på AIFM-direktivet och de förvaltare som omfattas av förordningarna omfattas även av denna lag. EU-förordningarna, som är direkt tillämpliga i svensk rätt, innehåller bestämmelser om krav på ett särskilt tillstånd eller underrättelse för att en alternativ investeringsfond ska få betecknas som en europeisk långsiktig investeringsfond, europeisk riskkapitalfond eller europeisk fond för socialt företagande. För att få använda sig av beteckningarna måste vissa krav uppfyllas om bl.a. investeringar, information och transparens. Därutöver finns särskilda bestämmelser om tillsyn och ingripande. Eftersom bestämmelsen är en upplysning om de bestämmelser som finns i EU-förordningarna är det ändamålsenligt att hänvisningen till förordningarna är dynamisk, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 9 kap. 7 a § Paragrafen, som är ny, anger vilka institut som får vara förvaringsinstitut för Eltif-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare. I paragrafen, som kompletterar artikel 29.1 i Eltif-förordningen, anges att endast banker och andra kreditinstitut får vara förvaringsinstitut för en Eltif-fond. Motsvarande begränsning gäller för värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder). Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 13 kap. 15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens avgiftsuttag. I första stycket ges Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ärenden enligt bl.a. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Ändringen innebär att inspektionen får rätt att ta ut avgifter för prövning av bl.a. ansökningar enligt Eltif-förordningen. I andra stycket regleras skyldigheten att betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Genom ändringen förtydligas att den årliga avgiften för AIF-förvaltare ska omfatta även inspektionens tillsyn enligt EU-förordningarna. Vidare förtydligas i ett nytt tredje stycke att den årliga avgiften även omfattar sådana utländska AIF-förvaltare som inspektionen har tillsyn över enligt Eltif-förordningen. Detta görs för att inspektionen ska kunna ta ut en årlig avgift för tillsynen av en svensk Eltif-fond som förvaltas av en utländsk förvaltare. I 15 kap. 2 § 18 finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna enligt förevarande paragraf. Föreskrifter om uttag av sådana avgifter när det gäller Eltif-förordningen kommer efter regeringsbeslut att finnas i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen samt i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Med denna ordning är det ändamålsenligt att hänvisningen till förordningarna är dynamisk, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 16 kap. 1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut. Ändringen i andra stycket innebär att det uttryckligen anges att rätten att överklaga omfattar Finansinspektionens beslut enligt EU-förordningarna. Detta medför exempelvis att inspektionens beslut om att förbjuda användningen av beteckningen Eltif, EuVECA eller EuSEF får överklagas. Hänvisningen till förordningarna är statisk, dvs. avser förordningarna vid en viss angiven lydelse. En följd av att ha en statisk hänvisning blir att om förordningarna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 13 kap. 15 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 9 kap. 7 a §, och närmast före 9 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § Det finns kompletterande bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, och 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. 9 kap. Förvaringsinstitut för europeiska långsiktiga investeringsfonder 7 a § Ett förvaringsinstitut för en europeisk långsiktig investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare ska vara en bank eller ett annat kreditinstitut. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande. För Finansinspektionens tillsyn enligt denna lag samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna, ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala en årlig avgift. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013. För Finansinspektionens tillsyn enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna, ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala en årlig avgift. 16 kap. 1 § Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 14 § och 14 kap. 23 § andra stycket får inte överklagas. Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen. Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag eller beslut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, i den ursprungliga lydelsen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, i den ursprungliga lydelsen eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, i den ursprungliga lydelsen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2016. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Konsumentverket, Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Regelrådet, Tillväxtverket, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Fondbolagens förening, Företagarna, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenska Riskkapitalföreningen, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund och Swedish Private Equite & Venture Capital Association, SVCA. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 13 kap. 15 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 9 kap. 7 a §, och närmast före 9 kap. 7 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § Det finns kompletterande och avvikande bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, och 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. 9 kap. Förvaringsinstitut för europeiska långsiktiga investeringsfonder 7 a § Ett förvaringsinstitut för en europeisk långsiktig investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare ska vara en bank eller ett annat kreditinstitut. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande. För Finansinspektionens tillsyn enligt denna lag samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna, ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala en årlig avgift. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens tillsyn enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760. 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Detsamma gäller utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760. 16 kap. 1 § Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 14 § och 14 kap. 23 § andra stycket får inte överklagas. Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag eller beslut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, i den ursprungliga lydelsen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, i den ursprungliga lydelsen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2017. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-06-21 Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Gustaf Sandström samt justitierådet Ingemar Persson. Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska långsiktiga investeringsfonder Enligt en lagrådsremiss den 16 juni 2016 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Eva Furberg, biträdd av ämnesrådet Henrik Lennefeldt. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 september 2016 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, Baylan, Bucht, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Strandhäll, Shekarabi, Eriksson, Linde, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska långsiktiga investeringsfonder