Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1918 av 7191 träffar
Propositionsnummer · 2015/16:83 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning Prop. 2015/16:83
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 83
Regeringens proposition 2015/16:83 Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning Prop. 2015/16:83 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 21 januari 2016 Margot Wallström Anders Ygeman (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Ett direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning har antagits av EU. Avsikten med direktivet är att bättre bekämpa förfalskning av euron och andra valutor samt säkerställa ett bättre samarbete mot förfalskningsbrotten. Direktivet ersätter ett tidigare rambeslut på samma område och innehåller bestämmelser om bl.a. straffbara gärningar, påföljder, domsrätt och utredningsverktyg. För att genomföra direktivet föreslår regeringen att maximistraffet för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, höjs till fängelse i sex år. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 4 3 Ärendet och dess beredning 5 4 Direktivets innehåll 6 5 Genomförande av direktivet 9 5.1 Allmänt om hur direktivet bör genomföras i svensk rätt 9 5.2 Påföljder för fysiska personer 9 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 10 7 Ekonomiska konsekvenser 11 8 Författningskommentar 11 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU 12 Bilaga 2 Rättelse av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU 20 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 21 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 22 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 23 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 januari 2016 24 Rättsdatablad 25 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken. 2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs att 14 kap. 7 § brottsbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. 7 § Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år. Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 3 Ärendet och dess beredning Den 20 april 1929 antogs inom Nationernas Förbund en konvention för bekämpande av penningförfalskning. Avsikten med konventionen var att förbättra det internationella samarbetet för att förebygga, utreda och lagföra penningförfalskning och utprångling av falska pengar. Den 28 maj 1999 antog Europeiska unionens råd för rättsliga och inrikes frågor en resolution om förstärkning av det straffrättsliga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron. Enligt resolutionen ska bestämmelserna i 1929 års konvention utgöra en gemensam minimistandard för det straffrättsliga skyddet mot förfalskning i EU:s medlemsstater. Därefter antogs ett rambeslut för att komplettera bestämmelserna i 1929 års konvention, rådets rambeslut 2000/383/RIF av den 29 maj 2000 om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder. Rambeslutet ställde bl.a. krav på att medlemsstaterna ska kriminalisera framställande och hantering av falska pengar liksom anstiftan, medhjälp och försök därtill. Rambeslutet reglerade även vilka straffrättsliga påföljder som gärningarna skulle kunna leda till och det innehöll bestämmelser om ansvar och sanktioner för juridiska personer och om domsrätt. Riksdagen godkände konventionen och utkastet till rambeslut den 18 maj 2000 (prop. 1999/2000:85, bet. 1999/2000:JuU20, rskr. 1999/2000:217). För att genomföra konventionen och rambeslutet infördes ett nytt brott, olovlig befattning med falska pengar. Försök till det nya brottet bestående i försök till anskaffande eller mottagande av falska pengar kriminaliserades också. Dessutom utvidgades det straffbara området när det gäller sedlar och mynt till att omfatta sedlar och mynt som är beslutade men som inte har givits ut. I samma lagstiftningsärende infördes dessutom en bestämmelse om domsrätt för penningförfalskning samt försök därtill som begåtts utom riket, oberoende av innehållet i lagen på gärningsorten, vilket innebar att kravet på dubbel straffbarhet slopades (prop. 2000/01:40, bet. 2000/01:JuU9, rskr. 2000/01:138). Den 5 februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF. Direktivet - Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF - antogs den 6 maj 2014. Det trädde i kraft den 22 maj 2014 och ska vara genomfört senast den 23 maj 2016. Direktivet finns i bilaga 1 och en rättelse som avser översättningen av artikel 3.1 d finns i bilaga 2. Inom Justitiedepartementet har därefter utarbetats promemorian Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning (Ds 2015:30). Promemorian innehåller förslag till den lagändring som bör vidtas för att Sverige ska uppfylla direktivets krav beträffande påföljder för fysiska personer. Promemorian har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3 och en förteckning av remissinstanserna i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju/2015/04595/L5). Lagrådet Regeringen beslutade den 19 november 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som är likalydande med propositionens lagförslag. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. 4 Direktivets innehåll Syfte och definitioner Enligt artikel 1 är syftet med direktivet att fastställa minimiregler för brottsdefinitioner och påföljder när det gäller förfalskning av euron och andra valutor. Avsikten är vidare att förbättra möjligheterna att bekämpa och utreda förfalskningsbrotten samt säkerställa ett bra samarbete. Utgångspunkten är att penningförfalskning medför betydande negativa konsekvenser för samhället (skäl 2). Mot den bakgrunden krävs en gemensam definition av straffbara gärningar som rör penningförfalskning samt gemensamma effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för både fysiska och juridiska personer (skäl 10). I artikel 2 definieras begreppen pengar och juridisk person. Straffbara gärningar Artikel 3 anger vilka gärningar som ska vara straffbara enligt direktivet. Av artikel 3.1 framgår att det ska vara straffbart att a) bedrägligt tillverka eller ändra pengar, oavsett vilka medel som har använts, b) bedrägligt sätta falska pengar i omlopp samt c) importera, exportera, transportera, motta eller anskaffa falska pengar i syfte att sätta dem i omlopp med insikt om att de är falska. Det ska vidare enligt punkten d) vara straffbart att bedrägligt framställa, motta, anskaffa, eller inneha instrument, föremål, datorprogram och data, samt andra medel som är särskilt anpassade för förfalskning eller ändring av pengar, eller säkerhetsdetaljer såsom hologram, vattenmärken eller andra komponenter av pengar som syftar till att vara ett skydd mot förfalskning. Enligt artikel 3.2 ska medlemsstaterna säkerställa att de aktuella gärningarna är straffbara även när det rör sig om sedlar eller mynt som framställs eller har framställts med hjälp av lagliga anordningar eller material i strid mot de rättigheter eller villkor enligt vilka de behöriga myndigheterna får ge ut sedlar och mynt. Medlemsstaterna ska slutligen enligt artikel 3.3 se till att gärningarna är straffbara även avseende sedlar och mynt som ännu inte getts ut, men som är avsedda att sättas i omlopp som lagligt betalningsmedel. Anstiftan, medhjälp och försök till brott Enligt artikel 4 ska anstiftan och medhjälp till sådana gärningar som avses i artikel 3 vara straffbara. Vidare ska försök till samtliga i direktivet straffbara gärningar kriminaliseras utom de förberedande gärningar som avses i artikel 3.1 d. Påföljder för fysiska personer De straffbara gärningarna ska enligt artikel 5.1 medföra effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder. Medlemsstaterna ska enligt artikel 5.2 se till att de förberedande gärningarna som avses i artikel 3.1 d bestraffas med en påföljd som inbegriper fängelse. När det gäller de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 a om att bedrägligt tillverka eller ändra pengar så ska de enligt artikel 5.3 bestraffas med ett maximistraff om minst åtta års fängelse. Vidare ska enligt artikel 5.4 de gärningar som avses i artikel 3.1 b och 3.1 c om att sätta falska pengar i omlopp eller hantera dessa på andra sätt i syfte att sätta dem i omlopp bestraffas med ett maximistraff om minst fem års fängelse. Beträffande de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 b får medlemsstaterna enligt artikel 5.5 föreskriva andra effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder än de som avses i punkten 4 i samma artikel, inbegripet böter och fängelse, om de falska pengarna tagits emot utan vetskap om att de varit förfalskade, men lämnats vidare med vetskap om att de var falska. Ansvar och påföljder för juridiska personer Enligt artikel 6 ska juridiska personer kunna ställas till svars för de straffbara gärningar som omfattas av direktivet. Ansvaret ska aktualiseras då gärningarna begåtts till förmån för den juridiska personen av en person som agerat antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom organisationen. Den ledande ställningen ska vara grundad på behörighet att företräda den juridiska personen, befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen. Vidare ska en juridisk person kunna ställas till svars när brister i den övervakning eller kontroll som ska utföras av en sådan person har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till dennes förmån begå några av de straffbara gärningar som omfattas av direktivet. Av artikel 7 följer att en juridisk person som har ställts till svars enligt artikel 6 ska kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner. Dessa ska innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter. Därutöver får sanktionerna innefatta fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd, tillfälligt eller permanent näringsförbud, rättslig övervakning, ett rättsligt beslut om upplösning av verksamheten eller en tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå den straffbara gärningen. Domsrätt Enligt artikel 8.1 ska varje medlemsstat upprätta sin behörighet beträffande de straffbara gärningar som omfattas av direktivet om gärningen helt eller delvis har begåtts på medlemsstatens territorium eller den straffbara gärningen har begåtts av någon som är medborgare i medlemsstaten. I artikel 8.2 anges att varje medlemsstat som har euron som valuta ska fastställa sin behörighet när det gäller de straffbara gärningar som omfattas av direktivet och som har begåtts utanför dess territorium. Det gäller åtminstone om gärningen avser euron och om den straffbara gärningen har begåtts av någon som befinner sig på den medlemsstatens territorium och inte utlämnats eller om falska eurosedlar eller euromynt som härrör från den straffbara gärningen har påträffats på den medlemsstatens territorium. Vidare ska, enligt artikel 8.2 andra stycket, varje medlemsstat vid lagföringen av de straffbara gärningar som avses i artikel 3.1 a om att bedrägligt tillverka eller ändra pengar samt vid lagföring av anstiftan, medhjälp och försök till dessa straffbara gärningar, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att dess behörighet inte är beroende av att gärningarna är straffbelagda på den plats där de begicks. Utredningsverktyg, analys och spårning I artikel 9 behandlas vilka utredningsverktyg som ska finnas. I artikeln anges att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att effektiva utredningsverktyg, som de som används när det gäller organiserad brottslighet eller andra grova brott, är tillgängliga för de som har ansvaret för att utreda de straffbara gärningarna. Enligt artikel 10 ska medlemsstaterna under ett pågående straffrättsligt förfarande se till att det nationella analyscentrumet och nationella centrumet för myntanalys utan dröjsmål tillåts undersöka misstänkta förfalskningar av eurosedlar och euromynt för analys, identifiering och spårning av ytterligare förfalskningar. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och senast när ett slutligt beslut om det straffrättsliga förfarandet har fattats översända nödvändiga provexemplar. Slutbestämmelser I artiklarna 11-16 finns bestämmelser om statistik, kommissionens rapporteringsskyldighet till Europaparlamentet och rådet, ersättande av rambeslut 2000/383/RIF, genomförande i nationell lagstiftning, ikraftträdande samt adressater. Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 23 maj 2016. 5 Genomförande av direktivet 5.1 Allmänt om hur direktivet bör genomföras i svensk rätt Regeringens bedömning: För att genomföra direktivet krävs en lagändring när det gäller påföljder. I övrigt uppfyller svensk rätt åtagandena i direktivet. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har instämt i eller inte haft några invändningar mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Ett direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Det innebär att medlemsstaterna inte är bundna av sådant som direktivets terminologi eller systematik om det avsedda resultatet kan uppnås på annat sätt. Sverige har genomfört EU:s rambeslut om penningförfalskning som till stora delar har motsvarande innehåll som direktivet. I promemorian görs bedömningen att det krävs en lagändring beträffande straffskalan för den grova graden av brottet olovlig befattning med falska pengar. De närmare övervägandena i fråga om denna lagändring redovisas i avsnitt 5.2. I övrigt är bedömningen i promemorian att svensk rätt uppfyller åtagandena i direktivet. Regeringen delar denna bedömning. När det gäller frågan om svensk rätt uppfyller artikel 3.1 b, som kräver att det ska vara straffbart att bedrägligt sätta falska pengar i omlopp, hänvisas i promemorian förutom till 14 kap. 10 § brottsbalken även till 11 § om olaga spridande av efterbildning. Regeringens uppfattning är emellertid att artikel 3.1 b inte ställer krav på kriminalisering av några andra förfaranden än de som omfattas av regleringen i 10 § i vilken det bl.a. anges att den som prånglar ut falsk sedel eller falskt mynt eller annars gör bruk av något som förfalskats döms, om åtgärden inneburit en fara i bevishänseende, för brukande av det förfalskade som om han eller hon själv hade gjort förfalskningen. Detta innebär också att svensk rätt uppfyller kravet i artikel 5.4 om lägsta straffmaximum om fem års fängelse för sådana gärningar som avses i artikel 3.1 b. 5.2 Påföljder för fysiska personer Regeringens förslag: Straffmaximum för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, höjs från fängelse i fyra år till fängelse i sex år. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i eller har inga invändningar mot promemorians förslag. Riksbanken är positiv till att maximistraffet för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, höjs. Skälen för regeringens förslag: Direktivet uppställer i artikel 5.4 ett krav på lägsta maximistraff om fem års fängelse för brott enligt artikel 3.1 c, dvs. att importera, exportera, transportera, motta eller anskaffa falska pengar i syfte att sätta dem i omlopp. För svensk del motsvarar detta olovlig befattning med falska pengar i 14 kap. 7 § brottsbalken. Maximistraffet för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, är fyra års fängelse. Som konstaterats i promemorian lever svensk rätt inte upp till kravet på lägsta maximistraff om fem års fängelse för brott enligt artikel 3.1 c. En lagändring krävs således för att uppfylla direktivets krav i artikel 5.4. När det gäller straffskalans utformning finns det inget formellt hinder mot att höja straffet till den nivå som direktivet föreskriver. Det framstår emellertid som lämpligt att låta maximistraffet för grov olovlig befattning med falska pengar motsvara vad som gäller för bl.a. grov stöld, grovt bedrägeri, grovt häleri och grovt svindleri, dvs. fängelse i sex år. En sådan utformning av straffskalan passar också väl in i brottsbalkens systematik när det gäller gradindelade brott. Maximistraffet för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, bör alltså höjas till fängelse i högst sex år. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag och bedömning: Lagändringen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens utom när det gäller datum för ikraftträdande. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Direktivet ska vara genomfört senast den 23 maj 2016. Lagändringen bör därmed träda i kraft senast vid den tidpunkten. Regeringen föreslår att detta sker den 1 maj 2016. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Av 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken följer att de nya bestämmelserna inte får tillämpas på ett sådant sätt att de ges retroaktiv verkan till den tilltalades nackdel. 7 Ekonomiska konsekvenser Regeringens bedömning: Förslaget om att höja straffmaximum för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, kan antas medföra marginellt ökade kostnader för rättsväsendets myndigheter. Dessa kostnadsökningar bedöms kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Regeringens förslag innebär att maximistraffet för den grova graden av olovlig befattning med falska pengar höjs. Det kan antas att en på detta sätt skärpt straffskala medför marginellt ökade kostnader för rättsväsendets myndigheter, då en andel av de personer som döms till fängelse för olovlig befattning med falska pengar, grovt brott, kan komma att verkställa en något längre tid i fängelse. Kostnadsökningen bör därför rymmas inom ramen för befintliga anslag. 8 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 14 kap. Om förfalskningsbrott 7 § Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år. Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvar för olovlig befattning med falska pengar. I tredje stycket har straffskalan för grovt brott ändrats genom att straffmaximum har höjts från fyra till sex år. Ändringen behandlas i avsnitt 5.2. Gränsdragningen mellan grovt brott och brott av normalgraden är inte avsedd att förändras genom den ändrade straffskalan. Tidigare förarbetsuttalanden och den praxis som utvecklats i fråga om denna gränsdragning kan därför alltjämt tjäna som ledning. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU Rättelse av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU Promemorians lagförslag Härigenom föreskrivs att 14 kap. 7 § brottsbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. 7 § Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med falska pengar till fängelse i högst två år. Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning (Ds 2015:30) inkommit från Riksdagens ombudsmän, Riksrevisionen, Hovrätten för Nedre Norrland, Södertörns tingsrätt, Malmö tingsrätt, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Riksbanken, Umeå universitet (Juridiska institutionen) och Svenska bankföreningen. Sveriges domareförbund har beretts tillfälle att yttra sig med har avstått från att göra det. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-11-24 Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Olle Stenman samt justitierådet Anita Saldén Enérus. Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning Enligt en lagrådsremiss den 19 november 2015 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i brottsbalken. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Martin Rhodin. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 januari 2016 Närvarande: statsrådet Wallström, ordförande, och statsråden Romson, Y Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér, Andersson, Ygeman, Kaplan, Damberg, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Hadzialic Föredragande: statsrådet Ygeman Regeringen beslutar proposition 2015/2016:83 Genomförande av EU:s direktiv om penningförfalskning. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i brottsbalken Celex 32014L0062