Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2016/17:23 Riksrevisionens rapport om nationella samordnare som statligt styrmedel Skr. 2016/17:23 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 27 oktober 2016 Stefan Löfven Ardalan Shekarabi (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser i rapporten Nationella samordnare som statligt styrmedel (RiR 2016:5). Riksrevisionens övergripande bedömning i rapporten är att nationella samordnare kan vara ett ändamålsenligt styrmedel, men att resultatet beror på hur samordnarna används och vilka förutsättningar de ges. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning på området och delar myndighetens bedömning att samordnare kan vara ett innovativt och utforskande styrmedel. En samordnares ofta flexibla mandat kan, rätt använt, utgöra ett användbart komplement till den kompetens som finns hos befintliga myndigheter. Regeringen avser att, när det bedöms ändamålsenligt, även fortsättningsvis tillsätta nationella samordnare. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser 3 3 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser 4 Bilaga Nationella samordnare som statligt styrmedel (RiR 2016:5) 5 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 2016 74 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat användningen av nationella samordnare som statligt styrmedel. Granskningens syfte har varit att bedöma ändamålsenligheten i regeringens styrning med nationella samordnare. Granskningen omfattar såvitt avser regeringen och Regeringskansliet totalt 33 nationella samordningsuppdrag som beslutats 2005-2015. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Nationella samordnare som statligt styrmedel (RiR 2016:5), se bilaga. Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport till regeringen den 11 maj 2016. 2 Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser Riksrevisionens övergripande bedömning är att nationella samordnare kan vara ett ändamålsenligt styrmedel, men att resultatet beror på hur samordnarna används och vilka förutsättningar de ges. Riksrevisionen konstaterar att vissa samordnare lyckas med sitt uppdrag, medan andra inte uppnår de förväntade resultaten. Enligt myndigheten får samordnarna som regel ett flexibelt mandat, vilket ger goda möjligheter till situationsanpassning samt skapar utrymme för nya idéer, arbetsformer och tillvägagångssätt. Riksrevisionen anser att flexibiliteten är de nationella samordnarnas främsta styrka. Samtidigt menar myndigheten att flexibiliteten har vissa negativa konsekvenser, såsom att regeringen har begränsad kontroll över utfallet samt att det uppstår en otydlighet om samordnarens roll och en brist på insyn. Utöver det flexibla mandatet har Riksrevisionen identifierat fyra faktorer som är av stor betydelse för att styrningen ska bli framgångsrik: samordnarnas kompetens och legitimitet, etablerandet av en ömsesidig dialog, prioriteringar av målgrupper och frågornas karaktär. Enligt Riksrevisionen är nationella samordnare till sin natur ett innovativt och utforskande styrmedel som kan användas när det inte finns några självklara lösningar eller handlingsalternativ. Myndigheten konstaterar vidare att ett samordningsuppdrag ofta är ett sätt för regeringen att få ny kunskap om förhållanden i en sakfråga eller om opinionen hos landets kommuner eller andra relevanta aktörer. Riksrevisionen bedömer att det inte alltid finns intresse eller kapacitet att förvalta den information som de nationella samordnarna inhämtar och att informationen inte används av regeringen i den utsträckning som är möjlig. Myndigheten framhåller att det för att samordnarna ska fungera som ett effektivt verktyg krävs att deras arbete och erfarenhet tas till vara av regeringen och Regeringskansliet. Riksrevisionen konstaterar avslutningsvis att det är en viktig demokratisk princip att medborgarna ska ha möjlighet att följa och förstå vad regeringen gör. Riksrevisionen har inte lämnat några rekommendationer till regeringen eller dess myndigheter. 3 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning på området och delar myndighetens bedömning att samordnare kan vara ett innovativt och utforskande styrmedel. En samordnares ofta flexibla mandat kan, rätt använt, utgöra ett användbart komplement till den kompetens som finns hos befintliga myndigheter. Regeringen noterar även att myndigheten har identifierat vissa negativa konsekvenser som denna styrform kan ge upphov till. Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning när det gäller medborgarnas behov av insyn och delar myndighetens bedömning att det är angeläget att samordnarnas resultat kan tillvaratas. Regeringen avser att, när det bedöms ändamålsenligt, även fortsättningsvis besluta om samordningsuppdrag. Vid framtida ställningstaganden till om samordnare bör tillsättas utgör Riksrevisionens granskningsrapport, tillsammans med konstitutionsutskottets uttalanden i utskottets granskningsärende Samordnare inom olika politikområden (bet. 2015/16:KU10 s. 42-83) och Statskontorets rapport Nationella samordnare - Statlig styrning i otraditionella former? (2014), ett värdefullt underlag. Regeringen anser med detta att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 2016 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Eriksson, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet A Shekarabi Regeringen beslutar skrivelse 2016/17:23 Riksrevisionens rapport om nationella samordnare som statligt styrmedel.