Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1514 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 2017/18:60 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada Prop. 2017/18:60
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 60/2
Regeringens proposition 2017/18:60 Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada Prop. 2017/18:60 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 30 november 2017 Margot Wallström Ann Linde (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen, och dess medlemsstater, å andra sidan. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal inleddes i juni 2009 och avtalet undertecknades i oktober 2016. I februari 2017 godkände Europaparlamentet avtalet. Kanada ratificerade avtalet den 16 maj 2017. Avtalet med Kanada är det mest omfattande frihandelsavtal som EU hittills har förhandlat fram. Det innehåller ett brett spektrum av handelspolitiska frågor. Tullarna för både industri- och jordbruksprodukter avvecklas i princip fullständigt. Andra områden som avtalet behandlar är bl.a. tjänstehandel, elektronisk handel, tillfällig vistelse för affärsändamål, offentlig upphandling och icke-tariffära handelshinder. Avtalet syftar även till att skapa förutsägbara regler för investeringar och berör erkännande av yrkeskvalifikationer. Avtalet innehåller åtaganden på konkurrensområdet och har också som mål att ge ett effektivt skydd för immateriella rättigheter. Genom avtalet skapas även en ram för samarbete med Kanada inom flera områden. I propositionen föreslås även att riksdagen godkänner det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan. Parallellt med förhandlingarna om CETA-avtalet inleddes i september 2011 förhandlingarna om ett strategiskt partnerskapsavtal. Avtalet undertecknades den 30 oktober 2016 och godkändes av Europaparlamentet den 15 februari 2017. Det fastställer formerna för samarbetet och dialogen med Kanada och slår fast att förbindelserna bygger på gemensamma värderingar. Det upprättar även samarbeten på en rad områden, bl.a. i fråga om internationell fred och säkerhet, främjande av mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, rättsligt samarbete och politisk dialog. Partnerskapsavtalet inbegriper bl.a. allmänna åtaganden om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och respekt för rättsstatsprincipen, förhindrande av spridning av massförstörelsevapen samt bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet. Avtalet kompletterar och hänvisar i vissa delar till CETA-avtalet. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Ärendet och dess beredning 6 3 Bakgrund 7 4 Sveriges och EU:s relation till Kanada 8 5 Innehållet i CETA-avtalet 9 5.1 Allmänna definitioner och inledande bestämmelser (artiklarna 1.1-1.10) 9 5.2 Nationell behandling och marknadstillträde för varor (artiklarna 2.1-2.13) 9 5.3 Handelspolitiska skyddsåtgärder (artiklarna 3.1-3.7) 10 5.4 Tekniska handelshinder (artiklarna 4.1-4.7) 10 5.5 Sanitära och fytosanitära åtgärder (artiklarna 5.1-5.14) 11 5.6 Tull och förenklade handelsprocedurer (artiklarna 6.1-6.14) 11 5.7 Subventioner (artiklarna 7.1-7.9) 12 5.8 Investeringar (artiklarna 8.1-8.45) 12 5.9 Gränsöverskridande handel med tjänster (artiklarna 9.1-9.8) 14 5.10 Tillfällig vistelse för affärsändamål (artiklarna 10.1-10.10) 15 5.11 Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer (artiklarna 11.1-11.7) 15 5.12 Inhemska regleringar (artiklarna 12.1-12.3) 16 5.13 Finansiella tjänster (artiklarna 13.1-13.21) 16 5.14 Internationella sjötransporttjänster (artiklarna 14.1-14.4) 17 5.15 Telekommunikation (artiklarna 15.1-15.15) 17 5.16 Elektronisk handel (artiklarna 16.1-16.7) 17 5.17 Konkurrenspolitik (artiklarna 17.1-17.4) 18 5.18 Statliga företag, monopol och företag som beviljats särskilda rättigheter eller privilegier (artiklarna 18.1-18.5) 18 5.19 Offentlig upphandling (artiklarna 19.1-19.19) 18 5.20 Immateriella rättigheter (artiklarna 20.1-20.50) 19 5.21 Regleringssamarbete (artiklarna 21.1-21.9) 20 5.22 Handel och hållbar utveckling (artiklarna 22.1-22.5) 21 5.23 Handel och arbete (artiklarna 23.1-23.11) 22 5.24 Handel och miljö (artiklarna 24.1-24.16) 24 5.25 Bilateral dialog och samarbete (artiklarna 25.1-25.5) 26 5.26 Administrativa och institutionella bestämmelser (artiklarna 26.1-26.6) 26 5.27 Transparens (artiklarna 27.1-27.5) 27 5.28 Undantag (artiklarna 28.1-28.10) 27 5.29 Tvistlösning (artiklarna 29.1-29.19) 28 5.30 Slutbestämmelser (artiklarna 30.1-30.11) 28 6 Det strategiska partnerskapsavtalets innehåll 29 6.1 Avdelning I - Grundval för samarbetet (artikel 1) 29 6.2 Avdelning II - Mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, demokrati, rättsstatsprincipen (artikel 2) 29 6.3 Avdelning III - Internationell fred och säkerhet och effektiv multilateralism (artiklarna 3-8) 29 6.4 Avdelning IV - Ekonomisk och hållbar utveckling (artiklarna 9-17) 31 6.5 Avdelning V - Rättvisa, frihet och säkerhet (artiklarna 18-25) 31 6.6 Avdelning VI - Politisk dialog och samrådsmekanismer (artiklarna 26-28) 32 6.7 Avdelning VII - Slutbestämmelser (artiklarna 29-34) 33 7 Godkännande av avtalen 33 Bilaga 1 Bilaga Övergripande avtal om ekonomi och handel (CETA) mellan Europeiska unionen och dess medlemstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan 37 Bilaga 2 Bilaga Strategiskt partnerskapetsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan 38 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 2017 39 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1 godkänner det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen, och dess medlemsstater, å andra sidan (avsnitt 7), 2 godkänner det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan (avsnitt 7). 2 Ärendet och dess beredning Det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) År 2007 beslutade Europeiska unionen (EU) och Kanada att genomföra en gemensam studie för att undersöka och bedöma kostnaderna och fördelarna med ett närmare ekonomiskt partnerskap. I oktober 2008 publicerades studien. Enligt studien skulle EU:s export till Kanada kunna öka med 24,3 procent (17 miljarder euro) och Kanadas export till EU med 20,6 procent (8.6 miljarder euro) med ett bilateralt handelsavtal. Många av de som tillfrågades i studien ansåg att det, trots de befintliga handels- och investeringsförbindelserna, fanns ett stort utrymme för att förbättra förbindelserna. Det rådde allmän enighet bland de inom EU som tillfrågades att ett förstärkt ekonomiskt samarbete var önskvärt, särskilt för att undanröja höga tullar och handelshinder. Det fanns även starka önskemål om ett fördjupat regleringssamarbete. Europeiska unionens råd beslutade i april 2009 att bemyndiga Europeiska kommissionen att inleda förhandlingar om ett avtal om ekonomisk integration mellan Kanada och EU och EU:s medlemsstater. Förhandlingarna inleddes i juni 2009 och avslutades den 26 september 2014. Därefter fortsatte förhandlingar om investeringskapitlet i avtalet. Den slutliga avtalstexten offentliggjordes den 29 februari 2016. Den 30 oktober 2016 undertecknades frihandelsavtalet CETA (Comprehensive Economic and Trade Agreement) (se bilaga 1). I samband med undertecknandet antogs ett gemensamt tolkningsinstrument för avtalet. Europaparlamentet godkände avtalet den 15 februari 2017. Avtalet började, med vissa undantag, att tillämpas provisoriskt den 21 september 2017. Regeringen beslutade i december 2016 att ge Kommerskollegium i uppdrag att, i samråd med berörda myndigheter, göra en fördjupad analys av vissa delar av CETA-avtalet. Uppdraget redovisades i april 2017. Frihandelsavtalet är ett så kallat blandat avtal, dvs. både EU och medlemsstaterna är parter i avtalet, tillsammans med Kanada. Parterna ska godkänna avtalet i enlighet med sina respektive interna krav och förfaranden. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då parterna utbyter skriftliga anmälningar som intygar att de har uppfyllt sina respektive inre krav och slutfört sina inre förfaranden, eller den dag som parterna enats om. Det strategiska partnerskapsavtalet Europeiska unionens råd beslutade den 8 december 2010 att bemyndiga Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att parallellt med förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Kanada inleda omförhandlingar av 1976 års ramavtal om kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Kanada. Förhandlingarna inleddes i september 2011 och avslutades i september 2014. Ett avtal om strategiskt partnerskap undertecknades den 30 oktober 2016 (se bilaga 2) och godkändes av Europaparlamentet den 15 februari 2017. Vissa delar av avtalet började tillämpas provisoriskt den 1 april 2017. Partnerskapsavtalet är ett blandat avtal, dvs. både EU och medlemsstaterna är avtalsparter, tillsammans med Kanada. Parterna ska meddela varandra när de har avslutat de interna förfaranden som krävs för att avtalet ska kunna träda i kraft. Det träder i kraft den första dagen i månaden efter dagen för det sista meddelandet. 3 Bakgrund Det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) CETA-avtalet tillhör en ny generation frihandelsavtal. Det huvudsakliga syftet med avtalet är att förbättra marknadstillträdet för europeiska och kanadensiska företag och skapa regler som är tydliga, transparenta, förutsägbara och ömsesidigt förmånliga för handel och investeringar. Reglerna ska ta hänsyn till utvecklingen av den internationella handeln, så som den ökade betydelsen av globala värdekedjor och en växande tjänstehandel. Avtalsparterna ska även samarbeta inom olika områden av gemensamt intresse. Frihandelsavtalet är en ansats för en framtida global liberalisering, reglering och harmonisering genom att det går utöver de marknadsöppningar och samarbeten som hittills har kunnat uppnås genom de multilaterala förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO). EU:s nyare generation av frihandelsavtal har också en central roll i att främja en hållbar utveckling. CETA-avtalet innehåller ambitiösa skrivningar i fråga om arbetskraft, miljö, klimatförändringar och om människors hälsa samt djurvälfärd. Målet är bl.a. att försäkra att avtalsparternas lagar och förfaranden är förenliga med ILO:s grundläggande konventioner och principer på det arbetsrättsliga området och med genomförandet av internationella miljöavtal. Det är viktigt att CETA-avtalet inte får sådana effekter att det hindrar parterna från att i framtiden kunna verka för än högre miljökrav eller att kunna verka för att höja ambitionsnivån i klimatpolitiken. Därför kommer avtalets effekter i dessa avseenden att behöva utvärderas framöver. Det strategiska partnerskapsavtalet Det strategiska partnerskapsavtalet syftar till att stärka de politiska banden mellan EU och dess medlemsstater och Kanada när det gäller utrikespolitik och säkerhetsfrågor genom att dels föra upp samarbetet till strategisk partnerskapsnivå, dels uppgradera samarbetet på ett stort antal politikområden förutom handel och ekonomi. Avtalet bidrar i väsentlig grad till att förbättra och bredda det tidigare partnerskapsavtalet, som bygger på EU:s och Kanadas gemensamma värderingar, exempelvis respekten för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen och internationell fred och säkerhet. 4 Sveriges och EU:s relation till Kanada Relationerna mellan Kanada och Sverige är goda, långvariga och präglas av en hög grad av samsyn i samhällsfrågor och utrikespolitik. Hörnpelarna för en välfärdsstat finns i båda länderna. Vid den senaste folkräkningen 2011 uppgav mer än 340 000 kanadensare att de hade svenskt ursprung. Kanada är ett land med varaktiga och starka europeiska traditioner. EU och Kanada har historiskt sett bedrivit ett omfattande politiskt och ekonomiskt samarbete, som formellt inleddes 1976, när den Europeiska gemenskapen undertecknade ramavtalet om kommersiellt och ekonomiskt samarbete med Kanada. Ramavtalet var det första EU-avtalet med en medlem av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Ramavtalet har länge utgjort en passande ram för att fördjupa och utveckla parternas förbindelser samt utöka det politiska samarbetet mellan parterna. År 1990 ingicks den transatlantiska förklaringen av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan, vilket stärkte partnerskapet ytterligare inom flera områden så som ekonomiskt-, vetenskapligt- och kulturellt samarbete på bilateral och multilateral nivå. Kanada blev 1996 en strategisk partner till Europeiska gemenskapen genom att en gemensam politisk förklaring och handlingsplan antogs i syfte att öka samarbetet för att uppnå gemensamma mål och fastställa gemensamma principer. Parterna antog år 2004 en partnerskapsagenda med målet att främja internationell säkerhet, globalt ekonomiskt välstånd, samarbete i rättsliga- och inrikes frågor samt att främja närmare kontakter mellan medborgarna i EU och Kanada. Genom partnerskapsagendan fastställdes en intensifierad dialog som möjliggjorde ett mer strategiskt, varaktigt och samordnat förhållningssätt till frågor som berör Kanada och EU. Samarbetet mellan EU och Kanada har utvecklats med tiden och omfattar nu ett brett spektrum av sektorer som miljö, rättvisa och säkerhet, migration, utbildning, kultur, mänskliga rättigheter samt frågor som rör urbefolkningar, ungdomsutbyten och transportsäkerhet. Kanada är i dag världens 10:e största ekonomi mätt i BNP-termer och den sjunde största handelsnationen. Den kanadensiska utrikeshandeln motsvarar 64 procent av landets BNP. Landets ekonomi är tillverknings- och råvarubaserad med fokus på mineraler, skog, olja och naturgas. Tjänstesektorn har vuxit snabbt under senare år. Nedgången i råvarupriser har påverkat den kanadensiska ekonomin och då särskilt de provinser som är energiexportörer. Kanada är del av det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta och den kanadensiska ekonomin är nära integrerad med USA, dit 75 procent av landets export går. Kanada driver en aktiv handelspolitik och förhandlar just nu flera frihandelsavtal. Landet är medlem i G7, G20 och OECD. Kanada är EU:s 10:e största handelspartner för varor och 7:e största handelspartner när det gäller tjänstehandel. Kanada är Sveriges 23:e största handelspartner för både varu- och tjänstehandel. Den bilaterala handeln har ökat under flera år. Den svenska varuexporten till Kanada uppgick under 2016 till 10,4 miljarder kronor och dominerades av verkstadsprodukter, maskiner, apparater, medicinska- och farmaceutiska produkter samt transportmedel. Varuimporten från Kanada uppgick under 2016 till 4,1 miljarder kronor och bestod främst av malm och metaller och verkstadsprodukter, som t.ex. maskiner, apparater och transportmedel. Över 100 svenska företag finns representerade i Kanada. I Toronto finns det sedan 1965 en svensk handelskammare som arbetar med att utveckla svensk-kanadensiskt affärsliv. 5 Innehållet i CETA-avtalet 5.1 Allmänna definitioner och inledande bestämmelser (artiklarna 1.1-1.10) I avtalet fastställs inledningsvis allmänna definitioner för avtalet och definitioner som är specifika för avtalsparterna. Vidare anges att avtalet ska tillämpas inom det territorium där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga och inom Kanadas territorium. Genom avtalet upprättar parterna ett frihandelsområde, i överensstämmelse med det allmänna tull- och handelsavtalet från 1994 (GATT 1994) och det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS). I artikel 1.9 står det att vatten i sitt naturliga tillstånd inte är en vara och att parterna har rätt att skydda och bevara sina naturliga vattenresurser. 5.2 Nationell behandling och marknadstillträde för varor (artiklarna 2.1-2.13) Genom CETA-avtalet åtar sig parterna en omfattande sänkning och avveckling av tullavgifter på ursprungsvaror från den andra parten när det gäller import till EU respektive Kanada. För att en produkt ska anses vara en ursprungsvara krävs det att den uppfyller ursprungsreglerna i protokollet om ursprungsregler och ursprungsförfaranden, vilket innebär att den är helt framställd eller har bearbetats tillräckligt inom EU eller Kanada. Merparten av ursprungsvarorna, 98 procent av tullarna i handelsvärde, blev tullfria när avtalet började tillämpas provisoriskt den 21 september 2017. För övriga ursprungsvaror kommer tullarna att sänkas eller avvecklas gradvids. Tullavvecklingstiderna för dessa övriga varor ligger på 3, 5 eller 7 år. Efter 7 år kommer 99 procent av varorna, räknat i handelsvärde, att vara tullfria. Tullavvecklingstider kommer att gälla för bl.a. bussar, personbilar och lastbilar i EU och för bussar, personbilar, lastbilar och fartyg i Kanada. Jordbruksprodukterna kyckling och ägg är undantagna från sänkningen och avvecklingen av tullavgifter. För nötkött och griskött med ursprung i Kanada förbättras marknadstillträdet till EU genom tullfria tullkvoter, dvs. en begränsad kvantitet kan importeras tullfritt från Kanada. På motsvarande sätt förbättras EU:s marknadstillträde till Kanada för ost. Avtalsparterna åtar sig att behandla importerade varor och inhemska varor lika och att inte utsätta importerade varor för strängare krav än för liknande inhemska varor. CETA-avtalet slår fast att avgifterna vid export eller import från en part måste stå i proportion till kostnaden för de tillhandahållna tjänsterna. CETA-avtalet omfattar även icke-tariffära åtgärder, vilket syftar på olika myndighetsåtgärder som begränsar eller försvårar internationell handel. Exempel på sådana myndighetsåtgärder är kvoter, licenser och tekniska handelshinder. När det gäller icke-tariffära åtgärder slår avtalet fast att parterna ska ge varandra möjlighet till s.k. nationell behandling i enlighet med bestämmelsen i artikel III i GATT 1994 och att ingen av parterna får införa eller upprätthålla förbud eller restriktioner vid import eller export av en vara, utom om detta sker i enlighet med artikel XI i GATT 1994. I artikel 2.13 i CETA-avtalet anges vissa uppgifter för den kommitté för varuhandel, respektive för jordbruk, som inrättas genom avtalet. 5.3 Handelspolitiska skyddsåtgärder (artiklarna 3.1-3.7) I CETA-avtalet bekräftar parterna sina rättigheter och skyldigheter enligt bl.a. GATT 1994 och att de har att tillämpa antidumpnings- och utjämningsåtgärder liksom allmänna åtgärder i överensstämmelse med relevanta WTO-krav. Användandet av antidumpnings- och utjämningsåtgärder ska bygga på ett transparent förfarande och den part som överväger att tillämpa eller som tillämpar en åtgärd ska lämna en fullständig och ändamålsenlig redogörelse för de viktigaste omständigheterna som ligger till grund för agerandet. Vad gäller allmänna skyddsåtgärder ska den part som överväger att tillämpa eller som tillämpar en skyddsåtgärd lämna sådan information som specificeras i avtalet och erbjuda den exporterande parten samråd för att granska informationen. En part som inför skyddsåtgärder ska sträva efter att åtgärderna påverkar den bilaterala handeln så lite som möjligt. 5.4 Tekniska handelshinder (artiklarna 4.1-4.7) CETA-avtalet bygger i på WTO:s avtal om tekniska handelshinder (TBT-avtalet), som i delar införlivas som en integrerad del av avtalet. Parterna enas dessutom om att stärka sitt samarbete på områdena tekniska föreskrifter, standarder, metrologi, förfaranden för bedömning av överensstämmelse, marknadskontroll samt övervaknings- och verkställighetsåtgärder i syfte att underlätta handeln mellan parterna. Samarbetet kan innefatta att främja och uppmuntra samarbete mellan parternas respektive offentliga eller privata organ med ansvar för t.ex. metrologi, standardisering, provning, ackreditering eller certifiering. Parterna förbinder sig vidare att samarbeta i största möjliga utsträckning för att säkerställa att tekniska föreskrifter är förenliga med varandra och ska dessutom främja ett närmare samarbete mellan sina standardiseringsorgan för att underlätta bl.a. informationsutbyte och harmonisering av standarder. I avtalet finns också bestämmelser om att parterna ska säkerställa att förfarandena för utarbetandet av tekniska föreskrifter och för bedömning av överrensstämmelse ger berörda personer möjlighet att delta i ett tidigt och lämpligt skede, t.ex. genom att lämna synpunkter. Speciell vikt läggs vid tidfrister för att lämna synpunkter på förslag till nya tekniska föreskrifter eller på nya förfaranden för bedömning av överensstämmelse, och vid skyldigheten för parterna att svara på synpunkterna och offentliggöra svaren. Kommittén för varuhandel ska ansvara för genomförandet av artiklarna om tekniska handelshinder. 5.5 Sanitära och fytosanitära åtgärder (artiklarna 5.1-5.14) Avtalet bygger i denna del på WTO:s avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-avtalet). CETA-avtalet sätter som mål att skydda människors, djurs och växters liv eller hälsa, samtidigt som handeln underlättas och sanitära och fytosanitära åtgärder inte leder till omotiverade handelshinder. Avtalet innehåller bestämmelser om zonindelning vid utbrott av djursjukdomar och skadegörare (endast den region som drabbats av en djursjukdom eller skadegörare stängs för export), transparens vad gäller importkrav och procedurer, revision och verifikation samt godkännande av exportanläggningar. Avtalet fastställer även en ram för att kunna erkänna parternas respektive SPS-åtgärder som likvärdiga. Den exporterande parten måste objektivt visa att dess åtgärder uppnår den importerande partens skyddsnivå. Utöver detta innehåller avtalet i denna del bl.a. bestämmelser om anmälan och informationsutbyte, tekniskt samråd och nödåtgärder. En gemensam förvaltningskommitté för sanitära och fytosanitära åtgärder får i uppdrag att svara för genomförandet och den praktiska tillämpningen av avtalet. 5.6 Tull och förenklade handelsprocedurer (artiklarna 6.1-6.14) I syfte att underlätta handeln och en effektiv kontroll ska parterna enligt avtalet främja tullsamarbetet och utbyta information, bl.a. om bästa praxis. Parterna ska samarbeta vad gäller att anta och tillämpa krav och förfaranden för import, export och transitering. Kraven och förfarandena ska inte vara mer administrativt betungande eller handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att uppnå legitima mål. Parterna ska sörja för att alla regler och krav som reglerar import, export och tullfrågor finns elektroniskt tillgängliga. Parterna ska införa eller upprätthålla förenklade tullförfaranden för ett effektivt frigörande av varor, vilket ska innefatta bl.a. att ett minimum av dokumentation krävs och att elektronisk förhandsinlämning och behandling av uppgifter ska tillåtas när så är möjligt. I artikel 6.13 anges att parterna ska samarbeta i enlighet med avtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen om samarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor från 1997 (se även avsnitt 7). En gemensam tullsamarbetskommitté ska säkerställa en korrekt tillämpning av artiklarna. 5.7 Subventioner (artiklarna 7.1-7.9) CETA-avtalet syftar till att öka transparensen vad gäller de subventioner inom varuhandeln som parterna lämnar till den privata sektorn. Avtalet bygger på WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder och parterna bekräftar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i WTO-avtalet. Parterna ska enligt CETA-avtalet informera varandra om existerande och nya subventioner. Den information som ska lämnas är subventionens rättsliga grund och form och det belopp som subventionen omfattar. En part ska dessutom, om den andra parten begär detta, lämna information och svara på frågor om ett visst fall av statligt stöd som tillhandahålls på dess territorium. Avtalet upprättar även mekanismer som gör att parterna kan begära samråd om subventioner och statsstöd som negativt påverkar handeln mellan parterna och genom samrådet försöka finna en lösning. Parterna åtar sig vidare bl.a. att samarbeta för att nå fram till en global och multilateral lösning som avser fiskesubventioner. Inom jordbruksområdet får parterna inte införa eller upprätthålla en exportsubvention på en jordbruksprodukt som exporteras, eller ingår i en produkt som exporteras, till den andra partens territorium efter det att den andra parten, omedelbart eller efter en övergångsperiod, fullständigt har avvecklat tullen på den berörda jordbruksprodukten. CETA-avtalet är inte tillämpligt på subventioner och statsstöd som avser audiovisuella tjänster som gäller Europeiska unionen, eller på kulturindustrier som gäller Kanada. 5.8 Investeringar (artiklarna 8.1-8.45) CETA-avtalet innehåller i denna del artiklar om bl.a. förbättrat marknadstillträde, icke-diskriminerande behandling samt skydd för investerare och investeringar. Avtalet innehåller även bestämmelser om tvistlösning. I avtalet betonas att parterna i fråga om tillämpningen av artiklarna bibehåller sin rätt att anta lagstiftning för att uppnå legitima politiska mål, t.ex. i fråga om folkhälsa, säkerhet, miljö, allmän moral, socialt skydd, konsumentskydd och värnande av den kulturella mångfalden. Det tydliggörs även att det faktum att en part lagstiftar på ett sätt som inverkar negativt på en investering eller på en investerares förväntningar, i sig inte innebär en överträdelse av en skyldighet att skydda investeringar. I fråga om marknadstillträde anges bl.a. att en part inte får, när det gäller en investering av en investerare från en annan part, införa eller upprätthålla en åtgärd som begränsar antalet företag som får utföra en viss ekonomisk verksamhet, begränsar totala värdet av eller antalet transaktioner, begränsar antalet personer som får vara sysselsatta i en viss sektor eller ställer krav på vissa typer av associationsformer. I avtalet påpekas att ett antal åtgärder ändå ska vara tillåtna, bl.a. plan- och bygglagar som inverkar på användningen av mark och åtgärder som syftar till att bevara och skydda naturresurser och miljön. Varje part ska bevilja en investerare från den andra parten och investeringar en behandling som inte är mindre gynnsam än den som den i liknande situationer beviljar sina egna investerare och deras investeringar med avseende på bl.a. etablering, förvärv, drift och förvaltning på dess territorium. En investerare från den andra parten och dennes investeringar ska vidare beviljas en behandling som inte är mindre gynnsam än den som den i liknande situationer beviljar investerare från ett tredjeland och deras investeringar. Detta ska dock inte omfatta de förfaranden för lösning av investeringstvister mellan investerare och stat som ingår i andra internationella investeringsavtal och andra handelsavtal. Ett investeringsskydd införs som bl.a. innebär att en part på sitt territorium ska bevilja investeringar och investerare från den andra parten en rättvis och skälig behandling, skydd samt säkerhet i enlighet med vad som närmare specificeras. En part ska anses åsidosätta skyldigheten att ge en rättvis och skälig behandling om en åtgärd eller rad av åtgärder utgör t.ex. rättsvägran, en allvarlig brist i rättssäkerheten, uppenbar godtycklighet, riktad diskriminering på uppenbart felaktiga grunder eller kränkande behandling av en investerare i form av t.ex. tvång eller trakasserier. En part får inte nationalisera eller expropriera en investering som täcks av CETA-avtalet, vare sig direkt eller indirekt genom åtgärder som har motsvarande verkan som en nationalisering eller en expropriation, utom om detta sker av hänsyn till allmänintresset, inom ramen för ett korrekt rättsförfarande, på ett icke-diskriminerande sätt och mot betalning av en ersättning som motsvarar ett skäligt marknadsvärde för investeringen. Ett nytt system för lösning av investeringstvister mellan investerare och stat införs genom att en tribunal för tvistlösning inrättas genom CETA-avtalet. Tribunalen ska bestå av fem medlemmar från EU, fem medlemmar från Kanada och fem medlemmar från tredjeländer. Det inrättas även en överprövningstribunal som har att överpröva tribunalens skiljedomar. En investerare från en part får till den tribunal som inrättas genom avtalet lämna in ett käromål i vilket det hävdas att den andra parten har åsidosatt en skyldighet om icke-diskriminering eller investeringsskydd, om investeraren har lidit förlust eller skada. Tvister bör så långt som möjligt göras upp i godo och avtalet innehåller därför bestämmelser om samråd och medling mellan parterna. CETA-avtalet innehåller etiska regler för medlemmarna av tribunalen och överprövningstribunalen och även regler om ökad transparens, bl.a. för det fall en tvistande part erhåller finansiering från tredje part. Särskilda regler införs för att underlätta små och medelstora företags möjligheter att använda tvistlösningsmekanismen och begränsa kostnaderna. I syfte att uppnå globalt genomslag för tribunalsystemet åtar sig vidare parterna att verka för inrättandet av en multilateral investeringstribunal och överprövningsmekanism för att lösa investeringstvister. Vissa detaljer om tvistlösningsmekanismens funktionssätt behöver vidareutvecklas, och kommer efter CETA-avtalets ikraftträdande att beslutas i den gemensamma kommitté för avtalet som inrättas. Detta rör främst procedurfrågor som administrativt stöd, regler för överklagande, tidsramar för processer och avlöning till medlemmarna i överprövningstribunalen. 5.9 Gränsöverskridande handel med tjänster (artiklarna 9.1-9.8) Artiklarna ska tillämpas för åtgärder som införs eller upprätthålls av en part och som avser gränsöverskridande handel med tjänster som utförs av en tjänsteleverantör från den andra parten, inbegripet åtgärder som avser produktion, distribution, marknadsföring, försäljning och leverans av tjänster samt förvärv, användning av eller betalning för en tjänst. Kapitlet är inte tillämpligt på bl.a. åtgärder som tillhandahålls i samband med utövandet av vissa statliga befogenheter. Enligt den grundläggande principen om nationell behandling ska varje part medge den andra partens tjänsteleverantörer en behandling som inte är mindre gynnsam än för dess egna leverantörer. En part får dock införa eller upprätthålla formella krav vid tillhandahållandet av tjänster, förutsatt att kravet inte tillämpas godtyckligt eller innebär diskriminering. Det kan t.ex. vara fråga om att begära licens eller certifiering för att tillhandahålla en tjänst, att kräva medlemskap i en yrkesorganisation, att det ska finnas ett lokalt ombud för tjänsten, att kräva att ett nationellt språk talas, att ge tillgång till handlingar, att tillhandahålla garantier eller att en tjänsteleverantör har en särskild typ av försäkring. I enlighet med principen om mest gynnad nation får en tjänsteleverantör från den andra parten inte behandlas mindre förmånligt än motsvarande sådan från ett tredjeland. Principen är dock inte tillämplig på en behandling som en part beviljar inom ramen för en befintlig eller framtida åtgärd som innebär erkännande av ackreditering av tjänster och tjänsteleverantörer inom provning och analys, ackreditering inom reparation och underhåll samt certifiering av tjänsteleverantörers kvalifikationer, resultat eller arbete. En part får inte begränsa marknadstillträdet genom att införa eller upprätthålla begränsningar av antalet tjänsteleverantörer, värdet av tjänstetransaktioner eller antalet tjänster. Parterna kan göra undantag från artiklarna om gränsöverskridande handel med tjänster. Undantagen ska anges särskilt i respektive parts lista över åtaganden inom tjänstehandel, den s.k. bindningslistan. Sverige har t.ex. undantag för vissa krav i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I EU:s bindningslista finns både EU-gemensamma reservationer och specifika reservationer för enskilda medlemsstater. För Sveriges del innebär detta bl.a. att Sverige avstår från åtaganden inom vissa sektorer, t.ex. alla tjänster inom ramen för det offentliga hälsovårds- och utbildningssystemet. Härutöver finns ett generellt undantag för allmännyttiga tjänster som gäller för alla medlemsstater. 5.10 Tillfällig vistelse för affärsändamål (artiklarna 10.1-10.10) Artiklarna ger uttryck för de förmånliga handelsförbindelserna mellan parterna och det gemensamma målet att underlätta handeln med tjänster och investeringar. De är tillämpliga på åtgärder som införs eller upprätthålls i förhållande till nyckelpersonal, tjänsteleverantörer på kontraktsbasis, oberoende yrkesutövare och affärsresenärer på kortare besök. Artiklarna ska inte gälla för åtgärder som påverkar fysiska personer som söker tillträde till en parts arbetsmarknad, eller som rör medborgarskap, bosättning eller fast anställning. Likaså ska avtalet inte påverka bestämmelser i parternas lagstiftning som gäller sysselsättning och social trygghet, däribland bestämmelser om minimilön och kollektivavtal. Varje part ska enligt avtalet tillåta inresa och tillfällig vistelse för affärsändamål så länge som de aktuella personerna i övrigt uppfyller partens migrationsbestämmelser för inresa och tillfällig vistelse. Avgifter för handläggningen av ansökningar om inresa och tillfällig vistelse ska vara rimliga och stå i proportion till de kostnader som uppkommit. Parterna ska tillhandahålla information om och förklaringar av kraven för inresa och tillfällig vistelse och även inrätta särskilda kontaktpunkter. CETA-avtalet innehåller även specifika bestämmelser för nyckelpersonal, personal vars affärsresa sker för investeringsändamål, investerare eller personer som är föremål för företagsintern förflyttning, tjänsteleverantörer på kontraktsbasis, oberoende yrkesutövare och affärsresenärer på kortare besök. 5.11 Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer (artiklarna 11.1-11.7) Avtalet fastställer genom artiklarna 11.1-11.7 en ram för att underlätta ett rättvist, öppet och konsekvent regelverk för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och innehåller allmänna villkor om förhandlingar om, och ingående av, ett separat avtal om ömsesidigt erkännande av, yrkesmässiga kvalifikationer. Det kommande avtalet ska göra det möjligt för tjänsteleverantören att utöva yrkesverksamhet i värdmedlemsstatens jurisdiktion, i enlighet med villkoren i avtalet. Genom CETA-avtalet upprättas en gemensam kommitté som ska underlätta utbytet av information om lagar och andra bestämmelser i fråga om standarder eller kriterier för auktorisering, licensiering eller certifiering av reglerade yrken. 5.12 Inhemska regleringar (artiklarna 12.1-12.3) Avtalet slår fast att varje part ska se till att de licensieringskrav, kvalificeringskrav och kvalificeringsförfaranden som den inför eller upprätthåller grundas på kriterier som hindrar de behöriga myndigheterna från att göra godtyckliga bedömningar. Kriterierna ska vara transparenta, objektiva, fastställda i förväg och offentliggjorda för allmänheten. Avtalet ställer även krav på att behandlingen av en ansökan om tillstånd inte ska vara godtycklig. Bestämmelserna omfattar bl.a. inte vissa offentliga tjänster och inte heller insamling, rening och distribution av vatten. 5.13 Finansiella tjänster (artiklarna 13.1-13.21) I avtalet framställs och tydliggörs parternas allmänna åtaganden inom sektorn finansiella tjänster. Från tillämpningsområdet undantas bl.a. verksamheter eller tjänster som ingår i ett offentligt pensionsprogram eller lagstadgat socialförsäkringssystem. Ytterligare undantag anges i bilagor till avtalet där parterna har gjort reservationer. Avtalet är tillämpligt på finansinstitut, investerare och deras respektive investeringar i finansiella institut och på gränsöverskridande handel med finansiella tjänster. Avtalet slår fast att parterna inte ska behandla andra finansiella institut, investeringar i finansinstitut och leverantörer av finansiella tjänster mindre gynnsamt än de behandlar egna finansinstitut, investeringar i finansinstitut och leverantörer av finansiella tjänster i liknande situationer. Likaledes ska parterna inte behandla andras finansiella institut, investeringar i finansinstitut och leverantörer av finansiella tjänster mindre gynnsamt än de behandlar finansinstitut och investeringar i finansinstitut i ett tredjeland, i liknande situationer. Avtalet slår fast att parterna i vissa fall inte får införa åtgärder som begränsar marknadstillträdet för finansiella tjänster. För att främja en effektiv och transparent reglering ska parterna agera objektivt och opartiskt och se till att deras lagar, föreskrifter, förfaranden och allmänt tillämpliga förvaltningsbeslut med avseende på avtalets delar om finansiella tjänster omedelbart offentliggörs eller görs tillgängliga på annat sätt. I möjligaste mån ska parterna i förväg offentliggöra åtgärder som de avser att vidta, ge berörda personer och den andra parten en rimlig möjlighet att lämna synpunkter på sådana förslag samt ge rimlig tid mellan det slutliga offentliggörandet av åtgärderna och det datum de träder i kraft. Genom avtalet skapas en kommitté för finansiella tjänster som har att övervaka genomförandet av bestämmelserna om finansiella tjänster, föra en dialog om reglering av sektorn i syfte att förbättra den ömsesidiga kunskapen om parternas respektive regelverk och att samarbeta vid utarbetandet av internationella standarder. I alla frågor som uppkommer inom ramen för CETA-avtalet och som berör finansiella tjänster får en part begära samråd. I de fall tvistlösning skulle bli aktuellt anpassas avtalets tvistlösningsbestämmelser för att återspegla de finansiella tjänsternas unika karaktär. 5.14 Internationella sjötransporttjänster (artiklarna 14.1-14.4) Avtalet fastställer i denna del ramarna för internationella sjötransporttjänster mellan parterna och anger bl.a. att en part inte får införa eller upprätthålla åtgärder som medger mindre gynnsam behandling än den som parten i likadana situationer medger sina egna fartyg eller leverantörer av internationella sjötransporttjänster, eller fartyg eller leverantörer av internationella sjötransporttjänster från ett tredjeland. Detta ska gälla med avseende på hamntillträde, användning av infrastruktur och tjänster i hamnarna, användning av tjänster i anslutning till sjötransporter samt uttag av tillhörande avgifter, tillgång till tullanläggningar och tilldelning av kajplatser och anläggningar för lastning. Vissa förbehåll finns angivna i bilaga till CETA-avtalet. 5.15 Telekommunikation (artiklarna 15.1-15.15) Genom CETA-avtalet åtar sig parterna bl.a. att säkerställa att företag från endera parten ges tillgång till och kan använda allmänt tillgängliga telenät eller teletjänster på skäliga och icke-diskriminerade villkor som inte är mindre förmånliga än som under samma omständigheter medges andra. Avtalet syftar även till att förbättra rättssäkerheten, förutsägbarheten och transparensen för leverantörer av teletjänster och investerare genom att kräva att tillsynsmyndigheter agerar öppet och objektivt och att parterna gör lagstiftning, myndighetsföreskrifter och andra regelverk allmänt tillgängliga. Avtalet säkerställer att leverantörer av allmänt tillgängliga teletjänster ska erbjuda nummerportabilitet på skäliga villkor när en kund byter leverantör och innehåller även regler för att säkerställa konkurrens på telekommunikationsmarknaden. 5.16 Elektronisk handel (artiklarna 16.1-16.7) Genom avtalet erkänner parterna att den elektroniska handeln ökar möjligheterna till ekonomisk tillväxt och handel inom många sektorer och bekräftar att WTO:s regler är tillämpliga på elektronisk handel. De betonar även handelns potential som ett verktyg för social och ekonomisk utveckling. Parterna ska upprätthålla tydlighet, transparens och förutsägbarhet i sina nationella regelverk, främja driftskompatibilitet, innovation och konkurrens samt underlätta användningen av elektronisk handel för små och medelstora företag. Avtalet slår fast att parterna inte får införa tullar eller avgifter på en leverans som översänds elektroniskt mellan parterna. Det ska däremot vara möjligt att påföra en intern skatt eller avgift på en leverans, under förutsättning att påförandet är förenligt med övriga delar av CETA-avtalet. Avtalet slår vidare fast att parterna ska införa eller upprätthålla regelverk för att skydda personuppgifter och de ska föra en dialog om de frågor som den elektroniska handeln mellan parterna ger upphov till, bl.a. erkännande av certifikat för elektroniska signaturer, underlättande av certifieringstjänster över gränserna, tjänsteleverantörernas ansvar vid lagring av uppgifter samt skydd av konsumenter och företag mot bedrägliga affärsmetoder. 5.17 Konkurrenspolitik (artiklarna 17.1-17.4) Parterna framhåller i avtalet vikten av fri och icke snedvriden konkurrens i sina handelsförbindelser och åtar sig att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra konkurrensbegränsande affärsmetoder. Parterna ska samarbeta i frågor som rör förbudet mot konkurrensbegränsande affärsmetoder i frihandelsområdet, i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Kanadas regering om tillämpningen av deras konkurrenslagstiftning, som undertecknades den 17 juni 1999 i Bonn. 5.18 Statliga företag, monopol och företag som beviljats särskilda rättigheter eller privilegier (artiklarna 18.1-18.5) Parterna bekräftar genom artiklarna 18.1--18.5 sina rättigheter och skyldigheter enligt vissa artiklar i GATT 1994 och GATS. Tillämpningen av de förstnämnda artiklarna ska inte hindra en part från att utse eller upprätthålla statliga företag eller monopol, eller från att ge företag särskilda rättigheter eller privilegier. Parterna ska se till att dessa enheter medger icke-diskriminerande behandling av en täckt investering, av en vara från den andra parten eller av en tjänsteleverantör från den andra parten vid köp eller försäljning av en vara eller en tjänst. Med täckt investering avses en investering som omfattas av CETA-avtalet. Vidare ska parterna säkerställa att enheterna agerar i enlighet med affärsmässiga överväganden i förhållande till den andra parten i fråga om köp och försäljning av varor och tjänster. 5.19 Offentlig upphandling (artiklarna 19.1-19.19) CETA-avtalets upphandlingskapitel (artiklarna 19.1-19.19) innehåller huvudsakligen förfaranderegler och baseras i stora delar på WTO:s avtal om offentlig upphandling (GPA). Parterna bekräftar i CETA-avtalet sina rättigheter och skyldigheter enligt GPA och deras intresse för att öka marknadstillträdet till vardera partens marknad för offentlig upphandling. Kapitlet omfattar upphandlingar av varor och tjänster eller en kombination av dessa för offentliga ändamål i enlighet med vad som anges i varje parts bilagor till dess bindningslista för marknadstillträde. Det finns ett flertal undantag i kapitlet, bl.a. ska kapitlet generellt sett inte omfatta upphandling som sker för att tillhandahålla internationellt bistånd eller för att stationera trupper. I avtalet anges att parterna och deras upphandlande enheter utan förbehåll ska bevilja varor och tjänster från den andra parten eller leverantörer från den andra parten som tillhandahåller sådana varor eller tjänster, en behandling som inte är mindre förmånlig än den som beviljas egna varor, tjänster eller leverantörer. I offentliga upphandlingar ska anbudsgivare från bägge parter behandlas som en anbudsgivare från den egna staten, medlemsstaten, regionen, provinsen eller territoriet. Parterna får inte särbehandla lokalt etablerade leverantörer efter utländskt ägarskap eller anknytning eller diskriminera en lokalt etablerad leverantör för att denna tillhandahåller varor eller tjänster från den andra parten. Upphandlingen ska ske transparent och opartiskt utan att uppställa något motkrav. Den upphandlande enheten ska offentliggöra tillkännagivanden av planerade upphandlingar och tillkännagivandena ska i normalfallet vara direkt elektroniskt tillgängliga kostnadsfritt via en enda åtkomstpunkt. Leverantörernas anbud ska behandlas konfidentiellt. En part ska på den andra partens begäran omgående tillhandahålla de uppgifter som är nödvändiga för att avgöra om upphandlingen genomfördes på ett rättvist och opartiskt sätt och i enlighet med bl.a. förfarandereglerna i CETA-avtalet. Varje part ska sörja för att det finns snabba, effektiva, öppna och icke-diskriminerande förfaranden för administrativ eller rättslig överprövning, dvs. att en leverantör från en part ska kunna få prövat om en upphandling har genomförts korrekt. Genom avtalet upprättar parterna även en kommitté för offentlig upphandling i syfte att ge parterna tillfälle att samråda i frågor som rör tillämpningen av upphandlingskapitlet eller främjandet av kapitlets syften. 5.20 Immateriella rättigheter (artiklarna 20.1-20.50) Den övergripande målsättningen med kapitlet om immateriella rättigheter är att underlätta produktion och kommersialisering av innovativa och kreativa produkter och tjänster, att skapa ett fullgott och effektivt skydd av immateriella rättigheter och att säkerställa att lagstiftningen på området följs. Kapitlet ska komplettera parternas rättigheter och skyldigheter enligt WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), inklusive Dohaförklaringen om Trips-avtalet och folkhälsa. I artikel 20.7 listas bestämmelser i andra internationella avtal på immaterialrättens område som parterna åtar sig att följa, bl.a. artiklarna 2-20 i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. CETA-avtalet ska inte påverka parternas frihet att besluta om och under vilka förutsättningar konsumtion av immateriella rättigheter är tillämpligt och en part ska inte vara skyldig att lämna ut information i strid med den egna lagstiftningen. I kapitlet om immateriella rättigheter finns särskilda artiklar om bl.a. varumärken, upphovsrätt, formgivningar, radio- och televisionsutsändningar, skydd för geografiska beteckningar och skydd för läkemedelspatent. I ett särskilt avsnitt om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter anges bl.a. att varje part ska säkerställa att dess skyddsförfaranden är rättvisa och skäliga och att de inte är onödigt komplicerade eller kostsamma eller medför oskäliga tidsfrister eller dröjsmål. Vidare finns särskilda artiklar om bl.a. bevisning, förelägganden, interimistiska åtgärder, rättegångskostnader och skadestånd som innehavare av immateriella rättigheter, organ som förvaltar sådana rättigheter samt branschorgan ska ha rätt att ansöka om att få tillämpa. Det finns även ett särskilt avsnitt om gränsåtgärder som avser bl.a. varor med förfalskad geografisk beteckning, varumärkesförfalskade varor och piratkopierade varor. Parterna ska samarbeta i dessa frågor och varje part ska sörja för att ansökningar kan göras om att skjuta upp frigörandet av varor som misstänks utgöra intrång i en immateriell rättighet och som står under tullkontroll på dess territorium. Behöriga myndigheter ska kunna besluta att misstänkta varor gör intrång i en immateriell rättighet och ha befogenhet att förstöra varorna eller avlägsna dem från marknaden. Parterna ska samarbeta för att stödja genomförandet av kapitlet om immateriella rättigheter, vilket ska inbegripa att utbyta information och erfarenheter. 5.21 Regleringssamarbete (artiklarna 21.1-21.9) Kapitlet om regleringssammarbete i CETA-avtalet gäller för de regleringsåtgärder som parterna vidtar och som omfattas av bl.a. TBT-avtalet, SPS-avtalet, GATT 1994, GATS och kapitlen i CETA-avtalet om tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder, gränsöverskridande handel med tjänster, handel och hållbar utveckling, handel och arbete samt handel och miljö. Kapitlet ersätter parternas tidigare ramavtal för regleringssamarbete och transparens och inrättar ett forum för regleringssamarbete som ska underlätta samarbetet mellan de olika parternas myndigheter. I avtalet framgår tydligt att regleringssamarbetet ska vara på frivillig basis och att en part inte ska vara skyldig att inleda något särskilt regleringssamarbete. En part får avstå från att samarbeta eller dra sig ur ett inlett samarbete. En part ska vidare inte vara skyldig att tillämpa utfallet av ett samarbete. Om en part väljer att avstå från att inleda eller drar sig ur ett regleringssamarbete bör parten vara beredd att förklara skälen för detta. Ett av målen med det regleringssamarbetet som bedrivs ska vara att skydda människor, djur och växter samt miljön i övrigt genom att utnyttja internationella resurser inom områden som forskning och riskanalys. Ett annat mål ska vara att stärka konkurrenskraften och effektiviteten i industrin på ett sätt som minskar administrativa kostnader och risken för överlappande regelverk. Verksamheten inom regleringssamarbetet ska kunna inbegripa deltagande i pågående bilaterala diskussioner om regelstyrning, samråd och utbyte av information, delande av icke-offentlig information i den mån som denna information kan göras tillgänglig för utländska myndigheter, delande av föreslagna tekniska eller sanitära och fytosanitära föreskrifter samt samarbete i djurskyddsfrågor. Regleringssamarbetet kan vidare utgöras bl.a. av att parterna ska undersöka möjligheterna att minimera onödiga regleringsskillnader och genomföra och upprätthålla internationella standarder, riktlinjer och rekommendationer. För att underlätta regleringssamarbetet ska parterna kunna utbyta tjänstemän. För att få in synpunkter i frågor om regleringssamarbete som inte härrör från statliga organ uppmuntras parterna att samråda med företrädare för den akademiska världen, tankesmedjor, icke-statliga organisationer, företag, konsumenter och andra organisationer. Dessa samråd får genomföras på sådant sätt som parten eller parterna finner lämpligt. 5.22 Handel och hållbar utveckling (artiklarna 22.1-22.5) Parterna understryker i detta kapitel i CETA-avtalet att det finns ett ömsesidigt beroende mellan ekonomisk och social utveckling och miljöskydd och att detta utgör ömsesidigt förstärkande delar av en hållbar utveckling. Parterna betonar även fördelen med att betrakta handelsrelaterade frågor på arbetsmarknads- och miljöområdet som en del av en övergripande strategi för handel och hållbar utveckling. Parterna anför i kapitlet att de genom genomförandet av kapitlen om handel och arbete och handel och miljö avser förstärka samordning och integrering av sin respektive politik och sina respektive åtgärder i fråga om arbetsmarknad, miljö och handel. Dialog och samarbete inom dessa områden ska ske i syfte att utveckla och stödja åtgärder och normer i fråga om arbetar- och miljöskydd. Samarbetet ska även syfta till att stärka respekten för internationella avtal på arbetsmarknads- och miljöområdet och parterna ska fullt ut använda instrument så som konsekvensbedömningar och samråd med berörda parter vid reglering av handels-, arbetsmarknads- och miljöfrågor. Vidare ska parterna främja transparens, öka allmänhetens deltagande i frågor om handel och hållbar utveckling samt främja offentliggörandet av information i dessa frågor. De ska även verka för samarbete och främjande av handel som stödjer hållbar utveckling genom dialog och samråd och eftersträva internationellt samarbete för att uppnå målet om hållbar utveckling och integration på internationell nivå. Varje part ska främja handel som bidrar till anständigt arbete och miljöskydd, bl.a. genom att uppmuntra användningen av frivilliga program vid framställning av varor och tjänster, såsom miljömärkning och system för rättvis handel. Vidare ska parterna stimulera användningen av bästa praxis när det gäller företagens sociala ansvar och främja integration av hållbarhetsaspekter i beslut om privat och offentlig konsumtion. Varje part förbinder sig att se över, övervaka och bedöma konsekvenserna av CETA-avtalets genomförande på den hållbara utvecklingen för att identifiera eventuella behov av åtgärder som kan uppkomma. En kommitté för handel och hållbar utveckling inrättas genom avtalet. Kommittén, som ska bestå av företrädare på hög nivå, ska övervaka genomförandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling, handel och arbete och handel och miljö. Den ska på ett integrerat sätt hantera alla frågor av gemensamt intresse för parterna när det gäller gränssnittet mellan miljöskydd och ekonomisk och social utveckling. Den ska sammanträda inom ett år från CETA-avtalets ikraftträdande och därefter så ofta som parterna anser nödvändigt. Varje möte i kommittén ska inbegripa en session med allmänheten för att diskutera frågor som rör genomförandet av de relevanta kapitlen i CETA-avtalet. Kommittén ska främja transparens och allmänhetens deltagande genom att alla beslut och upprättade rapporter ska offentliggöras, om inte kommittén beslutar något annat. Parterna ska härutöver underlätta etableringen av ett gemensamt forum för deltagare från organisationer i det civila samhället i syfte att föra en dialog om de aspekter i CETA-avtalet som rör hållbar utveckling. Forumet ska sammankallas en gång per år och utgöra en balanserad representation av berörda intressen, inbegripet organisationer för arbetsgivare, fackföreningar, arbetstagare och företag samt miljögrupper och andra berörda organisationer i det civila samhället. Alla synpunkter från forumet ska lämnas direkt till parterna eller via någon av de rådgivande institutionella mekanismerna. Kommittén för handel och hållbar utveckling ska varje år rapportera om de frågor som behandlas till allmänheten och om hur dialogen med forumet följs upp. 5.23 Handel och arbete (artiklarna 23.1-23.11) Parterna erkänner i denna del av avtalet värdet av internationellt samarbete och internationella avtal om arbetsfrågor som det internationella samfundets svar på de ekonomiska, sysselsättningsrelaterade och sociala utmaningar och möjligheter som följer av globaliseringen. De erkänner även det bidrag som internationell handel kan ge till full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla, och ska därför samråda och samarbeta om handelsrelaterade arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor av ömsesidigt intresse. Parterna åtar sig att effektivt genomföra Internationella arbetstagarorganisationens (ILO) grundläggande konventioner i sin lagstiftning och praxis, samt vidta kontinuerliga ansträngningar i den mån de inte redan har genomfört dessa konventioner och uppdatera varandra när ratificering sker. Parterna anser vidare att handel och investeringar inte får främjas på bekostnad av sänkta skyddsnivåer i arbetslagstiftning eller arbetsnormer. Parterna bekräftar värdet av större politisk samstämmighet vad gäller anständigt arbete, inklusive grundläggande arbetsnormer och höga nivåer av arbetarskydd. De erkänner vikten av en social dialog om arbetsrelaterade frågor mellan myndigheter, arbetstagare och arbetsgivare, inklusive deras respektive organisationer. I kapitlet betonas att parterna har rätt att fastställa sina egna prioriteringar på arbetsmarknaden, fastställa nivåerna för arbetarskydd och ändra sin lagstiftning och politik på ett sätt som är förenligt med deras internationella åtaganden i arbetsmarknadsfrågor. Varje part ska säkerställa att dess arbetsrätt och arbetsmarknadspraxis omfattar och skyddar föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar samt avskaffandet av tvångsarbete, barnarbete och diskriminering vid anställning och yrkesutövning. I enlighet med ILO:s förklaring om social rättvisa för en rättvis globalisering från 2008, ska parterna säkerställa anständiga arbetsvillkor, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, miniminormer för löntagare och icke-diskriminering av migrerande arbetstagare. Vidare ska parterna söka utforma strategier för att, med beaktande av försiktighetsprincipen, förebygga arbetsplatsolyckor. Parterna ska i detta arbete beakta vetenskaplig och teknisk information samt relevanta internationella standarder och riktlinjer. En part får inte använda bristen på fullständig vetenskaplig säkerhet som ett skäl att skjuta upp kostnadseffektiva skyddsåtgärder. Varje part ska säkerställa att dess arbetslagstiftning följs genom att upprätta ett system för yrkesinspektion och säkerställa att domstolsförfaranden och andra administrativa förfaranden är tillgängliga för personer som hävdar att en rättighet har åsidosatts. Förfarandena får inte vara onödigt komplicerade eller kostsamma eller leda till oskäliga dröjsmål. Parterna ska om möjligt ge upprättelse genom förbudsförelägganden. Parterna ska vidare uppmuntra till offentlig debatt, inklusive med icke-statliga aktörer, för att verka för att dess myndigheter antar arbetslagstiftning och arbetsstandarder samt främja allmänhetens tillgång till information om lagstiftning och standarder. I en särskild artikel om samarbetsområden anges bl.a. att parterna ska utbyta bästa praxis, samarbeta i internationella forum och utforska möjligheterna att samarbeta med tredje part. Parterna får upprätta samarbetsavtal med ILO och andra behöriga internationella och regionala organisationer och de ska utse kontaktpunkter för genomförandet av kapitlet om handel och arbete. Kommittén för handel och hållbar utveckling ska övervaka genomförandet. En part får begära samråd med den andra parten i alla frågor som rör kapitlet om handel och arbete och samråd ska ske omedelbart efter det att endera parten har begärt detta. Om båda parter samtycker kan information och synpunkter inhämtas från personer eller organisationer, däribland ILO. Varje part ska offentliggöra varje beslut som diskuteras. När det gäller frågor som inte kan lösas tillfredställande genom samråd, kan en part efter 90 dagar begära att en expertpanel sammankallas, bestående av tre medlemmar som utses genom samråd av parterna. Dessa personer ska ha sakkunskap om arbetsträtt och vara oberoende. När det gäller frågor som rör multilaterala avtal bör expertpanelen söka information från ILO. Expertpanelen ska lägga fram en interimsrapport och en slutrapport och parterna ska offentliggöra slutrapporten inom 30 dagar från att den antagits. Om det i slutrapporten fastslås att en part inte har fullgjort sina skyldigheter ska parterna besluta om en ömsesidigt tillfredställande handlingsplan. Den part som begärde expertpanelen ska redovisa de åtgärder den beslutat att genomföra med anledning av slutrapporten. Kommittén för handel och hållbar utveckling ska övervaka uppföljningen av slutrapporten och expertpanelens rekommendationer. Kommittén för handel och hållbar utveckling får till gemensamma CETA-kommittén rekommendera ändringar av relevanta bestämmelser i kapitlet om handel och arbete. 5.24 Handel och miljö (artiklarna 24.1-24.16) Detta kapitel i CETA-avtalet omfattar frågor om bl.a. miljölagstiftning, skydd av miljön, förebyggande av fara för människors liv och hälsa, skydd av vilda växter och skydd av skyddade områden. Parterna betonar i inledningen av kapitlet att de är överens om att miljön är en grundpelare för hållbar utveckling och att handel kan bidra till detta mål. Ett fördjupat samarbete mellan parterna medför fördelar som kommer att kunna främja hållbar utveckling och stärka deras miljöförvaltning. Varje part har enligt kapitlet rätt att fastställa sina prioriteringar på miljöområdet, fastställa sina nivåer för miljöskydd och anpassa sin lagstiftning och politik i enlighet med detta, på ett sätt som överensstämmer med multilaterala miljöavtal. Parterna är överens om att främja höga nivåer av miljöskydd och att arbeta för att förbättra skyddsnivåerna. Parterna är även ense om det olämpliga i att främja handel eller investeringar genom att försvaga skyddsnivåerna i deras respektive miljölagstiftningar. Parterna erkänner vidare värdet av internationella miljöinsatser och miljöavtal som det internationella samfundets svar på globala och regionala miljöproblem, och understryker behovet av att låta politik, regler och åtgärder inom områdena handel och miljö ömsesidigt förstärka varandra. De åtar sig även att samråda om frågor av ömsesidigt intresse som rör multilaterala miljöavtal, i synnerhet avtalens handelsrelaterade frågor. Varje part ska enligt kapitlet säkerställa att behöriga myndigheter tar hänsyn till påstådda överträdelser av miljölagstiftningen och att transparenta domstolsförfaranden eller administrativa förfaranden är tillgängliga. Dessa förfaranden får inte vara onödigt komplicerade eller kostsamma. Parterna ska främja allmänhetens medvetenhet om sin miljölagstiftning och uppmuntra offentlig debatt med och bland icke-statliga aktörer inför utarbetandet och fastställandet av miljölagstiftning. Parterna ska använda befintliga, eller inrätta nya, samrådsmekanismer för att inhämta synpunkter från inhemska rådgivande grupper. Samrådsmekanismerna ska bestå av oberoende representativa organisationer för det civila samhället som företräder miljögrupper, företagsorganisationer och, vid behov, andra intressen. Relevant vetenskaplig och teknisk information samt internationella standarder och rekommendationer ska beaktas av parterna när de vidtar miljöskyddande åtgärder som kan påverka handel eller investeringar mellan dem. Om det finns hot om allvarlig skada får brist på fullständig vetenskaplig säkerhet inte användas som ett skäl för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförsämring. Parterna ska underlätta handel med och investeringar i miljövänliga varor och tjänster, inbegripet att försöka minska icke-tariffära hinder, och främja miljövänliga teknologier, förnyelsebar energi och bevarande av vatten. Särskild uppmärksamhet ska parterna ägna avlägsnandet av hinder för handel eller investeringar i varor och tjänster som är av särskild betydelse för att främja förnyelsebar energi och för att begränsa klimatförändringarna. Parterna åtar sig att på ett sätt som är förenligt med internationella skyldigheter främja handeln med och ökat marknadstillträde för skogsprodukter från hållbart förvaltade skogar och ska samarbeta i internationella forum. De eftersträvar en effektiv användning av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter när det gäller hotade träslag. Parterna ska diskutera frågorna i kommittén för handel och hållbar utveckling, eller i en bilateral dialog. Utgångspunkten för parternas handel med fiskeri- och vattenbruksprodukter ska vara en hållbar och ansvarsfull förvaltning av fiske och vattenbruk och parterna åtar sig att upprätthålla effektiva övervaknings- och kontrollåtgärder, såsom observationssystem, fartygövervakningssystem, omlastningskontroll, inspektioner till havs, hamnstatskontroll och tillhörande sanktioner, i syfte att bevara fiskbestånden och förhindra överfiske. Parterna ska vidare samarbeta för att bekämpa olagligt, icke-rapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) och genomföra åtgärder för att utesluta IUU-produkter från handelsflöden och fiskodlingsverksamhet. När så är lämpligt ska parterna samarbeta i regionala fiskeförvaltningsorganisationer för att åstadkomma god förvaltning och att beslut efterlevs. Härutöver förbinder sig parterna bl.a. att utreda vilka konsekvenser CETA-avtalet får för miljön och att samarbeta i internationella forum för handels- och miljöpolitik, särskilt WTO, OECD, FN:s miljöprogram och multilaterala miljöavtal. Parterna ska även samarbeta för att främja en hantering av varor ur ett livscykelperspektiv, inbegripet koldioxidredovisning och omhändertagande av uttjänta produkter, utökat producentansvar, återvinning av avfall och utbyte av annan bästa praxis. Vidare ska samarbetet omfatta handelsrelaterade aspekter av den nuvarande och framtida internationella klimatförändringsstrategin samt inhemsk klimatpolitik, inklusive frågor som rör koldioxidmarknader och utbyggnad av koldioxidsnål teknik. Varje part ska utse ett kontor som ska fungera som kontaktpunkt med den andra parten för genomförandet av kapitlet om handel och miljö. Kommittén för handel och hållbar utveckling ska övervaka genomförandet. Inom kommittén ska parterna diskutera alla frågor som de anser är av gemensamt intresse. En part får genom en skriftlig begäran till kontaktpunkten begära samråd med den andra parten i alla frågor som uppkommer inom ramen för kapitlet om handel och miljö. När så har skett ska samråd ske omedelbart. Om båda parter samtycker kan de söka information från personer, organ eller internationella organisationer för att bidra till granskningen. Varje part kan begära att kommittén för handel och hållbar utveckling sammankallas för att behandla en fråga och kommittén ska i så fall omedelbart sammanträda. Båda parter ska offentliggöra varje lösning eller beslut som diskuterats. Om frågan inte kan lösas på ett tillfredställande sätt kan parterna begära att en expertpanel sammankallas. Panelen ska bestå av tre medlemmar. Den ska lägga fram en interimsrapport och en slutrapport och parterna ska offentliggöra slutrapporten inom 30 dagar från att den antagits. Om det i slutrapporten fastslås att en part inte har fullgjort sina skyldigheter ska parterna besluta om en ömsesidigt tillfredställande handlingsplan. Kommittén för handel och hållbar utveckling ska övervaka uppföljningen av slutrapporten och expertpanelens rekommendationer. Parterna får vid sidan av detta förfarande när som helst använda sig av medling eller förlikning för tvistlösning. 5.25 Bilateral dialog och samarbete (artiklarna 25.1-25.5) På grundval av sitt väletablerade partnerskap och sina gemensamma värderingar är parterna överens om att underlätta samarbetet om frågor av gemensamt intresse, bl.a. frågor om marknadstillträde för bioteknik. Det kan även handla om att samarbeta vad gäller handel med skogsprodukter, råvaror och frågor som rör vetenskap, teknik, forskning och innovation. Bilaterala dialoger ska ske på begäran av endera parten eller av gemensamma Ceta-kommittén. Dialogerna ska ha en företrädare för Europeiska unionen och en för Kanada som medordförande, som gemensamt ska fastställa dagordning och sammanträdesschema samt underrätta gemensamma Ceta-kommittén om dialogerna. Den bilaterala dialogen om råvaror ska avse bl.a. mineraler, metaller och jordbruksprodukter med industriell användning. Dialogen ska bidra till marknadstillträde för råvaruprodukter med tillhörande tjänster och investeringar, och stödja företagens sociala ansvar i enlighet med internationellt erkända normer så som OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s vägledning för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden. 5.26 Administrativa och institutionella bestämmelser (artiklarna 26.1-26.6) Genom avtalet i denna del inrättas gemensamma Ceta-kommittén, bestående av företrädare för parterna. Ordförandeskapet ska innehas gemensamt av Kanadas minister för internationell handel och ledamoten av Europeiska kommissionen med ansvar för handel, eller deras respektive utsedda företrädare. Kommittén ska sammanträda en gång per år eller på begäran av en av parterna. En part får vända sig till kommittén när det gäller frågor om genomförandet och tolkningen av CETA-avtalet, eller andra frågor som rör handel och investeringar mellan parterna. Kommittén ska även övervaka arbetet i de specialiserade kommittéer och andra organ som inrättas genom CETA-avtalet. Kommittén får bl.a. inrätta specialiserade kommittéer, anta tolkningar av avtalet, lägga fram rekommendationer och föreslå ändringar i avtalet. Utöver gemensamma Ceta-kommittén inrättas följande specialiserade kommittéer och organ: kommittén för varuhandel, kommittén för jordbruk, kommittén för viner och spritdrycker, gemensamma sektoriella gruppen för läkemedel, kommittén för tjänster och investeringar, gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer, gemensamma tullsamarbetskommittén, gemensamma förvaltningskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder, kommittén för offentlig upphandling, kommittén för finansiella tjänster, kommittén för handel och hållbar utveckling, forumet för regleringssamarbete samt Ceta-kommittén om geografiska beteckningar. De specialiserade kommittéerna och organen ska sammanträda en gång om året, om inte medordförandena beslutar något annat, och de ska ha en företrädare för Kanada och en för EU som ordförande. De specialiserade kommittéerna och organen ska underrätta gemensamma Ceta-kommittén om sina sammanträdesscheman och dagordningar. Varje part ska utse en Ceta-kontaktpunkt. Kontaktpunkterna ska övervaka arbetet i de institutionella organen, samordna förberedelserna inför kommittéernas möten, vid behov följa upp alla beslut som gemensamma Ceta-kommittén fattar, besvara förfrågningar om information och beakta andra frågor som kan påverka hur CETA-avtalet fungerar, i enlighet med mandat från gemensamma Ceta-kommittén. 5.27 Transparens (artiklarna 27.1-27.5) Parterna ska enligt det särskilda kapitlet om transparens i CETA-avtalet säkerställa att dess lagar, förfaranden och administrativa avgöranden med allmän giltighet beträffande alla frågor som omfattas av avtalet omedelbart offentliggörs eller görs tillgängliga på ett sätt som gör det möjligt för den andra parten och berörda personer att sätta sig in i dem. Varje part ska i den mån det är möjligt ges möjlighet att lämna synpunkter på föreslagna åtgärder och parterna ska inrätta eller upprätthålla oberoende domstolar och andra rättsinstanser för snabb prövning av slutliga administrativa åtgärder i frågor som omfattas av avtalet. Parterna ska samarbeta i bilaterala, regionala och multilaterala forum om sätt att främja transparens åt främjandet av internationell handel och internationella investeringar. 5.28 Undantag (artiklarna 28.1-28.10) I kapitlet om undantag hänvisas inledningsvis till de allmänna undantagen i artikel XX i GATT 1994 och det anförs att undantagen ska vara tillämpliga vad avser bl.a. kapitlen om uppsägning, marknadstillträde för varor, sanitära och fytosanitära åtgärder samt etablering och icke-diskriminerande behandling vad gäller investeringar. Det anges vidare att vid tillämpningen av bl.a. kapitlen om gränsöverskridande handel med tjänster, inhemska regleringar, finansiella tjänster och telekommunikation ska inget i CETA-avtalet tolkas så att det hindrar att en part antar eller genomför åtgärder som krävs för att t.ex. skydda den allmänna säkerheten, skydda människors, djurs eller växters liv eller bevara levande och icke-levande uttömliga naturtillgångar. I avtalet fastslås vidare att inga bestämmelser ska tolkas så att de kräver att en part tillhandahåller eller ger tillgång till information om parten bedömer att utlämnande av denna information skulle strida mot landets väsentliga säkerhetsintressen eller om ett utlämnande hindrar parterna från att vidta åtgärder för att fullgöra sina internationella åtaganden i syfte att bevara internationell fred och säkerhet. Avtalet ska inte heller tolkas så att det hindrar parterna från att bl.a. införa eller upprätthålla en skatteåtgärd som syftar till att förhindra skatteflykt eller skatteundandragande i enlighet med bestämmelserna i sin skattelagstiftning eller sina skatteavtal. Om en part har allvarliga betalningsbalansproblem och externa finansiella svårigheter, eller sådana riskerar att uppkomma, får den införa eller upprätthålla restriktiva åtgärder som handlar om kapitalrörelser och betalningar, inbegripet överföringar. I fråga om handeln med varor och tjänster får en part vidta restriktiva åtgärder till skydd för sin betalningsbalans eller ställning i förhållande till det externa finansiella läget. Sådana begränsningar ska i möjligaste mån undvikas, men om de skulle komma att aktualiseras ska de vara tidsbegränsade, icke-diskriminerande och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att avhjälpa den uppkomna finansiella situationen. Parterna har även en informations- och samrådsskyldighet mot varandra om begränsningar införs. 5.29 Tvistlösning (artiklarna 29.1-29.19) Parterna ska enligt det särskilda kapitlet om tvistlösning sträva efter att nå enighet om tolkningen och tillämpningen av CETA-avtalet och genom samarbete och samråd nå en ömsesidigt tillfredställande lösning på de frågor som uppkommer. Bestämmelserna om tvistlösning ska inte påverka möjligheten att använda tvistlösning enligt Marrakech-avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO-avtalet) eller enligt andra avtal som parterna är parter i. En part får begära samråd med den andra parten i alla tvister om tolkning eller tillämpning av CETA-avtalet, om inget annat anges i avtalet. Om parterna inte lyckas nå en lösning får den part som begärt samrådet begära att en skiljenämnd tillsätts för att lösa den tvistiga frågan. Parten ska ange den särskilda åtgärd som klagomålet gäller och grunden för klagomålet. Skiljenämndens avgörande ska vara bindande för parterna och den mottagande parten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa avgörandet. 5.30 Slutbestämmelser (artiklarna 30.1-30.11) Protokollen, bilagorna, förklaringarna, överenskommelserna och fotnoterna till CETA-avtalet ska utgöra en integrerad del av avtalet. Parterna får skriftligen komma överens om att göra ändringar i avtalet. En ändring ska träda i kraft efter att parterna utbytt skriftliga anmälningar som intygar att de har slutfört nödvändiga förfaranden för att ändringen ska kunna träda i kraft. Avtalet ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då parterna anmäler att de har slutfört alla inre förfaranden som krävs, eller den dag som parterna enats om. Parterna ingår avtalet på obestämd tid med möjlighet att säga upp avtalet genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet ska då sägas upp 180 dagar efter dagen för anmälan. Om avtalet sägs upp ska bestämmelserna i kapitlet om investeringar fortsätta att gälla under 20 år efter dagen för avtalets uppsägning med avseende på investeringar som gjorts före denna dag. Avtalet är upprättat på EU:s samtliga officiella språk. Alla språkversioner är lika giltiga. 6 Det strategiska partnerskapsavtalets innehåll 6.1 Avdelning I - Grundval för samarbetet (artikel 1) Partnerskapsavtalet inleds med att presentera grundvalen och de allmänna principerna för samarbetet. Parterna uttrycker genom avtalet sitt stöd för de gemensamma principer som kommer till uttryck i Förenta nationernas stadga. Med tanke på deras strategiska förbindelser, åtar sig parterna att sträva efter att öka samstämmigheten vid utvecklandet av sitt samarbete på bilateral, regional och multilateral nivå. Grunden för genomförandet av avtalet ska utgöras av gemensamma värderingar, principerna om dialog, ömsesidig respekt, jämlikt partnerskap, multilateralism, samförstånd och respekt för internationell rätt. 6.2 Avdelning II - Mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, demokrati, rättsstatsprincipen (artikel 2) Parterna är överens om att respektera, upprätthålla och utveckla demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och ska tillsammans uppmuntra andra stater att ansluta sig till internationella fördrag om mänskliga rättigheter och rättsligt bindande instrument. Varje part ska informera den andra parten om sina respektive valobservatörsuppdrag och bjuda in den andra parten att delta när så är lämpligt. Parterna erkänner betydelsen av rättsstatsprincipen som skydd för mänskliga rättigheter och effektivt fungerande institutioner i en demokratisk stat. 6.3 Avdelning III - Internationell fred och säkerhet och effektiv multilateralism (artiklarna 3-8) Parterna anser att spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell stabilitet och säkerhet. Parterna är därför överens om att samarbeta och bidra till kampen mot spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen genom att till fullo iaktta och fullgöra sina skyldigheter enligt internationella nedrustnings- och icke-spridningsavtal samt enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner. Parterna ska vid behov vidta åtgärder för att underteckna, ratificera eller ansluta sig till alla relevanta internationella nedrustnings- och icke-spridningsavtal. Parterna åtar sig vidare att upprätta ett effektivt system för nationell exportkontroll som omfattar kontroll av export och förhindrande av olaglig handel med, och transitering av, varor med anknytning till massförstörelsevapen samt att bekämpa spridning av kemiska och biologiska vapen och toxinvapen. Parterna är överens om att samarbeta i relevanta forum för att främja utsikterna för allmän anslutning till internationella konventioner, t.ex. konventionen om kemiska vapen. Genom avtalet inrättas ett regelbundet högnivåmöte mellan EU och Kanada för att diskutera olika sätt att främja samarbete om en rad frågor som rör icke-spridning och nedrustning. Vad gäller handeldvapen och lätta vapen ska parterna enligt partnerskapsavtalet sträva efter att vidta åtgärder för att ta itu med olaglig handel och samarbeta i sina gemensamma ansträngningar för att hjälpa andra stater att bekämpa den olagliga handeln med dessa vapen. Partnerskapsavtalet slår fast att parterna gemensamt ska främja en universell ratificering av, eller anslutning till, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och verka för ett effektivt inhemskt genomförande av stadgan bland de stater som är parter i Internationella brottmålsdomstolen. Kampen mot terrorism är en gemensam prioritering för parterna och i partnerskapsavtalet betonas det att kampen måste föras med respekt för rättsstatsprincipen, internationell rätt, inklusive FN-stadgan och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, mänskliga rättigheter, internationell flyktinglagstiftning, humanitär rätt och de grundläggande friheterna. Parterna ska upprätthålla samråd på hög nivå om terrorismbekämpning och samarbeta inom ramen för det globala forumet för terrorismbekämpning och dess arbetsgrupper. De ska i sitt arbete vägledas av de internationella rekommendationer som fastställts av arbetsgruppen för finansiella åtgärder för att bekämpa finansiering av terrorism. Parterna ska vidare fortsätta att samarbeta för att förbättra övriga staters kapacitet för terrorismbekämpning. För att främja internationell fred, stabilitet och säkerhet ska parterna ytterligare stärka den transatlantiska säkerheten och stärka sina gemensamma insatser för krishantering och kapacitetsuppbyggnad. De ska vidare samarbeta i multilaterala, regionala och internationella forum och organisationer, så som FN och dess specialiserade organisationer och organ, OECD, Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och andra multilaterala forum. Parterna ska upprätthålla effektiva samrådsmekanismer i anslutning till multilaterala forum. I FN ska parterna inrätta permanenta samrådsmekanismer vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och FN:s kontor i Wien, och vid behov på andra ställen. 6.4 Avdelning IV - Ekonomisk och hållbar utveckling (artiklarna 9-17) Partnerskapsavtalet ger i denna del uttryck för att hållbar globalisering och ökat välstånd endast kan uppnås genom en öppen världsekonomi grundad på marknadsprinciper, effektiv reglering och starka globala institutioner. Parterna ska sträva efter att visa ledarskap när det gäller att främja en sund ekonomisk politik och ekonomisk förvaltning och de ska uppmuntra dialog och samarbete om globala ekonomiska frågor i t.ex. G7, G20, Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och WTO. Parterna ska vidare fortsätta att främja ansvarsfull och effektiv användning av resurser och öka medvetenheten om miljöskadors ekonomiska och sociala kostnader och tillhörande inverkan på människors välfärd. Ett gemensamt mål ska också vara att minska fattigdomen och stödja en ekonomisk utveckling för alla världen över. För detta ändamål ska en regelbunden politisk dialog om utvecklingssamarbete inrättas. Avtalet slår även fast att parterna fäster stor vikt vid skyddet och bevarandet av miljön och att de erkänner behovet av höga miljöskyddsstandarder. Genom avtalet erkänner parterna även att klimatförändringarna utgör ett globalt hot och åtar sig att vidta omedelbara åtgärder för att minska utsläppen. Av särskild vikt är även dialog och samarbete inom områdena sysselsättning och sociala frågor samt anständiga arbetsförhållanden, varför parterna bekräftar sitt åtagande att respektera, främja och realisera internationellt erkända arbetsnormer, exempelvis de som avses i ILO:s deklaration från 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och uppföljningen av denna. Parterna ska uppmuntra och underlätta samarbete i frågor om bl.a. konsumentskydd, folkhälsa, vetenskap, forskning, teknik och innovation. De ska uppmuntra de långvariga kulturella, språkliga och traditionella band som de har byggt och sträva efter utbyte genom icke-statliga organisationer och tankesmedjor som sammanför ungdomar och andra ekonomiska partner och arbetsmarknadspartner. Parterna åtar sig också att fortsätta uppmuntra samarbete inom utbildning, sport, kultur, turism och ungdomars rörlighet. 6.5 Avdelning V - Rättvisa, frihet och säkerhet (artiklarna 18-25) I fråga om straffrättsligt samarbete ska parterna sträva efter att stärka det befintliga samarbetet om ömsesidig rättslig hjälp och utlämning på grundval av relevanta internationella avtal. Parterna ska, om det är lämpligt och inom ramen för sina respektive behörigheter, utveckla det rättsliga samarbetet när det gäller förhandlingar om och genomförandet av multilaterala konventioner om civilrättsligt samarbete, inbegripet konventionerna från Haagkonferensen för internationell privaträtt om internationellt rättsligt samarbete och internationella tvister samt skydd av barn. Avtalet slår fast att parterna ska sörja för en gemensam hållning i narkotikafrågor, bl.a. bekämpning av olaglig narkotika och hantering av de hälsomässiga och sociala följderna av missbruk. De ska samarbeta för att bekämpa organiserad brottslighet, ekonomisk brottslighet, korruption, förfalskning och smuggling. För att uppnå detta ska samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter utvecklas. Dessutom ska parterna sträva efter att arbeta tillsammans i internationella forum och att på lämpligt sätt främja genomförandet av FN:s konvention mot korruption samt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Parterna bekräftar genom partnerskapsavtalet sitt åtagande att samarbeta och utbyta synpunkter inom ramen för sina respektive lagar och andra författningar på områdena människohandel, asyl, migration, integration, visering och gränsförvaltning. De erkänner vikten av att skydda grundläggande rättigheter och friheter, bl.a. rätten till personlig integritet när det gäller skyddet av personuppgifter. Kanada ska göra det möjligt för EU-medborgare att i Kanada få skydd av varje medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter, om den medlemsstat de är medborgare i saknar en tillgänglig fast representation i Kanada. På motsvarande sätt ska medlemsstaterna göra det möjligt för kanadensiska medborgare att på varje medlemsstats territorium få skydd av diplomatiska och konsulära myndigheter som tillhör någon annan stat som Kanada har utsett. 6.6 Avdelning VI - Politisk dialog och samrådsmekanismer (artiklarna 26-28) Av artiklarna 26-28 i partnerskapsavtalet följer att parterna ska engagera sig i löpande kontakter, utbyten och samråd genom årliga toppmöten för stats- och regeringscheferna, möten mellan utrikesministrarna och mellan andra ministrar samt samråd mellan tjänstemän. Parterna ska även främja utbyte av delegationer från Europaparlamentet och det kanadensiska parlamentet. Avtalet inrättar även en gemensam ministerkommitté, vilken ersätter den transatlantiska dialogen. Kommittéen har delat ordförandeskap mellan Kanadas utrikesminister och unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik och ska i regel träffas en gång per år. Genom avtalet inrättas även en gemensam samarbetskommitté som ska sammanträda en gång per år. Parterna ska vidta de åtgärder som krävs för fullgörandet av deras skyldigheter enligt partnerskapsavtalet. De ska i första hand samråda och samarbeta om några meningsskiljaktigheter om tillämpningen av avtalet skulle uppstå. På begäran av endera parten ska frågor eller meningsskiljaktigheter hänskjutas till samarbetskommittén för ytterligare diskussion och undersökning. 6.7 Avdelning VII - Slutbestämmelser (artiklarna 29-34) Parterna ska meddela varandra när de har avslutat de interna förfaranden som krävs för att partnerskapsavtalet ska kunna träda i kraft. Avtalet ska träda i kraft den första dagen i månaden efter dagen för det sista meddelandet. Avtalet kan ändras genom skriftlig överenskommelse. Vardera parten får säga upp avtalet genom skriftlig anmälan till den andra parten. Uppsägningen får verkan sex månader efter en sådan anmälan. 7 Godkännande av avtalen Regeringens förslag: Riksdagen godkänner det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen, och dess medlemsstater, å andra sidan. Riksdagen godkänner även det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan. Skälen för regeringens förslag Kommerskollegiums analys av CETA-avtalet Regeringen beslutade i december 2016 att ge Kommerskollegium i uppdrag att, i samråd med berörda myndigheter, inklusive relevanta akademiska institutioner, göra en fördjupad analys av CETA-avtalet. Inom ramen för uppdraget samrådde kollegiet med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens energimyndighet, Statens jordbruksverk, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket och Livsmedelsverket. Ytterligare nio myndigheter bereddes tillfälle att yttra sig i frågan om regleringssamarbete: Elsäkerhetsverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Konsumentverket, Folkhälsomyndigheten, Arbetsmiljöverket, Boverket, Strålsäkerhetsmyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg samt Transportstyrelsen. Justitiekanslern och universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala ombads särskilt yttra sig i frågan om investeringsskydd. Kollegiet genomförde även ett dialogmöte med representanter för civilsamhället, arbetsmarknadens parter och näringslivet. Kollegiets analys av avtalet innefattade bestämmelserna om investeringsskydd, offentlig upphandling, miljö- och hälsorelaterade frågor, tjänstehandel och forumet för regleringssamarbete. Uppdraget redovisades i april 2017. I sin fördjupade analys av investeringsskyddet kom Kommerskollegium fram till att CETA-avtalets bestämmelser om rätt till ersättning vid indirekt expropriation i allt väsentligt inte medför något skydd som går utöver det skydd för investerare som redan i dag garanteras i Sverige. Investeringsskyddet påverkar inte Sveriges möjligheter att bevara monopol och allmännyttiga företag. Om Sverige har tillåtit en investering och sedan inför eller återinför ett monopol kan detta, under särskilda förutsättningar, ligga till grund för ersättningsskyldighet för staten, på samma sätt som enligt svensk rätt i dag. Om motivet bakom monopolet kan rättfärdigas utifrån det allmännas bästa är dock riskerna att behöva betala ersättning väsentligt mindre. Kollegiet ansåg att investeringsskyddet inte hade någon effekt på Sveriges rätt att reglera inom de områden som analyserades. Kollegiets analys pekade vidare på att tribunalsystem ICS innehåller vissa svagheter och även vissa komponenter som behöver vidareutvecklas. Svagheterna handlar bl.a. om att ICS riskerar att bli dyrare och mer tidskrävande än det tidigare föreslagna tvistlösningssystemet ISDS (Investor-State Dispute Settlement). Det är vidare oklart var sätet för tribunalsystemet kan placeras eftersom parterna styr denna process. Regeringen anser att den nivå av skydd för investeringar och investerare som följer av CETA-avtalets bestämmelser om investeringsskydd inte går längre än den nivå av skydd som redan i dag följer av svensk rätt. Vad gäller ICS innebär detta en modernisering och reformering av systemet för lösning av tvister mellan investerare och stat som syftar till att öka transparensen, förutsägbarheten och rättssäkerheten. Sverige kommer som part till avtalet och inom ramen för EU-samarbetet att aktivt verka för att ICS blir kostnadseffektivt och fungerar ändamålsenligt. Sverige kommer att använda sitt inflytande i gemensamma CETA-kommittén vad gäller bl.a. procedurfrågor, inklusive hur tribunalens medlemmar ska utses, och verka för att kommittén vid behov tillvaratar de möjligheter som finns för att tolka bestämmelserna om investeringsskydd. Det gäller också eventuella problem som kan behöva lösas vad gäller placering av säte för tvister under tribunalen. För EU:s del återstår bl.a. att klarlägga de interna beslutsprocedurerna. Detta gäller bl.a. vilken roll som rådets egna beslutandestrukturer ska ha i förhållande till den tillkommande CETA-kommittén för tjänster och investeringar. Regeringen kommer även att följa upp avtalets påverkan och effekter vad gäller parternas möjligheter att kunna ställa högre miljökrav än i dag och kunna höja ambitionsnivån i klimatpolitiken. Regeringen ser det som positivt att Europeiska kommissionen i sitt nyligen lanserade handelspaket har aviserat att man kommer att verka för ökad transparens i kommande frihandelsavtalsförhandlingar. Regeringen kommer att agera för att civilsamhället involveras både i framtida förhandlingar och vad gäller genomförandet m.m. av avtal som trätt i kraft. Två avtal som skapar ökad handel, investeringar och ekonomisk tillväxt samt stärker den politiska dialogen och samarbetet mellan parterna CETA-avtalet och det strategiska partnerskapsavtalet utgör ett nytt kapitel i de bilaterala förbindelserna mellan EU, EU:s medlemsstater och Kanada. Avtalen sänder en viktig politisk signal om den stora vikt EU:s medlemsstater och EU fäster vid öppenhet, frihandel och relationen till Kanada. CETA-avtalet är ett modernt och progressivt avtal som innehåller ett brett spektrum av handelspolitiska frågor. Det kommer att skapa förbättrade möjligheter för bl.a. handel och investeringar. Avtalet innehåller åtaganden för att främja arbetstagares rättigheter, miljöskydd och hållbar utveckling och integrerar EU:s och Kanadas internationella åtaganden på dessa områden. Avtalet förväntas leda till välfärdsvinster för konsumenter i form av lägre priser och högre utbud av varor och tjänster i såväl EU som i Kanada. Genom avtalet skapas även en ram för ett fördjupat samarbete med Kanada inom ett flertal handelsrelaterade områden. Det strategiska partnerskapsavtalet ger goda förutsättningar för att intensifiera och uppgradera det befintliga samarbetet mellan EU och Kanada på en rad områden, såsom demokrati och grundläggande friheter, mänskliga rättigheter, fred och säkerhet, miljö, migration och kultur. Det utvecklade samarbetet gäller såväl i den bilaterala relationen mellan EU och Kanada som i parternas arbete inom internationella organisationer. Genom avtalen kommer de politiska och ekonomiska banden att stärkas och relationen att fördjupas. Regeringen gör sammantaget bedömningen att avtalen bör anses vara av större vikt och att de därför enligt 10 kap. 3 § regeringsformen ska godkännas av riksdagen. Vissa frågor om sekretess Parterna ska enligt CETA-avtalet samarbeta i enlighet med avtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen om samarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor, utfärdat i Ottawa den 4 december 1997. I tullsamarbetsavtalet står det bl.a. att parternas tullmyndigheter ska bistå varandra antingen efter framställan eller på eget initiativ genom att lämna relevanta uppgifter som bidrar till att säkerställa en korrekt tillämpning av parternas tullagstiftning och till förebyggande, utredning och bekämpande av alla slags brott mot tullagstiftningen (artikel 7). Det kan t.ex. handla om att en tullmyndighet uppmanas lämna uppgifter om - och särskilt kontrollera - personer som den begärande myndigheten vet har brutit mot eller som misstänks ha brutit mot tullagstiftningen (artikel 9). Nationella regler ska tillämpas på den information som svenska myndigheter får del av inom ramen för samarbetet (artikel 16). På uppgifter överlämnade enligt avtalet kan alltså bl.a. sekretessbestämmelserna i 27 kap. 1-3 samt 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, bli tillämpliga. När det gäller utlämnande av information finns med utgångspunkt i bestämmelsen om sekretess mot utländska myndigheter i 8 kap. 3 § OSL och bestämmelsen i 2 kap. 6 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete inte några hinder att ur sekretessynpunkt uppfylla tullsamarbetsavtalets regler om överlämnande av information till utländska myndigheter (se motsvarande bedömning i prop. 2015/16:112 s. 14). En ratificering av CETA-avtalet kräver följaktligen inte någon lagändring för svensk del. Riksdagens godkännande av avtalet förutsätts för en tillämpning av de sekretessbestämmelser i OSL som föreskriver sekretess för informationsutbyten till följd av internationella avtal som har godkänts av riksdagen. Ett sådant godkännande innebär bl.a. att 27 kap. 5 § OSL görs tillämplig i Tullverkets verksamhet på uppgifter som överlämnas enligt tullsamarbetsavtalet i ett ärende. Statsfinansiella konsekvenser och andra konsekvenser Avtalen bedöms inte medföra några negativa statsfinansiella konsekvenser. Avtalen bedöms inte heller föranleda någon genomförandeåtgärd avseende nationella domstolsförfaranden. Bilaga Övergripande avtal om ekonomi och handel (CETA) mellan Europeiska unionen och dess medlemstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan Bilaga Strategiskt partnerskapetsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 2017 Närvarande: Wallström, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hultqvist, Regnér, Hellmark Knutsson, Bolund, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Ekström, Fritzon, Eneroth Föredragande: statsrådet Linde Regeringen beslutar proposition Avtal om ekonomi och handel (CETA) samt strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och dess medlemsstater och Kanada