Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 227 av 7191 träffar
Propositionsnummer · 2022/23:143 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat Prop. 2022/23:143
Ansvarig myndighet: Klimat- och näringslivsdepartementet
Dokument: Prop. 143
Regeringens proposition 2022/23:143 Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat Prop. 2022/23:143 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 7 september 2023 Ulf Kristersson Ebba Busch (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att domstolen, vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt, ska få ta hänsyn till förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Hänsyn ska också få tas till åsidosättanden av skyldigheter i näringsverksamhet som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Förslagen har tagits fram med anledning av ändringar i 2017 års bolagsrättsliga EU-direktiv. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud 4 3 Ärendet och dess beredning 5 4 Nya EU-regler om diskvalificering av styrelseledamöter 5 5 Gällande rätt 6 5.1 Aktiebolagslagen 6 5.2 Lagen om näringsförbud 7 6 Rätten ska få ta hänsyn till diskvalificering i en annan stat vid prövning av näringsförbud 9 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 12 8 Konsekvenser 12 9 Författningskommentar 14 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt 16 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat (Ds 2023:2) 41 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 42 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 43 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 44 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2023 45 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska rätten särskilt ta hänsyn till, om 1. åsidosättandet har a) varit systematiskt, b) syftat till betydande vinning eller b) syftat till betydande vinning, eller c) orsakat eller varit ägnat att orsaka betydande skada, eller 2. näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Om den som avses med en talan eller en ansökan om näringsförbud har gjort sig skyldig till brott i näringsverksamheten och det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, ska vid tillämpningen av 4 § näringsförbud anses påkallat från allmän synpunkt, om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt får rätten ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Hänsyn får även tas till åsidosättanden av skyldigheter i näringsverksamhet som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 3 Ärendet och dess beredning Den 20 juni 2019 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt (digitaliseringsdirektivet). Direktivet finns i bilaga 1. Inom Regeringskansliet har departementspromemorian Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat (Ds 2023:2) tagits fram. I promemorian behandlas de bestämmelser i direktivet som innebär att medlemsstaterna ska införa regler om diskvalificering av styrelseledamöter. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/02037). Lagrådet Regeringen beslutade den 6 juli 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som överensstämmer med lagförslaget i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. 4 Nya EU-regler om diskvalificering av styrelseledamöter EU arbetar sedan mer än femtio år för att harmonisera medlemsstaternas aktiebolagslagstiftning. Arbetet bedrivs huvudsakligen genom utfärdande av bolagsrättsliga harmoniseringsdirektiv som medlemsstaterna ska anpassa nationell rätt till. Det första av dessa direktiv utfärdades 1968, se rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (publicitetsdirektivet). Genom direktivet blev medlemsstaterna skyldiga att ha ett register för registrering av aktiebolag och för vissa uppgifter om dessa bolag. Uppgifterna i registret skulle enligt direktivet offentliggöras i en av medlemsstaten utsedd nationell tidning. I direktivet fanns vidare bestämmelser om den rättsliga verkan av registreringen. Genom ändringar i publicitetsdirektivet 2003 (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/58/EG av den 15 juli 2003 om ändring av rådets direktiv 68/151/EEG när det gäller krav på offentlighet i vissa typer av bolag) föreskrevs bl.a. att alla bolag skulle ha rätt att ge in handlingar och uppgifter till registret i elektronisk form och att handlingar och uppgifter som offentliggjordes genom registret, skulle tillhandahållas elektroniskt. I ändringsdirektivet föreskrevs vidare att den nationella tidning i vilken uppgifter eller handlingar offentliggörs kunde vara en tidning i elektronisk form. Publicitetsdirektivet, som senare ändrades även i vissa andra hänseenden, upphävdes 2017 då dess bestämmelser inarbetades i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i det följande kallat 2017 års direktiv. Genom digitaliseringsdirektivet har vissa av de bestämmelser i 2017 års direktiv som svarar mot publicitetsdirektivet ändrats. Ändringarna har sin bakgrund bland annat i EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016-2020: snabbare digital omvandling av förvaltningar och Tallindeklarationen om e-förvaltning av den 6 oktober 2017. Digitaliseringsdirektivet kan i korthet sägas syfta till att göra det möjligt att online, och över landsgränserna inom unionen, bilda och registrera bolag samt registrera händelser i bolag. I artikel 1.5 i digitaliseringsdirektivet föreskrivs att det i 2017 års direktiv ska införas ett antal nya artiklar, däribland artikel 13i. Artikeln ska enligt artikel 2.2 i digitaliseringsdirektivet vara införlivad i nationell rätt senast den 1 augusti 2023. Artikel 13i innehåller bestämmelser om diskvalificering av styrelseledamöter. Den första punkten i artikeln anger att medlemsstaterna ska säkerställa att de har regler om diskvalificering av styrelseledamöter. Dessa regler ska bland annat föreskriva möjligheten att ta hänsyn till en diskvalificering som är i kraft, eller information som är relevant för diskvalificering, i en annan medlemsstat. Vid tillämpning av artikel 13i ska styrelseledamöter minst omfatta de personer som avses i artikel 14 d i, dvs. personer som är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång. 5 Gällande rätt 5.1 Aktiebolagslagen De grundläggande associationsrättsliga reglerna för aktiebolag finns i aktiebolagslagen (2005:551). Såvitt är av intresse för denna proposition innehåller lagen bestämmelser om bl.a. bildande av aktiebolag (2 kap.), bolagets ledning (8 kap.) och registrering (27 kap.). I lagen föreskrivs att den eller de som bildar ett aktiebolag ska upprätta en stiftelseurkund (2 kap. 3 §). Urkunden ska bl.a. innehålla uppgift om vem som är styrelseledamot och i förekommande fall styrelsesuppleant (2 kap. 5 § första stycket 2). Styrelsen ska sedan inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande anmäla bolaget för registrering i aktiebolagsregistret (2 kap. 22 §). Det är styrelsen som företräder bolaget och tecknar dess firma (8 kap. 35 § första stycket). Firman får också tecknas av den verkställande direktören, men behörigheten är begränsad till uppgifter som han eller hon får sköta (8 kap. 36 §). Detsamma gäller den vice verkställande direktören, om styrelsen utsett en sådan (8 kap. 28 §). Firman får även tecknas av en särskild firmatecknare (8 kap. 37 §). En särskild firmatecknare är en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan som styrelsen har bemyndigat att företräda bolaget. Bolaget ska för registrering i aktiebolagsregistret anmäla bl.a. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör och vice verkställande direktör samt av vilka och hur bolagets firma tecknas (8 kap. 43 § första stycket). Detta ska göras första gången bolaget anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller ska anmälas för registrering har ändrats (8 kap. 44 §). Aktiebolagsregistret förs av Bolagsverket (27 kap. 1 §). Närmare bestämmelser om registret finns i aktiebolagsförordningen (2005:559). Registret innehåller uppgifter om bl.a. namn och personnummer för styrelseledamot, styrelseordförande, styrelsesuppleant, verkställande direktör och vice verkställande direktör samt särskild firmatecknare (1 kap. 3 § första stycket). Bankaktiebolag, tjänstepensionsaktiebolag och försäkringsaktiebolag registreras i bankregistret respektive i försäkringsregistret. Även dessa register förs av Bolagsverket. Vid handläggningen av en registreringsanmälan prövar Bolagsverket bl.a. om det som anmälts för registrering har tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen (27 kap. 2 § aktiebolagslagen). Om det finns ett hinder mot registrering ska Bolagsverket förelägga anmälaren att yttra sig eller vidta rättelse inom viss tid. Anmälan ska skrivas av om föreläggandet inte följs. Om föreläggandet följs och hindret trots detta kvarstår ska verket vägra registrering. Att den som har näringsförbud inte får stifta ett aktiebolag eller företräda bolaget följer av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud. En sådan person ska alltså inte registreras i aktiebolagsregistret. I aktiebolagslagen föreskrivs att Bolagsverket ska avregistrera en styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare eller annan ställföreträdare för bolaget som har fått näringsförbud (27 kap. 6 § aktiebolagslagen). Bolagsverkets beslut i registreringsärenden kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (31 kap. 2 § första stycket 6 och 7). 5.2 Lagen om näringsförbud Regler som i svensk rätt kan vara aktuella för diskvalificering av styrelseledamöter finns i lagen om näringsförbud. Lagen innehåller bestämmelser om förbud för näringsidkare att under viss tid bedriva eller ta del i näringsverksamhet. De personer som får meddelas näringsförbud utgörs av enskilda näringsidkare och dem som utåt har framträtt som ansvariga för en enskild näringsverksamhet (2 §). Näringsförbud får också meddelas dem som faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet som en juridisk person har bedrivit. För aktiebolag ska bestämmelserna om näringsförbud alltid tillämpas på ledamöter och suppleanter i styrelsen samt på verkställande direktör och vice verkställande direktör (3 § andra stycket 3). Ett näringsförbud kan meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa (4 §). Näringsförbud kan också meddelas den som har agerat grovt otillbörligt mot borgenärer eller på annat sätt har grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att en näringsverksamhet har försatts i konkurs (5 §). Vidare kan näringsförbud meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i en näringsverksamhet genom vissa skatteundandraganden (6 §). Slutligen kan förbud meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i en näringsverksamhet där vissa konkurrensregler överträtts (7 §). Ytterligare en förutsättning för att näringsförbud ska få meddelas är att förbudet är påkallat från allmän synpunkt (4-7 §§). Vid bedömningen ska hänsyn tas till om åsidosättandet varit systematiskt, syftat till betydande vinning, varit ägnat att orsaka betydande skada eller att näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Om det är fråga om näringsförbud på grund av brott i näringsverksamhet där det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, ska näringsförbud anses påkallat från allmän synpunkt om särskilda skäl inte talar mot det (8 §). Särskilda hänsyn ska också tas i fråga om överträdelser av konkurrensreglerna (9 §). Ett näringsförbud meddelas för viss tid, lägst tre och högst tio år (10 §). Förbudet meddelas av domstol på yrkande av åklagare eller i vissa fall efter ansökan från Kronofogdemyndigheten eller Konkurrensverket (15-17 §§). Om det är uppenbart att det finns grund för näringsförbud, får rätten efter yrkande besluta om tillfälligt näringsförbud för tiden till dess att frågan om näringsförbud har avgjorts slutligt (21-27 §§). Ett näringsförbud innebär att personen i fråga inte får driva näringsverksamhet eller faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte bedriver näring. Han eller hon får inte vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige. Han eller hon får inte heller vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank (11 § 1-4). I lagen finns vidare en uppräkning av olika funktioner som en person med näringsförbud inte får ha i en juridisk person (11 § 5-13). I ett aktiebolag får han eller hon inte vara ledamot eller suppleant i styrelsen, verkställande eller vice verkställande direktör, firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för bolaget. Vidare får han eller hon inte inneha fullmakt att företräda ett aktiebolag. Personen i fråga får inte heller äga aktier i ett aktiebolag med en andel av röstetalet som överstiger femtio procent. Bolagsverket för register över näringsförbud och tillfälliga näringsförbud (40 §). Kronofogdemyndigheten utövar tillsyn över att förbuden följs (41 §). Närmare bestämmelser om registret och tillsynen finns i förordningen (2014:936) om näringsförbud. 6 Rätten ska få ta hänsyn till diskvalificering i en annan stat vid prövning av näringsförbud Regeringens förslag: Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska rätten få ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Hänsyn ska även få tas till åsidosättanden av skyldigheter i näringsverksamhet som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar förslaget utan invändningar. Konkurrensverket delar promemorians bedömning att förslaget torde förbättra förutsättningarna för att säkerställa och bedriva seriös verksamhet samtidigt som förslaget bör bidra till att minska riskerna för brottslighet. Svenskt Näringsliv anser att även om den föreslagna bestämmelsen är något vidare än direktivtexten så är de övervägningar som har gjorts kring skrivningarna bra och de föreslagna lagändringarna väl avvägda. Bolagsverket påpekar att det av förslaget inte framgår hur svensk domstol ska få del av uppgifter om förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat inom EES. Ekobrottsmyndigheten framför liknande synpunkter. Bolagsverket anser vidare att om verket ska fungera som en mellanhand mellan svensk domstol och registreringsmyndighet i annan stat inom EES, behöver detta förtydligas. Kronofogdemyndigheten (Kronofogden) anser att näringsförbud och åsidosättanden utomlands ska få betydelse inte bara vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt, utan även vid den faktiska prövningen av om det finns grund för näringsförbud. Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet) påpekar att endast offentligrättsliga förbud bör beaktas och att detta skulle kunna förtydligas i lagtexten. Skälen för regeringens förslag Direktivets krav bör framgå uttryckligen i lagen Enligt artikel 13i.1 i 2017 års direktiv ska medlemsstaterna ha regler om diskvalificering av styrelseledamöter. Bestämmelser om diskvalificering av styrelseledamöter finns i aktiebolagslagen och i lagen om näringsförbud. De regler om diskvalificering av styrelseledamöter som medlemsstaterna ska ha ska göra det möjligt att ta hänsyn till en diskvalificering som är i kraft, eller information som är relevant för diskvalificering, i en annan medlemsstat. Direktivet får uppfattas så att det vid prövningen av om det finns förutsättningar för att meddela näringsförbud ska vara möjligt att ta hänsyn till ett förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen. Det ska också vara möjligt att ta hänsyn till information som är relevant för att meddela ett sådant förbud. Eftersom direktivet också är tillämpligt inom Europeiska samarbetsområdet (EES), bör direktivet också uppfattas så att det ska vara möjligt att ta hänsyn till ett gällande näringsförbud i en stat som är ansluten till EES. En förutsättning för att meddela näringsförbud är att förbudet är påkallat från allmän synpunkt. Det gäller oavsett om förbudet grundar sig på brott, konkurs, underlåtelse att betala skatt m.m. eller överträdelser av vissa konkurrensbestämmelser. Vid bedömningen av denna fråga är det naturligt att väga in allvaret i den brottslighet och de övriga försummelser som kan tillskrivas den aktuella personen, se propositionen Ny lag om näringsförbud (prop. 2013/14:215 s. 90-91). I 8 § första stycket lagen om näringsförbud räknas ett antal omständigheter upp som särskilt ska beaktas när det bedöms om förbudet är påkallat från allmän synpunkt. De omständigheter som nämns är att åsidosättandet har varit systematiskt, syftat till betydande vinning eller orsakat eller varit ägnat att orsaka betydande skada, eller att näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. I förarbetena betonas dock att det inte är nödvändigt att någon av dem föreligger för att näringsförbud ska kunna meddelas. I det enskilda fallet kan det finnas anledning att fästa vikt vid andra omständigheter än de som anges (prop. 1985/86:126 s. 158). Enligt förarbetena är det en helhetsbedömning som ska göras av näringsidkarens förhållanden i näringsverksamhet. Hänsyn ska tas till alla slags åsidosättanden som näringsidkaren gjort sig skyldig till och det ligger då i sakens natur att nyligen begångna oegentligheter oftast är mer graverande än sådana som ligger långt tillbaka i tiden. Hänsyn ska också tas till omständigheter som talar till näringsidkarens förmån (prop. 1985/86:126 s. 59-60). Vid den helhetsbedömning som ska göras för att avgöra om ett förbud är påkallat från allmän synpunkt är det alltså inget som hindrar att hänsyn tas till andra omständigheter än sådana som nämns i paragrafen. När det gäller genomförandet av direktivet får lagen redan i dag anses ge utrymme för att beakta om personen i fråga har diskvalificerats från att vara styrelseledamot i ett aktiebolag registrerat i en annan stat. Det torde inte heller finnas något hinder mot att ta hänsyn till andra slags åsidosättanden som han eller hon har gjort sig skyldig till i en näringsverksamhet som har bedrivits i ett annat land. Regeringen bedömer dock att direktivets krav bör framgå uttryckligen i lagen för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet. Regleringen bör ges en generell innebörd Frågan är då om regleringen ska begränsas till om personen är diskvalificerad från att vara styrelseledamot i ett aktiebolag, eller information som är relevant för diskvalificering, i en annan medlemsstat eller om regleringen ska ges en generell innebörd som tar sikte på förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan medlemsstat. I den delen bör det beaktas att den helhetsbedömning som rätten ska göra gäller personens förhållanden i näringsverksamhet. En reglering som uttryckligen begränsas till omständigheter som gäller diskvalificering som styrelseledamot i ett aktiebolag utomlands kan leda till en tillämpning som innebär att hänsyn inte tas till andra omständigheter och förbud som gäller personens bedrivande av eller deltagande i näringsverksamhet i det andra landet. En sådan tillämpning kan inte anses vara förenlig med lagens syfte. Det bör i stället, precis som i dag, vara möjligt att ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats utomlands. Hänsyn bör även få tas till åsidosättanden som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits utomlands. Som Advokatsamfundet har föreslagit bör endast offentligrättsliga förbud få beaktas, se vidare i författningskommentaren. Enligt Kronofogden bör näringsförbud och åsidosättanden utomlands även få betydelse vid den faktiska prövningen av om det finns grund för att meddela näringsförbud. Som nämns ovan får direktivet uppfattas så att det inte ställer krav på att beakta näringsförbud och åsidosättanden utomlands i varje enskilt fall, utan endast på att det ska finnas en möjlighet att beakta dessa omständigheter vid prövningen. Regeringen bedömer att det inte finns behov av att regleringen går längre än vad direktivet kräver och anser att det inte bör införas bestämmelser om att sådana omständigheter ska utgöra grund för näringsförbud. Artikel 13i i 2017 års direktiv är tillämplig på stater som är anslutna till EES. Det finns inte några sakliga skäl för att vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt begränsa regleringen till näringsförbud och åsidosättanden som skett i en medlemsstat inom EES. Hänsyn bör även kunna tas till förbud och åsidosättanden som näringsidkaren gjort sig skyldig till i andra stater. Domstolen som ska pröva frågan om näringsförbud bör vara fri att bedöma vilken betydelse som ett utländskt förbud bör ha för prövningen. Sammanfattningsvis föreslår regeringen att rätten vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska få ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Hänsyn ska även få tas till åsidosättanden som näringsidkaren gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Som Bolagsverket och Ekobrottsmyndigheten har påpekat framgår det inte av promemorian hur svensk domstol ska få del av uppgifter om förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats av en annan stat inom EES. I lagen om näringsförbud finns bestämmelser om vem som får framställa yrkanden om näringsförbud, hur ett sådant yrkande får framställas och vilka regler som gäller för handläggningen (se 15-18 §§). Av bestämmelserna framgår bl.a. att näringsförbud på grund av brott, i samband med konkurs eller på grund av underlåtenhet att betala skatt, tull eller avgift enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) kan meddelas på yrkande av åklagare. En ansökan om näringsförbud i samband med en konkurs eller på grund av att skatt m.m. inte har betalats, får göras av Kronofogdemyndigheten under förutsättning att åklagaren har förklarat sig avstå från att ansöka om näringsförbud. Ett yrkande om näringsförbud med anledning av överträdelser av konkurrenslagen (2008:579) eller artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan dock endast framställas av Konkurrensverket. För talan om näringsförbud som framställs av åklagare gäller i fråga om utredningen och förfarandet som huvudregel vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott där det inte är föreskrivet strängare straff än fängelse i högst ett år. I fråga om ett yrkande om näringsförbud som framställs genom en ansökan till domstol gäller i stället lagen (1996:242) om domstolsärenden. Regeringen anser inte att den nu föreslagna ändringen medför något behov att ändra i de bestämmelserna. I promemorian föreslås att det i en förordning ska föreskrivas att Bolagsverket på begäran av en registreringsmyndighet i en annan stat inom EES ska få lämna uppgift om vad som finns registrerat i näringsförbudsregistret om en viss person. Förslaget ligger utanför detta lagstiftningsärende. Bolagsverkets synpunkter när det gäller behovet av förtydligande av om verket även ska förmedla uppgifter från en registreringsmyndighet i en annan stat bör hanteras inom ramen för arbetet med promemorians förslag på förordningsändringar. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringen ska träda i kraft den 1 januari 2024. Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Advokatsamfundet yttrar sig över förslaget i denna del. Advokatsamfundet påpekar vikten av att implementera direktiv inom angiven tid och ifrågasätter varför författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2024 när dessa enligt direktivet ska träda i kraft den 1 augusti 2023. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 2.2 i digitaliseringsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 1 augusti 2023 sätta i kraft de bestämmelser och andra författningar som behövs för att följa artikel 13i i 2017 års direktiv. Som Advokatsamfundet anför är det därför angeläget att lagändringen träder i kraft så snart som möjligt. Vid prövningen av förutsättningarna för näringsförbud ska rätten enligt 8 § lagen om näringsförbud ta ställning till om förbudet är påkallat från allmän synpunkt. Det bedöms inte finnas något hinder mot att vid den prövningen ta hänsyn till omständigheter som ligger före ikraftträdandet. Det behövs därför inte några övergångsbestämmelser. 8 Konsekvenser I lagen om näringsförbud finns sedan länge bestämmelser som diskvalificerar styrelseledamöter och andra personer från att företräda aktiebolag. Under perioden 2017-2021 har ca 170 personer per år registrerats i näringsförbudsregistret. Antalet personer med näringsförbud har under perioden varit relativt konstant, ca 800 per år. I dag har ca 700 personer i Sverige näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud. Enligt Kronofogden kommer den föreslagna ändringen sannolikt att innebära en viss ökning av antalet beslut om näringsförbud, vilket kommer att medföra merarbete för Kronofogden, som utövar tillsyn över näringsförbud. Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) påpekar i sin tur att förslaget kan innebära en viss utökad utredningsskyldighet för konkursförvaltaren vid avgörande av om gäldenären i något avseende kan misstänkas ha agerat så att näringsförbud kan aktualiseras. Den föreslagna ändringen innebär inte någon skyldighet för rätten att beakta utländska förhållanden i varje enskilt fall. Redan enligt dagens reglering finns det också möjlighet att ta hänsyn till detta. Regeringen bedömer därför att det inte kan förväntas att den föreslagna ändringen innebär att antalet näringsförbud kommer att öka dramatiskt. Sannolikt är det andra faktorer än ändringsförslaget som påverkar om fler eller färre meddelas näringsförbud. Den föreslagna ändringen bedöms därmed inte påverka konkursförvaltarna eller Kronofogden i någon större utsträckning. Ändringen bedöms inte heller påverka de allmänna domstolarna och det allmänna i övrigt. Förslaget innebär att det vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt kan tas hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat samt att hänsyn även bör få tas till åsidosättanden som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Förslaget bedöms endast i begränsad utsträckning påverka företagens administrativa börda eller kostnader och bedöms främst ha positiva konsekvenser för företag genom att företagens förutsättningar att bedriva en seriös verksamhet stärks. Härigenom minskar risken att svenska företag och i förlängningen deras ägare och kunder utsätts för sådana risker som kan vara förenade med att personer som begått handlingar som leder till beslut om näringsförbud eller liknande i andra länder kan inneha positioner som kan utsätta även dessa företag för risk. Förslaget bör därmed förbättra förutsättningarna att bedriva en seriös verksamhet samtidigt som förslaget bör bidra till att minska riskerna för brottslighet. Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser i övrigt. 9 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud 8 § Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska rätten särskilt ta hänsyn till, om 1. åsidosättandet har a) varit systematiskt, b) syftat till betydande vinning, eller c) orsakat eller varit ägnat att orsaka betydande skada, eller 2. näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Om den som avses med en talan eller en ansökan om näringsförbud har gjort sig skyldig till brott i näringsverksamheten och det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, ska vid tillämpningen av 4 § näringsförbud anses påkallat från allmän synpunkt, om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt får rätten ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Hänsyn får även tas till åsidosättanden av skyldigheter i näringsverksamhet som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Paragrafen reglerar vilka omständigheter som rätten särskilt ska ta hänsyn till vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Genom ändringen genomförs artikel 13i.1 andra meningen i 2017 års direktiv. Övervägandena finns i avsnitt 6. I punkt 1 b i första stycket görs en redaktionell ändring. I tredje stycket, som är nytt, tydliggörs att rätten får ta hänsyn till omständigheter som har ägt rum utanför landets gränser när rätten bedömer om ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Det anges att rätten får ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Härmed avses ett förbud att bedriva näring, utöva ett visst yrke eller att företräda en juridisk person som bedriver näringsverksamhet, t.ex. som styrelseledamot i ett aktiebolag. Med ett förbud avses ett offentligrättsligt förbud som har meddelats av domstol eller annan behörig myndighet i annan stat. Rätten är fri att bedöma vilken betydelse ett förbud som har meddelats i en annan stat ska tillmätas vid prövningen av om ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Vid bedömningen kan exempelvis beaktas enligt vilka regler och under vilka övriga omständigheter som det utländska förbudet har beslutats. Vidare anges att rätten får ta hänsyn till åsidosättanden som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet i en annan stat. Det är då fråga om sådana åsidosättanden som avses i paragrafens första stycke punkt 1 (se vidare författningskommentaren till paragrafen i prop. 2013/14:215 s. 93). Ikraftträdandebestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Övervägandena finns i avsnitt 7. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt Sammanfattning av promemorian Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat (Ds 2023:2) Promemorian innehåller förslag till åtgärder för att i svensk rätt genomföra vissa delar av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt. De bestämmelser i direktivet som behandlas i promemorian innebär att medlemsstaterna ska införa regler om diskvalificering av styrelseledamöter. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska rätten särskilt ta hänsyn till, om 1. åsidosättandet har a) varit systematiskt, b) syftat till betydande vinning eller c) orsakat eller varit ägnat att orsaka betydande skada, eller 2. näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Om den som avses med en talan eller en ansökan om näringsförbud har gjort sig skyldig till brott i näringsverksamheten och det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, ska vid tillämpningen av 4 § näringsförbud anses påkallat från allmän synpunkt, om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt får rätten ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Hänsyn får även tas till åsidosättanden som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian: Bolagsverket, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Företagarna, Helsingborgs tingsrätt, Integritetsskyddsmyndigheten, Uppsala universitet (juridiska fakulteten), Justitiekanslern, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Luleå tingsrätt, Regelrådet, Rekonstruktör- & konkursförvaltarkollegiet i Sverige, Revisorsinspektionen, Polismyndigheten, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Svenska bankföreningen, Svensk försäkring, Sveriges advokatsamfund, Svenskt näringsliv, Sveriges Redovisningskonsulters riksförbund, Tillväxtverket, Åklagarmyndigheten. Svar har härutöver inkommit från Sparbankernas riksförbund. Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig över promemorian: FAR, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän (JO) och Sveriges kommuner och regioner. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-08-22 Närvarande: Justitierådet Mahmut Baran, f.d. justitierådet Mari Andersson och justitierådet Stefan Reimer Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat Enligt en lagrådsremiss den 6 juli 2023 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Linn Hamstad. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2023 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Busch Regeringen beslutar proposition Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat