Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2015/16:94 Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor Prop. 2015/16:94 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 februari 2016 Stefan Löfven Anders Ygeman (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen lämnar förslag till de ändringar i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor som krävs för att genomföra det omarbetade direktivet om explosiva varor inom EU. Direktivet syftar främst till att anpassa det tidigare explosivvarudirektivet till ett beslut inom EU om en gemensam ram för saluföring av produkter. Regeringen föreslår att det uttryckligen regleras i lagen att export av explosiva varor omfattas av krav på tillstånd och att ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor också ska omfattas av aktsamhetskravet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor 5 3 Ärendet och dess beredning 9 4 Den svenska regleringen av explosiva varor 10 4.1 Lagen om brandfarliga och explosiva varor 10 4.1.1 Tillämpningsområde och syfte 10 4.1.2 Aktsamhetskrav 11 4.1.3 Godkännandekrav 11 4.1.4 Tillstånd 11 4.1.5 Tillsyn och marknadskontroll 11 4.1.6 Ansvar 12 4.1.7 Bemyndiganden 12 5 Det omarbetade direktivet om explosiva varor 13 6 Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor 14 6.1 Allmänna bestämmelser (artiklarna 1-4) 14 6.2 De ekonomiska aktörernas skyldigheter (artiklarna 5-10) 15 6.3 Säkerhetsbestämmelser (artiklarna 11-18) 19 6.4 Den explosiva varans överensstämmelse med kraven (artiklarna 19-23) 22 6.5 Anmälan av organ för bedömning av överens-stämmelse (artiklarna 24-40) 23 6.6 Marknadskontroll i unionen, kontroll av explosiva varor som förs på unionsmarknaden och unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder (artiklarna 41-45) 24 6.7 Delegerade befogenheter och genomförande-befogenheter samt kommittéförfarande (artiklarna 46-49) 27 6.8 Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser (artiklarna 50-55) 27 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 29 8 Konsekvenser 30 9 Författningskommentar 32 Bilaga 1 Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor 36 Bilaga 2 Lagförslag i promemorian (Ju2015/05400/L4) 80 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 84 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 85 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 89 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 2016 90 Rättsdatablad 91 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor Härigenom föreskrivs att 1, 5, 6, 16, 18, 19 och 36 §§ och rubriken närmast efter 5 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller hantering, överföring och import av brand-farliga och explosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konse-kvenserna av en brand eller en explosion. Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och till konse-kvenserna av en brand eller en explosion. Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna. 5 § I denna lag avses med 1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. 2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring. 3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. 4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Krav vid hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor Krav vid hantering, överföring, import eller export av brandfarliga och explosiva varor 6 § Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åt-gärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, före-bygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brand-farliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försik-tighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna och för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Aktsamhetskravet omfattar även den som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden utan att hantera varan. 16 § Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar ex-plosiva varor och den som yrkes-mässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag. 18 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser 1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning, 2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1, 3. gränsöverskridande överföring, 4. import, och 5. sådan hantering som Förs-varsmakten, Försvarets mate-rielverk, Totalförsvarets forsk-ningsinstitut och Fortifikations-verket behöver ha tillstånd till. 4. import, 5. export, och 6. sådan hantering som Förs-varsmakten, Försvarets mate-rielverk, Totalförsvarets forsk-ningsinstitut och Fortifikations-verket behöver ha tillstånd till. Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas. 19 § Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndar-en ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra och importera brand-farliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller ex-plosionsrisken samt konsekven-serna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndig-heten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet. Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndar-en ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller ex-plosionsrisken och till konsekven-serna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndig-heten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet. 36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin samman-sättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor, 2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor, 3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande, 4. undantag från lagens tillämp-ning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import, 4. undantag från lagens tillämp-ning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import eller export, 5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §, 6. utredning som anges i 7 §, 7. kompetens som anges i 8 §, 8. föreståndare som anges i 9 §, 9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt, 10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske, 13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 15. att hantering, överföring, import eller export av en brand-farlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 16. avgifternas storlek enligt denna lag. Kommunen får meddela före-skrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten. En kommun får meddela före-skrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet antog den 26 februari 2014 direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (omarbetning) [det omarbetade explosivvarudirektivet]. Direktivet, som trädde i kraft den 18 april 2014, ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 19 april 2016 och de nya bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktivet ska tillämpas från och med den 20 april 2016. Direktivet bifogas som bilaga 1. Direktivet är en omarbetning av rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (det tidigare explosivvarudirektivet). Det omarbetade explosivvarudirektivet innebär inga ändringar av tillämpningsområdet för eller av de väsentliga skyddskraven i det tidigare explosivvarudirektivet, utan är främst ett led för att anpassa olika produktdirektiv till Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG. Beslutet fungerar som en mall för hur rättsakter som reglerar produkter ska utformas. Direktivet har tillsammans med åtta andra harmoniserade produktdirektiv anpassats till beslutet genom det s.k. anpassningspaketet (eng. alignment package). Genom att följa samma mall är tanken att rättsakterna ska bli mer enhetliga när det gäller definitioner, skyldigheter för ekonomiska aktörer (exempelvis tillverkare och distributörer), krav på anmälda organ som kontrollerar produkter och marknadskontroll. Anpassningen av direktivet till beslutet innebär bl.a. att vissa definitioner lagts till, att de ekonomiska aktörernas skyldigheter har klargjorts och att anmälningskriterierna för anmälda organ har skärpts. I propositionen föreslås de lagändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra direktivet i svensk rätt. Utöver de föreslagna ändringarna kan vissa anpassningar på förordningsnivå behöva göras. Huvuddelen av genomförandet av direktivet förutsätter emellertid åtgärder på myndighetsföreskriftsnivå. Ett sådant genomförandearbete bedrivs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), huvudsakligen med stöd av bemyndiganden i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor. Inom Justitiedepartementet har promemorian Genomförande av det omarbetade explosivvarudirektivet (Ju2015/05400/L4) utarbetats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remiss-behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Justitie-departementet (dnr Ju2015/05400/L4). Lagrådet Regeringen beslutade den 17 december 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. I propositionens lagförslag görs några mindre språkliga justering i förhållande till lagrådsremissens lagförslag. Vidare föreslås ett tidigare ikraftträdande. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. 4 Den svenska regleringen av explosiva varor Den svenska regleringen av explosiva varor finns huvudsakligen i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE), i förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor (FBE) och i myndighetsföreskrifter. LBE trädde i kraft den 1 september 2010 och ersatte då lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. LBE är en allmänt hållen ramlag och regelverket får sitt konkreta innehåll genom bestämmelser som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. LBE omfattar såväl brandfarliga som explosiva varor. Detaljbestämmelser av utpräglat teknisk karaktär har undvikits på lag- och förordningsnivå. Den typen av bestämmelser har i stället utfärdats på myndighetsnivå. Myndighetsföreskrifter har tidigare meddelats av Sprängämnesinspektionen samt, efter 2001 och fram till utgången av 2008, av Statens räddningsverk. Statens räddningsverks verksamhet på området har fr.o.m. den 1 januari 2009 övertagits av MSB. Myndigheten kungör sina föreskrifter i sin författningssamling (MSBFS). I det följande redogörs kortfattat för de bestämmelser, framförallt i lagen, som är relevanta för genomförandet av det omarbetade explosivvarudirektivet. 4.1 Lagen om brandfarliga och explosiva varor 4.1.1 Tillämpningsområde och syfte LBE syftar till att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen syftar även till att förebygga obehörigt förfarande med brandfarliga eller explosiva varor (1 § andra stycket). LBE gäller för hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor samt för sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken. Lagen gäller även beträffande konsekvenserna av en brand eller en explosion (1 § första stycket). Till brandfarliga varor hänförs brandfarliga gaser, brandfarliga vätskor och brandreaktiva varor (3 §). Till explosiva varor hänförs explosiva ämnen och blandningar, explosiva föremål och andra ämnen, blandningar och föremål som tillverkas i avsikt att framkalla en verkan genom en explosion eller en pyroteknisk effekt (4 §). 4.1.2 Aktsamhetskrav Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom. Aktsamhetskravet sträcker sig inte bara till förebyggande av brand eller explosion orsakad av varorna utan även till att förebygga obehörigt förfarande med varorna (6 §). Med obehörigt förfarande avses till exempel stöld eller sabotage. 4.1.3 Godkännandekrav För att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller, om det inte finns sådana bestämmelser, ha godkänts av behörig myndighet (12 §), dvs. av MSB (4 § FBE). 4.1.4 Tillstånd Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor ska ha tillstånd till det. Samma sak gäller den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor (16 § första stycket). MSB prövar frågor om tillstånd i fråga om explosiva varor, när det rör tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll, återvinning och annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering. Detsamma gäller gränsöverskridande överföring, import och sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forsknings-institut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till (18 § första stycket). Beträffande tillstånd för hantering och överföring av explosiva varor i övrigt är det den kommun där hanteringen ska ske som är ansvarig. Om frågan gäller förvaring i förråd som är flyttbart ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas (18 § andra stycket). 4.1.5 Tillsyn och marknadskontroll Den som prövar ansökan om tillstånd (MSB eller en kommun) har också, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och beslut som meddelats i anslutning till lagen (21 § första stycket). Försvarsmakten kan efter medgivande av MSB utöva viss tillsyn över Försvarsmaktens, Försvarets materielverks, Totalförsvarets forskningsinstituts och Fortifikationsverkets hantering och import av brandfarliga och explosiva varor (21 § andra stycket). MSB utövar marknadskontroll över brandfarliga och explosiva varors egenskaper, utsläppande och tillhandahållande på marknaden, samt sådana produkter som används för hantering av brandfarliga och explosiva varor och för vilka myndigheten har utfärdat föreskrifter (22 §). MSB är på detta område marknadskontrollmyndighet enligt artiklarna 19, 24.2, 26, 27.2, 28 och 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (23 § FBE). Det innebär till exempel att MSB ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk dras tillbaka eller förbjuds. MSB ska vidare i enlighet med förordningen (EG) nr 765/2008 bl.a. inrätta förfaranden för att kunna följa upp klagomål och rapporter om risker relaterade till brandfarliga och explosiva varor, bevaka olyckor och skador som ovan nämnda produkter misstänks ha orsakat, kontrollera att korrigerande åtgärder har vidtagits samt följa upp vetenskaplig och teknisk kunskap i säkerhetsfrågor. 4.1.6 Ansvar Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot aktsamhetskravet i 6 § döms till böter eller fängelse i högst ett år (28 § första stycket). Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot något av kraven vid hantering, överföring och import av explosiva varor, som finns i 7-15 §§ (exempelvis utredningskravet och kompetenskravet) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 36 §, under förutsättning att ansvar inte kan dömas ut enligt 28 § första stycket (28 § andra stycket 1). Till böter kan även den dömas som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i en ansökan eller annan handling som ska lämnas enligt LBE eller en föreskrift som har meddelats i anslutning till lagen (28 § andra stycket 2). Detsamma gäller den som underlåter att komma in med upplysningar eller handlingar som en tillsynsmyndighet har begärt för att kunna utöva tillsyn (28 § andra stycket 3). Den som av oaktsamhet bryter mot tillståndsplikten döms till böter. Begås brottet med uppsåt eller av grov oaktsamhet döms till böter eller fängelse högst ett år (29 § första och andra stycket). Om ett uppsåtligt brott avser explosiva varor och är att anse som grovt döms till fängelse lägst sex månader och högst fyra år (29 § tredje stycket). I ringa fall döms det inte till ansvar (30 § första stycket). Till ansvar enligt 28 § eller enligt 29 § första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling. 4.1.7 Bemyndiganden I 36 § finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på området. Bestämmelsen innehåller 16 punkter, bl.a. omfattar föreskriftsrätten vilka varor som ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor, undantag från LBE i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import, åtgärder och försiktighetsmått med anledning av de aktsamhetskrav som ställs upp i 6 §, vilken information den som tillverkar, överför eller importerar brandfarliga ämnen eller explosiva varor ska lämna. 5 Det omarbetade direktivet om explosiva varor Direktivet är framtaget som ett led i genomförandet av det s.k. varupaketet som antogs av EU i juli 2008. I varupaketet ingår bl.a. beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. Beslutet är tänkt att fungera som en mall för hur kommande och reviderade EU-rättsakter som reglerar produkter ska utformas. Det innehåller referensbestämmelser när det gäller t.ex. definitioner, skyldigheter för ekonomiska aktörer (dvs. tillverkare, distributörer, importörer m.fl.) och krav på anmälda organ som kontrollerar produkter. I varupaketet ingår även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. För svensk del innebär ackreditering i korthet att Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), som är Sveriges nationella ackrediteringsorgan, har bedömt att de företag eller organisationer som utför bedömning av överensstämmelse har den specifika kompetens som krävs för att utföra denna uppgift. Förordningen innehåller också bestämmelser om marknadskontroll och gränskontroll. Marknadskontroll innebär kontroll av att produkter som gjorts tillgängliga på den inre marknaden uppfyller gällande krav. Sedan den 1 januari 2010 är bestämmelserna i förordningen direkt tillämpliga i samtliga medlemsstater. Bestämmelserna i beslut nr 768/2008/EG och förordning (EG) nr 765/2008 hör nära samman och kompletterar varandra. Till skillnad från förordningen är bestämmelserna i beslutet inte direkt tillämpliga utan har integrerats i direktivet som sedan ska genomföras i nationell rätt. Anpassningen till beslut nr 768/2008/EG innebär inga ändringar av tillämpningsområdet för eller de väsentliga skyddskraven i det tidigare explosivvarudirektivet. Direktivet består av åtta kapitel med sammanlagt 55 artiklar och sex bilagor. I kapitel 1 finns allmänna bestämmelser, i kapitel 2 behandlas de ekonomiska aktörernas skyldigheter, i kapitel 3 säkerhetsbestämmelser, i kapitel 4 den explosiva varans överensstämmelse med kraven, i kapitel 5 anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse, i kapitel 6 marknadskontroll, kontroll av explosiva varor som förs in på unionsmarknaden och unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder, i kapitel 7 delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter samt kommittéförfarande och i kapitel 8 finns övergångsbestämmelser och slutbestämmelser som bl.a. behandlar sanktioner. 6 Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor Den svenska lagstiftningen uppfyller i stor utsträckning redan det omarbetade explosivvarudirektivets krav. Det kan noteras att en stor del av regelverket på området sedan tidigare är genomfört genom myndighetsföreskrifter. Bedömningen är att även de ändringar som krävs för genomförandet av direktivet till största delen bör göras på myndighetsföreskriftsnivå. Detta till följd av att bestämmelserna i direktivet i stor utsträckning är av detaljerad och teknisk karaktär. Nedan följer en genomgång av direktivet och överväganden gällande genomförandeåtgärder i form av lagändringar. 6.1 Allmänna bestämmelser (artiklarna 1-4) Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 1-4. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Swedac har kommenterat denna del. Swedac påpekar att det i promemorian anges att det av godkännandekravet i 12 § LBE följer särskilt att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den av MSB ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta strider enligt Swedac bl.a. mot artikel 3 om fri rörlighet i det omarbetade explosivvarudirektivet. Skäl för regeringens bedömning: Artikel 1 anger att direktivet ska tillämpas på explosiva varor för civilt bruk. Artikeln anger vidare att direktivet inte ska tillämpas på explosiva varor som enligt nationell lagstiftning är avsedda för användning av försvarsmakten och polisen, pyrotekniska artiklar som omfattas av direktiv 2013/29/EU och ammunition, om annat inte följer av artiklarna 12-14. Artikeln anger vidare att direktivet inte hindrar medlemsstaterna från att i nationell lagstiftning ange vissa ämnen, som inte omfattas av direktivet, som explosiva varor. I artikel 2 finns definitioner och i artikel 3 stadgas om fri rörlighet för varor som uppfyller direktivets krav. I artikel 4 föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att explosiva varor får tillhandahållas på marknaden endast om de uppfyller kraven i direktivet. Beträffande artikel 1 och ett antal definitioner i artikel 2, vilka motsvaras av artiklar i det tidigare explosivvarudirektivet, så har dessa omhändertagits i samband med genomförandet av det direktivet. I artikel 2 har det dock tillkommit en rad nya definitioner till följd av att direktivet har anpassats till beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. De definitioner som är nya och kräver genomförande i nationell rätt kommer att behandlas i anslutning till de delar av direktivet som de hänför sig till. Artikel 3 som avser fri rörlighet riktar sig till medlemsstaterna och kräver inga genomförandeåtgärder. I fråga om artikel 4 om tillhanda-hållande på marknaden kan konstateras att LBE redan innehåller såväl aktsamhets- som godkännandekrav, se bl.a. 6-15 §§ LBE. Genom denna reglering uppställs krav på att den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna (6 §). Såsom Swedac påpekar anges i promemorian att det av godkännandekravet i 12 § LBE följer särskilt att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den av MSB ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom EES. Enligt 12 § LBE följer dock att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom EES eller, om det inte finns sådana bestämmelser, ha godkänts av den myndighet som regeringen bestämmer. Som framgår av paragrafen finns det inget krav på förhandsgodkännande av en nationell myndighet för att en vara ska få släppas ut på marknaden. 12 § LBE står därför enligt regeringens bedömning inte i strid med artikel 3 om fri rörlighet i direktivet. 6.2 De ekonomiska aktörernas skyldigheter (artiklarna 5-10) Regeringens förslag: I lagen om brandfarliga och explosiva varor ska ett tillägg göras så att även åtgärder efter befattning med explosiva varor omfattas av lagens tillämpningsområde. Vidare ska ett tillägg göras som klargör att aktsamhetskravet även gäller för den som utan att hantera en explosiv vara tillhandhåller en sådan på marknaden. Regeringens bedömning: Inga ytterligare lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 5-10. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås inte något tillägg i 6 § LBE. Remissinstanserna: MSB anför att nuvarande reglering i LBE och i FBE inte ger myndigheten möjlighet att meddela föreskifter så att artikel 8, som rör distributörernas skyldigheter, kan införlivas fullt ut. MSB, Kompetenscentrum Energetiska Material (KCEM) och Innovations- och Kemiindustrierna i Sverige AB (IKEM) anför att om artikel 5.1 ska tillämpas bokstavligt innebär detta att explosiva varor som tillverkaren inte avser att släppa ut på marknaden utan använder själv ska CE-märkas. Detta medför enligt remissinstanserna konsekvenser för explosivvaruindustrin som, enligt KCEM och IKEM, är orimliga. Swedac anför i denna del att styrelsen har svårt att utläsa att befintliga bemyndiganden i LBE täcker de nya krav som riktas mot enskilda ekonomiska aktörer och att det vore en fördel om nödvändiga bemyndiganden angavs mer tydligt och transparent. Kommerskollegium bedömer att de föreslagna föreskrifterna inte är anmälningspliktiga enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskifter, World Trade Organisation (WTO) Agreement on Technical Barriers to Trade (TBT-avtalet) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. Skäl för regeringens förslag och bedömning Bestämmelserna om de ekonomiska aktörernas skyldigheter bör till största del genomföras i myndighetsföreskrifter I artikel 5 regleras tillverkarnas skyldigheter, bl.a. ska tillverkare utarbeta viss teknisk dokumentation och låta utföra det relevanta förfarandet för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 20, upprätta EU-försäkran om överensstämmelse, anbringa CE-märkning och se till att de explosiva varor som släpps ut på marknaden åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsinformation. Enligt artikeln ska vidare en tillverkare som har skäl att tro att en explosiv vara som han eller hon släpper ut på marknaden inte överensstämmer med kraven omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få den explosiva varan att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla varan. Tillverkaren får, enligt artikel 6, genom skriftlig fullmakt utse en representant att utföra vissa av de skyldigheter som åligger tillverkaren. I artiklarna 7 och 8 beskrivs importörernas respektive distributörernas skyldigheter. Dessa ska bl.a. se till att den explosiva varan är försedd med CE-märkning, åtföljs av bruksanvisning och säkerhetsinformation och återkalla en explosiv vara som de har skäl att tro inte överensstämmer med kraven. I artikel 9 behandlas fall där tillverkarens skyldigheter är tillämpliga på importörer och distributörer, exempelvis då en importör eller distributör släpper ut en explosiv vara på marknaden under eget namn. Avslutningsvis behandlas i artikel 10 identifiering av ekonomiska aktörer, vilket gäller de fall en explosiv vara inte omfattas av det system för identifiering och spårning som beskrivs i artikel 15. De ekonomiska aktörerna ska då på begäran av marknads-kontrollmyndigheterna identifiera ekonomiska aktörer som levererat en explosiv vara till dem och ekonomiska aktörer som de har levererat en explosiv vara till. Bestämmelserna i artiklarna 5-10, som följer av att direktivet har anpassats till beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter, är till största delen nya och kräver, enligt regeringens mening, genomförande i nationell rätt. Detta gäller också definitionerna i artikel 2 av begrepp som förekommer i artiklarna (artiklarna 2.9-2.13, 2.15, 2.19 och 2.24). Av godkännandekravet i 12 § LBE följer att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom EES. MSB har med stöd av 36 § första stycket 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE fått föreskriftsrätt i fråga om sådana godkännanden. MSB har även föreskriftsrätt vad gäller de åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §, se 36 § första stycket 5 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE. Det omarbetade explosivvarudirektivet ställer emellertid krav på de ekonomiska aktörerna även efter att de tagit befattning med den explosiva varan (se exempelvis artiklarna 5.3, 5.7, 6.2, 7.6, 7.7 och 8.4). För att direktivet ska kunna genomföras även i detta avseende ska 1 §, som tar upp lagens syfte och tillämpningsområde, kompletteras på så sätt att även efterföljande åtgärder med varorna omfattas. Innehållet i artiklarna 5-10 är av detaljerad karaktär och regeringen delar promemorians bedömning att det därför är mindre lämpligt att genomföra dessa i lag. De ska i stället till största delen genomföras på myndighetsföreskriftsnivå. Genom bemyndigandet i 36 § första stycket 5 och 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE kan MSB meddela dessa föreskrifter. Regeringen anser således att de befintliga bemyndigandena är tillräckliga för att MSB ska kunna meddela nödvändiga föreskrifter för genomförandet av direktivet i denna del. Några förtydligande i enlighet med vad Swedac efterfrågar behövs därför inte. Direktivet ställer krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet (se artikel 50). Förslagen innebär att ekonomiska aktörer kommer att omfattas av det straffansvar som finns i 28 § LBE (se avsnitt 4.1.6). Se vidare avsnitt 6.8. Ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor MSB har anfört att med begreppet hantering i LBE avses fysisk hantering. Direktivets bestämmelser om distributörerers skyldigheter gäller, enligt MSB, oavsett om dessa aktörer tar en fysisk befattning med de explosiva varorna eller inte. Det kan, enligt MSB, finnas fall där distributören av den explosiva varan inte tar fysisk befattning med varan i samband med ett tillhandahållande utan endast agerar mäklare mellan importören och slutanvändaren. MSB anser att dessa fall inte träffas av bestämmelsen i 6 § och att myndigheten därför inte kan meddela föreskrifter med stöd av sitt befintliga bemyndigande. MSB anser därför att myndigheten inte kan införliva bestämmelsen om distributörens skyldigheter fullt ut i svensk rätt och föreslår att ett tillägg görs i 6 § LBE. Med tillhandahållande på marknaden avses enligt artikel 2.7 i direktivet varje leverans av en explosiv vara för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt. En distributör är enligt artikel 2.12 en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, förutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden. Direktivet bör förstås så att distributörernas tillhandahållanden av en explosiv vara på marknaden inte är begränsat till att distributören tar fysisk befattning med varorna. Hanteringsbegreppet i 5 § lagen om brandfarliga och explosiva varor kan uppfattas så som endast innefattande fysisk hantering av explosiva varor (se prop. 2009/10:203 s. 37 och s. 68). Regeringen delar därför MSB:s bedömning att myndigheten enligt gällande rätt inte kan meddela föreskrifter som omfattar distributörer som inte tar fysisk befattning med de explosiva varorna. För att direktivet ska kunna genomföras bör därför 6 § LBE ändras så att det tydliggörs på vilket sätt aktsamhetskravet gäller även för den som tillhandhåller en explosiv vara utan att ta fysisk befattning med den. Som anförs ovan ställer direktivet krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet (se artikel 50). Förslaget innebär att även ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor kommer att omfattas av det straffansvar som finns i 28 § LBE (se avsnitt 4.1.6). Se vidare avsnitt 6.8. CE-märkning av explosiva varor som tillverkats för tillverkarens egna ändamål Flera remissinstanser har påpekat att det får stora konsekvenser för explosivvaruindustrin om tillverkarna även ska CE-märka explosiva varor som de använder för egna ändamål och inte avser att släppa ut på marknaden. KCEM anför bl.a., med stöd av IKEM, att exempel på sådana konsekvenser är att utvecklingen av nya produkter kommer att avsevärt försvåras, för att inte säga omöjliggöras, om företag inte kan genomföra tester på produkter under utvecklingsarbetet. Vidare anförs att sådan märkning skulle leda till kostnadsökningar, vilket kommer att göra produkterna orimligt dyra utan att någon säkerhetsmässig vinst gjorts. MSB har anfört att det ur ett säkerhetsperspektiv inte är nödvändigt med CE-märkning av alla explosiva varor som tillverkats för tillverkarens egna ändamål. När en tillverkare framställer explosiva varor i små mängder i samband med produktutveckling, forskning och liknande kommer tillverkarens förmåga att utföra sin verksamhet på ett säkert sätt prövas i samband med att denne söker tillstånd för verksamheten hos MSB. Det är först i samband med större serietillverkning och då tillverkaren mera regelbundet använder och tillgodogör sig sprängkraften i egentillverkade explosiva varor som CE-märkningen torde tillföra tillräckligt mycket säkerhetsmässigt. Av artikel 5.1 framgår att tillverkarna ska, när de släpper ut sina explosiva varor på marknaden eller använder dem för egna ändamål, se till att de konstruerats och tillverkats i enlighet med de grundläggande säkerhetskraven i bilaga II. Enligt artikel 5.2 ska tillverkarna bl.a. låta utföra det relevanta förfarandet för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 20. Om bedömningen har visat att en explosiv vara uppfyller de tillämpliga kraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och anbringa CE-märkning Av direktivtexten följer således att även explosiva varor som tillverkaren avser att använda för egna ändamål ska CE-märkas. CE-märkning är en viktig angivelse för att en produkt överensstämmer med EU-lagstiftningen. Tillverkare eller importörer intygar genom CE-märkningen att en produkt som man saluför på den inre marknaden uppfyller gällande krav såsom grundläggande krav på hälsa och säkerhet, men i vissa fall även andra produktegenskaper. CE-märkta produkter har fri rörlighet på den inre marknaden. Någon definition av begreppet "användning för egna ändamål" finns inte i direktivet. Kommissionen lämnade därför den 28 maj 2015 i ett meddelande sin tolkning av begreppet. Av meddelandet framgår bl.a. att use for own purposes in Article 5(1) of Directive 2014/28/EU [...] should be interpreted as only covering the manufacturer's use for own purposes relating directly to the blasting effect of the explosives, and not to the manufacturer´s use for other purposes such as R&D, trials, education, experiments, incorporation into a formulation or article, disposal or extraction for disposal I dessa fall ska det, enligt kommissonen, inte krävas att tillverkarna gör en bedömning av överensstämmelse eller CE-märker den explosiva varan. Vidare framgår av meddelandet att undantaget enligt kommissionen endast gäller ekonomiska aktörers användning för egna ändamål. En medlemsstat är inte bunden av ett tolkningsmeddelande. Detta hindrar dock inte att en medlemsstat använder sig av tolknings-meddelandet som vägledning till hur en rättsakt ska tolkas. Regeringen anser, med beaktande av CE-märkningens syfte, vad som anges i tolkningsmeddelandet och vad MSB har anfört, att endast sådana explosiva varor som tillverkarna avser att använda för egna ändamål med syfte att utnyttja sprängkraften, bör omfattas av kravet på CE-märkning. I likhet med Kommerskollegium bedömer regeringen att de föreslagna ändringarna i LBE inte är anmälningspliktiga enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (det tidigare anmälningsdirektivet 98/34/EG), WTO:s TBT-avtal eller tjänste-direktivet 2006/123/EG. 6.3 Säkerhetsbestämmelser (artiklarna 11-18) Regeringens förslag: En definition av export läggs till i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Därutöver kompletteras lagen med ett uttryckligt krav på tillstånd för export av explosiva varor och med att det är MSB som ska pröva sådana ansökningar om tillstånd. Följdändringar med anledning av att export ska kräva tillstånd görs även. Regeringens bedömning: Inga ytterligare lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 11-18. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: MSB framför att myndighetens föreskrifts-bemyndigande medför mycket små möjligheter att vidta alla sådana åtgärder som avses i artikel 13. MSB har t.ex. inga möjligheter att genom myndighetsföreskrifter stoppa en påbörjad överföring av explosiva varor eller ammunition. Myndigheten kan heller inte vidta särskilda åtgärder vid gränspassager eller ställa särskilda krav på personkontroller av dem som är inblandade i hanteringen av explosiva varor. MSB framhåller vidare att det är angeläget att regeringen inom en överskådlig framtid ändrar 18 § LBE så att MSB även blir tillståndsmyndighet för sådana överföringar inom Sverige som sker i anslutning till tillverkning av explosiva varor. Detta har även påtalats av KCEM och IKEM. Tullverket anser att vissa brandfarliga och explosiva varor bör läggas till i varulistan i 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen för att verket ska kunna kontrollera, ingripa och lagföra när det inte finns tillstånd till överföring. Tullverket anger att ett aktuellt exempel på när verket saknar befogenhet att ingripa är vid införsel av handgranater. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) konstaterar att det även fortsättningsvis kommer att krävas två, och ibland till och med tre, tillstånd för utförsel (export) av ammunition (all ammunition utgör explosiva varor) utanför EES. För utförsel (överföring) av ammunition inom EES gör ISP bedömningen att det fortsättningsvis kommer att krävas tre tillstånd. Skäl för regeringens förslag och bedömning Inga lagändringar krävs för att genomföra artiklarna 11, 12, 17 och 18 Artiklarna 11 och 12 behandlar överföring, dvs. fysisk förflyttning av explosiva varor och ammunition inom EU. Artiklarna ställer upp ett antal krav som måste vara uppfyllda för att överföring ska få ske. Enligt artikel 17 ska en medlemsstat när den ger licens eller tillstånd till tillverkning av explosiva varor särskilt kontrollera att de ekonomiska aktörerna är kapabla att uppfylla de tekniska förpliktelser de tar på sig. I artikel 18 finns bestämmelser om beslag om det finns tillräckliga bevis för att den explosiva varan kommer att bli föremål för förvärv, användning eller handel som sker olagligt. Vad avser artiklarna 11, 12, 17 och 18 motsvaras dessa av artiklar i det tidigare explosivvarudirektivet och har omhändertagits i samband med genomförandet av det direktivet. Direktivets krav på att medlemsstaterna ska tillämpa aktuella artiklar tillgodoses därmed av gällande rätt. Undantag av säkerhetsskäl, utbyte av information samt identifiering och spårning av explosiva varor Enligt artikel 13 får en medlemsstat vid allvarliga hot eller angrepp på den allmänna säkerheten till följd av olagligt innehav eller bruk av explosiva varor eller ammunition, vidta alla nödvändiga åtgärder i fråga om överföring av explosiva varor eller ammunition för att förebygga detta olagliga innehav eller bruk. Medlemsstaterna ska vidare enligt artikel 14, för genomförandet av artiklarna 11 och 12, upprätta nätverk för informationsutbyte, underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om vilka nationella myndigheter som ansvarar för att sända och ta emot informationen och genomföra de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 11 och 12. Medlemsstaterna ska därutöver se till att övriga medlemsstater och kommissionen har tillgång till uppdaterad information om ekonomiska aktörer som innehar sådana licenser eller tillstånd som avses i artikel 16. Artikel 15 behandlar identifiering och spårning av explosiva varor. Artikeln ger också kommissonen rätt att anta genomförandeakter på området. Undantaget av säkerhetsskäl som medlemsstaterna får göra enligt artikel 13 har sin motsvarighet i artikel 11 i det tidigare explosivvaru-direktivet. MSB kan med stöd av bemyndigandet i 36 § första stycket 5 LBE och 25 § första stycket 7 FBE använda sig av undantaget för att förebygga olagligt innehav och bruk. MSB har anfört att det angivna bemyndigandet medför mycket små möjligheter för myndigheten att vidta alla sådana åtgärder som avses i den aktuella artikeln. Regeringen gör bedömningen att den föreskriftsrätt MSB har är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav i denna del. Vad sedan avser artikel 14.1 första stycket finns redan ett nätverk för informationsutbyte som Sverige deltar i. Sådan tillgång till uppgifter som avses i artikel 14.1 andra stycket är inte särskilt reglerat och det har inte framkommit att det finns något sådant behov. Artikel 15 innehåller detaljerade bestämmelser om identifiering och spårning av explosiva varor. Liknande bestämmelser finns även i det tidigare explosivvarudirektivet. MSB har med stöd av 25 § FBE meddelat föreskrifter om identitetsmärkning och registrering av explosiva varor för civilt bruk. Direktivets krav i nu aktuellt hänseende bedöms därigenom tillgodosett. Tillstånd för export av explosiva varor införs I artikel 16 föreskrivs att ekonomiska aktörer ska inneha en licens eller ett tillstånd som ger dem rätt att tillverka, förvara, använda, importera, exportera, överföra eller bedriva handel med explosiva varor. Detta gäller inte anställda hos en ekonomisk aktör som innehar en licens eller ett tillstånd. Kravet på tillstånd regleras i 16 § LBE som bl.a. stadgar att den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor eller den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till detta. Definitioner av vad som avses med hantering, överföring och import finns i 5 § LBE. I bestämmelserna regleras emellertid export inte uttryckligen. Med hantering avses enligt 5 § LBE "tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden". I praktiken torde den som ska exportera en vara även hantera varan som ett led i exporten och befattningen med varan därmed omfattas av regelverket i LBE. Enligt gällande rätt måste därför den som vill exportera en brandfarlig eller explosiv vara ansöka om tillstånd för hanteringen av varan som ett led i exporten (se prop. 2009/10:203 s. 37). För att tydliggöra att det svenska regelverket omfattar export bör emellertid det begreppet läggas till i 1 § LBE, som reglerar syftet med och tillämpningsområdet för lagen. I enlighet därmed bör det även i 5 § införas en definition av export på så sätt att med export avses "utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor". Även i 16 § LBE bör en komplettering göras, så att det av den bestämmelsen framgår att även den som exporterar explosiva varor ska ha tillstånd till det. MSB bör även uttryckligen ges i uppgift att pröva frågor om exporttillstånd, vilket föreslås tas in i 18 § LBE. Som en följd av att exportbegreppet förs in i LBE behöver export även läggas till i 6 § som reglerar aktsamhetskrav, 19 § där ytterligare bestämmelser om tillståndsprövning finns och 36 § som innehåller bemyndiganden. Direktivet ställer krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet (se artikel 50). Förslagen innebär att ekonomiska aktörer kommer att omfattas av det straffansvar som finns i 28 och 29 §§ LBE (se avsnitt 4.1.6). Se vidare avsnitt 6.8. MSB anför att den nuvarande regleringen i 18 § LBE medför att den som tillverkar explosiva varor dels ska söka tillstånd till hantering och den gränsöverskridande överföringen hos MSB, dels måste söka tillstånd för överföring inom Sverige hos den kommun där varorna hanteras. Detta innebär en onödig administrativ börda för sökande och den berörda kommunen anser MSB tillsammans med KCEM och IKEM. Dessa remissinstanser föreslår därför att MSB även blir tillståndsmyndighet för sådana överföringar inom Sverige som sker i anslutning till tillverkning av explosiva varor. Beredningsunderlaget medger emellertid inte att denna synpunkt beaktas inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Gällande Tullverkets synpunkt på att vissa brandfarliga och explosiva varor bör läggas till i 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inre-gränslagen) har en utredare den 17 november 2015 fått i uppdrag att bl.a. se över bestämmelserna i inregränslagen avseende detta. Tullverkets synpunkt kommer således att omhändertas i det arbetet. 6.4 Den explosiva varans överensstämmelse med kraven (artiklarna 19-23) Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 19-23. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot bedömningen. Skäl för regeringens bedömning: Artikel 19 behandlar presumtion om överensstämmelse för explosiva varor. Förfaranden för bedömning av överensstämmelse, dvs. den process som visar om de grundläggande säkerhetskraven i direktivet för en explosiv vara har uppfyllts behandlas i artikel 20. I artikel 21 finns bestämmelser om EU-försäkran om överensstämmelse. Genom att upprätta en sådan försäkran tar tillverkaren ansvar för att den explosiva varan överensstämmer med kraven i direktivet. Artikel 22 anger att CE-märkning ska omfattas av de allmänna principerna som fastställs i artikel 30 i förordningen (EG) nr 765/2008. CE-märkning innebär att tillverkaren eller importören intygar att den produkt som saluförs på den inre marknaden uppfyller gällande krav. Kapitlet avslutas med artikel 23 som rör regler och villkor för anbringande av CE-märkning. Vad först avser artiklarna 19, 20 och 23 rör dessa villkor för utsläppande av explosiva varor på unionsmarknaden. MSB har redan med stöd av sitt bemyndigande i 36 § första stycket 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE antagit föreskifter avseende presumtion om överensstämmelse för explosiva varor, förfarande för bedömning av överensstämmelse och CE-märkning. Eventuella ändringar i föreskrifterna som kan behöva göras med anledning av att de aktuella artiklarna har formulerats om i förhållande till det tidigare explosivvarudirektivet täcks av befintligt bemyndigande. Artikel 21 om EU-försäkran om överensstämmelse är ny. Bestämmelsen är av detaljerad och teknisk karaktär och regeringen anser därför att artikeln lämpligen bör genomföras genom myndighets-föreskrifter. Eftersom artikel 21 gäller förutsättningar för godkännande av en explosiv vara är bedömningen vidare att MSB med stöd av bemyndigandet i 36 § första stycket 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE kan meddela föreskrifter avseende EU-försäkran om överensstämmelse. Vad avser artikel 22 om allmänna principer för CE-märkning hänvisar den till artikel 30 i förordningen (EG) nr 765/2008. EU-förordningar är enligt artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Kompletterande bestämmelser till ovan nämnd förordning har införts i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll (14-17 §§). Sammantaget gör regeringen bedömningen att några lagändringar inte krävs för att genomföra direktivets krav i denna del. 6.5 Anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse (artiklarna 24-40) Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 24-40. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över promemorians bedömning i denna del. Skäl för regeringens bedömning: De aktuella artiklarna innehåller skärpta krav på anmälda organ. När det gäller denna del av direktivet fick Swedac i regleringsbrevet för budgetåret 2015 i uppdrag att utarbeta föreskrifter för att genomföra eller komplettera bestämmelser om anmälda organ i rättsakter som anpassats till beslut 768/2008/EG. Den 1 juli i år trädde Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) föreskrifter och allmänna råd om anmälda organ inom vissa områden (STAFS 2015:6) i kraft. Genom dessa föreskrifter har Swedac tagit fram sektorsövergripande föreskrifter om anmälda organ för att genomföra bl.a. det omarbetade explosivvarudirektivet. Enligt föreskrifterna ska äldre bestämmelser tillämpas till den 20 april 2016 för ett organ som är eller vill bli anmält enligt aktuella bestämmelser för uppgifter i samband med bedömning av överenstämmelse av explosiva varor. Dessa föreskrifter kommer att behöva kompletteras med anledning av krav som framgår av direktivets bilagor (se närmare under avsnitt 7), vilket kan ske på samma författningsnivå. Några lagändringar krävs således inte för genomförandet av de aktuella artiklarna. 6.6 Marknadskontroll i unionen, kontroll av explosiva varor som förs på unionsmarknaden och unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder (artiklarna 41-45) Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 41-45. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: MSB anför att myndighetens befogenhet att som marknadskontrollsmyndighet kräva ett tillbakadragande eller åter-kallande av en explosiv vara från marknaden av en aktör i enlighet med artikel 42.1 är alltför otydligt reglerat i nuvarande lagstiftning. Swedac påpekar att artikel 45 om bristande överensstämmelse rör marknadskontroll. Swedac anför vidare att det i promemorian anges att artikel 45 hanteras inom det tillsynförfarande som MSB och kommunerna bedriver. Om avsikten är att även kommunerna ska bedriva marknadskontroll krävs enligt Swedac en lagändring. Enligt Swedac kan det vidare ifrågasättas om det finns bemyndigande för marknadskontrollmyndigheten att beakta en väl fungerande inre marknad i sin tillsyn och beivra illojal konkurrens då syftet med LBE endast är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga och explosiva varor samt förebygga obehörigt förfarande med varorna. Swedac anför att det är angeläget att lagstiftningen utformas på ett transparent sätt för att möjliggöra en effektiv marknadskontroll som inte bara beaktar olyckor och skador utan även behovet av att skydda seriösa företag mot illojal konkurrens och att syftet med den svenska lagstiftningen sammanfaller med det direktiv som den avser att genomföra. Skäl för regeringens bedömning Marknadskontroll i unionen och förfarande för att på nationell nivå hantera explosiva varor som utgör en risk I artikel 41 föreskrivs bl.a. att artiklarna 16-29 i förordningen (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på explosiva varor. I artikel 42 regleras förfarandet för att på nationell nivå hantera explosiva varor som utgör en risk och hur marknadskontrollmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna ska agera om det konstateras att en explosiv vara som omfattas av direktivet inte uppfyller dess krav. Marknadskontroll innebär att ansvariga myndigheter (marknadskontrollmyndigheterna) kontrollerar att produkter som finns på marknaden uppfyller krav i gällande lagstiftning, till exempel att de är märkta och prövade enligt regelverket. Vad först avser artikel 41 första stycket bedöms direktivets krav i denna del tillgodosett genom den marknadskontroll som MSB utövar (se 22 § LBE samt 23 och 24 §§ FBE). Vad avser andra stycket får godkännandekravet i 12 § LBE och det tillstånds-, tillsyns- och marknadskontrollssystem som regleras genom lagen i övrigt anses motsvara sådana lämpliga åtgärder som avses. Även i denna del får direktivets krav anses uppfyllt. Artikel 42 reglerar explosiva varor som utgör en risk och hur marknadskontrollmyndigheten och de ekonomiska aktörerna då ska agera. De delar av artikeln som kräver åtgärder på lagnivå får genom bestämmelserna om aktsamhet, kompetens m.m. för de som hanterar, överför eller importerar explosiva varor (6-15 §§ LBE), tillståndskravet och därtill hörande bestämmelser (16, 19 och 20 §§ LBE) och bestämmelserna om tillsyn och marknadskontroll (se 21 § LBE samt 23 och 24 §§ FBE), anses vara genomförda. MSB har anfört att myndighetens befogenhet att i egenskap av marknadskontrollsmyndighet kräva ett omedelbart tillbakadragande eller återkallande av en produkt (artikel 42.1) är alltför otydligt reglerat i 24 § 4 FBE, som anger att MSB i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 och i fråga om brandfarliga och explosiva varor ska utföra de uppgifter som följer av artiklarna 20-22 och 23.2. Marknadskontroll består av ett antal förfaranden, vars syfte är att säkerställa ett ändamålsenligt och enhetligt system för marknadskontroll i EU. Marknadskontrollmyndigheterna följer dessa förfaranden när de hanterar produkter som utgör en risk i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EG) nr 765/2008 samt artiklarna R31 och R32 i bilaga 1 till beslut nr 768/2008/EG. Artikel R31 motsvaras av artikel 42 i det omarbetade explosivvarudirektivet. När det gäller produkter som utgör en allvarlig risk och därför kräver ett snabbt ingripande agerar myndigheterna enligt artiklarna 20 och 22 i förordning (EG) nr 765/2008. Enligt 24 § 4 FBE ska MSB i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 och i fråga om brandfarliga och explosiva varor utföra de uppgifter som följer av artiklarna 20-22 och 23.2. Av artikel 20 framgår att medlemsstaten ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk, även en allvarlig risk utan omedelbar effekt, och som kräver snabbt ingripande återkallas, dras tillbaka eller att tillhandhållandet på deras marknad förbjuds, och att kommissionen utan dröjsmål informeras i enlighet med artikel 22. EU-förordningar är, i enlighet med artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget, till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. De ska tillämpas av domstolar och myndigheter i medlemsstaterna som direkt gällande rätt och de kan åberopas av enskilda. En EU-förordning får inte genomföras i nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor som regleras i förordningen. En EU-förordning hindrar emellertid inte att en medlemsstat antar kompletterande bestämmelser. Exempelvis kan det behövas regler om vilken myndighet som ansvarar för tillämpningen av förordningens bestämmelser. Förordning (EG) nr 765/2008 är således bindande och direkt tillämplig i Sverige. Genom 24 § 4 FBE har det säkerställts att MSB ska och kan utföra de uppgifter som följer av artikel 20 i förordningen (EG) nr 765/2008. Regeringen anser utifrån det som redogjorts för ovan att något förtydligande i denna del inte behöver göras. Skyddsåtgärder, varor som uppfyller kraven, men utgör en risk och formellt bristande överensstämmelse Artikel 43 berör unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder. I artikel föreskrivs bl.a. att om en medlemsstats marknadskontrollmyndighet har förbjudit tillhandahållandet av en explosiv vara på den nationella marknaden och det har rests invändningar mot detta ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. Det föreskrivs vidare vad medlemsstaterna ska göra om den aktuella nationella åtgärden var berättigad respektive oberättigad. Punkten 1 och 3 riktar sig i första hand till kommissionen. Punkten 2 första meningen omfattas redan av det krav som ställs på medlemsstaterna i artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008, som är direkt tillämplig. Avseende andra meningen i punkten 2 finns en liknande bestämmelse i det tidigare explosivvarudirektivet. Direktivets krav i denna del är således omhändertaget vid genomförandet av det tidigare direktivet och tillgodoses därmed av gällande rätt. I artikel 44 finns bestämmelser om explosiva varor som visserligen uppfyller kraven i direktivet, men ändå konstaterats utgöra en risk. Medlemsstaterna kan då bl.a. ålägga den ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den explosiva varan inte längre utgör en sådan risk. Punkterna 1-3 rör explosiva varor som uppfyller kraven, men utgör en risk. Den verksamhet som här avses faller inom ramen för marknadskontrollen och det tillsynsarbete som ska bedrivas. Direktivets krav i denna del får därmed anses vara tillgodosedda. Formellt bristande överensstämmelse behandlas i artikel 45, t.ex. att CE-märkning saknas, att det inte upprättas någon EU-försäkran om överensstämmelse eller att den tekniska dokumentationen inte är tillgänglig eller komplett. En medlemsstat ska då ålägga den ekonomiska aktören att åtgärda den bristande överensstämmelsen. Kvarstår den bristande överensstämmelsen trots åläggandet, ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av den explosiva varan på marknaden eller se till att den återkallas eller dras tillbaka från marknaden. Formellt bristande överensstämmelse hanteras inom det tillsynsförfarande som MSB bedriver och inte, som anges i promemorian, av kommunerna. Direktivets krav i detta hänseende tillgodoses således genom gällande ordning och föranleder därför ingen författningsåtgärd. Swedac har anfört att det är angeläget att lagstiftningen utformas på ett transparent sätt för att möjliggöra en effektiv marknadskontroll som inte bara beaktar olyckor och skador utan även behovet av att skydda seriösa företag från illojal konkurrens. Av förordning (EG) nr 765/2008 framgår att marknadskontroll är den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning och inte hotar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset. Marknadskontroll syftar således till att tillvarata konsumenters och andra användares intressen och till att undvika oseriösa företag och illojal konkurrens på marknaden. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den ska tillämpas från den 1 januari 2010. Marknadskontroll behandlas redan i prop. 2009/2010:203 (s. 51 f.). MSB är, som framgår ovan, marknadskontrollmyndighet och har tilldelats visa uppgifter enligt förordningen (EG) nr 765/2008 (se 22 § LBE samt 23 och 24 §§ FBE). Regeringen anser mot bakgrund av det anförda inte att lagens syfte behöver förtydligas i detta hänseende. 6.7 Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter samt kommittéförfarande (artiklarna 46-49) Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 46-49. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna invänder mot pro-memorians bedömning i denna del. Skäl för regeringens bedömning: Enligt artikel 46 har kommissionen rätt att anta delegerade akter. En delegerad akt innebär att rådet och Europaparlamentet har gett kommissionen befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar av en lagstiftningsakt. I artikel 47 fastställs de villkor som gäller för kommissionens rätt att anta delegerade akter, exempelvis att kommissionen så snart den antar en delegerad akt ska delge Europaparlamentet och rådet denna. När det gäller genomförandeakter stadgas det i artikel 48 bl.a. att kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de tekniska formerna för tillämpning av artikel 11, dvs. vid överföring av explosiva varor. Genomförandeakter innebär att kommissionen har fått befogenhet att fatta beslut om villkor för genomförandet. För att medlemsstaterna ska ha kontroll över genomförandet har särskilda genomförandekommittéer inrättats under kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Kommittéerna består av representanter för medlemsländerna och en representant för kommissionen som ordförande. Artikel 49 behandlar kommittéförfarandet och stadgar bl.a. att kommissionen ska biträdas av kommittén för explosiva varor för civilt bruk. Bestämmelserna i artikel 46-49 riktar sig endast mot kommissionen och bedöms därför inte kräva någon åtgärd i svensk rätt. 6.8 Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser (artiklarna 50-55) Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 50-55. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i denna fråga. Skäl för regeringens bedömning: I artikel 50 stadgas att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av de bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet. Medlemsstaterna ska vidare vidta de åtgärder som krävs för att se till att sanktionerna tillämpas. Sådana sanktioner får omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Artikel 51 behandlar övergångsbestämmelser och denna artikel kommer att behandlas nedan i avsnitt 7. Artikel 52 anger bl.a. att medlemsstaterna senast den 19 april 2016 ska anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att de i artikeln angivna bestämmelserna ska följas. Vidare ska de till kommissionen genast överlämna texter till dessa bestämmelser. Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna från och med den 20 april 2016. I artikel 53 anges bl.a. att det tidigare explosivvarudirektivet upphör att gälla den 20 april 2016. Avslutningsvis anges i artikel 54 när direktivet träder i kraft och vilka artiklar som ska tillämpas från den 20 april 2016. I artikel 55 anges direktivets adressater, dvs. medlems-staterna. Ansvar för aktörerna på området i form av straffsanktioner och förverkande regleras i 28-32 §§ LBE. Av 28 § första stycket följer att den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot aktsamhetskravet (6 § LBE) döms till böter eller fängelse i högst ett år. Enligt 28 § andra stycket LBE döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot något av kraven i 7-15 § (utredningskravet, kompetenskravet, föreståndarkravet m.m.) eller föreskrifter som meddelats med stöd av 36 §, till böter om ansvar inte kan dömas ut enligt första stycket. Vidare döms den till böter, som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i en ansökan eller annan handling som ska lämnas enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller underlåter att efterkomma en begäran enligt 24 § första stycket, t.ex. då en tillsynsmyndighet har begärt att få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Den som av oaktsamhet bryter mot tillståndsplikten i 16 § första stycket döms enligt 29 § första stycket till böter. Begås brottet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet är enligt andra stycket straffet böter eller fängelse högst ett år. Om ett uppsåtligt brott är att anse som grovt döms enligt tredje stycket till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. I ringa fall döms inte till ansvar enligt LBE. Till ansvar enligt 28 § eller enligt 29 § första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Inom ramen för den tillsyn som sker enligt LBE får dessutom tillsynsmyndigheten enligt 25 § LBE meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats i anslutning till lagen ska efterlevas. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Följs inte ett föreläggande eller ett förbud, får tillsynsmyndigheten besluta om rättelse på mottagarens bekostnad. I lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll regleras vidare ansvar för den, som med uppsåt eller av oaktsamhet, bryter mot bestämmelse i 15 § om när CE-märkning får göras. Swedac får vidare ta ut sanktionsavgifter av den som oriktigt har uppgett sig vara ackrediterad eller anmäld av styrelsen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse. Genom gällande lagstiftning om straffansvar, möjlighet till utfärdande av vite och påförande av sanktionsavgifter bedömer regeringen att kravet enligt artikel 50 är uppfyllt. När det gäller övergångsbestämmelser, införlivande och ikraftträdande samt tillämpning (artiklarna 51, 52 och 54), behandlas de i avsnitt 7. Vad gäller artikel 53 om upphävande och artikel 55 om adressater ställer inte direktivet några krav på att dessa artiklar ska genomföras eller tillämpas i nationell rätt. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna ändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2016. Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för införlivandet av bilagorna till direktivet. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 20 april 2016. Remissinstanserna: Swedac är den enda remissinstansen som uttalar sig i denna del. Styrelsen anför att den gör bedömningen att hela det svenska genomförandet bör vara i kraft innan Swedac kan fatta beslut om att anmäla organ till kommissionen och att det är viktigt att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft i god tid före tillämpningsdatum med angivande av att den ska börja tillämpas den 20 april 2016. Swedac anför vidare att om regeringen gör en annan bedömning och anser att Swedac kan fatta beslut med stöd av en beslutad och publicerad, men inte ikraftträdd lagstiftning, är det viktigt att genomförandet i sin helhet är beslutat och publicerat i god tid före tillämpningsdatum. Kan inte styrelsen anmäla i god tid före tillämpningsdatum finns det risk att svenska organ som önskar bli anmälda kan drabbas av konkurrensnackdelar. Skäl för regeringens förslag och bedömning: Övergångs-bestämmelserna i artikel 51 berör huvudsakligen produktkrav som är ett område som regleras av myndighetsföreskrifter. Då de lagändringar som föreslås inte rör krav på produkterna gör regeringen bedömningen att direktivet i denna del bör genomföras genom myndighetsföreskrifter. Med hänsyn till att medlemsstaterna ska börja tillämpa det omarbetade explosivvarudirektivet från och med den 20 april 2016 (jfr artikel 52) är det önskvärt att de lagändringar som nu föreslås träder i kraft så snart som lagstiftningsprocessen medger. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den tid som de olika leden i lagstiftningsprocessen kan förväntas ta anser regeringen att den 1 juni 2016 framstår som den tidigaste möjliga tidpunkten för ikraftträdande av de lagändringar som föreslås. De bestämmelser i direktivet som rör anmälda organ kan såväl Swedac som MSB meddela föreskrifter om. Detta görs då med stöd av befintliga bemyndiganden i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll och förordningen (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll. Medlemsstaterna har uppmanats att i god tid anmäla organ som uppfyller kraven i de direktiv som ingår i anpassningspaketet till kommissionen. Detta för att undvika köbildning hos kommissionen mot slutet av den tid under vilken direktiven ska genomföras av medlems-staterna. Kommissionen har anfört att en medlemsstat kan anmäla organ så snart de nationella bestämmelserna har genomförts. De föreslagna lagändringarna har inte någon betydelse för möjligheten att anmäla organ till EU och det behöver inte i LBE införas någon särskild ikraftträdandebestämmelse i denna del, eftersom lagen inte innehåller några bestämmelser om anmälda organ. Till direktivet finns ett antal bilagor med diverse bestämmelser på detaljnivå. Innehållet i bilagorna är av sådan detaljerad karaktär att dessa bör genomföras genom myndighetsföreskrifter. Några övergångs-bestämmelser krävs därför inte beträffande dessa. 8 Konsekvenser Regeringens bedömning: De kostnader som lagförslagen kan ge upphov till för MSB kan finansieras inom myndighetens befintliga anslag. Förslagen förväntas inte medföra några större kostnads-ökningar för de ekonomiska aktörerna. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Jordbruksverket har yttrat sig och uppger att verket instämmer i promemorians konsekvensanalys. Skäl för regeringens bedömning: I de direktiv som är genomförda eller anpassade efter det s.k. varupaketet (se avsnitt 5) har det införts harmoniserade definitioner av termer som är allmänt förekommande. Bland annat har begreppen tillverkare, tillverkares representant, importör och distributör införts. Dessa utgör ekonomiska aktörer vars skyldigheter tydliggörs i det omarbetade explosivvarudirektivet. I direktivet klargörs det alltså inte bara vilka skyldigheter tillverkaren och tillverkarens representant har, det införs även uttryckliga skyldigheter för importörer och distributörer. Till exempel måste importörerna kontrollera att tillverkarna har gjort den tillämpliga bedömningen av överensstämmelse och upprättat den tekniska dokumentation samt kontrollerat att varorna är märkta i enlighet med kraven och åtföljs av erforderlig dokumentation. De måste också behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse och ange sitt namn och sin adress på varan eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett medföljande dokument. Distributörerna i sin tur måste kontrollera att varan är försedd med CE-märkning och tillverkarens och importörens namn samt i förekommande fall att den åtföljs av erforderlig dokumentation och bruksanvisning. Direktivet innehåller utöver ovanstående krav även bestämmelser som inte direkt avser krav på varornas utförande och märkning. De ekonomiska aktörerna måste vidta vissa åtgärder för att varorna ska vara spårbara samt utföra visst skadeförebyggande arbete. I Sverige bedöms ett tiotal företag med mellan 10 och 500 anställda beröras av direktivets materiella bestämmelser. Kommissionen har bedömt att anpassningen av produktdirektiven, däribland det omarbetade explosivvarudirektivet, inte medför några större kostnader för de ekonomiska aktörerna. De ekonomiska aktörer som redan tar sitt ansvar förväntas få mycket små merkostnader eller inga alls. Konsekvenserna förväntas snarare gynna de ekonomiska aktörerna då de nya reglerna kommer att förbättra konkurrenskraften för de företag som tar seriöst på sina skyldigheter och inte försöker kringgå systemet. Detta innebär att den inre marknaden kommer att fungera bättre genom att alla ekonomiska aktörer behandlas lika. De bestämmelser i direktivet som rör de ekonomiska aktörernas skyldigheter har bedömts huvudsakligen kunna genomföras av MSB på myndighetsföreskriftsnivå genom gällande bemyndiganden. Det kan i sammanhanget nämnas att MSB kommer att ta fram preciserade konsekvensutredningar när myndigheten tar fram nya föreskrifter. Ändringarna på lagnivå innebär bl.a. att det uttryckligen regleras i lagen att export av explosiva varor omfattas av krav på tillstånd samt ett antal följdändringar med anledning av detta. Med regleringen avses ingen ändring i sak då export i praktiken torde täckas in av det i dag gällande regelverket. Den omständigheten att MSB:s tillståndsprövning uttryckligen ska omfatta även export ska således inte innebära någon ändring av tillståndsprövningen. Mot denna bakgrund bedöms inte införandet av tillståndskrav vid export av explosiva varor medföra några ekonomiska konsekvenser. Vidare föreslås ändringar med anledning av direktivets krav på åtgärder efter befattning med explosiva varor och avseende ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor. I denna del kommer innebörden av direktivets krav konkretiseras genom MSB:s föreskrifter. Ändringarna beräknas inte medföra några större konsekvenser för MSB och bedöms kunna hanteras inom myndighetens befintliga ram. 9 Författningskommentar Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor 1 § Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion. Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna. Paragrafen innehåller lagens övergripande syfte och tillämpnings-områden. Första stycket ändras på så sätt att export och efterföljande åtgärder har lagts till i uppräkningen av lagens tillämpningsområden. En definition av export finns i 5 §. Med efterföljande åtgärder avses bl.a. arkivering av viss dokumentation och skyldighet att vidta åtgärder vid misstanke om att en vara som släppts ut på marknaden inte uppfyller lagstiftningens krav. Övervägandena finns i avsnitt 6.2 och 6.3. 5 § I denna lag avses med 1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. 2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring. 3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. 4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp i lagen. I en ny fjärde punkt definieras export, vilket avser utförsel från Sverige till ett land som inte omfattas av EU:s regler för den inre marknaden. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. 6 § Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna och för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Aktsamhetskravet omfattar även den som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden utan att hantera varan. Paragrafen anger de aktsamhetskrav som uppställs vid olika typer av åtgärder enligt lagen. Ändringen av första meningen innebär att export läggs till och därmed omfattas av aktsamhetskravet. Andra meningen i bestämmelsen är ny och anger att aktsamhetskravet även omfattar den som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden utan att hantera varan, t.ex. en distributör som inte tar fysisk befattning med explosiva varor. Övervägandena finns i avsnitt 6.2 och 6.3. 16 § Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag. Paragrafen anger när tillstånd krävs enligt lagen. Export har lagts till i första stycket. Tillstånd krävs härigenom även för den som exporterar explosiva varor. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. 18 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser 1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning, 2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1, 3. gränsöverskridande överföring, 4. import, 5. export, och 6. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till. Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas. Paragrafen reglerar i vilka situationer MSB ska pröva frågan om tillstånd av explosiva varor. I första stycket läggs en ny femte punkt till som anger att det är MSB som prövar tillståndsfrågor avseende export. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. 19 § Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet. Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om vad tillstånds-prövningen ska innefatta och om de villkor som ska ställas upp vid prövningen. Ändringen innebär att export omfattas av tillämpnings-området. I tredje stycket har en mindre språklig ändring gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. 36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor, 2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor, 3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande, 4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import eller export, 5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §, 6. utredning som anges i 7 §, 7. kompetens som anges i 8 §, 8. föreståndare som anges i 9 §, 9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt, 10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske, 13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring, import eller export av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 16. avgifternas storlek enligt denna lag. En kommun får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten. Paragrafen ger dels regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter i ett antal frågor som omfattas av lagen (första stycket), dels en kommun rätt att meddela föreskrifter och avgifter i den egna verksamheten (andra stycket). I första stycket punkterna 4 och 15 har export lagts till och omfattas således av föreskriftsrätten. I andra stycket har en mindre språklig ändring gjorts. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Lagförslag i promemorian (Ju2015/05400/L4) Förslag till ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor Härigenom föreskrivs att 1, 5, 6, 16, 18, 19 och 36 §§ och rubriken närmast efter 5 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller hantering, överföring och import av brand-farliga och explosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konse-kvenserna av en brand eller en explosion. Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor samt sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konse-kvenserna av en brand eller en explosion. Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna. 5 § I denna lag avses med 1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. 2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring. 3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. 4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Krav vid hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor Krav vid hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor 6 § Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åt-gärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, före-bygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brand-farliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försik-gtighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt för-farande med varorna. 16 § Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar ex-plosiva varor och den som yrkes-mässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag. 18 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser 1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning, 2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1, 3. gränsöverskridande överföring, 4. import, och 5. sådan hantering som Förs-varsmakten, Försvarets mate-rielverk, Totalförsvarets forsk-ningsinstitut och Fortifikations-verket behöver ha tillstånd till. 4. import, 5. export, och 6. sådan hantering som Förs-varsmakten, Försvarets mate-rielverk, Totalförsvarets forsk-ningsinstitut och Fortifikations-verket behöver ha tillstånd till. Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas. 19 § Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra och importera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera och exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller ex-plosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet. 36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor, 2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor, 3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande, 4. undantag från lagens til-lämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import, 4. undantag från lagens til-lämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import och export, 5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §, 6. utredning som anges i 7 §, 7. kompetens som anges i 8 §, 8. föreståndare som anges i 9 §, 9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt, 10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske, 13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 15. att hantering, överföring, import eller export av en brand-farlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 16. avgifternas storlek enligt denna lag. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten. Denna lag träder i kraft den 20 april 2016. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över promemorian lämnats av Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Polis-myndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Kustbevakningen, Statens haverikommission, Inspektionen för strategiska produkter (ISP), Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Social-styrelsen, Läkemedelsverket, Tullverket, Konsumentverket, Naturvårds-verket, Kemikalieinspektionen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Sjö-fartsverket, Luftfartsverket, Jordbruksverket, Konkurrensverket, Arbets-miljöverket, Lantbrukarnas Riksförbund, Förbundet Sveriges Hamnar, Kompetenscentrum Energetiska Material (KCEM), M & R Konsulten, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige AB (tidigare Plast- & Kemiföretagen) och Sveriges Åkeriföretag. Arbetsgivarverket, Regelrådet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisation-en (LO), Energigas Sverige och Avfall Sverige har avstått från att yttra sig. Följande remissinstanser har inte hörts av: Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svenska Petroleum och Biodrivmedelinstitutet, Brand-skyddsföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Närings-livets Regelnämnd, Internationella Kemikaliesekretariatet, RagnSells, Sveriges Fyrverkeribranschförbund, Sveriges Färgfabrikanters Förening och Swedish Standard Institute (SIS). Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor Härigenom föreskrivs att 1, 5, 6, 16, 18, 19 och 36 §§ och rubriken närmast efter 5 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller hantering, överföring och import av brand-farliga och explosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konse-kvenserna av en brand eller en explosion. Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och konsekven-serna av en brand eller en explosion. Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna. 5 § I denna lag avses med 1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. 2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring. 3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. 4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Krav vid hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor Krav vid hantering, överföring, import eller export av brandfarliga och explosiva varor 6 § Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åt-gärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, före-bygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brand-farliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försik-tighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna och för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Detsamma gäller den som utan att hantera en explosiv vara tillhandhåller en sådan på marknaden. 16 § Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar ex-plosiva varor och den som yrkes-mässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det. Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag. 18 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser 1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning, 2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1, 3. gränsöverskridande överföring, 4. import, och 5. sådan hantering som Förs-varsmakten, Försvarets mate-rielverk, Totalförsvarets forsk-ningsinstitut och Fortifikations-verket behöver ha tillstånd till. 4. import, 5. export, och 6. sådan hantering som Förs-varsmakten, Försvarets mate-rielverk, Totalförsvarets forsk-ningsinstitut och Fortifikations-verket behöver ha tillstånd till. Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas. 19 § Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndar-en ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra och importera brand-farliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndar-en ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med 1 § andra stycket. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller ex-plosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet. 36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin samman-sättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor, 2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor, 3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande, 4. undantag från lagens tillämp-ning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import, 4. undantag från lagens tillämp-ning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import eller export, 5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §, 6. utredning som anges i 7 §, 7. kompetens som anges i 8 §, 8. föreståndare som anges i 9 §, 9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt, 10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske, 13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 15. att hantering, överföring, import eller export av en brand-farlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, och 16. avgifternas storlek enligt denna lag. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten. En kommun får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-01-13 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund. Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor Enligt en lagrådsremiss den 17 december 2015 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Emma Sjöberg. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 2016 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Persson, Bucht, Hellmark Knutsson, Regnér, Andersson, Ygeman, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Fridolin, Wikström, Hadzialic Föredragande: statsrådet Ygeman Regeringen beslutar proposition Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarlig och explosiva varor 36 § 32014L0028