Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2016/17:120 Genomförande av sjöfolksdirektivet Prop. 2016/17:120 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 februari 2017 Stefan Löfven Ylva Johansson (Arbetsmarknadsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, vilket ger sjöfolk i huvudsak samma arbetsrättsliga rättigheter som andra arbetstagare har sedan tidigare. I lagen (2011:427) om europeiska företagsråd föreslås en ny regel om att möten med en förhandlingsdelegation eller ett europeiskt företagsråd om möjligt ska planeras så att ledamöter eller suppleanter i ett sådant organ som har befattning ombord kan delta fysiskt eller på distans. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2017. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet 6 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 7 2.4 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 9 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd 10 3 Ärendet och dess beredning 12 4 Genomförande av sjöfolksdirektivet 12 4.1 Behovet av lagstiftning 12 4.2 Planering av och deltagande i företagsrådsmöten 17 4.3 Hänvisning till EU-rättsakter 18 5 Ikraftträdande 19 6 Konsekvenser 19 7 Författningskommentar 20 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder 20 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet 21 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 21 7.4 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 21 7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd 21 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk 23 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens 28 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare 35 Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen 52 Bilaga 5 Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar 58 Bilaga 6 Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter 65 Bilaga 7 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2016:50) 72 Bilaga 8 Betänkandets lagförslag 73 Bilaga 9 Förteckning över remissinstanserna 82 Bilaga 10 Lagrådets yttrande 83 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2017 84 Rättsdatablad 85 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, 2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 3. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 4. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497), 5. lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsförmedlingen får föreskriva undantag från 1-12 §§ samt meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. Sådana undantag eller föreskrifter får dock inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från 1-12 §§. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks. Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92/56/EEG av den 24 juni 1992. Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, eller av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, båda i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794. I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:80) om anställningsskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla. Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag. Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5-6, 22 och 25-27 §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §. Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser 1. från 6 b-6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av - rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i den ursprungliga lydelsen, eller - rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller - rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen, 2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och 3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter. Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av fjärde stycket har träffats för verksamhetsområdet ska tillämpas. En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. 2.4 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) Härigenom föreskrivs att 1 § lönegarantilagen (1992:497) ska ha följande lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som 1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land, 2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller 3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens. 3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:427) om europeiska företagsråd dels att 5, 12 och 47 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 27 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Denna lag gäller när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte i Sverige. Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har sitt säte i någon EES-stat, gäller lagen när 1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, eller 1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, eller 2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt direktiv 2009/38/EG och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom EES finns i Sverige. 2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom EES finns i Sverige. Bestämmelserna i 18 § om informationsskyldighet för filialer och kontrollerade företag i Sverige, i 24, 25 och 38-40 §§ om hur arbetstagarrepresentanter från Sverige ska utses och i 56 § om skydd för arbetstagarrepresentanter gäller oavsett var gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte. 12 § Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det göras avvikelser från denna lag. Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av direktiv 2009/38/EG. Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794. 27 a § Möten ska om möjligt planeras så att ledamöter som har befattning ombord på fartyg, eller suppleanter för dessa, kan delta på plats. Om närvaro på plats inte är möjlig ska det övervägas om det går att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans. 47 § Det europeiska företagsrådet har rätt till minst ett möte om året med gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp och till att då få information och samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter. Inför mötet ska gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget ge företagsrådet en skriftlig rapport om det som mötet ska handla om. Möten ska om möjligt planeras så att ledamöter som har befattning ombord på fartyg, eller suppleanter för dessa, kan delta på plats. Om närvaro på plats inte är möjlig ska det övervägas om det går att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. 3 Ärendet och dess beredning Den 6 oktober 2015 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk (sjöfolksdirektivet). Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 10 oktober 2017. Den svenska versionen av direktivet finns i bilaga 1. De svenska versionerna av de direktiv som ändras genom sjöfolksdirektivet finns i bilagorna 2-6. Regeringen beslutade den 19 november 2015 att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera sjöfolksdirektivet och föreslå hur det ska genomföras i svensk rätt. I augusti 2016 överlämnade utredaren betänkandet Genomförande av sjöfolksdirektivet (SOU 2016:50) med förslag på hur sjöfolksdirektivet ska genomföras. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 7. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En remissammanställning finns tillgänglig i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A2016/01548/ARM). Lagrådet Regeringen beslutade den 26 januari 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som framgår av avsnitt 2.1-2.5. Förslagen i lagrådsremissen stämmer alltså överens med propositionens lagförslag. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. 4 Genomförande av sjöfolksdirektivet 4.1 Behovet av lagstiftning Regeringens bedömning: Sjöfolksdirektivets utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta även vissa arbetstagare till sjöss kräver inte någon ändring av svensk lagstiftning. Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Svensk Sjöfart och Svenskt Näringsliv har ingen invändning mot utredningens bedömning, men anser att artikel 5 i sjöfolksdirektivet ska genomföras genom ett förtydligande i anställningsskyddslagen. Övriga remissinstanser har ingen invändning mot bedömningen eller avstår från att yttra sig. Skälen för regeringens bedömning Sjöfolksdirektivets innebörd Sjöfolksdirektivet utgör ett så kallat ändringsdirektiv, då det inte innehåller någon självständig reglering utan endast ändrar bestämmelser om sjömäns arbetsvillkor i fem befintliga arbetsrättsliga direktiv. De direktiv som ändras är * rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (direktivet om kollektiva uppsägningar), * rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (överlåtelsedirektivet), * Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (direktivet om information och samråd), * Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (lönegarantidirektivet), och * Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (direktivet om europeiska företagsråd). Ändringarna rör tre områden som är centrala för arbetsrätten: löneskydd, rätten till information och arbetstagarrepresentation samt skydd vid uppsägningar på grund av arbetsbrist och vid verksamhetsövergång. Inom dessa områden har olika kategorier av arbetstagare inom sjöfartssektorn (sjöfolk) tidigare kunnat undantas från tillämpningen av direktiven som nämnts ovan. Genom sjöfolksdirektivet tas möjligheten att göra sådana undantag bort och sjöfolk kommer därigenom att omfattas av direktivens tillämpningsområden. Syftet med sjöfolksdirektivet är att stärka arbetstagarskyddet enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Vidare syftar direktivet till att verka för lika spelregler inom EU. Sjöfolksdirektivet ska även bidra till de allmänna politiska målen om att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd och att främja en dialog mellan arbetsmarknadens parter. Utgångspunkter vid genomförande av sjöfolksdirektivet Att möjligheten upphör för medlemsstaterna att göra undantag för sjöfolk vid tillämpningen av lönegarantidirektivet, direktivet om europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet om kollektiva uppsägningar och direktivet om europeiska företagsråd, innebär att dessa direktivs tvingande tillämpningsområden utvidgas till att nu även omfatta gruppen sjöfolk. Det kan noteras att de benämningar som använts för vilka arbetstagare som kunnat undantas enligt direktiven skiljer sig åt. I direktivet om kollektiva uppsägningar fanns t.ex. undantag för "besättningar på sjögående fartyg", medan det i direktivet om information och samråd fanns undantag för "besättningar på fartyg som trafikerar öppet hav". Av sjöfolksdirektivets syfte och skäl får det emellertid anses följa att skillnaderna i terminologi inte ska påverka genomförandet av ändringar i direktiven. Liksom utredaren anser regeringen att den arbetsrättsliga regleringen bör vara generell och att särreglering bör undvikas. Regeringen delar vidare utredarens bedömning att det endast är svenskflaggade fartyg som omfattas av ändringarna i sjöfolksdirektivet. Lönegarantidirektivet Lönegarantidirektivet innehåller bestämmelser till skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens och ska garantera arbetstagarna betalning av deras utestående fordringar. Tidigare har medlemsstaterna under vissa förutsättningar haft möjlighet att undanta fiskare som avlönas separat från den reglering som genomför direktivet. Artikel 1 i sjöfolksdirektivet medför att den möjligheten upphör, vilket innebär att nationell lagstiftning inte längre kan utesluta angivna fiskare från lönegarantidirektivets minimiskydd. Lönegarantidirektivet har genomförts i svensk lagstiftning främst genom lönegarantilagen (1992:497). Något undantag för arbetstagare som är fiskare finns inte i lönegarantilagen. Lönegarantilagen är alltså tillämplig för fiskare i den utsträckning de är arbetstagare. Regeringen delar utredarens bedömning att den nuvarande regleringen i fråga om löneskydd uppfyller sjöfolksdirektivets krav och att någon ändring av svensk lagstiftning inte behövs. Direktivet om information och samråd Direktivet om information och samråd innehåller minimiföreskrifter som ska göra det möjligt för arbetstagare att få information och samråda med arbetsgivare om händelser som kan komma att påverka deras anställningssituation. Tidigare har medlemsstaterna haft möjlighet att anta särskilda bestämmelser för besättningar på fartyg som trafikerar öppet hav. Genom artikel 3 i sjöfolksdirektivet upphör denna möjlighet. Direktivet om information och samråd har genomförts i svensk lagstiftning främst genom ändringar och tillägg i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen). Vid genomförandet av direktivet har Sverige inte infört några undantag för besättningsmedlemmar. Regeringen anser, liksom utredaren, att den nuvarande lagstiftningen i detta avseende uppfyller sjöfolksdirektivets krav och att någon ändring av lagstiftningen inte behövs. Direktivet om europeiska företagsråd Direktivet om europeiska företagsråd innehåller bestämmelser om information och samråd i gränsöverskridande frågor i vissa företag och företagsgrupper. Tidigare har det funnits möjlighet för en medlemsstat att bestämma att den reglering som genomför direktivet inte ska gälla besättningsmedlemmar i handelsflottan. Genom artikel 2.1 i sjöfolksdirektivet upphör denna möjlighet. Direktivet om europeiska företagsråd har genomförts genom lagen (2011:427) om europiska företagsråd. Något undantag för besättningsmedlemmar har inte införts i lagen. Regeringen anser, liksom utredaren, att den svenska regleringen uppfyller sjöfolksdirektivets krav i denna del och att någon ändring av lagstiftningen därför inte krävs. När det gäller regleringen i sjöfolksdirektivet om planering av och deltagande i företagsrådsmöten, se avsnitt 4.2. Direktivet om kollektiva uppsägningar Direktivet om kollektiva uppsägningar innehåller bestämmelser till skydd för arbetstagare vid kollektiva uppsägningar, bl.a. om att arbetsgivaren ska informera och överlägga med arbetstagarnas representanter inför planerade kollektiva uppsägningar. Direktivet är ett minimidirektiv. I artikel 1.2 c i direktivet framgick det tidigare att det inte skulle tillämpas på besättningar på sjögående fartyg. Genom artikel 4 i sjöfolksdirektivet upphör möjligheten till detta undantag. Direktivet om kollektiva uppsägningar har främst genomförts genom medbestämmandelagen och lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Några undantag för besättningar på sjögående fartyg har inte gjorts vid genomförandet av direktivet. Regeringen anser liksom utredaren att den nuvarande regleringen uppfyller kraven i sjöfolksdirektivet varför någon ändring av lagstiftningen inte behövs i detta avseende. Genom artikel 4.2 i sjöfolksdirektivet förs ett nytt stycke in i artikel 3.1 i direktivet om kollektiva uppsägningar som reglerar skyldigheten att anmäla planerade kollektiva uppsägningar. Av det nya stycket följer att om den planerade kollektiva uppsägningen rör medlemmar av besättningen på sjögående fartyg, så ska arbetsgivaren meddela detta till den behöriga myndigheten i den stat vars flagga fartyget för. Regleringen om anmälan till myndighet i direktivet om kollektiva uppsägningar har införts i främjandelagen. Liksom utredaren anser regeringen att utgångspunkten är att det är besättningar ombord på svenskflaggade fartyg som träffas av den aktuella lagstiftningen. Skyldigheten att underrätta en myndighet i Sverige när en arbetsgivare planerar kollektiva uppsägningar av besättningsmedlemmar på svenskflaggat fartyg följer alltså redan i dag av främjandelagen. När det gäller svenskkontrollerade fartyg som för utländsk flagg bör dessa, som utredaren konstaterar, ses som utländska arbetsplatser, varför genomförandet av sjöfolksdirektivet inte kräver någon regel om anmälningsskyldighet som tar sikte på kollektiva uppsägningar av arbetstagare på sådana fartyg. I stället får det förutsättas att övriga medlemsstater inför motsvarande bestämmelser i sin respektive lagstiftning. Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med utredaren, att den nuvarande regleringen uppfyller kraven i sjöfolksdirektivet och att någon ändring av svensk lagstiftning inte krävs. Överlåtelsedirektivet Överlåtelsedirektivet innehåller bestämmelser till skydd för arbetstagare vid övergång av verksamhet, bl.a. om att arbetsgivaren är skyldig att informera och samråda med arbetstagarnas representanter inför planerade övergångar. Vidare finns i direktivet ett skydd mot uppsägning vid övergång av verksamhet, genom att överlåtelsen i sig inte får utgöra skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Tidigare gällde enligt artikel 1.3 i överlåtelsedirektivet att direktivet inte skulle tillämpas på sjögående fartyg. Genom artikel 5 i sjöfolksdirektivet ersattes den bestämmelsen av en ny bestämmelse som anger att överlåtelsedirektivet ska tillämpas på sådana överlåtelser av sjögående fartyg som är en del av en överlåtelse av ett företag, av en verksamhet eller av en del av ett företag eller en verksamhet i den mening som avses i direktivet. En förutsättning för det är dock att förvärvaren befinner sig inom fördragets territoriella tillämpningsområde, eller att det företag eller den verksamhet eller den del av företaget eller verksamheten som ska överlåtas förblir inom fördragets territoriella tillämpningsområde. Enligt samma artikel gäller att direktivet inte ska tillämpas om föremålet för överlåtelsen enbart utgörs av ett eller flera sjögående fartyg. Överlåtelsedirektivet har främst genomförts genom ändringar i medbestämmandelagen och lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). I 28 § medbestämmandelagen finns bestämmelser om kollektivavtals giltighet i samband med verksamhetsövergång. Enligt bestämmelsen är huvudregeln att kollektivavtalet övergår i samband med en verksamhetsövergång. Enligt 11 och 13 §§ medbestämmandelagen är överlåtaren skyldig att på eget initiativ förhandla med de fackliga organisationerna inför en verksamhetsövergång. I 6 b § anställningsskyddslagen finns en bestämmelse om automatisk övergång och i 7 § ett uppsägningsförbud. Enligt 25 § andra stycket samma lag kan arbetstagaren ha rätt till företrädesrätt till återanställning om hans eller hennes anställning upphört innan övergången. Överlåtelsedirektivet är ett så kallat minimidirektiv. Sverige har vid genomförandet av direktivet valt att inte undanta sjögående fartyg från tillämpningen. Av 1 § medbestämmandelagen framgår att lagen är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta gäller även anställningsskyddslagen. Regeringen anser, liksom utredaren, att det tillräckligt tydligt framgår att bestämmelserna är tillämpliga även för besättningar på sjögående fartyg. Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Svensk Sjöfart och Svenskt Näringsliv anser att man bör genomföra artikel 5 i sjöfolksdirektivet genom att i 6 b § anställningsskyddslagen förtydliga att lagen inte ska tillämpas när det enbart är fråga om överlåtelse av ett eller flera sjögående fartyg. Visserligen får artikel 5 i sjöfolksdirektivet anses utgöra ett förtydligande av att överlåtelsedirektivet inte är tillämpligt om överlåtelsen endast avser ett eller flera sjögående fartyg. Regeringen delar dock utredarens bedömning att det redan av att 6 b och 7 §§ anställningsskyddslagen avser verksamhetsövergång framgår att ren försäljning av egendom faller utanför lagens tillämpningsområde. Regeringen anser därför inte att någon ytterligare precisering bör göras i lagtexten. Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att någon ändring av lagstiftningen inte krävs med anledning av att överlåtelsedirektivet ändrats genom sjöfolksdirektivet. Seko, Service- och kommunikationsfacket framför synpunkter kring utformningen av den EU-rättsliga regleringen. Svensk Sjöfart understryker vikten av att skattesystem utformas så att entreprenörskap och företagande stimuleras av såväl sysselsättnings- som konkurrensskäl. Dessa synpunkter kan inte tas om hand inom ramen för denna proposition. 4.2 Planering av och deltagande i företagsrådsmöten Regeringens förslag: I lagen om europeiska företagsråd ska regler införas om att möten med en förhandlingsdelegation och ett företagsråd om möjligt ska planeras så att ledamöter som har befattning ombord på fartyg, eller suppleanter för dessa, kan delta på plats. Om närvaro på plats inte är möjlig ska man överväga att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Arbetsdomstolen tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har ingen invändning mot förslaget eller avstår från att yttra sig. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2.2 i sjöfolksdirektivet ska en besättningsmedlem på ett sjögående fartyg som är ledamot av ett särskilt förhandlingsorgan eller europeiskt företagsråd, eller en sådan ledamots suppleant, vara behörig att delta i möten med företaget, om inte ledamoten befinner sig till sjöss eller befinner sig i en hamn i ett annat land än det där rederiet har sitt säte när mötet äger rum. Emellertid ska möten, om möjligt, planeras så att ledamöter eller suppleanter som är besättningsmedlemmar på ett fartyg kan delta. Om en sådan besättningsmedlem inte kan delta i ett möte ska möjligheten att använda ny informations- och kommunikationsteknik övervägas. Ett minimikrav vid genomförandet av sjöfolksdirektivet är att lagstiftningen garanterar att en utsedd ledamot eller en suppleant är behörig när denne är i hamn i det land där rederiet har sitt säte när mötet äger rum. Som utredaren konstaterar skulle en sådan behörighetsregel, där det anges att ledamoten eller suppleanten endast är behörig att delta under vissa förutsättningar, innebära en inskränkning i förhållande till vad som gäller för sjöfolk i dag. Av artikel 6 i sjöfolksdirektivet framgår det att den målgrupp som omfattas av sjöfolksdirektivet inte får hamna i ett sämre läge än vad som gäller enligt nationella regler. Någon sådan bestämmelse bör därför inte införas. När det gäller det senare ledet i artikel 2.2 om planering av möten och övervägande om användning av informations- och kommunikationsteknologi delar regeringen utredarens bedömning att denna reglering inte innebär en försämring av den allmänna skyddsnivån, utan har karaktären av ordningsregler. Regeringen anser liksom utredaren att kompletterande bestämmelser bör införas som tydliggör att möten med en förhandlingsdelegation och ett europeiskt företagsråd ska planeras så att ledamöter som är besättningsmedlemmar på fartyg kan delta. I sjöfolksdirektivet anges att regleringen även tar sikte på suppleanter. Det kan visserligen konstateras att det i direktivet om europeiska företagsråd inte tidigare funnits några bestämmelser om suppleanter. Inte heller lagen om europeiska företagsråd innehåller några sådana bestämmelser. För det fall en suppleant har utsetts framstår det dock som lämpligt att den inträder i en ledamots ställe, om ledamoten inte kan delta på plats. Bestämmelsen bör därför även omfatta suppleanter. Vidare bör det framgå att deltagande på distans kan vara ett alternativ om närvaro på plats inte är möjlig. Regeringen ansluter sig till utredarens bedömning att den vedertagna terminologin inom sjöarbetsrätten bör användas, dvs. "befattning ombord" i stället för sjöfolksdirektivets begrepp "besättningsmedlem". 4.3 Hänvisning till EU-rättsakter Regeringens förslag: Hänvisningarna till EU-rättsakter i de lagregler som genomfört de aktuella direktiven ska uppdateras så att det uttryckligen anges att det är direktivens lydelser enligt sjöfolksdirektivet som avses. Bemyndigandet i främjandelagen ska justeras. Utredarens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Arbetsdomstolen tillstyrker förslaget till ändringar. Övriga remissinstanser har ingen invändning mot förslaget eller avstår från att yttra sig. Skälen för regeringens förslag: När det i en lag görs hänvisningar till direktiv ska det i lagen anges vilken lydelse av direktivet som införs och ska tillämpas. Hänvisningar av detta slag finns i 4 § medbestämmandelagen, 2 § anställningsskyddslagen, 1 § lönegarantilagen och 5 och 12 §§ lagen om europeiska företagsråd. Då sjöfolksdirektivet ändrar lönegarantidirektivet, direktivet om europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet om kollektiva uppsägningar och överlåtelsedirektivet bör hänvisningarna i nämnda bestämmelser uppdateras så att det uttryckligen anges att det är direktiven i dess respektive lydelse enligt sjöfolksdirektivet som avses. I 4 § medbestämmandelagen hänvisas till upphävda direktiv. Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, och rådets direktiv 92/56/EEG av den 24 juni 1992 om ändring av direktiv 75/129/EEG är ersatta av direktivet om kollektiva uppsägningar. Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter är ersatt av överlåtelsedirektivet. Hänvisningen i 4 § medbestämmandelagen bör därför ersättas av en hänvisning till direktivet om kollektiva uppsägningar och till överlåtelsedirektivet, enligt lydelsen i sjöfolksdirektivet. I 25 § främjandelagen finns ett bemyndigande för regeringen eller efter regeringens bestämmande, för Arbetsförmedlingen, att dels föreskriva undantag från 1-12 §§, dels meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. När det gäller det senare ledet konstateras att det är frågan om en upplysningsbestämmelse om att verkställighetsföreskrifter kan komma att meddelas. Redan av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen följer emellertid att sådana föreskrifter kan meddelas utan bemyndigande från riksdagen. Detta led av bestämmelsen bör därför tas bort. Vidare bör inte en särskild förvaltningsmyndighet namnges i det bemyndigande som kvarstår. Bestämmelsen om att undantag som meddelas med stöd av bemyndigandet inte får innebära mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad som följer av direktivet om kollektiva uppsägningar infördes när det direktivet genomfördes eftersom det då fanns behov av en sådan upplysning (SOU 1994:83 s. 126 och prop. 1994/95:102 s. 76 f.) Något behov av en sådan upplysning finns inte längre, varför upplysningen bör tas bort. 5 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2017. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Sjöfolksdirektivet ska vara genomfört senast den 10 oktober 2017. De ändringar som föreslås i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd om möten bedöms inte medföra några omfattande förberedelser för dem som berörs av ändringen. De ändringar som i övrigt föreslås kräver inga förberedelser. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 oktober 2017. Det behövs inte några övergångsbestämmelser. 6 Konsekvenser De föreslagna reglerna syftar i första hand till att genomföra sjöfolksdirektivet särskilt i fråga om besättningsmedlemmars deltagande i företagsrådsmöten. I övrigt medför genomförandet av sjöfolksdirektivet inga beaktansvärda konsekvenser eftersom Sverige sedan tidigare har valt att tillämpa samtliga berörda arbetsrättsliga regler även i fråga om sjöfolk. EU-direktiv måste genomföras i nationell rätt. Sjöfolksdirektivet innehåller vissa regler som saknas i svensk rätt. En anpassning måste därför göras i de delar där sjöfolksdirektivet inte redan kan anses uppfyllt. Genomförande av sjöfolksdirektivet kan endast ske genom författning. Lagstiftningsåtgärder föreslås då svensk rätt inte bedöms uppfylla samtliga delar av direktivet, se avsnitt 4.2. Förslagen om ändringar i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd, angående hur möten om möjligt ska planeras, berör endast företag, så kallade gemenskapsföretag eller företagsgrupperingar med minst 1 000 anställda inom EES och med minst 150 anställda i var och en av minst två EES-stater och där ett europeiskt företagsråd har inrättats eller att initiativ till ett sådant råd har tagits. Enligt vad som framkommit finns det i dagsläget ett europeiskt företagsråd vid ett svenskt rederi. Förslagen bedöms medföra marginella kostnadsmässiga eller andra konsekvenser. Förslagen ändrar varken tillämpningsområdet eller besättningsmedlemmars behörighet att delta vid företagsrådsmöten. Ändringarna innebär främst att berörda företag ska införa rutiner för planering av möten på så sätt att ledamöter i förhandlingsdelegationer och europeiska företagsråd som har befattning ombord på fartyg på ett rimligt sätt ska kunna delta i mötena. Eftersom förslagen i praktiken endast rör företag får de inga statsfinansiella konsekvenser eller andra konsekvenser för offentlig sektor. Inte heller bedöms förslagen medföra några miljömässiga konsekvenser. Regeringen delar Svenska ILO-kommitténs bedömning att förslagen är förenliga med Sveriges åtaganden under Internationella arbetsorganisationen (ILO), där Sjöarbetskonventionen från 2006 är det viktigaste instrumentet på området. Tidpunkten för reglernas ikraftträdande styrs av sjöfolksdirektivets bestämmelser om genomförande. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder 25 § Upplysningsbestämmelsen om att närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna kan meddelas tas bort. Bemyndigandet ändras redaktionellt. Upplysningen om att eventuella föreskrifter inte får innebära mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad som ska gälla enligt EU-rätten tas bort. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet 4 § Paragrafen ändras så att det framgår av lagtexten att hänvisningen gäller direktivet om kollektiva uppsägningar respektive överlåtelsedirektivet samt vilken lydelse som avses av direktiven. Vidare görs en redaktionell ändring. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 2 § Paragrafen ändras genom att den senaste lydelsen av överlåtelsedirektivet anges i lagtexten. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. 7.4 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 1 § Paragrafen ändras genom att hänvisningen nu görs så att det framgår av lagtexten vilken lydelse som avses av lönegarantidirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. 7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd 5 § Paragrafen ändras genom att hänvisningen nu görs så att det framgår av lagtexten vilken lydelse som avses av direktivet om europeiska företagsråd. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. 12 § Paragrafen ändras genom att hänvisningen nu görs så att det framgår av lagtexten vilken lydelse som avses av direktivet om europeiska företagsråd. Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. 27 a § Paragrafen är ny och genomför artikel 2 punkt 2 andra och tredje styckena i sjöfolksdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 4.2. 47 § Tredje stycket är nytt och genomför artikel 2 punkt 2 andra och tredje styckena i sjöfolksdirektivet. Förslaget behandlas i avsnitt 4.2. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter Sammanfattning av betänkandet (SOU 2016:50) Sjöfolksdirektivet (EU) 2015/1794 ändrar bestämmelser i fem befintliga arbetsrättsliga direktiv. Det handlar om för arbetsrätten tre centrala områden: löneskydd, arbetstagares rätt till information och samråd med arbetsgivare och uppsägningsskydd, där olika kategorier av arbetstagare inom sjöfartssektorn (sjöfolk) har kunnat undantas från tillämpningen av direktiven. Direktivet tar i huvudsak sikte på att sjöfolk ska omfattas av direktivens tillämpningsområde. Syftet med ändringarna är att stärka skyddet för arbetstagare oavsett vilken sektor de arbetar i, att säkerställa att liknande villkor gäller mellan medlemsstaterna och att leva upp till de rättigheter som läggs fast i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Sverige har vid genomförandet av de fem aktuella direktiven inte infört några undantag för sjöfolk. De sjöfolksdirektivets bestämmelser som utvidgar det unionsrättsliga tillämpningsområdet på så sätt att också vissa kategorier av arbetstagare till sjöss - ombordanställda inom handelsflottan och fiskerinäringen - omfattas kräver enligt utredningens bedömning inte ändringar i lag, utöver när det gäller vissa hänvisningar till EU-rättsakter. Inte heller kräver bestämmelsen om anmälan till myndighet i flaggstaten någon ändring. Utredningen föreslår dock en regel i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd, om att möten med ett förhandlingsorgan eller europeiskt företagsråd om möjligt ska planeras så att ledamot som har befattning ombord kan delta på mötet. Utredningen föreslår att hänvisningar till EU-rättsakter i de lagregler som genomfört de aktuella direktiven uttryckligen ska ange att det är direktiven i dess respektive lydelse enligt sjöfolksdirektivet som avses. Utredningens förslag föreslås träda i kraft den 1 oktober 2017. Betänkandets lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder att 25 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Regeringen eller, efter rege-ringens bestämmande, Arbets-förmedlingen får föreskriva undantag från 1-12 §§ samt meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. Sådana undantag eller föreskrifter får dock inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar. Regeringen eller, om rege-ringen bestämmer det, Arbets-förmedlingen får föreskriva undantag från 1-12 §§ och meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa bestämmelser. Sådana undantag eller föreskrifter får dock inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att 4 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks. Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92/56/EEG av den 24 juni 1992. Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första stycket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar eller av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, båda i lydelsen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk. I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd att 2 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla. Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag. Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5-6, 22 och 25-27 §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §. Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 11, 15, 21, 28, 32, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser 1. från 6 b-6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av - rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i den ursprungliga lydelsen, eller 1. från 6 b-6 e §§ under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av - rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, eller - rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen, 2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och 3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter. - rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet, i den ursprungliga lydelsen, 2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §, och 3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter. Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av fjärde stycket har träffats för verksamhetsområdet ska tillämpas. En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje eller fjärde stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497) att 1 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som 1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land, 2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran (statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som 1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land, 2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, eller 3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens. 3. i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. Förslag till ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:427) om europeiska företagsråd dels att 5, 12 och 47 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 27 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Denna lag gäller när gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte i Sverige. Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har sitt säte i någon EES-stat, gäller lagen när Om gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp inte har sitt säte i någon EES-stat, gäller lagen när 1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, eller 1. gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget har utsett en filial eller ett företag i Sverige att svara för de förpliktelser som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794 av den 6 oktober 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG, vad gäller sjöfolk, eller 2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt direktiv 2009/38/EG och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom EES finns i Sverige. 2. det inte har utsetts någon verksamhet eller något företag i någon EES-stat att svara för förpliktelserna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794, och den filial eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare inom EES finns i Sverige. Bestämmelserna i 18 § om informationsskyldighet för filialer och kontrollerade företag i Sverige, i 24, 25 och 38-40 §§ om hur arbetstagarrepresentanter från Sverige ska utses och i 56 § om skydd för arbetstagarrepresentanter gäller oavsett var gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp har sitt säte. 12 § Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det göras avvikelser från denna lag. Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av direktiv 2009/38/EG. Avvikelser får dock inte göras om avtalet innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1794. 27 a § Förhandlingsmöten ska om möjligt planeras så att ledamot, eller suppleant, som har befattning ombord på fartyg kan delta på mötet. Vid behov ska övervägas att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans. 47 § Det europeiska företagsrådet har rätt till minst ett möte om året med gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i en företagsgrupp och till att då få information och samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller företagsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter. Möten ska om möjligt planeras så att ledamot, eller suppleant, som har befattning ombord på fartyg kan delta på mötet. Vid behov ska övervägas att genomföra mötet med hjälp av teknik för deltagande på distans. Inför mötet ska gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget ge företagsrådet en skriftlig rapport om det som mötet ska handla om. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017. Förteckning över remissinstanserna Remissinstanser som har gett in yttrande Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Arbetsgivarverket, Umeå universitet, Transportstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Regelrådet, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Arbetsdomstolen, Medlingsinstitutet, ILO-kommittén, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Seko - Service- och kommunikationsfacket, Sjöbefälsföreningen, Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Skärgårdsredarna, Svensk Sjöfart, Sveriges Fiskares Riksförbund och Svenska Sjörättsföreningen Remissinstanser som har inbjudits men avstått från att yttra sig Tjänstemännens Centralorganisation och Almega Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-01-31 Närvarande: F.d. justitieråden Lennart Hamberg och Olle Stenman samt justitierådet Svante O. Johansson. Genomförande av sjöfolksdirektivet Enligt en lagrådsremiss den 26 januari 2017 har regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder, 2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 3. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 4. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497), 5. lag om ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Emma Görnerup Cardell. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Arbetsmarknadsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2017 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Fridolin, Wikström, Eriksson, Linde, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet Ylva Johansson Regeringen beslutar proposition Genomförande av sjöfolksdirektivet Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder 25 § Ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet 32015L1794 Ändring i lagen (1982:80) om anställ-ningsskydd 32015L1794 Ändring i lönegaranti-lagen (1992:497) 32015L1794 Ändring i lagen (2011:427) om europeiska företagsråd 32015L1794