Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1541 av 7149 träffar
Propositionsnummer · 2016/17:217 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Genomförande av ändringar i förnybartdirektivet - ILUC Prop. 2016/17:217
Ansvarig myndighet: Miljö- och energidepartementet
Dokument: Prop. 217
Regeringens proposition 2016/17:217 Genomförande av ändringar i förnybartdirektivet - ILUC Prop. 2016/17:217 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 29 juni 2017 Stefan Löfven Ibrahim Baylan (Miljö- och energidepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Ändringarna innebär anpassningar till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC-direktivet) i de delar som avser ändringarna i direktiv 2009/28/EG. Genom förslagen i propositionen ändras definitionerna av avfall och restprodukter och kraven på minskning av växthusgasutsläpp för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses vara hållbara. I propositionen föreslås också att de som är rapporteringsskyldiga ska få en utökad uppgiftsskyldighet och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. Statens energimyndighet ska kunna återkalla ett hållbarhetsbesked om rapporteringsskyldigheten enligt lagen har upphört. I propositionen föreslås även en sekretessbrytande bestämmelse. Slutligen föreslås ett mål om att andelen avancerade biodrivmedel år 2020 ska vara minst 0,5 procent av de 10 procentenheter som utgör förnybartdirektivets mål för förnybar energi i transportsektorn. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen 4 3 Ärendet och dess beredning 10 4 Krav på hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen 11 4.1 Mål för förnybar energi 11 4.2 Hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet 11 4.3 Det svenska hållbarhetssystemet i korthet 12 5 Genomförande av ILUC-direktivet 13 6 Ändringar av bränslekvalitetsdirektivet 17 7 Energimyndighetens utredning 17 8 Definitioner av avfall och restprodukt 19 9 Krav på minskade utsläpp av växthusgaser 24 10 Fler uppgifter ska rapporteras till tillsynsmyndigheten 26 11 En ny återkallelsegrund och ändring i bestämmelsen om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter 27 12 Ikraftträdande 29 13 Mål 2020 för andelen avancerade biodrivmedel 29 14 Konsekvenser 30 15 Författningskommentar 33 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 - ILUC-direktivet 36 Bilaga 2 Sammanfattning av Energimyndighetens rapport Systemet för hållbarhetskriterier i Sverige - En utvärdering av regelverkets praktiska tillämpning (ER 2015:21) 65 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 67 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 74 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 75 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 81 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 juni 2017 82 Rättsdatablad 83 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, dels godkänner 2. vad regeringen föreslår om mål för andelen avancerade biodrivmedel (avsnitt 13). 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 d, 1 e och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 a § och 2 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § I denna lag betyder biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall, biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål, livsmedelsbaserade biodrivmedel: biodrivmedel som framställs från spannmål eller andra stärkelserika grödor eller från socker- eller oljegrödor, flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa, avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, och avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, dock inte ett ämne som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall, restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material och där processen inte avsiktligt ändrats för att producera materialet. restprodukt: ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller är huvudsyftet med processen och där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera ämnet, och Produktionskedja betyder i denna lag den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. Om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, avses bara den del av produktionsprocessen som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. produktionskedja: den produktionsprocess som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet och börjar med - odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, eller - omhändertagandet av avfall eller restprodukter som biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av, om inte restprodukterna har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet. 2 a § I fråga om restprodukt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om vad som i denna lag avses med 1. ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller 2. huvudsyftet med processen. 3 § Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG. För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ vara uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas även om kriterierna i 2 kap. 2-5 §§ inte är uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter ska anses som hållbara även om kriterierna i 2 kap. 2-5 §§ inte är uppfyllda. Om en restprodukt har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet gäller dock kriterierna i 2 kap. 2-5 §§. 2 kap. 1 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under produktionskedjan. För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med 1. minst 50 procent, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015, och 2. minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015. För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Utsläppen ska räknas från den produktionsprocess som börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av bio-drivmedlet eller det flytande bio-bränslet eller, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas. 1 a § En anläggning anses vara tagen i drift enligt 1 § så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen på anläggningen. 3 kap. 1 d § Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsynsmyndigheten om a) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara, 1. den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara, b) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfredsställande sätt, eller 2. den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfredsställande sätt, eller c) det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet iakttas. 3. det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet iakttas. Ett hållbarhetsbesked får även återkallas om rapporteringsskyldigheten har upphört. Återkallelse får inte ske vid ringa felaktigheter. Återkallelse enligt första stycket får inte ske vid ringa felaktigheter. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. 1 e § Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd Den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten a) hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, och 1. om den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, b) hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt. 2. om den mängd hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt, 3. för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt denna lag, och 4. för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. Om en rapporteringsskyldig har vidtagit sådana åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i direktiv 2009/28/EG ska dessa åtgärder rapporteras till tillsynsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt första och andra styckena. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. 3 § Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för vissa rättigheter ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag. Myndigheter som utövar tillsyn över att lagar följs där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för en rättighet ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt 1 § och om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 3 Ärendet och dess beredning Den 9 september 2015 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC-direktivet). Medlemsstaterna ska införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 10 september 2017. ILUC-direktivet finns i bilaga 1. Genom regleringsbrevet för 2015 fick Statens energimyndighet i uppdrag att utreda hur systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen fungerar i praktiken och föreslå förbättringar utifrån de erfarenheter som vunnits sedan regelverket trädde i kraft. Särskild vikt skulle läggas vid tillsynsmyndighetens roll, sanktionsmöjligheter, samordningen med andra regelverk, miljöeffekter samt kostnaden och regelbördan för rapporteringsskyldiga. Vid utförandet av uppdraget skulle Energimyndigheten föra en dialog med Skatteverket, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Energimyndigheten redovisade uppdraget den 22 december 2015 i rapporten Systemet för hållbarhetskriterier i Sverige - En utvärdering av regelverkets praktiska tillämpning (ER 2015:21). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 2. En promemoria med förslag om hur ILUC-direktivet, i de delar som avser ändringar av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, ska genomföras i Sverige och om hur förslagen i Energimyndighetens rapport ska tas om hand har utarbetats inom Regeringskansliet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och energidepartementet (M2017/00720/R). Lagrådet Regeringen beslutade den 8 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts. 4 Krav på hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen 4.1 Mål för förnybar energi I artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet) anges att det ska finnas bindande nationella mål för medlemsstaterna för att andelen förnybar energi ska öka. Det första målet reglerar den andel energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen som medlemsstaten ska ha 2020. Målet är olika satt för medlemsstaterna och är 49 procent för Sverige. Enligt förnybartdirektivet ska varje medlemsstat även se till att andelen energi från förnybara energikällor när det gäller alla former av transporter är minst 10 procent av den slutliga energianvändningen i transporter i medlemsstaten år 2020. Enligt artikel 22 i förnybartdirektivet ska medlemsstaterna vartannat år lämna in en rapport till kommissionen om hur främjandet och användningen av energi från förnybara energikällor utvecklas. Den sjätte och sista rapporten ska lämnas in senast den 31 december 2021. 4.2 Hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet Av artikel 17 förnybartdirektivet framgår att biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppfylla vissa s.k. hållbarhetskriterier för att kunna räknas med i den nationella måluppfyllelsen, användas vid uppfyllandet av kvoter för energi från förnybara energikällor eller ges finansiellt stöd. Elcertifikatssystemet är exempel på ett sådant system för kvoter för energi som avses i artikeln. Nedsättning av energiskatt och koldioxidskatt för biodrivmedel är exempel på sådant finansiellt stöd som åsyftas. Även förmånsbehandling vad gäller skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG utgör ett finansiellt stöd i den mening som avses i artikeln. Detta framgår av skäl 2 i kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG. Flytande biobränslen beläggs med utsläppsfaktor noll i utsläppshandelssystemet om de uppfyller hållbarhetskriterierna. I annat fall ska de anses vara fossila. Förnybartdirektivets hållbarhetskriterier kan översiktligt delas upp i två delar: krav på minsta växthusgasminskning och markkriterier. När det gäller växthusgasminskningen så anses biodrivmedel eller flytande biobränslen som hållbara enligt nuvarande regler endast om användningen av dessa bränslen medför en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Minskningen avser de utsläpp som uppstår under produktionskedjan. Produktionskedjan omfattar den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. När det gäller markkriterierna får råvaran som används för att producera biobränslet inte komma från mark med högt kolinnehåll eller mark med hög biologisk mångfald. För biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter gäller kravet på minskade växthusgasutsläpp men beräkningen görs från den plats där avfallet eller restprodukten uppstod. Huvudregeln är att markkriterierna inte gäller för avfall och restprodukter. Det är bara i fråga om restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk som direkt har uppkommit i sådan verksamhet som markkriterierna gäller, jfr avsnitt 8. 4.3 Det svenska hållbarhetssystemet i korthet Förnybartdirektivets krav när det gäller hållbarhetskriterier har genomförts i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (hållbarhetslagen), förordningen (2011:1088) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (hållbarhetsförordningen) samt med Energimyndighetens föreskrifter om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (STEMFS 2011:2). Bestämmelser som genomför hållbarhetskriterierna finns även i lagen (2011:200) om elcertifikat, där hållbarhetsbesked är ett villkor för tilldelning av elcertifikat vid elproduktion från flytande biobränslen, och i lagen (1994:1776) om skatt på energi där hållbarhetsbesked är ett villkor för nedsättning av energiskatt och koldioxidskatt. Energimyndigheten hanterar frågor om hållbarhetskriterier och är tillsynsmyndighet för systemet. Företag och andra aktörer som omfattas av bestämmelserna om rapporteringsskyldighet i hållbarhetslagen ska visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Den som är rapporteringsskyldig ska därför ha ett kontrollsystem. En oberoende granskare ska kontrollera att kontrollsystemet är uppbyggt på ett sätt så att hållbarhetskriterierna uppfylls. Den som är rapporteringsskyldig ska ansöka hos Energimyndigheten om ett hållbarhetsbesked för sitt kontrollsystem. Hållbarhetsbeskedet beslutas av myndigheten och innebär att de biobränslen som den rapporteringsskyldige är skattskyldig för eller använder är att anse som hållbara. Beskedet gäller tills vidare men ska omprövas. Det kan under vissa förutsättningar återkallas. Den som får ett hållbarhetsbesked är skyldig att anmäla väsentliga ändringar i kontrollsystemet till myndigheten. Rapporteringsskyldiga aktörer ska en gång per år rapportera uppgifter till Energimyndigheten om de hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen som skattskyldighet har inträtt för enligt 5 kap. lagen om skatt på energi eller som använts i yrkesmässig verksamhet om det rör icke skattepliktiga flytande biobränslen. 5 Genomförande av ILUC-direktivet Genom ILUC-direktivet ändras förnybartdirektivet i vissa delar. Ändringarna avser i huvudsak hur medlemsstaterna ska redovisa mängden förnybar energi till kommissionen. Av artikelgenomgången nedan framgår det vilka bestämmelser som bedöms kräva genomförandeåtgärder. Artikel 2.1 Ändrade definitioner Genom artikeln införs definitioner av flera begrepp som inte tidigare definierats i förnybartdirektivet. Definitioner av avfall och restprodukter har tillkommit. Definitionerna har betydelse för vilka krav som ställs för att ett biodrivmedel eller flytande biobränsle ska uppfylla hållbarhetskriterierna. Vad som avses med avfall och restprodukter framgår i dag av hållbarhetslagen. Den nya definitionen av avfall i artikel 2.1 ILUC-direktivet överensstämmer med denna definition men med tillägget att material inte avsiktligt får ha manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla definitionen. Detta tillägg måste tas in i hållbarhetslagen. Den nuvarande definitionen av restprodukter i hållbarhetslagen måste också anpassas till ILUC-direktivet som skiljer på restprodukt för bearbetning och restprodukt från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk. Se avsnitt 8. Vad som avses med material som innehåller både cellulosa och lignin samt cellulosa från icke-livsmedel har inte tidigare definierats i förnybartdirektivet. Uttrycken används i bilaga IX till direktivet som reglerar vilka råvaror som ska räknas dubbelt vid måluppfyllelse och har betydelse vid rapporteringen, jfr artikel 2.2. Det är inte nödvändigt att införa definitionerna i hållbarhetslagen utan genomförandet bör lämpligen ske genom bestämmelser i författning på lägre nivå. Detsamma gäller för uttrycket "förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung" som används i artikel 3 samt i bilaga IX till direktivet och uttrycket "stärkelserika grödor" som används för reglerna om medlemsstaternas rapportering till kommissionen av måluppfyllelse och drivmedelsleverantörers rapportering enligt drivmedelslagen. Det finns i dag en upplysningsbestämmelse i 3 kap. 1 e § hållbarhetslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten. Energimyndigheten har med stöd av ett bemyndigande i hållbarhetsförordningen meddelat verkställighetsföreskrifter när det gäller rapporteringen. Eftersom rapporteringskraven ändras på ett sådant sätt att de inte endast kan genomföras genom verkställighetsföreskrifter bör ett bemyndigande i fråga om rapporteringsskyldigheten införas i hållbarhetslagen, jfr avsnitt 10. Uttrycket "biodrivmedel och flytande biobränslen som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning" används inte i någon bestämmelse i ILUC-direktivet utan endast för att i ingressen till direktivet beskriva inriktningen på det framtida arbetet med biodrivmedel inom EU. Två remissinstanser, 2030-sekretariatet och Lantbrukarnas Riksförbund, framför i sina remissvar att definitionen bör införas i svensk lagstiftning eftersom det är en del av debatten och skulle gynna svenska hållbara biodrivmedel. Bedömningen är dock att definitionen inte bör införas i svensk lagstiftning eftersom den inte används i någon materiell bestämmelse. Artikel 2.2 Artikeln avser en ändring av artikel 3 i ILUC-direktivet där de bindande målen om förnybar energi regleras. Artikeln reglerar bl.a. hur vissa biodrivmedel och flytande biobränslen får räknas vid uppfyllandet av målet. För att Sverige ska kunna rapportera korrekt behöver tillsynsmyndigheten samla in information bl.a. om vilka råvaror som används vid produktion av biodrivmedel. Ändringar i bestämmelserna om rapportering i hållbarhetslagen behöver därför göras, jfr avsnitt 10. Här följer en beskrivning av innehållet i artikeln. Av punkterna a och b (iv) framgår att det högsta bidraget från biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlats som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark högst får vara 7 procent av den totala energianvändningen i transporter i medlemsstaterna 2020. Om mer än 7 procent biodrivmedel från dessa råvaror används kan de inte tillgodoräknas för måluppfyllelse. Biodrivmedel som producerats från någon av de råvaror som anges i bilaga IX till ILUC-direktivet ska inte räknas med till denna gräns. I bilaga IX återfinns bl.a. material som innehåller både cellulosa och lignin (såsom biomassa från skog och vedartade energigrödor) samt material som främst består av cellulosa och hemicellulosa men som har ett lägre lignininnehåll än material som innehåller både cellulosa och lignin (såsom gräsartade energigrödor med lågt stärkelseinnehåll, till exempel rajgräs, jungfruhirs, miskantus, italienskt rör och andra sådana täckgrödor före och efter huvudgrödor, samt rester från livsmedels- och fodergrödor såsom halm, stjälkar, agnar och skal). Råvaror som utgör avfall eller restprodukter enligt 1 kap. 2 § hållbarhetslagen omfattas inte heller av begränsningen om 7 procent. Av punkterna b (i), b (iii) och f framgår att medlemsstaterna kan räkna energiinnehållet från vissa energislag flera gånger i måluppfyllelsen. El från förnybara energikällor i eldrivna järnvägstransporter ska anses ha 2,5 gånger energiinnehållet och el från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon ska anses ha 5 gånger energiinnehållet. Råvaror som anges i bilaga IX till direktivet ska anses ha 2 gånger energiinnehållet. Även förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung ska tas med vid beräkningen av andel förnybar energi i transportsektorn och anses ha 2 gånger energiinnehållet. Av punkten e framgår att varje medlemsstat senast den 6 april 2017 ska sätta upp ett mål för minsta konsumtionsnivå av biodrivmedel framställda av råvaror och andra drivmedel i bilaga IX, del A. Införandet av ett sådant mål behandlas i avsnitt 13. Av punkten framgår vidare att medlemsstaterna vid utformandet av politik för att främja produktion av drivmedel från råvaror som ingår i förteckningen i bilaga IX ska ta vederbörlig hänsyn till den avfallshierarki som framgår av artikel 4 i avfallsdirektivet. Sverige har inga särskilda styrmedel för att främja biodrivmedel från råvaror som ingår i bilaga IX. Medlemsstaterna ska också, enligt artikeln, bl.a. se till att lämpliga åtgärder vidtas om bedrägerier upptäcks. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om de åtgärder som de har vidtagit. Av 4 kap. 1-3 §§ hållbarhetslagen och 2 § hållbarhetsförordningen framgår att Energimyndigheten bl.a. har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen av regelverket och att myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Myndigheten har även möjlighet att återkalla ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 d § hållbarhetslagen. Arbetet med att vidta åtgärder om bedrägerier upptäcks säkerställs genom denna tillsyn. Några genomförandeåtgärder med anledning av ändringarna i ILUC-direktivet behöver därför inte vidtas i denna del. Artikel 2.3 Artikeln berör genomförandeakter. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 2.4 Artikeln berör ändringar av reglerna om statistisk överföring. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 2.5 Artikeln avser en ändring av de minimikrav som ställs på minskning av växthusgasutsläppen för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara. Artikeln föranleder ändringar i hållbarhetslagen, se avsnitt 9. Artikel 2.6 Artikeln rör kommissionens godkännande av internationella certifieringssystem. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 2.7 Artikeln rör ändringar av reglerna om växthusgasberäkningar. Bedömningen är att ändringarna, med stöd av det befintliga bemyndigandet i 2 kap. 1 § hållbarhetslagen, bör genomföras i Energimyndighetens föreskrifter. Artikel 2.8 Artikel 21 i förnybartdirektivet som reglerar vilka biodrivmedel som skulle räknas dubbelt vid uppfyllande av nationella kvoter och vid rapportering av förnybar energi till kommissionen upphävs. Artikeln har ersatts av en ny bilaga, bilaga IX. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 2.9 Genom artikeln ändras reglerna om medlemsstaternas rapportering till kommissionen. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 2.10 Artikeln rör kommissionens övervakning och rapportering. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 2.11 och 2.12 Artikeln rör kommittéförfaranden och delegerade akter. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Artikel 3 Artikeln rör kommissionens utvärdering av lagstiftningen. Inga särskilda genomförandeåtgärder krävs. Bilaga II(1) Bilagan rör växthusgasberäkningsmetoden. Bedömningen är att den, med stöd av det befintliga bemyndigandet i 2 kap. 1 § hållbarhetslagen, bör genomföras i Energimyndighetens föreskrifter. Bilaga II(2) En ny bilaga VIII om preliminära beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning till följd av produktion av biodrivmedel från spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor införs i förnybartdirektivet. Enligt bilagan har spannmål och andra stärkelserika grödor ett preliminärt beräknat utsläpp om 12 g koldioxidekvivalenter per megajoule (gCO2eq/MJ), socker ett utsläpp om 13 g CO2eq/MJ och oljegrödor ett utsläpp om 55 g CO2eq/MJ. Andra råvaror än de uppräknade samt råvaror vars produktion har lett till direkt ändrad markanvändning anses inte ha några utsläpp från indirekt ändrad markanvändning. De beräknade utsläppen används inte i den växthusgasberäkningsmetod som fastställer om biodrivmedlet uppfyller hållbarhetskriterierna och behöver inte införas i hållbarhetslagen. Värdena ska dock rapporteras inom ramen för rapporteringen enligt drivmedelslagen - se avsnitt 6. Bilaga II(3) En ny bilaga IX införs i förnybartdirektivet som specificerar vilka råvaror som ska dubbelräknas vid medlemsstaternas rapportering av måluppfyllelse enligt artikel 3.4 första stycket. För att Sverige ska kunna rapportera korrekt behöver tillsynsmyndigheten samla in information om den mängd biodrivmedel som kommer ifrån råvarorna. Ändringar i bestämmelserna om rapportering i hållbarhetslagen behöver göras - se avsnitt 10. 6 Ändringar av bränslekvalitetsdirektivet Genom ILUC-direktivet ändras även bränslekvalitetsdirektivet. Ändringarna behandlas i regeringens proposition Bränslekvalitetsdirektivets specificerade rapporteringskrav och utsläppsmål (prop. 2016/17:193). En ändring av artikel 7 a i bränslekvalitetsdirektivet som finns i artikel 1.2 d 7 i ILUC-direktivet berör dock hållbarhetslagstiftningen och redovisas nedan. Flertalet av de uppgifter som drivmedelsleverantörerna ska redovisa i enlighet med den ändrade artikeln i bränslekvalitetsdirektivet kommer att krävas in inom ramen för hållbarhetslagstiftningen och rapporteringen av uppgifter kan därmed samordnas för att administrationen för aktörerna ska förenklas. De uppgifter som anges artikel 1.2 d 7 i ILUC-direktivet kommer dock inte att krävas in genom hållbarhetsregelverket om ingen särskild bestämmelse om detta tas fram. Uppgifterna rör krav på drivmedelsleverantörer att bl.a. rapportera volymer av biodrivmedel som framställs av de råvaror som klassificeras i bilaga V del A i bränslekvalitetsdirektivet och de växthusgasutsläpp per energienhet under hela livscykeln som anges i bilagan. Bilaga V del A motsvaras i förnybartdirektivet av bilaga VIII del A. Bestämmelser om uppgiftsskyldigheten för de rapporteringsskyldiga bör tas fram i föreskrifter på lägre nivå än i lag med stöd av ett bemyndigande, jfr avsnitt 10. Inriktningen i det kommande arbetet med sådana föreskrifter bör därför vara att även de uppgifter som anges i artikel 1.2 d 7 i ILUC-direktivet ska krävas in inom ramen för hållbarhetsregelverket för att administrationen för de rapporteringsskyldiga ska bli så enkel som möjligt. 7 Energimyndighetens utredning Genom regleringsbrevet för 2015 fick Energimyndigheten i uppdrag att utreda hur systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen fungerar i praktiken och föreslå förbättringar utifrån de erfarenheter som vunnits sedan regelverket trädde ikraft. Särskild vikt skulle enligt uppdraget läggas vid tillsynsmyndighetens roll, sanktionsmöjligheter, samordningen med andra regelverk, miljöeffekter samt kostnaden och regelbördan för rapporteringsskyldiga. Energimyndigheten skulle i relevanta delar föra en dialog med Skatteverket, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. I avsnitt 11 redogörs för de problemställningar och de förslag till ändringar i lagstiftningen som Energimyndigheten har redovisat och som utmynnar i förslag till ändring i hållbarhetslagen. Nedan redovisas bedömningen av myndighetens övriga förslag. Undantag från rapporteringsskyldigheten Energimyndigheten har uppmärksammat att spridningen bland aktörer är stor när det gäller kostnader för hållbarhetssystemet och i synnerhet kostnader i förhållande till klimatnytta. Myndigheten har angett i rapporten att det finns olika alternativ som kan vara effektiva för att exkludera mindre aktörer från systemet och därmed minska den administrativa och ekonomiska bördan. Energimyndigheten anser att frågan bör utredas vidare för att säkerställa att en ändring inte får oönskade konsekvenser och föreslår att en utredning i samråd med andra berörda myndigheter bör initieras av myndigheten. Redan vid införandet av hållbarhetslagen framhölls att de administrativa kostnaderna skulle följas upp kontinuerligt och att regeringen vid behov skulle vidta åtgärder, inte minst för mindre aktörer eftersom de kan uppleva rapporteringen som särskilt betungande. Detta framgår av regeringens proposition Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, (prop. 2009/10:164 s. 27). Enligt 3 kap. 1 § andra stycket hållbarhetslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från rapporteringsskyldigheten. Syftet är att små aktörer som har en försumbar användning av biobränslen ska kunna undantas för att på så sätt minska den administrativa bördan. Några bestämmelser om undantag har dock inte meddelats. Eftersom det finns ett bemyndigande i hållbarhetslagen bör frågan om ett eventuellt framtida undantag från rapporteringsskyldigheten lämpligen kunna hanteras genom ändringar i hållbarhetsförordningen efter att Energimyndigheten har utrett frågan ytterligare. Hållbarhetslagens förhållande till EU:s utsläppshandelssystem Energimyndigheten anser att kopplingen mellan handeln inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser och hållbarhetslagstiftningen skulle kunna förtydligas i de svenska regelverken för utsläppshandelssystemet då kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG inte ger helt tydliga riktlinjer för hur frågan ska hanteras i Sverige. Som nämnts i avsnitt 4.2 är förmånsbehandling vad gäller skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser att anse som ett finansiellt stöd enligt artikel 17 i förnybartdirektivet. Sådana biodrivmedel och flytande biobränslen som omfattas av utsläppshandelssystemet får utsläppsfaktor noll endast om de uppfyller hållbarhetskriterierna. I annat fall ska de anses vara fossila. Nollutsläpp i handeln med utsläppsrätter villkoras alltså av att aktören har ett giltigt hållbarhetsbesked. Den myndighet som utövar tillsyn av utsläppshandelssystemet måste därför kontrollera att de bränslen som får utsläppsfaktor noll omfattas av ett hållbarhetsbesked. Detta behöver dock inte särskilt regleras. 2030-sekretariatet framför i sitt remissvar att den remitterade promemorians redogörelse om förmånsbehandling vad gäller skyldigheterna att överlämna utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser kan förstås som att biodrivmedel som överstiger 7 procent ska räknas som fossila, och inte alls får räknas till att uppnå EU-målen. I vilken utsträckning biodrivmedel som omfattas av utsläppshandelssystemet kan ges utsläppsfaktor noll regleras i regelverket för EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Som framgår av det föregående krävs det, för att få utsläppsfaktor noll, att biodrivmedel måste vara hållbara vilket innebär att det krävs en bedömning av om de omfattas av ett hållbarhetsbesked. Denna bedömning påverkas inte av det tak på 7 procent som 2030-sekretariatet refererar till (se redogörelsen för artikel 2.2 i avsnitt 5). 8 Definitioner av avfall och restprodukt Regeringens förslag: Avfall betyder i lagen ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, dock inte ett ämne som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall. Restprodukt betyder i lagen ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller är huvudsyftet med processen och där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera ämnet. Produktionskedja betyder i lagen den produktionsprocess som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet och börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, eller omhändertagandet av avfall eller restprodukter som biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av om inte restprodukterna har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet. För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska hållbarhetskriterierna, dvs. kraven på växthusgasutsläpp och de s.k. markkriterierna som finns i lagen vara uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter ska dock anses som hållbara även om inte markkriterierna är uppfyllda. Dessa kriterier gäller dock om en restprodukt har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet. I fråga om restprodukt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om vad som i lagen avses med ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller vad som avses med huvudsyftet med processen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorians lagförslag anges att hållbarhetskriterierna ska vara uppfyllda för att biodrivmedel eller flytande biobränsle ska få användas vid rapportering enligt förnybartdirektivet. Promemorians lagförslag är även språkligt annorlunda utformade. Remissinstanserna: Avfall Sverige, Energigas Sverige och E.ON Sverige AB är positiva till en förändring av tolkningen av definitionen av restprodukt så att PFAD (palm fatty acid distillate) och andra biprodukter från palmoljetillverkning måste uppfylla markkriterierna men anser att det är viktigt att vara tydlig med vad förändringen innebär för att inte skapa osäkerhet kring hur Energimyndigheten kommer att tolka definitionen. Avfall Sverige och Energigas Sverige anser att de kommande kriterierna bör avvägas noga så att svenska avfalls- och restproduktssubstrat som idag används i biogasproduktionen inte riskerar försämrad konkurrenskraft samt att det bör anges att förslagen vad gäller definitionen av avfall inte innebär någon ändring av dagens tillämpning. Arizona Chemicals AB har inga synpunkter på författningsförslagen i den remitterade promemorian men anser att de definitioner som anges i artikel 2 och även de råvaror som anges i bilaga IX till ILUC-direktivet, ska tolkas och genomföras i ljuset av EU-domstolens rättspraxis. Arizona Chemicals delar inte bedömningen att vissa råvaror som anges i bilaga IX ska anses vara restprodukter. Vidare anser bolaget att den bedömning som görs vad gäller ett ekonomiskt test för att bedöma huvudsyftet med processen strider mot både ILUC-direktivet och EU-domstolens praxis. Energimyndigheten anser att förslaget till förordningsbestämmelse är snävare än myndighetens nu gällande vägledning vilket kommer att leda till att vissa råvaror måste visa att markkriterierna är uppfyllda och att beräkning av klimatprestanda måste inkludera utsläpp från odlingssteget. Myndigheten bedömer att den föreslagna ändringen framför allt påverkar råvaror som PFAD, FFA (fria fettsyror) och teknisk majsolja. Lantbrukarnas Riksförbund anser att förslaget kan innebära att ämnen som i dag anses utgöra restprodukter inte längre anses vara det, vilket kan skapa nya gränsdragningsproblem och svårigheter att använda sådana restprodukter. Neste AB anser att det är mycket viktigt att förslaget om ytterligare föreskrifter vad gäller definitionen av restprodukt utarbetas av Energimyndigheten och inte av regeringen samt att förslagen sänds ut på remiss. Vidare anser bolaget att förslaget kan komma att beröra ett stort antal råvaror och att förslaget är oförenligt med europeisk rätt då det inte är tillåtet att ställa ytterligare krav utöver EU:s direktiv för vad som anses vara restprodukt. Preem AB anser att tillämpningen av vilka råvaror som ska betraktas som restprodukter måste bli striktare och att ämnet endast ska anses vara en restprodukt om det ekonomiska värdet liksom utfallet i mängd är lågt i förhållande till huvudprodukten - vilket t.ex. exkluderar PFAD. Vidare anser bolaget att det är viktigt att klassificeringen av restprodukter från skogsbruk och skogbaserad industri, som är en viktig råvarubas för Sverige, behålls intakt, eller omfattas av svenska föreskrifter om vad som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt. SEKAB stödjer förslaget om att se över definitionen av restprodukt och anser att om en råvara delas upp i två fraktioner och båda har en marknadsapplikation så kan inte en av dem kallas restprodukt, exempelvis PFAD. Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och OKQ8 framför att bemyndigandet om vad som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt kommer innebära stor påverkan på möjligheterna att uppfylla kraven i reduktionsplikten då en snäv och begränsande tolkning kan innebära att det inte finns biodrivmedel från råvaror som restprodukter eller avfall för att uppfylla reduktionspliktens krav. Svenska Bioenergiföreningen anser att det är svårt att göra bedömningen och kontrollera att ett avfall inte ska ha avsiktligt manipulerats eller kontaminerats. Föreningen anser även att den nya regeln om restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk kan skapa nya gränsdragningsproblem och svårigheter att använda sådana restprodukter, eftersom man då måste spåra råvaran tillbaka till odling. Skälen för regeringens förslag Avfall Vid det ursprungliga genomförandet av förnybartdirektivet i hållbarhetslagen hämtades definitionen av avfall från artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet). Detta framgår av regeringens proposition Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2009/10:164 s. 38). Definitionerna av avfall i artikel 2.1 ILUC-direktivet och i avfallsdirektivet överensstämmer med den skillnaden att i ILUC-direktivet finns ett tillägg om att material inte avsiktligt får ha manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla definitionen. Att det är så begreppet ska förstås inom ramen för hållbarhetsregelverket har tidigare framgått av punkten 5.2 i Meddelande från kommissionen om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (2010/C160/02), i fortsättningen kallat kommissionens meddelande. Definitionen i 1 kap. 2 § hållbarhetslagen bör nu ändras för att överensstämma med ILUC-direktivets lydelse även om det kan vara svårt att göra bedömningen och kontrollera om ett avfall avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats som Svenska Bioenergiföreningen påtalar. Eftersom den nya definitionen är hämtad från kommissionens meddelande innebär den inte någon ändring i sak av hur regelverket ska tillämpas vilket Avfall Sverige och Energigas Sverige anser bör förtydligas. Restprodukt Den nuvarande definitionen av restprodukt i 1 kap. 2 § hållbarhetslagen är hämtad från punkt 5.2 i kommissionens meddelande där kommissionen ger exempel på vad som kan utgöra en restprodukt och hur begreppet kan definieras. Detta framgår av regeringens proposition Införande av hållbarhetsbesked i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2010/11:152 s. 20). Genom ILUC-direktivet har EU-lagstiftaren valt en lösning med separata definitioner för restprodukter från bearbetning respektive restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk. De nya definitionerna genomförs i definitionen av restprodukt och produktionskedja som finns i 1 kap. 2 § och i 1 kap. 3 § andra stycket. Råvaror Energimyndigheten har angett i sin rapport att man inte ger något förhandsbesked om hur olika råvaror ska definieras och att detta innebär en osäkerhet på marknaden för aktörer som avser att investera i produktionsanläggningar eftersom det är oklart vilka marknadsmässiga fördelar som ett biobränsle kan få. I rapporten anger myndigheten även att det finns en brist på samsyn mellan olika länders regelverk och listor över råvaror och hur de ska definieras vilket betyder olika regler på olika marknader på ett sätt som inte är önskvärt. Energimyndigheten har därför föreslagit att den lista i ILUC direktivet över råvaror som ska främjas, bilaga IX, genomförs i Sverige för att ge stabilare spelregler för aktörer på marknaden. Bilaga IX i ILUC-direktivet anger vilka råvaror som ska räknas dubbelt vid medlemsstaternas rapportering. Denna bilagas huvudsyfte är alltså inte att utgöra ett ställningstagande till om vissa ämnen ska anses vara avfall eller restprodukter men det framgår tydligt av bilagan vilka ämnen som man inom EU anser att medlemsstaterna ska främja. Som framgår ovan ska bedömningen av om ett ämne utgör ett avfall göras utifrån definitionen i hållbarhetslagen dvs. samma definition som i avfallsdirektivet med tillägget att ämnen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall inte ska anses som avfall. I fråga om restprodukter ska bedömningen göras utifrån definitionen i hållbarhetslagen. Av vissa EU-rättsakter är det dock uppenbart att vissa ämnen utgör restprodukter. Av del A, punkten o, i bilaga IX framgår exempelvis att trädtoppar, sågspån, svartlut, brunlut, fiberslam, lignin och tallolja är exempel på restprodukter från skogsbruk och skogsbaserad industri. I avsnitt 5.2 i kommissionens tolkningsmeddelande 2010/C 160/02 anges att råglycerin, talloljebeck och gödsel utgör restprodukter. Av bilaga V avsnitt C punkten 18 i förnybartdirektivet framgår att skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal, liksom bearbetningsrester inklusive råglycerin, dvs. glycerin som inte är raffinerat, utgör restprodukter och ska ha värdet noll när det gäller växthusgasutsläppen över en livscykel, fram till dess att materialen samlas in. Eftersom man på EU-nivå tar ställning till att vissa ämnen är att betrakta som restprodukter bör samma ämnen kunna betraktas som restprodukter även i Sverige. Energimyndigheten bör därför kunna använda de ställningstaganden som görs i förnybartdirektivet (inklusive ändringarna i ILUC) liksom i kommissionens tolkningsmeddelande och eventuella tillkommande unionsdokument för att ge tydligt besked till marknadens aktörer om hur vissa ämnen ska bedömas. Den synpunkt som Arizona Chemicals AB framför om att man inte kan göra bedömningen att vissa råvaror som anges i bilaga IX i direktivet ska anses vara restprodukter ändrar inte detta ställningstagande. För andra ämnen än de som räknas upp i unionsakterna bör en bedömning även fortsättningsvis göras i de enskilda fallen utifrån de definitioner som föreslås i denna proposition. Definitionerna är dock generellt hållna och kan behöva utvecklas för att ge vägledning. Bestämmelser som utvecklar definitionerna bör dock inte ligga på lagnivå utan i förordning eftersom de är av detaljkaraktär. Sådana föreskrifter är av det slaget att de med stöd av ett normgivningsbemyndigande kan tas fram i förordning eller myndighetsföreskrifter. Därför bör ett bemyndigande ges i hållbarhetslagen som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i fråga om restprodukt får meddela ytterligare föreskrifter om vad som i lagen avses med ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller huvudsyftet med processen. I promemorian som remitterades fanns en beskrivning av den planerade inriktningen för arbetet med en kommande förordning. Det angavs att inriktningen borde vara en reglering i hållbarhetsförordningen för bedömning av huvudsyftet med produktionsprocessen där den tekniska utformningen av processen skulle ha betydelse liksom ämnets ekonomiska värde och utfallet i mängd. Det angavs vidare att inriktningen borde vara att ett ämne endast ska anses vara en restprodukt om det ekonomiska värdet liksom utfallet i mängd är lågt i förhållande till huvudprodukten om ämnet har annat användningsområde än energiändamål. Flera remissinstanser, Arizona Chemicals AB, Avfall Sverige, Energigas Sverige, E.ON Sverige AB, Lantbrukarnas Riksförbund, Neste AB, OKQ8, Preem AB, SEKAB och Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) har synpunkter på den beskrivna inriktningen. Enligt den definition av restprodukt som finns i ILUC-direktivet ska det både bedömas om produktionsprocessen avsiktligt har ändrats för att producera ämnet och om ett ämne är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller huvudsyftet med processen. Det är vid bedömningen av huruvida ämnet är en slutprodukt eller ett huvudsyfte med processen som det måste finnas några utgångspunkter och där ämnets ekonomiska värde och utfallet i mängd har betydelse. Arizona Chemicals AB och Neste AB anser att det skulle strida mot europeisk rätt eller ILUC-direktivet att använda dessa parametrar. Inget talar dock för det. Direktivets definition av restprodukt ger ett utrymme för medlemsstaterna att tolka hur bedömningen på detaljnivå ska göras i avsaknad av riktlinjer eller vägledande avgöranden från EU-domstolen. Det är inte fråga om att ställa ytterligare krav. Det ekonomiska värdet och utfallet i mängd används redan av Energimyndigheten vid bedömningarna av om ett ämne är en restprodukt eller inte. Detta framgår av myndighetens vägledning till regelverket om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Det är alltså inte själva bedömningen av ekonomiskt värde och utfall i mängd som är ny - en sådan bedömning har gjorts sedan systemet med hållbarhetskriterier infördes - utan det är hur dessa bedömningsgrunder används. Den utgångspunkt som Energimyndigheten tillämpar i dag är att ett ämne inte är en restprodukt om det utgör ett väsentligt utfall av processen i mängd och ekonomiskt värde och materialet har annat användningsområde än energiändamål. Den ändrade inriktningen som övervägs är att det ekonomiska värdet och utfallet i mängd ska vara lågt för att ett ämne ska anses vara en restprodukt om ämnet har annat användningsområde än energiändamål. Detta innebär en snävare inriktning, vilket Energimyndigheten framför i sitt remissvar där det också anges att det kommer att leda till krav på att de s.k. markkriterierna ska vara uppfyllda och att beräkning av klimatprestanda måste inkludera utsläpp från odlingssteget. Det är också skälet till att ändringen övervägs. Med en snävare bedömning krävs att fler ämnen spåras tillbaka till odlingen av råvaran. Detta bidrar till att säkra hållbarheten, vilket flera remissinstanser, Avfall Sverige, Energigas Sverige, E.ON Sverige AB, Preem AB och SEKAB, anser är bra. Neste AB framför synpunkter på att föreskrifter om vad som är en restprodukt bör meddelas av myndigheten och inte av regeringen. Det kan dock vara lämpligt att meddela generella föreskrifter på förordningsnivå för att ge myndigheten stöd för bedömningarna oavsett föreskrifternas inriktning. Ett par remissinstanser, SPBI och OKQ8, anser att det som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt kommer innebära stor påverkan på möjligheterna att uppfylla kraven i den reduktionsplikt som föreslås i lagrådsremissen Reduktionsplikt för minskning av växthusgasutsläpp från bensin och dieselbränsle. För att minska denna osäkerhet ska ett utkast till förordning remitteras så snart det är möjligt vilket Neste AB efterfrågat. Vid arbetet med framtagande av en förordning kommer frågan att analyseras vidare. Regleringen av rapporteringskraven i förnybartdirektivet tas bort Det anges i 1 kap. 3 § hållbarhetslagen att hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ ska vara uppfyllda för att ett biodrivmedel eller flytande biobränsle ska få beaktas vid rapporteringen enligt direktivet. Det framgår av regeringens proposition Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2009/10:164 s. 39) att regleringen var en genomförandeåtgärd. En sådan genomförandeåtgärd är dock inte nödvändig. Medlemsstaterna ansvarar för att rapporteringen görs i enlighet med direktivet och att det bara är hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras. Regleringen i hållbarhetslagen bör därför ändras så att det i stället anges att hållbarhetskriterierna bör vara uppfyllda för att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses vara hållbara. 9 Krav på minskade utsläpp av växthusgaser Regeringens förslag: För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med minst 50 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015. Minskningen ska vara minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015. Utsläppen ska räknas från den produktionsprocess som börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet eller, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. En anläggning anses vara tagen i drift så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen på anläggningen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorians lagförslag anges inte från vilken punkt i produktionsprocessen som utsläppen ska räknas. Remissinstanserna: Avfall Sverige, Energigas Sverige och E.ON Sverige AB anser att beräkningsreglerna för växthusgasutsläpp bör ändras för att ta hänsyn till de klimat- och samhällsnyttor som gör biogasen unik dvs. minskade växthusgasutsläpp till följd av användning av rötrest från biogasproduktion som gödningsmedel samt undvikande av metanutsläpp från gödsel som rötas till biogas. Preem AB anser att kravet på minskning av växthusgasutsläpp bör skärpas ytterligare så att reduktionen ska vara minst 60 procent från och med 1 januari 2018 oavsett när anläggningen tagits i drift och att kravet därefter höjs till 70 procent från och med 2021. Skälen för regeringens förslag: Av det ursprungliga förnybartdirektivet och nuvarande regler i 2 kap. 1 § hållbarhetslagen följer att minskningen av utsläpp av växthusgaser ska vara minst 50 procent, jämfört med utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts, för att ett biodrivmedel eller ett flytande biobränsle ska anses vara hållbart. För anläggningar som tas i drift den 1 januari 2017 eller senare är kravet på minskning av utsläppen minst 60 procent från och med den 1 januari 2018. Genom en bestämmelse i ILUC-direktivet har kraven på minskade växthusgasutsläpp i förnybartdirektivet ändrats. Minskningen av utsläppen av växthusgaser ska enligt den nya bestämmelsen vara minst 35 procent under hela 2017. Detta gäller för biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats i anläggningar som var i drift senast den 5 oktober 2015. Först från och med den 1 januari 2018 höjs kravet till 50 procent det vill säga ett år senare än enligt den ursprungliga lydelsen. Höjningen har således skjutits fram. Däremot har förnybartdirektivets krav på minskning av växthusgasutsläpp med minst 60 procent tidigarelagts genom ILUC-direktivet. I den ursprungliga lydelsen av direktivet anges att kravet på 60 procents minskning ska gälla från 1 januari 2018. Genom ILUC-direktivet gäller kravet från det datum som direktivet ska vara genomfört, vilket är den 10 september 2017. Kravet kopplas även till ett nytt datum för drifttagande av den anläggning där det biodrivmedel eller flytande biobränsle som kraven gäller för har producerats, det gäller anläggningar som tas i drift efter den 5 oktober 2015. Enligt förnybartdirektivets ursprungliga lydelse gäller kravet produktion i anläggningar som tagits i drift den 1 januari 2017 eller senare. I den nya artikeln i ILUC-direktivet görs ytterligare en ändring genom att det anges att en anläggning ska anses vara i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen. För att genomföra den ändrade artikeln i ILUC-direktivet krävs ändringar i hållbarhetslagen. Nya datum för drifttagande av anläggningar som styr kraven på utsläppsminskningar bör anges. Eftersom utsläppen från avfall och restprodukter ska räknas först från den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet och detta gäller för samtliga restprodukter, även sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk som uppkommit direkt i verksamheten, bör detta tydligt framgå av bestämmelsen. Ändringen som nu föreslås innebär att regleringen kommer att överensstämma med beräkningsreglerna i bilaga V, punkten C 18 i förnybartdirektivet. Svenska Bioenergiföreningen har synpunkter på förslaget men den nuvarande bestämmelsen i hållbarhetslagen tillämpas redan i dag i enlighet med direktivets lydelse och därför innebär regleringen ingen ändring i sak. Det bör också införas en bestämmelse i lagtexten om när en anläggning ska anses vara tagen i drift eftersom detta regleras i direktivet. Det är inte möjligt att öka kravet på minskning av växthusgasutsläpp ytterligare som Preem AB anser eftersom hållbarhetskriterierna är fullständigt harmoniserade vilket framgår av förnybartdirektivet. De synpunkter som lämnats från Avfall Sverige, Energigas Sverige och E.ON Sverige AB vad gäller beräkningsreglerna för växthusgasutsläpp vid biogasproduktion rör bestämmelser som regleras på föreskriftsnivå. 10 Fler uppgifter ska rapporteras till tillsynsmyndigheten Regeringens förslag: Den som är rapporteringsskyldig ska även lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt lagen och för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: 2030-sekretariatet anser att det finns en osäkerhet i branschen om hur rapporteringen ska göras och vilka överväganden som ska göras vid sammanställningen av data. Avfall Sverige och Energigas Sverige anser att det är viktigt att ändrade regler görs tydliga och aviseras i god tid så att företagen har möjlighet att hinna göra nödvändiga förändringar i tid samt att uppgiftslämnarbördan görs så låg som möjligt. Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 1 e § hållbarhetslagen finns en skyldighet för den rapporteringsskyldige att rapportera vissa uppgifter till tillsynsmyndigheten. Det är mängden hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen som skattskyldighet har inträtt för eller som används som ska rapporteras jämte information enligt artikel 18.3 andra stycket i förnybartdirektivet om hur hållbarhetskriterierna har uppfyllts. Med anledning av ILUC-direktivet kommer Energimyndigheten att behöva hämta in fler uppgifter för rapportering än de som i dag anges i hållbarhetslagen. Det finns redan ett sådant behov, exempelvis måste myndigheten begära in uppgifter om vilka råvaror som används för produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen. Bestämmelsen i lagen bör därför formuleras om. Det bör dock inte anges i lagen vilka ytterligare uppgifter som ska lämnas eftersom en sådan bestämmelse skulle bli alltför detaljerad. Den kan komma att behöva anpassas med korta tidsmarginaler exempelvis utifrån nya anvisningar från kommissionen. Bestämmelsen bör därför formuleras så att den innebär en skyldighet för den som är rapporteringsskyldig att, utöver mängderna hållbara biodrivmedel och flytande biobränslen, även lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten för bedömningen av hållbarhetskriterier och för rapportering enligt förnybartdirektivet. Inriktningen är att det nuvarande andra stycket om rapporteringsskyldighet för åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i förnybartdirektivet ska flyttas till hållbarhetsförordningen. Det finns en upplysningsbestämmelse 3 kap. 1 e § hållbarhetslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten. I Energimyndighetens föreskrifter om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (STEMFS 2011:2) finns verkställighetsföreskrifter om rapportering. Med anledning av de ändringar som nu föreslås bör dock upplysningsbestämmelsen ersättas av ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter så att även andra föreskrifter än verkställighetsföreskrifter kan meddelas. Bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter är av det slaget att den med stöd av ett normgivningsbemyndigande kan meddelas i förordning eller myndighetsföreskrifter. Tre remissinstanser 2030-sekretariatet, Avfall Sverige och Energigas Sverige framför synpunkter på förslaget om rapportering bl.a. att ändrade regler görs tydliga och aviseras i god tid. Avsikten är att det i föreskrifter på lägre nivå än i lag ska meddelas tydliga regler om rapportering som inte innebär fler administrativa krav än nödvändigt. 11 En ny återkallelsegrund och ändring i bestämmelsen om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter Regeringens förslag: Ett hållbarhetsbesked får även återkallas om rapporteringsskyldigheten har upphört. Myndigheter som utövar tillsyn över att lagar följs där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för en rättighet ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga och om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen om skatt på energi. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorians lagförslag förtydligas inte att den sekretessbrytande bestämmelsen omfattar den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt för. Remissinstanserna: Skatteverket anser att förslaget medger utlämnande av ett stort antal uppgifter och anser att det måste förtydligas vilka slags uppgifter som ska lämnas ut samt att det är en fördel om utlämnandet ska ske elektroniskt. Skälen för regeringens förslag Ny återkallelsegrund Enligt Energimyndighetens rapport är ett problem med dagens lagstiftning att det saknas en rättslig grund för att återkalla ett hållbarhetsbesked på den rapporteringsskyldiges initiativ eller då aktören inte längre är rapporteringsskyldig. Energimyndigheten föreslår därför att en återkallelsegrund läggs till i 3 kap. 1 d § hållbarhetslagen för de fall där bolag själva ansöker om att återkalla hållbarhetsbeskedet, exempelvis då de inte längre är rapporteringsskyldiga. Myndigheten ser inte att det finns några problem gentemot förnybartdirektivet med att införa en sådan återkallelsegrund. Som Energimyndigheten anger kan det uppkomma situationer då en aktör med hållbarhetsbesked inte längre är rapporteringsskyldig enligt hållbarhetslagen, exempelvis om aktören inte längre är skattskyldig enligt 4 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi. I dessa fall bör hållbarhetsbeskedet kunna återkallas. En bestämmelse om att ett hållbarhetsbesked ska återkallas om rapporteringsskyldigheten har upphört skulle dock innebära att det blir myndigheten som får ansvar för att kontrollera om så är fallet. En sådan uppgift skulle kunna bli mycket arbetskrävande för myndigheten. Det är inte heller lämpligt att, som Energimyndigheten föreslår i sin rapport, låta den som är rapporteringsskyldig ta initiativ till återkallelse av hållbarhetsbesked eftersom hållbarhetslagen är tvingande. Det som framstår som mest ändamålsenligt är att ta in en bestämmelse i hållbarhetslagen om att ett hållbarhetsbesked får återkallas om rapporteringsskyldighet enligt lagen inte längre föreligger så att myndigheten får en möjlighet att återkalla hållbarhetsbesked på den grunden. Ändring i bestämmelsen om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter I 3 kap. 3 § hållbarhetslagen finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen meddelar föreskrifter om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter. Bestämmelsen har tagits fram för att den myndighet som utövar tillsyn enligt hållbarhetslagen kan ha behov av att ta del av uppgifter som finns hos annan myndighet, i huvudsak uppgifter hos Skatteverket. Sekretessen hos en myndighet kan brytas genom en bestämmelse om uppgiftsskyldighet i lag eller förordning. Detta framgår av 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), där det föreskrivs att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Tanken var att en sekretessbrytande bestämmelse skulle tas fram av regeringen. Någon sådan bestämmelse har dock inte meddelats. Eftersom det finns behov av en sekretessbrytande bestämmelse i hållbarhetsregelverket och denna kan tas in direkt i lagen bör bestämmelsen i lagen formuleras om från en upplysningsbestämmelse till en uppgiftsskyldighet som är sekretessbrytande. Skatteverket efterfrågar ett förtydligande om vilka uppgifter som ska lämnas ut och ett förtydligande om huruvida det kan ske elektroniskt. Uppgifterna som åsyftas är uppgifter hos Skatteverket om vilka som gjort avdrag i deklarationen enligt lagen om skatt på energi i sina punktskattedeklarationer för att tillsynsmyndigheten på så sätt ska kunna ta reda på vilka som omfattas av rapporteringsskyldighet men även uppgifter om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen om skatt på energi. Att det är dessa uppgifter som avses bör förtydligas i lagtexten. Uppgifterna hos Skatteverket omfattas av skattesekretess enligt 27 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Uppgifterna kommer att skyddas hos Energimyndigheten genom bestämmelserna i 30 kap. 23 § 1 offentlighets- och sekretesslagen och 9 § 1 offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och punkten 9 i bilagan till den förordningen. Beträffande frågan om elektroniskt utlämnande är utgångspunkten att sådant utlämnande får ske om inte annat är föreskrivet. 12 Ikraftträdande Regeringens förslag: Bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2018. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och OKQ8 anser att det senast 9 månader innan reglerna gällande reduktionsplikt träder i kraft bör finnas en klarhet och tydlighet i utformning och tolkning av definitionen av råvara, avfall respektive restprodukt. Det innebär att om förslagen till ändring i lagen om hållbarhetskriterier föreslås träda i kraft senast den 1 januari 2018, bör inte den föreslagna lagen om reduktionsplikt träda i kraft den 1 juli 2018. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 4 ska medlemsstaterna ha genomfört ILUC-direktivet i sina lagstiftningar senast den 10 september 2017. Ändringarna i hållbarhetslagen föreslås därför träda i kraft så snart det är möjligt vilket bedöms vara först den 1 januari 2018. Synpunkten från SPBI och OKQ8 avser ikraftträdande av förslaget i lagrådsremissen Reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen och den kan därför inte hanteras i dennaproposition. Det kan dock nämnas att planeringen är att ett förordningsutkast med bestämmelser bl.a. om vad som avses med restprodukt ska remitteras så snart det är möjligt. 13 Mål 2020 för andelen avancerade biodrivmedel Regeringens förslag: Målet är att andelen avancerade biodrivmedel 2020 ska vara minst 0,5 procent av de 10 procentenheter som utgör förnybartdirektivets mål för förnybar energi i transportsektorn. Promemorians förslag innehåller inget förslag till mål för avancerade biodrivmedel. Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 5 innehåller ILUC-direktivet i artikel 2.2 e en bestämmelse om att varje medlemsstat ska sätta upp ett mål för minsta konsumtionsnivå av biodrivmedel baserade på sådana råvaror som räknas upp i direktivets bilaga IX, del A (avancerade biodrivmedel). Bland de råvaror som avses återfinns bl.a. vissa avfall och restprodukter, såsom råtallolja. Vidare anges att målet ska vara minst 0,5 procentenheter av de 10 procentenheter som utgör förnybartdirektivets mål för förnybar energi i transportsektorn. Medlemsstaterna har dock möjliget att fastställa ett lägre nationellt mål, med hänvisning till de skäl som anges i direktivet. För att räkna fram konsumtionsnivån av avancerade biodrivmedel i Sverige krävs att Energimyndighetens föreskrifter anpassas för att ta in ytterligare information från aktörerna, se avsnitt 10. Av detta skäl är det i dag svårt att få fram en exakt siffra. Enligt uppgifter från Energimyndigheten kan det i vart fall konstateras att andelen avancerade biodrivmedel för 2016 är mer än 4 procent vilket är högre än den nivå som anges i målet. Detta förhållande, dvs. att andelen avancerade biodrivmedel överträffar målnivån, förväntas gälla även under perioden fram till och med målåret 2020. Det kommer alltså inte att krävas några ytterligare åtgärder utöver befintliga eller aviserade styrmedel för att målet ska uppnås. Regeringen har dessutom nyligen presenterat Bränslebytet, vilket bl.a. innebär ett förslag om att en reduktionsplikt införs för bensin och diesel som i praktiken går långt utöver det som EU kräver. Regeringen bedömer att reduktionsplikten kommer att styra mot ökad användning av biodrivmedel med hög klimatprestanda, som i många fall kommer att produceras från de råvaror som räknas upp i bilaga IX del A. 14 Konsekvenser Vilka berörs av förslaget? Cirka 165 företag, kommuner och andra aktörer innehar hållbarhetsbesked, varav dock ett flertal ingår i koncernstrukturer med flera rapporteringsskyldiga bolag. Effekter för miljön Förslaget bedöms inte leda till några direkta effekter för miljön jämfört med dagens reglering. Skogsindustrierna anser i sitt remissvar att det återstår att se om införandet av ILUC-direktivet kommer begränsa Sveriges valfrihet i val av drivmedel. ILUC-direktivets tak för hur hög andel biodrivmedel från grödor som medlemsstaterna kan tillgodoräkna sig vid uppfyllelse av målen i artikel 3 hindrar dock inte Sverige från att ha en faktisk högre andel. Av de mängder biodrivmedel som rapporterades 2015 hade ungefär 20 procent, räknat i energiinnehåll, sämre växthusgasminskning än 50 procent. Kravet i hållbarhetslagen på minskning av växthusgasutsläpp ökade från 35 procent till 50 procent den 1 januari 2017 vilket innebär att de biodrivmedel som har lägst minskning av utsläppen från växthusgaser kommer att försvinna från marknaden. Kravet på att anläggningar som tagits i drift efter den 5 oktober 2015, som följer av ILUC-direktivet, ska ha en utsläppsminskning om minst 60 procent kan bidra till att öka den genomsnittliga minskningen av utsläpp av växthusgaser. Remissynpunkter vad gäller påverkan på möjligheterna att nå målen för transportsektorn till följd av förslaget till nya definitioner av avfall och restprodukt redovisas under rubriken Konsekvenser för företag och näringsliv. Effekter för Sveriges rapportering av måluppfyllelse ILUC-direktivets ändrade regler för medlemsstaternas rapportering av måluppfyllelse inom transportsektorn innehåller tre delar som samtliga redovisas under direktivets avsnitt 4.3. Det högsta bidraget från biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor och av grödor som odlats som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark högst får vara 7 procent av den totala energianvändningen i transporter i medlemsstaterna 2020. Bestämmelsen innebär inte att Sverige är förhindrade att ha en högre andel nationellt. År 2015 hade Sverige 23,1 procent förnybar energi i transportsektorn enligt direktivets beräkningsmetod, vilket framgår av Energimyndighetens kortsiktsprognos (ER 2016:14). Någon väsentlig påverkan på Sveriges rapportering av andelen förnybar energi i transportsektorn förväntas inte. El från förnybara energikällor i eldrivna järnvägstransporter ska anses ha 2,5 gånger energiinnehållet, el från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon ska anses ha 5 gånger energiinnehållet och biodrivmedel från råvaror som anges i bilaga IX ska anses ha 2 gånger energiinnehållet. Ändringarna avseende el från förnybara energikällor förväntas ge en ökad andel förnybart i transportsektorn om cirka 2,6 procentenheter till följd av Sveriges elanvändning i järnväg. När det gäller bilaga IX har biodrivmedel från sådana råvaror även tidigare dubbelräknats och ändringen förväntas inte påverka måluppfyllelsen. I Sverige har det enligt tillgänglig statistik inte använts några drivmedel som uppfyller definitionen av förnybara flytande och gasformiga transportdrivmedel av icke-biologiskt ursprung. Förenlighet med EU-rätten Regleringen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Konsekvenser för företag och näringsliv Ändringarna av kraven på lägsta minsta minskning av utsläppen av växthusgaser kan komma att kräva justeringar av företagens kontrollsystem och inköpsrutiner. Det bedöms dock att kostnaderna är marginella. Det bedöms inte finnas några produktionsanläggningar i Sverige som inte klarar kraven på minskning av utsläppen av växthusgaser. Förslaget om nya definitioner för avfall och restprodukter kan innebära att ämnen som i dag anses utgöra restprodukter av Energimyndigheten, som är tillsynsmyndighet, inte längre kommer göra det, beroende på hur ämnet kommer att förhålla sig till definitionerna i lagen och kommande kriterier för att tydliggöra definitionen av restprodukt på förordnings- eller föreskriftsnivå. Energimyndigheten har angett att myndigheten bedömer att den föreslagna ändringen framför allt påverkar råvaror som PFAD, FFA (fria fettsyror) och teknisk majsolja. Biodrivmedel från ämnen som inte anses vara restprodukter kommer att behöva spåras tillbaka till där odling av råvara skedde och utsläppen av växthusgaser ska också räknas från denna punkt. Om det inte är möjligt att spåra ämnet tillbaka till där odling skedde kommer ämnet inte kunna användas för produktion av biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna. OKQ8 anser att om förutsättningarna gällande vilka råvaror som är aktuella att använda för HVO förändras kraftigt från dagens situation så förändras även möjligheterna att uppfylla den föreslagna reduktionsplikten. Sveriges Petroleum & Biodrivmedel Institut anser att det saknas en konsekvensanalys av vilka konsekvenser förslaget till nya definitioner av avfall och restprodukt kommer ha på möjligheterna att få tag på biodrivmedel med låga utsläpp av växthusgaser för att uppfylla reduktionsplikten. Sveriges Bussföretag anser att förslaget om definition av restprodukt kommer att leda till att råvaror eller restprodukter som PFAD och teknisk majsolja, som idag används för produktion av HVO, inte längre blir tillgängliga för den svenska biodrivmedelsmarknaden och att ett minskat utbud av HVO kommer att leda till kraftigt höjda priser och hota regeringens målsättning om en omställning till en fossilfri fordonsflotta. Sveriges Bussföretag framför vidare att erfarenheter från omklassning av PFAD i Norge visar att priset på HVO ökade med cirka 3 norska kronor per liter vilket innebar att bl.a. bussbolag övergick till att köra på fossil diesel samt att HVO från PFAD ersattes med certifierad palmolja. Neste AB anser att förslaget om att det ska meddelas ytterligare föreskrifter vad gäller definitionen av restprodukt innebär att regeringens förslag om reduktionsplikt och det övergripande målet för transportsektorn till 2030 kan bli mycket svåra att klara av. Svenskt Näringsliv efterfrågar en samlad konsekvensanalys av vad genomförandet av ILUC-direktivet i kombination med införandet av reduktionsplikt kommer att innebära på längre sikt för transportkostnaderna och i förlängningen konkurrensförmågan. Konsekvenserna av den föreslagna reduktionsplikten behandlas i lagrådsremissen Reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen. Tillgången på biodrivmedel är beroende av utvecklingen på de globala och regionala biodrivmedelsmarknaderna och svår att kvantifiera. Ökad efterfrågan från andra länder, t.ex. genom kommissionens förslag om ett uppdaterat förnybartdirektiv med en gemensam kvotplikt inom EU för avancerade biodrivmedel kan minska tillgången kortsiktigt men leder samtidigt till förutsättningar för ökad produktion. På samma sätt förväntas införandet av reduktionsplikten leda till förutsättningar för ökad produktion i Sverige. Det bedöms inte att föreslagna ändringar innebär någon risk för att Sverige inte kan nå det övergripande målet för transportsektorn till 2030. Konsekvenser för myndigheter och domstolar Energimyndigheten kan få vissa tillkommande arbetsuppgifter till följd av de ändringar som föreslås främst i fråga om rapportering. De eventuella tillkommande arbetsuppgifterna bedöms kunna finansieras inom befintliga anslag. Energimyndighetens beslut enligt hållbarhetslagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta innebär att förslaget om att ett hållbarhetsbesked får återkallas av myndigheten om rapporteringsskyldigheten har upphört kan komma att medföra överklaganden till domstol. Hållbarhetssystemet har funnits sedan 2010. Hittills har endast ett beslut överklagats. När det gäller den nya återkallelsegrunden är bedömningen att förslaget inte kommer att påverka antalet överklagade beslut annat än marginellt. Förslaget bedöms därför inte få några konsekvenser för domstolarna. 15 Författningskommentar 1 kap. 2 § Definitionerna av avfall, restprodukter och produktionskedja ändras. Definitionen av avfall är densamma som tidigare med tillägget att ämnen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall inte ska anses vara avfall vid tillämpningen av lagen. Första delen i definitionen är hämtad från Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (ILUC-direktivet). Denna del av definitionen överensstämmer med hur uttrycket avfall bestäms enligt 15 kap. miljöbalken. Bedömningen av huruvida ett ämne eller föremål är att anse som avfall bör därför, i denna del, göras med utgångspunkt i miljöbalkens bestämmelser. Formuleringen om att ämnen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall inte ska anses vara avfall har vid framtagandet av ILUC-direktivet hämtats från Meddelande från kommissionen om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (2010/C160/02) och tillämpas därför redan av medlemsstaterna. Den nya definitionen i lagen innebär därför inte någon ändring i sak av hur regelverket ska tillämpas. Definitionen av restprodukter har anpassats till ILUC-direktivets definition. Om ett ämne anses vara en restprodukt eller inte får betydelse vid växthusgasberäkningen enligt 2 kap. 1 § eftersom minskningen ska bedömas för hela produktionskedjan och denna kedja börjar först vid omhändertagandet av ett ämne som anses vara en restprodukt. Om ett ämne anses vara en restprodukt eller inte får också betydelse vid bedömningen av huruvida de s.k. markkriterierna i 2 kap. 2-5 §§ gäller. Markkriterierna gäller inte om ett ämne anses vara en restprodukt. Dock ska kriterierna gälla om restprodukten kommer från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk förutsatt att den har uppkommit direkt i en sådan verksamhet och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning. Detta framgår av 1 kap. 3 § andra stycket. Jfr regeringens proposition Införande av hållbarhetsbesked i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2010/11:152 s. 23) i fråga om att processen inte avsiktligt får ha ändrats för att producera materialet. I 2 a § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att, i fråga om restprodukt, meddela ytterligare föreskrifter om vad som i lagen avses med ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller vad som avses med huvudsyftet med processen. I definitionen av produktionskedja införs en precisering från direktivet i fråga om att restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk ska ha uppkommit direkt i verksamheten vilket innebär att de inte får ha uppkommit i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning. Definitionen ändras även redaktionellt. Övervägandena finns i avsnitt 8. 2 a § Paragrafen är ny. Det finns ytterligare föreskrifter på lägre nivå än i lag om vad som avses med att ett ämne inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller vad som avses med huvudsyftet med processen. Övervägandena finns i avsnitt 8. 3 § Hänvisningen till rapporteringskraven i förnybartdirektivet i första stycket tas bort och det anges i stället att hållbarhetskriterierna, dvs. kraven i 2 kap. 1-5 §§, ska vara uppfyllda för att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara. Andra stycket har anpassats till den nya definitionen av restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk i ILUC-direktivet, dvs. om en restprodukt från en sådan verksamhet har uppkommit direkt i verksamheten och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning så gäller de s.k. markkriterierna i 2 kap. 2-5 §§. Nuvarande tredje stycke tas bort. Paragrafen ändras även redaktionellt. Övervägandena finns i avsnitt 8. 2 kap. 1 § Paragrafen anpassas till ILUC-direktivets krav på minskade växthusgasutsläpp. Utsläppen från avfall och restprodukter ska räknas först från den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet och detta gäller för samtliga restprodukter, även sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk som uppkommit direkt i verksamheten och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning. Denna reglering överensstämmer med beräkningsreglerna i bilaga V, punkten C 18 i förnybartdirektivet. Paragrafen ändras även redaktionellt. Jfr 2 kap. 1 a § när det gäller uttrycket tagits i drift. Övervägandena finns i avsnitt 9. 1 a § Paragrafen är ny. Av artikel 2.5 ILUC-direktivet framgår att en anläggning ska anses vara tagen i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel. Fysisk produktion bör omfatta de delar av en produktionskedja som sker på anläggningen i fråga. Produktionskedja definieras i 1 kap. 2 § som den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. Detta innebär att om exempelvis hantering av råvaror har påbörjats på en anläggning bör den kunna anses vara tagen i drift. Övervägandena finns i avsnitt 9. 3 kap. 1 d § En ny återkallelsegrund införs i andra stycket. Ett hållbarhetsbesked får återkallas av tillsynsmyndigheten om rapporteringsskyldigheten har upphört. Rapporteringsskyldigheten upphör när aktören inte längre är skattskyldig enligt 4 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi för bränsle som helt eller delvis utgörs av biodrivmedel eller flytande biobränsle eller inte längre i yrkesmässig verksamhet använder flytande biobränsle som varken utgör eller ingår i bränsle som är skattepliktigt, jfr 3 kap. 1 §. Tidigare reglering i andra stycket flyttas till ett nytt tredje stycke där en hänvisning till första stycket läggs till. Bestämmelsen ändras även redaktionellt. Övervägandena finns i avsnitt 11. 1 e § Paragrafen ändras genom att två nya punkter läggs till i första stycket. I tredje punkten regleras att den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt lagen och i fjärde punkten regleras att uppgifter ska lämnas för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. De uppgifter som avses är bl.a. uppgifter om råvaror. Nuvarande andra stycket tas bort. I det nya andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. Bestämmelser om uppgiftsskyldigheten, bl.a. om vilka uppgifter som ska lämnas, framgår därför av förordning eller myndighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 10. 3 § Paragrafen ändras och formuleras som en uppgiftsskyldighet, jfr 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Syftet är att den myndighet som utövar tillsyn enligt hållbarhetslagen ska kunna ta del av vissa sekretessbelagda uppgifter som finns hos annan myndighet. De uppgifter som åsyftas är uppgifter hos Skatteverket om vilka som gjort avdrag i deklarationen enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi för att tillsynsmyndigheten på så sätt ska kunna ta reda på vilka som omfattas av rapporteringsskyldighet men även uppgifter om den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen om skatt på energi. Övervägandena finns i avsnitt 11. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 - ILUC-direktivet Sammanfattning av Energimyndighetens rapport Systemet för hållbarhetskriterier i Sverige - En utvärdering av regelverkets praktiska tillämpning (ER 2015:21) Energimyndigheten har fått i uppdrag att utreda hur systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen fungerar i praktiken och föreslå förbättringar utifrån de erfarenheter som vunnits sedan regelverket trädde ikraft. Utredningen har använt en kombination av intervjuer, enkäter, dialog med branschen samt skrivbordsutredning som metod. De positiva effekter som framkommit är bland annat den svenska tolkningen av massbalans, gemensam och transparent metod för växthusgasberäkning och att systemet har bidragit till att exkludera aktörer. Aktörerna ger även ett positivt omdöme om tillsynsmyndigheten och flera lyfter en bra dialog med myndigheten samt tillgången till enkla ansökningsformulär och e-tjänst. Negativa synpunkter domineras av att systemet upplevs som relativt krångligt och kostsamt. Detta gäller särskilt för mindre aktörer som gärna skulle se att skyldigheten att rapportera enligt hållbarhetslagen flyttas tidigare i aktörskedjan. Det relativt snabba införandet av regelverket i Sverige innebar initialt att mycket resurser gick åt för utredning för de enskilda aktörerna. Detta har varit en följd av att det saknades praxis för hanteringen av hållbarhetskriterier. Utvärderingen visar att hållbarhetskriterierna i sig inte har haft någon stor påverkan på hållbarheten hos biodrivmedel och flytande biobränslen. Däremot finns det en tydlig indikation på att kriterierna har medfört ökad och mer tillförlitlig information om hållbarhetsegenskaper, vilket påverkar marknadens tillit för dessa bränslen positivt. Till följd av detta upplever aktörerna även en ökad legitimitet för sina biobränslen. Totalt sett är kostnaden för den administrativa hanteringen av systemet för hållbarhetskriterier omkring 50 miljoner SEK per år. 90 procent av dessa kostnader ligger hos de rapporteringsskyldiga aktörerna. Utsläppsminskningarna som har uppnåtts sedan systemet infördes har uppgått till omkring 10 miljoner ton CO2e. Systemets additionalitet bedöms i utredningen som relativt låg, endast en femtedel av klimatnyttan bedöms härröras från systemet i sig. Den administrativa kostnaden för olika typer av biodrivmedel per nytta i form av uppnådd utsläppsminskning varierar mycket mellan olika typer av bränslen. Den administrativa kostnaden skiljer sig också kraftigt mellan små och stora aktörer. Den totala administrativa kostnaden har minskat för varje år eftersom införandet av kontrollsystem medförde en ökad kostnad initialt. Utredningen föreslår ett antal ändringar utifrån olika problem som har uppmärksammats. Dessa sammanfattas nedan men redovisas i sin helhet i kapitel 5. Det finns en otydlighet om hur vissa råvaror ska definieras för olika ändamål. Förslaget är att lägga till en lista över råvaror utifrån det så kallade ILUC-direktivet. Utredningen visar också att bördan är hög för många små aktörer. Det finns därmed ett behov att undanta vissa aktörer och Energimyndigheten bör utreda denna fråga vidare. Kopplingen mellan hållbarhetskriterier och utsläppshandeln skulle kunna förtydligas i svensk lagstiftning. Aktörer som inte längre är rapporteringsskyldiga enligt hållbarhetslagen har inte möjlighet att ansöka om att få sitt hållbarhetsbesked återkallat. En ny återkallelsegrund som möjliggör detta föreslås därför. Flera förbättringsförslag angående den rapporteringsmall som används för rapportering enligt hållbarhetslagen har mottagits, dessa kommer att hanteras inom Energimyndighetens förbättringsarbete. Utöver förslagen ovan har ett antal andra förslag utretts, men bedömningen har varit att behovet av dessa ändringar inte varit tillräckligt stort. Konsulter och oberoende granskares kompetens och möjligheten till ackreditering är ett exempel, bristande sanktionsmöjligheter inom regelverket en annan. Slutsatsen har här varit att kompetensen har upplevts som tillräcklig samt att de sanktionsmöjligheter som finns inom regelverket har varit tillräckliga. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 d, 1 e och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 kap. 2 a-2 c och 3 a §§ och 2 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § I denna lag betyder biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall, biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål, livsmedelsbaserade biodrivmedel: biodrivmedel som framställs från spannmål eller andra stärkelserika grödor eller från socker- eller oljegrödor, livsmedelsbaserade biodrivmedel: biodrivmedel som framställs från spannmål eller andra stärkelserika grödor eller från socker- eller oljegrödor, och flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa, flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa. avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, och restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material och där processen inte avsiktligt ändrats för att producera materialet. Produktionskedja betyder i denna lag den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. Om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, avses bara den del av produktionsprocessen som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. 2 a § Avfall betyder i denna lag ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Ämnen som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall ska inte anses vara avfall vid tillämpningen av denna lag. 2 b § Restprodukt betyder i denna lag ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller huvudsyftet med processen och där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera ämnet. 2 c § Produktionskedja betyder i denna lag den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. Om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, avses bara den del av produktionsprocessen som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. 3 § Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG. Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ får användas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i Europarlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas även om kriterierna i 2 kap. 2-5 §§ inte är uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter får användas för att uppfylla det krav som avses i första stycket även om kriterierna i 2 kap. 2-5 §§ inte är uppfyllda. Om en restprodukt kommer från jordbruk, vattenbruk, fiske eller skogsbruk och har uppkommit direkt i en sådan verksamhet och inte i en därmed förknippad industri eller vid bearbetning gäller dock kriterierna i 2 kap. 2-5 §§. Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara. 3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att ett ämne ska anses vara en restprodukt. 2 kap. 1 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under produktionskedjan. För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av de växthusgaser som uppstår under produktionskedjan, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med 1. minst 50 procent, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015, och 2. minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015. För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas. 1 a § En anläggning anses vara tagen i drift enligt 1 § så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen. 1 d § Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsynsmyndigheten om a) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara, 1. den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara, b) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfredsställande sätt, eller 2. den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfredsställande sätt, eller c) det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet iakttas. 3. det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet iakttas. Ett hållbarhetsbesked får även återkallas om rapporteringsskyldigheten har upphört. Återkallelse får inte ske vid ringa felaktigheter. Återkallelse enligt första stycket får inte ske vid ringa felaktigheter. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. 1 e § Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd Den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten a) hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, och 1. om den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, b) hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt. 2. om den mängd hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt, 3. för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt denna lag, och 4. för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. Om en rapporteringsskyldig har vidtagit sådana åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i direktiv 2009/28/EG ska dessa åtgärder rapporteras till tillsynsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt första och andra styckena. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. 3 § Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för vissa rättigheter ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag. Myndigheter som utövar tillsyn över att lagar följs där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för en rättighet ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt 1 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Förteckning över remissinstanserna Remissen har skickats till följande remissinstanser. Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Kommerskollegium, Naturvårdsverket, Skatteverket, Statens energimyndighet, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Statens jordbruksverk, 2030-sekretariatet, Avfall Sverige, Energigas Sverige, Fossilfritt Sverige, Greenpeace, Gröna bilister, Lantbrukarnas riksförbund, Regelrådet, Skogsindustrierna, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet (SPBI), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Svenskt näringsliv. Följande remissinstanser har kommit in med yttrande. Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Kommerskollegium, Naturvårdsverket, Skatteverket, Statens energimyndighet, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Statens jordbruksverk, 2030-sekretariatet, Avfall Sverige, Energigas Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och Svenskt Näringsliv. Följande remissinstanser har meddelat att man avstår från att yttra sig. Sveriges Kommuner och Landsting och Regelrådet. Övriga yttranden som kommit in. Arizona Chemicals AB, E.On Sverige AB, Lantmännen, Neste AB, OKQ8, Preem AB, SEKAB och Sveriges Bussföretag. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 d, 1 e och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 a § och 2 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § I denna lag betyder biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall, biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål, livsmedelsbaserade biodrivmedel: biodrivmedel som framställs från spannmål eller andra stärkelserika grödor eller från socker- eller oljegrödor, flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än transportändamål, som framställs av biomassa, avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, och avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, dock inte ett ämne som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall, restprodukter: material som kvarstår efter en slutförd process, vars huvudsyfte inte är att producera detta material och där processen inte avsiktligt ändrats för att producera materialet. restprodukt: ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller är huvudsyftet med processen och där produktionsprocessen inte avsiktligt ändrats för att producera ämnet, och Produktionskedja betyder i denna lag den produktionsprocess som börjar med odling av biomassan, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet. Om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, avses bara den del av produktionsprocessen som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. produktionskedja: den produktionsprocess som pågår fram till och med användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet och börjar med - odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, eller - omhändertagandet av avfall eller restprodukter som biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av, om inte restprodukterna har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet. 2 a § I fråga om restprodukt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om vad som i denna lag avses med 1. ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera, eller 2. huvudsyftet med processen. 3 § Endast energi från biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ får beaktas för uppfyllande av kravet på andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen enligt artikel 3 punkterna 1, 2 och 4 i direktiv 2009/28/EG. För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska hållbarhetskriterierna i 2 kap. 1-5 §§ vara uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall samt av andra restprodukter än sådana från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk får beaktas även om kriterierna i 2 kap. 2-5 §§ inte är uppfyllda. Biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna anses i denna lag som hållbara. Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall eller restprodukter ska anses som hållbara även om kriterierna i 2 kap. 2-5 §§ inte är uppfyllda. Om en restprodukt har uppkommit direkt i en jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet gäller dock kriterierna i 2 kap. 2-5 §§. 2 kap. 1 § För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Den minskning som ska ske avser de utsläpp som uppstår under produktionskedjan. För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med 1. minst 50 procent, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015, och 2. minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015. För att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2017 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 50 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. För att biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i anläggningar som togs i drift den 1 januari 2017 eller senare ska anses som hållbara ska användningen av dessa bränslen från och med den 1 januari 2018 medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 60 procent i förhållande till utsläppen om fossila bränslen i stället hade använts. Utsläppen ska räknas från den produktionsprocess som börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram till och med användningen av bio-drivmedlet eller det flytande bio-bränslet eller, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser ska beräknas. 1 a § En anläggning anses vara tagen i drift enligt 1 § så snart det förekommer fysisk produktion av biodrivmedel eller flytande biobränslen på anläggningen. 3 kap. 1 d § Ett hållbarhetsbesked ska återkallas helt eller delvis av tillsynsmyndigheten om a) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara, 1. den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att det med fog kan antas att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses vara hållbara, b) den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfredsställande sätt, eller 2. den rapporteringsskyldige eller någon som ingår i den rapporteringsskyldiges produktionskedja bryter mot åtagandena i kontrollsystemet på ett sådant sätt att hållbarheten hos de biodrivmedel och flytande biobränslen som den rapporteringsskyldige rapporterar inte kan bedömas på ett tillfredsställande sätt, eller c) det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet iakttas. 3. det är uppenbart att de biodrivmedel och flytande biobränslen som rapporteras inte kan anses som hållbara trots att åtagandena i kontrollsystemet iakttas. Ett hållbarhetsbesked får även återkallas om rapporteringsskyldigheten har upphört. Återkallelse får inte ske vid ringa felaktigheter. Återkallelse enligt första stycket får inte ske vid ringa felaktigheter. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. 1 e § Den som är rapporteringsskyldig ska till tillsynsmyndigheten rapportera den mängd Den som är rapporteringsskyldig ska lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten a) hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, och 1. om den mängd hållbart biodrivmedel och hållbart flytande biobränsle, som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, b) hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt. 2. om den mängd hållbart flytande biobränsle som avses i 1 § första stycket b och som den rapporteringsskyldige har använt, 3. för bedömningen av hållbarhetskriterier enligt denna lag, och 4. för Sveriges rapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513. Om en rapporteringsskyldig har vidtagit sådana åtgärder som nämns i artikel 18.3 andra stycket i direktiv 2009/28/EG ska dessa åtgärder rapporteras till tillsynsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt första och andra styckena. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter. 3 § Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagar där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för vissa rättigheter ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt denna lag. Myndigheter som utövar tillsyn över att lagar följs där uppfyllda hållbarhetskriterier utgör ett villkor för att komma i fråga för en rättighet ska, på begäran från tillsynsmyndigheten enligt denna lag, överlämna uppgifter som kan bidra till att identifiera rapporteringsskyldiga enligt 1 § och den mängd biodrivmedel och flytande biobränsle som utgör eller ingår i bränsle för vilket den rapporteringsskyldiges skattskyldighet har inträtt enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-06-14 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Svante O. Johansson. Genomförande av ändringar i förnybartdirektivet - ILUC Enligt en lagrådsremiss den 8 juni 2017 har regeringen (Miljö- och energidepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Christina Nordenbladh, biträdd av departementssekreteraren Andreas Kannesten. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Miljö- och energidepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 juni 2017 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, Baylan, Bucht, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Damberg, Strandhäll, Fridolin, Eriksson, Skog, Ekström Föredragande: statsrådet Baylan Regeringen beslutar proposition Genomförande av ändringar i förnybartdirektivet - ILUC Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier och flytande bio-bränslen 1 kap. 2 a § 3 kap. 1 e § 32015L1513