Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2016/17:136 Vissa frågor om kommersiell radio Prop. 2016/17:136 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 16 mars 2017 Stefan Löfven Alice Bah Kuhnke (Kulturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I denna proposition lämnas förslag till ändringar i radio- och tv-lagen (2010:696) som innebär att Myndigheten för press, radio och tv får större frihet vid utformningen av sändningsområden för analog kommersiell radio. Bland annat föreslås att myndigheten inte längre ska behöva ta hänsyn till vad som är naturliga lokala intresseområden utan i stället se till vad som gagnar konkurrens och mångfald på hela radioområdet. Förslag lämnas också om att ändra reglerna om hur många tillstånd som får innehas inom ett sändningsområde. Därtill lämnas förslag för att främja konkurrens och mångfald inom den kommersiella radion med bäring på reglerna om överlåtelse och återkallelse av tillstånd. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2017. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) 4 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Större sändningsområden för en livskraftig kommersiell radio 7 4.1 En ny inriktning för sändningsområdenas utformning 7 4.2 En ny frekvensplanering inför nästa tillståndsperiod 8 4.3 Sändningsområdenas omfattning 9 5 Ökad konkurrens och mångfald inom den kommersiella radion 14 5.1 Utgångspunkter för förslagen 14 5.2 Innehav av flera tillstånd i ett sändningsområde 17 5.3 Överlåtelse av tillstånd 25 5.4 Återkallelse av tillstånd 29 5.5 Vad som ska beaktas när tillstånd återkallas 31 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 33 7 Konsekvenser 35 7.1 Sammanfattande beskrivning av nuvarande ordning och vilken förändring som eftersträvas 35 7.2 Alternativa lösningar och effekter av uteblivna förändringar 36 7.3 Vilka som berörs av regleringen 37 7.4 Ekonomiska och andra konsekvenser 38 7.4.1 Konsekvenser för staten 38 7.4.2 Konsekvenser för myndigheterna 40 7.4.3 Konsekvenser för radioföretagen och andra berörda företag 41 7.5 Bedömning av förslagen i förhållande till de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen 44 8 Författningskommentar 44 Bilaga 1 Sammanfattning av förslagen i promemorian Vissa frågor om kommersiell radio (Ds 2016:23) 49 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 50 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 53 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 54 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2017 55 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696). 2 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2, 5 och 18 §§ och 18 kap. 5 och 7 §§ radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 2 § Myndigheten för press, radio och tv ska bestämma sändningsområdenas omfattning för analog kommersiell radio med hänsyn till 1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge, 2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas i andra områden, och 3. vad som är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena ska utformas så att ett stort antal tillstånd kan ges. Flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde. Myndigheten för press, radio och tv ska bestämma sändningsområdenas omfattning för analog kommersiell radio med hänsyn till vad som främjar konkurrens och mångfald på hela radioområdet och ger förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Myndigheten ska samråda med Post- och telestyrelsen i frågor om sändningsområdenas omfattning. Flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde. 5 § Ingen får ha mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde, om det inte finns särskilda skäl till det. En fysisk eller juridisk person får inte förfoga över mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde, om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. 18 § Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för press, radio och tv medger det. Sådant medgivande får bara lämnas om förvärvaren uppfyller kriterierna enligt 4 § andra stycket. Om förvärvaren redan har ett tillstånd i samma sändningsområde som det tillstånd vilket överlåtelsen avser, direkt eller indirekt genom företag förvärvaren har del i som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande i, får överlåtelse medges endast om det finns särskilda skäl. En överlåtelse som inte medges är utan verkan. Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för press, radio och tv medger det. Sådant medgivande får bara lämnas om förvärvaren uppfyller kriterierna enligt 4 § andra stycket och det inte finns skäl att anta att överlåtelsen skulle inverka menligt på konkurrensen i sändningsområdet. En överlåtelse som inte medges är utan verkan. 18 kap. 5 § Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om 1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början, 2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, 3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1-4 och 8-10 §§, eller 4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren har en del som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande i, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet. Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket tillståndshavaren har en del som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet. Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet. 7 § Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 2-5 §§ får fattas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 2-4 §§ och 5 § första och fjärde styckena får fattas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 5 § andra och tredje styckena får fattas endast om åtgärden står i rimlig proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet. Beslut om ändring av tillstånd enligt 2 § andra stycket 2 får fattas endast om tillståndshavarens rätt enligt 4 kap. 4 § kan tillvaratas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2017. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet. 3 Ärendet och dess beredning Promemorian Vissa frågor om kommersiell radio (Ds 2016:23) har utarbetats inom Kulturdepartementet och remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Kulturdepartmentet (dnr Ku2016/01767/MF). Lagrådet Regeringen beslutade den 2 februari 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som är likalydande med propositionens lagförslag. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. 4 Större sändningsområden för en livskraftig kommersiell radio 4.1 En ny inriktning för sändningsområdenas utformning När kommersiell radio infördes 1993 var ett av de politiska önskemålen att skapa förutsättningar för en lokalt förankrad radio bestående av många självständiga radioföretag. Inriktningen var att den reklamfinansierade radions sändningar skulle bedrivas i lokalt avgränsade områden. I lokalradiolagen (1993:120) infördes bestämmelser om att sändningsområdena skulle utformas med hänsyn till vad som är naturliga lokala intresseområden och att den sändningsrätt som ett tillstånd gav skulle avse ett visst sändningsområde. Begreppet sändningsområde blev centralt för lokalradioregelverket och ansvaret för att bestämma över områdets utformning gavs till dåvarande Styrelsen för lokalradiotillstånd, i dag Myndigheten för press, radio och tv (MPRT). Planeringen av de första sändningsområdena utgick från att de i första hand skulle finnas i storstadsområdena och större och medelstora städer med omland. Ett befolkningsunderlag på cirka 100 000 personer ansågs vara en lämplig undre gräns för ett sändningsområde (prop. 1992/93:70 s. 12 f.). Den befolkningsunderlagsbaserade utgångspunkten för sändningsområdenas utformning innebar ett fokus på att etablera sändningsmöjligheter i Stockholm, Göteborg och Malmö. Konsekvensen var att sändningsområden i närheten av storstadsområdena på grund av tekniska begränsningar i allmänhet kunde rymma endast ett fåtal tillståndshavare. Exempelvis fick Stockholmsområdet tio tillstånd medan Uppsala och Södertälje fick två vardera. Göteborgsområdet fick fem tillstånd medan Borås fick två. I Malmöområdet tillhandahölls tre sändningsmöjligheter medan Lund fick två. Sedan lokalradiolagen infördes har regelverket som omgärdar den kommersiella radion förändrats ett flertal gånger, t.ex. år 2000 då lokalradioregelverket fördes in i dåvarande radio- och TV-lagen (1996:844) och i samband med tillkomsten av den nya radio- och tv-lagen (2010:696). Bestämmelserna om sändningsområdenas utformning har dock i huvudsak behållits. Även om det är möjligt att förändra sändningsområdenas omfattning under förutsättning att det finns tekniska möjligheter, är den indelning i sändningsområden som föregick den första utlysningen i stort sett densamma än i dag. Några sändningsområden har förvisso tillkommit under åren men i huvudsak är sändningsområdenas utformning baserad på de principer som låg till grund för lokalradiolagens införande 1993. Radiomarknadens utveckling sedan 90-talet har präglats av att tillståndshavarna slutit sig samman i nätverk för att kunna nå ut med sitt innehåll över större områden än de lokalt avgränsade sändningsområdena. Ur lyssnarnas perspektiv ger sig nätverkssamarbetet till känna framförallt genom att sändningarnas innehåll i allmänhet består av centralt producerade format som är tillgängliga i stora delar av landet. De ursprungliga intentionerna med lokala radiostationer med oberoende ställning och inriktning mot sitt lokala spridningsområde har inte uppnåtts. Utvecklingen inleddes kort efter det att de första lokalradiotillstånden tilldelats. En viktig faktor bakom förändringarna har varit svårigheterna för tillståndshavarna att nå lönsamhet i självständigt bedriven radioverksamhet särskilt inriktad mot ett lokalt sändningsområde. Den omstrukturering av branschen som skett kan därför beskrivas som driven av ekonomiska orsaker. Tillståndshavarna har strävat efter att nå ut med sina sändningar över fler än ett sändningsområde, bland annat för att kunna sända reklam för en nationell marknad. Sändningsområdenas utformning är således viktig för tillståndshavarnas möjligheter att bedriva en ekonomiskt bärkraftig verksamhet. Vidare har den betydelse för konkurrensen såväl inom den kommersiella radion som på hela radioområdet. Sändningsområden som medger större täckning än i dag kan skapa en bättre balans mellan public service-radio och kommersiell radio. En utgångspunkt för förslagen i denna del är att den nuvarande lagstiftningens inriktning på lokala sändningsområden inte är gynnsam för radions fortsatta utveckling. 4.2 En ny frekvensplanering inför nästa tillståndsperiod Sändningsområdenas utformning är i grunden beroende av de tekniska möjligheterna att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av tillgängliga frekvensresurser. Av det begränsade utrymmet på FM-bandet använder innehavarna av tillstånd att sända analog kommersiell radio cirka en tredjedel. Övrigt utrymme utnyttjas i huvudsak av Sveriges Radio. Även närradion förfogar över vissa FM-frekvenser. De nuvarande tillstånden för analog kommersiell radio löper ut den 31 juli 2018. För första gången sedan kommersiell radio infördes kommer samtliga sändningstillstånd att utlysas av MPRT och fördelas på nytt i ett slutet anbudsförfarande. Som en del i förändringsarbetet inför nästa tillståndsperiod gav regeringen den 14 april 2016 Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att i nära dialog med MPRT ta fram en ny frekvensplanering för analog kommersiell radio (Ku2016/00937/MF). Enligt uppdraget ska den nya frekvensplaneringen främja konkurrens och mångfald på hela radioområdet och ge förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Frekvensplaneringen bör bland annat möjliggöra sändningsområden med så stor täckning som möjligt. PTS beskriver i delrapporten Frekvensplanering för analog kommersiell ljudradio (rapportnummer PTS-ER-2016:29 [Ku2016/00937/MF]) att det fortsatta arbetet med att finna frekvensresurser för den nya frekvensplaneringen ska göras enligt följande prioritetsordning: 1. Minst tre sändningsområden med så stor täckning som möjligt och med cirka 80-85 procents befolkningstäckning som utgångspunkt. 2. Regionala sändningsområden som har en liknande geografisk täckning som SR:s P4-områden eller som motsvarar länsindelningen. 3. Geografiskt mindre, lokala, sändningsområden över större tätorter. En förutsättning för arbetet är enligt regeringsuppdraget att Sveriges Radios möjligheter att uppfylla sitt uppdrag enligt företagets sändningstillstånd inte ska påverkas och att närradiosändningar ska kunna bedrivas i samma omfattning som i dag. Prioritetsordningen för det fortsatta frekvensplaneringsarbetet grundar sig på de analyser som PTS och MPRT gjort kring konkurrenssituationen mellan kommersiell radio och public service samt de berörda aktörernas synpunkter. PTS beskriver vidare i delrapporten att myndigheten för att hitta så många frekvensresurser som möjligt bl.a. kommer att överväga möjligheten att minska frekvensseparationen till 300 kHz där så är tekniskt lämpligt. PTS kommer även att mer generellt tillåta en något högre störnivå mellan kommersiella sändare genom att skydda mottagningen för 95 procent av tiden i stället för 99 procent av tiden. Frekvensplaneringen kommer av koordineringstekniska skäl att i stora delar baseras på befintliga svenska frekvensresurser och PTS utgångspunkt är att i stor utsträckning använda existerande mastplatser som grund för framtagandet av den nya frekvensplaneringen (PTS rapport s. 4 f.). PTS uppdrag ska slutredovisas den 30 juni 2017 och den nya frekvensplaneringen ska kunna ligga till grund för sändningsområdenas utformning inför den nya tillståndsperiod som inleds den 1 augusti 2018. 4.3 Sändningsområdenas omfattning Regeringens förslag: Myndigheten för press, radio och tv ska bestämma sändningsområdenas omfattning för analog kommersiell radio med hänsyn till vad som främjar konkurrens och mångfald på hela radioområdet och ger förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Myndigheten ska samråda med Post- och telestyrelsen i frågor om sändningsområdenas omfattning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar sig, bl.a. Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Statskontoret, Trafikverket, Konsumentverket, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Statens medieråd, Sveriges Radio, Utbildningsradion och Svenska Journalistförbundet lämnar förslaget utan invändningar eller har inga synpunkter att framföra. Ekonomistyrningsverket framför att det kan vara relevant att förtydliga förhållandet mellan begreppen konkurrens och mångfald i det fall en målkonflikt skulle uppstå. Bauer Media Group välkomnar större sändningsområden och färre sändningstillstånd under förutsättning att detta leder till ett större utbud av kommersiell radio för alla lyssnare, men anser vidare bl.a. att sändningsområdena inte bör bli större än dagens P4-områden. MTG Radio anser att promemorians förslag är mycket tillfredställande eftersom det kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för radiomarknaden som helhet. MTG Radio önskar dock ett förtydligande om hur ett sändningstillstånd kan utformas vad gäller tillståndshavarens rätt att sända i förhållande till skyldigheten att göra detta. Närradions Riksorganisation tror inte att det gynnar konkurrensen eller är till fördel för konsumenter eller köpare av radiobolagens tjänster med större sändningsområden. Bakgrund och gällande rätt: Enligt 13 kap. 2 § första stycket radio- och tv-lagen (2010:696) ska MPRT bestämma sändningsområdenas omfattning för analog kommersiell radio med hänsyn till vissa närmare angivna kriterier uttryckta i tre punktsatser. Den första och andra punkten, vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge och hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas i andra områden, handlar sammantaget om att myndigheten ska beakta de tekniska möjligheterna att anordna störningsfri mottagning. Det handlar i praktiken om hur det tillgängliga frekvensutrymmet kan användas, vilket har avgörande betydelse för hur sändningsområdena faktiskt kan utformas. I dessa frågor har myndigheten normalt en nära dialog med PTS. De hänsyn som ska tas i denna del är således av teknisk karaktär. Ett exempel är att det krävs ett visst avstånd mellan sändare som använder samma frekvens för utsändning och sändare som använder näraliggande frekvenser. Ju högre sändningseffekten är desto större avstånd behövs för störningsfri mottagning. Den tredje punkten i samma stycke anger att hänsyn också ska tas till vad som är naturliga lokala intresseområden. I motiven till den ursprungliga bestämmelsen i 5 § lokalradiolagen (1993:120) anfördes att det borde eftersträvas att sändningsområdena överensstämmer med naturliga lokala intresseområden (prop. 1992/93:70 s. 9 f.). Dessa områden kännetecknades av att de i ekonomiskt eller kulturellt hänseende uppfattades som en enhet av invånarna. Som exempel nämndes en större tätort med omland (samma prop. s. 11). Enligt 13 kap. 2 § andra stycket radio- och tv-lagen ska sändningsområdena vidare utformas så att ett stort antal tillstånd kan ges. Detta hänger samman med att den kommersiella radioverksamheten enligt de ursprungliga intentionerna skulle vara lokalt inriktad. Bestämmelsen tydliggör den avvägning som gjorts mellan färre sändningsområden med stor täckning och flera mindre sändningsområden. I propositionen anfördes att om det i samband med planeringen av sändningsområdena uppkommer en konflikt mellan önskemål om mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare och möjligheten att bereda flera tillståndshavare sändningsmöjligheter, bör det förstnämnda intresset vika (s. 11). Skälen för regeringens förslag Myndighetens bestämning av sändningsområdenas omfattning De förändringar som nu föreslås handlar sammantaget om att ge MPRT större handlingsutrymme vid utformningen av sändningsområden. Genom att ta bort kravet på att myndigheten ska ta hänsyn till vad som är naturliga lokala intresseområden i 13 kap. 2 § första stycket och i stället utgå från vad som främjar konkurrens och mångfald på hela radioområdet läggs fokus på en väl fungerande marknad för kommersiell radio i stället för lokalt förankrade radiostationer. Mot bakgrund av det ökade nätverkssamarbetet som skett sedan lokalradions tillkomst kan förslagen i denna del ses som en naturlig utveckling av regelverket för kommersiell radio och en anpassning till den ekonomiska verklighet som kommersiell radio har att förhålla sig till. Att myndigheten enligt förslaget också ska ta hänsyn till förutsättningarna för en livskraftig kommersiell radio betonar ytterligare att de affärsmässiga aspekterna, sett ur radioföretagens synvinkel, är en viktig parameter vid utformningen av sändningsområden. Närradions Riksorganisation har dock ifrågasatt om större sändningsområden kommer att gynna konkurrensen och vara till fördel för konsumenter eller köpare av radiobolagens tjänster. Regeringen vill med anledning härav framhålla att radiomarknadens utveckling visar att det är ekonomiskt intressant för radioföretagen att kunna sända i en omfattning som den nuvarande uppdelningen i lokalt avgränsade sändningsområden ursprungligen syftade till att förhindra. En ekonomiskt livskraftig radiobransch kan bidra till ökad konkurrens på hela radioområdet och i längden gagna en utveckling av sändningarnas innehåll. Det är därför viktigt att de regler som styr utformningen av sändningsområden också beaktar de affärsmässiga förutsättningarna för att bedriva kommersiell radio. Mångfald och konkurrens på hela radioområdet innebär att förhållandena såväl inom den kommersiella radion som mellan kommersiell radio och Sveriges Radio bör beaktas. I enlighet med vad regeringen framhåller i bakgrunden till uppdraget till PTS om att ta fram en ny frekvensplanering kan sändningsområden som medger större täckning än i dag skapa en bättre balans mellan public service-radio och kommersiell radio. Det gäller i förhållande till såväl de rikstäckande sändningarna som de regionala sändningar som Sveriges Radio bedriver. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har ställt sig bakom förslagen utifrån kulturpolitiska överväganden. SKL menar att nuvarande marknadssituation rörande marksänd radio inte möjliggör jämbördiga konkurrensvillkor mellan de kommersiella programföretagen och mellan public service-företagen och de kommersiella programföretagen och att mer jämbördiga villkor kan bidra till att stärka demokrati, meningsutbyte och yttrandefrihet. MPRT:s arbete med att främja mångfald och konkurrens bör vägledas av att sammantaget skapa förutsättningar för en radiomarknad som kan bestå av flera aktörer som självständigt har förutsättningar att bedriva en långsiktigt hållbar kommersiell radioverksamhet. Mot bakgrund av att konkurrens och mångfald i detta sammanhang är två förenliga mål anser regeringen att det saknas anledning att, som Ekonomistyrningsverket föreslagit, ytterligare förtydliga förhållandet mellan dessa begrepp. Någon målkonflikt bör inte kunna uppstå vid MPRT:s tillämpning av den föreslagna bestämmelsen. För att myndigheten ska få större frihet i arbetet med att utforma sändningsområden för analog kommersiell radio föreslås också att den nuvarande bestämmelsen i 13 kap. 2 § andra stycket om att sändningsområdena ska utformas så att ett stort antal tillstånd kan ges utmönstras. Ett tänkbart utfall är att en ny indelning av sändningsområden innebär att det på vissa orter skapas utrymme för fler kanaler medan det på andra orter blir färre. Den förändring som nu föreslås kan således innebära att den totala mängden tillgängliga tillstånd minskar jämfört med i dag. Detta är i sig inte ett problem utifrån ett mångfaldsperspektiv. Om färre, men större och mer kommersiellt attraktiva sändningsområden kan skapas, som samtidigt lägger grunden för en väl fungerande radiomarknad med lönsamma radioföretag, gynnas mångfalden och konkurrensen på området totalt sett. Eftersom tillstånd i olika sändningsområden i dag används för att sända samma format skulle en utveckling i denna riktning inte heller nödvändigtvis innebära att mångfalden med avseende på programinnehåll minskar. När det gäller bestämningen av sändningsområdenas omfattning kan vidare nämnas att MPRT i sitt remissvar har beskrivit att myndigheten inför varje tillståndsgivning avser att göra en analys av den kommersiella radiomarknaden. Detta i syfte att tydliggöra för marknadens aktörer vilka avvägningar myndigheten kommer att göra vid bestämmandet av sändningsområdenas omfattning och fördelningen mellan nationella, regionala och lokala tillstånd. Effektivare frekvensanvändning Ett annat skäl till de föreslagna förändringarna är av frekvensteknisk natur. Genom att ersätta den nuvarande bestämmelsen om sändningsområdenas utformning med en bestämmelse som inte längre binder myndigheten vid att sträva efter att tillgängliggöra lokalt avgränsade sändningsområden skapas förutsättningar för en effektivare användning av det tillgängliga frekvensutrymmet. De sändningsområdesgränser som nuvarande tillståndshavare haft att förhålla sig till har i vissa fall medfört att frekvensanvändningen begränsats genom olika typer av inskränkningar. Ett exempel är att tillstånd som ges av PTS för användning av radiosändare, efter det att MPRT gett sändningstillstånd för ett visst område, varit förenat med villkor om tekniska begränsningar för att sändningarnas hörbarhet ska hållas inom sändningsområdets gränser. Konsekvensen av de lokalt avgränsade sändningsområdena har varit att frekvenser inte kunnat utnyttjas optimalt. Genom att inte binda myndighetens planering av sändningsområden till att den ska ge många lokala sändningstillstånd skapas förutsättningar att åstadkomma en totalt sett bättre användning av tillgängliga frekvensresurser. Bauer Media Group framför i sitt remissvar synpunkter på bl.a. hur sändningsområdena bör utformas och förordar att det i författningstext tydliggörs att det i varje sändningsområde ska finnas fyra sändningstillstånd. Såsom påpekats ovan innebär förslagen att den ansvariga myndigheten får en större frihet i frågor om sändningsområdenas omfattning. Regeringen ser denna förändring som en förutsättning för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av det tillgängliga frekvensutrymmet. En precisering i lagtext som binder myndigheten vid utformningen av sändningsområden kan tvärtom försvåra frekvensplaneringsarbetet och hindra en effektiv frekvensanvändning. Det kan tilläggas att MPRT i sitt remissvar beskriver att aktörerna bör beredas möjlighet att inför varje tillståndsgivning redogöra för sina önskemål om kommande sändningsområden. Det skapar förutsättningar för att den kunskap och erfarenhet som finns inom radiobranschen tas till vara. I sammanhanget bör även framhållas att radioföretagen beretts möjlighet att lämna synpunkter och önskemål om sändningsområdenas utformning till PTS i samband med myndighetens arbete med regeringsuppdraget att ta fram en ny frekvensplanering inför den kommande tillståndsperioden (se avsnitt 4.2). När det gäller MTG Radios önskemål om ett förtydligande om hur ett sändningstillstånd kan utformas vad gäller tillståndshavarens rätt att sända i förhållande till skyldigheten att göra detta, vill regeringen peka på möjligheten för tillståndsmyndigheten att förena ett tillstånd med villkor om att sända i viss del av sändningsområdet enligt 13 kap. 9 §. Den nu föreslagna förändringen innebär även att MPRT inte längre självständigt ska behöva ta hänsyn till vissa tekniska frågor uttryckta i 13 kap. 2 § första stycket 1 och 2, vid utformningen av sändningsområden. Arbetet med att utforma sändningsområden innebär ett nära samarbete mellan MPRT och PTS. Den senare myndigheten ansvarar för ett effektivt frekvensutnyttjande och ger tillstånd för användning av radiosändare enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Mot bakgrund av myndigheternas samarbete i dessa frågor framstår det inte som nödvändigt att i radio- och tv-lagen närmare reglera vilka frekvenstekniska hänsyn som MPRT ska ta. I stället bör det av lagen framgå att myndigheten ska samråda med PTS i frågor om sändningsområdenas omfattning. Därigenom säkerställs att synpunkter från frekvensteknisk expertis beaktas om det behövs i det enskilda fallet. Samtidigt innebär ett engagemang från båda myndigheternas sida i dessa frågor att den s.k. dubbla tillståndsgivningen som råder för marknätssändningar, där MPRT ger sändningstillstånd enligt radio- och tv-lagen och PTS därefter ger tillstånd att använda radiosändare enligt lagen om elektronisk kommunikation, förbereds på ett effektivt sätt. PTS har i sitt remissvar framhållit att det redan i dag sker ett samråd mellan myndigheterna i frågor om förändringar av sändningsområdenas omfattning. 5 Ökad konkurrens och mångfald inom den kommersiella radion 5.1 Utgångspunkter för förslagen Radiomarknadens utveckling Den kommersiella radions utveckling har sedan införandet vid 1990-talets mitt kännetecknats av en genomgripande strukturomvandling. Självständiga tillståndshavare har efter hand knutits till något av de framväxande nätverken, antingen genom uppköp eller genom ingående av någon form av samarbetsavtal om programproduktion eller annonsförsäljning. I dag består den kommersiella radiomarknaden i princip av två aktörer, Bauer Media Group och MTG Radio. Vid utgången av 2015 kontrollerade de samtliga landets 103 sändningstillstånd. Bauer Media Group, tidigare SBS Discovery Radio, innehar direkt, genom delägande eller samarbetsavtal inflytande över 73 sändningstillstånd. Resterande tillstånd är knutna till nätverket MTG Radio. Det regelverk som omgärdar den kommersiella radion innehåller flera bestämmelser som syftar till att motverka en utveckling mot ökad ägarkoncentration. Det handlar framförallt om bestämmelser avsedda att begränsa möjligheten att inneha mer än ett tillstånd i ett sändningsområde (13 kap. 5 § radio- och tv-lagen [2010:696]) och bestämmelser som reglerar överlåtelse av sändningstillstånd (13 kap. 18 §). Därtill finns bestämmelser om att den ansvariga myndigheten under vissa förutsättningar kan återkalla tillstånd, t.ex. om en tillståndshavare kommit att förfoga över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde utan myndighetens godkännande (18 kap. 5 §). Dessa bestämmelser har ändrats under åren, ibland med målet att hindra en fortsatt utveckling mot ökad koncentration. Ett exempel är de förändringar som genomfördes år 2000 då reglerna om överlåtelse av tillstånd skärptes (prop. 1999/2000:55 s. 69 f.). Förändringar har också skett som inneburit att utvecklingen mot ökat nätverkssamarbete i viss mån bejakats, t.ex. när möjligheten att ställa krav på sändningarnas innehåll togs bort i samband med att den nya radio- och tv-lagen infördes 2010. Tillsynen av radiomarknaden Den ansvariga myndigheten har vid flera tillfällen granskat utvecklingen på radiomarknaden. Radio- och TV-verket genomförde 1999 en tillsyn av ägarförhållanden inom lokalradion och uppmärksammade då särskilt samarbetsavtal av typen franchiseavtal som ingående reglerade den ena partens handlingsfrihet. Enbart franchiseavtalen i sig ansågs då inte medföra att franchisegivaren ensam hade bestämmande inflytande över tillstånden. I två fall hade franchisegivaren också 50 procent av aktierna i tillståndshavarbolagen. I de fallen fann verket att franchisegivaren ensam kommit att få bestämmande inflytande över mer än ett tillstånd, men med hänvisning till att en återkallelse alltid är en ingripande åtgärd beslöt verket att inte vidta någon åtgärd (Radio- och TV-verkets beslut, dnr 836/98, 899/95 och 2254/96). Radio- och TV-verket gjorde 2005 en ny översyn av behörigheten att inneha tillstånd att sända lokalradio. Översynen innebar en omfattande utredning av ägar- och avtalsförhållandena på radiomarknaden. Av särskilt intresse för verkets granskning var de samarbetsavtal som reglerade förhållandena mellan MTG Radio och NRJ inom de sju sändningsområden där båda nätverken fanns representerade. Frågan var om MTG Radio kunde anses förfoga och ensamt ha bestämmande inflytande över mer än ett tillstånd inom ett sändningsområde. Radio- och TV-verket fann att så inte var fallet, trots att MTG Radio hade en stark position i avtalsförhållandet. Verkets slutsats var att det inte fanns grund för att återkalla något tillstånd (Radio- och TV-verkets beslut, dnr 0953/2004). Ytterligare en tillsyn genomfördes 2013 av Myndigheten för radio och tv, bland annat mot bakgrund av NRJ:s samarbete med SBS Radio. Myndigheten fann vid tillsynen att ingen, utan medgivande från myndigheten, direkt eller indirekt genom ägande eller avtal, förfogade över mer än ett tillstånd inom ett sändningsområde (Myndigheten för radio och tv:s beslut, dnr 12/01919 och 13/00505). Sammanfattningsvis kan sägas att Radio- och TV-verkets och sedermera Myndigheten för radio och tv:s prövningar inte lett till några åtgärder som tvingat fram en förändring i ägandet av tillstånd eller av befintliga tillståndshavares kontroll över radiomarknaden. Konkurrensverket utredde 2014 om ett samarbetsavtal angående bland annat annonsförsäljning mellan SBS Discovery Radio (SBS Radio) och RBS Broadcasting (NRJ) utgjorde en överträdelse av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579). Utredningen visade att samarbetsavtalet resulterat i att annonsköpare i 11 sändningsområden endast kunde vända sig till SBS Radio för att köpa reklamtid i radio. Annonsköparna hade i dessa områden inte längre möjlighet att välja mellan alternativa leverantörer vid köp av reklamtid i radio. Konsekvensen av samarbetsavtalet var att konkurrensen på marknaden för försäljning av reklamtid i analog kommersiell radio i de aktuella områdena helt eliminerats. Konkurrensverkets prövning resulterade i att SBS Radio åtog sig att genom förändringar i samarbetsavtalet frånsäga sig rätten till en del av den lokala annonsförsäljningen som var hänförlig till samarbetspartnern NRJ:s, respektive sändningstillstånd i de utpekade sändningsområdena (Konkurrensverkets beslut, dnr 174/2012). Konkurrensverkets ingripande visar att samarbeten mellan var för sig fristående radioföretag som äger sina egna sändningstillstånd kan vara till nackdel för konkurrenssituationen på radiomarknaden. Utgångspunkter för förändrade regler Frågan om behovet av regler för att främja yttrandefrihet och mångfald på radioområdet aktualiserar bestämmelser i grundlagen. Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) slår fast att upplåtelse av radio-frekvenser ska ske på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet (3 kap. 2 § andra stycket). I motiven till den aktuella bestämmelsen anförs att yttrande- och informationsfrihet ska vara grundläggande mål vid normgivning som berör fördelningen av det tillgängliga utrymmet i radiofrekvensspektrum (prop. 1990/91:64 s. 116). Dessa principer ska vara vägledande också vid förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen. När sändningsmöjligheterna fördelas är det därför viktigt att flera av varandra oberoende intressen ges möjlighet att utnyttja mediet. Radiomarknadens utveckling visar att det finns ett uppenbart ekonomiskt intresse från tillståndshavarna att kunna kontrollera så många sändningstillstånd som möjligt. En ökad ägarkoncentration är till nackdel för konkurrens och mångfald på radioområdet. Nuvarande regler i radio- och tv-lagen som ska motverka en koncentration av makten över radiomarknaden har visat sig kunna kringgås av tillståndshavarna. Därtill har den ansvariga myndighetens tillsyn utifrån dessa regler inte medfört några åtgärder för att begränsa eller förhindra det allt längre drivna nätverkssamarbetet. Som nämnts ovan har dock Konkurrensverket kommit fram till att ett samarbetsavtal om annonsförsäljning utgjorde ett konkurrensbegränsande samarbete i strid med konkurrenslagen. Konkurrenslagens bestämmelser är tillämpliga på förhållanden på den kommersiella radiomarknaden men det ligger utanför konkurrenslagens ändamål att motverka koncentration till nackdel för yttrandefriheten. Det är därför viktigt att det också utanför konkurrensreglernas tillämpningsområde finns möjligheter att ingripa mot ägarkoncentration och samarbeten som försämrar mångfalden på radioområdet. Sammantaget finns det ett fortsatt behov att reglera hur många tillstånd som får innehas i ett tillståndsområde och av bestämmelser om hur överlåtelse och återkallelse av tillstånd får ske för att upprätthålla konkurrens och mångfald även under löpande tillståndsperiod. Inför den kommande tillståndsperioden som inleds den 1 augusti 2018 är det lämpligt att se över det nuvarande regelverket och föreslå förändringar. Utgångspunkten för dessa förändringar är att de nuvarande reglerna på området är föråldrade. De tillkom i samband med införandet av lokalradion då intentionen var att åstadkomma en radiomarknad med lokalt förankrade och självständiga radioföretag inriktade mot en lokal marknad. När förslag nu lämnas om att förbättra möjligheterna för radioföretagen att sända över större områden än i dag (se avsnitt 4.3 om sändningsområdenas omfattning) tas ett avgörande steg bort från tidigare fokus på den lokala radiomarknaden. Det innebär också att de rättsliga förutsättningarna för den ansvariga myndighetens tillsyn av radiomarknaden under tillståndstiden bör förändras. De förändringar av reglerna om överlåtelse och återkallelse av tillstånd som skett tidigare har i stora delar varit skärpningar som byggt vidare på de ursprungliga reglerna, vilka visat sig vara lätta att kringgå av tillståndshavarna. I det följande föreslås därför nya regler som ska ge utrymme för MPRT att göra nya bedömningar i dessa frågor utan att vara bunden av tidigare praxis. Utmaningarna på medieområdet Medielandskapet är under stark förändring. Tillgången till medier och information ökar kontinuerligt och utvecklingen drivs hela tiden framåt av internationalisering och ny teknik. Konsumenternas medievanor förändras också i takt med teknikutvecklingen. En av de mediepolitiska utmaningarna i detta förändrade landskap är att främja möjligheterna för allmänheten att ta del av journalistik oavsett var i Sverige man bor. Medieutredningen har i sitt slutbetänkande En gränsöverskridande mediepolitik (SOU 2016:80) lämnat förslag bl.a. om ett nytt mediestöd för allmänna nyhetsmedier som bygger på principen att kvalitativ oberoende nyhetsrapportering kan ske i alla innehålls- och spridningsformer. Förslagen i denna proposition avser villkoren för att bedriva analog kommersiell radio i Sverige. Den kommersiella radion utgör en begränsad del av mediemarknaden som helhet och svarar för cirka två procent av den svenska annonsmarknaden. Även när det gäller lyssnandet är de kommersiella aktörerna små. Enligt Myndigheten för press, radio och tv:s rapport Medieekonomi 2016 svarade Sveriges Radio under 2015 för drygt tre fjärdedelar av lyssnandet på den svenska radiomarknaden. I Sveriges Radios sändningstillstånd finns bl.a. särskilda krav på nyheter och samhällsbevakning och på att programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet och den variation som finns i befolkningen. Sveriges Radio har en decentraliserad organisation med cirka 40 nyhetsredaktioner som sänder från olika delar av Sverige och på olika språk. Några särskilda krav på innehållet i sändningar av analog kommersiell radio är inte möjliga att uppställa enligt radio- och tv-lagen (2010:696). Förslagen i propositionen tar sikte på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att bedriva en kommersiellt bärkraftig reklamradioverksamhet. I längden kan det bidra till ett medielandskap med fler självständiga aktörer som har förutsättningar att utveckla sin verksamhet. 5.2 Innehav av flera tillstånd i ett sändningsområde Regeringens förslag: En fysisk eller juridisk person ska inte få förfoga över mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde, om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock subjektet i bestämmelsen vara "En tillståndshavare" i stället för "En fysisk eller juridisk person". I övrigt överensstämmer promemorians förslag med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Konsumentverket, Konkurrensverket, Sveriges Radio och Närradions Riksorganisation, har inga invändningar mot förslaget eller lämnar det utan synpunkter. Några remissinstanser lämnar synpunkter på lagtextens utformning, bl.a. Kammarrätten i Stockholm, Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) och Teracom Boxer Group. Post- och telestyrelsen (PTS) stöder förslaget att ta hänsyn till hur konkurrensen påverkas, men framhåller samtidigt vikten av att sändningsområdenas omfattning tydligt definieras av MPRT inför utlysning av nya tillstånd. Bauer Media Group anser att det rådande regelverket på detta område fungerar väl och framhåller i huvudsak vidare att det är olämpligt att med promemorians förslag skapa ett ingripande och otydligt konkurrensrättsligt regelverk på den lilla marknaden för kommersiell radio. NRJ/RBS Broadcasting AB (NRJ) menar att det saknas skäl att ytterligare lagstifta mot samarbeten inom kommersiell radio då befintlig lagstiftning är tillräcklig. NRJ anser vidare att regleringen på ett olyckligt sätt öppnar upp för en godtycklig och över tiden föränderlig situation för såväl tillståndshavare som tilltänkta förvärvare av tillstånd. MTG Radio anser som helhet att förslagen är motiverade och väl avvägda, men framför bl.a. önskemål om att regeringen bör överväga ett förtydligande när det gäller sådant samarbete som innebär begränsningar i ena partens möjligheter att bestämma över innehållet i sändningarna så att det framgår att formuleringen omfattar såväl redaktionellt som kommersiellt innehåll. MTG Radio framhåller vidare att det skulle kunna framgå av förslaget att konkurrensen i första hand ska bedömas inom kategorierna nationella, regionala respektive lokala sändningsområden, så att en nationell tillståndshavare utan hinder även kan inneha regionala och lokala tillstånd. TU - Medier i Sverige (TU) anför att det kan finnas skäl att överväga om en samrådsfunktion bör föreskrivas med Konkurrensverket i ärenden om tillståndsgivning, överlåtelse och återkallelse. Sveriges Advokatsamfund anser att MPRT är en väl lämpad myndighet för bedömning av konkurrens på radiomarknaden, men att det kan övervägas om det inte vore lämpligt att MPRT samråder med Konkurrensverket i samband med tillståndsgivningen eller i ett senare skede som en uppföljning av de tillstånd som meddelats. Bakgrund och gällande rätt: Enligt 13 kap. 5 § radio- och tv-lagen (2010:696) får ingen ha mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde, om det inte finns särskilda skäl till det. När kommersiell radio infördes begränsades möjligheten för en tillståndshavare att ha mer än ett tillstånd. Regeln formulerades ursprungligen så att ingen, varken direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande, kan få mer än ett tillstånd (5 § lokalradiolagen [1993:120]). Innebörden var alltså att den som redan hade tillstånd att sända privatradio inte skulle kunna få ännu ett sådant tillstånd, vare sig i det egna sändningsområdet eller i något annat område. Skälen för förslaget var enligt den promemoria som låg till grund för lagstiftningsärendet att privatradion borde ha en lokal förankring och självständig ställning. Denna självständighet borde gälla i förhållande till såväl sändningar i andra områden som andra sändningar inom det egna området. Ett annat motiv för förslaget var att möjligheterna till konkurrens borde tas tillvara. Med hänsyn till kravet på självständighet borde varje tillståndshavare därför endast kunna få tillstånd att sända ut en programtjänst i ett sändningsområde (Ds 1992:22 s. 39). I den följande propositionen om privat lokalradio anförde regeringen som skäl för begränsningen av möjligheten att inneha mer än ett tillstånd att tillkomsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretag borde underlättas samtidigt som en utveckling mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag borde motverkas (prop. 1992/93:70 s.16). Vid Lagrådets granskning av förslagen diskuterades särskilt om begränsningarna i möjligheten att få tillstånd var förenliga med grundlagen. Lagrådets resonemang fördes utifrån förslaget att dagstidningsföretag skulle vara uteslutna från möjligheten att få tillstånd, men gällde också uttryckligen de andra begränsningar som föreslogs, bland annat att ingen kunde få mer än ett tillstånd. De bestämmelser som aktualiserades var 3 kap. 3 § YGL som innebär att en förutsättning för att införa en begränsning i sändningsrätten är att den står i överensstämmelse med 2 kap. 21-23 §§ regeringsformen (RF) (dåvarande 2 kap. 12 § andra-femte styckena och 13 §). Det innebär bland annat att en begränsning får göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Vidare gäller att yttrandefriheten och informationsfriheten såvitt nu är i fråga får begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 23 § RF, dåvarande 2 kap. 13 §). Även 3 kap. 2 § andra stycket YGL var enligt Lagrådet av intresse i detta sammanhang. Enligt denna bestämmelse ska det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Lagrådet anförde att den föreslagna begränsningen gjorts just med tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte att utrymmet att sända lokalradio ska utnyttjas så att dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till mångfald tas tillvara. En sådan begränsning fick enligt Lagrådets mening - mot bakgrund av det begränsade utrymme som finns för lokalradiosändningar - anses ligga väl i linje med grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Lagrådet godtog vidare regeringens uppfattning att begränsningen fick anses vara föranledd av ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 23 § RF (dåvarande 2 kap. 13 §) (prop. 1992/93:70 s. 18 f.). Lagstiftarens intention var alltså att eftersträva en kommersiell radio som bestod av självständiga och lokalt förankrade radioföretag. Utvecklingen efter lokalradiolagens tillkomst blev den motsatta. Relativt omgående inleddes samarbeten mellan tillståndshavare och så småningom etablerades nätverk med syfte att sända centralt producerat material. De höga koncessionsavgifterna, som innebar ett behov av att sänka kostnaderna för programproduktionen, har framhållits som en orsak till utvecklingen. En annan orsak var att de regler som hade införts för att begränsa innehav av fler än ett tillstånd kunde kringgås. Regeringen anförde senare i propositionen Kommersiell lokalradio att den dåvarande ordningen med ett förbud som enkelt kunde kringgås inte var tillfredsställande. Antingen måste reglerna skärpas eller tillsynen förbättras eller så fick man acceptera nätverksbildningarna och upphäva förbudet. För en skärpning av lagstiftningen talade enligt regeringen främst möjligheten att öka antalet självständiga röster i etern. Det framhölls även att ett skärpt förbud skulle kräva utökad tillsyn men att det ändå inte var säkert att ett förbud inte kunde kringgås genom olika typer av bulvanförhållanden. Risken var därför överhängande, menade regeringen, att även en skärpt lagstiftning skulle bli verkningslös. Dessutom framhölls att nätverksbildningar var en realitet såväl i Sverige som i många andra länder (prop. 1999/2000:55 s. 41). Alternativet till att skärpa lagstiftingen var enligt regeringen att upphäva förbudet och göra det möjligt att inneha mer än ett tillstånd. Enligt regeringens uppfattning skulle risken för ökad ägarkoncentration kunna motverkas genom att ägarförhållandena beaktades vid urvalet mellan sökande till ett ledigt tillstånd. Det nya tillståndsgivningssystem som föreslogs i propositionen, där betalningsförmågan inte styrde hur tillstånden fördelades utan sökandens ägarförhållanden och åtaganden om programinnehåll, ansågs kunna minska risken för att ägandet skulle koncentreras på alltför få händer. Mot denna bakgrund ändrades regelverket och det blev tillåtet att inneha mer än ett tillstånd. En begränsning kvarstod dock genom att det endast undantagsvis skulle vara möjligt för någon att disponera fler än ett tillstånd i ett sändningsområde. I propositionen förtydligades att ett sådant undantag kunde göras om efterfrågan på tillstånd i sändningsområdet var låg (samma prop. s. 42). Regeln kom att formuleras så att ingen får ha mer än ett sändningstillstånd inom ett sändningsområde, om det inte finns särskilda skäl (5 kap. 4 § radio- och TV-lagen [1996:844]). I 2007 års utredning om kommersiell radio, som föreslog flera ändringar i tillståndsgivningssystemet, togs även frågan upp om innehav av flera tillstånd. Utredningens bedömning var att en tillståndshavare liksom tidigare skulle kunna inneha flera sändningstillstånd, men inte inom ett och samma sändningsområde utan särskilda skäl. Utredningen pekade på att de regler som infördes år 2000 inte lett till någon minskning av nätverksbildningen, snarare tvärtom. På 1990-talet fanns fyra till fem nätverk, medan det under 2000-talet skett en ytterligare konsolidering och två dominerande nätverk vuxit fram. Det nya tillståndsgivningssystem som föreslogs innebar en urvalsmetod baserad på ett slutet anbudsförfarande. I kombination med en oförändrad regel om att en tillståndshavare skulle kunna inneha mer än ett tillstånd, kunde detta enligt utredningen leda till viss ägarkoncentration. Utredningen poängterade dock att möjligheten att inneha flera tillstånd främjade finansiell stabilitet och en utveckling av radiobranschen och bedömde därför att det även fortsättningsvis skulle vara möjligt att inneha fler än ett tillstånd, men inte inom ett och samma sändningsområde såvida det inte fanns särskilda skäl (SOU 2008:96 s. 168 f.). Med den nya radio- och tv-lagen (2010:696) infördes de regler som i dag gäller för analog kommersiell radio. Det är i stora delar ett nytt regelverk jämfört med tidigare regler. Den största förändringen är att sändningstillstånden ska fördelas genom ett slutet anbudsförfarande där den som angett den högsta sändningsavgiften av samtliga sökande ska beviljas tillståndet (13 kap. 8 §). Sändningsavgiften ska anges som ett engångsbelopp för hela den åttaåriga tillståndsperioden (13 kap. 6 §). Samtliga krav på sändningarnas innehåll har slopats. Sändningar av eget eller lokalt material kan inte längre ställas upp som tillståndsvillkor och den innehållsmässiga kopplingen till sändningsområdet är därmed borttagen. När det gäller möjligheten att inneha flera tillstånd anslöt sig regeringen vid införandet av den nya lagen till den argumentation som framförts av 2007 års utredning om kommersiell radio. För att kunna sända kommersiell radio krävs finansiell stabilitet och om det inte skulle vara möjligt att inneha fler än ett tillstånd skulle det inte främja, utan snarast motverka, möjligheterna att göra satsningar i branschen (prop. 2009/10:115 s. 221). Regeln om möjlighet att inneha fler än ett tillstånd behölls i huvudsak oförändrad med vissa redaktionella och språkliga ändringar. Regeringen anförde vidare att en omständighet som kan utgöra särskilda skäl är att det i ett sändningsområde finns många tillstånd att fördela. Ett annat förhållande som skulle kunna utgöra särskilda skäl är att det endast finns en behörig sökande och att denne redan har ett tillstånd i sändningsområdet (samma prop. s. 304). Skälen för regeringens förslag Inledning Enligt regeringens förslag får en fysisk eller juridisk person inte förfoga över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. Förslaget innebär en förändring av den nuvarande regelns utformning på flera sätt. I den nuvarande lagtexten i 13 kap. 5 § är utgångspunkten att ingen får ha mer än ett tillstånd, om det inte finns särskilda skäl till det. Enligt förslaget framgår det i stället direkt av lagtexten att det är möjligt att förfoga över flera tillstånd i ett sändningsområde. Denna möjlighet är dock beroende av konkurrenssituationen i sändningsområdet. Rekvisitet inverka menligt på konkurrensen är utformat med 3 kap. 23 § första stycket 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som förebild. Vidare införs rekvisitet förfoga över för att markera att inte enbart direkta tillståndsinnehav ska beaktas vid bedömningen utan också indirekta innehav, t.ex. genom dotterbolag. Vid bedömningen av om konkurrenssituationen påverkas ska myndigheten även kunna ta hänsyn till långtgående samarbeten mellan tillståndshavare, i synnerhet om samarbetet innebär begränsningar i den ena partens möjligheter att bestämma över innehållet i sändningarna. Subjektet i bestämmelsen MPRT framhåller i sitt remissvar bl.a. att det är tveksamt om det utifrån den i promemorian föreslagna ordalydelsen en tillståndshavare, är möjligt att göra en sådan extensiv tolkning att det exempelvis även kan inrymma ett moderbolags indirekta förfogande över de tillstånd som innehas av flera dotterbolag i ett sändningsområde. Myndigheten jämför med ordalydelsen förfogar en fysisk eller juridisk person i 18 kap. 5 § andra stycket radio- och tv-lagen och menar att det med en sådan skrivning tydligt anges att en prövning av en återkallelse även kan omfatta andra subjekts förfoganden än den direkta tillståndshavarens. Enligt myndighetens mening är det viktigt att bestämmelserna i 13 kap. 5 § om innehav av tillstånd och i 18 kap. 5 § om återkallelse av tillstånd är harmoniserade när det gäller vilket eller vilka subjekt som ska vara i fokus för prövningen. Bestämmelsen om innehav av flera tillstånd i ett sändningsområde bör enligt myndigheten därför förtydligas så att prövningen kan omfatta alla olika organisatoriska delar i en koncern eller i en liknande struktur. Även Teracom Boxer Group lämnar liknande synpunkter på lagtexten. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning i denna del och avser med det nu föreslagna rekvisitet en fysisk eller juridisk person att tydliggöra att även situationer då tillstånd innehas av t.ex. dotterbolag i en koncernstruktur är avsedda att träffas av bestämmelsen. Därtill åstadkoms med regeringens förslag en större likformighet med bestämmelsen om återkallelse av tillstånd. Samarbete mellan tillståndshavare MPRT bör utöver direkta och indirekta innehav även kunna beakta olika typer av samarbeten som rent faktiskt innebär att ett förfogande föreligger enligt bestämmelsen. MTG Radio har framfört att regeringen bör överväga ett förtydligande när det gäller sådant samarbete som innebär begränsningar i ena partens möjligheter att bestämma över innehållet i sändningarna så att det framgår att såväl redaktionellt som kommersiellt innehåll omfattas. Avsikten med den föreslagna regleringen är dock att varje samarbete som bedöms av myndigheten inom ramen för den nu föreslagna bestämmelsen måste ses för sig. Av betydelse för myndighetens bedömning kan då vara den grad av självständighet som en samarbetande tillståndshavare åtnjuter. Det kan t.ex. handla självständighet i redaktionella frågor, affärsmässiga ställningstaganden och även i övrigt möjligheten att agera som ett självständigt företag. Möjligheten att inneha flera tillstånd i ett sändningsområde Enligt förslaget blir det även i fortsättningen möjligt att inneha mer än ett tillstånd i ett sändningsområde under förutsättning att det inte inverkar menligt på konkurrensen. Det blir MPRT:s uppgift att i det enskilda fallet avgöra var gränsen går för hur många tillstånd en tillståndshavare kan förfoga över i ett sändningsområde. En avgörande faktor är självklart hur många tillstånd som kan meddelas i sändningsområdet. Förekomsten av många tillstånd inom ett område ger utrymme för en ensam aktör att förfoga över mer än ett tillstånd utan att det finns skäl att anta att det skulle inverka menligt på konkurrensen inom sändningsområdet. Det ligger också i linje med tillämpningen av den nuvarande bestämmelsen där ett skäl för att tillåta innehav av mer än ett tillstånd är att det finns många tillstånd att fördela. Liksom tidigare bör det förhållandet att det bara finns en behörig sökande till ett ledigt tillstånd, och den sökanden redan innehar ett tillstånd i sändningsområdet, inte i sig hindra innehav av ytterligare ett tillstånd. Det generella behovet av regler som begränsar möjligheten att inneha flera tillstånd i ett och samma sändningsområde har beskrivits i avsnitt 5.1. Med den nu föreslagna ändringen vill regeringen minska risken för att mångfalden begränsas inom ett sändningsområde. Förändringen är angelägen särskilt mot bakgrund av förslagen om sändningsområdenas utformning. En omdaning av de faktiska sändningsmöjligheterna, som i huvudsak innebär en övergång från flera lokalt avgränsade områden till färre områden med större yttäckning, innebär att den kommersiella betydelsen av varje enskilt tillståndsinnehav ökar. Utvecklingen på radiomarknaden, där tillståndshavarna slutit sig samman i nätverk för att nå större geografisk spridning av ett centralproducerat innehåll, visar på betydelsen av att kunna nå så många radiolyssnare som möjligt. Det är då än viktigare för konkurrensen på radioområdet att det finns regler som syftar till att förhindra att ett fåtal större sändningstillstånd kan kontrolleras av en eller ett fåtal aktörer. Radioföretagen framför skilda synpunkter i denna del. Bauer Media Group och NRJ/RBS Bradcasting menar å sin sida att det föreslagna rekvisitet inverka menligt på konkurrensen i sak är olyckligt och att det är oklart. Bauer Media Group anför bl.a. vidare att det finns en betydande risk att bedömningar kan bli godtyckliga vilket skulle få omfattande konsekvenser för enskilda tillståndshavare men även för branschen som helhet. Bauer Media Group anser vidare att det är nödvändigt att skapa garantier för att MPRT:s tillämpning av bestämmelsen blir restriktiv samt att den förses med tydliga tolkningsinstruktioner. Endast i undantagsfall bör en aktör nekas att förvärva tillstånd. Även NRJ menar att lagstiftningen måste innehålla betydligt tydligare riktlinjer för MPRT för att därigenom skapa långsiktigt förutsägbara förutsättningar för marknadsaktörerna. MTG Radio anser däremot att det i dag är svårt att bedöma om formuleringarna förfoga över och inverka menligt på konkurrensen räcker som verktyg för MPRT för att stävja vad som i praktiken är en begränsning av konkurrensen men anser ändå att förklaringarna ger en god vägledning om intentionerna med de föreslagna lagändringarna. Mot bakgrund av radioföretagens synpunkter vill regeringen framföra följande. Målen för politiken på medieområdet är att stödja bl.a. yttrandefrihet, mångfald och massmediernas oberoende och tillgänglighet (prop. 2016/17:1 utg.omr. 17, avsnitt 14.3). Yttrandefriheten har enligt 1 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. De förändringar som nu föreslås görs för att främja yttrandefrihet och mångfald. Radiomarknadens utveckling har som tidigare beskrivits hittills präglats av långt gående konsolidering där självständiga tillståndshavare genom samarbetsavtal och ägande knutits till två större aktörer. När befintliga tillstånd löper ut den 31 juli 2018 kommer de att fördelas på nytt av MPRT i ett slutet anbudsförfarande. Det innebär i sig, oaktat de förslag som nu läggs fram, att den nuvarande ägarstrukturen på radiomarknaden kan komma att förändras. Enligt regeringen är det viktigt att den kommande åttaåriga tillståndsperioden ger förutsättningar för flera självständiga radioföretag att verka på den kommersiella radiomarknaden. Regelverket bör främja livskraftiga radioföretag och konkurrensen på hela radioområdet. För att möjliggöra det har regeringen gett PTS i uppdrag att ta fram en ny frekvensplanering som syftar till större och mer kommersiellt attraktiva sändningsområden. Utan en förändring av radio- och tv-lagens regler om innehav, överlåtelse och återkallelse av tillstånd riskerar fördelarna med en ny frekvensplanering att gå om intet. Rekvisitet inverka menligt på konkurrensen När det gäller Bauer Media Groups och NRJ:s uppfattning att det behöver tydliggöras hur inverka menligt på konkurrensen ska tolkas bör sägas att rekvisitet är utformat med 3 kap. 23 § första stycket 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som förebild. Grunden till bestämmelsen finns således i ett befintligt regelverk och myndigheten bör kunna finna ledning i den konkurrensrättsliga metoden vid tillämpning av bestämmelsen. Detta utvecklas närmare i avsnitt 5.3. Kammarrätten i Stockholm framför synpunkten att det bör framgå av lagtexten att bedömningen inverka menligt på konkurrensen, inte primärt handlar om risken för konkurrenssnedvridning utan om att motverka bristande konkurrens utifrån ett mångfaldsperspektiv. Vidare bör det enligt kammarrätten utvecklas hur en marknadsanalys kan göras utifrån ett sådant perspektiv. Regeringens utgångspunkt för förslagen är att mångfalden på radioområdet gynnas om det finns möjligheter för självständiga aktörer att verka på radiomarknaden i konkurrens om lyssnare och annonsörer. Enligt regeringen handlar detta främst om förutsättningarna för en strukturell eller ägarmässig mångfald. Det bör samtidigt framhållas att den ägarmässiga mångfalden också har betydelse för den innehållsliga mångfalden eftersom avsaknaden av konkurrens i sig kan leda till ett likriktat innehåll. Om ett företag tilläts kontrollera samtliga sändningstillstånd inom ett sändningsområde skulle incitamenten att utveckla sändningarnas innehåll riskera att minska. När det gäller den innehållsliga mångfalden bör också nämnas att radio- och tv-lagen sedan 2010 inte medger att myndigheten i sändningstillstånden ställer villkor om innehållet i sändningarna. Det innebär att betydelsen av regler för att upprätthålla en ägarmässig mångfald har ökat. Regler som främjar en radiomarknad bestående av självständiga och konkurrerande radioföretag är därmed betydelsefulla för mångfalden i ett brett perspektiv. MPRT:s bedömning av konkurrenssituationen i ett sändningsområde bör vägledas av mångfaldsperspektivet. Denna bedömning, som kan finna ledning i konkurrensrätten, ska göras utifrån de bestämmelser som nu föreslås i radio- och tv-lagen. Det utesluter inte att Konkurrensverket också kan pröva förhållanden på området kommersiell radio. Ett exempel på detta kan vara hur samarbeten mellan tillståndshavare påverkar annonsmarknaden i ett sändningsområde. Som tidigare anförts ligger det utanför konkurrenslagens ändamål att motverka koncentration till nackdel för yttrandefriheten. Regeringen menar att det också utanför konkurrensreglernas tillämpningsområde måste finnas möjligheter att ingripa mot ägarkoncentration och samarbeten som försämrar mångfalden på radioområdet. För ytterligare synpunkter om de konkurrensrättsliga aspekterna av den föreslagna regleringen hänvisas till vad regeringen anför i avsnitt 5.3. Sändningsområdenas omfattning Eftersom konkurrensbedömningen ska göras utifrån situationen i ett sändningsområde blir sändningsområdenas omfattning central för myndighetens arbete. En tänkbar utveckling är att sändningsområdena utformas så att de blir delvis geografiskt överlappande, t.ex. att tillstånd som ger möjlighet till sändningar över ett mindre område samtidigt kan täckas av sändningar enligt ett annat tillstånd som ger rätt att sända över större områden. I det fallet bör det enligt regeringen vara möjligt för en och samma aktör att inneha sådana överlappande tillstånd utan att det snedvrider konkurrensen. Myndighetens bedömning ska således göras utifrån ett specifikt sändningsområde och hur konkurrenssituationen påverkas inom detta område. PTS, liksom MTG Radio, framför även synpunkter med bäring på sändningsområdenas utformning. MTG Radio framhåller att det skulle kunna framgå av förslaget att konkurrensen i första hand ska bedömas inom kategorierna nationella, regionala respektive lokala sändningsområden, så att en nationell tillståndshavare utan hinder även kan inneha regionala och lokala tillstånd. PTS framhåller att det är viktigt att MPRT inför utlysningen av nya sändningstillstånd tydligt anger hur sändningsområden definieras mot bakgrund av att en ny frekvensplanering kan komma att medföra flera sändningsområden som är snarlika till sin utformning. Enligt PTS kan det då bli oklart hur bestämmelsen om att en tillståndshavare inte får förfoga över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde ska tolkas. Regeringen vill först poängtera att det är konkurrensen inom ett specifikt sändningsområde som ska vara föremål för myndighetens bedömning. Det innebär, som beskrivits ovan, att en tillståndshavare ska kunna förfoga över tillstånd i olika sändningsområden. MPRT ansvarar vidare för sändningsområdenas omfattning. Inför en utlysning av lediga tillstånd måste den sändningsrätt som ett visst tillstånd medger preciseras så långt det är möjligt utifrån de frekvenstekniska förutsättningarna. Det bör dock inte innebära att ett sändningsområdes omfattning inte kan utökas under löpande tillståndstid om frekvensplaneringen så tillåter. Det blir upp till den ansvariga myndigheten att inför utlysning av tillstånd klargöra förutsättningarna för de olika sändningsområdena och hur de förhåller sig till varandra. Sveriges Advokatsamfund och TU har framfört remissynpunkter som tar sikte på att någon form av samrådsfunktion bör föreskrivas mellan MPRT och Konkurrensverket i nu aktuella frågor. I detta sammanhang bör nämnas att MPRT enligt sin myndighetsinstruktion ska samråda med Konkurrensverket och PTS i konkurrensfrågor inför beslut om tillstånd att sända bl.a. kommersiell radio (5 § förordningen [2010:1062] med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv). 5.3 Överlåtelse av tillstånd Regeringens förslag: Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio ska, liksom tidigare, få överlåtas om Myndigheten för press, radio och tv medger det. Myndigheten får medge en överlåtelse om det inte finns skäl att anta att överlåtelsen skulle inverka menligt på konkurrensen i sändningsområdet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens med den skillnaden att det av promemorians förslag till lagtext inte framgår att det är konkurrensen i sändningsområdet som ska vara föremål för myndighetens prövning. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Konsumentverket, Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen (PTS) har inga invändningar mot förslaget eller lämnar det utan synpunkter. Kammarrätten i Stockholm anser bl.a. att det bör utvecklas hur en marknadsanalys kan göras utifrån ett mångfaldsperspektiv. Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) framhåller att den relevanta marknaden vid tillståndsgivning, beslut om medgivande till överlåtelse eller vid en tillsynsinsats bör bestämmas till det specifika sändningsområdet för kommersiell radio och de aktörer som i detta område förfogar över sändningstillstånd genom direkt eller indirekt ägande eller genom långtgående samarbetsavtal. I den föreslagna bestämmelsen bör det därför enligt myndigheten förtydligas att överlåtelsen inte får inverka menligt på konkurrensen "i sändningsområdet". TU - Medier i Sverige (TU) anser att tillstånd som huvudregel ska kunna överlåtas och att den föreslagna helhetsbedömningen av hur en överlåtelse påverkar konkurrenssituationen i sändningsområdet måste ges en generös tillämpning, inte minst eftersom förslaget ger en mindre förutsebarhet. Bakgrund och gällande rätt: I lokalradiolagen (1993:120) infördes regler om överlåtelse av tillstånd med innebörden att tillstånd fick överlåtas om den ansvariga myndigheten medgav det. Medgivande skulle lämnas om förvärvaren var behörig att få tillstånd. Förvärvarens behörighet bestämdes bland annat genom att ingen, varken direkt eller genom företag i vilken han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam hade ett bestämmande inflytande, fick ha mer än ett tillstånd (5 § lokalradiolagen). Andra behörighetsbegränsningar fanns i form av att dagstidningsföretag liksom staten, landsting och kommuner varken direkt eller indirekt kunde få tillstånd. När lokalradioregelverket ändrades år 2000 skärptes reglerna om överlåtelse. Regeringen ansåg att regleringen med "ensamt bestämmande inflytande" var otillräcklig för att förhindra nätverk (prop. 1999/2000:55 s. 70). Regeringen anförde vidare att som ägarförhållandena då såg ut var det vanligt att någon direkt eller indirekt ägde större delar av flera bolag som hade tillstånd med åtföljande inflytande, utan att för den skull ha ett bestämmande inflytande. Därför föreslogs att myndigheten inte skulle lämna medgivande till överlåtelse om förvärvaren redan hade tillstånd att sända lokalradio i samma sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren hade del som motsvarade minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal hade ett bestämmande inflytande (samma prop. s. 69). Därutöver infördes en bestämmelse om att medgivande till överlåtelse inte skulle lämnas om det medförde en påtaglig minskning av mångfalden i medieutbudet inom sändningsområdet. Tanken var att starka och etablerade medieföretag inom sändningsområdet, t.ex. dagstidningsföretag, inte borde kunna få ett sändningstillstånd genom överlåtelse. Regeringen föreslog vidare att det skulle vara möjligt att medge undantag från kravet att förvärvaren inte direkt eller indirekt redan får ha tillstånd att sända lokalradio i samma sändningsområde för att tillåta överlåtelse om det fanns särskilda skäl. Sådana skäl kunde vara att överlåtelsen inte bedömdes medföra att mediekoncentrationen i området ökade eller att efterfrågan på sändningstillstånd i området var låg (samma prop. s. 70). Med den nya radio- och tv-lagen (2010:696) infördes ett nytt urvalssystem vilket fick till följd att reglerna om överlåtelse av tillstånd ändrades. Tillståndsmyndigheten skulle inte längre beakta påverkan på mångfalden i medieutbudet vid prövningen om överlåtelse ska medges. Denna förändring följde av att sökandens ägarförhållanden inte längre var urvalskriterium för att få sändningstillstånd. En överlåtelse av ett sändningstillstånd är med nuvarande regler således möjlig under förutsättning att MPRT medger det (13 kap. 18 § första stycket). Liksom tidigare får överlåtelse inte medges om förvärvaren direkt eller indirekt är knuten till stat, landsting eller kommun, vilket följer av att dessa inte kan få tillstånd enligt 13 kap. 4 §. När det gäller möjligheten för någon att förvärva ett nytt tillstånd i ett sändningsområde där denne redan har ett tillstånd är bestämmelsen, med vissa redaktionella ändringar, utformad på samma sätt som bestämmelsen i 5 kap. 16 § i den äldre radio- och TV-lagen (1996:844) i dess lydelse efter de ändringar som infördes år 2000. Om förvärvaren redan har ett tillstånd i samma sändningsområde som det tillstånd vilket överlåtelsen avser, direkt eller indirekt genom företag som förvärvaren har del i som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande i, får överlåtelse medges endast om det finns särskilda skäl (13 kap. 18 § andra stycket). Skälen för regeringens förslag Inledning Det finns även i fortsättningen ett behov av att reglera överlåtelser av tillstånd att sända analog kommersiell radio för att kunna främja konkurrens och mångfald på radioområdet. Inledningsvis bör det konstateras att det är viktigt att sändningstillstånd kan överlåtas. Skälen för detta har framhållits i tidigare förarbeten (se prop. 1999/2000:55 s. 70 och prop. 2009/10:115 s. 226). För det första bör kommersiellt drivna bolag ha en möjlighet att överlåta sina tillgångar. För det andra är möjligheterna för ett företag i radiobranschen att få kredit väsentligt större om tillstånd kan överlåtas. Överlåtbara tillstånd kan därför gynna investeringar i branschen och radiomarknadens dynamik. Eftersom det finns ett begränsat antal sändningstillstånd och dessa sammantaget är viktiga för yttrande- och informationsfriheten är det rimligt att tillståndsmyndigheten ger sitt medgivande till överlåtelser. MPRT har utvecklat en praxis kring de nuvarande reglerna om överlåtelse. Myndighetens tidigare prövningar har dock inte resulterat i några beslut som hindrat utvecklingen mot att branschen nu domineras av två aktörer. Det är därför angeläget att införa regler som kan förhindra att överlåtelser av sändningstillstånd leder till att konkurrensen försämras. Det ger MPRT en möjlighet att verka för ökad mångfald även under pågående tillståndsperiod. Möjligheten att överlåta tillstånd Ett alternativ till den nu föreslagna regeln om överlåtelse är att skärpa den nuvarande bestämmelsen genom att höja tröskeln för vad som kan anses godtagbart för att myndigheten ska kunna lämna medgivande till en överlåtelse. Till exempel skulle gränsen enligt 13 kap. 18 § andra stycket på 20-procentigt innehav kunna sänkas till 10 procent för att göra det svårare för en förvärvare av ytterligare tillstånd i sändningsområdet. I linje med detta skulle även regeln om bestämmande inflytande genom avtal som hinder för överlåtelse kunna skärpas på så sätt att det skulle räcka med enbart någon form av inflytande. Mot bakgrund av att tidigare skärpningar inte fått önskad effekt anser regeringen att det är lämpligare att utforma regeln på ett helt nytt sätt. I det förslag som nu lämnas kommer myndighetens prövning av en överlåtelse att göras utifrån en bedömning av hur konkurrenssituationen påverkas i sändningsområdet. Regeringen anser, liksom MPRT att det för tydlighets skull bör framgå direkt av lagtexten att det är konkurrenssituationen i sändningsområdet som ska bedömas. Med den nya utformningen av bestämmelsen blir det möjligt för myndigheten att göra en helhetsbedömning utan att vara bunden av vissa på förhand bestämda och lagfästa gränser för när ett ägande eller inflytande ska anses utgöra ett hinder för att medge överlåtelse av tillstånd. Samtidigt bör det framhållas att den föreslagna förändringen medför att det blir mindre förutsebart när överlåtelse får ske. Den minskade förutsebarheten är en konsekvens av att förslaget avser att ge större utrymme för den ansvariga myndigheten att agera mot en överlåtelse av tillstånd som påverkar konkurrenssituationen i ett sändningsområde. Mot bakgrund av TU:s synpunkt om att tillämpningen av regeln måste vara generös vill regeringen betona att förslaget i denna del också beaktar målen för politiken på medieområdet, att främja yttrandefrihet och mångfald. Därtill upprätthålls med förslaget en likformighet i utformningen av bestämmelserna om innehav, överlåtelse och återkallelse av tillstånd vilket gagnar regelverkets tydlighet. Det nya rekvisit som föreslås i bl.a. 13 kap. 18 § är som tidigare nämnts utformat med 3 kap. 23 § första stycket 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som förebild. Tillstånd att använda bl.a. radiosändare får enligt den bestämmelsen överlåtas efter medgivande från den myndighet som meddelat tillståndet. En förutsättning för ett sådant medgivande är att det inte finns skäl att anta att överlåtelsen inverkar menligt på konkurrensen. I motiven till bestämmelsen sägs att en överlåtelse inte ska medges om det finns skäl att anta att konkurrensen snedvrids (prop. 2002/03:110 s. 164). PTS är ansvarig myndighet för dessa prövningar, vilka aktualiserats bland annat vid överlåtelser av frekvenstillstånd för mobiltelefoni. I PTS promemoria Konkurrensanalys vid överlåtelse av tillstånd i 900 MHz och 2,6 GHz, daterad den 1 januari 2012, beskrivs den metod som myndigheten använder. För att bedöma om en överlåtelse inverkar menligt på konkurrensen utgår myndigheten från hur konkurrens analyseras inom konkurrensrätten (s. 14 f.). När MPRT ska tillämpa den föreslagna regeln är analysen av marknaden en viktig utgångspunkt och den bör, i likhet med PTS bedömningar, kunna utgå från hur marknadsanalyser görs inom konkurrensrätten och konkurrensområdet. Förslaget inverkar dock inte på Konkurrensverkets tillsynsuppdrag. Den nu föreslagna bestämmelsen om överlåtelse av tillstånd att sända analog kommersiell radio handlar inte primärt om att minska risken för att konkurrenssnedvridning påverkar annonsmarknaden inom ett sändningsområde utan om att motverka bristande konkurrens utifrån ett mångfaldsperspektiv. Likväl bör det vara möjligt för MPRT att finna ledning i den konkurrensrättsliga metoden och hur marknadsanalyser görs inom konkurrensrätten vid bedömning av om en tillståndsöverlåtelse inverkar menligt på konkurrensen. Kammarrätten i Stockholm har bl.a. framfört synpunkten att det bör utvecklas närmare hur en marknadsanalys kan göras mot bakgrund av att syftet är att motverka bristande konkurrens ur ett mångfaldsperspektiv (se även avsnitt 5.2). Regeringen anser inte att det är nödvändigt att i detalj närmare ange hur den konkurrensrättsliga bedömningen ska göras av myndigheten. MPRT har lång erfarenhet av radiomarknaden och ska som tidigare framhållits (avsnitt 5.2) enligt sin myndighetsinstruktion samråda med Konkurrensverket och PTS i konkurrensfrågor, bl.a. inför beslut om tillstånd att sända kommersiell radio (5 § förordningen [2010:1062] med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv). Den förändrade frekvensplaneringen, som tidigare anförts som ett skäl för en förändring av reglerna om innehav av mer än ett tillstånd i ett sändningsområde, är också ett skäl för att ändra bestämmelsen om överlåtelse av tillstånd. Med större och mer ekonomiskt betydelsefulla sändningsområden är det viktigt att den ansvariga myndigheten kan agera med kraft för att upprätthålla konkurrens och mångfald, även under löpande tillståndstid. 5.4 Återkallelse av tillstånd Regeringens förslag: Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, ska det eller de tillstånd som har lämnats efter det första tillståndet få återkallas. Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och det finns skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, ska tillståndet få återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Konsumentverket och Konkurrensverket har inga invändningar mot förslaget eller lämnar det utan synpunkter. Endast Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) yttrar sig särskilt i denna del och föreslår en ändring av ordalydelsen i 18 kap. 5 § tredje stycket radio- och tv-lagen (2010:696). Myndigheten anser att prövningen av om en återkallelse ska ske i de fall myndigheten medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända i samma tillståndsområde, ska göras utifrån en prövning av om tillståndshavaren redan "förfogar över" tillstånd att sända analog kommersiell radio och inte utifrån tillståndshavarens faktiska innehav. Bakgrund och gällande rätt: Vid konstitutionsutskottets behandling av förslaget till lokalradiolag förordades en komplettering av lagen med föreskrifter om återkallelse av sändningstillstånd (bet. 1992/93:KU15 s. 18 f.). Utskottet ansåg att det var angeläget att motverka nätverksbildningar och andra former av dominans inte bara vid tillståndstillfället utan också under hela tillståndstiden. En sådan dominans skulle kunna brytas om tillståndsmyndigheten kunde återkalla tillståndet i fall då en tillståndshavare inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Behörighetsbristen skulle exempelvis kunna bero på att en tillståndshavare förfogade över mer än ett tillstånd. Lokalradiolagen (1993:120) kom därför att innehålla en bestämmelse i 28 § andra och tredje styckena med innebörden att tillståndsmyndigheten ska återkalla det tillstånd som meddelats efter det första tillståndet, om någon förfogar över mer än ett tillstånd direkt eller genom företag där han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, under förutsättning att återkallelsen inte framstår som alltför ingripande. Om tillståndsmyndigheten lämnat sitt medgivande till en överlåtelse av tillstånd trots att det förelåg en behörighetsbrist var återkallelse möjlig endast om medgivande till överlåtelsen påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. När lokalradioregelverket ändrades 2000 anförde regeringen att det var viktigt att begränsningen av möjligheten att överlåta ett sändningstillstånd till någon annan som redan har tillstånd att sända lokalradio i samma område får betydelse under hela tillståndsperioden och att regeln inte kan kringgås. Har en tillståndshavare, utan myndighetens medgivande, t.ex. genom andels- eller aktieköp under tillståndstiden kommit att disponera över mer än ett tillstånd i sändningsområdet borde det enligt regeringen vidare vara möjligt att återkalla det sist meddelade sändningstillståndet (prop. 1999/2000:55 s. 67). Regeln utformades i enlighet med den skärpning som föreslogs när det gällde överlåtelse av tillstånd. Vid införandet av den nya radio- och tv-lagen 2010 ansåg regeringen att de regler som gällde för återkallelse av tillstånd även fortsättningsvis skulle gälla för analog kommersiell radio (prop. 2009/10:115 s. 239). Bestämmelsen infördes i 18 kap. 5 § radio- och tv-lagen (2010:696). Skälen för regeringens förslag: De föreslagna förändringarna av reglerna om innehav och överlåtelse av tillstånd bör åtföljas av förändringar också av regeln om återkallelse av tillstånd. Bestämmelserna utgör tillsammans ett regelverk för att upprätthålla konkurrens och mångfald på radioområdet och bör därför vara utformade på ett likartat sätt. Den nuvarande bestämmelsen om återkallelse är utformad med samma behörighetsbegränsning som regeln om överlåtelse av tillstånd (se avsnitt 5.3). Genom att i stället göra bestämmelsens tillämpning beroende av en bedömning av konkurrenssituationen inom sändningsområdet åstadkoms en enhetlig utformning av regelverket. Regeringen föreslår därför att tillstånd ska kunna återkallas om någon utan tillståndsmyndighetens tillåtelse förfogar över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde och det finns skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen. Liksom tidigare bör i så fall det eller de tillstånd som har lämnats efter det första tillståndet återkallas (18 kap. 5 § andra stycket). Regeln om återkallelse av tillstånd när myndigheten medgett överlåtelse grundat på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren, föreslås förändras på motsvarande sätt (18 kap. 5 § tredje stycket). I enlighet med MPRT:s förslag bör prövningen, liksom vid överlåtelsefallet, ta sikte på om tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio. 5.5 Vad som ska beaktas när tillstånd återkallas Regeringens förslag: Ett beslut om återkallelse av tillstånd att sända analog kommersiell radio, med anledning av att en fysisk eller juridisk person utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv förfogar över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde, ska få fattas endast om åtgärden står i rimlig proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet. Detsamma ska gälla när myndigheten medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända i samma sändningsområde Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast två remissinstanser yttrar sig särskilt i denna del. TU - Medier i Sverige (TU) vill understryka att en återkallelse av ett tillstånd är en från yttrandefrihetssynpunkt mycket ingripande åtgärd. Enligt TU finns skäl att överväga om inte bestämmelsen bör stramas upp ytterligare, t.ex. genom att föreskriva att det utöver att åtgärden står i proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet, också ska föreligga särskilda skäl för åtgärden. Teracom Boxer Group är tveksam till bestämmelsens konstruktion, faktiska innebörd och formulering och menar att utformningen riskerar att göra den föreslagna regleringen i riktning mot konkurrens och mångfald tandlös. Bakgrund och gällande rätt: Som beskrivits i avsnitt 5.4 förordade konstitutionsutskottet vid behandlingen av förslaget till lokalradiolag en komplettering av lagen med föreskrifter om återkallelse av sändningstillstånd. Enligt utskottet var bestämmelser som gav staten möjlighet att vidta åtgärder så att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig verksamhet av ingripande natur från yttrandefrihetsrättslig synpunkt, även när syftet var att främja mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Återkallelsemöjligheten borde därför inte vara helt undantagslös och utskottet föreslog att tillståndsmyndigheten skulle kunna underlåta återkallelse om den framstod som en alltför ingripande åtgärd (bet. 1992/93:KU15 s. 20 f.). En bestämmelse med denna innebörd behölls när regelverket för kommersiell radio förändrades. I propositionen till den nya radio- och tv-lagen anförde regeringen att återkallelse ska få ske endast om det finns mycket starka skäl för det samt om åtgärden inte framstår som alltför ingripande för tillståndshavaren (prop. 2009/10:115 s. 240). Regeln återfinns i dag i 18 kap. 7 § radio- och tv-lagen (2010:696). Av bestämmelsen följer att beslut om återkallelse av tillstånd får fattas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Skälen för regeringens förslag: Den aktuella bestämmelsen innebär en begränsning av möjligheten att återkalla tillstånd och motiveras av att återkallelse av ett sändningstillstånd innebär en inskränkning i yttrandefriheten. Det kan påpekas att Radio- och TV-verket vid tillsyn av radiomarknaden 1999 hänvisat till motsvarande bestämmelse i den äldre radio- och TV-lagen (1996:844) när myndigheten beslutade att inte återkalla tillstånd trots att en tillståndshavare i strid med lagstiftningen innehade mer än ett tillstånd i ett sändningsområde (Radio- och TV-verkets beslut, dnr 836/98, 899/95 och 2254/96). Återkallelse av tillstånd är sannolikt i de flesta fall att betrakta som en ingripande åtgärd för den berörda tillståndshavaren. Det kan antas att den nuvarande regleringen medför att återkallelse underlåts i en utsträckning som minskar radioföretagens förtroende för regelverket. Återkallelse av sändningstillstånd bör vara en verklig konsekvens för radioföretagen. De regler som syftar till att förhindra att en aktör skaffar sig kontroll över flera tillstånd i ett sändningsområde riskerar annars att kringgås. Det finns därför anledning att överväga förändringar av tillsynsmyndighetens möjlighet att underlåta återkallelse av sändningstillstånd. Den nuvarande bestämmelsen i 18 kap. 7 § ska beaktas vid återkallelse enligt 2-5 §§ samma kapitel vilket innefattar återkallelse av flera olika typer av tillstånd, bland annat tillstånd att sända analog och digital kommersiell radio, tillstånd att sända tv och tillstånd att sända närradio. En utgångspunkt för regelverket är att sändningar ska kunna bedrivas under hela tillståndsperioden. Detta gäller för alla olika typer av tillstånd och motiverar en generell bestämmelse som den nuvarande, omfattande såväl tillstånd för närradiosändningar som tillstånd för marksänd tv. Emellertid finns det, mot bakgrund av den tillämpning bestämmelsen fått, anledning att överväga om förhållandena på området analog kommersiell radio kan utgöra skäl för en annan bedömning när det gäller förutsättningarna för att myndigheten ska kunna underlåta en återkallelse. Typiskt för analog kommersiell radio är att det finns få sändningsmöjligheter i jämförelse med tv- och närradioområdet. Denna relativa brist på tillgängliga tillstånd innebär att behovet av att upprätthålla regler som syftar till att främja mångfald och konkurrens blir viktigare för den analoga kommersiella radion än för andra medieområden. Det bör också framhållas att lagstiftningens begränsningar av möjligheten att inneha flera tillstånd införts just med tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten. Syftet är också att utrymmet att sända analog kommersiell radio ska utnyttjas så att möjligheterna till mångfald tas till vara (se Lagrådets yttrande över förslaget till lokalradiolag, prop. 1992/93:70 s. 164 f.) Regeringen bedömer att detta syfte inte kan uppnås om myndigheten avstår från att återkalla enbart med hänvisning till att åtgärden är alltför ingripande. Det finns därför skäl att ytterligare precisera förutsättningarna för återkallelse av tillstånd att sända analog kommersiell radio. Regeringen föreslår därför en särskild bestämmelse med bäring på förutsättningarna för att underlåta återkallelse av sådana tillstånd. Den innebär att beslut om återkallelse av tillstånd enligt 18 kap. 5 § andra och tredje styckena får fattas endast om åtgärden står i rimlig proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet. Som påpekats ovan är en återkallelse av ett sändningstillstånd en inskränkning i yttrandefriheten. En konstitutionell förutsättning för lagstiftning av detta slag är bland annat att den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 21 § RF). Med den föreslagna bestämmelsen förtydligas att ett beslut om återkallelse måste föregås av en bedömning av om återkallelsebeslutets verkan för tillståndshavaren står i proportion till möjligheterna att sändningstillstånden i området används så att konkurrens och mångfald främjas. Regeringen gör alltså en annan bedömning än TU och Teracom Boxer Group och anser att den föreslagna bestämmelsen ger uttryck för en rimlig avvägning mellan de hänsyn som Myndigheten för press, radio och tv bör ta i dessa fall. Av särskild betydelse för bedömningen blir således förhållandena i sändningsområdet. Det handlar både om hur många tillstånd som kan ges och hur stort intresse det finns för att bedriva kommersiella radiosändningar i området. En återkallelse bör kunna underlåtas om det bedöms saknas förutsättningar för att en ny tillståndsgivningsprocess med ett återkallat tillstånd skulle förbättra konkurrensen och mångfalden inom sändningsområdet. Myndigheten bör väga återkallelsens ingripande verkan mot den nytta för mångfald och konkurrens tillståndet kan ha om det beviljas ett annat radioföretag. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ändringarna i radio- och tv-lagen (2010:696) ska träda i kraft den 1 augusti 2017. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet. Promemorians förslag innebär att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2017 men överensstämmer i övrigt med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget eller lämnar det utan synpunkter. Post- och telestyrelsen (PTS) stöder promemorians förslag men vill lyfta att det kan behövas en längre övergångsperiod än natten mellan den 31 juli och den 1 augusti 2018 för att driftsätta radiosändare i enlighet med nya tillstånd och villkor samt att avveckla eventuella tidigare sändare så att långvariga sändningsuppehåll kan undvikas. Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) framhåller att övergången till den nya tillståndsperioden eventuellt kan innebära vissa tekniska övergångsproblem. Myndigheten framhåller vidare att avsikten är att meddela de nya tillstånden i så god tid som möjligt, senast i början av 2018, för att aktörerna ska kunna vidta de åtgärder som krävs och få nödvändiga frekvenstillstånd av PTS. Bauer Media Group föreslår att nuvarande tillstånd temporärt förlängs bortom den 31 juli 2018 i det fall tilldelningsförfarandet inte kan genomföras senast den 31 juli 2017. Bauer Media Group anser vidare att omställningen från den befintliga tilldelningen till den nya tilldelningen måste göras successivt under en övergångsperiod om cirka ett år räknat från den 1 augusti 2018 eller det senare datum då de nya tillstånden är tänkta att ersätta de befintliga. NRJ/RBS Broadcasting (NRJ) anser att promemorians förslag till ikraftträdandedatum innebär att klarhet beträffande de nya tillstånden inte kommer att föreligga förrän cirka sex månader innan NRJ:s nuvarande sändningstillstånd löper ut. NRJ anser vidare att nuvarande sändningstillstånd bör minst förlängas till den 31 december 2018 för att ge skäligt rådrum för myndigheter och radioaktörer. MTG Radio anser inte att det behövs några övergångsbestämmelser utöver de som föreslås i promemorian och menar att en "clean cut" är nödvändig. MTG radio framhåller vidare att aktörerna på den svenska marknaden har erfarenhet av en liknande förändring då tillstånden i Norge löpte ut 2002. MTG radio påpekar dock att det i samband med ytterligare utbyggnad av de nya sändningsområdena kan behövas extra resurser inom PTS för att myndigheten snabbt ska kunna ge nödvändiga frekvenstillstånd. Skälen för regeringens förslag: De föreslagna reglerna bör träda i kraft den 1 augusti 2017 för att nya sändningstillstånd baserade på en ny frekvensplanering ska kunna börja gälla den 1 augusti 2018. MPRT har meddelat att tillståndsförfarandet bör inledas cirka ett år innan nuvarande tillstånd löper ut. MPRT:s tillståndsgivning bör vidare ske med marginal för att tillståndshavarna också ska hinna få tillstånd från PTS att använda radiosändare enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation innan den nya tillståndsperioden inleds. Äldre bestämmelser bör tillämpas på befintliga tillstånd vid ikraftträdandet. Därigenom undviks att nya bedömningar av myndigheten påverkar konkurrensförhållandena på radiomarknaden när endast ett år återstår av nuvarande tillståndsperiod. Vidare slipper myndigheten belastas av ärenden föranledda av nya regler på området samtidigt som den ska förbereda utlysning av tillstånd inför nästa tillståndsperiod och administrera anbudsförfarandet. Mot bakgrund av Bauer Media Groups, NRJ:s och MTG Radios synpunkter om själva övergången till den nya tillståndsperioden vill regeringen framföra följande. Samtliga nu gällande sändningstillstånd löper ut den 31 juli 2018. Det följer av radio- och tv-lagen och tillståndsvillkoren. Detta har varit känt sedan nya radio- och tv-lagens tillkomst 2010 och hela radiomarknaden har att förhålla sig till detta faktum. Regelverket innebär vidare att nya tillstånd att sända analog kommersiell radio ska fördelas i ett anbudsförfarande inför den kommande åttaåriga tillståndsperioden. Som tidigare nämnts innebär det i sig att den nuvarande ägarstrukturen på radiomarknaden kan komma att förändras. De regleringsmässiga förutsättningarna, både när det gäller frekvensplaneringen och aktuella bestämmelser i radio- och tv-lagen, måste möjliggöra för nya aktörer att komma in på radiomarknaden. Om särskilda hänsyn tas till befintliga tillståndshavare i detta skede skulle möjligheterna till en ägarmässig omsättning av sändningstillstånden påverkas. Med anledning av PTS och MPRT:s synpunkter vill regeringen vidare framhålla att det självklart är viktigt att övergången till den nya tillståndsperioden kan ske på ett smidigt sätt för gamla och nya tillståndshavare och utan alltför stora påfrestningar för radiolyssnarna. Att radiokanaler kan försvinna och nya tillkomma när sändningstillstånden för nästa tillståndsperiod tas i bruk är naturligt, men längre uppehåll i det kommersiella radioutbudet bör undvikas. Av betydelse i sammanhanget är att båda tillståndsmyndigheternas arbete kan fortgå som planerat så att tillstånd enligt radio- och tv-lagen och lagen om elektronisk kommunikation kan meddelas i tid inför den nya tillståndsperioden. En faktor som påverkar övergången är också att nästa tillståndsperiod kan baseras på en ny frekvensplanering som delvis kommer att skilja sig från den nuvarande. För att tillståndshavarna ska kunna sända i den utsträckning som tillstånden enligt den nya frekvensplaneringen möjliggör kan en viss omställning av infrastrukturen i form av master, sändare m.m. som används i dag komma att krävas. Frågans betydelse är delvis beroende av vilka aktörer som får tillstånd att sända under nästa tillståndsperiod. I sammanhanget bör även nämnas att PTS utgångspunkt enligt vad som beskrivits i myndighetens delrapportering av regeringsuppdraget att ta fram en ny frekvensplanering är att i stor utsträckning använda existerande mastplatser som grund (rapportnummer PTS-ER-2016:29 s. 17). Regeringen har förståelse för att övergången till den nya tillståndsperioden innebär en stor omställning för de inblandade aktörerna. Regeringen kommer att följa myndigheternas arbete inför och under tillståndsgivningsprocessen men bedömer utifrån de förhållanden som är kända i dag att övergången till den nya tillståndsperioden bör kunna ske på ett acceptabelt sätt. 7 Konsekvenser 7.1 Sammanfattande beskrivning av nuvarande ordning och vilken förändring som eftersträvas Regeringen föreslår ändringar i radio- och tv-lagen (2010:696) för att främja konkurrens och mångfald på området analog kommersiell radio. Förslagen handlar om vilka hänsyn Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) ska ta vid utformning av sändningsområden, regler för hur många tillstånd som får innehas i ett sändningsområde samt överlåtelse och återkallelse av tillstånd. När det gäller sändningsområdenas utformning innebär den nuvarande ordningen i huvudsak att MPRT ska utforma många sändningsområden med inriktning mot lokala intresseområden. Som beskrivits i det föregående pekar radiomarknadens utveckling på att det finns ett kommersiellt intresse av att kunna sända över större områden och att de geografiska begränsningar som nuvarande regel syftar till kan förhindra ett optimalt utnyttjande av det tillgängliga frekvensutrymmet. Med förslagen eftersträvas en större frihet för den ansvariga myndigheten vid utformning av sändningsområden. Genom att inte längre vara bunden av vad som är naturliga lokala intresseområden utan i stället se till vad som gagnar konkurrens och mångfald på radioområdet kan myndigheten fokusera på att sändningsområdenas utformning ska skapa förutsättningar för en väl fungerande marknad för kommersiell radio i stället för lokalt förankrade radiostationer. Regler om innehav, överlåtelse och återkallelse av tillstånd är nödvändiga för att upprätthålla konkurrens och mångfald på radiomarknaden, både vid tillståndsgivningen och under löpande tillståndsperiod. En förbättring av möjligheterna för radioföretagen att sända över större områden än i dag innebär att dagens bestämmelser för att upprätthålla konkurrens och mångfald blir obsoleta. Därtill har de visat sig vara lätta att kringgå av tillståndshavarna. Den ansvariga myndigheten har vid flera tillfällen granskat radiomarknadens utveckling utan att det varit möjligt att ingripa mot den ökande ägarkoncentrationen. Regeringens förslag ger utrymme för myndigheten att göra nya bedömningar i dessa frågor för att främja konkurrens och mångfald på radioområdet. Förslagen innebär att det inte blir möjligt för en enskild aktör att direkt eller indirekt kontrollera hela den kommersiella radiomarknaden, vilket i förhållande till dagens regler även får anses positivt ur säkerhetssynpunkt. Enligt regeringens mening kan det dock finnas anledning att i ett annat sammanhang återkomma till säkerhetsfrågor på radioområdet. 7.2 Alternativa lösningar och effekter av uteblivna förändringar Om nuvarande regler om sändningsområden behålls kommer befintliga, lokalt inriktade, tillstånd för analog kommersiell radio utlysas på nytt inför kommande tillståndsperiod. Följden skulle bli att en effektivare frekvensplanering inte kan realiseras. Det skulle få konsekvenser för radioföretagen och för radiomarknadens framtida utveckling. Mot bakgrund av att dagens tillståndshavare byggt nätverk av lokala tillstånd för att nå så stor täckning som möjligt är det sannolikt att en utlysning av nuvarande lokalt inriktade tillstånd skulle behöva följas av en längre period av konsolidering där tillståndshavarna söker överenskommelser sinsemellan för att skapa förutsättningar för en lönsam reklamradioverksamhet. Det skulle innebära en osäkerhet för de företag som i dag är aktiva på radiomarknaden och intresserade av att fortsätta sin verksamhet efter det att nuvarande tillstånd löper ut. Den nuvarande uppdelningen i många lokalt avgränsade sändningsområden innebär sannolikt även att nya aktörers intresse av att ge sig in på den svenska radiomarknaden är mindre än vad det skulle kunna vara om sändningsområdena utformas med målet att ge förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Ett alternativ till att förändra bestämmelsen om sändningsområdenas utformning på det sätt som föreslagits i avsnitt 4 är att närmare ange hur sändningsområdena ska vara utformade. Exempelvis kan det anges att den ansvariga myndigheten ska bestämma sändningsområdenas omfattning så att det ger utrymme för ett visst antal tillstånd av viss storlek. Det skulle även närmare kunna preciseras var i landet sändningstillstånd för analog kommersiell radio ska kunna lämnas. Alla sådana begränsningar är, liksom den nuvarande bestämmelsens uppräkning av vilka hänsyn myndigheten ska ta vid utformning av sändningsområden, förenad med risken att det försämrar utnyttjandet av det tillgängliga frekvensutrymmet och låser fast radiomarknaden i en tillståndsmässig struktur som är mindre lämplig ur ett kommersiellt perspektiv. De nuvarande reglerna om innehav, överlåtelse och återkallelse av tillstånd har inte på ett effektivt sätt kunnat hindra en utveckling mot ökad ägarkoncentration. Om större och mer kommersiellt attraktiva sändningsområden etableras kan uteblivna förändringar av bestämmelserna få allvarliga konsekvenser för konkurrensen och mångfalden på radioområdet. Ett alternativ till promemorians förslag om överlåtelse och återkallelse av tillstånd är att skärpa de nuvarande reglerna genom att behålla bestämmelserna men höja tröskeln för vad som kan anses godtagbart för att myndigheten ska kunna lämna medgivande till en överlåtelse respektive underlåta att återkalla ett tillstånd. Detta alternativ har närmare beskrivits i avsnitt 5.3. Det som talar emot en förändring av de aktuella reglerna på detta sätt är att det finns en risk att det liksom vid tidigare skärpningar inte får önskad effekt. Om nuvarande regler kan kringgås genom olika typer av bulvanförhållanden är sannolikt en skärpning, som utgår från de nuvarande bestämmelsernas utformning, i längden verkningslös. Regeringen föreslår därför att reglerna om överlåtelse och återkallelse av tillstånd utformas på ett annat sätt. Regeln om hur många tillstånd som får innehas i ett sändningsområde har utformats för att anknyta till bestämmelserna om överlåtelse och återkallelse. De bedömningar avseende alternativa lösningar som redovisats ovan för reglerna om överlåtelse och återkallelse gäller även för den föreslagna bestämmelsen om innehav av tillstånd. 7.3 Vilka som berörs av regleringen Förslagen i propositionen berör i huvudsak de företag som har tillstånd att sända analog kommersiell radio och intresse av att fortsätta sända under kommande tillståndsperiod. Därutöver berörs även aktörer som vill komma in på den kommersiella radiomarknaden. Även andra företag kan komma att påverkas, exempelvis de som använder den kommersiella radion som annonsmedium. MPRT och Post- och telestyrelsen (PTS) berörs av förslagen. 7.4 Ekonomiska och andra konsekvenser 7.4.1 Konsekvenser för staten Regeringens bedömning: Förslagen bör sammantaget leda till oförändrade eller högre intäkter för staten jämfört med i dag. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Ekonomistyrningsverket yttrar sig i fråga om konsekvenserna av förslagen för staten. Myndigheten bedömer inte att statens intäkter kommer att påverkas negativt av de föreslagna ändringarna. Skälen för regeringens bedömning: I propositionen lämnas förslag som kan komma att påverka statens intäkter från sändningstillstånden. I dag förekommer tre olika avgiftssystem. De tillstånd som ursprungligen meddelades enligt lokalradiolagen innebär att tillståndshavaren som sändningsavgift årligen ska betala det belopp som denne bjöd vid auktionen då tillståndet ropades in, med indexuppräkning. Det finns 75 tillstånd som meddelats enligt detta system och de enskilda avgifterna uppgick för år 2016 till mellan cirka 60 000 och 3 700 000 kronor. Den genomsnittliga årsavgiften för dessa tillstånd var 2016 cirka 1 500 000 kronor. Det finns därtill åtta tillstånd som meddelats genom ett särskilt urvalsförfarande enligt den äldre radio- och TV-lagen (1996:844). Dessa tillstånd är förenade med en enhetlig avgift som för år 2016, efter årlig indexuppräkning, uppgick till 47 000 kronor. De årliga sändningsavgifter som betalas av den kommersiella radiobranschen för de äldre auktionstillstånden och de nyare med enhetlig avgift uppgick sammanlagt till cirka 110 mnkr. Därutöver har MPRT vid tre olika tillfällen fördelat tillstånd enligt den nya radio- och tv-lagens (2010:696) bestämmelser som innebär ett slutet anbudsförfarande. Tillståndshavarna har då betalat en sändningsavgift som motsvarat det vinnande budet i anbudsförfarandet i form av ett engångsbelopp för hela tillstånds-perioden. 2010 fördelades 14 nya tillstånd av MPRT enligt detta system och tillståndshavarna betalade sammanlagt 62,8 mnkr för tillstånden som gav rätt att sända under åtta år. Under 2015 och 2016 har även äldre återlämnade tillstånd delats ut på nytt. Senast meddelades två tillstånd att sända i Stockholm och ett i Göteborg med tillståndstiden 2 maj 2016-31 juli 2018. Sändningsavgiften för de tre tillstånden uppgick till sammanlagt 18,2 mnkr för den drygt tvååriga tillståndsperioden. Den 31 juli 2018 löper samtliga tillstånd för kommersiell radio ut och ska innan dess utlysas på nytt i enlighet med bestämmelserna i radio- och tv-lagen. Ett slutet anbudsförfarande kommer att tillämpas och sändningsavgifterna ska betalas som ett engångsbelopp för hela den kommande åttaåriga tillståndsperioden. Flera faktorer påverkar värdet på de framtida sändningstillstånden och därmed vilka intäkter som staten kommer att få från auktionen. Den viktigaste faktorn är hur de som söker tillstånd bedömer framtidsutsikterna för analog kommersiell radio och mediemarknadens utveckling i stort. Förslagen om att möjliggöra en annan utformning av sändningsområdena än i dag kan komma att påverka värdet av de enskilda tillstånden eftersom ett tillstånds värde i allmänhet är kopplat till hur många radiolyssnare som kan nås. En förändring av sändningsområdena kan samtidigt möjliggöra ett totalt sett ökat utbud av radio om det är möjligt att utnyttja det tillgängliga frekvensutrymmet på ett effektivare sätt. Det skulle kunna leda till ökade intäkter för staten jämfört med i dag. Sändningsområden som är attraktivt utformade ur ett kommersiellt perspektiv kan även medföra ett ökat intresse för radiomarknaden och möjligheten att sända kommersiell radio vilket kan vara positivt för sändningstillståndens värde och statens intäkter. I detta läge är det endast möjligt att göra en grov uppskattning av vad tillstånden totalt sett kommer att värderas till vid den kommande auktionen genom att utgå från vad tillståndshavarna i dag betalar i sändningsavgifter. En sådan uppskattning utgör en beskrivning av de ekonomiska konsekvenserna om förändringar av sändningsområdena uteblir. Som beskrivits ovan betalas sändningsavgifter enligt tre olika system. En sammanställning av vad sändningsavgifterna uppgår till per år kan göras enligt följande: De 75 gamla tillstånden kostar tillståndshavarna totalt 110 mnkr per år. De åtta tillstånd som meddelats mellan 2001 och 2010 kostar tillståndshavarna sammanlagt 0,4 mnkr per år. Från och med 2010 har 21 tillstånd fördelats som utslaget per år kostar tillståndshavarna grovt uppskattat 20,3 mnkr. 2010 meddelades åttaåriga sändningstillstånd för sammanlagt 62,8 mnkr. 2015 meddelades tillstånd för perioden 15 oktober 2015-31 juli 2018, dvs. ca 2,8 år, för sammanlagt 14,4 mnkr. 2016 meddelades tillstånd för perioden 2 maj 2016-31 juli 2018, dvs. ca 2,5 år, för sammanlagt 18,2 mnkr (62,8/8 + 14,4/2,8 + 18,2/2,5 = 20,3 mnkr per år). Statens intäkter från de nuvarande sändningstillstånden kan på detta sätt uppskattas till cirka 131 mnkr per år (110+0,4+20,3=130,7). Utan förändringar av sändningsområdenas omfattning och i avsaknad av större förändringar på mediemarknaden, t.ex. allmänhetens radiolyssnande, kan värdet på sändningstillstånden även under kommande tillståndsperiod bedömas ligga på denna nivå. Med de föreslagna förändringarna av sändningsområdenas utformning och ett ökat intresse för kommersiell radio kan värdet på sändningstillstånden bli högre. De föreslagna förändringarna avseende innehav, överlåtelse och återkallelse av tillstånd kan i sig påverka värdet av tillstånden och därmed statens intäkter. Syftet med förslagen är att ge förutsättningar för MPRT att verka för konkurrens och mångfald dels vid tillståndsgivningen, dels under löpande tillståndsperiod. En stramare reglering på detta område kan tänkas ha en negativ inverkan på tillståndens värde. Ett exempel på detta kan vara tillståndsgivning för ett sändningsområde med två sändningsmöjligheter, dvs. en situation där två tillstånd att sända över området ska meddelas. Vid tillståndsgivningen kommer regeln om hur många tillstånd som får innehas i ett sändningsområde innebära att en aktör som redan vunnit ett anbudsförfarande om ett tillstånd i sändningsområdet inte kan få ett nytt även om denne lämnat det högsta budet. När det gäller överlåtelse och återkallelse av tillstånd kan de föreslagna reglerna, som syftar till en skärpning jämfört med i dag, också få en negativ effekt på statens inkomster. Bakgrunden till denna bedömning är att sändningstillstånden utgör tillgångar hos radioföretagen och att regler som begränsar tillgångens överlåtbarhet kan verka hämmande på betalningsviljan vid anbudsförfarandet. Alternativa utformningar av dessa regler, som också syftar till en skärpning, bör få liknande effekter på statens inkomster från sändningstillstånden. Alternativet att inte genomföra några förändringar i reglerna om innehav, överlåtelse och återkallelse av sändningstillstånd bedöms, som en konsekvens av ovanstående resonemang, kunna resultera i högre intäkter för staten jämfört med propositionens alternativ. Regeringens förslag bedöms sammantaget leda till oförändrade eller högre intäkter för staten jämfört med i dag. 7.4.2 Konsekvenser för myndigheterna Regeringens bedömning: Förslagen bör inledningsvis medföra en viss ökning av arbetsbördan för Myndigheten för press, radio och tv. För Post- och telestyrelsens del bör förslagen innebära att myndighetens arbetsinsats på sikt kommer att ligga på samma nivå som tidigare. För förvaltningsdomstolarna bör antalet ärenden minska eller bli oförändrat. Promemorians bedömning skiljer sig från regeringens bedömning på det sättet att förslagen bedöms kunna innebära en förenkling för Post- och telestyrelsen enligt promemorian. Remissinstanserna: Några remissinstanser yttrar sig i fråga om konsekvenser av förslagen för myndigheterna. Post- och telestyrelsen (PTS) instämmer inte i promemorians bedömning att behovet av framtida frekvensplaneringsinsatser kan komma att minska och att förslagen därigenom innebär en förenkling för myndigheten. PTS uppfattning är att arbetsinsatsen på sikt kommer att ligga kvar på samma nivå som tidigare eftersom tillståndshavarna sannolikt kommer ha önskemål om förändringar under tillståndsperioden av var radiosändarna placeras och även önskemål om slavsändare för att förbättra täckningen. Domstolsverket har inget att invända mot förslagen i promemorian. Skälen för regeringens bedömning: Förslagen kan innebära att MPRT:s arbete med att meddela tillstånd för analog kommersiell radio underlättas om sändningsområdena utformas så att färre tillstånd än i dag ska utlysas och bli föremål för anbudsförfarande enligt radio- och tv-lagen. Färre tillstånd kan även innebära att antalet ärenden om överlåtelse av tillstånd minskar och att myndighetens tillsyn över radiomarknaden förenklas. Sammantaget kan myndighetens arbete vid tillståndsgivningen och under pågående tillståndsperiod underlättas med anledning av förslagen om sändningsområdenas utformning. När det gäller de övriga förslagen om hur många tillstånd som får innehas i ett sändningsområde och om överlåtelse av tillstånd, förutsätter dessa förslag nya bedömningar från myndighetens sida avseende hur konkurrensen inom ett sändningsområde påverkas. Dessa bedömningar aktualiseras både vid tillståndsgivning och under löpande tillståndsperiod. Inledningsvis kan det antas att de föreslagna regelförändringarna kan innebära en ökad arbetsbörda för MPRT. För PTS del innebär förslagen att myndighetens arbete med frekvensplanering påverkas. Det handlar om ett ökat behov av koordinerings- och planeringsarbete för att konkretisera hur nya sändningsområden kan utformas. Detta arbete är i huvudsak redan inlett i och med regeringens uppdrag om frekvensplanering som lämnades till PTS den 14 april 2016 (Ku2016/00937/MF). Även om den nya frekvensplaneringen som uppdraget syftar till innebär att de tillgängliga frekvensresurserna utnyttjas på ett bättre sätt än i dag bedöms behovet av framtida planeringsinsatser i det aktuella frekvensutrymmet kvarstå. Regeringen kan därför instämma i PTS bedömning att tillståndshavarna sannolikt kommer ha önskemål om förändringar under tillståndsperioden av var radiosändarna placeras och även önskemål om slavsändare för att förbättra täckningen. Förslagen bedöms därför i längden medföra en oförändrad arbetsbelastning för PTS. De föreslagna förändringarna kan som nämnts innebära att färre sändningstillstånd jämfört med i dag kommer att meddelas av MPRT. Det bör också innebära att antalet överklagade beslut minskar. Samtidigt innebär en förändring av sändningsområdenas utformning på föreslaget sätt att varje enskilt sändningstillstånd blir mer ekonomiskt betydelsefullt, vilket kan verka i motsatt riktning när det gäller antalet överklagade beslut. Sammantaget bedöms konsekvenserna för förvaltningsdomstolarna bli att antalet ärenden minskar eller blir oförändrat. 7.4.3 Konsekvenser för radioföretagen och andra berörda företag Regeringens bedömning: Förslagen bör innebära en minskning av företagens administrativa börda. Förändringar i sändningsområdenas utformning bör dock kunna innebära kostnader för radioföretagen eftersom det kan bli nödvändigt att vidta förändringar i sändarinfrastrukturen. Vidare bör förslagen få effekter på konkurrensförhållandena mellan radioföretagen. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Några remissinstanser yttrar sig i fråga om konsekvenser för radioföretagen och andra berörda företag. Regelrådet finner sammantaget att konsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet finner dock att redovisningen av påverkan på företagens andra kostnader än administrativa kostnader bristfällig därför att den saknar tydligare information om omställningskostnader. Regelrådet finner även brister i redovisningen av särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning. Tillväxtverket bedömer att de föreslagna förändringarna medför en ökad priskonkurrens avseende annonsering i radio vilket bör gynna enskilda näringsidkare som önskar köpa reklamtid i radio. Tillväxtverket anser att sådana effekter bidrar positivt till förutsättningarna för företag generellt att bedriva sin verksamhet. Vidare bedömer Tillväxtverket att förändringarna specifikt kan främja förutsättningarna för företag inom den kulturella och kreativa sektorn. Dels öppnas marknaden för flera radioföretag, dels kan underleverantörer till tillståndsinnehavarna, exempelvis av programinnehåll eller av musikaliska verk, påverkas positivt av ökad konkurrens på radiomarknaden. Ekonomistyrningsverket bedömer inte att företagen kommer att drabbas av orimliga avgifter som en konsekvens av förändringarna. Skälen för regeringens bedömning: De företag som primärt berörs av förslagen är de radioföretag som har tillstånd att sända analog kommersiell radio och intresse av att fortsätta sända när nuvarande tillstånd går ut. I dag finns 103 tillstånd att sända och sändningar bedrivs i 51 sändningsområden. Den kommersiella radiomarknaden domineras av de två nätverken Bauer Media Group och MTG Radio. I nätverken ingår tillstånd som antingen direkt eller indirekt ägs av Bauer Media Group eller MTG Radio eller tillstånd vars innehavare slutit samarbetsavtal med något av nätverken om programinnehåll och reklamförsäljning. Marknaden för radioreklam uppgick 2015 till 757 mnkr, en uppgång med 7,3 procent från föregående år (IRM, Institutet för reklam- och mediestatistik). När det gäller vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader kan inledningsvis konstateras att förslagen inte innebär att någon ny reglering införs. Det handlar i stället om förändringar av befintlig reglering som i sig bör innebära en minskning av berörda företags administrativa börda. Denna bedömning grundas på att en förändring i utformningen av sändningsområden med färre men större områden än i dag underlättar förberedelsearbetet för de sökande inför anbudsförfarandet. Utan denna förändring skulle en tillståndssökande som är intresserad av att sända över större områden än vad dagens lokalt avgränsade tillstånd medger behöva delta i budgivningen för flera tillstånd. De övriga förslagen innebär inga förändringar jämfört med den nuvarande regleringen när det gäller inverkan på företagens administrativa kostnader. Liksom tidigare kommer en överlåtelse av tillstånd att kräva MPRT:s godkännande. Förändringar i utformningen av sändningsområden kan innebära kostnader för radioföretagen i form av att det kan bli nödvändigt att vidta förändringar i sändarinfrastrukturen. I enskilda fall kan det t.ex. handla om att flytta befintliga sändare eller komplettera med nya för att nå större täckning. Förändringen kan därför leda till omställningskostnader för de tillståndshavare som får tillstånd för en ny period. Kostnaderna påverkas delvis av om tillståndshavaren äger sändarinfrastrukturen eller hyr utsändningstjänsten från en sändaroperatör. Enligt Regelrådet är det en brist att konsekvensutredningen inte innehåller en uppskattning av kostnaderna för att flytta en befintlig sändare eller komplettera med en ny. Regeringen bedömer emellertid att det saknas förutsättningar att närmare precisera denna typ av omställningskostnader i nuläget. En faktor i sammanhanget är också hur den nya frekvensplaneringen som PTS för närvarande arbetar med kommer att skilja sig från den nuvarande. I sammanhanget kan nämnas att PTS strävar efter att i så stor utsträckning som möjligt använda befintliga mastplatser i den nya frekvensplaneringen (rapportnummer PTS-ER-2016:29 s. 17). En redovisning av kostnaden för att flytta en enstaka sändare ter sig därför mindre relevant. Ökade kostnader som föranleds av en tillståndsmässig möjlighet att sända över större områden än tidigare bör kunna motsvaras av ökade intäkter av att kunna nå fler lyssnare. Förslagen bedöms i övrigt inte medföra några andra kostnader för företagen. Avsaknaden av en bedömning av särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning, vilket Regelrådet påtalat som en brist, menar regeringen vara mindre betydelsefullt i detta fall. Eftersom tillståndsgivningen bygger på ett slutet anbudsförfarande, vilket kräver finansiella resurser av viss omfattning, är de allra minsta företagen inte aktuella i detta sammanhang. Som beskrivits i avsnitt 7.4.1 om konsekvenser av förslagen för staten kan sändningsområden som är utformade på ett kommersiellt attraktivt sätt leda till att värdet på sändningstillstånden ökar och därmed också radioföretagens kostnader för att få sändningstillstånd. En kostnadsökning för företagen i denna del skulle dock vara driven av att den vinnande budgivaren värderat sändningsmöjligheten som tillståndet ger högre än tidigare. Enbart ökad konkurrens om de tillgängliga tillstånden bör inte innebära högre kostnader för företagen eftersom anbudsförfarandet är slutet och utformat för att förhindra att kostnaderna för tillstånden höjs på ett omotiverat sätt. Regeringens förslag syftar till att främja konkurrensen på radioområdet och bör därför få effekter på konkurrensförhållandena mellan radioföretagen. Utformning av sändningsområden ska t.ex. ske med hänsyn till vad som främjar konkurrens och mångfald på radioområdet. Den ansvariga myndighetens tillämpning av de föreslagna reglerna om innehav, överlåtelse och återkallelse av tillstånd innebär också att konkurrensförhållandena ställs i förgrunden genom att bestämmelserna ska motverka en marknadsstruktur som kan inverka menligt på konkurrensen inom ett sändningsområde. Sammantaget kan de företag som är verksamma inom den kommersiella radion därför räkna med ökad konkurrens med promemorians förslag. En ökad konkurrens på området kan få konsekvenser också för andra företag än de direkt berörda tillståndshavarna. Framförallt gynnas näringsidkare som köper annonstid av radioföretagen av att fler självständiga och konkurrerande aktörer bedriver kommersiell radioverksamhet inom ett sändningsområde, vilket även Tillväxtverket påpekar i sitt remissvar. Även underleverantörer till tillståndshavarna, exempelvis av programinnehåll, kan påverkas positivt av en mer konkurrensutsatt radiomarknad. Förändringen av sändningsområdenas utformning kan leda till att det blir färre tillstånd att sända över mindre områden. Det innebär sämre möjligheter för aktörer som endast vill nå ut med sändningar över den närmaste omgivningen. I detta sammanhang bör det framhållas att erfarenheterna visar att det varit svårt för tillståndshavarna att nå lönsamhet i lokala sändningar och att intresset för att sända över mindre områden sannolikt är lågt. För den som vill sända över områden av en kommuns storlek utgör närradion fortsatt en möjlighet. Därtill har framväxten av webb-radio inneburit att radiomediet generellt är mer tillgängligt än tidigare och att den som vill sända radio har möjligheter också vid sidan av tillståndspliktiga marksändningar. 7.5 Bedömning av förslagen i förhållande till de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Förslagen bedöms inte stå i strid med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 8 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) 13 kap. 2 § Myndigheten för press, radio och tv ska bestämma sändningsområdenas omfattning för analog kommersiell radio med hänsyn till vad som främjar konkurrens och mångfald på hela radioområdet och ger förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Myndigheten ska samråda med Post- och telestyrelsen i frågor om sändningsområdenas omfattning. Flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde. Ändringen i första stycket innebär en förändring av vad Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) ska ta hänsyn till vid utformningen av sändningsområdenas omfattning. I stället för att ta hänsyn till vad som är naturliga lokala intresseområden och utforma sändningsområdena så att ett stort antal tillstånd kan ges, ska myndigheten ta hänsyn till vad som främjar konkurrens och mångfald på hela radioområdet och vad som ger förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Förändringen innebär bl.a. att myndigheten kan bestämma sändningsområden som är av större geografisk omfattning än tidigare. Att främja konkurrens och mångfald innebär att sändningsområdenas omfattning sammantaget ska ge förutsättningar för att flera av varandra oberoende tillståndshavare kan verka på radiomarknaden i konkurrens om lyssnare och annonsörer. Möjligheterna till konkurrens och mångfald bör beaktas både i det enskilda sändningsområdet och i hela landet. Rekvisitet hela radioområdet innebär att myndigheten ska ta hänsyn både till förhållandena inom den kommersiella radion och till möjligheterna för den kommersiella radion att konkurrera med public service-radion. En livskraftig kommersiell radio innebär att hänsyn ska tas till de ekonomiska förutsättningarna för kommersiell radioverksamhet med målet att en tillståndshavare ska kunna bedriva en ekonomiskt bärkraftig verksamhet i ett längre perspektiv. Ändringen i första stycket innebär vidare att det där inte längre uttryckligen framgår att myndigheten ska ta hänsyn till vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge och hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas i andra områden. De frekvenstekniska hänsyn som är nödvändiga att ta vid all tillståndsgiven radioanvändning, regleras nu i paragrafens andra stycke som föreskriver att myndigheten ska samråda med Post- och telestyrelsen (PTS) i frågor om sändningsområdenas omfattning. MPRT ska, med bistånd från PTS i de frekvenstekniska frågorna, sträva efter ett effektivt utnyttjande av tillgängligt frekvensutrymme när sändningsområdenas omfattning bestäms. Paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande andra stycket andra meningen och innebär att flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde. Flera tillstånd inom ett sändningsområde främjar naturligtvis mångfald och konkurrens. Den faktiska möjligheten att ge flera tillstånd för ett enskilt sändningsområde påverkas dels av hur det tillgängliga frekvensutrymmet används i närliggande sändningsområden, dels av sändningsområdets omfattning. Myndighetens bedömning av vad som främjar konkurrens och mångfald och vad som ger förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio kan därför påverka hur många tillstånd som kan ges i ett enskilt sändningsområde. Vid en avvägning mellan flera tillstånd i ett sändningsområde och större sändningsområden bör särskilt beaktas möjligheterna till en livskraftig kommersiell radio. Det tillgängliga frekvensutrymmet bör också utnyttjas på ett så effektivt och uttömmande sätt som möjligt och det bör därför inte uteslutas att det kan förekomma sändningsområden där endast ett tillstånd kan meddelas av frekvenstekniska skäl. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 4.3. 13 kap. 5 § En fysisk eller juridisk person får inte förfoga över mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. Ändringen innebär att en fysisk eller juridisk person inte får förfoga över mer än ett tillstånd om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. Rekvisitet förfoga över, som även förekommer i 18 kap. 5 §, innebär i detta sammanhang att myndigheten inte endast ska beakta direkta innehav av tillstånd inom sändningsområdet. Det kan även handla om indirekta innehav, t.ex. genom bolag som tillståndshavaren äger andel i. Att förfoga över inbegriper också fall då en tillståndshavare genom avtal eller på annat sätt genom samarbete har inflytande över en annan aktör med tillstånd i sändningsområdet. Någon särskild gräns för när ett förfogande föreligger, t.ex. genom att ägande i en annan tillståndshavare ska uppgå till en viss nivå, uppställs inte. Bestämmelsen tillämpas vid tillståndsgivningen. När MPRT konstaterat att en aktör som söker tillstånd redan har tillstånd i sändningsområdet, direkt eller indirekt, eller t.ex. samarbetar med någon som förfogar över tillstånd i sändningsområdet ska det prövas om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen om den sökande får tillstånd. I så fall kan den sökande inte meddelas ytterligare tillstånd i sändningsområdet. Avgörande för möjligheten att förfoga över mer än ett tillstånd i ett sändningsområde är om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. Frågan är om förfogande över ytterligare tillstånd innebär att konkurrensen inom sändningsområdet begränsas eller snedvrids. Enligt bestämmelsen är det vidare fråga om en bedömning av om det finns skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen. Det innebär att myndighetens bedömning också bör inbegripa omständigheter som kan vara relevanta för den närmaste framtiden. Ett exempel på detta är om kommande förändringar i frekvensanvändningen kan ge förutsättningar att meddela ytterligare tillstånd i sändningsområdet. Tidsperspektivet begränsas av att samtliga tillstånd gäller för en viss tid. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 5.2. 13 kap. 18 § Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för press, radio och tv medger det. Sådant medgivande får bara lämnas om förvärvaren uppfyller kriterierna enligt 4 § andra stycket och det inte finns skäl att anta att överlåtelsen skulle inverka menligt på konkurrensen i sändningsområdet. En överlåtelse som inte medges är utan verkan. Ändringen i första stycket innebär, liksom vid förfoganden över mer än ett tillstånd enligt 5 §, att prövningen av om en överlåtelse ska medges inte längre enbart ska ta sikte på om förvaren redan har ett tillstånd i samma sändningsområde som det tillstånd vilket överlåtelsen avser. Prövningen ska inte heller, som enligt den nuvarande bestämmelsen, uteslutande ske utifrån en bedömning av om förvärvaren redan har ett tillstånd i samma sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag som förvärvaren har del i som motsvarar minst 20 procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal har bestämmande inflytande i. I stället ska prövningen om en överlåtelse ska medges göras på samma sätt som vid en prövning av om en tillståndshavare kan tillåtas förfoga över mer än ett tillstånd. En överlåtelse ska medges under förutsättning att det inte finns skäl att anta att överlåtelsen skulle inverka menligt på konkurrensen i sändningsområdet. Frågan är om en överlåtelse skulle innebära att konkurrensen inom sändningsområdet begränsas eller snedvrids ur ett mångfaldsperspektiv. Bestämmelsen bör tillämpas så att en överlåtelse inte ska medges om förvärvaren skulle ha varit förhindrad att meddelas tillståndet vid motsvarande förhållanden i samband med en tillståndsgivningsprocess enligt 5 §. Andra stycket motsvarar nuvarande tredje stycket. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 5.3. 18 kap. 5 § Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om 1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början, 2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, 3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1-4 och 8-10 §§, eller 4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet. Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet. Första stycket och fjärde stycket är oförändrade. Andra och tredje styckena tar sikte på fall där någon utan tillåtelse från MPRT förfogar över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, eller då överlåtelse medgetts trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde och beslutet grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Regleringen i respektive stycke har utformats på motsvarande sätt som 13 kap. 5 och 18 §§ och prövningen ska därmed även vid fall av återkallelse ske utifrån en bedömning av om finns det skäl att anta att förfogandet respektive överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, se författningskommentarerna till dessa paragrafer. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 5.4. 18 kap. 7 § Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 2-4 §§ och 5 § första och fjärde styckena får fattas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 5 § andra och tredje styckena får fattas endast om åtgärden står i rimlig proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet. Beslut om ändring av tillstånd enligt 2 § andra stycket 2 får fattas endast om tillståndshavarens rätt enligt 4 kap. 4 § kan tillvaratas. Ändringen i första stycket innebär att återkallelse av tillstånd enligt 5 § andra och tredje styckena undantas från bestämmelsens tillämpning. Dessa fall regleras nu i paragrafens andra stycke. I övrigt är ingen förändring av bestämmelsens tillämpning avsedd. Andra stycket är nytt och har ingen motsvarighet i gällande rätt. Den nya bestämmelsen är avsedd att tillämpas i de fall någon utan tillåtelse från MPRT förfogar över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde (5 § andra stycket), eller då överlåtelse medgetts trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde och beslutet grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren (5 § tredje stycket). MPRT ska i dessa fall fatta beslut om återkallelse endast om åtgärden står i rimlig proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet. Bestämmelsen innebär att myndigheten innan ett beslut om återkallelse fattas ska bedöma hur tillståndshavaren skulle påverkas av återkallelsen och hur konkurrensen och mångfalden inom sändningsområdet skulle kunna främjas om tillståndet ifråga blev föremål för en ny tillståndsgivningsprocess. När det gäller verkan av en återkallelse för en tillståndshavare bör särskild vikt fästas vid förhållandena inom det aktuella sändningsområdet, bl.a. antalet tillstånd som kan meddelas, och om tillståndshavaren sedan tidigare har tillstånd i sändningsområdet. Beträffande möjligheten att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet ska bedömningen bl.a. ta hänsyn till intresset från nya aktörer av att komma in på radiomarknaden. Om t.ex. ett sådant intresse saknas, kan möjligheterna att främja mångfald och konkurrens genom att återkalla och utlysa tillståndet på nytt vara begränsade och inte stå i rimlig proportion till återkallelsens ingripande verkan för tillståndshavaren. Tredje stycket motsvarar nuvarande andra stycket. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 5.5. Sammanfattning av förslagen i promemorian Vissa frågor om kommersiell radio (Ds 2016:23) I promemorian lämnas förslag om att ge Myndigheten för press, radio och tv större frihet vid utformningen av sändningsområden för analog kommersiell radio. Bland annat föreslås att myndigheten inte längre ska behöva ta hänsyn till vad som är naturliga lokala intresseområden utan i stället se till vad som gagnar konkurrens och mångfald på hela radioområdet. Förslag lämnas också om att ändra reglerna om hur många tillstånd som får innehas inom ett sändningsområde. Därtill lämnas förslag för att främja konkurrens och mångfald inom den kommersiella radion med bäring på reglerna om överlåtelse och återkallelse av tillstånd. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2, 5 och 18 §§ och 18 kap. 5 och 7 §§ radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 2 § Myndigheten för press, radio och tv ska bestämma sändningsområdenas omfattning för analog kommersiell radio med hänsyn till 1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge, 2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas i andra områden, och 3. vad som är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena ska ut-formas så att ett stort antal tillstånd kan ges. Flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde. vad som främjar konkurrens och mångfald på hela radioområdet och ger förutsättningar för en livskraftig kommersiell radio. Myndigheten ska samråda med Post- och telestyrelsen i frågor om sändningsområdenas omfattning. Flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde. 5 § Ingen får ha mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde, om det inte finns särskilda skäl till det. En tillståndshavare får inte förfoga över mer än ett tillstånd att sända analog kommersiell radio inom ett sändningsområde, om det finns skäl att anta att det kan inverka menligt på konkurrensen. 18 § Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för press, radio och tv medger det. Sådant medgivande får bara lämnas om förvärvaren uppfyller kriterierna enligt 4 § andra stycket. Om förvärvaren redan har ett tillstånd i samma sändnings-område som det tillstånd vilket överlåtelsen avser, direkt eller indirekt genom företag för-värvaren har del i som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande i, får överlåtelse medges endast om det finns särskilda skäl. En överlåtelse som inte medges är utan verkan. Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för press, radio och tv medger det. Sådant medgivande får bara lämnas om förvärvaren uppfyller kriterierna enligt 4 § andra stycket och det inte finns skäl att anta att överlåtelsen skulle inverka menligt på konkurrensen. En överlåtelse som inte medges är utan verkan. 18 kap. 5 § Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om 1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början, 2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, 3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1-4 och 8-10 §§, eller 4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket förvärvaren har en del som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande i, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet. Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, direkt eller indirekt genom företag i vilket tillståndshavaren har en del som motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal ensam har ett bestämmande inflytande, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet. Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan har tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet. 7 § Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 2-5 §§ får fattas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 2-4 §§ och 5 § första och fjärde styckena får fattas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 5 § andra och tredje styckena får fattas endast om åtgärden står i rimlig proportion till möjligheterna att främja konkurrens och mångfald i sändningsområdet. Beslut om ändring av tillstånd enligt 2 § andra stycket 2 får fattas endast om tillståndshavarens rätt enligt 4 kap. 4 § kan tillvaratas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorians innehåll lämnats av Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Konkurrensverket, Regelrådet, Tillväxtverket, Statens medieråd, Myndigheten för press, radio och tv, Sveriges Kommuner och Landsting, Teracom AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB, Bauer Media Group AB, MTG Radio AB, RBS Broadcasting AB, Närradions Riksorganisation, TU - Medier i Sverige, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Advokatsamfund, Stim Svenska tonsättares internationella musikbyrå och Sveriges Annonsörer. Myndigheten för tillgängliga medier, Riksrevisionen, Almega, Företagarna, LO och Sveriges akademikers centralorganisation har avstått från att yttra sig över förslagen i promemorian. Svar har inte kommit in från Sveriges Television AB, Björn Vidstrand, David Olsson Radioproduktion AB, E-FM Sverige AB, Forum & Marknad 107,7 i Nyköping HB, Fria Media i Östergötland AB, GH Giga Hertz HB, Göta Radiokanal i Linköping AB, Göteborg Air 105,9 HB, HNV Radio AB, Jönköpings Reklamradio 106,0 HB, Kilohertz AB, Kimtevill HB, Lugna Favoriter 104,7 i Stockholm HB, Media Intressenterna Sundsvall/Härnösand KB, Mediabärarna i Dalarna AB, MIAMEDICA AB, MittMedia AB, Mix Megapol.se AB, Norrköpings Radio & Co AB, Planet 103,9 Södertälje AB, Power i Stockholm HB, Radio 2000 107,6 i Helsingborg HB, Radio Air 104,5 i Hällby och Eskilstuna HB, Radio City AB, Radio Licence Startup Halland AB, Radio Licence Startup Västerås AB, Radio Licence Startup Örebro AB, Radio Match AB, Radio National Luleå AB, Radio National Skellefteå AB, Radio Nova AB, Radio Ö-vik KB, RadioIndustri Xerkses i Borås AB, Reklammedia 104,4 i Kil och Karlstad HB, Reklammedia 107,3 i Kristianstad HB, Rix Gävle/Sandviken KB, Rockklassiker Sverige AB, Trestad Air 105,0 HB, Umeå Radiointressenter KB, Uppsala Musikradio City 106,5 AB, Vinyl AB, Växjö Reklamradio 104,3 HB, Östersjöns Reklamradio AB, Nätverket Närradio i Sverige, Radioproduktionsbolagen RPB, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens centralorganisation, Unionen, Näringslivets Regelnämnd, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Musiksverige, SKAP - Sveriges kompositörer och textförfattare, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) och Ifpi Sverige. Ett spontant remissvar har inkommit från NORDICOM. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-02-08 Närvarande: F.d. justitieråden Lennart Hamberg och Olle Stenman samt justitierådet Svante O. Johansson. Vissa frågor om kommersiell radio Enligt en lagrådsremiss den 2 februari 2017 har regeringen (Kulturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Mattias Thalén, biträdd av departementssekreteraren Linus Fredriksson. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Kulturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2017 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Eriksson, Linde, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet Bah Kuhnke Regeringen beslutar proposition Vissa frågor om kommersiell radio