Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2022/23:95 Erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område - 2019 års Haagkonvention Prop. 2022/23:95 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 30 mars 2023 Ulf Kristersson Maria Malmer Stenergard (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I 2019 års Haagkonvention finns regler om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område. Konventionens regler innebär att konventionsstaterna åtar sig att erkänna och verkställa privaträttsliga domar som meddelats av en domstol i en annan konventionsstat. Syftet med konventionen är att förbättra tillgången till effektiva rättsmedel vid gränsöverskridande handel och investeringar. EU har tillträtt konventionen, som förutses träda i kraft i förhållande till EU den 1 september 2023. Konventionen blir därmed direkt tillämplig i Sverige. I propositionen föreslås lagregler som ska komplettera konventionen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2023. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden 4 3 Ärendet och dess beredning 6 4 Erkännande och verkställighet av utländska domar 6 4.1 Unionsrättsakter och internationella instrument 6 4.2 Svenska nationella bestämmelser 7 5 2019 års Haagkonvention 8 5.1 Bakgrund och syfte 8 5.2 Innehåll och tillämpningsområde 9 5.3 Erkännande och verkställighet 9 5.4 Övriga bestämmelser 10 6 Kompletterande bestämmelser till konventionen 10 6.1 EU:s tillträde till konventionen kräver kompletterande bestämmelser i svensk rätt 10 6.2 Behörig domstol för prövning av ansökan om verkställbarhetsförklaring 11 6.3 Handläggning av ansökan om verkställbarhetsförklaring 12 6.4 Verkställighet 14 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 15 8 Konsekvenser 16 9 Författningskommentar 17 Bilaga 1 Convention of 2 July 2019 on the Recognition and Enforcement of Foreign Judgments in Civil or Commercial Matters 20 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian 2019 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område 33 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 34 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 36 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 37 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2023 38 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden dels att 1 och 17-19 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast efter 16 § ska lyda "Verkställbarhet och verkställighet enligt 2005 års Haagkonvention och 2019 års Haagkonvention". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning), 2. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning), 3. konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen), 4. konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen), 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln), och 6. Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (2005 års Haagkonvention). 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln), 6. Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (2005 års Haagkonvention), och 7. Haagkonventionen av den 2 juli 2019 om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område (2019 års Haagkonvention). Genom första stycket 1 och 2 kompletterar lagens bestämmelser även avtalet den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Danmarksavtalet), eftersom 2012 års Bryssel I-förordning och 2000 års Bryssel I-förordning tillämpas i förhållandet mellan EU och Danmark till följd av detta avtal. 17 § En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2005 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. 18 § I artikel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haagkonvention finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan som avses i 17 § och om komplettering i vissa fall. Vid handläggning i domstol tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I artikel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haagkonvention och i artikel 12.1 och 12.2 i 2019 års Haagkonvention finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan som avses i 17 § och om komplettering i vissa fall. Vid handläggning i domstol tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. 19 § Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 september 2023. 3 Ärendet och dess beredning Den 2 juli 2019 antogs inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt (Haagkonferensen) konventionen om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område (2019 års Haagkonvention). De engelska och franska versionerna av konventionen är officiella. Den engelska versionen av konventionen finns i bilaga 1. EU tillträdde konventionen den 29 augusti 2022. För EU, och därmed unionens medlemsstater förutom Danmark, kommer konventionen att träda i kraft tolv månader efter att såväl EU som ett tredjeland har tillträtt konventionen (se artiklarna 28 och 29 i konventionen). Ukraina tillträdde konventionen samma dag som EU. Konventionen kommer därmed att träda i kraft den 1 september 2023, såvida inte någon av parterna under tolvmånadersperioden anmäler att konventionen inte ska ha verkan i förhållande till den andra parten. Justitiedepartementet har tagit fram och remitterat promemorian 2019 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område. I promemorian lämnas förslag på kompletterande lagregler till konventionen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2022/03004). Lagrådet Regeringen beslutade den 16 februari 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som överensstämmer med lagförslaget i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. 4 Erkännande och verkställighet av utländska domar 4.1 Unionsrättsakter och internationella instrument Sverige är bundet av flera unionsrättsakter och internationella instrument som reglerar frågor om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Inom EU finns Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning), vilket är det mest tillämpade regelverket på området. Förordningen är en revidering av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning). I allt väsentligt ersatte 2000 års Bryssel I-förordning konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen). Brysselkonventionen tillämpas numera endast i förhållande till vissa utomeuropeiska territorier. Ett instrument som är parallellt till 2000 års Bryssel I-förordning är konventionen av den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet på privaträttens område (Luganokonventionen). Konventionen har i stort sett samma innehåll som 2000 års Bryssel I-förordning och gäller i förhållandet mellan EU, Danmark, Island, Norge och Schweiz. En annan konvention som EU har tillträtt är Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (2005 års Haagkonvention). Konventionen innehåller regler om behörig domstol, erkännande och verkställighet när parterna har avtalat om att en eller flera domstolar i en konventionsstat ska pröva en internationell tvist mellan parterna. Det finns ytterligare ett antal unionsrättsakter som gäller erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. En av dessa är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (den europeiska exekutionstiteln). Syftet med förordningen är att domar som gäller obestridda fordringar ska erkännas och kunna verkställas i en annan medlemsstat utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring. En annan förordning är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (småmålsförordningen). Förordningen avser att förenkla och påskynda samt sänka kostnaderna i gränsöverskridande tvister om mindre värden. En dom i ett europeiskt småmålsförfarande ska erkännas och kunna verkställas i en annan medlemsstat utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring. Det finns även andra unionsrättsakter och konventioner som på olika områden reglerar domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar. Sådana rättsakter och konventioner finns bland annat på familjerättens, transporträttens och immaterialrättens områden. 4.2 Svenska nationella bestämmelser För att utländska domar ska kunna verkställas i Sverige förutsätts att det finns en särskild föreskrift om det (3 kap. 2 § utsökningsbalken). Kompletterande svenska bestämmelser till 2012 års Bryssel I-förordning, 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen, Luganokonventionen, förordningen om den europeiska exekutionstiteln och 2005 års Haagkonvention finns i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden (kompletteringslagen). En ansökan om att ett avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen eller Luganokonventionen ska enligt kompletteringslagen göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver (9 §). Vid handläggning i domstol av ett ärende om erkännande eller verkställbarhetsförklaring tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen), om inte något annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet i fråga (11 § kompletteringslagen). Ett avgörande som förklaras verkställbart ska verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av unionsrättsakten eller det internationella instrumentet (12 § kompletteringslagen). Enligt kompletteringslagen gäller vidare att en ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2005 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver (17 §). Till skillnad från ovan nämnda unionsrättsakter och internationella instrument finns inte något särskilt förfarande för erkännande. I artikel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haagkonvention finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan och om komplettering i vissa fall. Vid handläggning i domstol tillämpas i övrigt ärendelagen (18 § kompletteringslagen). Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft (19 § kompletteringslagen). Ytterligare kompletterande bestämmelser till de angivna unionsrättsakterna och internationella instrumenten finns i förordningen (2014:1517) om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden på privaträttens område (verkställighetsförordningen). Förordningen innehåller bland annat bestämmelser om vilken tingsrätt som är behörig att pröva ansökningar om erkännande och verkställbarhetsförklaringar och bestämmelser om olika former av intyg. 5 2019 års Haagkonvention 5.1 Bakgrund och syfte Haagkonferensen är en internationell organisation som har ett nittiotal medlemmar, däribland EU och unionens samtliga medlemsstater. Haagkonferensens verksamhet består huvudsakligen av att förhandla och utarbeta internationella konventioner inom den internationella privaträttens olika områden. Syftet med 2019 års Haagkonvention är att förbättra tillgången till effektiva rättsmedel och underlätta gränsöverskridande handel och investeringar genom att minska kostnaderna och riskerna som är förknippade med sådana transaktioner. Till konventionen finns en förklarande rapport som kan vara till hjälp vid tolkningen av konventionen, se Convention of 2 July 2019 on the Recognition and Enforcement of Foreign Judgments in Civil or Commercial Matters, Explanatory Report by Francisco Garcimartín and Geneviève Saumier (i fortsättningen benämnd den förklarande rapporten). Den finns tillgänglig på Haagkonferensens webbplats, www.hcch.net. 5.2 Innehåll och tillämpningsområde Konventionen reglerar erkännande och verkställighet. Den innehåller inte några regler om vilken domstol som är internationellt behörig att pröva en tvist. I de fall en dom uppfyller konventionens bestämmelser ska den erkännas och verkställas. I de fall en dom inte gör det är det fortfarande, med undantag för domar som rör sakrätt i fast egendom i artikel 6, möjligt för en konventionsstat att erkänna och verkställa domen med stöd av nationell rätt eller andra internationella överenskommelser. Konventionen ska tillämpas på erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Från tillämpningsområdet är en rad privaträttsliga frågor undantagna (artikel 2.1). Bland annat undantas frågor om fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet och rättshandlingsförmåga, frågor om underhållsskyldighet, familjerättsliga frågor och frågor om arv och testamente. Andra frågor som är undantagna är frågor om konkurs, ackord och liknande, frågor om transport av passagerare och gods och frågor om ärekränkning. Även immaterialrättsliga frågor är undantagna samt vissa konkurrensrättsliga frågor. 5.3 Erkännande och verkställighet En dom som har meddelats av en domstol i en konventionsstat ska erkännas och verkställas i en annan konventionsstat. Erkännande eller verkställighet får endast vägras på de grunder som anges i konventionen (artikel 4.1). Domen får inte omprövas i sak i den anmodade staten (artikel 4.2). En dom ska erkännas endast om den har verkan i ursprungsstaten och verkställas endast om den är verkställbar i ursprungsstaten (artikel 4.3). Konventionen innehåller så kallade indirekta behörighetsgrunder som anger vilka domar som är berättigade till erkännande och verkställighet (artikel 5). Ett antal grunder är inte tillämpliga på konsumenter och arbetstagare (artikel 5.2). Grunderna är inte heller tillämpliga på domar i mål om nyttjanderätt till fast egendom för bosättning eller om registrering av fast egendom. Sådana domar kan endast erkännas och verkställas om de har meddelats av en domstol i den stat där egendomen är belägen (artikel 5.3). När det gäller domar som rör sakrätt i fast egendom innehåller konventionen en exklusiv grund som innebär att en sådan dom ska erkännas och verkställas bara om den fasta egendomen är belägen i ursprungsstaten (artikel 6). I konventionen anges i vilka fall erkännande och verkställighet får vägras (artikel 7). Vägransgrunderna är knutna till antingen processen i ursprungsdomstolen eller domens art eller innehåll. I vissa fall får erkännande och verkställighet skjutas upp eller vägras på grund av att en parallell domstolsprocess pågår i den anmodade staten. En part som ansöker om erkännande eller verkställighet ska ge in vissa handlingar till den anmodade domstolen (artikel 12). Det är lagen i den anmodade staten som reglerar förfarandet för att en dom ska erkännas, förklaras verkställbar eller registreras för verkställighet, liksom förfarandet för verkställighet, såvida inte något annat följer av konventionen. Domstolen i den anmodade staten ska agera snabbt (artikel 13). Ingen säkerhet, borgen eller deposition får krävas från en part som begär verkställighet av en dom, enbart på den grunden att parten i fråga är utländsk medborgare eller inte har sin hemvist eller vistelseort i den stat där verkställighet begärs (artikel 14.1). 5.4 Övriga bestämmelser Konventionen innehåller även vissa allmänna bestämmelser, bland annat bestämmelser som ger konventionsparterna möjlighet att genom särskilda förklaringar begränsa konventionens tillämpningsområde (artiklarna 17-19). Vidare finns bestämmelser om förhållandet mellan konventionen och andra internationella instrument (artikel 23). Konventionen ska så långt som möjligt tolkas som förenlig med andra internationella instrument som konventionsstaterna har tillträtt. Av bestämmelserna följer även bland annat att företräde ges till regelverk som tillkommit tidigare inom en regional organisation för ekonomisk integration, såsom EU. Konventionen är öppen för alla stater att tillträda och även för regionala organisationer för ekonomisk integration (artiklarna 24, 26 och 27). Artikel 29 innehåller en möjlighet för en konventionsstat att anmäla till konventionens depositarie att förbindelser inte ska uppkomma med en angiven stat. Konventionen har verkan mellan två konventionsstater bara om ingen av dem har gjort en sådan anmälan. Vid nya staters tillträde kan anmälan göras inom tolv månader från det officiella meddelandet om tillträdet. Konventionen träder formellt i kraft efter att den andra staten i ordningen har deponerat instrumentet för tillträde och tolvmånadersperioden knuten till det tillträdet har löpt ut (artikel 28). För varje ny stat som därefter tillträder konventionen träder den i kraft i förhållande till den staten efter utgången av motsvarande tolvmånadersperiod. 6 Kompletterande bestämmelser till konventionen 6.1 EU:s tillträde till konventionen kräver kompletterande bestämmelser i svensk rätt Regeringens förslag: Kompletterande bestämmelser till 2019 års Haagkonvention ska införas i lagen med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: 2019 års Haagkonvention reglerar erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område. EU har exklusiv behörighet att ingå internationella avtal på området. Enligt artikel 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska avtal som ingås av EU vara bindande för unionens institutioner och medlemsstaterna. Sverige blir därmed bunden av 2019 års Haagkonvention genom EU:s tillträde och konventionen blir direkt tillämplig i Sverige. Det blir alltså inte aktuellt med någon nationell normgivning som inkorporerar eller transformerar konventionen. För att konventionens regler ska kunna tillämpas i den svenska rättsordningen behövs det däremot kompletterande bestämmelser i nationell rätt. De bestämmelser som behövs för att komplettera 2019 års Haagkonvention, till exempel bestämmelser om behörig domstol och om förfarandet för verkställighet, motsvarar i många avseenden de kompletterande bestämmelserna för de unionsrättsakter och internationella instrument som finns i kompletteringslagen. Med hänsyn till det sakliga samband som finns mellan 2019 års Haagkonvention och särskilt 2005 års Haagkonvention samt till intresset av att ha en samlad reglering, bör de kompletterande lagreglerna tas in i den lagen. Det bör i enlighet med förslaget i promemorian införas en ny punkt i 1 § i kompletteringslagen som anger att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till 2019 års Haagkonvention. 6.2 Behörig domstol för prövning av ansökan om verkställbarhetsförklaring Regeringens förslag: En ansökan om att ett utländskt avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2019 års Haagkonvention ska göras till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Sveriges advokatsamfund anser att denna typ av ärenden bör samlas vid färre domstolar. Skälen för regeringens förslag: Förfarandet för erkännande, verkställighetsförklaringar och verkställighet m.m. av en utländsk dom regleras av lagen i den anmodade staten, om inte något annat följer av konventionen (artikel 13.1 i 2019 års Haagkonvention). För att utländska domar på civilrättens område ska kunna verkställas i Sverige krävs i många fall att en domstol i ett så kallat exekvaturförfarande förklarat domen verkställbar. Efter att domen har förklarats verkställbar kan en part ansöka om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten. Detta gäller till exempel för domar som ska verkställas enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen, Luganokonventionen eller 2005 års Haagkonvention. Ett sådant exekvaturförfarande bör gälla även för utländska domar som omfattas av 2019 års Haagkonvention. En ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt andra unionsrättsakter och internationella instrument i kompletteringslagen görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver (9 och 17 §§ kompletteringslagen). Detsamma bör gälla för 2019 års Haagkonvention. Det bör därför i enlighet med förslaget i promemorian anges i 17 § kompletteringslagen att en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2019 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Vilka tingsrätter som är behöriga att pröva en ansökan om verkställbarhetsförklaring framgår av 2 § verkställighetsförordningen. Sveriges advokatsamfund anser att det skulle främja kvaliteten i avgörandena om den här typen av ärenden samlas vid färre domstolar. Enligt samfundet skulle domstolarna då få bättre möjligheter att utbilda sig på området. Regeringen kan dock konstatera att ärenden enligt 2005 års Haagkonvention och andra instrument på området redan är koncentrerade till vissa i verkställighetsförordningen särskilt utpekade tingsrätter. Det bedöms inte finnas skäl att införa en annan ordning för ärenden enligt 2019 års Haagkonvention. En fråga som tas upp i promemorian är om det bör införas ett förfarande även för erkännande av utländska domar. I likhet med 2005 års Haagkonvention gäller enligt 2019 års Haagkonvention att förfarandet för bland annat erkännande regleras av lagstiftningen i den anmodade staten (artikel 13.1). För 2005 års Haagkonvention har det bedömts att ett sådant förfarande inte behövs, se propositionen Avtal om val av domstol - 2005 års Haagkonvention (prop. 2014/15:93 s. 15 och 16). Det har inte framkommit att det skulle behövas för 2019 års Haagkonvention heller. I enlighet med bedömningen i promemorian, som ingen remissinstans invänt mot, bör något särskilt förfarande för erkännande inte inrättas. Det innebär att domstolen i förekommande fall får ta ställning till om en utländsk dom ska erkännas utifrån de förutsättningar som gäller enligt konventionen och vid handläggningen tillämpas då vanliga regler för rättegången. 6.3 Handläggning av ansökan om verkställbarhetsförklaring Regeringens förslag: Ärendelagen ska tillämpas vid handläggning i domstol av ansökningar om verkställbarhetsförklaring. Det ska genom en hänvisning i kompletteringslagen framgå vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om verkställbarhetsförklaring. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslagen. Sveriges advokatsamfund framför att förfarandet för ansökan kräver att ledning behöver sökas i såväl ärendelagen som konventionen och efterfrågar ett förtydligande i kompletteringslagen om hur ansökan görs. Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) efterfrågar förtydliganden om hur ingående svensk exekvaturmyndighets prövning av ursprungsdomstolens behörighet enligt artiklarna 5 och 6 i konventionen ska vara. Fakulteten uppmärksammar även att den svenska översättningen av konventionen som bilagts promemorian på vissa ställen inte överensstämmer med konventionens officiella engelska och franska versioner. Skälen för regeringens förslag: Vid handläggning av verkställbarhetsärenden enligt 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen, Luganokonventionen och 2005 års Haagkonvention är ärendelagen tillämplig (11 och 18 §§ kompletteringslagen). Det finns inte skäl att ha någon annan processlag för handläggning av ärenden enligt 2019 års Haagkonvention. Ärendelagen bör alltså gälla vid handläggningen av verkställbarhetsärenden även enligt den konventionen. Det bör därför göras ett tillägg i 18 § kompletteringslagen om att ärendelagen ska vara tillämplig vid handläggningen i domstol av ärenden om verkställbarhet enligt 2019 års Haagkonvention. Därigenom blir flera av ärendelagens bestämmelser tillämpliga, bland annat de som gäller domstolarnas sammansättning, vilka uppgifter en ansökan ska innehålla, brister i en inledande skrivelse och hur skriftväxlingen ska gå till. Av ärendelagen framgår att beslut får överklagas till hovrätten respektive Högsta domstolen och att prövningstillstånd krävs i båda instanserna. Ärendelagen är utformad för en effektiv och ändamålsenlig handläggning. Någon särskild reglering för att uppfylla konventionens krav på skyndsamhet i artikel 13 krävs därför inte. När det gäller ansökan om verkställbarhetsförklaring krävs enligt konventionen att sökanden bifogar vissa handlingar till sin ansökan (artikel 12.1). Det handlar bland annat om en bestyrkt kopia av den utländska domen och de handlingar som krävs för att fastställa att domen har verkan eller, i tillämpliga fall, är verkställbar i ursprungsstaten. Domstolen kan begära in ytterligare handlingar som behövs för att bedöma om det finns förutsättningar att förklara ett avgörande verkställbart (artikel 12.2). Motsvarande gäller för 2005 års Haagkonvention (artikel 13.1 och 13.2). I kompletteringslagen bör det på liknande sätt som för 2005 års Haagkonvention genom hänvisning till konventionen framgå vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om verkställbarhetsförklaring och att komplettering kan begäras (18 § kompletteringslagen). Det finns därutöver inte skäl att införa några ytterligare förtydliganden i kompletteringslagen vad gäller förfarandet för ansökan, vilket efterfrågas av Sveriges advokatsamfund. När det gäller prövningen och vad som krävs för bifall till en ansökan, till exempel i fråga om ursprungsdomstolens behörighet enligt artiklarna 5 och 6 i konventionen som Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) lyfter, är det frågor som bör överlämnas till rättstillämpningen. Som anges i avsnitt 5.1 har det till konventionen utarbetats en förklarande rapport som kan vara till hjälp vid tolkningen av konventionens bestämmelser. Konventionen innehåller även en bestämmelse som anger att om de handlingar som bifogas en ansökan inte är upprättade på den anmodade statens officiella språk ska de åtföljas av en auktoriserad översättning till ett officiellt språk, såvida inte lagstiftningen i den anmodade staten föreskriver annat (artikel 12.4). I svensk nationell rätt är huvudregeln att samtliga handlingar som ges in till en domstol ska vara skrivna på svenska. Även handlingar på andra språk än svenska kan i vissa fall godtas. Det är domstolens uppgift att i det enskilda fallet bedöma om och i så fall i vilken utsträckning som avsteg kan göras från huvudregeln om att handlingar som ges in ska vara skrivna på svenska. Om en handling som en part ger in är skriven på ett annat språk än svenska får domstolen vid behov låta översätta handlingen (48 § ärendelagen och 33 kap. 9 § rättegångsbalken). Domstolen kan förelägga parten att tillhandahålla en översättning (jfr NJA 2011 s. 345 och NJA 2022 s. 62). Det finns i enlighet med bedömningen i promemorian inte skäl att i fråga om krav på översättning av handlingar vid tillämpning av 2019 års Haagkonvention uppställa andra regler än vad som annars gäller enligt svensk nationell rätt. I fråga om översättning av handlingar som bifogas en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2019 års Haagkonvention bör således 48 § ärendelagen tillämpas i stället för artikel 12.4 i konventionen. Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) uppmärksammar att den svenska översättningen av artiklarna 4.3, 5.1 a, 7.1 b och 12.1 c skiljer sig från den engelska och franska konventionstexten. I den svenska översättningen av artiklarna 4.3 och 12.1 c hänvisas till exempel till att en dom ska ha vunnit laga kraft medan den engelska och franska versionen anger att domen ska ha verkan i ursprungsstaten för att kunna erkännas. Som anges av fakulteten är den engelska respektive franska konventionstexten de enda två officiella språkversionerna av konventionen och de har därmed företräde framför översättningar som gjorts till andra språk (jfr artikel 32 i konventionen). 6.4 Verkställighet Regeringens förslag: Ett utländskt avgörande som förklaras verkställbart enligt 2019 års Haagkonvention ska verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Verkställighet av en utländsk dom ska ske enligt lagen i den anmodade staten, om inte annat följer av konventionen (artikel 13.1). Konventionen innehåller inga regler som tar sikte på själva verkställigheten av en dom. Verkställighetsförfarandet regleras alltså uteslutande av nationell rätt. I svensk rätt finns bestämmelser om verkställighet i utsökningsbalken. Enligt dessa regler är utgångspunkten att en ansökan om verkställighet av en utländsk dom som förklarats verkställbar i Sverige ska ges in till Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten hanterar sedan verkställighetsärendet inom ramen för utsökningsbalkens bestämmelser. Olika bestämmelser gäller för verkställigheten beroende på vilken typ av avgörande det är fråga om. Enligt 3 kap. 3 § utsökningsbalken får en dom verkställas utan särskilda villkor när den har fått laga kraft. Särskilda regler gäller för verkställighet av domar som inte har fått laga kraft (3 kap. 4-10 §§ utsökningsbalken). En grundläggande förutsättning för att en dom ska kunna verkställas i en annan konventionsstat enligt 2019 års Haagkonvention är att domen är verkställbar i ursprungsstaten (artikel 4.3). I likhet med 2012 års Bryssel I-förordning, 2000 års Bryssel I-förordning, Brysselkonventionen, Luganokonventionen och 2005 års Haagkonvention ställs däremot inte något krav på att domen ska ha fått laga kraft för att den ska kunna verkställas. Att så är fallet framgår indirekt av möjligheten som finns för en domstol att skjuta upp prövningen eller vägra att förklara avgörandet verkställbart om domen har överklagats i ursprungsstaten (artikel 4.4). Samma möjlighet finns om tidsfristen för ett ordinärt överklagande ännu inte har löpt ut. Konventionen innehåller alltså spärrar mot verkställighet av avgöranden som inte har fått laga kraft. Motsvarande regler i nämnda unionsrättsakter och internationella instrument har ansetts utgöra betryggande spärrar mot verkställighet av avgöranden som inte har fått laga kraft, se bland annat propositionen Verkställighet av utländska domar på privaträttens område (prop. 2001/02:146 s. 41). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning av ett avgörande som förklarats verkställbart enligt 2019 års Haagkonvention. För att utländska domar ska kunna verkställas i Sverige förutsätts att det finns en särskild föreskrift om det (3 kap. 2 § utsökningsbalken). Det bör därför i 19 § kompletteringslagen tas in en bestämmelse som anger att ett avgörande som har förklarats verkställbart enligt 2019 års Haagkonvention verkställs enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Förfarandet hos Kronofogdemyndigheten vid verkställighet regleras i andra kapitlet i utsökningsbalken. Det bedöms inte finnas behov av några särregler vid verkställighet av utländska avgöranden som omfattas av 2019 års Haagkonvention. Utsökningsbalkens bestämmelser om hur en ansökan ska göras, vad den ska innehålla och vilka handlingar som ska bifogas kommer därmed att vara tillämpliga även när det gäller ansökningar om verkställighet av utländska avgöranden enligt 2019 års Haagkonvention. Beträffande 2000 års och 2012 års Bryssel I-förordningar, Brysselkonventionen och Luganokonventionen ska utsökningsbalkens bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas när det gäller verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en säkerhetsåtgärd (12 § andra stycket kompletteringslagen). Enligt 2019 års Haagkonvention är ett beslut om säkerhetsåtgärder inte att anse som en dom (artikel 3.1 b) och kan därför inte bli föremål för verkställighet enligt konventionen. Det finns därmed inte något behov av en motsvarande bestämmelse vid verkställighet enligt 2019 års Haagkonvention. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 september 2023. Regeringens bedömning: Det finns inget behov av övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget eller bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: För EU:s och därmed Sveriges del träder 2019 års Haagkonvention i kraft tolv månader efter att såväl EU som ett tredjeland har tillträtt konventionen (se artiklarna 28 och 29 i konventionen). Förslagen avser kompletterande bestämmelser till konventionen och bör därmed träda i kraft den dag då konventionen träder i kraft i förhållande till EU. EU tillträdde konventionen den 29 augusti 2022. I och med att Ukraina tillträdde konventionen samma dag kommer den att träda i kraft den 1 september 2023, såvida inte någon av parterna under tolvmånadersperioden anmäler att konventionen inte ska ha verkan i förhållande till den andra parten. Det finns i nuläget inget som talar för att en sådan anmälan kan komma att göras. De kompletterande svenska bestämmelserna föreslås därför träda i kraft den 1 september 2023. Konventionen innehåller en bestämmelse som föreskriver att den ska tillämpas på erkännande och verkställighet av domar, om konventionen vid den tidpunkt då ett förfarande inleddes i ursprungsstaten hade verkan mellan den staten och den anmodade staten (artikel 16). Utgångspunkten när det gäller ikraftträdandet av processrättslig lagstiftning är att nya regler börjar tillämpas genast efter ikraftträdandet. Det finns därför inget behov av övergångsbestämmelser. 8 Konsekvenser Regeringens bedömning: Konventionen förbättrar tillgången till effektiva rättsmedel och underlättar gränsöverskridande handel och investeringar. Konventionen och de kompletterande svenska bestämmelserna kan medföra en marginell ökning av antalet ärenden i de allmänna domstolarna och hos Kronofogdemyndigheten. De ökade kostnader som kan uppstå bedöms bli marginella och kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Konventionen innebär att privaträttsliga domar kan erkännas och verkställas i andra konventionsländer. Konventionen förbättrar tillgången till effektiva rättsmedel och underlättar gränsöverskridande handel och investeringar, bland annat genom att minska kostnader och risker som är förknippade med sådana transaktioner. Den medför också större förutsägbarhet i tvister med internationell karaktär då parterna lättare kan bedöma i vilka fall en dom från en stat kommer att kunna erkännas och verkställas i andra stater. EU:s tillträde till 2019 års Haagkonvention och de kompletterande svenska bestämmelserna innebär att det kommer bli möjligt att i tingsrätt ansöka om verkställbarhetsförklaring av utländska avgöranden som meddelats av domstolar i länder utanför EU som tillträtt konventionen. Om konventionen får en stor anslutning och därmed ett stort genomslag kan mängden ärenden i de allmänna domstolarna öka. Det är svårt att göra några säkra prognoser om detta, men det bör under alla förhållanden inte bli fråga om annat än en marginell ökning. För domar från länder inom EU kommer det inte att innebära någon skillnad. I dessa fall kommer de EU-rättsliga regelverken att tillämpas. En eventuell ökning av antalet verkställbara domar medför i förlängningen att också Kronofogdemyndigheten kan få en ökad ärendetillströmning. Även här är det svårt att förutse omfattningen av en eventuell ökning, men i enlighet med bedömningen avseende domstolarna bör det inte bli fråga om annat än en marginell ökning. EU:s tillträde till konventionen och de kompletterande svenska bestämmelserna bedöms sammantaget inte medföra annat än marginellt ökade kostnader för Sveriges Domstolar och Kronofogdemyndigheten. Kostnaderna bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. 9 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning), 2. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning), 3. konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen), 4. konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen), 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln), 6. Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (2005 års Haagkonvention), och 7. Haagkonventionen av den 2 juli 2019 om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område (2019 års Haagkonvention). Genom första stycket 1 och 2 kompletterar lagens bestämmelser även avtalet den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Danmarksavtalet), eftersom 2012 års Bryssel I-förordning och 2000 års Bryssel I-förordning tillämpas i förhållandet mellan EU och Danmark till följd av detta avtal. Paragrafen anger lagens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I första stycket införs en punkt 7 som anger att lagen kompletterar 2019 års Haagkonvention. Genom EU:s tillträde till konventionen blir den bindande för Sverige och övriga medlemsstater i EU förutom Danmark. När konventionen träder i kraft blir den direkt tillämplig i Sverige. EU har lämnat ett förbehåll vid tillträdet till konventionen. Enligt förbehållet kommer konventionen inte att vara tillämplig på domar om nyttjanderätt till fast egendom belägen i EU, för annat än bostadsändamål (jfr artikel 24.1 i 2012 års Bryssel I-förordning). Den engelska respektive franska konventionstexten är de två officiella språkversionerna av konventionen. 17 § En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Paragrafen reglerar frågan om behörig domstol för en ansökan enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I paragrafen görs ett tillägg som innebär att regeringen i förordning bestämmer vilken tingsrätt som är behörig att pröva en ansökan om verkställbarhetsförklaring enligt 2019 års Haagkonvention. 18 § I artikel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haagkonvention och i artikel 12.1 och 12.2 i 2019 års Haagkonvention finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan som avses i 17 § och om komplettering i vissa fall. Vid handläggning i domstol tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I paragrafen regleras vilka processrättsliga bestämmelser som ska tillämpas i ärenden om verkställbarhetsförklaring enligt 2005 års Haagkonvention och 2019 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. I första meningen införs en upplysning om att det i 2019 års Haagkonvention finns bestämmelser som anger vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om verkställbarhetsförklaring (artikel 12.1) och som anger att domstolen kan begära in de ytterligare handlingar som behövs för att bedöma om det finns förutsättningar att förklara ett avgörande verkställbart (artikel 12.2). Till följd av tillägget i första meningen tillämpas enligt andra meningen lagen om domstolsärenden (ärendelagen) vid handläggning i domstol i övrigt av ärenden om verkställbarhetsförklaring enligt 2019 års Haagkonvention. Ärendelagen innehåller regler om bland annat domstolarnas sammansättning (3 §), vilka uppgifter en ansökan ska innehålla (6 §), brister i en inledande skrivelse m.m. (9 och 10 §§) och handläggningen i allmänhet. Av ärendelagen framgår att beslut får överklagas till hovrätten respektive Högsta domstolen och att prövningstillstånd krävs i båda instanserna (39 och 40 §§). I fråga om översättning av handlingar tillämpas 48 § ärendelagen i stället för konventionens bestämmelse om översättning av handlingar som bifogas ansökan (jfr artikel 12.4). 19 § Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Paragrafen reglerar vad som gäller för verkställighet av ett utländskt avgörande som förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. I paragrafen görs ett tillägg som innebär att ett utländskt avgörande som förklaras verkställbart enligt 2019 års Haagkonvention verkställs enligt utsökningsbalken. En ansökan om verkställighet görs hos Kronofogdemyndigheten. Avgörandet verkställs på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Bestämmelserna om domar som inte har fått laga kraft i 3 kap. 4-10 §§ utsökningsbalken tillämpas alltså inte. Däremot finns det i konventionen regler som gör det möjligt för en domstol att skjuta upp prövningen av en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller vägra att förklara en dom verkställbar, om domen i fråga har överklagats eller om tidsfristen för ett ordinärt överklagande ännu inte har löpt ut (artikel 4.4). Convention of 2 July 2019 on the Recognition and Enforcement of Foreign Judgments in Civil or Commercial Matters Sammanfattning av promemorian 2019 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område Inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt antogs år 2019 konventionen om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område. Konventionens syfte är att förbättra tillgången till effektiva rättsmedel vid gränsöverskridande handel och investeringar. Konventionens regler innebär att konventionsstaterna åtar sig att erkänna och verkställa domar som meddelats av en domstol i en annan konventionsstat. Erkännande och verkställighet kan endast vägras på de grunder som anges i konventionen, exempelvis om det skulle stå i uppenbar strid med grunderna för rättsordningen att erkänna eller verkställa avgörandet. EU har tillträtt konventionen. I och med EU:s tillträde kommer unionens medlemsstater, inklusive Sverige, att bli bundna av konventionen. I denna promemoria lämnas förslag till de författningsändringar som krävs för att konventionen ska kunna tillämpas i Sverige. Det handlar bl.a. om bestämmelser om vilka domstolar som kan pröva en ansökan om verkställ-barhetsförklaring och om förfarandet för den prövningen. Konventionen förutses träda i kraft den 1 september 2023. Författningsändringarna föreslås därför träda i kraft samma dag. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden dels att 1 och 17-19 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast efter 16 § ska lyda "Verkställbarhet och verkställighet enligt 2005 års Haagkonvention och 2019 års Haagkonvention". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2012 års Bryssel I-förordning), 2. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2000 års Bryssel I-förordning), 3. konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen), 4. konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen), 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln), och 6. Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (2005 års Haagkonvention). 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om den europeiska exekutionstiteln), 6. Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (2005 års Haagkonvention), och 7. Haagkonventionen av den 2 juli 2019 om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område (2019 års Haagkonvention). Genom första stycket 1 och 2 kompletterar lagens bestämmelser även avtalet den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Danmarksavtalet), eftersom 2012 års Bryssel I-förordning och 2000 års Bryssel I-förordning tillämpas i förhållandet mellan EU och Danmark till följd av detta avtal. 17 § En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2005 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. En ansökan om att ett avgörande ska förklaras verkställbart i Sverige enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. 18 § I artikel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haagkonvention finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan som avses i 17 § och om komplettering i vissa fall. Vid handläggning i domstol tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I artikel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haagkonvention och i artikel 12.1 och 12.2 i 2019 års Haagkonvention finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan som avses i 17 § och om komplettering i vissa fall. Vid handläggning i domstol tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. 19 § Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Om ett avgörande förklaras verkställbart enligt 2005 års Haagkonvention eller 2019 års Haagkonvention, verkställs avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 september 2023. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian lämnats av Arbetsdomstolen, Domstolsverket, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Malmö tingsrätt, Nacka tingsrätt, Riksdagens ombudsmän, Skatteverket, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Umeå tingsrätt och Uppsala universitet (Juridiska fakulteten). Stockholms handelskammare, Svensk Handel och Svenskt Näringsliv har inte inkommit med något yttrande. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-03-01 Närvarande: Justitierådet Mahmut Baran, f.d. justitierådet Mari Andersson och justitierådet Stefan Reimer Erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område - 2019 års Haagkonvention Enligt en lagrådsremiss den 16 februari 2023 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Sofiane Anaya. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2023 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Jonson, Roswall, Forssmed, Slottner, M Persson, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Malmer Stenergard Regeringen beslutar proposition Erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område - 2019 års Haagkonvention