Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1590 av 7191 träffar
Propositionsnummer · 2016/17:210 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan Prop. 2016/17:210
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 210
Regeringens proposition 2016/17:210 Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan Prop. 2016/17:210 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 juni 2017 Morgan Johansson Ann Linde (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det ekonomiska partnerskapssavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan. Förhandlingarna om ett ekonomiskt partnerskapavtal inleddes i juni 2002 och avslutades i juli 2014. Avtalet undertecknades i juni 2016 och Europaparlamentet godkände avtalet i september 2016. De avtalsslutande partnerstaterna som ingår i SADC (Södra Afrikas utvecklingsgemenskap) är Botswana, Lesotho, Mocambique, Namibia, Swaziland och Sydafrika. Det ekonomiska partnerskapsavtalet med SADC-staterna har förhandlats fram i enlighet med de mål och principer för nya ekonomiska partnerskapsavtal som fastställs i Cotonou-avtalet. Partnerskapsavtalet är ett utvecklingsorienterat handelsavtal vars syfte är att främja handel och regional integration, liberalisera handeln och öka handelsutbytet. Avtalet fokuserar på reducering eller i vissa fall eliminering av tullar och kvoter för varuhandeln. Avtalet innehåller bestämmelser om handelslättnader, tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder, handel och hållbar utveckling, tvistelösning, geografiska beteckningar, ursprungsregler, jordbruk och fiske. Avtalet innehåller så kallade rendez-vous- klausuler, dvs. klausuler om fortsatta förhandlingar om bland annat tjänstehandel, investeringar, offentlig upphandling, immateriella rättigheter och konkurrenspolitik i syfte att främja de avtalsslutande SADC-staternas integration i världshandeln. Utvecklingssamarbete utgör ett viktigt komplement till handelsdelen inom partnerskapsavtalet. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Bakgrund 4 4 Den ekonomiska utvecklingen i södra Afrika 5 5 Sveriges handel med södra Afrika 6 6 Det ekonomiska partnerskapsavtalets innehåll 7 6.1 Allmänna bestämmelser (artiklarna l-5) 7 6.2 Handel och hållbar utveckling (artiklarna 6-11) 7 6.3 Samarbetsområden (artiklarna 12-19) 8 6.4 Handel med varor (artiklarna 20-31) 10 6.5 Handelspolitiska skyddsåtgärder (artiklarna 32-38) 12 6.6 Icke-tariffära åtgärder (artiklarna 39-40) 13 6.7 Tullar och handelslättnader (artiklarna 41-50) 13 6.8 Tekniska handelshinder (artiklarna 51-58) 14 6.9 Sanitära och fytosanitära åtgärder (artiklarna 59-67) 15 6.10 Jordbruk (artikel 68) 16 6.11 Löpande betalningar och kapitalrörelser (artiklarna 69-71) 16 6.12 Handel med tjänster och investeringar (artiklarna 72-74) 16 6.13 Förebyggande av tvister och tvistlösning (artiklarna 75-87) 17 6.14 Gemensamma bestämmelser (artiklarna 88-96) 18 6.15 Allmänna undantag (artiklarna 97-99) 18 6.16 Institutionella bestämmelser (artiklarna 100-103) 19 6.17 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser (artiklarna 104-122) 20 7 Godkännande av avtalet 21 Bilaga Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan............ 25 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 2017... 2142 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan (avsnitt 7). 2 Ärendet och dess beredning Europeiska unionens råd beslutade den 12 juni 2002 att bemyndiga Europeiska kommissionen att inleda förhandlingar om ett ekonomiskt partnerskapsavtal med Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (nedan kallad SADC, Southern African Development Community). Förhandlingarna inleddes senare samma månad och ett färdigt avtal kunde paraferas den 15 juli 2014. Rådet godkände den 1 juni 2016 undertecknandet av avtalet på unionens vägnar och beslutade samtidigt att avtalet, i enlighet med artikel 113.3 i avtalet, skulle tillämpas provisoriskt i de delar som omfattas av unionens behörighet till dess det kunde ingås av unionen. Avtalet undertecknades på unionens vägnar den 10 juni 2016 och av Sverige den 20 juni 2016. Europaparlamentet godkände avtalet den 14 september 2016. Det ekonomiska partnerskapsavtalet är ett blandat avtal. Det innebär att både EU och dess medlemsstater är avtalsparter tillsammans med de avtalsslutande SADC-staterna. Avtalet ska ratificeras eller godkännas i enlighet med varje parts tillämpliga konstitutionella eller interna bestämmelser och förfaranden. Det träder i kraft 30 dagar efter deponeringen av det sista ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet. I enlighet med rådsbeslutet tillämpas avtalet provisoriskt sedan den 10 oktober 2016 i avvaktan på de nationella ratificeringarna eller godkännandena inom EU. 3 Bakgrund SADC har 15 medlemsstater. Sju av dessa inledde förhandlingar om ett ekonomiskt partnerskapsavtal med EU som de avtalsslutande SADC-staterna, dvs. Angola, Botswana, Lesotho, Mocambique, Namibia, Swaziland och Sydafrika. Dessa länder representerar olika ekonomiska utvecklingsnivåer, från minst utvecklade länder till högre medelinkomstländer. Genom det framförhandlade partnerskapsavtalet garanteras BLMNS-länderna (Botswana, Lesotho, Mocambique, Namibia och Swaziland) ett enhetligt regelverk med tull- och kvotfritt tillträde till EU-marknaden. Vad gäller Sydafrika kommer partnerskapsavtalet att ersätta relevanta bestämmelser i EU:s bilaterala avtal med Sydafrika om handel, utveckling och samarbete samt bevilja ytterligare marknadstillträde. Angola beslutade 2014 att inte parafera partnerskapsavtalet men kan ansluta sig till det i framtiden enligt en särskild anslutningsklausul i avtalet (Angola ingår i gruppen minst utvecklade länder och har därmed tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad inom ramen för initiativet "Allt utom vapen"). Kärnan i partnerskapsavtalet mellan EU och de avtalsslutande SADC-staterna är Södra Afrikas tullunion (Sacu). Det ekonomiska partnerskapsavtalet är ett utvecklingsorienterat handelsavtal vars syfte är att främja handel och regional integration. Utvecklingssamarbete utgör ett viktigt komplement till handelsdelen inom avtalet. Cotonou-avtalet utgör ramverket för avtalet. Cotonou-avtalet undertecknades 2000 mellan EU och dess medlemsstater och AVS-länderna, en gruppering av för närvarande 79 länder i Afrika, Karibien och Stillahavsasien. Det ekonomiska partnerskapsavtalet hänvisar till Cotonou-avtalets grundläggande principer i artikel 9 om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Mekanismerna för att säkerställa att dessa principer följs efterlevs återfinns i Cotonou-avtalet i form av politisk dialog (artikel 8) och möjlighet till suspendering (artikel 96). Genom Cotonou-avtalet förbinder sig parterna att ersätta de tidigare enskilda handelspreferenser som EU historiskt beviljat AVS-länderna med ekonomiska partnerskapsavtal med tonvikt på ömsesidighet, eftersom det ensidiga preferenssystemet inte var förenligt med WTO:s regelverk. Artiklarna 36 och 37 i Cotonou-avtalet innehåller ett åtagande att ingå ekonomiska partnerskapsavtal som är förenliga med WTO:s bestämmelser. 4 Den ekonomiska utvecklingen i SADC Afrika i stort har under de senaste 15 åren haft en hög ekonomisk tillväxt till följd av omfattande politiska reformer och höga råvarupriser. Genomsnittlig BNP ökade årligen med 5 % under 2001-2014, i jämförelse med 1980-1990 då den årliga ökningen låg på 2 %. Under de tre senaste åren har tillväxttakten varit lägre till följd av en svag global ekonomi och fallande råvarupriser. SADC-länderna har trots detta lyckats relativt väl med att kompensera nedgången genom en stor inhemsk efterfrågan, förbättrade leveransvillkor, stram makroekonomisk förvaltning och gynnsamma externa finansiella flöden. Samtidigt är länderna mycket olika. Sydafrika är ett medelinkomstland med en välutvecklad ekonomi som står för mer än en tredjedel av Afrikas ekonomi söder om Sahara. Välståndet är dock mycket ojämnt fördelat och Sydafrika beräknas vara det land i världen som har störst skillnader vad gäller inkomstfördelning. Från att 2000-2010 ha en hög tillväxttakt på omkring 5 % har tillväxttakten sjunkit till nivåer omkring 2 %. Orsakerna är främst låga råvarupriser, svag exportefterfrågan, elbrist, strejker och torka. Som en av Afrikas största ekonomier och en viktig handelspartner påverkar landets svaga tillväxt exportutvecklingen för grannländerna. Gruvsektorn är oerhört viktig: guld och ädelstenar utgör hälften av landets totala export och landet är världens största producent av metallerna mangan, platina och krom. Likt Sydafrika räknas Botswana som ett medelinkomstland. Ekonomin är beroende av diamantutvinningen som bidrar till 25 % av landets totala BNP och ca 85 % av de totala exportintäkterna. Detta har gjort ekonomin sårbar för externa chocker. När efterfrågan på diamanter sjönk i samband med finanskrisen 2008 och diamantintäkterna i landet nästintill halverades under 2009 kom ekonomin att drabbas hårt. Sedan priset på diamanter globalt har stabiliserats har ekonomin återhämtat sig och 2016 landade tillväxten på över 3 %. I Namibia har den ekonomiska tillväxten de senaste åren legat på omkring 3-6 %. Sett till BNP per capita är Namibia ett medelinkomstland, men likt Sydafrika är välståndet mycket ojämnt fördelat. En viktig drivkraft för den ekonomiska tillväxten i Namibia är exporten av diamanter och uran där särskilt Sydafrika är en viktig handelspartner. Moçambique har haft en jämn tillväxt de senaste decennierna. Från 1994 till 2006 var den årliga BNP-tillväxten omkring 8 % i genomsnitt men trots detta är landet fortfarande ett av världens fattigaste. Över 68 % av befolkningen lever i extrem fattigdom enligt de senaste mätningarna. Både Lesotho och Swaziland är små ekonomier som i högsta grad är beroende av Sydafrika. Större delen av Swazilands och Lesothos import kommer från Sydafrika. Även en stor andel av ländernas invånare arbetar i Sydafrika. 5 Sveriges handel med SADC Sveriges handel med SADC är i dagsläget begränsad och koncentrerad till ett fåtal sektorer. Handeln med de avtalsslutande SADC-staterna utgör i dag omkring 0,3 % av Sveriges totala handel. Den bilaterala handeln uppvisade en tydlig ökning 2007-2011 men planade sedan ut för att sjunka under de senaste åren till följd av främst nedgången på råvarumarknaden och hämmad exportutveckling särskilt i Sydafrika. Under 2016 uppgick den totala svenska exporten till SADC-staterna till 6,48 miljarder kronor och importen till 1,42 miljarder kronor. Sydafrika är helt dominerande i handelsflödena och Sveriges största handelspartner i Afrika söder om Sahara. 2016 uppgick importen från Sydafrika till ca 1,38 miljarder kronor och exporten dit till ca 6,36 miljarder kronor, vilket utgör 98 % av handeln med de avtalsslutande SADC-staterna. Sveriges export till Sydafrika ökade kraftigt efter att sanktionerna mot Sydafrika upphävdes 1993. På bara något år blev Sydafrika Sveriges klart största exportmarknad i Afrika. Efter en nedgång i kölvattnet av den globala finanskrisen 2008-2009 ökade exporten till över 10 miljarder kronor för att sedan sjunka till 6,36 miljarder kronor under 2016. Exporten till Sydafrika består framför allt av verkstadsprodukter, fordon och olika halvfabrikat. Den svenska importen från Sydafrika drabbades hårdare av den globala finanskrisen och har ännu inte återhämtat sig. År 2007 importerade Sverige varor från Sydafrika för närmare 4 miljarder kronor. År 2016 hade den siffran sjunkit till 1,35 miljarder kronor. Större delen av importen utgörs av verkstadsprodukter, livsmedel (främst frukt, grönsaker och vin) och olika halvfabrikat. 6 Det ekonomiska partnerskapsavtalets innehåll 6.1 Allmänna bestämmelser (artiklarna l-5) Den övergripande målsättningen med avtalet är att på sikt utrota fattigdomen genom att inrätta ett handelspartnerskap som är förenligt med målet om hållbar utveckling och Cotonou-avtalet. Avtalet ska även främja regional integration, ekonomiskt samarbete och sunt styrelseskick genom att inrätta ett öppet och förutsebart regelverk för handel och investeringar på regional nivå. Avtalet ska vidare förbättra de avtalsslutande SADC-staternas kapacitet inom handelspolitiken, stödja förutsättningarna för ökade investeringar samt förbättra utbudskapaciteten, konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten och därigenom underlätta för länderna att integreras i världsekonomin, i överensstämmelse med deras egna politiska val och utvecklingsprioriteringar. Avtalet ska medföra förbättrade handelsförbindelser och befästa Sacu-avtalet (avtalet som upprättar Södra Afrikas tullunion) samt utgöra underlag för en ny handelsdynamik mellan parterna genom en gradvis och asymmetrisk liberalisering av handeln dem emellan. I avtalet fastställs inledningsvis de allmänna principer som ligger till grund för avtalet. Dessa omfattar Cotonou-avtalets grundläggande principer om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. En central målsättning med avtalet är att stärka regional och subregional integration för att ge de avtalsslutande SADC-staterna bättre ekonomiska möjligheter, ökad politisk stabilitet och verka för att länderna på ett effektivt sätt integreras i världsekonomin. Avtalsparterna stödjer särskilt de integrationsprocesser som bygger på Sacu-avtalet, SADC-avtalet och akten om upprättande av Afrikanska unionen. Parterna strävar efter att tillämpa det ekonomiska partnerskapsavtalet med hänsyn till varandras respektive utvecklingsnivåer, behov, geografiska förutsättningar och strategier för hållbar utveckling. Avtalsparterna ska kontinuerligt övervaka tillämpningen och effekterna av partnerskapsavtalet och de förbinder sig att snarast samråda med varandra om eventuella problem när det gäller tillämpningen av avtalet. Därutöver ska parterna eftersträva att samarbeta inom alla internationella forum där de frågor som är relevanta för avtalet behandlas. 6.2 Handel och hållbar utveckling (artiklarna 6-11) Enligt partnerskapsavtalet bekräftar parterna sina åtaganden att främja utvecklingen av den internationella handeln på ett sätt som bidrar till en hållbar utveckling. Åtagandena ska genomsyra alla nivåer i handelsförbindelserna och integreras i varje del av partnerskapet för att gagna en ekonomisk och social utveckling samt ett skydd för miljön. Fattigdomen ska utrotas på ett sätt som är förenligt med målet om hållbar utveckling. Parterna ska till fullo värna om sina befolkningars bästa på det mänskliga, kulturella, ekonomiska och sociala planet samt inom hälsa och miljö. Beslutsfattandet ska följa de grundläggande principerna om ägande, deltagande och dialog. I avtalet bekräftar parterna vardera partens rättighet att fastställa den egna inhemska nivån för miljöskydd och skydd för arbetstagare, med insikt om det olämpliga i att främja handel eller investeringar genom att försvaga eller minska de inhemska skyddsnivåerna. Parterna bekräftar sina åtaganden när det gäller multilaterala miljöavtal och ILO-konventioner som de har ratificerat. Parterna erkänner vikten av att samarbeta om handelsrelaterade aspekter av miljö- och arbetsrättsfrågor och får samarbeta bland annat i internationella forum, såsom ILO:s agenda för anständigt arbete och de multilaterala miljöavtalen, företagens sociala ansvar, bevarande och hållbar användning av biologisk mångfald, hållbart skogsbruk och hållbara fiskemetoder. En part får genom handels- och utvecklingskommittén begära samråd med andra parter i alla frågor som uppkommer inom ramen för kapitlet om handel och hållbar utveckling och samrådet får inbegripa berörda myndigheter och intressenter. 6.3 Samarbetsområden (artiklarna 12-19) Utvecklingssamarbete Parterna ska samarbeta för att stödja de avtalsslutande SADC-staternas handels- och utvecklingsstrategier inom den övergripande regionala integrationsprocessen. Samarbetet ska omfatta bland annat sådant utvecklingsfinansieringssamarbete för regionalt ekonomiskt samarbete som föreskrivs i Cotonou-avtalet. Samarbetets former ska löpande ses över och vid behov revideras. EU:s finansiering av utvecklingssamarbetet mellan de avtalsslutande SADC-staterna ska ske inom ramen för Cotonou-avtalet, särskilt Europeiska utvecklingsfondens programplaneringsförfaranden, och de relevanta instrument som finansieras av unionens allmänna budget. Parterna ska även samarbeta för att möjliggöra för de avtalsslutande SADC-staterna att få tillgång till andra finansieringsinstrument samt underlätta för andra givare att bistå i arbetet med att uppfylla målen med avtalet. Parterna är överens om att en regional mekanism för utvecklingsfinansiering skulle vara ett värdefullt redskap för att förmedla resurser till utvecklingsfinansiering och för att tillämpa kompletterande åtgärder till avtalet. EU kommer att stödja regionens ansträngningar att inrätta en sådan mekanism. EU kommer att ge bidrag till fonden efter en tillfredställande revision. Europeiska unionens medlemsstater åtar sig gemensamt att, med hjälp av sina respektive utvecklingspolitiska åtgärder och utvecklingsinstrument, stödja de insatser för utvecklingssamarbete som syftar till regionalt ekonomiskt samarbete och integration, i överensstämmelse med principerna om komplementaritet och biståndseffektivitet såsom de tas upp i Parisförklaringen och Accra-handlingsplanen om biståndseffektivitet från 2008. Prioriteringar för samarbetet Prioriterade områden för handelssamarbetet och det ekonomiska samarbetet är att stärka handeln och de avtalsslutande SADC-staternas handelskapacitet, bland annat genom att gradvis liberalisera handeln med varor och tjänster samt korrekt tillämpa ursprungsregler, handelspolitiska skyddsåtgärder, icke-tariffära åtgärder, tekniska handelshinder och sanitära och fytosanitära standarder i enlighet med avtalet. På utbudssidan är målet med samarbetet att öka de avtalsslutande SADC-staternas konkurrenskraft och undanröja restriktioner på företagsnivå, nationell och institutionell nivå genom samarbete inom bland annat produktion, teknisk utveckling, marknadsföring, finansiering, distribution och transporter. Detta syftar bland annat till att uppnå diversifiering av ekonomin, utveckla den privata sektorn samt stödja små och medelstora företag. Avtalsparterna ska samarbeta om företagsfrämjande infrastruktur och institutionell kapacitetsuppbyggnad för att utveckla ett bättre affärsklimat och skapa strukturer för att tillämpa avtalet. Samarbete när det gäller finanspolitiska justeringar I den mån minskningen av tullar som fastställs i avtalet påverkar de avtalsslutande SADC-staternas offentliga intäkter ska avtalsparterna samarbeta om stöd till skattepolitiska reformer och kompletterande stödåtgärder. Typ av insatser Utvecklingssamarbetet enligt avtalet kan omfatta, men är inte begränsat till, insatser som gäller policyutformning, framtagande av lagstiftning och regelverk, institutionell och organisatorisk utveckling, kapacitetsuppbyggnad och utbildning, teknisk rådgivning, administration, sanitära och fytosanitära åtgärder, tekniska handelshinder samt operativt stöd till exempelvis bygg- och anläggningsarbeten. Samarbete om skydd av immateriella rättigheter Enligt avtalet förbinder sig parterna att säkerställa ett lämpligt, effektivt och icke-diskriminerande skydd av immateriella rättigheter och att föreskriva åtgärder för att dessa rättigheter verkställs, i enlighet med de internationella avtal som de är parter i. Parterna får samarbeta om geografiska beteckningar, vilka tillsammans med ursprungsmärkta produkter anses viktiga för ett hållbart jordbruk och för landsbygdsutveckling. Parterna är överens om vikten av att tillhandahålla information om frågor som gäller immateriella rättigheter och de kan överväga att i framtiden inleda förhandlingar om skydd av immateriella rättigheter. Om förhandlingar skulle inledas, kommer EU att överväga att införa bestämmelser om samarbete samt om särskild och differentierad behandling (genom tillämpningen av särskild och differentierad behandling ges utvecklingsländerna möjlighet att utveckla sina inhemska industrier och på sikt skapa mer konkurrenskraftiga exportsektorer). Samarbete om offentlig upphandling Parterna inser vikten av öppna och offentliga upphandlingsförfaranden för att främja ekonomisk utveckling och är eniga om vikten av samarbete för att öka den ömsesidiga förståelsen av deras respektive system för offentlig upphandling. Parterna bekräftar även åtagandet att erbjuda öppna system för offentlig upphandling i enlighet med nationella lagar samt vikten av att offentliggöra dessa lagar och eventuella ändringar i regelverket på ett sätt som når stor spridning och är lättillgängligt. Parterna kan överväga att i framtiden inleda förhandlingar om offentlig upphandling. Om så sker är EU beredd att införa bestämmelser om samarbete och om särskild och differentierad behandling. Samarbete om konkurrensfrågor och om skatteförvaltning Parterna erkänner att konkurrensbegränsande avtal, samordnade förfaranden och missbruk av dominerande ställning kan begränsa handeln och är eniga om att samarbeta i konkurrensfrågor. De kan överväga att i framtiden inleda förhandlingar om konkurrensfrågor. Om så sker är EU beredd att införa bestämmelser om samarbete och om särskild och differentierad behandling. Parterna erkänner vikten av samarbete i fråga om god förvaltning på beskattningsområdet genom de relevanta myndigheterna. 6.4 Handel med varor (artiklarna 20-31) Genom det ekonomiska partnerskapsavtalet inrättas ett frihandelsområde mellan parterna, i överensstämmelse med GATT 1994 (allmänna tull- och handelsavtalet). Partnerskapsavtalet är utformat för att vara förenligt med regelverket för Södra Afrikas tullunion (Sacu), främst genom att tullunionens regelverk för import harmoniseras fullt ut. Sacu innebär att gemensamma externa tullar och kvoter tillämpas på import från EU. Genomförandet av SADC:s tullunion kommer att stödjas av avtalets åtaganden beträffande regional integration. Partnerskapsavtalet garanterar tull- och kvotfritt marknadstillträde till EU för produkter med ursprung i Botswana, Lesotho, Mocambique, Namibia och Swaziland, med undantag för vapen och ammunition. Sydafrika garanteras genom avtalet ytterligare nedsättningar av tullarna på produkter med ursprung i landet, jämfört med vad som nu gäller enligt det bilaterala handels-, utvecklings- och samarbetsavtalet mellan EU och dess medlemsstater och Sydafrika. De avtalsslutande SADC-staterna beviljas genom avtalet så kallat asymmetriskt marknadstillträde, vilket innebär att EU inte ställer några krav på reciprocitet om SADC-staterna ska eliminera sina tullar i samma omfattning som EU. Staterna ska över tid avlägsna cirka 80 procent av sina tullar på produkter med ursprung i EU medan EU i princip avskaffar alla sina tullar gentemot dessa länder. Avtalet innehåller bestämmelser om ursprungsregler, samtidigt som användningen av exportsubventioner på jordbruksprodukter i handeln mellan parterna förbjuds. Därutöver ger avtalet möjlighet för exportörer från AVS-länderna att använda komponenter från andra länder i exportprodukter utan att detta påverkar det fria tillträdet till EU:s marknad, då avtalet medger förmånligare ursprungsregler än Allmänna preferenssystemet (GSP-systemet). Detta innebär betydligt större möjligheter för AVS-länderna att delta i globala värdekedjor och underlättar integrationen i världshandeln. Från ikraftträdandet av avtalet får inga nya tullar eller avgifter på export av produkter införas, och befintliga tullar och avgifter får inte höjas i handeln mellan parterna. De minst utvecklade avtalsslutande SADC-staterna (Botswana, Lesotho, Mocambique, Namibia och Swaziland) har emellertid rätt att i undantagsfall och efter samråd med EU införa tillfälliga tullar eller avgifter för att trygga behovet av intäkter, garantera livsmedelstrygghet, skydda miljön, skydda nyetablerade industrier och känsliga sektorer, förhindra allmän eller lokal brist på livsmedel och livsmedelsprodukter eller hantera en kraftigt ökande import. Om det kan motiveras av industriella utvecklingsbehov, får samtliga avtalsslutande SADC-stater i undantagsfall och efter samråd med EU införa tillfälliga tullar eller avgifter i samband med export, dock endast på åtta produkter, och tillämpningen av tullarna eller avgifterna får inte överskrida sammanlagt tolv år. Denna period kan förlängas eller återinföras för samma produkt i överenskommelse med EU. Varje fördelaktigare behandling bestående av tullar eller avgifter avseende export från de avtalsslutande SADC-staterna av någon produkt avsedd för en betydande handelsekonomi ska enligt avtalet även beviljas för en likadan produkt som är avsedd för export till EU. Med betydande handelsekonomi avses varje utvecklat land eller ett land som står för mer än en procent av den globala varuexporten eller en grupp av länder som tillsammans står för mer än en och en halv procent av varuexporten i världen. Avgifter och pålagor, utöver import- och exporttullar, som påförs i samband med import eller export får enligt avtalet inte överstiga kostnaden för tillhandahållna tjänster och får inte utgöra ett indirekt skydd för inhemska produkter eller en import- eller exportavgift för skatteändamål. Detta omfattar avgifter och pålagor som införts av statliga myndigheter, inklusive sådana som hänför sig till konsulära fakturor och intyg, kvantitativa begränsningar, utfärdande av licenser, valutakontroll, statistiktjänster, handlingar, dokumentation och certifiering samt analys och inspektion, karantän och renhållning. Tull får endast tas ut en gång för varor med ursprung i EU eller i de avtalsslutande SADC-staterna. Parterna är eniga om att samarbeta i syfte att underlätta rörligheten för varor och förenkla tullförfarandena inom SADC-staterna. Avtalet innehåller särskilda bestämmelser om administrativt samarbete för att säkra att ansvariga myndigheter förfogar över de institutionella strukturer som krävs. Av största vikt ska vara tillämpningen och kontrollen av den förmånsbehandling som avtalet innebär och att oegentligheter och bedrägeri i samband med tull- och tullfrågor bekämpas. Den part som konstaterar brister i det administrativa samarbetet eller oegentligheter ska utan dröjsmål anmäla detta till handels- och utvecklingskommittén och inleda samråd i syfte att finna en för båda parter godtagbar lösning. 6.5 Handelspolitiska skyddsåtgärder (artiklarna 32-38) Mot bakgrund av de övergripande utvecklingsmålen i det ekonomiska partnerskapsavtalet och med hänsyn till SADC-staternas små ekonomier ska EU inte låta import från de avtalsslutande SADC-staterna omfattas av de skyddsåtgärder som kan vidtas enligt GATT-avtalet och andra relevanta WTO-avtal. Detta ska gälla under fem år från den dag då avtalet träder i kraft. Därefter ska det gemensamma rådet avgöra om denna period ska förlängas, och då ta hänsyn till SADC-staternas utvecklingsbehov. Dessa bestämmelser omfattas inte av avtalets föreskrifter om tvistlösning. Sacu (Södra Afrikas tullunion) eller en part till partnerskapsavtalet får vidta tillfälliga skyddsåtgärder om importen av en produkt med ursprung i den ena parten till den andra partens territorium eller Sacus territorium ökar så kraftigt att detta riskerar att förorsaka allvarlig skada för inhemska producenter av likadana eller konkurrerande produkter, störningar i en sektor i ekonomin som orsakar betydande samhällsproblem eller störningar på marknaderna för direkt konkurrerande jordbruksprodukter. Skyddsåtgärderna ska inte gå längre än vad som är nödvändigt och de ska omedelbart anmälas till handels- och utvecklingskommittén för samråd. Skyddsåtgärderna får bestå i ett upphävande av en tidigare sänkning av importtullen, införande av tullkvoter eller en höjning av tullen. Vissa avvikande bestämmelser ska gälla, bl.a. för vissa jordbruksprodukter med ursprung i EU och för att trygga livsmedelsförsörjningen i de avtalsslutande SADC-staterna. Parterna medger att undanröjande av handelshinder i enlighet med avtalet kan utgöra en stor utmaning för SADC-staternas jordbruks- och livsmedelsproducenter och är därför överens om att samråda i dessa frågor. Trots dessa bestämmelser om skyddsåtgärder får en avtalsslutande SADC-stat om nödvändigt vidta skyddsåtgärder för att förhindra eller minska en svår generell eller lokal brist på livsmedel eller andra produkter som är avgörande för att trygga livsmedelsförsörjningen. Åtgärderna ska ses över minst en gång per år och ska upphöra så snart som de omständigheter som ledde till deras antagande upphör att existera. 6.6 Icke-tariffära åtgärder (artiklarna 39-40) Det ekonomiska partnerskapsavtalet omfattar även icke-tariffära åtgärder och slår fast att parterna får tillämpa kvantitativa begränsningar endast om detta sker i enlighet med WTO-avtalet (icke-tariffära åtgärder syftar på olika myndighetsåtgärder som riskerar att begränsa eller försvåra internationell handel, t.ex. kvoter, licenser och tekniska handelshinder). Enligt avtalet bör interna skatter och avgifter inte tillämpas på importerade eller inhemska produkter på ett sådant sätt att inhemsk produktion skyddas. Detta ska gälla även för bestämmelser som rör bl.a. intern försäljning, köp, transport och distribution. Importerade varor med ursprung i den andra partens territorium får inte bli föremål för interna skatter eller avgifter som är högre än de som tillämpas på likadana inhemska varor. Importerade varor får inte heller ges en mindre förmånlig behandling än den som medges likadana inhemska produkter. Bestämmelserna i avtalet om icke-tariffära åtgärder ska inte gälla statliga myndigheters upphandlingar av produkter som förvärvas för statliga ändamål och inte heller för kommersiell återförsäljning. 6.7 Tullar och handelslättnader (artiklarna 41-50) Parterna ska stärka samarbetet om tullar och handelslättnader för att se till att relevant lagstiftning och relevanta förfaranden, liksom tullmyndigheternas administrativa kapacitet, uppnår målen om effektiv kontroll och främjande av handelslättnader. Parterna ska utbyta information om tullagstiftning och tullförfaranden, stärka den administrativa kapaciteten, utbyta erfarenheter och ge varandra administrativt bistånd i tullfrågor. Parternas handels- och tullagstiftningar ska grundas på behovet av att skydda och underlätta laglig handel, att inte lägga onödiga och diskriminerande bördor på ekonomiska aktörer och att ytterligare underlätta för näringsidkare som följer gällande regler. Moderna tullmetoder ska tillämpas, som att varje part ska använda en enda administrativ handling eller en elektronisk motsvarighet i syfte att genom öppna, effektiva och proportionella förfaranden reducera kostnader. En successiv utveckling av it-systemen ska ske för att underlätta utbyte av uppgifter mellan näringsidkare, tullmyndigheter, andra myndigheter och organisationer. De avtalsslutande parterna ska tillgodose att målen om säkerhet och bedrägeribekämpning uppnås genom att utbyta information, erfarenheter och bästa praxis om bekämpning av korruption och bedrägerier. De avtasslutande SADC-staternas tullmyndigheter ska ges det stöd de behöver, särskilt i fråga om bland annat automatisering av tullförfaranden, riskhantering, kontroll av tullvärdeberäkning, klassificering och ursprungsregler, underlättande av transitering och bättre effektivitet för regionala transitarrangemang samt införande och tillämpning av förfaranden som återspeglar internationella bestämmelser och standarder. Parterna ska enligt avtalet förbereda och utveckla ett utökat samarbete när det gäller tillämpningen av Världstullorganisationens (WCO) ramverk från 2005 av standarder för att säkra och underlätta världshandeln. Detta samarbete syftar till ömsesidigt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör och förhandsutbyte av information för att möjliggöra en effektiv riskbedömning och riskhantering av säkerhetsskäl. Parterna ska garantera fri transitering genom sina territorier via den rutt som är mest lämpad för transitering och ge varor en behandling som inte är mindre förmånlig än den som ges för inhemska varor vid export, import eller transport. Parterna åtar sig att främja och införa regionala system för transitering, att använda internationella standarder och instrument relevanta för transitering och att främja samordningen mellan berörda myndigheter och organisationer. All lagstiftning, alla förfaranden och avgifter i samband med tull ska göras allmänt tillgängliga, i möjligaste mån på elektronisk väg. Nya lagar och förfaranden ska införas på ett sådant sätt att näringsidkare kan förbereda sig för att följa dem. Parterna ska främja harmonisering av tullstandarder, bestämmelser och krav på regional nivå. Varje part får fastställa innehållet i och takten för denna process. Parterna fastslår i avtalet att det är nödvändigt att genomföra särskilda undersökningar för att utvärdera behoven, där hänsyn tas till situationen i varje land. Undersökningarna ska genomföras med hjälp av WTO:s och WCO:s behovsutvärderingsinstrument. Mot bakgrund av de avtalsslutande SADC-staternas behov av att öka sin kapacitet inom tull- och handelslättnader ska de beviljas en övergångsperiod på åtta år under vilken de ska få hjälp med kapacitetsuppbyggnad, utan att detta ska påverka staternas rättigheter och skyldigheter inom ramen för WTO. Denna period ska kunna förlängas med två år. Genom avtalet inrättas en särskild kommitté för tull- och handelslättnader. Kommittén ska övervaka tillämpningen av detta kapitel, utgöra ett forum för samråd och förbättra samarbetet inom alla områden med koppling till området. 6.8 Tekniska handelshinder (artiklarna 51-58) I det ekonomiska partnerskapsavtalet bekräftar parterna sina rättigheter och skyldigheter gentemot varandra enligt WTO-avtalet om tekniska handelshinder (TBT-avtalet) och definitionerna i TBT-avtalet ska gälla för artiklarna 51-58. Parterna ska samarbeta för att underlätta och öka varuhandeln genom att kartlägga, förebygga och avlägsna onödiga handelshinder i överensstämmelse med TBT-avtalet. Parterna ska stärka det regionala samarbetet, särskilt de avtalsslutande SADC-staternas integration, och förbättra SADC-staternas tekniska kapacitet när det gäller tekniska handelshinder, bland annat genom samarbete mellan nationella och regionala myndigheter. Parterna ska sörja för öppenhet vid tillämpningen av tekniska föreskrifter och standarder och är överens om att inrätta ett system för tidig varning för att säkra att de avtalsslutande SADC-staterna informeras på förhand om nya åtgärder som kan påverka deras export till EU. Avtalet innehåller även åtaganden om att kartlägga och tillämpa de mekanismer som är bäst lämpade för särskilt prioriterade frågor eller sektorer, med stöd i TBT-avtalet. Det kan bl.a. röra sig om fördjupat samarbete, informationsutbyte, harmonisering för anpassning till internationella standarder samt kartläggning och organisation av sektorsspecifika ingrepp i standarder och tekniska föreskrifter. Parterna ska utveckla ett gemensamt synsätt vad gäller praxis för teknisk reglering, inklusive öppenhet, konsekvens- och riskbedömningar, verkställighet och marknadsövervakning. Handels- och utvecklingskommittén ska sköta samordning och samråd och övervaka att bestämmelserna om tekniska handelshinder genomförs. Informationskontor för tekniska handelshinder ska upprättas i de avtalsslutande SADC-staterna. 6.9 Sanitära och fytosanitära åtgärder (artiklarna 59-67) Parterna bekräftar i partnerskapsavtalet sina rättigheter och skyldigheter enligt WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-avtalet), Internationella växtskyddskonventionen (IPPC), Codex Alimentarius-kommissionen och Världsorganisationen för djurens hälsa. Med sanitära och fytosanitära åtgärder avses åtgärder som införs för att skydda människors, djurs eller växters liv och hälsa från risker som härrör från t.ex. sjukdomar, skadegörare och gifter. Parterna ska stärka de avtalsslutande SADC-staternas tekniska kapacitet och regional integration i sanitära och fytosanitära frågor genom att främja samarbete mellan institutioner och fastställa lämpliga skyddsnivåer. Uppbyggnad av teknisk kapacitet inom den offentliga och privata sektorn i de avtalsslutande SADC-staterna ska prioriteras och staterna ska få stöd att delta i relevanta internationella standardiseringsorgan i syfte att vidga deras möjligheter till marknadstillträde. Avtalet erkänner parternas rätt att fastställa sina egna lämpliga skyddsnivåer och parterna kommer att använda sig av principen om indelning i zoner eller områden när de fastställer importvillkoren, med hänsyn till internationella standarder. Parterna kan också gemensamt kartlägga och föreslå zoner med särskild sanitär och fytosanitär status för att undvika att störa handeln. Avtalet innehåller särskilda åtaganden om öppenhet och samråd för sanitära och fytosanitära frågor, inklusive ett system för tidig varning för att de avtalsslutande SADC-staterna ska informeras på förhand om nya åtgärder i EU som kan påverka deras export. Handels- och utvecklingskommittén ska samordna frågor som rör sanitära och fytosanitära åtgärder, ge rekommendationer, utgöra ett forum för informationsutbyte och övervaka genomförandet av artiklarna 59-67. 6.10 Jordbruk (artikel 68) Parterna betonar i partnerskapsavtalet jordbrukssektorns betydelse för de avtalsslutande SADC-staterna för att trygga livsmedelsförsörjningen, skapa sysselsättning på landsbygden, öka inkomsterna för jordbrukshushållen, skapa en inkluderande landsbygdsekonomi och som grundval för en ökad industrialisering och hållbar utveckling. Ett partnerskap inrättas mellan EU och de avtalsslutande SADC-staterna för att främja dialog om bl.a. jordbruk, livsmedelstrygghet, utveckling, regionala värdekedjor och integration. Från och med avtalets ikraftträdande ska användningen av exportsubventioner på jordbruksprodukter i handeln mellan parterna inte vara tillåten. 6.11 Löpande betalningar och kapitalrörelser (artiklarna 69-71) Parterna förbinder sig genom partnerskapsavtalet att inte införa några restriktioner och att tillåta att alla betalningar för löpande transaktioner mellan deras invånare görs i fritt konvertibel valuta. Nödvändiga åtgärder får dock vidtas för att säkerställa att transaktionerna inte används för överföringar som är oförenliga med parternas lagar och andra bestämmelser. Om betalningar och kapitalrörelser mellan parterna under exceptionella omständigheter riskerar att orsaka allvarliga svårigheter för penning- eller valutapolitiken, får EU eller den berörda avtalsslutande SADC-staten under högst sex månader vidta absolut nödvändiga skyddsåtgärder. Det gemensamma rådet ska omedelbart underrättas om eventuella skyddsåtgärder och om en tidsplan för åtgärdernas avskaffande. Om en part har allvarliga betalningsbalanssvårigheter eller externa finansiella svårigheter, får den införa restriktiva åtgärder i enlighet med villkoren i WTO-avtalet och Internationella valutafondens stadgar. Åtgärderna ska ha begränsad varaktighet och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att åtgärda betalningsbalanssvårigheterna. 6.12 Handel med tjänster och investeringar (artiklarna 72-74) Parterna bekräftar sina rättigheter och skyldigheter enligt WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (GATS) och kan därutöver förhandla om handel med tjänster inom tillämpningsområdet för det ekonomiska partnerskapsavtalet. Botswana, Lesotho, Mocambique och Swaziland har för detta ändamål inlett förhandlingar med EU, vilka sker på grundval av att liberaliseringen av handeln ska vara ömsesidig och asymmetrisk samt ta hänsyn till utvecklingsbehoven i de avtalsslutande SADC-staterna. EU och SADC-staterna ska samarbeta för att stärka regelverket i SADC-staterna och stödja genomförandet av de åtaganden som följer av förhandlingarna. En stat som inte är part i ett framförhandlat avtal ska kunna förhandla om villkoren för anslutning till avtalet. EU och de avtalsslutande SADC-staterna ska samarbeta om investeringar och kan i framtiden överväga att förhandla fram ett avtal om investeringar i andra ekonomiska sektorer än tjänstesektorn. En stat som inte är part i ett framförhandlat avtal ska kunna förhandla om villkoren för anslutning till avtalet. 6.13 Förebyggande av tvister samt tvistelösning (artiklarna 75-87) Parterna ska sträva efter att lösa alla tvister om tolkningen och tillämpningen av partnerskapsavtalet genom samråd. För tvister som avser kollektiva åtgärder från Sacus sida kommer tullunionen att fungera som ett kollektiv. För tvister som avser en enskild åtgärd i en avtalsslutande SADC-stat ska denna stat agera individuellt, och EU ska endast agera mot den specifika stat som den anser har åsidosatt partnerskapsavtalet. Om samråd har genomförts utan att en lösning har nåtts, kan parterna vända sig till en medlare. Medlingsförfarandena och de ståndpunkter som parterna intagit under förhandlingarna ska vara konfidentiella. Medlarens yttrande, som får innehålla rekommendationer, ska inte vara bindande. Om parterna inte lyckats lösa tvisten genom samråd eller medling, får den klagande parten begära att en skiljenämnd tillsätts. Skiljenämnden ska bestå av tre skiljemän. Vardera parten ska utse var sin skiljeman och de två skiljemännen ska gemensamt utse en tredje skiljeman. Skiljenämnden ska överlämna sitt avgörande till parterna och till handels- och utvecklingskommittén. Den svarande parten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa skiljenämndens avgörande och parterna ska söka enas om hur lång tid som krävs för att följa avgörandet. Om enighet inte kan nås, ska skiljenämnden fastställa en rimlig tidsperiod. Om skiljenämnden fastställer att den åtgärd som vidtagits för att följa nämndens avgörande inte är förenlig med partnerskapsavtalet, kan den klagande parten begära kompensation från den svarande parten. Sådan kompensation ska vara provisorisk och endast tillämpas till dess att den åtgärd som konstaterats strida mot partnerskapsavtalet har återkallats eller ändrats. 6.14 Gemensamma bestämmelser (artiklarna 88-96) Kapitlet utgör en fortsättning på kapitlet om förebyggande av tvister och tvistelösning och anger att parterna inom tolv månader efter ikraftträdandet av partnerskapsavtalet ska enas om en arbetsordning och en uppförandekod. Parternas skriftliga och muntliga inlagor till skiljenämnden ska lämnas in på något av parternas officiella språk och parterna ska eftersträva att enas om ett gemensamt arbetsspråk. Skiljenämnden ska tolka bestämmelserna i partnerskapsavtalet i enlighet med sedvanerättsliga regler för tolkning av folkrätten, inklusive de regler som kodifieras i Wienkonventionen om traktaträtten. Skiljenämndens avgörande ska inte kunna utvidga eller begränsa de rättigheter som följer av partnerskapsavtalet. Om det inte går att uppnå enhällighet i skiljenämnden, ska frågan avgöras genom enkel majoritet. Handels- och utvecklingskommittén ska offentliggöra skiljenämndens avgörande, såvida det inte tas beslut om att inte offentliggöra avgörandet. Kommittén ska senast tre månader efter att partnerskapsavtalet träder i kraft sammanställa en förteckning över 21 personer som är villiga och kapabla att åta sig uppdrag som skiljemän. Det förlikningsorgan som upprättas i enlighet med partnerskapsavtalet ska inte behandla tvister som rör en parts rättigheter och skyldigheter enligt WTO-avtalet. 6.15 Allmänna undantag (artiklarna 97 - 99) Partnerskapsavtalet innehåller en allmän undantagsklausul som stipulerar att ingenting i det ska tolkas som ett hinder för att anta eller genomföra åtgärder som bedöms nödvändiga för att skydda bl.a. allmän moral, människors, djurs eller växters liv eller hälsa, nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller uttömliga naturtillgångar. Undantagsklausulen medger även restriktioner för exporten av inhemska material som krävs för att säkerställa väsentliga mängder av material för en nationell bearbetningsindustri under perioder när det inhemska priset på detta material hålls under världsmarknadspriset som en del av en statlig stabiliseringsplan. Detta förutsätter dock att restriktionerna inte ska användas för att öka exporten eller skyddet av inhemsk industri och att restriktionerna inte heller avviker från bestämmelserna i partnerskapsavtalet om icke-diskriminering. Vidare ska ingenting i avtalet tolkas som ett hinder för att anta eller genomföra åtgärder som har stor betydelse för införskaffandet eller distributionen av produkter som det generellt eller lokalt råder brist på, förutsatt att alla sådana åtgärder är förenliga med principen att parterna har rätt till en skälig del av det internationella utbudet av sådana produkter. Det anges även att ingenting i avtalet ska tolkas så att det ålägger en part att lämna ut upplysningar vars utlämnande parten anser strider mot sina väsentliga säkerhetsintressen, hindrar någon part från att i krigstid eller annat kritiskt läge skydda sina väsentliga säkerhetsintressen eller hindrar någon part från att vidta åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt Förenta nationernas stadgar för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Handels- och utvecklingskommittén ska underrättas om vidtagna åtgärder. Avtalet innehåller även undantagsbestämmelser om beskattning som anger att ingenting i avtalet ska tolkas så att det hindrar parterna från att i sin skattelagstiftning skilja mellan skattebetalare med skilda omständigheter, särskilt vad gäller bosättningsort eller den plats där deras kapital är investerat. Avtalet ska inte heller tolkas så att det hindrar antagande eller genomförande av åtgärder som syftar till att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt i enlighet med bestämmelser i skatteavtal eller andra arrangemang på skatteområdet. Vidare ska avtalet inte påverka parternas rättigheter och skyldigheter enligt en skattekonvention. 6.16 Institutionella bestämmelser (artiklarna 100 - 103) Genom partnerskapsavtalet inrättas ett gemensamt råd för de avtalsslutande SADC-staterna och EU, kallat gemensamma rådet, som ska övervaka och administrera genomförandet av avtalet och se till att dess mål uppfylls. Gemensamma rådet ska bestå av berörda ledamöter från Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, å ena sidan, och av berörda ministrar från de avtalsslutande SADC-staternas regeringar, å andra sidan. Ordförandeskapet för det första mötet i gemensamma rådet ska innehas gemensamt av parterna. Gemensamma rådet ska bl.a. pröva förslag från parterna, utfärda rekommendationer, övervaka framsteg och utvecklingen av handelsrelationerna och bedöma konsekvenserna för den hållbara utvecklingen. Rådet ska fastställa en egen arbetsordning, anta en arbetsordning för handels- och utvecklingskommittén och lägga fram regelbundna rapporter om tillämpningen av partnerskapsavtalet för det ministerråd som har inrättats i enlighet med Cotonou-avtalet. Rådet ska ha befogenhet att fatta beslut i alla frågor som omfattas av avtalet. Besluten ska fattas enhälligt och vara bindande för parterna, som ska vara skyldiga att vidta alla åtgärder som krävs för att genomföra besluten. I förfarandefrågor och tvistlösningsförfaranden ska rådet anta beslut och rekommendationer i samförstånd mellan parterna. Gemensamma rådet ska sammanträda regelbundet, minst vartannat år, och om parterna är överens kan rådet kalla till extra sammanträden när omständigheterna så kräver. Gemensamma rådet ska biträdas av en handels- och utvecklingskommitté som ska bestå av parternas företrädare, vanligen på högre tjänstemannanivå. Kommittén ska rapportera till gemensamma rådet. Ordförandeskapet i kommittén ska innehas växelvis av en företrädare för vardera parten för ett år åt gången. Ordförandeskapet för det första sammanträdet i kommittén ska innehas gemensamt av parterna. Kommittén ska inrätta och fastställa arbetsordningen för särskilda tekniska grupper. Grupperna ska behandla särskilda frågor som faller inom deras respektive behörighet. Kommittén ska utfärda rekommendationer i de fall som föreskrivs i partnerskapsavtalet eller när sådan befogenhet har delegerats till kommittén av gemensamma rådet. Kommittén ska fatta beslut med enhällighet. I kommitténs uppgifter ska det ingå att inom handelsområdet övervaka och utvärdera genomförandet av de beslut som fattas av gemensamma rådet och att övervaka tillämpningen av bestämmelserna i partnerskapsavtalet. Kommittén ska ansvara för att övervaka utvecklingen av den regionala integrationen, främja handel, investeringar och affärsmöjligheter mellan parterna samt diskutera alla frågor som är relevanta för partnerskapsavtalet. I kommitténs uppgifter ingår inom utvecklingssamarbetet att utfärda rekommendationer om handelsrelaterat samarbete samt att övervaka genomförandet av avtalets bestämmelser om utvecklingssamarbete och att samordna samarbetsåtgärder med givare från tredje part. Kommittén ansvarar för att regelbundet se över samarbetsprioriteringarna i avtalet och i tillämpliga fall utfärda rekommendationer om hur nya prioriteringar bör integreras. Vidare ska kommittén övervaka och bedöma konsekvenserna av avtalet för den hållbara utvecklingen samt diskutera samarbetsfrågor som gäller regional integration. 6.17 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser (artiklarna 104 - 122) När avtalet börjar tillämpas ska parterna utse en samordnare för informationsutbyte som på den andra partens begäran ska ange vilket organ eller vilken tjänsteman som ansvarar för frågor som gäller genomförandet av partnerskapsavtalet och, så långt det enligt den nationella lagen är möjligt, lämna upplysningar och omgående svara på alla frågor som gäller en befintlig eller föreslagen åtgärd som kan påverka handeln mellan parterna. I fråga om öppenhet och insyn anger avtalet att parterna ska se till att alla nationella lagar, författningar, förfaranden och tillämpliga förvaltningsbeslut samt alla internationella åtaganden med anknytning till handelsfrågor som omfattas av avtalet ska offentliggöras. Bestämmelser som antas efter att avtalet har trätt i kraft ska meddelas den andra parten. Uppgifterna ska anses ha kommit den andra parten till handa när de gjorts tillgängliga genom anmälan till WTO, gjorts tillgängliga på en officiell och för allmänheten kostnadsfritt tillgänglig webbplats eller meddelats den andra partens samordnare. Ingenting i partnerskapsavtalet ska innebära en skyldighet för en part att tillhandahålla konfidentiella uppgifter vars utlämnande strider mot det allmännas intresse eller som skulle vara till skada för enskilda, offentliga eller privata företags legitima kommersiella intressen, utom i den mån det är nödvändigt att tillhandahålla dessa uppgifter i samband med ett tvistlösningsförfarande i enlighet med avtalet. Bestämmelserna i avtalet ska gälla i förhållande till Cotonouavtalet i de fall då det inte råder överensstämmelser mellan de båda avtalen, dock med undantag för bestämmelserna om utvecklingssamarbete i Cotonou-avtalets avdelning II del 3. Ingenting i partnerskapsavtalet ska tolkas så att det hindrar någon av parterna från att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med Cotonou-avtalet. Parterna är vidare eniga om att ingenting i partnerskapsavtalet kräver att de handlar på ett sätt som är oförenligt med deras skyldigheter inom ramen för WTO. Partnerskapsavtalet ska undertecknas, ratificeras eller godkännas i enlighet med varje parts tillämpliga konstitutionella eller interna bestämmelser och förfaranden och träda i kraft trettio dagar efter deponeringen av det sista ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet. I väntan på att avtalet ska träda i kraft har EU och de avtalsslutande SADC-staterna enats om att provisoriskt tillämpa de bestämmelser i avtalet som faller inom deras respektive behörighetsområde. Detta kan ske antingen genom provisorisk tillämpning där detta är möjligt, eller genom ratificering av avtalet. Avtalet ska tillämpas provisoriskt mellan EU och en avtalsslutande SADC-stat tio dagar efter mottagande av en anmälan om provisorisk tillämpning från EU eller ratificering eller provisorisk tillämpning från den berörda avtalsslutande SADC-staten, beroende på vilket som inträffar senast. Partnerskapsavtalet ingås på obestämd tid. Vardera parten får säga upp avtalet genom skriftlig anmälan till den andra parten. Uppsägningen ska träda i kraft sex månader efter anmälan. Parterna är eniga om att det kan finnas behov av att revidera partnerskapsavtalet mot bakgrund av utvecklingen av internationella ekonomiska förbindelser och i samband med att Cotonouavtalet löper ut år 2020. Tredjeländer och organisationer ska ha möjlighet att efter förhandlingar ansluta sig till partnerskapsavtalet. Om Angola begär att få ansluta sig, ska förhandlingarna ske med hänsyn till Angolas särskilda situation. 7 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan. Skälen för regeringens förslag Avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och dess medlemsstater och de avtalsslutande staterna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) syftar till att stödja handel, regional integration och SADC-staternas gradvisa integration i världsekonomin. Avtalet syftar även till att främja en hållbar utveckling i regionen. Avtalet har utformats så att det ska vara förenligt med regelverket för Södra Afrikas tullunion (Sacu). EU utgör de avtalsslutande SADC-staternas största handelspartner. Avtalet omfattar ett antal utvecklingsinriktade aspekter. Dess asymmetriska natur ger de avtalsslutande SADC-staterna möjlighet att skydda känsliga sektorer från europeiska konkurrenter. Staterna har tillgång till ett stort antal skyddsåtgärder för att skydda sin inhemska industri och sina jordbruksmarknader samt för att säkerställa livsmedelstrygghet. Bestämmelserna om ursprungsregler är mycket flexibla. I avtalet medges att exporttullar och exportavgifter kan tillämpas under exceptionella omständigheter. Avtalets bestämmelser om utvecklingssamarbete identifierar kapacitetsstöd och andra handelsrelaterade områden som kan beviljas ekonomiskt stöd från EU. Därutöver finns det medel för de avtalsslutande SADC-staterna att tillgå från Europeiska utvecklingsfonden och Aid for Trade. Vissa frågor om sekretess När det gäller utbyte av information och krav på konfidentiell behandling innehåller det ekonomiska partnerskapsavtalet till viss del samma typer av bestämmelser som finns i tidigare frihandelsavtal. I partnerskapsavtalet finns ett protokoll om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor. Protokollet innehåller bestämmelser om utbyte av uppgifter på tullområdet och om konfidentiell behandling av sådana uppgifter. Nationella regler ska tillämpas på den information som svenska myndigheter får del av inom ramen för samarbetet. På uppgifter överlämnade enligt avtalet kan alltså bl.a. sekretessbestämmelserna i 27 kap. 1-3 samt 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, bli tillämpliga. När det gäller utlämnande av information finns med utgångspunkt i bestämmelsen om sekretess mot utländska myndigheter i 8 kap. 3 § OSL och föreskrifterna i 2 kap. 6 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete inte några hinder att ur sekretessynpunkt uppfylla avtalets och protokollets regler om överlämnande av information till bland annat utländska myndigheter (se motsvarande bedömning i prop. 2015/16:112 s. 14). En ratificering av det ekonomiska partnerskapsavtalet kräver följaktligen inte någon lagändring för svensk del. Riksdagens godkännande av avtalet förutsätts för en tillämpning av de sekretessbestämmelser i OSL som föreskriver sekretess för informationsutbyten till följd av internationella avtal som har godkänts av riksdagen. Ett sådant godkännande innebär bland annat att 27 kap. 5 § OSL görs tillämplig i Tullverkets verksamhet på uppgifter som överlämnas enligt avtalet i ett ärende om handräckning. Statsfinansiella konsekvenser Det ekonomiska partnerskapsavtalet bedöms inte få några statsfinansiella konsekvenser. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 2017 Närvarande: Statsrådet M Johansson, ordförande, och statsråden Lövin, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet Linde _______________ Regeringen beslutar proposition 2016/17:210 Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan. Prop. 2016/17:XX Prop. 2016/17:XX 2 23 1 Prop. 2016/17:210 Prop. 2016/17:210