Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1682 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 2016/17:121 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Åldersbedömning tidigare i asylprocessen Prop. 2016/17:121
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 121
Regeringens proposition 2016/17:121 Åldersbedömning tidigare i asylprocessen Prop. 2016/17:121 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 februari 2017 Stefan Löfven Morgan Johansson (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I ärenden där en asylsökande utlänning uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn men där frågan om ålder är oklar tar Migrationsverket oftast ställning i åldersfrågan i samband med det slutliga asylbeslutet. Detta medför att även asylsökande som senare bedöms vara vuxna behandlas som barn, vilket t.ex. kan förändra boendemiljön för ensamkommande barn på ett negativt sätt. Det innebär också att resurser avsatta för barn går till vuxna asylsökande. Regeringen föreslår därför ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket ska bedöma en utlännings ålder tidigare i asylprocessen än vad som görs i dag. Om det råder oklarhet om en asylsökande som uppger sig vara ett ensamkommande barn är under 18 år eller inte, ska Migrationsverket så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Innan ett tillfälligt beslut fattas som innebär att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre, ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Regeringen föreslår också att Migrationsverkets tillfälliga beslut ska kunna överklagas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 4 3 Ärendet och dess beredning 6 4 Nuvarande ordning för bedömning av ålder i asylprocessen 6 4.1 Betydelsen av att vara barn i asylprocessen 6 4.2 Bedömning av ålder 7 4.3 Medicinsk åldersbedömning 9 5 Behovet av ändrade regler 11 6 Bedömning av ålder i ett tidigare skede i asylprocessen 14 6.1 Tillfälligt beslut om ålder 14 6.2 Medicinsk åldersbedömning inför ett tillfälligt beslut om ålder 20 6.3 Rätt att överklaga tillfälligt beslut om ålder 25 6.4 Offentligt biträde 27 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 28 8 Kostnader och andra konsekvenser 29 9 Författningskommentar 32 Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) 35 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 36 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 38 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 39 Bilaga 5 Det omarbetade asylprocedurdirektivet 40 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2017 76 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas tre nya paragrafer, 13 kap. 17 och 18 §§ och 14 kap. 8 b §, och närmast före 13 kap. 17 § och 14 kap. 8 b § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. Åldersbedömning 17 § Om den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre krävs dock inte någon sådan åldersbedömning eller något sådant beslut. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart. 18 § Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut enligt 17 § som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden har gett sitt skriftliga samtycke. Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av staten. 14 kap. Åldersbedömning 8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017. 2. De nya föreskrifterna tillämpas inte om ansökan om uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före den 1 februari 2017. 3 Ärendet och dess beredning Frågan om åldern på en asylsökande som uppger sig vara ett ensamkommande barn har betydelse för såväl ärendet om uppehållstillstånd som mottagandet av den sökande under tiden som handläggningen av ärendet pågår. Enligt nuvarande ordning gör Migrationsverket en bedömning av den sökandes ålder först i samband med att ett beslut fattas i frågan om uppehållstillstånd. Till dess godtas som huvudregel den ålder som den sökande själv uppger. Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) utarbetats. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 1 och 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2016/06572/L7). Lagrådet Regeringen beslutade den 2 februari 2017 att inhämta Lagrådets yttrande. Lagrådsremissens lagförslag stämmer överens med propositionens. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. 4 Nuvarande ordning för bedömning av ålder i asylprocessen 4.1 Betydelsen av att vara barn i asylprocessen Av 1 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL, framgår att med barn avses i utlänningslagen en person som är under 18 år. Enligt 1 kap. 10 § UtlL, som har sin grund i artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), ska i fall som rör ett barn särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. När frågor om tillstånd ska bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet ska barnet höras om det inte är olämpligt (1 kap. 11 § UtlL). Det finns även särskilda bestämmelser i utlänningslagen om barns rätt till uppehållstillstånd (se t.ex. 5 kap. 6 § andra stycket UtlL). För ensamkommande asylsökande barn gäller också en särskild mottagningsprocess. En anvisningskommun ansvarar för att det ensamkommande barnet får ett boende som är anpassat till barnets behov (3 § lagen [1994:137] om mottagande av asylsökande m.fl.) och barnet har rätt till en god man (2 § lagen [2005:429] om god man för ensamkommande barn). Ett ensamkommande asylsökande barn har även rätt till skolgång och gymnasieutbildning (jfr 7 kap. 2 §, 15 kap. 5 § och 29 kap. 2 § skollagen [2010:800]) och hälso-, sjuk- och tandvård (jfr 5 § lagen [2008:344] om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.).Vuxna asylsökande ska i stället erbjudas plats på en förläggning och har inte rätt till vård i samma utsträckning som barn. 4.2 Bedömning av ålder Tidpunkt för bedömning av ålder Det finns inga bestämmelser i utlänningslagen som reglerar hur bedömningen av en asylsökandes ålder ska gå till. Däremot framgår det av utlänningsförordningen (2006:97), förkortad UtlF, att Migrationsverket, i samband med att ett ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande, ska informera barnet om möjligheten att genomgå en läkarundersökning för att fastställa hans eller hennes ålder (8 kap. 10 h §). Bestämmelsen infördes i samband med genomförandet av det första asylprocedurdirektivet och regeringen anförde då att läkarundersökning inte är en utredningsmetod som Migrationsverket använder sig av för att kunna fatta beslut rörande en asylansökan från ett barn utan något som den enskilde erbjuds för att styrka sin ålder (prop. 2009/10:31 s. 199). Riksdagens ombudsmän (JO) har i ett flertal beslut uttalat att utgångspunkten vid en bedömning av om en sökande är vuxen eller underårig bör vara att bedömningen ska göras i samband med att beslut fattas i asylärendet. Fram till dess bör den ålder som sökanden uppgett vid ansökningstillfället godtas, om det inte är alldeles uppenbart att uppgiften är felaktig (se JO 2013/14 s. 361, JO 2015/16 s. 361 och JO 2016/17 s. 643). Skälen för JO:s bedömning kan sammanfattas med att det med hänsyn till de konsekvenser som en åldersbedömning får för ensamkommande asylsökande som uppger att de är underåriga är av stor vikt att bedömningen genomförs på ett så rättssäkert sätt som möjligt. En grundläggande förutsättning för det är enligt JO att den baseras på ett tillfredsställande underlag. Eftersom beslutsunderlaget kan förändras under asylärendets gång har JO ansett att utgångspunkten bör vara att bedömningen görs i samband med att beslut i asylärendet fattas. I Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2014:1 bekräftar domstolen JO:s ställningstagande att bedömningen av om den asylsökande är vuxen eller underårig ska ske i samband med att beslut i asylärendet fattas eftersom beslutsunderlaget gällande den asylsökandes ålder kan förändras under asylärendets gång. Domstolen konstaterar vidare att en asylsökande som påstår sig vara underårig men inte kan göra detta sannolikt med hjälp av handlingar och skriftliga eller muntliga uppgifter kan erbjudas möjligheten att använda en läkarundersökning som ett bevismedel för att uppfylla sin bevisbörda. Det finns dock ingen skyldighet för Migrationsverket att erbjuda en läkarundersökning, endast en skyldighet att informera om möjligheten att genomgå en sådan. Domstolen påpekar även att en medicinsk åldersbedömning endast är ett av flera bevismedel som den enskilde kan använda sig av för att uppfylla sin bevisbörda i fråga om ålder. Bevisbörda och utredningsskyldighet Det är den asylsökande som har bevisbördan för sitt påstådda skyddsbehov och som ska göra både sin berättelse och sin identitet, av vilken åldern är en del, sannolik (se t.ex. MIG 2007:9 och MIG 2011:11). Migrationsverket har emellertid en allmän utredningsskyldighet och i ärenden som rör asyl, särskilt när det gäller barn, har Migrationsverket ett större utredningsansvar än vad som gäller i många andra ansökningsärenden (jfr prop. 2004/05:170 s. 155). Migrationsverkets utredningsskyldighet och serviceskyldighet gäller under hela asylförfarandet. Utredningsansvaret innefattar att Migrationsverket ska se till att beslutsunderlaget är tillräckligt och i förekommande fall ange vad som behöver kompletteras. I svensk rätt gäller principen om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Inom svensk asylrätt gäller vidare bevislättnadsregeln benefit of the doubt (även kallad tvivelsmålets fördel), som är internationellt vedertagen och som framgår av bl.a. UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Principen innebär att en sökandes uppgifter ska läggas till grund för beslut om han eller hon gjort vad som varit möjligt för att göra sin berättelse sannolik och den inte präglas av bristande trovärdighet eller inkonsekvens. Principen om benefit of the doubt gäller även i fråga om sökandens eventuella underårighet. Av UNHCR:s handbok framgår att sökanden måste anstränga sig att underbygga sina uppgifter genom att använda all tillgänglig bevisning och i förekommande fall ge tillfredsställande förklaringar till varför bevisning saknas. Om nödvändigt måste sökanden göra en ansträngning att skaffa fram ytterligare bevisning. Migrationsverkets rutiner för åldersbedömning Migrationsverket utfärdade den 3 september 2015 en rättslig kommentar angående bedömning av ålder i asylärenden (SR 35/2015). I den rättsliga kommentaren anges att Migrationsverket i normalfallet har uppfyllt sin utredningsskyldighet genom att informera den sökande om möjligheten att genomgå en läkarundersökning, att hålla en muntlig utredning samt att t.ex. hämta in ett yttrande från socialtjänsten. Om en medicinsk bedömning inte ges in kan ärendet avgöras utifrån befintlig bevisning. Huvudregeln enligt kommentaren är att Migrationsverket ska ta ställning till frågan om en sökande har gjort sin ålder sannolik och är underårig eller vuxen i samband med beslutet om uppehållstillstånd. Den ålder som sökanden uppger vid ansökningstillfället ska registreras i Migrationsverkets system. Skäl att göra undantag från denna huvudregel finns i uppenbara fall och i fall där det finns bevisning som strider mot sökandens muntliga uppgifter (t.ex. en träff i VIS). Vidare finns skäl att ändra registreringen av en sökandes födelsetid under handläggningen för att möjliggöra slagningar i Eurodac och handläggning i enlighet med Dublinförordningen. Även i dessa fall ska dock Migrationsverket ta ställning till åldern i det slutliga beslutet i asylärendet. Beslutet att under handläggningen ändra födelsetiden i databasen kan inte överklagas särskilt. Utifrån ett regeringsuppdrag har Migrationsverket i april 2016 redovisat vidtagna och planerade åtgärder för att i ökad utsträckning bedöma åldern på ensamkommande barn vid registreringen och för att få bättre beslutsunderlag inför bedömningen av om sökanden har gjort sin identitet och ålder sannolik vid prövningen av asylärendet. Genom att bl.a. införa en omarbetad skyddsprocess har man skapat bättre förutsättningar för att tidigt samla in ett bredare underlag om identitet och ålder. 4.3 Medicinsk åldersbedömning Asylprocedurdirektivet I artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet finns en bestämmelse om att medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en asylansökan i sådana fall där det, efter sökandens allmänna uttalanden eller på grund av andra relevanta indikationer, finns tvivel om sökandens ålder. Om det fortfarande finns tvivel om sökandens ålder efter läkarundersökningen ska medlemsstaten utgå från att sökanden är underårig. Av samma artikel framgår att barnet före prövningen ska informeras om att en åldersbedömning (åldersbestämning enligt direktivets språkbruk) kan komma att göras och att informationen ska ges på ett språk som denne förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Informationen ska innehålla upplysningar om undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet kan få för prövningen av ansökan. Information ska också lämnas om konsekvenserna av en vägran att genomgå en läkarundersökning. Barnets och/eller dennes företrädares samtycke krävs för att undersökningen ska få genomföras. Ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd får inte enbart basera sig på att ett ensamkommande barn har vägrat att undergå en läkarundersökning. Det omarbetade asylprocedurdirektivet finns i bilaga 5. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom författningsändringar som trätt i kraft den 1 januari 2017 (prop. 2016/17:17, bet. 2016/17:SfU6, rskr. 2016/17:78). Rättsmedicinalverkets uppdrag Rättsmedicinalverket har sedan flera år genomfört medicinska åldersbedömningar med hjälp av tandmognadsbedömningar inom ramen för brottmålsprocessen på uppdrag av bl.a. åklagare och polis. Rättsmedicinalverket har också haft möjlighet att bistå Migrationsverket med medicinska åldersbedömningar i den utsträckning som den övriga verksamheten medgett det. Regeringen gav den 19 maj 2016 Rättsmedicinalverket i uppdrag att utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet med stor skyndsamhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och omedelbart öka förmågan och kapaciteten på detta område. Rättsmedicinalverket fick också i uppdrag att utveckla sin förmåga att genomföra medicinska åldersbedömningar inom ramen för brottmålsprocessen. Rättsmedicinalverket har den 15 november 2016 återrapporterat uppdraget. Av rapporten framgår bl.a. följande. Det finns inte någon metod för medicinsk åldersbedömning som kan bestämma en individs exakta ålder. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet, vilket också gäller för arbetet med medicinska åldersbedömningar. Rättsmedicinalverket kommer i sina rättsmedicinska utlåtanden om ålder aldrig att uttala sig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Rättsmedicinalverkets medicinska åldersbedömningar för att avgöra om en person är under eller över 18 år bygger på en sammantagen bedömning av två undersökningar: röntgenundersökning med joniserande strålning av visdomständer och en magnetkameraundersökning av lårbenets nedre del. Bildtagning och två oberoende analyser av respektive bilder kommer att göras av externa kliniker. Den sammantagna medicinska åldersbedömningen avges i form av en sannolikhetsbedömning i textform och utförs av en rättsläkare vid Rättsmedicinalverket utifrån standardiserad matris som myndigheten tagit fram. Principen om benefit of the doubt utgör utgångspunkten för Rättsmedicinalverkets bedömning av medicinsk ålder. Vid genomförandet av uppdraget har Rättsmedicinalverket beaktat krav på vetenskap, beprövad erfarenhet och rättssäkerhet. Rättsmedicinalverket har även lagt särskild vikt vid etiska aspekter och barnrättsliga perspektiv. Socialstyrelsens uppdrag Socialstyrelsen har gjort en genomlysning av forskning på området där olika metoder för medicinsk åldersbedömning analyserats, däribland magnetkameraundersökningar av olika tillväxtzoner för att bedöma 18-årsgränsen. Socialstyrelsen konstaterade att aktuell forskning visar att undersökning med magnetkamera kan minska risken för att barn bedöms som vuxna jämfört med traditionell röntgen samt att åldersbedömningar med icke-radiologiska metoder saknar vetenskapligt stöd. Regeringen gav den 14 juli 2016 Socialstyrelsen i uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar av 18-årsgränsen inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och brottmålsprocessen. Utgångspunkten för uppdraget är att metoden ska vara vetenskaplig, tillförlitlig och etisk. Uppdraget ska samordnas med det arbete som görs inom ramen för det uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar som Rättsmedicinalverket fått. I Socialstyrelsens uppdrag ingår det att se över om de metoder som Rättsmedicinalverket kommer att använda skulle kunna kompletteras. Uppdraget ska genomföras i samråd med Rättsmedicinalverket, Migrationsverket, Åklagarmyndigheten och andra berörda myndigheter. Socialstyrelsen ska lämna en delrapport senast den 30 april 2017 och slutredovisa uppdraget senast den 30 november 2017. 5 Behovet av ändrade regler Regeringens bedömning: Det finns behov av ändrade regler i syfte att tidigarelägga åldersbedömningen av vissa ensamkommande asylsökande som uppger att de är under 18 år. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd (SMER), Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Föreningen Sveriges överförmyndare, Rädda barnen och UNICEF Sverige, antingen delar promemorians bedömning eller lämnar den utan invändning. Riksdagens ombudsmän (JO) och Länsstyrelsen i Stockholms län anser att behovsanalysen i promemorian är bristfällig. Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, JO, Socialstyrelsen och Statens skolverk, efterfrågar ett förtydligande av vilken rättsverkan Migrationsverkets beslut om ålder har i förhållande till andra myndigheter. Migrationsverket efterlyser dessutom ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. JO anser att det bör övervägas om de problem som förslagen avser att komma till rätta med i stället bör lösas inom ramen för den lagstiftning och den verksamhet där problemen anses finnas. Skälen för regeringens bedömning: Barn har särskilda rättigheter enligt bl.a. barnkonventionen. Frågan om en ensamkommande asylsökande är under eller över 18 år är av betydelse för hur asylärendet handläggs och för frågan om uppehållstillstånd. Åldern har även betydelse för mottagandet av den asylsökande. Enligt nuvarande ordning tar Migrationsverket som huvudregel ställning till den sökandes ålder först i samband med det slutliga beslutet i asylärendet. Fram till dess godtas, utom i uppenbara fall, den ålder som den asylsökande uppgett. En följd av detta är att även de asylsökande som senare bedöms vara vuxna behandlas som barn under asylprocessen och får del av de rättigheter och förmåner som ska tillkomma barn. Under 2016 har antalet ensamkommande barn som söker asyl här i landet sjunkit från 2015 års rekordhöga nivåer till cirka 2 200. Enligt Migrationsverkets prognos beräknas antalet ligga på ungefär samma nivå under 2017 för att därefter successivt öka till cirka 4 100 under 2021, vilket är så långt Migrationsverkets prognos i dagsläget sträcker sig. Osäkerheten i prognosen är dock stor. Den genomsnittliga handläggningstiden för asylärenden, inklusive ärenden om ensamkommande barn, förväntas uppgå till som mest femton månader innan utvecklingen vänder nedåt någon gång under 2017. Den genomsnittliga handläggningstiden för samtliga asylärenden som avgörs under 2017 bedöms bli tolv månader. Andelen avgjorda ärenden om ensamkommande barn där åldern skrivs upp till myndig ålder i samband med beslut har ökat under 2016 och varit högre än under tidigare år. Regeringen anser att det inte är lämpligt att vuxna asylsökande bor tillsammans med ensamkommande barn på boenden som är anpassade för barn. Resurser avsatta för barn ska inte heller gå till vuxna asylsökande. Utifrån såväl ett barnrättsperspektiv som ett ekonomiskt perspektiv är nuvarande ordning därför inte tillfredsställande. Det är mot den bakgrunden angeläget att se över möjligheten att göra åldersbedömningar tidigare i asylprocessen. Riksdagens ombudsmän (JO) ifrågasätter om inte behovet av åldersbedömningar tidigare i asylprocessen är en följd av de långa handläggningstider som för närvarande råder hos Migrationsverket. Det är förstås av stor vikt att prioritera en förkortning av de rådande handläggningstiderna hos Migrationsverket. Sådant arbete pågår och Migrationsverkets prognos är också att handläggningstiderna på sikt kommer att sjunka. Regeringen anser dock att trots att handläggningstiderna förväntas kunna sjunka framöver bör utgångspunkten vara att vuxna asylsökande inte ska behandlas som barn under asylprocessen och få del av de rättigheter och förmåner som ska tillkomma barn. Detta är i synnerhet angeläget i ljuset av att dessa vuxna annars många gånger placeras i boenden tillsammans med ensamkommande asylsökande som är under 18 år, vilket förändrar den boendemiljö som dessa barn behöver och har rätt till. Genom att behandla vissa vuxna som barn försämras alltså situationen för dem som är barn. Oavsett handläggningstiderna finns det ett behov av att adressera detta problem. Som några remissinstanser, bl.a. JO och Migrationsverket, påpekar finns det ingen rättslig reglering eller entydig rättspraxis som klargör vilken rättsverkan som Migrationsverkets beslut om ålder har i förhållande till andra aktörer. Utgångspunkten måste därmed vara att varje myndighet som kommer i kontakt med ensamkommande asylsökande barn självständigt har att ta ställning till en asylsökandes ålder inom ramen för sin verksamhet och utifrån det regelverk som styr denna. I praktiken har dock Migrationsverkets beslut om ålder många gånger stor betydelse vid den åldersbedömning som den andra myndigheten själv ska göra. Detta torde i synnerhet gälla om en medicinsk åldersbedömning också görs i asylärendet. I de flesta fall blir alltså Migrationsverkets beslut om ålder i praktiken styrande även för andra myndigheter vid mottagandet av den asylsökande. Regeringen anser att den ordningen bör vara tillräcklig och ser därför inte något behov av att nu föreslå ändringar i den lagstiftning som reglerar mottagandet av ensamkommande asylsökande barn och dessa personers tillgång till boende, god man, skolgång och hälso- och sjukvård. Regeringen ser inte heller i övrigt något behov av att nu föreslå ändringar i den lagstiftning som reglerar mottagandet av ensamkommande asylsökande barn. Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det finns behov av ändrade regler i syfte att tidigarelägga åldersbedömningen av vissa ensamkommande asylsökande som uppger att de är under 18 år. 6 Bedömning av ålder i ett tidigare skede i asylprocessen 6.1 Tillfälligt beslut om ålder Regeringens förslag: Om den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre krävs dock inte någon sådan åldersbedömning eller något sådant beslut. Det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens men har en något annorlunda lagteknisk utformning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Förvaltningsrätten i Göteborg, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Statens skolverk, Länsstyrelsen i Skåne län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Föreningen Sveriges överförmyndare och Flyktinggruppernas riksråd, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att Migrationsverket så snart som möjligt ska göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder i vissa fall. Förvaltningsrätten i Stockholm, Länsstyrelsen i Stockholms län och Amnesty International är kritiska till förslaget om tillfälliga beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm ställer sig bl.a. frågande till om förslaget kommer att innebära att beslut om den asylsökandes ålder kommer att kunna fattas tidigare än med nuvarande ordning. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter bl.a. hur förslaget om tillfälliga beslut förhåller sig till det omarbetade asylprocedurdirektivet. Några remissinstanser, däribland Migrationsverket och Alvesta kommun, anför att en åldersbedömning även kan behöva göras i de fall där en asylsökande felaktigt uppger sig vara 18 år eller äldre. Flera remissinstanser, bl.a. SKL, Härnösands kommun och Sörmlands läns landsting, efterfrågar ett förtydligande av vad som avses med att en åldersbedömning ska göras "så snart som möjligt". Barnombudsmannen och UNICEF Sverige anser att det bör förtydligas att det i Migrationsverkets utredningsskyldighet ingår att alltid inhämta uppgifter från socialtjänsten och andra personer som kommit i kontakt med barnet. Många remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän (JO), Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Svenska Röda Korset, Rädda barnen, UNICEF Sverige och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, anser att ett tillfälligt beslut om ålder ska fattas även i de uppenbara fallen. Några remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm och Malmö kommun, anser att innebörden av rekvisitet "uppenbart" behöver förtydligas. Ett flertal remissinstanser, däribland JO, Barnombudsmannen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Malmö kommun, Sveriges advokatsamfund, Amnesty International och Uppsala universitet, är kritiska till förslaget att det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborg, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Rädda barnen, tar upp frågan om möjlighet för Migrationsverket att ompröva eller fatta flera tillfälliga beslut om beslutsunderlaget förändras. Några remissinstanser, däribland Migrationsverket, efterfrågar ett klargörande av när och hur det tillfälliga beslutet upphör att gälla. Några remissinstanser, däribland Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Migrationsverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Statens skolverk, har vissa lagtekniska synpunkter. Skälen för regeringens förslag En åldersbedömning ska göras tidigare i asylprocessen och leda till ett tillfälligt beslut Som anförts ovan finns det utifrån såväl ett barnrättsperspektiv som ett ekonomiskt perspektiv skäl att ändra nuvarande ordning som innebär att Migrationsverket som huvudregel tar ställning till en asylsökandes ålder först i samband med det slutliga beslutet i asylärendet. I ärenden som rör asyl har Migrationsverket ett större utredningsansvar än vad som gäller i många andra ansökningsärenden (se prop. 2004/05:170 s. 155). Migrationsverkets utredningsskyldighet gäller under hela asylförfarandet och innebär att Migrationsverket måste se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och i förekommande fall upplysa sökanden om vad som behöver kompletteras. Även i sådana fall där myndigheten har ett utvidgat utredningsansvar ankommer det dock på sökanden själv att presentera sina yrkanden och grunder och att ta fram eventuella åberopade bevis. När det gäller uppgifter om ålder är det i likhet med vad som gäller för övriga uppgifter om en sökandes identitet i första hand skriftlig bevisning som är relevant. Uppgifter som lämnas skriftligen eller muntligen under utredningen kan tjäna som komplement till den skriftliga bevisningen. En utlänning kan dock normalt sett inte endast genom muntliga uppgifter göra sin uppgivna ålder sannolik och det är inte heller möjligt att avgöra en asylsökandes exakta ålder genom att göra en bedömning av hans eller hennes utseende (jfr MIG 2014:1). För att en bedömning av en asylsökandes ålder ska kunna göras tidigare i asylprocessen måste det finnas ett tillfredställande beslutsunderlag. Med hänsyn till den utveckling som nu sker i fråga om metoderna för medicinsk åldersbedömning (se avsnitt 4.3) finns förutsättningar att införa en ordning som innebär att bedömningen av ålder ska göras tidigare i asylprocessen. Om en asylsökande uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn och det finns skäl att ifrågasätta uppgiften om att sökanden är under 18 år bör Migrationsverket inleda en utredning om sökandens ålder i syfte att så snart som möjligt kunna fatta ett tillfälligt beslut i frågan om sökanden ska anses ha fyllt 18 år eller ej. Ett tillfälligt beslut om sökandens ålder bör kunna fattas så snart Migrationsverket har uppfyllt sin utredningsskyldighet. Det får anses tillräckligt att myndigheten har gett den sökande möjlighet att komma in med skriftliga och muntliga uppgifter beträffande sin påstådda underårighet samt erbjudit sökanden att genomgå en medicinsk åldersbedömning i de fall där verket överväger att fatta ett beslut som innebär att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre (se avsnitt 6.2 nedan). Om sökanden har gett sitt samtycke till att genomgå en medicinsk åldersbedömning ligger det i sakens natur att myndigheten också inväntar resultatet av denna innan ett tillfälligt beslut fattas. När det gäller synpunkten från Barnombudsmannen och UNICEF Sverige att Migrationsverket alltid ska inhämta uppgifter från socialtjänsten och andra personer som har träffat barnet innan verket fattar ett tillfälligt beslut om ålder, kan konstateras att Migrationsverket ska se till att det finns ett fullgott beslutsunderlag. Precis som hittills kommer Migrationsverket att ha möjlighet att begära in uppgifter från socialtjänsten i enlighet med 17 kap. 1 § UtlL i de fall där det kan anses befogat och kan antas bidra till utredningen. I den utsträckning som det därutöver krävs ytterligare utredning kan verket ge anvisningar till den sökande om vilken utredning som behövs (jfr MIG 2006:1). Det står också den sökande fritt att på eget initiativ lämna in sådan bevisning som han eller hon önskar åberopa som stöd för sin underårighet. Regeringen anser därför att det inte finns behov av att införa någon sådan skyldighet för Migrationsverket att inhämta uppgifter som Barnombudsmannen och UNICEF Sverige föreslår. Med anledning av Länsstyrelsen i Stockholms läns ifrågasättande av om tillfälliga beslut om ålder är förenliga med det omarbetade asylprocedurdirektivet konstaterar regeringen att direktivet inte behandlar denna fråga utan endast frågan om läkarundersökningar som metod för att bedöma ålder. Det finns inget som talar för att det omarbetade asylprocedurdirektivet utgör hinder för att införa regler om tillfälliga beslut om ålder. Ett tillfälligt beslut ska fattas så snart som möjligt Flera remissinstanser efterfrågar ett förtydligande av vad det innebär att en åldersbedömning ska göras "så snart som möjligt". Vissa av dessa ser helst att en sådan görs innan Migrationsverket fattar ett beslut om anvisning enligt 3 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. För att förslaget om åldersbedömning tidigare i asylprocessen ska få önskad effekt krävs att en bedömning av sökandens ålder görs så tidigt som möjligt. Som framgår av avsnittet ovan måste det dock finnas ett tillfredsställande beslutsunderlag innan ett tillfälligt beslut om ålder kan fattas. Det innebär bl.a. att Migrationsverket måste utreda frågan om sökandens ålder mer noggrant vid den initiala muntliga utredningen och, i förekommande fall, ge sökanden skäligt rådrum för att ta ställning till frågan om samtycke till en medicinsk åldersbedömning. Det måste också finnas tid att genomföra den medicinska åldersbedömningen när en sådan ska göras. Handläggningstiden kan även påverkas av att det kan uppstå dröjsmål i avvaktan på att en god man ska förordnas och att verket får kompletterande beslutsunderlag från externa aktörer, såväl Rättsmedicinalverket som andra. Regeringen anser därför att det inte går att närmare precisera under hur lång tid som en åldersutredning får pågå eller inom vilken tid som ett beslut om ålder ska fattas. Att en åldersbedömning ska göras och ett tillfälligt beslut om ålder ska fattas så snart som möjligt innebär dock att handläggningen ska ske skyndsamt. När ett sådant beslut väl har fattats ligger det även i sakens natur att Migrationsverket så snart som möjligt underrättar såväl den sökande som kommunen. Förvaltningsrätten i Stockholm ställer sig frågande till om förslaget kommer att innebära att beslut om den asylsökandes ålder kommer att kunna fattas tidigare än med nuvarande ordning. Enligt förvaltningsrättens mening bör den tidpunkt då Migrationsverket har uppfyllt sin utredningsskyldighet i frågan om ålder många gånger sammanfalla med den tidpunkt då ärendet om uppehållstillstånd är färdigutrett och ett slutligt beslut kan fattas. Regeringen delar inte förvaltningsrättens uppfattning utan bedömer att förslaget kommer att innebära att beslut om den asylsökandes ålder i de flesta fall kommer att kunna fattas tidigare än med nuvarande ordning. Regeringen anser dock i likhet med förvaltningsrätten att ett tillfälligt beslut inte ska behöva fattas i de fall där asylärendet är färdigutrett och färdigt för beslut samtidigt som frågan om ålder. I dessa undantagsfall bör alltså myndigheten kunna ta ställning till frågan om ålder direkt i det slutliga beslutet som avgör ärendet om uppehållstillstånd. Regeringen vill dock här återigen betona vikten av att en åldersutredning görs skyndsamt och det bör därför vara sällsynt att ett tillfälligt beslut om ålder inte behöver fattas i de aktuella fallen. I vilka fall ska en åldersbedömning göras och ett tillfälligt beslut fattas? I promemorian föreslås att en åldersbedömning ska göras och ett tillfälligt beslut fattas om det finns skäl att ifrågasätta att ett ensamkommande barn som ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande är under 18 år men det samtidigt inte är uppenbart att han eller hon har fyllt 18 år. I promemorian anges det att Migrationsverket i de uppenbara fallen, i enlighet med hittills gällande ordning, direkt bör kunna registrera den sökande som vuxen. I övriga fall föreslås, i enlighet med principen om barnets bästa och benefit of the doubt, att sökandens uppgivna ålder ska godtas till dess att det finns tillräckligt med underlag för att fatta ett tillfälligt beslut om ålder. Många remissinstanser anser att ett tillfälligt beslut ska fattas även i de uppenbara fallen. Vissa av dessa remissinstanser anser dock att det i dessa fall kan godtas att ett tillfälligt beslut fattas utan att den sökande ges tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Några remissinstanser anser att innebörden av rekvisitet "uppenbart" behöver förtydligas. Det kan konstateras att följden av att inte undanta de uppenbara fallen från Migrationsverkets skyldighet att göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut skulle bli att även personer som uppenbart är vuxna anvisas till kommunerna i avvaktan på att ett tillfälligt beslut kan fattas. Det skulle alltså innebära att fler i stället för färre vuxna asylsökande inledningsvis kommer att hanteras inom mottagningssystemet för barn, med de nackdelar som detta innebär. Att det ska vara fråga om personer som uppenbart är 18 år eller äldre innebär vidare att det endast är i otvetydigt klara fall, där det inte finns något utrymme för en annan bedömning än att sökanden är vuxen, som ett tillfälligt beslut inte behöver fattas. Det ska alltså vara tydligt för var och en att det rör sig om en vuxen, eller finnas bevisning som tveklöst klarlägger sökandens ålder. Regeringen anser inte att det är motiverat med en ordning som innebär att ett tillfälligt beslut om ålder även ska fattas i de uppenbara fallen. Genom införandet av regler om åldersbedömning tidigare i asylprocessen bör vidare den osäkerhet som vissa remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, pekar på har funnits i och kring den hittills tillämpade uppenbarhetsbedömningen minska. Regeringen gör därför samma bedömning som i promemorian, dvs. att det inte bör krävas att Migrationsverket gör en åldersbedömning och fattar ett tillfälligt beslut om ålder om det är uppenbart att sökanden är vuxen. Migrationsverket anför att de fall där det finns bevisning som med tillräcklig styrka motbevisar sökandens uppgift om ålder också bör omfattas av bestämmelsen om tillfälliga beslut men däremot inte av kravet på att erbjuda en medicinsk åldersbedömning. Som anförts ovan är det endast i otvetydigt klara fall som Migrationsverket inte behöver göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om ålder. I de fall där det visserligen finns bevisning som motbevisar sökandens uppgift om ålder, men där det inte är ett sådant otvetydigt klart fall som gör att det är uppenbart att personen är vuxen bör Migrationsverket inleda en åldersbedömning i syfte att fatta ett tillfälligt beslut. Enligt regeringens mening bör sökanden även i dessa fall erbjudas att göra en medicinsk åldersbedömning i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 6.2 nedan. Någon särskild reglering för just dessa fall behövs inte. JO ifrågasätter om det är en lämplig och praktisk ordning att ett tillfälligt beslut också ska fattas i de fall där åldersbedömningen mynnar ut i att sökanden ska anses vara under 18 år. Den omständigheten att det pågår en åldersbedömning kan i vissa fall leda till osäkerhet och otrygghet för den sökande. För att markera att den inledande åldersbedömningen har slutförts anser regeringen, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att Migrationsverket bör fatta ett tillfälligt beslut även i de fall där myndigheten bedömer att den sökande har gjort sannolikt att han eller hon är under 18 år. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket och Alvesta kommun, uppmärksammar att en åldersbedömning kan behöva göras även i vissa fall när en asylsökande felaktigt uppger sig vara över 18 år. Migrationsverket anför i sitt remissvar att den problematiken är av betydligt mindre omfattning än den omvända. Det nu aktuella förslaget om att Migrationsverket i vissa fall ska göra en åldersbedömning då en sökande uppger sig vara under 18 år innebär enligt regeringens bedömning inte något hinder mot att myndigheten bedömer en utlännings ålder också i en situation där det krävs för att myndigheten ska kunna försäkra sig om att principen om barnets bästa i 1 kap. 10 § UtlL och andra bestämmelser som gäller barn följs. Det tillfälliga beslutet om ålder ska gälla omedelbart I promemorian föreslås att det tillfälliga beslutet om ålder ska gälla omedelbart. Ett flertal remissinstanser anser att beslutet ska gälla först sedan det fått laga kraft. Som anförts ovan är en förutsättning för att Migrationsverket ska kunna fatta ett tillfälligt beslut som innebär att en sökande bedöms vara 18 år eller äldre att det finns ett tillfredsställande beslutsunderlag och att den sökande har erbjudits att genomgå en medicinsk åldersbedömning. I de flesta fall kommer alltså beslutsunderlaget inför bedömningen av ålder att vara lika bra eller bättre än vad det varit vid den bedömning som hittills gjorts i samband med beslutet om uppehållstillstånd. Som framgår i avsnitt 6.2 gäller även i fortsättningen principen om benefit of the doubt i frågan om ålder. Syftet med förslaget om åldersbedömning tidigare i asylprocessen är att så långt som möjligt undvika att vuxna asylsökande placeras på boenden för barn och se till att resurser som är avsedda för barn också kommer barn till godo. En förutsättning för att uppnå det syftet är att den åldersbedömning som görs får ett snabbt genomslag. Som bl.a. Migrationsverket och Bjuvs kommun påpekar är det därför nödvändigt att det tillfälliga beslutet om ålder gäller omedelbart. I detta sammanhang finns även skäl att påminna om den möjlighet som finns för en domstol att efter ett överklagande besluta att ett beslut tills vidare inte ska gälla (s.k. inhibition), se vidare avsnitt 6.3. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att beslutet om ålder bör gälla omedelbart. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Som anförts ovan är det en grundläggande princip inom asylrätten att det är den asylsökande som ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Av detta följer att sökanden också måste göra sin identitet sannolik (MIG 2007:9). Ålder ingår som en del i en sökandes identitet (MIG 2011:11). En slutlig bedömning av sökandens ålder bör därför göras i samband med det slutliga beslutet i asylärendet där även utredning som tillkommit efter det tillfälliga beslutet kan beaktas. Även i de fall där bedömningen av ålder har gjorts efter att sökanden genomgått en medicinsk åldersbedömning bör en slutlig bedömning av sökandens ålder göras i samband med beslutet i asylärendet. Utrymmet för att i dessa fall frångå den bedömning om sökandens ålder som har gjorts i det tillfälliga beslutet torde dock i praktiken vara begränsat till främst de fall då den sökande senare kommer in med tillförlitliga identitetshandlingar. I samtliga fall måste dock förstås, som flera remissinstanser påpekar, en samlad bedömning göras av vad som har kommit fram i ärendet. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, efterfrågar ett klargörande av när och hur det tillfälliga beslutet upphör. Regeringen konstaterar att redan den omständigheten att det är fråga om ett tillfälligt beslut innebär en begränsning i fråga om beslutets tidsmässiga giltighet, dvs. att beslutet endast är avsett att gälla till dess att frågan senare prövas slutligt. Det tillfälliga beslutet om ålder upphör alltså att gälla utan något särskilt beslut om upphävande i och med att myndigheten prövar frågan slutligt i samband med prövningen av frågan om uppehållstillstånd. Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket och Förvaltningsrätten i Göteborg, anser att det bör förtydligas om Migrationsverket ska kunna ompröva eller fatta flera tillfälliga beslut om beslutsunderlaget förändras, t.ex. för att det kommer in handlingar som styrker att sökanden är under eller över 18 år. Som Kammarrätten i Stockholm påpekar är Migrationsverket enligt bestämmelsen i 13 kap. 13 § UtlL skyldig att ändra ett beslut som verket har fattat som första instans, om verket finner att beslutet är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, om det inte blir till nackdel för utlänningen. Skyldigheten gäller inte om Migrationsverket har lämnat över handlingarna i ärendet till en migrationsdomstol. Vad gäller andra fall hänvisar regeringen till de möjligheter till omprövning som följer av de allmänna förvaltningsrättsliga principer som har utarbetats i rättspraxis. 6.2 Medicinsk åldersbedömning inför ett tillfälligt beslut om ålder Regeringens förslag: Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut om ålder som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre, ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden har gett sitt skriftliga samtycke. Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av staten. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna ställer sig positiva till att en sökande vars ålder är ifrågasatt får möjlighet att använda en medicinsk åldersbedömning som ett kompletterande bevismedel. Sveriges advokatsamfund och Flens kommun är kritiska till användandet av medicinska åldersbedömningar. Ett flertal remissinstanser, däribland Uppsala universitet och Statens medicinsk-etiska råd (SMER), efterfrågar ytterligare förtydliganden om att medicinska åldersbedömningar ska användas med försiktighet och att de inte ska användas om sökanden på annat sätt kan göra sin ålder sannolik, t.ex. genom muntliga uppgifter eller annan dokumentation än giltiga id-handlingar. UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna (UNHCR) och SMER anser att detta även bör framgå av lagtexten. Många remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund och UNHCR, betonar vikten av att myndigheten beaktar den vetenskapliga osäkerheten i metoderna för medicinsk åldersbedömning och att principen om benefit of the doubt ska gälla vid fortsatt tvivel. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm, framhåller vikten av att principen om fri bevisprövning upprätthålls. Svenska barnläkarföreningen och Barnombudsmannen anser det ska framgå av förslaget att en medicinsk åldersbedömning ska föregås av en hälsoundersökning. Förvaltningsrätten i Stockholm och Flens kommun anser att förslaget riskerar att stå i strid med det grundlagsstadgade skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen. Ett flertal remissinstanser, däribland Förvaltningsrätten i Luleå, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen och UNICEF Sverige, anser att det inte går att hänvisa endast till samtycke från en god man eller ett offentligt biträde utan att även barnets samtycke bör inhämtas. Barnombudsmannen anser vidare att om barnet själv vill göra en medicinsk åldersbedömning ska barnets företrädare inte kunna neka till detta. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att om den underårige uppnått sådan ålder och mognad att han eller hon själv kan ta grundad ställning i frågan ska hans eller hennes vilja respekteras. Vissa remissinstanser, bl.a. Föreningen Sveriges överförmyndare och Solna kommun, anser att frågan om samtycke är av sådan utpräglad personlig karaktär att det inte kan åligga en god man att lämna ett sådant för barnets räkning. Andra remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, uppmärksammar att det finns ett behov av utbildningsinsatser till gode män inom detta område. Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Stockholms län och UNICEF Sverige, anser att det behöver förtydligas i vilka fall som en sökande kan ha godtagbara skäl att neka till att genomgå en medicinsk åldersbedömning och efterlyser fler exempel. Några remissinstanser, bl.a. Härnösands kommun och Sollefteå kommun, anser att kommunen ska kunna påkalla en medicinsk åldersbedömning. Skälen för regeringens förslag Erbjudande om medicinsk åldersbedömning Som framgår av avsnitt 4.3 ovan har Rättsmedicinalverket regeringens uppdrag att utföra medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd. För att åldersbedömningar ska kunna utföras tidigare i asylprocessen bör det införas en skyldighet för Migrationsverket att erbjuda ensamkommande barn att genomgå en medicinsk åldersbedömning i vissa fall. Enligt artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet får läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn användas endast i sådana fall där det efter sökandens allmänna uttalanden eller på grund av andra relevanta indikationer finns tvivel om sökandens ålder. I de fall där Migrationsverket, inom ramen för den åldersbedömning som ska göras enligt förslaget ovan, bedömer att den sökande inte genom skriftlig eller muntlig bevisning har gjort sannolikt att han eller hon är underårig, bör den sökande erbjudas att genomgå en medicinsk åldersbedömning i syfte att styrka sin uppgivna ålder. Som flera remissinstanser påpekar måste myndigheten alltså först göra en bedömning av den muntliga och skriftliga bevisning som har inkommit innan det kan bli aktuellt att erbjuda en medicinsk åldersbedömning. I bestämmelsen bör detta regleras på så sätt att skyldigheten att erbjuda en medicinsk åldersbedömning uppkommer först när Migrationsverket överväger att fatta ett tillfälligt beslut om att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre. Regeringen anser att detta är en tillräckligt tydlig reglering av frågan. Erbjudandet om medicinsk åldersbedömning innebär att sökanden får tillgång till ytterligare ett bevismedel för att uppfylla sin bevisbörda i de fall där det annars kan förväntas att myndigheten kommer att göra bedömningen att han eller hon är 18 år eller äldre. Det är alltså inte fråga om att införa ett krav på att ålder alltid ska göras sannolik genom medicinsk åldersbedömning. Genom erbjudandet om medicinsk åldersbedömning talar Migrationsverket om för den sökande att han eller hon inte har gjort sin uppgift om ålder sannolik. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund och UNHCR, påtalar vikten av att myndigheten beaktar den vetenskapliga osäkerheten i metoderna för medicinsk åldersbedömning och att principen om benefit of the doubt även i fortsättningen ska gälla vid bedömningen av sökandens ålder. Svenska barnläkarföreningen och Barnombudsmannen anser vidare att det ska framgå av förslaget att en medicinsk åldersbedömning ska föregås av en hälsoundersökning och att en läkare ska kunna neka till att barnet genomgår en medicinsk åldersbedömning. Regeringen konstaterar att Rättsmedicinalverket har fått i uppdrag av regeringen att genomföra medicinska åldersbedömningar. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund och det finns en stor vana inom myndigheten att hantera olika grader av osäkerhet i bedömningarna. Som redogjorts för i avsnitt 4.3 framgår det av Rättsmedicinalverkets återrapportering att myndigheten i sina rättsmedicinska utlåtanden om ålder aldrig kommer att uttala sig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Principen om benefit of the doubt utgör vidare utgångspunkten för Rättsmedicinalverkets bedömning av medicinsk ålder. Vid genomförandet av uppdraget har Rättsmedicinalverket även beaktat krav på vetenskap, beprövad erfarenhet och rättssäkerhet samt lagt särskild vikt vid etiska aspekter och barnrättsliga perspektiv. Precis som i dag måste Migrationsverket värdera resultatet av den medicinska åldersbedömningen tillsammans med övrig bevisning i enlighet med gällande bevisregler. Av sista meningen i det första stycket i artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet framgår att om det efter en medicinsk åldersbedömning fortfarande finns tvivel om den enskildes ålder, så ska beslutsfattaren utgå från att han eller hon är underårig. Bestämmelsen måste ses som ett uttryck för principen om benefit of the doubt som gäller inom svensk rätt (se vidare prop. 2016/17:17 s. 64). Som föreslagits i promemorian bör kostnaden för att genomgå en medicinsk åldersbedömning som har erbjudits sökanden betalas av staten. Några remissinstanser har påtalat att även kommunerna kan ha behov av att påkalla en medicinsk åldersbedömning. Mot bakgrund av de nu aktuella förslagen, att Migrationsverket ska utreda sökandens ålder om det finns skäl att ifrågasätta hans eller hennes egen uppgift och erbjuda sökanden att genomgå en medicinsk åldersbedömning om han eller hon inte gjort sin underårighet sannolik på annat sätt, ser inte regeringen att det finns ett sådant behov. Samtycke till medicinsk åldersbedömning För att en läkarundersökning ska få genomföras i syfte att fastställa åldern krävs enligt det omarbetade asylprocedurdirektivet att det ensamkommande barnet och/eller dennes företrädare ger sitt samtycke (artikel 25.5 b). Medverkan till en medicinsk åldersbedömning bör därför vara frivillig. Den frivilliga medverkan bör dokumenteras genom ett skriftligt samtycke. Kravet på samtycke innebär också att förslaget inte står i strid med det grundlagsstadgade skydd i 2 kap. 6 § regeringsformen som enskilda har gentemot det allmänna vad avser påtvingade kroppsliga ingrepp (jfr prop. 2005/06:72 s. 74-76). Den sökande bör få skäligt rådrum för att ta ställning till frågan om samtycke till medicinsk åldersbedömning. Utgångspunkten enligt svensk rätt är att ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § föräldrabalken). I fråga om ensamkommande asylsökande barn gäller enligt 2 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn att en god man ska förordnas om det inte är uppenbart obehövligt. De nu aktuella asylsökandena har uppgett att de är barn och kommer att behandlas som barn till dess att ett tillfälligt beslut, i förekommande fall, fattas om att de bedöms vara vuxna. Även i fråga om samtycke bör den asylsökande behandlas som ett barn i detta skede av handläggningen. I de ärenden som berörs av förslagen i denna proposition torde det alltid förordnas en god man. Den gode mannen har till uppgift att i vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. När fråga om medicinsk åldersbedömning av ett ensamkommande barn uppkommer i ett ärende om uppehållstillstånd är alltså den gode mannen behörig att lämna samtycke för barnets räkning. Som bl.a. länsstyrelserna uppmärksammar ankommer det på överförmyndaren att se till att den gode mannen har den utbildning och information som krävs för att kunna fatta sådana beslut. En vårdnadshavare ska vid utövandet av vårdnaden i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § föräldrabalken). I den gode mannens uppdrag ligger att liksom en vårdnadshavare ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till (prop. 2004/05:136 s. 29). Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att om den underårige har uppnått en sådan ålder och mognad att han eller hon själv kan ta grundad ställning i frågan, så bör hans eller hennes vilja respekteras. Regeringen instämmer i detta och vill tillägga att det i de aktuella fallen närmast undantagslöst kommer att handla om asylsökande som har en sådan ålder och mognad att det är nödvändigt för den gode mannen att involvera dem i beslutet. I praktiken kommer alltså den gode mannen och barnet gemensamt behöva komma fram till ett beslut i frågan om samtycke. I enlighet med artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet bör den sökande innan dess få information om den medicinska åldersbedömningen på ett språk som han eller hon kan förstå. Informationen ska innehålla upplysningar om undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet kan få för prövningen av en ansökan. Information ska också lämnas om konsekvenserna av en vägran att genomgå en medicinsk åldersbedömning. I utlänningsförordningen (2006:97) finns bestämmelser om Migrationsverkets informationsskyldighet (jfr 8 kap. 10 h §). Frågan om vilken information som ska lämnas till sökanden och hur bör även fortsättningsvis regleras på förordningsnivå. Några remissinstanser, bl.a. Föreningen Sveriges överförmyndare och Solna kommun, anför att frågan om samtycke är av sådan utpräglad personlig karaktär att det inte kan åligga en god man att lämna ett sådant samtycke för barnets räkning och anser att det i stället ska lämnas av en professionell aktör, t.ex. det offentliga biträdet. Regeringen delar inte denna uppfattning utan anser att samtycke till medicinsk åldersbedömning ingår i sådana personliga angelägenheter som den gode mannen har i uppdrag att ansvara för. Regeringen konstaterar vidare att det redan ingår i den gode mannens uppdrag att för barnets räkning lämna samtycke till att genomgå en DNA-analys i anknytningsärenden (se prop. 2005/06:72 s. 74-76). Enligt 18 kap. 3 § UtlL är den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det ärende som förordnandet avser, om det inte finns en god man för barnet. Om frågan om samtycke till medicinsk åldersbedömning skulle bli aktuell innan en god man har förordnats kan det offentliga biträdet, om en sådan har förordnats för barnet, lämna samtycke till medicinsk åldersbedömning för barnets räkning. Även det offentliga biträdet ska då naturligtvis ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till. Det kan i detta sammanhang finnas skäl att erinra om att det enligt gällande rätt inte finns några möjligheter att, inom ramen för asylprocessen, tvinga någon att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Detta gäller även om ett skriftligt samtycke tidigare har lämnats av den gode mannen eller det offentliga biträdet. Förslaget innebär inte någon ändring i denna del. Nekat samtycke till att genomgå medicinsk åldersbedömning Även om förslaget är utformat som en skyldighet för Migrationsverket att erbjuda en medicinsk åldersbedömning i vissa fall får, som framgår ovan, utredningsansvaret anses uppfyllt genom att sökanden erbjuds att genomgå en medicinsk åldersbedömning. I de fall där den sökande nekar till att genomgå en medicinsk åldersbedömning bör Migrationsverket alltså kunna fatta beslut på befintligt underlag. Detsamma bör gälla om sökanden fått skäligt rådrum att ta ställning till erbjudandet om medicinsk åldersbedömning men inte svarat inom denna tid. Som framgår ovan följer det av artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet att den sökande ska få information om konsekvenserna av en vägran att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Det är den sökande som har bevisbördan för att han eller hon är underårig och som ska göra detta sannolikt. Principen om benefit of the doubt gäller som framgått ovan även i fråga om sökandens eventuella underårighet. En förutsättning för att den sökande ska få förmånen av denna bevislättnadsregel är dock att sökanden har gjort vad han eller hon kan för att styrka sin berättelse och att hans eller hennes allmänna trovärdighet inte ifrågasatts. En medicinsk åldersbedömning är ett bevismedel som kan hjälpa till att klarlägga en sökandes ålder. Vilken betydelse som ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning får vid bevisvärderingen som görs vid bedömningen av ålder måste naturligtvis avgöras av Migrationsverket i varje enskilt fall. Vid den bedömningen får myndigheten ta ställning till om det finns godtagbara skäl till att den sökande inte vill genomgå en medicinsk åldersbedömning, t.ex. att sökandens fysiska eller psykiska hälsotillstånd är sådant att en medicinsk åldersbedömning inte är lämplig. Flera remissinstanser efterlyser förtydliganden av och fler exempel på godtagbara skäl. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att genom förarbetsuttalanden mer detaljerat reglera hur övervägandena i denna del ska gå till eftersom det riskerar att inkräkta på principen om fri bevisvärdering och minska möjligheten att ta tillbörlig hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall med beaktande av bl.a. utvecklingen i praxis. I de flesta fall där myndigheten bedömer att sökanden inte har gjort sin underårighet sannolik med hjälp av skriftlig och muntlig bevisning och därför erbjuder sökanden att genomgå en medicinsk åldersbedömning torde dock ett nekat samtycke utan godtagbar anledning leda till att myndighetens preliminära bedömning kvarstår, dvs. att sökanden inte har gjort sannolikt att han eller hon är under 18 år. Detta är endast en följd av att myndigheten är skyldig att fatta ett beslut även om en medicinsk åldersbedömning inte genomförs och då utifrån det material som finns tillgängligt i ärendet. Enligt regeringens mening innebär det inte, som bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm och Flens kommun anser, att förslaget riskerar att stå i strid med det grundlagsstadgade skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen. Det kan i detta sammanhang finnas skäl att nämna att en ansökan om uppehållstillstånd inte kan avslås enbart på grund av att sökanden inte vill genomgå en medicinsk åldersbedömning (se prop. 2016/17:17 s. 65). 6.3 Rätt att överklaga tillfälligt beslut om ålder Regeringens förslag: Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder ska kunna överklagas till en migrationsdomstol. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser är positiva till förslaget att det tillfälliga beslutet om ålder ska kunna överklagas. Några remissinstanser, däribland UNICEF Sverige, ifrågasätter dock den reella verkan av överklagandemöjligheten eftersom besluten gäller omedelbart. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö, Uppsala universitet och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, påtalar att överklaganden av ett tillfälligt beslut om ålder bör hanteras med förtur hos domstolarna. UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna (UNHCR) anser att ett överklagande bör ha suspensiv verkan. Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Stockholm anser att förslaget kan leda till svårigheter med parallella processer och risk för två oförenliga beslut i de fall där Migrationsverket fattar ett slutligt beslut samtidigt som det tillfälliga beslutet om ålder är föremål för domstolsprövning. Förvaltningsrätten i Göteborg anser även att det bör förtydligas hur migrationsdomstolarna ska hantera de mål där sökanden samtycker till en medicinsk åldersbedömning först efter att målet har överklagats. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Barnombudsmannen och Svenska Röda Korset, anser vidare att den slutliga bedömning av ålder som görs inom ramen för beslutet om uppehållstillstånd ska kunna överklagas särskilt. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör övervägas att inte låta en migrationsdomstols avgörande få överklagas till Migrationsöverdomstolen och anför att eventuellt behov av praxis kan tillgodoses inom ramen för det slutliga beslutet. Skälen för regeringens förslag: Av 14 kap. 1 § UtlL följer att Migrationsverkets beslut enligt utlänningslagen endast får överklagas i de fall som anges i det kapitlet. Ett tillfälligt beslut om ålder kan få stor betydelse för den enskilde. Beslutet kan innebära att den enskilde går miste om förmåner som han eller hon annars skulle ha haft under tiden till dess att asylärendet avgörs (t.ex. boende, skolgång och hälso- och sjukvård). Enbart en möjlighet att senare få frågan om ålder prövad i samband med överklagandet av det slutliga beslutet i asylärendet är därför inte tillräcklig för att tillgodose den enskildes behov av rättsskydd. Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder bör därför kunna överklagas till en migrationsdomstol. Regeringen anser dock, till skillnad från bl.a. Sveriges advokatsamfund och Barnombudsmannen, att det inte finns skäl att utvidga den möjlighet till överklagande av beslut om uppehållstillstånd som gäller i dag till att innefatta även frågan om ålder i ett beslut om bifall till en ansökan om uppehållstillstånd (jfr 14 kap. 3 § UtlL). Införandet av en överklagandemöjlighet skulle kunna medföra en risk för att syftet med förslaget att tidigarelägga åldersbedömningen motverkas på så sätt att ärendet drar ut på tiden och att den sökande blir kvar i asyl- och mottagningsprocessen för barn under en längre tid. Som framgått ovan ska dock det tillfälliga beslutet om ålder gälla omedelbart. En domstol kan visserligen med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) inhibera beslutet. För att det ska finnas förutsättningar för inhibition krävs dock som huvudregel en hög grad av sannolikhet för att beslutet kommer att ändras. I ärenden där en part riskerar betydande skada kan kravet sänkas till att utgången framstår som oviss (Wennergren och von Essen, Förvaltningsprocesslagen m.m., 6:e uppl., s. 264). I de fall där det tillfälliga beslutet om att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre har fattats i enlighet med ett resultat från en medicinsk åldersbedömning torde förutsättningarna för att besluta om inhibition i praktiken vara mycket begränsade om inte sökanden kommer in med relevanta bevis i form av exempelvis tillförlitliga identitetshandlingar. Till skillnad från UNHCR anser regeringen inte att det vore en lämplig ordning att ett överklagande i sig får en suspensiv verkan. Förvaltningsrätten i Göteborg efterfrågar ett förtydligande av hur migrationsdomstolarna ska hantera de mål där sökanden samtycker till en medicinsk åldersbedömning först efter att målet har överklagats. Ett sådant fall får enligt regeringens mening betraktas som ett yrkande från sökanden om att komma in med kompletterande bevisning. Såvida inte domstolen bedömer att Migrationsverket av andra skäl har brustit i sin utredningsskyldighet bör det inte finnas förutsättningar för domstolen att undanröja det tillfälliga beslutet och återförvisa ärendet till Migrationsverket för fortsatt handläggning enbart av det skälet att sökanden ändrat sig i frågan om samtycke till medicinsk åldersbedömning (jfr avsnitt 6.1). Den omständigheten att ett tillfälligt beslut om ålder är föremål för prövning i domstol utgör inte ett hinder för Migrationsverket att fatta ett slutligt beslut i ärendet om uppehållstillstånd. Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Stockholm anför att det därmed finns en risk för att det kommer att fattas två oförenliga beslut om sökandens ålder. Regeringen vill i detta sammanhang betona vikten av att det i dessa mål, precis som i andra måltyper där ett tillfälligt beslut får överklagas till domstol, finns ett fungerande informationsutbyte mellan myndigheten och domstolen för att undvika en sådan situation. Som flera remissinstanser påpekat, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö och Uppsala universitet, bör de aktuella målen behandlas med förtur i domstolen. Migrationsöverdomstolen har vidare uttalat att en muntlig förhandling vanligtvis inte i sig är en meningsfull utredningsmetod vad gäller att bedöma den sökandes ålder (MIG 2014:1). Kammarrätten i Stockholm anför att det bör övervägas att inte låta en migrationsdomstols avgörande i mål som gäller tillfälligt beslut om ålder få överklagas. Regeringen anser emellertid att det är sannolikt att det kommer att finnas behov av vägledande avgöranden från prejudikatinstansen i den nu aktuella typen av ärenden. Några skäl som motiverar ett undantag från huvudregeln i 16 kap. 9 § UtlL att en migrationsdomstols beslut får överklagas till Migrationsöverdomstolen har inte framkommit. 6.4 Offentligt biträde Regeringens bedömning: Det finns inget behov av ändringar i utlänningslagens regler om offentligt biträde. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän (JO) och Migrationsverket, instämmer i eller har inga invändningar mot bedömningen i promemorian. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, anser att ett offentligt biträde ska förordnas så snart som Migrationsverket överväger att fatta ett beslut om att sökanden är över 18 år. Ytterligare andra remissinstanser, t.ex. Svenska Röda Korset och Uppsala universitet, anser att det i vart fall alltid ska förordnas ett offentligt biträde i de fall då ett beslut om ålder överklagas. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 18 kap. 1 § andra stycket UtlL ska ett offentligt biträde alltid förordnas i ärenden hos Migrationsverket om avvisning eller utvisning av ensamkommande asylsökande barn. Ett förordnande av offentligt biträde gäller även vid ett överklagande av ett beslut i det ärende som förordnandet avser. Ett tillfälligt beslut om ålder ingår som ett led i handläggningen av ett ärende om uppehållstillstånd. Om ett offentligt biträde har förordnats i ett sådant ärende kan han eller hon därmed biträda den sökande även i frågan om ålder såväl hos Migrationsverket som vid ett eventuellt överklagande till domstol. Som bl.a. Sveriges advokatsamfund påpekar kan det förekomma att ett offentligt biträde inte förordnas under asylprocessen för en asylsökande som presumeras erhålla uppehållstillstånd. Gemensamt för de mål och ärenden där offentligt biträde kan förordnas enligt gällande rätt är att de rör enskildas frihet eller personliga integritet. Regeringen anser, till skillnad från bl.a. Sveriges advokatsamfund och Svenska Röda Korset, att den rätt till offentligt biträde som redan finns är tillräcklig för att tillgodose kraven på rättssäkerhet i processen. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det inte finns behov av ändringar i utlänningslagens regler om offentligt biträde. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2017. De nya föreskrifterna i utlänningslagen ska inte tillämpas om ansökan om uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före den 1 februari 2017. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens men har en något annorlunda redaktionell utformning. Remissinstanserna: En övervägande andel av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget i denna del. Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö, Malmö kommun, Västmanlands läns landsting, UNICEF Sverige och Svenska Röda Korset ifrågasätter att de föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft innan Socialstyrelsens uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar är slutredovisat den 30 november 2017. Ett flertal remissinstanser, bl.a. Göteborgs kommun, ifrågasätter vidare om Rättsmedicinalverkets kapacitet att utföra medicinska åldersbedömningar kommer att vara tillräckligt utvecklad vid det föreslagna ikraftträdandet. Kammarrätten i Stockholm anser att ikraftträdandet bör samordnas med ikraftträdandet av de förslag till ändringar i utlänningslagen som lämnas i departementspromemorian Ytterligare anpassning av svensk rätt till Dublinförordningen (Ds 2016:34). Ängelholms kommun önskar att tidpunkten i övergångsbestämmelserna tidigareläggs för att förslaget ska få större effekt. Västmanlands läns landsting vill ha ett förtydligande av hur ansökningar före den 1 februari 2017 ska hanteras. Migrationsverket har vissa språkliga synpunkter på utformningen av övergångsbestämmelsen. Skälen för regeringens förslag: Behovet av en åldersbedömning tidigare i asylprocessen är sådant att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Flera remissinstanser ifrågasätter om bestämmelserna ska träda i kraft innan Socialstyrelsens uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar slutredovisas, vilket ska göras senast den 30 november 2017. Det är Rättsmedicinalverkets uppdrag att utföra medicinska åldersbedömningar. Som det redogjorts för i avsnitt 4.3 vilar Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet. Regeringen anser därför att det inte är en förutsättning för reglernas ikraftträdande att Socialstyrelsens uppdrag är slutredovisat. Det har inte heller framkommit andra skäl som motiverar en ändring av den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Regeringen instämmer därför i promemorians förslag att lagändringarna bör träda i kraft den 1 maj 2017. Utan övergångsbestämmelser kommer de ärenden om uppehållstillstånd för ensamkommande barn som har inletts men inte avgjorts före den 1 maj 2017 också att omfattas av de föreslagna ändringarna i utlänningslagen. För att inte fördröja handläggningen av de ärenden där ett slutligt avgörande är nära förestående bör så många som möjligt av dessa undantas från kravet på åldersbedömning i ett tidigare skede. En övergångsbestämmelse bör därför införas som innebär att de nya bestämmelserna i utlänningslagen inte ska tillämpas om ansökan om uppehållstillstånd har registrerats hos Migrationsverket före den 1 februari 2017. Regeringen anser alltså inte att det vore lämpligt att inkludera ansökningar som har gjorts dessförinnan. Sådana ansökningar får i stället behandlas enligt hittills gällande ordning för bedömning av ålder. 8 Kostnader och andra konsekvenser Regeringens bedömning: Förslagen i propositionen medför att statens kostnader för mottagande av ensamkommande barn minskar. De eventuella kostnadsökningar som förslagen kan leda till ska finansieras inom beslutade ekonomiska ramar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, Alvesta kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Föreningen Sveriges överförmyndare, har väckt frågor som rör kommunernas rätt till ersättning. Några remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborg, uppmärksammar att tillräckliga resurser måste tillföras Rättsmedicinalverket för att inte Migrationsverkets handläggningstider ska påverkas. Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Stockholm påtalar att förslagen kommer att leda till ökad belastning för domstolarna i och med att det är en ny måltyp med förturskaraktär som även kommer att innebära ökad hantering av yrkanden om inhibition och muntlig förhandling. Migrationsverket bedömer att det finns en risk för att förslagen leder till längre sammantagna handläggningstider i asylärenden. Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Härnösands kommun, Flens kommun, Malmö kommun, Rädda barnen, Flyktinggruppernas riksråd, UNICEF Sverige och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, har synpunkter på barnkonsekvensanalysen och efterfrågar bl.a. en redogörelse för hur förslagen förhåller sig till barnkonventionen och att det ytterligare förtydligas vilka konsekvenser som förslagen kan leda till för barn. Skälen för regeringens bedömning Ekonomiska konsekvenser Förslagen i propositionen innebär att åldersbedömningar ska göras tidigare i asylprocessen än vad som görs i dag. Förslagen bedöms därigenom medföra att färre vuxna asylsökande kommer att hanteras inom asyl- och mottagningssystemen för ensamkommande barn än vad som är fallet enligt nuvarande ordning. Boendekostnaden per dygn för ensamkommande barn är väsentligt mycket högre än för övriga inskrivna i Migrationsverkets mottagande. Den genomsnittliga handläggningstiden för asylärenden, inklusive ärenden om ensamkommande barn, förväntas under 2017 uppgå till tolv månader. Genom att åldersbedömningarna tidigareläggs bör den tid som en vuxen asylsökande befinner sig inom mottagningssystemet för ensamkommande barn kunna förkortas väsentligt. Förslagen bedöms därmed medföra en besparing för staten. De handläggningsåtgärder som följer av förslaget att Migrationsverket ska göra en åldersbedömning tidigare i asylprocessen och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder är i huvudsak sådana som ändå skulle ha utförts men som nu ska göras vid en tidigare tidpunkt. De handläggningsåtgärder som tillkommer är framför allt kopplade till att Migrationsverket ska fatta ett tillfälligt beslut. Dessa handläggningsåtgärder bedöms inte vara av sådan karaktär eller omfattning att Migrationsverkets arbetsbörda ökar i någon större utsträckning. I den utsträckning som det nu aktuella förslaget kan komma att medföra en kostnadsökning för Migrationsverket bör den kunna hanteras inom ramen för befintliga anslag. Regeringen gav den 19 maj 2016 Rättsmedicinalverket i uppdrag att med stor skyndsamhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och omedelbart öka förmågan och kapaciteten på detta område. I samband med budgetpropositionen för 2017 har genomförandet av fler medicinska åldersbedömningar finansierats. Förslagen i denna proposition som gäller medicinska åldersbedömningar bedöms inte medföra några ytterligare kostnader för staten. Förslaget att Migrationsverkets beslut om ålder ska kunna överklagas till en migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen innebär att Migrationsverket får fler överklaganden att hantera och att domstolarna får en ökad måltillströmning. Antalet överklaganden är dock mycket svårbedömt. Osäkerheten i prognosen över antalet ensamkommande asylsökande barn och hur många av dessa som bedöms vara 18 år eller äldre gör att det är svårt att bedöma hur många beslut som kommer att bli aktuella för överklagande som en följd av förslaget. En annan osäkerhetsfaktor gäller hur många som kommer att välja att överklaga dessa beslut, särskilt om en medicinsk åldersbedömning har gjorts. Utredningen i målen om ålder i domstol torde dock i normalfallet inte vara särskilt omfattande men, som vissa av domstolarna påpekar, kan yrkanden om inhibition och andra underhandsyrkanden orsaka ett visst merarbete för domstolarna. Osäkerheten i prognosen över antalet ensamkommande asylsökande barn och svårigheten att bedöma antalet överklaganden medför även svårigheter att bedöma hur stora kostnadsökningar för offentligt biträde som förslagen i propositionen kan medföra. Regeringen gör bedömningen att de kostnadsökningar som förslagen kan medföra inte är av sådan omfattning att Migrationsverket eller domstolarna behöver tillföras extra medel. Eventuella kostnadsökningar ska hanteras inom beslutade ekonomiska ramar. Flera remissinstanser har väckt frågor som rör kommunernas rätt till ersättning för kostnader. Regeringen har för avsikt att införa ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga den 1 juli 2017. Regeringen kommer att följa utvecklingen av detta. Konsekvenser för barn Enligt artikel 3 i barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Vid beslut om åtgärder som rör barn kan konventionsstater behöva väga barnets bästa mot andra samhällsintressen. Att barnets bästa ska sättas i främsta rummet betyder dock att barnets intressen har hög prioritet och inte bara är ett bland flera överväganden. Förslaget att en åldersbedömning ska göras tidigare i asylprocessen syftar bl.a. till att barnets rättigheter och särskilda skyddsbehov ska bli tillgodosedda under hela processen och motverka att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn på boenden som är avsedda för barn. Regeringen delar bl.a. Alvesta kommun och SKL:s bedömning att förslaget bör leda till att säkerheten ökar för de barn som bor i boenden för barn. Regeringen anser att det syftet uppväger den osäkerhet och otrygghet som en sökande eventuellt kan känna under åldersbedömningen i avvaktan på ett tillfälligt beslut. För att mildra dessa effekter ska, som anförts ovan, ett beslut fattas så snart som möjligt. I avvaktan på detta har den sökande stöd av sin gode man. Förslaget medför också att de resurser som är avsatta för barn kommer just barnen till godo i större utsträckning. Vissa remissinstanser har anfört att förslagen även kan medföra en risk för att barn placeras på boenden avsedda för vuxna. Mot bakgrund av vad som har anförts ovan om bl.a. utvecklingen av metoderna för medicinsk åldersbedömning och att principen om benefit of the doubt ska beaktas vid bedömningen av ålder bedömer regeringen emellertid, i likhet med Länsstyrelsen i Jönköpings län, att sannolikheten för detta är liten och inte utgör något hinder för de föreslagna lagändringarna. Konsekvenser för flickor och pojkar, kvinnor och män Övervägande andelen ensamkommande barn som söker asyl i Sverige är av manligt kön. Även om förslagen i propositionen är könsneutralt utformade kommer därför fler pojkar och män än flickor och kvinnor att direkt beröras av förslagen. 9 Författningskommentar Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 13 kap. Åldersbedömning 17 § Om den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre krävs dock inte någon sådan åldersbedömning eller något sådant beslut. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om åldersbedömning i ärenden om ensamkommande asylsökande barn. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Av första stycket framgår att Migrationsverket ska göra en bedömning av åldern på en utlänning som uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn så snart som möjligt efter att utlänningen ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande, om det finns skäl att ifrågasätta att han eller hon är under 18 år. Genom kravet på att det ska finnas skäl att ifrågasätta att den sökande är under 18 år undantas de fall då det klart framgår att den sökande är ett barn trots att han eller hon saknar identitetshandlingar. Av bestämmelsen framgår vidare att någon åldersbedömning inte ska göras och något tillfälligt beslut inte ska fattas om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre. Rekvisitet uppenbart innebär att det ska röra sig om otvetydigt klara fall där det inte finns något utrymme för en annan bedömning än att den sökande är vuxen, antingen för att det är tydligt för var och en att det rör sig om en vuxen eller för att det finns bevisning som tveklöst klarlägger sökandens ålder. Migrationsverkets praxis är att i uppenbara fall direkt registrera sökanden som vuxen. Åldersbedömningen ska i första hand göras utifrån skriftlig bevisning tillsammans med sökandens egna muntliga uppgifter. Av bestämmelsen i 18 § framgår att i de ärenden där denna bevisning inte är tillräcklig och Migrationsverket därför överväger att fatta ett beslut som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre ska sökanden erbjudas att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Migrationsverkets åldersbedömning ska avslutas med ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Även i de fall där Migrationsverket efter viss utredning i samband med att sökanden ger in sin ansökan bedömer att den sökande har gjort sannolikt att han eller hon är underårig och det därmed inte längre finns skäl att ifrågasätta uppgiften om ålder ska Migrationsverket fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder som då blir i enlighet med sökandens uppgifter. Om det tillfälliga beslutet innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre blir bl.a. reglerna om rätt till logi på förläggning i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. tillämpliga. Av andra stycket framgår att ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Enligt tredje stycket ska Migrationsverkets tillfälliga beslut gälla omedelbart. Om det tillfälliga beslutet överklagas finns möjlighet för domstolen att med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) besluta att det tillfälliga beslutet tills vidare inte ska gälla (s.k. inhibition). 18 § Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut enligt 17 § som innebär att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden har gett sitt skriftliga samtycke. Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av staten. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medicinsk åldersbedömning innan ett tillfälligt beslut om ålder. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Enligt första stycket ska Migrationsverket erbjuda en sökande att genomgå en medicinsk åldersbedömning i de ärenden där Migrationsverket överväger att fatta ett tillfälligt beslut enligt 17 § som innebär att sökanden bedöms vara vuxen. Ett erbjudande om att genomgå en medicinsk åldersbedömning ska göras först sedan myndigheten har beaktat sökandens muntliga och skriftliga uppgifter. En medicinsk åldersbedömning ska bara erbjudas om det behövs för att den sökande ska kunna göra sin ålder sannolik. Av andra stycket framgår att en medicinsk åldersbedömning är frivillig och att det krävs ett skriftligt samtycke från sökanden för att en medicinsk åldersbedömning ska få utföras. Det är det ensamkommande barnets gode man, eller i vissa fall barnets offentliga biträde, som är behörig att lämna ett sådant samtycke för barnets räkning. Den gode mannen, eller det offentliga biträdet, ska ta den hänsyn till barnets synpunkter och önskemål som dess ålder och utveckling kan ge anledning till. I praktiken kommer alltså den gode mannen, eller det offentliga biträdet, och barnet gemensamt behöva komma fram till ett beslut i frågan om samtycke. Den omständigheten att den sökande inte samtycker till medicinsk åldersbedömning utgör inte hinder för Migrationsverket att fatta ett tillfälligt beslut enligt 17 §. Enligt tredje stycket ska kostnaden för den medicinska åldersbedömningen betalas av staten. 14 kap. Åldersbedömning 8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol. I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Av paragrafen följer att Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol. Bestämmelser om överklagande av migrationsdomstolens beslut och förutsättningarna för prövning i Migrationsöverdomstolen finns i 16 kap. Sammanfattning av departementspromemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) I promemorian lämnas förslag till ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket ska bedöma en utlännings ålder tidigare i asylprocessen än vad som görs i dag. Det föreslås att om det råder oklarhet om en asylsökande utlänning som uppger sig vara ett ensamkommande barn är under 18 år eller inte, ska Migrationsverket så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Migrationsverket ska enligt förslagen i promemorian ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning innan ett tillfälligt beslut fattas om att den sökande ska anses ha fyllt 18 år. Det föreslås också att Migrationsverkets tillfälliga beslut ska kunna överklagas. Promemorian innehåller dessutom förslag till ändringar i utlänningsförordningen som bl.a. innebär att Migrationsverket ska informera utlänningen om att konsekvensen av ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas tre nya paragrafer, 13 kap. 17 och 18 §§ och 14 kap. 8 b §, och närmast före 13 kap. 17 § och 14 kap. 8 b § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. Åldersbedömning 17 § Om ett ensamkommande barn ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år men samtidigt inte är uppenbart att sökanden fyllt 18 år, så snart som möjligt göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart. 18 § Innan Migrationsverket fattar ett tillfälligt beslut enligt 17 § som innebär att sökanden ska anses ha fyllt 18 år ska Migrationsverket ge sökanden tillfälle att genomgå en medicinsk åldersbedömning. En medicinsk åldersbedömning får utföras endast om sökanden har gett sitt skriftliga samtycke. Kostnaden för den medicinska åldersbedömningen ska betalas av staten. 14 kap. Åldersbedömning 8 b § Migrationsverkets tillfälliga beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § får överklagas till en migrationsdomstol. 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017. 2. De nya föreskrifterna tillämpas inte om ansökan om uppehållstillstånd har kommit in till Migrationsverket före den 1 februari 2017. Förteckning över remissinstanser Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rättsmedicinalverket, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd (SMER), Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Barnombudsmannen, Statens skolverk, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Diskrimineringsombudsmannen, Alvesta kommun, Botkyrka kommun, Bjuvs kommun, Flens kommun, Gotlands kommun, Göteborgs kommun, Hedemora kommun, Härnösands kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Sigtuna kommun, Skellefteå kommun, Sollefteå kommun, Solna kommun, Storumans kommun, Vellinge kommun, Ängelholms kommun, Örebro kommun, Kalmars läns landsting, Sörmlands läns landsting, Västmanlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges överförmyndare, Riksföreningen Gode män Vårdnadshavare, Amnesty International - Svenska sektionen, Flyktinggruppernas riksråd (FARR), Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Rädda barnen, Svenska Röda Korset, UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna och UNICEF Sverige. Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men inte kommit in med något: Bodens kommun, Finspångs kommun, Gävle kommun, Hofors kommun, Karlstads kommun, Kinda kommun, Knivsta kommun, Mölndals kommun, Söderhamns kommun, Vansbro kommun, Vimmerby kommun, Östersunds kommun, Sveriges Ensamkommandes Förening Riksförbund (SEF), Ensamkommandes Förbund, Barnens Rätt i Samhället (BRIS). Därutöver har Svenska barnläkarföreningen, Svenska föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri (SFBUP) och flera företrädare för rörelsen "?vistårinteut" kommit in med yttranden. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-02-09 Närvarande: F.d. justitieråden Lennart Hamberg och Olle Stenman samt justitierådet Svante O. Johansson. Åldersbedömning tidigare i asylprocessen Enligt en lagrådsremiss den 2 februari 2017 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Christiana Lyrestam. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Det omarbetade asylprocedurdirektivet Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 2017 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Fridolin, Wikström, Eriksson, Linde, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet M Johansson Regeringen beslutar proposition 2016/17:121 Åldersbedömning tidigare i asylprocessen