Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2017/18:143 Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan Prop. 2017/18:143 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Linköping den 15 mars 2018 Stefan Löfven Isabella Lövin (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan. Europeiska unionens råd bemyndigade i november 2011 Europeiska kommissionen att förhandla ett samarbetsavtal om partnerskap och utveckling med Afghanistan. Avtalet undertecknades i februari 2017. Avtalet tillämpas sedan den 1 december 2017 provisoriskt mellan EU och Afghanistan. Samarbetsavtalet är det första avtalsförhållandet mellan EU och Afghanistan och utgör en bekräftelse av EU:s åtagande att stödja Afghanistans framtida utveckling under dess omvandlingsdecennium (2015-2024). Syftet med avtalet är att upprätta ett partnerskap mellan parterna för att stärka dialog och samarbete. Som grund för samarbetsavtalet ligger rättsligt bindande åtaganden om respekt för demokrati, de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och skyldigheter i fråga om icke-spridning av massförstörelsevapen. Avtalet ger möjlighet till samarbeten på en rad områden, däribland politisk dialog, utveckling, miljö och klimat, handel och investeringar, rättsliga frågor och rättsstatsprincipen, kamp mot organiserad brottslighet, penningtvätt och narkotika, migrationsfrågor, sektorssamarbeten samt regionala samarbeten. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Bakgrund 4 4 Utvecklingen i Afghanistan 5 5 Sverige och Afghanistan 7 6 Avtalets innehåll 7 6.1 Avtalets art och räckvidd (artiklarna 1 och 2) 7 6.2 Politiskt samarbete (artiklarna 3-11) 8 6.3 Utvecklingssamarbete (artikel 12) 9 6.4 Samarbete om handels- och investeringsfrågor (artiklarna 13-23) 9 6.5 Samarbete i rättsliga frågor och inrikesfrågor (artiklarna 24-30) 10 6.6 Sektorssamarbete (artiklarna 31-47) 10 6.7 Regionalt samarbete (artikel 48) 11 6.8 Institutionell ram (artikel 49) 11 6.9 Slutbestämmelser (artiklarna 50-60) 12 7 Godkännande av avtalet 13 Bilaga Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2018 42 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan (avsnitt 7). 2 Ärendet och dess beredning Europeiska unionens råd beslutade i november 2011 att bemyndiga Europeiska kommissionen att inleda förhandlingar om ett samarbetsavtal om partnerskap och utveckling med Islamiska republiken Afghanistan (Afghanistan). Förhandlingarna avslutades i april 2015 och avtalet paraferades i juli samma år. Regeringen beslutade i oktober 2016 att avtalet skulle undertecknas. EU:s medlemsstater undertecknade avtalet den 15 februari 2017 och EU och Afghanistan undertecknade avtalet fyra dagar senare. Sedan den 1 december 2017 tillämpas avtalet provisoriskt mellan EU och Afghanistan. Samarbetsavtalet är ett så kallat blandat avtal, dvs. både EU och medlemsstaterna är parter i avtalet, tillsammans med Afghanistan. Parterna ska godkänna avtalet i enlighet med sina respektive interna krav och förfaranden. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då parterna till varandra anmäler att de rättsliga förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts. Avtalet i svensk lydelse finns som bilaga till propositionen. 3 Bakgrund Samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling är det första avtalsförhållandet mellan EU och Afghanistan och utgör en bekräftelse av EU:s åtagande att stödja Afghanistans framtida utveckling under dess omvandlingsdecennium (2015-2024). Samarbetsavtalet ligger till grund för förbindelserna mellan EU och Afghanistan under de kommande tio åren och kan förlängas med femårsperioder. Avtalet återspeglar de principer och villkor på vilka det framtida partnerskapet mellan EU och Afghanistan kommer att grundas. EU inledde sitt samarbete med Afghanistan 2001 och har ett långsiktigt åtagande för landet. I nära samarbete med det internationella samfundet samarbetar EU med Afghanistans regering för att motverka korruption, möjliggöra ekonomisk tillväxt, minska fattigdom och stärka de demokratiska institutionerna. EU:s partnerskap med Afghanistan innefattar en resultatorienterad dialog om mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och barns rättigheter, samt en dialog om migration. Under 2016 bekräftade det internationella samfundet politiskt och finansiellt stöd för fred, statsbyggande och utveckling i Afghanistan om sammanlagt 13,6 miljarder euro under perioden 2016-2020, varav EU och dess medlemsstater utlovade 5 miljarder euro. Detta innebär att EU i dag är Afghanistans största partner för utvecklingssamarbete. EU och Afghanistans regering undertecknade samtidigt ett första avtal om statsbyggande där EU bidrar med 200 miljoner euro till Afghanistans statsbudget för att säkra statliga institutioner och grundläggande samhällstjänster. Rådet för utrikes frågor antog i oktober 2017 en ny EU-Afghanistanstrategi som gäller för perioden 2017-2020. Strategin fokuserar på fyra mål: 1) att främja fred, stabilitet och regional säkerhet, 2) att stärka demokratin, rättsstatsprincipen och skyddet för mänskliga rättigheter samt främja god samhällsstyrning och kvinnors ställning, 3) att stödja ekonomisk och mänsklig utveckling samt 4) att möta migrationsrelaterade utmaningar. EU:s utvecklingssamarbete med Afghanistan styrs av ett flerårigt vägledande program 2014-2020 på totalt 1,4 miljarder euro (200 miljoner euro per år). Det främsta målet är att minska fattigdomen. Biståndet till Afghanistan ska också bidra till att främja hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling samt främja demokrati, rättsstatsprincipen, gott styre och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU inrättade år 2007 en polisinsats i Afghanistan (Eupol). Insatsens uppgift var att stödja den afghanska regeringens reformansträngningar gällande uppbyggnad av en förbättrad civil polis inom ramen för rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Polispersonal och rättsstatsexperter sekonderades från EU:s medlemsstater. Insatsen arbetade med bl.a. utbildning och rådgivning. Eupol avslutades vid utgången av 2016. EU utsåg 2001 en särskild representant (EUSR) för Afghanistan med uppdrag att genomföra EU:s politik i Afghanistan. EUSR:s mandat avslutades i augusti 2017, då också EUSR:s kontor i Kabul stängdes. EUSR ersattes av ett Brysselbaserat sändebud fr.o.m. september 2017. I oktober 2016 undertecknade EU och Afghanistan en politisk överenskommelse om migration (Joint Way Forward on Migration Issues) som utgör ett ramverk för samarbete om återvändande och återtagande till Afghanistan. Flera medlemsstater och den europeiska utrikestjänsten (EEAS) har närvaro i Afghanistan. 4 Utvecklingen i Afghanistan När talibanregimen störtats 2001 inleddes ett omfattande internationellt civilt och militärt engagemang i Afghanistan. En statsbyggnadsprocess inleddes genom Bonnöverenskommelsen i december 2001. En ny konstitution ratificerades. Presidentval hölls 2004. I augusti 2003 upprättades den Nato-ledda International Security Assistance Force (Isaf). Under mandat av FN bistod Isaf den afghanska regeringen att upprätthålla säkerheten i landet. Isaf avslutades 2014 och efterföljdes av Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission (RSM). Afghanistans nuvarande president Ashraf Ghani tillträdde år 2014 efter ett omtvistat valresultat. En samlingsregering bildades. En process för reformer av valsystemet har inletts men har varit långsam. Parlamentsval skulle ha hållits år 2015 men planeras nu till 2018. Den utdragna väpnade konflikten har fortsatt att förvärras i omfattning och intensitet det senaste året och utgör det största hindret för Afghanistans utveckling. FN rapporterar om 10 453 civila offer under perioden 1 januari-31 december 2017, varav 3 438 döda (2218 män, 359 kvinnor och 861 barn). Regeringen beräknas i dagsläget kontrollera knappt två tredjedelar av landets territorium. Talibanerna har genomfört offensiva operationer i flera delar av landet och flera provinshuvudstäder hotas av attacker. Isil/Daesh har fått visst fotfäste i de östra delarna av landet och tog under 2017 på sig ansvaret för ett tiotal självmordsattacker riktade mot shiamuslimska mål. Säkerhetssituationen skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Antalet civila våldsoffer är högst i de södra och centrala delarna av landet. Det har även skett en ökning av antalet attacker mot ambassader, internationella organisationer och biståndsarbetare. En sektor som särskilt drabbats är hälso- och sjukvården, där sårade och sjuka, sjukvårdsinrättningar och sjukvårdpersonal återkommande blir attackerade. Avsiktliga attacker mot sjukvården utgör brott mot internationell humanitär rätt. Respekten för mänskliga rättigheter är mycket bristfällig, i synnerhet när det gäller kvinnors och barns åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Kvinnor och barn är mycket utsatta grupper och utsätts systematiskt för våld, diskriminering och grova kränkningar. Flickskolor, skyddade boenden för kvinnor och mediaorganisationer där kvinnor är verksamma är vanliga måltavlor för beväpnade grupper. Den pågående väpnade konflikten försvårar ytterligare situationen vad gäller barns tillgång till utbildning, hälsa och en trygg levnadsmiljö. I väpnade motståndsgrupper förekommer barnsoldater i stor utsträckning. Rättssäkerheten är svag och tortyr och våldsbrott förekommer i stor skala i hela landet. Även den humanitära situationen i Afghanistan fortsatte att försämras under 2017. Den pågående konflikten är den främsta anledningen till detta. Under 2017 beräknades omkring 9,3 miljoner människor, varav 5,3 miljoner barn, vara i behov av humanitärt stöd, vilket är en ökning med 13 % jämfört med 2016. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) rapporterade i december 2017 att det fanns nästan 1,8 miljoner internflyktingar i Afghanistan till följd av konflikten. Antalet internflyktingar i Afghanistan har ökat på grund av ett stort antal återvändande från framför allt Pakistan och Iran under de senaste åren. Det finns fortfarande 1,5 miljoner registrerade afghanska flyktingar i Pakistan och omkring 1 miljon i Iran. Därtill finns det ett stort antal oregistrerade flyktingar. Antalet asylsökande från Afghanistan till Europa och Sverige har minskat markant i förhållande till år 2015, men inte i förhållande till tidigare år. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder och en stor del av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Den ekonomiska tillväxten bromsade in kraftigt när större delen av de internationella säkerhetsstyrkorna drogs tillbaka år 2014. Under 2017 växte BNP enbart med 2,6 % enligt Världsbanken. BNP per capita sjönk på grund av den höga befolkningstillväxten. Den politiska osäkerheten har bidragit till låga investeringsnivåer, utflöde av kapital och försämrad valutakurs. Biståndsberoendet är stort, budgeten finansieras till minst 60 % av internationellt bistånd. Problemen förvärras av svårigheterna att få in skatteintäkter i kombination med stora utgifter, framför allt på säkerhetsområdet. Korruptionen genomsyrar hela samhället och utgör ett allvarligt hinder mot en hållbar utveckling. En särskild enhet med uppgift att utreda och lagföra korruptionsbrott inom hela statsförvaltningen etablerades år 2016. Försök under 2016 att få igång fredsprocessen avstannade till följd av att talibanerna var ovilliga att förhandla. Afghanistans regering gjorde under år 2017 nya försök att starta fredsprocessen genom den så kallade Kabulprocessen vars första möte ägde rum i juni 2017. 5 Sverige och Afghanistan Sverige har haft diplomatisk närvaro i Kabul sedan år 2002. År 2008 upprättades en ambassad. Sedan 2014 har Afghanistan en ambassad i Stockholm. Sverige har under åren bidragit såväl militärt som med utvecklingsinsatser. Sverige bidrog 2002-2014 till ISAF. Sedan 2015 bidrar Sverige till Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission (RSM). Det svenska styrkebidraget är cirka 35 personer, varav majoriteten arbetar som rådgivare till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Sverige var under flera år en av de största deltagarna i EU:s polisinsats (Eupol). Afghanistan är sedan år 2013 det volymmässigt största mottagarlandet av svenskt bistånd. Sedan 2014 ligger tonvikten i det svenska engagemanget på långsiktigt stats- och fredsbyggande och politiskt stöd. Sverige har aviserat ett långsiktigt engagemang med indikativt stöd på cirka 8-8,5 miljarder kronor för perioden 2015-2024. Regeringen antog 2014 en ny resultatstrategi för Afghanistan för perioden 2014-2019 med fokus på demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter, utbildning och sysselsättning, privatsektors- och landsbygdsutveckling samt ökad ekonomisk integration. Regeringen har uppdragit åt Folke Bernadotteakademin att inkomma med underlag för en strategi för fredsfrämjande insatser i Afghanistan med fokus på kvinnligt deltagande. Sverige är den sjätte största bilaterala givaren av bistånd till Afghanistan. USA, Japan, Storbritannien, Tyskland och EU är de största biståndsgivarna till Afghanistan. Sverige bidrar också med ett humanitärt bistånd som 2017 uppgick till 142,5 miljoner kronor. President Ashraf Ghani besökte Stockholm i december 2015 då ett samförståndsavtal slöts mellan Sverige och Afghanistan om regelbundna politiska konsultationer. Sådana konsultationer ägde rum i december 2016. I december 2016 slöts ett samförståndsavtal mellan Sverige och Afghanistan om återtagande av afghanska medborgare. 6 Avtalets innehåll 6.1 Avtalets art och räckvidd (artiklarna 1 och 2) Artiklarna 1 och 2 slår fast målen med partnerskapet samt de grundvalar som utgör en väsentlig del av avtalet. Målen är att stödja fred och säkerhet i Afghanistan och regionen, främja hållbar utveckling, främja en stabil och demokratisk politisk miljö, upprätta en regelbunden dialog om politiska frågor, inbegripet främjandet av mänskliga rättigheter och jämställdhet och medverkan av det civila samhället, att främja utvecklingssamarbete och samarbete i ekonomiska och handels- och investeringsrelaterade områden och att förbättra samordningen om globala utmaningar. Grundvalarna för avtalet är respekt för de demokratiska principerna, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Parterna erkänner att det afghanska folket via dess legitima och demokratiska institutioner och i enlighet med Afghanistans konstitution, rättmätigt äger och driver Afghanistans stabiliserings-, utvecklings- och demokratiseringsprocesser. Därutöver erkänner parterna Afghanistans ansvar för att utarbeta och genomföra sina planer för ekonomisk och social utveckling och för relevanta utvecklingsstrategier samt bekräftar vikten av principerna om god samhällsstyrning, oberoende för parlament och rättsväsende och kampen mot korruption på alla nivåer. 6.2 Politiskt samarbete (artiklarna 3-11) Enligt artikel 3 ska en regelbunden politisk dialog upprättas mellan parterna. Dialogen ska stärka förbindelserna, bygga upp partnerskapet och öka en ömsesidig förståelse och solidaritet. I artiklarna 4-6 fastslås samarbete inom områdena mänskliga rättigheter, jämställdhet och det civila samhället. Parterna är överens om att samarbeta för att främja och effektivt stödja mänskliga rättigheter och stärka institutioner med anknytning till mänskliga rättigheter i Afghanistan. Parterna åtar sig vidare att samarbeta för att stödja genomförandet av nationella strategier för jämställdhet, inklusive kvinnors rättigheter och egenmakt, i syfte att säkerställa ett jämställt deltagande av män och kvinnor inom alla sektorer av det ekonomiska, kulturella, politiska och sociala livet. Samarbetet ska sträva efter att kvinnor till fullo ska kunna utöva sina grundläggande rättigheter, särskilt rätten till utbildning. Parterna ska även främja en effektiv dialog med det civila samhället och sörja för att samhället faktiskt deltar. Artikel 7 berör fredsskapande åtgärder, konfliktförebyggande och konfliktlösning. Avtalet understryker parternas åtagande att stödja strävan efter fred och försoning, ledd av Afghanistan och med starkt stöd från det internationella samfundet. Parterna betonar vikten av att kvinnor deltar fullt ut i alla insatser för att bevara och främja fred och säkerhet samt behovet av att utöka kvinnors roll i beslutsfattandet när det gäller konfliktlösning, i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. Artiklarna 8-11 behandlar samarbete till stöd för internationell säkerhet. Parterna erkänner vikten av samarbete i fråga om Romstadgan inbegripet verksamheten vid Internationella brottmålsdomstolen. Samarbete kring bekämpning av spridning av massförstörelsevapen och kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker fastslås i avtalet. Parterna är vidare överens om att bekämpa olaglig handel med handeldvapen, lätta vapen och konventionella vapen, inbegripet ammunition till dessa. Avslutningsvis bekräftas samarbete med att bekämpa terrorism i alla dess former. 6.3 Utvecklingssamarbete (artikel 12) I artikel 12 fastslås att de främsta målen för utvecklingssamarbetet är att uppnå millennieutvecklingsmålen, fattigdomsutrotning, hållbar utveckling och integration i världsekonomin. Parterna är överens om att deras samarbete är avgörande för att hantera Afghanistans utvecklingsutmaningar där institutionsuppbyggnad utgör en grundläggande del. Samarbetet ska ta hänsyn till Afghanistans socioekonomiska utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram, i synnerhet landets nationella utvecklingsstrategi och andra åtgärder som överenskommits vid internationella konferenser om Afghanistans utveckling. Parternas utvecklingssamarbete ska överensstämma med kraven i deras gemensamma åtagande om utvecklings- och biståndseffektivitet och genomföras på ett sätt som respekterar afghanskt ägarskap och bidrar till konkreta och hållbara utvecklingsresultat för det afghanska folket samt till den långsiktiga ekonomiska hållbarheten i landet. Parterna är också överens om att maximera utvecklingssamarbetets fredsbyggande potential när så är möjligt. Följande tematiska eller ämnesövergripande frågor ska systematiskt integreras inom alla områden av utvecklingssamarbetet: mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati, god förvaltning, miljömässig hållbarhet, klimatförändring, hälso- och sjukvård, institutionell utveckling och kapacitetsuppbyggnad, åtgärder mot korruption, narkotikabekämpning och biståndseffektivitet. 6.4 Samarbete om handels- och investeringsfrågor (artiklarna 13-23) I artikel 13 förbinder sig parterna att inleda en dialog om bilaterala och multilaterala handelsfrågor i syfte att stärka handelsförbindelserna och främja det multilaterala handelssystemet, bland annat genom att stödja Afghanistans medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO). Parterna åtar sig att uppnå förbättrade och förutsägbara villkor för marknadstillträde genom att arbeta för avskaffandet av handelshinder som inte är förenliga med WTO-bestämmelserna. Parterna eftersträvar att stärka ett effektivt genomförande av förmånshandelsordningar. Parterna ska också hålla varandra underrättade om utvecklingen när det gäller handelspolitik och politiken på handelsrelaterade områden, såsom jordbruk, livsmedelssäkerhet, konsumentskydd och miljö. Parterna åtar sig även att fullt ut använda Aid for Trade-programmet och andra relevanta program, inbegripet tekniskt bistånd för kapacitetsuppbyggnad. Artikel 14 anger att parterna i sina handelsrelationer ska bevilja varandra behandling som mest gynnad nation i enlighet med bestämmelserna i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), medan artiklarna 15-17 föreskriver samarbete inom områdena livsmedelssäkerhet, sanitära och fytosanitära frågor, tekniska handelshinder och tullar. I artiklarna 18-23 ställs ramarna upp för samarbete inom investeringsfrågor, tjänster, kapitalrörelser, offentlig upphandling, öppenhet och immateriella rättigheter. 6.5 Samarbete i rättsliga frågor och inrikesfrågor (artiklarna 24-30) I artikel 24 anges att parterna fäster särskild vikt vid att befästa rättsstatsprincipen och stärka institutioner på alla nivåer inom brottsbekämpning och rättskipning, inklusive kriminalvårdssystemet. Parterna ska samarbeta för att främja ytterligare reformer av det afghanska polisväsendet, där EU ska fortsätta finansieringen av poliskåren inom ramen för det fleråriga vägledande programmet 2014-2020 och i linje med OECD:s biståndskommittés definitioner av stödberättigande verksamhet. Enligt artiklarna 25-27 ska parterna samarbeta för att bekämpa organiserad brottslighet, ekonomisk och finansiell brottslighet samt korruption. Parterna ska vidare bekämpa olaglig narkotika och särskild uppmärksamhet ska bl.a. ägnas åt kopplingarna mellan organiserad brottslighet och smuggling av narkotika, farliga ämnen och vapen, människohandel och flyktingsmuggling. Åtgärder med anknytning till narkotika ska syfta till att stärka strukturerna för att bekämpa olaglig narkotika, minska tillgången till, handeln med och efterfrågan på olaglig narkotika och till att hantera de hälsomässiga och sociala följderna av narkotikamissbruk. Samarbetet ska inbegripa tekniskt och administrativt bistånd till Afghanistan. Parterna ska inom ramen för sin respektive lagstiftning samarbeta för att upplösa gränsöverskridande kriminella nätverk som sysslar med framställning av och handel med olaglig narkotika. Parterna ska härutöver arbeta mot penningtvätt och finansiering av terrorism. I artikel 28 åtar sig parterna att inleda en omfattande dialog och ett omfattande samarbete om migrationsrelaterade frågor i linje med EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet och relevanta internationella konventioner. Dialogen och samarbetet ska täcka frågor som rör asyl, förbindelser mellan migration och utveckling, reguljär och irreguljär invandring, återvändande, återtagande, visering, gränsförvaltning, dokumentsäkerhet samt kampen mot människohandel och smuggling av migranter. Samarbetet får även omfatta kapacitetsuppbyggande åtgärder. Parterna är överens om att på begäran av den ena parten ingå ett avtal om reglering av parternas särskilda skyldigheter när det gäller återtagande, inklusive bestämmelser om att återta andra länders medborgare och statslösa. I artiklarna 29-30 fastslås samarbete när det gäller konsulärt skydd och skydd av personuppgifter. 6.6 Sektorssamarbete (artiklarna 31-47) Enligt artiklarna 31-35 ska parterna samarbeta inom modernisering av offentlig förvaltning, förvaltning av offentliga finanser och finansiella tjänster samt bygga upp och vidareutveckla statistisk kapacitet i Afghanistan. I artiklarna 36 och 37 förbinder sig parterna att öka sitt samarbete om katastrofriskhantering och att förbättra samarbetet och kapacitetsuppbyggnaden i fråga om utvinning, utveckling, bearbetning och saluföring av naturresurser. Artikel 38 behandlar samarbete inom utbildning, forskning, ungdomsfrågor och yrkesutbildning medan artiklarna 39 och 40 berör samarbete kring energi respektive transporter. I artikel 41 fastslås samarbete inom sysselsättning och social utveckling, inbegripet arbetsmarknadsutveckling och ungdomssysselsättning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Samarbete i syfte att utveckla Afghanistans kapacitet inom områdena jordbruk, djurhållning och försörjning på landsbygden fastslås i artikel 42. Enligt artikel 43 ska Afghanistan stödjas i arbetet med att införa en hög miljöskyddsnivå och främja bevarande och förvaltning av naturresurser och biologisk mångfald för att främja en hållbar utveckling samt anpassning till och begränsning av klimatförändringar. Artiklarna 44 och 45 rör samarbete inom folkhälsa och kultur och artiklarna 46 och 47 behandlar samarbete kring informations- och kommunikationsteknik samt audiovisuell politik och mediepolitik. 6.7 Regionalt samarbete (artikel 48) I artikel 48 fastslås att parterna är överens om att regionala samarbetsinitiativ krävs för att återställa Afghanistans ställning som en bro mellan Centralasien, södra Asien och Mellanöstern och för att stimulera ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet i regionen. Förbättrad kapacitet kommer att göra det möjligt för den afghanska regeringen att spela en större roll i olika regionala organisationer, processer och forum. Parterna bekräftar på nytt sitt stöd för Istanbulprocessen som ett viktigt initiativ för att främja det politiska samarbetet mellan Afghanistan och dess grannländer, bland annat genom förtroendeuppbyggande åtgärder såsom överenskoms vid ministerkonferensen inom Heart of Asia-processen i Kabul den 14 juni 2012. EU ska stödja Afghanistans ansträngningar för att säkerställa ett effektivt genomförande av förtroendeuppbyggande åtgärder och andra regionala åtaganden. 6.8 Institutionell ram (artikel 49) Enligt artikel 49 ska en gemensam kommitté inrättas vars uppgifter bland annat blir att säkerställa att avtalet fungerar och genomförs korrekt, fastställa prioriteringar i förhållande till målen för avtalet, utfärda rekommendationer för hur målen för avtalet ska uppnås samt lösa skiljaktigheter som uppstår i samband med tillämpningen eller tolkningen av avtalet. Den gemensamma kommittén ska normalt sammanträda växelvis i Kabul och Bryssel. Även ordförandeskapet ska innehas växelvis och kommittén ska säkerställa att varje sektorsavtal eller sektorsprotokoll som parterna ingår inom ramen för avtalet fungerar korrekt. 6.9 Slutbestämmelser (artiklarna 50-60) I artikel 50 regleras parternas skyldigheter gentemot varandra att tillhandahålla bistånd och resurser för att genomföra det arbete som fastställs i samarbetsavtalet samt för att se till att de överenskomna målen uppnås. Artikel 51 föreskriver samarbete mot bedrägerier och slår fast att myndigheterna i Afghanistan regelbundet ska kontrollera att de insatser som finansieras med EU-medel genomförs korrekt. Parterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet som påverkar dessa medel samt underrätta Europeiska kommissionen om alla sådana åtgärder. De afghanska myndigheterna ska utan dröjsmål överlämna all information till Europeiska kommissionen som kommer till deras kännedom om misstänkta eller faktiska fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet i samband med genomförandet av EU-medel. De afghanska myndigheterna ska också se till att utreda och lagföra misstänkta och faktiska fall av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet medan Europeiska byrån för bedrägeribekämpning får bistå de behöriga afghanska myndigheterna i denna uppgift. Byrån ska på begäran få tillstånd att utföra kontroller och inspektioner på plats i Afghanistan. Artiklarna 52 och 53 öppnar möjligheten för att i framtiden kunna utvidga räckvidden för samarbetet enligt avtalet och reglerar det aktuella samarbetsavtalet i förhållande till andra avtal. Parterna ska i enlighet med artikel 54 hänskjuta tvister om avtalets tillämpning och tolkning till den gemensamma kommittén. Förutom i särskilt brådskande fall ska parterna avvakta kommitténs förslag på lösning innan den klagande parten vidtar åtgärder med anledning av tvisten. Med särskilt brådskande fall avses bland annat att endera parten brutit mot avtalets bestämmelser om mänskliga rättigheter (artikel 2.3) eller icke-spridning av massförstörelsevapen (artikel 9.2). I artikel 55 kommer parterna överens om att ge tjänstemän och experter som deltar i genomförandet av samarbetet de hjälpmedel som de behöver för att utföra sina uppgifter. Artikel 56 reglerar säkerhetsintressen och utlämnande av information. Det anges att bestämmelserna i avtalet inte ska påverka parternas respektive lagar och andra författningar om allmänhetens tillgång till officiella handlingar. Ingen bestämmelse i avtalet ska heller tolkas som ett krav på någon av parterna att lämna ut sådana utgifter som, om de röjs, ställer väsentliga säkerhetsintressen på spel. Parterna bekräftar på nytt sitt åtagande att skydda alla säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som mottagits inom ramen för deras samarbete. Efter det att avtalet träder i kraft ska det enligt artikel 59 gälla i tio år, med automatisk förlängning i perioder om fem år, såvida inte någon av parterna säger upp avtalet senast sex månader före innevarande periods utgång. Uppsägningen träder i kraft efter sex månader. 7 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan. Skälen för regeringens förslag: Sveriges engagemang för Afghanistan är brett och långsiktigt. Sverige kommer, inom ramen för arbetet i FN, EU och genom ett omfattande bilateralt bistånd, att fortsätta ett aktivt engagemang för fred och försoning, för utveckling och stabilitet, för jämställdhet och inte minst för ökad respekt för mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors och barns åtnjutande av dessa, i Afghanistan. Sverige verkar aktivt för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet och följer noga dess tillämpning. Samarbetsavtalet utgör ett viktigt steg för EU:s engagemang i Afghanistan. Avtalet är det första avtalsförhållandet mellan EU och Afghanistan och utgör en bekräftelse av EU:s åtagande att stödja Afghanistans framtida utveckling under dess omvandlingsdecennium (2015-2024). Det syftar till att utgöra den rättsliga ramen för det omfattande samarbete mellan EU och Afghanistan som vuxit fram sedan 2001 och som är förankrat i EU:s strategi för Afghanistan och EU:s fleråriga utvecklingsprogram för Afghanistan. Samarbetsavtalet kommer att ligga till grund för förbindelserna mellan EU och Afghanistan under de kommande tio åren och kan förlängas automatiskt med femårsperioder. Avtalet innehåller bestämmelser om grundvalar för relationerna såsom respekt för demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Avtalen bedöms inte medföra några negativa statsfinansiella konsekvenser. Avtalen bedöms inte heller föranleda någon genomförandeåtgärd avseende nationella domstolsförfaranden. Regeringen gör sammantaget bedömningen att avtalet bör anses vara av större vikt och att det därför enligt 10 kap. 3 § regeringsformen ska godkännas av riksdagen. Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2018 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Bah Kuhnke, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth Föredragande: statsrådet Lövin Regeringen beslutar proposition 2017/18:143 Samarbetsavtal om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan