Post 1759 av 7189 träffar
Riksrevisionens rapport om skyddet för pensionssparare Skr. 2016/17:40
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Skr. 40
Regeringens skrivelse
2016/17:40
Riksrevisionens rapport om skyddet för pensionssparare
Skr.
2016/17:40
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 17 november 2016
Stefan Löfven
Magdalena Andersson
(Finansdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Riksrevisionen har i rapporten Skyddet för pensionsspararna - och pensionsbolagens investeringar i säkerställda obligationer (RiR 2016:7) redovisat sin granskning av reglering och tillsyn över den särskilda förmånsrätt som ska skydda pensionssparare respektive investerare av säkerställda obligationer. Granskningen avser åren 2006-2013 och berör pensionsbolag som utlovar garanterade pensionsbelopp och banker som ger ut säkerställda obligationer. Även den ekonomiska kopplingen mellan pensionsbolag och banker har undersökts. Syftet med granskningen är att bedöma om regeringens och Finansinspektionens agerande under denna tidsperiod har svarat mot målet om ett högt konsumentskydd.
Riksrevisionen anser att regeringen och Finansinspektionen i sitt agerande under aktuell period inte i tillräckligt hög grad beaktade att finansiell reglering påverkar obligationsmarknaden, att skyddet av förmånsrätten är beroende av värderingsregler och att Finansinspektionens tillsyn behöver motsvara behovet att skydda förmånsrätten. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att säkerställa att den konsekvensanalys som görs i samband med att förslag om finansiell reglering lämnas till riksdagen inkluderar analyser av hur efterfrågan på obligationer och andra värdepapper kan påverkas av förslagen, att en utvärdering görs av vilka effekter som reglering och andra åtgärder från staten har haft för pensionsbolagen i deras roll som motparter vid statens och bankernas utgivning av obligationer och att en översyn av lagen om utgivning av säkerställda obligationer med fokus på att stärka skyddet av investerarnas förmånsrätt görs.
Regeringen ser det som viktigt att dra lärdom av de insatser som genomfördes under granskningsperioden för att förebygga nya kriser. Detta gäller även vilka effekter vid denna tidsperiod som reglering och andra åtgärder från statens sida hade för pensionsbolagen i deras roll som motparter vid statens och bankernas utgivning av obligationer. I det sammanhanget bör effekterna av åtgärderna för den särskilda förmånsrätten uppmärksammas. Regeringen anser inte att det för tillfället är nödvändigt att genomföra en översyn av lagen om utgivning av säkerställda obligationer. Finansinspektionen har sedan finanskrisen löpande tilldelats ökade befogenheter samt ökade resurser. Vidare har regleringen inom området skärpts. En annan anledning är att det inom EU-kommissionen pågår ett arbete med att se över och i slutet av 2016 komma med förslag till ändringar i EU-regelverket som kommer att påverka marknaden för säkerställda obligationer.
Innehållsförteckning
1 Ärendet och dess beredning 4
2 Riksrevisionens rapport 5
2.1 Riksrevisionens iakttagelser 5
2.2 Riksrevisionens rekommendationer 7
3 Finansinspektionens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer 8
4 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 11
5 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 12
Bilaga 1 Riksrevisionens rapport Skyddet för pensionssparare - och pensionsbolagens investeringar i säkerställda obligationer 14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 17 november 2016 88
1
Ärendet och dess beredning
Riksrevisionen har i sin rapport Skyddet för pensionssparare
- och pensionsbolagens investeringar i säkerställda obligationer (RiR 2016:7), se bilaga, redovisat granskningen av om regeringens och Finansinspektionens agerande har svarat mot målet om ett högt konsumentskydd, under en period då staten agerade för att skydda den finansiella stabiliteten.
Riksdagen överlämnade den 24 maj 2016 Riksrevisionens granskningsrapport till regeringen.
Ärendet har beretts inom Regeringskansliet. Finansinspektionen har lämnat synpunkter på granskningsrapporten.
2 Riksrevisionens rapport
2.1 Riksrevisionens iakttagelser
Riksrevisionens granskning har resulterat i följande slutsatser och iakttagelser.
Finansiell reglering påverkar obligationsmarknaden
Riksrevisionens granskning har visat att reglering kan medföra oförutsedda effekter och att obalanser på obligationsmarknaden kan förstärkas. Enligt Riksrevisionen har effekter på efterfrågan av obligationer inte kartlagts eller analyserats vid finansiell reglering. Riksrevisionen har inte heller funnit några analyser eller kartläggningar av hur finansiell reglering och statliga åtgärder påverkat pensionsbolag som motparter till utgivare av obligationer, dvs. stater och banker.
Vid granskningen har uppmärksammats indikationer på att regleringen av banker inte omhändertar de risker som stora skillnader i löptid mellan bankers utlåning och upplåning kan utgöra. Slutligen konstaterar Riksrevisionen att säkerställda obligationer i viss mån har ersatt den roll som statsobligationer har haft och att det av den anledningen kan finnas ett ökat behov av tillsyn över bankernas utgivning av dessa obligationer.
Skyddet av förmånsrätten är beroende av värderingsregler
I granskningen konstaterar Riksrevisionen att varken regeringen eller Finansinspektionen har uppmärksammat det likartade syftet med den särskilda förmånsrätten för pensionssparare och investerare. Vidare konstateras att tillsynen försvåras av att det saknas marknadsnoterade värden vid bedömning av värdet på pensionsskulden och på de underliggande säkerheterna i säkerhetsmassan. I granskningen konstateras även att Finansinspektionen har varit mer aktiv i att reglera hur pensionsskulden ska värderas, jämfört med hur bankerna ska värdera säkerheter i säkerhetsmassan.
Finansinspektionens syfte med att införa marknadsvärdering var att kunna beräkna nuvärdet av pensionsbolagens pensionsskulder. Det har dock saknats relevanta räntor för skuldberäkning eftersom löptiden på de marknadsnoterade obligationerna var betydligt kortare än löptiden på pensionsskulden. Finansinspektionen har varit medveten om svagheterna i metoden och har ändrat föreskrifterna vid ett flertal tillfällen. Den senaste ändringen riskerade att öka risken för en undervärdering av pensionsskulden, men minska problemen med bristen på långa räntor.
Granskningen visar att Finansinspektionens beräkningsmetod för pensionsskulden inte fungerade som avsett under finanskrisen. Vid marknadsoro gav metoden volatila skuldvärden vilket krävde stora överskott hos bolagen. Tillämpningen medförde att överskotten riskerade att försvinna. Metoden med marknadsvärdering i kombination med ett begränsat utbud av obligationer ledde till fallande räntor och stigande pensionsskulder. Som exempel redovisas att pensionsföretagens pensionsskuld växte med 245 miljarder kronor mellan åren 2010 och 2011. Riksrevisionen menar att så stora variationer medför osäkerhet kring vilket värde som återspeglar pensionsbolagens åtagande att betala ut garanterade pensioner. Det försvårar samtidigt Finansinspektionens bedömning av hur stora tillgångar som krävs för att täcka skulderna. Granskningen visar vidare att Finansinspektionens regeländringar i huvudsak har lett till en lägre värdering av pensionsskulden, vilket har försvagat förmånsrätten för pensionssparare. Sammantaget har lättnaderna i regelverket medfört utrymme för pensionsbolagen att ha ett högre risktagande. Det i sin tur innebär ett ökat beroende av riskbuffertar i form av överskott och avkastning från mer riskfyllda tillgångar, vilket även ökar behovet av fördjupad tillsyn.
Vad gäller säkerställda obligationer fick bankerna ett större handlingsutrymme när lagen om säkerställda obligationer infördes 2004. Vid utformningen av lagen gjordes hänvisningar till bankernas praxis och Finansinspektionen har gjort vissa anpassningar i sina föreskrifter. Riksrevisionen menar att detta har underlättat bankernas utgivning av säkerställda obligationer, samtidigt som skyddet av investerarnas förmånsrätt har försvagats.
I och med en ändring 2013 i Finansinspektionens föreskrifter skulle de säkerställda obligationerna göras säkrare genom tydligare regler och effektivare tillsyn. Ändringen skulle även förbättra vägledningen för utgivande banker och de oberoende granskare som enligt lag ska hjälpa Finansinspektionen i den särskilda tillsynen av dessa. I granskningen konstateras att den flexibilitet som föreskrifterna medger och som framgår av de oberoende granskarnas rapportering försvårar Finansinspektionens bedömningar av säkerhetsmassans kvalitet och bankernas känslighetsanalyser. Vidare konstaterar Riksrevisionen att flexibiliteten står i kontrast till Finansinspektionens detaljerade reglering av metoden för att värdera pensionsskulder.
De betydande skillnader som finns mellan bankernas upplåning och utlåning har upprepade gånger lyfts fram som en risk av Riksbanken och Finansinspektionen. Vid förändringen av beräkningsmetoden för pensionsskulden 2008 var syftet att öka efterfrågan på säkerställda obligationer. Riksrevisionen konstaterar att Finansinspektionen hanterade risker hos banker genom reglering för pensionsbolag, snarare än genom att rikta reglering mot banker.
Finansinspektionens tillsyn behöver motsvara behovet att skydda förmånsrätten
Under perioden som omfattas av Riksrevisionens granskning (2006-2013) utökade Finansinspektionen sin tillsyn genom att begära mer rapportering från pensionsbolagen. Under denna tid var Finansinspektionen medveten om att marknadsvärderingen inte alltid avspeglade underliggande värden på ett rimligt sätt. Sammantaget påverkade dessa förhållanden nyckeltal och därmed även resultatet av Finansinspektionens stresstester, såsom trafikljuset. Trots detta har Riksrevisionen konstaterat att Finansinspektionen inte har gjort några fördjupade undersökningar om bolagens hantering följde lagens krav på tillfredsställande betalningsberedskap och tillräcklig förväntad avkastning. I granskningen konstaterades att Finansinspektionen i begränsad omfattning gjorde undersökningar av hur bolagen hanterade skuldtäckningsregistren. Under 2015 har Finansinspektionen genomfört en fördjupad undersökning av pensionsbolagens hantering av risken för långvarigt låga räntor och vilken beredskap som finns för att klara utlovade pensionsutbetalningar. Enligt Riksrevisionen kan ansatsen och resultatet av undersökningen ligga till grund för Finansinspektionens fortsatta tillsyn.
Vad gäller tillsynen av banker konstaterar Riksrevisionen att den ökade. I det sammanhanget prioriterades dock inte tillsynen över investerarnas förmånsrätt, trots lagkrav på särskild tillsyn. Enligt granskningen har Finansinspektionen lagt mer resurser på hushållens skuldsättning och bolånemarknaden jämfört med att analysera bankernas säkerhetsmassa med avseende på kvalitet och belåningsgrad. De säkerställda obligationerna i säkerhetsmassan används av bankerna för att upprätthålla bostadsutlåningen till hushållen. Vidare konstaterar Riksrevisionen att det är svårt att följa de oberoende granskarnas bedömningar och hur de har kommit fram till sina resultat. Innehållet i rapporterna har inte möjliggjort analyser av samtliga bankers hantering av säkerställda obligationer på en aggregerad nivå. Trots detta har Finansinspektionen varken gjort några egna regelmässiga bedömningar av rapporterna eller kompletterat med egna rapporter av bankernas hantering.
Enligt Riksrevisionen har Finansinspektionens tillsyn inte stått i relation till att den särskilda tillsynen är grundläggande för skyddet av investerarnas och marknadens förtroende för säkerställda obligationer. Riksrevisionen kan samtidigt konstatera att Finansinspektionen under pågående granskning har tagit initiativ till ett tillsynsprojekt och vidtagit åtgärder för att utveckla den särskilda tillsynen över säkerställda obligationer. Riksrevisionens bedömning är att detta ger goda förutsättningar för att åtgärda de brister som framkommit i granskningen.
2.2 Riksrevisionens rekommendationer
Riksrevisionen ger följande rekommendationer.
Till regeringen:
* Regeringen bör inför beslut i riksdagen om finansiell reglering som syftar till att skydda konsumenter, säkerställa att underlagen inkluderar analyser av hur efterfrågan på obligationer och andra värdepapper kan påverkas och vilka risker det kan medföra.
* För att dra lärdom från krisen bör regeringen initiera en utvärdering av vilka effekter som reglering och andra åtgärder från staten har haft för pensionsbolagen i deras roll som motparter vid statens och bankernas utgivning av obligationer. Utvärderingen bör särskilt uppmärksamma eventuella målkonflikter.
* Regeringen bör göra en översyn av lagen om utgivning av säkerställda obligationer med fokus på att stärka skyddet av investerarnas förmånsrätt. Med anledning av bankernas kreditexpansion bör det prövas om det finns behov att minska bankernas handlingsutrymme vid utgivning av sådana obligationer, exempelvis beträffande de stora skillnader i löptid mellan utlåning och upplåning som föreligger och villkor för lån till bostadsrätter.
Till Finansinspektionen:
* Finansinspektionen bör beakta det likartade tillsynsuppdraget över pensionsspararnas och investerarnas förmånsrätt så att erfarenheter och metodutveckling som Finansinspektionen gör i reglering och tillsyn på det ena området kan vara till nytta på det andra området.
* Finansinspektionen bör lägga vikt vid bedömningar av tillgångarnas kvalitet. För pensionsbolagen kan det gälla innehav i onoterade bolag som tenderar att öka när bolagen söker mer riskfyllda tillgångar för att kompensera för låga räntor på obligationer. Hos bankerna bör Finansinspektionen även analysera sammansättningen av säkerhetsmassan då andelen utlåning till bostadsrätter sannolikt har ökat vilket kan öka sårbarheten vid ett prisfall på bostäder.
* När det inte är tillräckligt med den löpande tillsynen som bygger på inrapporterade uppgifter bör Finansinspektionen utveckla strategier för fördjupad tillsyn ute hos pensionsbolag och banker för att skydda den särskilda förmånsrätten. Sådana strategier kan underlätta ett konsekvent agerande när behovet av tillsyn ökar vid marknadsoro eller andra problem.
* Finansinspektionen behöver bedöma pensionsbolagens ekonomiska förutsättningar att klara av låga räntor och i vilken utsträckning pensionsbolag kan bli beroende av att använda riskbuffertar i form av överskott för att infria garantier till befintliga pensionssparare.
* Finansinspektionen behöver klargöra hur de oberoende granskarnas arbete ska integreras i Finansinspektionens särskilda tillsyn över säkerställda obligationer och hur granskarna ska genomföra och rapportera sitt uppdrag till Finansinspektionen. Det gäller även hur den särskilda tillsynen ska samordnas med banktillsynen i övrigt, exempelvis av bankernas förmåga att utöka säkerhetsmassan och samtidigt upprätthålla tillräcklig likviditet vid ett prisfall på bostäder eller annan marknadsoro.
3 Finansinspektionens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer
Finansinspektionen har lämnat synpunkter på Riksrevisionens rapport. Finansinspektionen har framfört i huvudsak följande.
Inledning
Finansinspektionen framhåller inledningsvis att reglering och tillsyn av såväl försäkringsbolag som banker har stärkts väsentligt det senaste decenniet. Såväl skyddet av pensionstagarna som stabiliteten i banksystemet har stärkts.
På försäkringsområdet har Sverige gradvis infört marknadsvärdering och riskbaserade solvenskrav. Det är bra för pensionstagarna, men att värdera långa åtaganden är samtidigt en utmaning i praktiken. När det gäller t.ex. beräkningen av diskonteringsräntan har denna justerats i ett par steg. Det finns inget enkelt svar på vilken metod som innebär det starkaste skyddet för pensionstagarna. Det beror på många andra faktorer, framför allt hur tillsynsmyndigheten agerar i övrigt. Finansinspektionen har genom tillsynsmetoden som kallas trafikljuset haft en nära övervakning av livbolagen under hela denna period. Inspektionen delar alltså inte bedömningen att skyddet av pensionstagarna inte prioriterats tillräckligt. Tvärtom har konsumentintresset varit prioriterat.
På bankområdet har krisen 2008 lett till en markant skärpning av kraven och Sverige har gått längre än de flesta andra länder. Finansinspektionen har dessutom kunnat förstärka banktillsynen väsentligt. Kreditrisker, inklusive värderingen av tillgångar, och likviditetsrisker, inklusive användningen av säkerställda obligationer, har varit ett mycket prioriterat område i inspektionens riskbaserade tillsyn ända sedan finanskrisen. Finansinspektionen delar alltså inte bedömningen att tillsynen varit otillräcklig på dessa områden. Tillsynsaktiviteterna har tvärtom bidragit till skydd av alla insättare och fordringsägare, inklusive innehavare av säkerställda obligationer.
När det gäller värderingar av bostäder har Finansinspektionen inte sett några indikationer på generella problem i bankernas metoder som används. Inspektionen följer och bevakar skuldsättningen noga bland hushållen och risken för ett husprisfall. Problemet är alltså inte kopplat till värderingen, utan just risker förknippade med en överhettad marknad. Finansinspektionens bedömning är att detta inte innebär risker för stora förluster för banker eller investerare i säkerställda obligationer. Däremot innebär det risker för enskilda hushåll och svensk ekonomi.
Det likartade tillsynsuppdraget
Finansinspektionen anser inte att tillsynsuppdragen alltigenom är lika. Myndigheten håller med om att det löpande erfarenhetsutbytet mellan tillsynsområdena alltid kan förbättras och gå i samma riktning inom samtliga tillsynsområden. Lämpliga fora för detta kommer även fortsättningsvis att användas inom myndigheten.
Bedömning av tillgångarnas kvalitet
Finansinspektionen framhåller att myndigheten lägger vikt vid bedömningar av tillgångarnas kvalitet. Avseende försäkring är det arbetet redan igång via analys av ny inrapportering av tillgångar. Avseende bankområdet kommer myndigheten även fortsättningsvis att analysera tillgångar som ingår i säkerhetsmassan (bolån). Det görs varje år inom ramen för bolåneundersökningen där stickproven består av cirka 30 000 lån. Undersökningen resulterar i en publik rapport (Bolånerapporten). Finansinspektionen kommer att föra en tät och regelbunden dialog med särskilda granskare där frågor avseende säkerhetsmassans sammansättning är i fokus.
Fördjupad tillsyn
Finansinspektionen instämmer inte i rekommendationen som rör fördjupad tillsyn. Myndigheten framhåller som sin bedömning att med platsbesök hos pensionsbolagen under krisåren hade bara en bråkdel av sektorn kunnat täckas av. Regelbunden övervakning av hela marknaden via tillsynsverktyget trafikljuset kompletterat med insatser mot de företag som hamnade i problem var betydligt mer effektivt. Dessutom togs en utökad månadsvis rapportering in avseende uppgifter om skuldtäckningsregister, kompletterat med uppföljning och dialog gentemot bolag där tveksamheter framkom. Med den valda strategin kunde myndigheten nå hela marknaden samtidigt som resurserna, via fördjupad analys eller tillsyn, kunde styras till bolag med störst risker.
Finansinspektionen delar inte Riksrevisionens uppfattning om att tillsyn som siktar till att skydda investerare i säkerställda obligationer enbart sker genom "löpande tillsyn som bygger på inrapporterade uppgifter". Den särskilda förmånsrätten avseende säkerställda obligationer skyddas med hjälp av flera åtgärder. Det bör även beaktas att det finns fler tillsynsaktiviteter, förutom de direkt kopplade till säkerställda obligationer. Flera av tillsynsinsatserna syftar till att skydda såväl andra fodringsägare som obligationsinnehavare. Den viktigaste tillsynsaktiviteten i detta avseende är att säkerställa stabiliteten i bankerna (t.ex. genom att ställa tillräckligt höga kapitalkrav) och att kontrollera bankernas kreditgivning (t.ex. genom den årliga Bolåneundersökningen).
Bedöma pensionsbolagens ekonomiska förutsättningar att klara av låga räntor m.m.
Finansinspektionen framhåller att myndigheten bedömer pensionsbolagens ekonomiska förutsättningar att klara av låga räntor m.m. som ett av fokusområdena inom tillsynen över pensionsbolagen. Myndigheten har sedan 2006 använt sig av tillsynsverktyget trafikljuset som bolagen rapporterar kvartalsvis. Metoden mäter riskerna i bolagets balansräkning via stresstest, för att kunna bedöma att bolaget inte tar för stora risker i förhållande till sin kapitalbuffert och därmed kan förväntas infria sina åtaganden. Den största risken Finansinspektionen iakttagit under senare år är lågräntemiljön, som särskilt drabbar bolag med långa garanterade åtaganden. Lågräntemiljön är fortsatt ett av de största fokusområdena i tillsynen. Under 2015 gjordes exempelvis en undersökning av ett antal bolag med inriktning på hur mycket avkastning bolagen skulle behöva för att klara sina åtaganden. Motsvarande granskning genomförs för ytterligare ett antal bolag under 2016.
Klargöra hur de oberoende granskarnas arbete ska integreras och samordnas
Finansinspektionen påpekar att tillsynen av säkerställda obligationer är riskbaserad. Finansinspektionen har redan integrerat dialogen med särskilda granskare inom löpande banktillsyn. Vidare arbetar myndigheten med att fastställa behovsanalysen avseende ett nytt vägledningsdokument som förtydligar särskilda granskares uppdrag och arbetsuppgifter.
4 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser
Den finansiella regleringens påverkan på obligationsmarknaden
Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning om att reglering i vissa fall kan medföra oönskade effekter på den marknad där den införs. Under tidsperioden för granskningen inträffade emellertid en av de största finansiella kriserna genom tiderna. I detta sammanhang ansåg regeringen att det var av yttersta vikt att säkerställa att de finansiella marknaderna fungerade väl och att konsumenternas långsiktiga intressen skyddades. Krisens omfattning gjorde att det vid den tidpunkten varken fanns tid eller resurser att genomföra omfattande konsekvensanalyser. Regeringen instämmer även i Riksrevisionens bedömning att viss finansiell reglering har ökat behov på marknaden av bl.a. säkerställda obligationer.
Förmånsrättens syfte och betydelse för pensionssparare och investerare
Regeringen delar inte Riksrevisionens iakttagelse om det likartade syftet med förmånsrätten för pensionssparare och investerare. Endast när det gäller pensionssparare är det primära syftet med förmånsrätten konsumentskydd. Som Finansinspektionen påpekar är inte heller tillsynsuppdraget alltigenom lika. Däremot kan regeringen instämma i Riksrevisionens bedömning att en förutsättning för att förmånsrätten ska utgöra ett effektivt skydd för pensionssparare och investerare är att tillgångarna är rätt värderade och håller hög kvalitet.
Finansinspektionens tillsyn och skyddet av konsumenterna
Regeringen arbetar löpande med att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden. I detta sammanhang kan nämnas att Finansinspektionen har som mål att bidra till ett stabilt finansiellt system som präglas av högt förtroende med väl fungerande marknader som tillgodoser hushållens och företagens behov av finansiella tjänster samtidigt som det finns ett högt skydd för konsumenter. Regeringen följer årligen upp måluppfyllelsen i de årliga budgetpropositionerna (prop. 2016/17:1 utg. omr. 2 avsnitt 3). Finansinspektionens har också som mål att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden genom finansiell folkbildning.
Regeringen kan i detta sammanhang också konstatera att Finansinspektionen har vidtagit åtgärder för att utveckla tillsynen av pensionsbolagens skuldtäckningsregister och bankernas säkerhetsmassa.
5 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser
På finansmarknadsområdet strävar regeringen efter ett stabilt finansiellt system, väl fungerande marknader och ett högt skydd för konsumenterna. För att uppnå detta övergripande mål krävs insatser från olika instanser när det gäller reglering och tillsyn. Vid genomförande av olika regleringar görs regelmässigt omfattande konsekvensanalyser i syfte att kartlägga vilka olika effekter som kan uppstå. De fall som lyfts fram i Riksrevisionens rapport får anses vara undantagsfall, på grund av den finanskris som då rådde.
Den nu rådande situationen i omvärlden skiljer sig påtagligt från situationen under tidsperioden för granskningen. Exempelvis har räntan på en tioårig statsobligation sedan 2013 fallit från två procent till strax över noll procent. En expansiv penningpolitik i kombination med ett begränsat utbud av statsobligatoner har medfört att investerare sökt sig till säkerställda obligationer som en altenativ placering till köp av statsobligationer. Regeringen ser det dock som prioriterat att dra lärdom av de insatser som genomfördes under krisåren för att förebygga nya kriser. Detta gäller även vilka effekter vid tidsperioden för granskningen som reglering och andra åtgärder från statens sida hade för pensionsbolagen i deras roll som motparter vid statens och bankernas utgivning av obligationer. I det sammanhanget bör effekterna av åtgärderna för den särskilda förmånsrätten för pensionssparare uppmärksammas.
Regeringen anser inte att det för tillfället är nödvändigt att genomföra en översyn av lagen om utgivning av säkerställda obligationer. Den reglering som Finansinspektionen ska tillämpa såväl inom bank- som försäringsområdet är till stor del förändrad och resurserna till myndigheten har löpande ökats. En annan anledning till detta är att det inom EU-kommissionen pågår ett arbete med att se över och i slutet av 2016 komma med förslag till ändringar i tillsynsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag) och kapitaltäckningsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag). I denna översyn på EU-nivå ingår åtgärder som kommer att påverka marknaden för säkerställda obligationer. I det sammanhanget kan särskilt nämnas att den strukturella likviditetskvoten ska genomföras i regelverket.
Den strukturella likviditetskvoten förväntas att träda i kraft den 1 januari 2018. Syftet med den är att skulder och tillgångar bättre ska matchas med avseende på deras löptider och att bankerna inte i samma utsträckning ska förlita sig på finansiering med mycket korta löptider. Den strukturella likviditetskvoten ställer krav på att bankerna ska hålla stabil finansiering för säkerställda obligationer med en återstående löptid på minst ett år. Denna åtgärd kommer att minska den återfinansieringsrisk som Riksrevisionen lyfter fram i sin rapport. Likviditetskvoten hanterar dock inte den längre löptidskillnaden mellan säkerställda obligationer som har en löptid på i genomsnitt fyra år och bostadslån med en löptid på 40 år. Det måste hållas i åtanke att bankernas affärsmodell är att hålla tillgångar med långa löptider som betalar hög ränta och finansiera dessa med lån med kort löptid och låg ränta. Skillnaden mellan den långa och korta räntan blir bankernas avkastning. Reglering innebär alltid en avvägning mellan riskreducering och marknadseffektivitet vilket innebär att löptidsskillnaden inte helt kan tas bort om marknaden ska fungera.
Vidare kan minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) i lagen om resolution, som genomför det s.k. krishanteringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag) påverka bankernas marknadsfinansieringsstruktur. Regelverket om krishantering trädde i kraft den 1 februari 2016 och inom Riksgäldskontoret pågår arbete med att fasa in MREL i Sverige. MREL innebär att banker ska hålla en viss mängd kapitalinstrument och en viss skuld som vid resolution kan skrivas ned eller konverteras till aktier för att täcka förluster. Det kan påverka bankernas möjlighet att finansiera sig genom säkerställda obligationer, eftersom dessa obligationer inte träffas av MREL.
Dessutom bör i sammanhanget nämnas att EU-kommissionen i slutet av 2016 ska lämna förslag till genomförande av ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder för globalt systemviktiga banker (TLAC) i EU:s regelverk om krishantering. TLAC har tagits fram av Financial Stability Board, och G20 har kommit överens om att TLAC ska genomföras senast den 1 januari 2019. Inom ramen för det arbetet kommer MREL att ses över.
Sammantaget bedömer regeringen att Finansinspektionens insatser och det arbete som regeringen har gjort och har för avsikt att genomföra är tillräckliga. Såväl regeringen som Finansinspektionen har dragit stor lärdom av krisen, vilket är till stor nytta i det framtida arbetet. Med detta anser regeringen att Riksrevisionens rapport är färdigbehandlad.
Riksrevisionens rapport Skyddet för pensionssparare - och pensionsbolagens investeringar i säkerställda obligationer
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 2016
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Eriksson, Linde, Skog, Ekström
Föredragande: statsrådet Andersson
Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om skyddet för pensionssparare