Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2015/16:120 Tillsyn över att EU:s marknadsmissbruksförordning följs Prop. 2015/16:120 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 mars 2016 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG ska börja tillämpas den 3 juli 2016. I förordningen finns förbud mot marknadsmissbruk (insiderhandel, marknadsmanipulation och olagligt röjande av insiderinformation) och bestämmelser som syftar till att förhindra marknadsmissbruk samt möjliggöra upptäckt av och ingripanden mot marknadsmissbruk. Förordningen kompletteras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) i vilket föreskrivs att medlemsstaterna ska införa straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk. Marknadsmissbruksförordningen är direkt tillämplig och kommer att gälla som svensk lag den 3 juli 2016. Bestämmelser som rör den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter samt sanktioner kräver dock genomförande i svensk rätt. Alla de lagändringar som krävs för att anpassa den svenska lagstiftningen till marknadsmissbruksförordningen och genomföra marknadsmissbruksdirektivet kommer inte att kunna träda i kraft den 3 juli 2016. Förslagen i denna proposition syftar till att dels klargöra för berörda marknadsaktörer hur de ska agera för att uppfylla sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen, dels göra det möjligt för Finansinspektionen att vidta vissa åtgärder för att övervaka att förordningen följs. I denna proposition föreslås ändringar i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Ändringarna innebär att Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen och därmed får de befogenheter för den behöriga myndigheten som följer direkt av förordningen. Inspektionen föreslås även få möjlighet att ingripa mot den som åsidosatt förordningens bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa transaktioner, om handelsförbud 30 dagar före vissa finansiella rapporter och om insiderförteckningar. Sanktionsbefogenheterna kan jämföras med de befogenheter som finns i dag för överträdelser av bestämmelser i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument som motsvarar bestämmelser i förordningen. Vidare föreslås lagändringar som ger Finansinspektionen möjlighet att begära in uppgifter för att utreda överträdelser av förordningens bestämmelser. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2016. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 8 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker 15 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument 16 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument 18 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument 27 2.8 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 28 3 Ärendet och dess beredning 29 4 Marknadsmissbruksförordningen 29 4.1 Inledning 29 4.2 Tillämpningsområdet 30 4.3 Förbuden mot marknadsmissbruk 33 4.4 Offentliggörande av insiderinformation 37 4.5 Regler för att förhindra och upptäcka marknadsmissbruk 38 4.6 Investeringsrekommendationer 40 4.7 Den behöriga myndigheten och dess befogenheter 41 4.8 Ett straffrättsligt direktiv som kompletterar förordningen 41 5 Lagstiftning för att möjliggöra viss tillsyn 42 5.1 Tillfällig lagstiftning 42 5.2 Finansinspektionen utses till behörig myndighet 45 5.3 Anmälningsskyldighet för personer i ledande ställning och handelsförbud 46 5.4 Insiderförteckningar 50 5.5 Tillsyn och sanktioner 51 5.6 Uppskjutet offentliggörande av insiderinformation 53 5.7 Återköp av egna aktier och stabiliseringstransaktioner 53 5.8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 55 6 Förslagens konsekvenser 56 6.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar 56 6.2 Berörda företag och andra aktörer 57 6.3 Konsekvenser för företag 57 6.4 Konsekvenser för enskilda 59 6.5 Konsekvenser för staten 60 6.5.1 Finansinspektionen 60 6.5.2 Ekobrottsmyndigheten 61 6.5.3 Domstolarna 61 6.5.4 Konsekvenser för staten i övrigt 61 7 Författningskommentar 61 7.1 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 61 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 62 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 62 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker 63 7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument 64 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument 65 7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument 71 7.8 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 71 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG och 2004/72/EG 72 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Tillsyn över efterlevnaden av EU:s marknadsmissbruksförordning 133 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 134 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 158 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 159 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 182 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 2016 184 Rättsdatablad 185 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619), 2. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 3. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 4. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 5. lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, 6. lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, 7. lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, 8. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 5 § Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Styrelseledamot ska, när han eller hon tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om styrelseledamoten är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 5 § Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Styrelseledamöterna och verkställande direktören ska när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om de är anmälningsskyldiga enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 4 kap. 19 §, 6 kap. 1 a § och 7 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där emittenten har rätt att begära konvertering och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, kvalificerade investerare: 1. kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, kvalificerade investerare: 1. sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, samt reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren. samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden. 4 kap. 19 § Ett svenskt aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier skall anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Om handeln sker i återköpsprogram enligt kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument, skall anmälan i stället göras till Finansinspektionen eller, om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 1 § 5, till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Ett svenskt aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier ska anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Om handeln sker i återköpsprogram enligt artikel 5 i marknadsmissbruksförordningen, ska anmälan i stället göras till Finansinspektionen eller, om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 1 § 5, till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. 6 kap. 1 a § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, prospektförordningen och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, prospektförordningen, lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2. 7 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. villkor för sådana avtal som avses i 3 kap. 1 och 3 §§, 2. på vilket språk sådan information som avses i 4 kap. 1 § tredje stycket eller 20 § skall offentliggöras, 3. vilka upplysningar marknadsgaranter som inte är värdepappersinstitut och som har utnyttjat undantaget i 4 kap. 14 § första stycket skall lämna till Finansinspektionen, 4. vad som krävs för att undantag från sammanläggning av moder- och dotterföretags innehav skall få göras enligt 4 kap. 16 och 17 §§, 5. att sådana anmälningar som enligt 4 kap. 19 § görs till Finansinspektionen i stället skall göras till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel och i vilken omfattning och på vilket sätt uppgifter om förvärv eller överlåtelse av egna aktier skall offentliggöras samt hur skyldigheten att anmäla förvärv och överlåtelser till Finansinspektionen skall fullgöras, 2. på vilket språk sådan information som avses i 4 kap. 1 § tredje stycket eller 20 § ska offentliggöras, 3. vilka upplysningar marknadsgaranter som inte är värdepappersinstitut och som har utnyttjat undantaget i 4 kap. 14 § första stycket ska lämna till Finansinspektionen, 4. vad som krävs för att undantag från sammanläggning av moder- och dotterföretags innehav ska få göras enligt 4 kap. 16 och 17 §§, 5. att sådana anmälningar som enligt 4 kap. 19 § ska göras till Finansinspektionen i stället ska göras till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel och i vilken omfattning och på vilket sätt uppgifter om förvärv eller överlåtelse av egna aktier ska offentliggöras, 6. hur information skall offentliggöras enligt 4 kap. 20 §, 6. hur information ska offentliggöras enligt 4 kap. 20 §, 7. information enligt 5 a kap. 1 och 2 §§, och 8. hur uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 1 a § första stycket skall fullgöras. 8. hur uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 1 a § första stycket ska fullgöras. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 5 § När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, ska han eller hon för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Första stycket gäller inte, om styrelseledamoten är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 3 § Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har överträtts, ska en svensk värdepapperscentral på begäran lämna inspektionen eller åklagaren besked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska lämnas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras. Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, har överträtts, ska en svensk värdepapperscentral på begäran lämna inspektionen eller åklagaren besked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska lämnas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras. Regeringen får föreskriva att Finansinspektionen ska ha terminalåtkomst till avstämningsregistren för inhämtande av uppgifter som avses i första stycket och som har anknytning till ett ärende hos inspektionen. Uppgifter som ska anmälas enligt 4 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument får genom automatisk databehandling lämnas ut till det insynsregister som förs enligt 9 § samma lag. Uppgifter som ska anmälas enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 får genom automatisk databehandling lämnas ut till det insynsregister som förs enligt 9 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument dels att 1 a, 2, 5-8, 10 b och 16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 7, 9, 10 a, 11 och 12 §§ ska utgå, dels att 1, 3, 4, 9-10 a, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag förstås med 1. finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 2. värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden, finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 3. börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, och 4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden. 5. moder- och dotterföretag: det som anges i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551) om moderbolag och dotterföretag, varvid det som sägs om moderbolag ska tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 6. ordinarie delårsrapport: delårsrapport samt förhandsmeddelande om kommande årsbokslut (bokslutskommuniké) som ett aktiemarknadsbolag är skyldigt att lämna enligt sitt noteringsavtal med börsen eller, om sådana bestämmelser saknas i noteringsavtalet, årsredovisning och delårsrapport enligt bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden, årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, 7. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument, och 8. reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden. Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag. 3 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag: 1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse, 2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag, 3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag, 4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare, 5. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 6. befattningshavare eller uppdragstagare enligt 1-3 eller annan ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om denne normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 5 § första stycket, och 8. den vars närstående enligt 5 § första stycket 4 eller 5 äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess moderföretag pröva frågan om en befattningshavare eller uppdragstagare har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som avses i första stycket 5 eller 6. I fråga om europabolag tillämpas det som sägs i första stycket 1 om styrelseledamot på ledamot eller suppleant i lednings-, förvaltnings- eller tillsynsorganet. I artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om anmälningsskyldig- het för vissa transaktioner i finansiella instrument. 4 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till Finansinspektionen. I artikel 17 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om skyldigheten att offentliggöra insiderinformation. Anmälningsskyldighet gäller dock inte 1. innan den som avses i 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot underrättelse enligt 7 eller 8 §, 2. om ändring i innehavet föranletts av fondemission eller av att en akties kvotvärde ändrats genom att en aktie delats upp eller lagts samman med någon annan aktie, eller 3. förvärv av teckningsrätt genom aktieägares företrädesrätt vid emission, avyttring av interimsbevis genom omvandling till aktie samt förvärv genom tilldelning av inlösenrätt. Av 5 § framgår att anmälningsskyldigheten även omfattar vissa närståendes aktieinnehav. Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt. Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes. 9 § Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som gjorts enligt 4, 7 och 8 §§ eller, i fall som avses i 4 § fjärde stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från annat register. Finansinspektionen ska föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som gjorts enligt artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen. Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts. Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna ska dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är person-uppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret. Registret ska föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen ska på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret. Registret skall vara offentligt. Registret ska vara offentligt. 10 § Uppgifter som skall anmälas enligt 4 § får efter tillstånd av Finansinspektionen föras över till insynsregistret genom automatisk databehandling. Sådant tillstånd får ges endast till den som är förvaltare enligt 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Finansinspektionen ska offentliggöra uppgifter som anmäls till Finansinspektionens insynsregister i enlighet med artikel 19.3 första och tredje styckena i marknadsmissbruksförordningen. 10 a § Ett svenskt aktiebolag som har gett ut överlåtbara värdepapper enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a eller b lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som har tagits upp till handel på en reglerad marknad, eller sådana överlåtbara värdepapper för vilka en ansökan om upptagande till handel har lämnats in, skall fortlöpande föra en förteckning över fysiska personer som på grund av anställning eller uppdrag arbetar för bolaget och som har tillgång till insiderinformation som rör bolaget. Förteckningen skall innehålla uppgift om anledningen till att personen tagits upp i den och datum då förteckningen senast uppdaterades. Förteckningen skall uppdateras så snart förhållandena ändras. Förteckningen skall sparas i minst fem år efter det att den upprättades eller, om den uppdaterats, efter det datum då den senast uppdaterades. Förteckningen skall på begäran lämnas till Finansinspektionen. Bolaget skall se till att de personer som tas upp i förteckningen samtidigt skriftligen underrättas om vad detta innebär. I artikel 18 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om skyldighet att föra insiderförteckningar. 15 § Den som enligt 3 § första stycket 1-3 har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag får inför en ordinarie delårsrapport inte handla med aktier i bolaget under trettio dagar innan rapporten offentliggörs, dagen för offentliggörandet inkluderad. Detsamma gäller för 1. fysiska och juridiska personer, vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som innehas av personer som avses i första stycket, samt 2. aktiemarknadsbolags handel med egna aktier. Det som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna aktier med stöd av 7 kap. 6 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag. I artikel 19.11 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om förbud för personer i ledande ställning att genomföra transaktioner i finansiella instrument under vissa perioder. 17 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen. Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs. Finansinspektionen övervakar även att bestämmelserna i denna lag följs. 18 § I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag. I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för att övervaka att denna lag och marknadsmissbruksförordningen följs. 20 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut av den som 1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan eller lämna underrättelse enligt 4, 7 eller 8 § eller 10 a § tredje stycket, Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som 1. åsidosätter sin skyldighet att upprätta, uppdatera eller till Finansinspektionen överlämna en insiderförteckning (artikel 18.1 och 18.3-18.6 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmälnings- eller underrättelseskyldighet enligt någon av nämnda paragrafer, 2. åsidosätter sin skyldighet att se till att alla personer som förekommer i en insiderförteckning skriftligen bekräftar att de är medvetna om sina skyldigheter (artikel 18.2 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 3. handlar med aktier i strid mot 15 §, 3. åsidosätter sin skyldighet att till Finansinspektionen samt berörda företag eller organ göra en anmälan om egna transaktioner (artikel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 4. helt eller delvis underlåter att föra en förteckning enligt 10 a § eller att på begäran lämna förteckningen till Finansinspektionen. 4. åsidosätter sin skyldighet att upprätta en förteckning över personer i ledande ställning och dem närstående personer eller att skriftligen underrätta personer i ledande ställning eller närstående om deras skyldigheter enligt artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen (artikel 19.5 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 5. genomför transaktioner i strid mot förbudet i artikel 19.11 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen. 21 § Särskild avgift beräknas enligt följande: 1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 4 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor, 1. i fall som avses i 20 § 1: mellan 0,005 och 0,01 procent av det sammanlagda marknadsvärdet på de aktier i bolaget som är upptagna till handel eller handlas på en handelsplats beräknat på slutkursen vid utgången av månaden före beslutet, dock lägst 15 000 och högst 1 000 000 kronor, eller, om marknadsvärde saknas vid utgången av månaden före beslutet, det sammanlagda marknadsvärdet beräknat på slutkursen den dag då bolagets aktier togs upp till handel eller handlades på en handelsplats första gången, 2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgifter enligt 7 eller 8 § eller 10 a § tredje stycket eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälnings- eller underrättelseskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kronor, 2. i fall som avses i 20 § 2 och 4: 15 000 kronor, 3. vid överträdelse av 15 §: 10 procent av vederlaget för aktierna, 3. i fall som avses i 20 § 3: a) 10 procent av ersättningen för aktierna, eller b) 15 000 kronor om någon ersättning inte har lämnats, 4. vid underlåtenhet helt eller delvis att föra en förteckning enligt 10 a § eller att på begäran lämna den till Finansinspektionen: mellan 0,005 och 0,01 procent av bolagets noterade marknadsvärde vid utgången av månaden före beslutet, dock lägst 15 000 och högst 1 000 000 kronor. Om noterat marknadsvärde saknas vid utgången av månaden före beslutet, skall marknadsvärdet den dag då notering sker användas. 4. i fall som avses i 20 § 5: 10 procent av ersättningen för aktierna. Avgift enligt första stycket 1 eller 3 skall uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. Avgift enligt första stycket 3 a eller 4 ska uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2. I fråga om anmälningsskyldighet som har uppkommit före ikraftträdandet gäller 3-6 §§ i den äldre lydelsen. 3. I fråga om förteckningar som har upprättats före ikraftträdandet enligt 10 a § gäller 10 a § andra stycket i den äldre lydelsen om sparande och överlämnande av förteckningen till Finansinspektionen. 4. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Bestämmelserna i 2-8 §§ skall inte tillämpas på handel med egna aktier i återköpsprogram eller på stabilisering av finansiella instrument, förutsatt att handeln utförs i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument. Bestämmelserna i 2-8 §§ ska inte tillämpas på handel med egna aktier i återköpsprogram eller på stabilisering av värdepapper, förutsatt att handeln utförs i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, i den ursprungliga lydelsen. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2.8 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 45 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna skall antecknas i aktieboken. Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. En styrelseledamot och en verkställande direktör ska när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna ska antecknas i aktieboken. Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet antog i april 2014 förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Förordningen (i det följande benämnd marknadsmissbruksförordningen) ska börja tillämpas den 3 juli 2016. Marknadsmissbruksförordningen finns i bilaga 1. En faktapromemoria om förslaget överlämnades till riksdagen i november 2011 (2011/12:FPM36). I promemorian Tillsyn över efterlevnaden av EU:s marknadsmissbruksförordning, som har tagits fram inom Finansdepartementet, finns förslag till lagändringar med huvudsakligt syfte att göra det möjligt för Finansinspektionen att vidta vissa åtgärder för att övervaka att marknadsmissbruksförordningen följs. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2015/05412/V). Lagrådet Regeringen beslutade den 4 februari 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitt 5.8 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har det dessutom gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten. 4 Marknadsmissbruksförordningen 4.1 Inledning De gällande svenska bestämmelserna på marknadsmissbruksområdet i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument och lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (marknadsmissbrukslagen) genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (i det följande benämnt 2003 års marknadsmissbruksdirektiv). I den nya EU-regleringen om marknadsmissbruk ersätts 2003 års marknadsmissbruksdirektiv med en förordning, marknadsmissbruksförordningen. En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva förordningens materiella bestämmelser med nationell rätt får Sverige därför inte vidta. En EU-förordning kan dock innehålla bestämmelser som förutsätter och kräver att vissa nationella åtgärder vidtas. I marknadsmissbruksförordningen anges att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att följa vissa bestämmelser i förordningen (artikel 39.3). Medlemsstaterna är bl.a. skyldiga att utse en behörig myndighet (artikel 22). Vidare krävs att medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten har vissa angivna befogenheter för att kunna utföra de uppgifter som myndigheten har enligt förordningen (artikel 23). Det åligger också medlemsstaterna att i nationell rätt införa bestämmelser om lämpliga administrativa sanktioner och åtgärder för överträdelser av marknadsmissbruksförordningens bestämmelser. 4.2 Tillämpningsområdet Finansiella instrument Tillämpningsområdet för marknadsmissbruksförordningen anges i artikel 2 och definitioner av vissa termer och uttryck finns i artikel 3. Såvitt avser definitionerna utgör flera av dem hänvisningar till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (förkortat MiFID II) eller andra relevanta rättsakter. Marknadsmissbruksförordningen är, liksom 2003 års marknadsmissbruksdirektiv, tillämplig på förfaranden avseende finansiella instrument. Med finansiella instrument avses detsamma som i MiFID II, dvs. aktier och andra överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument (artikel 3.1.1 i förordningen och artikel 4.1.15 i MiFID II). Därutöver ska de finansiella instrumenten vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller på en handelsplats i form av en multilateral handelsplattform (MTF-plattform), eller så ska en ansökan om upptagande till handel på någon sådan handelsplats ha lämnats in (artikel 2.1 första stycket a och b i förordningen). Marknadsmissbruksförordningen ska också tillämpas på finansiella instrument med vilka handel bedrivs på en organiserad handelsplattform (OTF-plattform, artikel 2.1 första stycket c). Med reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform avses detsamma som i MiFID II (artikel 3.1.6-3.1.8 och artikel 4.1.21-4.1.23 i MiFID II). Även finansiella instrument vars värde beror på eller påverkar nämnda finansiella instrument omfattas, t.ex. derivatinstrument som inte handlas på någon handelsplats (artikel 2.1 första stycket d). Marknadsoperatörer av reglerade marknader samt värdepappersföretag och marknadsoperatörer som driver en MTF-plattform eller en OTF-plattform är skyldiga att anmäla finansiella instrument som upptagits till handel eller handlas för första gången på handelsplatsen, eller för vilka en ansökan om upptagande till handel har gjorts (artikel 4 i marknadsmissbruksförordningen). En anmälan ska också göras när ett sådant instrument inte längre handlas eller är upptaget till handel, om uppgiften inte redan är känd för den behöriga myndigheten. Till följd av att utsläppsrätter utgör finansiella instrument enligt MiFID II (punkt 11, avsnitt C, bilaga I), kommer även dessa instrument att omfattas av marknadsmissbruksförordningen. Förordningen är således tillämplig på beteenden eller transaktioner, inklusive bud relaterade till auktionering vid en auktionsplattform som har godkänts som en reglerad marknad för utsläppsrätter eller andra auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter (artikel 2.1 andra stycket). Delar av förordningen, nämligen förbudet mot marknadsmanipulation (artiklarna 12 och 15), ska också tillämpas på vissa spotavtal avseende råvaror (artikel 2.2 a och b). Ett förfarande på spotmarknaden som påverkar ett finansiellt instrument omfattas av förordningen (artikel 2.2 b). Ett förfarande på den finansiella marknaden som påverkar priset eller värdet på ett spotavtal avseende råvaror där priset eller värdet på ett sådant spotavtal beror på priset eller värdet på det finansiella instrumentet omfattas också (artikel 2.2 a). En viss typ av förfaranden på spotmarknaden, som påverkar finansiella instrument, undantas dock från tillämpningsområdet. Det gäller förfaranden som avser råvaror som är grossistenergiprodukter (artikel 2.2 b). I definitionen av en grossistenergiprodukt hänvisas till definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi. Den förordningen innehåller förbud mot marknadsmissbruk avseende vissa avtal och derivat som rör el och naturgas (artikel 3.1.22). Bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen innebär alltså, beträffande marknadsmanipulation, att förordning (EU) nr 1227/2011 får företräde när ett förfarande avser ett spotavtal som är en grossistenergiprodukt, även om förfarandet påverkar ett finansiellt instrument. Bestämmelserna om marknadsmanipulation ska också tillämpas på beteenden relaterade till s.k. referensvärden (på engelska benchmarks), t.ex. interbankräntor som STIBOR och LIBOR (se vidare skäl 44). Deltagare på marknaden för utsläppsrätter m.fl. Marknadsmissbruksförordningen omfattar inte bara emittenter utan även deltagare på marknaden för utsläppsrätter samt auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare som är involverade i auktioner som anordnas enligt kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (auktioneringsförordningen). Riksgäldskontoret är den svenska auktionsförrättaren. Auktionsövervakaren och den auktionsplattform som bland andra Sverige använder finns för närvarande på EU-nivå. Vissa auktionsplattformar har inrättats av medlemsstater (se bilaga III till förordning [EU] nr 1031/2010). När det gäller skyldigheter som berör deltagare på marknaden för utsläppsrätter, eller personer i ledande ställning och deras närstående i sådana företag, är skyldigheterna begränsade till att avse sådana deltagare på marknaden för utsläppsrätter som uppnår en viss tröskel av utsläpp (artikel 3.1.20 i marknadsmissbruksförordningen). Det handlar om skyldigheten att offentliggöra insiderinformation (artikel 17.2), föra insiderförteckningar (artikel 18.8 a) och anmäla transaktioner genomförda av personer i ledande ställning och deras närstående (artikel 19.1-19.9). Tröskeln kommer att bestämmas av kommissionen i en delegerad akt, men avsikten är att endast verksamheter med stora utsläpp ska omfattas, eftersom det är dessa verksamheter som kan påverka priset på utsläppsrätter (se skäl 51 till förordningen). När det gäller auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare som är involverade i auktioner som anordnas enligt auktioneringsförordningen omfattas dessa av skyldigheten att föra insiderförteckningar (artikel 18.8 b i marknadsmissbruksförordningen). Personer i ledande ställning och dem närstående personer hos dessa företag eller organ ska vidare anmäla transaktioner relaterade till utsläppsrätter (artikel 19.1 b och 19.10). Företagen eller organen omfattas även av skyldigheten att skriftligen underrätta personer i ledande ställning om deras skyldigheter och att utarbeta en förteckning över dessa och deras närstående (artikel 19.5). Som framgår nedan ska bestämmelser som hänvisar till utsläppsrätter - vilket även omfattar deltagare på marknaden för utsläppsrätter, auktionsplattformar, auktionsövervakare och auktionsförrättare - inte börja tillämpas förrän tidigast den 3 januari 2017 (artikel 39.4 andra stycket i marknadsmissbruksförordningen). Territoriell avgränsning Kraven och förbuden i marknadsmissbruksförordningen ska tillämpas på åtgärder och försummelser inom unionen och i ett tredjeland i fråga om de instrument som omfattas av artikel 2.1 och 2.2 (artikel 2.4). Av förordningen framgår att den behöriga myndighet som utses i varje medlemsstat ska se till att reglerna tillämpas dels på handlingar som utförs i dess medlemsstat, dels på handlingar som utförs utomlands avseende finansiella instrument som omfattas av förordningen till följd av anknytning till en handelsplats i medlemsstaten (artikel 22). Undantag Förbuden i marknadsmissbruksförordningen mot insiderhandel, olagligt röjande av insiderinformation och marknadsmanipulation gäller inte för ett bolags handel med egna aktier i ett offentliggjort återköpsprogram som genomförs i syfte att minska aktiekapitalet, konvertera skuldinstrument till aktier eller för att fullgöra aktiesparprogram och liknande i förhållande till anställda (artikel 5). Förbuden gäller inte heller offentliggjord stabilisering av värdepapper, dvs. s.k. "kursvård" i samband med t.ex. spridning eller nyemission av aktier i ett bolag. Sådan handel kan vara berättigad av ekonomiska skäl. Undantagen gäller förutsatt att handeln äger rum med nödvändig transparens (skäl 11). Därutöver är marknadsmissbruksförordningen inte tillämplig på transaktioner eller ageranden från medlemsstaters eller vissa EU-institutioners sida samt andra angivna organ eller personer som agerar för deras räkning i vissa fall (artikel 6). Dessa undantag från tillämpningsområdet gäller för verksamhet kopplad till penningpolitik, förvaltning av offentlig skuld och unionens klimatpolitik, jordbrukspolitik eller fiskeripolitik. Ikraftträdande Marknadsmissbruksförordningen ska börja tillämpas den 3 juli 2016 (artikel 39.2). Bestämmelser som hänvisar till OTF-plattformar, utsläppsrätter och auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter samt tillväxtmarknader för små och medelstora företag (SME-marknader) ska dock inte börja tillämpas förrän den 3 januari 2017 (artikel 39.4 andra stycket). Avsikten är att dessa bestämmelser ska börja tillämpas samtidigt som de bestämmelser som medlemsstaterna ska införa för att genomföra MiFID II. I den svenska språkversionen av marknadsmissbruksförordningen anges dock att bestämmelserna inte ska tillämpas "till och med den 3 januari 2017". I den engelska språkversionen av förordningen anges emellertid "[...] provisions shall not apply to OTFs, SME growth markets, emission allowances or auctioned products based thereon until 3 January 2017". Det framstår därför som att den svenska språkversionen är felaktig och bestämmelserna inte ska börja tillämpas förrän den 3 januari 2017. Kommissionen har dock nyligen föreslagit att tidpunkten för tillämpningen av bestämmelser som i nationell rätt genomför MiFID II och de bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som är beroende av MiFID II ska skjutas upp ett år, till den 3 januari 2018 (COM[2016] 56 final och COM[2016] 57 final). Innan de bestämmelser som i svensk rätt genomför MiFID II ska börja tillämpas finns det inte några handelsplatser som betecknas OTF-plattformar och det är först vid den tidpunkten som utsläppsrätter kommer att utgöra finansiella instrument. Det innebär även att deltagare på marknaden för utsläppsrätter, auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare ska börja tillämpa bestämmelser som riktar sig till dem först den 3 januari 2017, eller den 3 januari 2018 om marknadsmissbruksförordningen ändras i enlighet med kommissionens förslag. För dessa företag och organ blir t.ex. skyldigheten att offentliggöra insiderinformation, insiderförteckningar och anmälningsskyldighet för personer i ledande ställning och deras närstående relevanta först vid den tidpunkten. 4.3 Förbuden mot marknadsmissbruk Definitionen av insiderinformation Definitionen av vad som avses med insiderinformation i marknadsmissbruksförordningen är omfattande och finns i artikel 7. Definitionen motsvarar i stora delar den som finns i 2003 års marknadsmissbruksdirektiv tillsammans med de ytterligare förklaringar av den definitionen som finns i kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan samt i kommissionens direktiv 2004/72/EG av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller godtagen marknadspraxis, definition av insiderinformation rörande råvaruderivat, upprättande av förteckningar över personer som har tillgång till insiderinformation, anmälan av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och rapportering av misstänkta transaktioner. I korthet avses med insiderinformation icke offentliggjord information av specifik natur som hänför sig till en emittent eller ett finansiellt instrument och som, om den blev offentlig, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på instrumentet eller ett relaterat derivatinstrument. Information ska anses ha väsentlig prispåverkan om en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja sådan information som en del av grunden för sitt investeringsbeslut (artikel 7.4 första stycket i marknadsmissbruksförordningen). Definitionen av insiderinformation är avgörande för tillämpningen av flera av de förbud och påbud som finns i förordningen. Den som har insiderinformation får t.ex. inte utnyttja den för att handla med finansiella instrument eller röja den för andra utan att det är berättigat, och en emittent ska offentliggöra sådan insiderinformation som rör emittenten. Förbudet mot insiderhandel Enligt marknadsmissbruksförordningen är insiderhandel förbjuden (artikel 14). Även försök till insiderhandel är förbjudet. Det som anses utgöra insiderhandel enligt förordningen anges i artikel 8.1, nämligen att någon som förfogar över insiderinformation utnyttjar denna genom att för egen eller annans räkning * direkt eller indirekt förvärva eller avyttra det finansiella instrument som informationen rör, * ändra eller återkalla en handelsorder om förvärv eller avyttring av det finansiella instrument som informationen rör, förutsatt att ordern lades innan personen fick tillgång till informationen, eller * lägga, ändra eller dra tillbaka ett bud på utsläppsrätter eller andra auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter, som informationen rör, vid sådana auktioner som hålls enligt auktioneringsförordningen. Insiderhandel innefattar också att, på grundval av insiderinformation, rekommendera eller förmå en annan person att ägna sig åt insiderhandel (artikel 8.2). Även den person som använder sig av en sådan rekommendation eller uppmaning gör sig skyldig till insiderhandel, om personen i fråga inser eller borde inse att rekommendationen eller uppmaningen bygger på insiderinformation (artikel 8.3). Förbudet mot insiderhandel innebär alltså att det är otillåtet att utnyttja den fördel som det ger att förfoga över insiderinformationen (skäl 23). När det gäller utnyttjanderekvisitet anges i skälen att det bör underförstås att en person som förfogar över insiderinformation, och utför eller försöker utföra en transaktion relaterad till denna information, också har utnyttjat informationen (skäl 24). Vidare anges att en order som lagts innan en person förfogar över insiderinformation inte bör antas utgöra insiderhandel. Om en person därefter har mottagit insiderinformation bör dock alla ändringar av en redan lagd handelsorder relaterad till denna information, inbegripet att ändra eller återkalla handelsordern liksom ett sådant försök, antas utgöra insiderhandel (skäl 25). Det påpekas samtidigt att dessa antaganden inte påverkar personens rätt till försvar och möjlighet att påvisa att någon insiderinformation inte utnyttjades vid transaktionen, orderläggningen eller orderändringen. Synsättet bygger på EU-domstolens avgörande i det s.k. Spector Photo-fallet (Mål C-45/08 Spector Photo Group NV m.fl.). Frågan om huruvida en person har överträtt eller försökt överträda förbudet mot insiderhandel bör enligt förordningen bedömas mot bakgrund av syftet med förordningen, dvs. att skydda finansmarknadernas integritet och att höja investerarnas förtroende för dessa marknader. Detta förtroende bygger i sin tur på att investerarna har tillförsäkrats likabehandling och skydd mot otillbörligt utnyttjande av insiderinformation (skäl 24). Vid tillämpningen av artiklarna 8 och 14 ska även artikel 9 om legitima beteenden beaktas. I artikeln finns en rad beskrivningar av olika situationer när en person som har tillgång till insiderinformation handlar med finansiella instrument och inte ska anses utnyttja insiderinformationen. Det rör sig bl.a. om situationen där informationen finns hos en juridisk person som har effektiva arrangemang för att förhindra att de fysiska personer som fattar beslut om transaktioner ska få tillgång till informationen och om situationen där den som handlar gör det på grund av ett uppdrag som marknadsgarant, eller för att fullgöra order som lämnas av andra inom ramen för ett tillstånd att bedriva sådan verksamhet, eller som förberedelser för ett offentligt uppköpserbjudande. Beskrivningarna fungerar i praktiken som undantag från förbudet mot insiderhandel. Dessa undantagsbestämmelser har införts i förordningen för att undvika förbud mot former av finansiell verksamhet som är legitima (se skälen 29 och 30). Det är t.ex. nödvändigt att erkänna marknadsgaranternas roll när dessa agerar som legitima tillhandahållare av marknadslikviditet. Artikel 8 gäller varje person som förfogar över insiderinformation. I subjektivt hänseende görs dock en skillnad mellan fysiska och juridiska personer som förfogar över insiderinformation på grund av någon av de omständigheter som räknas upp i artikel 8.4 första stycket och personer som inte omfattas av denna uppräkning. I uppräkningen ingår personer som har tillgång till informationen * genom att vara medlemmar av en emittents administrations-, lednings- eller kontrollorgan eller motsvarande organ för deltagare på marknaden för utsläppsrätter, * genom aktieinnehav i emittenten, * till följd av fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, eller * på grund av sin brottsliga verksamhet. För sådana personer gäller alltså bestämmelsen om insiderhandel oberoende av om de insett eller borde ha insett att det var fråga om insiderinformation. Ett sådant krav ställs däremot upp beträffande andra än de uppräknade (se artikel 8.4 andra stycket). Vid bedömningen bör hänsyn tas till vad en normal och förnuftig person skulle ha insett eller borde ha insett utifrån de rådande omständigheterna (skäl 26). Om det är fråga om en juridisk person är bestämmelserna om insiderhandel tillämpliga även på fysiska personer som, i enlighet med nationell rätt, deltar i ett beslut att genomföra förvärvet eller avyttringen eller att ändra eller återkalla en lagd handelsorder för den juridiska personens räkning (artikel 8.5). Olagligt röjande av insiderinformation Enligt marknadsmissbruksförordningen får insiderinformation inte olagligen röjas (artikel 14). Med detta avses att röja insiderinformation utan att röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden (artikel 10.1). Även vidarebefordran av sådana rekommendationer eller uppmaningar som avses i artikel 8.2 utgör olagligt röjande av insiderinformation, om den som röjer rekommendationen eller uppmaningen känner till eller borde känna till att den bygger på insiderinformation (artikel 10.2). Ett exempel på när röjande av insiderinformation kan ske som ett normalt led i fullgörande av t.ex. ett uppdrag eller en tjänst är s.k. marknadssonderingar. Sådana görs bl.a. för att bedöma potentiella investerares intresse av en eventuell transaktion och dess prissättning, storlek och strukturering. Marknadssonderingar är av betydelse för att kapitalmarknaden ska fungera väl och betraktas därför inte i sig som marknadsmissbruk (skäl 32). Röjande av insiderinformation som sker i samband med en marknadssondering anses ske som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, om det sker i enlighet med de regler om marknadssonderingar som anges i förordningen (artikel 11.4), och i tekniska standarder som kommissionen antar. Förbudet mot marknadsmanipulation Marknadsmanipulation omfattar enligt marknadsmissbruksförordningen transaktioner, handelsorder och beteenden som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på ett finansiellt instrument, ett relaterat spotavtal avseende råvaror eller en auktionerad produkt baserad på utsläppsrätter, eller som låser eller kan förväntas låsa fast priset vid en onormal eller konstlad nivå (artikel 12.1 a). Det är dock inte fråga om marknadsmanipulation om den person som inledde transaktionen eller utfärdade ordern kan visa att det fanns legitima skäl för agerandet och transaktionen eller handelsordern följer godtagen marknadspraxis. En godtagen marknadspraxis fastställs av den behöriga myndigheten som ansvarar för tillsynen på den berörda marknaden (artikel 13). För att ett förfarande ska undantas från förbudet krävs att den behöriga myndigheten har erkänt förfarandet som en godtagen marknadspraxis, dvs. godkännandet kan inte ske i efterhand. Praxis som är godtagen på en viss marknad kan inte anses vara tillämplig på andra marknader, såvida inte de behöriga myndigheterna på dessa andra marknader officiellt har godkänt denna praxis. I marknadsmanipulation innefattas också utförande av transaktioner, orderläggning eller annan aktivitet eller annat beteende som påverkar eller kan förväntas påverka priset på finansiella instrument eller relaterade spotavtal avseende råvaror, eller en auktionerad produkt baserad på utsläppsrätter, om falska förespeglingar eller annan form av vilseledande eller manipulation används (artikel 12.1 b). Även t.ex. ryktesspridning som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på exempelvis ett finansiellt instrument eller låser fast eller kan förväntas låsa fast priset på ett sådant instrument vid en onormal eller konstlad nivå, utgör marknadsmanipulation. En förutsättning är att personen som spred uppgifterna insåg eller borde ha insett att de var falska eller vilseledande (artikel 12.1 c). Slutligen kan överföring av falsk eller vilseledande information eller tillhandahållande av falska eller vilseledande ingångsvärden eller annat beteende som manipulerar beräkningen av ett referensvärde utgöra marknadsmanipulation, om personen som gjorde överföringen eller tillhandahöll ingångsvärdena insåg eller borde ha insett att informationen eller ingångsvärdena var falska eller vilseledande (artikel 12.1 d). I förordningen anges exempel på beteenden som ska anses vara marknadsmanipulation (artikel 12.2). Uppräkningen är avsedd att utgöra exempel på marknadsmissbruksstrategier som kan utföras genom t.ex. algoritmisk handel och högfrekvenshandel. De exempel som anges är varken avsedda att vara uttömmande eller att antyda att det inte skulle röra sig om marknadsmanipulation om samma strategier genomförs på annat sätt (skäl 38). Förordningen innehåller även en icke-uttömmande uppräkning av indikatorer på marknadsmanipulation i samband med falska eller vilseledande signaler och låsning av priser (avsnitt A i bilaga 1) samt marknadsmanipulation där falska förespeglingar eller andra slag av vilseledande eller manipulationer utnyttjas (avsnitt B i bilaga 1). Av exemplifieringen följer bl.a. att spridning i medierna - inbegripet internet - av felaktiga, partiska eller intressepåverkade investeringsrekommendationer kan utgöra marknadsmanipulation. När det gäller förbudet mot försök till marknadsmanipulation, ska ett sådant försök skiljas från ett faktiskt agerande eller beteende som "kan förväntas" leda till marknadsmanipulation, vilket redan omfattas av definitionen av marknadsmanipulation. Ett försök till marknadsmanipulation kan utgöras av en påbörjad aktivitet som inte fullbordas, t.ex. som ett resultat av tekniska problem eller en order som inte beaktas (skäl 41). När en juridisk person misstänks ha gjort sig skyldig till marknadsmanipulation är - i likhet med vad som gäller för insiderhandel - bestämmelserna om marknadsmanipulation även tillämpliga på fysiska personer som, i enlighet med nationell rätt, deltar i ett beslut att för den juridiska personens räkning utföra sådana handlingar som utgör marknadsmanipulation (artikel 12.4). 4.4 Offentliggörande av insiderinformation En emittent eller en deltagare på marknaden för utsläppsrätter ska enligt marknadsmissbruksförordningen offentliggöra insiderinformation som rör emittenten eller marknadsdeltagaren så snart det är möjligt (artikel 17). Som anges i avsnitt 4.2 omfattar definitionen av deltagare på marknaden för utsläppsrätter endast de verksamhetsutövare inom EU:s system för handel med utsläppsrätter som - genom sin storlek och verksamhet - rimligtvis kan förväntas kunna ha en betydande inverkan på priset på utsläppsrätter, på auktionerade produkter baserade på utsläppsrätterna eller på relaterade finansiella derivatinstrument avseende utsläppsrätterna. Tröskeln för när ett sådant företag omfattas av förordningen fastställs av kommissionen i en delegerad akt. Från skyldigheten att offentliggöra insiderinformation får undantag göras, framför allt då ett omedelbart offentliggörande sannolikt skulle kunna skada emittentens legitima intressen (artikel 17.4). En förutsättning för att informationen inte ska offentliggöras i sådana situationer är dock att ett uppskjutet offentliggörande inte vilseleder allmänheten och att emittenten kan säkerställa att informationen förblir konfidentiell. När väl informationen offentliggörs för allmänheten är dock emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter skyldig att omedelbart informera den behöriga myndigheten om att offentliggörandet hade skjutits upp och till myndigheten lämna en skriftlig förklaring till hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes. Såvitt avser den skriftliga förklaringen tillåter dock förordningen att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställer att en sådan förklaring endast behöver tillhandahållas den behöriga myndigheten på begäran. En emittent som är ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut får, under vissa förutsättningar, skjuta upp offentliggörandet av insiderinformation i syfte att bevara det finansiella systemets stabilitet (artikel 17.5). Om insiderinformation röjs till en utomstående som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden ska informationen offentliggöras fullständigt och effektivt, såvida inte den som mottagit insiderinformationen är skyldig att inte röja denna t.ex. på grund av ett avtal (artikel 17.8). Information som rör emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag får offentliggöras på handelsplatsens webbplats i stället för på emittentens webbplats, om handelsplatsen erbjuder den möjligheten (artikel 17.9). 4.5 Regler för att förhindra och upptäcka marknadsmissbruk Marknadsövervakning och skyldighet att rapportera misstänkta handelsorder och transaktioner I marknadsmissbruksförordningen finns regler som syftar till dels att förhindra marknadsmissbruk, dels att marknadsmissbruk ska upptäckas och kunna utredas. Marknadsoperatörer och värdepappersinstitut som driver en handelsplats, dvs. den som driver en reglerad marknad, MTF-plattform eller OTF-plattform, ska ha effektiva arrangemang, system och förfaranden som kan förhindra och upptäcka marknadsmissbruk (artikel 16.1). Operatörerna ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten för handelsplatsen om transaktioner och handelsorder som kan utgöra insiderhandel eller marknadsmanipulation eller försök till insiderhandel eller marknadsmanipulation. Även personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner, t.ex. ett värdepappersinstitut, ska ha effektiva arrangemang och system för att upptäcka misstänkta handelsorder och transaktioner som omedelbart ska rapporteras till den behöriga myndigheten, om personen har rimliga skäl att misstänka att handelsordern eller transaktionen kan utgöra insiderhandel eller marknadsmanipulation eller försök till insiderhandel eller marknadsmanipulation (artikel 16.2). Rapporteringen ska ske till den behöriga myndigheten i det land där företaget har beviljats verksamhetstillstånd eller har sitt huvud- eller filialkontor (artikel 16.3). Den mottagande myndigheten ska i sin tur vidarebefordra informationen till den behöriga myndigheten för den berörda handelsplatsen (artikel 16.4). Detaljerade bestämmelser om övervakningssystem liksom mallar för rapportering kommer att fastställas i tekniska standarder för tillsyn som kommissionen antar (artikel 16.5). Insiderförteckningar En emittent och den som agerar på uppdrag av emittenten, ska föra en förteckning över vilka anställda och uppdragstagare som har tillgång till insiderinformation (artikel 18). Förteckningen ska utan dröjsmål uppdateras när anledningen till att en person förekommer på förteckningen ändras, när en ny person behöver läggas till på grund av att han eller hon har tillgång till insiderinformation eller när en person inte längre har tillgång till sådan information (artikel 18.1). Förteckningen ska på begäran överlämnas till den behöriga myndigheten så snart som möjligt. De personer som tas upp på förteckningen ska informeras om vad detta innebär och emittenten ska vidta alla rimliga åtgärder för att se till att alla personer som förekommer på förteckningen skriftligen bekräftar att de är medvetna om de rättsliga skyldigheter som detta medför och de sanktioner som är tillämpliga vid överträdelser av förbuden mot marknadsmissbruk (artikel 18.2). Om en annan person som handlar på emittentens vägnar eller för emittentens räkning tar på sig uppgiften att utarbeta och uppdatera förteckningen, förblir ändå emittenten till fullo ansvarig för efterlevnaden av bestämmelserna om förande av förteckning. Bestämmelserna är även tillämpliga på deltagare på marknaden för utsläppsrätter när det gäller sådan insiderinformation om utsläppsrätter som uppkommer i samband med den verksamhet som bedrivs av företaget i fråga, samt på auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare i fråga om auktioner som hålls enligt auktioneringsförordningen (artikel 18.8). Däremot ska under vissa förutsättningar emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på tillväxtmarknader för små och medelstora företag undantas från kravet på att upprätta en insiderförteckning (artikel 18.6). Anmälningsskyldighet avseende transaktioner genomförda av personer i ledande ställning och dem närstående personer Personer i ledande ställning hos en emittent samt dem närstående personer ska enligt marknadsmissbruksförordningen anmäla sina transaktioner i aktier eller skuldinstrument som är utgivna av den emittenten eller derivat eller andra finansiella instrument som är kopplade till dem (artikel 19). Motsvarande gäller för personer i ledande ställning (och dem närstående) hos en deltagare på marknaden för utsläppsrätter i fråga om transaktioner avseende uppsläppsrätter, auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter eller relaterade derivat. Anmälningsskyldigheten gäller transaktioner som sammanlagt under ett kalenderår överstiger ett tröskelvärde (artikel 19.8 eller 19.9). Även pantsättning och utlåning av finansiella instrument som görs av eller på uppdrag av en person i ledande ställning eller en närstående, samt transaktioner som utförs inom ramen för vissa livförsäkringar (kapitalförsäkringar), omfattas av anmälningsskyldigheten (artikel 19.7). Det bör påpekas att förordningen kommer att ändras på så sätt att det införs en tröskel för vissa typer av transaktioner. En ändring av marknadsmissbruksförordningen har nämligen nyligen antagits av rådet och Europaparlamentet, men den har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Ändringen innebär att det inte kommer att behöva göras någon anmälan beträffande transaktioner som avser finansiella instrument som utgör en andel av en fond i vilken exponeringen till emittentens aktier eller skuldinstrument inte överstiger 20 procent av tillgångarna i fonden. Detsamma kommer att gälla för finansiella instrument där underliggande instrument är en portfölj av tillgångar med viss exponering till emittentens aktier eller skuldinstrument. En förutsättning för att anmälningsskyldighet ska föreligga för sådana transaktioner kommer vidare att vara att den anmälningsskyldige har möjlighet att få kännedom om exponeringen i fråga. Vilka transaktioner som ska anmälas kommer att preciseras närmare i en delegerad akt som kommissionen antar (artikel 19.4). Personer i ledande ställning utgörs av styrelseledamöter, verkställande direktörer och vissa andra ledande befattningshavare (artikel 3.1.25). Anmälan ska göras till emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter samt till den behöriga myndigheten (artikel 19.1). Sådana anmälningar ska göras utan dröjsmål och senast tre affärsdagar efter det datum som transaktionen genomförts. Den anmälda informationen ska offentliggöras, antingen av den berörda emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter eller - om medlemsstaten så föreskrivit - av den behöriga myndigheten (artikel 19.3). Mer detaljerade regler om innehållet i anmälan och hur uppgifterna ska offentliggöras kommer att finnas i tekniska standarder som kommissionen antar. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet gäller även personer i ledande ställning och dem närstående personer hos auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare (artikel 19.10). I de fallen avser anmälningsskyldigheten transaktioner avseende utsläppsrätter och relaterade produkter. I förordningen finns även regler om att personer i ledande ställning, under en period av 30 kalenderdagar innan offentliggörandet av en delårsrapport eller en bokslutskommuniké, inte för egen räkning eller för tredje persons räkning, direkt eller indirekt, får genomföra transaktioner avseende aktier eller skuldinstrument som utgetts av emittenten eller derivatinstrument eller andra finansiella instrument som är kopplade till dessa instrument (artikel 19.11). Emittenten kan medge undantag från handelsförbudet under vissa förutsättningar (artikel 19.12). Dessa förutsättningar kommer att preciseras i en delegerad akt som kommissionen antar. 4.6 Investeringsrekommendationer Den som utarbetar eller sprider investeringsrekommendationer ska enligt marknadsmissbruksförordningen vidta rimliga försiktighetsmått för att säkerställa att informationen presenteras objektivt och att eventuella intressen och intressekonflikter uppges (artikel 20). Reglerna i förordningen är kortfattade men de kommer att kompletteras av detaljerade regler i tekniska standarder för tillsyn som kommissionen antar (artikel 20.3). 4.7 Den behöriga myndigheten och dess befogenheter Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska säkerställa att förordningen tillämpas i medlemsstaten (artikel 22). Den behöriga myndigheten ska ha en rad befogenheter för att utreda marknadsmissbruk (artikel 23). Myndigheten ska bl.a. ha rätt att få tillgång till information och data, kunna hålla förhör samt genomföra platsundersökningar och utredningar hos fysiska och juridiska personer. Befogenheterna ska kunna utövas direkt, i samarbete med, eller genom delegering till, andra myndigheter eller marknadsföretag. Den behöriga myndigheten ska också ha möjlighet att besluta om administrativa sanktioner, såsom sanktionsavgifter, både för fysiska och juridiska personer (artikel 30). I förordningen fastslås också skyldigheter för de behöriga myndigheterna att samarbeta och utbyta information sinsemellan och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), i synnerhet när det gäller utredningsverksamhet (artiklarna 24 och 25). De behöriga myndigheterna ska vidare, när det är nödvändigt, komma överens om samarbetsformer med sina motsvarigheter i tredjeländer om bl.a. informationsutbyte (artikel 26). 4.8 Ett straffrättsligt direktiv som kompletterar förordningen I samband med att marknadsmissbruksförordningen antogs, antogs även Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv), i det följande benämnt marknadsmissbruksdirektivet. Marknadsmissbruksdirektivet kompletterar marknadsmissbruksförordningen i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av förordningens bestämmelser (skäl 23 till direktivet). Direktivet innebär att medlemsstaterna ska kriminalisera åtminstone allvarliga former av marknadsmissbruk (insiderhandel, olagligt röjande av insiderinformation och marknadsmanipulation) som begås med uppsåt (artiklarna 3-5). Vidare finns bestämmelser om påföljdsnivåer (artikel 7). Tillämpningsområdet är detsamma som för marknadsmissbruksförordningen. 5 Lagstiftning för att möjliggöra viss tillsyn 5.1 Tillfällig lagstiftning Regeringens bedömning: I avvaktan på att ny lagstiftning till följd av marknadsmissbruksförordningen och marknadsmissbruksdirektivet kan träda i kraft, bör vissa lagändringar göras för att möjliggöra tillsyn över att bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen följs. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten påpekar att definitionen av insiderinformation i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (marknadsmissbrukslagen) skiljer sig från definitionen i marknadsmissbruksförordningen, vilket skulle kunna innebära problem i den praktiska rättstillämpningen. I promemorian anges att nuvarande bestämmelser i svenska författningar bör kunna tillämpas tillsammans med marknadsmissbruksförordningen i den mån de inte strider mot förordningen och att marknadsmissbrukslagen bör tillämpas till dess att marknadsmissbruksdirektivet är genomfört i svensk rätt. Eftersom förordningen är överordnad svensk rätt är det väsentligt att motiveringen utvecklas och förtydligas. Sveriges advokatsamfund anför att det är beklagligt att den svenska anpassningen till ett viktigt och, redan i sig, svåröverskådligt nytt EU-regelverk inte kan hanteras i ett enda lagstiftningsärende och i rätt tid. Vidare är det olyckligt att frågor om ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och handelsplatserna inklusive delegation av uppgifter inte har fått ett tydligt svar. Svenska Fondhandlareföreningen, med instämmande av Svenska Bankföreningen, uppger att det för svensk finansmarknad och för föreningens medlemmar är bekymmersamt med ett försenat genomförande av EU-regelverket. I promemorian förs det inte någon diskussion om eventuella effekter av att man i Sverige kommer att ha insiderbegrepp och beskrivning av marknadsmanipulation som inte överensstämmer med EU-rätten. Därutöver är det mycket olyckligt att det fr.o.m. den 3 juli 2016 kommer att finnas svenska regler och regler i marknadsmissbruksförordningen om marknadsövervakning och rapporteringsskyldighet som inte överensstämmer med varandra. Regeringen bör utveckla hur marknadsaktörer och andra bör hantera den omständigheten att det på detta område finns bestämmelser om rapporteringsskyldighet på flera ställen. Även Svenskt Näringsliv anser att det är beklagligt att den svenska anpassningen till ett viktigt och, redan i sig, svåröverskådligt nytt regelverk inte kan hanteras i ett enda lagstiftningsärende och i rätt tid. Den svenska och den europeiska straffrätten kommer exempelvis att ha olika definitioner av insiderinformation och marknadsmanipulation. Skälen för regeringens bedömning En tillfällig lagstiftning bör införas Marknadsmissbruksförordningen är direkt tillämplig och de förbud och påbud som anges i den gäller och ska tillämpas av enskilda fr.o.m. den 3 juli 2016. Bestämmelserna om den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter och administrativa sanktioner är emellertid inte direkt tillämpliga. Det förutsätts att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att följa dessa bestämmelser (artikel 39.3). Medlemsstaterna ska ha gjort detta senast den 3 juli 2016 och det är då som dessa bestämmelser ska börja tillämpas. Vid samma tidpunkt ska medlemsstaterna ha genomfört marknadsmissbruksdirektivet (artikel 13 i direktivet). Regeringen gav i oktober 2012 en särskild utredare i uppdrag att bl.a. lämna förslag till ändringar och anpassningar av den lagstiftning som rör marknadsmissbruk i syfte att säkerställa att Sverige uppfyller EU-rättsliga krav samt att utredning och bekämpning av marknadsmissbruk ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt (dir. 2012:108). Utredningen, som tog namnet 2012 års marknadsmissbruksutredning, redovisade sitt uppdrag i juni 2014. Utredningen föreslår i betänkandet Marknadsmissbruk II (SOU 2014:46) omfattande ändringar i lagstiftningen på marknadsmissbruksområdet. Utredningens förslag är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet. En promemoria som innehåller förslag som kompletterar eller avviker från utredningens förslag remitterades den 15 mars 2016 (dnr Fi2016/01010/V). Ny lagstiftning bedöms inte kunna träda i kraft förrän tidigast den 1 februari 2017. Utan någon lagstiftning i kraft som kompletterar marknadsmissbruksförordningen finns det risk för oklarhet om hur marknadsaktörerna ska agera för att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen, t.ex. till vilken myndighet som de ska göra vissa anmälningar. I avvaktan på att ett fullständigt förslag till ny lagstiftning kan lämnas bör det därför göras vissa lagändringar för att möjliggöra att marknadsmissbruksförordningen följs. Det bör även införas vissa bestämmelser om tillsyn över att förordningen följs. De bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som det är mest angeläget att de redan den 3 juli 2016 kompletteras med bestämmelser i svenska författningar utgörs av dem som motsvarar den nuvarande anmälningsskyldigheten för insynspersoner, handelsförbudet och skyldigheten att föra insiderförteckningar. I den del det inte föreslås några lagändringar i denna proposition bör nuvarande bestämmelser i svenska författningar kunna tillämpas vid sidan av marknadsmissbruksförordningen. Det förutsätter dock att de bestämmelserna inte strider mot förordningens bestämmelser. Exempelvis bör bestämmelserna i marknadsmissbrukslagen tillämpas till dess marknadsmissbruksdirektivet är genomfört i svensk rätt. När det gäller definitionen av insiderinformation i marknadsmissbruksförordningen är det, som Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv påpekar, så att definitionen skiljer sig från definitionen av insiderinformation i marknadsmissbrukslagen. Detsamma gäller definitionen av marknadsmanipulation (otillbörlig marknadspåverkan i marknadsmissbrukslagen). När det gäller denna fråga kan det konstateras att 2014 års marknadsmissbruksdirektiv ska genomföras i svensk rätt. Marknadsmissbrukslagen kan anses utgöra ett partiellt genomförande av det direktivet, eftersom det är i den lagen som 2003 års marknadsmissbruksdirektiv har genomförts i svensk rätt och reglerna i de båda direktiven till viss del överensstämmer. Eftersom definitionerna av insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan är snävare i marknadsmissbrukslagen än i 2014 års marknadsmissbruksdirektiv bör det inte finnas något hinder mot att tillämpa den lagen till dess direktivet har genomförts fullständigt i svensk rätt. Det bör inte innebära några svårigheter för marknadsaktörerna, som är skyldiga att tillämpa marknadsmissbruksförordningen. Det innebär dock att berörda myndigheter endast kan ingripa mot marknadsaktörer med stöd av nuvarande påföljdsbestämmelser. Detsamma gäller värdepappersinstitutens skyldighet att rapportera misstänkta transaktioner. Instituten ska följa marknadsmissbruksförordningen, som är mer detaljerad än straffbestämmelserna i marknadsmissbrukslagen. En liknande situation gäller för emittenternas skyldighet att offentliggöra insiderinformation, vilket de ska göra enligt bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen. I denna proposition lämnas, som Sveriges advokatsamfund påpekar, inte några förslag när det gäller ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och börserna i den delen. Situationen när det gäller ingripande mot den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att offentliggöra sådan information kommer därför att vara densamma som i dag. De sanktioner som i dag kan bli aktuella i sådana fall är de disciplinåtgärder som en börs eller ett värdepappersinstitut som driver en handelsplattform (MTF-plattform) kan besluta, dvs. sanktioner på civilrättslig grund. Börsernas och värdepappersinstitutens regelverk för emittenter hänför sig visserligen till underlåtenhet att offentliggöra kurspåverkande information enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (11 kap. 6 § och 15 kap. 6 §). Det kan hävdas att begreppet kurspåverkande information i lagen om värdepappersmarknaden är snävare än definitionen av insiderinformation enligt marknadsmissbruksförordningen. På samma sätt som gäller för marknadsmissbrukslagen kan därför bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden inte anses stå i strid med marknadsmissbruksförordningen och börserna kan, med tillämpning av sina regelverk för emittenter, ingripa mot emittenter som inte offentliggör kurspåverkande information. Det är dock naturligtvis en fördel om börserna och värdepappersinstituten justerar sina regelverk till den 3 juli 2016 så att de stämmer överens med marknadsmissbruksförordningens krav när de börjar gälla. Regeringen avser att återkomma med förslag till offentligrättsliga sanktioner för åsidosättandet av skyldigheten att offentliggöra insiderinformation enligt marknadsmissbruksförordningen i samband med förslag till de ytterligare lagändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till marknadsmissbruksförordningen och genomföra marknadsmissbruksdirektivet. En ändrad hänvisningsteknik Flera av lagförslagen i denna proposition innehåller hänvisningar till bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen. För vissa typer av bestämmelser bör hänvisningen avse EU-bestämmelserna i en viss angiven lydelse, s.k. statiska hänvisningar, och utformas enligt nya anvisningar för författningsskrivning. En följd av att ha en statisk hänvisning blir att om EU-bestämmelserna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen. Hänvisningen till EU-bestämmelserna bör vara statisk när paragrafen rör en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot enskilda genom t.ex. föreläggande om vite eller sanktioner samt när paragrafen rör undantag från straff. I andra typer av bestämmelser, t.ex. bestämmelser om undantag och lättnader från skyldigheter i marknadsmissbruksförordningen, är det ändamålsenligt att hänvisningen till förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om EU-bestämmelsen ändras behöver lagstiftaren därmed inte överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen. Även i upplysningsbestämmelser anges endast EU-förordningens namn. 5.2 Finansinspektionen utses till behörig myndighet Regeringens förslag: Finansinspektionen ska fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen. En bestämmelse om detta införs i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen (artikel 22). Den behöriga myndigheten ska övervaka att förordningens bestämmelser följs och besluta om sanktioner samt fullgöra de uppgifter i övrigt som anges i förordningen. Finansinspektionen är den myndighet i Sverige som har tillsyn över värdepappersmarknaden och är i dag behörig myndighet enligt 2003 års marknadsmissbruksdirektiv (se 16 § marknadsmissbrukslagen och 17 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument). Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter, vilket är av stor betydelse för att kunna samarbeta på det sätt som krävs enligt artiklarna 25 och 26 i förordningen. Finansinspektionen bör därför vara den behöriga myndigheten i Sverige enligt marknadsmissbruksförordningen. En bestämmelse om Finansinspektionen som behörig myndighet bör tills vidare införas i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Genom att Finansinspektionen utses till behörig myndighet får inspektionen de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av förordningen. Finansinspektionen kommer därmed kunna * ta emot anmälningar från marknadsoperatörer (börser) och värdepappersbolag som driver en handelsplats om finansiella instrument för vilka en ansökan om upptagande till handel har gjorts, som har tagits upp till handel eller som handlas för första gången på handelsplatsen (artikel 4), * ta emot anmälningar från emittenter om återköp av egna aktier i ett återköpsprogram (artikel 5.1-5.3), * ta emot uppgifter om stabiliseringstransaktioner från emittenter, erbjudare eller andra personer som genomför stabilisering (artikel 5.4 och 5.5), * fastställa godtagen marknadspraxis (artikel 13), * ta emot rapporter från marknadsoperatörer och värdepappersbolag som driver en handelsplats samt personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner, om transaktioner som kan utgöra insiderhandel, marknadsmanipulation eller försök till dessa (artikel 16), * ta emot information från emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter, om uppskjutet offentliggörande av insiderinformation (artikel 17.4), * ta emot underrättelser från kreditinstitut eller finansiella institut som avser att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation i syfte att bevara det finansiella systemets stabilitet, och ge sitt medgivande till uppskjutandet (artikel 17.5), * ta emot anmälningar om transaktioner genomförda av personer i ledande ställning och dem närstående personer hos en emittent, deltagare på marknaden för utsläppsrätter eller auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare som är involverade i auktioner som anordnas enligt auktioneringsförordningen (artikel 19.1-19.10). Finansinspektionen kommer därutöver vara skyldig att * utan dröjsmål översända anmälan, från marknadsoperatörer och värdepappersbolag som driver en handelsplats, om finansiella instrument till Esma som i sin tur ska offentliggöra uppgifterna (artikel 4.2 och 4.3), * samarbeta med Esma, med andra behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med behöriga myndigheter i tredjeländer (artiklarna 24-26). Den omständigheten att Finansinspektionen utses till behörig myndighet innebär inte att inspektionen kommer att få möjlighet att besluta om administrativa sanktioner enligt marknadsmissbruksförordningen. I avsnitt 5.5 finns förslag till hur Finansinspektionen ska ingripa mot vissa överträdelser av marknadsmissbruksförordningen. 5.3 Anmälningsskyldighet för personer i ledande ställning och handelsförbud Regeringens förslag: Bestämmelserna om anmälningsskyldighet för personer med insynsställning i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävs. Även bestämmelserna i samma lag om förbud för vissa personer med insynsställning och aktiemarknadsbolag att under vissa perioder handla i finansiella instrument relaterade till bolaget upphävs. I lagen införs upplysningar om de bestämmelser om anmälningsskyldighet och handelsförbud som gäller enligt marknadsmissbruksförordningen. Finansinspektionen ska sköta offentliggörandet av transaktioner som har rapporterats och ska för det ändamålet upprätthålla ett insynsregister. Uppgifter som enligt marknadsmissbruksförordningen ska anmälas till insynsregistret får lämnas av en värdepapperscentral genom automatisk databehandling. Hänvisningen i andra lagar till lagen om anmälningsskyldighet för vissa finansiella instrument ändras så att hänvisning i stället görs till marknadsmissbruksförordningen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag skiljer sig från regeringens förslag genom att i promemorians förslag upphävs bestämmelsen i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument enligt vilken en central värdepappersförvarare genom automatisk databehandling får anmäla insynspersoners innehav (8 kap. 3 § tredje stycket). Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Euroclear Sweden AB anser att den möjlighet insynspersoner har att få uppgifter om sitt aktieinnehav överförda från Euroclear Sweden AB enligt 8 kap. 3 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument bör behållas och att bestämmelsen bör anpassas till marknadsmissbruksförordningen. Ett stort antal personer med insynsställning utnyttjar tjänsten i dag och modellen har lett till att anmälningar sker i tid. Euroclear Sweden AB ser inga hinder mot att tjänsten utvecklas för att uppfylla kraven i artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen. Svenska Fondhandlareföreningen, med instämmande av Svenska Bankföreningen, ifrågasätter varför 2 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument inte upphävs när tillämpningen av bestämmelsen upphör i och med att marknadsmissbruksförordningen börjar gälla. Föreningarna anser också att möjligheten enligt 10 § samma lag att låta förvaltare föra över uppgifter till insynsregistret genom automatisk databehandling och för insynspersoner att därmed få dispens från anmälningsskyldigheten bör finnas kvar. Det borde gå att förena reglerna i förordningen med en möjlighet till förvaltarregistrering och en effektiv överföring av uppgifter. Skälen för regeringens förslag: Regler om anmälningsskyldighet för personer med insynsställning finns i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Dessa bestämmelser genomför artikel 6.4 i 2003 års marknadsmissbruksdirektiv (se prop. 2004/05:142 s. 136). I den artikeln anges att personer i ledande ställning och deras närstående ska rapportera egna transaktioner till den behöriga myndigheten och att uppgifterna ska offentliggöras. Direktivet ger utrymme för relativt omfattande utfyllnad på nationell nivå. Detta utnyttjades vid genomförandet i svensk rätt till att i stor utsträckning behålla den reglering av anmälningsskyldigheten som fanns före 2003 års direktiv med vissa smärre justeringar (a. prop. s. 136-146). Enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument är det endast de s.k. insynspersonerna som är anmälningsskyldiga, men en närståendes innehav ska likställas med insynspersonens (5 §). Förutom bestämmelser om anmälningsskyldighet innehåller den lagen ett förbud för vissa insynspersoner och deras närstående att under månaden före en ordinarie delårsrapport över huvud taget handla med värdepapper utgivna av eller relaterade till det bolag i vilket de har insynsställning (15 §). Enligt marknadsmissbruksförordningen ska personer i ledande ställning och dem närstående personer anmäla sina transaktioner i finansiella instrument relaterade till emittenten, dels till emittenten, dels till den behöriga myndigheten (artikel 19). Reglerna om anmälningsskyldighet är även tillämpliga på personer i ledande ställning hos en deltagare på marknaden för utsläppsrätter och hos auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare som är involverade i auktioner som anordnas enligt auktioneringsförordningen (artikel 19.10). Som framgår i avsnitt 4.2 är Riksgäldskontoret den svenska auktionsförrättaren, medan auktionsövervakaren och den auktionsplattform som bl.a. Sverige använder finns på EU-nivå. Personer i ledande ställning hos dessa företag eller organ ska anmäla transaktioner relaterade till utsläppsrätter (artikel 19.1 b). Begreppen person i ledande ställning och närstående person definieras i artikel 3.1.25 och 3.1.26 i marknadsmissbruksförordningen. Förordningen innehåller detaljerade regler om vad en anmälan ska innehålla och vilken typ av transaktioner som är anmälningspliktiga, bl.a. pantsättning och utlåning av finansiella instrument som görs av eller på uppdrag av en person i ledande ställning eller en närstående, och transaktioner som utförs inom ramen för vissa livförsäkringar (kapitalförsäkringar) (artikel 19.7). Det finns en tröskel som innebär att anmälningsskyldigheten endast gäller om transaktionerna under ett kalenderår överstiger ett sammanlagt belopp om 5 000 euro; ett tröskelvärde som en behörig myndighet kan höja upp till 20 000 euro under vissa förutsättningar (artikel 19.8 respektive 19.9). Detaljerade regler kommer att finnas i en delegerad akt och i tekniska standarder för genomförande som kommissionen antar (artikel 19.13-19.15). I marknadsmissbruksförordningen finns även regler om att personer i ledande ställning hos en emittent under en period av 30 kalenderdagar innan offentliggörandet av en delårsrapport eller en bokslutskommuniké inte får handla med instrument som har emitterats av bolaget i fråga eller instrument relaterade till sådana (artikel 19.11). Eftersom bestämmelser om anmälningsskyldighet och handelsförbud finns i marknadsmissbruksförordningen bör bestämmelserna om det i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävas. I stället bör det tas in en upplysning i lagen om bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen. Förordningen innehåller även bestämmelser om vilka finansiella instrument som ska anmälas och motsvarande bestämmelser i lagen (2 §) bör, som Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anför, upphävas. Enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument gäller handelsförbudet 30 dagar före offentliggörandet av en delårsrapport även aktiemarknadsbolagens handel med egna aktier (15 § andra stycket 2). Något sådant förbud finns inte i marknadsmissbruksförordningen. Förordningen ger viss möjlighet att införa ytterligare anmälningsskyldigheter än de som anges där (artikel 19.2 första stycket). Det kan dock konstateras att marknadsmissbruksförordningen innehåller de förbud och begränsningar som har ansetts nödvändiga för att förhindra marknadsmissbruk. Även bestämmelsen om handelsförbud för aktiemarknadsbolags handel med egna aktier i lagen bör därför upphävas. Emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter ska offentliggöra den information som har anmälts (artikel 19.3). Bestämmelsen gäller även auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare (artikel 19.11). Det ges dock en möjlighet för medlemsstaterna att i stället föreskriva att en behörig myndighet själv får offentliggöra informationen. Enligt gällande svensk rätt är det Finansinspektionen som sköter offentliggörandet av de transaktioner som har anmälts. Det sker genom insynsregistret (9 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument). Denna ordning fungerar bra och bör behållas. Sverige bör alltså utnyttja den möjlighet som marknadsmissbruksförordningen ger att låta den behöriga myndigheten sköta offentliggörandet av anmälda transaktioner. Finansinspektionen bör för detta syfte behålla sitt insynsregister. Ändringarna när det gäller insynsregistret innebär att uppgifter som har förts in i registret innan den föreslagna lagändringen träder i kraft den 3 juli 2016, kan avföras från registret. I lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument finns en bestämmelse som innebär att förvaltarregistrerade aktier efter tillstånd från Finansinspektionen kan anmälas av förvaltaren direkt genom automatisk databehandling (10 §). Den infördes i samband med att det tidigare gällande förbudet för anmälningsskyldiga personer att ha sina innehav i bolaget förvaltarregistrerade upphävdes (prop. 1995/96:215 s. 53). En person som är skyldig att anmäla sina förvärv kan få dispens från anmälningsskyldigheten i och med att förvaltaren anmäler innehavsförändringarna i stället (4 § fjärde stycket). Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser att dessa bestämmelser bör finnas kvar. Enligt uppgift från Finansinspektionen görs det emellertid inte några insynsanmälningar från förvaltare som befriar en insynsperson från anmälningsskyldighet. Bestämmelserna tillämpas således inte i dag. Det finns enligt regeringens uppfattning inte heller något utrymme i marknadsmissbruksförordningen för att lämna dispens till en person i ledande ställning och dennes närstående från anmälningsskyldigheten enligt förordningen. Regeringen anser därför att bestämmelserna bör upphävas. Det hindrar dock inte att en anmälningsskyldig låter någon annan göra en anmälan för dennes räkning. Ansvaret för att anmälningsskyldigheten fullgörs åvilar dock alltid den anmälningsskyldige. En liknande bestämmelse finns även i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (8 kap. 3 § tredje stycket). Den bestämmelsen innebär att en central värdepappersförvarare genom automatisk databehandling kan göra en anmälan enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Euroclear Sweden AB anför att ett stort antal personer använder den tjänsten i dag och att bestämmelsen bör behållas men anpassas till marknadsmissbruksförordningen. Euroclear Sweden AB gör bedömningen att man kommer att kunna tillhandahålla den tjänsten även efter det att de nya, utvidgade kraven när det gäller anmälningsskyldighet enligt marknadsmissbruksförordningen börjar tillämpas. Med hänsyn till det som Euroclear Sweden AB framför anser regeringen att bestämmelsen bör behållas och anpassas till marknadsmissbruksförordningen. Det bör dock poängteras att även om en anmälan lämnas av Euroclear Sweden AB är det alltid den anmälningsskyldige som är ansvarig för att anmälningsskyldigheten fullgörs i enlighet med marknadsmissbruksförordningen (artikel 19). Som framgår ovan har den anmälningsskyldige även ansvaret för att göra en anmälan till emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter. Det finns flera lagar som innehåller bestämmelser om skyldighet för styrelseledamöter och verkställande direktör att anmäla sina innehav av aktier i vissa aktiebolag. I dessa lagar görs i dag undantag från anmälningsskyldigheten när anmälningsskyldighet gäller enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Dessa undantag bör ändras till att i stället avse anmälningsskyldighet enligt marknadsmissbruksförordningen (artikel 19). 5.4 Insiderförteckningar Regeringens förslag: Bestämmelserna om insiderförteckningar i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävs. I lagen införs i stället en upplysning om de bestämmelser om insiderförteckningar som gäller enligt marknadsmissbruksförordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument finns en skyldighet att föra förteckning över personer som har tillgång till insiderinformation (10 a §). Bestämmelsen genomför artikel 6.3 i 2003 års marknadsmissbruksdirektiv och omfattar svenska aktiebolag som har gett ut överlåtbara värdepapper vilka har tagits upp till handel på en reglerad marknad, eller sådana överlåtbara värdepapper för vilka en ansökan om upptagande till handel har lämnats in (prop. 2004/05:142 s. 90-92). Bolaget är också skyldigt att se till att de personer som tas upp i förteckningen samtidigt skriftligen underrättas om vad detta innebär. Emittenter eller personer som handlar på deras vägnar eller för deras räkning ska enligt marknadsmissbruksförordningen föra en förteckning över de personer som får tillgång till insiderinformation i egenskap av anställda eller uppdragstagare (artikel 18). Detsamma gäller deltagare på marknaden för utsläppsrätter och auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare (artikel 18.8 a och b). Förteckningen ska kunna tillhandahållas den behöriga myndigheten på begäran, och de personer som tas upp i den ska informeras om vad detta innebär. I förordningen finns närmare bestämmelser bl.a. om när listan ska uppdateras och vilken information den ska innehålla. Detaljerade krav kommer att finnas i tekniska standarder för genomförande som kommissionen antar (artikel 18.9). Eftersom skyldigheten att föra insiderförteckning regleras i marknadsmissbruksförordningen, bör bestämmelserna om insiderförteckning i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävas. Även bemyndigandet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen, att meddela föreskrifter om insiderförteckningar bör upphävas. I stället bör det tas in en upplysning i lagen om bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen. Enligt förordningen omfattas emittenter på alla handelsplatser av skyldigheten att upprätta insiderförteckningar. Ett undantag från skyldigheten görs dock, under vissa förutsättningar, för bolag vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag (SME-marknad) (artikel 18.6). Bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som rör SME-marknader ska inte börja tillämpas förrän den 3 januari 2017 (artikel 39.4 andra stycket i marknadsmissbruksförordningen). Som framgår av avsnitt 4.2 har dock kommissionen nyligen föreslagit att tidpunkten för tillämpningen av bestämmelser som i nationell rätt genomför MiFID II och de bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som är beroende av MiFID II ska skjutas upp ett år, till den 3 januari 2018 (COM[2016] 56 final och COM[2016] 57 final). Fram till dess att de bestämmelser som är beroende av MiFID II ska börja tillämpas finns det inte några handelsplatser som är SME-marknader i förordningens mening och därför kan undantaget från kravet att upprätta insiderförteckningar, för bolag på en sådan marknad, inte tillämpas. Detta är en följd av förordningen. Det kan även konstateras att det är tveksamt om undantagsbestämmelsen i praktiken får någon praktisk betydelse för bolag som är emittenter på SME-marknader, eftersom sådana måste kunna tillhandahålla en insiderförteckning på den behöriga myndighetens begäran (artikel 18.6 b). 5.5 Tillsyn och sanktioner Regeringens förslag: Bestämmelserna om särskild avgift i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ändras så att särskild avgift ska beslutas för överträdelser av marknadsmissbruksförordningen som motsvarar överträdelser av lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Finansinspektionens nuvarande befogenhet att begära in uppgifter och upplysningar för sin övervakning ska även omfatta övervakningen av att marknadsmissbruksförordningen följs. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument finns en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om särskild avgift mot personer i ledande ställning som åsidosätter sin skyldighet att anmäla sina transaktioner, personer som överträder handelsförbudet samt bolag som åsidosätter skyldigheten att föra förteckningar över personer med tillgång till insiderinformation (20 §). Avgiftens storlek varierar mellan olika överträdelser (21 §). Enligt marknadsmissbruksförordningen ska den behöriga myndigheten kunna besluta om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelse av bl.a. kravet på anmälningsskyldighet och handelsförbudet samt skyldigheten att föra insiderförteckningar (artikel 30). Exempelvis ska den behöriga myndigheten ha möjlighet att besluta om sanktionsavgifter på upp till 500 000 euro för överträdelse av anmälningsskyldigheten. Medlemsstaterna har möjlighet att införa strängare sanktioner (artikel 30.3). Vid prövningen av den administrativa sanktionen ska den behöriga myndigheten beakta vissa omständigheter, bl.a. överträdelsens svårighetsgrad och den finansiella ställningen hos den som bär ansvaret för överträdelsen (artikel 31). För att kunna vidta lämpliga åtgärder ska den behöriga myndigheten ha vissa tillsyns- och utredningsbefogenheter (artikel 23.2). Som nämns ovan är dessa bestämmelser i förordningen inte direkt tillämpliga utan kräver att varje medlemsstat vidtar nödvändiga åtgärder för att kunna följa dem (artikel 39.3). I avvaktan på att de ändringar i svensk rätt som krävs för att det ska bli möjligt att besluta om sådana administrativa sanktioner som anges i marknadsmissbruksförordningen kan göras, bör Finansinspektionen få besluta om särskild avgift enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen om anmälningsskyldighet och handelsförbudet (artikel 19) samt om skyldigheten att föra insiderförteckningar (artikel 18). Syftet med de höga sanktionsavgifter som ska kunna beslutas enligt marknadsmissbruksförordningen är att utredning och ingripande mot marknadsmissbruk ska effektiviseras och skärpas. Maximinivåerna för de särskilda avgifterna enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument är betydligt lägre än de sanktionsavgifter som anges i marknadsmissbruksförordningen. Det råder inte någon tvekan om att en tillämpning av nuvarande sanktionsnivåer i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument innebär betydligt lindrigare ingripanden än vad som skulle bli fallet om ingripande i stället kunde ske med de sanktioner som anges i förordningen. Om nuvarande nivåer behålls bör det inte vara nödvändigt att införa de olika omständigheter som enligt marknadsmissbruksförordningen ska beaktas för att möjliggöra en effektiv och proportionell sanktion i det enskilda fallet (artikel 31). Sådana omständigheter kan dessutom beaktas inom ramen för bestämmelsen om eftergift (24 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument). För att möjliggöra för Finansinspektionen att ingripa mot överträdelser av marknadsmissbruksförordningen bör inspektionen ha möjlighet att begära in uppgifter och upplysningar. De befogenheter som Finansinspektionen har i dag enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument bör därför omfatta även övervakningen av marknadsmissbruksförordningen (6 kap. 1 a §). I lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument finns en särskild bestämmelse om att en värdepapperscentral på begäran av Finansinspektionen ska lämna besked om ett avstämningsregisters innehåll om det finns anledning att anta att en bestämmelse i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har överträtts (8 kap. 3 §). Till följd av de ändringar i den senare lagen som föreslås i denna proposition bör den bestämmelsen ändras så att uppgiftsskyldigheten i stället gäller en utredning om överträdelse av marknadsmissbruksförordningen. 5.6 Uppskjutet offentliggörande av insiderinformation Regeringens förslag: Emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska endast på begäran lämna en skriftlig förklaring till Finansinspektionen om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I marknadsmissbruksförordningen finns en möjlighet för emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter att under vissa förutsättningar skjuta upp offentliggörandet av insiderinformation (artikel 17.4). När informationen sedan offentliggörs ska emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter informera den behöriga myndigheten och, enligt huvudregeln, lämna en skriftlig förklaring till hur villkoren för uppskjutande uppfylldes. Enligt förordningen får dock medlemsstaterna fastställa att en skriftlig förklaring endast behöver tillhandahållas på den behöriga myndighetens begäran. Det är inte ändamålsenligt att kräva att en förklaring lämnas till Finansinspektionen varje gång ett offentliggörande har skjutits upp. Det är tillräckligt att Finansinspektionen på begäran får en förklaring. Den valmöjlighet som ges i marknadsmissbruksförordningen bör därför utnyttjas. 5.7 Återköp av egna aktier och stabiliseringstransaktioner Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument om handel med egna aktier i återköpsprogram ändras till att gälla återköpsprogram enligt marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelserna i lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument om insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan ska inte tillämpas på aktier i ett återköpsprogram eller på stabilisering av värdepapper, om handeln sker i enlighet med marknadsmissbruksförordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I marknadsmissbrukslagen undantas vissa aktier från bestämmelserna om insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan (9 §). Det är fråga om handel med aktier i återköpsprogram enligt kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument (kommissionens förordning om återköpsprogram). Bestämmelsen genomför artikel 8 i 2003 års marknadsmissbruksdirektiv (se prop. 2004/05:142 s. 84-87). För att straffbestämmelserna i marknadsmissbrukslagen inte ska vara tillämpliga på aktier i nämnda återköpsprogram ska sådan handel anmälas på visst sätt. Som utgångspunkt ska handeln anmälas till Finansinspektionen, men det finns en möjlighet att föreskriva att anmälan i stället ska ske till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel (4 kap. 19 § lagen om handel med finansiella instrument). Finansinspektionen har, i föreskrifter, överlåtit skyldigheten att ta emot anmälan till börserna (13 kap. 2 § Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2007:17] om verksamhet på marknadsplatser). I marknadsmissbruksförordningen finns motsvarande möjlighet att till den behöriga myndigheten anmäla transaktioner i ett återköpsprogram och på så sätt undantas från tillämpningen av reglerna om marknadsmissbruk (artikel 5.3). Detaljerade regler om villkoren för handel och offentliggörande kommer att finnas i tekniska standarder för tillsyn som kommissionen antar (artikel 5.6). Marknadsmissbruksförordningens tillämpningsområde utsträcks i förhållande till 2003 års marknadsmissbruksdirektiv till att även omfatta finansiella instrument som handlas på en MTF-plattform och OTF-plattform. Därmed omfattar bestämmelserna om återköp av egna aktier även handel som sker på sådana plattformar. Bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen ger således en möjlighet att undanta handel med egna aktier från förordningens tillämpningsområde. De bestämmelserna kan dock inte anses reglera i vilken utsträckning det ska vara tillåtet för ett aktiebolag att handla med egna aktier utan det bör vara något som regleras inom bolagsrätten. I Sverige regleras den rätten i 19 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Rätten att handla med egna aktier grundar sig på EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga). I direktivet överlämnas till respektive medlemsstat att själv avgöra huruvida återköp av egna aktier ska vara tillåtet eller inte. En möjlighet att handla med egna aktier på annat än reglerade marknader skulle kräva en översyn av bestämmelserna i aktiebolagslagen. Även enligt marknadsmissbruksdirektivet ska handel med aktier i ett återköpsprogram undantas från direktivets bestämmelser (artikel 1.3 a). Förutsättningen är att handeln utförs enligt bestämmelserna om återköpsprogram i marknadsmissbruksförordningen. Eftersom det finns bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen om handel med aktier i återköpsprogram, bör de nuvarande bestämmelserna i marknadsmissbrukslagen ändras så att de hänvisar till förordningen. Precis som i dag bör en anmälan om återköp i ett återköpsprogram enligt marknadsmissbruksförordningen kunna tas emot av den börs som driver en reglerad marknad där aktierna är upptagna till handel. Bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument bör endast ändras så att en hänvisning görs till återköpsprogram enligt marknadsmissbruksförordningen. Enligt såväl marknadsmissbruksdirektivet som marknadsmissbruksförordningen är även handel med värdepapper eller relaterade instrument i stabiliseringssyfte undantagna från bestämmelserna om marknadsmissbruk (artikel 1.3 b i direktivet och artikel 5 i förordningen). Enligt förordningen ska sådan handel anmälas till den behöriga myndigheten (artikel 5.5). Skyldigheten att göra anmälan till den behöriga myndigheten fanns tidigare i kommissionens förordning om återköpsprogram, som var direkt tillämplig, men har nu överförts till marknadsmissbruksförordningen. Finansinspektionen tar i dag emot anmälningar om handel i stabiliseringssyfte och bör även fortsättningsvis göra detta. Någon lagändring när det gäller sådana anmälningar krävs därför inte. Däremot bör marknadsmissbrukslagen ändras så att bestämmelserna om insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan inte ska tillämpas på stabilisering av värdepapper som utförs i enlighet med marknadsmissbruksförordningen. 5.8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument, lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument och lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument ska träda i kraft den 3 juli 2016. Även de följdändringar som görs i andra lagar ska träda i kraft det datumet. Nuvarande bestämmelser i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ska gälla för anmälningsskyldighet som har uppkommit före ikraftträdandet och för sparande och överlämnande till Finansinspektionen av förteckningar över personer som har tillgång till insiderinformation som har upprättats före ikraftträdandet. Nuvarande bestämmelser ska gälla i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag finns en övergångsbestämmelse till marknadsmissbrukslagen i vilken det anges att äldre bestämmelser fortfarande gäller i fråga om gärningar som har begåtts före ikraftträdandet. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Marknadsmissbruksförordningen ska börja tillämpas den 3 juli 2016. Vid den tidpunkten inträder skyldigheter för enskilda i Sverige i enlighet med de materiella bestämmelserna i förordningen. De lagändringar som föreslås i denna proposition bör därför träda i kraft den 3 juli 2016. När det gäller anmälningsskyldighet som har uppkommit före ikraftträdandet bör de nuvarande bestämmelserna i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument gälla. Det innebär att de nuvarande tidsfristerna för när förändringar av en insynspersons innehav ska anmälas ska gälla för transaktioner som har genomförts före ikraftträdandet. När det gäller ett aktiemarknadsbolags förteckningar över personer som har tillgång till insiderinformation följer det av marknadsmissbruksförordningen att bolaget är skyldigt att upprätta en förteckning som uppfyller kraven i förordningen. Nuvarande bestämmelser om att en förteckning ska sparas i minst fem år och överlämnas till Finansinspektionen på begäran bör gälla förteckningar som har upprättats före ikraftträdandet. Detta bör framgå av övergångsbestämmelser till lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. I lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument bör det i en övergångsbestämmelse anges att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Lagrådet förordar att den i lagrådsremissen föreslagna övergångsbestämmelsen till marknadsmissbrukslagen ska utgå. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken ska straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas ska den lagen, enligt samma lagrum, tillämpas om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Bestämmelsen anses generellt tillämplig vid ändringar i strafflagstiftningen och innebär väsentligen att i valet mellan äldre och ny lag ska den lag väljas som för den tilltalade är minst ingripande. Några omständigheter som gör att en särskild övergångsregel ändå är motiverad har enligt Lagrådet inte framkommit. Regeringen gör i denna fråga inte någon annan bedömning än Lagrådet. 6 Förslagens konsekvenser 6.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar De lagändringar som föreslås i denna proposition syftar till att ge Finansinspektionen möjlighet att utöva de befogenheter som den behöriga myndigheten har enligt marknadsmissbruksförordningen. Inspektionen föreslås även få möjlighet att ingripa mot vissa överträdelser av förordningens bestämmelser. Förslagen utgör ingen fullständig anpassning av svenska bestämmelser till den nya EU-regleringen. Finansinspektionen ges t.ex. inte alla de befogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt marknadsmissbruksförordningen för att kunna bedriva en effektiv tillsyn. De lagändringar som föreslås är avsedda att gälla under en begränsad tid, till dess en fullständig anpassning av svensk rätt kan ske. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenskt Näringsliv anser att det faktum att berörda aktörer kommer att behöva hantera två olika regelverk under minst sju månaders tid innebär en ökad arbetsbörda och ökade kostnader. Enligt regeringens bedömning bör det inte medföra några påtagliga kostnader för berörda aktörer. Som framgår i avsnitt 5.1 är marknadsmissbruksförordningen direkt tillämplig för berörda aktörer. I den utsträckning det i svensk rätt (t.ex. i marknadsmissbrukslagen) kommer att finnas bestämmelser som överlappar marknadsmissbruksförordningen kan de bestämmelserna varken anses strida mot förordningen eller innebära några ytterligare krav. Det hade naturligtvis varit bättre och tydligare för alla berörda aktörer om samtliga de lagändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till marknadsmissbruksförordningen och genomföra marknadsmissbruksdirektivet hade kunnat träda i kraft den 3 juli 2016. När detta inte kan ske skulle dock alternativet att inte införa några bestämmelser alls innebära ett högst osäkert rättsläge, inklusive tveksamhet om Finansinspektionen skulle kunna ingripa för att säkerställa att marknadsmissbruksförordningen följs eller ens att nuvarande bestämmelser i svensk rätt som delvis motsvarar marknadsmissbruksförordningens bestämmelser följs. 6.2 Berörda företag och andra aktörer De som berörs av de förslag som lämnas i denna proposition är aktiebolag som omfattas av marknadsmissbruksförordningens tillämpningsområde (bolag vars finansiella instrument handlas på en reglerad marknad eller en MTF-plattform), marknadsoperatörer (börser), värdepappersbolag samt andra som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner i finansiella instrument. Dessutom berörs emittenter, deltagare på marknaden för utsläppsrätter, auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare som är involverade i auktioner som anordnas enligt auktioneringsförordningen samt personer i ledande ställning och dem närstående personer hos sådana företag eller organ. Som nämns ovan (avsnitt 4.2) kommer aktörer med anknytning till utsläppsrätter att beröras av förslagen först fr.o.m. den 3 januari 2017, eller den 3 januari 2018 om förordningen ändras i enlighet med kommissionens nyligen lämnade förslag (COM[2016] 56 final och COM[2016] 57 final). Marknadsmissbruksförordningen kommer inte heller att omfatta bolag vars finansiella instrument handlas på en OTF-plattform förrän bestämmelser om OTF-plattformar införs i svensk lagstiftning med anledning av genomförandet av MiFID II. 6.3 Konsekvenser för företag Enligt nuvarande regelverk gäller anmälningsskyldigheten enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument för personer i ledande ställning, s.k. insynspersoner, i ett aktiemarknadsbolag. Med aktiemarknadsbolag avses ett svenskt aktiebolag som har gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige (1 § första stycket 1 samma lag). Till följd av en utvidgning (enligt marknadsmissbruksförordningen) av anmälningsskyldigheten till emittenter vars finansiella instrument handlas på en MTF- eller en OTF-plattform kommer fler aktiebolag att omfattas av skyldigheten att föra förteckning över vilka personer som omfattas av anmälningsskyldighet och upplysa berörda personer om den skyldigheten. Bolagen kommer även att behöva ta emot anmälningar från personer som är anmälningsskyldiga. De emittenter vars finansiella instrument handlas på en MTF-plattform (cirka 300 stycken) är i huvudsak små eller medelstora bolag (enligt definitionen i artikel 4.1.13 i MiFID II). Det är i nuläget svårt att bedöma vilka emittenter som kommer att ha finansiella instrument som handlas på en OTF-plattform, eftersom det i dag inte finns några handelsplatser som betecknas OTF-plattformar. Totalt bedöms cirka 500 bolag beröras av marknadsmissbruksförordningens utökade tillämpningsområde. I dag är det ca 250 bolag som berörs av motsvarande bestämmelser i svensk rätt. Även deltagare på marknaden för utsläppsrätter omfattas av de nya bestämmelserna, liksom auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare som är involverade i auktioner som anordnas enligt auktioneringsförordningen. Som framgår i avsnitt 4.2 är Riksgäldskontoret den svenska auktionsförrättaren, medan auktionsövervakaren och den auktionsplattform som bl.a. Sverige använder finns på EU-nivå. Bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen om handelsförbud 30 dagar före offentliggörandet av vissa rapporter innebär att det ankommer på emittenterna att medge undantag från handelsförbudet, något som Finansinspektionen har ansvar för i dag. Även bestämmelserna om skyldighet att föra insiderförteckningar kommer att omfatta emittenter på reglerade marknader, MTF-plattformar och OTF-plattformar samt deltagare på marknaden för utsläppsrätter. I marknadsmissbruksförordningen och kompletterande tekniska standarder för tillsyn kommer det att finnas detaljerade regler om den information som en företeckning ska innehålla. I dag finns det inte några formkrav för en sådan förteckning. Marknadsoperatörer och värdepappersbolag som driver en handelsplats kommer att vara skyldiga att till Finansinspektionen anmäla varje finansiellt instrument för vilket det har lämnats in en ansökan om upptagande till handel på handelsplatsen, som har tagits upp till handel eller som handlas för första gången. Dessa företag ska även, i vissa fall, anmäla när ett finansiellt instrument inte längre handlas eller är upptaget till handel. Vidare kommer de att vara skyldiga att övervaka och rapportera till Finansinspektionen om handel som kan utgöra insiderhandel eller marknadsmanipulation eller försök därtill. Det senare gäller även andra som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner i finansiella instrument. För berörda företag kommer de utvidgade skyldigheterna enligt marknadsmissbruksförordningen att innebära ökade kostnader för administration, byggande av nya tekniska system och utbildning av personal om det nya regelverket. Dessa kostnader är konsekvenser av den direkt tillämpliga förordningen och inte av de lagändringar som föreslås i denna proposition. Förslagen innebär dock att den administrativa bördan blir något mindre i förhållande till vad som skulle vara fallet enligt huvudregeln i marknadsmissbruksförordningen i och med att transaktioner som är genomförda av personer i ledande ställning och deras närstående ska offentliggöras av Finansinspektionen i stället för av berörda företag. Förslaget att Finansinspektionen ska kunna besluta om särskild avgift för överträdelser av marknadsmissbruksförordningen innebär inte att berörda företag kommer kunna påföras högre sanktionsavgifter än vad som enligt nuvarande bestämmelser är fallet i dag för motsvarande överträdelser. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser att regeringen bör ge Finansinspektionen i uppdrag att på sin webbplats upplysa om regelverket på marknadsmissbruksområdet i sin helhet (och även om annan reglering på finansmarknadsområdet med EU-anknytning). Regeringen konstaterar att den EU-rättsliga regleringen på finansmarknadsområdet har ökat i omfattning och komplexitet under de senaste åren och att den därför kan upplevas som svåröverskådlig. Att eventuellt ge Finansinspektionen ett uppdrag att på sin webbplats informera om den samlade regleringen på finansmarknadsområdet är emellertid ingen fråga som bör hanteras i det förevarande lagstiftningsärendet. 6.4 Konsekvenser för enskilda Reglerna om anmälningsskyldighet enligt marknadsmissbruksförordningen kan bli betungande för personer i ledande ställning, eftersom tidsfristen för anmälan förkortas från fem till tre arbetsdagar. Vidare omfattas fler transaktioner av anmälningsskyldigheten, t.ex. transaktioner inom ramen för kapitalförsäkringar som enligt nuvarande bestämmelser är undantagna från anmälningsskyldighet. Det senare innebär en utökad transparens som länge har efterfrågats av bl.a. marknadsaktörer i Sverige. Enligt nuvarande bestämmelser ska personer i ledande ställning även anmäla sina närståendes innehav. Enligt marknadsmissbruksförordningen har närstående ett eget ansvar att anmäla, vilket å ena sidan blir betungande för dessa personer men å andra sidan innebär en lättnad för personerna i ledande ställning. Samtidigt ska personer i ledande ställning underrätta sina närstående om anmälningsskyldigheten. Den tröskel för anmälningsskyldigheten som gäller enligt förordningen kan möjligen utgöra en lättnad för vissa personer i ledande ställning. För de som regelmässigt gör transaktioner t.ex. under ett aktiesparprogram kan det tvärtom vara svårare att hålla reda på när tröskeln har passerats än att regelmässigt anmäla transaktioner. Handelsförbudet enligt marknadsmissbruksförordningen omfattar endast personer i ledande ställning hos en emittent, dvs. det riktas inte mot närstående till sådana personer. Bestämmelserna om insiderförteckningar innebär även att enskilda kommer att behöva uppge mer detaljerade uppgifter, i förhållande till i dag, till det bolag som upprättar förteckningen. De nämnda konsekvenserna följer, i likhet med konsekvenserna för de berörda företagen, av den direkt tillämpliga marknadsmissbruksförordningen och inte av förslagen i denna proposition. Förslaget att Finansinspektionen ska kunna besluta om särskild avgift för överträdelser av marknadsmissbruksförordningen innebär inte att berörda personer kommer att kunna påföras högre sanktioner än vad som är fallet i dag för motsvarande överträdelser enligt nuvarande bestämmelser. 6.5 Konsekvenser för staten 6.5.1 Finansinspektionen Att Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen innebär en ökad arbetsbörda för Finansinspektionen. Finansinspektionens utökade ansvar framgår av avsnitt 5.2. Eftersom det i denna proposition inte lämnas några förslag när det gäller genomförandet i svensk rätt av bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen om den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter samt sanktionsbestämmelser, kommer Finansinspektionens möjligheter att utreda och ingripa mot överträdelser av förordningen att vara begränsade. Inspektionen kommer dock att ha befogenheter som motsvarar de som finns i dag för övervakningen av gällande bestämmelser om bl.a. anmälningsskyldighet. Finansinspektionen kommer även att ha möjlighet att ingripa mot överträdelser av vissa bestämmelser i förordningen genom att vidta sådana åtgärder som inspektionen kan göra enligt nuvarande bestämmelser. Finansinspektionen kommer dessutom att ansvara för att informera berörda aktörer om de lagändringar som föreslås i denna proposition och hur de förhåller sig till övriga bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen. Som nämns i avsnitt 6.3 innebär de nya bestämmelserna om anmälningsskyldighet att fler bolag och fler personer omfattas av anmälningsskyldighet. Det innebär för Finansinspektionens del att mängden anmälningar kommer att öka, vilket kommer att innebära ökade kostnader för tillsyn och för prövning av ärenden. Inspektionen kommer även att behöva bygga om sitt datasystem för att ta emot anmälningar om transaktioner av personer i ledande ställning och deras närstående. Hur stora resurser som Finansinspektionens verksamhet kommer att kräva med anledning av förslagen i denna proposition är svårt att bedöma i nuläget. Detta hänger bl.a. samman med hur stort informationsflödet till Finansinspektionen kommer att bli med anledning av marknadsmissbruksförordningens bestämmelser om anmälningsskyldighet. Finansinspektionen beräknar att tre årsarbetskrafter behöver avsättas för de uppgifter som tillkommer den 3 juli 2016. Regeringen konstaterar att Finansinspektionen genom riksdagens beslut om budgetpropositionen för 2016 har fått ett resurstillskott som bl.a. ska användas för utökad tillsyn och stärkt konsumentskydd. Finansinspektionen ska således hantera kostnader som uppstår under 2016 inom befintliga ekonomiska ramar. För sin övervakning ska Finansinspektionen ta ut en årlig avgift av företag under tillsyn (26 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument). Avgiften redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Finansbolagens Förening anser att en sådan avgift är att likställa med en skatt och att avgifter i stället kan tas ut av de bolag som har direkt nytta av tillsynen. Regeringen konstaterar att det i denna proposition inte föreslås någon ändring av den ordning som gäller för de årliga avgifter som Finansinspektionen tar ut. 6.5.2 Ekobrottsmyndigheten Förslaget om ändring i marknadsmissbrukslagen får inga konsekvenser för Ekobrottsmyndigheten. Finansinspektionens respektive Ekobrottsmyndighetens befogenheter när det gäller att utreda marknadsmissbruk kommer att vara desamma som i dag. Inte heller de övriga förslagen i denna proposition kan anses medföra några konsekvenser för Ekobrottsmyndigheten. 6.5.3 Domstolarna Finansinspektionens beslut överprövas, om de överklagas, av allmän förvaltningsdomstol. Domstolsverket uppger att det bara under det senaste året har förekommit ett antal utredningar där Finansinspektionen föreslås få ökade ingripande- och tillsynsbefogenheter mot fysiska och juridiska personer. Det kan därför inte uteslutas att den sammantagna måltillströmningen till Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm föranleder ett behov av resurstillskott. Domstolsverket utgår från att Sveriges Domstolar kompenseras för den kostnadsökning förslagen kan komma att innebära. I propositionen föreslås att de nuvarande bestämmelserna om särskild avgift i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ska tillämpas på överträdelser av vissa bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen. Möjligtvis kan den ökade tillströmningen av anmälningar av personer i ledande ställning och deras närstående innebära ett ökat antal överklaganden. Hur stor en ökad måltillströmning kan tänkas bli är svårt att bedöma på förhand, men det torde inte röra sig om mer än ett fåtal mål per år. Eventuella ökade kostnader som har samband med det nya regelverket måste därför anses bli begränsade och ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. 6.5.4 Konsekvenser för staten i övrigt Förslagen bedöms inte leda till några intäkter för staten eller kostnader i övrigt. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 3 kap. 5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för styrelseledamöter som tillträder sitt uppdrag att anmäla innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken. Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ersätts med en hänvisning till marknadsmissbruksförordningen. I artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om skyldighet för personer i ledande ställning, och dem närstående personer, att anmäla transaktioner med finansiella instrument. De bestämmelserna ersätter de nuvarande bestämmelserna om anmälningsskyldighet i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, se 3 § den lagen och författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. Bestämmelsen rör ett undantag från ett specifikt krav på anmälan om innehav av aktier för det fall anmälningsskyldighet föreligger enligt marknadsmissbruksförordningen. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 6 kap. 5 § Ändringarna i paragrafen motsvarar ändringarna i 3 kap. 5 § sparbankslagen. Se författningskommentaren till den paragrafen. 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 1 kap. 1 § Paragrafen innehåller definitioner av olika begrepp som förekommer i lagen. De olika begreppen som definieras anges i bokstavsordning. I paragrafen införs en definition av marknadsmissbruksförordningen. Marknadsmissbruksförordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna och bestämmelserna i förevarande lag kompletterar förordningen. Definitionen av förordningen i lagen är därför dynamisk, dvs. eventuella senare lydelser av förordningen omfattas av definitionen. Frågan om huruvida hänvisningar som görs i lagtexten till förordningen är statiska eller dynamiska behandlas i författningskommentaren till berörda bestämmelser (se även avsnitt 5.1). Ändringarna i definitionerna av aktierelaterat överlåtbart värdepapper och kvalificerade investerare är endast språkliga. 4 kap. 19 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten för ett svenskt aktiebolag att anmäla förvärv eller överlåtelser av egna aktier. Ändringen innebär att hänvisningen till kommissionens förordning om återköpsprogram ersätts med en hänvisning till marknadsmissbruksförordningen. Enligt marknadsmissbruksförordningen ska den som vill undantas från förbuden mot insiderhandel och marknadsmanipulation anmäla transaktioner som avser återköpsprogram till den behöriga myndigheten (artikel 5.3). I paragrafen klargörs därför att handel som sker i sådana återköpsprogram som avses i marknadsmissbruksförordningen ska anmälas till Finansinspektionen i stället för till börsen, om det inte följer av föreskrifter enligt 7 kap. 1 § 5 att anmälan ska ske till börsen. Bestämmelsen rör till vilket organ anmälningar enligt marknadsmissbruksförordningen ska göras. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 6 kap. 1 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens rätt att hämta in bl.a. de uppgifter eller handlingar som behövs för inspektionens övervakning av att bestämmelserna i angivna författningar följs. I paragrafen införs en hänvisning till marknadsmissbrukförordningen. Finansinspektionen får därmed använda sina utredningsbefogenheter enligt paragrafen även i sin övervakning av att bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen följs. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. Bestämmelsen rör möjligheter att ingripa genom föreläggande. Hänvisningen till EU-bestämmelserna är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 7 kap. 1 § Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. I punkten 5 tas bemyndigandet bort i den del som avser att meddela föreskrifter om hur skyldigheten i 4 kap. 19 § att anmäla förvärv och överlåtelser till Finansinspektionen ska fullgöras. Sådana bestämmelser finns numera i artikel 5.3 i marknadsmissbrukförordningen och detaljerade regler kommer även att finnas i tekniska standarder för tillsyn som kommissionen antar. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker 6 kap. 5 § Ändringarna i paragrafen motsvarar ändringarna i 3 kap. 5 § sparbankslagen. Se författningskommentaren till den paragrafen. 7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument 8 kap. 3 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för svenska värdepapperscentraler att till Finansinspektionen eller åklagare lämna uppgifter om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till Finansinspektionens tillsyn eller åklagarens utredning av brott. Vad som avses är dels insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan, dels överträdelser av bestämmelserna i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ersätts med en hänvisning till marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet i artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen ersätter de nuvarande bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 3-5 §§ lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, se 3 § den lagen och författningskommentaren till den paragrafen. Genom ändringen omfattar skyldigheten att lämna uppgifter om ett avstämningsregisters innehåll även en utredning av överträdelser av marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelsen rör uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen i samband med inspektionens övervakning av att bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen följs. Om uppgifter inte lämnas kan Finansinspektionen vidta åtgärder mot värdepapperscentralen med stöd av bestämmelser i lagen (9 kap.). Hänvisningen till EU-bestämmelserna är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Eftersom anmälningsskyldigheten enligt 4 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ersätts av artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen görs en följdändring i tredje stycket. Bestämmelsen rör en möjlighet för en värdepapperscentral att lämna över uppgifter till Finansinspektionen för fullgörande av den anmälningsskyldighet för personer i ledande ställning som föreskrivs i artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen. Detta är en tjänst som en värdepapperscentral kan erbjuda personer som är anmälningsskyldiga. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitten 5.3 och 5.5. 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument 1 § Paragrafen innehåller definitioner av olika begrepp som förekommer i lagen. De olika begreppen som definieras anges i bokstavsordning. I paragrafen införs en definition av marknadsmissbruksförordningen. Förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna och bestämmelserna i förevarande lag kompletterar förordningen. Definitionen av förordningen i lagen är därför dynamisk, dvs. eventuella senare lydelser av förordningen omfattas av definitionen. Frågan om huruvida hänvisningar som görs i lagtexten till förordningen är statiska eller dynamiska behandlas i författningskommentaren till berörda bestämmelser (se även avsnitt 5.1). Enligt regeringens uppfattning finns det inte behov av att, som Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen förordar, i lagtexten ange att lagen utgör ett komplement till marknadsmissbruksförordningen. I flera paragrafer i lagen införs upplysningar om de bestämmelser som finns i marknadsmissbruksförordningen. Därtill kommer att lagen inte bara innehåller bestämmelser som kompletterar förordningen utan även bestämmelser om t.ex. anmälningsskyldighet inom myndigheter och kommuner samt för vissa anställda och uppdragstagare. Nuvarande definition i första stycket 4 av aktiemarknadsbolag samt definitionerna i punkterna 5-8 av moder- och dotterföretag, ordinarie delårsrapport, insiderinformation och reglerad marknad tas bort. Anledningen till det är att samtliga dessa begrepp tas bort ur lagen. Även det nuvarande andra stycket tas bort. 3 § Ändringen innebär att den nuvarande bestämmelsen om vilka som omfattas av anmälningsskyldighet ersätts med en upplysning om de bestämmelser om anmälningsskyldighet för personer i ledande ställning, och dem närstående personer, som finns i artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen. I förhållande till nuvarande bestämmelser om anmälningsskyldighet innebär bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen att fler personer är skyldiga att anmäla egna transaktioner, se avsnitt 5.3. I artikel 3.1.1 i förordningen finns en definition av finansiella instrument. I 20 och 21 §§ finns bestämmelser om särskild avgift som ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter att göra anmälan enligt bestämmelserna i förordningen. Bestämmelsen rör en upplysning om de bestämmelser som finns i marknadsmissbruksförordningen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 4 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om skriftliga förklaringar om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation enligt artikel 17.4 i marknadsmissbruksförordningen har uppfyllts. Med anledning av Svenska Fondhandlareföreningens och Svenska Bankföreningens synpunkter införs i första stycket en upplysning om de bestämmelser om skyldigheten för emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter att offentliggöra insiderinformation som finns i artikel 17 i marknadsmissbruksförordningen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Det följer av artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen att emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter som har skjutit upp offentliggörande av insiderinformation, när informationen offentliggörs, ska informera den behöriga myndigheten, i Sverige Finansinspektionen, om att offentliggörandet skjutits upp. Emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter ska samtidigt ge en skriftlig förklaring till hur de villkor som gäller för att få skjuta upp offentliggörandet har uppfyllts. Genom andra stycket införs i svensk rätt den möjlighet medlemsstaterna har att medge att emittenten eller deltagaren endast på begäran av den behöriga myndigheten behöver lämna en skriftlig förklaring till hur villkoren för att få skjuta upp offentliggörandet uppfylldes (artikel 17.4 tredje stycket sista meningen). Bestämmelsen i andra stycket rör den förklaring som den som har skjutit upp offentliggörande av insiderinformation ska lämna till Finansinspektionen på begäran och innebär, i förhållande till EU-förordningen, en lättnad för den som ska lämna förklaringen. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som gäller deltagare på marknaden för utsläppsrätter ska börja tillämpas först den 3 januari 2017 (artikel 39.4 andra stycket). Som framgår av avsnitt 4.2 har dock kommissionen nyligen föreslagit att tidpunkten för tillämpningen av bestämmelser som i nationell rätt genomför MiFID II och de bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som är beroende av MiFID II ska skjutas upp ett år, till den 3 januari 2018 (COM[2016] 56 final och COM[2016] 57 final). Det innebär att också skyldigheten för deltagare på marknaden för utsläppsrätter att lämna en förklaring enligt paragrafen börjar gälla först när de bestämmelser som är beroende av MiFID II ska börja tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. 9 § Paragrafen innehåller bestämmelser om det insynsregister som Finansinspektionen ska föra. I första stycket görs en följdändring med anledning av att anmälningsskyldigheten för insynspersoner i stället för i lagen regleras i marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelsen rör de uppgifter som Finansinspektionen ska föra in i insynsregistret när de har anmälts enligt marknadsmissbruksförordningen. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övriga ändringar i paragrafen är av endast redaktionell art. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 10 § Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen ska offentliggöra uppgifter om transaktioner genomförda av personer i ledande ställning och av deras närstående. Genom paragrafen införs i svensk rätt den möjlighet medlemsstaterna har att föreskriva en skyldighet för den behöriga myndigheten att offentliggöra uppgifter som enligt huvudregeln i förordningen annars skulle ha ankommit på emittenter, deltagare på marknaden för utsläppsrätter eller auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare (artikel 19.3 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen). Bestämmelser om hur offentliggörandet ska ske kommer att finnas i tekniska standarder för genomförande som kommissionen antar. Bestämmelsen rör Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra de uppgifter som har anmälts till insynsregistret enligt marknadsmissbruksförordningen. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 10 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att föra insiderförteckning. Ändringen innebär att de materiella bestämmelserna om skyldigheten för vissa aktiebolag att föra en förteckning över personer som har tillgång till insiderinformation ersätts med en upplysning om motsvarande bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen. I förhållande till nuvarande bestämmelser om insiderförteckning innebär bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen att fler än aktiemarknadsbolagen är skyldiga att föra insiderförteckningar. Enligt förordningen omfattar skyldigheten emittenter, deltagare på marknaden för utsläppsrätter och auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare. Bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som gäller deltagare på marknaden för utsläppsrätter, auktionsplattformar, auktionsförrättare och auktionsövervakare ska börja tillämpas först den 3 januari 2017 (artikel 39.4 sista stycket i marknadsmissbruksförordningen). Som framgår av avsnitt 4.2 har dock kommissionen nyligen föreslagit att tidpunkten för tillämpningen av bestämmelser som i nationell rätt genomför MiFID II och de bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen som är beroende av MiFID II ska skjutas upp ett år, till den 3 januari 2018 (COM[2016] 56 final och COM[2016] 57 final). Bestämmelsen rör en upplysning om de bestämmelser som finns i marknadsmissbruksförordningen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). I 20 och 21 §§ finns bestämmelser om särskild avgift som ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter att föra insiderförteckning eller de skyldigheter som gäller beträffande sådana förteckningar enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud för vissa personer att genomföra transaktioner med vissa finansiella instrument under en period av trettio dagar innan information som rör instrumenten har offentliggjorts. I artikel 3.1.1 i marknadsmissbruksförordningen finns en definition av finansiella instrument. Ändringen innebär att de materiella bestämmelserna om att den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag inte får handla med aktier i bolaget under vissa perioder ersätts med en upplysning om motsvarande bestämmelser i marknadsmissbruksförordningen. Handelsförbudet enligt förordningen omfattar alla som omfattas av definitionen av personer i ledande ställning (artikel 3.1.25 i marknadsmissbruksförordningen) i en emittent. Förbudet i förordningen omfattar till skillnad från det nuvarande förbudet inte de som är närstående till personer i ledande ställning. I 20 och 21 §§ finns bestämmelser om särskild avgift som ska tas ut av den som genomför transaktioner i strid med förordningen. Bestämmelsen rör en upplysning om de bestämmelser som finns i marknadsmissbruksförordningen. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 17 § Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens övervakning. I första stycket, som är nytt, anges att Finansinspektionen i Sverige är den behöriga myndigheten som avses i marknadsmissbruksförordningen. Det innebär att Finansinspektionen kommer att ha de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av förordningen. Finansinspektionen blir t.ex. behörig att ta emot anmälningar av personer i ledande ställning (artikel 19.2 i marknadsmissbruksförordningen) och information om att en emittent har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation (artikel 17.4 sista stycket). Bestämmelsen rör vilken myndighet som i Sverige ska vara behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen. Det är av stor vikt för tilltron till det finansiella systemet och dess funktion att det finns en behörig myndighet vars befogenhet att agera inte kan ifrågasättas. Hänvisningen till EU-bestämmelsen är därför utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Som Lagrådet påpekar finns det anledning att i samband med en ändring av förordningen uppmärksamma om den behöriga myndigheten enligt förordningen ges nya uppgifter och då överväga om den uppgiften lämpligen kan och bör anförtros den nu utpekade myndigheten, Finansinspektionen. Ändringen i andra stycket är en ren följdändring med anledning av ändringen i första stycket. I 18 § finns en upplysning om att Finansinspektionen får använda sina utredningsbefogenheter enligt 6 kap. 1 a § lagen om handel med finansiella instrument för att utreda eventuella överträdelser av bestämmelserna i förevarande lag och i marknadsmissbruksförordningen. I 20 och 21 §§ finns bestämmelser om särskild avgift som ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 18 § Paragrafen innehåller en upplysning om befogenheter som Finansinspektionen har. Paragrafen kompletteras med en upplysning om att den frågerätt som Finansinspektionen har enligt 6 kap. 1 a § lagen om handel med finansiella instrument även omfattar Finansinspektionens övervakning av marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelsen rör en upplysning om bestämmelser om övervakningen av att marknadsmissbruksförordningen följs. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till, s.k. dynamisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 20 § Paragrafen innehåller bestämmelser om de överträdelser för vilka Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut. Bestämmelser om beräkning av särskild avgift finns i 21 §. Punkten 1, som motsvarar nuvarande punkten 4, avser åsidosättanden av skyldigheter som gäller beträffande insiderförteckning. Skyldigheten att föra insiderförteckning enligt marknadsmissbruksförordningen omfattar fler än de som omfattas av den skyldigheten enligt nuvarande bestämmelser, se författningskommentaren till 10 §. Punkten 2, som delvis motsvarar nuvarande punkten 1, avser åsidosättanden av skyldigheten att se till att de som tas upp i en insiderförteckning skriftligen bekräftar att de är medvetna om sina skyldigheter. I förordningen anges att bl.a. emittenter ska vidta alla rimliga åtgärder för att se till att de som tas upp i insiderförteckningen skriftligen bekräftar att de är medvetna om sina skyldigheter (artikel 18.2). Det är inte närmare reglerat vilka typer av åtgärder som avses. Punkten 3, som delvis motsvarar nuvarande punkterna 1 och 2, avser åsidosättanden av anmälningsskyldigheten för personer i ledande ställning samt dem närstående personer. Anmälningsskyldigheten enligt marknadsmissbruksförordningen omfattar fler än de som omfattas av den skyldigheten enligt nuvarande bestämmelser, se författningskommentaren till 3 §. Punkten 4, som delvis motsvarar nuvarande punkten 1, avser åsidosättanden av skyldigheten att föra en förteckning över anmälningsskyldiga personer och att underrätta dessa personer om anmälningsskyldigheten. Skyldigheten att föra en förteckning har inte någon direkt motsvarighet i nuvarande bestämmelser. Som Svenskt Näringsliv påpekar åligger det personer i ledande ställning, och inte emittenten, att underrätta sina närstående om anmälningsskyldigheten. Enligt regeringens uppfattning finns det inte något behov av att, som Svenskt Näringsliv förordar, dela upp punkten i flera punkter. De skyldigheter som de berörda ska fullgöra regleras i marknadsmissbruksförordningen (artikel 19). Skyldigheten att underrätta personer i ledande ställning om anmälningsskyldigheten ankommer på emittenter och deltagare på marknaden för utsläppsrätter (artikel 19.5 första stycket). Skyldigheten att underrätta närstående personer om anmälningsskyldigheten ankommer på personer i ledande ställning (artikel 19.5 andra stycket). Särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter någon av dessa skyldigheter. Punkten 5, som delvis motsvarar nuvarande punkten 3, avser överträdelser av förbudet för personer i ledande ställning att genomföra transaktioner under vissa perioder. Tillämpningsområdet för förbudet enligt marknadsmissbruksförordningen omfattar även andra personkategorier än dem som omfattas av förbudet enligt nuvarande bestämmelser. Till skillnad från det nuvarande förbudet omfattas inte närstående, se författningskommentaren till 15 §. Den ordning i vilken de olika överträdelserna anges i paragrafen ändras så att den motsvarar den ordning i vilken de berörda bestämmelserna anges i marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelsen rör ingripanden mot personer som åsidosätter sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen. Hänvisningen till EU-bestämmelserna är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 21 § Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av den särskilda avgift som ska tas ut enligt 20 §. De avgifter som ska tas ut ändras inte i förhållande till det som i dag gäller för överträdelser av motsvarande bestämmelser i lagen. Ordningen i paragrafen ändras i enlighet med den ordning som anges i 20 §. Övriga ändringar är av redaktionell eller språklig art. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Punkten 1 anger när lagen träder i kraft. Detta datum överensstämmer med det datum när marknadsmissbruksförordningen ska börja tillämpas (artikel 39.2). Av punkten 2 följer att äldre bestämmelser ska tillämpas i fråga om anmälningsskyldighet som uppkommit före ikraftträdandet. Det innebär att nuvarande bestämmelser om t.ex. den tidsfrist inom vilken förändring av en insynspersons innehav ska anmälas till Finansinspektionen gäller för förändringar som har skett före ikraftträdandet. Av punkten 3 följer att förteckningar över personer som har tillgång till insiderinformation som har upprättats före ikraftträdandet ska sparas och överlämnas till Finansinspektionen i enlighet med äldre bestämmelser. Skyldigheten att uppdatera en sådan förteckning gäller dock inte längre när lagen träder i kraft. Från och med det datumet ska bestämmelserna om insiderförteckningar i marknadsmissbruksförordningen tillämpas när det gäller förteckningar som ska upprättas över personer som har tillgång insiderinformation. Av punkten 4 framgår att äldre bestämmelser gäller för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. 7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument 9 § Paragrafen, som genomför artikel 1.3 i marknadsmissbruksdirektivet, innehåller undantag från bestämmelserna om insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan för handel som sker i återköpsprogram och på stabilisering av värdepapper. Stabilisering av värdepapper kan ske genom handel med värdepapper eller relaterade instrument (artikel 5.4 i marknadsmissbruksförordningen). Definitioner av värdepapper och relaterade instrument finns i marknadsmissbruksförordningen (artikel 3.2 a och b). Ändringen görs endast som en följdändring med anledning av att beskrivningen av vilka program och åtgärder som undantas har flyttats från kommissionens genomförandeförordning om återköpsprogram till marknadsmissbruksförordningen och innebär inte någon ändring i sak. Bestämmelsen rör undantag från bestämmelserna om insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan. Hänvisningen till EU-bestämmelserna är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning (se avsnitt 5.1). Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 7.8 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 8 kap. 45 § Ändringarna i paragrafen motsvarar ändringarna i 3 kap. 5 § sparbankslagen. Se författningskommentaren till den paragrafen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG och 2004/72/EG Sammanfattning av promemorian Tillsyn över efterlevnaden av EU:s marknadsmissbruksförordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (marknadsmissbruksförordningen) ska börja tillämpas den 3 juli 2016. I förordningen finns förbud mot marknadsmissbruk (insiderhandel, marknadsmanipulation och olagligt röjande av insiderinformation) och bestämmelser som syftar till att förhindra samt möjliggöra upptäckt av och ingripanden mot marknadsmissbruk. Förordningen kompletteras av Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) i vilket föreskrivs att medlemsstaterna ska införa straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk. Marknadsmissbruksförordningen är direkt tillämplig och kommer gälla som svensk lag den 3 juli 2016. Bestämmelser som rör den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter samt sanktioner kräver dock genomförande i svensk rätt. Alla de lagändringar som krävs för att anpassa den svenska lagstiftningen till marknadsmissbruksförordningen och genomföra marknadsmissbruksdirektivet kommer inte att hinna göras i den tid som krävs för att de ska kunna träda i kraft den 3 juli 2016. Förslagen i denna promemoria syftar till att göra det möjligt för berörda marknadsaktörer att uppfylla sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen samt möjliggöra för Finansinspektionen att vidta vissa åtgärder för att övervaka efterlevnaden av förordningen. I promemorian föreslås ändringar i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Ändringarna innebär att Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen och därmed får de befogenheter för den behöriga myndigheten som följer direkt av förordningen. Inspektionen föreslås även få möjlighet att ingripa mot den som åsidosatt förordningens bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa transaktioner, om handelsförbud 30 dagar före vissa finansiella rapporter och om insiderförteckningar. Sanktionsbefogenheterna kan jämföras med de befogenheter som finns i dag för överträdelser av bestämmelser i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument som motsvarar bestämmelser i förordningen. Vidare föreslås lagändringar som ger Finansinspektionen möjlighet att begära in uppgifter för att utreda överträdelser av förordningens bestämmelser. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2016. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 5 § Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Styrelseledamot ska, när han eller hon tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 5 § Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Styrelseledamöterna och verkställande direktören ska när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 4 kap. 19 §, 6 kap. 1 a § och 7 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2015/16:26 Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, kvalificerade investerare: 1. sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rå- dets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, kvalificerade investerare: 1. sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, samt reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren. samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 19 § Ett svenskt aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier skall anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Om handeln sker i återköpsprogram enligt kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument, skall anmälan i stället göras till Finansinspektionen eller, om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 1 § 5, till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Ett svenskt aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier ska anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Om handeln sker i återköpsprogram enligt artikel 5 i marknadsmissbruksförordningen, ska anmälan i stället göras till Finansinspektionen eller, om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 1 § 5, till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. 6 kap. 1 a § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, prospektförordningen och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, prospektförordningen, lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen, följs, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket. 7 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. villkor för sådana avtal som avses i 3 kap. 1 och 3 §§, 2. på vilket språk sådan information som avses i 4 kap. 1 § tredje stycket eller 20 § skall offentliggöras, 3. vilka upplysningar marknadsgaranter som inte är värdepappersinstitut och som har utnyttjat undantaget i 4 kap. 14 § första stycket skall lämna till Finansinspektionen, 4. vad som krävs för att undantag från sammanläggning av moder- och dotterföretags innehav skall få göras enligt 4 kap. 16 och 17 §§, 5. att sådana anmälningar som enligt 4 kap. 19 § görs till Finansinspektionen i stället skall göras till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel och i vilken omfattning och på vilket sätt uppgifter om förvärv eller överlåtelse av egna aktier skall offentliggöras samt hur skyldigheten att anmäla förvärv och överlåtelser till Finansinspektionen skall fullgöras, 2. på vilket språk sådan information som avses i 4 kap. 1 § tredje stycket eller 20 § ska offentliggöras, 3. vilka upplysningar marknadsgaranter som inte är värdepappersinstitut och som har utnyttjat undantaget i 4 kap. 14 § första stycket ska lämna till Finansinspektionen, 4. vad som krävs för att undantag från sammanläggning av moder- och dotterföretags innehav ska få göras enligt 4 kap. 16 och 17 §§, 5. att sådana anmälningar som enligt 4 kap. 19 § görs till Finansinspektionen i stället ska göras till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel och i vilken omfattning och på vilket sätt uppgifter om förvärv eller överlåtelse av egna aktier ska offentliggöras, 6. hur information skall offentliggöras enligt 4 kap. 20 §, 6. hur information ska offentliggöras enligt 4 kap. 20 §, 7. information enligt 5 a kap. 1 och 2 §§, och 8. hur uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 1 a § första stycket skall fullgöras. 8. hur uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 1 a § första stycket ska fullgöras. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 5 § När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, ska han eller hon för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2015/16:10 Föreslagen lydelse 8 kap. 3 § Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har överträtts, ska en svensk värdepapperscentral på begäran lämna inspektionen eller åklagaren besked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska lämnas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras. Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, har överträtts, ska en svensk värdepapperscentral på begäran lämna inspektionen eller åklagaren besked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska lämnas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras. Regeringen får föreskriva att Finansinspektionen ska ha terminalåtkomst till avstämningsregistren för inhämtande av uppgifter som avses i första stycket och som har anknytning till ett ärende hos inspektionen. Uppgifter som ska anmälas enligt 4 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument får genom automatisk databehandling lämnas ut till det insynsregister som förs enligt 9 § samma lag. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument dels att 1 a, 5-8, 10 b och 16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 7, 9, 10 a, 11 och 12 §§ ska utgå, dels att 1, 3, 4, 9-10 a, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2015/16:26 Föreslagen lydelse 1 § I denna lag förstås med 1. finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, 2. värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden, 3. börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 5. moder- och dotterföretag: det som anges i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551) om moderbolag och dotterföretag, varvid det som sägs om moderbolag ska tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 6. ordinarie delårsrapport: delårsrapport samt förhandsmeddelande om kommande årsbokslut (bokslutskommuniké) som ett aktiemarknadsbolag är skyldigt att lämna enligt sitt noteringsavtal med börsen eller, om sådana bestämmelser saknas i noteringsavtalet, årsredovisning och delårsrapport enligt bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden, årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, 7. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument, och 8. reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden. Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag. marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, och värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag: 1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse, 2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag, 3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag, 4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare, 5. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 6. befattningshavare eller uppdragstagare enligt 1-3 eller annan ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om denne normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 5 § första stycket, och 8. den vars närstående enligt 5 § första stycket 4 eller 5 äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess moderföretag pröva frågan om en befattningshavare eller uppdragstagare har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som avses i första stycket 5 eller 6. I fråga om europabolag tillämpas det som sägs i första stycket 1 om styrelseledamot på ledamot eller suppleant i lednings-, förvaltnings- eller tillsynsorganet. I artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa transaktioner i finansiella instrument. 4 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till Finansinspektionen. Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren uppfylldes för att skjuta upp offentliggörandet. Anmälningsskyldighet gäller dock inte 1. innan den som avses i 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot underrättelse enligt 7 eller 8 §, 2. om ändring i innehavet föranletts av fondemission eller av att en akties kvotvärde ändrats genom att en aktie delats upp eller lagts samman med någon annan aktie, eller 3. förvärv av teckningsrätt genom aktieägares företrädesrätt vid emission, avyttring av interimsbevis genom omvandling till aktie samt förvärv genom tilldelning av inlösenrätt. Av 5 § framgår att anmälningsskyldigheten även omfattar vissa närståendes aktieinnehav. Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt. 9 § Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som gjorts enligt 4, 7 och 8 §§ eller, i fall som avses i 4 § fjärde stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från annat register. Finansinspektionen ska föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som gjorts enligt artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen. Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts. Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna ska dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är person-uppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret. Registret ska föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är personupp-giftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen ska på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret. Registret skall vara offentligt. Registret ska vara offentligt. 10 § Uppgifter som skall anmälas enligt 4 § får efter tillstånd av Finansinspektionen föras över till insynsregistret genom automatisk databehandling. Sådant tillstånd får ges endast till den som är förvaltare enligt 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Finansinspektionen ska offentliggöra uppgifter som anmäls till Finansinspektionens insynsregister i enlighet med artikel 19.3 första och tredje styckena i marknadsmissbruksförordningen. 10 a § Ett svenskt aktiebolag som har gett ut överlåtbara värdepapper enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a eller b lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som har tagits upp till handel på en reglerad marknad, eller sådana överlåtbara värdepapper för vilka en ansökan om upptagande till handel har lämnats in, skall fortlöpande föra en förteckning över fysiska personer som på grund av anställning eller uppdrag arbetar för bolaget och som har tillgång till insiderinformation som rör bolaget. Förteckningen skall innehålla uppgift om anledningen till att personen tagits upp i den och datum då förteckningen senast uppdaterades. Förteckningen skall uppdateras så snart förhållandena ändras. Förteckningen skall sparas i minst fem år efter det att den upprättades eller, om den uppdaterats, efter det datum då den senast uppdaterades. Förteckningen skall på begäran lämnas till Finansinspektionen. Bolaget skall se till att de personer som tas upp i förteckningen samtidigt skriftligen underrättas om vad detta innebär. I artikel 18 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om skyldighet att föra insiderförteckningar. 15 § Den som enligt 3 § första stycket 1-3 har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag får inför en ordinarie delårsrapport inte handla med aktier i bolaget under trettio dagar innan rapporten offentliggörs, dagen för offentliggörandet inkluderad. Detsamma gäller för 1. fysiska och juridiska personer, vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som innehas av personer som avses i första stycket, samt 2. aktiemarknadsbolags handel med egna aktier. Det som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna aktier med stöd av 7 kap. 6 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag. I artikel 19.11 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om förbud för personer i ledande ställning att genomföra transaktioner under vissa perioder. 17 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen. Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs. Finansinspektionen övervakar även att bestämmelserna i denna lag följs. 18 § I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag. I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och av marknadsmissbruksförordningen. 20 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut av den som 1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan eller lämna underrättelse enligt 4, 7 eller 8 § eller 10 a § tredje stycket, Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som 1. åsidosätter sin skyldighet att upprätta, uppdatera eller till Finansinspektionen överlämna en insiderförteckning (artikel 18.1 och 18.3-18.6 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmälnings- eller underrättelseskyldighet enligt någon av nämnda paragrafer, 2. åsidosätter sin skyldighet att se till att alla personer som förekommer i en insiderförteckning skriftligen bekräftar att de är medvetna om sina skyldigheter (artikel 18.2 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 3. handlar med aktier i strid mot 15 §, 3. åsidosätter sin skyldighet att till Finansinspektionen samt berörda företag eller organ göra en anmälan om egna transaktioner (artikel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 4. helt eller delvis underlåter att föra en förteckning enligt 10 a § eller att på begäran lämna förteckningen till Finansinspektionen. 4. åsidosätter sin skyldighet att upprätta en förteckning över personer i ledande ställning och med dem närstående personer eller att skriftligen underrätta personer i ledande ställning eller närstående om deras skyldigheter enligt artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen (artikel 19.5 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 5. genomför transaktioner i strid mot förbudet i artikel 19.11 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen. 21 § Särskild avgift beräknas enligt följande: 1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 4 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor, 1. i fall som avses i 20 § 1: mellan 0,005 och 0,01 procent av det sammanlagda marknadsvärdet på de aktier i bolaget som är upptagna till handel eller handlas på en handelsplats beräknat på slutkursen vid utgången av månaden före beslutet, dock lägst 15 000 och högst 1 000 000 kronor, eller, om marknadsvärde saknas vid utgången av månaden före beslutet, det sammanlagda marknadsvärdet beräknat på slutkursen den dag då bolagets aktier togs upp till handel eller handlades på en handelsplats första gången, 2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgifter enligt 7 eller 8 § eller 10 a § tredje stycket eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälnings- eller underrättelseskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kronor, 2. i fall som avses i 20 § 2 och 4: 15 000 kronor, 3. vid överträdelse av 15 §: 10 procent av vederlaget för aktierna, 3. i fall som avses i 20 § 3: a) 10 procent av ersättningen för aktierna, eller, b) 15 000 kronor om någon ersättning inte har lämnats, 4. vid underlåtenhet helt eller delvis att föra en förteckning enligt 10 a § eller att på begäran lämna den till Finansinspektionen: mellan 0,005 och 0,01 procent av bolagets noterade marknadsvärde vid utgången av månaden före beslutet, dock lägst 15 000 och högst 1 000 000 kronor. Om noterat marknadsvärde saknas vid utgången av månaden före beslutet, skall marknadsvärdet den dag då notering sker användas. 4. i fall som avses i 20 § 5: 10 procent av ersättningen för aktierna. Avgift enligt första stycket 1 eller 3 skall uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. Avgift enligt första stycket 3 a eller 4 ska uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2. I fråga om anmälningsskyldighet som har uppkommit före ikraftträdandet gäller 3-6 §§ i den äldre lydelsen. 3. I fråga om förteckningar som har upprättats enligt 10 a § gäller 10 a § andra stycket i den äldre lydelsen om sparande och överlämnande av förteckningen till Finansinspektionen. 4. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Bestämmelserna i 2-8 §§ skall inte tillämpas på handel med egna aktier i återköpsprogram eller på stabilisering av finansiella instrument, förutsatt att handeln utförs i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument. Bestämmelserna i 2-8 §§ ska inte tillämpas på handel med egna aktier i återköpsprogram eller på stabilisering av värdepapper, förutsatt att handeln utförs i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, i den ursprungliga lydelsen. 1. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om gärningar som har begåtts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 45 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna skall antecknas i aktieboken. Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. En styrelseledamot och en verkställande direktör ska när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna ska antecknas i aktieboken. Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förteckning över remissinstanserna Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Energimarknadsinspektionen, Regelrådet, Aktietorget Sverige Aktiebolag, BAO, Euroclear Sweden AB, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 5 § Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Styrelseledamot ska, när han eller hon tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om styrelseledamoten är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 5 § Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Styrelseledamöterna och verkställande direktören ska när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om de är anmälningsskyldiga enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 4 kap. 19 §, 6 kap. 1 a § och 7 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där emittenten har rätt att begära konvertering och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, kvalificerade investerare: 1. kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, kvalificerade investerare: 1. sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, samt reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren. samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden. 4 kap. 19 § Ett svenskt aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier skall anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Om handeln sker i återköpsprogram enligt kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument, skall anmälan i stället göras till Finansinspektionen eller, om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 1 § 5, till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Ett svenskt aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier ska anmäla förvärvet eller överlåtelsen till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. Om handeln sker i återköpsprogram enligt artikel 5 i marknadsmissbruksförordningen, ska anmälan i stället göras till Finansinspektionen eller, om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 1 § 5, till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel. 6 kap. 1 a § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, prospektförordningen och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag följs, liksom lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, prospektförordningen, lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2. 7 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. villkor för sådana avtal som avses i 3 kap. 1 och 3 §§, 2. på vilket språk sådan information som avses i 4 kap. 1 § tredje stycket eller 20 § skall offentliggöras, 3. vilka upplysningar marknadsgaranter som inte är värdepappersinstitut och som har utnyttjat undantaget i 4 kap. 14 § första stycket skall lämna till Finansinspektionen, 4. vad som krävs för att undantag från sammanläggning av moder- och dotterföretags innehav skall få göras enligt 4 kap. 16 och 17 §§, 5. att sådana anmälningar som enligt 4 kap. 19 § görs till Finansinspektionen i stället skall göras till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel och i vilken omfattning och på vilket sätt uppgifter om förvärv eller överlåtelse av egna aktier skall offentliggöras samt hur skyldigheten att anmäla förvärv och överlåtelser till Finansinspektionen skall fullgöras, 2. på vilket språk sådan information som avses i 4 kap. 1 § tredje stycket eller 20 § ska offentliggöras, 3. vilka upplysningar marknadsgaranter som inte är värdepappersinstitut och som har utnyttjat undantaget i 4 kap. 14 § första stycket ska lämna till Finansinspektionen, 4. vad som krävs för att undantag från sammanläggning av moder- och dotterföretags innehav ska få göras enligt 4 kap. 16 och 17 §§, 5. att sådana anmälningar som enligt 4 kap. 19 § görs till Finansinspektionen i stället ska göras till den börs som driver den reglerade marknad där aktierna är upptagna till handel och i vilken omfattning och på vilket sätt uppgifter om förvärv eller överlåtelse av egna aktier ska offentliggöras, 6. hur information skall offentliggöras enligt 4 kap. 20 §, 6. hur information ska offentliggöras enligt 4 kap. 20 §, 7. information enligt 5 a kap. 1 och 2 §§, och 8. hur uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 1 a § första stycket skall fullgöras. 8. hur uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 1 a § första stycket ska fullgöras. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 5 § När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, skall han för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. När en styrelseledamot tillträder sitt uppdrag, ska han eller hon för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som medlemsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Första stycket gäller inte, om styrelseledamoten är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ska ha följande lydelse. Lydelse enligt betänkande 2015/16:FiU15 Föreslagen lydelse 8 kap. 3 § Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har överträtts, ska en svensk värdepapperscentral på begäran lämna inspektionen eller åklagaren besked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska lämnas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras. Om Finansinspektionen behöver uppgifter för övervakningen av att bestämmelserna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument följs eller åklagare finner anledning att anta att brott enligt samma lag har begåtts eller Finansinspektionen finner anledning att anta att en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, har överträtts, ska en svensk värdepapperscentral på begäran lämna inspektionen eller åklagaren besked om ett avstämningsregisters innehåll i den omfattning det har anknytning till tillsynen eller överträdelsen. Beskedet ska lämnas utan avgift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna sådana besked till inspektionen ska fullgöras. Regeringen får föreskriva att Finansinspektionen ska ha terminalåtkomst till avstämningsregistren för inhämtande av uppgifter som avses i första stycket och som har anknytning till ett ärende hos inspektionen. Uppgifter som ska anmälas enligt 4 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument får genom automatisk databehandling lämnas ut till det insynsregister som förs enligt 9 § samma lag. Uppgifter som ska anmälas enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 får genom automatisk databehandling lämnas ut till det insynsregister som förs enligt 9 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument dels att 1 a, 2, 5-8, 10 b och 16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 7, 9, 10 a, 11 och 12 §§ ska utgå, dels att 1, 3, 4, 9-10 a, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag förstås med 1. finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, 2. värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden, 3. börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 5. moder- och dotterföretag: det som anges i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551) om moderbolag och dotterföretag, varvid det som sägs om moderbolag ska tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag, 6. ordinarie delårsrapport: delårsrapport samt förhandsmeddelande om kommande årsbokslut (bokslutskommuniké) som ett aktiemarknadsbolag är skyldigt att lämna enligt sitt noteringsavtal med börsen eller, om sådana bestämmelser saknas i noteringsavtalet, årsredovisning och delårsrapport enligt bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden, årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, 7. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument, och 8. reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden. Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag. marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, och värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden. 3 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag: 1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse, 2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag, 3. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag, 4. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare, 5. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 6. befattningshavare eller uppdragstagare enligt 1-3 eller annan ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om denne normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, 7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 5 § första stycket, och 8. den vars närstående enligt 5 § första stycket 4 eller 5 äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Finansinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess moderföretag pröva frågan om en befattningshavare eller uppdragstagare har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som avses i första stycket 5 eller 6. I fråga om europabolag tillämpas det som sägs i första stycket 1 om styrelseledamot på ledamot eller suppleant i lednings-, förvaltnings- eller tillsynsorganet. I artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa transaktioner i finansiella instrument. 4 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till Finansinspektionen. I artikel 17 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om skyldigheten att offentliggöra insiderinformation. Anmälningsskyldighet gäller dock inte 1. innan den som avses i 3 § första stycket 5 eller 6 tagit emot underrättelse enligt 7 eller 8 §, 2. om ändring i innehavet föranletts av fondemission eller av att en akties kvotvärde ändrats genom att en aktie delats upp eller lagts samman med någon annan aktie, eller 3. förvärv av teckningsrätt genom aktieägares företrädesrätt vid emission, avyttring av interimsbevis genom omvandling till aktie samt förvärv genom tilldelning av inlösenrätt. Av 5 § framgår att anmälningsskyldigheten även omfattar vissa närståendes aktieinnehav. Finansinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt. Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes. 9 § Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som gjorts enligt 4, 7 och 8 §§ eller, i fall som avses i 4 § fjärde stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från annat register. Finansinspektionen ska föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som gjorts enligt artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen. Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts. Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna ska dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är person-uppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret. Registret ska föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är personupp-giftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen ska på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret. Registret skall vara offentligt. Registret ska vara offentligt. 10 § Uppgifter som skall anmälas enligt 4 § får efter tillstånd av Finansinspektionen föras över till insynsregistret genom automatisk databehandling. Sådant tillstånd får ges endast till den som är förvaltare enligt 3 kap. 7 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Finansinspektionen ska offentliggöra uppgifter som anmäls till Finansinspektionens insynsregister i enlighet med artikel 19.3 första och tredje styckena i marknadsmissbruksförordningen. 10 a § Ett svenskt aktiebolag som har gett ut överlåtbara värdepapper enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a eller b lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som har tagits upp till handel på en reglerad marknad, eller sådana överlåtbara värdepapper för vilka en ansökan om upptagande till handel har lämnats in, skall fortlöpande föra en förteckning över fysiska personer som på grund av anställning eller uppdrag arbetar för bolaget och som har tillgång till insiderinformation som rör bolaget. Förteckningen skall innehålla uppgift om anledningen till att personen tagits upp i den och datum då förteckningen senast uppdaterades. Förteckningen skall uppdateras så snart förhållandena ändras. Förteckningen skall sparas i minst fem år efter det att den upprättades eller, om den uppdaterats, efter det datum då den senast uppdaterades. Förteckningen skall på begäran lämnas till Finansinspektionen. Bolaget skall se till att de personer som tas upp i förteckningen samtidigt skriftligen underrättas om vad detta innebär. I artikel 18 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om skyldighet att föra insiderförteckningar. 15 § Den som enligt 3 § första stycket 1-3 har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag får inför en ordinarie delårsrapport inte handla med aktier i bolaget under trettio dagar innan rapporten offentliggörs, dagen för offentliggörandet inkluderad. Detsamma gäller för 1. fysiska och juridiska personer, vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som innehas av personer som avses i första stycket, samt 2. aktiemarknadsbolags handel med egna aktier. Det som sägs i andra stycket 2 skall inte tillämpas vid förvärv av egna aktier med stöd av 7 kap. 6 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller när en tidigare avyttring föreskrivs i lag. I artikel 19.11 i marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om förbud för personer i ledande ställning att genomföra transaktioner i finansiella instrument under vissa perioder. 17 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen. Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i denna lag följs. Finansinspektionen övervakar även att bestämmelserna i denna lag följs. 18 § I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag. I 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få de uppgifter som den behöver för att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och av marknadsmissbruksförordningen. 20 § Finansinspektionen skall besluta att en särskild avgift skall tas ut av den som 1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan eller lämna underrättelse enligt 4, 7 eller 8 § eller 10 a § tredje stycket, Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som 1. åsidosätter sin skyldighet att upprätta, uppdatera eller till Finansinspektionen överlämna en insiderförteckning (artikel 18.1 och 18.3-18.6 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmälnings- eller underrättelseskyldighet enligt någon av nämnda paragrafer, 2. åsidosätter sin skyldighet att se till att alla personer som förekommer i en insiderförteckning skriftligen bekräftar att de är medvetna om sina skyldigheter (artikel 18.2 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 3. handlar med aktier i strid mot 15 §, 3. åsidosätter sin skyldighet att till Finansinspektionen samt berörda företag eller organ göra en anmälan om egna transaktioner (artikel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 4. helt eller delvis underlåter att föra en förteckning enligt 10 a § eller att på begäran lämna förteckningen till Finansinspektionen. 4. åsidosätter sin skyldighet att upprätta en förteckning över personer i ledande ställning och med dem närstående personer eller att skriftligen underrätta personer i ledande ställning eller närstående om deras skyldigheter enligt artikel 19 i marknadsmissbruksförordningen (artikel 19.5 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen), 5. genomför transaktioner i strid mot förbudet i artikel 19.11 i marknadsmissbruksförordningen, i den ursprungliga lydelsen. 21 § Särskild avgift beräknas enligt följande: 1. vid underlåtenhet att göra anmälan enligt 4 § eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt samma paragraf: 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, 15 000 kronor, 1. i fall som avses i 20 § 1: mellan 0,005 och 0,01 procent av det sammanlagda marknadsvärdet på de aktier i bolaget som är upptagna till handel eller handlas på en handelsplats beräknat på slutkursen vid utgången av månaden före beslutet, dock lägst 15 000 och högst 1 000 000 kronor, eller, om marknadsvärde saknas vid utgången av månaden före beslutet, det sammanlagda marknadsvärdet beräknat på slutkursen den dag då bolagets aktier togs upp till handel eller handlades på en handelsplats första gången, 2. vid underlåtenhet att göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgifter enligt 7 eller 8 § eller 10 a § tredje stycket eller när oriktig eller vilseledande uppgift har lämnats vid fullgörande av anmälnings- eller underrättelseskyldighet enligt samma paragrafer: 15 000 kronor, 2. i fall som avses i 20 § 2 och 4: 15 000 kronor, 3. vid överträdelse av 15 §: 10 procent av vederlaget för aktierna, 3. i fall som avses i 20 § 3: a) 10 procent av ersättningen för aktierna, eller, b) 15 000 kronor om någon ersättning inte har lämnats, 4. vid underlåtenhet helt eller delvis att föra en förteckning enligt 10 a § eller att på begäran lämna den till Finansinspektionen: mellan 0,005 och 0,01 procent av bolagets noterade marknadsvärde vid utgången av månaden före beslutet, dock lägst 15 000 och högst 1 000 000 kronor. Om noterat marknadsvärde saknas vid utgången av månaden före beslutet, skall marknadsvärdet den dag då notering sker användas. 4. i fall som avses i 20 § 5: 10 procent av ersättningen för aktierna. Avgift enligt första stycket 1 eller 3 skall uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. Avgift enligt första stycket 3 a eller 4 ska uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2. I fråga om anmälningsskyldighet som har uppkommit före ikraft-trädandet gäller 3-6 §§ i den äldre lydelsen. 3. I fråga om förteckningar som har upprättats före ikraftträdandet enligt 10 a § gäller 10 a § andra stycket i den äldre lydelsen om sparande och överlämnande av förteckningen till Finansinspektionen. 4. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Bestämmelserna i 2-8 §§ skall inte tillämpas på handel med egna aktier i återköpsprogram eller på stabilisering av finansiella instrument, förutsatt att handeln utförs i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument. Bestämmelserna i 2-8 §§ ska inte tillämpas på handel med egna aktier i återköpsprogram eller på stabilisering av värdepapper, förutsatt att handeln utförs i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, i den ursprungliga lydelsen. 1. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om gärningar som har begåtts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 45 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna skall antecknas i aktieboken. Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. En styrelseledamot och en verkställande direktör ska när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet ska anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna ska antecknas i aktieboken. Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG. Denna lag träder i kraft den 3 juli 2016. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-02-12 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund. Tillsyn över att EU:s marknadsmissbruksförordning följs Enligt en lagrådsremiss den 4 februari 2016 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619), 2. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 3. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 4. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 5. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 6. lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, 7. lag om ändring i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, 8. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Linnéa Klefbäck och departementssekreteraren Karine Arakelian. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument 1 § I paragrafen definieras ett antal begrepp som används i lagen. En ny definition föreslås, för "marknadsmissbruksförordningen". Dessutom föreslås att ett antal definitioner ska utgå. Enligt författningskommentaren finns bland dem definitionen av "aktiemarknadsbolag". Emellertid finns den definitionen kvar i lagtextens föreslagna lydelse. Vid föredragningen har upplysts att detta är ett misstag och att den definitionen ska utgå. 17 § I paragrafen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordning. I lagen, liksom i lagen om handel med finansiella instrument, definieras förordningen. En dynamisk hänvisning används i definitionerna. För var och en av de paragrafer där definitionen sedan används har ett ställningstagande gjorts i frågan om hänvisningen till förordningen bör vara statisk eller dynamisk. Den valda tekniken är lämplig och ligger i linje med vad som tidigare förordats av Lagrådet (se t.ex. Lagrådets yttrande den 18 juni över remissen Genomfo¨rande av Solvens II-direktivet på fo¨rsa¨kringsomra°det). Det finns inte heller anledning att invända mot att hänvisningen i den nu aktuella paragrafen görs dynamisk. Det innebär att hänvisningen kommer att omfatta även eventuella a¨ndringar i förordningen efter att den antagits. Lagrådet noterar dock att den valda tekniken ger anledning att i samband med förändringar av förordningen uppmärksamma om den behöriga myndigheten enligt förordningen ges nya uppgifter och då överväga om den uppgiften lämpligen kan och bör anförtros den nu utpekade myndigheten, Finansinspektionen. Förslaget till lag om ändring i lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna I lagen föreslås en ändring i 9 § som bl.a. reglerar frågan om undantag från straffansvar för handel med egna aktier i återköpsprogram och för stabilisering av värdepapper. En förutsättning för undantag är enligt remissens förslag att handeln utförs i enlighet med artikel 5 i marknadsmissbruksförordningen. Enligt gällande lydelse av paragrafen krävs för undantag från straffansvar att handeln utförs i enlighet med en kommissionsförordning (EG nr 2273/2003). I remissen föreslås en övergångsbestämmelse som innebär att äldre bestämmelse ska gälla i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken ska straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas ska den lagen, enligt samma lagrum, tillämpas om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Bestämmelsen anses generellt tillämplig vid ändringar i strafflagstiftningen och innebär väsentligen att i valet mellan äldre och ny lag ska den lag väljas som för den tilltalade är minst ingripande. Några omständigheter som gör att en särskild övergångsregel ändå är motiverad har inte framkommit. Lagrådet förordar att den föreslagna regeln får utgå. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 2016 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Lövin, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Kaplan, Bah Kuhnke, Strandhäll, Fridolin, Wikström Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Tillsyn över att EU:s marknadsmissbruksförordning följs Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag (1991:980) om handel med finansiella instrument 7 kap. 1 § 5 32014R0596 Lag (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument 8 kap. 3 § 32014R0596 Lag (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument 10 b §