Post 163 av 7189 träffar
En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 60
Regeringens proposition
2023/24:60
En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap
Prop.
2023/24:60
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 januari 2024
Ulf Kristersson
Erik Slottner
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en myndighet ska få besluta att vissa aktörer ska vara skyldiga att inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer delta i totalförsvarsplaneringen och i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Myndigheten ska vidare få besluta att samma krets av aktörer ska vara skyldiga att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj 2024.
Innehållsförteckning
1Förslag till riksdagsbeslut3
2Lagtext4
1.1Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)4
1.2Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation6
3Ärendet och dess beredning9
4Elektroniska kommunikationer vid fredstida krissituationer och höjd beredskap9
4.1Regleringen av kommunikationsverksamhet inför eller vid höjd beredskap9
4.2Post- och telestyrelsens kris- och beredskapsansvar för elektroniska kommunikationer10
4.3Samverkan mellan myndigheter och företag inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap11
5En reglerad nationell telesamverkansgrupp13
5.1Beredskapen inom sektorn för elektroniska kommunikationer behöver förstärkas13
5.2Vissa aktörer får åläggas en skyldighet att delta i kris- och beredskapsarbetet inom sektorn14
5.3Tystnadsplikt i den nationella telesamverkansgruppen22
6Ikraftträdande29
7Konsekvenser29
8Författningskommentar34
8.1Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)34
8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation34
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (den omarbetade roamingförordningen)40
Sammanfattning av promemorian En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap78
Promemorians lagförslag79
Förteckning över remissinstanserna833
Lagrådsremissens lagförslag844
Lagrådets yttrande900
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 2024933
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation.
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
44 kap.
4 §
Rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av
1. 5 kap. 1 § första stycket 1 samt 2 och 3 §§ postlagen (2010:1045),
2. 1 kap. 15 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer,
2. 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
3. 9 kap. 31 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
3. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
4. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2024.
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
dels att 11 kap. 13 § och 13 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 11 § ska lyda ”Kommunikationsverksamhet inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap”,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 13–15 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
13 §
Regleringsmyndigheten får ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster att delta i den planering som avses i 11 § andra stycket och i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Myndigheten får även ålägga andra aktörer att delta i sådan planering och samordning, om aktören har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster.
Regleringsmyndigheten får också ålägga de aktörer som avses i första stycket att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
Ett åläggande enligt första eller andra stycket ska innehålla uppgift om vad aktören är skyldig att göra.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den verksamhet som avses i första och andra styckena och om formerna för den.
14 §
Regleringsmyndigheten ska upphäva eller ändra ett åläggande enligt 13 § när det är motiverat med hänsyn till åläggandets syfte.
15 §
Den som på grund av ett åläggande enligt 13 § deltar i eller har deltagit i sådan verksamhet som avses i den paragrafen får inte obehörigen föra vidare eller utnyttja uppgifter som han eller hon genom deltagandet har fått del av eller tillgång till om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet, eller
3. en enskilds affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas.
11 kap.
13 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för fullgörande av de skyldigheter som anges i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
2. artiklarna 3–5a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av denna lag att tillhandahålla myndigheten de upplysningar eller handlingar som behövs för kontroll av att dessa rättsakter följs.
Ett föreläggande enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
13 kap.
2 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 9 kap. 34 § ska, om det inte rör sig om ringa fall, dömas till böter.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lagrar eller hämtar uppgifter i strid med 9 kap. 28 § ska dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken. Om det rör sig om ringa fall utgör gärningen dock inte brott.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 1 kap. 15 §, 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2024.
Ärendet och dess beredning
Post- och telestyrelsen (PTS) lämnade i oktober 2018 en hemställan till regeringen om att införa en lagreglering av samverkansorganet Nationella telesamverkansgruppen (I2019/00059). Den 6 april 2022 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (den omarbetade roamingförordningen), bilaga 1. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 2022. Promemorian En nationell telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap har tagits fram inom Regeringskansliet. I promemorian föreslås författningsändringar som syftar till att vissa myndigheter och andra aktörer ska delta i planeringen och samordningen av åtgärder inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap inom ramen för Nationella telesamverkansgruppen. I promemorian lämnas även förslag till författningsändringar för att komplettera den omarbetade roamingförordningen.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01681).
I denna proposition behandlas promemorians lagförslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 9 november 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas och bemöts i avsnitt 5.2 och i författningskommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag.
I förhållande till lagrådsremissens lagförslag föreslås ett något senare ikraftträdande. Denna ändring är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget.
I förhållande till lagrådsremissen har även vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.
Elektroniska kommunikationer vid fredstida krissituationer och höjd beredskap
Regleringen av kommunikationsverksamhet inför eller vid höjd beredskap
Lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation (LEK) tillämpas på elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster med tillhörande faciliteter och tjänster samt annan radioanvändning (1 kap. 2 § LEK). Vid tillämpningen av lagen ska särskilt Sveriges säkerhet liksom elektroniska kommunikationers betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet beaktas (1 kap. 1 § LEK).
I 1 kap. 11 och 12 §§ LEK finns bestämmelser om kommunikationsverksamhet vid höjd beredskap. Vid höjd beredskap får regeringen meddela de föreskrifter om elektroniska kommunikationer som behövs för landets försvar och säkerhet i övrigt. Regleringsmyndigheten får också ålägga vissa tillhandahållare att beakta totalförsvarets behov vid höjd beredskap. I 1 kap. 5 § förordningen (2022:511) om elektronisk kommunikation (FEK) anges att PTS är regleringsmyndighet enligt LEK. Privata aktörer som har fått en skyldighet med stöd av 1 kap. 12 § LEK har rätt till en ersättning som svarar mot kostnaden av skyldigheten (1 kap. 9 § FEK).
När det gäller den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av elektroniska kommunikationer vid höjd beredskap får PTS efter samråd med Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddela föreskrifter om sådan planering (1 kap. 11 § LEK och 1 kap. 8 § FEK). PTS har tagit fram sådana föreskrifter (PTSFS 2022:11) som bl.a. innebär att tillhandahållare av kommunikationsnät eller kommunikationstjänster ska ta fram kontinuitetsplaner för höjd beredskap och krig, liksom andra planer för att ställa personal till förfogande för samverkan med PTS under höjd beredskap och krig.
Post- och telestyrelsens kris- och beredskapsansvar för elektroniska kommunikationer
PTS är förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar inom postområdet och området för elektronisk kommunikation, se 1 § förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen. Sedan den 1 oktober 2022 är PTS även beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Det innebär att PTS har ett särskilt ansvar för beredskapssektorn elektroniska kommunikationer och post.
Som sektorsansvarig myndighet ska PTS bl.a. leda arbetet med att samordna åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap.
Fredstida krissituationer avser situationer som avviker från det normala, drabbar många människor, drabbar stora delar av samhället eller hotar grundläggande värden. Sådana situationer innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning av viktiga samhälls-funktioner och kräver samordnade och skyndsamma åtgärder från flera aktörer. Det behöver inte vara fråga om händelser som drabbar hela landet. En storm eller en översvämning som endast lokalt eller regionalt drabbar många människor kan utgöra en sådan krissituation som avses. Det ska dock vara fråga om händelser som inte kan hanteras av berörda aktörer var för sig utan som kräver koordinerade åtgärder från flera aktörer (se definition i 6 § förordningen om statliga myndigheters beredskap och SOU 2021:25 s. 453–455). Höjd beredskap beskrivs i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
PTS driver i sin roll som sektorsansvarig myndighet på och stödjer beredskapsmyndigheterna inom sektorn. I beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer och post ingår även beredskapsmyndigheterna Affärsverket svenska kraftnät, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Trafikverket. En viktig del av sektorsansvaret är att vara ett stöd i arbetet med att tydliggöra uppgifter och roller inom beredskapssektorn. Det är även viktigt att det finns en myndighet som har översikt över beredskapsläget inom respektive beredskapssektor och verkar för att samverkan med näringslivet sker.
Till uppgiften hör vidare att analysera, förebygga och ha förmåga att motstå sårbarheter, hot eller risker som allvarligt kan hota, skada eller försämra förmågan till den samhällsviktiga verksamheten inom myndighetens ansvarsområde under fredstida krissituationer och vid höjd beredskap. PTS ska även verka för att övriga berörda statliga myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och näringsidkare utvecklar sin förmåga i dessa avseenden.
I sammanhanget bör nämnas att varje enskild beredskapsmyndighet fortfarande har ansvar för att vidta beredskapsåtgärder, i enlighet med den s.k. ansvarsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att strukturer och ansvarsförhållanden som gäller i fred så långt möjligt ska upprätthållas vid kris och under höjd beredskap och ytterst krig. I ansvaret ingår att vidta alla de åtgärder som krävs för att kunna förebygga, motstå och hantera olyckor och kriser. Principen innebär också ett ansvar för varje aktör att samverka med andra. De sektorsansvariga myndigheternas roll är att driva på och stödja myndigheterna, att föra upp samordningsfrågor på bordet och att beakta behovet av samverkan med vissa särskilt viktiga aktörer och om behov för det finns, stödja att samordning sker.
Samverkan mellan myndigheter och företag inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap
Företag står för merparten av den samhällsviktiga infrastrukturen inom området för elektronisk kommunikation. Privata aktörer har mycket goda kunskaper om hotbilden mot den digitala infrastrukturen och hur olika hot kan motverkas. Samtidigt kan det hos företag med hög kompetens finnas behov av strategiskt och operativt stöd i händelse av allvarliga attacker. Från det allmännas sida finns det också behov av stöd och samordning för att till fullo dra nytta av företagens kompetens inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. För att upprätthålla infrastrukturen för elektroniska kommunikationer behövs ett väletablerat strategiskt och operativt samarbete mellan staten och näringslivet.
Sedan 2005 finns det frivilliga samarbetsforumet Nationella telesamverkansgruppen mellan myndigheter och företag med syfte att stödja återställandet av den nationella infrastrukturen för elektroniska kommunikationer vid allvarliga störningar i samhället. Telesamverkansgruppen består av myndigheter och de största operatörerna inom området för elektronisk kommunikation. De myndigheter som deltar i gruppen är PTS, Affärsverket svenska kraftnät, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Trafikverket. I gruppen deltar även Svenska Stadsnätsföreningen (med 90 procent kommunalt ägda medlemmar) samt bolagen Teracom Group AB (statligt ägt), Telia Company AB (delvis statligt ägt), AB Stokab (kommunalt ägt), GlobalConnect AB, Hi3G Access AB, Netnod Internet Exchange AB, Tele2 Sverige AB och Telenor Sverige AB. De nuvarande kriterierna för deltagande i gruppen är att operatören eller organisationen har egen teknisk utrustning, kunskaper eller resurser som påverkar Sveriges kritiska nationella infrastruktur för elektronisk kommunikation. De personer som deltar i verksamheten är individuellt knutna till gruppen och representerar sina organisationer. Arbetet i gruppen leds av PTS som även finansierar gruppens arbete till viss del. PTS representant har under flera år blivit vald till rollen som ordförande och myndigheten bistår telesamverkansgruppen med administrativt stöd. PTS ansvarar också för att tillhandahålla tekniska plattformar för informationsdelning och samordning.
Operatörer och nätägare hanterar dagligen störningar och mindre allvarliga kriser. De enskilda operatörernas driftledningscentraler har en väl utvecklad förmåga att hantera de störningar och kriser som berör det egna nätet och det egna ansvarsområdet. Större störningar och händelser som avviker från det normala kan emellertid leda till att det uppstår situationer där hanteringen underlättas av att aktörerna kan hjälpa varandra. Exempel på sådana händelser är stormen Gudrun 2005 och skogsbränderna som inträffade under sommaren 2018. Vid en sådan allvarlig störningssituation sammanställer telesamverkansgruppen skadeläget och avger en lägesrapport till PTS. De som deltar i gruppen får också ta del av den gemensamma lägesbilden som PTS har samlat in.
Vid en allvarlig störning ser telesamverkansgruppen även till att inventera och förmedla de resurser som finns tillgängliga inom deltagarnas organisationer för att avhjälpa konsekvenserna av en sådan störning. Gruppen utarbetar också förslag till exempelvis koordinering och olika lösningar för att tillgodose identifierade behov. Utöver det samarbete som sker mellan de organisationer som deltar i telesamverkansgruppen kan samverkan vid allvarliga störningar även ske med externa aktörer. Organisationerna i gruppen deltar också i olika samarbetsprojekt inom elsektorn och med områdesansvariga aktörer, exempelvis länsstyrelser och kommuner.
Telesamverkansgruppen är alltså ett frivilligt samarbetsorgan, men i Finland är en liknande samarbetsgrupp för störningssituationer reglerad i lag. Samarbetsgruppen för störningssituationer kan enligt den finska lagen innehålla representanter från bl.a. teleföretag och elbolag. Syftet med gruppen är att underlätta koordinationen mellan myndigheter och företag och förbättra samordnandet av de åtgärder som behövs vid hanteringen av störningssituationer (se den finska propositionen RP 221/2013 rd s. 203–205).
En reglerad nationell telesamverkansgrupp
Beredskapen inom sektorn för elektroniska kommunikationer behöver förstärkas
Regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen bör få utökade möjligheter att inom sektorn för elektroniska kommunikationer planera och samordna uppgifter inför och vid såväl fredstida krissituationer som höjd beredskap.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invändning mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Elektroniska kommunikationer utgör en kritisk del av den digitala infrastrukturen. Samhället är beroende av tillförlitliga elektroniska kommunikationstjänster som fungerar även om samhället drabbas av stora påfrestningar. Elektronisk kommunikation med hög driftsäkerhet och starkt skydd är av mycket stor vikt för Sveriges säkerhet och möjligheter att hantera olika krisförlopp (prop. 2021/22:136, bet. 2021/22:TU17, rskr. 2021/22:302). Utredningen om civilt försvar har bedömt att elektroniska kommunikationer är en av de viktigaste samhällsfunktionerna som är central att upprätthålla vid fredstida kriser, under höjd beredskap och ytterst krig (SOU 2021:25 s. 213).
I dag präglas det globala säkerhetsläget av instabilitet och oförutsägbarhet. Den militära säkerhetspolitiska situationen i Sveriges närområde och i Europa har försämrats ytterligare i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina som inleddes i februari 2022. Digitaliseringen har förändrat hur militära mål och medel utvecklas och används. Olika typer av it-angrepp utgör numera ett av flera militära maktmedel. Kriser eller incidenter som även inbegriper militära maktmedel kan uppstå och militära angreppshot kan aldrig uteslutas. Olika samhällsviktiga verksamheter är i stor utsträckning beroende av varandra, t.ex. när det gäller energisektorn och sektorn för elektronisk kommunikation. Ett cyberangrepp mot en samhällsviktig verksamhet kan därför få allvarliga och omfattande följder för en eller flera sådana verksamheter och även för totalförsvarets verksamhet (SOU 2021:63 s. 354 och 355).
Samtidigt som digitaliseringen innebär stora fördelar för samhället i stort medför den delvis nya krav på att hantera risker, hot och sårbarheter. Försvarsberedningen har pekat på att systemen för elektroniska kommunikationer inte är dimensionerade för att hantera påfrestningar vid krig eller krigsfara. I regeringens proposition med inriktning för totalförsvaret 2021–2025 anges att majoriteten av all trafik går i privata nätägares nät, vilket gör att det är viktigt att stärka dessa nät utifrån ett totalförsvarsperspektiv i syfte att uppnå en förmåga som går utöver den som krävs vid fredstida kris. Det rör sig t.ex. om förmåga till uthållighet under långvariga förlopp och att klara många samtidiga händelser som är geografiskt spridda över hela landet. Vidare uttalas att PTS arbete med att stärka robustheten inom elektroniska kommunikationer är av vikt och att åtgärder för att stärka förmågan vid krisberedskap samt förmågan att klara höjd beredskap, då ytterst krig, behöver förstärkas inom området (prop. 2020/21:30 s. 150 och 151). I syfte att stärka och ytterligare intensifiera återuppbyggnaden av det civila försvaret inom elektroniska kommunikationer och post är regeringens inriktning en stegvis förstärkning som omfattar 80 miljoner kronor 2021, 120 miljoner kronor 2022, 150 miljoner kronor 2023, 160 miljoner kronor 2024 och 180 miljoner kronor 2025 (prop. 2020/21:30 s. 125 och 126).
Mot bakgrund av det uttalade behovet av förstärkt beredskap på området för elektroniska kommunikationer liksom PTS uppgift som sektorsansvarig myndighet bör det säkerställas att det finns stabila förutsättningar inom beredskapssektorn att planera och samordna uppgifter inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Det är lämpligt om ett sådant arbete kan ske i redan upparbetade och väletablerade former, så som inom ramen för Nationella telesamverkansgruppen. För att PTS kontinuerligt ska kunna förvalta ett organ som telesamverkansgruppen och säkerställa att personal avsätts till funktionen inför eller vid en krissituation eller höjd beredskap finns det skäl att göra deltagandet i planerings- och samordningsarbetet obligatoriskt för centrala aktörer. PTS bör för detta ändamål få utökade möjligheter att planera och samordna uppgifter inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap inom sektorn för elektroniska kommunikationer.
Vissa aktörer får åläggas en skyldighet att delta i kris- och beredskapsarbetet inom sektorn
Regeringens förslag: Regleringsmyndigheten får ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster att delta i totalförsvarsplaneringen och i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Myndigheten får även ålägga andra aktörer att delta i sådan planering och samordning, om aktören har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster.
Regleringsmyndigheten får också ålägga dessa aktörer att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
Ett åläggande ska innehålla uppgift om vad aktören är skyldig att göra.
Regleringsmyndigheten ska upphäva eller ändra ett åläggande när det är motiverat med hänsyn till åläggandets syfte.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om deltagandet i planeringen och samordningen eller samverkan för att stödja återställandet av infrastrukturen och om formerna för det.
Promemorians förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens. I promemorian anges dock inte uttryckligen att ett åläggande ska innehålla uppgift om vad aktören är skyldig att göra. Det framgår inte heller att ett åläggande i syfte att stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap ska avse arbete genom samverkan. Vidare anges det inte uttryckligen i förslaget till bemyndigande i promemorian att det även omfattar formerna för den aktuella verksamheten. Slutligen har promemorians förslag en annan språklig utformning i vissa delar.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. TechSverige välkomnar initiativet att stärka beredskapen inom sektorn för elektroniska kommunikationer och anför att utgångpunkten i en befintlig och välfungerande modell skapar stabila spelregler vilket är viktigt för marknadens fortsatta utveckling. Sveriges kommuner och regioner framhåller att förmågan att upprätthålla tillgången till elektroniska kommunikationer i händelse av höjd beredskap eller kris, och att återställa denna vid störningar, är nödvändig för att samhället ska fungera. Karlstads kommun ser positivt på förslaget att regleringsmyndigheten ska få ålägga aktörer att upprätthålla samt stödja arbetet med att återställa infrastrukturen för digitala kommunikationer samt att den nationella telesamverkansgruppen regleras.
Vissa remissinstanser, bl.a. Försvarsmakten, Affärsverket svenska kraftnät och Telenor Sverige AB framhåller att förslaget om att ålägga vissa aktörer att delta i kris- och beredskapsarbetet bör formuleras på ett tydligare sätt. Affärsverket svenska kraftnät och Telenor Sverige AB har även lyft frågan om ett åläggande får avse arbete med att återställa någon annans nät. Hi3G Access AB anser att ett åläggande för återställningsarbete inte bör omfatta infrastruktur som är under avveckling, t.ex. 3G. Göteborgs universitet anför att det bör förtydligas vilka aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse som kan komma i fråga för ett åläggande och hur långtgående åtgärderna kan vara. Netnod Internet Exchange AB anför att förslaget inte klargör vilka aktörer som är lämpliga för att ingå i telesamverkansgruppen och därmed kan åläggas delta i kris- och beredskapsarbetet. Även Lunds universitet menar att det inte framgår tillräckligt tydligt vad det innebär att åläggas att delta i planeringen och vilka åtgärder som förväntas. Hi3G Access AB anför att avgränsningen av kretsen som kan bli föremål för ett åläggande bl.a. väcker frågan om lagens tillämpningsområde.
Konkurrensverket framhåller att det informationsutbyte som sker inom ramen för telesamverkansgruppen inte får motverka, begränsa eller snedvrida konkurrensen på området. Även TechSverige lyfter fram vikten av att telesamverkansgruppens arbete inte påverkar marknaden för elektroniska kommunikationer. Organisationen anför att säkerhet förväntas bli en viktigare konkurrensfaktor i upphandlingar av nättjänster och påpekar därför att gruppens arbete inte får påverka marknadens incitament att investera i säkerhet.
Skälen för regeringens förslag
Vissa aktörer bör kunna åläggas att delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen inför eller vid fredstida krissituationer
Elektroniska kommunikationer fyller en mycket viktig samhällsfunktion som behöver tryggas så långt det är möjligt vid såväl höjd beredskap som svåra påfrestningar på samhället i fredstid. Nätägares åtgärder som generellt ökar skyddet mot avbrott och störningar, t.ex. genom att säkerställa redundans och reservkraft, är avgörande för att minska risker och hot samtidigt som de säkerställer att elektroniska kommunikationer är effektiva, säkra och robusta. Det behövs även en samverkan mellan nätägare för att åstadkomma en totalt sett god redundans i näten. Erfarenheter från tidigare fredstida krissituationer har visat att det är av central betydelse att olika aktörer har förmåga att samarbeta för att minimera konsekvenserna av störningar och avbrott samt för att effektivisera återställningsarbetet. Med en fungerande samordning är det också möjligt att undvika onödigt dubbelarbete och korta tiden som olika störningar inom området för elektroniska kommunikationer påverkar samhället.
Inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer deltar i dag privata aktörer i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap genom frivillig medverkan i Nationella telesamverkansgruppen. Även myndigheternas deltagande i gruppen är frivilligt. Det frivilliga åtagande som den nuvarande telesamverkansgruppen bygger på fungerar väl och det finns en hög grad av tillit och förståelse för varandras roller och ansvar i gruppen. Samtidigt finns det ett behov av att ytterligare förbättra förutsättningarna för dels det förebyggande arbetet inom sektorn, dels uppgiften att hantera samhällsomfattande kriser, höjd beredskap och ytterst krig.
PTS har möjlighet att med stöd av 1 kap. 12 § LEK ålägga tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster som är av särskild betydelse att på visst sätt beakta totalförsvarets behov av elektronisk kommunikation under höjd beredskap. PTS har vidare enligt 1 kap. 11 § LEK och 1 kap. 8 § FEK föreskriftsrätt för den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av elektroniska kommunikationer under höjd beredskap. PTS har däremot ingen möjlighet att ålägga privata aktörer en skyldighet att delta i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Det bör därför regleras i lag att vissa aktörer, bl.a. de som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster, får åläggas att på visst sätt delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer inom sektorn för elektroniska kommunikationer. Bestämmelsen bedöms främst komma att tillämpas på privata aktörer men har utformats för att även kunna omfatta andra, t.ex. en kommun som väljer att driva ett stadsnät i förvaltningsform.
Vilka aktörer som behöver delta i arbetet kan komma att förändras över tid. Exempelvis kan verksamhetsöverlåtelser eller förändrade bolagsstrukturer innebära att organisationer som deltar i verksamheten behöver tillföras eller uteslutas med relativt kort varsel. Regleringsmyndigheten bör därför få besluta om det aktuella åläggandet. Myndigheten bör, av samma skäl, även upphäva eller ändra ett åläggande när det är motiverat med hänsyn till åläggandets syfte. Myndigheten bör upphäva eller ändra ett åläggande när ett deltagande i planeringen och samordningen inte längre anses nödvändigt eller åläggandet proportionerligt i förhållandet till syftet.
Förutom tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster behöver vissa andra aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster delta i arbetet. Göteborgs universitet och Netnod Internet Exchange AB har efterfrågat ett förtydligande i fråga om vilka aktörer som kan komma i fråga för ett åläggande från regleringsmyndigheten. Utöver de organisationer som redan i dag finns representerade i telesamverkansgruppen, dvs. vissa myndigheter och de största operatörerna inom området för elektronisk kommunikation (se närmare om nuvarande kriterier för deltagande i gruppen i avsnitt 4.3), kan denna krets omfatta vissa underleverantörer som på grund av sin roll har kunskaper eller resurser som kan komma till användning i arbetet. Det kan bl.a. röra sig om aktörer som genom avtal med operatörer tillhandahåller service- eller reparationspersonal. Operatörerna har normalt sett endast en mycket begränsad fältorganisation inom bolagen. Övriga resurser upphandlas av andra aktörer. När det gäller schaktning och andra markarbeten har bolagen vanligtvis ingen egen förmåga alls. Samtidigt är personal som kan utföra sådana arbeten nödvändig för att säkerställa kommunikationsnätens funktion över tid. Det är därför viktigt att ett fåtal större aktörer med den typen av uppgifter kan delta i gruppens arbete. Även föreningar som på olika sätt företräder eller samordnar tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster är exempel på aktörer som kan ha sådana kunskaper eller resurser som behövs i arbetet. Regleringsmyndighetens åläggande bör därför även få riktas mot andra aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster.
Behovet av kompetens i gruppen, särskilt från andra aktörer än tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster, kan vara situationsberoende. Det är därför inte lämpligt att på förhand närmare precisera vilken typ av aktörer som kan komma i fråga för ett åläggande. Med anledning av Hi3G Access AB:s synpunkt om lagens tillämpningsområde vill regeringen lyfta fram att LEK syftar dels till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer, dels till största möjliga utbyte för alla av elektroniska kommunikationstjänster sett till urvalet samt till deras pris, kvalitet och kapacitet. Detta ska uppnås främst genom att konkurrens, innovation, internationell harmonisering samt säkerhet i nät och tjänster främjas. Vid tillämpningen av lagen ska särskilt Sveriges säkerhet liksom elektroniska kommunikationers betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet beaktas (se 1 kap. 1 § LEK). Vidare gäller lagen elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster med tillhörande faciliteter och tjänster samt annan radioanvändning (1 kap. 2 § LEK). Tillämpningsområdet är alltså inte avgränsat till vissa typer av tillhandahållare. Införandet av en möjlighet att ålägga andra aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster omfattas av lagens tillämpningsområde genom kopplingen till sådana nät och tjänster. Regeringen anser att det överensstämmer väl med lagens syfte.
Uppgifter inför eller vid fredstida krissituationer
Fredstida krissituationer kräver samordnade och skyndsamma åtgärder från flera aktörer. När exempelvis en storm orsakar störningar på infrastrukturen för elektroniska kommunikationer är det ofta nödvändigt att koordinera och prioritera olika aktörers reparationer för att infrastrukturen ska kunna återställas. En förutsättning för att sådana åtgärder ska kunna genomföras effektivt är att det redan före händelsen finns en gemensam planering för samordning av insatsen. Detta arbete sker i dag i den nationella telesamverkansgruppen. Deltagarna i arbetet bör ha kännedom om och förståelse för de övriga aktörernas planer. Det är också viktigt att de som deltar i verksamheten kan utnyttja kunskap som finns hos de andra organisationerna och myndigheterna i gruppen. En sådan planering och samordning gör det möjligt att exempelvis undvika situationer där reservaggregat i onödan transporteras till sådana basstationer för mobilnät där reparatörer redan är på väg att återställa strömförsörjning som har varit bruten på grund av storm. Vid planeringen och samordningen av åtgärder vid fredstida krissituationer kan i vissa fall konstateras ett behov av åtgärder för att stödja återställandet infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till sådana situationer.
Flera remissinstanser, bl.a. Försvarsmakten, Affärsverket svenska kraftnät och Telenor Sverige AB har efterfrågat ett förtydligande om vad ett åläggande att återställa elektronisk infrastruktur kan innebära. Ett åläggande att stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer kan avse att delta i telesamverkansgruppens arbete (se vidare om detta under rubriken Ett åläggande får avse ett deltagande i den nationella telesamverkansgruppens arbete). En av de tilltänkta uppgifterna för gruppen är att i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer. Vad uppgiften konkret kan innebära beror på vilken typ av krissituation det rör sig om. Av proportionalitetsprincipen, som allmänt gäller inom förvaltningsrätten, följer att de medel som används vid offentlig maktutövning mot enskilda måste stå i rimligt förhållande till det som eftersträvas med åtgärderna (se 5 § tredje stycket förvaltningslagen [2017:900]). Det innebär i detta sammanhang att den minst ingripande åtgärden för den aktör som åläggs ska väljas av myndigheten. Av detta följer vidare att ett åläggande om möjligt bör föregås av en diskussion i gruppen och med den aktör som åläggandet är tänkt att riktas mot om eventuella åtgärder och behovet av dessa.
Det är alltså svårt att på förhand närmare precisera de åtgärder som ett åläggande i syfte att stödja återställningsarbetet kan innefatta i anslutning till fredstida krissituationer. Regeringen anser emellertid, i likhet med bl.a. Telenor Sverige AB och Hi3G Access AB, att det bör förtydligas vad ett åläggande att återställa elektronisk infrastruktur kan innebära. Regeringen föreslår därför att ett åläggande att stödja återställningsarbetet ska få omfatta samverkan på visst sätt. Det avser således inte en viss konkret återställningsåtgärd utan viss samverkan med exempelvis andra berörda aktörer. Sådan samverkan skulle även kunna avse annans nät eller nät under avveckling, vilket bl.a. Telenor Sverige AB och Hi3G Access AB har efterfrågat vissa förtydliganden om. Inom ramen för samverkan kan ett åläggande exempelvis innefatta att inhämta sådana lägesbilder som behövs för att minimera de skadliga konsekvenserna av en viss störningssituation. Informationen kan t.ex. gälla kommunikationsnätets kunder inom ett störningsområde, service och funktioner som är beroende av att näten fungerar eller nätens struktur och andra tekniska frågor.
Sammanfattningsvis anser regeringen att regleringsmyndigheten bör ges möjlighet att ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster eller andra aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av sådana nät eller tjänster att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer.
Uppgifter inför eller vid höjd beredskap
I PTS föreskrifter och allmänna råd om säkerhet i nät och tjänster (PTSFS 2022:11) finns bestämmelser om den fredstida planering för totalförsvarets behov av elektroniska kommunikationer. Bestämmelserna innebär bl.a. att tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster ska ta fram kontinuitetsplaner för höjd beredskap och krig, liksom andra planer för att ställa personal till förfogande för samverkan med PTS under höjd beredskap och krig.
Förmågan att hantera fredstida krissituationer ger en grundläggande förmåga att kunna hantera situationer under höjd beredskap. Det finns därför ett behov av att kunna säkerställa att vissa privata aktörer deltar i övningar och i planeringen inför höjd beredskap. Privata aktörer deltar redan i dag i aktiviteter inom den nationella telesamverkansgruppen som syftar till att gruppen ska kunna vara ett operativt och samordnande stöd vid allvarliga störningar. En del av det förberedande arbetet kan t.ex. vara att ta fram rekommendationer som berörda aktörer kan använda i sin fredstida planering för att hålla verksamheten i organisationen aktuell under höjd beredskap och ytterst i krig. En annan del kan vara att i samband med sådana situationer inhämta och förmedla information.
På motsvarande sätt som under fredstida krissituationer bör vissa privata aktörer kunna åläggas att genom samverkan på visst sätt stödja återställandet av infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid höjd beredskap. Regleringsmyndigheten bör därför ges möjlighet att ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster eller andra aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av sådana nät eller tjänster att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer även i anslutning till sådana händelser. Ett sådant åläggande kan exempelvis bli aktuellt vid situationer då samhället har ett behov av att ett visst elektroniskt kommunikationsnät ska återställas i drift.
Lagrådet anför att kravet på att ett åläggande ska innehålla en uppgift om vad den ålagde är skyldig att göra tydligare bör komma till uttryck i lagtexten. Regeringen anser att det finns skäl att, som Lagrådet efterfrågar, införa en särskild bestämmelse av sådan innebörd.
Ett åläggande får avse ett deltagande i den nationella telesamverkansgruppens arbete
De uppgifter som ett åläggande kan omfatta motsvarar sammanfattningsvis de uppgifter som den nationella telesamverkansgruppen utför i dag. Regleringsmyndighetens ålägganden får därför avse att delta i den nationella telesamverkansgruppens arbete.
Förutom de aktörer som av regleringsmyndigheten åläggs att delta i telesamverkansgruppens arbete bör vissa myndigheter ingå i gruppen. Myndigheternas deltagande bör, till skillnad från övriga aktörers, regleras i förordning.
Den nationella telesamverkansgruppen bör i fortsättningen ha till uppgift att delta i den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av elektroniska kommunikationer under höjd beredskap och i planering och samordning av åtgärder inför och vid fredstida krissituationer. Telesamverkansgruppen bör också genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap. Till skillnad från verksamheten i den nuvarande telesamverkansgruppen innebär denna avgränsning att gruppen även kommer att ha vissa uppgifter under höjd beredskap. Enligt förordningen om statliga myndigheters beredskap har beredskapsmyndigheterna vissa uppgifter inför eller vid höjd beredskap (se bl.a. 10, 11, 20 och 21 §§). Den nationella telesamverkansgruppen bör kunna utgöra ett verktyg i myndigheternas samordnade arbete för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt genomföra de uppgifter inom beredskapssektorn som anges i förordningen. Det innebär bl.a. att gruppens verksamhet under fredstid bör kunna innefatta planering som gör det möjligt för samhället att hantera situationer som kan uppstå om beredskapen i landet höjs.
Avsikten är inte att i övrigt införa några större ändringar i fråga om hur gruppens verksamhet bedrivs. Gruppen bör även fortsättningsvis ha en koordinerande och rådgivande funktion. Den kommer inte att fatta några gemensamma beslut i förhållande till privata aktörer eller på något annat sätt utföra förvaltningsuppgifter. Som utgångspunkt bör arbetet i telesamverkansgruppen alltså utföras på samma sätt som i dag, dvs. att vid en allvarlig störning ta fram och dela lägesrapporter inom sektorn, inventera och förmedla tillgängliga resurser, koordinera och ge förslag till lösningar för att tillgodose identifierade behov och tillse att samverkan sker såväl mellan medlemmarna i gruppen som externt med olika aktörer i samhället. Gruppen utgör alltså inte en del i någon myndighet. Handlingar som kommer in eller upprättas inom ramen för gruppens verksamhet hanteras därför av berörda deltagande myndigheter enligt tryckfrihetsförordningens, förkortad TF, respektive offentlighets- och sekretesslagens (2009:400), förkortad OSL, bestämmelser om allmänna handlingar.
Den nationella telesamverkansgruppen bör även kunna användas för att genom PTS förmedla analyserad information till andra myndigheter och kommuner och regioner som kan använda informationen i sin beredskapsplanering. Genom PTS bör gruppen också kunna förmedla information som har sammanställts och analyserats till andra aktörer i syfte att minska negativa konsekvenser för samhället vid allvarliga störningssituationer. Sådana aktörer kan exempelvis vara lokala räddningsledare eller samordnare av sjuk- och ambulanstransporter.
Som Konkurrensverket och TechSverige är inne på bör PTS, som både är reglerings- och tillsynsmyndighet enligt LEK, säkerställa att informationsdelningen som förekommer inom gruppen inte får konkurrensbegränsande effekter på ett sätt som strider mot lagens konkurrensfrämjande ändamål.
För att möjliggöra en reglering av de uppgifter som ingår i det arbete som ett åläggande kan innefatta i förordning bör det i LEK införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den verksamhet som ett åläggande från regleringsmyndigheten kan omfatta och om formerna för den. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen möjlighet att reglera den nationella telesamverkansgruppens arbete och ersättningen för deltagande i det i FEK. Ett sådant bemyndigande möjliggör vidare att PTS ges rätt att meddela ytterligare föreskrifter om formerna för telesamverkansgruppens verksamhet. Föreskriftsrätten kan exempelvis användas för att formalisera förfarandet för sammankallande av telesamverkansgruppen och bl.a. ange i vilka situationer gruppen kan aktiveras vid andra tillfällen än vid planerade träffar. Andra exempel på föreskrifter som skulle kunna komma i fråga är bestämmelser om genomförande av s.k. kallelsetester och rutiner för anmälan av en organisations representant för deltagande i gruppens arbete.
Ersättning för vissa aktörers deltagande i den nationella telesamverkansgruppen
Den föreslagna regleringen kan innebära en skyldighet för vissa aktörer att delta i den nationella telesamverkansgruppens arbete. De aktörer som åläggs att delta i arbetet bör kunna få ersättning för vissa kostnader som följer av deltagandet. Flera remissinstanser bl.a. TechSverige och Telenor Sverige AB, framhåller att arbetet som ett åläggande avser inte får leda till en merkostnad för de berörda aktörerna. Genom bemyndigandet som anges ovan kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om exempelvis ersättning för vissa begränsade kostnader som följer av deltagandet i telesamverkangruppens arbete.
Tillsynsåtgärder enligt lagen om elektronisk kommunikation blir tillämpliga
De bestämmelser om skyldighet för vissa aktörer att delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer samt att stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer som föreslås bör införas i LEK. Det innebär att regleringen kommer att omfattas av bestämmelserna om tillsynsåtgärder i 11 kap. LEK och om överklagande och verkställighet av beslut i 15 kap. Aktörer som åläggs att delta i kris- och beredskapsarbetet kan därför av PTS, i egenskap av tillsynsmyndighet, enligt lagen exempelvis föreläggas att följa ett åläggande med stöd av bestämmelserna i 11 kap. LEK i de fall ett sådant beslut inte följs. Lagrådet anför att det kan ifrågasättas om alla aktörer som kan bli föremål för ett åläggande kan anses bedriva verksamhet enligt lagen, vilket krävs för en tillämpning av bestämmelserna om tillsynsåtgärder i 11 kap. 5 och 6 §§. Regeringen konstaterar att det saknas tidigare uttalanden om vilka typer av verksamhet som anses falla inom tillämpningsområdet för dessa bestämmelser (jfr prop. 2002/03:110 s. 299, 300, 398 och 399, prop. 2010/11:115 s. 140, 185 och 186 och prop. 2021/22:136 s. 339, 340, 516 och 517). Tillsynsområdet regleras i 11 kap. 1 § där det i första stycket anges att tillsynsmyndigheten ska ha tillsyn över att lagen, de beslut om skyldigheter, åtaganden eller villkor som har meddelats med stöd av lagen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs (se även prop. 2021/22:136 s. 336, 514 och 515 och prop. 2002/03:110 s. 298 och 397). Eftersom förslagen i detta lagstiftningsärende inte innefattar ändringar i 11 kap. 5 och 6 §§ lämnar inte regeringen några förslag på förtydliganden av bestämmelserna i denna proposition. Om det finns behov av att vidta tillsynsåtgärder i det enskilda fallet är det tillsynsmyndighetens uppgift att bedöma hur bestämmelserna bör tillämpas.
Tillsynsåtgärderna blir inte aktuella i förhållande till de myndigheter som deltar i telesamverkansgruppens arbete.
Regleringen innebär inget avsteg från ansvarsprincipen
Den föreslagna regleringen innebär inte någon ändring av eller avsteg från ansvarsprincipen (se avsnitt 4.2). Nationella telesamverkansgruppen är i dag en sammanslutning med en koordinerande och rådgivande funktion. För att gruppen ska kunna uppnå sitt syfte är det av central betydelse att gruppens verksamhet även fortsättningsvis har en stark förankring i representanternas organisationer. På så sätt kan förslag till åtgärder från gruppen få gehör och genomföras i de organisationer som ingår i gruppen.
Tystnadsplikt i den nationella telesamverkansgruppen
Regeringens förslag: Uppgifter ska inte obehörigen få föras vidare eller utnyttjas, i de fall någon har fått del av eller tillgång till dessa när hon eller han på grund av ett åläggande från regleringsmyndigheten har deltagit i
planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer,
totalförsvarsplaneringen, eller
samverkan för att stödja återställandet av infrastrukturen för elektroniska kommunikationer.
Uppgifterna som omfattas av denna tystnadsplikt är sådana som avser
förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer,
förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet, eller
en enskilds affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet ska i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas.
Tystnadsplikten för uppgifter om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer ges företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Den som bryter mot tystnadsplikten ska kunna dömas för brott mot tystnadsplikt eller grovt brott mot tystnadsplikt enligt brottsbalken.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Promemorians förslag skiljer sig i vissa delar språkligt från regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. SOS Alarm AB anför att formuleringen rörande tystnadsplikt för elektronisk kommunikation är för snäv då den enligt bolaget inte omfattar höjd beredskap. Vidare anser bolaget att det bör förtydligas att obehörig spridning av information avser både avsiktlig och oavsiktlig spridning. Försvarsmakten uppmärksammar att deltagandet i telesamverkansgruppens arbete kan innebära att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter delas inom gruppen och att det därför bör beaktas att känslig verksamhet kan komma att bedrivas inom ramen för samverkan. Även Säkerhetspolisen för fram en liknande synpunkt.
Skälen för regeringens förslag
Behovet av öppenhet och sekretess i telesamverkansgruppens verksamhet
För att telesamverkansgruppen ska kunna fungera på ett effektivt sätt är det av central betydelse att samarbetet mellan gruppens deltagare fungerar väl. Det är viktigt att en öppen dialog kan förekomma i kontakterna mellan representanterna i gruppen och att de deltagare som är näringsidkare inte undanhåller viktig information av rädsla för att uppgifterna ska spridas vidare eller utnyttjas i konkurrenssyfte. I vissa fall kan det också finnas behov för myndigheter som deltar i arbetet att dela med sig av känsliga uppgifter till andra deltagare i gruppen.
När det gäller telesamverkansgruppens verksamhet avseende fredstida krissituationer och höjd beredskap finns det ett flertal sekretessbestämmelser i OSL som kan aktualiseras.
Myndighetssekretess vid fredstida kriser
I det allmännas verksamhet gäller sekretess bl.a. för uppgifter som hänför sig till en myndighets verksamhet som består i risk- och sårbarhetsanalyser avseende fredstida krissituationer, planering och förberedelser inför sådana situationer eller hantering av sådana situationer, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera fredstida kriser motverkas om uppgiften röjs (18 kap. 13 § OSL). Den tystnadsplikt som följer av bestämmelsen har företräde framför meddelarfriheten enligt TF och yttrandefrihetsgrundlagen, förkortad YGL, (18 kap. 19 § första stycket OSL).
Till den del verksamheten i den nationella telesamverkansgruppen rör planering och samordning avseende fredstida krissituationer finns det alltså ett sekretesskydd i det allmännas verksamhet. Eftersom sekretessbestämmelsen gäller både hos den utlämnande och den mottagande myndigheten hindrar den inte att det sker ett utbyte av uppgifter mellan myndigheter (se prop. 2004/05:5 s. 264). Därutöver får en sekretessbelagd uppgift i vissa fall lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda (10 kap. 27 § OSL).
Verksamheten i telesamverkansgruppen innebär också att känsliga uppgifter kan behöva lämnas ut till berörda näringsidkare eller andra sammanslutningar. Detta kan i vissa fall ske med ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgifterna vidare eller utnyttja dessa (10 kap. 14 § OSL). Om ett förbehåll inte kan ställas upp, hindrar det inte att en uppgift ändå lämnas ut till en enskild om det anses nödvändigt för att en myndighet inom telesamverkansgruppen ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Den möjligheten ska dock tillämpas mycket restriktivt. En lagreglerad tystnadsplikt som omfattar privata aktörer som tar emot uppgifter avseende fredstida krissituationer skulle minska risken för att känsliga uppgifter blir allmänt kända. Detta bedöms innebära att dessa aktörer kan ta del av vissa sådana uppgifter utan att det kan antas uppstå risk för skada.
Myndighetssekretess vid höjd beredskap
När det gäller totalförsvarsplanering finns det en lagstadgad skyldighet för näringsidkare att delta i en sådan planering. På begäran av bl.a. PTS ska en näringsidkare också bidra med upplysningar om sin verksamhet som myndigheten kan behöva för sitt planeringsarbete, se lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen och förordningen (1982:1005) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen. Tystnadsplikt gäller, enligt 7 § samma lag, för den som på grund av bestämmelserna får del av vissa känsliga uppgifter. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i OSL, exempelvis om sekretess för uppgifter om enskilds affärs- och driftförhållanden eller uppgifter som rör totalförsvaret (prop. 1981/82:179 s. 15).
Enligt 15 kap. 2 § OSL gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Bestämmelsen reglerar den s.k. försvarssekretessen. Den omfattar alla de olika verksamheter som är av betydelse för landets samlade försvarsåtgärder och alltså inte bara rent militära företeelser. Även åtgärder inom det civila försvaret kan alltså omfattas av sekretess om de på något sätt har betydelse för Sveriges säkerhet (se prop. 1979/80:2 s. 132–135). Det finns därmed ett sekretesskydd som gäller för uppgifter i det allmännas verksamhet som rör höjd beredskap.
På samma sätt som när det gäller sekretess avseende fredstida krissituationer kan en myndighet under vissa förutsättningar lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess enligt bestämmelsen med ett förbehåll, alternativt utan förbehåll om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 och 14 §§ OSL). Eftersom bestämmelsen om försvarssekretess ska tillämpas av alla myndigheter, kan uppgifterna vanligtvis lämnas från en myndighet till en annan. Det bör som utgångspunkt inte kunna antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet med ett sådant utlämnande då uppgifterna fortsätter att omfattas av sekretess. En förutsättning för att det över huvud taget ska komma i fråga att lämna ut sådana uppgifter till någon enskild bör i många fall vara att också denna aktör omfattas av tystnadsplikt. Detta gäller även vissa andra sekretessbestämmelser som eventuellt skulle kunna aktualiseras med anledning av telesamverkansgruppens verksamhet under höjd beredskap, exempelvis s.k. utrikessekretess (se 15 kap. 1 § OSL).
Myndighetssekretess för en enskilds affärs- och driftförhållanden
I den utsträckning som regeringen meddelar föreskrifter om det gäller sekretess för vissa uppgifter i en statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. utredning, planering och stödverksamhet med avseende på t.ex. näringslivet (se 30 kap. 23 § OSL). Enligt första punkten i paragrafen gäller sådan sekretess för en uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Enligt paragrafens andra punkt gäller sekretessen även för en uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Sekretessen enligt den andra punkten är absolut, vilket innebär att sekretess gäller för uppgifterna oavsett om ett utlämnande skulle innebära skada eller inte.
Regeringen har föreskrivit att sekretess ska gälla för sådana uppgifter i statliga myndigheters verksamhet som består av utredning och planering enligt förordningen om statliga myndigheters beredskap och förordningen om totalförsvar och höjd beredskap eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, se 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF, och punkt 123 i den tillhörande bilagan. Sekretessen gäller därmed för verksamhet som är relaterad till både fredstida krissituationer och höjd beredskap. En delvis motsvarande sekretess kan också i vissa situationer gälla i frågor som rör samhällsplanering och försörjningsberedskap (se 38 kap. 6 § OSL).
Mot bakgrund av det ytterligare sekretesskydd som bestämmelserna om enskildas affärs- och driftförhållanden medför är det inte uteslutet att myndigheter inom telesamverkansgruppen i vissa fall kan vara förhindrade att lämna ut information om enskilda, exempelvis till andra aktörer inom gruppen. En tystnadsplikt som hindrar privata aktörer från att lämna ut uppgifter om enskilds affärs- och driftförhållanden torde i många fall innebära att dessa aktörer kan ta del av vissa sådana uppgifter utan att det kan antas uppstå risk för skada.
Inom gruppen bedöms det inte finnas något behov av att dela sådana uppgifter som i det allmännas verksamhet omfattas av absolut sekretess enligt 30 kap. 23 § första stycket 2 OSL. Någon reglering som gäller sådana uppgifter bör därför inte införas.
Deltagarna i gruppen bör omfattas av tystnadsplikt
Den nationella telesamverkansgruppens planerings- och samordningsfunktion innebär att gruppen kan behöva inhämta och förmedla information samt utarbeta handlingar som innehåller uppgifter som är känsliga ur säkerhetssynpunkt. Om exempelvis uppgifter som rör risker och sårbarheter i det elektroniska kommunikationsnätet sprids till obehöriga kan uppgifterna komma att utnyttjas för att skada samhället.
Vidare förutsätter telesamverkansgruppens verksamhet att privata aktörer på olika sätt medverkar och att det inom gruppen finns goda möjligheter till menings- och erfarenhetsutbyte. De privata aktörer som deltar i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer kan inom ramen för gruppens arbete i vissa fall behöva få del av information som inte bör föras vidare. Deltagarna måste också ha möjlighet att dela med sig av intern information av känslig karaktär utan att uppgifterna blir offentliga. Det bör därför övervägas om det bör införas en tystnadsplikt för enskilda som genom sitt deltagande i telesamverkansgruppen får reda på känsliga uppgifter.
En författningsreglerad tystnadsplikt utgör en inskränkning av yttrandefriheten, oavsett om den följer av offentlighets- och sekretesslagen eller av bestämmelser om tystnadsplikt. Yttrandefriheten får begränsas genom lag. En sådan begränsning får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har motiverat den. För yttrandefriheten gäller vidare att den får inskränkas med hänsyn till bl.a. rikets säkerhet. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 20 § första stycket, 21 § och 23 § första och andra styckena regeringsformen).
För att telesamverkangruppens arbete ska få förutsättningar att uppnå sitt syfte behöver det säkerställas att deltagarna kan dela med sig av känslig information utan att uppgifterna blir offentliga. En tystnadsplikt bör därför införas för den enskilde som deltar eller har deltagit i totalförsvarsplaneringen, i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer eller i samverkan för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer med anledning av ett sådant åläggande från regleringsmyndigheten som nu föreslås. På motsvarande sätt som är fallet för offentliga aktörer bör tystnadsplikten omfatta uppgifter om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer, för uppgifter om förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet och för uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden (jfr 15 kap. 2 §, 18 kap. 13 § och 38 kap. 7 § första punkten OSL samt 9 § första punkten OSF och punkt 123 i den tillhörande bilagan).
Den tystnadsplikt som föreslås avser alltså att skydda uppgifter som i offentlig verksamhet skyddas av offentlighets- och sekretesslagen. Även om tystnadsplikten uttrycks på olika sätt är målsättningen att uppgifterna ska skyddas på motsvarande sätt hos privata och offentliga aktörer. Det är då naturligt att vid tolkning av obehörighetsrekvisitet söka ledning i offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser (jfr bl.a. prop. 1980/81:28 s. 23, prop. 2016/17:31 s. 41 och prop. 2017/18:105 s. 133 och 134). Även den rättspraxis som finns rörande tillämpningen av andra bestämmelser om tystnadsplikt där obehörighetsrekvisitet används bör kunna tjäna som ledning vid tolkningen och tillämpningen av regleringen som nu föreslås.
Den begränsning av yttrandefriheten som en sådan tystnadsplikt innebär går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Regeringen bedömer att den är förenlig med det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen innebär.
Det bör alltså införas en tystnadsplikt för den som med anledning av ett åläggande från regleringsmyndigheten deltar i eller har deltagit i totalförsvarsplaneringen, i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer eller i samverkan för att stödja återställandet av infrastrukturen för elektroniska kommunikationer. En sådan person bör inte obehörigen få föra vidare eller utnyttja uppgifter som han eller hon genom deltagandet har fått del av eller tillgång till om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer, förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet eller uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden. Med anledning av SOS Alarm AB:s synpunkt vill regeringen förtydliga att en sådan tystnadsplikt innefattar förhållanden vid höjd beredskap.
Den tystnadsplikt som föreslås avser alltså bl.a. uppgifter om förhållanden av betydelse för totalförsvaret och Sveriges säkerhet och om en enskilds affärs- eller driftförhållanden. Denna typ av uppgifter är av sådan karaktär att ett röjande eller utnyttjande kan innebära allvarlig skada för enskilda och offentlig verksamhet. Ett brott mot denna tystnadsplikt bör därför straffbeläggas.
Straffskalan för ett brott ska spegla dess allvar. Med hänsyn till de skadeverkningar som ett röjande eller utnyttjande av uppgifter av det aktuella slaget kan ge upphov till behöver straffskalan ha ett tillräckligt utrymme för att möjliggöra en nyanserad straffmätning även i de allvarligaste fallen av brott mot denna tystnadsplikt. Den som bryter mot tystnadsplikten bör därför kunna dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Brottet avser gärningar som begås uppsåtligen eller av oaktsamhet. Sedan den 1 augusti 2023 finns även en grov svårhetsgrad av brottet, grovt brott mot tystnadsplikt. Endast uppsåtliga brott kan utgöra grovt brott mot tystnadsplikt (se prop. 2022/23:106 s. 40, 41, 52 och 53).
I det allmännas verksamhet bör i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas. Även den som bryter mot förbud att röja eller utnyttja uppgift och den som bryter mot förbehåll som har gjorts med stöd av offentlighets- och sekretesslagen kan dömas för brott mot tystnadsplikt eller grovt brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (14 kap. 2 § OSL).
Försvarsmakten och Säkerhetspolisens lyfter fram behovet av att beakta att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) kan komma att delas inom gruppen och att säkerhetskänslig verksamhet därmed kan komma att bedrivas inom gruppen. I dagsläget hanteras inte säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i telesamverkansgruppen. De organisationer som kan komma att ingå i gruppen och som bedriver säkerhetskänslig verksamhet har en skyldighet att följa säkerhetsskyddslagens bestämmelser även när de samverkar inom ramen för telesamverkansgruppen. I detta ingår bl.a. att skydda eventuella säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som förekommer inom ramen för gruppens samverkan.
Meddelarfriheten för deltagarna bör till viss del begränsas
Med meddelarfrihet avses rätten att lämna uppgift i vilket ämne som helst för publicering i de medier som omfattas av TF och YGL (1 kap. 1 och 7 §§ TF samt 1 kap. 1 och 10 §§ YGL). Rätten att meddela eller offentliggöra uppgifter som följer av TF och YGL har som huvudregel företräde framför tystnadsplikten. Det finns dock vissa undantag från meddelarfriheten som innebär att en meddelare kan straffas för sitt uppgiftslämnande. Det rör sig om fall där utlämnandet av uppgifter omfattar vissa grövre brott mot rikets säkerhet, ett oriktigt utlämnande av hemlig handling eller ett uppsåtligt åsidosättande av s.k. kvalificerad sekretess, dvs. sådan sekretess som enligt OSL bryter meddelarfriheten (7 kap. 22 § TF och 5 kap. 4 § YGL). Bestämmelser om tystnadsplikten kan alltså ges företräde framför meddelarfriheten på vissa områden.
Den tystnadsplikt som följer av bestämmelsen om sekretess vid fredstida krissituationer i 18 kap. 13 § OSL har i sin helhet företräde framför meddelarfriheten enligt TF och YGL (18 kap. 19 § första stycket OSL). Skälet för denna inskränkning av meddelarfriheten är att om uppgifter om t.ex. allvarliga sårbarheter i myndigheternas processer blir allmänt kända och utnyttjas för angrepp mot myndigheterna, skulle det kunna leda till stora skador för myndigheterna, enskilda och samhället i stort (prop. 2004/05:5 s. 265).
Även den tystnadsplikt som följer av försvarssekretessen i 15 kap. 2 § OSL inskränker meddelarfriheten i stor utsträckning. Regleringen innebär att rätten att meddela och offentliggöra uppgifter är starkt begränsad på försvarssekretessens område (15 kap. 6 § OSL med hänvisningar). Meddelarfriheten är därutöver inskränkt när det gäller vissa uppgifter om ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet (30 kap. 23 § första stycket 2 och 30 § OSL samt 9 § OSF).
Stor återhållsamhet bör iakttas när man överväger om en inskränkning ska göras i rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Faktorer att beakta vid sådana överväganden är t.ex. vilken styrka sekretessen har och om uppgiften har lämnats i en förtroendesituation (prop. 1979/80:2 del A s. 111 och 112).
Regeringen föreslår i denna proposition att tystnadsplikt ska gälla för enskilda som deltar i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Syftet med förslaget är bl.a. att ett sekretesskydd motsvarande det som gäller i det allmännas verksamhet enligt 18 kap. 13 § OSL ska gälla för privata aktörer. Detta förutsätter att även tystnadsplikten för enskilda ges företräde framför meddelarfriheten. Samma skäl som motiverar att meddelarfriheten inskränks i fråga om uppgifter som är skyddade med stöd av 18 kap. 13 § OSL gör sig gällande i detta sammanhang. En begränsning av meddelarfriheten bör mot denna bakgrund gälla för uppgifter om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer i den utsträckning som de omfattas av tystnadsplikt enligt förslaget i denna proposition.
De begränsningar av meddelarfriheten som i vissa fall gäller för uppgifter som skyddas av försvarssekretess gäller redan på ett motsvarande sätt för enskilda (se 7 kap. 10, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1 och andra stycket TF samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket YGL). Några ytterligare begränsningar av meddelarfriheten behöver därför inte införas.
Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2024.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2024.
Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till den säkerhetspolitiska situationen i Europa och i Sveriges närområde är det angeläget att de nya bestämmelserna träder i kraft så snart som möjligt. Samtidigt måste det finnas tillräckligt med tid för berörda aktörer att anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Förslaget bör därför träda i kraft den 1 maj 2024.
De lagändringar som föreslås till följd av den omarbetade roamingförordningen utgör anpassningar till den nya förordningen. Eftersom den omarbetade roamingförordningen trädde i kraft den 1 juli 2022 bör de lagändringar som hänvisar till förordningen träda i kraft så snart som möjligt. Förslagen bör därför träda i kraft samma dag som övriga lagändringar, dvs. den 1 maj 2024.
Konsekvenser
Regeringens bedömning: Statliga myndigheters kostnader kommer inte att öka i någon större utsträckning till följd av förslaget i denna proposition.
Kostnaderna för enskilda kommer att öka endast i begränsad utsträckning. Det är osannolikt att förslaget kommer att påverka stadsnät som drivs i förvaltningsform av kommuner.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har ingen invändning mot bedömningen. Netnod Internet Exchange AB för fram att konsumenter kan få en försämrad tjänst om aktörer skulle gå med ekonomisk förlust till följd av arbetet med telesamverkansgruppen. Förvaltningsrätten i Stockholm efterfrågar en bedömning av konsekvenserna för förvaltningsdomstolarna och påpekar att förslaget innehåller tvingande inslag för enskilda, vilka kan leda till överklaganden till domstolen. Domstolen anför vidare att det i dessa mål kan förekomma uppgifter som måste hanteras av personal med placering i säkerhetsklass. Det innebär, enligt domstolen, att även ett mindre antal mål kan få tydliga konsekvenser för verksamheten. Även Förvaltningsrätten i Jönköping efterfrågar en bedömning av förslagets konsekvenser för förvaltningsdomstolarna.
Skälen för regeringens bedömning
Uppskattning av antalet berörda aktörer
Enligt förslaget ska regleringsmyndigheten kunna besluta om att vissa aktörer ska delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer. Deltagandet kommer att ske inom ramen för den nationella telesamverkansgruppen där övriga beredskapsmyndigheter i sektorn, liksom Försvarsmakten, ingår. De aktörer som kan bli aktuella är operatörer eller andra organisationer som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av sådana nät eller tjänster.
Uppskattningsvis 10–15 företag och andra organisationer bedöms bli berörda av förslaget. Antalet kan jämföras med de 9 privata aktörer som i dag deltar i telesamverkansgruppen.
Ekonomiska konsekvenser för statliga myndigheter
I telesamverkansgruppens nuvarande verksamhet svarar PTS för vissa möteskostnader och kostnader för drift och förvaltning av NTSG-portalen. Det innefattar också kostnader för att anpassa företagens automatiska störningsövervakningssystem till portalen. Därutöver bistår PTS bl.a. med egen personal och tillhandahåller viss kommunikationsutrustning.
Den nya regleringen är, även med beaktande av införandet av en möjlighet för myndigheten att ersätta vissa begränsade kostnader för deltagande i telesamverkansgruppens arbete, inte tänkt att innebära någon förändring i fråga om vilka kostnader som regleringsmyndigheten ska svara för, som t.ex. transport och logi. På grund av förslaget kommer dock myndigheten att behöva avsätta mer resurser än i dag till arbetet med telesamverkansgruppen. Ökade kostnader kan också komma att uppstå om NTSG-portalen behöver uppdateras. Kostnadsökningarna beräknas emellertid rymmas inom ram.
Att gruppens uppdrag breddas till att även innefatta verksamhet under höjd beredskap i form av samverkan för att stödja arbetet att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer kan komma att innebära en marginell kostnadsökning för de statliga myndigheterna som deltar i gruppen. Sammanfattningsvis kan eventuella ersättningar till aktörer som har ålagts att delta gruppens arbete och andra ekonomiska konsekvenser av förslaget hanteras inom deltagande myndigheters befintliga ramar.
Som Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar kan förslaget leda till överklaganden av regleringsmyndighetens beslut och därmed en ökad måltillströmning till domstolar. Som redovisas ovan kan regleringsmyndighetens beslut enligt förslaget beröra ett mycket begränsat antal aktörer. Den typ av uppgifter som kan antas förekomma i sådana mål bedöms endast i undantagsfall vara av sådan karaktär att det kommer att krävas personal placerad i säkerhetsklass för att handlägga målen. Regeringen bedömer, mot denna bakgrund, att förslaget kommer att medföra ett begränsat antal mål som endast kommer innebära en marginellt ökad belastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Ekonomiska konsekvenser för enskilda och för kommuner som driver stadsnät i förvaltningsform
För aktörer som deltar i totalförsvarsplaneringen, i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer och i samverkan för att stödja återställningsarbetet innebär deltagandet i verksamheten en viss resursåtgång, främst i form av nedlagd arbetstid. När det gäller de företag och organisationer som redan i dag ingår i telesamverkansgruppen bedöms förslaget inte medföra några ytterligare kostnader. Förslaget får emellertid ekonomiska konsekvenser för de aktörer som eventuellt kan tillkomma på grund av förslagen i denna proposition. Tidsåtgången för dessa aktörer kan beräknas utifrån arbetsbördan för de företag som i dag frivilligt deltar i telesamverkansgruppens verksamhet.
Alla organisationer som ingår i gruppen företräds av minst två personer vid de möten som telesamverkansgruppen håller. Varje år hålls två större möten, varav ett heldagsmöte och ett tvådagarsmöte. Med de förberedelser som krävs innebär det att var och en av organisationerna avsätter totalt nio arbetsdagar för stormöten. Därutöver hålls omkring sex arbetsmöten per år, vilket ger en tidsåtgång på ungefär sju arbetsdagar inklusive förberedelser. Varje år hålls också ca fyra informationsmöten som totalt upptar ytterligare ca en arbetsdag per år. Sammantaget uppgår i dag den nedlagda tiden till omkring 17 arbetsdagar per organisation och år.
Förslaget innebär att regleringsmyndigheten får möjlighet att fatta beslut om vilka aktörer som ska vara skyldiga att delta i totalförsvarsplaneringen, i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer och i samverkan för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer. Det finns formellt sett ingen gräns för hur små organisationer som kan komma i fråga. Det bör dock endast vara ett fåtal större aktörer som har sådana kunskaper eller resurser att de kan tillföra något av betydelse till kris- och beredskapsarbetet inom telesamverkansgruppens verksamhet. För sådana aktörer bör också den tillkommande administrativa bördan ha en mindre påverkan. Vidare möjliggör förslaget att aktörer som deltar i telesamverkansgruppens arbete på grund av ett åläggande från regleringsmyndigheten ska kunna få ersättning för vissa begränsade kostnader. Det bedöms mot den bakgrunden att kostnaderna för de nya organisationer som eventuellt ansluter är acceptabla.
När det gäller privata aktörers kostnader för att genomföra åtgärder inom ramen för kris- och beredskapsarbetet finns det redan i dag reglering som innebär att alla näringsidkare kan åläggas en skyldighet att delta i totalförsvarsplaneringen. Företag som verkar på området för elektronisk kommunikation har också ett flertal skyldigheter när det gäller den fredstida planeringen och organiseringen för att tillgodose totalförsvarets behov under höjd beredskap. Den typ av medverkan som förslaget avser innebär planering, samordning och samverkan, inte konkreta åtgärder för återställande av infrastruktur. Mot den bakgrunden bör förslaget endast medföra att de privata aktörernas kostnader ökar i begränsad omfattning. Regeringen delar därför inte Netnod Internet Exchange AB:s farhåga att arbetet kan leda till ekonomisk förlust för de deltagande aktörerna med en försämrad tjänst för konsumenter till följd.
Vid en fredstida krissituation kommer det många gånger att krävas mer arbete för de enskilda aktörerna och eventuella kommunala stadsnät som drivs i förvaltningsform än vad som vanligtvis förväntas av dem. Omfattningen av ett sådant merarbete beror givetvis på vilken typ av händelse som inträffar och på krisens varaktighet. Det är dock rimligt att anta att organisationerna ändå skulle ha varit tvungna att lägga ner minst motsvarande tid på internt krishanteringsarbete. Samverkan inom den nationella telesamverkansgruppen bedöms ge en bättre förmåga för sådana aktörer att snabbt och effektivt komma till rätta med allvarliga störningssituationer. Det är därför troligt att de sammanlagda kostnaderna för att hantera en kris med stöd av gruppen blir lägre än vad de skulle ha blivit om krisen hanterades enskilt av var och en av de berörda aktörerna.
Om telesamverkansgruppen behöver aktiveras på grund av höjd beredskap, kommer detta sannolikt också att kräva mer arbete än vanligt för organisationerna i gruppen. Någon uppskattning av vilken tidsåtgång som kan bli aktuell i sådant fall är inte möjlig att göra, då denna kan variera beroende på vad som motiverat den höjda beredskapen.
Som konstateras ovan finns det inga storleksbegränsningar i fråga om vilka företag kan aktualiseras. I första hand är det dock företag med en mer omfattande verksamhet som bedöms bli aktuella. Inom ramen för telesamverkansgruppens krisarbete måste gruppen se till helheten och prioritera samhällets bästa. Det innebär att gruppen måste ta hänsyn till mindre aktörer som inte deltar i verksamheten.
Det bedöms som osannolikt att förslaget kommer att påverka stadsnät som drivs i förvaltningsform. Om en kommun som driver ett sådant stadsnät skulle åläggas att delta i telesamverkansgruppens arbete kommer förslagets påverkan att motsvara den som bedöms bli aktuell för enskilda aktörer.
Regleringsmyndigheten kommer enligt förslaget att besluta om vilka aktörer som ska delta i kris- och beredskapsarbetet. Regeringens avsikt är även att regleringsmyndigheten ska ansvara för och leda telesamverkansgruppens arbete. Genom denna funktion har myndigheten förutsättningar att se till att aktörer som står utanför gruppen inte missgynnas. I sin roll kommer myndigheten också att ha goda möjligheter att säkerställa att informationsutbytet inom gruppen inte får konkurrensbegränsande effekter på ett sätt som strider mot ändamålet med LEK. Sammantaget bedöms förslaget inte påverka konkurrensen mellan de företag som verkar på marknaden.
Övriga konsekvenser
Förslaget ger bättre förutsättningar för krishantering och beredskap inom elektronisk kommunikation och har därmed positiva konsekvenser för Sveriges säkerhet såväl i fredstid som under höjd beredskap.
Information som den nationella telesamverkansgruppen har sammanställt och analyserat kommer många gånger att komma civilområden, länsstyrelser och regioner samt i vissa fall kommuner till del, bl.a. så att informationen kan användas som underlag för beredskapsplanering. Gruppen kommer även att kunna samordna sig med kommuner och länsstyrelser i samband med att störningssituationer uppstår.
Förslaget är förenligt med de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Förslaget får inte några konsekvenser för miljön, människors hälsa eller jämställdheten.
Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
44 kap. Tystnadsplikt som följer av andra författningar och som inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter
Postlagen och lagen om elektronisk kommunikation
4 § Rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av
1. 5 kap. 1 § första stycket 1 samt 2 och 3 §§ postlagen (2010:1045),
2. 1 kap. 15 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer,
3. 9 kap. 31 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
4. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om när den tystnadsplikt som följer av postlagen och lagen om elektronisk kommunikation inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Andra punkten, som är ny, medför att även den tystnadsplikt som följer av 1 kap. 15 § första stycket 1 lagen om elektronisk kommunikation har företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
Vidare justeras numreringen med anledning av den nya punkten 2.
Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
1 kap. Allmänna bestämmelser
13 § Regleringsmyndigheten får ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster att delta i den planering som avses i 11 § andra stycket och i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Myndigheten får även ålägga andra aktörer att delta i sådan planering och samordning, om aktören har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster.
Regleringsmyndigheten får också ålägga de aktörer som avses i första stycket att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
Ett åläggande enligt första eller andra stycket ska innehålla uppgift om vad aktören är skyldig att göra.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den verksamhet som avses i första och andra styckena och om formerna för den.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vissa aktörers deltagande i arbetet inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Av första stycket framgår att regleringsmyndigheten beslutar om vilka aktörer som ska åläggas att delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Deltagandet kan men behöver inte vara av permanent karaktär. Regleringsmyndigheten kan därför besluta att vid behov tillfälligt ålägga en aktör att delta i arbetet. Se även 14 § om att upphäva eller ändra ett åläggande.
Deltagandet i kris- och beredskapsarbetet bör lämpligen ske i redan etablerade samarbetsformer men detta utesluter inte att deltagande kan komma att ske på andra sätt i framtiden. En sådan etablerad samarbetsform är deltagandet i den nationella telesamverkansgruppens arbete. Ett åläggande från regleringsmyndigheten kan därför avse en skyldighet att delta i den nationella telesamverkansgruppens arbete.
Tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster kan alltså åläggas att delta i kris- och beredskapsarbetet. Definitioner av elektroniskt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst finns i 1 kap. 7 § (se prop. 2021/22:136 s. 406 och 407). Tillhandahållare som omfattas av bestämmelsen är exempelvis operatörer, fiberleverantörer eller ägare av radio- och tv-nät.
Även andra aktörer än sådana tillhandahållare kan bli skyldiga att delta i kris- och beredskapsarbetet. Skyldigheten kan åläggas aktörer som på grund av sin roll har kunskaper eller resurser som kan komma till användning i arbetet. Exempel på aktörer med sådana kunskaper eller resurser är föreningar som på olika sätt företräder eller samordnar tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster. Det kan också röra sig om företag som regelbundet anlitas av operatörer för att utföra service- eller reparationsarbeten av de elektroniska kommunikationsnäten.
De uppgifter som ett åläggande kan innebära är t.ex. att inför eller vid en fredstida krissituation eller inför höjd beredskap ta fram och dela lägesrapporter inom sektorn, inventera tillgängliga resurser, koordinera och ge förslag till lösningar för att tillgodose identifierade behov och bidra till samverkan mellan närmast berörda aktörer och med olika aktörer i samhället. Listan är inte uttömmande och uppgifterna kan ändras över tid och beroende på situation.
Med fredstida krissituationer avses situationer som avviker från det normala, drabbar många människor och stora delar av samhället eller hotar grundläggande värden, innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner, och kräver samordnade och skyndsamma åtgärder från flera aktörer (se 6 § förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap och SOU 2021:25 s. 453–455).
De aktörer som ålagts att delta i kris- och beredskapsarbetet kan bli föremål för tillsyn enligt 11 kap.
Ett åläggande enligt andra stycket kan avse en skyldighet att delta i telesamverkansgruppens arbete. En skyldighet som följer av ett åläggande enligt denna bestämmelse omfattar samverkan för att stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer, inte konkreta återställningsåtgärder. Med höjd beredskap avses detsamma som anges i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
Enligt tredje stycket ska ett åläggande innehålla en uppgift om vad aktören åläggandet riktar sig till är skyldig att göra, exempelvis delta i telesamverkansgruppens arbete.
Fjärde stycket gör det möjligt att meddela föreskrifter om verksamheten som avses i första och andra styckena och om formerna för den. Föreskrifterna kan bl.a. avse den nationella telesamverkansgruppens uppgifter.
14 § Regleringsmyndigheten ska upphäva eller ändra ett åläggande enligt 13 § när det är motiverat med hänsyn till åläggandets syfte.
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för regleringsmyndigheten att i vissa fall upphäva eller ändra ett åläggande enligt 13 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Regleringsmyndigheten ska upphäva eller ändra ett åläggande som har fattats enligt 13 § när syftet med åläggandet motiverar det. Ett åläggande ska exempelvis upphävas när regleringsmyndigheten bedömer att deltagande i arbetet som omfattas av beslutet inte längre är nödvändigt eller lämpligt. Det kan bl.a. avse situationer då en viss samverkan för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer är slutförd eller om kompetensen som den ålagda aktören tillhandahåller inte längre efterfrågas. Ett åläggande ska vidare upphävas eller ändras om det inte längre bedöms vara proportionerligt i förhållandet till sitt syfte.
15 § Den som på grund av ett åläggande enligt 13 § deltar i eller har deltagit i sådan verksamhet som avses i den paragrafen får inte obehörigen föra vidare eller utnyttja uppgifter som han eller hon genom deltagandet har fått del av eller tillgång till om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet, eller
3. en enskilds affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
I första stycket regleras att den som har deltagit i den verksamhet som avses i 13 § inte obehörigen får föra vidare eller utnyttja uppgifter som han eller hon genom deltagandet har fått del av eller tillgång till. Tystnadsplikten gäller alltså för de fysiska personer som representerar organisationerna som av regleringsmyndigheten har ålagts att delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen inför eller vid fredstida krissituationer inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer. Tystnadsplikten gäller också vid samverkan för att stödja återställningsarbetet som avses i 13 § andra stycket. Endast den som obehörigen för en uppgift vidare bryter mot tystnadsplikten.
De uppgifter som omfattas av tystnadsplikten anges i en punktuppställning.
Enligt första punkten gäller tystnadsplikt för uppgifter om förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer. I det allmännas verksamhet gäller i stället 18 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen.
Enligt andra punkten får inte uppgifter om förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet föras vidare eller utnyttjas. En delvis motsvarande tystnadsplikt gäller för vissa enskilda som deltar i totalförsvarsplaneringen enligt lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen. I det allmännas verksamhet gäller i stället 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen.
I tredje punkten anges att uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden inte får föras vidare. I det allmännas verksamhet har föreskrifter som bl.a. ger ett motsvarande sekretesskydd meddelats med stöd av bemyndigandet i 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen, se 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och punkt 123 i den tillhörande bilagan.
Andra stycket hänvisar till offentlighets- och sekretesslagen i fråga om tystnadsplikt och sekretess i det allmännas verksamhet.
11 kap. Tillsyn och tvistlösning
Tillsynsåtgärder enligt vissa EU-rättsakter
13 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för fullgörande av de skyldigheter som anges i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
2. artiklarna 3–5a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av denna lag att tillhandahålla myndigheten de upplysningar eller handlingar som behövs för kontroll av att dessa rättsakter följs.
Ett föreläggande enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Paragrafen ger tillsynsmyndigheten rätt att vidta tillsynsåtgärder enligt vissa EU-rättsakter.
Första stycket 1 ändras på så sätt att hänvisning görs till den omarbetade roamingförordningen (EU) 2022/612. Hänvisningen avser även fortsättningsvis förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se prop. 2021/22:136 s. 345). Förordningen kan således ändras utan att lagen med nödvändighet behöver ändras.
13 kap. Straff
2 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 9 kap. 34 § ska, om det inte rör sig om ringa fall, dömas till böter.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lagrar eller hämtar uppgifter i strid med 9 kap. 28 § ska dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken. Om det rör sig om ringa fall utgör gärningen dock inte brott.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 1 kap. 15 §, 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för vissa överträdelser av bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
I tredje stycket läggs det till en hänvisning till paragrafen om tystnadsplikt för de enskilda som deltar eller har deltagit i totalförsvarsplaneringen, i planeringen och samordningen inför eller vid fredstida krissituationer eller i samverkan för att stödja arbetet med att återställa infrastrukturen inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer. Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas för brott mot tystnadsplikt eller grovt brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (den omarbetade roamingförordningen)
Sammanfattning av promemorian En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap
I promemorian föreslås att det inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer ska finnas en reglerad nationell telesamverkansgrupp med uppgift att delta i den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av elektroniska kommunikationer vid höjd beredskap och i planeringen och samordningen av åtgärder inför och vid fredstida krissituationer. Telesamverkansgruppen ska även stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till fredstida krissituationer eller höjd beredskap. Vidare föreslås att en myndighet ska få besluta om att vissa aktörer ska vara skyldiga att inom samma sektor delta i totalförsvarsplaneringen, i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer och att stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
I promemorian lämnas vidare förslag till författningsändringar för att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (den omarbetade roamingförordningen) som trädde i kraft den 1 juli 2022
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 2024.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
44 kap.
4 §
Rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av
1. 5 kap. 1 § första stycket 1 samt 2 och 3 §§ postlagen (2010:1045),
2. 1 kap. 15 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida krissituationer,
2. 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
3. 9 kap. 31 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
3. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
4. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2024.
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
dels att 11 kap. 13 § och 13 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 11 § ska lyda ”Kommunikationsverksamhet inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap”,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 13–15 §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
13 §
Regleringsmyndigheten får ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster eller andra aktörer som har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av sådana nät eller tjänster att på visst sätt delta i den planering som avses i 11 § andra stycket och i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer.
Regleringsmyndigheten får också ålägga dessa aktörer att på visst sätt stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om arbetet som avses i första och andra styckena.
14 §
Regleringsmyndigheten ska upphäva eller ändra ett beslut om ett åläggande enligt 13 § när det är motiverat med hänsyn till syftet med beslutet.
15 §
Den som på grund av ett åläggande enligt 13 § deltar i eller har deltagit i sådan verksamhet som avses i den paragrafen får inte obehörigen föra vidare eller utnyttja det som han eller hon genom deltagandet har fått del av eller tillgång till i form av uppgifter om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida krissituationer,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet, eller
3. en enskilds affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas.
11 kap.
13 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för fullgörande av de skyldigheter som anges i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
2. artiklarna 3–5a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av denna lag att tillhandahålla myndigheten de upplysningar eller handlingar som behövs för kontroll av att dessa rättsakter följs.
Ett föreläggande enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
13 kap.
2 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 9 kap. 34 § ska, om det inte rör sig om ringa fall, dömas till böter.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lagrar eller hämtar uppgifter i strid med 9 kap. 28 § ska dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken. Om det rör sig om ringa fall utgör gärningen dock inte brott.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 1 kap. 15 §, 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2024.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden kommit in från Affärsverket svenska kraftnät, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Stockholm, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Göteborgs kommun, Göteborgs universitet (Juridiska institutionen), Hi3G Access AB, Justitiekanslern, Karlstads kommun, Konkurrensverket, Lunds kommun, Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Malmö kommun, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Netnod Internet Exchange AB, Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen, Region Skåne, SOFF– Säkerhets- och försvarsföretagen, SOS Alarm AB, Stockholms kommun, Stokab, Svenska Stadsnätsföreningen, Sveriges Kommuner och Regioner, Säkerhetspolisen, TechSverige, Telenor Sverige AB, Vetenskapsrådet (Sunet) och Örebro kommun.
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att yttra sig: Bodens kommun, Borås kommun, Ekonomistyrningsverket, Eltel AB, Falun kommun, Gotlands kommun, Hagfors kommun, Helsingborgs kommun, Härnösands kommun, Internetstiftelsen, Jönköpings kommun, Kalmars kommun, Kammarrätten i Stockholm, Karlsborgs kommun, Karlskrona kommun, Kiruna kommun, Kommerskollegium, Linköpings kommun, Luleå kommun, Norrköpings kommun, OneCO Networks AB, Oxelösunds kommun, Riksdagens ombudsmän Regelrådet, Region Norrbotten, Region Stockholm, Rymdstyrelsen, Solna kommun, Sotenäs kommun, Svenska rymdaktiebolaget, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sundsvall kommun, Tele2 AB, Telia Company AB, Teracom Group AB, Trafikverket, Transtema AB, Umeå kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Västra Götalandsregionen, Växjö kommun och Östersunds kommun.
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
44 kap.
4 §
Rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av
1. 5 kap. 1 § första stycket 1 samt 2 och 3 §§ postlagen (2010:1045),
2. 1 kap. 15 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida krissituationer,
2. 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
3. 9 kap. 31 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och
3. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
4. 9 kap. 32 § lagen om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2024.
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation
dels att 11 kap. 13 § och 13 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 11 § ska lyda ”Kommunikationsverksamhet inför eller vid fredstida krissituationer och höjd beredskap”,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 13–15 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
13 §
Regleringsmyndigheten får ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster att på visst sätt delta i den planering som avses i 11 § andra stycket och i planering och samordning av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Myndigheten får även ålägga andra aktörer att delta i sådan planering och samordning, om aktören har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster.
Regleringsmyndigheten får också ålägga dessa aktörer att genom samverkan på visst sätt stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om arbetet som avses i första och andra styckena och formerna för det.
14 §
Regleringsmyndigheten ska upphäva eller ändra ett åläggande enligt 13 § när det är motiverat med hänsyn till åläggandets syfte.
15 §
Den som på grund av ett åläggande enligt 13 § deltar i eller har deltagit i sådan verksamhet som avses i den paragrafen får inte obehörigen föra vidare eller utnyttja det som han eller hon genom deltagandet har fått del av eller tillgång till i form av uppgifter om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida krissituationer,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet, eller
3. en enskilds affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas.
11 kap.
13 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för fullgörande av de skyldigheter som anges i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen och i genomförandeakter enligt samma förordning, och
2. artiklarna 3–5a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av denna lag att tillhandahålla myndigheten de upplysningar eller handlingar som behövs för kontroll av att dessa rättsakter följs.
Ett föreläggande enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
13 kap.
2 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 9 kap. 34 § ska, om det inte rör sig om ringa fall, dömas till böter.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lagrar eller hämtar uppgifter i strid med 9 kap. 28 § ska dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken. Om det rör sig om ringa fall utgör gärningen dock inte brott.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som gäller enligt 1 kap. 15 §, 5 kap. 2 § eller 9 kap. 31 eller 32 § finns i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2024.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-11-23
Närvarande: F.d. justitierådet Sten Andersson samt justitieråden Ulrik von Essen och Cecilia Renfors
En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap
Enligt en lagrådsremiss den 9 november 2023 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
2. lag om ändring i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Felisa Krzyzanski, biträdd av departementssekreteraren Sebastian Åsberg.
Förslagen föranleder följande yttrande.
Förslaget till lag om ändring i lagen om elektronisk kommunikation
1 kap. 13 §
Enligt paragrafens första stycke första meningen ska regleringsmyndigheten kunna ålägga den som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster att ”på visst sätt” delta i totalförsvarsplaneringen och i planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer. Av styckets andra mening följer att myndigheten även får ålägga andra aktörer att delta i sådan planering och samordning, om aktören har kunskaper eller resurser av betydelse för att upprätthålla funktionen av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster. Enligt paragrafens andra stycke får myndigheten också ålägga aktörerna att genom samverkan på visst sätt stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap.
I författningskommentaren lämnas ett flertal exempel på vilka åtgärder som en aktör skulle kunna åläggas med stöd av bestämmelserna i första stycket. Det framhålls dock samtidigt att exemplen inte är uttömmande. Det väcker frågan om bestämmelserna har den tydlighet som bör krävas i fråga om detta slag av reglering. Lagrådet anser dock att bestämmelserna bör kunna godtas i och med att de är avgränsade till att avse ålägganden om ”planering och samordning”.
Författningskommentaren till bestämmelsen i andra stycket är mycket kortfattad. I andra delar av lagrådsremissen framhålls emellertid att det inte är avsikten att åläggandena ska kunna avse konkreta åtgärder för återställande av infrastrukturen utan enbart planering, samordning och samverkan (lagrådsremissen s. 18 och 30). Enligt Lagrådets mening skulle det vara värdefullt om den avsedda begränsningen kom till tydligare uttryck i – i vart fall – författningskommentaren.
I första stycket första meningen anges att ett åläggande får avse att den ålagde ska ”på visst sätt” delta i den aktuella planeringen och samordningen. Och enligt andra stycket ska åläggandet avse samverkan ”på visst sätt.” Orden ”på visst sätt” saknas däremot i första stycket andra meningen.
Vid lagrådsföredragningen har upplysts att syftet med orden ”på visst sätt” är att tydliggöra att ett åläggande ska innehålla en uppgift om vad som ankommer på den ålagde att göra. Det har också upplysts att avsikten är att en sådan uppgift ska ingå även i ålägganden som lämnas med stöd av första stycket andra meningen.
Enligt Lagrådets mening skulle det avsedda kravet på åläggandets innehåll kunna uttryckas tydligare. Lagrådet föreslår att orden ”på visst sätt” får utgå och att paragrafen i stället tillförs ett nytt tredje stycke av följande lydelse.
Ett åläggande enligt första eller andra stycket ska innehålla uppgift om vad den ålagde är skyldig att göra.
Att ett åläggande har ett konkretiserat innehåll kan få betydelse för myndighetens möjligheter att ingripa mot den som inte följer åläggandet (jfr lagrådsremissen s. 21). I det sammanhanget vill Lagrådet framhålla att ett ingripande enligt 11 kap. 5 eller 6 § får ske enbart mot den som bedriver verksamhet enligt lagen. Det kan ifrågasättas om alla aktörer som kan bli föremål för ett åläggande kan anses bedriva sådan verksamhet.
Sista stycket i 1 kap. 13 § innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om arbetet som avses i första och andra styckena och om formerna för det. I 1 kap. 15 §, som reglerar tystnadsplikt, talas i stället för ”arbete” om den ”verksamhet” som avses i 13 §. Det ordvalet framstår som mer precist. Det finns såvitt Lagrådet kan se inte något skäl för olika ordval i de två paragraferna. Sista stycket bör därför ges följande lydelse.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den verksamhet som avses i första och andra styckena och om formerna för den.
1 kap. 15 §
Paragrafen reglerar tystnadsplikt för den som på grund av ett åläggande enligt 13 § deltar eller har deltagit i sådan verksamhet som avses där. De uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller anges i tre punkter. Av punkt 1 följer att tystnadsplikten gäller för uppgifter om förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida krissituationer. Det framstår som klart att avsikten är att tystnadsplikten ska gälla även om uppgifterna är av betydelse enbart för en av de angivna faktorerna (förebygga respektive hantera fredstida krissituationer). Punkten bör ges följande lydelse.
1. förhållanden av betydelse för att förebygga eller hantera fredstida krissituationer.
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen
44 kap. 4 §
Den nya punkten 2 bör ändras genom att ordet ”och” byts mot ”eller” i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit beträffande 1 kap. 15 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 2024
Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Ankarberg Johansson, Edholm, Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari
Föredragande: statsrådet Erik Slottner
Regeringen beslutar proposition En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap