Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2015/16:79 En ny tullag Prop. 2015/16:79 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 14 januari 2016 Stefan Löfven Magdalena Andersson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I denna proposition lämnas förslag till de lagändringar som behövs för att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). EU är en tullunion med gemensam tullagstiftning. Kärnan i denna gemensamma tullagstiftning har sedan 1992 varit rådets förordning (EEG) nr 2913/92, dvs. gemenskapstullkodexen. Bestämmelser i svensk rätt som kompletterar gemenskapstullkodexen finns främst i tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I och med att gemenskapstullkodexen nu har ersatts av unionstullkodexen har det varit nödvändigt att se över den svenska tullagstiftningen. Denna proposition innehåller förslag till en ny tullag som ersätter den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Samtidigt föreslås vissa ändringar i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt följdändringar i ett trettiotal lagar. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagtext 9 2.1 Förslag till tullag 9 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 37 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat 38 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam 39 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. 41 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 42 2.7 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 43 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering 44 2.9 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 45 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. 53 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. 57 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt 60 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt 65 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi 68 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 72 2.16 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) 73 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 74 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter 78 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder 79 2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker 80 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg 81 2.22 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 82 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling 83 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet 87 2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister 88 2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd 89 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet 90 2.28 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804) 91 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd 92 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. 93 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster 95 2.32 Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045) 96 2.33 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) 97 2.34 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 98 3 Ärendet och dess beredning 99 4 Tullunionen 100 4.1 Europeiska unionen är en tullunion 100 4.2 En gemensam tullagstiftning 101 4.3 Nationella bestämmelser 104 5 Den nya tullkodexen för unionen 104 5.1 Nyheter i unionstullkodexen 105 5.2 Allmänna bestämmelser (avdelning I) 106 5.3 Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel (avdelning II) 109 5.4 Tullskuld och garantier (avdelning III) 110 5.5 Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV) 112 5.6 Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor (avdelning V) 113 5.7 Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar (avdelning VI) 114 5.8 Särskilda förfaranden (avdelning VII) 114 5.9 Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning VIII) 116 5.10 Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser (avdelning IX) 117 5.11 Förordningar som meddelas med stöd av unionstullkodexen 118 6 Förslag till en ny tullag 119 6.1 Ingen uppdelning i två lagar 119 6.2 En ny tullag 120 6.2.1 En ny tullag införs 121 6.2.2 Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration 123 6.2.3 Internationell unionsflygplats 124 6.2.4 Enhetstillstånd 125 6.2.5 Omprövning av beslut om tull, annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift 126 6.2.6 Ett tullombuds skyldighet att hålla medel avskilda 129 6.2.7 Bestämmelser om ränta 130 6.2.8 Bestämmelser om vissa tullkontroller 133 6.2.9 Bestämmelser om överklagande i tullagen 134 6.2.10 Bestämmelser om sanktioner 140 6.2.11 Utlämnande av uppgifter 142 6.2.12 Övriga frågor 143 6.3 Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen 145 7 Kontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag 146 8 Uppgiftsbehandling och sekretess 149 8.1 Gällande rätt 149 8.1.1 Tillhandahållande av information enligt unionstullkodexen 149 8.1.2 Bestämmelser om personuppgiftsbehandling 150 8.1.3 Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt 153 8.2 Överväganden och förslag 155 8.2.1 Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen är tillräckliga 155 8.2.2 Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande i tulldatalagen justeras 157 8.2.3 Övriga bestämmelser i tulldatalagen ändras inte 159 8.2.4 Bestämmelser om sekretess ändras inte 162 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 163 10 Konsekvenser 167 11 Författningskommentar 174 11.1 Förslaget till tullag 174 11.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 200 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat 200 11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam 200 11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. 201 11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 201 11.7 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 201 11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering 201 11.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 201 11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. 203 11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. 204 11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt 205 11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt 206 11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi 207 11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 209 11.16 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) 209 11.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 209 11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter 210 11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder 211 11.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker 211 11.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg 211 11.22 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 211 11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling 212 11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet 212 11.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister 213 11.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd 213 11.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet 213 11.28 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804) 214 11.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd 214 11.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. 214 11.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster 214 11.32 Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045) 215 11.33 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) 215 11.34 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 215 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen 216 Bilaga 2 Rättelse till Europaparlamentets och rådets för-ordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen 317 Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2015:5) 318 Bilaga 4 Betänkandets lagförslag 321 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet 357 Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian 358 Bilaga 7 Promemorians lagförslag 359 Bilaga 8 Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian 360 Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag 361 Bilaga 10 Lagrådets yttrande 396 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2016 415 Rättsdatablad 416 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. tullag, 2. lag om ändring i utsökningsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat, 4. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, 5. lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m., 6. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 7. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220), 8. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering, 9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 10. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 11. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m., 12. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 13. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 14. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 15. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m., 16. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), 17. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, 18. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, 19. lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, 20. lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker, 21. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, 22. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), 23. lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, 24. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet, 25. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister, 26. lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, 27. lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, 28. lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804), 29. lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd, 30. lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m., 31. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, 32. lag om ändring i postlagen (2010:1045), 33. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) , 34. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till tullag Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen. Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. 2 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges. 3 § I denna lag förstås med tullagstiftning: Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar, handling: framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniskt hjälpmedel, det svenska tullområdet: svenskt territorium, och fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken. I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Tillhandahållande av information 4 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: - Arbetsmiljöverket, - Boverket, - Elsäkerhetsverket, - Havs- och vattenmyndigheten, - Kemikalieinspektionen, - Kommerskollegium, - Konsumentverket, - Kronofogdemyndigheten, - Livsmedelsverket, - Läkemedelsverket, - Myndigheten för press, radio och tv, - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, - Naturvårdsverket, - Post- och telestyrelsen, - Skatteverket, - Skogsstyrelsen, - Statens energimyndighet, - Statens jordbruksverk, - Statistiska centralbyrån, - Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, - Sveriges riksbank, och - Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter i vissa fall. 5 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om 1. det finns anledning att anta att någon a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller b) inte har lämnat eller inte kommer att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och 2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka. Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet enligt första stycket 1. 6 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål: 1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och 2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap. 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket. Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 8 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare som avses i 7 § första stycket, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet. 9 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Tullombud 10 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar. 11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i Sverige. Bevarande av uppgifter 12 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning. Kostnader för sakkunnig 13 § Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller av den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte har följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig. Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent. Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad. Avgifter 14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och 2. avgiftens storlek. Tullvärde på vissa lättförstörbara varor 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor och om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor. 2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull 1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i - lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, - mervärdesskattelagen (1994:200), - lagen (1994:1563) om tobaksskatt, - lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och - lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes. 2 § Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och 1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller 2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln. Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket. 3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft. Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd. Garanti för annan skatt än tull 4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket. Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll. Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan. Begränsning av tullskuld 5 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år. Om en gäldenär har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom. Om gäldenären har avlidit, får en underrättelse enligt andra stycket ske senast sex månader efter dödsfallet. 6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat. Betalning av import- eller exporttullbelopp 7 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen. Ränta vid annan skatt än tull 8 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244). 9 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, om inte ränta tas ut enligt 8 §. 10 § Ränta enligt 8 eller 9 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 11 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§. 12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl. 13 § Ränta som avses i 9 § ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet betalades tillbaka. Räntesatsen för ränta enligt 9 § ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). 14 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 19 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 8 och 9 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka. Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). 15 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 8 eller 9 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka. Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 8 eller 9 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta. Om ett beslut som föranlett ränta enligt 14 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas. Indrivning 16 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. 17 § Det som sägs om indrivning av tull i 16 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 13 § tredje stycket. 18 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 16 §. Återbetalning och eftergift 19 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116-120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar. Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket. Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11-13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka. 20 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull. 3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel 1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen. För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. 2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning. Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket. Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats. 3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena. 4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket. 5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning 1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och 2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet. 6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet. 7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager. Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller garanti har ställts för dem. Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda problem. Bortskaffande av varor 8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti. Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan. 10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om 1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller 2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas. I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor. Övergång till fri omsättning 11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013. Frizon 12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna. Tullövervakning vid utförsel 13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning. Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts. 14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från 1. ett tullkontor, eller 2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras. 15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena. 16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket. 17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning 1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och 2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet. 18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet. 4 kap. Tullkontroll Allmän princip för tullkontroller 1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. Användning av våld eller tvång 2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § första stycket samt 9-11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel. Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt. Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen 3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag. För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontroll-verksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9-17 och 51-53 §§ i detta kapitel. Tillhandahållande av lokaler 4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för - kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig, - handläggning av resandes tulldeklarationer, - förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och - tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen. Anlitande av sakkunnig 5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig 1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och 2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Tullkontroll av varor och transportmedel 6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till. I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om - namn, - resrutt, - bagage, - medpassagerare, - betalningssätt, och - bokningssätt. Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. 7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §. 8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst. Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket. Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott. 9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor. Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om 1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och 2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde. 10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om 1. uppmaningen inte kan ges, eller 2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden. En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten. 11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman. Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen. 12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får ges 1. när fordonet finns - i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, - i trakterna vid Sveriges kuster, - i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller - i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland, 2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller 3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland. En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1. 13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång. 14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från frizoner, hamnar, flygplatser och anläggningar för tillfällig lagring. 15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket 1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och 2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa. 16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. tullager, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring, samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och 3. bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket. I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation. 17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget. Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt. 18 § Ett befordringsföretag ska - göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och - på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9-17 §§. Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag 19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts. 20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. 21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 § får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det. 22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget, om 1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och 2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket. 23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket. Föreläggande 24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts. Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats. 25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Revision 26 § Tullverket får besluta om revision 1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och 2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen. 27 § Ett beslut om revision ska innehålla 1. uppgift om syftet med revisionen, 2. uppgift om möjligheten att undanta handlingar från kontroll enligt 38 §, och 3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor). Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om 1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och 2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts-handlingen. 28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision. Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg. 29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. 30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 37 §. I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013. 31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet. Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt. 32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013. Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn. 33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om 1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och 2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till. Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade. Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det. 34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt. Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade. 35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats. Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket 1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och 2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren. Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll 36 § Ett föreläggande enligt 24 eller 25 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. 37 § Vid revision får Tullverket inte granska 1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller 2. en handling som inte omfattas av revisionen. Tullverket får inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. 38 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den som är föremål för revision undantas från kontrollen. 39 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med den handling som begäran avser. Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen. 40 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 1 kap. 3 § ska undantas, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket. 41 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen. 42 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i uppgiften eller handlingen. 43 § Ett beslut i fråga om att undanta en uppgift eller en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter 44 § Uttryck som används i 45-49 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013. 45 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket 1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller 2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för-ordningen. 46 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013: 1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller 2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket 1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller 2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5. 47 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan. 48 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra. Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket. 49 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna. Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet. Tullkontroll av kontanta medel 50 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt. 51 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får Tullverket undersöka transportmedel och bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde. 52 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne. Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas. 53 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll. 5 kap. Överträdelser och sanktioner 1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §. Tullförseelse 2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter. Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om 1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller 3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. 3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. 4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket. Tulltillägg 5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull. Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser 1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och 2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. 6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att 1. en lämnad uppgift är felaktig, eller 2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats. En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om 1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller 2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. 7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits. Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då 1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull-deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller 2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 § första stycket. 9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen. Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull. Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut. 10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som felaktigt har betalats tillbaka eller eftergetts. 11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären. 12 § Tulltillägg ska inte tas ut 1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller 2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt. 13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats, gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft. 14 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet. Förseningsavgift 15 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten. Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor. Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift 16 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om gäldenären eller deklaranten begär det eller om det finns andra skäl. Då tillämpas bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull. 17 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om 1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha - berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller - berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena, 2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten, 3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller 4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. 18 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller en deklarant som har avlidit. 19 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft. 20 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift: - artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och - 2 kap. 4 §, 7 § första stycket, 8 § och 16 §. 21 § Tulltillägg och förseningsavgifter tillfaller staten. 6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet 1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ränta, tulltillägg och förseningsavgift. Överklagande av Tullverkets beslut Vilka beslut får överklagas? 2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol: 1. beslut enligt tullagstiftningen, 2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och 3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen. Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ överklagas hos regeringen. Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 19 §. Tiden för överklagande 3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre. Om beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre. Gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne. Omprövning av det överklagade beslutet 4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. 5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan. Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet. Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten 6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning. Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift 7 § Bestämmelserna i 3-6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift. En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket. Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift. Anslutningsöverklagande 8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid. Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet. Verkställighet av beslut som överklagas 9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket. Talan om tulltillägg eller förseningsavgift 10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt. Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut 11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Anslutningsöverklagande 12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts. Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet. När för det allmänna ombudet det allmännas talan? 13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan. I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet. 14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§. Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring. Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part 15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde. Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring. Handläggning vid domstol Ändring av talan 16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§. Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat 1. inskränker sin talan, eller 2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras. 17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet. I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om 1. det görs inom den tid som gäller för överklagande, 2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och 3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet. 18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet. 19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning. Deldom 20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar. Mellandom 21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om 1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller 2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet. Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet. Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft. Muntlig förhandling 22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om tulltillägget eller förseningsavgiften inte kommer att tas ut. Företrädaransvar 23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren. Behörig förvaltningsrätt Frågor om bevissäkring 24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts. Frågor om betalningssäkring 25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller. Dröjsmålstalan 26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits. 7 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka 1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta. En underrättelse enligt första stycket får i stället göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket. 2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket. En handling enligt första stycket får i stället lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg. Handlingen ska vidarebefordras till Tullverket. Internationell unionsflygplats 3 § Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen. Delgivning 4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna. Vite 5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite 1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt 2. om någon - inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller - inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §. 6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. 7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet. Avrundning av belopp 8 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal. Tillämpning av skatteförfarandelagen 9 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om 1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt 2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2-16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap. Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte-förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. 3. Den upphävda tullagen gäller dock fortfarande i fråga om a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet, c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 a § utsökningsbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 10 a § När ett utmätt fartyg eller luftfartyg står under tullövervakning, får kronofogdemyndigheten begära hjälp av Tullverket för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För att hindra fartyget eller luftfartyget att avgå har Tullverket samma befogenheter som myndigheten har enligt tullagen (2000:1281). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts. När ett utmätt fartyg eller luftfartyg omfattas av tullövervakning, får Kronofogdemyndigheten begära hjälp av Tullverket för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För att hindra fartyget eller luftfartyget att avgå har Tullverket samma befogenheter som myndigheten har enligt tullagen (2016:000). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Regeringen må, efter avtal med annan stat, förordna, att för samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete) 2-13 §§ denna lag helt eller delvis skola äga tillämpning. Regeringen får, efter avtal med annan stat, föreskriva att 2-13 §§ helt eller delvis ska tillämpas för samarbete i fråga om tullkontroll och tullklarering av trafik mellan Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete). Med tullklarering förstås i denna lag Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till ett tullförfarande eller återexporteras och motsvarande åtgärder av tullmyndighet i den andra staten. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam Härigenom föreskrivs att 26 och 33 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § Skyldig att betala reklamskatt för import från tredje land av annonsblad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda. Skyldig att betala reklamskatt för import från tredjeland av annonsblad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda. Om import enligt första stycket sker med stöd av ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) och tullskulden därför uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit där om varan hade varit tullbelagd, är innehavaren av tillståndet skyldig att betala reklamskatt. För den som är skattskyldig enligt första stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. För den som är skattskyldig enligt andra stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldigheten att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet. Skatt enligt första stycket ska betalas till Tullverket. Reklamskatt vid import utgår med 8 procent av beskattningsvärdet. Beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Reklamskatt vid import tas ut med 8 procent av beskattningsvärdet. Beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. 33 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § För ändamål som avses med den samordnade gränsövervakningen får den som tillhör gränsövervakningspersonalen (gränsövervakningsman) 1. anmoda resande eller annan person att visa pass eller annan legitimationshandling samt att i övrigt lämna de upplysningar och förete de handlingar som bedöms nödvändiga för övervakningsverksamheten, 2. kontrollera varutrafik samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme som nyttjas i samband med varutrafiken med samma befogenheter som vid tullkontroll tillkommer tulltjänsteman enligt tullagen (2000:1281) och med stöd därav meddelade bestämmelser. 2. kontrollera varutrafik samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme som används i samband med varutrafiken med samma befogenheter som vid tullkontroll tillkommer tulltjänsteman enligt tullagen (2016:000) och med stöd därav meddelade bestämmelser. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Avräkning enligt denna lag ska göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i 1. skatteförfarandelagen (2011:1244), 2. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200), 3. lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m., 4. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, 5. tullagen (2000:1281), eller 5. tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § tullagen (2016:000), eller 6. lagen (1972:435) om överlastavgift. Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Avräkning ska också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av en bestämmelse i tullagen (2000:1281). 2.7 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) Härigenom föreskrivs att 25 § strålskyddslagen (1988:220) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Den som inte har tillstånd när det krävs enligt 20 eller 21 § får endast efter medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ta hand om ett oförtullat radioaktivt ämne eller en oförtullad teknisk anordning på det sätt som avses i 4 kap. 2 § tullagen (2000:1281). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Den som inte har tillstånd för införsel när det krävs enligt 20 eller 21 § får endast efter medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ta hand om ett radioaktivt ämne eller en teknisk anordning med tillämpning av ett förenklat förfarande som är förenligt med sådan tullagstiftning som anges i 1 kap. 3 § tullagen (2016:000). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 7 § Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får Tullverket kontrollera att föreskrifterna följs. För kontrollen gäller 1. tullagen (2000:1281) i tillämpliga delar, varvid det som sägs om varor skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt 1. tullagen (2016:000) i tillämpliga delar, varvid det som sägs om varor ska avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt 2. bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före ikraftträdandet. 2.9 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2, 5 och 19 §§, 5 kap. 19 §, 7 kap. 8 och 9 §§, 9 c kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 6 § och 22 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är 1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 1 a-4 e: den som omsätter varan eller tjänsten, 1 a. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster som ska redovisas enligt bestämmelser som motsvarar den särskilda ordningen i artiklarna 369a-369k i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt direktiv 2008/8/EG, om den som omsätter tjänsten är en sådan grupp av personer som i ett annat EU-land anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp): mervärdesskattegruppen, 2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk beskattningsbar person: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en beskattningsbar person, - en juridisk person som inte är en beskattningsbar person men är registrerad till mervärdesskatt här, eller - en juridisk person som skulle ha varit en beskattningsbar person om inte 4 kap. 8 § varit tillämplig, 3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsätter varan är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan, 4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs, 4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan, 4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är - en beskattningsbar person som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster, eller - en annan beskattningsbar person som tillhandahåller en beskattningsbar person som avses i första strecksatsen sådana tjänster, 4 c. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av vara eller av tjänst med anknytning till fastighet som avses i 5 kap. 8 §, utom fastighetstjänst som avses i 4 b i denna paragraf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk beskattningsbar person och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §, 4 d. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf, av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet, eller av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet: den som förvärvar tjänsten, 4 e. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här av sådana varor som avses i tredje stycket: den som förvärvar varan, 5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och 6. för import av varor a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, om inte annat följer av d, a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, om inte annat följer av c, b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, om inte annat följer av d, b) om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, om inte annat följer av c, c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet, om inte annat följer av e, c) om den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen enligt a eller b är ett ombud och Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar. d) om den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen enligt a eller b är ett ombud och Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar, e) om innehavaren av tillståndet enligt c är ett ombud och Skatteverket är beskattningsmyndighet: den för vars räkning ombudet handlar. Första stycket 4 b gäller 1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till - mark- och grundarbeten, - bygg- och anläggningsarbeten, - bygginstallationer, - slutbehandling av byggnader, eller - uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och 3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2. Första stycket 4 e gäller varor som kan hänföras till följande nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i dess lydelse den 1 januari 2012, 1. avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål (KN-nr som börjar med 7204), 2. avfall och skrot av koppar (KN-nr som börjar med 7404), 3. avfall och skrot av nickel (KN-nr som börjar med 7503), 4. avfall och skrot av aluminium (KN-nr som börjar med 7602), 5. avfall och skrot av bly (KN-nr som börjar med 7802), 6. avfall och skrot av zink (KN-nr som börjar med 7902), 7. avfall och skrot av tenn (KN-nr som börjar med 8002), 8. avfall och skrot av andra oädla metaller (KN-nr som börjar med 8101-8113), eller 9. avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (KN-nr som börjar med 854810). Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe här ska den beskattningsbara personen vid tillämpningen av första stycket likställas med en utländsk beskattningsbar person, om omsättningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som gemenskapsvara i den förordningen. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap. 5 § Vid import inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. I fall som avses i 2 § första stycket 6 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet. Vid import inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. 19 § Med fri omsättning förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med fri omsättning förstås detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. 5 kap. 19 § En omsättning av tjänster enligt någon av 4-18 §§ eller 9 b kap. 4 § första stycket anses som omsättning utomlands när det är fråga om 1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg, 2. lastning, lossning, transport eller andra tjänster i direkt samband med a) export av varor från Sverige eller ett annat EU-land, b) import av varor som omfattas av - 9 c kap. 1 §, eller - ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från tull eller extern transitering, c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna - förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hänfördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller - när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller b) import av varor som omfattas av - 9 c kap. 1 §, eller - ett förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från tull eller extern transitering, c) försändelse, transport eller införsel av varor i fri omsättning, vilka införs i Sverige från ett tredje territorium som utgör en del av unionens tullområde, om varorna - förflyttas här i landet under ett förfarande för intern unionstransitering enligt unionens tullbestämmelser, om varorna hänfördes till samma förfarande genom en deklaration när de fördes in i landet samt försändelsen eller transporten av dem avslutas utanför Sverige, eller - när de förs in i Sverige hade omfattats av 9 c kap. 1 § eller ett förfarande för tillfällig införsel med fullständig befrielse från importtullar, om de hade importerats, eller d) införsel av varor till ett annat EU-land om dessa omfattas av det landets tillämpning av artikel 61 eller 157.1 a i direktiv 2006/112/EG, 3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EU och egendomen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EU av den som tillhandahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning, 4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när omsättningen av dessa anses som en omsättning utanför EU antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och 5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en beskattningsbar person och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EU. 7 kap. 8 § Beskattningsunderlaget vid import utgörs av varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, med tillägg av tull och andra statliga skatter eller avgifter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut av Tullverket med anledning av införseln. Sådant tillägg ska inte göras i fall då tullen, skatterna eller avgifterna ingår i varans värde. Beskattningsunderlaget vid import utgörs av varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, med tillägg av tull och andra statliga skatter eller avgifter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut av Tullverket med anledning av införseln. Sådant tillägg ska inte göras i fall då tullen, skatterna eller avgifterna ingår i varans värde. I fall som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c eller e ska varans värde för tulländamål och tillägget enligt första stycket, till den del detta utgörs av tull och motsvarande avgifter, utgöras av varans värde för tulländamål som fastställts av det andra EU-landets tullmyndighet och motsvarande pålagor som tas ut av den myndigheten. I beskattningsunderlaget ska även ingå bikostnader som provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader som uppkommer fram till första bestämmelseorten här i landet. Är det vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde känt att varan ska transporteras till någon annan bestämmelseort här i landet eller till någon bestämmelseort i ett annat EU-land, ska också bikostnaderna fram till den orten ingå i beskattningsunderlaget. 9 § Om sådana unionsvaror som exporterats temporärt och bearbetats i ett land utanför EU på något annat sätt än genom reparation återimporteras med användning av tullförfarandet passiv förädling, ska beskattningsunderlaget beräknas på det sätt som sägs i 8 § men med avdrag för beskattningsunderlaget för mervärdesskatt som tidigare tagits ut i Sverige eller i ett annat EU-land för de temporärt exporterade varorna. Vad som sägs i första stycket ska också gälla när sådant material som utgör unionsvaror exporterats temporärt samt varor som helt eller delvis tillverkats av detta material i ett land utanför EU återimporteras med användning av tullförfarandet passiv förädling. Med unionsvaror förstås detsamma som med gemenskapsvaror i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med temporärt exporterade varor och tullförfarandet passiv förädling förstås detsamma som i den förordningen. Med unionsvaror, temporärt exporterade varor och tullförfarandet passiv förädling förstås detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. 9 c kap. 1 § Från skatteplikt undantas, om inte annat följer av andra stycket, 1. omsättning och import av varor som anges i 9 §, om de är avsedda att placeras i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 §, 2. omsättning av tjänster som avser en sådan omsättning som anges i 1, 3. omsättning av icke-unionsvaror och av tjänster, som görs i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager inom landet under den tid varorna är placerade där, och 3. omsättning av icke-unionsvaror och av tjänster, som görs i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon inom landet under den tid varorna är placerade där, och 4. omsättning av varor som anges i 9 § och av tjänster, som görs i sådant skatteupplag inom landet som anges i 3 § under den tid varorna är placerade i skatteupplaget. Skattefrihet enligt första stycket gäller endast under förutsättning att omsättningen eller importen inte syftar till slutlig användning eller förbrukning. Vad som i första och andra styckena sägs om omsättning av varor gäller även vid unionsinterna förvärv av varorna. 2 § Med tillfälligt lager, tullager, frizon och frilager förstås vad som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen avses med dessa begrepp. Med icke-unionsvara förstås detsamma som med icke-gemenskapsvara i den förordningen. Med icke-unionsvara, anläggning för tillfällig lagring, tullager och frizon förstås detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. 13 kap. 6 § Om inget annat följer av 7-15 §§, ska utgående skatt redovisas för den redovisningsperiod under vilken 1. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 omsätter en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört omsättningen, 2. den som enligt 1 kap. 2 § första stycket 2-4 e är skattskyldig för förvärv av en vara eller en tjänst enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört förvärvet, 3. den som anges i 1 eller 2 har tagit emot eller lämnat förskotts- eller a conto-betalning, eller 4. Tullverket eller, i fall som avses i 1 kap. 2 § första stycket 6 c eller e, det andra EU-landets tullmyndighet har ställt ut tullräkning, tullkvitto eller motsvarande dokument i enlighet med artikel 221 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, för en import av varor. 4. Tullverket har ställt ut en tullräkning eller ett tullkvitto, för en import av varor. 22 kap. 1 § I fråga om betalning och återbetalning av skatt samt förfarandet i övrigt finns det även bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller dock tullagen (2000:1281). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller dock tullagen (2016:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. Härigenom föreskrivs att 1, 3-6, 8 och 9 §§ lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Bestämmelser om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska unionen (EU) har ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i - rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, och - rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen. Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import finns i - rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av särskilda gemenskapsregler om import, - rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för importen, och - rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma regler för import från vissa tredje länder. I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra och tredje styckena angivna bestämmelserna. 3 § Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2000:1281). Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2016:000). 4 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Tullfrihet gäller för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige. Tullfrihet gäller också för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige. Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som deklareras för övergång till fri omsättning för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. 5 § Tullfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för en flygplats. Tullfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som ska användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för en flygplats. 6 § Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för Tullverket och tullen för varan betalas. Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall ska detta utan dröjsmål anmälas för Tullverket och tullen för varan betalas. Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då varan anmäldes till förtullning till den dag varan får annan användning. Regeringen får föreskriva om kortare tid för vissa varor. Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då tulldeklarationen ingavs till Tullverket till den dag varan får annan användning. Regeringen får föreskriva om kortare tid för vissa varor. 8 § Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 6 kap. 10, 15, 18 och 25-38 §§ samt 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281) tillämpliga. Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna i 1 kap. 13 §, 4 kap. 5, 16, 17 och 24-43 §§ samt 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen (2016:000) tillämpliga. 9 § Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsorganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt EU:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import. Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EU:s bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad import. För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten. Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 6 kap. 28-38 §§ tullagen (2000:1281) tillämpliga. Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling, ska dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även bestämmelserna i 4 kap. 26-43 §§ tullagen (2016:000) tillämpliga. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. dels att 2 kap. 12 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 2, 5 och 11 §§, 3 kap. 9 § och 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2000:1281). Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2016:000). 2 kap. 2 § Frihet från skatt vid import ska, om inte annat följer av 3 §, medges för en vara som övergår till fri omsättning under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullbefrielse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version), lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller lagen. Första stycket tillämpas också för en vara som får föras in tullfritt enligt internationella överenskommelser om gränsöverskridande renbetning mellan Sverige och Norge. Frihet från skatt vid import ska medges även i de fall som anges i 3 a, 4 och 5-9 §§ samt i 3 kap. Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import föreligger. Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid tillfällig införsel föreligger. 5 § Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredje land förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU. Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredjeland förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU. Frihet från skatt enligt första stycket medges endast om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 185-187 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Varor som är tullfria enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ska behandlas som om de varit tullbelagda. Frihet från skatt enligt första stycket medges endast om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 203-205 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Varor som är tullfria enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ska behandlas som om de varit tullbelagda. Frihet från skatt enligt första stycket medges inte - om den tidigare utförseln av varorna har medfört en rätt till återbetalning av skatt eller - om varorna annars inte har blivit belagda med skatt på grund av den tidigare utförseln. Vad som anges i tredje stycket gäller dock inte om ett köp har gått åter och varorna återinförs av säljaren eller överlämnas till säljaren i omedelbar anslutning till återinförseln. I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje land. 11 § Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning (EEG) nr 918/83, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen skall gälla även i fråga om frihet från skatt vid import. Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i förordning (EG) nr 1186/2009, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen ska gälla även i fråga om frihet från skatt vid import. 3 kap. 9 § Av artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges. Av artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges. 4 kap. 1 § Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars skulle ha tagits ut om 1. importen inte har kommersiell karaktär, 2. värdet av varorna ligger under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa fall som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, och 3. den som skall betala tullen och skatten inte vid förtullningen begär att denna bestämmelse inte skall tillämpas. 3. den som ska betala tullen och skatten inte begär, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning, att denna bestämmelse inte ska tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt Härigenom föreskrivs att 9 c, 15, 20, 34, 37, 39 och 40 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 c § Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd. 3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 8 b och 8 c §§. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 8 b och 8 c §§. 15 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 11 § första och andra styckena och om återkallelse i 12 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare. 20 § Skattskyldigheten inträder för 1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 när a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 8 b och 8 c §§, b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats, c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller d) godkännandet av skatteupplaget återkallas, 2. varumottagare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor, 3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige, 4. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige, 5. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas, 6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål, 7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och 8. den som är skattskyldig enligt 9 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull eller, i fall som avses i 9 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet. 8. den som är skattskyldig enligt 9 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull. Om beskattade tobaksvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna. Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket. 34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000). 37 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för import av snus eller tuggtobak från tredje land är, Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för import av snus eller tuggtobak från tredjeland är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd. 3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §. 39 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är godkänd lagerhållare när a) snus eller tuggtobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) snus eller tuggtobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar snus eller tuggtobak som då ingår i hans lager, 2. den som är skattskyldig enligt 36 § 2, när snus eller tuggtobak tillverkas, 3. den som är skattskyldig enligt 36 § 3, när snus eller tuggtobak förs in till Sverige, 4. den som är skattskyldig enligt 36 § 4, när snus eller tuggtobak används för annat än avsett ändamål, 5. den som är skattskyldig enligt 37 § när skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. I fall som avses i 37 § första stycket 3 inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet. 5. den som är skattskyldig enligt 37 § när skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. 40 § Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 37 § är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket. Bestämmelserna i 30, 31 d och 31 e §§, 32 § första stycket 2 och 3 och andra stycket och 34 § ska tillämpas även i fråga om snus och tuggtobak. Därvid ska vad som gäller om upplagshavare i stället gälla den som är godkänd lagerhållare. En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på 1. tuggtobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och 2. tuggtobak och snus a) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare, b) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet, c) som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure, d) som exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där, eller d) som exporterats till tredjeland eller förts till frizon för annat ändamål än att förbrukas där, eller e) som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt Härigenom föreskrivs att 8 c, 14, 19 och 34 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 c § Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd. 3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 7 b och 7 c §§. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 7 b och 7 c §§. 14 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 10 § första och andra styckena samt i 10 a § och om återkallelse i 11 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare. 19 § Skattskyldigheten inträder för 1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 1 när a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 7 b och 7 c §§, b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats, c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller d) godkännandet av skatteupplaget återkallas, 2. varumottagare som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor, 3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige, 4. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige, 5. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna tillverkas, 6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål, 7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, och 8. den som är skattskyldig enligt 8 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull eller, i fall som avses i 8 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet. 8. den som är skattskyldig enligt 8 c §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull. Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § första stycket samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna. Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket. 34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 b, 8 och 13 §§, 5 kap. 2 §, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 1 b § Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslet som avses i 1 kap. 3 a § är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt, 2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt, 3. om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 3 a kap. 2 och 3 §§. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 3 a kap. 2 och 3 §§. 8 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om ställande av säkerhet för skatten i 4 § första och andra styckena och om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare. 13 § Skattskyldig 1. för energiskatt för import av råtallolja, 2. för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, andra bränslen enligt 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a § samt av bränslen enligt 4 §, och 3. för svavelskatt för import av bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är, a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska förtullas i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt, b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt. c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkommer, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, i ett annat EU-land till följd av att ett sådant enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: innehavaren av tillståndet. Med tullskuld förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Med unionsvara förstås detsamma som med gemenskapsvara i den förordningen. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §. 5 kap. 2 § Skattskyldigheten inträder 1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, vid mottagandet av bränslet, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § 3, när bränslet förs in till Sverige, och 3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 13 §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull. I fall som avses i 4 kap. 1 b § första stycket 3 eller 13 § första stycket 3 c inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull inträder eller skulle ha inträtt i det andra EU-landet. 3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 13 §, vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om det funnits skyldighet att betala tull. 6 kap. 1 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 1 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2000:1281). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:000). 7 kap. 1 § Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle 1. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där, 1. som av den skattskyldige exporterats till tredjeland eller förts till en frizon för annat ändamål än att förbrukas där, 2. som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap., 3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande, 4. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5, 5. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbokföring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Denna lag tillämpas vid beskattning, förtullning, folkbokföring och förande av vissa register under krig, krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Med förtullning förstås i denna lag Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.16 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 14 § Skjutvapen och ammunition får inte förvaras på tullager eller i frizon eller frilager utan medgivande av Polismyndigheten. Skjutvapen och ammunition får inte förvaras på tullager eller i frizon utan medgivande av Polismyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket. Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena. Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena. 8 § En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts. En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal. 9 § Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. Beslut om att med stöd av 8 § öppna postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. 11 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst postkontor och som kommer från ett annat EU-land skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om En chefstjänsteman som för-ordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som kommer från ett annat EU-land ska hållas kvar av postbefordringsföretaget, om 1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och 2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske. 2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket. Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket. 13 § Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Den vars uppgifter skall kon-trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. Den vars uppgifter ska kon-trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Samma person ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 16 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. 17 § Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid läggas upp på tillfälligt lager. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut varan. Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan. Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl. 18 § Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25-38 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281). Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 4 kap. 26-43 §§ och 7 kap. 5 § tullagen (2016:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 13 § Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska Tullverket besluta om skatten på varan om 1. skattskyldighet har inträtt, och 2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi. Beslut enligt första stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) som fattades innan varorna omhändertogs. Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281). Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 1 § tullagen (2016:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Den som åsamkas personskada eller sakskada genom våld som utövas med stöd av 10 § eller 23 § första stycket första meningen polislagen (1984:387), 2 kap. 17 § utsökningsbalken eller 6 kap. 2 och 10 §§ tullagen (2000:1281) har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom. Den som åsamkas personskada eller sakskada genom våld som utövas med stöd av 10 § eller 23 § första stycket första meningen polislagen (1984:387), 2 kap. 17 § utsökningsbalken eller 4 kap. 2 och 16 §§ tullagen (2016:000) har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tullkontroller som inletts före ikraftträdandet. 2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:445) om exportbutiker ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag förstås med obeskattade varor: a) varor som inte har beskattats i Sverige, och b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt, unionsvaror: detsamma som med gemenskapsvaror i artikel 4.7 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, unionsvaror: detsamma som i artikel 5.23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag förstås med obeskattade varor: a) varor som inte har beskattats i Sverige, och b) varor som har beskattats i Sverige men där varorna sedan blivit befriade från skatt, unionsvaror: detsamma som med gemenskapsvaror i artikel 4.7 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, unionsvaror: detsamma som i artikel 5.23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, icke-unionsvaror: detsamma som i artikel 5.24 i förordning (EU) nr 952/2013, EU:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92, EU:s tullområde: de områden som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013, EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.22 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 7 § Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser är skattefria: - 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, - 5 kap. 21 § tullagen (2000:1281), och - 2 kap. 14 § tullagen (2016:000), och - 65 kap. 2 §, 4 § tredje stycket samt 16, 17 och 20 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). 9 kap. 8 § Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras av: - 5 kap. 8 § vägtrafikskattelagen (2006:227) eller 8 § lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, - 5 kap. 14-18 §§ tullagen (2000:1281), och - 2 kap. 8-11 §§ tullagen (2016:000), och - 65 kap. 2 §, 4 § första stycket, 5-13 och 19 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Dröjsmålsavgifter och ränta som beräknas enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift får inte dras av. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling Härigenom föreskrivs att 1-3, 8 och 31 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet. I 19-22, 25 a-27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket samt vid sådana terroristbrott som avses i 3 § 18 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen eller lagen om straff för terroristbrott. De författningar som avses i andra stycket är lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, tullagen (2000:1281) samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. De författningar som avses i andra stycket är lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, tullagen (2016:000) samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. Bestämmelserna i 19-22, 25 a och 26 §§ samt 27 § första och tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och bestämmelserna i 32 § gäller också vid brott som avses i 2-4 §§ skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 8 § 2 eller 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244). 2 § Vid tillämpning av denna lag skall en vara anses ha förts in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium. Vid tillämpning av denna lag ska en vara anses ha förts in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium. I denna lag förstås med 1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), och 2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara skall läggas upp på tillfälligt lager eller bli föremål för godkänd tullbehandling eller åtgärder enligt 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281), då varan förs in till eller ut från landet. 2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras eller åtgärder enligt 3 kap. 1 § tullagen (2016:000), då varan förs in till eller ut från landet. 3 § Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret. För smuggling döms också den som uppsåtligen 1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller villkoret, 2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret, 3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, 3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, eller 4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel, eller 4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel. 5. till en tullmyndighet i ett annat land, i strid med 4 kap. 25 § tullagen (2000:1281), genom en notering i bokföringen anmäler en vara för övergång till fri omsättning och därmed ger upphov till fara för att en införsel till Sverige fullföljs i strid med ett förbud eller villkor. I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. 8 § Den som, i samband med att en vara förs in till landet, uppsåtligen underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år. För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan genom att 1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så som anges i första stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förutsatts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln, 2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med vad som gäller för denna tullbehandling, eller 3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatten eller avgiften. För tullbrott döms också den som vid anmälan av en vara till tullbehandling med stöd av ett enhetstillstånd enligt bestämmelser som meddelats med stöd av 4 kap. 24 § tullagen (2000:1281) uppsåtligen lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att tull undandras det allmänna. När det föreligger en skyldighet att lämna en anmälan enligt 3 kap. 3 a § tullagen gäller vad som anges i första stycket. Vad som därvid sägs om anmälan till tullbehandling ska i stället gälla en sådan anmälan som avses i 3 kap. 3 a § tullagen. Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar, andra skatter och avgifter som Tullverket ska besluta. 31 § Kan brott som avses i 1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor påförs, eller 2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 8 kap. 2-4 §§ tullagen (2000:1281) påförs 2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg enligt 5 kap. 5-10 §§ tullagen (2016:000) påförs får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet dels att 2 kap. 8 a § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 2 kap. 8 a § ska utgå, dels att 2 kap. 5 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Utöver vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § tullagen (2016:000), får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § Ett enligt 22 § tillfälligt registrerat fordon får i andra fall än som avses i 25 § brukas 1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning eller enskilt godkännande, eller 1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal eller till någon annan plats där fordonet kan ställas upp i avvaktan på registreringsbesiktning eller enskilt godkännande, eller 2. för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för besiktning eller till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande. Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller det i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkats. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2004:487) om sjöfartsskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 § Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om personer och egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Tullverket ska på begäran bistå Polismyndigheten, om det behövs för att en undersökning ska kunna utföras. Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren ska biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska kontrollarbetet, om det behövs. Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska göras i samråd med Tullverket. Kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska göras i samråd med Tullverket. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet Härigenom föreskrivs att 23 och 28 §§ lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 § På begäran av den som avser att utfärda vitesföreläggande enligt tullagen (2000:1281), skall upplysning lämnas om huruvida det i den brottsbekämpande verksamheten görs bedömningen att vite enligt 10 kap. 4 § tredje stycket tullagen inte får sättas ut. På begäran av den som avser att utfärda vitesföreläggande enligt tullagen (2016:000), ska upplysning lämnas om huruvida det i den brottsbekämpande verksamheten görs bedömningen att vite enligt 7 kap. 6 § tullagen inte får sättas ut. 28 § Uppgifter som behandlas enbart med stöd av 13 § skall gallras så snart de inte längre har betydelse för planeringen av kontrollverksamhet och urvalet av kontrollobjekt, dock senast sex månader efter att de behandlades automatiserat första gången. Om uppgifterna hänför sig till en viss transport, skall de dock gallras senast fjorton dagar efter transporten. Uppgifter som behandlas enbart med stöd av 13 § ska gallras så snart de inte längre har betydelse för planeringen av kontrollverksamhet och urvalet av kontrollobjekt, dock senast sex månader efter att de behandlades automatiserat första gången. Om uppgifterna hänför sig till en viss transport, ska de dock gallras senast fjorton dagar efter transporten. I 6 kap. 24 § tullagen (2000:1281) och 16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, finns bestämmelser om tillgången till och gallringen av vissa uppgifter från transportföretag. I 4 kap. 8 § tullagen (2016:000) och 16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, finns bestämmelser om tillgången till och gallringen av vissa uppgifter från transportföretag. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.28 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804) Härigenom föreskrivs att 6 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om 1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet eller utsläppande på marknaden av livsmedel, 2. märkning och presentation av livsmedel, 3. livsmedels beskaffenhet eller beteckning, 4. användning av vara, ämne eller utrustning vid handhavande av livsmedel eller tillsammans med livsmedel, 5. läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet och om personalhygienen i övrigt inom sådan verksamhet, och 6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon eller ett frilager. 6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 § Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Identitetskontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs ska hamnskyddsorganet biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska undersöknings- och kontrollarbetet. Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska göras i samråd med Tullverket. Kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska göras i samråd med Tullverket. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Varor som kvarhålls genom beslut av Tullverket i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1236/2005 skall förvaras på betryggande sätt och stå under Tullverkets övervakning. Varor som kvarhålls genom beslut av Tullverket i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1236/2005 ska förvaras på betryggande sätt och stå under Tullverkets övervakning. Det som sägs i 3 kap. 8 § och 4 kap. 9 § tullagen (2000:1281) om tillfälligt lager och tullager gäller även vid sådant kvarhållande av varor som Tullverket beslutar enligt första stycket. Tullverket får även godkänna ett byte av förvaringsställe för en kvarhållen vara. Det som sägs i 3 kap. 7 § tullagen (2016:000) om en anläggning för tillfällig lagring och ett tullager gäller även vid sådant kvarhållande av varor som Tullverket beslutar enligt första stycket. Tullverket får även godkänna ett byte av förvaringsställe för en kvarhållen vara. Den som har lagt upp en vara på ett tillfälligt lager eller på ett tullager ansvarar för förvaringskostnaden även när varan kvarhålls av Tullverket enligt första stycket. Om däremot Tullverket beslutar förvaringsställe skall i stället den som enligt tullagstiftningen är gäldenär eller skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd ansvara för förvaringskostnaden. Den som har lagt upp en vara på en anläggning för tillfällig lagring eller på ett tullager ansvarar för förvaringskostnaden även när varan kvarhålls av Tullverket enligt första stycket. Om däremot Tullverket beslutar förvaringsställe ska i stället den som enligt tullagstiftningen är gäldenär eller skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd ansvara för förvaringskostnaden. Om det behövs för att säkerställa betalning skall Tullverket besluta att en vara som har kvarhållits enligt första stycket inte får lämnas ut förrän Tullverkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet ställts för dem. Om det behövs för att säkerställa betalning ska Tullverket besluta att en vara som har kvarhållits enligt första stycket inte får lämnas ut förrän Tullverkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet ställts för dem. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för Tullverkets kostnader för förvaring enligt denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. 2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, om andelen sådana varor, bestämd enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.32 Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § postlagen (2010:1045) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 16 § Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott. Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2016:000) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kontroller som inletts före ikraftträdandet. 2.33 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 5 § I fråga om sprit eller alkoholdrycker som kan antas bli förverkade gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. i tillämpliga delar. Alkoholdrycker som har lagts upp på sådant tillfälligt lager som avses i 3 kap. 7 § tullagen (2000:1281) ska anses som förverkade om de inte har tagits ut från lagret inom 30 dagar från uppläggningen. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om sådana drycker som har omhändertagits av Tullverket för tillfällig förvaring utan att läggas upp på tillfälligt lager. I fråga om sprit eller alkoholdrycker som kan antas bli förverkade tillämpas lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Alkoholdrycker som har lagts upp på en sådan anläggning för tillfällig lagring som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska anses som förverkade om de inte har tagits ut från anläggningen inom 30 dagar från uppläggningen. Det gäller även i fråga om sådana drycker som har omhändertagits av Tullverket för tillfällig förvaring utan att läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2.34 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Lagen gäller för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt 1. kupongskattelagen (1970:624), 2. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 4. tullagen (2000:1281), 4. tullagen (2016:000), 5. lagen (2004:629) om trängselskatt, 6. vägtrafikskattelagen (2006:227), och 7. lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter. Lagen gäller även för belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sådan skatt för vilken tullagen (2000:1281) gäller. 3 Ärendet och dess beredning När Sverige blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995 fick Sverige en till stora delar ny tullagstiftning. Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen blev direkt gällande rätt. Merparten av den svenska tullagstiftningen upphävdes och ersattes av författningar som skulle komplettera dessa förordningar, se vidare regeringens propositioner Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34) och En ny tullag (prop. 1999/2000:126). Den 1 maj 2016 ska en ny tullkodex börja tillämpas, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2. I syfte att utreda behovet av författningsändringar med anledning av unionstullkodexen tillsatte regeringen i mars 2014 en utredning. Utredningen skulle enligt direktiven (dir. 2014:35) lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning, bl.a. förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt anslutande lagändringar. I januari 2015 överlämnade utredningen sitt betänkande En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5) till regeringen. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/00700/S3). I betänkandet SOU 2015:5 berörs frågan om dröjsmålstalan utan att något förslag lämnas. Under remissen av betänkandet efterlyste några remissinstanser en lösning av frågan. Inom Finansdepartementet har en promemoria med ett förslag till en bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen upprättats, Dröjsmålstalan enligt den nya tullagen - en kompletterande promemoria till betänkandet SOU 2015:5 (dnr Fi2015/03572/S3). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Promemorians lagförslag finns i bilaga 7. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/03572/S3). Lagrådet Regeringen beslutade den 12 november 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag och synpunkter. Vissa av Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitten 6.1, 6.2.1, 6.2.5 och 6.2.7. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har också vissa mindre ändringar av i huvudsak språklig och redaktionell karaktär gjorts. Lagförslagen i avsnitten 2.2-2.16, 2.18-2.23 och 2.25-34 är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Tullunionen 4.1 Europeiska unionen är en tullunion Sedan tillkomsten av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 har den gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av den gemensamma eller, numera, den inre marknaden. Den gemensamma tullpolitiken är därför ett område där harmoniseringen av EU:s lagstiftning har gått mycket långt. Uppbörden av tullar har alltid varit av stor nationell betydelse då den traditionellt har utgjort en viktig källa för nationalstatens inkomster. Efter Romfördragets ikraftträdande den 1 januari 1958 skedde en gradvis harmonisering av medlemsstaternas tullagstiftning och den 1 juli 1968 trädde tullunionen i kraft. Tullunionen innebär att medlemsstaterna tillämpar en gemensam extern tulltaxa och avskaffar de nationella tulltaxorna. Ursprungligen var EU-budgeten beroende av medlemsstaternas ekonomiska bidrag men till följd av ett beslut från den 21 april 1970 ersattes medlemsstaternas bidrag med egna medel, dvs. pengar som medlemsstaterna överför till EU-budgeten för att finansiera EU:s utgifter. Till de traditionella egna medlen räknas bl.a. jordbruksavgifter, sockeravgifter och tullar. Av de tullavgifter som medlemsstaterna samlar in går 75 procent till EU och 25 procent får behållas i syfte att finansiera de kostnader som medlemstaterna har för uppbörden av dessa tullar. Denna fördelning kommer att ändras till 80 respektive 20 procent, jfr artikel 2.3 i rådets beslut nr 335/2014/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel. Rådsbeslutet beräknas kunna träda i kraft under 2016, men det ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014, se regeringens proposition Godkännande av rådets beslut om systemet för EU-budgetens finansiering (prop. 2013/14:238) s. 9. Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullag-stiftningen inom EU utvecklats och är numera fullt ut harmoniserad. Detta innebär bland annat att tullagstiftningen är densamma i alla dagens 28 medlemstater. I dag återfinns grunden för tullunionen i artikel 28 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Förutom att utgöra en inkomstkälla och möjliggöra EU:s inre marknad har den gemensamma tullpolitiken också en stor betydelse för EU:s handel med omvärlden. Det finns ett negativt samband mellan komplicerade tullprocedurer och handel mellan länder. EU utgör i dag en av de största aktörerna i världshandeln och den gemensamma exporten står för ungefär 20 procent av EU:s samlade bruttonationalprodukt. Att EU:s 28 tulladministrationer ansvarar för hanteringen av en stor del av varorna i den internationella handeln gör att förändringar, till exempel införandet av tullprocedurer som ökar företagens administrativa börda, kan få stora konsekvenser för EU:s ekonomi. Därför har ett viktigt mål med EU:s tullagstiftning alltid varit att upprätthålla en balans mellan kontroll av varor och att skapa tullprocedurer som gynnar företagens import och export. 4.2 En gemensam tullagstiftning Kärnan i den gemensamma tullagstiftningen utgörs i dag av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Från att ha funnits i en mängd olika rättsakter kodifierades gemenskapens tullagstiftning 1992 i den första tullkodexen, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (gemenskapstullkodexen). Detta innebar en mer överskådlig tullagstiftning med de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser som införts på gemenskapsnivå i samband med handeln med varor mellan gemenskapen och tredjeland. Till gemenskapstullkodexen hör tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Säkerhetsändringen och e-tullbeslutet Genom de ändringar av gemenskapstullkodexen som föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (den s.k. säkerhetsändringen) infördes ett antal åtgärder i syfte att införa snabbare och bättre inriktade tullkontroller för att skärpa säkerheten i fråga om varor som förs in i eller ut ur gemenskapen. Åtgärderna var följande: 1. analys och elektroniskt utbyte av riskinformation mellan tullmyndigheter och mellan dessa och EU-kommissionen inom en gemensam riskhanteringsram, 2. ett krav på att uppgifter ska lämnas till tullmyndigheterna före ankomst respektive före avgång beträffande samtliga varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde och 3. beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör till tillförlitliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa kriterier och som kommer att omfattas av förenklingar i enlighet med tullbestämmelserna och lättnader när det gäller tullkontroller. Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (det s.k. e-tullbeslutet) fastställde principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk. Beslutet innebar att medlemsstaterna förband sig att upprätta system för import- och exportklarering (såväl tullmyndigheterna emellan som mellan dessa och de ekonomiska aktörerna), system för registrering av ekonomiska aktörer (inklusive godkända ekonomiska aktörer) samt system som ger de ekonomiska aktörerna tillgång till den information som krävs för att genomföra import- och exporttransaktioner inom hela gemenskapen. Inom fem år från beslutets ikraftträdande, dvs. senast den 15 februari 2013, skulle det vidare upprättas ett system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att insända tulldeklarationerna centralt (en s.k. "single access point"), även om själva tullhanteringen sker i en annan medlemsstat. Slutligen ska medlemsstaterna i samarbete med EU-kommissionen upprätta system som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att lämna all information som krävs för import- eller exportklarering till tullmyndigheterna, även då de aktuella uppgifterna krävs enligt annan lagstiftning än tullagstiftningen (ett s.k. "single window"). Den moderniserade tullkodexen Som en följd av diskussionerna om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln ("e-tull") som inleddes 2003 och för att anpassa gemenskapstullkodexen till den snabba utvecklingen inom informationstekniken lade kommissionen 2005 fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex), se KOM(2005) 608 slutlig. Förslaget syftade till att förenkla och modernisera tullmyndigheternas verksamhet genom att bl.a. utveckla rationella arbetsmetoder så som riskanalys och kvalitetssäkring av företagen. Den resulterande rättsakten, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex), omfattade medlemsstaternas gemensamma tullförfaranden samtidigt som den förstärkte tillnärmningen av de vid den tiden 27 olika tullförvaltningarnas databehandlingssystem. Genom den moderniserade tullkodexen genomfördes principen om elektroniska deklarationer som huvudregel och ett elektroniskt informationsutbyte mellan tulladministrationerna infördes. Dessutom inarbetades de så kallade säkerhetsrelaterade ändringarna av kodexen (jfr ovan om säkerhetsändringen). Vidare infördes principen om "centraliserad klarering", vilken enkelt uttryckt innebär att platsen för tulldeklarationens ingivande inte behöver vara den plats där varorna rent fysiskt befinner sig. Den moderniserade tullkodexen trädde i kraft den 24 juni 2008 och skulle börja tillämpas senast den 24 juni 2013, detta datum ändrades senare till den 1 november 2013. Unionstullkodexen I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 november 2009 uppstod ett behov av att ersätta den ännu inte tillämpade moderniserade tullkodexen, eftersom den inte var anpassad till de nya rättsliga förhållandena. Det fanns också ett behov av att anpassa tullkodexen till den utveckling som skett sedan 2008 och att tidsanpassa förordningen för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen. För att ta om hand detta lade EU-kommissionen 2012 fram ett förslag till omarbetad tullkodex - en tullkodex för unionen, se COM(2012) 64. Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016. Införandet av de elektroniska systemen kommer dock att ske stegvis och förväntas vara slutfört senast den 31 december 2020. För att stödja genomförandet av unionstullkodexen och för att säkerställa nödvändiga övergångsperioder har kommissionen med stöd av artikel 280 i kodexen antagit ett arbetsprogram avseende utveckling och införande av alla de nödvändiga IT-systemen. Arbetsprogrammet, som baseras på ett flerårigt strategiskt planeringsdokument ("MASP") och ska uppdateras kontinuerligt, anger prioriteringen för IT-utvecklingen och är av betydelse när det gäller att fastställa övergångsbestämmelser avseende de elektroniska systemen samt tidsplaneringen i de fall då systemen ännu inte är i drift den dag från och med vilken kodexen ska tillämpas fullt ut, dvs. den 1 maj 2016. För att stötta medlemsstaterna ekonomiskt i detta arbete finns åtgärdsprogrammet Tull 2020. För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unionstullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF-fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionstullkodexen har kommissionen tilldelats genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig. I januari 2014 presenterade kommissionen utkast till delegerad förordning och genomförandeförordning avseende unionstullkodexen. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex överlämnades till Europaparlamentet och rådet för synpunkter den 21 augusti 2015. I slutet av oktober 2015 stod det klart att vare sig Europaparlamentet eller rådet invände mot den delegerade förordningen. Den 24 november 2015 fattade kommissionen beslut om Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Såväl den delegerade förordningen som genomförandeförordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning den 29 december 2015. En sammanfattning av unionstullkodexen finns i avsnitt 5. 4.3 Nationella bestämmelser Inför Sveriges EU-inträde tillsatte regeringen en utredning med uppgift att "lämna förslag till utformningen av tull- och tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG" (dir. 1993:78). Utredningsarbetet redovisades i betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89). Betänkandet innehöll de förslag till ändringar som ansågs nödvändiga inför anslutningen till EU. Förslagen låg till grund för prop. 1994/95:34. Eftersom såväl betänkandet som propositionen arbetades fram under stor tidspress baserades arbetet till stora delar på den tullagstiftning och de tekniska lösningar som fanns före inträdet i EU. Vid det svenska EU-inträdet den 1 januari 1995 infördes en ny tullag, tullagen (1994:1550), och en ny tullförordning, tullförordningen (1994:1558). Dessa författningar kompletterade gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Finansdepartementets ansvarsområde. Samtidigt infördes lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Dessa författningar kompletterar gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter inom Utrikesdepartementets ansvarsområde. Eftersom 1994 års tullag tillkom under stor tidspress blev det snart nödvändigt att göra en översyn, vilket föranledde regeringen att 1997 tillsätta en utredning (dir. 1996:103). Enligt direktiven skulle utredningen se över huvuddelen av den svenska tullagstiftning som faller inom Finansdepartementets ansvarsområde. Regeringen beslutade 1998 att ge utredningen tilläggsdirektiv (dir. 1998:86). Enligt dessa skulle utredningen lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994:1550) med anledning av den förestående omorganisationen av Tullverket. Utredningen överlämnade i oktober 1998 delbetänkandet Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket (SOU 1998:127). I april 1999 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En ny tullag (SOU 1999:54). Genom prop. 1999/2000:126 överlämnade regeringen sitt förslag till ny tullag, vilket byggde på förslagen i utredningens slutbetänkande, till riksdagen. Den nu gällande tullagen (2000:1281) trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt med tullagen infördes också tullförordningen (2000:1306). 5 Den nya tullkodexen för unionen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen) har antagits av Europaparlamentet och rådet med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 33, 114 och 207, vilka avser tullsamarbete, tillnärmning av lagstiftning samt den gemensamma handelspolitiken. EUF-fördraget ger EU exklusiv befogenhet på bl.a. den gemensamma handelspolitikens område, se artikel 3.1 i det fördraget. Att en EU-förordning till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat framgår av artikel 288 i samma fördrag. Unionstullkodexen består av 59 skäl, 288 artiklar, som är indelade i nio avdelningar, och en bilaga, som innehåller en jämförelsetabell avseende unionstullkodexen och förordning (EG) nr 450/2008 (se avsnitt 4.2). Detta avsnitt innehåller en sammanfattning av unionstullkodexen. Kodexen finns i bilaga 1. En rättelse till kodexen finns i bilaga 2. 5.1 Nyheter i unionstullkodexen En del av de ändringar som har gjorts i unionstullkodexen är av redaktionell och lagteknisk natur men det har också gjorts väsentliga ändringar i sak. Dessa är i huvudsak följande. Elektronisk kommunikation (skäl 17). I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I kodexen införs den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av artikel 6.1 framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen. Centraliserad klarering (skäl 44). Centraliserad klarering är en förenkling som innebär att en person får inge en tulldeklaration till det ansvariga tullkontoret på den ort där personen är etablerad för varor som anmälts vid ett annat tullkontor, se artikel 179.1. Det motsvarar det förfarande som i gemenskapstullkodexen kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden. Av skäl 18 framgår att den procedur som nu används för det förfarandet kommer att behållas tills de nödvändiga elektroniska systemen för centraliserad klarering har tagits i drift och EU-kommissionen kommer att specificera närmare hur detta ska ske. Särskilda förfaranden (skälen 47 och 50). De särskilda förfarandena i unionstullkodexen motsvarar det som i gemenskapstullkodexen benämndes tullförfaranden med ekonomisk verkan. Syftet med de nya bestämmelserna är att fastställa gemensamma och enkla regler som kompletteras med en mindre uppsättning regler för varje särskilt förfarande för att göra det enklare för de ekonomiska aktörerna. En konkret förändring är att ett enda förfarande för aktiv förädling införs. Det sker genom att aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med bearbetning under tullkontroll och att aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas. De fördelar som förut erbjudits inom ramen för dessa tullförfaranden finns kvar men har samlats i det nya förfarandet som enbart benämns aktiv förädling. Allmänna ursprungsregler (artiklarna 60 och 62). En viktig förändring i unionstullkodexen gäller de allmänna ursprungsreglerna. Genom dessa regler fastställs en varas ursprung, dvs. varifrån varan kommer. Reglerna används för att man ska kunna tillämpa handelspolitiska skyddsinstrument och av handelsstatistiska skäl. En grundläggande regel för att fastställa en varas ursprung är att en vara som framställts i två eller flera länder får ursprung i det land där den genomgick den sista väsentliga bearbetningen, jfr art 60.2 i unionstullkodexen. Genom gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den fastställdes det för ett fåtal produkter vilka behandlingar som ger ursprung. Unionstullkodexen gör det möjligt att införa produktspecifika urspungsregler för alla produkter, se art 62. Den fortsatta genomgången av kodexens innehåll följer dess indelning i avdelningar och rubriksättning. 5.2 Allmänna bestämmelser (avdelning I) Avdelning I innehåller 55 artiklar, indelade i tre kapitel: - kapitel 1, Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner (artiklarna 1-5), - kapitel 2, Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullag-stiftningen (artiklarna 6-52), och - kapitel 3, Valutaomräkning och tidsfrister (artiklarna 53-55). I unionstullkodexen fastställs de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde. Kodexen ska tillämpas enhetligt inom hela detta tullområde. Detta framgår av artikel 1.1. I artikel 4 definieras EU:s tullområde. Andra viktiga begrepp, exempelvis "tullagstiftning", definieras i artikel 5. Av artikel 3 framgår att tullmyndigheterna har det primära ansvaret för att övervaka EU:s internationella handel och därigenom bidra till en rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska vidta åtgärder med särskilt följande syften: a) att skydda EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, b) att skydda EU från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd, c) att säkerställa EU:s och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter och d) att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och att underlätta den lagliga handeln. I unionstullkodexen införs enligt skäl 17 den rättsliga ram inom vilken Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln genomförs, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt. Principen kommer till uttryck i artikel 6.1 där det sägs att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut, mellan tullmyndigheterna, eller mellan dessa och ekonomiska aktörer (se artikel 5.5), och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, utom i vissa fall som framgår av punkterna 3 och 4 i artikel 6. Som framgår av artikel 16.1 ska medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika tullmyndigheter och med kommissionen samt för lagring av sådan information i enlighet med kodexen. Alla uppgifter som tullmyndigheterna får vid utövandet av sin verksamhet, och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund, ska enligt artikel 12 omfattas av ett krav på tystnadsplikt. Uppgifterna får i princip inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem, såvida inte tullmyndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja uppgifterna enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden. Om uppgifter röjs eller meddelas ska det ske så att en lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får enligt artikel 13 ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk (se artikel 5.7). Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för utbytet ska vara konfidentiella, såvida inte parterna kommit överens om något annat. Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska enligt artikel 15, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller. En person, eller ett tullombud (se nedan) för personen i fråga, som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut, ansvarar för att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga, att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga och, i tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hänförande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är fullgjorda. Varje person får enligt artikel 18 utse ett tullombud (se definition i artikel 5.6). Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud enligt artikel 19 uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som tullombud styrker att de har fullmakt från personen de företräder. Med "beslut" förstås enligt artikel 5.39 varje åtgärd av tull-myndigheterna i fråga om tullagstiftningen (se artikel 5.2) för att ta ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda personerna. Enligt skäl 22 bör alla beslut som avser tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som avser bindande besked, omfattas av samma regler. I artiklarna 22-37 finns bestämmelser om sådana beslut. Besluten ska vara giltiga i hela unionen (se artikel 26) och kan upphävas (se artikel 27) eller ändras eller återkallas (se artikel 28) om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av denna lagstiftning. Som framgår av artikel 22.7 ska ett beslut som är negativt för den sökande innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det baseras och en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 44 (se nedan). Enligt skäl 24 bör pålitliga ekonomiska aktörer som följer bestämmelserna få ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats tillstånd för tullförenkling eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ av tillstånd som har beviljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga nytta av en utbredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det gäller tullkontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbaserade kontroller. I artiklarna 38-41 finns bestämmelser om ansökan om och beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör. Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör enligt skäl 25 kunna dra nytta av ett internationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör. En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter enligt skäl 23 att tullmyndigheterna från olika medlemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på lämplig nivå på hela den inre marknaden. I artikel 42.1 åläggs varje medlemsstat att fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är det enligt skäl 27 nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra denne negativt. Begränsningar av denna rätt kan dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfattningen av hotet mot säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver. Rätten att överklaga ett faktiskt beslut kommer till uttryck i artikel 44.1 första stycket. Av artikel 44.1 andra stycket framgår att varje person som hos tullmyndigheterna har ansökt om ett beslut och som inte inom den tidsfrist som anges i artikel 22.3 har fått ett sådant beslut också ska ha rätt att överklaga. I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer vara nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. En förlängning kan även ske på den sökandes begäran. Enligt artikel 44.4 ska medlemsstaterna se till att förfarandet för överklaganden gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut som fattats av tullmyndigheterna. Även om denna bestämmelse enligt sin ordalydelse synes ta sikte enbart på överklagande enligt artikel 44.1 första stycket, så torde man kunna anta att kravet på skyndsamhet också ska gälla för överklagande enligt artikel 44.1 andra stycket. Tullmyndigheterna får enligt artikel 46.1 genomföra alla tullkontroller som de anser nödvändiga. Kontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar. Kontrollerna ska enligt artikel 46.2 främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska enligt artikel 47.1 tullmyndigheterna i nära samarbete med de andra myndigheterna om möjligt göra dessa kontroller vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna, varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för kontrollerna. I syfte att minimera risker och bekämpa bedrägerier får enligt artikel 47.2 informationsutbyte ske mellan tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter och mellan de behöriga myndigheterna och kommissionen. I artiklarna 51-55 finns slutligen bestämmelser om bevarande av dokument och andra uppgifter, avgifter och kostnader samt valuta-omräkning och tidsfrister. 5.3 Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import- eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel (avdelning II) Avdelning II innehåller 21 artiklar, indelade i tre kapitel: - kapitel 1, Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan (artiklarna 56-58), - kapitel 2, Varors ursprung (artiklarna 59-68), och - kapitel 3, Varors värde för tulländamål (artiklarna 69-76). Import- och exporttullar som ska betalas ska enligt artikel 56.1 grunda sig på Gemensamma tulltaxan. Att Gemensamma tulltaxan ska omfatta bl.a. Kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan framgår av artikel 56.2. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska enligt artikel 57.1 klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassificeras. Varors ursprung kan vara förmånsberättigande eller icke-förmånsberättigande. Om varor har förmånsberättigande ursprung så omfattas de av bestämmelser om förmånstull, jfr artikel 56.2 d eller e. I artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke-förmånsberättigande ursprung och i artikel 64 fastställs regler för att bestämma förmånsberättigande ursprung. För tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln ska enligt artikel 69 varors tullvärde fastställas. Detta ska göras i enlighet med artiklarna 70 och 74. Enligt artikel 70.1 ska grundvalen för varors tullvärde vara transaktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska enligt artikel 70.2 utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas genom att metoderna i artikel 74 tillämpas. 5.4 Tullskuld och garantier (avdelning III) Avdelning III innehåller 50 artiklar, indelade i fyra kapitel: - kapitel 1, Uppkomst av en tullskuld (artiklarna 77-88), - kapitel 2, Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld (artiklarna 89-100), - kapitel 3, Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp (artiklarna 101-123), och - kapitel 4, Upphörande av tullskuld (artiklarna 124-126). Med "tullskuld" förstås enligt artikel 5.18 en persons skyldighet att betala den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning. Vid import uppkommer enligt artikel 77 en tullskuld genom att icke-unionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden: övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning, eller tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap (se artikel 18.1) ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär. Vid export uppkommer enligt artikel 81 en tullskuld genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär. Bestämmelser om tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad finns i artikel 79 för varor som omfattas av importtull och i artikel 82 för varor som omfattas av exporttull. Vid import eller export uppkommer enligt artikel 83 en tullskuld även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller restriktioner vid import eller export. Någon tullskuld uppkommer emellertid inte vid olaglig införsel i EU:s tullområde av falsk valuta eller införsel i EU:s tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål. Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de enligt artikel 84 solidariskt ansvara för betalningen av det beloppet. En tullskuld anses enligt artikel 87.1 uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller deklaration om återexport som avses i artiklarna 77 och 81 (se ovan) inges. I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden. För att bättre skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti enligt skäl 36 täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller deklaration för vilka den ställs. I artiklarna 89-100 finns bestämmelser om garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, vilken motsvarar import- eller exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor. Enligt artikel 92.1 får en garanti ställas i form av en kontant deposition eller något annat betalningsmedel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition eller ett åtagande från en borgensman (se artikel 94) eller i någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 98.1 omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma. Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska enligt artikel 101.1 fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87 (se ovan), så snart som de har nödvändiga uppgifter. Gäldenären ska enligt artikel 102.1 underrättas om tullskulden. Detta gäller enligt artikel 103.1 inte efter utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Denna treårsperiod ska förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning, när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, se artikel 103.2. Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 102 (se ovan) ska enligt artikel 108.1 betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna. Tidsfristen får inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gäldenären. Betalning ska enligt artikel 109.1 ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning. Tullmyndigheterna kan bevilja anstånd i 30 dagar med betalningen, se artiklarna 110 och 111.1. Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska tullmyndigheterna enligt artikel 113 säkerställa betalning av det beloppet med alla medel som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning. Dröjsmålsränta kan debiteras för import- eller exporttullbelopp som inte har betalats i tid, se artikel 114. Att import- eller exporttullbelopp kan återbetalas eller efterges framgår av artikel 116.1. Återbetalning eller eftergift kan ske av något av följande skäl: a) import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp (se artikel 117), b) varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet (se artikel 118), c) de berörda myndigheterna har begått ett fel (se artikel 119), eller d) av rättviseskäl (se artikel 120). Vilka tidsfrister som gäller för ansökan om återbetalning eller eftergift framgår av artikel 121. Av artikel 124.1 framgår elva fall som medför att en tullskuld vid import eller export upphör. Det är exempelvis genom betalning av import- eller exporttullbeloppet eller genom att import- eller exporttullbeloppet efterges. 5.5 Införsel av varor i unionens tullområde (avdelning IV) Avdelning IV innehåller 26 artiklar, indelade i två kapitel: - kapitel 1, Summarisk införseldeklaration (artiklarna 127-132), och - kapitel 2, Varors ankomst (artiklarna 133-152). Varor som förs in i EU:s tullområde (se artikel 4) ska enligt artikel 127.1 omfattas av en summarisk införseldeklaration. Deklarationen ska enligt huvudregeln i artikel 127.3 inges till tullkontoret för första införsel inom en särskild tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde. Den ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 128. Någon deklaration behöver enligt artikel 127.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom EU:s tullområde utan att göra uppehåll. Varor som förs in i unionens tullområde ska enligt artikel 134.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller från och med tidpunkten för införseln. Varorna ska enligt artikel 135.1 utan dröjsmål transporteras via den rutt som tullmyndigheterna angivit, och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna, till någon annan plats som de anvisat eller godkänt eller till en frizon. Omedelbart vid ankomst till någon av dessa platser ska enligt artikel 139.1 införseln av varorna anmälas till tullen. Vid den tidpunkt varorna anmäls till tullen ska icke-unionsvaror enligt artikel 144 anses vara i tillfällig lagring. I den svenska språkversionen står det egentligen "ska hänföras till tillfällig lagring". Det synes vara en felöversättning, i exempelvis de engelska och danska språkversionerna har motsvarande fras lydelsen "shall be in temporary storage" respektive "skal være under midlertidig opbevaring". Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska enligt artikel 149 hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras inom 90 dagar. Om inget annat föreskrivs ska deklaranten enligt artikel 150 fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändningsland eller destinationsland. 5.6 Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor (avdelning V) Avdelning V innehåller 48 artiklar, indelade i fyra kapitel: - kapitel 1, Varors tullstatus (artiklarna 153-157), - kapitel 2, Hänförande av varor till ett tullförfarande (artiklarna 158-187), - kapitel 3, Kontroll och frigörande av varor (artiklarna 188-196), och - kapitel 4, Bortskaffande av varor (artiklarna 197-200). Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska enligt artikel 153.1 antas ha tullstatus som unionsvaror, såvida inte det fastställs att de inte har tullstatus som unionsvaror. Varorna förlorar sin tullstatus som unionsvaror och blir icke-unionsvaror, om de exempelvis förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering inte är tillämpliga, eller har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen, se artikel 154. Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för frizoner, ska enligt artikel 158.1 omfattas av en tulldeklaration som är anpassad till förfarandet i fråga. Tulldeklarationen ska, utom i särskilda fall, inges genom elektronisk databehandlingsteknik, jfr artikel 158.2, till ett behörigt tullkontor, se artikel 159. Tulldeklarationen kan vara en standardtulldeklaration eller en förenklad tulldeklaration, se artiklarna 162-165 respektive 166-169. En tulldeklaration får enligt artikel 170.1 inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person, dvs. deklaranten, ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen. Deklaranten ska, utom i vissa undantagsfall, vara etablerad i unionens tullområde, se artikel 170.2 och 170.3. Om tulldeklarationen uppfyller villkoren för vad som gäller för hänförande av varor till ett tullförfarande ska den enligt artikel 172.1 omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som den avser har anmälts till tullen. Att en godtagen tulldeklaration kan ändras eller ogiltigförklaras framgår av artikel 173 respektive 174. Andra förenklingar än förenklad tulldeklaration som unionstullkodexen ger utrymme för är centraliserad klarering, se artiklarna 179-181, och registrering i deklarantens bokföring, se artiklarna 182-184. I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration får tullmyndigheterna enligt artikel 188 granska deklarationen och de styrkande handlingarna och begära att deklaranten lämnar andra handlingar samt undersöka varorna och ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna, jfr artiklarna 189 och 190. Resultatet vid en kontroll av en tulldeklaration ska enligt artikel 191.1 användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs. Resultatet av kontrollen har enligt artikel 191.3 samma bevisvärde i hela EU:s tullområde. Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndigheterna enligt artikel 194.1 frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll. Varor kan enligt unionstullkodexen bortskaffas på tre sätt: förstöring av varor enligt artikel 197, försäljning av varor enligt artikel 198.1 eller överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199. 5.7 Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar (avdelning VI) Avdelning VI innehåller nio artiklar, indelade i två kapitel: - kapitel 1, Övergång till fri omsättning (artiklarna 201 och 202), och - kapitel 2, Befrielse från importtullar (artiklarna 203-209). Eftersom övergång till fri omsättning är ett av de allra viktigaste tullförfarandena har detta förfarande behandlats i ett eget, om än kort, kapitel i unionstullkodexen. Huvudregeln avseende förfarandet framgår av artikel 201. Icke-unionsvaror, som är avsedda att släppas ut på unionens marknad eller är avsedda för privat användning eller konsumtion inom EU:s tullområde, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning. En övergång till fri omsättning medför att tillämpliga importtullar tas ut, att andra eventuella avgifter tas ut i enlighet med gällande bestämmelser för dessa avgifter, att handelspolitiska åtgärder (jfr artikel 202) och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede, samt att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs. Övergång till fri omsättning innebär att icke-unionsvaror får tullstatus som unionsvaror. I övrigt innehåller avdelning VI i artiklarna 203-209 bestämmelser om befrielse från importtullar för varor som återinförs till unionens tullområde i samma skick som de var i när de exporterades och för produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet. 5.8 Särskilda förfaranden (avdelning VII) Avdelning VII innehåller 53 artiklar, indelade i fem kapitel: - kapitel 1, Allmänna bestämmelser (artiklarna 210-225), - kapitel 2, Transitering (artiklarna 226-236), - kapitel 3, Lagring (artiklarna 237-249), - kapitel 4, Särskild användning (artiklarna 250-254), och - kapitel 5, Förädling (artiklarna 255-262). Varor får enligt artikel 210 hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden: a) transitering, som ska omfatta extern transitering (se artikel 226) och intern transitering (se artikel 227), b) lagring, som ska omfatta lagring i tullager (se artiklarna 240-242) och frizoner (se artiklarna 243-249), c) särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel (se artiklarna 250-253) och slutanvändning (se artikel 254) eller d) förädling, som ska omfatta aktiv förädling (se artiklarna 256-258) och passiv förädling (se artiklarna 259-262). Tillstånd från tullmyndigheterna krävs enligt artikel 211.1 vid användning av förfarandet för aktiv eller passiv förädling, för tillfällig införsel eller för slutanvändning samt vid drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då den driftansvarige för anläggningen är tullmyndigheten själv. Ett särskilt förfarande ska enligt artikel 215.1 avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfarande, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199 (se avsnitt 5.6). Detta gäller inte för förfarandet för transitering som enligt artikel 215.2 ska avslutas av tullmyndigheterna när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som är tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga vid destinationstullkontoret. Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller lagts upp i en frizon får enligt artikel 220 genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning. Förfarandet för extern transitering innebär enligt artikel 226 att icke-unionsvaror får transporteras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Transiteringen kan ske bl.a. enligt förfarandet för extern unionstransitering (se artiklarna 233-236), under vissa förutsättningar i enlighet med TIR-konventionen eller i enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum. I artikel 227 finns en motsvarande bestämmelse avseende unionsvaror. Ett förfarande för lagring, dvs. tullager (se artiklarna 240-242) eller frizon (se artiklarna 243-249), innebär enligt artikel 237 att icke-unionsvaror får lagras i unionens tullområde utan att omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Under vissa omständigheter kan också unionsvaror hänföras till ett förfarande för lagring. Varor får enligt artikel 238 kvarstå under ett förfarande för lagring under obestämd tid, såvida inte typen av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller miljön. Särskild användning omfattar förfarandena för tillfällig införsel och slutanvändning. Förfarandet för tillfällig införsel (tidigare "temporär import") innebär enligt artikel 250.1 att icke-unionsvaror som är avsedda för återexport (jfr avsnitt 5.9) får bli föremål för särskild användning i unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från importtullar, utan att varorna blir föremål för andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. För att förfarandet ska få användas måste vissa villkor vara uppfyllda, bl.a. att varorna inte får vara avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal värdeminskning till följd av att de används. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 251 fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till förfarandet måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna användningen kan uppnås. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser. Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor enligt artikel 254.1 övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning. Inom ramen för förfarandet för aktiv förädling får enligt artikel 256 icke-unionsvaror användas i EU:s tullområde i en eller flera förädlingsprocesser (se artikel 5.37) utan att varorna omfattas av importtullar eller andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser eller handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte för-bjuder införsel av varor i eller utförsel av varor ur unionens tullområde. Förfarandet får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör. Förfarandet får också användas för varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning samt varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 220 (se ovan). Tullmyndigheterna ska enligt artikel 257.1 ange den tid inom vilket förfarandet ska avslutas. Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får enligt artikel 259 unionsvaror temporärt exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren eller en annan person som är etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda. Förfarandet får inte tillåtas för vissa typer av unionsvaror, bl.a. varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de temporärt exporterade varorna ska återimporteras till unionens tullområde i form av förädlade produkter och övergå till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta. 5.9 Varor som förs ut ur unionens tullområde (avdelning VIII) Avdelning VIII innehåller 15 artiklar, indelade i sex kapitel: - kapitel 1, Formaliteter inför utförsel av varor (artiklarna 263-266), - kapitel 2, Formaliteter vid utförsel av varor (artiklarna 267 och 268), - kapitel 3, Export och återexport (artiklarna 269 och 270), - kapitel 4, Summarisk utförseldeklaration (artiklarna 271-273), - kapitel 5, Anmälan om återexport (artiklarna 274-276), och - kapitel 6, Befrielse från exporttullar (artikel 277). Avdelningen innehåller bestämmelser om formaliteter i samband med export av unionsvaror och återexport av icke-unionsvaror ut ur unionens tullområde. Varor som ska föras ut ur tullområdet ska enligt artikel 263.1 omfattas av en deklaration före avgång som ska inges till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur unionens tullområde. Deklarationen ska enligt artikel 263.3 utgöras av något av följande: en tulldeklaration (jfr artikel 5.12), en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 eller en summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl, jfr artikel 264. Någon deklaration behöver enligt artikel 263.2 a inte lämnas i fråga om transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom territorialvatten eller luftrum inom unionens tullområde utan att göra uppehåll. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska enligt artikel 267.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Det framgår av artikel 277 att unionsvaror som exporteras temporärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från exporttullar under förutsättning att de återimporteras. 5.10 Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, kommittéförfarande och slutbestämmelser (avdelning IX) Avdelning IX innehåller 11 artiklar, indelade i fyra kapitel: - kapitel 1, Utveckling av elektroniska system (artiklarna 278-281), - kapitel 2, Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen (artiklarna 282 och 283), - kapitel 3, Delegering av befogenheter och kommittéförfarande (artiklarna 284 och 285), och - kapitel 4, Slutbestämmelser (artiklarna 286-288). Enligt unionstullkodexen är elektronisk kommunikation huvudregeln och pappersbaserad kommunikation undantaget, jfr skäl 17 och artikel 6.1. Den 31 december 2020 ska de elektroniska system som krävs för tillämpningen av kodexens bestämmelser senast vara i drift. Under tiden som elektroniska system utvecklas och införs finns i artiklarna 278-281 bestämmelser som gör det möjligt att under en övergångsperiod använda andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik. I det här sammanhanget kan man också notera den möjlighet EU-kommissionen har enligt artikel 282 att låta en eller flera medlemsstater under en begränsad tid särskilt testa it-relaterade förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning. I artiklarna 284 och 285 finns bestämmelser som rör delegerade akter respektive genomförandeakter. Bestämmelserna i unionstullkodexen om denna typ av rättsakter beskrivs närmare i avsnitt 5.11. I de återstående tre artiklarna, artiklarna 286-288, framgår när kodexen träder i kraft och från vilka tidpunkter den ska tillämpas samt att vissa rättsakter upphör att gälla respektive ändras med anledning av unionstullkodexen, se också avsnitt 9. 5.11 Förordningar som meddelas med stöd av unionstullkodexen Delegerade akter För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i unions-tullkodexen har kommissionen getts befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 första stycket i EUF-fördraget. Enligt andra stycket i den artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet uttryckligen avgränsas i lagstiftningsakterna. I kodexen framgår dessa avgränsningar av artikel 284. Befogenheten att anta delegerade akter framgår av artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279. Befogenheten är enligt artikel 284.2 tidsbegränsad. Den ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 oktober 2013 och kan genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. Befogenheten får enligt artikel 284.3 när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar dock inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. När kommissionen antar en delegerad akt ska den enligt artikel 284.4 samtidigt lämnas till Europaparlamentet och rådet. Den delegerade akten ska enligt artikel 284.5 träda i kraft endast om varken parlamentet eller rådet har gjort invändningar mot akten inom en period av två månader från den dag då akten lämnades till parlamentet och rådet, eller om både parlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att ha några invändningar. Denna period kan förlängas med två månader på parlamentets eller rådets initiativ. Genom en särskilt inrättad expertgrupp har medlemsstaterna varit involverade i arbetet med dessa akter. Genomförandeakter För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unions-tullkodexen har kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291.2 i EUF-fördraget. Av skäl 5 i kodexen framgår att dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. I artikel 285 i kodexen preciseras i vilken utsträckning förordning (EU) nr 182/2011 ska vara tillämplig. Av artikel 285.1 framgår att kommissionen ska biträdas av den s.k. tullkodexkommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. Befogenheten för kommissionen att anta genomförandeakter framgår av artiklarna 8, 11, 17, 21, 25, 32, 37, 41, 50, 54, 58, 63, 66, 68, 76, 100, 107, 123, 132, 138, 143, 152, 157, 161, 165, 169, 176, 178, 181, 184, 187, 193, 200, 207, 209, 213, 217, 222, 225, 232, 236, 239, 266, 268, 273, 276, 281 och 283. Av dessa artiklar framgår om genomförandeakten ska antas enligt det rådgivande förfarandet, se artikel 285.2 som hänvisar till artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011, eller granskningsförfarandet, se artikel 285.4 som hänvisar till artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011. Tre artiklar, nämligen artiklarna 8, 37 och 123, hänvisar till både det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet. Återstående 45 artiklar hänvisar enbart till granskningsförfarandet. Genom hänvisningen till artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 i artikel 285.3 och 285.5 framgår att genomförandeakten i vissa fall ska kunna tillämpas omedelbart. 6 Förslag till en ny tullag Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 maj 2016, se artiklarna 287 och 288 i kodexen. Den nya kodexen innehåller flera väsentliga nyheter, se avsnitt 5.1. Med anledning av detta är det nödvändigt att ersätta den nuvarande svenska tullagstiftningen, dvs. tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m., med ny lagstiftning. Följande överväganden ligger till grund för förslagen. 6.1 Ingen uppdelning i två lagar Regeringens förslag: Lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. upphävs och ersätts inte med en ny lag. Relevanta bestämmelser tas in i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ersätts av en ny tullag och en lag om vissa tullbestämmelser. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att man ställer sig tveksam till direktivet att utredningen ska ha ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och Utrikedepartementet för olika bestämmelser i den nya tullkodexen i åtanke när den föreslår ny lagstiftning. Swedac menar att en sådan utgångspunkt snarare motverkar en tydlig och enhetlig reglering och föreslår därför att regeringen överväger möjligheten att i mycket större utsträckning slå ihop författningar för att underlätta för såväl myndigheter som ekonomiska aktörer att följa lagstiftningen. Kommerskollegium anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar beroende på huvudman ur ett företagsperspektiv inte är logisk och bidrar till ökat regelkrångel. Kollegiet anser att en sammanhållen lagstiftning hade varit bättre, i syfte att minimera regelkrånglet och underlätta för företagen att tillämpa lagstiftningen. Tullverket anför att den föreslagna uppdelningen i två lagar utifrån uppdelningen mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet av ansvaret för tullfrågorna inte underlättar för näringslivet utan gör i stället tullagstiftningen mer svårtillgänglig. Tull-Kust anför att det inte är så användarvänligt för vare sig allmänheten eller tulltjänstemannen att även den nya tullagstiftningen är uppdelad i två lagar. Skälen för regeringens förslag: När det gäller tullagstiftningen så har Finansdepartementet huvudansvaret och Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Uppdelningen mellan departementen avspeglas i den nuvarande svenska tullagstiftningen bl.a. på så sätt att Finansdepartementet har ansvar för tullagen (2000:1281) och Utrikesdepartementet har ansvar för lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En uppdelning av tullagstiftningen efter dessa linjer är inte ny utan kommer till uttryck i både prop. 1994/95:34 och prop. 1999/2000:126. I både betänkandet SOU 2015:5 och lagrådsremissen föreslås en motsvarande uppdelning, i form av dels en ny tullag, dels en lag om vissa tullbestämmelser som ska ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna uppdelning är enligt Lagrådet olämplig och onödig och leder till att regleringen blir mer svårtillgänglig, något som vissa remissinstanser också har påpekat. Regleringen bör samlas i den nya tullagen, vilket enligt Lagrådets bedömning kan ske utan några genomgripande förändringar av den lagen. I ljuset av Lagrådets synpunkter gör regeringen bedömningen att den nuvarande uppdelningen i två lagar inte bör behållas. Regeringen föreslår därför inte att en ny lag om vissa tullbestämmelser införs. Relevanta bestämmelser tas istället in i den nya tullagen (se författningskommentaren till 1 kap. 1 och 15 §§). 6.2 En ny tullag I detta avsnitt behandlas förslaget till ny tullag. 6.2.1 En ny tullag införs Regeringens förslag: Med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den nya tullagen innehåller främst kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen och bestämmelser om annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket. Det tas in en definition i den nya tullagen som anger att med "tullagstiftning" avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag till tullag har en något annorlunda utformning. Vidare föreslår utredningen inte någon definition av "tullagstiftning". Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den nya tullagen. Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen (2000:1281) innehåller i huvudsak kompletterande bestämmelser till gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen. Gemenskapstullkodexen ersätts från och med den 1 maj 2016 av unionstullkodexen, varvid grunden för den nuvarande tullagen försvinner. En ny tullag som kompletterar unionstullkodexen behöver införas. Unionstullkodexens struktur har beaktats vid utformningen av förslaget till ny tullag, men vissa avvikelser har varit nödvändiga för att ge förslaget en logisk disposition. Förslaget består av följande kapitel: - 1 kap. Allmänna bestämmelser, - 2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier, - 3 kap. Införsel och utförsel av varor, - 4 kap. Tullkontroll, - 5 kap. Överträdelser och sanktioner, - 6 kap. Överklagande, och - 7 kap. Särskilda bestämmelser. Följande bestämmelser i unionstullkodexen ligger till grund för bestämmelserna i förslaget till ny tullag: - artiklarna 1-55, dvs. allmänna bestämmelser, - artiklarna 77-126, dvs. bestämmelser om tullskuld och garantier, - artiklarna 127-152, dvs. bestämmelser om införsel av varor i unionens tullområde, - artiklarna 158-200, dvs. bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor, - artiklarna 201-209, dvs. bestämmelser om övergång till fri om-sättning och befrielse från importtullar, - artiklarna 237-249, dvs. bestämmelser om lagring, - artiklarna 263-277, dvs. bestämmelser om varor som förs ut ur unionens tullområde, och - artiklarna 278-288, dvs. bestämmelser om elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter, och kommittéförfarande samt slutbestämmelser. Unionstullkodexen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat, jfr artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget. Nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen. Bestämmelserna i den nuvarande tullagen har granskats utifrån dessa förutsättningar och endast de bestämmelser som har bedömts komplettera unionstullkodexen och fortfarande vara relevanta har införts i förslaget till ny tullag. Bestämmelsernas innehåll beskrivs närmare i författningskommentaren, se avsnitt 11.1. I vissa delar innehåller dock unionstullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner (artikel 42), överklaganden (artiklarna 43-45) och kontroll av varor (artiklarna 46-49). Där är utrymmet för kompletterande nationella bestämmelser något större. Bestämmelserna om överklaganden och kontroll av varor har sina motsvarigheter i gemenskapstullkodexen medan bestämmelsen om sanktioner är ny i förhållande till den kodexen. Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap., överklaganden i 9 kap. och kontroll av varor i 6 kap. Enligt regeringens bedömning är bestämmelserna om kontroll av varor i den nuvarande tullagen i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och har därför införts i förslaget till ny tullag. Bestämmelserna om överklaganden och sanktioner diskuteras närmare i avsnitten 6.2.9 och 6.2.10. Med undantag för artikel 44.1 andra stycket om dröjsmålstalan har inte några bestämmelser i unionstullkodexen identifierats som motiverar helt nya bestämmelser i den nya tullagen. Om kommissionens förordningar med delegerade akter och genomförandebestämmelser föranleder några helt nya bestämmelser i tullagen kan avgöras först när dessa förordningar föreligger i slutligt skick och har kunnat analyseras. Som framgår av avsnitt 4.2 har kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 kommit på plats först helt nyligen och någon fullständig analys har inte kunnat göras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen kan få anledning att återkomma i frågan. Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om förfarandet rörande annan skatt än tull som ska tas ut vid import och som ska betalas till Tullverket. Även den nya tullagen bör innehålla sådana bestämmelser. Utgångspunkten är att det som sägs i lagen om tull också ska gälla annan skatt, om inte något annat uttryckligen anges i lagen. I 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen finns en definition av "tullagstiftning": med tullagstiftning avses EU:s tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar. Utredningen har inte föreslagit någon definition av "tullagstiftning" i den nya tullagen. Den definition som finns i artikel 5.2 i unionstullkodexen har ansetts vara tillräcklig. Enligt den definitionen utgörs tullagstiftningen bl.a. av unionstullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Lagrådet anser att det behövs en reglering för att undvika osäkerhet kring huruvida unionstullkodexens definition omfattar det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import. Lagrådet föreslår därför att det i 1 kap. 3 § (numera 2 §) i den nya tullagen ska tas in en andra mening med lydelsen "Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull". Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att det behövs en tydligare reglering. En sådan reglering bör tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet "tullagstiftning". Den lösning som Lagrådet föreslår uppnår inte detta syfte. Regeringen föreslår därför i stället att det i 1 kap. 3 § i den nya tullagen tas in en definition, som anger att med "tullagstiftning" avses Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013, samt svenska tullförfattningar. I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt. Även annan relevant lagstiftning har beaktats. Den nya tullagen ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I avsnitten 6.2.2-6.2.12 och 7 beskrivs närmare vilka överväganden som ligger till grund för förslagen. Lagförslag Förslaget om en definition av "tullagstiftning" genomförs genom 1 kap. 3 § i den nya tullagen. En ändrad hänvisningsteknik I den nuvarande tullagen är hänvisningarna till rättsakter genomgående utformade på så sätt att de avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamiska hänvisningar. Förslaget till ny tullag innehåller liksom den nuvarande tullagen bl.a. bestämmelser om fysiska kontroller, sanktioner och vite. I förslaget till ny tullag bör därför vissa hänvisningar avse rättsakterna i en viss angiven lydelse, s.k. statiska hänvisningar. De utformas enligt nya anvisningar för författningsskrivning. En följd av att ha statiska hänvisningar blir att om rättsakterna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring behöver göras i den nationella lagstiftningen. 6.2.2 Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration Regeringens förslag: Bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration införs inte i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelsen i den nuvarande tullagen som anger vem som får lämna en tulldeklaration ska införas i den nya tullagen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 2 § om att tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning ska tas bort. Den är inte relevant eftersom ansvaret för att lämna deklarationen regleras i överordnad lagstiftning. Den är inte heller modern i förhållande till elektroniskt uppgiftslämnande. Transportindustriförbundet anför att utredningens uttryck i 4 kap. 2 § är ytterst otidsenligt då det i dagens anställningsformer inte alltid är så att den som lämnar en deklaration helt givet är "anställd" av deklaranten eller ombudet utan ofta kan vara inhyrd eller på annat sätt representera deklaranten eller ombudet utan att vara anställd av denne. Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 4 kap. 2 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget. Som påtalats ovan (se avsnitt 6.2.1) är unionstullkodexen bindande och direkt tillämplig i medlemstaterna och nationellt finns bara ett tämligen begränsat utrymme för kompletterande bestämmelser. Dessa får inte på något sätt gå utöver eller avvika från unionstullkodexen. Någon dubbelreglering får inte heller ske, vilket innebär att den svenska tullagstiftningen inte ska innehålla sådant som redan regleras i unionstullkodexen. Bestämmelser om ingivande av tulldeklaration finns i artikel 170 i unionstullkodexen. Där sägs bl.a. att en tulldeklaration får inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen. Inga krav på formell anställning eller förtroendeställning synes ställas i denna bestämmelse. Att då ha en nationell bestämmelse som ställer sådana krav skulle gå utöver bestämmelsen i unionstullkodexen. Regeringen gör därför bedömningen att bestämmelsen i 1 kap. 7 § i den nuvarande tullagen inte ska införas i den nya tullagen. 6.2.3 Internationell unionsflygplats Regeringens förslag: En bestämmelse om att regeringen fattar beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats införs i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen har inget författningsförslag i denna del utan överlämnar frågan till den fortsatta hanteringen av lagstiftningsärendet. Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen meddelar regeringen beslut om att en flygplats ska utgöra internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen, dvs. en flygplats som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland. I betänkandet SOU 2015:5 finns inget förslag till en motsvarande bestämmelse i den nya tullagen. Utredningen konstaterar (s. 119) att i utkasten till föreskrifter meddelade med stöd av unionstullkodexen finns det bestämmelser om flygplatser som har tillstånd för flygtrafik med tredjeland, i utkasten benämnda internationella unionsflygplatser, men eftersom dessa bestämmelser ger upphov till flera frågor, som utredningen inte har möjlighet att besvara, överlämnas frågan om hur beslut om internationell unionsflygplats ska hanteras till den fortsatta hanteringen av det här lagstiftningsärendet. Bestämmelsen i 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen infördes genom prop. 1999/2000:126. I författningskommentaren till bestämmelsen (s. 142) sägs att regeringen redan i dag [dvs. vid tidpunkten för propositionens antagande] fattar beslut om att en flygplats ska utgöra en internationell gemenskapsflygplats enligt artikel 190 b i tillämpningsföreskrifterna till gemenskapstullkodexen. Något uttryckligt lagstöd för detta finns emellertid inte. Därför föreslås att en sådan bestämmelse införs i 12 § andra stycket. För att också framöver kunna underlätta resandet och möjliggöra för svenska flygplatser att upprätthålla och utöka sina internationella förbindelser bör enligt regeringens bedömning en motsvarande bestämmelse införas i den nya tullagen. Såvitt regeringen kan bedöma torde det inte vara aktuellt med någon stor mängd ansökningar framöver, eftersom flertalet av de flygplatser som vill bedriva flygtrafik med tredjeland sannolikt redan har beviljats tillstånd att göra det. En ansökan om att få bedriva flygtrafik med tredjeland bör precis som för närvarande göras till regeringen. Lagförslag Förslaget genomförs genom 7 kap. 3 § i den nya tullagen. 6.2.4 Enhetstillstånd Regeringens förslag: Bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen införs inte i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i tullagen lyfts ut ur den lagen och regleras i en egen separat övergångsbestämmelse eftersom EU-kommissionen enligt uppgift till Tullverket kommer att lyfta in dagens bestämmelser om enhetstillstånd i en särskild delegerad akt. Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelserna om enhetstillstånd i 3 kap. 3 a § och 5 § andra stycket samt 4 kap. 24-30 §§ i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen och motiverar det i betänkandet SOU 2015:5 på följande sätt (s. 175). Paragraferna överförs i sin helhet till förslaget till ny tullag då unionstullkodexens regler om centraliserad klarering inte kommer att börja tillämpas förrän år 2020. Enligt skäl 18 i unionstullkodexen behålls det förfarande som för närvarande kallas enhetstillstånd för förenklade förfaranden till dess. Frågan om hur förfarandet för enhetstillstånd för förenklade förfaranden övergångsvis ska användas i stället för förfarandet centraliserad klarering är för närvarande föremål för diskussion mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna. Så länge frågan inte är löst är det enligt regeringens bedömning inte lämpligt att i den nya tullagen införa bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen eller motsvarande bestämmelser. Det finns anledning för regeringen att återkomma i denna fråga. 6.2.5 Omprövning av beslut om tull, annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift Regeringens bedömning: Bestämmelserna om omprövning av beslut om tull i den nuvarande tullagen bör inte införas i den nya tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i unionstullkodexen. Regeringens förslag: Vissa bestämmelser om omprövning av beslut om annan skatt än tull, tulltillägg och förseningsavgift införs i den nya tullagen. Utredningens bedömning och förslag: Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen gör bedömningen att 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen utgör dubbelreglering. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför följande i fråga om utredningens förslag att ta bort 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen. JO är tveksam till de skäl utredningen anför för denna ståndpunkt. I motsats till utredningen är JO inte övertygad om att bestämmelsen motsvaras av bestämmelserna i unionstullkodexen om möjligheten att ansöka om återbetalning och eftergift. JO kan inte heller se att den möjlighet som tullmyndigheterna har att i särskilda fall ompröva ett beslut enligt artikel 23.4 i unionstullkodexen motsvarar den generella rätt till omprövning som i dag ges den enskilde genom 5 kap. 3 § tullagen. Skälen för regeringens bedömning och förslag: I 5 kap. i den nuvarande tullagen finns bestämmelser om tulltaxering och betalning av tull m.m. I 5 kap. 2 § regleras deklarantens eller gäldenärens skyldighet att begära rättelse av en uppgift som är oriktig eller ofullständig. Av 5 kap. 3 § framgår när Tullverket ska ompröva ett beslut som kan ha betydelse för tulltaxeringen. Bestämmelserna om omprövning i 5 kap. 3 § omfattar även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Enligt 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen ska en deklarant eller gäldenär som finner att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig, utan dröjsmål anmäla detta till Tullverket och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor. Skyldigheten att anmäla en oriktig eller ofullständig uppgift torde omfattas av artikel 15.2 i unionstullkodexen som anger att en deklarant är ansvarig för att uppgifter som lämnats är riktiga och fullständiga. Artikel 173 ger deklaranten en möjlighet att ändra uppgifter i en tulldeklaration. Bestämmelserna om rättelse i 5 kap. 2 § får anses motsvara artiklarna 15.2 och 173 i unionstullkodexen. Någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 2 § i den nuvarande tullagen behövs därför inte i den nya tullagen. Enligt 5 kap. 3 § i den nuvarande tullagen ska Tullverket enligt första stycket ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen, om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull även beslut om annan skatt än tull samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse, dvs. att den innebär en möjlighet till omprövning, antingen på deklarantens initiativ eller på myndighetens initiativ. Bestämmelsen innehåller dock inga materiella bestämmelser om vad som kan utgöra grund för en omprövning. I gemenskapstullkodexen finns bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas i artikel 220 och artiklarna 235-242. Unionstullkodexen innehåller motsvarande bestämmelser som innebär att tulltaxeringsbeslut kan omprövas efter ansökan av deklarant eller gäldenär eller på tullmyndighetens initiativ. I artiklarna 22 och 23 i unionstullkodexen finns allmänna bestämmelser om bland annat beslut som tullmyndighet fattar på ansökan från en enskild. Av artikel 23.4 framgår även att tullmyndigheterna i särskilda fall ska ompröva ett beslut. Enligt artiklarna 27 och 28 i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna i vissa fall upphäva, återkalla eller ändra ett förmånligt beslut. Upphävande, återkallelse eller ändring av beslut kan ske på tullmyndighetens eget initiativ eller efter ansökan av innehavaren av beslutet. Att artiklarna 27 och 28 också gäller beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående ansökan från den berörda personen framgår av artikel 29. I artiklarna 116-123 i unionstullkodexen finns också specifika bestämmelser om återbetalning och eftergift. I enlighet med de förutsättningar som anges i dessa bestämmelser ska tullmyndigheterna återbetala eller efterge import- eller exporttullbelopp. Återbetalningen eller eftergiften kan ske efter ansökan eller på tullmyndighetens eget initiativ. Enligt utredningens bedömning tycks vad som sägs i 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen därför utgöra en dubbelreglering och att någon motsvarande bestämmelse därför inte behövs i den nya tullagen, en bedömning som JO är tveksam till. Regeringen instämmer i utredningens slutsats att någon bestämmelse som motsvarar 5 kap. 3 § första stycket i den nuvarande tullagen inte behövs i den nya tullagen. Dock inte för att det handlar om en dubbelreglering, eftersom 5 kap. 3 § första stycket är en förfarandebestämmelse och inte innehåller några materiella bestämmelser, utan för att bestämmelsen helt enkelt är överflödig. Att ta bort bestämmelsen skulle inte innebära att deklaranten eller gäldenären går miste om någon möjlighet till omprövning, utan endast att man går direkt på aktuella bestämmelser i unionstullkodexen utan omvägen via en bestämmelse i tullagen. Man skulle därmed slippa den oklarhet som den nuvarande ordningen synes skapa och Sverige skulle också kunna slippa kritik från EU-kommissionen för att i omprövningsbeslut avseende tull hänvisa till nationella bestämmelser i stället för relevanta bestämmelser i EU:s tullagstiftning. Som framgår ovan omfattar bestämmelserna i gemenskapstullkodexen och unionstullkodexen endast tull. Förfarandet beträffande annan skatt än tull regleras i nationell lagstiftning. Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Därav följer att unionstullkodexens bestämmelser om rättelser och omprövning av beslut blir tillämpliga även beträffande annan skatt än tull när det gäller fastställande och betalning av skatten. Därmed behövs inte någon omprövningsbestämmelse i denna del i den nya tullagen. Däremot torde det finnas behov av en bestämmelse som rör sådan omprövning av beslut om annan skatt än tull som ska ske när det görs en ansökan om återbetalning eller eftergift, samt när återbetalning eller eftergift av skatt ska ske på Tullverkets eget initiativ. En sådan bestämmelse finns i 2 kap. 19 § i förslaget till ny tullag. Lagrådet anför att det inte kan finna att 2 kap. 20 § (numera 19 §) ger något lagstöd för omprövning men att detta möjligen i stället följer av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra stycket. Som framgår ovan är avsikten att lagstödet för omprövning ska följa av 2 kap 1 § andra stycket när det är fråga om fastställande och betalning av skatten. När det är fråga om återbetalning eller eftergift av annan skatt än tull, ska däremot den föreslagna 2 kap. 19 § utgöra lagstödet för omprövning. Mot bakgrund av den förändrade hanteringen av mervärdesskatt vid import från och med den 1 januari 2015 som innebär att mervärdesskatt vid import redovisas till Skatteverket i de flesta fall då deklaranten (eller om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar) är registrerad till mervärdesskatt i Sverige, kommer bestämmelsen i 2 kap. 19 § vara tillämplig i färre situationer än tidigare. Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen omfattar också omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Det torde enligt regeringens bedömning fortsatt finnas ett behov av att kunna ompröva även sådana beslut. Omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift omfattas inte av unionstullkodexens bestämmelser om omprövning. Sådan omprövning får således regleras i nationell lagstiftning. I förslaget till ny tullag har en bestämmelse om omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift tagits in i 5 kap. 16 §. Lagrådet konstaterar att unionstullkodexens omprövningsbestämmelser har gjorts tillämpliga i fråga om tull och annan skatt än tull men inte i fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift. Lagrådet anför därför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör analyseras om den föreslagna regleringen i 5 kap. 18 § (numera 16 §) är tillräcklig. Regeringen gör följande bedömning. Den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket har en tydlig koppling till bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning. En sådan koppling framgår inte av den nya bestämmelsen i 5 kap. 16 §. Eftersom någon ändring i sak inte är avsedd, föreslår regeringen att bestämmelsen förtydligas i denna del. I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen finns en bestämmelse som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull om det finns synnerliga skäl. Med anledning av artikel 120 om återbetalning och eftergift av rättviseskäl i unionstullkodexen har den bestämmelsen inte införts i förslaget till ny tullag i lagrådsremissen. Lagrådet anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket. Regeringen gör följande bedömning när det gäller frågan om den nuvarande dispensregeln kan anses ersättas av artikel 120 i unionstullkodexen. Enligt dispensregeln får nedsättning eller befrielse medges om det föreligger synnerliga skäl. Enligt artikel 120 ska återbetalning eller eftergift göras av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdlöshet kan tillskrivas gäldenären. Särskilda omständigheter ska anses föreligga om det framgår av omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört med andra aktörer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte hade förelegat. Även om en del talar för att man kan jämställa synnerliga skäl med rättviseskäl, är det tveksamt om detta låter sig göras fullt ut. Regeringen föreslår därför att dispensregeln i 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i förslaget till tullag. Bestämmelsen finns i 2 kap. 20 § i förslaget till ny tullag. Lagförslag Förslaget genomförs genom 2 kap. 19 och 20 §§ och 5 kap. 16 § i den nya tullagen. 6.2.6 Ett tullombuds skyldighet att hålla medel avskilda Regeringens förslag: Bestämmelsen om ett ombuds skyldighet att hålla medel avskilda i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Transportindustriförbundet anför att efterlevnad av bestämmelsen leder till en orimligt stor administrativ börda för tullombuden och yrkar därför att paragrafen stryks. För att till fullo efterleva föreslagen lagtext krävs att tullombuden håller isär deklarantens medel från sina egna medel på separata bankkonton. I förlängningen innebär detta att tullombudens kunder ska betala den del av fakturorna som avser avgifter och skatter till ett av tullombudets bankkonton för att sedan betala deklarationsarvoden, transporttjänster, lagringskostnader samt andra logistiktjänster till ett annat av tullombudets bankkonton. Skälen för regeringens förslag: I betänkandet SOU 2015:5 föreslår utredningen att bestämmelsen i 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i huvudsak oförändrad i 1 kap. 13 § i den nya tullagen. Betänkandet innehåller ingen närmare motivering till förslaget. Frågan om avskiljande av medel för tullskuld diskuterades däremot utförligt i prop. 1999/2000:126 s. 96 f. Där återges bl.a. vad som sades när en bestämmelse om att hålla medel avskilda infördes i samband med ikraftträdandet av 1987 års tullag. Då sades att bestämmelsen var angelägen då den bl.a. klargjorde att den tullskyldige [numera gäldenären] hade separationsrätt i sitt ombuds konkurs för förskottsbetalning som gjorts till ombudet. Den trygghet och de fördelar i övrigt som detta gav de tullskyldiga [dvs. gäldenärerna] borde väl uppväga det praktiska merarbete som det innebar för ombuden. Det påpekades också att liknande bestämmelser gäller för bl.a. advokater och fastighetsmäklare. Regeringen gör bedömningen att de skäl som låg till grund för att bestämmelsen infördes i tullagen fortfarande torde vara relevanta. Någon anledning att göra den ändring i förslaget till ny tullag som Transportindustriförbundet föreslår finns därför inte. Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att en bestämmelse som motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Lagförslag Förslaget genomförs genom 1 kap. 10 § i den nya tullagen. 6.2.7 Bestämmelser om ränta Regeringens förslag: Bestämmelserna om ränta i den nuvarande tullagen införs delvis i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen ska införas i den nya tullagen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att den nuvarande utformningen av tullagens räntebestämmelser innebär en dubbelreglering som blir mycket svår att tillämpa när det gäller ränta på skatt. Ett vägval bör göras så att regelverket antingen hänvisar till reglerna för tull eller till reglerna för skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Det är för Tullverket betungande att i varje ärende där ränta aktualiseras behöva tillämpa två skilda regelverk för beräkningen av räntan. En sådan ordning ökar risken för att felaktiga beslut fattas. Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningen (s. 121) är den nuvarande tullagens ränteregler inte helt enkla att förstå. Till viss del hänvisar reglerna till gemenskapstullkodexens bestämmelser om kompensationsränta och kreditränta, då dessa bestämmelser ska tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Därutöver finns också andra regler om ränta som hänvisar till bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Det har under utredningens gång inte gått att utreda om dessa regler kompletterar varandra eller om det kan vara fråga om en dubbelreglering. Utredningen har därför valt att föra in de nuvarande räntereglerna (med nya hänvisningar till unionstullkodexens artiklar) i förslaget till ny tullag. Såvitt regeringen kan bedöma skapar räntebestämmelserna i den nuvarande tullagen viss osäkerhet. Det är därmed nödvändigt att se över bestämmelserna. Den fortsatta diskussionen utgår från räntebestämmelserna i betänkandets förslag till ny tullag, dvs. 2 kap. 12-19 §§, eftersom dessa bestämmelser har anpassats till unionstullkodexen. Frågan om dubbelreglering aktualiseras främst i fråga om 2 kap. 13 §. Enligt första stycket i den paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas 1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller 2. i fall som avses i artikel 79 i unionstullkodexen, när andra skatter än tull undrandragits genom förfarandet. Enligt andra stycket i paragrafen ska ränta tas ut på andra skatter än tull om en underrättelse enligt artikel 102.1 i unionstullkodexen har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid. Enligt 2 kap. 12 § ska bestämmelserna om dröjsmålsränta i artikel 114 i unionstullkodexen tillämpas på andra skatter än tull som ska tas ut vid import. I artikel 114.2 regleras dröjsmålsränta när tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79, vilket innebär att 13 § första stycket 2 redan täcks av det som regleras i 12 §. Punkten 2 kan därför tas bort. Frågan är därmed om det finns skäl att behålla bestämmelserna i 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket. Lagrådet anser att det framstår som oklart om de särskilda regleringarna i de förslagna 2 kap. 10 och 14 §§, dvs. 2 kap. 13 § första stycket 1 och andra stycket och 17 § i betänkandets lagförslag, överhuvudtaget har någon funktion. Regeringen gör följande bedömning. I 2 kap. 13 § första stycket 1 anges att ränta ska tas ut när Tullverket i ett omprövningsbeslut fastställer att ett visst skattebelopp ska betalas, alternativt att en allmän förvaltningsdomstol beslutar att ett sådant belopp ska betalas. En sådan situation kan uppstå om deklaranten med stöd av artikel 173 i unionstullkodexen ansöker om att få göra en ändring i tulldeklarationen och ändringen medför att tullmyndigheten fastställer ett högre tullbelopp än det som tidigare fastställts. Man kan notera att artikel 114 inte säger något om dröjsmålsränta när en rättelse har gjorts med stöd av artikel 173. Därmed torde bestämmelsen i 13 § första stycket 1 ha en funktion. Den synes inte innebära någon dubbelreglering och bestämmelsen bör därför kunna vara kvar. Därmed behövs även bestämmelser som i sak motsvarar de delar av 17 § som kompletterar 13 § första stycket 1. 2 kap. 13 § andra stycket tar sikte på att en kompletterande tulldeklaration har lämnats in för sent vid tillämpning av ett förenklat förfarande. Detta utesluter alla fall där Tullverket uppbär tobaksskatt och alkoholskatt från resande. De fall av import av varor som medför skattskyldighet enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi och som omfattas av uppskovsförfarandet är inte heller aktuella eftersom Tullverket då inte är beskattningsmyndighet. Annan beskattningsbar import kan omfattas av andra stycket, under förutsättning att importen har skett med ett förenklat förfarande. Samma gäller vid import där reklamskatt ska tas ut. Det kan emellertid ifrågasättas om bestämmelsen bör föras över till den nya tullagen. Enligt den motsvarande bestämmelsen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen tas ränta ut på annan skatt än tull om utfärdande av tullräkning har försenats till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande deklaration i tid. Det har funnits en liknande bestämmelse i de svenska tullagarna sedan 1974. Före EU-inträdet omfattade den dock även ränta på tull och tog sikte på det så kallade hemtagningsförfarandet. Den ursprungliga bestämmelsen, i 20 § tredje stycket tullagen (1973:670), infördes enligt förslag som lämnades i Kungl. Majt:s proposition med förslag till ändring i tullagen (1973:670), m.m.; given den 25 oktober 1974 (nr 180). Av propositionen, s. 31, framgår att bestämmelsen om att ränta skulle utgå när tullräkning inte kunnat utfärdas inom föreskriven tid infördes för att det inte ansågs vara rimligt att den som inte lämnade sin deklaration i tid skulle kunna få kredit under längre tid än den som kom in med sin deklaration inom föreskriven tid. Bakgrunden till förslaget var bl.a. att Generaltullstyrelsen funnit att tulldeklarationerna i avsevärd utsträckning ingavs för sent. Regeringen konstaterar att situationen är en annan i dag. Hemtagningsförfarandet har ersatts av EU-rättens bestämmelser om förenklade förfaranden. Det finns utförliga bestämmelser om krav och villkor för tillstånd till att använda förenklade förfaranden. Att kompletterande deklarationer lämnas in för sent är en sådan brist som kan leda till en återkallelse av ett tillstånd. Vidare påförs förseningsavgift om en kompletterande deklaration lämnas in för sent. Det kan enligt regeringens mening ifrågasättas om ränteregeln behövs i ljuset av att det finns andra påtryckningsmedel. Till saken hör att det enligt uppgift från Tullverket är ytterst sällsynt att räntebestämmelsen tillämpas. Regeringen noterar också att Tullverket förordar att bestämmelsen utgår. Sammantaget innebär detta att regeringen anser att några bestämmelser motsvarande 2 kap. 13 § andra stycket i betänkandets förslag och de delar av 2 kap. 17 § i betänkandets förslag som kompletterar den bestämmelsen inte bör tas in i den nya tullagen. Tullverket har lyft fram att det är betungande för verket att behöva tillämpa två olika regelverk för beräkningen av ränta. Regeringen har viss förståelse för detta och konstaterar att det för Tullverket vore smidigare om ränteberäkningen avseende annan skatt än tull kunde ske enligt bestämmelserna i unionstullkodexen även när det är fråga om dröjsmålsränta och de fall som avses i 2 kap. 13 § första stycket 1. Regeringen konstaterar dock också att dröjsmålsränta enligt artikel 114 i unionstullkodexen skulle bli betydligt lägre än räntenivåerna för kostnadsränta vid skönsbeskattning och kostnadsränta vid för sen betalning enligt skatteförfarandelagen. Därför bedömer regeringen att det inte är lämpligt att föreslå någon ändring av bestämmelserna om beräkning av dröjsmålsränta samt ränta som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol. Lagförslag Förslaget genomförs genom 2 kap. 8-15 §§ i den nya tullagen. 6.2.8 Bestämmelser om vissa tullkontroller Regeringens förslag: Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel tas in i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Ekobrottsmyndigheten anför att det är olyckligt att utredningen inte föreslår någon ändring rörande reglerna om tullkontroll av kontanta medel, dels med hänsyn till att de rättsliga förutsättningarna förändrats sedan de nuvarande reglerna infördes, dels för att de nuvarande reglerna lämnar en lucka i Sveriges penningtvättssystem. Skälen för regeringens förslag: I utredningens uppdrag ingick att göra en bedömning av om bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 kap. respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen kunde lyftas ut ur tullagen för att i stället ligga i separat lagstiftning i syfte att åstadkomma en mer renodlad tullag. Utredningen instämde i de skäl som framfördes i prop. 1999/2000:126 och propositionen Tullkontroll av kontanta medel, m.m. (prop. 2006/07:68) när bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel infördes i den nuvarande tullagen. Dessa skäl var följande. Tullagen, som får antas vara den författning som den enskilde i första hand tar del av, bör vara den författning som innehåller hänvisningar till de normerande EG-rättsakterna, t.ex. EU:s bestämmelser om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter. De åtgärder som ska vidtas vid tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter respektive tullkontroll av kontanta medel skiljer sig inte nämnvärt från de kontroller av deklarations- och uppgiftsskyldighet som utfördes med stöd av 6 kap. tullagen. Därför landade utredningen i slutsatsen att dessa bestämmelser ska behållas i den nya tullagen. Av systematiska skäl föreslog utredningen att bestämmelserna inarbetas i kapitlet om kontroll av varor. Därmed får man ett sammanhållet kapitel som behandlar olika kontrollfrågor. Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen i denna fråga, vilket bl.a. innebär att bestämmelserna om tullkontroll av kontanta medel är materiellt oförändrade. Det ligger utanför ramen för det här lagstiftningsärendet att föreslå ändringar i dessa bestämmelser, såsom Ekobrottsmyndigheten efterfrågar. Eftersom EU-kommissionen har signalerat att det kan vara aktuellt att se över EU:s lagstiftning avseende tullkontroll av kontanta medel kan det av det skälet, liksom på grund av andra förändringar i de rättsliga förutsättningarna, finnas anledning för regeringen att återkomma i fråga om dessa bestämmelser. Lagförslag Förslaget genomförs genom 4 kap. 44-53 §§ och 5 kap. 2 § i den nya tullagen. 6.2.9 Bestämmelser om överklagande i tullagen I det här avsnittet behandlas bestämmelserna om överklagande i tullagen och frågan om dröjsmålstalan. Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) anför att inte heller den nuvarande utredningen har funnit utrymme att analysera frågan om s.k. dröjsmålstalan. I stället lämnar utredningen frågan till den fortsatta hanteringen av ärendet. JO instämmer i utredningens bedömning att frågan bör tas om hand i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Tullverket anför att det finns ett behov av att nationellt fastställa en ordning för hur rätten till dröjsmålstalan enligt förordning (EU) nr 952/2013 kan utövas. Om inte en sådan ordning fastställs i en svensk författning blir det i stället en fråga för de allmänna förvaltningsdomstolarna att utveckla en rättspraxis. Tullverket anser att en sådan utveckling vore olycklig. Det är betydligt bättre att författningsreglera frågan och därigenom åstadkomma en förutsebarhet i fråga om tillgängliga rättsmedel för den som anser sig drabbad av en för långsam handläggning. Sveriges advokatsamfund anför att utredningen framhåller att den nuvarande tullagen saknar en bestämmelse om dröjsmålstalan. Något förslag lämnas dock inte i betänkandet med anledning av tidsbrist, vilket varit fallet även i tidigare lagstiftningsarbete. Advokatsamfundet anser att dröjsmålstalan är en fråga som snarast behöver bli föremål för lagstiftningsåtgärder, särskilt i ljuset av Tullverkets många gånger långa handläggningstider. Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om överklagande i 9 kap. Enligt utredningens bedömning är dessa bestämmelser i huvudsak i överensstämmelse med unionstullkodexens motsvarande bestämmelser och utredningen föreslår därför att bestämmelserna införs i förslaget till ny tullag. Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning och föreslår, liksom utredningen, att bestämmelserna om överklagande i den nuvarande tullagen införs i förslaget till ny tullag. Lagförslag Förslaget genomförs genom 6 kap. 1-25 §§ i den nya tullagen. En bestämmelse om dröjsmålstalan Regeringens förslag: Bestämmelserna om överklagande i tullagen kompletteras med en bestämmelse om dröjsmålstalan. Den nya bestämmelsen innebär en möjlighet att begära en förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om Tullverket inte har fattat beslut inom en viss angiven tidfrist. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen har inga författningsförslag i dessa delar. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Justitiekanslern (JK) anför att man delar bedömningen i promemorian att ett förslag i den riktning som nu föreslås måste läggas för att uppnå det resultat som EU:s lagstiftare kommit fram till, men att konsekvenserna av förslaget bör beredas ytterligare innan förslaget leder till lagstiftning. Det är exempelvis tveksamt om förslaget leder till några egentliga tidsvinster. Sveriges advokatsamfund anför att man avstyrker promemorians förslag till bestämmelse om dröjsmålstalan, främst eftersom förslaget inte är i överensstämmelse med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen. Riksdagens ombudsmän (JO) och Tullverket framför vissa förslag avseende utformningen av den föreslagna bestämmelsen om dröjsmålstalan. Skälen för regeringens förslag: I artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen finns en bestämmelse om s.k. dröjsmålstalan. Bestämmelsen säger att varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av ansökan inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 också ska ha rätt att överklaga. Mot bakgrund av denna bestämmelse finns det skäl att i den nya tullagen fastställa en ordning för hur rätten till talan vid dröjsmål ska kunna utövas. Det finns två modeller för hur detta skulle kunna lösas. Den första modellen tillämpas främst på finansmarknadsområdet. I flera svenska lagar har det införts en rättsfigur för att motverka att handläggningsfrister som framgår av EU-rättsakter överskrids. Innebörden av rättsfiguren är att en sökande, om ett beslut inte meddelas inom en viss tid från det att dennes ansökan getts in, ska underrättas om skälen för detta. Den sökande kan då begära en förklaring av en allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Domstolen ska då i första hand endast pröva om ärendet är färdigt för avgörande, om samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats till myndigheten och om, i förekommande fall, alla nödvändiga samrådsförfaranden har iakttagits. Om ett beslut inte har meddelats inom en viss tid från det att en sådan förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Som exempel på denna konstruktion kan nämnas 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 21 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Den andra modellen diskuteras i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) s. 253 f. Den lösningen bygger på att det finns ett faktiskt beslut att överklaga. Det förslaget är föremål för beredning och har inte lett till lagstiftning än. För att den enskilde ska kunna utnyttja den rättssäkerhetsgaranti som bestämmelsen om dröjsmålstalan i unionstullkodexen innebär, behöver det finnas en kompletterande nationell bestämmelse på plats när bestämmelsen i unionstullkodexen ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Förslaget i den här propositionen är därför baserat på den första modellen, med beaktande av vad som redan framgår av unionstullkodexen. I artikel 22.3 i kodexen fastställs dels i första stycket den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels i andra stycket att tullmyndigheterna ska underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Eftersom dessa omständigheter framgår av unionstullkodexen behöver de inte framgå av den nya bestämmelsen i tullagen. I förslaget till bestämmelse anges därför, att om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i unionstullkodexen, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Innebörden av förslaget till bestämmelse är att domstolens prövning avser frågan om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om ett beslut har överskridit den tidsfrist för att fatta ett beslut som avses i artikel 22.3 första stycket i unionstullkodexen och eventuell förlängning av tidsfristen enligt andra stycket i den artikeln, och om så bedöms vara fallet, om skälen för att något beslut inte har fattats i tid kan anses vara godtagbara eller inte. Sveriges advokatsamfund anför att en oklarhet med förslaget i promemorian är vad de allmänna förvaltningsdomstolarna egentligen ska pröva. I promemorian anges i denna del att domstolarna ska bedöma om skälen för att något beslut inte har fattats kan anses vara godtagbara ("giltiga skäl") eller inte. Enligt promemorian ska giltiga skäl vara sådana som Tullverket inte råder över. Advokatsamfundet anför vidare att det av promemorian inte framgår vad rättsföljden blir om en allmän förvaltningsdomstol skulle finna att Tullverket inte onödigt uppehållit ett ärende, med andra ord att Tullverket har giltiga skäl att inte fatta ett beslut. Om den allmänna förvaltningsdomstolen avslår en sådan ansökan om förklaring, kommer inte heller någon enmånadsfrist efter domstolens avgörande börja löpa. Rättsföljden blir då att Tullverket kan fortsätta handlägga ärendet så länge som det giltiga skälet består. Detta kan enligt advokatsamfundet inte stå i överensstämmelse med de uttryckliga lydelserna av artiklarna 22.3 och 44.4 i unionstullkodexen, de fasta tidsfrister som anges däri och syftet med artiklarna. Regeringen gör följande bedömning. Domstolen ska pröva om ärendet är färdigt för beslut. Är så fallet och något beslut inte har fattats i tid ska domstolen avge en förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Då finns det inte något skäl för Tullverket att ytterligare dröja med beslutet. Gör domstolen bedömningen att ärendet inte är färdigt för beslut och att denna omständighet inte beror på Tullverket, kan den sökande begära en ny förklaring om att ärendet onödigt uppehålls. Detta är dock en situation som egentligen inte ska behöva uppstå. Enligt artikel 22.3 andra stycket i unionstullkodexen ska tullmyndigheterna underrätta den sökande om de inte kan fatta ett beslut i tid, skälen för det och den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Skulle situationen ändå uppstå, ska Tullverket så snart domstolen har förklarat att ärendet inte onödigt uppehålls tillämpa artikel 22.3 andra stycket och kontakta den sökande och meddela den tid som verket bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Självklart ska Tullverket i en sådan situation eftersträva att fatta beslut så snart som möjligt. JO anför att tidsfristerna av tydlighetsskäl bör framgå direkt av bestämmelsen i tullagen, i likhet med hur bestämmelserna på finansmarknadsområdet är utformade, och inte bara genom en hänvisning till aktuella artiklar i unionstullkodexen. Regeringen gör bedömningen att det i nuläget inte är möjligt. Tidsfristerna kommer inte enbart att framgå av unionstullkodexen. Kompletterande bestämmelser till artikel 22.3 om tidsfrister och förlängning av tidsfrister har diskuterats på EU-nivå. Enligt regeringens bedömning är det först när dessa bestämmelser har kunnat analyseras som det går att bedöma om bestämmelsen om dröjsmålstalan kan förtydligas på det sätt som JO förordar. I förslaget till bestämmelse anges även att om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits, dvs. att om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett faktiskt beslut av Tullverket, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande. Eftersom domstolen i det läget redan har prövat om ärendet är färdigt för beslut, torde det vara möjligt för domstolen att tämligen omgående avgöra ärendet. JK anför att den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa ärenden i praktiken blir första instans att handlägga ärendet eftersom det till följd av dröjsmålet aldrig har prövats i sak av myndigheten. JK saknar här en analys av vilken sorts ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt. Utan en sådan analys går det inte att bedöma om det är lämpligt att en domstol handlägger dessa ärenden som första instans. I vart fall torde det, enligt JK, krävas att domstolen i samtliga dessa fall begär in ett yttrande från myndigheten innan beslut fattas. Som JK konstaterar blir den allmänna förvaltningsdomstolen i dessa fall den första instans som prövar ärendet i sak. De ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt rör ansökan om ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen, se artikel 22.1 i unionstullkodexen. Det kan exempelvis avse en ansökan om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör, se artikel 38 i den kodexen. Behovet att begära in yttrande från Tullverket får avgöras från fall till fall. Regeringen tror inte att det kommer att vara nödvändigt för domstolen att i samtliga fall begära in yttrande. JK anför vidare att det inte finns några skäl till varför Tullverket ska vara skyldigt att fatta sitt beslut inom en månad från det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt fördröjts. I de andra liknande regleringarna som promemorian hänvisar till har myndigheten i de allra flesta fall en längre tid att agera efter det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt uppehållits. Tullverket anför att det kan finnas ett behov av en viss ökad flexibilitet i fråga om inom vilken tid myndigheten ska fatta ett beslut efter det att domstolen har lämnat en förklaring. Det kan finnas situationer där myndigheten kan avsluta ärendet och fatta ett beslut, men det behövs en något längre tid än en månad för att det ska vara möjligt. Tullverket föreslår därför ett tillägg i den föreslagna paragrafen: "eller inom den längre tidsfrist som domstolen har fastställt". Regeringen gör följande bedömning. Fristen för Tullverket att fatta ett beslut, från det att en domstol har lämnat en förklaring att ett ärende onödigt uppehålls, har gjorts relativt kort för att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 i unionstullkodexen ska uppfyllas. Att förlänga fristen, antingen uttryckligen eller genom domstolsbeslut, skulle öka risken för att det kravet inte längre anses uppfyllt. En annan risk med att förlänga tidsfristen genom ett domstolsbeslut är att förutsebarheten för den enskilde minskar. Ett sådant domstolsbeslut skulle öka domstolarnas arbetsbörda ytterligare och i många fall innebära ställningstaganden som varken är möjliga eller lämpliga för domstolen att göra. Av dessa skäl är det inte aktuellt att ändra bestämmelsen på det sätt som JK eller Tullverket förordar. Förslaget till bestämmelse innebär att domstolen i första skedet inte ska göra någon sakprövning av ansökan. Visserligen anges i både första och andra styckena i artikel 44.1 att det ska finnas en "rätt att överklaga", men det betyder inte att det inte skulle finnas utrymme att behandla dessa två situationer på olika sätt. Artikel 44 ger EU:s medlemsstater ett visst utrymme att reglera förfarandet för överklaganden och den ordning som inrättas behöver inte nödvändigtvis se ut på samma sätt avseende artikel 44.1 första respektive andra stycket, så länge kravet på skyndsamhet i artikel 44.4 inte efterges. Utformningen av den föreslagna bestämmelsen i den nya tullagen innebär inte att rätten att överklaga enligt artikel 44.1 andra stycket begränsas, utan bara att den materiella domstolsprövningen skjuts upp. Sveriges advokatsamfund anför att det är mycket tveksamt om ett sådant uppskjutande av en materiell domstolsprövning står i överensstämmelse med den rätt att överklaga som följer av artikel 44.1 andra stycket, när tidsfristerna i artikel 22.3 har passerats. Beroende på hur de allmänna förvaltningsdomstolarna, som är relativt ovana vid tullmål, handlägger en begäran om förklaringar, är det enligt advokatsamfundet också tveksamt om den föreslagna bestämmelsen står i överensstämmelse med skyndsamhetskravet i artikel 44.4. Som framgår ovan har regeringen i den här propositionen valt att basera förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan på den lösning som används på finansmarknadsområdet. Regeringen har gjort bedömningen att den lösningen är i överensstämmelse med artikel 44 i unionstullkodexen. Med den föreslagna bestämmelsen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en relativt kort tid - en månad - ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Sammantaget torde detta innebära att skyndsamhetskravet i artikel 44.4 iakttas och att förfarandet möjliggör rättelse inom rimlig tid. JK anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. JK anför vidare att i promemorian anges att effekten av bestämmelsen förväntas bli förkortade handläggningstider hos Tullverket. Promemorian ger dock inget svar på frågan om tyngdpunkten i beslutsfattandet istället kommer att förskjutas till allmän förvaltningsdomstol och i vilken mån reformen verkligen leder till ett mer effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid för sektorn som sådan. Regeringen gör följande bedömning med anledning av JK:s synpunkter. Regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Redan den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning hos Tullverket. Tanken med bestämmelsen är inte att förskjuta tyngdpunkten i beslutsfattandet till allmän förvaltningsdomstol. Endast i sällsynta undantagsfall ska en domstol p.g.a. dröjsmål hos Tullverket fatta ett beslut i verkets ställe. Regeringens förhoppning med bestämmelsen om dröjsmålstalan är att den ska leda till ett effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid hos Tullverket och att den ska ge den enskilde ett effektivt verktyg när Tullverket inte fattar beslut i tid. I samband med att vissa ändringar avseende dröjsmålstalan föreslogs i ett antal lagar på finansmarknadsområdet i propositionen En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (prop. 2012/13:45) anförde regeringen dels att första domstolsinstansen för en dröjsmålstalan i linje med principen om tyngdpunkten i förvaltningsrättskipningen bör vara en förvaltningsrätt, dels att en dröjsmålstalan bör omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt, se a. prop. s. 83 f. Detta har beaktats vid utformningen av förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Lagförslag Förslaget genomförs genom 6 kap. 26 § i den nya tullagen. 6.2.10 Bestämmelser om sanktioner Regeringens förslag: Bestämmelser om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift motsvarande de som finns i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anför att det är anmärkningsvärt att utredningen inte föreslagit några ändringar eller gjort några överväganden vad gäller tulltillägg och förbudet mot dubbelbestraffning i Europakonventionen. Kammarrätten anser att det är otillfredsställande att frågan om dubbelprövningsförbudet inte berörs överhuvudtaget i betänkandet. Att reglerna i nuvarande tullag står i överensstämmelse med unionstullkodexen spelar i det här sammanhanget ingen roll, utan frågan är hur reglerna förhåller sig till Europakonventionen. Ekobrottsmyndigheten anför att det finns en konkret risk för dubbelbestraffning vid talan om företagsbot mot företag som ålagts tulltillägg. Bedömningen av dessa svåra frågor lämnas i avsaknad av lagförslag till enskilda åklagare och tulltjänstemän. Mot bakgrund av de konsekvenser som kan uppstå vid en felaktig tillämpning av Europakonventionen, anser Ekobrottsmyndigheten att det är otillfredsställande att betänkandet inte innefattar något förslag till hur dessa frågor ska lösas. Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om sanktioner i 8 och 10 kap. (Tulltillägg och förseningsavgift respektive Ansvarsbestämmelser). Eftersom artikel 42 om sanktioner i unionstullkodexen är ny i förhållande till gemenskapstullkodexen behöver det göras en bedömning av om den nuvarande tullagens sanktionsbestämmelser är i överensstämmelse med unionstullkodexen. I artikel 42 sägs att varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Eventuella administrativa sanktioner kan vara antingen en penningavgift eller ett återkallande, en tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av den person som drabbas av sanktionen. Medlemsstaterna ska vidare senast 180 dagar från kodexens tillämpningsdag till kommissionen anmäla dessa nationella bestämmelser. Bestämmelserna om tulltillägg och förseningsavgift finns i 8 kap. i den nuvarande tullagen. Tulltillägg är en sanktion som i huvudsak riktar sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen och tillämpas endast i det kommersiella flödet, jfr propositionen Tulltillägg (prop. 1985/86:41 s. 22 f.). Tulltillägget är 20 procent av den tull som inte skulle ha påförts om en oriktig uppgift hade godtagits. Om det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen ska beräkningen av tillägget i stället ske efter 10 procent (8 kap. 2 §). Tulltillägg påförs vidare när tull tas ut på grund av olaga införsel och andra olagliga förfaranden (8 kap. 3 §). Förseningsavgift kan enligt 8 kap. 9 § tullagen påföras den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning genom att använda ett förenklat deklarationsförfarande eller ett lokalt klareringsförfarande och inte i tid har inkommit med en kompletterande tulldeklaration. Förseningsavgiften är 400 kronor. Om en påminnelse har skickats och den kompletterande deklarationen trots detta inte inkommit inom föreskriven tid uppgår förseningsavgiften dock till 800 kronor. Bestämmelserna om tullförseelse finns i 10 kap. i den nuvarande tullagen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordningen (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 a kap. 2 § tullagen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande. Detta gäller även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket eller om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar (10 kap 1 §). I 10 kap. 2 § tullagen anges att ansvar för tullförseelse inte ska inträda om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Med den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2) infördes ett krav på medlemsstaterna att ha sanktioner som är effektiva, proportionerliga och avskräckande, detta krav infördes därefter i unionstullkodexen. Det finns i den nuvarande tullagen bestämmelser om sanktioner som ska vara tillämpliga när någon inte iakttar sina skyldigheter enligt tullagstiftningen. Dessa sanktioner har dock utformats utifrån de skyldigheter som läggs fast i den nuvarande tullagstiftningen. Utifrån vad som kan bedömas i nuläget torde de sanktionerna vara tillräckliga för att säkerställa att tullagstiftningen följs också i fortsättningen. En slutlig bedömning av denna fråga kan dock göras först då lagstiftningen kommit på plats i sin helhet, och såväl delegerade akter som genomförandeakter till unionstullkodexen hunnit analyseras. Därför föreslår regeringen i nuläget inte några större förändringar av sanktionsbestämmelserna, utan att de nuvarande bestämmelserna införs i den nya tullagen. För att i möjligaste mån följa unionstullkodexens struktur föreslås att bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift förs samman i ett gemensamt kapitel i den nya tullagen. Regeringen föreslår vidare att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Avgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag. I december 2013 lade EU-kommissionen fram ett förslag till direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner, se COM (2013) 884. Förslaget innehåller en gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen och lägger också fast gemensamma sanktionsskalor. I förslaget finns även vissa processuella frågor reglerade. Förslaget är för närvarande föremål för diskussion i ministerrådet. Flera medlemsstater, bl.a. Sverige, har föreslagit att förslaget dras tillbaka, eftersom det rör frågor som faller under nationell rätt. Det är därför oklart om förslaget resulterar i lagstiftning. Om det antas torde en översyn av tullagens sanktionsbestämmelser vara nödvändig. När det gäller frågorna om tulltillägg och brottspåföljder i relation till Europakonventionen, som berörs av Kammarrätten i Stockholm och Ekobrottsmyndigheten, så har utredningen inte behandlat dessa. Frågorna diskuteras dock i propositionen Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor (prop. 2014/15:131 s. 65 f.). Då frågan om sanktioner på unionsnivå ännu inte är klar, gör regeringen samma bedömning som görs där, dvs. att sanktionerna på tullområdet bör ses över, men i ett senare sammanhang. När det gäller frågan om tulltillägg och företagsbot, som tas upp av Ekobrottsmyndigheten, hänvisar regeringen till de bedömningar som görs om skattetillägg och företagsbot i den nämnda propositionen, se s. 64 f. Regeringen föreslår sammanfattningsvis således inte i detta lagstiftningsärende några förändringar i sak avseende sanktioner, utöver höjningen av förseningsavgiften, men kommer att få anledning att återkomma i frågan. Lagförslag Förslaget genomförs genom 5 kap. i den nya tullagen. 6.2.11 Utlämnande av uppgifter Regeringens förslag: Bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i den nuvarande tullagen införs i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) anför att även Strålsäkerhetsmyndigheten och Inspektionen för vård och omsorg bör föras in i bestämmelsen. Alla de svenska marknadskontrollmyndigheter som finns med i bilagan till förordningen (2014:1039) om marknadskontroll och annan näraliggande tillsyn bör finnas i denna förteckning. Bestämmelsen i tullagen har tidigare uppdaterats med anledning av ändringar i denna bilaga. Transportstyrelsen anför med hänvisning till bestämmelserna om marknadskontroll att t.ex. Strålsäkerhetsmyndigheten bör omfattas av listan i tullagen. Nya myndigheter med marknadskontrollansvar tillkommer efterhand och Transportstyrelsen menar därför att man i regleringen, i stället för att lista marknadskontrollmyndigheterna, borde skriva att Tullverket ska tillhandahålla de myndigheter som i lag eller förordning utpekats som myndighet med ansvar för marknadskontroll uppgifter som rör import och export. Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande tullagen finns bestämmelsen om utlämnande av uppgifter i 11 kap. 6 §. I betänkandet SOU 2015:5 föreslås att bestämmelsen efter viss redaktionell bearbetning för att öka dess tydlighet tas in i den nya tullagen. Regeringen har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än utredningen. När det gäller Swedacs och Transportstyrelsens förslag till ändringar i bestämmelsen konstaterar regeringen att det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till om bestämmelsen bör ändras på föreslaget sätt, eftersom det inte finns tillräckligt beslutsunderlag. Lagförslag Förslaget genomförs genom 1 kap. 4 § i den nya tullagen. 6.2.12 Övriga frågor Regeringens förslag: Tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked. Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i svensk lag för att Tullverket ska kunna hänföra varor som transiteras till tillfällig lagring. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked. Vidare föreslår utredningen en bestämmelse om tillfällig lagring av varor som transiteras. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tullverket påpekar att utredningens förslag angående möjligheten för myndigheten att begära ersättning för kostnader när sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked innebär en inskränkning jämfört med gällande rätt. Bestämmelsen bör enligt Tullverket utformas på samma sätt som i gällande lagstiftning. Regeringen konstaterar att Tullverket enligt 5 § i den nuvarande tullförordningen har möjlighet att begära ersättning från en sökande i de fall då en sakkunnig anlitas vid handläggningen av bindande besked. Det framgår inte av bestämmelsen under vilka förutsättningar Tullverket får besluta om att ta ut ersättning. Nämnda regel om ersättning för sakkunnig vid bindande besked står även i kontrast till den allmänna bestämmelsen i 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen enligt vilken Tullverket får ta ut ersättning för sakkunnig från enskilda endast under vissa förutsättningar. För att göra regelverket mer stringent och klargöra i vilka situationer ersättning får tas ut vid anlitande av sakkunnig föreslår regeringen att tullagens allmänna bestämmelser om ersättning för sakkunnig ska tillämpas även i ärenden om bindande besked. Det innebär att Tullverket kan besluta att sökanden ska ersätta kostnaden för den sakkunnige i de fall då sökanden har lämnat en felaktig uppgift eller när en uppmaning att lämna uppgift inte har följts. I utredningens förslag till lag om vissa tullbestämmelser föreslås en bestämmelse som gör det möjligt för Tullverket att tillfälligt lagra varor som transiteras med stöd av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande. Tullverket anför att den föreslagna bestämmelsen blir en onödig dubbelreglering och att den bör strykas. Enligt regeringen utgör artikel 144 i unionstullkodexen rättslig grund för att varor som transiteras ska kunna hänföras till tillfällig lagring. Regeringen delar därför Tullverkets synpunkt att den föreslagna bestämmelsen är överflödig. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Transportstyrelsen anför att det i 1 kap. 1 § i förslaget till ny tullag också bör hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Swedac anför att också 7 kap. 15 § (numera 4 kap. 16 §) i den nya tullagen bör hänvisa till förordning (EG) nr 765/2008. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till de ändringar i förslaget till ny tullag avseende förordning (EG) nr 765/2008 som Swedac och Transportstyrelsen föreslår. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser som kompletterar förordning (EG) nr 765/2008. Sådana bestämmelser finns däremot i den nuvarande tullförordningen. I betänkandet SOU 2015:5 föreslås att bestämmelserna behålls i förslaget till ny tullförordning. Swedac anför också att det bör utredas om det bör finnas en hänvisning till 29 § produktsäkerhetslagen (2004:451) i förslaget till ny tullag. Bestämmelsen innebär att en tillsynsmyndighet får förbjuda näringsidkare att föra ut en vara till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller att exportera varan, om den är särskilt farlig. Den nuvarande tullagen innehåller inga bestämmelser om produktsäkerhet eller hänvisningar till bestämmelser om produktsäkerhet. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny tullag avseende 29 § produktsäkerhetslagen som Swedac föreslår. Transportstyrelsen anför följande. Produkter som importeras från tredje land och som saknar CE-märkning, men där importören har för avsikt att låta prova för att CE-märkas, stoppas i dag i tullen och Tullverket erbjuder endast möjligheterna att återexportera varan eller att varan förstörs. Detta är inte i överensstämmelse med kraven i förordning (EG) nr 765/2008. Av artikel 29.3 i den förordningen framgår att en produkt som stoppats ska kunna anmälas för annat tullförfarande än övergång till fri omsättning. Något av dessa tullförfaranden måste medge att varan kan tillåtas tas ut från ett tullager innan den övergått i fri cirkulation för att kunna provas och CE-märkas. Transportstyrelsen anser därför att Tullverket bör ges möjlighet att ta ut en form av depositionsavgift så att produkter kan lämnas ut för provning utan att de har förtullats. Uttag av depositionsavgift görs redan nu i t.ex. Finland. Det finns enligt regeringens bedömning inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den ändring i förslaget till ny tullag som Transportstyrelsen föreslår. Transportindustriförbundet anför att det i fråga om Tullverkets befogenheter att kontrollera deklarationer, varor, transportmedel o dyl. i tullagen saknas lydelser eller andra indikationer på att detta kan eller helst bör ske "skyndsamt", "inom viss tid efter beslut" eller som ett absolut minimum att beslut om vilken typ av kontroll som ska ske meddelas deklaranten/ombudet inom viss specifik och tydligt angiven tidsram, för att undvika onödig tidsutdräkt. Enligt regeringens mening är detta inget som behöver framgå av tullagen. Det framgår av 7 § förvaltningslagen (1986:223) att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Både Sjöfartsverket och Transportstyrelsen berör i sina yttranden avseende betänkandet SOU 2015:5 frågan om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, Sveriges nationella system för rapporteringsformaliteter för fartyg ("Maritime Single Window") och kopplingen till den nya tullagstiftningen. Frågan om genomförandet av direktiv 2010/65/EU har beretts inom Regeringskansliet i ett annat sammanhang och diskuteras därför inte närmare i det här lagstiftningsärendet. 6.3 Övergångsbestämmelser enligt unionstullkodexen Regeringens bedömning: Övergångsbestämmelserna till unionstullkodexen bör inte beaktas i det här lagstiftningsärendet eftersom bestämmelserna inte har antagits slutligt. Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Instämmer i betänkandets bedömning eller har inget att invända mot bedömningen. Tullverket föreslår att verket ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om övergångsbestämmelser. Vissa delar av Tullverkets nu gällande föreskrifter kan komma att behöva tillämpas under en övergångsperiod. De övergångsbestämmelserna bör vara kopplade till EU-kommissionens övergångsbestämmelser och till den tid som de ska gälla. Skälen för regeringens bedömning: En nyhet i unionstullkodexen jämfört med gemenskapstullkodexen är utgångspunkten att i princip all tullhantering ska vara elektronisk. För att detta ska vara möjligt måste det finnas ett väl utbyggt IT-stöd. Parallellt med lagstiftningsarbetet pågår därför på EU-nivå ett omfattande arbete med att ta fram IT-system. Det så kallade e-tullprojektet följer en flerårsplan, som för närvarande löper fram till och med år 2020. Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att unionstullkodexen ska börja tillämpas den 1 maj 2016. Med hänsyn till det pågående e-tullarbetet finns det dock i artikel 278 en övergångsbestämmelse, som anger att andra metoder för utbyte och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik får användas på övergångsbasis, till och med den 31 december 2020, när de elektroniska system som krävs för tillämpningen av unionskodexens bestämmelser ännu inte är i funktion. I artikel 279 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i den situation som avses i artikel 278. Kommissionen har den 28 juli 2015 antagit en delegerad förordning som kompletterar unionstullkodexen. Denna delegerade förordning innehåller inte några övergångsbestämmelser enligt artikel 278 i unionstullkodexen. Dessa finns i stället i en delegerad förordning som kommissionen antagit den 17 december 2015 och som överlämnats till EU-parlamentet och rådet för granskning. Publicering av denna förordning beräknas ske i februari eller mars 2016. Eftersom det ännu inte finns någon slutligt antagen delegerad förordning med övergångsbestämmelser är det inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende bedöma om det finns behov av kompletterande bestämmelser i svensk rätt. Det kan finnas anledning för regeringen att återkomma i denna fråga när den delegerade förordningen har antagits slutligt. 7 Kontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag Regeringens förslag: Bestämmelserna om kontroll av postförsändelser ska även omfatta motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. Ändringen görs i både tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför i fråga om postspärr att det är angeläget för verket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och förordar därför att frågan om spärrar tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Tull-Kust anför att man instämmer med Tullverket i denna fråga. Skälen för regeringens förslag Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare tillförsäkrad skydd mot bland annat undersökning av brev eller annan försändelse som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande. För begränsning av de fri- och rättigheter som anges i 2 kap. regeringsformen krävs lagstöd. Enligt 21 § i samma kapitel får begränsning göras endast för att tillgodose ändamål, som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett begränsningen och inte heller sträcka sig så långt, att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning kan till exempel ske i syfte att beivra brott. I artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna finns även bestämmelser av betydelse i detta avseende. Tullkontroll av postförsändelser I 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen anges att för sådan kontroll som avses i 6 kap. 10 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts. Beslut om att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. I 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen anges vidare att en postförsändelse som öppnats med stöd av 6 kap. 11 § inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska ändamålet med undersökningen framgå liksom vad som har kommit fram vid denna. Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren ska så snart som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, om inte särskilda skäl talar emot det. I 8 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (fortsättningsvis inregränslagen) anges att en tulltjänsteman får undersöka post-försändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt under förutsättning att försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. I 9 § inregränslagen anges att beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. I 10 § inregränslagen anges att en försändelse som öppnas med stöd av 8 och 9 §§ inte får undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det. Tullverket har enligt 6 kap. 13 § i den nuvarande tullagen rätt att besluta om så kallad postspärr. När ett beslut om postspärr fattats av Tullverket innebär detta att en postförsändelse som väntas anlända till ett specifikt postkontor kommer att hållas kvar där, av postbefordringsföretaget, så att Tullverket ska kunna utföra sina kontroller i enlighet med 6 kap. 10 §. Ett beslut om postspärr får fattas om det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och om det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Postspärren läggs vid det lokala brevbärarkontoret, dvs. det utväxlingskontor eller annat utdelningsställe, dit en internationell försändelse väntas komma från utväxlingskontoret. En motsvarande bestämmelse finns i 11 § inregränslagen. Med postförsändelser avses i både tullagen och inregränslagen paket, brev och liknande försändelser. Med brev avses enligt 1 kap. 2 § postlagen (2010:1045) en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst två kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser. Enligt samma lagrum utgör en postförsändelse en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. I begreppet postförsändelse ingår förutom brev exempelvis även böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt paket. Postverksamhet är enligt postlagen regelbunden insamling, sortering, transport och utdelning av brev, mot betalning. För att få bedriva postverksamhet krävs tillstånd enligt 2 kap. 1 § postlagen. Tullkontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag I betänkandet Kontroll av varor vid inre gräns (SOU 2006:9) konstateras att kurirföretagen transporterar liknande saker som postföretagen, dvs. brevförsändelser och paket. Eftersom kurirföretagens verksamhet inte sker med regelbundenhet, det vill säga enligt ett förutbestämt schema, krävs dock inget tillstånd enligt postlagen och de försändelser som kurirföretagen förmedlar betraktas inte heller som postförsändelser i den lagens bemärkelse. Även kurirföretagens försändelser kan dock innehålla förtroliga meddelanden. Försändelser förmedlade av kurirföretag skickas i dag via olika center som finns runt om i Europa. Vid dessa center sorteras försändelserna för att sedan skickas vidare, oftast med flyg, till t.ex. Sverige där försändelserna sedan går till olika sorteringsterminaler för olika kurirföretag i landet. Sådana anläggningar finns på flera platser, de flesta i anslutning till Arlanda, Landvetter och Malmö flygplatser. Tullkontrollen av varor i kurirflödet sker med stöd av allmänna bestämmelser om tullkontroll enligt 6 kap. 10 § i den nuvarande tullagen. Till skillnad från s.k. paketföretag, som distribuerar paket innehållande varor, så kan dock kurirföretagen även distribuera försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden. Tullverkets rätt att öppna sådana försändelser omfattas inte av lagtexten i 6 kap. 11 § tullagen som begränsas till "postförsändelser". Vid kontroller av försändelser förmedlade av kurirföretag kan det i en del fall finnas förtroliga meddelanden bipackat med varor. I dessa fall öppnas inte det förtroliga meddelandet men själva försändelsen kontrolleras för att eftersöka narkotika eller andra varor som är belagda med restriktion eller förbud. Om en försändelse misstänks innehålla ren skriftväxling öppnas denna inte annat än efter ett beslut om husrannsakan fattat av åklagare i enlighet med rättegångsbalkens regler. Överväganden och förslag Det finns goda skäl för en ändring av bestämmelserna om Tullverkets kontroll av postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, så att bestämmelserna även omfattar motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag. En tydlig reglering motiveras av samhällets intresse av att bekämpa brottslighet, särskilt sådan allvarlig brottslighet som narkotikasmuggling, och det grundläggande skyddet för den personliga integriteten, eftersom även kurirföretagen kan distribuera försändelser som kan innehålla förtroliga meddelanden. Eftersom skillnaderna mellan kurirföretagens verksamhet och övrig postverksamhet har minskat är det också ur ett konkurrensperspektiv motiverat att jämställa kurirföretagens verksamhet avseende förmedling av brev, paket och liknande försändelser med övrig posthantering när det gäller öppning av brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden. Regeringen föreslår därför att reglerna om Tullverkets möjligheter att öppna brev och andra försändelser som kan antas innehålla ett förtroligt meddelande i tullagen och inregränslagen utvidgas till att omfatta även motsvarande försändelser som förmedlas av kurirföretag. Tullverkets möjligheter att öppna sådana försändelser bör dock endast omfatta kontroll på de platser där försändelserna först sorteras vid ankomst till Sverige. När det gäller frågan om att lägga postspärr även i kurirföretagens verksamhet har Tullverket anfört att det är angeläget för Tullverket att kunna lägga spärrar även i kurirflödet och har därför förordat att frågan tas om hand i den fortsatta beredningen av detta lagstiftningsärende. Regeringen gör bedömningen att det inte finns beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning i frågan. Förslaget får övervägas i annat sammanhang. Lagförslag Förslaget genomförs genom 4 kap. 19-21 §§ i den nya tullagen samt genom ändringar i 8 och 9 §§ inregränslagen. 8 Uppgiftsbehandling och sekretess I det här avsnittet behandlas frågor om det utbyte av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen i relation till bestämmelser om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet och sekretess. 8.1 Gällande rätt 8.1.1 Tillhandahållande av information enligt unionstullkodexen Genom artikel 6 i unionstullkodexen införs krav på att alla utbyten av uppgifter, såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske elektroniskt (artikel 6.1). Vidare ska gemensamma uppgiftskrav upprättas för utbyte och lagring av uppgifter enligt punkt 1 (artikel 6.2). I artikel 6.3 föreskrivs undantag från kraven i artikel 6.1. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter får användas på permanent basis endast när det motiveras av typen av varuflöden eller när elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de berörda tullformaliteterna, samt på tillfällig basis, vid tillfälliga fel i tullmyndigheternas eller andra berördas informationssystem. Kommissionen får vidare i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Undantagen är emellertid begränsade och den nationella regleringen får inte hindra elektroniskt utbyte och elektronisk lagring av uppgifter i enlighet med unionstullkodexen (artikel 6.4). Exempel på uppgifter som är aktuella att utbyta är, vad gäller deklarationer: deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer och avgifter. Vidare handlar det om olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor. Genom genomförandeakter och delegerade akter kommer närmare bestämmelser om hur den elektroniska hanteringen ska fungera. Genom artikel 7 i unionstullkodexen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att bl.a. fastställa de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2. Genom artikel 8 ges kommissionen i uppgift att genom genomförandeakter specificera bl.a. format och koder för de gemensamma uppgiftskraven i artikel 6.2. Genom unionstullkodexen ställs således krav på att hantering och informationsutbyte ska ske elektroniskt. Det elektroniska utbytet ska ske mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Systemen för informations- och kommunikationsteknik ska erbjuda de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat. Önskvärt är att uppgifterna bara ska behöva lämnas en gång och kunna återanvändas i ett senare led (jfr skäl 17-20 i unionstullkodexen). Det finns också bestämmelser i unionstullkodexen om samarbete mellan myndigheter, som inte tar sikte på sättet för uppgiftsutbyte. I artikel 47 anges bl.a. att tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen får utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning m.m. 8.1.2 Bestämmelser om personuppgiftsbehandling På unionsnivå regleras skyddet för personuppgifter i detta sammanhang genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet. Dataskyddsregleringen på unionsnivå är för närvarande föremål för översyn. Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204) och genom de registerförfattningar som specifikt reglerar olika myndigheters personuppgiftsbehandling. När det gäller Tullverket regleras skyddet av den enskildes personliga integritet bl.a. i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldatalagen) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldataförordningen). Denna reglering gäller vid behandling av personuppgifter i Tullverkets verksamhet (i annan verksamhet än den brottsbekämpande och den som äger rum i samband med interna och administrativa åtgärder), om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier (1 kap. 1 § tulldatalagen). Bestämmelserna i 1 kap. 4-6 och 8 §§ samt 2 kap. tulldatalagen gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer (1 kap. 1 § andra stycket). Av tulldatalagen följer vidare att vissa av bestämmelserna i personuppgiftslagen gäller (1 kap. 3 §). Tillåtna ändamål för behandling av uppgifter regleras i 1 kap. 4, 4 a och 5 §§ tulldatalagen. Enligt 1 kap. 4 § första stycket får uppgifter behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull, annan skatt och avgifter (1), övervakning, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet (2), fullgörande av åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande (3), och tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten (4). Nyss nämnda ändamål är så kallade primära ändamål. Enligt samma paragraf andra stycket får uppgifter som behandlas enligt första stycket även behandlas för tillhandahållande av information som behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet enligt 7 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Av 1 kap. 4 a § följer vidare att uppgifter får behandlas för att informera allmänheten om tillstånd och om certifikat för godkända ekonomiska aktörer. Härutöver följer av 1 kap. 5 § att Tullverket får behandla uppgifter för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter eller avgifter, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet, tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och utsökning och indrivning. Detta är så kallade sekundära ändamål. Ändamålen har således delats in i dels sådana som är direkt anpassade till den verksamhet som bedrivs av Tullverket, dvs. primära ändamål (1 kap. 4 § första stycket och 4 a §), dels sådana som kan hänföras till andra myndigheters eller enskildas verksamhet eller en annan del av Tullverkets verksamhet, dvs. sekundära ändamål (1 kap. 5 § och 4 § andra stycket). Beträffande gränsdragningen mellan dessa olika typer av ändamål framgår av förarbetsuttalanden att även utlämnande av uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, t.ex. skattskyldiga, arbetsgivare och borgenärer, omfattas av de primära ändamålen, eftersom ett sådant utlämnande utgör ett normalt led i myndighetens verksamhet, se propositionen Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution (prop. 2000/01:33 s. 99). Bestämmelser om tulldatabasen och dess innehåll finns i 2 kap. 1-4 §§ tulldatalagen. I Tullverkets verksamhet ska det enligt 2 kap. 1 § finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4-5 §§ angivna ändamålen (tulldatabas). Av 2 kap. 2 § följer att uppgifter om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1-3 får behandlas i tulldatabasen samt att uppgifter om andra personer också får behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende. Enligt 2 kap. 3 § får för de ändamål som anges i 1 kap. 4 § följande uppgifter behandlas i tulldatabasen: en fysisk persons identitet och bosättning, en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare, identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar, tulltaxor, registrering för skatter och avgifter, underlag för tull, annan skatt och avgifter, bestämmande av tull, annan skatt och avgifter, revision och annan kontroll av tull, annan skatt och avgifter, tillstånd och licenser som krävs för import eller export av varor, yrkanden och grunder i ett ärende, och beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende. I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 4 § tulldataförordningen framgår att Tullverket i vissa fall har en skyldighet att lämna ut uppgifter som rör import eller export, jfr 11 kap. 6 § tullagen (2000:1281). 11 kap. 6 § tullagen föreslås föras över till 1 kap. 4 § i den nya tullagen, jfr avsnitt 6.2.11. I 2 kap. 5-8 §§ tulldatalagen samt 5-7 §§ tulldataförordningen finns bestämmelser om utlämnande på medium för automatiserad behandling och om direktåtkomst. Enligt 2 kap. 5 § tulldatalagen får uppgifter i tulldatabasen lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. I 5 § tulldataförordningen föreskrivs att uppgifter i tulldatabasen om den enskilde själv får lämnas ut till denne på medium för automatiserad behandling, om det inte finns hinder mot det enligt någon författning, jfr prop. 2000/01:33 s. 112 f. Med den enskilde själv har, i detta sammanhang, även intolkats dess ombud utifrån artikel 5 i gemenskapstullkodexen som föreskriver en ovillkorlig rätt att anlita ett ombud i tullsammanhang. När det gäller myndigheter får utlämnande till en svensk myndighet av uppgifter i tulldatabasen ske på medium för automatiserad behandling utan att detta särskilt har medgetts i lag eller förordning, jfr prop. 2000/01:33 s. 112 och 223. Av 6 § tulldataförordningen följer att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller en författning. Enligt 2 kap. 7 § tulldatalagen får Skatteverket och Kronofogdemyndigheten ha direktåtkomst till vissa närmare angivna uppgifter i tulldatabasen. I 2 kap. 8 § första stycket samma lag föreskrivs vidare att en enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i tulldatabasen, som får lämnas ut till denne, om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Regeringen har i 7 § första stycket tulldataförordningen föreskrivit dels att en enskild får ha sådan direktåtkomst till uppgifter om sig själv som avses i 2 kap. 8 § första stycket tulldatalagen, dels att Tullverket meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av enskilds direktåtkomst. Av Tullverkets föreskrifter (TFS 2014:5) om enskilds direktåtkomst till uppgifter i tulldatabasen om sig själv följer att en sådan åtkomst får avse vissa där närmare angivna uppgifter, jfr prop. 2000/01:33 s. 113 f. 8.1.3 Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt Enligt 27 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet av visst slag på skatteområdet m.m. för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt 27 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag gäller sekretess vidare i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen. Sekretessen är absolut. Av 27 kap. 1 § tredje stycket OSL framgår att med skatt menas i 27 kap. OSL även tull och annan indirekt skatt. Sekretessen omfattar uppgifter om såväl den som är föremål för bestämmande av skatt m.m. som tredje man, vilkens förhållanden är berörda. Enligt 27 kap. 3 § första stycket samma lag gäller sekretessen enligt ovan för uppgift hos Tullverket. Sekretessens styrka är här begränsad till ett omvänt skaderekvisit, dvs. att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Eftersom regeln innebär en presumtion för sekretess för uppgifter hos Tullverket, blir utrymmet att lämna ut uppgifter därifrån begränsat. Motsvarande sekretess gäller enligt paragrafens andra stycke i en myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur tulldatabasen enligt tulldatalagen för uppgift som har tillförts databasen. Denna bestämmelse, som är tillämplig både hos Tullverket och hos de myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter i databasen, innebär att uppgifter som andra myndigheter än Tullverket har tillgång till genom direktåtkomst till tulldatabasen omfattas av sekretess även hos en sådan myndighet, se propositionen Tullverkets brottsbekämpning - Effektivare uppgiftsbehandling (prop. 2004/05:164 s. 107). Enligt 27 kap. 6 § OSL gäller sekretessen enligt 1 och 3 §§ bl.a. inte beslut varigenom skatt, vilket inbegriper tull, bestäms. 27 kap. 7-9 §§ innehåller bestämmelser som bl.a. bryter sekretessen enligt 27 kap. 1 och 3 §§. I unionstullkodexen finns en bestämmelse om tystnadsplikt, artikel 12. Av artikeln följer att alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem. Undantag gäller om myndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att röja sådan uppgift enligt gällande bestämmelser, i samband med rättsliga förfaranden eller vid tullsamarbete. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 15 i gemenskapstullkodexen. I föreslagna 1 kap. 7 och 9 §§ nya tullagen finns också bestämmelser om tystnadsplikt, som riktar sig till privata aktörer. 1 kap. 7 § gäller förmedling av uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket. Den som i förmedlingsverksamhet tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (1 kap. 7 § andra stycket). 1 kap. 9 § handlar om lagring. Enligt bestämmelsen får den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I båda bestämmelserna anges också att i det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i OSL. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak befintliga regler (2 kap. 4 §, 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § tullagen). En uppgift för vilken sekretess gäller får som huvudregel inte röjas för enskilda eller andra svenska myndigheter (8 kap. 1 § OSL). I 8 kap. 3 § OSL regleras lagens tillämpning i förhållande till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer. En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Detta gäller dock inte om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning (1), eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (2). I vissa fall måste myndigheter kunna utbyta information för att kunna utföra sina uppgifter. För att inte sekretess ska hindra detta, innehåller sekretessregleringen särskilda sekretessbrytande bestämmelser. Dessa har utformats efter en intresseavvägning mellan myndigheternas behov av att utbyta uppgifter och det intresse som den aktuella sekretessbestämmelsen ska skydda. Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. OSL och gäller med de begränsningar som anges där (se 10 kap. 1 § OSL). Enligt 12 kap. 1 § gäller sekretess till skydd för en enskild inte i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i OSL, och av 2 § samma kapitel följer att en enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i den lagen. När det gäller sekretess som även gäller i förhållande till tredje man krävs, för att sekretessen ska kunna hävas i förhållandet till utomstående, att samtycke ges av samtliga enskilda som skyddas av sekretessbestämmelsen. 10 kap. 2 § OSL reglerar s.k. nödvändigt utlämnande. Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Enligt 10 kap. 3 § första stycket OSL hindrar sekretess inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. I 10 kap. 27 § OSL finns den s.k. generalklausulen. Där anges att utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15-26 §§ får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Enligt 10 kap. 28 § OSL gäller att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. T.ex. innehåller den föreslagna nya tullagen en bestämmelse om att Tullverket på begäran ska tillhandahålla i paragrafen uppräknade myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor (1 kap. 4 §). Bestämmelsen motsvarar befintlig reglering (11 kap. 6 § tullagen). Även tulldataförordningen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet, som avser uppgiftslämnande till Skatteverket och Tullverkets brottsbekämpande enheter. Vidare kan lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete nämnas, som kan komma att aktualiseras vid tillämpning av tullagstiftningen. Enligt 2 kap., som handlar om åtgärder i Sverige för annan stats räkning, får enligt 6 § behörig svensk myndighet, när det är nödvändigt för genomförande av internationellt tullsamarbete enligt den lagen, på eget initiativ eller efter ansökan lämna ut uppgifter till behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, även om en uppgift är sekretessbelagd enligt OSL. 2 kap. 7 § anger att sådant utlämnande kan få förenas med villkor och 2 kap. 8 § innehåller regler om information till den enskilde. 8.2 Överväganden och förslag 8.2.1 Ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen är tillräckliga Regeringens bedömning: Befintliga ändamålsbestämmelser rymmer den behandling av uppgifter som föranleds av unionstullkodexen. Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen. Av den redogörelse som lämnas i betänkandet framgår emellertid enligt Datainspektionen inte med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall, varför det i det fortsatta lagstiftningsarbetet måste klargöras vilka specifika ändamålsbestämmelser i tulldatalagen som ger stöd för Tullverket att lämna ut personuppgifter till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med unionstullkodexen eller om det finns behov av författningsreglering. Skälen för regeringens bedömning: Unionstullkodexen utgör kärnan i tullagstiftningen och reglerar således i hög grad Tullverkets verksamhet. Den föranleder vidare utbyte av uppgifter såsom av deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt lagring av uppgifter (se ovan om artikel 6 som dessutom kräver att detta ska ske elektroniskt). Tulldatalagens primära ändamålsbestämmelser i 1 kap. 4 §, som redogörs för ovan, är anpassade för den del av Tullverkets verksamhet som inte är brottsbekämpande. Eftersom unionstullkodexen är kärnan i tullagstiftningen kan den behandling av uppgifter som blir aktuell med anledning av unionstullkodexen komma att ske med stöd av flera av ändamålsbestämmelserna. Detta är fallet även med den gällande gemenskapstullkodexen. Utredningen bedömer att föreskrivna ändamål rymmer den behandling av uppgifter som Tullverket behöver utföra vid sitt informationsutbyte med andra aktörer, och lyfter därvid fram ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje punkten, att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Regeringen delar utredningens bedömning. Bestämmelsen inbegriper förpliktelser som följer av unionsrätten och unionstullkodexen är ett sådant bindande åtagande. Då unionstullkodexen kräver att uppgifter tas emot och lämnas ut, sker behandlingen således för fullgörandet av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande. Regeringen vill också lyfta fram att den behandling av uppgifter som kan bli aktuell även kan ske med direkt stöd av andra primära ändamål eftersom det handlar om behandling av uppgifter i Tullverkets huvudsakliga verksamhet. Uppgifterna kan således komma att behandlas för t.ex. bestämmande eller betalning av tull (första punkten), eller för revision eller kontrollverksamhet (andra punkten). Datainspektionen anger att för att Tullverket ska få tillhandahålla personuppgifter ur tulldatabasen till andra myndigheter och ekonomiska aktörer i enlighet med föreskrifter i unionstullkodexen krävs att denna behandling har tydligt stöd i någon av de sekundära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 5 § tulldatalagen och anser att det av utredningens redogörelse inte framgår med vilket stöd uppgifter kan lämnas ut i dessa fall. Regeringen vill göra följande förtydliganden. Som framgår ovan kommer den nu aktuella behandlingen inte att ske med stöd av sekundära ändamålsbestämmelser utan med stöd av någon eller några av de primära ändamålsbestämmelserna i 1 kap. 4 § tulldatalagen. Att det är fråga om utlämnande gör inte att de sekundära ändamålsbestämmelserna aktualiseras utan även det nödvändiga utlämnandet kommer att ske med stöd av de primära ändamålsbestämmelserna. Det är fråga om att lämna ut uppgifter till personer som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, ett led i myndighetens verksamhet (se också prop. 2000/01:33 s. 99). Sammanfattningsvis bedömer således regeringen att de befintliga ändamålsbestämmelserna rymmer den behandling som Tullverket behöver utföra vid sitt utbyte av uppgifter med andra aktörer med anledning av unionstullkodexen. 8.2.2 Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande i tulldatalagen justeras Regeringens förslag: Möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgas i lag till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen. Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag hänvisar till vad som följer av en bindande internationell överenskommelse i stället för till vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i den nya tullagen. Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tullverket och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget. Riksdagens ombudsmän instämmer i utredningens bedömning att reglerna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas och att det av nationell lagstiftning tydligt bör framgå att utlämnande får ske om detta följer av unionstullkodexen, men anser att en mer precis hänvisning till aktuella bestämmelser i unionstullkodexen bör införas. Datainspektionen anger att utredningens förslag möjliggör inte bara utlämnanden som sker med stöd av unionstullkodexen utan öppnar också upp för andra utlämnanden som har sin grund i befintliga eller framtida bindande internationella åtaganden. Utredningen redovisar emellertid inte vilka behov som motiverar sådana omfattande möjligheter att lämna ut information elektroniskt och analyserar inte heller vilka integritetskonsekvenser förslaget medför. Mot bakgrund av de omfattande möjligheter att lämna ut information som författningsförslaget medför och de oklarheter i integritetshänseende som det ger upphov till kan Datainspektionen inte tillstyrka förslaget. Bestämmelsen bör i stället utformas så att det tydligt framgår att utlämnanden är tillåtna om det följer av unionstullkodexen. Skälen för regeringens förslag: Som nämns ovan införs genom artikel 6 i unionstullkodexen krav, med vissa begränsade undantag, på att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheter samt all lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske elektroniskt. Med ekonomisk aktör avses enligt artikel 5.5 i unionstullkodexen person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är avsändare, deklarant, mottagare, gäldenär, exportör, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, skeppsmäklare, rederier, befälhavare, hamnar, flygplatser och tillståndshavare. Av artikel 18 i unionstullkodexen följer att varje person får utse ett tullombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Alla dessa aktörer är att bedöma som enskilda. Kravet på elektronisk hantering avser alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Ovan har nämnts exempelvis uppgifter i deklarationer (deklarant, ombud, mottagare, avsändare, avsändningsland, varuklassificeringsnummer, avgifter m.m.), olika typer av beslut, meddelanden om status till ekonomiska aktörer, tullräkningar, kvittenser av olika slag, anmälningar t.ex. om att varor ankommit till tullkontor eller annan anvisad plats eller att de har godkänts av tullmyndigheterna eller att varor är tillgängliga för tullkontroller samt anmälningar i syfte att frigöra varor. I nuvarande registerlagstiftning är elektroniskt utlämnande till enskild på medium för automatiserad behandling begränsat till uppgifter till den enskilde om den enskilde själv, se 2 kap. 5 § tulldatalagen jämförd med 5 § tulldataförordningen. Med enskild avses såväl privatpersoner som företag och organisationer, se prop. 2000/01:33 s. 113. Då möjligheten till elektroniskt utlämnande till enskild bara gäller till enskild om den enskilde själv, saknas för närvarande författningsstöd för elektroniskt utlämnande av uppgifter till alla enskilda som enligt unionstullkodexen behöver kunna få uppgifter på det sättet. Bestämmelserna om elektroniskt utlämnande av uppgifter måste därför anpassas så att samtliga fall av utlämnande som följer av unionstullkodexen innefattas. Det bör tydligt framgå av tulldatalagen att utlämnande på medium för automatiserad behandling får ske om detta följer av unionstullkodexen. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen om utlämnande av uppgift till enskild bör därför så som utredningen angett anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. Utredningens förslag innehåller en hänvisning till ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Såväl Riksdagens ombudsmän som Datainspektionen anser att denna hänvisning är för vid. Regeringen anser att det för närvarande saknas skäl att ge bestämmelsen en större räckvidd vad avser internationella förpliktelser än vad som följer av unionstullkodexen. Av 2 kap. 1 § i förslaget till ny tullag framgår att annan skatt än tull vid import ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Detta innebär att det elektroniska förfarande som ska användas för tull också ska användas för dessa skatter. Därför behöver bestämmelsen om elektroniskt utlämnande av uppgift till enskild omfatta även annan skatt än tull vid import. Av avsnitt 6.2.1 framgår att regeringen föreslår en definition av begreppet "tullagstiftning" i 1 kap. 3 § i den nya tullagen som, utöver en hänvisning till artikel 5.2 i unionstullkodexen, innehåller en hänvisning till svenska tullförfattningar. Syftet är att tydliggöra att bestämmelser som avser förfarandet för annan skatt vid import i såväl tullagen som andra svenska tullförfattningar omfattas av begreppet "tullagstiftning". I konsekvens härmed föreslår regeringen att bestämmelsen i 2 kap. 5 § tulldatalagen justeras på så sätt att begränsningen att uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det, inte ska gälla för vad som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § i den nya tullagen. Genom hänvisningen till den nya tullagens definition av tullagstiftning innefattas artikel 5.2 i unionstullkodexen, varigenom inte enbart unionstullkodexen utan även andra akter innefattas. Enligt artikel 5.2 är tullagstiftning det regelverk som utgörs av allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Genom att även svenska tullförfattningar innefattas säkerställs att det inte finns hinder för det förfarande som avser annan skatt än tull vid import, se mer i avsnitt 6.2.1. Utvidgningen innebär ingen ändring i regleringen om utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling i övrigt. Unionstullkodexen kräver vidare elektroniskt utbyte av uppgifter mellan tullmyndigheter, vilket innefattar utländska myndigheter. Då 6 § tulldataförordningen anger att uppgifter i tulldatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till behörig myndighet i ett annat land om det följer av en internationell överenskommelse eller författning, finns det författningsstöd för att möjliggöra ett elektroniskt utlämnande på medium för automatiserad behandling till utländska myndigheter. Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att några justeringar avseende utländska myndigheter därför inte behöver göras. Vad gäller utlämnande genom direktåtkomst, se nästa avsnitt. Lagförslag Förslaget genomförs genom en ändring i 2 kap. 5 § tulldatalagen. 8.2.3 Övriga bestämmelser i tulldatalagen ändras inte Regeringens bedömning: Det bör i detta lagstiftningsärende inte göras några andra ändringar i tulldatalagen. Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor vikt att noggranna överväganden fortgående görs för att se till att uppgifter inte utbyts och görs tillgängliga i annan omfattning än vad som är nödvändigt. Datainspektionen anser att först när de kompletterande kommissionsförordningarna och de tekniska systemen som behövs för tillämpningen av unionstullkodexen är på plats, kan kodexens effekter på den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter bedömas närmare. Innan dess går det inte heller att avgöra vilket behov det kan finnas av ändringar i tillämpligt nationellt regelverk rörande behandling av personuppgifter. Datainspektionen delar utredningens uppfattning att det bör göras en ordentlig genomgång av den svenska tullagstiftningen, inbegripet tulldatalagen med tillhörande förordning, när de aktuella kommissionsförordningarna antagits och de tekniska systemen är definierade. Datainspektionen anger vidare att Informationshanteringsutredningen numera har överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 2015:39) vari det även fortsättningsvis bedöms finnas behov av att skilja mellan utlämnanden i form av direktåtkomst och andra former av elektroniska utlämnanden. Då begreppet direktåtkomst även fortsättningsvis föreslås finnas kvar i den svenska begreppsapparaturen vad avser reglering i registerförfattningar av elektroniskt utlämnande och då denna typ av utlämnanden kan komma att aktualiseras till följd av unionstullkodexen bör det enligt Datainspektionen i det fortsatta lagstiftningsarbetet utredas vilka konsekvenser detta kan få och vilken författningsreglering som kan komma att krävas. Datainspektionen anser vidare att betydelsen av artikel 13 i unionstullkodexen måste klargöras. Bestämmelsen är enligt Datainspektionen otydlig och reser åtskilliga frågor, såsom vad för slags situationer som kan aktualisera ett informationsutbyte av aktuellt slag, hur utbytet är tänkt att gå till och vilka slags uppgifter som kan komma att utbytas, hur utbytet förhåller sig till bestämmelserna i tulldatalagen med tillhörande förordning, vad som gäller i fråga om sekretess, om det kan bli fråga om behandling av personuppgifter i myndigheternas brottsbekämpande verksamheter och hur detta i så fall förhåller sig till lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet med tillhörande förordning. Artikel 13 möjliggör enligt Datainspektionen till synes med mycket små begränsningar ett utbyte av personuppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer. Det finns en risk att integritetskänslig information kan komma att utbytas i stor omfattning på oklara grunder med stöd av den aktuella bestämmelsen och det är därför angeläget att den närmare innebörden av bestämmelsen klargörs i det fortsatta lagstiftningsärendet och det måste också analyseras hur den personliga integriteten kan komma att påverkas och det aktuella informationsutbytet förhåller sig till tillämpliga dataskyddsbestämmelser. Tullverket bedömer att elektroniskt utbyte kan behöva ske genom direktåtkomst och delar utredningens bedömning att behovet av utlämnande av uppgifter genom direktåtkomst kan behöva hanteras ytterligare och anger att verket genomför en genomlysning av frågan. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) vill uppmärksamma att det pågår diskussioner på EU-nivå om tullmyndigheternas direktåtkomst till de europeiska informationsutbytessystemen ICSMS och RAPEX. Det skulle kunna övervägas om marknadskontrollmyndigheterna på samma sätt skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen. Skälen för regeringens bedömning: I avsnitten ovan behandlas regeringens bedömning avseende tulldatalagens ändamålsbestämmelser och regeringens förslag avseende utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild. Utredningen har efter en genomgång av tulldatalagen och tulldataförordningen inte funnit behov av andra författningsändringar än dem som redovisats men anger att frågan kan behöva utredas på nytt med anledning av Informationshanteringsutredningens resultat. Som exempel nämns frågor om direktåtkomst. Regeringen anser att utredningen haft fog för sin bedömning och vill tillägga följande. Lagstiftningen på unionsnivå består av såväl unionstullkodexen som en delegerad förordning och en genomförandeförordning. Till dessa kommer ytterligare reglering, såsom ett arbetsprogram för utveckling och införande av de elektroniska systemen (se artikel 280 i unionstullkodexen). Först när dessa är på plats kan, som Datainspektionen påpekar, en fullständig analys göras. Den delegerade förordningen (EU) 2015/2446 antogs av kommissionen den 28 juli 2015, men det var först i slutet av oktober 2015 som det stod klart att varken Europaparlamentet eller rådet invände mot förordningen. Genomförandeförordningen (EU) 2015/2447 beslutades av kommissionen den 24 november 2015. Både den delegerade förordningen och genomförandeförordningen publicerades den 29 december 2015. Arbetsprogrammet ska uppdateras kontinuerligt och detaljerna för de elektroniska systemen är ännu inte fastslagna. Därför har det inte varit möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en fullständig analys av regelverket på unionsnivå. Analysen är därför baserad på vad som bedöms som nödvändigt med det underlag som finns vid tidpunkten för lagstiftningsärendets genomförande. Såväl utredningen som Tullverket har hänvisat till Informationshanteringsutredningen. Utredningen har lämnat sitt betänkande, Myndighetsdatalag (SOU 2015:39), vilket nyligen har remissbehandlats. Förslagen i betänkandet är således ännu inte föremål för lagstiftning. Tullverket har vidare i sitt remissyttrande angett att det genomför en genomlysning av frågor om direktåtkomst m.m. Tullverket har med anledning av detta i juli 2015 hemställt om kompletterande ändringar i bl.a. tullagen, tulldatalagen och tulldataförordningen (Framställan om ändring i tullagen m.m., Finansdepartementets dnr Fi2015/03657/S3). Även den hemställan har nyligen remissbehandlats. Vad som sägs ovan innebär att ytterligare ändringar kan bli aktuella, men att detta inte kan tas om hand i detta lagstiftningsärende. Regeringen vill vidare framhålla följande. Precis som den tullkodex som tillämpas nu, utgör unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och styr en stor del av Tullverkets verksamhet. Det är fråga om unionslagstiftning, men även på unionsnivå är dataskydd ett prioriterat område. En utgångspunkt bör därför vara att de regler som EU skapar tar hänsyn till andra regler på unionsnivå såsom dataskyddsregler. Vidare, på samma sätt som den nationella tullagstiftningen är anpassad till den unionsrättsliga, är den nationella dataskyddsregleringen anpassad till den unionsrättsliga. En generell utgångspunkt får således vara att proportionerlig hänsyn är tagen till dataskydds- och integritetsfrågor, när regler om uppgiftsutbyte fastställs. Vidare bör nämnas att det uppgiftsutbyte som är aktuellt till stor del handlar om typiskt sett ej direkt integritetskänsliga uppgifter. När det gäller uppgifter i tulldatabasen har ca 99 procent av alla uppgifter av Tullverket bedömts avse näringsidkare, varav 97 procent juridiska personer och ca två procent enskilda näringsidkare (se prop. 2004/05:164 s. 100). Det gäller således i mycket begränsad omfattning uppgifter om enskilda personer. Uppgifterna i tulldatabasen rör sådan behandling som krävs för att uppfylla tullagstiftningen, se uppräkningen av uppgifter i avsnitt 8.1.2 (2 kap. 3 § tulldatalagen). Datainspektionen anser att betydelsen av en annan bestämmelse i unionstullkodexen, artikel 13, behöver behandlas närmare. I bestämmelsen föreskrivs följande. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem (artikel 13.1). Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat (artikel 13.2). Som framgår av artikelns lydelse handlar detta om ett frivilligt uppgiftsutbyte. Informellt eller frivilligt informationsutbyte är ingen nyhet och kan ske på många olika grunder och tekniska sätt. Det finns internationella överenskommelser som innehåller bestämmelser om såväl obligatoriskt som spontant uppgiftsutbyte, se också avsnitt 8.2.1 om ändamålsbestämmelserna i tulldatalagen som ger utrymme för behandling av uppgifter för fullgörande av bindande internationella åtaganden. Dessa bestämmelser innefattar inte heller någon skyldighet att lämna ut uppgifter, men möjliggör såväl utlämnande som insamling, jfr propositionen Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete (prop. 2012/13:73 s. 81). Regeringen bedömer att artikel 13 inte medför något behov av ändrad lagstiftning. Swedac anger att det skulle kunna övervägas om marknadskontrollmyndigheterna skulle ha direktåtkomst till tulldatabasen. Sådana frågor har inte behandlats av utredningen och regeringen har inte för avsikt att föreslå några sådana ändringar i detta lagstiftningsärende. Sammantaget bedömer regeringen att det för närvarande inte finns skäl att föreslå några andra ändringar i tulldatalagen. 8.2.4 Bestämmelser om sekretess ändras inte Regeringens bedömning: Varken unionstullkodexen eller den i tulldatalagen föreslagna ändringen medför för närvarande ändringar av gällande bestämmelser om sekretess. Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser det vara av stor vikt att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Datainspektionen anser att utredningens redogörelse är mycket knapphändig och att många viktiga frågor lämnas obesvarade, t.ex. avseende vad som gäller i fråga om överföring av sekretess mellan olika myndigheter när uppgifter utbyts på annat sätt än genom direktåtkomst, vilka sekretessbrytande regler utöver de sekretessbrytande reglerna om samtycke i 12 kap. OSL som aktualiseras, hur tystnadsplikt säkerställs för uppgifter om enskilda som hanteras av privata aktörer inom ramen för det informationsutbyte som unionstullkodexen aktualiserar och vad som gäller då uppgifter överförs till andra länder. Skälen för regeringens bedömning: Som nämns ovan är unionstullkodexen kärnan i tullagstiftningen och den ersätter i princip den nuvarande tullkodexen. Redan idag sker uppgiftsutbyte mellan tullmyndigheter och mellan tullmyndigheter och olika aktörer som ett naturligt led i tullförfarandet, t.ex. lämnandet av deklarationer, anmälningar av varor etc. Unionstullkodexen handlar inte om att nya slag av uppgifter ska lämnas eller att helt nya aktörer ska få del av uppgifterna. Det får förutsättas att det uppgiftsutbyte som sker med stöd av dagens lagstiftning är förenlig med sekretesslagstiftningen, se även övervägandena i avsnitt 8.2.3. Utgångspunkten är därmed att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen också är förenligt med sekretesslagstiftningen. I avsnitt 8.2.2 lämnas förslag på ändring avseende kretsen som kan få uppgifter utlämnade på medium för automatiserad behandling. Utlämnande på detta sätt jämfört med på ett icke-elektroniskt sätt medför ingen skillnad i sekretesshänseende. I motsats till vad som gäller för direktåtkomst krävs inte att eventuell sekretess bryts i förväg för att möjliggöra utlämnandet, utan en sekretessprövning kan göras i varje enskilt fall. Regeringens förslag innebär således inte att bestämmelserna om sekretess påverkas. Datainspektionen anser att sekretessfrågorna behandlas alltför knapphändigt och även Riksdagens ombudsmän anser det angeläget att sekretessfrågorna lyfts i det fortsatta arbetet. Regeringen har i avsnitt 8.1.3 redogjort för bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt som kan bli aktuella. Då utgångspunkten är att det uppgiftsutbyte som för närvarande krävs med anledning av unionstullkodexen är förenligt med sekretesslagstiftningen och då inte heller regeringens förslag innebär att bestämmelserna om sekretess påverkas, ser regeringen inte skäl att i detta lagstiftningsärende behandla sekretessfrågorna mer ingående. Som nämns ovan är ännu inte samtliga akter som reglerar det kommande uppgiftsutbytet antagna. Det kan inte uteslutas att dessa kan innehålla bestämmelser som kan kräva att sekretessreglerna ses över på nytt. Sådana analyser låter sig dock inte göras i detta lagstiftningsärende utan kan göras först när akterna är på plats. Regeringen kan således få skäl att återkomma i frågan. 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska också träda i kraft den 1 maj 2016. Den upphävda tullagen ska fortfarande gälla i fråga om a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet, c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet. Bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen ska träda i kraft den 1 maj 2016. Några övergångsbestämmelser behövs inte. De föreslagna bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningens förslag till ny tullag innehåller inga övergångsbestämmelser. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inget att invända mot förslaget. Tullverket anför att det möjligen skulle kunna finnas behov av övergångsbestämmelser beträffande tulltaxeringsbeslut. Något motsvarande behov finns inte beträffande tulltillägg, enligt Tullverkets bedömning. Transportindustriförbundet anför att man finner skäl att ifrågasätta utredningens slutsats att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga med tanke på de övergångsbestämmelser som nu på EU-nivå utarbetas för att kunna hantera den planerade stegvisa implementeringen av unionstullkodexen. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 287 i unionstullkodexen framgår att förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Förordningen publicerades i EUT den 10 oktober 2013 och trädde i kraft den 30 oktober det året. Två tillämpningstidpunkter gäller enligt artikel 288 för förordningen. Merparten av artiklarna ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Detta gäller dock inte för de artiklar som ger EU-kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter. Dessa artiklar ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013. I och med unionstullkodexen upphör enligt artikel 286 också vissa EU-förordningar att gälla. Det gäller - den moderniserade tullkodexen (se avsnitt 4.2), - rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen, - gemenskapstullkodexen (se avsnitt 4.2), och - rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fungera som godkända exportörer. De tre sistnämnda förordningarna ska upphöra att gälla från och med den 1 maj 2016. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till unionstullkodexen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till den förordningen. Den nya tullagen bör träda i kraft när unionstullkodexen i huvudsak ska börja tillämpas, dvs. den 1 maj 2016. Samtidigt upphävs tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. De föreslagna ändringarna i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet bör träda i kraft vid samma tidpunkt. Utredningen har gjort bedömningen att det inte är nödvändigt att ha några övergångsbestämmelser i den nya tullagen. Regeringen gör följande bedömning. I förslaget till ny tullag finns, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och andra skatter, bestämmelser om ränta samt bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter (tulltillägg och förseningsavgift) och straffbestämmelser (tullförseelse). Det finns också, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som ger Tullverket befogenheter att utföra olika former av tullkontroller och att besluta om förelägganden. Vidare finns det i förslaget till ny tullag, liksom i den nuvarande tullagen, bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003. Vid införandet av den nuvarande tullagen upphävdes tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Den nuvarande tullagen innehåller dock övergångsbestämmelser som innebär att de upphävda lagarna fortfarande ska tillämpas i fråga om 1. varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, och 2. ansökningar enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 som inkommit till Tullverket före ikraftträdandet. Motsvarigheten till artikel 3 i förordning (EG) nr 3295/94 finns numera närmast i artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013. Syftet med den första punkten i övergångsbestämmelserna är att säkerställa att förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen efterlevs. Enligt denna bestämmelse gäller som huvudregel att skatt eller statlig avgift inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldighet. Som nämns ovan innehåller förslaget till ny tullag bestämmelser om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut för varor vid import. Det är svårt att se att dessa bestämmelser skulle medföra att skatt eller statlig avgift tas ut i vidare mån än som följer av motsvarande bestämmelser i den nuvarande tullagen. Samtidigt innebär den koppling som finns till bakomliggande bestämmelser i unionstullkodexen att detta inte helt kan uteslutas. Därför finns det behov av en övergångsbestämmelse. Av denna bör framgå att den upphävda lagen ska tillämpas i fråga om betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som tas ut vid import som avser varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet. Regeringen föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om ränta. Dessa bestämmelser avser ränta som tas ut på andra skatter än tull som tas ut för varor vid import. Även när det gäller ränta bör en övergångsbestämmelse tas in. Denna bör ange att den upphävda lagen fortfarande gäller i fråga om ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet. Regeringen föreslår att bestämmelserna om kontroll av postförsändelser även ska omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen föreslås i både tullagen och inregränslagen. I övrigt överförs enligt regeringens förslag bestämmelserna om tullkontroller i princip utan ändring i sak från den nuvarande tullagen till den nya tullagen. De nya bestämmelserna om kontroll av försändelser förmedlade av kurirföretag i tullagen och inregränslagen bör bli tillämpliga på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. Detsamma bör gälla beträffande övriga bestämmelser om tullkontroll i tullagen. Det innebär, att om tullkontroll har inletts före den 1 maj 2016 ska bestämmelserna i den nuvarande tullagen gälla för den fortsatta handläggningen och eventuella beslut till följd av kontrollen, som t.ex. förelägganden. I begreppet tullkontroll inbegrips såväl kontroller beträffande intrång i immateriella rättigheter som kontroller av kontanta medel. Någon särskild övergångsbestämmelse beträffande ansökningar enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 608/2013 behövs därför inte. Bestämmelsen om tullförseelse i den nuvarande tullagen föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Det behövs inte någon övergångsbestämmelse i denna del. I fråga om straffansvar ska, förutom 2 kap. 10 § regeringsformen, de allmänna principer som kommer till uttryck i 5 § första och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpas. Även bestämmelserna om tulltillägg föreslås föras över utan ändring i sak till den nya tullagen. Någon övergångsbestämmelse behövs därför inte. När det gäller förseningsavgift föreslås en höjning. De nya bestämmelserna om förseningsavgift bör tillämpas beträffande deklarationer som ska lämnas efter ikraftträdandet. Därför behövs en övergångsbestämmelse som anger detta. Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen bör träda i kraft samtidigt som de andra bestämmelserna i den lagen, dvs. den 1 maj 2016. När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir omedelbart gällande. Det innebär att sådana regler ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. Det finns inte någon anledning att här frångå denna huvudregel. Några övergångsbestämmelser behövs därmed inte med anledning av bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Några övergångsbestämmelser behövs inte heller beträffande övriga bestämmelser om överklagande i förslaget till ny tullag. Den fråga som Transportindustriförbundet tar upp behandlas i avsnitt 6.3. 10 Konsekvenser Regeringens bedömning: Lagförslagen bedöms inte innebära några kostnader för myndigheter eller företag. Däremot medför unionstullkodexen och övergången till en helt elektronisk tullhantering kostnader för främst Tullverket och företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Förslaget om dröjsmålstalan i den nya tullagen bedöms medföra vissa kostnadsökningar för de allmänna förvaltningsdomstolarna, men dessa kostnader bedöms rymmas inom Sveriges Domstolars anslag. Förslagen bedöms inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter. Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Kommerskollegium anför att man delar utredningens bedömning avseende de kostnader som unionstullkodexen kommer att innebära. Man delar också bedömningen att den nationella lagstiftning som utredningen föreslår i sig inte kommer att öka företagens administrativa börda. Elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Men eftersom vi i Sverige under lång tid haft en hög grad av elektronisk hantering av tullärenden och den utveckling som unionstullkodexen kommer att kräva är förenad med stora kostnader initialt, menar Kommerskollegium att vinsterna inte kommer att synas på kort sikt. Tillväxtverket anför att man hade velat se en tydligare beskrivning av hur företagens belastning kan komma att se ut i och med behovet av systemutveckling och nya rutiner samt att kostnadsmässiga konsekvenser för berörda företag överlag borde utretts ytterligare. Regelrådet anför att man är väl medvetet om att kraven på konsekvensutredning vid regelgivning inte omfattar EU-lagstiftning som är direkt tillämplig i medlemsstaterna i de fall det inte finns ett legalt utrymmer för nationella särbestämmelser eller undantag. Regelrådet konstaterar emellertid att det i betänkandet finns uppgifter om att unionstullkodexen föreskriver möjligheter till vissa undantag från tillämpningen om den elektroniska tullhanteringen. Rådet saknar ett utförligt resonemang i konsekvensutredningen om vilka möjligheter som i detta sammanhang eventuellt har övervägts av utredningen. Rådet finner det därmed inte klarlagt i vilken mån det eventuellt hade varit möjligt att få till stånd undantag, vilket till exempel sannolikt skulle kunna vara av betydelse för de små företagens konkurrensvillkor. Regelrådet finner med anledning av det anförda att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att utredningens redovisning av berörda företag utifrån antal, storlek och bransch är godtagbar. Rådet anser även att utredningens redovisning av förslagets kostnadsmässiga konsekvenser är godtagbar, och att några kostnader till följd av de föreslagna ändringarna i nationell lagstiftning inte har kunnat identifieras. Regelrådet konstaterar att den delen av förslaget som följer av EU:s förordning om unionstullkodexen, medför materiella kostnader för företagen för att dessa ska kunna möta kraven på elektronisk tullhantering. Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om utredningen hade beräknat eller i vart fall uppskattat denna kostnad. Regelrådet anför också att det inte går att slå fast att övergången till ett elektroniskt förfarande medför minskade administrativa kostnader för företagen. Vidare anser Regelrådet att utredningens redovisning av behovet av informationsinsatser är bristfällig. Bil Sweden anför att det är väsentligt att de anpassningar av elektroniska system etc. som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt och samordnat sätt som möjligt för att minimera de initialkostnader som uppstår för en anpassning till den nya unionstullkodexen. Livsmedelsföretagen anför att det måste säkerställas att eventuella investeringar hos företagen går hand i hand med motsvarande investeringar i system och kompetens hos ansvariga myndigheter. Det finns ingen anledning för näringslivet att genomföra en kostnadsdrivande systemutveckling om inte denna är fullt kompatibel med myndigheternas system. Det finns anledning för regeringen att noga ge akt på utvecklingen framöver, eftersom tekniska krav och en risk för bristande kompabilitet mellan affärssystemen kan medföra direkta problem från myndigheternas sida gentemot företagen, alternativt leda till kostsamma investeringar för företagen utan motsvarande nytta. Sveriges handelskamrar anför att det är en förenklad bild av verkligheten som framförs i betänkandet när man anger att de kostnader som uppkommer för näringslivet enbart beror på reglerna i unionstullkodexen. Sveriges handelskamrar anser att införandet av en ny svensk tullagstiftning också kommer att medföra kostnader. Uppdatering av befintliga datasystem eller införandet av nya elektroniska system kommer att krävas för att uppfylla de nationella kraven. Därför borde någon form av uppskattning av förmodade kostnadsökningar för näringslivet ha presenterats av utredaren. I betänkandet anges att några särskilda informationsinsatser inte bedöms vara nödvändiga. Detta påstående ställer sig Sveriges handelskamrar frågande till, tvärtom anser man att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen kan börja tillämpas. Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Justitiekanslern anför att promemorian inte innehåller någon analys av hur Tullverkets handläggningstider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att de allmänna förvaltningsdomstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. De beslut från JO och JK som promemorian hänvisar till rör endast Tullverkets handläggningstider när det gäller myndighetens skyldighet att meddela obligatoriska omprövningsbeslut men tar inte upp Tullverkets handläggningstider i stort. Domstolsverket anför att bestämmelsen om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp. I konsekvensanalysen görs bedömningen att förslaget medför en viss ökning av arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen gör bedömningen att ökningen inte blir större än att de ökade kostnaderna kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag. Domstolsverket vill emellertid framhålla att det årligen genomförs ett antal reformer inom olika områden som påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I den mån dessa reformer innebär en ökad måltillströmning utgör de en belastning på organisationen som sammantaget kan komma att kräva resurstillskott till Sveriges Domstolar. Skälen för regeringens bedömning En ny svensk tullagstiftning Unionstullkodexen trädde i kraft den 30 oktober 2013. Den fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde. Unionstullkodexen ska ersätta gemenskapstullkodexen, som upphör att gälla vid den tidpunkt då unionstullkodexen blir tillämplig, dvs. den 1 maj 2016. I samband med det svenska EU-inträdet infördes en ny tullag (1994:1550) som då kom att komplettera gemenskapstullkodexen inom Finansdepartementets ansvarsområde. 1994 års tullag har ersatts av den nu gällande tullagen (2000:1281). Tullagen innehåller bestämmelser inom Finansdepartementets ansvarsområde och trädde i kraft den 1 januari 2001. Vid EU-inträdet infördes också lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Denna författning kompletterar gemenskapstullkodexen inom Utrikesdepartementets ansvarsområde. Med anledning av att unionstullkodexen kommer att ersätta gemenskapstullkodexen den 1 maj 2016 har det varit nödvändigt att på nytt se över den svenska tullagstiftningen, som kompletterar gemenskapstullkodexen. Det finns skäl att ersätta den nuvarande tullagen och lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. med en ny tullag, som kompletterar unionstullkodexen. Bland de nyheter som unionstullkodexen innehåller bör särskilt elektronisk kommunikation nämnas. I det s.k. e-tullbeslutet (se avsnitt 4.2) fastställdes principen om att all framtida tullhantering skulle vara elektronisk, eftersom det är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. I unionstullkodexen införs nu den rättsliga ram inom vilken e-tullbeslutet kan genomföras. Av kodexen framgår att alla utbyten av uppgifter mellan tullmyndigheterna samt mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik, liksom lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen. Övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte kommer att vara kostnadsdrivande för både företag och myndigheter då stora omställningar kommer att krävas och IT-system kommer att behöva byggas om under en period fram till 2020. Det är av vikt att påtala att dessa kostnader uppkommer med anledning av den nya unionstullkodexen och inte med anledning av förslaget till ny svensk tullag, som innehåller kompletterande bestämmelser till kodexen. Regelrådet anför att utredningens redovisning av alternativa lösningar och effekter om ingen reglering kommer till stånd är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat huruvida det har funnits ett legalt utrymme för nationella undantag samt redogjort för sina överväganden när det gäller behovet av dessa samt, avseende ändringarna i den nationella lagstiftningen, redogjort för alternativa lösningar och effekter av om ingen nationell reglering kommer till stånd. Enligt regeringens bedömning hade det inte varit något alternativ att inte komplettera unionstullkodexen med nationella bestämmelser. Syftet med unionstullkodexen är visserligen att så uttömmande som möjligt fastställa de regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde men det ligger i sakens natur att det behövs en viss flexibilitet, även om denna flexibilitet kommer att vara mindre än den är enligt den nuvarande tullkodexen. Det behöver finnas ett visst utrymme för nationella anpassningar och unionstullkodexen lämnar också ett sådant utrymme. Dessutom innehåller unionstullkodexen bestämmelser som närmast har formen av ramlagstiftning. Detta gäller bestämmelserna om sanktioner, överklaganden och kontroll av varor. Det är bestämmelser som behöver kompletteras med nationella bestämmelser i lag. När det gäller frågan om nationella undantag från tillämpningen av bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen kan regeringen konstatera att det inte finns något utrymme för medlemstaterna att på egen hand besluta om undantag. Däremot får kommissionen enligt artikel 6.4 i unionstullkodexen i undantagsfall anta beslut om att tillåta en eller flera medlemstater att använda andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik. Enligt vad regeringen erfar har det så här långt inte identifierats något behov av att begära något sådant undantag för Sverige. Offentligfinansiella effekter I avsnitt 6.2.10 föreslår regeringen att förseningsavgiften höjs från 400 kronor respektive 800 kronor till 500 kronor respektive 1 000 kronor. Förseningsavgiften har legat still sedan 2001, den föreslagna höjningen på 25 procent motsvarar inflationsutvecklingen fram till idag. Förseningsavgifterna har för åren 2012-2014 varit i genomsnitt 1,25 miljoner kronor per år. En höjning på 25 procent skulle kunna innebära en offentligfinansiell förstärkning på lite drygt 300 000 kronor per år. Eftersom utgångspunkten är att tulldeklarationer ska lämnas i tid, får det ses som en osäker förstärkning, i praktiken närmast försumbar. Övriga lagförslag bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. Sammantaget bedöms lagförslagen inte ha några eller endast ha försumbara offentligfinansiella effekter. Konsekvenser för myndigheter I samband med att EU-kommissionen presenterade sitt förslag till moderniserad tullkodex 2005 gjorde kommissionen en uppskattning av kostnaderna. Uppskattningen då var att det skulle krävas investeringar i "lättillgängliga och driftskompatibla system för tullklarering" på mellan 40 och 50 miljoner euro per år för kommissionen och medlemsstaterna tillsammans under en period om åtta år. Vinsten skulle emellertid kunna bli 2 500 miljoner euro per år när systemet var fullt funktionsdugligt. När förslaget till unionstullkodex presenterades 2012 hade kommissionen inte gjort någon ny kalkyl utan hänvisade till beräkningarna för den moderniserade tullkodexen. I Sverige kommer genomförandet av den nya unionstullkodexen att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium. De nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket under perioden fram till 2020. Tullverkets verksamhet är dock redan i dag präglad av automatiserad handläggning och automatiserade beslut till den enskilde. Totalt under 2014 hanterade Tullverket ca 6 miljoner tulldeklarationer och andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick till 99,5 procent. De kostnader som uppstår med anledning av den nya unionstullkodexen är snarare relaterade till ombyggnad av de befintliga IT-systemen än till utvecklingen av nya. Tullverket har uppskattat kostnaden för utvecklingen av de nödvändiga IT-systemen till 626 miljoner kronor fram till år 2020. I budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1) tillfördes Tullverket tillfälliga medel t.o.m. 2017 för arbetet med införande av unionstullkodexen. Tullverkets anslag ökades engångsvis med 10 miljoner kronor enligt propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Dessutom ökades myndighetens anslag tillfälligtvis med 16 miljoner kronor 2014, 16 miljoner kronor 2015, 34 miljoner kronor 2016 och 26 miljoner kronor 2017. Vidare ökades anslaget engångsvis med 75 miljoner kronor enligt propositionen Höständringbudget för 2014 (prop. 2014/15:2). Tullverket har därmed kompenserats för ökade kostnader till följd av den nya unionstullkodexen. Enligt tullagens bestämmelser ska Polismyndigheten och Kustbevakningen medverka i Tullverkets kontrollverksamhet. Enligt regeringens bedömning har de nya bestämmelserna inte någon inverkan på dessa myndigheter. Konsekvenser för företagen De nya reglerna kommer att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Enligt uppgift från Tullverket bedriver 15 504 företag exportverksamhet och 18 710 företag bedriver importverksamhet. Utöver dessa import- och exportföretag berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Exempel på aktörer som faller under denna definition är gäldenär enligt tullagstiftningen, fraktförare, transportörer, lagerhavare, speditörer, leverantörer, rederier, hamnbolag och tillståndshavare. Utredningen har gjort bedömningen att de kostnader som kommer att uppstå på grund av genomförandet av den nya unionstullkodexen inte härrör från de förslag som lämnas beträffande ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan från unionstullkodexen och särskilt övergången från pappershantering till elektroniskt informationsutbyte. Regeringen delar denna bedömning. Sveriges handelskamrar lyfter fram att det kan antas uppkomma kostnader för kompetensutveckling med anledning av de förändrade rutinerna och systemen, samt att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Regeringen instämmer i detta, men vill framhålla att dessa kostnader inte uppstår på grund av regeringens förslag till ändringar i den svenska tullagstiftningen, utan på grund av unionstullkodexen och genomförandet av e-tull. Regelrådet framför att det hade varit önskvärt om utredningen beräknat eller åtminstone uppskattat företagens kostnader för att möta kraven på elektronisk tullbehandling. Även Tillväxtverket efterlyser en tydligare beskrivning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag. Regeringen vill i det här sammanhanget lyfta fram följande. Erfarenheterna av att införa system för elektronisk uppgiftslämning på tullområdet har visat att det är mycket komplext. Skiftet från pappersbaserad tullhantering till elektronisk tullhantering som ska ske i och med unionstullkodexen kommer att medföra kostnader för företagen. I stor utsträckning är detta skifte redan genomfört i Sverige. Andelen elektroniska import- och exportärenden uppgick 2014 till 99,5 procent. Svenska företag, oberoende av storlek, agerar således redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta bör innebära att svenska företag har en förhållandevis god beredskap för genomförandet av e-tull. Å andra sidan kan detta, som Kommerskollegium påpekar, innebära att vinsterna med genomförandet av e-tull kommer att synas först på längre sikt. Som Kommerskollegium lyfter fram medför en övergång till elektronisk tullhantering en effektiv handelsprocedurförenkling, men de verkliga vinsterna uppstår först sedan förändringarna har genomförts fullt ut. Då unionstullkodexen gäller för alla företag som är involverade i import- eller exportverksamhet kan enligt utredningen ingen särskild hänsyn tas till små företag. Regelrådet anser redovisningen av särskilda hänsyn till små företag är bristfällig, eftersom det saknas ett resonemang om behovet av att hitta lösningar för små företag, för att kompensera för de konkurrensnackdelar som bestämmelserna om den elektroniska tullhanteringen i unionstullkodexen sannolikt innebär. Kommerskollegium påtalar å sin sida att elektronisk tullhantering är en väl dokumenterad effektiv handelsprocedurförenkling. Regeringen gör följande bedömning. Som framgår ovan agerar svenska företag, oberoende av storlek, redan i en miljö som i hög grad präglas av elektronisk tullhantering. Detta vore inte möjligt om inte Tullverket tillhandahöll tekniska lösningar som passar företag av olika storlek och med olika behov. Det finns ingen anledning att tro detta kommer att förändras till det sämre p.g.a. EU:s nya tullagstiftning. Bil Sweden och Livsmedelsföretagen lyfter fram behovet av samordning så att de anpassningar av elektroniska system som krävs hos myndigheter och företag sker på ett så smidigt sätt som möjligt. Näringslivets systemutveckling måste vara fullt kompatibel med myndigheternas system. Regeringen instämmer och utgår ifrån att Tullverket bereder dessa frågor med näringslivet inom ramen för de samrådsförfaranden som myndigheten upprättat för genomförandet av unionstullkodexen. En bestämmelse om dröjsmålstalan Om bestämmelsen i artikel 44.1 andra stycket i unionstullkodexen ska kunna tillämpas i Sverige från och med den 1 maj 2016 behöver bestämmelsen kompletteras med preciserande nationell lagstiftning. För att kunna ha en bestämmelse i tullagen på plats till det datumet har det bedömts lämpligt att som förebild använda den konstruktion som redan finns på finansmarknadsområdet. Offentligfinansiella effekter Förslaget bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. Konsekvenser för myndigheter och domstolar Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen införs tydliga tidsfrister för att Tullverkets handläggning av en ansökan ska ske inom skälig tid. Det har skapats ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning av ärenden hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament att organisera verksamheten för en snabb ärendehandläggning. Enligt regeringens bedömning torde Tullverket ha goda förutsättningar att leva upp till de nya bestämmelsernas krav. För den händelse åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att Tullverket ska kunna iaktta handläggningstiderna ska eventuella merkostnader hanteras inom Tullverkets anslag. Förslaget till bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp, men regeringen förväntar sig inte att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande i tullärenden. Förslaget bedöms medföra en viss ökning av arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ökningen bedöms dock inte bli större än att de ökade kostnader som förslaget medför kan hanteras inom Sveriges Domstolars anslag. Konsekvenser för företag Med bestämmelserna om dröjsmålstalan i unionstullkodexen och tullagen skapas ett tydligt korrektiv mot långsam handläggning hos Tullverket. Enbart den omständigheten att det finns en risk för dröjsmålstalan i domstol torde utgöra ett incitament för en snabbare handläggning. Skulle domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls ändå inte resultera i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande som därmed får sin rätt till sakprövning säkrad. Effekten av bestämmelserna torde bli kortare handläggningstider hos Tullverket och sannolikt lägre kostnader som en följd av det. Bestämmelserna torde därmed vara något som i grunden är i huvudsak positivt för företagen. Övriga bedömningar Några sociala och miljömässiga konsekvenser förutses inte. Den föreslagna regleringen bedöms överensstämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bedöms inte gå utöver dessa skyldigheter. Utredningen har gjort bedömningen att några särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen till ny svensk tullagstiftning inte är nödvändiga. Regelrådet anför att utredningens redovisning av behovet av speciella informationsinsatser är bristfällig. Utredningen borde ha redovisat sina överväganden angående bedömningen av behovet av informationsinsatser, med tanke på de omställningar som utvecklandet av nya rutiner och IT-system kommer att innebära för företagen. Sveriges handelskamrar ställer sig frågande till utredningens bedömning och anför att omfattande information är nödvändig efter hand som delar av unionstullkodexen börjar tillämpas. Regeringen instämmer i dessa synpunkter. Ett gott samarbete mellan Tullverket och näringslivet är av största vikt för att förändringsarbetet ska kunna genomföras på ett bra sätt. En viktig del i detta är informationsinsatser av Tullverket. Tullverket tillhandahåller allmän information om förändringarna med anledning av unionstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter på sin webbplats (www.tullverket.se). Vidare har Tullverket inrättat ett särskilt samrådsförfarande i form av ett dialogforum för näringslivet. 11 Författningskommentar 11.1 Förslaget till tullag I den nuvarande tullagen finns många upplysningsbestämmelser, dels sådana av upplysande karaktär som innehåller information om innehållet i gemenskapstullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter samt andra författningar, dels upplysningsbestämmelser om verkställighetsföreskrifter. I förslaget till ny tullag har upplysningsbestämmelserna begränsats till ett minimum. I huvudsak har endast sådana upplysningsbestämmelser som innehåller information om annan nationell lagstiftning behållits. Upplysningsbestämmelserna om verkställighetsföreskrifter har tagits bort, eftersom dessa bestämmelser synes misstas för faktiska bemyndiganden. I linje med principen att förfarandereglerna på skatte-, avgifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt, vilken kommit till uttryck i flera propositioner och betänkanden på skatte- och tullagstiftningens område, har skatteförfarandelagen (2011:1244) beaktats där så varit lämpligt. Ändringar som endast innebär att hänvisningar till gemenskaps-tullkodexen i den nuvarande tullagen har ändrats till hänvisningar till unionstullkodexen i förslaget till ny tullag kommenteras inte särskilt. 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 § Paragrafen ersätter 1 kap. 1 § och 2 § första och fjärde styckena, 4 kap. 23 §, 7 kap. 1 § första stycket och 7 a kap. 1 § i den nuvarande tullagen samt delvis 1 § lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Hänvisningen till lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. i 1 kap. 2 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen har inte fått någon motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom lagen om tullfrihet m.m. inte innehåller några kompletterande bestämmelser till unionstullkodexen. Paragrafen innehåller i första stycket en upplysning om att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar de uppräknade EU-förordningarna och i andra stycket en upplysning om att vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i förordning (EG) nr 150/2003. Eftersom det är fråga om upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningarnas namn och inte vilken lydelse av dem som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 2 § Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 1999/2000:126 s. 138. Lagrådets förslag avseende denna paragraf behandlas i avsnitt 6.2.1. 3 § Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen framgår de begrepp som fortfarande anses vara nödvändiga att definiera på nationell nivå. Begreppet "tullagstiftning" definieras visserligen i artikel 5.2 i unionstullkodexen, men den definitionen riskerar att vara för snäv eftersom det anges att tullagstiftningen utgörs av bl.a. unionstullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Det är osäkert om detta begrepp kan anses omfatta även de delar av tullagen och andra svenska tullförfattningar som avser annan skatt än tull vid import. Därför införs en definition av "tullagstiftning" i denna paragraf, som i huvudsak motsvarar den definition som finns i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. Se även avsnitt 6.2.1. I den nuvarande tullagen finns en definition av begreppet "handling" i 6 kap. 25 §. Någon sådan definition finns inte i 4 kap. 24 § i förslaget till ny tullag som är den paragraf som ersätter 6 kap. 25 §. Lagrådet förordar att definitionen av "handling" ska tas in i 4 kap. 24 och 25 §§. Regeringen föreslår i stället att en generell definition tas in i denna paragraf. Den föreslagna definitionen motsvarar den som finns i 6 kap. 25 § i den nuvarande tullagen och den som finns i 3 kap. 9 § skatteförfarandelagen. Begreppen "EU:s tullområde", "tredje land", "unionsvara" och "icke-unionsvara" i 1 kap. 5 § i den nuvarande tullagen har ingen motsvarighet i förslaget till ny tullag, eftersom dessa begrepp definieras i unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av kodexen. Begreppen "EU:s skatteområde", "tullförrättning", "tullklarering" och "förtullning" har utgått ur tullagen då dessa begrepp inte längre fyller någon funktion i den lagen. Begreppet "fartyg" har också tagits bort, eftersom detta får anses vara ett allmänt vedertaget begrepp. I andra stycket finns en upplysning om att uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 4 § Se avsnitt 6.2.11. Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 12.1 om tystnadsplikt i unionstullkodexen och möjliggör det utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter och med EU-kommissionen som avses i artikel 47.2 i kodexen. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell bearbetning. Myndigheten för radio och tv byter fr.o.m. den 1 januari 2016 namn till Myndigheten för press, radio och tv. En ändring har därför gjorts i 11 kap. 6 § i den nuvarande tullagen, se SFS 2015:810 samt prop. 2015/16:1 utg.omr. 1 s. 19, bet. 2015/16:KU1 och rskr. 2015/16:61. Sista stycket motsvarar 2 kap. 1 § sista meningen i den nuvarande tullagen. Lagrådet anser att detta stycke bör omformuleras så att det lyder "I Tullverkets verksamhet gäller lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet". Regeringen har valt att inte följa Lagrådets förslag. 5 § Paragrafen motsvarar 11 kap. 6 a § i nuvarande tullagen. För mer information, se prop. 2013/14:16 s. 41 f. Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har endast bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd. 6 § Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. För att öka tydligheten har paragrafen genomgått viss redaktionell bearbetning. I paragrafen anges vilka uppgifter som får användas för statistiska ändamål. Statistiken över utrikeshandeln grundas på uppgifter som hämtas ur tulldeklarationerna. Att uppgifter om varor och transportmedel som har lämnats enligt bestämmelserna i unionstullkodexen får användas för statistiska ändamål är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna till unionstullkodexen är dynamiska, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 7 § Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. 8 § Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Tillägget "genom Europeiska kommissionen" följer av artikel 16.1 om elektroniska system i unionstullkodexen. Begreppet "juridisk person" har ändrats till "förmedlare", i linje med den ändring som gjordes i 2 kap. 4 § i den nuvarande tullagen vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (det s.k. tjänstedirektivet), jfr prop. 2008/09:187 s. 73 f. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen om när ett elektroniskt dokument ska anses vara inkommet har inte tagits in i förslaget till ny tullag eftersom det finns en bestämmelse om när en handling ska anses inkommen i 10 § förvaltningslagen (1986:223). 9 § Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 11 § och 4 kap. 18 § i den nuvarande tullagen. Begreppet "tillfälligt lager" har ändrats till "anläggning för tillfällig lagring" som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet "frilager" har tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. Frasen "för tullbehandling av varor" har ändrats till "i enlighet med tullagstiftningen", eftersom begreppet "tullbehandling" inte används i unionstullkodexen. 10 och 11 §§ Paragraferna kompletterar artiklarna 18-21 om ombud i tullfrågor i unionstullkodexen. 10 § motsvarar 5 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Se avsnitt 6.2.6. 11 § motsvarar i sak 1 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens lydelse följer av artikel 18.3 i unionstullkodexen som anger att medlemsstaterna får fastställa de villkor som gäller för att tullombud ska få tillhandahålla tjänster. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 12 § Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 5 § första stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 51.1 om bevarande av dokument i unionstullkodexen. Femårsgränsen har behållits för att följa preskriptionstiden för brott av normalgraden enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, jfr prop. 1994/95:34 s. 130. Hänvisningen till artikel 15.1 i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 13 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen vad avser kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig. Den kompletterar artikel 52.2 b i unionstullkodexen som anger att tullmyndigheterna får ta ut avgifter för analyser och expertutlåtanden. Paragrafen har genomgått vissa språkliga ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen är även tillämplig vid anlitande av särskild sakkunnig i ärenden om bindande besked enligt artiklarna 33-37 i unionstullkodexen (se avsnitt 6.2.12) samt om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 14 § Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 3 och 4 §§ i den nuvarande tullagen. Den kompletterar artikel 52.1 om förbud mot uttag av avgifter i unionstullkodexen. Paragrafen har genomgått språkliga och redaktionella ändringar. 15 § Paragrafen motsvarar 4 § lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. I den bestämmelsen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättförstörbara varor. Det bör även fortsättningsvis finnas ett sådant bemyndigande eftersom det kan uppstå ett behov av att utfärda sådana föreskrifter. Paragrafen har genomgått viss språklig bearbetning. 2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garantier 1 § Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått språkliga och redaktionella ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd. 2 § Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 a § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen får ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 2016, se SFS 2015:891 samt propositionen Vissa frågor på området för indirekta skatter (prop. 2015/16:19) s. 27, bet. 2015/16:SkU13 och rskr. 2015/16:75. Den nya lydelsen har beaktats vid utformningen av paragrafen. Därtill har begreppet "tulltaxeringsbeslutet" ersatts med frasen "beslutet om fastställande av tull" som ligger närmare de begrepp som används i unionstullkodexen. 3 § Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 12 § i den nuvarande tullagen. Begreppet "icke-gemenskapsvara" har ersatts med "icke-unionsvara". 4 § Paragrafens första och andra stycken motsvarar i sak 5 kap. 9 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att andra stycket inte omfattar tull utan enbart skatt. Begreppet "säkerhet" har ersatts med "garanti" i enlighet med terminologin i unionstullkodexen. Lagrådet förordar att ordet "säkerhet" behålls i paragrafen och genomgående används i lagen i stället för "garanti". Anledningen är att Lagrådet anser att förändringen av terminologin riskerar att leda till att gäldenärens möjlighet att ställa säkerhet inskränks till just säkerhet i form av garanti, vilket enligt svenskt språkbruk normalt avser en utfästelse av en bank eller annan jämförbar penninginrättning att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse. En sådan förändring framstår enligt Lagrådets varken som avsedd eller motiverad och finns inte i tullkodexen. Regeringen vill framhålla att användningen av ordet "garanti" inte är avsedd att medföra någon sådan inskränkning som Lagrådet nämner. Syftet är endast att anpassa terminologin i tullagen till den som används i unionstullkodexen. Regeringen erinrar om bestämmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket, av vilken framgår att uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen i den nuvarande tullagen. Utredningen föreslog att det av bestämmelsen skulle framgå att Tullverket får ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning. Lagrådet påpekar att detta saknar motsvarighet i gällande bestämmelser och att det inte heller framgår hur detta förhåller sig till tullkodexens reglering. Regeringen delar Lagrådets synpunkt och föreslår inte någon sådan bestämmelse. 5 § Paragrafen kompletterar artikel 103.2 i unionstullkodexen om begränsning av tullskulden när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden. Första stycket innebär att den tidsgräns för begränsning av tullskuld som framgår av artikel 103.1 ska förlängas till fem år när tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden. Hänvisningen till artikel 103.1 är utformad på så sätt att den avser unionstullkodexen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Paragrafens andra stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket, utom tredje meningen, i den nuvarande tullagen. Paragrafens tredje stycke motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket tredje meningen i den nuvarande tullagen. I andra och tredje styckena används begreppet "underrättelse [om tullskuld]". Lagrådet har efterlyst ett förtydligande av innebörden av begreppet "underrättelse". Vad som avses med begreppet "underrättelse om tullskuld" framgår av artikel 102 i unionstullkodexen. Om det vid införsel till Sverige uppkommer en tullskuld, kan Tullverket utfärda en underrättelse om tullskuld exempelvis i form av en tullräkning. 6 § Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. 7 § Paragrafens första stycke motsvarar i sak 5 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 108 om betalning av import- eller exporttullbeloppet i unionstullkodexen. Andra stycket innehåller ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket om tidpunkt för bokföring då garanti ställts i samma förordning. Hänvisningarna till artiklarna 105.1 och 108.1 samt artikel 110 om anstånd med betalning i unionstullkodexen är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 8-15 §§ Se avsnitt 6.2.7. Paragraferna motsvarar delvis 5 kap. 14-22 §§ i den nuvarande tullagen. Bestämmelserna i 5 kap. 15 § första stycket 1 och 3 har utgått då dessa anses omfattas av de fall då Tullverket på nytt prövat ett beslut eller vid ett beslut av allmän förvaltningsdomstol. Vidare har bestämmelsen i 5 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande tullagen utgått då den inte längre fyller någon funktion. Till grund för beräkning av kreditränta enligt artikel 112.2 i unionstullkodexen ligger Riksbankens reporänta. Dröjsmålsränta och ränta i de fall som avses i 9 § beräknas enligt bestämmelser i skatteförfarandelagen. Hänvisningarna till artiklarna 112 och 114 i unionstullkodexen i 8 § är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Lagrådet har ifrågasatt om bestämmelserna i 10 och 14 §§ i lagrådsremissens förslag har någon funktion. Regeringen bemöter denna synpunkt i avsnitt 6.2.7. När det gäller 8 § har Lagrådet föreslagit en lydelse som blir för snäv eftersom den inte nämner kreditränta. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag. I 10 § anges att ränta enligt 8 eller 9 § inte tas ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen. Lagrådet har föreslagit en lydelse av paragrafen som endast nämner kreditränta eller dröjsmålsränta. En sådan lydelse skulle bli för snäv, eftersom den inte fångar upp ränta enligt 9 §. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag. I 11 § anges att det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§. Lagrådet anser att bestämmelsen bör kunna undvaras, eftersom det som regleras där får anses följa av 1 § andra stycket. Regeringen delar inte den bedömningen. I 1 § andra stycket anges endast att skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivs. 11 § omfattar såväl uppbörd och indrivning som återbetalning. I 12 § anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns synnerliga skäl. Lagrådet anser att orden "ränta på annan skatt än tull enligt 10 §" (numera 9 §) lämpligen kan bytas ut mot orden "kreditränta eller dröjsmålsränta på annan skatt än tull". Regeringen konstaterar att bestämmelsen tar sikte just på de fall som omfattas av 9 §, dvs. ränta som tas ut på annan skatt än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol. Regeringen väljer därför att inte följa Lagrådets förslag. 16 § Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 23 §, utom andra stycket sista meningen, i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 113 om åtgärder för indrivning av import- eller exporttullbeloppet i unionstullkodexen. En bestämmelse som motsvarar 5 kap. 23 § andra stycket sista meningen finns i 4 § tredje stycket i detta kapitel. 17 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 15 § andra stycket andra meningen och 6 kap. 18 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till artikel 189.1 om kostnad för undersökning och provtagning av varor i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 18 § Paragrafen motsvarar 5 kap. 24 § i den nuvarande tullagen. 19 § Se avsnitt 6.2.5. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 13 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen vad avser annan skatt än tull och omfattar de skattebeslut som nämns i 5 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen. I fråga om tulltillägg och förseningsavgift gäller vad som sägs i 5 kap. 16 §, se nedan. I tredje stycket anges i första meningen att det vid återbetalning får göras avdrag för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. Enligt Lagrådets mening bör detta utvecklas närmare. Normalt sett görs en återbetalning som en kreditpost i tullräkningen från Tullverket, vilket i praktiken innebär att ett avdrag görs för den beslutade tull och skatt som tas upp på samma tullräkning. En utbetalning sker sedan bara om beloppet som ska återbetalas överstiger de debiteringar som görs i samma tullräkning. Eftersom unionstullkodexens bestämmelser om återbetalning och eftergift inte innehåller någon bestämmelse om hur tullmyndigheterna ska verkställa återbetalningen, bör unionstullkodexen inte utgöra något hinder mot att återbetalning görs på det sättet. Beträffande tredje stycket anser Lagrådet att orden "tull och annan skatt" lämpligen kan ändras till "tull". Regeringen anser, med hänsyn till paragrafens utformning i övrigt, att en sådan ändring riskerar att göra bestämmelsen otydlig. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag. Hänvisningarna till artiklar i unionstullkodexen är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 20 § Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Se avsnitt 6.2.5. 3 kap. Införsel och utförsel av varor 1 § Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. I första stycket har ett tillägg gjorts för att transporter som sker med stöd av artikel 148.5 om befordran av varor i tillfällig lagring i unionstullkodexen inte ska omfattas av anmälningsskyldigheten. Hänvisningen till artikel 148.5 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Andra stycket i den nuvarande bestämmelsen har tagits bort eftersom det som sägs där synes strida mot unionstullkodexens bestämmelser, jfr exempelvis artikel 87 om plats för uppkomst av tullskuld och artikel 158 om tulldeklaration. 2 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar införsel finns ingen motsvarighet till punkten 3 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett. Med begreppet "transportmedel" avses transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik. 3 § Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen. 4 § Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter avseende transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, begränsad till transportmedel för sjö- och flygtrafik, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen. Paragrafen har utformats så att den kompletterar artikel 133.1 första stycket i unionstullkodexen om operatörens anmälan av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg som förs in i unionens tullområde. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Med anledning av Lagrådets synpunkt att de överväganden som ligger bakom denna kompletterande bestämmelse bör redovisas vill regeringen anföra följande. Bestämmelsen i artikel 133.1 tar sikte på den första införseln i EU:s tullområde. För att säkerställa en god tullövervakning är det värdefullt att Tullverket får information om fartyg och luftfartyg som ankommer till det svenska tullområdet. Bestämmelsen i den här paragrafen tar därför sikte på de anlöp eller landningar som följer i en rutt efter den första införseln. 5 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Uttrycket "står under tullövervakning" har ändrats till "omfattas av tullövervakning" som är den formulering som används i unionstullkodexen. 6 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen. Vad som gäller vid lossning av varor framgår av artikel 140.1 i unionstullkodexen. Begreppet har därför tagits bort. Rekvisitet "utövning av allmän tjänst" har ersatts av "sin tjänsteutövning", någon ändring i sak är inte avsedd. 7 § Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 8 § samt 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Begreppen "icke-gemenskapsvara" och "tillfälligt lager" har ersatts med "icke-unionsvara" respektive "anläggning för tillfällig lagring". Av praktiska skäl används begreppet "tullager" i stället för "anläggning för lagring i tullager", som är det begrepp som används i unionstullkodexen. Vidare har begreppet "säkerhet" ersatts med "garanti" i enlighet med terminologin i unionstullkodexen. Lagrådets synpunkter på användandet av begreppet "garanti" bemöts i kommentaren till 2 kap. 4 §. I övrigt har paragrafen utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 8 § Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 26 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 198 i unionstullkodexen som handlar om åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna för bortskaffning av varor, inbegripet förverkande och försäljning eller förstöring. Bestämmelsen i första stycket rör formerna för försäljning. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Den nuvarande paragrafens tredje stycke är inte längre nödvändigt då bestämmelserna om bortskaffande av varor har samlats på ett ställe i förslaget till ny tullag. När det gäller Lagrådets synpunkter avseende denna paragraf, se kommentaren till 2 kap. 4 §. 9 § Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 27 § i den nuvarande tullagen. 10 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 19 § första stycket, 20 § och 21 § i den nuvarande tullagen, jfr vad som sägs om förstöring av varor i prop. 1999/2000:126 s. 122 f. Satsen "de inte kan säljas och" i nuvarande 4 kap. 19 § första stycket har inte förts över till den här paragrafen. Lagrådet förordar att skälen för detta utvecklas. Skälen är att ett villkor att varorna inte kan säljas torde strida mot artikel 198 i unionstullkodexen som inte säger att tullmyndigheterna ska ha försökt att sälja varorna innan de får förstöras. Hänvisningen i första stycket till artikel 198 i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 11 § Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Sista meningen i den bestämmelsen är dock struken eftersom den är obsolet. Genom paragrafen genomförs artikel 12.2 i direktiv 2000/59/EG. I den artikeln hänvisas till artikel 79 i gemenskapstullkodexen som motsvarar artikel 201 i unionstullkodexen. Paragrafen innebär att avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 12 § Paragrafen kompletterar artikel 243.1 om angivande av frizoner i unionstullkodexen. Första stycket motsvarar i sak 4 kap. 14 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 243.1 första stycket. Bestämmelsen i första stycket innebär att regeringen får fatta beslut om frizon enligt artikel 243.1 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Andra stycket är nytt. Det kompletterar artikel 243.1 andra stycket. 13 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. Då paragrafen nu endast omfattar utförsel finns ingen motsvarighet till punkten 2 i det nuvarande första stycket. Viss språklig och redaktionell bearbetning har också skett. 14 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen vad avser utförsel. Begreppet "tullplats" har ersatts med "tullkontor". Den nuvarande bestämmelsen avser också införsel, men en bestämmelse om införsel vore en upprepning av artikel 135.1 om transport till avsedd plats i unionstullkodexen, därför finns inte någon sådan bestämmelse i förslaget till ny tullag. 15 § Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 2 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen. 16 § Paragrafen är baserad på 6 kap. 5 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Här har bestämmelsen gjorts om till en uttrycklig regel, eftersom den skyldighet som avses i bestämmelsen bör regleras i lagen. 17 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Uttrycket "står under tullövervakning" har ändrats till "omfattas av tullövervakning" som är den formulering som används i unionstullkodexen. 18 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 267.1 i unionstullkodexen om tullövervakning och formaliteter vid utförsel ur EU:s tullområde. Rekvisitet "utövning av allmän tjänst" har ersatts av "sin tjänsteutövning", någon ändring i sak är inte avsedd. 4 kap. Tullkontroll Kapitlet motsvarar 6 kap. i den nuvarande tullagen. I syfte att få ett renodlat och sammanhängande kapitel med i huvudsak kontrollbestämmelser har bestämmelser som närmast avser tullövervakning, jfr art. 5.27 i unionstullkodexen, placerats i 3 kap. Vidare har bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel i 7 respektive 7 a kap. i den nuvarande tullagen inarbetats i kapitlet. För att tydliggöra innehållet och underlätta orienteringen har kapitlet fått fler mellanrubriker än vad nuvarande 6 kap. har. Vid utformningen av bestämmelserna om föreläggande, revision samt uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll har skatteförfarandelagen använts som förebild. 1 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. 2 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 2 § i den nuvarande tullagen men har getts en utformning som ligger närmare 10 § polislagen (1984:387) och 69 kap. 11 § skatteförfarandelagen. 3 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 20 § i den nuvarande tullagen. Meningen "Vad som sägs i 1 § gäller även vid sådan medverkan." har tagits bort, eftersom det som sägs där redan framgår av 1 §. 4 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 22 § i den nuvarande tullagen. Den har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. Skyldigheten för berörda transportföretag att utan kostnad för Tullverket tillhandahålla lokaler och anordningar för verkets kontrollverksamhet är med andra ord oförändrad. 5 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 18 § i den nuvarande tullagen vad avser att anlita en särskild sakkunnig. Paragrafen har genomgått vissa språkliga och redaktionella ändringar. En bestämmelse om kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig finns i 1 kap. 13 §. Paragrafen är även tillämplig vid anlitande av särskild sakkunnig i ärenden om bindande besked enligt artiklarna 33-37 i unionstullkodexen och om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 6 och 7 §§ Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 23 § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. 8 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 24 § i den nuvarande tullagen. Tredje stycket har bearbetats språkligt och föreslås få samma lydelse som motsvarande bestämmelse i polislagen, dvs. 26 § tredje stycket den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd. 9 och 10 §§ Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. 11 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. 12 § Paragrafen motsvarar i sak 59 § i den nuvarande tullförordningen. Bestämmelsen har flyttats till förslaget till ny tullag eftersom bestämmelsen är av sådan karaktär att regleringen bör ske i lag. Lagrådet anser att innebörden av uttrycken "trakterna vid" och "i närheten av" behöver preciseras. Med uttrycket "i trakterna vid" avses följande. Vid Sveriges landgräns mot Norge, som är det enda tredjeland Sverige har landgräns mot, sammanfaller uttrycket med den 15 kilometer breda kontrollzonen längs riksgränsen mot Norge som avses i 3 § 1 förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge. Vid Sveriges kuster torde uttrycket kunna ges motsvarande innebörd, dvs. som en 15 kilometer bred zon inåt land längs Sveriges kuster. "I närheten av" tullager, hamnar, flygplatser m.m. går inte att definiera lika tydligt. Begreppet används även i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Av propositionen Tullens befogenheter vid den inre gränsen (prop. 1995/96:166) s. 92 framgår att det är fråga om ett område som är såväl tidsmässigt som geografiskt begränsat. Den geografiska begränsningen kan t.ex. innebära att personen i fråga inte får befinna sig längre bort från en flygplats än att det med stor sannolikhet kan antas att personen kommer från flygplatsen. Begreppet "export- eller turistvagnsskylt" har ersatts med "interimsskylt", som är det begrepp som gäller enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Paragrafen har dessutom genomgått vissa redaktionella ändringar. 13 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 14 § andra meningen i den nuvarande tullagen. 14 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket har "hamnar" lagts till då det torde vara ett förbiseende i den nuvarande tullagen att dessa inte nämns i sammanhanget. Vidare ska, som Lagrådet påpekar, även frizoner nämnas i bestämmelsen. Paragrafen har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag. 15 § Paragrafen motsvarar i sak 60 § i den nuvarande tullförordningen. Den bestämmelsen får anses vara av sådan ingripande karaktär att regeln bör placeras i lagen. Paragrafen har genomgått redaktionella ändringar i syfte att öka tydligheten. I 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770) finns bestämmelser om hur en begäran att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa ska hanteras. 16 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 10 § andra och fjärde styckena i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 46.1 om tullkontroller i unionstullkodexen. Hänvisningen till kroppsbesiktning i nuvarande 6 kap. 10 § fjärde stycket har tagits bort, då det inte är aktuellt att tillgripa ett så ingripande tvångsmedel vid de administrativa kontroller som förslaget till paragraf avser. Hänvisningen till förordning (EU) nr 608/2013 i första stycket är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Paragrafen har i allt väsentligt utformats enligt Lagrådets förslag. Det innebär att även frizoner nämns i första stycket 2. Paragrafen är även tillämplig om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 17 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 15 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen är även tillämplig om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 18 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 21 § första stycket i den nuvarande tullagen. 19 och 20 §§ Se avsnitt 7. Paragraferna motsvarar i sak 6 kap. 11 § i den nuvarande tullagen men har ändrats på så sätt att det tydligt framgår att även sådana försändelser som förmedlas av så kallade kurirföretag omfattas då det kan förutsättas att även sådana försändeler kan innehålla förtroliga meddelanden. För att undvika sammanblandning med sådan diplomatisk kurirförsändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller sådan konsulär post som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 används lokutionen "försändelse förmedlad av kurirföretag" i olika böjningsförmer i 19-21 §§. 21 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 12 § i den nuvarande tullagen men har ändrats så att även försändelser förmedlade av kurirföretag omfattas. Tredje stycket har utformats med 10 § tredje stycket lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen som förebild. Se även avsnitt 7. 22 och 23 §§ Paragraferna motsvarar i sak 6 kap 13 § i den nuvarande tullagen. Den paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt. Utredningen föreslog att begreppet "postkontor" skulle ersättas med "brevbärarkontor" i 22 §. Lagrådet föreslår att orden "som väntas till ett visst brevbärarkontor" och "när den kommer till brevbärarkontoret" ska strykas. Regeringen delar Lagrådets synpunkt, orden är överflödiga. Någon ändring i sak är inte avsedd. 24 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 25 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen kompletterar artikel 15.1 i unionstullkodexen om tillhandahållande av nödvändiga dokument och uppgifter. Den har utformats med 37 kap. 7 § skatteförfarandelagen som förebild. Frasen "visa upp handling eller lämna över kopia av handling" har därför inte förts över till den nya tullagen. Lagrådet anser att den nuvarande formuleringen ska behållas och hänvisar till sitt yttrande avseende aktuell bestämmelse i skatteförfarandelagen i prop. 2010/11:165. Regeringen har i författningskommentaren till 37 kap. 6 § skatteförfarandelagen i nyss nämnda proposition konstaterat att en befogenhet för Skatteverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta även en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling, se prop. 2010/11:165 s. 851. Det rör sig bara om två olika sätt att lämna en uppgift. En befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. Eftersom begreppet "handling" har tagits bort ur paragrafen har den definition av begreppet som finns i sista meningen i 6 kap. 25 § i den nuvarande paragrafen inte förts över till den här paragrafen. Definitionen av begreppet "handling" finns istället i 1 kap. 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 25 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 26 § i den nuvarande tullagen. Den har utformats med 37 kap. 9 § skatteförfarandelagen som förebild. Frasen "visa upp handling eller lämna över kopia av handling" har därför inte förts över till den nya tullagen. En befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift får anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. Se författningskommentaren till 24 §. 26 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 28 § i den nuvarande tullagen och kompletterar artikel 15.1 om dokument och uppgifter som på begäran och inom föreskriven tid ska lämnas till tullmyndigheterna och artikel 48 om tullmyndigheternas kontroll av uppgifter efter frigörande i unionstullkodexen. Paragrafen har fått en ny utformning för att närmare följa unionstullkodexen. Hänvisningarna till artiklarna 15.1 och 48 är utformade på så sätt att de avser unionstullkodexen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Bestämmelserna i 26-35 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 27 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § första-tredje styckena i den nuvarande tullagen. Den har utformats efter 41 kap. 4 § skatteförfarandelagen. 28 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 29 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 41 kap. 5 § skatteförfarandelagen. 29 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 30 § första och tredje styckena och har utformats med 41 kap. 6 § skatteförfarandelagen som förebild. Andra stycket i den nuvarande paragrafen har flyttats till 31 § nedan för att närmare följa skatteförfarandelagens uppbyggnad. 30 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 31 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket finns en upplysning om att revisorns befogenheter framgår av artikel 48 om tullmyndigheternas kontroll av uppgifter efter frigörande i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges inte vilken lydelse av artikeln som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 31 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket första och andra meningarna samt 6 kap. 32 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Utformningen har sin förebild i 41 kap. 8 § andra stycket skatteförfarandelagen. 32 § Paragrafens första stycke motsvarar 6 kap. 32 § första stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafens andra stycke motsvarar 6 kap. 30 § andra stycket tredje meningen. Paragrafen har utformats efter 41 kap. 9 och 11 §§ skatteförfarandelagen. Paragrafens första stycke innehåller en upplysning om bestämmelserna i artikel 15.1 i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges inte vilken lydelse av artikeln som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 33 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 32 § tredje stycket första och andra meningarna samt 32 § fjärde stycket i den nuvarande tullagen och har hämtat sin utformning från 41 kap. 10 § skatteförfarandelagen. 34 § Paragrafen motsvarar 6 kap 33 § första stycket första meningen och 33 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. Paragrafen har utformats i enlighet med 41 kap. 13 § skatteförfarandelagen. 35 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 33 § första stycket andra meningen och 33 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 41 kap. 14 § skatteförfarandelagen. 36-38 §§ Paragraferna ersätter 6 kap. 34 § i den nuvarande tullagen. I lagrådsremissen föreslogs en bestämmelse som motsvarar 6 kap. 34 § i den nuvarande tullagen. Lagrådet anför att den föreslagna lydelsen av 24 och 25 §§ riskerar att leda till oklarheter vid tillämpningen av bestämmelserna om undantagande av handling och uppgifter i 36-41 §§. Regeringen instämmer i att det finns skäl att justera undantagandebestämmelserna. Det bör tydligt framgå vilka uppgifter som ett föreläggande inte får avse. Det bör även tydligt framgå vilka handlingar som inte får granskas av Tullverket vid en revision. Regeringen föreslår därför att den nuvarande regleringen ersätts med bestämmelser som i relevanta delar motsvarar bestämmelserna i 47 kap. 1-3 §§ skatteförfarandelagen. I 36 § anges att ett föreläggande enligt 24 eller 25 § inte får avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Paragrafen ersätter 6 kap. 34 § andra stycket i den nuvarande tullagen och avser således enbart förelägganden enligt 24 eller 25 §. Undantag av handlingar från granskning vid revision får i stället begäras med stöd av 37-39 §§. Se även författningskommentaren till 24 § när det gäller innebörden av "föreläggande att lämna uppgift". Paragrafen har utformats med 47 kap. 1 § skatteförfarandelagen som förebild. Detta innebär att det i paragrafen inte anges vilka handlingar som på begäran av enskild ska undantas, utan vilka uppgifter ett föreläggande inte får avse. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Den som har invändningar mot ett föreläggande kan begära att Tullverket omprövar föreläggandet. Förelägganden ska, precis som enligt bestämmelserna i den nuvarande tullagen, få överklagas och bestämmelsen i denna paragraf ska vara tillämplig i bl.a. mål där ett föreläggande har överklagats. Bestämmelserna om rätt att begära undantag av handlingar från kontroll behöver därför inte omfatta den som föreläggs att lämna uppgifter. I 37 § första stycket anges att vid revision får Tullverket inte granska en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken (första punkten) eller en handling som inte omfattas av revisionen (andra punkten). Bestämmelsen i första punkten motsvarar i sak 6 kap. 34 § första stycket 1 i den nuvarande tullagen såvitt avser revision. Bestämmelsen i andra punkten motsvarar i sak 6 kap. 37 § andra stycket i den nuvarande tullagen. I andra stycket anges att Tullverket inte heller får granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Denna bestämmelse motsvarar i sak 6 kap. 34 § första stycket 2 såvitt avser revision. Av 38 § framgår att undantag av en handling från kontrollen sker på begäran av den som är föremål för revision. Bestämmelserna i 36-43 §§ är tillämpliga även om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 39 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 35 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Någon motsvarighet till tredje stycket i den paragrafen har inte införts i den nya tullagen då det som sägs där följer av rättsliga grundprinciper, jfr prop. 2010/11:165 s. 924 sista stycket. Paragrafens utformning följer delvis 47 kap. 4 § skatteförfarandelagen. 40 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 36 § andra stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 47 kap. 5 § skatteförfarandelagen. 41 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 37 § första stycket i den nuvarande tullagen. Den har delvis utformats efter 47 kap 6 § skatteförfarandelagen. För mer information, se prop. 2010/11:165 s. 925. Någon bestämmelse som motsvarar 6 kap. 37 § andra stycket i den nuvarande tullagen föreslås inte. En bestämmelse om undantag av handling som inte omfattas av en revision har i stället tagits in i 37 § första stycket 2. 42 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 38 § första stycket i den nuvarande tullagen och har utformats efter 47 kap. 7 § skatteförfarandelagen (se prop. 2010/11:165 s. 926). Bestämmelsen tar sikte på fall där granskningen av en handling har påbörjats innan den enskilde begär att den ska undantas. Frasen "eller del av handling" upprepas inte i den nya paragrafen eftersom bestämmelsen även gäller för "uppgift", vilket får anses täcka in beslut som avser bara en del av en handling. Inte heller andra meningen i 6 kap. 38 § första stycket upprepas, eftersom det fallet täcks av frasen "har undantagits från kontroll". 43 § Paragrafen motsvarar 6 kap. 38 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Motsvarande bestämmelser finns i 68 kap. 1 och 3 §§ skatteförfarandelagen. 44-49 §§ Se avsnitt 6.2.8. Paragraferna motsvarar 7 kap. 1 § andra stycket och 3-7 §§ i den nuvarande tullagen. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2013/14:164. Upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 kap. 1 § första stycket har ersatts av upplysningsbestämmelsen i 1 kap. 1 §. Nuvarande 7 kap. 2 § har tagits bort, eftersom bestämmelser som avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer ligger inom den s.k. restkompetensen. Viss språklig bearbetning har gjorts av 45, 46 och 49 §§ för att öka tydligheten. I 44 § finns en upplysning om att uttryck som används i 45-49 §§ har samma betydelse som i förordning (EU) nr 608/2013. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). Bestämmelserna i 45 och 46 §§ rör underrättelse om vissa beslut som fattas med stöd av förordning (EU) nr 608/2013 och bestämmelsen i 47 § rör ansvar för en eventuell skada på en vara vid en inspektion av varan med stöd av den förordningen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna till EU-förordningen i dessa paragrafer är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 50-53 §§ Se avsnitt 6.2.8. Paragraferna motsvarar 7 a kap. 2-5 §§ i den nuvarande tullagen. För mer information om dessa bestämmelser, se prop. 2006/07:68. Upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 a kap. 1 § har ersatts av upplysningsbestämmelsen i 1 kap. 1 §. Bemyndigandet i nuvarande 7 a kap. 6 § har tagits bort eftersom det avser verkställighetsföreskrifter. Bestämmelsen i 51 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådet anser att det finns skäl att tydligare utveckla varför uttryckssättet i 52 § andra stycket skiljer sig från det i 4 kap. 16 § andra stycket. Regeringen har i avsnitt 7.4.1 i prop. 2006/07:68 utvecklat skälen för utformningen av bestämmelserna om kroppsvisitation för att söka efter kontanta medel. Eftersom någon ändring i sak av bestämmelserna om kontantkontroller inte föreslås inom ramen för detta lagstiftningsärende hänvisar regeringen till de skäl som anförs i prop. 2006/07:68. Bestämmelsen i 50 § rör formerna för att lämna en anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningarna till artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 i 51 och 52 §§ och till artikel 4.2 i den förordningen i 53 § är utformade på så sätt att de avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 5 kap. Överträdelser och sanktioner Se avsnitt 6.2.10. 1 § Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § första stycket i den nuvarande tullagen. Andra stycket i den paragrafen har ingen motsvarighet i förslaget till ny tullag eftersom det inte innehåller några bestämmelser om enhetstillstånd. 2 § Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har genomgått vissa redaktionella justeringar, någon ändring i sak är dock inte avsedd. Begreppet "tillfälligt lager" är ersatt med "anläggning för tillfällig lagring" och "icke-gemenskapsvara" har ersatts med "icke-unionsvara". Begreppet "frilager" har tagits bort då det inte längre förekommer i unionstullkodexen. Hänvisningen till artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 i första stycket är utformad på så sätt att den avser artikeln i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Se kommentaren till 4 kap. 24 § när det gäller Lagrådets synpunkter i fråga om "uppgift" och "handling". 3 och 4 §§ Paragraferna motsvarar 10 kap. 2 och 3 §§ i den nuvarande tullagen. 5-7 §§ Paragraferna motsvarar i sak 8 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. Regeln om att tulltillägg ska utgå vid oriktig uppgift finns i 5 §. I 6 § finns regeln om när en uppgift ska anses vara oriktig. 6 § motsvarar 8 kap 2 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen. Tulltilläggets storlek regleras i 7 §. 7 § motsvarar 8 kap 2 § fjärde och femte styckena i den nuvarande tullagen. För tydlighetens skull har en hänvisning till 5 § införts. Paragraferna har utformats med skatteförfarandelagens regler om skattetillägg som vägledning. Utöver detta har en felhänvisning i nuvarande i 8 kap. 2 § femte stycket respektive 2 a § rättats till. Med "omprövning" avses här att ytterligare tull påförs. 8 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 2 a § i den nuvarande tullagen. I den paragrafen finns i sista meningen en hänvisning till 2 § tredje stycket. Som Lagrådet påpekar ger en jämförelse med den ändring som gjordes i tulltilläggsbestämmelserna i prop. 2002/03:106 (se s. 29 f) vid handen att hänvisningen borde ha varit till 2 § fjärde stycket. Denna felaktighet har rättats till här, vilket innebär att det i paragrafen görs en hänvisning till 7 § första stycket. I övrigt är paragrafen utformad med 57 kap. 1 § skatteförarandelagen som förebild. Begreppet "skönstulltaxering" har ersatts med "tull har fastställts på skälig grund". 9 § Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 3 § i den nuvarande tullagen och reglerar att tulltillägg ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld genom bristande efterlevnad i enlighet med artikel 79 i unionstullkodexen. Hänvisningen till artikel 79 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. 10 § Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 4 § i den nuvarande tullagen. I paragrafen regleras när tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning av tull samt storleken på tulltillägget. Paragrafen har utformats i linje med Lagrådets förslag. 11 § Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd. 12 § Paragrafen ersätter 8 kap. 6 § i den nuvarande tullagen. Begreppet "frivilligt" har ersatts med "på eget initiativ" för att följa 49 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Som Lagrådet påpekar innebär detta en ändring i sak. Avsikten är här, liksom i skatteförfarandelagen (jfr prop. 2010/11:165 s. 943), att åstadkomma en generösare tillämpning än den tidigare bestämmelsen om frivillig rättelse. 13 § Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 8 kap. 12 § i den nuvarande tullagen. 14 § Paragrafen motsvarar 8 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Den har bearbetats språkligt, någon ändring i sak är inte avsedd. Lagrådet påpekar att någon motsvarighet till bestämmelsen inte finns i skatteförfarandelagen och att tulltilläggens och skattetilläggens accessoriska natur torde innebära att en bestämmelse av detta slag är umbärlig. Regeringen avser att återkomma till denna fråga vid den kommande översynen av sanktionsbestämmelserna. 15 § Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen är omformulerad då begreppet "lokalt klareringsförfarande" inte längre finns i unionstullkodexen. Det finns heller inte något skäl att begränsa bestämmelsen till "övergång till fri omsättning" varför detta har utgått. Förseningsavgiften föreslås höjas från 400 och 800 kronor till 500 respektive 1 000 kronor, vilket motsvarar inflationsutvecklingen sedan beloppen senast höjdes (2001) fram till i dag (2015). 16 § Paragrafen motsvarar i sak 5 kap 3 § andra stycket i den nuvarande tullagen vad avser beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Genom hänvisningen till bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull görs bestämmelserna i unionstullkodexen om omprövning av beslut tillämpliga. Se avsnitt 6.2.5. Att beslut om tulltillägg och förseningsavgift ska omprövas om de har överklagats framgår av 6 kap. 7 §. 17 § Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 10 § i den nuvarande tullagen. Första stycket har utformats efter 51 kap. 1 § första stycket skatteförfarandelagen i enlighet med Lagrådets förslag. I andra stycket har rekvisiten "stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds ålder " ersatts med "berott på ålder", någon ändring i sak är inte avsedd. I tredje stycket anges att deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. Lagrådet ifrågasätter om det finns skäl att behålla bestämmelsen. Bestämmelsen ger en möjlighet att befria från förseningsavgift i de fall där avgiften visserligen står i proportion till passiviteten, men passiviteten är obetydlig och avgiften låg. Bestämmelsen behålls därför. 18 § Paragrafen har utformats med 52 kap. 10 § skatteförfarandelagen som förebild. 19 § Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § första stycket i den nuvarande tullagen. Ingen motsvarighet till andra stycket i den paragrafen behövs då rätten att yttra sig framgår av artikel 22.6 om beslut som fattas på ansökan och artikel 29 om beslut som fattas utan föregående ansökan i unionstullkodexen. Se 5 kap. 16 § och avsnitt 6.2.5. 20 § Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen. Paragrafen har dock genomgått vissa redaktionella ändringar. Vidare har hänvisningen till artikel 110 om anstånd med betalning i unionstullkodexen utformats på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Av 8 kap. 15 § i den nuvarande tullagen följer att bestämmelsen om dröjsmålsränta i 5 kap. 16 § den lagen ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Således ska dröjsmålsräntan beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen. Som Lagrådet noterat anges i lagrådsremissens förslag att artikel 114 i unionstullkodexen ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Eftersom någon ändring jämfört med vad som gäller enligt den nuvarande bestämmelsen inte är avsedd, ska i paragrafen i stället anges att 2 kap. 8 § ska tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. 21 § Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 § i den nuvarande tullagen vad avser tulltillägg. Vad avser förseningsavgifter finns ingen motsvarighet i den nuvarande tullagen. Den delen införs i förslaget till ny tullag för att få bättre överensstämmelse med skatteförfarandelagen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 6 kap. Överklagande Se avsnitt 6.2.9. 1 § Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 1 § i den nuvarande tullagen. Den är utformad med 67 kap. 3 § skatteförfarandelagen som förebild. Att Tullverket utser ersättare för det allmänna ombudet framgår av 10 § andra stycket förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket. Lagrådet har föreslagit att det direkt i bestämmelsen ska anges vilka beslut som det allmänna ombudet kan överklaga. Regeringen har utformat paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag, dock med den skillnaden att även beslut om annan skatt än tull nämns i bestämmelsen. Lagrådet har vidare föreslagit att hänvisningarna till 3 och 7 §§ i 6 kap. 8, 11-17, 20 och 21 §§ ska ersättas med en hänvisning till denna paragraf. I denna del har regeringen inte följt Lagrådets förslag. 2 § Paragrafen motsvarar i sak 9 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. I paragrafens första stycke anges vilka beslut som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Stycket innehåller hänvisningar till artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005 och artiklarna 5.3, 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 och 16 i förordning (EU) nr 608/2013. Eftersom innebörden av bestämmelsen är att beslut enligt de nämnda artiklarna får överklagas, är det lämpligt att hänvisningarna till artiklarna i EU-förordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. I andra stycket har en bestämmelse tagits in som motsvarar 9 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Bestämmelsen innebär att Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ även fortsättningsvis överklagas hos regeringen. Att Tullverkets beslut om föreskrifter inte får överklagas framgår av 30 § myndighetsförordningen (2007:515). Därför har det nuvarande femte stycket inte någon motsvarighet i förslaget till ny tullag. 3 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 3 § i den nuvarande tullagen. I stället för "tulltaxering i en fråga som kan antas ha betydelse för fastställande av tull" används nu begreppet "beslut om tull". I andra stycket första meningen anges att om ett beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I tredje stycket har det i enlighet med Lagrådets förslag tagits in en bestämmelse som anger att gäldenären eller den skattskyldige får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om beslutet inte är till nackdel för denne. 4 § Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § första stycket i den nuvarande tullagen. I paragrafen anges att om ett överklagande inte avvisas och det inte finns hinder mot omprövning, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. Lagrådet har beträffande denna paragraf och 6 § framfört att det finns anledning att överväga att grunda regleringen på vad som gäller enligt skatteförfarandelagen. Regeringen konstaterar att en sådan förändring av bestämmelserna skulle kräva överväganden som inte ryms inom detta lagstiftningsärende och föreslår därför att de aktuella bestämmelserna i den nuvarande tullagen förs över till den nya tullagen. 5 § Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § andra och tredje styckena i den nuvarande tullagen. 6-11 §§ Paragraferna motsvarar 9 kap. 5-10 §§ i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till artikel 45 om uppskjutande av genomförandet i unionstullkodexen i 9 § är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Se kommentaren till 4 § när det gäller Lagrådets synpunkt beträffande 6 §. 12-15 §§ Paragraferna motsvarar 9 kap. 12-15 §§ i den nuvarande tullagen. 16-25 §§ Paragraferna motsvarar i sak 9 kap. 16-25 §§ i den nuvarande tullagen. 17 § har bearbetats redaktionellt, någon ändring i sak är inte avsedd. 18 § och 22 § har utformats med 67 kap. 33 § respektive 37 § skatteförfarandelagen som förebild. Lagrådets synpunkter har beaktats vid utformningen av 22 §. I ärenden och mål där frågor om bevissäkring eller betalningssäkring prövas, se 24 eller 25 §, tillämpas de bestämmelser i skatteförfarandelagen som framgår av 7 kap. 9 § första stycket 2. 26 § Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om dröjsmålstalan. Den har utformats med 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 21 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) som förebilder, med beaktande av vad som redan framgår av unionstullkodexen. Första stycket. Hänvisningen till artikel 22.2 om kontroll av uppgifter i ansökan om beslut i unionstullkodexen innebär att Tullverket, utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att en ansökan om ett beslut mottagits, ska kontrollera om villkoren för godtagande av denna ansökan är uppfyllda. Om Tullverket fastställer att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att verket ska kunna fatta detta beslut, ska verket meddela sitt godtagande till den sökande inom den tidsperiod som anges ovan. Med "den tidsfrist som avses i artikel 22.3" menas dels den tidsfrist inom vilken ett beslut ska fattas, dvs. utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs, dels den ytterligare tid som tullmyndigheterna bedömer vara nödvändig för att kunna fatta ett beslut, om de inte kan fatta ett beslut i tid. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30 dagar. Eftersom innebörden av paragrafen är att enskild ska kunna föra en dröjsmålstalan, är det lämpligt att hänvisningarna i första stycket till artiklarna 22.2 och 22.3 i unionstullkodexen är dynamiska, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Andra stycket. En dröjsmålstalan ska omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Tredje stycket. Om domstolens förklaring om att ärendet onödigt uppehålls inte resulterar i ett reellt beslut, föreligger inom en månad ett fiktivt avslagsbeslut som kan överklagas av den sökande med stöd av 6 kap. 2 § första stycket 1. 7 kap. Särskilda bestämmelser 1 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § första stycket i den nuvarande tullagen och 64 § första stycket i den nuvarande tullförordningen. Paragrafen kompletterar artikel 137 om transport under särskilda omständigheter i unionstullkodexen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag såtillvida att meningen "Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket." har tagits in i andra stycket. 2 § Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 19 § andra stycket i den nuvarande tullagen och 64 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen. Paragrafen kompletterar artikel 137 i unionstullkodexen. Paragrafen har utformats i linje med Lagrådets förslag genom att en mening som anger att handlingen ska vidarebefordras till Tullverket har tagits in i andra stycket. 3 § Se avsnitt 6.2.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande tullagen. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 4 § Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. För ytterligare information, se prop. 2013/14:164. I paragrafens första stycke anges att delgivning får användas om Tullverket vid tillämpningen tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat. I andra stycket anges att delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna. Det är ändamålsenligt att hänvisningarna till EU-förordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 5 § Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Orden "eller handling" har tagits bort eftersom begreppet "uppgift" får anses omfatta också "handling". Se författningskommentaren till 4 kap. 24 §. Hänvisningen till artikel 15.1 om dokument och uppgifter som på begäran och inom föreskriven tid ska lämnas till tullmyndigheterna i unionstullkodexen är utformad på så sätt att den avser artikeln i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Se avsnitt 6.2.1. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ är även tillämpliga om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras. 6 § Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande tullagen. 7 § Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nuvarande tullagen. 8 § Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § i den nuvarande tullagen. Den kompletterar bl.a. artikel 101.3 om fastställande av import- eller exporttullbelopp i unionstullkodexen som anger hur avrundning får ske och hur en medlemsstat som inte har euron som valuta får tillämpa bestämmelserna. 9 § Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § i den nuvarande tullagen. Lagrådet anser att det som sägs i första stycket i paragrafen om "skatt som ska betalas till Tullverket" kan utgå. Regeringen anser att en sådan ändring skulle riskera att göra bestämmelsen otydlig och väljer därför att inte följa Lagrådets förslag. 11.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 6 kap. 10 a § Begreppet "står under tullövervakning" ändras till "omfattas av tullövervakning", som är det begrepp som används i unionstullkodexen. En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat 1 § I andra stycket införs en definition av begreppet "tullklarering". Samtidigt görs vissa språkliga ändringar i första stycket. 11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam 26 § Nuvarande andra och fjärde styckena hänvisar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas dessa stycken bort. Detta får till följd att nuvarande tredje, femte och sjätte styckena i stället blir andra, tredje respektive fjärde stycket. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i första stycket. I fjärde stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en upplysning om att beskattningsvärdet utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 33 § I andra stycket ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. 6 § I andra punkten ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i punkten. 11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 1 § I första stycket 5 ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § i förslaget till ny tullag för att återbetalning av både tull och annan skatt än tull ska omfattas av bestämmelsen. 11.7 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 25 § Paragrafen har bearbetats språkligt och redaktionellt. Någon ändring i sak är inte avsedd. 11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering 2 kap. 7 § I andra stycket 1 ändras hänvisningen till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen. 11.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 1 kap. 2 § I nuvarande första stycket 6 c och e finns hänvisningar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 6 c och e bort. Detta får till följd att nuvarande första stycket 6 d i stället blir första stycket 6 c. Samtidigt görs mindre, språkliga och redaktionella ändringar i första stycket 6 a och b. I femte stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Av tydlighetsskäl har hänvisningen preciserats med den artikel i vilken de nämnda uttrycken definieras. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 5 § I sista meningen finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort. 19 § Hänvisningen till gemenskapstullkodexen ändras till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 5 kap. 19 § I punkten 2 ändras begreppet "temporär import" till "tillfällig införsel" som är det begrepp som används i unionstullkodexen. 7 kap. 8 § I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att beskattningsunderlaget vid import utgörs av bl.a. varans värde för tulländamål, fastställt av Tullverket, enligt unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nuvarande andra stycket hänvisar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas andra stycket bort. Det nuvarande tredje stycket blir därmed nytt andra stycke. 9 § I tredje stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 9 c kap. 1 § I första stycket 3 har begreppet "tillfälligt lager" ändrats till "anläggning för tillfällig lagring" som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet "frilager" har tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. 2 § I paragrafen ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Samtidigt har begreppet "tillfälligt lager" ändrats till "anläggning för tillfällig lagring" som är det begrepp som används i unionstullkodexen och begreppet "frilager" tagits bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. I denna paragraf finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 13 kap. 6 § I punkten 4 har hänvisningarna avseende enhetstillstånd tagits bort, eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4. 22 kap. 1 § En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. 1 § I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den kodexen till en hänvisning till unionstullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den kodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 3 § En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 4 och 5 §§ Begreppet "förtullning" används inte i förslaget till ny tullag. I 4 och 5 §§ används begreppet i verbform. Det har ersatts av lokutionen "deklareras för övergång till fri omsättning". Någon ändring i sak är inte avsedd. 6 § I andra stycket har frasen "varan anmäldes till förtullning" ersatts med "tulldeklarationen ingavs till Tullverket", eftersom begreppet "förtullning" inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd. 8 § Hänvisningarna till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. 9 § I tredje stycket ändras hänvisningarna till paragrafer i den nuvarande tullagen till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. 11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. 1 kap. 5 § En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 2 kap. 2 § I fjärde stycket ändras begreppet "temporär import" till "tillfällig införsel" som är det begrepp som används i unionstullkodexen. 5 § I andra stycket finns en bestämmelse om att frihet från skatt endast medges om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 203-205 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring i första stycket. 11 § I paragrafen finns en bestämmelse om att vad som i övrigt sägs om tullfrihet i bl.a. förordning (EG) nr 1186/2009 ska även gälla i fråga om frihet från skatt vid import. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till förordning (EG) nr 1186/2009 är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 12 § Paragrafen upphör att gälla eftersom bestämmelserna om återbetalning och eftergift avseende annan skatt än tull har samlats i 2 kap. 19 § i förslaget till ny tullag. 3 kap. 9 § En hänvisning till artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 ändras till en hänvisning till artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 4 kap. 1 § Begreppet "förtullning" används inte i förslaget till ny tullag, därför har punkten 3 bearbetats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd. 11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt 9 c § Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet "förtullning" inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd. I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort. 15 § I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 20 § I nuvarande första stycket 8 mot slutet finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna hänvisning bort. 34 § En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 37 § Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet "förtullning" inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd. I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort. 39 § I nuvarande punkten 5 sista meningen finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort. 40 § I tredje stycket 2 d tas begreppet "frilager" bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. 11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt 8 c § Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet "förtullning" inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd. I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för varor i samband med deras övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort. 14 § I första stycket ändras en hänvisning till artikel 79 i gemenskapstullkodexen till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 201. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 19 § I nuvarande första stycket 8 mot slutet finns en hänvisning som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna hänvisning bort. 34 § En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi 4 kap. 1 b § Genomgående ändras hänvisningar till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisningar till unionstullkodexen. Första stycket 2 har bearbetats språkligt eftersom begreppet "förtullning" inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd. I andra stycket finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). I tredje stycket finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för bränsle i samband med bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nuvarande första stycket 3 hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 bort. 8 § I första stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. I detta stycke finns en bestämmelse om att den som i Sverige avser att yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen, får godkännas som registrerad avsändare. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 13 § Första stycket 3 b har bearbetats språkligt eftersom begreppet "förtullning" inte används i förslaget till ny tullag. Någon ändring i sak är inte avsedd. I andra stycket ändras en hänvisning till gemenskapstullkodexen till motsvarande hänvisning till unionstullkodexen. Av tydlighetsskäl har hänvisningen preciserats med den artikel i vilken de nämnda uttrycken definieras. I detta stycke finns en upplysning om att vissa uttryck som används i lagen har samma betydelse som i unionstullkodexen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). I tredje stycket ändras en hänvisning till artikel 79 i gemenskapstullkodexen till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 201. I detta stycke finns en bestämmelse om undantag från skattskyldighet för bränsle i samband med bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nuvarande första stycket 3 c hänvisar till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas första stycket 3 c bort. 5 kap. 2 § I nuvarande punkten 3 sista meningen finns hänvisningar som avser enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas denna mening bort. 6 kap. 1 § En hänvisning i andra stycket till den nuvarande tullagen ändras till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 7 kap. 1 § I punkten 1 tas begreppet "frilager" bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. 11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 1 § I andra stycket införs en definition av begreppet "förtullning". 11.16 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) 2 kap. 14 § Begreppet "frilager" tas bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. 11.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 4 § I tredje stycket ersätts det nationella begreppet "tullplats", som också har tagits bort ur förslaget till ny tullag, med begreppet "tullkontor", som är det begrepp som används i unionstullkodexen. 8 § Se avsnitt 7. Paragrafen delas in i två stycken. I första stycket läggs orden "och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag" till för att tydliggöra att även den typen av försändelser omfattas av reglerna om undersökning av försändelser enligt denna paragraf. Som en följd av denna ändring har orden "vid ett kurirföretags första sorteringsterminal" lagts till i andra stycket. För att undvika sammanblandning med sådan diplomatisk kurirförsändelse som avses i artikel 27 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller sådan konsulär post som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 används lokutionen "försändelser förmedlade av kurirföretag" i 8 och 9 §§. 9 § Se avsnitt 7. I paragrafen ersätts som en följd av ändringen i 8 § "brev och andra sådana försändelser" med "postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag". 11 § Utredningen föreslog att begreppet "postkontor" skulle ersättas med "brevbärarkontor" i första stycket. Lagrådet föreslår att orden "som väntas till ett visst brevbärarkontor" och "när den kommer till brevbärarkontoret" ska strykas. Regeringen delar Lagrådets synpunkt. Vidare har i andra stycket frasen "skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid" ersatts med "ska gälla en begränsad, kortare tid". Någon ändring i sak är inte avsedd. 13 § Förutom vissa mindre, språkliga ändringar i paragrafen, så ändras hänvisningen i andra stycket till 5 kap. 23 § i den nuvarande tullagen till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag, dvs. 2 kap. 16 §. 17 § I första stycket ersätts begreppet "tillfälligt lager" med begreppet "anläggning för tillfällig lagring", som är det begrepp som används i unionstullkodexen. Samtidigt görs vissa mindre, språkliga ändringar. 18 § Hänvisningarna till 6 kap. 25-38 §§ och 10 kap. 4 § i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag, dvs. 4 kap. 26-43 §§ och 7 kap. 5 §. 11.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter 2 kap. 13 § Hänvisningen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. 11.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder 8 § Hänvisningar till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen. 11.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:445) om exportbutiker 2 § I definitionen av "unionsvaror" har hänvisningen till artikel 4.7 i gemenskapstullkodexen ändrats till motsvarande artikel i unionstullkodexen, dvs. artikel 5.23. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 11.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg 2 § Hänvisningar till artiklar i gemenskapstullkodexen har ändrats till motsvarande artiklar i unionstullkodexen. Paragrafen har kompletterats med en definition av begreppet "icke-unionsvaror". Eftersom det är fråga om upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 11.22 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 8 kap. 7 § Hänvisningen i andra strecksatsen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. 9 kap. 8 § Hänvisningarna i andra strecksatsen till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. 11.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling 1 § I tredje stycket ändras en hänvisning till den nuvarande tullagen till en hänvisning till förslaget till ny tullag. 2 § I andra stycket 2 har definitionen av begreppet "tullbehandling" anpassats till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen och förslaget till ny tullag. 3 § Nuvarande tredje stycket 5 innehåller en hänvisning till en bestämmelse om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, tas bestämmelsen i tredje stycket 5 bort. 8 § Nuvarande tredje och fjärde styckena innehåller hänvisningar till bestämmelser om enhetstillstånd. Eftersom bestämmelserna om enhetstillstånd i den nuvarande tullagen inte införs i förslaget till ny tullag, jfr avsnitt 6.2.4, har bestämmelserna i tredje och fjärde styckena tagits bort. Det nuvarande femte stycket blir därmed nytt tredje stycke. 31 § Hänvisningarna i första stycket 2 till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragrafer i förslaget till ny tullag. 11.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet 2 kap. 5 § Bestämmelsen har fått ett nytt inledande led. Genom tillägget har möjligheterna till utlämnande på medium för automatiserad behandling till enskild utvidgats till att omfatta utlämnande som följer av tullagstiftningen enligt definitionen i 1 kap. 3 § i förslaget till ny tullag. Härigenom innefattas dels Europeiska unionens tullagstiftning enligt artikel 5.2 i unionstullkodexen, dels svenska tullförfattningar. Enligt artikel 5.2 i unionstullkodexen är tullagstiftning det regelverk som utgörs av allt följande: Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå (a), gemensamma tulltaxan (b), den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser (c) och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen (d). Om ett utlämnande till enskild följer av någon av dessa akter eller av svenska tullförfattningar får utlämnande ske på medium för automatiserad behandling. Några föreskrifter av regeringen behövs därmed inte för dessa fall. Se avsnitt 8.2.2. 8 a § Paragrafen upphör att gälla eftersom den hänvisar till bestämmelser som upphör att gälla. 11.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister 26 § Eftersom begreppet "tullklarering" inte används i förslaget till ny tullag har i första stycket 1 rekvisitet "plats för tullklarering" ändrats till "ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt". Den nya frasen anknyter till uttryckssättet i unionstullkodexen. 11.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd 16 § I andra stycket finns en bestämmelse om att kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i unionstullkodexen ska göras i samråd med Tullverket. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring. 11.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet 23 § Hänvisningen till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. 28 § Hänvisningen i andra stycket till en paragraf i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. 11.28 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804) 6 § I punkten 6 tas begreppet "frilager" bort eftersom den lagringsformen inte finns i unionstullkodexen. 11.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd 4 kap. 3 § I andra stycket finns en bestämmelse om att kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i unionstullkodexen ska göras i samråd med Tullverket. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring. 11.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. 8 § Hänvisningarna i andra stycket till paragrafer i den nuvarande tullagen ändras till motsvarande paragraf i förslaget till ny tullag. Samtidigt ändras begreppet "tillfälligt lager" till motsvarande begrepp i unionstullkodexen som är "anläggning för tillfällig lagring". 11.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster 14 kap. 2 § I paragrafen finns en bestämmelse om att en upphandlande enhet vid tilldelning av varukontrakt får förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt unionstullkodexen uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningen till unionstullkodexen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Samtidigt görs en mindre, språklig ändring. 11.32 Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045) 2 kap. 16 § En hänvisning till den nuvarande tullagen ändras till förslaget till ny tullag. Övergångsbestämmelsen till ändringen är tänkt att träffa sådana situationer då den äldre tullagen är tillämplig enligt punkten 3 c i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen. 11.33 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) 12 kap. 5 § Hänvisningarna till begreppet "tillfälligt lager" ändras till motsvarande begrepp i unionstullkodexen som är "anläggning för tillfällig lagring". Eftersom det i den delen är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning). 11.34 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 2 kap. 1 § Hänvisningen i första stycket 4 till den nuvarande tullagen ändras till förslaget till ny tullag. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen Rättelse till Europaparlamentets och rådets för-ordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen Sammanfattning av betänkandet (SOU 2015:5) Utredningens uppdrag har varit att anpassa den svenska tullag-stiftningen till den nya unionstullkodexen genom att lämna förslag till en ny svensk tullagstiftning. I uppdraget har ingått att lämna förslag till lagar som ersätter tullagen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. och också att lämna förslag till förordningar som ersätter tullförordningen (2000:1306) och förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Därutöver har det i utredningens uppdrag ingått att bedöma behovet av särskilda regler i den nya tullagen om omprövning, att ta ställning till om tullagens regler för postförsändelser bör vidgas till att omfatta andra försändelser och att bedöma behovet av anslutande ändringar i vissa andra lagar och förordningar. Utredningens metod har varit att granska bestämmelserna i den nuvarande tullagen i jämförelse med unionstullkodexen och de utkast till delegerade akter och genomförandeakter som EU-kommissionen presenterat. Det bör i detta sammanhang noteras att de sistnämnda akterna fortfarande är under förhandling och alltså inte utgör en stabil grund. Det kan inte uteslutas att ändringar i de förslag som utredningen nu presenterar kan komma att krävas med anledning av detta. Utredningen har för att undvika dubbelreglering strävat efter att endast föra över de bestämmelser som har bedömts komplettera kodexen och fortfarande vara relevanta i förslagen till nya nationella regler. En ny tullag och en ny tullförordning Utredningen föreslår att det med anledning av unionstullkodexen införs en ny tullag för att ersätta den nuvarande tullagen och att en ny tullförordning införs med anledning av den nya tullagen. Den nya förordningen föreslås ersätta den nuvarande tullförordningen. Utredningen föreslår att bestämmelserna i den nuvarande tullagen om överklaganden och kontroll av varor införs i den nya tullagen. Detsamma gäller för bestämmelserna om tullförseelse, tulltillägg och förseningsavgift. Dessa bestämmelser föreslås dock införas i den nya tullagen i ett gemensamt kapitel. Bestämmelserna om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel behålls i den nya tullagen och den nya tullförordningen. Bestämmelserna om övervakning beträffande regler om produktsäkerhet behålls i den nya tullförordningen men under benämningen tullkontroll i samband med marknadskontroll. Dagens bestämmelser om kontroll av postförsändelser föreslås fortsättningsvis även omfatta motsvarande försändelser förmedlade via kurirföretag. Ändringen bör avse tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. En ny lag och en ny förordning om vissa tullbestämmelser Med anledning av unionstullkodexen föreslås en ny lag om vissa tullbestämmelser, för att ersätta lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. En ny förordning om vissa tullbestämmelser föreslås också. Den nya förordningen ersätter förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Ändringar i lagen och förordningen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet Utredningen har haft i uppdrag att överväga vilka ändringar, mot bakgrund av bestämmelserna i unionstullkodexen, som kan behövas i lagen (2001:185) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet samt att föreslå de författningsändringar som kan behövas. Utredningen föreslår att bestämmelsen i 2 kap. 5 § lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet om utlämnande av uppgift till enskild anpassas till de förutsättningar som gäller enligt unionstullkodexen. I övrigt föreslås inga ändringar i lagen eller förordningen. Anslutande ändringar i andra lagar och förordningar Utredningen har identifierat ett antal lagar och förordningar där anslutande ändringar med anledning av de nya nationella reglerna är nödvändiga. På grund av tidsbrist har utredningen dock endast kunnat lämna vissa ändringsförslag. Konsekvensbeskrivningar I utredningens uppdrag har också ingått att analysera de konsekvenser som utredningens förslag kan komma att få för myndigheter och företag. Genomförandet av den nya unionstullkodexen kommer att påverka verksamheterna för främst Tullverket och Kommerskollegium och de nya reglerna om elektronisk tullhantering och elektronisk kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer kommer att innebära en omfattande systemutveckling för främst Tullverket. De nya reglerna kommer att också att beröra alla företag som har verksamhet som anknyter till internationell handel. Utöver import- och exportföretagen berörs också andra som i sin näringsverksamhet är involverade i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen. Det kan antas att kostnader för kom-petensutveckling med anledning av de förändrade rutinerna och systemen kan komma att uppstå. Det kan också antas att näringslivets kostnader för systemutveckling kan komma att öka. Utredningen kan dock konstatera att de kostnadsdrivande reglerna för såväl myndigheter som näringsliv härrör direkt från unions-tullkodexen snarare än från de förslag som presenteras av denna utredning. Utredningen har också haft att bedöma de offentlig-finansiella konsekvenserna av de författningsförslag som lämnas. Utredningen bedömer att några sådana konsekvenser av förslagen inte kommer att uppstå. Ikraftträdande Den nya tullagen och den nya lagen om vissa tullbestämmelser föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Detsamma gäller för den nya tullförordningen och den nya förordningen om vissa tullbestämmelser. De föreslagna ändringarna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet föreslås också träda i kraft den 1 maj 2016. Utredningen anser att några svenska övergångsbestämmelser inte är nödvändiga. Betänkandets lagförslag Förslag till tullag Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och definitioner 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen. Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser. 2 § Genom denna lag genomförs 1. delar av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, och 2. delar av rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt, samt 3. artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester. 3 § Vad som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges. 4 § I denna lag förstås med det svenska tullområdet: svenskt territorium, EU:s skatteområde: det område inom vilket unionens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga, tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i kommersiell trafik direkt med tredjeland och av kommersiellt gods som verkställs av tulltjänsteman, fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken. I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Tillhandahållande av information 5 § Bestämmelser om tillhandahållande av information finns i artiklarna 6-17 i förordning (EU) nr 952/2013. Bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter finns i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. 6 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: - Arbetsmiljöverket, - Boverket, - Elsäkerhetsverket, - Havs- och vattenmyndigheten, - Kemikalieinspektionen, - Kommerskollegium, - Konsumentverket, - Kronofogdemyndigheten, - Livsmedelsverket, - Läkemedelsverket, - Myndigheten för radio och tv, - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, - Naturvårdsverket, - Post- och telestyrelsen, - Skatteverket, - Skogsstyrelsen, - Statens energimyndighet, - Statens jordbruksverk, - Statistiska centralbyrån, - Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, - Sveriges riksbank, och - Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. 7 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om 1. det finns anledning att anta att någon a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller b) har underlåtit eller kommer att underlåta att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och 2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras, felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas. Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet. 8 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål: 1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och 2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 eller 6 kap. 9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket. Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 10 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en juridisk person efter bemyndigande enligt 9 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos förmedlaren. 11 § Den som i verksamhet vid anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats för tullbehandling av varor får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Ombud i tullfrågor 12 § Bestämmelser om ombud i tullfrågor (tullombud) finns i artiklarna 18-21 i förordning (EU) nr 952/2013. 13 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tullräkningar, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar. 14 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela föreskrifter om de villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i Sverige. Bevarande av uppgifter samt avgifter och kostnader 15 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar, ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning. 16 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs. Om uppgiften är felaktig, ska den som har lämnat uppgiften stå för kostnaden för den sakkunnige. Detta gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent. Tullverket får också anlita en särskild sakkunnig när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Den som skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen ska stå för kostnaden, om Tullverket inte beslutar något annat. Om Tullverket haft en kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan ska stå för, ska denne ersätta Tullverkets kostnad. 17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. när en tullförrättning inte är avgiftsfri, och 2. tullförrättningsavgiftens storlek. 2 kap. Tullskuld, skatt och garantier 1 § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld, garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld, uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp samt upphörande av tullskuld finns i artiklarna 77-126 i förordning (EU) nr 952/2013. 2 § Bestämmelser om skyldighet att med anledning av import eller införsel som avses i 3 kap. 2 § eller 4 kap. 11 § betala annan skatt än tull finns i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag som tullvärdet fastställdes. 3 § Mervärdesskatt som avses i 2 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar 1. är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull, och 2. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdes-skattelagen vid importen eller införseln. Det som sägs om beskattningsunderlag i 2 § gäller även i de fall som avses i första stycket. 4 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft. Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd. Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld 5 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket. Om garanti inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll. Om garanti har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 20 §. Uppbörd av import- eller exporttullbelopp 6 § Om det vid fastställande av import- eller exporttullbelopp enligt artikel 101 i förordning (EU) nr 952/2013 saknas nödvändiga uppgifter får beloppet uppskattas till vad som framstår som skäligt. 7 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller utbetalas från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela kron-tal. 8 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013 förlängas till fem år. Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period om 10 år efter den dag då tullskulden uppkom. Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader efter dödsfallet. 9 § Bestämmelserna i 8 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat. Betalning av import- eller exporttullbelopp 10 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013 ska göras till Tullverket inom 10 dagar, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen har beviljats. 11 § Underrättelse om tullskuld enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 får göras till den som lämnat tulldeklaration som direkt ombud för gäldenär, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet. Ränta 12 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjs-målsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013 tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. 13 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas 1. enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, eller 2. i fall som avses i artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, när andra skatter än tull undandragits genom förfarandet. Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013 har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. 14 § Ränta enligt 12 eller 13 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 15 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 12-14 §§. 16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 12 och 13 §§, om det finns synnerliga skäl. 17 § Ränta som avses i 13 § första stycket 1 ska beräknas från utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalt belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades. Ränta enligt 13 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar. Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 1 ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). Räntesatsen för ränta enligt 13 § första stycket 2 och andra stycket ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen. 18 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 24 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 12-14 §§ som återbetalas. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas. Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). 19 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 12 eller 13 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka. Ränta utgår inte på räntebelopp enligt 12 eller 13 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta. Om ett beslut som föranlett ränta enligt 18 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas. Indrivning 20 § Om tull inte har betalats i rätt tid ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. 21 § Det som sägs om indrivning av tull i 20 § ska gälla även för ersättning enligt 1 kap. 16 § tredje stycket. 22 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 20 §. 23 § Bestämmelser om ränta, indrivning, avräkning och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en gäldenär gäller även motsvarande fordringar mot ett tullombud enligt 11 §. Återbetalning och eftergift 24 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013 ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 2 § prövas. Omprövning av beslut om sådan skatt ska även i övrigt ske om det finns skäl för det. Om annan skatt än tull, har betalats med högre belopp än som rätteligen ska betalas, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när annan skatt än tull rätteligen inte skulle ha betalats. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ den lagen återbetalas dock inte. Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också före-skrifter som begränsar rätten till återbetalning. 25 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull. 3 kap. Införsel av varor till Europeiska unionens tullområde 1 § Bestämmelser om summarisk införseldeklaration, införsel av varor i unionens tullområde, anmälan, lossning och undersökning av varor samt tillfällig lagring av varor finns i artiklarna 127-152 i förordning (EU) nr 952/2013. Införsel av varor och transportmedel 2 § Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom Europeiska unionens tullområde, men utanför Europeiska unionens skatteområde ska anmäla detta till Tullverket. En unionsvara som förs in från ett område enligt första stycket får förvaras i en anläggning för tillfällig lagring samt hänföras till tullförfarandet lagring i tullager eller frizon, aktiv förädling eller tillfällig införsel. 3 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom EU:s tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara, som inte är underkastad ett tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen. Tullverket tar då ut tull för varan och övervakar att handels-politiska åtgärder vidtas och att andra villkor för övergång till fri omsättning följs. Vad som sägs i 1 kap. 3 § gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf. För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tull-verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. 4 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om 1. det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller 2. transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 6 § har behandlats av Tullverket. 5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transportmedlet och dess last. 6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013. 7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning 1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och 2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet. 8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet. Tillfällig lagring av varor 9 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring förrän kostnaderna har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring är skyldig att ta emot icke-unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem. 4 kap. Hänförande av varor till ett tullförfarande och bortskaffande av varor 1 § Bestämmelser om hänförande av varor till ett tullförfarande, kontroll och frigörande av varor samt bortskaffande av varor finns i artiklarna 158-200 i förordning (EU) nr 952/2013. Hänförande av varor till ett tullförfarande 2 § En tulldeklaration får lämnas av någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldeklarationen lämnas genom ett ombud, hos ombudet. 3 § I fråga om varor som kommer in till det svenska tullområdet i postförsändelser ska ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till ett annat tullförfarande, överlåtelse eller förstöring av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten till handa, ska dock denne anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid tillämpning av regler om omprövning. Enhetstillstånd 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utfärda enhetstillstånd att använda förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande för att hänföra varor som befinner sig i ett annat EU-land till en godkänd tullbehandling. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om hanteringen av ärenden där varor fysiskt befinner sig i Sverige när de övergår till fri omsättning, exporteras eller återexporteras från Sverige med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land. 5 § En vara får inte fysiskt sättas i fri omsättning i Sverige eller föras ut från landet med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, om det beträffande varan finns 1. ett i Sverige gällande villkor som inte är uppfyllt, eller 2. ett i Sverige gällande förbud mot införsel eller utförsel. 6 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse till ett annat EU-lands behöriga myndighet enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93, ska en underrättelse med motsvarande innehåll även lämnas till Tullverket om 1. varan ska deklareras för övergång till fri omsättning, export eller återexport med stöd av ett enhetstillstånd, och 2. varan befinner sig inom det svenska tullområdet när den ska övergå till fri omsättning eller föras ut till tredjeland. Det är innehavaren av enhetstillståndet som är skyldig att lämna underrättelsen till Tullverket. Underrättelsen ska lämnas inom samma tidsfrist som gäller för underrättelsen enligt förordningen. Tullverket får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att lämna underrättelse enligt första stycket. 7 § Tullverket har samma befogenheter att utföra kontroller avseende sådana varor som inom det svenska tullområdet är föremål för ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, som avseende sådana varor som är föremål för motsvarande förfarande med stöd av ett tillstånd utfärdat i Sverige. Om en vara som omfattas av ett förfarande enligt första stycket är föremål för ett förbud eller ett villkor som innebär att varan inte får föras in till eller ut från landet, får Tullverket ta hand om varan om det behövs för att hindra att den hanteras i strid med sådant förbud eller villkor. En vara som har tagits om hand får läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring på bekostnad av den som för in eller för ut varan. Varan får inte tas ut från lagret så länge omhändertagandet består. 8 § Ett omhändertagande enligt 7 § andra stycket upphör om varan tas i beslag eller förverkas. Tullverket får besluta att omhändertagandet ska upphöra om det inte längre finns grund för åtgärden. En gemenskapsvara ska i så fall återlämnas till den som avsåg att föra ut varan. Annan vara ska hänföras till en sådan godkänd tullbehandling för vilken inget hinder finns. 9 § Om det finns en skyldighet att lämna en underrättelse enligt artikel 266 eller 285a i förordningen (EEG) nr 2454/93 till Tullverket när ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd tillämpas, och underrättelsen i enlighet med tillståndet ges in till den behöriga myndigheten i det andra EU-landet, ska underrättelsen anses ha kommit in till Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga myndighet. 10 § Vid tillämpning inom ett annat EU-lands tullområde av ett förfarande med stöd av ett enhetstillstånd som utfärdats i Sverige får Tullverket överlåta till tullmyndigheten i det andra landet att utföra kontrollåtgärder enligt tullagstiftningen för svensk räkning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid överlåtelse av förvaltningsuppgifter enligt första stycket. 11 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med stöd av ett enhetstillstånd utfärdat i ett annat EU-land, och varan fysiskt befinner sig i Sverige när den övergår till fri omsättning, ska importen i skattehänseende anmälas till Tullverket genom en deklaration med skatteredovisning. Tullverket får tillåta innehavaren av enhetstillståndet att lämna in deklarationen med skatteredovisning till den myndighet i det andra landet som är behörig att ta emot tulldeklarationen. Deklarationen med skatteredovisning ska i sådant fall anses ha kommit in till Tullverket när den togs emot av det andra landets behöriga myndighet. Första och andra styckena gäller endast när skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 2 §. 12 § Den som har fått ett enhetstillstånd av Tullverket är skyldig att förvara sådana handlingar, som avses i 1 kap. 15 § och som hänför sig till den verksamhet som tillståndet omfattar. Handlingarna ska förvaras i Sverige i ordnat skick samt på ett betryggande och överskådligt sätt. Om informationen förvaras i sådan form att den endast kan läsas med tekniskt hjälpmedel ska utrustning och system som behövs för att omedelbart skriva ut informationen i läsbar form finnas tillgängliga. Bortskaffande av varor 13 § Med bortskaffande av varor avses - förstöring av varor enligt artikel 197 i förordning (EU) nr 952/2013, - försäljning av varor enligt artikel 198.1 i den förordningen, och - överlåtelse till staten av varor enligt artikel 199 i den förordningen. Ytterligare bestämmelser om förstöring av varor finns i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 14 § Om en vara som förvaras på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager som innehas av Tullverket inte avhämtas inom rimlig tid, får den säljas. 15 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör säkerhet. Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 16 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan. 5 kap. Övergång till fri omsättning och lagring 1 § Bestämmelser om övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar samt lagring finns i artiklarna 201-209 och 237-249 i förordning (EU) nr 952/2013. Övergång till fri omsättning 2 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktivet 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013. Lagring 3 § En vara som omhändertagits av Tullverket enligt 3 kap. 9 § får läggas upp på tullager. I sådant fall tillämpas 3 kap. 9 § andra stycket. Innehavaren av ett allmänt tullager är skyldig att ta emot icke-unionsvaror, om det kan göras utan avsevärda problem. 4 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna. 6 kap. Varor som förs ut ur Europeiska unionens tullområde 1 § Bestämmelser om formaliteter inför eller vid utförsel av varor, export och återexport, summarisk utförseldeklaration, anmälan om återexport samt befrielse från exporttullar finns i artiklarna 263-277 i förordning (EU) nr 952/2013. 2 § Den som från Sverige för ut eller låter föra ut en vara till ett område som ligger inom EU:s tullområde, men utanför EU:s skatteområde ska anmäla detta till Tullverket. En vara som ska föras ut till ett område enligt första stycket får hänföras till tullförfarandet export eller passiv förädling. 3 § Ett transportmedel omfattas av tullövervakning om 1. det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning, eller 2. transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, sedan en anmälan om detta har gjorts. 4 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från 1. ett tullkontor, eller 2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte äventyras. 5 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgift om transportmedlet och dess last. 6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transport-medlets avgång till Tullverket. 7 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning 1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och 2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet. 8 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet. 7 kap. Kontroll av varor och transportmedel Inledande bestämmelser 1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. 2 § En tulltjänsteman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 9 § samt 7, 8, 13, 15 och 18 §§ i detta kapitel. Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt. 3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag. Då gäller det som sägs i 1 §. För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller också det som sägs i 3 kap. 7 och 8 §§ och 6 kap. 7 och 8 §§ samt 2, 7, 8, 10, 13, 15, 16 och 47-49 §§ i detta kapitel om Tullverket och tulltjänsteman. 4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för - kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig, - handläggning av resandes tulldeklarationer, - förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och - tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen. Tullkontroll av transportmedel 5 § Ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska på begäran av Tullverket skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till. I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om - namn, - resrutt, - bagage, - medpassagerare, - betalningssätt, och - bokningssätt. Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. 6 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 5 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst. Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket. Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott. 7 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor. Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet om 1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller något annat tvingande skäl föreligger, och 2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde. En sådan åtgärd får ske utan föregående uppmaning om 1. uppmaningen inte kan ges, eller 2. om det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden. En åtgärd enligt andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten. 8 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman. Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälnings-skyldig enligt tullagstiftningen. 9 § En uppmaning enligt 8 § första stycket till föraren av ett fordon får ges 1. när fordonet finns - i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, - i trakterna vid Sveriges kuster, - i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller - i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland, 2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller 3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland. En uppmaning enligt 8 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1. 10 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång. 11 § Ett transportmedel som har kommit till det svenska tullområdet och tagits ut för kontroll enligt 15 § omfattas av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats. Tullkontroll av varor 12 § Allmänna bestämmelser om tullkontroller finns i artikel 46.1, 46.2 och 46.3 i förordning (EU) nr 952/2013. 13 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anläggningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser. 14 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras får Tullverket 1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och 2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa. Bestämmelser om hur en begäran enligt första stycket 2 ska hanteras finns i 8 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770). 15 § För kontroll av - att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt, och - att de dokument som lämnas till Tullverket är äkta, riktiga och fullständiga, eller - att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 får Tullverket undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och 3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 8 § andra stycket. Bestämmelser om kroppsvisitation finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. 16 § Vid en kontroll enligt 15 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur EU:s tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget. Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt. 17 § Ett befordringsföretag ska - göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verk-samhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och - på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. För det medverkande företaget gäller inte 2, 7, 8, 13, 15 och 16 §§. Tullkontroll av post- och kurirförsändelser 18 § För en sådan kontroll som avses i 15 § får en tulltjänsteman undersöka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts. 19 § Beslut om att öppna en post- eller kurirförsändelse som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. 20 § En post- eller kurirförsändelse som har öppnats med stöd av 18 och 19 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det. 21 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret om 1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och 2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt första stycket. Föreläggande 22 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats. 23 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Revision 24 § För att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013 får Tullverket besluta om revision. 25 § Ett beslut om revision ska innehålla 1. uppgift om syftet med revisionen, 2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 34 §, och 3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor). Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser om 1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och 2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts-handlingen. 26 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision. Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg. 27 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. Om den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 10 kap. 4 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). 28 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 34 §. I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013. 29 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet. Om revisionen genomförs hos den reviderade ska denne, om det är möjligt, ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande. 30 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013. Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn. 31 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om 1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och 2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till. Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade. Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det. 32 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt. Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade. 33 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats. Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket 1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och 2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren. Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll 34 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från föreläggande eller revision: 1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, och 2. en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 22 eller 23 § att lämna uppgifter. 35 § En begäran om undantag enligt 34 § ska ges in till förvaltningsrätten. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser. Om den som ska revideras begär att en handling ska undantas från revisionen, ska handlingen omedelbart förseglas och överlämnas till förvaltningsrätten, om Tullverket anser att den bör granskas. 36 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får förvaltningsrätten besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket. 37 § Om den enskilde begär det, ska förvaltningsrätten pröva om ett beslut om undantag kan fattas utan att rätten granskar handlingen. Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs frågan om undantagande på det sätt som anges i 35 och 36 §§ samt i första stycket. 38 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften. 39 § Ett beslut i fråga om undantagande av en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter 40 § Uttryck som används i 41-45 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013. 41 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket 1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller 2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för-ordningen. 42 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013: 1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller 2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket 1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller 2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5. 43 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan. 44 § Frågor om en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra. Tullverket ska verkställa lagakraftvunna domar och beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket. 45 § När det finns en lagakraftvunnen dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket, har innehavaren av ett beslut rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna. Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet. Tullkontroll av kontanta medel 46 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt. 47 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1889/2005 har fullgjorts får Tullverket undersöka transport-medel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde. 48 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt förordning (EG) nr 1889/2005, får kroppsvisitation i syfte att eftersöka kontanta medel utföras på honom eller henne. Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas. 49 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket kvarhålla kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen om det behövs för att genomföra en kontroll. 8 kap. Överträdelser och sanktioner 1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 2 §. Det som sägs om tulldeklaration gäller även sådan deklaration med skatteredovisning som avses i 4 kap. 11 §. Tullförseelse 2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1. föreskrift i tullagstiftningen, eller 2. anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 jämförd med 7 kap. 46 § döms för tullförseelse till böter. Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen 1. om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, tullager eller frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller 3. om användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. 3 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terrorist-brott. 4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket. Tulltillägg 5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att inge tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull. Detsamma gäller, om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser 1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och 2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. 6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att 1. en lämnad uppgift är felaktig, eller 2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats. En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om 1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller 2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. 7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits. Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då 1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull-deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller 2. då avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del tulltaxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §. 9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än dem som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013. Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull. Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut. 10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över vara som hänförts till tullförfarandet övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull. Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gäldenären går miste om. 11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären. 12 § Tulltillägg ska inte tas ut 1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller 2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt. 13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft. 14 § Tulltillägg tillfaller staten. 15 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre föreligger, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet. Förseningsavgift 16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att inge en kompletterande deklaration inte har ingivit den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten. Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor. 17 § Förseningsavgift tillfaller staten. Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift 18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning av sådana beslut ska ske om de överklagats framgår av 9 kap. 4 och 7 §§. 19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om 1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha - stått i samband med gäldenärens respektive deklarantens ålder, hans eller hans ombuds hälsa eller liknande förhållanden, eller - berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena, 2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten, 3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller 4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. 20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit. 21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 9 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft. 22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift: - artikel 110 om betalningsanstånd i förordning (EU) nr 952/2013, - artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, och - 2 kap. 5, 10, 11 och 20 §§. 9 kap. Överklagande 1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§. 2 § Tullverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten. Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 16 eller 25 § överklagas till regeringen. Tullverkets beslut om revision enligt 7 kap. 24 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 8 kap. 21 §. 3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 2 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet. Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet. 4 § Om ett överklagande som avses i 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. Ett överklagande ska inte avvisas om 1. förseningen beror på att Tullverket har lämnat den som beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller 2. det i rätt tid har kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. 5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som klaganden begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan. Om ett beslut enligt första stycket ändras på annat sätt än vad som begärts, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får klaganden lämnas tillfälle att återkalla överklagandet. 6 § Ett överklagande som inte avvisas såsom för sent inkommet enligt 4 § eller som förfaller enligt 5 § ska tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol som ska pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl, får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning. 7 § Bestämmelserna i 3-6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift. En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket. Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift. 8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid. Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet. 9 § Bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas finns i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013. Dessa bestämmelser gäller även beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket. 10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt. 11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. 12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts. Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet. 13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan. I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet. 14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§. Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring. 15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde. Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring. 16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§. Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när klaganden 1. inskränker sin talan, eller 2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras. 17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet. I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, ta upp en ny fråga som har samband med den fråga som ska prövas, om förvaltningsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet. 18 § I ett mål om beslut om tull får den som överklagat ta upp en fråga om tulltillägg som har föranletts av den fråga som är föremål för prövning, om domstolen anser att tulltilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet. 19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning. 20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar. 21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om 1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller 2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rätts-tillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet. Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet. Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft. 22 § Förvaltningsrätt och kammarrätt ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut. 23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatte-förfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska vad som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren. 24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts. 25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller. 10 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka 1 § Den som på grund av nöd eller något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta. En underrättelse enligt första stycket får göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. 2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket. En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg. Delgivning 3 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning bör användas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Vite 4 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite 1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt 2. om någon - inte har lämnat uppgift eller handling som krävs enligt tullag-stiftningen, eller - inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013 eller i 7 kap. 4, 5, 30 eller 31 §. 5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. 6 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 8 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet. Tillämpning av skatteförfarandelagen (2011:1244) 7 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om 1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt 2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2-16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap. Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte-förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281). Förslag till lag om vissa tullbestämmelser Härigenom föreskrivs följande. Inledandande bestämmelser 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om - bindande besked, - varors klassificering, ursprung och tullvärde, - varors tullstatus, och - transitering, särskild användning och förädling av varor Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och tullagen (2016:000). 2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt tullagen (2016:000). Bindande besked 3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33-37 i förordning (EU) nr 952/2013. 4 § Om Tullverket vid handläggningen av en ansökan om bindande besked anlitar en särskild sakkunnig, tillämpas 1 kap. 16 § andra och tredje styckena och 2 kap. 21 § tullagen (2016:000). Varors klassificering, ursprung och tullvärde 5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56-76 i förordning (EU) nr 952/2013. 6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras ska bestämmelserna i 1 kap. 16 §, 7 kap. 15, 16 och 22-39 §§ samt 10 kap. 4 och 5 §§ tullagen (2016:000) tillämpas. Varors tullstatus 7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153-157 i förordning (EU) nr 952/2013. 8 § Oljeprodukter som inte har tullstatus som unionsvara får tillföras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Transitering, särskild användning och förädling av varor 9 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av varor finns i artiklarna 226-228, 231-236 och 250-262 i förordning (EU) nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i artiklarna 210-225 i den förordningen. Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande. Bestämmelser om transitering enligt tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) finns i tullförordningen (2016:000). 10 § Tullverket får tillämpa bestämmelserna i artikel 148.6 i förordning (EU) nr 952/2013 på varor som transiteras med tillämpning av artikel 2.3 b i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande, när transiteringsdokumentet visar att varorna tidigare exporterats. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket. Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälnings-skyldigheten enligt första och andra styckena. Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena. 8 § En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. En tulltjänsteman får undersöka post- och kurirförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. 9 § Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas inne-hålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. Beslut om att med stöd av 8 § öppna post- och kurirförsändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. 11 § En chefstjänsteman som för-ordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst postkontor och som kommer från ett annat EU-land skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om En chefstjänsteman som för-ordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från ett annat EU-land ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om 1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och 2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske. 2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket. 13 § Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kon-trolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen till-fälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Den vars uppgifter skall kon-trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. Den vars uppgifter ska kon-trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 20 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. 17 § Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid läggas upp på tillfälligt lager. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut varan. Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan. Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl. 18 § Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25-38 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281). Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 7 kap. 24-39 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2016:000). Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Utöver vad som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över betänkandet. Riksdagens ombudsmän, Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Datainspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Kommerskollegium, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Post- och telestyrelsen, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, PostNord Sverige AB, Association of Swedish Fashion Brands, BIL Sweden, Chamber Trade Sweden, Elektronikbranschen, Företagarförbundet, Företagarna, Innovations och kemiindustrierna (IKEM), Jernkontoret, Leksakshandlarna, Livsmedelsföretagen, Läkemedelsindustriföreningen (Lif), Näringslivets regelnämnd (NNR), Skogsindustrierna, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Svenska ICC, Svenskt näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hamnar, Sveriges Integrerade Express Transportörer (SIET), Sveriges redareförening (numera Föreningen Svensk sjöfart), Sveriges skeppsmäklareförening, Sveriges åkeriföretag, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Tekoindustrierna (TEKO), Textilimportörerna, Transportindustriförbundet, Västsvenska handelskammaren, Tull-Kust, Saco/S-föreningen vid Tullverket. Sveriges Handelskamrar lämnade ett gemensamt svar för Stockholms handelskammare, Sydsvenska industri- och handelskammaren och Västsvenska handelskammaren. Transportindustriförbundet inkom med två svar, varav det andra svaret var en komplettering. Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket, Kronofogden, Post- och telestyrelsen, Sjöfartsverket, Konkurrensverket, AB Svensk Bilprovning, PostNord Sverige AB, BIL Sweden och Föreningen Svensk sjöfart (tidigare Sveriges redareförening) tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot förslaget. Sveriges riksbank, Företagarförbundet, Företagarna och Läkemedelsindustriföreningen (Lif) har avstått från att yttra sig: Association of Swedish Fashion Brands, Chamber Trade Sweden, Elektronikbranschen, Innovations och kemiindustrierna (IKEM), Jernkontoret, Leksakshandlarna, Näringslivets regelnämnd (NNR), Skogsindustrierna, Svensk handel, Svenska ICC, Svenskt näringsliv, Sveriges hamnar, Sveriges Integrerade Express Transportörer (SIET), Sveriges skeppsmäklareförening, Sveriges åkeriföretag, Tekoindustrierna (TEKO), Textilimportörerna och Saco/S-föreningen vid Tullverket har inte inkommit med yttrande. Sammanfattning av promemorian I denna promemoria finns ett förslag till en bestämmelse om dröjsmålstalan i den nya tullagen. Det kompletterar förslaget till ny tullag i betänkandet En ny svensk tullagstiftning (SOU 2015:5). Förslaget är utformat utifrån den konstruktion som redan används i vissa svenska lagar och innebär en möjlighet att begära en förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ett ärende onödigt uppehålls om Tullverket inte har fattat beslut inom en viss angiven tidfrist. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Promemorians lagförslag Förslag till tullag - komplettering Härigenom föreskrivs att 9 kap. X § tullagen ska följande lydelse. 9 kap. X § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits. Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över promemorian. Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Tullverket, Regelrådet, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Sveriges advokatsamfund, Sydsvenska industri- och handelskammaren, Transportindustriförbundet och Västsvenska handelskammaren. Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Tullverket, Sydsvenska industri- och handelskammaren och Transportindustriförbundet tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot förslaget. Regelrådet har avstått från att yttra sig. Stockholms handelskammare, Svensk handel och Västsvenska handelskammaren har inte inkommit med yttrande. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till tullag Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde och uttryck i lagen 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen. Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen finns i lagen (2016:000) om vissa tullbestämmelser. 2 § Genom denna lag genomförs artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester. 3 § Det som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges. 4 § I denna lag förstås med det svenska tullområdet: svenskt territorium, och fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken. I övrigt har uttryck som används i denna lag samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Tillhandahållande av information 5 § Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: - Arbetsmiljöverket, - Boverket, - Elsäkerhetsverket, - Havs- och vattenmyndigheten, - Kemikalieinspektionen, - Kommerskollegium, - Konsumentverket, - Kronofogdemyndigheten, - Livsmedelsverket, - Läkemedelsverket, - Myndigheten för press, radio och tv, - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, - Naturvårdsverket, - Post- och telestyrelsen, - Skatteverket, - Skogsstyrelsen, - Statens energimyndighet, - Statens jordbruksverk, - Statistiska centralbyrån, - Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, - Sveriges riksbank, och - Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter. 6 § Tullverket ska skriftligen underrätta Skatteverket, om 1. det finns anledning att anta att någon a) på annat sätt än muntligen har lämnat eller kommer att lämna en oriktig uppgift till Skatteverket, eller b) inte har lämnat eller kommer att låta bli att lämna mervärdesskattedeklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift till Skatteverket, och 2. det därigenom finns risk för att mervärdesskatt undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller betalas tillbaka. Av underrättelsen ska det framgå vilka omständigheter som ligger till grund för antagandet. 7 § Följande uppgifter får användas för statistiska ändamål: 1. uppgifter som någon har lämnat om en vara enligt bestämmelser i förordning (EU) nr 952/2013, och 2. uppgifter som någon har lämnat om ett transportmedel enligt artikel 133 i förordning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap. 8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna åt någon annan att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från Tullverket. Den som i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket tar del av sådana uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 9 § Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom Europeiska kommissionen, genom en annan myndighet än Tullverket eller genom en förmedlare efter bemyndigande enligt 8 §, anses dokumentet ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos den som förmedlar dokumentet. 10 § Den som i verksamhet vid en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats i enlighet med tullagstiftningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Tullombud 11 § Om ett tullombud har tagit emot medel av en huvudman för betalning av tull och andra avgifter till Tullverket, ska tullombudet hålla medlen skilda från andra tillgångar. 12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för tullombud för att tillhandahålla tjänster i Sverige. Bevarande av uppgifter 13 § Den som enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar är föreskriven i annan lag eller författning. Kostnader för sakkunnig 14 § Kostnaden för att anlita en särskild sakkunnig ska den stå för som i fall som avses i 1. 4 kap. 5 § 1 har lämnat den felaktiga uppgiften, eller 2. 4 kap. 5 § 2 skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen, om Tullverket inte beslutar något annat. Första stycket 1 gäller inte, om den felaktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent. Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad. Avgifter 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. när avgift för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen får tas ut, och 2. avgiftens storlek. 2 kap. Tullskuld, skatt och garantier Skyldighet att betala annan skatt än tull 1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i - lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, - mervärdesskattelagen (1994:200), - lagen (1994:1563) om tobaksskatt, - lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och - lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes. 2 § Mervärdesskatt som avses i 1 § första stycket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlighet med skatteförfarandelagen (2011:1244), om deklaranten eller, om deklaranten är ett ombud, den för vars räkning ombudet handlar är registrerad till mervärdesskatt i Sverige vid tidpunkten för beslutet om fastställande av tull och 1. agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid importen eller införseln, eller 2. är en juridisk person som inte agerar i egenskap av beskattningsbar person enligt mervärdesskattelagen vid importen eller införseln. Det som sägs om beskattningsunderlag i 1 § gäller även i de fall som avses i första stycket. 3 § Om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga ska upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft. Betald tull ska beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd. Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld 4 § Om det behövs för att säkerställa uppbörden, får Tullverket i ett enskilt fall besluta att garanti ska ställas för annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket. Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll. Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tullverket ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 17 §. Fastställande av import- eller exporttullbelopp 5 § Belopp som enligt tullagstiftningen ska betalas till eller betalas ut från Tullverket ska avrundas till närmaste lägre hela krontal. Begränsning av tullskuld 6 § När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i artikel 103.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, förlängas till fem år. Om gäldenären har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, får gäldenären underrättas om tullskulden efter utgången av den femårsperiod som avses i första stycket, för den vara som åtalet gäller. En sådan underrättelse får ske senast under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Ingen underrättelse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskulden uppkom. Om en gäldenär har avlidit, får en underrättelse ske senast sex månader efter dödsfallet. 7 § Bestämmelserna i 6 § ska tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person har åtalats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen skulle ha betalat. Betalning av import- eller exporttullbelopp 8 § Betalning av tullbelopp enligt artikel 108.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska göras till Tullverket inom tio dagar från det att gäldenären underrättats om tullskulden, om inte anstånd med betalning enligt artikel 110 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, har beviljats. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en annan tidsfrist för betalning än den som anges i första stycket, vid sammanföring av bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket i samma förordning, i den ursprungliga lydelsen. Ränta 9 § Bestämmelserna om kreditränta i artikel 112 och om dröjsmålsränta i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. Dröjsmålsräntan ska beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244). 10 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som ska betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller enligt beslut av allmän förvaltningsdomstol, om inte ränta tas ut enligt 9 §. Om en underrättelse enligt artikel 102.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, har fördröjts till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som ska tas ut för varor vid import. 11 § Ränta enligt 9 eller 10 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 12 § Det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i 9 och 10 §§. 13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 10 §, om det finns synnerliga skäl. 14 § Ränta som avses i 10 § första stycket ska beräknas från utgången av den första månaden efter den månad då varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet ska betalas. Ränta på skatt som motsvarar tidigare återbetalt belopp beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades. Räntesatsen för ränta enligt 10 § första stycket ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första stycket eller, om det är fråga om skönsbeskattning, den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). Ränta enligt 10 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar. Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första stycket skatteförfarandelagen. 15 § På belopp som betalas tillbaka i fall som anges i 20 § tillgodoförs ränta. Ränta tillgodoförs även på ränta enligt 9 och 10 §§ som betalas tillbaka. Räntan tillgodoförs från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet betalas tillbaka. Räntesatsen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). 16 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 9 eller 10 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, ska en ny beräkning av räntan göras. För mycket betald ränta ska betalas tillbaka. Ränta tas inte ut på räntebelopp enligt 9 eller 10 § som ska betalas utöver tidigare betald ränta. Om ett beslut som föranlett ränta enligt 15 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha tillgodoförts eller skulle ha tillgodoförts med lägre belopp, ska den som tillgodoräknats räntan betala tillbaka mellanskillnaden. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull ska då tillämpas. Indrivning 17 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. 18 § Det som sägs om indrivning av tull i 17 § ska gälla även för ersättning för kostnad enligt artikel 189.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 1 kap. 14 § tredje stycket. 19 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och på rätt sätt tillämpas 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske enligt 17 §. Återbetalning och eftergift 20 § Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av tull görs enligt bestämmelserna i artikel 121 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska även frågan om återbetalning eller eftergift av skatt som avses i 1 § första stycket prövas. Vid prövningen gäller artiklarna 116-120 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, i tillämpliga delar. Bestämmelsen om återbetalning och eftergift på eget initiativ i artikel 116.4 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, ska tillämpas även på skatt som avses i 1 § första stycket. Vid återbetalning får avdrag göras för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11-13 och 15 §§ den lagen betalas inte tillbaka. 3 kap. Införsel och utförsel av varor Tullövervakning vid införsel 1 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen. För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. 2 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning. Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 4 § har behandlats av Tullverket. Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 4 kap. 16 §, omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats. 3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena. 4 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket. 5 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning 1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och 2. att utan Tullverkets medgivande ankomma med transportmedlet. 6 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet. 7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager. Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Deklaranten är ersättningsskyldig för sådana kostnader. Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda problem. Bortskaffande av varor 8 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får detta ske genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti. Vid försäljning av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor tillämpas 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 9 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan. 10 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras, om 1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller 2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 9 § andra stycket tillämpas. I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor. Övergång till fri omsättning 11 § Avlämning från fartyg av fartygsgenererat avfall och lastrester som avses i direktiv 2000/59/EG ska betraktas som övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013. Lagring 12 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna. Tullövervakning vid utförsel 13 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning. Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts. 14 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från 1. ett tullkontor, eller 2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i vissa fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras. 15 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena. 16 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket. 17 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning 1. att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och 2. att utan Tullverkets medgivande avgå med transportmedlet. 18 § Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet. 4 kap. Tullkontroll Allmän princip för tullkontroller 1 § Ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. Användning av våld eller tvång 2 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § samt 9-11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapitel. Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt. Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen 3 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt denna lag. För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontroll-verksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9-17 och 49-51 §§ i detta kapitel. Tillhandahållande av lokaler 4 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till verkets förfogande som enligt verkets bedömning behövs för - kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig, - handläggning av resandes tulldeklarationer, - förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande, och - tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen. Anlitande av särskild sakkunnig 5 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig 1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och 2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Tullkontroll av varor och transportmedel 6 § Tullverket får begära att ett transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige ska lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till. I fråga om passagerare får Tullverket endast begära uppgifter om - namn, - resrutt, - bagage, - medpassagerare, - betalningssätt, och - bokningssätt. Tullverket får begära uppgifter enligt första och andra styckena endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. 7 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som verket begär enligt 6 §. 8 § Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 6 § på så sätt att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst. Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt bearbetas eller lagras av Tullverket. Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst ska omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott. 9 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor. Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om 1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och 2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde. 10 § En åtgärd enligt 9 § får vidtas utan föregående uppmaning, om 1. uppmaningen inte kan ges, eller 2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden. En åtgärd enligt 9 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten. 11 § En förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman. Även en annan person än föraren eller befälhavaren ska stanna på tulltjänstemannens uppmaning. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen. 12 § En uppmaning enligt 11 § första stycket till föraren av ett fordon får ges 1. när fordonet finns - i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, - i trakterna vid Sveriges kuster, - i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller - i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland, 2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet, eller 3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland. En uppmaning enligt 11 § andra stycket får riktas till en person som anträffas på en plats enligt första stycket 1. 13 § Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång. 14 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från anläggningar för tillfällig lagring, hamnar och flygplatser. 15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroller ska kunna göras, får Tullverket 1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige, och 2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa. 16 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får Tullverket undersöka 1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och 3. bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 11 § andra stycket. I lagen (2000:1225) om straff för smuggling finns bestämmelser om kroppsvisitation. 17 § Vid en kontroll enligt 16 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget. Personen ska också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt. 18 § Ett befordringsföretag ska - göra en anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och - på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. För befordringsföretaget gäller inte 2 och 9-17 §§. Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag 19 § För en sådan kontroll som avses i 16 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. En försändelse får öppnas om den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts. 20 § Beslut om att öppna en postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om försändelsen innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. 21 § En postförsändelse eller en försändelse förmedlad av ett kurirföretag som har öppnats med stöd av 19 och 20 §§ får inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det. 22 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från tredjeland ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om 1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och 2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket. 23 § Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 22 § första stycket. Föreläggande 24 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som verket behöver för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt. Första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats. 25 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet i vilken uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Revision 26 § Tullverket får besluta om revision 1. för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga, och 2. för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen. 27 § Ett beslut om revision ska innehålla 1. uppgift om syftet med revisionen, 2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar enligt 36 §, och 3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor). Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om 1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och 2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rätts-handlingen. 28 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision. Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg. 29 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelser om vite i 7 kap. 5 § och om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. 30 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 36 §. I övrigt framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013. 31 § En revision får genomföras hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska genomföras hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet. Om revisionen genomförs hos den reviderade, ska denne ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt. 32 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013. Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn. 33 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om 1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och 2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till. Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade. Vid granskning av upptagning eller kontroll av kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via telenätet, om den reviderade medger det. 34 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt. Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade. 35 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats. Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket 1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och 2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren. Handlingar och uppgifter som ska undantas från kontroll 36 § På begäran av en enskild ska följande handlingar undantas från föreläggande eller revision: 1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, och 2. en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Första stycket tillämpas även i fråga om föreläggande enligt 24 eller 25 § att lämna uppgifter. 37 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med föreläggandet och den handling eller uppgift som begäran avser. Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen. 38 § Om en uppgift i en upptagning ska undantas från granskning, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för verket. 39 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen. Anser den enskilde att en handling eller en uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs den frågan på det sätt som anges i 37 och 38 §§ samt i första stycket. 40 § Om en handling eller en uppgift har undantagits från kontroll, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i handlingen eller uppgiften. 41 § Ett beslut i fråga om att undanta en handling eller en uppgift gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter 42 § Uttryck som används i 43-47 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013. 43 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om sitt beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket 1. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i den förordningen, eller 2. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i den för-ordningen. 44 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som verket fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013: 1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller 2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket 1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller 2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5. 45 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan. 46 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av en domstol enligt vad som gäller för den immateriella rättigheten i fråga. Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra. Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring av varor vars frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket. 47 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller annan åtgärd med varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med Tullverkets ingripande mot varorna. Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet. Tullkontroll av kontanta medel 48 § En anmälan enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 ska lämnas skriftligt eller elektroniskt. 49 § För kontroll av att anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får Tullverket undersöka transportmedel och bagage, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde. 50 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsplikt enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera personen för att söka efter kontanta medel på honom eller henne. Vid kroppsvisitationen ska bestämmelserna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas. 51 § Om anmälningsplikten enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005 inte har fullgjorts, får Tullverket hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 4.2 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, om det behövs för att genomföra en kontroll. 5 kap. Överträdelser och sanktioner 1 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel gäller det som sägs om gäldenär även den som är skyldig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §. Tullförseelse 2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 48 § döms för tullförseelse till böter. Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om 1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande, 2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller 3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. 3 § Ansvar för tullförseelse ska inte dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. 4 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket. Tulltillägg 5 § Tulltillägg ska tas ut av den som är gäldenär och skyldig att ge in tulldeklaration skriftligen eller med elektronisk databehandlingsteknik och som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för fastställande av tull. Detsamma gäller om gäldenären har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser 1. omprövning, återbetalning, eftergift eller ett överklagande, och 2. uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. 6 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att 1. en lämnad uppgift är felaktig, eller 2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beslut om tull har utelämnats. En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om 1. uppgiften tillsammans med övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller 2. den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. 7 § Tulltillägget enligt 5 § är tjugo procent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den oriktiga uppgiften godtagits. Tulltillägget är dock tio procent när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 8 § Tulltillägg ska tas ut av gäldenären i de fall då 1. tull har fastställts på skälig grund på grund av utebliven tull-deklaration och sådan inte har kommit in trots att ett föreläggande sänts ut till gäldenären, eller 2. avvikelse från deklarationen har skett när tull har fastställts på skälig grund. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som fastställts enligt första stycket och som tas ut av gäldenären utöver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fastställandet av tull innefattar rättelse av en oriktig uppgift från gäldenären tas tulltillägg ut enligt 7 §. 9 § Tulltillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av uppkomsten av en tullskuld i enlighet med artikel 79 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen. Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med elektronisk databehandlingsteknik upprättad tulldeklaration till ledning för beslut om tull. Tulltillägget enligt första stycket är tjugo procent av den tull som tas ut. 10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull. Tulltillägget är då tjugo procent av den tullförmån som gäldenären går miste om. 11 § Vid tillämpning av 5 och 8 §§ ansvarar gäldenären för det som gäldenärens ombud gör eller låter bli att göra. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person ska anses ha lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären. 12 § Tulltillägg ska inte tas ut 1. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller anmält förhållande som avses i 9 §, eller 2. om det tullbelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt. 13 § Tulltillägg ska inte tas ut om en icke-unionsvara eller dess värde förverkas. Om endast en del av varan eller dess värde har förverkats, gäller förbudet att ta ut tulltillägg endast för den delen av varan eller värdet som förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tulltillägg ska upphävas eller ändras efter det att en dom eller ett beslut som innefattar förverkande har fått laga kraft. 14 § Tulltillägg tillfaller staten. 15 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte ta ut tulltillägg på beloppet. Förseningsavgift 16 § Om den som deklarerat en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande som medför skyldighet att ge in en kompletterande deklaration inte har gett in den kompletterande deklarationen vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut av deklaranten. Förseningsavgiften är 500 kronor. Om den som uppmanats att lämna deklaration inte fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 1 000 kronor. 17 § Förseningsavgifter tillfaller staten. Gemensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift 18 § Tullverket ska ompröva beslut om tulltillägg och förseningsavgift om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl. 19 § Gäldenären respektive deklaranten ska helt eller delvis befrias från tulltillägg respektive förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om 1. den felaktighet eller passivitet som lett till avgiften kan antas ha - berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden, eller - berott på en felbedömning av reglerna eller betydelsen av de faktiska förhållandena, 2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten, 3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Tullverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet, eller 4. felaktigheten eller passiviteten även har medfört att den som avgiften gäller fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 § eller blivit föremål för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. 20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte tas ut sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit. 21 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 6 kap. 1 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan ska väckas genom ansökan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har fått laga kraft. 22 § Följande bestämmelser tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift: - artikel 110 om anstånd med betalning i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, - artikel 114 om dröjsmålsränta i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, och - 2 kap. 4 §, 8 § första stycket och 17 §. 6 kap. Överklagande Det allmänna ombudet 1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 7 §§. Överklagande av Tullverkets beslut Vilka beslut får överklagas? 2 § Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol: 1. beslut enligt tullagstiftningen, 2. beslut enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1889/2005, och 3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen. Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 21 §. Tiden för överklagande 3 § Om ett överklagande enligt 2 § gäller beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra stycket, ska överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av beslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre. Om beslut som avses i första stycket har ändrats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom treårsfristen. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden uppkom eller skattskyldigheten inträdde, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den skattskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om tiden för överklagande därigenom blir längre. Omprövning av det överklagade beslutet 4 § Om ett överklagande enligt 3 § inte avvisas som för sent inkommet, ska Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. 5 § Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den klagande begär. Beslutet ska innehålla en uttrycklig upplysning om att det medför denna verkan. Om beslutet ändras på annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Om det finns skäl för det, får den klagande ges tillfälle att återkalla överklagandet. Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten 6 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Tullverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl, får ett överklagande enligt 3 § överlämnas utan föregående omprövning. Överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift 7 § Bestämmelserna i 3-6 §§ gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift. En gäldenärs eller skattskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg ska, oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har fått laga kraft. Detsamma gäller om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären eller den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det ska tas upp till prövning av Tullverket. Bestämmelserna i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift. Anslutningsöverklagande 8 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse ska ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid. Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet. Verkställighet av beslut som överklagas 9 § Bestämmelserna om verkställighet av beslut som överklagas i artikel 45 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, tillämpas även på beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull som ska betalas till Tullverket. Talan om tulltillägg eller förseningsavgift 10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut om tull, ska talan om tulltillägg eller förseningsavgift med anledning av beslutet föras samtidigt. Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut Det allmänna ombudets rätt att överklaga beslut 11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av förvaltningsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 7 §§ även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Anslutningsöverklagande 12 § Om någon har överklagat ett beslut av en förvaltningsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den tid för överklagande som gäller för honom eller henne har gått ut. Ett sådant överklagande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts. Återkallas eller förfaller det första överklagandet på annat sätt, förfaller även det senare överklagandet. När för det allmänna ombudet det allmännas talan? 13 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut, ska ombudet föra det allmännas talan. I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 7 §§ förs det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen av det allmänna ombudet. 14 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§. Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring. Det allmänna ombudet får överklaga till förmån för enskild part 15 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 7 §§ till förmån för en enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilde. Bestämmelserna i första stycket gäller också i mål om betalningssäkring. Handläggning vid domstol Ändring av talan 16 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte ändras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§. Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när den som överklagat 1. inskränker sin talan, eller 2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras. 17 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överklagat yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet. I mål i förvaltningsrätten får den som överklagat ta upp en ny fråga, om 1. det görs inom den tid som gäller för överklagande, 2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och 3. förvaltningsrätten anser att frågan utan olägenhet kan prövas i målet. 18 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett tulltillägg får även ta upp frågan om tulltillägg om domstolen anser att tulltillägget utan olägenhet kan prövas i målet. 19 § Om domstolen i ett fall som avses i 17 § andra stycket och 18 § inte prövar den nya frågan, får domstolen överlämna frågan till Tullverket för prövning. Deldom 20 § Om det finns flera frågor i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar. Mellandom 21 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 7 §§, får domstolen besluta särskilt om 1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller 2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rätts-tillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet. Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet. Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft. Muntlig förhandling 22 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om tulltillägg eller förseningsavgift om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut. Företrädaransvar 23 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 13 § skatte-förfarandelagen (2011:1244) har väckts genom ansökan mot en företrädare för en juridisk person, ska det som sägs i detta kapitel om skattskyldig, klagande, enskild, part eller motpart även gälla företrädaren. Behörig förvaltningsrätt Frågor om bevissäkring 24 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om bevissäkring ska verkställas eller har verkställts. Frågor om betalningssäkring 25 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betalningssäkringen gäller. Dröjsmålstalan 26 § Om Tullverket, efter att ha godtagit en ansökan enligt artikel 22.2 i förordning (EU) nr 952/2013, inte har meddelat ett beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i den förordningen, får den sökande begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppehålls. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Tullverket inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att domstolen har lämnat en förklaring, ska ansökan anses ha avslagits. 7 kap. Särskilda bestämmelser Åtgärder vid nöd eller olycka 1 § Den som på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning, ska snarast underrätta Tullverket om detta. En underrättelse enligt första stycket får göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. 2 § Om ett transportmedel som omfattas av tullövervakning eller medför varor som omfattas av tullövervakning förolyckas, ska den som har någon handling som avser transportmedlet eller varorna genast lämna handlingen till Tullverket. En handling enligt första stycket får lämnas till Kustbevakningen, om transportmedlet är ett fartyg. Flygtrafik med tredjeland 3 § Beslut om att en flygplats ska få bedriva flygtrafik med tredjeland fattas av regeringen. Delgivning 4 § Om Tullverket vid tillämpningen av tullagstiftningen, förordning (EG) nr 1889/2005 eller förordning (EU) nr 608/2013 ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning bör användas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna. Vite 5 § Tullverket kan förena ett föreläggande med vite 1. när verket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt 2. om någon - inte har lämnat uppgift som krävs enligt tullagstiftningen, eller - inte har fullgjort sådan skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §. 6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas om vite eller, i förekommande fall, dennes ställföreträdare har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till tulltillägg och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. 7 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet. Tillämpning av skatteförfarandelagen 8 § I ärenden och mål om tull, skatt som ska betalas till Tullverket, ränta, tulltillägg och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om 1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt 2. bevissäkring och betalningssäkring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2-16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap. Vid tillämpningen av första stycket ska det som sägs i skatte-förfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket. Vidare ska det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stället gälla Tullverket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Genom lagen upphävs tullagen (2000:1281). 3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om a) betalning, indrivning, återbetalning och eftergift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avseende varor som har eller borde ha deklarerats för övergång till fri omsättning före ikraftträdandet, b) ränta som hänför sig till tid före ikraftträdandet, c) tullkontroller som inletts före ikraftträdandet, och d) förseningsavgift i fråga om deklarationer som skulle ha lämnats före ikraftträdandet. Förslag till lag om vissa tullbestämmelser Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen, i fråga om - bindande besked, - varors klassificering, ursprung och tullvärde, - varors tullstatus, och - transitering, särskild användning och förädling av varor. Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. Ytterligare kompletterande bestämmelser finns i tullagen (2016:000). 2 § Uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen samt i tullagen (2016:000). Bindande besked 3 § Bestämmelser om beslut om bindande besked finns i artiklarna 33-37 i förordning (EU) nr 952/2013. 4 § Bestämmelser om anlitande av och kostnader för särskild sakkunnig vid handläggning av bindande besked finns i 4 kap. 5 § och 1 kap. 14 § tullagen (2016:000). Varors klassificering, ursprung och tullvärde 5 § Bestämmelser om varors klassificering, ursprung och tullvärde finns i artiklarna 56-76 i förordning (EU) nr 952/2013. 6 § Om en uppgift i ett ursprungsbevis för förmånsbehandling eller i en ansökan om ett sådant ursprungsbevis behöver kontrolleras, ska bestämmelserna i 1 kap. 14 §, 4 kap. 5, 16, 17 och 24-41 §§ samt 7 kap. 5 och 6 §§ tullagen (2016:000) tillämpas. Varors tullstatus 7 § Bestämmelser om varors tullstatus finns i artiklarna 153-157 i förordning (EU) nr 952/2013. Transitering, särskild användning och förädling av varor 8 § Bestämmelser om transitering, särskild användning och förädling av varor finns i artiklarna 226-228, 231-236 och 250-262 i förordning (EU) nr 952/2013. Vissa ytterligare bestämmelser om dessa förfaranden finns i artiklarna 210-225 i den förordningen. Bestämmelser om transitering finns även i konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande och i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen). Bemyndigande 9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 4, 8, 9, 11, 13, 17 och 18 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En sådan anmälan ska göras också av den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. Den som från ett annat EU-land till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket. Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena. Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena. 8 § En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. En tulltjänsteman får undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag, för att kontrollera om sådana förbud eller villkor som anges i 4 § första stycket iakttagits och om anmälningsskyldigheten enligt 4 § andra stycket fullgjorts riktigt och fullständigt. En försändelse enligt första stycket får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara som avses i 3 § och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt försändelsen finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal. 9 § Beslut om att med stöd av 8 § öppna brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett för-troligt meddelande, skall detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. Beslut om att med stöd av 8 § öppna postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag som kan antas inne-hålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. 11 § En chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst postkontor och som kommer från ett annat EU-land skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till postkontoret, om En chefstjänsteman som för-ordnats för uppgiften av chefen för Tullverket får besluta att en postförsändelse som väntas till ett visst brevbärarkontor och som kommer från ett annat EU-land ska hållas kvar av postbefordringsföretaget när den kommer till brevbärarkontoret, om 1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, och 2. det är nödvändigt för att beslag skall kunna ske. 2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist. Ett beslut om kvarhållande ska gälla en begränsad, kortare tid. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket. Postbefordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket till verket överlämna en försändelse som kvarhållits enligt första stycket. 13 § Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Vid kontroll enligt denna lag ska den vars uppgifter ska kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför kontrollen ska också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Den vars uppgifter skall kon-trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 5 kap. 23 § tullagen (2000:1281) om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. Den vars uppgifter ska kon-trolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Samma person ska även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter ska enligt beslut av Tullverket ersätta staten för dess kostnader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 2 kap. 17 § tullagen (2016:000) om indrivning av tull ska gälla även sådan ersättning. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten. 17 § Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får därvid läggas upp på tillfälligt lager. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut varan. Tullverket får ta hand om en vara om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag. Tullverket får även ta hand om en vara på den grunden att varan inte får föras in till eller ut från landet till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 4 § första stycket eller att varan förs in eller ut med stöd av ett tillstånd som föranletts av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring. De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan. Tullverket kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem. Tullverket får besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl. 18 § Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 6 kap. 25-38 §§ och 10 kap. 4 § tullagen (2000:1281). Tullverket har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1, 3 och 7 samt hos den som för in sådana varor som nämns i 3 § 3. Vid sådana kontrollbesök och revisioner tillämpas 4 kap. 26-41 §§ och 7 kap. 5 § tullagen (2016:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ i den nya lydelsen tillämpas på kontroller som inleds efter ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Utöver vad som följer av tullagstiftningen enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i den ursprungliga lydelsen, får uppgifter i databasen lämnas ut till en enskild på medium för automatisk behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-12-07 Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lennart Hamberg samt justitierådet Agneta Bäcklund. En ny svensk tullagstiftning Enligt en lagrådsremiss den 12 november 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. tullag, 2. lag om vissa tullbestämmelser, 3. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, 4. lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Mats Barregren från Finansdepartementet samt rättssakkunnige Pontus Abado Nilsson och departementssekreteraren Henrik Bergfeldt, båda från Utrikesdepartementet. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Inledning I lagrådsremissen lämnas förslag till lagändringar som framför allt ska komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen). De kompletterande bestämmelserna föreslås i allt väsentligt införas genom två nya lagar; dels en tullag och dels en lag om vissa tullbestämmelser. Det kan sättas i fråga om uppdelningen främjar tydlighet och enhetlighet i regleringen. De två lagarnas struktur skiljer sig åt väsentligt. I förslaget till tullag har upplysningsbestämmelser om tullkodexen och dess tillämpnings-föreskrifter, liksom upplysningsbestämmelser om andra författningar och verkställighetsföreskrifter, begränsats till ett minimum (se remissen s. 114). Lagen om vissa tullbestämmelser innehåller nästan uteslutande sådana upplysningsbestämmelser. Lagen om vissa tullbestämmelser anges innehålla bestämmelser som kompletterar tullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen i fråga om bindande besked, varors klassificering, ursprung och tullvärde, varors tullstatus samt transitering, särskild användning och förädling av varor. Lagen saknar dock materiella bestämmelser som rör angivna frågor eller förfarandet vid hantering av sådana frågor. Den kompletterande regleringen finns i tullagen och hänvisning sker till den lagens bestämmelser (se 1, 4 och 6 §§ i lagen om vissa tullbestämmelser). Uppdelningen på två lagar har samband med ansvarsfördelningen inom regeringskansliet som innebär att Finansdepartementet har huvudansvaret för tullagstiftningen och att Utrikesdepartementet ansvarar för vissa delar av den. Några sakliga skäl för att behålla uppdelningen på två lagar har i övrigt inte redovisats i remissen (se remissen s. 62). Det måste dock också beaktas att tullagstiftningen på EU-nivå inte gör någon sådan åtskillnad och att en betydande del av de bestämmelser som ska gälla är gemensamma för de sakfrågor som enligt förslaget delas upp på två lagar. Uppdelningen leder, som vissa remissinstanser också har påpekat, till att regleringen blir mer svårtillgänglig. Uppdelningen är enligt Lagrådets mening olämplig och onödig. Regleringen bör samlas i den nya tullagen. (Se även Lagrådets yttrande i prop.1999/2000:126 s. 271). Detta kan ske utan några genomgripande förändringar av tullagen (se vad som anförs nedan under 1 kap. 1 § tullagen och under lagen med vissa tullbestämmelser). Den nya tullagen bygger i stor utsträckning på den gällande tullagen och många bestämmelser har förts över till den nya lagen. Förarbetena till den nya lagen är mycket kortfattade. Hänvisningar görs huvudsakligen till motsvarande bestämmelser i gällande tullag. Hänvisningarna till gällande lag är i vissa fall inte korrekta, t.ex. på så sätt att det anges att den föreslagna paragrafen i sak motsvarar en tidigare gällande bestämmelse, trots att sakliga ändringar gjorts. Vidare är sambandet mellan föreslagna paragrafer och reglering på EU-nivå ofta oklar. För att underlätta tillämpningen av den nya lagen förordar Lagrådet att remissen inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet utvecklas och korrigeras i dessa delar så att det klart framgår när en bestämmelse utan sakliga förändringar har förts över från gällande tullag och i vilka fall justeringar skett och vad dessa innebär. Vidare bör skälen för sakliga ändringar redovisas. Slutligen bör bestämmelsernas koppling till EU-regleringen redovisas tydligare. I lagrådsremissen berörs de problem som uppkommer om ett förfarande kan träffas av såväl tulltillägg som av sanktion av annat slag. Remissen innehåller inga förslag till ändrad lagstiftning inom det aktuella området. En hänvisning görs till det arbete som bedrivs inom EU. Vidare hänvisas till den bedömning som gjorts i prop. 2014/15:131 rörande skattetilläggen, nämligen att sanktionerna på tullområdet bör ses över. Lagrådet finner det angeläget att så sker snarast. Förslaget till tullag 1 kap. 1 § Se vad Lagrådet har anfört inledningsvis om att samla den kompletterande regleringen i tullagen. Om så sker blir upplysningen i paragrafens andra stycke onödig och bör utgå. 1 kap. 2 § Denna bestämmelse kan enligt Lagrådets mening utgå. 1 kap. 3 § I bestämmelsen anges, på samma sätt som i nu gällande tullag (2000:1281), att det som sägs om tull även gäller annan skatt som ska tas ut för varor vid import och som ska betalas till Tullverket, om inte något annat uttryckligen anges. Denna bestämmelse, tillsammans med den bestämmelse som finns i 2 kap. 1 § andra stycket och som anger att i första stycket avsedda skatter om inte annat föreskrivits ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, innebär att såväl tullagens regler i allmänhet som tullkodexens förfaranderegler blir tillämpliga även på skatter som betalas till Tullverket. I åtskilliga bestämmelser i tullagen finns emellertid också en koppling till vad som benämns "tullagstiftningen". I exempelvis 4 kap. 24 § anges att Tullverket får rikta förelägganden mot den som kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen, och i 7 kap. 4 § anges att Tullverket vid tillämpning av tullagstiftningen får använda delgivning. I artikel 5.2 i tullkodexen definieras tullagstiftningen som det regelverk som utgörs av bl.a. tullkodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Vid föredragningen har fråga uppkommit om denna definition kan anses omfatta även det korresponderande regelverk som ska användas vid Tullverkets uppbörd av skatt vid import. För att undvika osäkerhet i detta hänseende föreslår Lagrådet att 3 § kompletteras med en andra mening av följande lydelse. Vidare ska det som sägs om tullagstiftningen gälla även de motsvarande regler som vid import ska tillämpas på annan skatt än tull. 1 kap. 5 § Lagrådet anser att sista stycket bör omformuleras enligt följande. I Tullverkets verksamhet gäller lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. 1 kap. 6 § Enligt Lagrådets mening bör första stycket 1 b inledas med "inte har lämnat eller inte kommer att lämna ... ". Vidare bör, för tydlighetens skull, andra stycket avslutas med " ... till grund för antagandet enligt första stycket 1". 1 kap. 12 § I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges följande lydelse. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ett tullombud ska få tillhandahålla tjänster i Sverige. 1 kap. 14 § Lagrådet föreslår att första och andra styckena utformas på följande sätt. Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som lämnat en felaktig uppgift respektive av den som inte följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig. Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent. Rubriken till 2 kap. Kapitlet innehåller ett flertal bestämmelser om ränta. Lagrådet anser att detta bör framgå av rubriken till kapitlet och att rubriken bör lyda "Tullskuld, skatt och ränta m.m." 2 kap. 4 § I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder som får vidtas för att säkerställa betalning av en tullskuld. I författningskommentaren anges att bestämmelserna motsvarar 5 kap. 9 § andra och tredje styckena samt 23 § andra stycket sista meningen i den gällande tullagen. Paragrafens rubrik lyder "Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld". Några materiella bestämmelser - motsvarande förordningens reglering i artikel 89 och följande i tullkodexen - som reglerar en potentiell tullskuld finns inte i förslaget. Vad som avses med en sådan tullskuld framgår inte heller. I gällande bestämmelser finns inte någon motsvarande rubrik och såvitt framgår finns inte heller någon motsvarande möjlighet att besluta om säkerhet för en potentiell fordran. Formuleringen av rubriken leder till oklarhet om vad som regleras i paragrafen. Orden "potentiell eller befintlig" bör därför utgå ur rubriken. Med beaktande av förordningens reglering kan ifrågasättas om inte ordet "tull" bör utgå ur andra stycket. Ordet "säkerhet" har genomgående bytts ut mot "garanti" i paragrafen. Någon saklig ändring synes inte vara avsedd. Ändringen av terminologin inger emellertid betänkligheter. Begreppet säkerhet används normalt i svensk rätt för att beskriva det som avses i bestämmelsen (se t.ex. utsökningsbalken och konkurslagen). Enligt normalt språkbruk kan en vara inte utgöra garanti (se paragrafens andra och tredje stycken). Förändringen av terminologin riskerar att leda till att gäldenärens möjlighet att ställa säkerhet inskränks till just säkerhet i form av garanti, som normalt avser en utfästelse av bank eller annan jämförbar penninginrättning att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse. En sådan begränsning framstår varken som avsedd eller motiverad och finns inte i tullkodexen. Som skäl för att göra den föreslagna förändringen anförs att ordet garanti används i unionstullkodexen (se t.ex. artikel 105, 110 och 112). I den svenska versionen av unionstullkodexen används således ordet "garanti". Det engelska uttrycket som används är "guarantee", ett uttryck som har en vidare och delvis annan innebörd än det svenska, och som torde kunna motsvara det svenska uttrycket "säkerhet". Detsamma gäller det franska uttrycket "garantie". Det framstår därför som om den svenska textversionen av begreppet begränsar betydelseområdet för de angivna bestämmelserna om garanti eller säkerhet. Till detta kommer att ordet "säkerhet" används i 3 kap. 7 § som reglerar Tullverkets möjlighet att bestämma att en vara inte får tas ut från en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager förrän verkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet har ställts för dem. Det innebär att olika uttryck används i lagen för att beskriva samma företeelse, vilket inte är lämpligt. Mot bakgrund av vad som nu anförts förordar Lagrådet att ordet "säkerhet" behålls i paragrafen och genomgående används i lagen för att beskriva den angivna företeelsen. I tredje stycket anges att Tullverket får "ta ut beloppet ur garantin eller varan innan en fordran överlämnas för indrivning i enlighet med 17 §". Att Tullverket skulle kunna ta ut betalning innan fordran lämnas för indrivning saknar motsvarighet i gällande bestämmelser. Det framgår inte heller hur bestämmelsen förhåller sig till tullkodexens reglering. I remissen redovisas inte några skäl för förslaget. Frågan bör övervägas ytterligare inom ramen för den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Se också vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 8 §. 2 kap. 6 § I paragrafen finns bestämmelser om begränsning av tullskuld. Enligt författningskommentaren kompletterar paragrafen artikel 103.2 i tullkodexen. Andra och tredje styckena motsvarar 5 kap. 5 § andra stycket i nuvarande lag och reglerar inom vilken tid en gäldenär får underrättas om en tullskuld i vissa situationer. Motsvarande bestämmelse i gällande regler reglerar när beslut om tullskuld ska meddelas. Lagrådet anser att innebörden av uttrycket underrättelse bör utvecklas och tydliggöras. 2 kap. 9-14 §§ Bestämmelserna avser ränta vid betalning av andra skatter än tull, när skatterna ska tas ut av tullverket vid import. När det gäller ränta i samband med uppbörd av tull, är regleringen i tullkodexen om kreditränta i artikel 112 och dröjsmålsränta i artikel 114 direkt tillämpliga. Generellt ska enligt 2 kap. 1 § det förfarande som gäller för tull också tillämpas när de skatter som nämns där ska fastställas och betalas. Av lagrådsremissen framgår emellertid att det, i fråga om dröjsmålsräntan vid för sena skattebetalningar, eftersträvats att den ska motsvara nivån för kostnadsränta vid för sen betalning av skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Detta innebär att två olika regelverk behöver tillämpas i fråga om dröjsmålsränta (s. 71 f.). I 9 § föreslås som huvudregel att bestämmelserna om kreditränta och dröjsmålsränta i artiklarna 112 och 114 i tullkodexen ska tillämpas även på skatt, men att dröjsmålsräntan ska beräknas enligt vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen. I 10 § första stycket och 14 § första och andra styckena regleras emellertid vissa situationer särskilt, men där gäller som en förutsättning för tillämpningen att ränta inte ska tas ut enligt huvudregeln i 9 §. De särskilda situationerna avser skatt som ska betalas enligt beslut om omprövning eller enligt beslut av förvaltningsdomstol. Om de särskilda räntereglerna behövs framgår således först när det står klart att ränta i dessa situationer inte kan tas ut på motsvarande tullbelopp enligt artiklarna 112 eller 114. Vidare framgår av 10 § andra stycket och 14 § tredje stycket att en särskild reglering ska gälla vid försening av kompletterande tulldeklaration i ett visst fall. Av den utredning som föregått remissen framgår att det inte gått att utreda om de olika reglerna kompletterar varandra, eller om det är fråga om en dubbelreglering. Frågan belyses ytterligare i remissen, men analysen är inte tillräcklig för att det ska gå att dra några säkra slutsatser om behovet av de nämnda särbestämmelserna. Den ränta som ska användas enligt artikel 114 motsvarar Riksbankens reporänta med tillägg av 2 procentenheter. Dröjsmålsränta enligt skatteförfarandelagen vid för sen betalning utgörs av basräntan med tillägg av 15 procentenheter. Av remissen synes följa att den sist nämnda räntenivån förutsatts vara lämpligt avvägd i alla de situationer som regleras i artikel 114 i tullkodexen, till den del tullskulden utgörs av skatt. Enligt Lagrådets mening framstår det som oklart om de särskilda reglerna i 10 och 14 §§ överhuvudtaget har någon funktion. Vidare framstår det som osäkert om det, vid en jämförelse med skatteförfarandelagens regler, vid uppbörd av skatt på import är motiverat att genomgående tillämpa den högsta räntesatsen i alla de fall som kan omfattas av artikel 114 i tullkodexen. Det är uppenbart att betydande förenklingar kan uppnås om tullkodexens räntebestämmelser genomgående görs tillämpliga inte bara på tullbeloppet utan även på den skatt som tas ut vid importen. Om avvikande räntenivåer bedöms nödvändiga avseende skatteuppbörden, måste reglernas funktionssätt tydliggöras. När det gäller den tekniska utformningen av de olika paragraferna kan följande nämnas. 9 § bör kunna förenklas enligt följande. 9 § Vid betalning av andra skatter än tull ska dröjsmålsränta, i stället för vad som anges i artikel 114 i förordning (EU) nr 952/2013, beräknas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första stycket och andra stycket första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244). 10 och 14 §§ - om behovet av dessa, se ovan. 11 § kan utformas enligt följande. 11 § Kreditränta eller dröjsmålsränta ska inte tas ut på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). I 12 § anges att det som föreskrivs i tullagstiftningen om uppbörd, indrivning och återbetalning av tull tillämpas även i fråga om ränta enligt 9 och 10 §§. Bestämmelsen bör kunna undvaras, eftersom det som regleras där får anses följa av 1 § andra stycket. I 13 § ges en möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om befrielse från skyldigheten att betala "ränta på annan skatt än tull enligt 10 §", om det finns synnerliga skäl. De markerade orden kan lämpligen bytas ut mot orden "kreditränta eller dröjsmålsränta på annan skatt än tull". 2 kap. 20 § I första och andra styckena anges att fråga om återbetalning och eftergift av skatt ska prövas, om en ansökan om detta görs avseende tull. Därvid ska angivna bestämmelser i tullkodexen även tillämpas beträffande skatten. Enligt författningskommentaren till bestämmelsen motsvarar den delvis andra och tredje styckena av 5 kap. 13 § i den nuvarande tullagen. I remissen (s. 69) anges att den föreslagna paragrafen även är avsedd att ge stöd för omprövning av beslut om annan skatt än tull (omprövning avseende tulltillägg och förseningsavgift är reglerad i 7 kap. 18 §). Paragrafen skulle således till viss del motsvara den reglering som i den nu gällande tullagen finns i 5 kap. 3 § andra stycket jämförd med 11 § andra stycket. Lagrådet kan inte finna att 2 kap. 20 § ger något lagstöd för omprövning. Möjligen följer detta i stället av den föreslagna regeln i 2 kap. 1 § andra stycket, enligt vilken skatt ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull. Regleringen bör övervägas ytterligare. I tredje stycket anges att det vid återbetalning får göras avdrag för sådan beslutad tull och annan skatt som ska betalas till Tullverket. Vid föredragningen har framkommit att bestämmelsen är att förstå så att sådant avdrag för tull och skatt även ska ske inte bara när skatt utan också när tull återbetalas, och att tullkodexen inte bedömts utgöra hinder mot en sådan nationell avräkningsregel vid återbetalning av tull. Enligt Lagrådets mening bör frågan utvecklas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet, och bestämmelsen förtydligas. Vid utformningen av bestämmelsen bör observeras att orden "tull och annan skatt" lämpligen kan ändras till "tull" (se 1 kap. 3 §). I 5 kap. 13 § fjärde stycket i den nu gällande tullagen finns en bestämmelse av innebörd att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull. Den dispensbestämmelsen föreslås inte överförd till den nya lagen. Frågan kommenteras inte. Vid föredragningen har dock upplysts om att artikel 120 i tullkodexen, som enligt paragrafens första stycke ska tillämpas vid återbetalning och eftergift av skatt, får anses ersätta den nuvarande dispensbestämmelsen. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör redovisas i vad mån en tillämpning av artikel 120 i tullkodexen kan utgöra ersättning för den nuvarande dispensregeln. Det bör beaktas att den nuvarande regleringen avseende skatt överensstämmer med 60 kap. 1 § skatteförfarandelagen. Det bör vidare observeras att särskilda överklaganderegler för närvarande gäller när dispensbeslut fattas på myndighetsnivå, och det bör närmare övervägas hur beslut avseende befrielse från skatt eller ränta på skatt ska överklagas. Se nuvarande 9 kap. 2 § andra stycket tullagen och även 67 kap. 6 § skatteförfarandelagen. 3 kap. 4 § Artikel 133.1 i unionstullkodexen tar sikte på den anmälningsskyldighet som operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg har när fartyget eller luftfartyget förs in i unionens tullområde men däremot inte på anlöp eller landningar som följer i en rutt därefter. Genom den kompletterande anmälningsskyldigheten i paragrafens första stycke som gäller "i andra fall" vidgas anmälningsskyldigheten till att avse en senare ankomst till svenskt tullområde. Lagrådet anser att de överväganden som ligger bakom den kompletterande bestämmelsen bör redovisas i författningskommentaren. 3 kap. 7 § Paragrafen motsvarar, enligt författningskommentaren, i sak 3 kap. 7 § tredje stycket sista meningen och 8 § samt 4 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. I andra stycket andra meningen föreskrivs att deklaranten är ersättningsskyldig för kostnader för förvaring. Detta torde framgå av andra bestämmelser och Lagrådet förordar att den meningen, som saknar motsvarighet i gällande bestämmelser, utgår. Se även vad Lagrådet har anfört under 2 kap. 4 § i fråga om begreppen "garanti" och "säkerhet". 3 kap. 8 § I paragrafens första stycke finns bestämmelser om försäljning av varor på offentlig auktion. Se vad Lagrådet har anfört i fråga om 2 kap. 4 § tredje stycket. Frågan bör övervägas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Om andra meningen behålls bör ordet "garanti" ersättas av "säkerhet" även i den nu aktuella paragrafen (se vad Lagrådet anfört under 2 kap. 4 § i fråga om uttrycken "garanti" och "säkerhet"). 3 kap. 10 § I paragrafen finns bestämmelser om rätten i vissa fall att förstöra varor. I författningskommentaren anges att bestämmelsen i sak motsvarar 4 kap. 19 § första stycket, 20 och 21 §§ i nuvarande tullag. En förutsättning för att få förstöra varor i nuvarande tullag är dock att varorna inte kan säljas. Något sådant krav, som framstår som rimligt, återfinns inte i den föreslagna lagtexten. Några skäl till förändringen redovisas inte i remissen. Lagrådet förordar att skälen för ändringen utvecklas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Rubriken till 3 kap. 12 § Rubriken till paragrafen, "Lagring", återspeglas inte paragrafens innehåll och bör ersättas, t.ex. av "Frizoner". 4 kap. 11 § Av paragrafen framgår att en förare eller befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska stanna på uppmaning av en tulltjänsteman och att detsamma gäller annan person om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen. Lagrådet konstaterar att det här liksom vid andra kontrollåtgärder ska göras en proportionalitetsbedömning enligt 4 kap. 1 § (jfr vad som anfördes vid införandet av generell proportionalitetsbestämmelse, prop.1999/2000:126 s. 101 f.). 4 kap. 12 § I paragrafen används uttrycken "i trakterna vid" och "i närheten av". Den avsedda innebörden av uttrycken bör preciseras i författningskommentaren. 4 kap. 14 § I paragrafen finns bestämmelser om Tullverkets möjligheter att tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Paragrafen motsvarar enligt författningskommentaren 6 kap. 9 § i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen omfattar även infarter till och utfarter från frizoner. Motsvarande reglering avseende frizoner har inte förts över till den nya lagen. Några skäl för detta har inte redovisats och det framstår närmast som ett förbiseende att frizoner inte nämns. Lagrådet förordar att paragrafens andra stycke ges följande lydelse. Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från hamnar, flygplatser, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring. 4 kap. 16 § I paragrafen finns bestämmelser om Tullverkets möjlighet att undersöka egendom och områden för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen har fullgjorts. Bestämmelsen motsvarar enligt författningskommentaren 6 kap. 10 § i den nuvarande lagen. Den bestämmelsen omfattar även frizoner. Motsvarande reglering avseende frizoner har inte förts över till den nya lagen. Lagrådet för-ordar att en bestämmelse som ger rätt att undersöka frizoner och lokaler inom frizoner införs i paragrafen och att punkten två i första stycket förslagsvis ges följande lydelse. 2. frizoner, anläggningar för tillfällig lagring och tullager samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och 4 kap. 22 § I första stycket bör textdelarna "som väntas till ett visst brevbärarkontor och" och "när den kommer till brevbärarkontoret" kunna strykas. 4 kap. 24 och 25 §§ Paragraferna motsvarar 6 kap. 25 och 26 §§ i nuvarande tullag och ger Tullverket möjlighet att meddela föreläggande om uppgiftsskyldighet i vissa fall. I 6 kap. 25 och 26 §§ i nuvarande tullag anges att föreläggandet får avse, inte bara att lämna en uppgift, utan även att visa upp en handling eller lämna över kopia av handling. Enligt författningskommentaren (s. 124) får en befogenhet för Tullverket att förelägga någon att lämna uppgift anses innefatta en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling. För att undanröja oklarheter och risk för tillämpningssvårigheter förordar Lagrådet att den nuvarande formuleringen behålls. Med handling avses, enligt nu gällande bestämmelse i 6 kap. 25 §, framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Definitionen har inte förts över till den nya lagen. Den föreslagna lydelsen av paragraferna riskerar att leda till oklarheter vid tillämpningen av bestämmelserna om handlingar och uppgifter som undantas från kontroll (se 4 kap. 36-41 §§). Lagrådet förordar att definitionen förs in i paragraferna. Kravet på en tydlig reglering gör sig särskilt starkt gällande med hänsyn till att en överträdelse av ett beslut att lämna en uppgift eller en handling kan föranleda straffansvar (se 5 kap. 2 §) och att ett föreläggande kan förenas med vite (se 7 kap. 5 §). (Se även Lagrådets yttrande i prop. 2010/11:165 s. 1803.) 4 kap. 36-41 §§ I paragraferna finns bestämmelser om handlingar och uppgifter som får undantas från föreläggande och revision samt förfarandet när handlingen eller uppgiften undantas. Enligt 36 § andra stycket gäller första stycket även i fråga om ett föreläggande enligt 24 eller 25 § att lämna uppgifter. Bestämmelsen framstår som onödig eftersom det framgår av första stycket att vissa handlingar ska undantas från föreläggande. Om det anses nödvändigt att behålla bestämmelsen i andra stycket bör det anges att även 37-41 §§ ska gälla vid förelägganden enligt 24 och 25 §§. I de nu aktuella paragraferna används uppgift i en annan betydelse än i 24 och 25 §§. (Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna). 4 kap. 49 § I 4 kap. 16 § första stycket 3 ges Tullverket rätt att undersöka "... bagage samt handväskor och liknande som förs med av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde". I den nu aktuella paragrafen exemplifieras vad som kan ingå i bagage. Något behov av en sådan exemplifiering finns knappast. Lagrådet förordar att den formulering som finns i 4 kap. 16 § första stycket 3 används också i den nu aktuella paragrafen; ordet "förs med" bör dock ersättas med "medförs". 4 kap. 50 § Lagrådet anser det finns anledning att i författningskommentaren på ett tydligare sätt utveckla varför uttryckssättet i andra stycket skiljer sig från det i 4 kap. 16 § andra stycket. 5 kap. 2 § Se vad Lagrådet har anfört under 4 kap. 24 och 25 §§ i fråga om uppgift och handling. 5 kap. 8 § Paragrafen avser tulltillägg när tull fastställs på skälig grund. I andra stycket anges tillämplig procentsats, varvid en hänvisning görs till 7 §. Enligt författningskommentaren motsvarar bestämmelsen nuvarande regler. Detta synes emellertid tveksamt, till den del hänvisningen avser 7 § andra stycket som reglerar den situationen att tulltillägget avser mervärdesskatt som får dras av vid redovisning enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Enligt Lagrådets mening förefaller dock den nu föreslagna lydelsen ge ett korrekt materiellt resultat, sannolikt till skillnad från lagens nuvarande utformning som kan vara felaktig (jfr prop. 2002/03:106 s. 29, 30, 251, 325 och 345). Frågan bör övervägas och redovisas närmare. 5 kap. 10 § Tulltillägg ska tas ut av den som förfogat över en vara som hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i strid mot en föreskriven förutsättning för återbetalning eller eftergift av tull (första stycket i paragrafen). Tulltillägget är 20 procent av den tullförmån som gäldenären går miste om (andra stycket). Det något udda begreppet tullförmån definieras inte i den föreslagna tullagen och så har inte heller skett i tidigare tullagar. Innebörden av begreppet är inte självklar. Ledning kan emellertid hämtas från ändringar som gjordes i 1973 års tullag i mitten av 1980-talet. En då införd bestämmelse innebar att den tullskyldige inte fick åtnjuta förmånen (kurs. här) i form av befrielse av tull m.m. om en föreskriven förutsättning för befrielse eller dylikt inte iakttogs. När reglerna om tulltillägg infördes, knöts till bestämmelsen om förmån att tulltillägg skulle tas ut med "tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om". Med EG-inträdet kom de materiella tullreglerna för svensk del att regleras på europeisk nivå. I svensk rätt försvann därmed den tidigare kopplingen mellan en "förmån" på vilken tull skulle utgå och en "tullförmån" på vilken skulle utgå tulltillägg. Kvar blev bara bestämmelsen om tulltillägg grundat på en "tullförmån". Lagrådet finner mot denna bakgrund att det nu finns anledning att använda ett annat uttryckssätt och att andra stycket i paragrafen bör ges följande lydelse. Tulltillägget är då tjugo procent av den tull som tas ut. 5 kap. 12 § I paragrafen finns bestämmelser om att tulltillägg inte ska tas ut i vissa fall, bl.a. om gäldenären på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften. I författningskommentaren anges att paragrafen motsvarar 8 kap. 5 och 6 §§ i den nuvarande tullagen samt att begreppet "frivilligt" har ersatts med "på eget initiativ" för att följa skatteförfarandelagen men att någon ändring i sak är inte avsedd. Vid skatteförfarandelagens tillkomst infördes en bestämmelse om att skattetillägg inte skulle tas ut om den uppgiftsskyldige på eget initiativ hade rättat den oriktiga uppgiften. Avsikten var att åstadkomma en mer generös tillämpning än den tidigare gällande bestämmelsen om frivillig rättelse (se prop. 2010/11:165 s. 943). Det är därför inte lämpligt att med hänvisning till skatteförfarandelagen ersätta begreppet "frivilligt" om avsikten är att innebörden ska vara densamma som tidigare. Lagrådet förordar att begreppet "frivilligt" används i paragrafen om inte någon saklig ändring är avsedd. 5 kap. 14 och 17 §§ I 14 § föreskrivs att tulltillägg tillfaller staten och i 17 § att försenings-avgift tillfaller staten. Lagrådet förordar att de båda paragraferna förs samman till en paragraf som placeras efter 22 § under rubriken "Ge-mensamma bestämmelser för tulltillägg och förseningsavgift". 5 kap. 15 och 20 §§ I 15 § anges att om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får tulltillägg på beloppet inte tas ut. I 20 § anges på motsvarande sätt att tulltillägg eller förseningsavgift inte längre får tas ut sedan gäldenären eller deklaranten avlidit. Enligt båda paragraferna gäller således att tulltillägg eller förseningsavgift inte längre får "tas ut" i vissa situationer. I den nuvarande tullagen regleras dessa situationer i 8 kap. 8 och 11 §§, där det anges att tillägg eller avgift inte längre kan "åläggas" resp. får "påföras". Av författningskommentaren synes framgå att någon ändring i sak inte är avsedd. Paragrafernas nuvarande lydelser innebär endast att beslut om tillägg eller avgift inte längre kan meddelas i de aktuella situationerna. Det föreslagna uttrycksättet indikerar dock att redan beslutade tillägg eller avgifter inte längre skulle kunna krävas in. Ordvalet är alltså missvisande. Det är bättre att utforma paragraferna enligt följande, jfr 52 kap. 10 § skatteförfarandelagen. 15 § Om det inte längre finns någon betalningsskyldighet för tull, får Tullverket inte besluta om tulltillägg på beloppet. 20 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte beslutas för en gäldenär eller deklarant som har avlidit. Det bör nämnas att någon motsvarighet till 15 § inte finns i skatteför-farandelagen. Tulltilläggens och skattetilläggens accessoriska natur torde innebära att en bestämmelse av detta slag är umbärlig. 5 kap. 18 § Bestämmelsen avser omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Bestämmelsen kan omformuleras enligt följande. 18 § Om gäldenären eller deklaranten begär det, eller om det finns andra skäl, ska Tullverket ompröva ett beslut om tulltillägg eller förseningsavgift. Denna omprövningsbestämmelse innehåller inga förutsättningar för inom vilken tidsram omprövning kan ske, hur omprövning förhåller sig till frågor som avgjorts av förvaltningsdomstol, etc. När det gäller omprövning avseende tull och annan skatt är avsikten att förfarandet helt ska bygga på regleringen i tullkodexen, se lagrådsremissen s. 67-69. Tullkodexens omprövningsbestämmelser har dock inte gjorts tillämpliga i fråga om förfarandet för påförande av tulltillägg och förseningsavgift. Mot den bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet analyseras om den föreslagna regleringen i paragrafen är tillräcklig. 5 kap. 19 § Paragrafen reglerar befrielse från tulltillägg och förseningsavgift. Andra stycket i paragrafen är utformad i anslutning till motsvarande bestämmelser i 51 kap. 1 § skatteförfarandelagen. Enligt Lagrådets mening skulle det vara till fördel om även paragrafens första stycke formuleras på motsvarande sätt som i den lagen. Paragrafen skulle då kunna inledas på följande sätt. 19 § Tullverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från tulltillägg eller förseningsavgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Enligt tredje stycket får deklaranten helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när passiviteten är obetydlig. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i skatteförfarandelagen. Lagrådet anser att det finns anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet pröva om det finns skäl att behålla bestämmelsen. 5 kap. 21 § I paragrafen finns bestämmelser om prövning av frågor om tulltillägg och förseningsavgift. Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i den nuvarande lagen. I andra stycket i den paragrafen föreskrivs att gäldenären respektive deklaranten ska ges tillfälle att yttra sig innan beslut om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift. Andra stycket har inte förts över till nya lagen. Enligt författningskommentaren behövs inte bestämmelsen eftersom rätten att yttra sig framgår av artiklarna 22.6 och 29 i tullkodexen. I artikel 22.6 finns visserligen sådana bestämmelser. Det framstår dock som oklart om dessa bestämmelser ska tillämpas vid beslut om tulltillägg och förseningsavgift. I remissen (s. 69) anges att omprövning av beslut om tulltillägg och förseningsavgift inte omfattas av tullkodexens bestämmelser om omprövning. Om så är fallet bör bestämmelsen i nuvarande 8 kap. 13 § andra stycket föras över till den nya tullagen. Frågan bör övervägas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet. 5 kap. 22 § Enligt paragrafen ska bl.a. artikel 114 i tullkodexen om dröjsmålsränta tillämpas i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Som framgår av förslaget till 2 kap. 9-14 §§, som Lagrådet kommenterat ovan, ska dröjsmålsräntan vid försenade skattebetalningar beräknas på ett sätt som avviker från tullkodexen. Fråga är om det är lämpligt att samma beräkningssätt ska användas vid sena betalningar av tulltillägg och förseningsavgift som avser skatt. I så fall får bestämmelsen modifieras. Frågan bör belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 6 kap. 1, 8, 11-17 samt 20 och 21 §§ Enligt 6 kap. 1 § ska allmänna ombudet få överklaga Tullverkets beslut i ärenden som avses i 3 och 7 §§. Enligt Lagrådets mening blir bestämmelsen tydligare om den direkt anger de beslut som det allmänna ombudet kan överklaga. Paragrafen kan utformas enligt följande. 1 § Hos Tullverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut avseende tull, ränta, tulltillägg och förseningsavgift. Att skatt även omfattas följer av bestämmelsen i 1 kap. 3 §. Om Lagrådets förslag i denna del följs, kan lämpligen 6 kap. 8, 11-17 samt 20 och 21 §§ förenklas så att hänvisningarna där till "som avses i 3 och 7 §§" ersätts av "som avses i 1 §". 6 kap. 2 § I paragrafen finns bestämmelser om vilka beslut av Tullverket som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt författningskommentaren motsvarar den 9 kap. 2 § i nuvarande tullagen. I andra stycket i den paragrafen finns en bestämmelse om att beslut om nedsättning eller befrielse från annan skatt än tull och från ränta på annan skatt än tull får överklagas hos regeringen. Bestämmelsen i andra stycket föreslås inte överförd till den nya lagen. Skälen till den förändringen bör utvecklas inom ramen för det fortsatta lagstiftningsarbetet, se vad Lagrådet har anfört under 2 kap. 20 §. 6 kap. 3 § I paragrafen finns bestämmelser om tiden för överklagande. Första stycket avser överklagande av Tullverkets beslut enligt 2 §. Andra stycket avser överklagande av verkets beslut om omprövning av det tidigare beslutet. För att ett omprövningsbeslut ska kunna överklagas måste inte, vilket förutsätts i inledningen av andra stycket i den föreslagna lagtexten, det första beslutet ha "ändrats". Ordet bör ersättas med "omprövats". Enligt 9 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande tullagen krävs inte för att överklaga att det överklagade beslutet gått den enskilde emot. Det stycket har fallit bort i lagförslaget. Bestämmelsen bör tas in som ett tredje stycke paragrafen. 6 kap. 4 och 6 §§ Paragraferna behandlar Tullverkets omprövning av överklagade beslut (4 §) och överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten (6 §). Enligt den sist nämnda bestämmelsen får ett överklagande av beslut om tull, om det finns särskilda skäl, överlämnas utan föregående omprövning. I förarbetena till 1994 års tullag sägs att ett fall då ärendet bör överlämnas utan omprövning är då det föreligger skäl att avvisa överklagandet på annan grund än att det kommit in för sent (prop. 1994/95:34 s. 161). En annan ordning gäller enligt skatteförfarandelagen. I 67 kap. 20 § regleras uttömmande i vilka fall omprövning ska ske. Av 22 § följer att handlingarna i ärendet, efter omprövningen, ska överlämnas till förvaltningsrätten. Enligt Lagrådets mening finns det anledning att i det fortsatta lagstiftningsarbetet överväga att grunda den aktuella regleringen i tullagen på vad som gäller enligt skatteförfarandelagen. 6 kap. 22 § För att nå samstämmighet med 67 kap. 37 § skatteförfarandelagen bör orden "Förvaltningsrätten" och "kammarrätten" i första meningen skrivas i obestämd form. Vidare bör i andra meningen ordet "avgift" föregås av "tillägg eller". 6 kap. 26 § Paragrafen innehåller bestämmelser om dröjsmålstalan. Den grundläggande regleringen finns i artikel 44.1 i tullkodexen. Den innebär att den som ansökt om men inte fått något beslut inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 i tullkodexen har rätt att överklaga. Tidsfristen löper från den dag då ansökan godtas, dvs. då det bedöms att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs för att fatta beslut. Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter och fastställa bl.a. villkor för att godta en ansökan och för beräkning av tidsfrist i speciella fall. Den modell som valts i den aktuella paragrafen, och som har förebilder särskilt på finansmarknadsområdet, innebär att sökanden hos förvaltningsrätten efter utgången av tidsfristen kan begära förklaring att ärendet onödigt uppehålls. Om en sådan förklaring lämnats och Tullverket inte inom en månad därefter har meddelat ett beslut ska ansökan anses ha avslagits. Detta fiktiva avslagsbeslut kan sedan överklagas (jfr artikel 44.1 andra stycket i tullkodexen). Som framhållits vid remissbehandlingen av promemorian och i andra sammanhang leder den valda konstruktionen till att den materiella domstolsprövningen av tullärenden kan komma att försenas. När väl en sådan kommer till stånd avgörs saken av domstolen (förvaltningsrätten) som första instans. Med tanke på tullfrågornas komplexitet - och domstolarnas ovana vid sådana frågor - torde yttrande ofta behöva inhämtas från Tullverket. Även om konstruktionen har svagheter finner Lagrådet, mot bakgrund av den praxis som har etablerats, inte skäl att motsätta sig förslaget. 7 kap. 1 § Paragrafen kompletterar artikel 137 i förordning (EU) nr 952/2013 och reglerar närmare den underrättelseskyldighet som den har som av tvingande skäl undandrar varor eller transportmedel från tullövervakning. Enligt vad som uppgetts vid föredragningen är avsikten med andra stycket att den ordning som nu gäller enligt 64 § tullförordningen ska bestå, dvs. att underrättelse till Tullverket ska kunna ske genom för-medling av Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och genom Kustbevakningen i fråga om fartyg. En sådan ordning kommer till bättre uttryck om andra stycket i den aktuella paragrafen formuleras enligt följande. Underrättelse avseende fordon och luftfartyg får i stället göras till Polismyndigheten i fråga om fordon och luftfartyg och till Kustbevakningen i fråga om fartyg. Underrättelsen ska vidarebefordras till Tullverket. 7 kap. 2 § Av motsvarande skäl som angetts under 7 kap. 1 § bör andra stycket i den nu aktuella paragrafen formuleras enligt följande. Om det är fråga om ett fartyg, får handlingen i stället lämnas till Kust-bevakningen för vidarebefordran till Tullverket. 7 kap. 3 § I paragrafen föreskrivs att beslut om att en flygplats ska få bedriva flygtrafik med tredjeland fattas av regeringen. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 12 § i den nuvarande tullagen och avser inrättande av internationella unionsflygplatser (tidigare gemenskapsflygplatser). Paragrafen reglerar således endast en aspekt av frågan om tillstånd för flygtrafik. Detta bör tydliggöras i bestämmelsen. En möjlig lösning kan vara att bestämmelsen utformas på samma sätt som nuvarande reglering och ges följande lydelse. Beslut om att en flygplats ska utgöra internationell unionsflygplats fattas av regeringen. 7 kap. 5 § Se vad Lagrådet har anfört under 4 kap. 24 och 25 §§ angående begreppen uppgift och handling. 7 kap. 8 § Vad som sägs i första stycket om "skatt som ska betalas till Tullverket" kan utgå, jfr 1 kap. 3 §. Förslaget till lag om vissa tullbestämmelser I lagen finns bestämmelser som kompletterar tullkodexen i vissa frågor. Lagrådet förordar att den kompletterande regleringen samlas i den nya tullagen. Bemyndigandet i 9 § och punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna bör då föras över till tullagen. Övriga bestämmelser i lagen torde bli överflödiga. Se vad Lagrådet har anfört inledningsvis under förslaget till ny tullag. Förslaget till lag om ändring i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 11 § Lagrådet har under 4 kap. 22 § i tullagen förordat att textdelarna "som väntas till ett visst brevbärarkontor och" och "när den kommer till brevbärarkontoret" stryks. Lagrådet förordar att begreppet "brevbärarkontor" utmönstras också här. Förslaget till lag om ändring i lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet Förslaget föranleder inga anmärkningar. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 2016 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Baylan, Persson, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Hadzialic Föredragande: statsrådet Andersson Regeringen beslutar proposition En ny tullag Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Tullag 1 kap. 11, 14 och 15 §§, 2 kap. 7 och 16 §§ samt 3 kap. 3, 4, 15 och 16 §§ 32013R0952 32013R0608 32005R1889 32000L0059