Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2017/18:148 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor Prop. 2017/18:148 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Linköping den 15 mars 2018 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentet och rådet utfärdade den 14 juni 2017 förordning (EU) 2017/1131 om penningmarknadsfonder. Förordningen trädde i kraft den 20 juli 2017 och ska börja tillämpas i sin helhet fr.o.m. den 21 juli 2018. Bestämmelserna i förordningen om penningmarknadsfonder bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet, och på Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i det följande benämnt AIFM-direktivet. De fonder som omfattas av förordningen är både sådana som regleras i UCITS-direktivet (i Sverige värdepappersfonder) och sådana som avses i AIFM-direktivet (alternativa investeringsfonder) när medlen i fonderna investeras i kortfristiga tillgångar med målsättningen att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bibehålla värdet av investeringen. Förordningen om penningmarknadsfonder förutsätter att vissa nationella åtgärder vidtas. I propositionen föreslås därför ändringar i lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder som bl.a. innebär att Finansinspektionen kan begära in upplysningar för övervakningen av att förordningen om penningmarknadsfonder följs och att avgifter ska kunna tas ut för Finansinspektionens prövning av ärenden och verksamhet enligt förordningen. I propositionen finns också förslag till lagändringar som inte har samband med förordningen om penningmarknadsfonder. Det föreslås en ändring av bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel. Det föreslås också vissa ändringar i lagen om värdepappersfonder, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder med anledning av vissa krav som följer av det delegerade direktivet och en delegerad förordning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, förkortat MiFID II. De lagändringar som avser kompletteringar till förordningen om penningmarknadsfonder föreslås träda i kraft den 21 juli 2018. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2018. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 6 2 Lagtext 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 14 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 15 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 21 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 24 3 Ärendet och dess beredning 27 4 EU:s förordning om penningmarknadsfonder 28 4.1 Bakgrund 28 4.2 Förordningens innehåll 29 4.2.1 Syfte och tillämpningsområde 29 4.2.2 Auktorisation och marknadsföring 29 4.2.3 Placeringsbestämmelser och kreditkvalitetsbedömning 30 4.2.4 Likviditets- och riskhantering 31 4.2.5 Värdering 31 4.2.6 Särskilda krav på likviditetshantering för penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde 31 4.2.7 Informationskrav, rapportering till behöriga myndigheter och tillsyn 32 5 Kompletteringar till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 32 5.1 Ändringar görs i befintliga lagar 32 5.2 Behörig myndighet 37 5.3 Tillsyn och ingripanden 38 5.4 Avgifter 43 6 Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel 45 7 Frågor relaterade till MiFID II 46 7.1 Inledning 46 7.2 Rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet 46 7.3 Tillhandahållande av information om klagomål 48 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 50 8.1 Kompletteringar till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 50 8.2 Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel 52 8.3 Frågor relaterade till MiFID II 53 9 Förslagens konsekvenser 53 9.1 Kompletteringar till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 53 9.1.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar 53 9.1.2 Kostnader och andra konsekvenser 54 9.2 Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel 57 9.3 Frågor relaterade till MiFID II 58 9.3.1 Rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet 58 9.3.2 Tillhandahållande av information om klagomål 59 10 Författningskommentar 61 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 61 10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 64 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 65 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 68 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 69 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder 70 Bilaga 2 Lagförslag i promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 108 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 123 Bilaga 4 Utdrag ur lagförslag i promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17) 124 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17) 128 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 129 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 149 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2018 150 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings-fonder, 5. lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings-fonder. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder dels att 2 kap. 17 g §, 4 kap. 10 §, 10 kap. 3 och 11 §§, 12 kap. 1 a och 10 §§ och 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a §, och närmast före 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Särskilda bestämmelser för penningmarknadsfonder 5 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder finns bestämmelser som avviker från eller kompletterar denna lag. 2 kap. 17 g § Ett fondbolag som i sin verksamhet lämnar råd till icke-professionella kunder om fondandelar i andra fall än det som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3 ska när det utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett fondbolag som i sin verksamhet lämnar råd till kunder om fondandelar i andra fall än det som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3 ska när det utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 4 kap. 10 § Andelarna i en värdepappersfond ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden, om inte annat följer av andra stycket. I en värdepappersfond får det finnas andelar av olika slag (andelsklasser). Andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Andelsklasser i en och samma fond får vara förenade med 1. villkor för a) utdelning, b) avgifter, c) lägsta teckningsbelopp, d) distribution av andelar, e) valutasäkring, och f) i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses, och 2. villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 8. 2. villkor som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 9. Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Om det finns andelsklasser ska värdet av en fondandel dock bestämmas med beaktande av de villkor som är förenade med andelsklassen. Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden ska värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Fondbolaget ska fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet. 5 kap. Bestämmelser som inte gäller för penningmarknadsfonder 24 a § Av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 följer att bestämmelserna i 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ inte gäller för en värdepappersfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt den förordningen. 10 kap. 3 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och andra författningar som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen begära att 1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, och b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. 12 kap. 1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om fondbolaget 1. har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. tillhandahåller diskretionär portföljförvaltning i strid med 1 kap. 4 §, 3. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §, 4. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av verksamheten enligt 2 kap. 17 eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 avseende dessa bestämmelser, 5. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om uppdragsavtal i 4 kap. 4-6 §§ och 7 § första stycket, 6. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond utan att fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §, 7. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med 4 kap. 15-21 §§, 8. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det som anges i 5 kap. 1, 3-22, 24 eller 25 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 12, 13, 15 och 16 avseende dessa bestämmelser, 8. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det som anges i 5 kap. 1, 3-22, 24 eller 25 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 13, 14, 16 och 17 avseende dessa bestämmelser, 9. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 14 avseende dessa bestämmelser, 9. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 15 avseende dessa bestämmelser, 10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehavet, eller 12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier. Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. 10 § Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 23, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor. Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 24, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 13 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 1 kap. 4 § eller 7 kap. 1 §, 1. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 1 kap. 4 § eller 7 kap. 1 §, 2. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §, 3. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8-10 §§, 4. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas, 5. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket, 6. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17, 17 c och 17 f §§, 7. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 2 kap. 17 g §, 7. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas, 8. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas, 8. villkor som en andelsklass får vara förenad med enligt 4 kap. 10 § andra stycket 2 och under vilka förutsättningar en andelsklass får vara förenad med ett visst villkor, 9. villkor som en andelsklass får vara förenad med enligt 4 kap. 10 § andra stycket 2 och under vilka förutsättningar en andelsklass får vara förenad med ett visst villkor, 9. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §, 10. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 11. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 11. hur informationen enligt 4 kap. 24 § ska presenteras, 12. hur informationen enligt 4 kap. 24 § ska presenteras, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, 13. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning, 14. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning, 14. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena, 15. det system för riskhantering ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena, 15. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 16. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 16. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 17. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 17. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas, 18. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas, 18. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §, 19. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §, 19. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§, 20. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§, 20. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §, 21. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §, 21. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, 22. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, 22. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, 23. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, 23. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och 24. vilka upplysningar fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och 24. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §. 25. sådana avgifter som avses i 10 kap. 11 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018 i fråga om 2 kap. 17 g §, 4 kap. 10 §, 12 kap. 1 a och 10 §§ och 13 kap. 1 § och i övrigt den 21 juli 2018. 2. Ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som den 21 juli 2018 förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen och för vilken det även krävs auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, får fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt den förordningen. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, får fondbolaget eller förvaltningsbolaget dock fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 23 kap. 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 kap. 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § ska fullgöras, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras, 3. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 4. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 5. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 och 13 §§, och 6. att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 a §, 8 kap. 1 a §, 11 kap. 11 §, 12 kap. 13 §, 13 kap. 7 och 15 §§ och 15 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § Det finns kompletterande och avvikande bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, och 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder. 8 kap. 1 a § En AIF-förvaltare som i sin verksamhet lämnar råd till icke-professionella investerare om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder i andra fall än det som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 4 ska när den utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. En AIF-förvaltare som i sin verksamhet lämnar råd till investerare om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder i andra fall än det som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 4 ska när den utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 11 kap. 11 § En AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond som får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande: 1. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger, eller till följd av en sådan utdelning eller annan värdeöverföring skulle understiga, det tecknade kapitalet inklusive de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalda delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet. 2. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret inklusive balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver. 3. Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget och innehas av det samt aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, om förvärven skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1. För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b-h i artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (omarbetning) vara uppfyllda. För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b-h i artikel 61.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i den ursprungliga lydelsen, vara uppfyllda. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana åtgärder som avses i första stycket. Första stycket gäller inte nedsättning av aktiekapitalet som görs för att täcka förlust eller nedsättning som görs för överföring av medel till reserv som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning, om reserven efter åtgärden inte överstiger tio procent av det tecknade kapitalet efter nedsättningen. 12 kap. 13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör ställas på riskspridning. För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller 5 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än de som anges i 5 kap. 12 § samma lag, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången. Bestämmelserna i 5 kap. 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ lagen om värdepappersfonder gäller inte för en specialfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. 13 kap. 7 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kommissionens delegerade förordning och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom kommissionens delegerade förordning, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och andra författningar som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen begära att 1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens tillsyn enligt 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, samt d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket, 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 3 kap. 2 a §, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 5. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 8 kap. 1 a §, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 7. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 8. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 11. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 10. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 12. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 13. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 12. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 14. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 15. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 14. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 16. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 15. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 16. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 18. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 17. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 19. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 18. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 20. vilka upplysningar AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 19. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 21. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 20. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 22. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018 i fråga om 8 kap. 1 a § och 15 kap. 2 § och i övrigt den 21 juli 2018. 2. En AIF-förvaltare som den 21 juli 2018 har tillstånd enligt 3 kap. 1 § eller 5 kap. 2 § att förvalta en alternativ investeringsfond för vilken det även krävs auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, får fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt den förordningen. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, får AIF-förvaltaren dock fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:1148 Föreslagen lydelse 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket, 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 3 kap. 2 a §, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 5. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 8 kap. 1 a §, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 7. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 8. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 11. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 10. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 12. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 13. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 12. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 14. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 15. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 14. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 16. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 15. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 16. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 18. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 17. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 19. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 18. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 20. vilka upplysningar AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 19. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 21. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 20. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 22. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:1149 Föreslagen lydelse 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket, 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 3 kap. 2 a §, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4, 3. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 5. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 8 kap. 1 a §, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 7. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 8. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 11. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 10. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 12. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 13. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 12. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 14. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 15. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 14. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 16. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 15. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 16. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 18. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 17. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 19. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 18. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 20. vilka upplysningar AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 19. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 21. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 20. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 22. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet utfärdade i juni 2017 förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder. Den trädde i kraft den 20 juli 2017 och flertalet av förordningens bestämmelser ska tillämpas fr.o.m. den 21 juli 2018. Förordningen finns i bilaga 1. Under förhandlingarna av förordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2013/14:FPM6). I promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder, som har tagits fram inom Finansdepartementet, föreslås lagändringar med anledning av förordningen om penningmarknadsfonder. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2017/04463/V). Den 1 januari 2018 trädde ändringar i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft som innebär att en AIF-förvaltare kan få ett särskilt tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet om förvaltaren avser att föra investeringssparkonto (prop. 2017/18:5, SFS 2017:1147). Samma möjlighet infördes för fondbolag enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Efter att lagändringarna utfärdats har det uppmärksammats att det bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av medel som tas emot med redovisningsskyldighet som samtidigt infördes i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder fick en annan utformning jämfört med motsvarande bemyndigande i lagen om värdepappersfonder. Frågan om en ändring av bemyndigandet har beretts med Finansinspektionen och Fondbolagens förening (Fi2017/04810/V). I promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17) lämnas vissa förslag med anledning av det delegerade direktivet och en delegerad förordning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II). Utdrag ur promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2017/02580/FPM). I denna proposition behandlas lagförslagen i promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder, ett förslag om ändring av det ovan nämnda bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet samt de lagförslag med anledning av det delegerade direktivet och en delegerad förordning till MiFID II som finns i promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17). Lagrådet Regeringen beslutade den 8 februari 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. I förhållande till lagrådsremissen har det gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten. 4 EU:s förordning om penningmarknadsfonder 4.1 Bakgrund Penningmarknadsfonder är fonder vars tillgångar utgörs av likvida värdepapper med korta löptider. Genom penningmarknadsfonder, vars medel placeras i penningmarknadsinstrument, får finansiella företag, icke-finansiella företag och stater tillgång till kortfristig finansiering, vilket i sin tur kan påverka den reala ekonomin. Samtidigt innebär det ett effektivt sätt för investerare i dessa fonder att sprida sin kreditrisk och exponering, i stället för att enbart förlita sig på bankinlåning. Penningmarknadsfonder bidrar därmed till att skapa likviditet i det finansiella systemet. Händelser som inträffade under finanskrisen 2008 visade att vissa egenskaper hos penningmarknadsfonder gör dem sårbara under stressade marknadsförhållanden. Det visade sig att penningmarknadsfonder då kan bidra till att risker i hela det finansiella systemet sprids eller förstärks. När priset på en tillgång som medlen i en penningmarknadsfond har placerats i börjar falla, kan det bli svårt att tillgodose investerares begäran om att omedelbart lösa in fondandelar och samtidigt bibehålla värdet på fondandelen. Enligt rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (International Organization of Securities Commissions, IOSCO) kan denna situation vara särskilt allvarlig när det gäller penningmarknadsfonder med s.k. fast eller stabilt nettotillgångsvärde, då den skulle kunna leda till uttagsanstormningar, vilket i sin tur skulle kunna leda till mer omfattande makroekonomiska konsekvenser (se skälen 3 och 9 till förordningen om penningmarknadsfonder). Mot denna bakgrund publicerade Europeiska kommissionen den 4 september 2013 ett förslag till reglering av penningmarknadsfonder. Efter förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet antogs förordningen om penningmarknadsfonder i juni 2014. Förordningen publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 30 juni 2017 och trädde i kraft den 20 juli 2017. Förordningen ska tillämpas fr.o.m. den 21 juli 2018, med undantag för vissa bestämmelser som tillämpas fr.o.m. den 20 juli 2017. 4.2 Förordningens innehåll 4.2.1 Syfte och tillämpningsområde Förordningen om penningmarknadsfonder syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och skapa en hög skyddsnivå för investerare. Bestämmelserna i förordningen bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet, och på Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i det följande benämnt AIFM-direktivet. Dessa direktiv utgör de rättsliga ramarna som styr etableringen, förvaltningen och marknadsföringen av värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder. Förordningen innebär att särskilda regler för penningmarknadsfonder införs utöver, och i vissa fall ska gälla i stället för, de regler som finns i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet. De fonder som omfattas av förordningen är både sådana som regleras i UCITS-direktivet (s.k. UCITS-fonder) och sådana som avses i AIFM-direktivet (s.k. alternativa investeringsfonder), där medlen i fonderna investeras i kortfristiga tillgångar och vars målsättning det är att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bevara värdet av investeringen (artikel 1.1 i förordningen). Svenska värdepappersfonder är UCITS-fonder (i den svenska fondlagstiftningen används benämningen fondföretag för motsvarande utländska fonder som är etablerade i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [EES]). Svenska specialfonder är alternativa investeringsfonder, men det finns även andra svenska fonder som är alternativa investeringsfonder. En alternativ investeringsfond kan antingen vara etablerad i ett land inom EES (EES-baserad alternativ investeringsfond) eller i ett land utanför EES (icke EES-baserad alternativ investeringsfond). Med kortfristiga tillgångar avses finansiella tillgångar med en löptid på högst två år (artikel 2.1). 4.2.2 Auktorisation och marknadsföring Förordningen om penningmarknadsfonder inleds med ett kapitel med allmänna bestämmelser om definitioner, typer av penningmarknadsfonder, auktorisation av penningmarknadsfonder och förfarande för auktorisering av penningmarknadsfonder som är alternativa investeringsfonder, användningen av beteckningen penningmarknadsfond och om förhållandet till UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet (artiklarna 1-7). I förordningen ställs krav på att samtliga fonder som omfattas av förordningen och som förvaltas inom EU eller är etablerade eller marknadsförs där, ska vara auktoriserade som penningmarknadsfonder (artiklarna 4 och 5). Auktorisationen förutsätter att fonden antingen är auktoriserad eller får auktorisation som en UCITS-fond, eller är en alternativ investeringsfond som förvaltas av en auktoriserad AIF-förvaltare. För alternativa investeringsfonder räcker det således inte att förvaltaren är registrerad (jfr 2 kap. lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). En auktorisation enligt förordningen gäller inom hela EU (artikel 4.1) och benämningen "penningmarknadsfond", "MMF" (eng. Money Market Fund) eller liknande benämningar som skulle kunna ge investerare intrycket att det rör sig om en penningmarknadsfond får användas enbart för de fonder som har fått en sådan auktorisation (artikel 6). En penningmarknadsfond ska enligt förordningen auktoriseras som något av följande: en penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde, en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde (artikel 3.1, se även definitionerna i artikel 2.11-2.13). I auktorisationen för penningmarknadsfonden ska det uttryckligen anges vilken typ av penningmarknadsfond det rör sig om (artikel 3.2). Förvaltare av befintliga UCITS-fonder och alternativa investeringsfonder som omfattas av förordningen ska senast den 21 januari 2019, dvs. inom sex månader efter det att förordningen ska börja tillämpas, lämna in en ansökan om auktorisation till den behöriga myndigheten för fonden (artikel 44.1, se även skäl 17 till förordningen). Den behöriga myndigheten ska därefter inom två månader från det att en fullständig ansökan kommit in fatta beslut i frågan om auktorisation (artikel 44.2). 4.2.3 Placeringsbestämmelser och kreditkvalitetsbedömning Förordningen om penningmarknadsfonder innehåller bestämmelser om vilka tillgångar som utgör godtagbara tillgångar för penningmarknadsfonder (artiklarna 8-16) samt krav på diversifiering av tillgångarna (artikel 17) och begränsningar när det gäller koncentration (artikel 18). Medlen i penningmarknadsfonder får placeras i sju olika kategorier av finansiella tillgångar: penningmarknadsinstrument, vissa värdepapperiseringar och tillgångsbaserade certifikat (i förordningen benämnda ABCP-papper, eng. asset-backed commercial paper), insättningar hos kreditinstitut, finansiella derivatinstrument, repor och omvända repor samt andelar eller aktier i andra penningmarknadsfonder (artikel 9.1, se även definitionerna av dessa tillgångar i artikel 2 och om ABCP-papper i skäl 23). I förordningen beskrivs de närmare förutsättningarna för placering i dessa kategorier av finansiella tillgångar. För värdepappersfonder innebär de ovan nämnda bestämmelserna att vissa av placeringsreglerna i UCITS-direktivet (artiklarna 49-50a, 51.2 och 52-57) inte gäller för penningmarknadsfonder, såvida inte något annat uttryckligen anges i förordningen (artikel 8.2 i förordningen, se vidare avsnitt 5.1). I syfte att säkerställa att medlen i penningmarknadsfonder placeras i tillgångar av hög kvalitet finns även krav på att förvaltaren av fonden inrättar ett förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning (artiklarna 19, 20 och 23). Förfarandet ska dokumenteras, liksom själva bedömningarna (artikel 21). Kommissionen ska anta delegerade akter för att precisera dessa krav (artikel 22). 4.2.4 Likviditets- och riskhantering I förordningen finns bestämmelser om hantering av risker i penningmarknadsfonder (artiklarna 24-28). Det ställs upp portföljregler för både s.k. kortfristiga penningmarknadsfonder och standardiserade penningmarknadsfonder (artiklarna 24 och 25, se även definitionerna i artikel 2.14 och 2.15). Olika begränsningar när det gäller portföljens genomsnittliga löptid respektive livslängd gäller beroende på om penningmarknadsfonden är kortfristig eller om den är standardiserad. I förordningen finns också krav på strategier för att lära känna kunden och på regelbundna stresstester (artiklarna 27 och 28). Dessa bestämmelser syftar till att bättre kunna förutse risken för stora uttag från penningmarknadsfonden och därmed kunna säkerställa en lämplig likviditets- och riskhantering (se skälen 42 och 43 till förordningen). Penningmarknadsfonder får enligt förordningen inte ta emot s.k. externt tillskott från en tredje part (artikel 35). Syftet med ett externt tillskott är att upprätthålla likviditet i en penningmarknadsfond eller stabilisera nettotillgångsvärdet. Samtidigt ökar ett externt tillskott spridningsrisken mellan penningmarknadsfonder och resten av finanssektorn, eftersom sådana tillskott inte alltid kan garanteras. Den osäkerhet som detta innebär kan göra penningmarknadsfonder mer sårbara för uttagsanstormningar, särskilt under perioder av finansiell instabilitet (jfr skäl 49 till förordningen). 4.2.5 Värdering Förordningen innehåller bestämmelser om hur tillgångar i penningmarknadsfonder ska värderas, beräkning av nettotillgångsvärdet per andel eller aktie av penningmarknadsfonder och om emissions- och inlösenkurs (artiklarna 29-33). Tillgångarna i en penningmarknadsfond ska värderas dagligen och om möjligt till marknadsvärde (artikel 29.1 och 29.2). Modellvärdering får användas när marknadsvärdering inte är möjligt (artikel 29.4). Under vissa förutsättningar får värdering ske enligt nettokostnadsmetoden (artikel 29.6 och 29.7). Värderingarna ska överlämnas till den behöriga myndigheten (artikel 29.5). 4.2.6 Särskilda krav på likviditetshantering för penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde Förordningen omfattar både penningmarknadsfonder med fast respektive rörligt nettotillgångsvärde. En penningmarknadsfond med ett fast nettotillgångsvärde har ett oförändrat fondandelsvärde. I en penningmarknadsfond med ett rörligt fondandelsvärde varierar i stället fondandelsvärdet med värdet på tillgångarna i fonden. I syfte att minska systemrisken får penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde enligt förordningen endast drivas i unionen som statspappersbaserade penningmarknadsfonder (artikel 3.1, se även skäl 10 till förordningen). För statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde ställs det i förordningen krav på särskilda förfaranden för likviditetshantering (artikel 34.1). Kraven gäller även för penningmarknadsfonder med lågvolatilt fondandelsvärde, för vilka värderingsreglerna har stora likheter med de regler som gäller för statspappersbaserade penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde. Kraven innebär bl.a. att de likviditetströskelvärden som gäller på veckobasis (artikel 24.1 e) ska bevakas särskilt, och att vissa åtgärder ska vidtas om trösklarna passeras. Sådana åtgärder kan bli aktuella om det är många andelsägare som begär inlösen och kan t.ex. bestå i tillämpningen av likviditetsavgifter eller inlösenspärrar. För det fall inlösenspärrar tillämpas i mer än 15 dagar inom en period på 90 dagar ska penningmarknadsfonden automatiskt upphöra att vara en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde (artikel 34.2). 4.2.7 Informationskrav, rapportering till behöriga myndigheter och tillsyn Förordningen om penningmarknadsfonder innehåller transparenskrav som innebär att viss information ska lämnas till investerare och rapportering ske till behöriga myndigheter (artiklarna 36 och 37). Behöriga myndigheter ska överföra informationen till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som ska skapa en central databas över alla penningmarknadsfonder. För att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka, övervaka och hantera risker på marknaden ställs det även krav på kvartalsvis rapportering. I förordningen finns bestämmelser om behöriga myndigheters tillsyn och befogenheter och om samarbete mellan myndigheter (artiklarna 39, 41 och 43). Det ställs även krav på medlemsstaterna att fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och åtgärder (artikel 41). 5 Kompletteringar till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 5.1 Ändringar görs i befintliga lagar Regeringens förslag: EU:s förordning om penningmarknadsfonder kompletteras genom att ändringar görs i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om värdepappersfonder respektive lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder införs en upplysning om att det i förordningen om penningmarknadsfonder finns kompletterande och avvikande bestämmelser om penningmarknadsfonder och förvaltare av dessa fonder. I lagen om värdepappersfonder införs en upplysning om att vissa placeringsbestämmelser i den lagen inte gäller för en värdepappersfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder införs ett undantag från vissa placeringsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder för en specialfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Hänvisningen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till regler om förvärv av egna aktier i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 20 oktober 2012 ersätts med en hänvisning till motsvarande regler i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017. Hänvisningarna till EU-förordningar i de bestämmelser som föreslås ska vara dynamiska, dvs. avse förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Den hänvisning som görs till ett EU-direktiv ska vara statisk, dvs. avse direktivet i den vid en viss tidpunkt gällande lydelsen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att de placeringsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder som enligt promemorians förslag inte ska gälla för värdepappersfonder och specialfonder som har auktoriserats som penningmarknadsfonder inte överensstämmer helt med de placeringsbestämmelser som anges i regeringens förslag. Promemorians förslag avviker även från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att det ska införas en definition av förordningen om penningmarknadsfonder i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen och Fondbolagens förening anser att förslaget till upplysningsbestämmelse i lagen om värdepappersfonder om att vissa placeringsbestämmelser inte gäller för en penningmarknadsfond bör innehålla delvis andra placeringsbestämmelser än de som anges i promemorians förslag. Finansinspektionen påpekar att artikel 50 i UCITS-direktivet bl.a. innehåller begränsningar avseende vilka typer av tillgångar som ett fondföretag får bestå av (artikel 50.1) och vissa typer av överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument (artikel 50.2). Motsvarande placeringsbegränsningar finns i 5 kap. 3 och 5 §§ lagen om värdepappersfonder, vilka inte räknas upp i den bestämmelse som föreslås i promemorian. Inspektionen anser mot den bakgrunden att uppräkningen av bestämmelser i den aktuella paragrafen bör ses över. Fondbolagens förening anser att de artiklar i UCITS-direktivet som anges i artikel 8.2 i förordningen genomförs i 5 kap. 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ lagen om värdepappersfonder. Föreningen ifrågasätter även om det behövs en undantagsbestämmelse i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder för specialfonder som är penningmarknadsfonder. Sveriges advokatsamfund anser att rättssäkerhetsskäl talar för att det bör framgå av lagförslaget vilka avvikelser mellan EU-rätten och nationell rätt som har identifierats. Skälen för regeringens förslag Upplysningsbestämmelser om avvikande och kompletterande bestämmelser i förordningen om penningmarknadsfonder Den svenska lagstiftningen på fondområdet består i huvudsak av lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagarna genomför UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet i svensk rätt. Förordningen om penningmarknadsfonder bygger på de båda direktiven och är avsedd att tillämpas i tillägg till dessa direktiv (skäl 12 till förordningen). En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva förordningens materiella bestämmelser med nationell rätt får Sverige därför inte vidta. Det är endast när svensk rätt kan anses strida mot förordningen eller när det i förordningen föreskrivs en skyldighet eller möjlighet att vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet eller när det behövs andra nationella åtgärder till stöd för förordningens syfte som ändringar i svensk rätt aktualiseras. Förordningen om penningmarknadsfonder förutsätter att vissa nationella bestämmelser införs. Förordningen är en särreglering av en typ av fonder som bara får förvaltas och marknadsföras av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare. Den kompletterande lagstiftningen med anledning av förordningen bör därför föras in i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förordningen innebär att särskilda regler för etablering, förvaltning och marknadsföring av penningmarknadsfonder införs utöver, och i vissa fall ska gälla i stället för, de regler som finns i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet. Sveriges advokatsamfund anser att det finns särskild anledning att uppmärksamma marknadsföringsbegreppet i förordningen (artikel 4.1) och att det, för att säkerställa att svensk tillämpning av förordningen följer unionsrätten, av ett förslag klart bör framgå att begreppet "marknadsföra" i förordningen ska tolkas i enlighet med unionsrätten och inte i enlighet med det svenska genomförandet av UCITS-direktivet och AIFM-direktivet. Regeringen konstaterar för det första att termen marknadsföra anges i förordningen om penningmarknadsfonder och att det därmed inte finns något utrymme för att i svensk rätt reglera hur den termen ska tolkas. När det gäller tolkningen av termen marknadsföring i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet konstaterar regeringen att det är en fråga som har behandlats i flera tidigare lagstiftningsärenden och hänvisar till vad som anförs i de ärendena (se t.ex. prop. 2016/17:3 s. 16). I lagen om värdepappersfonder respektive lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in en upplysning om att det i förordningen om penningmarknadsfonder finns särskilda bestämmelser om penningmarknadsfonder och förvaltare av dessa fonder. Advokatsamfundet anser att de avvikelser som finns mellan EU-rätten och nationell rätt bör framgå i respektive lag. Regeringen konstaterar att de avvikelser som finns rör de placeringsbestämmelser som behandlas nedan; i övrigt måste bestämmelserna i förordningen om penningmarknadsfonder betraktas som kompletterande till lagen om värdepappersfonder respektive lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att i de båda lagarna precisera ytterligare vilka avvikande eller kompletterande bestämmelser som finns i förordningen. Härvid kan dock påpekas att om det skulle uppkomma en konflikt mellan förordningen och svensk rätt så ska bestämmelserna i förordningen tillämpas (jfr prop. 2016/17:3 s. 11). Upplysningsbestämmelse om placeringsbestämmelser som inte gäller för en värdepappersfond som är en penningmarknadsfond I förordningen om penningmarknadsfonder anges att penningmarknadsfonder som auktoriserats som UCITS-fonder inte ska omfattas av skyldigheterna när det gäller placeringsregler som finns i vissa artiklar i UCITS-direktivet, såvida inte annat uttryckligen anges i förordningen (artikel 8.2). De regler i UCITS-direktivet som anges är artiklarna 49-50a, 51.2 och 52-57. Förordningen innebär således att de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som motsvarar dessa artiklar inte ska gälla för värdepappersfonder som är penningmarknadsfonder, såvida inte det uttryckligen anges i förordningen att motsvarande regler i UCITS-direktivet ska gälla. Det bör tas in en upplysning i lagen om värdepappersfonder om att motsvarande placeringsbestämmelser inte gäller för en värdepappersfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen. När det gäller vilka bestämmelser som ska anges i en sådan upplysningsbestämmelse instämmer regeringen med Finansinspektionen och Fondbolagens förening om att det finns skäl att justera uppräkningen av dessa bestämmelser i förhållande till promemorians förslag. Regeringen bedömer att de regler i UCITS-direktivet som anges i artikel 8.2 i förordningen (artiklarna 49-50a, 51.2 och 52-57) motsvaras av placeringsbestämmelserna i 5 kap. 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ lagen om värdepappersfonder. Dessa bestämmelser bör därför anges i upplysningsbestämmelsen i lagen om värdepappersfonder. I förordningen regleras både situationen där de aktuella artiklarna med placeringsregler i UCITS-direktivet inte ska gälla ("ska inte omfattas av skyldigheterna när det gäller UCITS-fonders placeringsbestämmelser") som situationen där de ska gälla ("såvida annat inte uttryckligen anges i denna förordning", se artikel 8.2). I förordningen finns ett exempel på en sådan situation där det i förordningen uttryckligen anges att artikel 55 i UCITS-direktivet under vissa villkor ändå ska gälla (artikel 16.5 andra stycket i förordningen). Artikel 55 i UCITS-direktivet har i svensk rätt genomförts i 5 kap. 16-18 §§ lagen om värdepappersfonder (se prop. 2010/11:135 s. 146). Undantag från vissa placeringsbestämmelser för en specialfond som är en penningmarknadsfond AIFM-direktivet innehåller inte några regler om hur medlen i en alternativ investeringsfond ska placeras, varför en motsvarande upplysningsbestämmelse som den som föreslås i lagen om värdepappersfonder inte behövs i de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som i svensk rätt genomför det direktivet. En alternativ investeringsfond kan dock vara en specialfond (se 1 kap. 11 § 23 och 12 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För en sådan fond gäller placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder (se 12 kap. 13 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som hänvisar till 5 kap. lagen om värdepappersfonder). Även en specialfond kan därför omfattas av förordningen om penningmarknadsfonder (artikel 1.1) och därmed vara en penningmarknadsfond. Fondbolagens förening noterar att den bestämmelse om specialfonder som föreslås i promemorian inte - till skillnad från bestämmelsen avseende värdepappersfonder - är utformad som en upplysningsbestämmelse. Föreningen ifrågasätter om bestämmelsen behövs, eftersom det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att 5 kap. lagen om värdepappersfonder gäller för specialfonder. Regeringen konstaterar att den upplysningsbestämmelse för värdepappersfonder som föreslås visserligen tas in i 5 kap. lagen om värdepappersfonder, som genom hänvisningen till det kapitlet i 12 kap. 13 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder gäller även för specialfonder. Eftersom den nya bestämmelse som föreslås i 5 kap. lagen om värdepappersfonder är en upplysningsbestämmelse om vad som gäller för värdepappersfonder enligt förordningen om penningmarknadsfonder får den dock inte någon materiell innebörd för specialfonder. Artikel 8.2 i förordningen om penningmarknadsfonder avser fonder som auktoriserats som UCITS-fonder, dvs. fonder som, om de är svenska, är värdepappersfonder. För att samma placeringsbestämmelser som enligt förordningen gäller för värdepappersfonder som är penningmarknadsfonder ska gälla även för specialfonder som är penningmarknadsfonder enligt förordningen, behöver det därför i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder införas en materiell bestämmelse i form av ett undantag från vissa placeringsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder som annars gäller för specialfonder. I den undantagsbestämmelsen bör det anges samma placeringsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder som enligt det som anges ovan bör anges i den upplysningsbestämmelse som föreslås i 5 kap. den lagen. Genom den upplysningsbestämmelsen i lagen om värdepappersfonder och undantagsbestämmelsen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer samma placeringsbestämmelser att gälla för både värdepappersfonder och specialfonder som är penningmarknadsfonder enligt förordningen. I sammanhanget kan konstateras att Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter som gäller för värdepappersfonder (Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2013:9] om värdepappersfonder) och för förvaltare av alternativa investeringsfonder (Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2013:10] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Även dessa föreskrifter kan behöva anpassas efter förordningen om penningmarknadsfonder. Hänvisningar till EU-rättsakter Förslagen i denna proposition innebär att det ska införas hänvisningar till förordningen om penningmarknadsfonder i flera bestämmelser i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Till skillnad från vad som föreslås i promemorian anser regeringen dock att det inte bör införas en definition av förordningen i de båda lagarna. I de båda lagarna finns nämligen hänvisningar även till andra EU-förordningar men inte några definitioner av de förordningarna. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. För att säkerställa att ändringar i förordningen om penningmarknadsfonder får omedelbart genomslag är det ändamålsenligt att hänvisningar till förordningen är dynamiska. Det är också den hänvisningsteknik som regeringen har använt i senare tids propositioner (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20 f., prop. 2015/16:160 s. 36 f. och 45 och prop. 2016/17:22 s. 96 f.). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns en bestämmelse om förvärv av egna aktier (11 kap. 11 §). I bestämmelsen hänvisas till förutsättningar som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga. Det direktivet har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (i det följande benämnt det kodifierande direktivet). I det direktivet (artikel 166) anges att hänvisningar till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU ska anses som hänvisningar till det kodifierande direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV till det kodifierande direktivet. Hänvisningen till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör därför ersättas med en hänvisning till motsvarande regler i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132. Eftersom ändringar i EU-direktiv bör föranleda överväganden av lagstiftaren om huruvida lagtexten behöver ändras bör hänvisningar till sådana EU-rättsakter göras statiska. Den aktuella hänvisningen till det kodifierande direktivet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör därför vara statisk. 5.2 Behörig myndighet Regeringens bedömning: Det krävs inte några lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt EU:s förordning om penningmarknadsfonder. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I förordningen om penningmarknadsfonder definieras den behöriga myndigheten för UCITS-fonder som den myndighet som utsetts till behörig myndighet enligt UCITS-direktivet i UCITS-fondens hemmedlemsstat (artikel 2.17 a i förordningen). För EU-baserade alternativa investeringsfonder definieras den behöriga myndigheten som den myndighet som utsetts till behörig myndighet enligt AIFM-direktivet i fondens hemmedlemsstat (artikel 2.17 b). Den behöriga myndigheten för icke EU-baserade alternativa investeringsfonder utgörs också av en myndighet som utsetts till behörig myndighet enligt AIFM-direktivet, och vilken medlemsstats behöriga myndighet som är ansvarig beror på hur marknadsföringen sker och om fonden förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare eller inte (artikel 2.17 c). Vilken myndighet som är behörig myndighet regleras alltså i förordningen om penningmarknadsfonder och medlemsstaterna behöver inte införa någon särskild reglering för att peka ut en sådan myndighet. Finansinspektionen är den myndighet som utsetts till behörig myndighet i Sverige enligt UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet (se 1 kap. 4 § och 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder samt 1 kap. 9 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Detta innebär att Finansinspektionen ska anses som behörig myndighet i Sverige även enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Det ankommer därmed på Finansinspektionen att fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt förordningen, exempelvis att pröva ansökningar om auktorisation och utöva tillsyn över penningmarknadsfonder, fondbolag och AIF-förvaltare. Av förordningen följer att Finansinspektionen även ska övervaka att beteckningen penningmarknadsfond eller liknande beteckningar inte används för värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder om de inte uppfyller kraven i förordningen (artikel 38.5). I egenskap av behörig myndighet har Finansinspektionen även befogenhet att återkalla en auktorisation av en penningmarknadsfond som har beviljats i enlighet med förordningen, om de krav som gäller inte uppfylls (artikel 41.2 b). 5.3 Tillsyn och ingripanden Regeringens förslag: Finansinspektionens befogenhet att begära uppgifter och upplysningar för övervakningen av att lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följs ska utvidgas till att även omfatta andra författningar som reglerar verksamheten. Regeringens bedömning: Reglerna i EU:s förordning om penningmarknadsfonder om den behöriga myndighetens befogenhet att genomföra platsundersökningar och att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av den fortsätter att följa förordningen kräver inte någon lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller reglerna om sanktioner och åtgärder vid överträdelser av förordningen. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Fondbolagens förening anser att det, mot bakgrund av att en stor andel av de fonder som marknadsförs i Sverige är utländska och hör hemma i andra länder inom EES, även bör övervägas ett tillägg i bestämmelserna om Finansinspektionens underrättelseskyldighet och möjligheter att ingripa när det finns skäl att anta att ett fondföretag eller en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare i Sverige åsidosätter skyldigheter enligt UCITS-direktivet eller AIFM-direktivet som omfattas av hemlandstillsyn (12 kap. 17 a § lagen om värdepappersfonder respektive 14 kap. 21 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Sveriges advokatsamfund ifrågasätter förslaget att utvidga Finansinspektionens övervakning till att omfatta åtgärder som avser andra författningar än lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Advokatsamfundet anser att det inte har redogjorts för vilka andra författningar det skulle vara fråga om och inte heller för några svårigheter i Finansinspektionens nuvarande tillsynsarbete. Mot den bakgrunden anser Advokatsamfundet att förslaget framstår som oproportionerligt långtgående och oförutsägbart. Skälen för regeringens förslag och bedömning Tillsyn Enligt förordningen om penningmarknadsfonder ska de behöriga myndigheterna, i enlighet med nationell rätt och utan att det påverkar deras befogenheter i enlighet med UCITS-direktivet och AIFM-direktivet, ha alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt förordningen (artikel 39). Berörda myndigheter ska i synnerhet ha befogenhet att a) begära tillgång till och kopiera eller få en kopia av varje handling, oberoende av dess form, b) kräva att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av den tillhandahåller information utan dröjsmål, c) begära upplysningar från varje person med anknytning till verksamheten för en penningmarknadsfond eller av förvaltaren av fonden, d) genomföra inspektioner på plats med eller utan föranmälan, e) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av den fortsätter att följa förordningen, och f) utfärda ett föreläggande för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av den följer förordningen och avstår från alla handlingar som skulle kunna stå i strid med denna. Befogenheterna gäller i enlighet med nationell rätt, vilket innebär att regeln kräver att det redan finns eller införs bestämmelser i nationell rätt som ger den behöriga myndigheten dessa befogenheter. För fondbolag och svenska AIF-förvaltare omfattar Finansinspektionens tillsyn att verksamheten drivs enligt lagen om värdepappersfonder respektive lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, andra författningar som reglerar företagens verksamhet, fondbestämmelser, bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagens verksamhet (10 kap. 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder och 13 kap. 1 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Finansinspektionen har också tillsyn över att förvaltningsbolag och fondföretag (dvs. utländska motsvarigheter till fondbolag respektive värdepappersfonder) samt vissa utländska AIF-förvaltare följer de lagar och andra författningar som gäller för deras verksamhet i Sverige (10 kap. 1 § tredje stycket lagen om värdepappersfonder och 13 kap. 1 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Finansinspektionens tillsyn omfattar därför att företagen följer de författningar som reglerar deras verksamhet. Finansinspektionens befogenhet att begära att en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat och kalla till förhör gäller dock endast för övervakningen av vissa utpekade författningar (10 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder och 13 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För att Finansinspektionen ska ha befogenhet att begära att en person tillhandahåller uppgifter och att kalla till förhör i syfte att övervaka att bestämmelserna i förordningen om penningmarknadsfonder följs (artikel 39 a-c i förordningen), krävs därför ändringar i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det är lämpligt att befogenheterna, i likhet med bestämmelserna om Finansinspektionens tillsyn, kan användas för övervakningen även av att andra författningar som reglerar verksamheten följs. På så sätt säkerställs även att Finansinspektionen kan begära upplysningar för sin tillsyn i förhållande till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (jfr prop. 2016/17:3 s. 18 f.). Regeringen anser därmed att det finns ett tydligt behov av att utvidga Finansinspektionens befogenhet på detta sätt. Genom att bestämmelserna utformas på så sätt att det anges att Finansinspektionens befogenhet gäller för övervakning av att de författningar som reglerar verksamheten följs innebär det dessutom att bestämmelserna inte behöver ändras på nytt om det på EU-nivå införs ytterligare regler om värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder eller förvaltare av sådana fonder. Finansinspektionen omfattas som förvaltningsmyndighet av de allmänna bestämmelserna i förvaltningslagen (2017:900) om motivering av beslut (32 §). Det ska därmed tydligt framgå på vilken rättslig grund som myndigheten utövar sina tillsynsbefogenheter. Regeringen anser således, till skillnad från Advokatsamfundet, att den föreslagna utvidgningen av Finansinspektionens befogenhet att begära uppgifter och upplysningar är både motiverad - inte minst mot bakgrund av kravet i förordningen om penningmarknadsfonder - och proportionerlig. Förordningen om penningmarknadsfonder innebär också att Finansinspektionen ska ha befogenhet att genomföra inspektioner på plats (artikel 39 d). Finansinspektionen får enligt gällande rätt genomföra en undersökning hos de företag som inspektionen har tillsyn över enligt respektive lag eller hos sådana företags uppdragstagare (10 kap. 4 § lagen om värdepappersfonder och 13 kap. 9 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). En sådan undersökning får genomföras om det är nödvändigt, eller, när det gäller en uppdragstagare, om undersökningen behövs för tillsynen av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare. I denna del krävs det därför inte någon lagstiftningsåtgärd. När det gäller befogenheten att vidta lämpliga åtgärder, inklusive att utfärda förelägganden, för att säkerställa att förordningen om penningmarknadsfonder följs (artikel 39 e och f) har Finansinspektionen en sådan möjlighet inom ramen för de ingripandebefogenheter som behandlas nedan. Ingripanden Enligt förordningen om penningmarknadsfonder ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner och andra åtgärder som ska gälla vid överträdelser av förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. De sanktioner och åtgärder som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 40.1). De sanktioner och åtgärder som Finansinspektionen kan använda sig av om ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare har åsidosatt någon författning som gäller för verksamheten omfattar bl.a. förelägganden och förbud av olika slag, anmärkning, varning, återkallelse av tillstånd och sanktionsavgifter (12 kap. lagen om värdepappersfonder respektive 14 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Dessa sanktioner och åtgärder kan tillämpas även i förhållande till förordningen om penningmarknadsfonder. Enligt förordningen om penningmarknadsfonder får inga företag för kollektiva investeringar etableras, marknadsföras eller förvaltas inom unionen som penningmarknadsfonder utan att ha godkänts i enlighet med förordningen. Det förutsätts i förordningen att en penningmarknadsfond också auktoriseras som en UCITS-fond (artikel 4.2) eller att förvaltaren av penningmarknadsfonden auktoriseras som AIF-förvaltare (artikel 5.1). Finansinspektionen bör därför kunna vidta åtgärder mot den som driver verksamhet som omfattas av förordningen men inte ansöker om den auktorisation som krävs. Finansinspektionen ska enligt gällande rätt förelägga den som driver verksamhet som omfattas av lagen om värdepappersfonder eller lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder att upphöra med verksamheten (12 kap. 19 § lagen om värdepappersfonder och 14 kap. 23 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond vars fondbestämmelser redan godkänts av Finansinspektionen, eller en AIF-förvaltare som har tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som förvaltar en penningmarknadsfond utan auktorisation, kommer Finansinspektionen i stället kunna ingripa mot fondbolaget respektive AIF-förvaltaren för åsidosättande av författningar som reglerar deras verksamhet. Finansinspektionen har enligt gällande rätt även vissa möjligheter att ingripa när det finns skäl att anta att ett fondföretag eller en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet i fall där det är den behöriga myndigheten i fondföretagets respektive AIF-förvaltarens hemland som ansvarar för tillsynen över att dessa skyldigheter fullgörs (12 kap. 17 a § lagen om värdepappersfonder respektive 14 kap. 21 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). En förutsättning för att Finansinspektionen ska få ingripa i ett sådant fall är att inspektionen underrättar den behöriga myndigheten i fondföretagets respektive AIF-förvaltarens hemland. Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga fondföretaget respektive AIF-förvaltaren att göra rättelse eller förbjuda påbörjandet av nya transaktioner i Sverige. Dessa ingripandemöjligheter har införts till följd av krav i UCITS-direktivet (artikel 108.4 och 108.5) respektive i AIFM-direktivet (artikel 45.7 och 45.8), se prop. 2010/11:135 s. 229 f. och prop. 2012/13:155 s. 513. Vanligtvis kommer samma myndighet att vara behörig att utöva tillsyn över såväl en förvaltare som över den eller de fonder som förvaltaren förvaltar. När ett fondbolag, förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare baserad i ett land inom EES har valt att utnyttja sin rätt att förvalta en fond etablerad i ett annat land inom EES, kommer dock förvaltaren och fonden att ha olika behöriga myndigheter. I förordningen om penningmarknadsfonder anges att både den behöriga myndigheten för penningmarknadsfonden och den behöriga myndigheten för förvaltaren ska utöva tillsyn över att förordningen följs (artikel 38). Fondbolagens förening anser att ett tillägg bör övervägas i bestämmelserna om Finansinspektionens underrättelseskyldighet och möjligheter att ingripa när det finns skäl att anta att ett fondföretag eller en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare i Sverige åsidosätter skyldigheter som den behöriga myndigheten i fondens respektive AIF-förvaltarens hemland har ansvaret för att utöva tillsyn över, så att Finansinspektionen kan ingripa med stöd av dessa bestämmelser även när det är fråga om skyldigheter som följer av förordningen om penningmarknadsfonder. Regeringen konstaterar att de berörda penningmarknadsfonderna är antingen fondföretag eller alternativa investeringsfonder som förvaltas av utländska EES-baserade AIF-förvaltare, dvs. fonder som omfattas av UCITS-direktivet respektive fonder och förvaltare som omfattas av AIFM-direktivet. Det innebär att Finansinspektionen har möjlighet att ingripa enligt de nu aktuella bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder vid överträdelser av dessa rättsakter. Det finns emellertid inte utrymme för att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra sådana överväganden som Fondbolagens förening anser bör göras när det gäller tillägg till de bestämmelserna. I förordningen om penningmarknadsfonder anges även särskilda åtgärder som de behöriga myndigheterna ska vidta när en penningmarknadsfond eller förvaltaren av en sådan fond har överträtt vissa bestämmelser i förordningen (artikel 41). I de fallen ska den behöriga myndigheten vidta åtgärder för att säkerställa att relevanta bestämmelser följs eller återkalla en auktorisation som har beviljats i enlighet med förordningen. Bestämmelsen är till sin utformning direkt tillämplig. Som konstateras i avsnitt 5.2 kan Finansinspektionen därför, med stöd av den bestämmelsen, i egenskap av behörig myndighet återkalla en auktorisation av en penningmarknadsfond. Bestämmelsen om att Finansinspektionen ska "vidta åtgärder" är dock alltför allmän för att den i sig själv ska kunna ge några konkreta befogenheter till Finansinspektionen. Finansinspektionen kan dock, som nämns ovan, använda sina befogenheter att utfärda förelägganden av olika slag. Reglerna om sanktioner och åtgärder i förordningen om penningmarknadsfonder kräver således inte någon lagstiftningsåtgärd. 5.4 Avgifter Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU:s förordning om penningmarknadsfonder. Det ska även införas en bestämmelse i lagen om värdepappersfonder om att Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt den lagen. Fondbolag och svenska AIF-förvaltare ska betala årliga avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Skyldigheten att betala en årlig avgift ska även gälla förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana penningmarknadsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Regeringen ska få meddela föreskrifter om avgifterna. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statens budget, dels via avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser. Generellt gäller att de företag som står under tillsyn betalar avgifter till Finansinspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Dessa avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen har haft för tillsynen över respektive företagskategori. Finansinspektionen får inte behålla avgifterna utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Finansinspektionen tar även ut avgifter för prövningen av olika slag av ärenden. Sådana avgifter regleras i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Dessa avgifter får Finansinspektionen disponera. Enligt förordningen om penningmarknadsfonder ska vissa UCITS-fonder och alternativa investeringsfonder auktoriseras som penningmarknadsfonder (artikel 4.1). Fondbolag och svenska AIF-förvaltare som förvaltar värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder som omfattas av förordningen kommer därför att behöva ansöka om auktorisation hos Finansinspektionen. En sådan auktorisation kommer även att behöva göras av förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen och av utländska AIF-förvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder när de fonder som de förvaltar omfattas av förordningen. Finansinspektionen ska även bedriva tillsyn över att förordningen om penningmarknadsfonder följs. Avgifter bör kunna tas ut för prövning av ansökningar om auktorisation. Avgifter bör även kunna tas ut i form av en årlig avgift för Finansinspektionens verksamhet enligt förordningen. Fondbolag och svenska AIF-förvaltare står redan under Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och ska betala årliga avgifter för verksamheten enligt de lagarna (10 kap. 11 § lagen om värdepappersfonder och 13 kap. 15 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Det bör anges i dessa lagar att de årliga avgifterna även omfattar verksamhet enligt förordningen om penningmarknadsfonder (jfr prop. 2016/17:3 s. 20 f.). Vid gränsöverskridande verksamhet kan det uppkomma situationer där Finansinspektionen är behörig myndighet för en penningmarknadsfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag eller en utländsk AIF-förvaltare. Skyldigheten att betala årliga avgifter enligt lagen om värdepappersfonder omfattar även förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond (10 kap. 11 § jämförd med 1 § och 1 kap. 6 §). När det gäller utländska AIF-förvaltare är det AIF-förvaltare som har tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som är skyldiga att betala en årlig avgift (13 kap. 15 § tredje stycket jämförd med 1 §). En utländsk AIF-förvaltare kan få tillstånd att förvalta en specialfond som är en penningmarknadsfond (5 kap. 2 §). För de alternativa investeringsfonder som är penningmarknadsfonder men inte specialfonder grundar sig dock rätten att förvalta en sådan svensk fond inte på ett tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, utan på en auktorisation för fonden enligt förordningen om penningmarknadsfonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför anges att avgiftsskyldigheten även gäller utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt förordningen om penningmarknadsfonder (jfr samma prop. s. 21). Finansinspektionen tar i dag ut avgifter för ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt lagen om värdepappersfonder. Regeringen har meddelat föreskrifter om avgifterna i förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Föreskrifterna har meddelats med stöd av ett bemyndigande från riksdagen i form av ett beslut (prop. 1989/90:138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Ändringar i regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2011 innebär att bemyndiganden att meddela föreskrifter numera måste tas in i lag (8 kap. 1 § andra stycket regeringsformen). Övergångsbestämmelser till regeringsformen innebär dock att äldre bemyndiganden fortfarande kan tillämpas. När bestämmelsen om avgifter i lagen om värdepappersfonder enligt förslaget i denna proposition ändras för att Finansinspektionen ska kunna ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt förordningen om penningmarknadsfonder, är det därför lämpligt att även införa en bestämmelse om att Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt den lagen. I lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter för prövning av ärenden och årliga avgifter (13 kap. 1 § 22 lagen om värdepappersfonder och 15 kap. 2 § 18 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Dessa bemyndiganden omfattar även de avgifter som föreslås i denna proposition. 6 Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel Regeringens förslag: Bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder att meddela föreskrifter om vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla kravet om att medel som tas emot med redovisningsskyldighet omedelbart ska avskiljas, ska ändras till att avse vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet. Promemorian behandlar inte frågan om en ändring av bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Frågan har beretts med Finansinspektionen och Fondbolagens förening, som båda tillstyrker regeringens förslag. Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 2017 trädde ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft som innebär att en AIF-förvaltare kan få ett särskilt tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet om förvaltaren avser att föra investeringssparkonto (prop. 2017/18:5, SFS 2017:1147). En AIF-förvaltare som har fått ett sådant tillstånd är skyldig att omedelbart avskilja medel som tas emot med redovisningsskyldighet från AIF-förvaltarens egna tillgångar (3 kap. 2 a §). Samma möjlighet och skyldighet infördes för fondbolag enligt lagen om värdepappersfonder (1 kap. 4 §). Det har nu uppmärksammats att de bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av medel som tas emot med redovisningsskyldighet som samtidigt infördes i de båda lagarna inte är likalydande. I lagen om värdepappersfonder (13 kap. 1 § 1) anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 1 kap. 4 § eller 7 kap. 1 § samma lag. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (15 kap. 2 §) anges i stället att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 a § andra stycket, dvs. kravet på att medel som tas emot med redovisningsskyldighet omedelbart ska avskiljas. Någon skillnad i sak i fråga om föreskriftsrätten när det gäller fondbolags respektive AIF-förvaltares hantering av redovisningsmedel på grund av denna skillnad i utformningen av bemyndigandena har dock inte varit avsedd (jfr samma prop. s. 90 och 95 f.). Det finns inte heller anledning att utforma föreskrifterna på ett annat sätt när det gäller AIF-förvaltare jämfört med fondbolag. Mot den bakgrunden bör bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder justeras så att lydelsen överensstämmer med motsvarande bemyndigande i lagen om värdepappersfonder. 7 Frågor relaterade till MiFID II 7.1 Inledning I avsnitt 7 behandlas frågor som avser vissa krav som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (förkortat MiFID II). Reglerna i direktivet kompletteras av detaljerade regler i kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 av den 7 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU i fråga om skydd av finansiella instrument och medel som tillhör kunder, produktstyrningskrav och regler för tillhandahållande eller mottagande av avgifter, provisioner eller andra monetära eller icke-monetära förmåner (i det följande benämnt det delegerade direktivet till MiFID II) och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (i det följande benämnd den delegerade förordningen till MiFID II). Förslag när det gäller dessa frågor har remitterats i promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17) (se avsnitten 14 och 15 i den promemorian). I avsnitt 7.2 behandlas rådgivning om andelar i fonder som fondbolag och AIF-förvaltare får tillhandahålla inom ramen för sin fondverksamhet och frågan om företagen i så fall bör tillämpa vissa bestämmelser om uppförande och investerarskydd i lagen om värdepappersmarknaden vid sådan rådgivning till alla kunder. I avsnitt 7.3 behandlas frågan om behovet av kompletterande bestämmelser i svensk rätt med anledning av ett krav på tillhandahållande av information om klagomål i den delegerade förordningen till MiFID II. 7.2 Rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet Regeringens förslag: De bestämmelser i lagen om värdepappers-marknaden som fondbolag och svenska AIF-förvaltare ska tillämpa när de utför rådgivning om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet ska tillämpas vid sådan rådgivning till alla kunder. Detsamma ska gälla för förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka åtgärder fondbolag och AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som gäller när de utför rådgivning om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt Fondbolag får inom ramen för sin fondverksamhet tillhandahålla råd-givning om fondandelar och AIF-förvaltare får tillhandahålla rådgivning om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder. När det gäller ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som inom ramen för sin fondverksamhet lämnar råd om andelar i värdepappersfonder eller om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder trädde nya bestämmelser i kraft den 3 januari 2018 (se 2 kap. 17 g § lagen om värdepappersfonder och 8 kap. 1 a § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt prop. 2016/17:162). De nya reglerna är en av flera åtgärder för att uppnå en likartad reglering för alla aktörer som utför rådgivning på finansmarknadsområdet. De nya bestämmelserna innebär att fondbolag och AIF-förvaltare som till en icke-professionell kund lämnar råd om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet ska tillämpa bestämmelser om investeringsrådgivning i lagen om värdepappersmarknaden (se vidare samma prop. s. 451-456). Det innebär att i huvudsak samma regelverk kommer att gälla oavsett om det är ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som lämnar råd på finansmarknadsområdet till en icke-professionell kund. Fondbolag och AIF-förvaltare ska när de lämnar råd om andelar i fonder inom fondverksamheten till en sådan kund tillämpa bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden om intressekonflikter, om kompetenskrav för den personal som tillhandahåller rådgivning, om lämplighetsbedömning och om rapportering och lämplighetsförklaring till kund. Fondbolag och AIF-förvaltare ska även tillämpa bestämmelserna i samma lag om ersättningssystem, information till kund vid investeringsrådgivning, om ersättningar som betalas till och tas emot från tredjepart och om indelning av kunder i kategorier. Detsamma ska gälla för förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige. De ovan nämna bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden ska alltså tillämpas om ett fondbolag, förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare lämnar råd om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet till en icke-professionell kund. Det innebär en skillnad i förhållande till förslaget från 2013 års värdepappersmarknadsutredning (SOU 2015:2), som innebar att reglerna i lagen om värdepappersmarknaden ska tillämpas när råd lämnas till konsumenter. Finansinspektionen föreslog i sitt remissvar i det lagstiftningsärendet att reglerna bör gälla i förhållande till alla kunder och inte enbart konsumenter. Regeringen gjorde emellertid bedömningen att det skulle innebära en sådan utvidgning av tillämpningsområdet som skulle kräva överväganden som det inte fanns utrymme för att göra inom ramen för det lagstiftningsärendet (samma prop. s. 454). Regeringen ansåg dock att man i stället för utredningens förslag borde utgå från de kundkategorier som används i MiFID II: icke-professionell kund och professionell kund. Kundkategorin icke-professionell kund överensstämmer till stor del, om än inte helt, med det som avses med konsument. Bör tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta råd om andelar i fonder till alla kunder? För att uppnå en mer likartad reglering på finansmarknadsområdet bör samma regler gälla i förhållande till alla kunder oavsett om de är icke-professionella kunder eller professionella kunder. Fondbolag och svenska AIF-förvaltare bör därför, i likhet med värdepappersinstitut, tillämpa bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden när de lämnar råd om andelar i fonder till sina kunder oavsett vilken kategori av kund det är fråga om. De bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som fondbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa vid rådgivning till icke-professionella kunder om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet bör därför tillämpas vid sådan rådgivning till alla kunder. Detsamma bör gälla för förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige. Bemyndigande att meddela föreskrifter De bestämmelser som fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa när de lämnar råd om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet genomför regler i MiFID II. Reglerna i direktivet kompletteras av detaljerade regler i det delegerade direktivet till MiFID II och i den delegerade förordningen till MiFID II. Det är lämpligt att på lägre nivå än lag införa föreskrifter som gör det möjligt att tillämpa reglerna i det delegerade direktivet till MiFID II och den delegerade förordningen till MiFID II även på fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare när de utför sådana tjänster (jfr prop. 2016/17:162 s. 455 f.). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka åtgärder fondbolag och AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som gäller när de utför sådana tjänster inom ramen för sin fondverksamhet. Dessa krav kommer även att vara tillämpliga på förvaltningsbolag. 7.3 Tillhandahållande av information om klagomål Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur värdepappersinstitut ska fullgöra skyldigheten att tillhandahålla Finansinspektionen information om klagomål och hantering av klagomål enligt artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Krav enligt den delegerade förordningen till MiFID II I MiFID II finns krav på medlemsstaterna att bl.a. säkerställa upprättandet av effektiva och ändamålsenliga klagomålsförfaranden utanför domstol för konsumenttvister rörande värdepappersföretags tillhandahållande av investerings- och sidotjänster (artikel 75.1). Dessa regler i MiFID II motsvarar i huvudsak reglerna enligt det direktiv som MiFID II ersätter och som har genomförts i svensk rätt. Regeringen har vid genomförandet av MiFID II, med hänvisning till att kraven redan får anses tillgodosedda i svensk rätt, gjort bedömningen att någon lagstiftningsåtgärd inte är påkallad (se prop. 2016/17:162 s. 588). I den delegerade förordningen till MiFID II finns kompletterande bestämmelser till reglerna i MiFID II om hantering av klagomål. Där anges bl.a. att värdepappersföretagen ska tillhandahålla de behöriga myndigheterna information om klagomål och hantering av klagomål (artikel 26.6). Enligt förordningen gäller dessa krav även kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet (artikel 1.2). I svensk rätt benämns sådana företag, som i EU-rätten benämns värdepappersföretag, värdepappersbolag när de är svenska. Termen värdepappersinstitut saknar motsvarighet i EU-rätten och används i svensk rätt som gemensam beteckning för värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige. Kraven i den delegerade förordningen till MiFID II gäller därmed för alla dessa företag. Syftet med kraven i den delegerade förordningen till MiFID II är att göra finansmarknaderna mer transparenta och säkra samt förbättra investerarnas förtroende och deltagande på dessa marknader. De syftar även till att öka de finansiella marknadernas stabilitet och tillförlitlighet. Det förutsätts vidare enligt förordningen att rapporteringsskyldigheten ska gälla klagomål från såväl befintliga som presumtiva kunder (skäl 38) och att skyddet för personuppgifter beaktas vid behandling av sådana uppgifter avseende kunder och tjänster som tillhandahålls kunder (skälen 39 och 129). Kraven i den delegerade förordningen gör det möjligt för Finansinspektionen att få kännedom om samtliga inkomna klagomål och därmed även att vidta eventuella åtgärder med anledning av dessa. Samtliga klagomål som inkommer till Finansinspektionen registreras och används av inspektionen inom ramen för dess tillsyn. Gällande rätt Värdepappersinstitut ska enligt lagen om värdepappersmarknaden lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (23 kap. 2 § första stycket). För övervakningen av att bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs får Finansinspektionen även begära att ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat (23 kap. 3 § första stycket 1). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett värdepappersinstitut ska lämna till Finansinspektionen och när upplysningarna ska lämnas samt hur skyldigheten att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat ska fullgöras (23 kap. 15 § 1 och 2). Regeringen har bemyndigat Finansinspektionen att meddela sådana föreskrifter (se 6 kap. 1 § 57 och 58 förordningen [2007:572] om värdepappersmarknaden och Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2017:2] om värdepappersrörelse). Ett värdepappersinstitut ska, utöver de upplysningar som det ska lämna enligt dessa föreskrifter, även lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär (23 kap. 2 § tredje stycket lagen om värdepappersmarknaden). Behov av kompletterande åtgärder i svensk rätt Av den delegerade förordningen till MiFID II följer att värdepappers-institut ska tillhandahålla behöriga myndigheter information om klago-mål och hantering av klagomål (artikel 26.6). Finansinspektionen bör som behörig myndighet i Sverige ha möjlighet att föreskriva hur och i vilken omfattning sådan information ska lämnas till inspektionen. Som framgår ovan tar gällande rätt sikte på situationer där Finansinspektionen på begäran (dvs. inte löpande) hämtar in information och möjliggör för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva vilka uppgifter som ska lämnas, men inte hur de ska lämnas. Eftersom de nu aktuella reglerna i den delegerade förordningen till MiFID II avser en löpande klagomålsrapportering och det därmed blir fråga om en stor mängd data som ska hanteras, är det lämpligt att föreskriftsrätten avgränsas till frågan om hur rapporteringsskyldigheten ska fullgöras, dvs. formen för rapporteringen. Den delegerade förordningen till MiFID II ger också utrymme för en sådan föreskriftsrätt. Bemyndigandet bör därför utformas så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur värdepappersinstitut ska tillhandahålla information om klagomål och hantering av klagomål enligt den delegerade förordningen till MiFID II för att uppgiftsskyldigheten enligt förordningen (artikel 26.6) ska fullgöras. Ett sådant bemyndigande i lagen om värdepappersmarknaden gör det möjligt att i förordningen om värdepappersmarknaden bemyndiga Finansinspektionen att meddela föreskrifter när det gäller formen för uppgiftslämnandet. 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 8.1 Kompletteringar till EU:s förordning om penningmarknadsfonder Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder med anledning av EU:s förordning om penningmarknadsfonder ska träda i kraft den 21 juli 2018. Ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som vid ikraftträdandet förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen men för vilken det även krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder, ska få fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Detsamma ska gälla en AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet har tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond för vilken det även krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, ska fondbolaget respektive AIF-förvaltaren dock få fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag inte föreslås någon övergångsbestämmelse avseende utländska fondförvaltare (förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare) som har tillstånd att förvalta svenska fonder. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Fondbolagens förening anser att övergångsbestämmelser framstår som överflödiga mot bakgrund av artikel 44 i förordningen om penningmarknadsfonder. För det fall sådana bestämmelser ändå anses nödvändiga anser föreningen att de bör vara tillämpliga även för utländska förvaltare som förvaltar svenska penningmarknadsfonder (1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder och 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Skälen för regeringens förslag: Förordningen om penningmarknadsfonder trädde i kraft den 20 juli 2017 men ska tillämpas i sin helhet först fr.o.m. den 21 juli 2018 (artikel 47). De bestämmelser som började tillämpas redan vid ikraftträdandet av förordningen (artiklarna 11.4, 15.7, 22 och 37.4) handlar om kommissionens möjlighet att anta delegerade akter och Esmas skyldighet att utarbeta förslag till tekniska standarder. De lagändringar som föreslås i denna proposition för att komplettera förordningen bör träda i kraft samtidigt som förordningen i sin helhet ska börja tillämpas, dvs. den 21 juli 2018. Auktorisation enligt förordningen är ett krav för att ett företag för kollektiva investeringar ska kunna etableras, marknadsföras eller förvaltas som penningmarknadsfond inom unionen (artikel 4.1). Fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som driver verksamhet som omfattas av förordningen, dvs. förvaltar en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond vars medel placeras i kortfristiga tillgångar och som har som mål, enskilt eller kumulativt, att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bibehålla värdet på investeringen (artikel 1.1), måste därför ansöka om auktorisation av fonden som en penningmarknadsfond för att få fortsätta förvaltningen av den. När det gäller fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som redan driver sådan verksamhet finns dock särskilda bestämmelser om behandling av befintliga UCITS-fonder och alternativa investeringsfonder i förordningen. Dessa bestämmelser innebär att en ansökan om auktorisation enligt förordningen ska lämnas till den behöriga myndigheten senast den 21 januari 2019 (artikel 44.1). Den behöriga myndigheten ska bedöma om fonden uppfyller de krav som ställs för auktorisation senast två månader efter det att den fullständiga ansökan har tagits emot (artikel 44.2). I promemorian föreslås övergångsbestämmelser som innebär att förvaltningen av befintliga värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder som behöver auktoriseras som penningmarknadsfonder kan fortsätta till dess att ansökan om auktorisation har prövats slutligt. En förutsättning är att en ansökan om auktorisation görs senast den 21 januari 2019. Fondbolagens förening anser att sådana övergångsbestämmelser framstår som överflödiga mot bakgrund av att detsamma redan framgår av förordningen om penningmarknadsfonder (artikel 44). Regeringen konstaterar att det i förordningen anges att befintliga fonder ska lämna in en ansökan om auktorisation senast den 21 januari 2019 samt att den behöriga myndigheten inom två månader från att en fullständig ansökan har tagits emot ska utfärda ett beslut i frågan om auktorisation (artikel 44). Bestämmelsen är dock inte utformad som en övergångsbestämmelse, eftersom det inte anges att en förvaltare kan fortsätta att förvalta fonden under övergångsperioden. Bestämmelsen reglerar inte heller vad som händer om den behöriga myndigheten inte beslutar om auktorisation inom två månader. Regeringen anser att det framstår som en tveksam ordning att en förvaltare inte skulle kunna fortsätta att förvalta en fond om Finansinspektionen inte beslutar om auktorisation under övergångsperioden. En bestämmelse om att förvaltningen av befintliga fonder får fortsätta fram till dess att ansökan har prövats slutligt bidrar till att underlätta övergången till förordningens bestämmelser för den förvaltare som vid ikraftträdandet av förordningen förvaltar en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond som är en penningmarknadsfond enligt förordningen. Regeringen anser därför att övergångsbestämmelser är motiverade samt att det är förenligt med förordningen att införa sådana. Fondbolagens förening påpekar också att, för det fall övergångsbestämmelser anses nödvändiga, liknande bestämmelser bör införas för utländska fondförvaltare som har tillstånd att förvalta svenska fonder. Regeringen instämmer med Fondbolagens förening i denna del. Övergångsbestämmelserna bör därför även gälla för förvaltningsbolag som har tillstånd att förvalta en värdepappersfond (1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder) och utländska AIF-förvaltare som har tillstånd att förvalta en specialfond (5 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). 8.2 Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel Regeringens förslag: Ändringen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser bemyndigandet att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel ska träda i kraft den 1 juli 2018. Promemorian behandlar inte frågan. Skälen för regeringens förslag: Förslaget till ändring av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser möjligheten att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2018. 8.3 Frågor relaterade till MiFID II Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som görs med anledning av vissa krav som följer av det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II ska träda i kraft den 1 juli 2018. Ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden ska träda i kraft samma dag. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag innebär att ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden ska träda i kraft den 3 januari 2018 och att ändringarna i lagen om värdepappersfonder ska träda i kraft den 23 februari 2018. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: De lagändringar som har införts för att genomföra MiFID II trädde i kraft den 3 januari 2018 (se prop. 2016/17:162 s. 611). De lagändringar som föreslås med anledning av det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II (se avsnitt 7) bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2018. 9 Förslagens konsekvenser 9.1 Kompletteringar till EU:s förordning om penningmarknadsfonder 9.1.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar Förordningen om penningmarknadsfonder syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och skapa en hög skyddsnivå för investerare genom införandet av regler som styr etableringen, förvaltningen och marknadsföringen av penningmarknadsfonder (se skälen 6-8 till förordningen). Förordningen bygger vidare på och ska gälla utöver befintlig gemenskapsrättslig lagstiftning i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet, som utgör de rättsliga ramarna som styr etableringen, förvaltningen och marknadsföringen av värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder inom unionen (se skälen 11 och 12 till förordningen). EU-förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Möjligheterna till alternativa lösningar i medlemsstaterna förutsätter därför att sådana alternativ är tillåtna enligt den aktuella förordningen. Förordningen om penningmarknadsfonder förutsätter att vissa nationella bestämmelser införs av medlemsstaterna, främst när det gäller tillsyn och ingripanden. För att förordningen ska få genomslag krävs därför att det införs bestämmelser i svensk rätt som ger Finansinspektionen sådana befogenheter. Genom de lagändringar som föreslås i denna proposition tillgodoses förordningens krav på kompletterande reglering i svensk rätt. Förslagen i propositionen begränsar sig därför i huvudsak till det som är nödvändigt med hänsyn till förordningen. I den mån förordningen gör det möjligt med en alternativ reglering är förslagen utformade efter förebild av det som i dag gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet. När det gäller kostnader för övervakning är förslaget i propositionen förenligt med de principer som sedan länge gäller för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Det saknas därför skäl att överväga eventuella alternativa finansieringsmodeller i detta avseende. 9.1.2 Kostnader och andra konsekvenser Konsekvenser för företag och enskilda I denna proposition föreslås att förordningen om penningmarknadsfonder ska kompletteras genom att vissa ändringar görs i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förordningen och de kompletteringar i svensk rätt som föreslås berör fondbolag, förvaltningsbolag, AIF-förvaltare, investerare, Finansinspektionen och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Finansinspektionen uppskattar att det på den svenska marknaden per den 30 september 2017 fanns 28 penningmarknadsfonder under Finansinspektionens tillsyn som totalt förvaltade ett kapital på ungefär 200 miljarder kronor. Av dessa var 27 fonder värdepappersfonder och en fond en specialfond. Fonderna förvaltades av 15 olika fondbolag respektive en AIF-förvaltare. Av dessa förvaltare hade samtliga tillstånd att driva verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. En stor andel av dessa förvaltare hade dock även tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Fondernas nettotillgångsvärde varierade i storlek från ca 49 miljoner till ca 39 miljarder kronor. Det finns i dag inga penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde under Finansinspektionens tillsyn. Enligt Fondbolagens förening kommer sannolikt betydligt färre fonder än så initialt att omfattas av förordningens tillämpningsområde, eftersom förordningen har fått ett snävare tillämpningsområde i sitt slutliga utförande än vad som ursprungligen föreslogs av kommissionen. Även om namnet på vissa svenska fonder kan ge intryck av att det rör sig om penningmarknadsfonder är det föreningens bedömning att det med utgångspunkt i den faktiska placeringsinriktningen endast är ett fåtal fonder som kommer att omfattas av förordningen. Det kan därför bli nödvändigt att byta namn på vissa fonder och förtydliga placeringsinriktningen i fondbestämmelserna. Föreningen bedömer att antalet penningmarknadsfonder inte kommer att öka eftersom förordningens regler sannolikt kommer att innebära att förvaltningen av dessa fonder kommer att bli kostsam och avkastningen lägre än för en genomsnittlig räntefond. När det gäller förordningens konsekvenser för fondbolag, förvaltningsbolag, AIF-förvaltare och investerare hänvisas till kommissionens konsekvensanalys (Commission Staff Working Document; Impact Assessment, Accompanying the document Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on Money Market Funds, SWD(2013) 315 final). Där görs bedömningen att de krav som ställs i förordningen kommer att skapa visst administrativt merarbete och ytterligare kostnader för förvaltare av penningmarknadsfonder. I kommissionens konsekvensanalys kvantifieras kostnaderna för bl.a. riskhantering i form av krav på strategier för att lära känna kunden, vilket kräver ett anpassat it-system. Utöver de krav på auktorisation, kreditkvalitetsbedömningar, värdering och andra krav som på grund av förordningen blir direkt tillämpliga (se avsnitt 4.2) kan placeringsbestämmelserna i förordningen komma att innebära att fondbolag, förvaltningsbolag eller AIF-förvaltare måste anpassa portföljerna genom att t.ex. avyttra vissa innehav. Som Fondbolagens förening påpekar går det inte att utesluta att det för vissa fonder därför kan bli nödvändigt att byta namn och förtydliga placeringsinriktningen i fondbestämmelserna med anledning av förordningen och därmed ändra inriktning på de placeringar som görs. Kravet på att tillgångarna i en penningmarknadsfond ska värderas dagligen och om möjligt till marknadsvärde (se avsnitt 4.2.5) innebär att förvaltarna ska ha tillgång till system för övervakning av värderingen av finansiella instrument. Därutöver ska fondförvaltare inrätta ett förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning av penningmarknadsinstrument som ska dokumenteras i fondbestämmelserna och göras tillgängligt för tillsynsmyndigheter (se avsnitt 4.2.3). Kostnaderna för sådan daglig värdering och för kreditkvalitetsbedömning har inte kvantifierats i kommissionens konsekvensanalys. De kan uppgå till mycket varierande belopp beroende på tillgångarnas sammansättning och storlek, men även beroende på fondförvaltarens kapacitet att anpassa sig till lagändringar. När det gäller frågan om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid utformningen av reglerna konstaterar regeringen att förordningen om penningmarknadsfonder inte ger något sådant utrymme. Det är därför inte möjligt att ta särskilda hänsyn till små företag vid utformningen av förslagen i denna proposition. Det merarbete och kostnader som föranleds av kraven i förordningen kan ställas mot nyttan av ökad finansiell stabilitet, ökat investerarskydd och en robust marknad för kortfristig finansiering som förordningen syftar till och som ska gälla i samtliga medlemsstater. Konkurrensförhållandena kommer i detta avseende att vara lika för penningmarknadsfonder som är etablerade, förvaltade eller marknadsförda i unionen. Sveriges advokatsamfund anser att konsekvensutredningen i promemorian inte är adekvat, eftersom det när det gäller förslagens konsekvenser för fondbolag, AIF-förvaltare och investerare görs en hänvisning till kommissionens konsekvensanalys där förslagens konsekvenser utifrån ett svenskt perspektiv inte närmare behandlats. Regeringen anser dock att bedömningen som görs i den konsekvensanalysen är relevant även för svenska förvaltare och investerare. Näringslivets Regelnämnd (NNR) uppfattar att förordningen om penningmarknadsfonder i Sverige kommer att tillämpas på ett sätt som innebär att aktörer kommer att tvingas ansöka om nya auktorisationer och att de problem och ökade kostnader som detta innebär för företagen behöver belysas närmare. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att de krav som förordningen ställer kommer att gälla inom hela unionen och även träffa de fondförvaltare som i dag förvaltar penningmarknadsfonder (se avsnitt 4.2.2). Eftersom kraven följer direkt av förordningen kan de inte utformas på något annorlunda sätt i Sverige. Konsekvenser för stat, myndigheter och domstolar Konsekvenser för Finansinspektionen Förordningen medför vissa konsekvenser för Finansinspektionen i och med att det är inspektionen som ska pröva ansökningar om auktorisation, bedriva tillsyn och besluta om ingripanden. De kostnader som uppkommer för Finansinspektionen vid prövning av ansökningar ska enligt förslaget täckas av avgifter som inspektionen tar ut av de sökande. Dessa avgifter får Finansinspektionen disponera. Den prövning som Finansinspektionen ska göra liknar den som inspektionen i dag gör enligt lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Som framgår i avsnitt 5.4 regleras avgiften för prövning av ärenden i förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Det är ännu inte fastställt vilken avgift som kommer att tas ut för prövning av ansökan om auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Som en jämförelse kan dock anges att den avgift som tas ut vid ansökan om godkännande av nya fondbestämmelser i dag uppgår till 28 000 kronor per ansökan och fond. Med hänsyn till omfattningen av den prövning som ska göras enligt förordningen om penningmarknadsfonder kan dock avgiften för prövningen väntas överstiga detta belopp. Kostnaderna för Finansinspektionens övriga verksamhet finansieras via statens budget. De årliga avgifter som Finansinspektionen tar ut ska motsvara dessa kostnader och de kommer även att belasta förvaltare som förvaltar de fonder som har auktoriserats av inspektionen enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Dessa årliga avgifter regleras i dag i förordningen om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Kostnaden för Finansinspektionens nya uppgifter med anledning av förslagen i denna proposition, utöver prövningen av ansökningar om auktorisation för vilka avgifter tas ut av de sökande, bedöms dock som marginella och ska hanteras inom befintliga budgetramar. NNR noterar att det i promemorians konsekvensutredning anges att Finansinspektionens nya uppgifter med anledning av förslagen bedöms som marginella och kan hanteras inom befintliga budgetramar, samtidigt som det i samma avsnitt anges att avgiften för en ansökan om godkännande enligt den nya förordningen kan förväntas överstiga de avgiftsnivåer som gäller i dag. NNR anser att om Finansinspektionens kostnader och arbetsinsats inte ökar genom de aktuella förändringarna av regelverket, så bör det inte heller finnas några skäl att höja avgifterna för den prövning som ska göras enligt regelverket. Regeringen konstaterar att arbetsinsatsen för den initiala prövningen om auktorisation kan, som framgår ovan, komma att vara något högre än den som krävs vid prövning av en ansökan om godkännande av nya fondbestämmelser. Kostnaderna ska täckas av de avgifter som inspektionen tar ut av sökande. Som framgår i avsnitt 5.4 får Finansinspektionen disponera dessa avgifter, dvs. de påverkar inte statens budget. NNR anser även att det bör redovisas hur andra europeiska länder har utformat sina avgiftsstrukturer och att, för det fall det visar sig att svenska avgifter ligger avsevärt högre än andra jämförbara länders, en förklaring till dessa skillnader bör lämnas. Regeringen konstaterar att det är upp till varje medlemsstat att reglera hur den behöriga myndighetens verksamhet ska finansieras och vilken avgiftsstruktur som ska gälla för dess myndigheter. Regeringen anser därför att det saknas skäl att göra någon jämförelse med avgiftsstrukturerna i andra länder. Konsekvenser för Sveriges Domstolar Förordningen om penningmarknadsfonder kan medföra konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna, eftersom Finansinspektionens beslut enligt förordningen kan överklagas dit. Förvaltningsrätten i Stockholm noterar att det av konsekvensanalysen framgår att lagändringarna kommer att skapa ett visst administrativt merarbete och ytterligare kostnader för förvaltare av penningmarknadsfonder och förutsätter, för det fall dessa ändringar innebär en ökad måltillströmning till domstolarna, att domstolarna kommer att tillskjutas ytterligare medel. Utöver beslut om auktorisation kommer de beslut som Finansinspektionen fattar med anledning av förordningen att avse tillsyns- och ingripandeåtgärder. Mot bakgrund av att det är ett fåtal fonder som berörs av regelverket kan sådana beslut förväntas förekomma i begränsad omfattning. När det gäller den eventuella måltillströmning som kan tillkomma gör regeringen bedömningen att den till följd av förordningen därför kan bedömas bli ytterst marginell. Konsekvenser för stat, kommuner och landsting Genom penningmarknadsfonder, vars medel placeras i penningmarknadsinstrument, får finansiella företag, icke-finansiella företag och stater tillgång till kortfristig finansiering. Därigenom bidrar penningmarknadsfonder till att skapa likviditet i det finansiella systemet. De förslag som gäller kompletteringar till förordningen om penningmarknadsfonder bedöms inte medföra något behov av särskilda informationsinsatser från samhällets sida, utöver den information om nya regelverk som Finansinspektionen i sedvanlig ordning tillhandahåller. Förslagen i propositionen bedöms inte heller i övrigt medföra några ytterligare konsekvenser för stat, kommuner och landsting. 9.2 Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel Förslaget om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som gäller bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel innebär att bemyndigandet får samma utformning som motsvarande bemyndigande i lagen om värdepappersfonder. Genom ändringen klargörs att någon skillnad i sak inte är avsedd mellan vad som ska gälla för fondbolag respektive AIF-förvaltare i fråga om möjligheten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter (jfr prop. 2017/18:5 s. 90 och 95 f.). Detta innebär att tillämpningsområdet förtydligas, vilket är till fördel för såväl myndigheter som enskilda (när det gäller konsekvenser med anledning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel, se samma prop. s. 85). 9.3 Frågor relaterade till MiFID II 9.3.1 Rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet Genom bestämmelser som trädde i kraft den 3 januari 2018 ska fondbolag och AIF-förvaltare i stället för att tillämpa lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter tillämpa vissa bestämmelser om uppförande och investerarskydd i lagen om värdepappersmarknaden när de utför rådgivning inom fondverksamheten till icke-professionella kunder. I denna proposition föreslås att dessa krav ska gälla i förhållande till alla kunder och inte endast vid rådgivning till icke-professionella kunder. Dessutom föreslås ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att reglerna i det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II ska tillämpas när fondbolag och AIF-förvaltare lämnar råd om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet. I januari 2018 finns det enligt Finansinspektionens företagsregister 39 fondbolag och 65 svenska AIF-förvaltare som har tillstånd av Finansinspektionen. Dessa fondbolag och AIF-förvaltare får redan i dag lämna råd om andelar i fonder inom sin fondverksamhet och för denna typ av rådgivning krävs det inte något särskilt tillstånd från Finansinspektionen. Det är därför svårt att avgöra hur många av dessa företag som lämnar råd inom fondverksamheten. För att få en uppfattning om hur utbredd denna typ av verksamhet är har kontakt tagits med Fondbolagens förening. Föreningen har över 40 bolag som medlemmar som tillsammans förvaltar merparten av fondsparandet i Sverige. Medlemmarna utgörs av fondbolag av varierande storlek. I samband med framtagandet av förslagen i promemorian bedömde föreningen att fondbolagens pågående verksamhet inte skulle påverkas i någon större utsträckning av de nya bestämmelserna eftersom det är få fondbolag som antas lämna råd om fondandelar inom fondverksamheten. AIF-förvaltare är en mindre homogen grupp varför konsekvenserna för dem med anledning av förslagen i denna proposition är ännu svårare att bedöma. Kostnaderna som förslagen innebär för dessa aktörer är därmed svåra att uppskatta på förhand. Fondbolagens förening anför, med avseende på förslaget att bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden ska tillämpas även vid rådgivning till professionella kunder, att ingen närmare utredning synes ha gjorts till stöd för slutsatsen i promemorian att samma regler bör gälla i förhållande till alla kunder. Det konstateras i promemorian att möjligheten inte utnyttjas i någon högre utsträckning när det gäller rådgivning till icke-professionella kunder. Enligt föreningen krävs det dock en mer utförlig undersökning och argumentation för att ta reda på i vilken utsträckning rådgivning ges i relation till professionella kunder. Eftersom fondbolagen inte har haft anledning att överväga om den kontakt de har med professionella kunder är marknadsföring eller rådgivning är det svårt att säga hur en utvidgning av kraven skulle påverka bolagen. Det kan dock konstateras att den administrativa bördan skulle öka betydligt om kontakter med professionella kunder i samband med försäljning av fondandelar skulle klassificeras som rådgivning. Som framgår av det Fondbolagens förening framför är det svårt att avgöra vilken påverkan det får för fondbolag och AIF-förvaltare att även rådgivning till professionella kunder blir föremål för regler om investeringsrådgivning. Förslaget innebär att fondbolag och AIF-förvaltaren kommer att behöva avgöra om den kontakt de har med en professionell kund utgör rådgivning eller försäljning. Förslaget förändrar dock inte gränsdragningen mellan rådgivning och försäljning. Det förväntas därför inte beaktansvärt öka den administrativa bördan när det gäller försäljning av fondandelar till professionella kunder. Eftersom syftet med förslagen är att reglerna ska vara likartade för alla aktörer som tillhandahåller rådgivning på finansmarknadsområdet finns det inte något utrymme för mildare krav och därmed särskild hänsyn till små fondbolag eller AIF-förvaltare. Likartade regler skapar dessutom lika villkor för alla aktörer och förslagen förväntas därmed inte påverka aktörernas konkurrensförmåga. Förslagen innebär att Finansinspektionen kommer att behöva utfärda föreskrifter. Detta arbete förväntas inte påverka Finansinspektionens verksamhet i någon större utsträckning. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom myndighetens befintliga budgetramar. De förslag som gäller rådgivning om andelar i fonder bedöms inte medföra något behov av särskilda informationsinsatser från samhällets sida. 9.3.2 Tillhandahållande av information om klagomål Konsekvenser för företagen Den typ av löpande rapportering från värdepappersinstitut om klagomål från kunder och hantering av klagomål som avses i den delegerade förordningen till MiFID II (artikel 26.6) kommer att innebära kostnader för de berörda företagen. För värdepappersinstituten blir det nödvändigt att inrätta system för registrering och vidarerapportering av inkomna klagomål och hanteringen av dessa. Dessutom kommer det att innebära behov av informationsspridning inom instituten och i förhållande till deras kunder samt utbildning av personal. De svenska företag som berörs av förslagen utgörs i januari 2018 enligt uppgift från Finansinspektionen av 109 värdepappersbolag och 73 kreditinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse. Vidare finns 39 utländska värdepappersföretag från andra länder inom EES med filial i Sverige. Storleken på värdepappersbolagen kan variera från små bolag med ett fåtal anställda och en relativt okomplicerad verksamhet till större internationellt verksamma bolag med en omfattande verksamhet. Kreditinstituten består bl.a. av bankaktiebolag, sparbanker och kreditmarknadsbolag. Även kreditinstitutens verksamhet och antal anställda varierar kraftigt. De flesta av dessa företag har sannolikt redan i dag någon form av registrering av klagomål och rutin för klagomålshantering inom ramen för sin regelefterlevnad. Det följer av Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till konsumenter, som är tillämpliga på alla institut som står under Finansinspektionens tillsyn. Enligt de allmänna råden bör instituten ha en intern policy och instruktion för klagomålshantering samt på ett lämpligt sätt registrera inkomna klagomål. Detta bör underlätta för dem när de ska anpassa sin verksamhet så att den uppfyller kraven i den delegerade förordningen till MiFID II. Det går inte att dra några säkra slutsatser om hur mycket kostnaderna kommer att uppgå till för att uppfylla de nu aktuella kraven i den delegerade förordningen till MiFID II. Den största kostnaden kommer att avse den initiala it-kostnaden för att få rapporteringssystemet på plats. För mindre värdepappersbolag kommer it-kostnaden sannolikt att inne-bära en proportionerligt sett större kostnad jämfört med de större bolagen, eftersom kostnaderna för it-anpassning förväntas vara ungefär desamma. Tiden för en sådan anpassning uppskattas av Svenska Bankföreningen uppgå till mellan 100 och 1 000 timmar (med en beräknad kostnad på 1 500 kronor per timme). Till dessa kostnader kan läggas kostnader för utbildning av personal, införande av rapporteringsrutiner samt mottagande och vidarebefordran av klagomål. Företagens it-system för klagomålsrapportering kommer att behöva justeras utifrån de mallar som Finansinspektionen tar fram för inrapporteringen. Liknande mallar finns i dag för försäkringsbranschen. Det nu aktuella rapporteringskravet finns i en EU-förordning och det blir därmed direkt tillämpligt och bindande i alla medlemsstater. Kravet omfattar alla värdepappersinstitut oavsett deras storlek. Eftersom kravet gäller enligt en EU-förordning finns det inte någon möjlighet att göra nationella avvikelser eller något utrymme för alternativa tillvägagångssätt. Särskilda hänsyn behöver emellertid som anges ovan tas till små företag när Finansinspektionen utformar sina föreskrifter, framför allt med anledning av den initiala it-kostnaden. Eftersom den aktuella regleringen träffar berörda företag inom unionen förväntas den inte ha några märkbara effekter på deras konkurrensförmåga, med undantag för den initiala kostnaden för inrättande av rapporteringssystem som väntas beröra mindre företag i större utsträckning. Konsekvenser för Finansinspektionen För Finansinspektionens del innebär kravet i den delegerade förord-aningen till MiFID II att värdepappersinstitut löpande ska rapportera om klagomål från kunder och hantering av klagomål dels att nya föreskrifter och rapportmallar måste tas fram, dels att den information som instituten lämnar ska bearbetas och hanteras, vilket kan föranleda inspektionen att vidta tillsynsåtgärder eller andra åtgärder. Finansinspektionen kommer även i egenskap av behörig myndighet att behöva utbyta information med EU:s tillsynsmyndigheter med anledning av rapporteringsskyldigheten. Rapporteringsskyldigheten medför även att Finansinspektionen måste ta fram och förmedla information till värdepappersinstituten om hur de ska fullgöra skyldigheten. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom myndighetens befintliga budgetramar. 10 Författningskommentar 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 1 kap. 5 a § Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att det finns avvikande eller kompletterande bestämmelser i förordningen om penningmarknadsfonder. Paragrafen är utformad efter förebild av 1 kap. 1 a § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna i förordningen om penningmarknadsfonder kan både avvika från och komplettera bestämmelserna i denna lag. Förordningen är direkt tillämplig i svensk rätt och innehåller bl.a. krav på auktorisation för en värdepappersfond som omfattas av förordningen. I den delen kompletterar bestämmelserna i förordningen bestämmelserna i lagen. När det gäller hur medel i en penningmarknadsfond ska placeras innehåller förordningen bestämmelser som avviker i förhållande till de placeringsbestämmelser som finns i 5 kap. denna lag. Detta framgår även av 5 kap. 24 a §, se författningskommentaren till den paragrafen. Förordningen innehåller även bestämmelser om bl.a. värdering och offentliggörande av fondandelsvärde som är strängare än kraven i denna lag (jfr 4 kap. 10 § med artiklarna 30-32 i förordningen). De bestämmelserna får anses kompletterande. I den mån avvikelser förekommer ska bestämmelserna i förordningen tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 2 kap. 17 g § Paragrafen gäller för sådan rådgivning om fondandelar som ett fondbolag utför inom ramen för sin fondverksamhet och som inte kräver tillstånd enligt 7 kap. 1 § första stycket 3. Den behandlas mer utförligt i prop. 2016/17:162 (se s. 768). Ändringen innebär att ett fondbolag ska tillämpa de angivna bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden när det lämnar råd inom fondverksamheten till en kund, oavsett om kunden är en icke-professionell kund eller en professionell kund. Av 1 kap. 10 § framgår att detsamma gäller för ett förvaltningsbolags rådgivning inom fondverksamheten. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. 4 kap. 10 § Paragrafen innehåller bestämmelser om andelarna i en värdepappersfond. Ändringen i andra stycket är endast en följdändring med anledning av att numreringen av punkterna med bemyndiganden i 13 kap. 1 § ändras. I övrigt görs endast en språklig ändring i paragrafen. 5 kap. 24 a § Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att vissa bestämmelser i lagen inte gäller för värdepappersfonder som auktoriserats som penningmarknadsfonder enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Paragrafen är en följd av att det i förordningen om penningmarknadsfonder uttryckligen anges att vissa artiklar i UCITS-direktivet inte ska tillämpas på penningmarknadsfonder, om det inte uttryckligen anges något annat i förordningen (artikel 8.2 i förordningen). De placeringsregler i UCITS-direktivet som förordningen i detta avseende hänvisar till har i svensk rätt genomförts i de bestämmelser som anges i paragrafen. I de fallen där det i förordningen uttryckligen anges att vissa placeringsregler i UCITS-direktivet ändå ska gälla blir dessa regler därigenom direkt tillämpliga (se t.ex. artiklarna 10.1 a och 16.5 andra stycket i förordningen). För specialfonder som auktoriserats som penningmarknadsfonder enligt förordningen om penningmarknadsfonder införs ett motsvarande undantag som i förordningen i 12 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se författningskommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 10 kap. 3 § Paragrafen ger Finansinspektionen vissa befogenheter i fråga om övervakningen av att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den följs. Ändringarna i paragrafen kompletterar artikel 39 a-c i förordningen om penningmarknadsfonder. I första stycket görs ett tillägg som innebär att Finansinspektionens befogenheter enligt paragrafen även gäller för övervakningen av att andra författningar som reglerar verksamheten följs. Tillägget syftar, som Fondbolagens förening påpekar, endast till att Finansinspektionen ska ha de befogenheter för övervakning som anges i paragrafen när det gäller sådan reglering som rör värdepappersfonder för vilken inspektionen har befogenhet att utöva tillsyn. Det innebär att Finansinspektionen kan begära uppgifter och kalla till förhör även för att utreda en misstänkt överträdelse av t.ex. förordningen om penningmarknadsfonder. I övrigt görs endast en språklig ändring i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 11 § Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. I första stycket regleras skyldigheten att betala årliga avgifter för Finansinspektionens verksamhet. Ändringen innebär att den årliga avgiften även ska omfatta verksamhet enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Storleken på de årliga avgifterna kommer att regleras i föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 13 kap. 1 § 25. I andra stycket, som är nytt, införs i lagen en uttrycklig rätt för Finansinspektionen att ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Finansinspektionen tar i dag ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag med stöd av förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Den förordningen grundar sig på ett bemyndigande från riksdagen i form av ett beslut (prop. 1989/90:138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Den nya bestämmelsen, tillsammans med bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna i 13 kap. 1 § 25, innebär endast att grunden för att ta ut sådana avgifter ändras i förhållande till det som gäller i dag. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 12 kap. 1 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för ingripande mot personer som ingår i ett fondbolags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. Ändringarna i första stycket är endast följdändringar med anledning av att numreringen av punkterna med bemyndiganden i 13 kap. 1 § ändras. 10 § Paragrafen innebär att Finansinspektionen får ta ut en förseningsavgift om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som bolaget är skyldigt att göra enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndigandet i 13 kap. 1 §. Ändringen i första stycket är endast en följdändring med anledning av att numreringen av punkterna med bemyndiganden i 13 kap. 1 § ändras. I övrigt görs endast en språklig ändring i paragrafen. 13 kap. 1 § Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. I punkt 7 införs ett nytt bemyndigande. Bemyndigandet ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som innebär att motsvarande bestämmelser ska gälla när ett fondbolag utför rådgivning inom fondverksamheten som dem som gäller för ett värdepappersinstitut enligt det delegerade direktivet respektive den delegerade förordningen till MiFID II. De bestämmelser i det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II som avses är de som rör de paragrafer i lagen om värdepappersmarknaden som anges i 2 kap. 17 g § (jfr 8 kap. 35 § och 9 kap. 50 § lagen om värdepappersmarknaden samt prop. 2016/17:162 s. 678 och 701), se även författningskommentaren till den paragrafen. Med anledning av nya punkt 7 ändras numreringen av nuvarande punkterna 7-24. I punkt 25, nuvarande punkt 24, görs en ändring som innebär att bemyndigandet även omfattar avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och enligt förordningen om penningmarknadsfonder. I övrigt görs endast vissa språkliga ändringar i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitten 5.4 och 7.2. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. För samtliga ändringar utom de som avser 2 kap. 17 g §, 4 kap. 10 §, 12 kap. 1 a och 10 §§ och 13 kap. 1 § är det samma tidpunkt som förordningen om penningmarknadsfonder ska börja tillämpas enligt artikel 47 i förordningen. I punkt 2 finns en övergångsbestämmelse för fondbolag som vid ikraftträdandet förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen och som driver verksamhet som omfattas av förordningen. Övergångsbestämmelsen gäller även för förvaltningsbolag som har tillstånd att förvalta en värdepappersfond enligt 1 kap. 6 b §. Ett fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond vars medel placeras i kortfristiga tillgångar och som har som mål att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bibehålla värdet på investeringen (artikel 1.1 i förordningen) måste ansöka om auktorisation av fonden som en penningmarknadsfond (artikel 4). Övergångsbestämmelsen innebär att sådana bolag får fortsätta förvalta fonden under en övergångsperiod t.o.m. den 21 januari 2019. Om en ansökan om auktorisation getts in till Finansinspektionen senast det datumet får förvaltningen av fonden fortsätta till dess att ansökan prövats slutligt. Övervägandena finns i avsnitt 8. 10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 23 kap. 15 § Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. I punkt 2 görs ett tillägg så att bemyndigandet även omfattar före-skrifter om hur värdepappersinstitut ska lämna löpande information om klagomål enligt artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II för att uppgiftsskyldigheten som följer av den artikeln ska fullgöras. Av 1 kap. 4 § andra stycket framgår vad som avses med den delegerade förordningen till MiFID II. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 1 kap. 1 a § Paragrafen innehåller upplysningar om kompletterande och avvikande bestämmelser för vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut. Punkt 4, som är ny, innehåller en upplysning om att det i förordningen om penningmarknadsfonder finns bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut som kompletterar eller avviker från bestämmelserna i denna lag. Bestämmelserna i förordningen kan både komplettera och avvika från bestämmelserna i denna lag. Det innebär bl.a. att för placering av medel i en penningmarknadsfond som är en specialfond ska placeringsbestämmelserna i förordningen tillämpas i stället för de placeringsbestämmelser som, genom hänvisningen i 12 kap. 13 §, gäller enligt 5 kap. 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ lagen om värdepappersfonder. Se även författningskommentarerna till 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a § lagen om värdepappersfonder. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 8 kap. 1 a § Paragrafen gäller för sådan rådgivning om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som en AIF-förvaltare utför inom ramen för sin fondverksamhet och som inte kräver tillstånd för sidoverksamhet enligt 3 kap. 2 § andra stycket 4. Den behandlas mer utförligt i prop. 2016/17:162 (se s. 775). För fondbolag föreslås en motsvarande ändring i 2 kap. 17 g § lagen om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen. Ändringen innebär att en AIF-förvaltare ska tillämpa de angivna bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden när den lämnar råd inom fondverksamheten till en investerare, oavsett om investeraren är en icke-professionell investerare eller en professionell investerare. Av 5 kap. 8 § tredje stycket följer att detsamma gäller om sådan rådgivning utförs av en EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet genom filial i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. 11 kap. 11 § Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud för en AIF-förvaltare att under en viss period vidta vissa åtgärder när det gäller utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägare och förvärv av egna aktier när förvaltaren har fått kontroll över ett onoterat företag eller en emittent. Ändringen i andra stycket är en följd av att Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU har kodifierats genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132. I jämförelsetabellen till det kodifierande direktivet anges att artikel 22 i direktiv 2012/30/EU motsvaras av artikel 61 i det kodifierande direktivet. Lydelsen i leden b-h i artikel 22 i direktiv 2012/30/EU motsvarar lydelsen i leden b-h i artikel 61.1 i det kodifierande direktivet. Den nuvarande dynamiska hänvisningen till direktivet i paragrafen ändras till en statisk hänvisning. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 12 kap. 13 § Paragrafen innehåller placeringsbestämmelser för specialfonder. I tredje stycket, som är nytt, införs ett undantag från de placeringsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder som, enligt andra stycket, gäller även för en specialfond. Undantaget är endast tillämpligt för en specialfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Undantaget införs för att specialfonder som är penningmarknadsfonder enligt förordningen ska omfattas av motsvarande placeringsbestämmelser som värdepappersfonder som är penningmarknadsfonder enligt förordningen (artikel 8.2), jfr även författningskommentaren till 5 kap. 24 a § lagen om värdepappersfonder. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 13 kap. 7 § Paragrafen ger Finansinspektionen vissa befogenheter i fråga om övervakningen av att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den följs samt att kommissionens delegerade förordning följs. Ändringarna i paragrafen kompletterar artikel 39 a-c i förordningen om penningmarknadsfonder. I första stycket görs ett tillägg som innebär att Finansinspektionens befogenheter enligt paragrafen även gäller för övervakningen av att andra författningar som reglerar verksamheten följs. Tillägget syftar, som Fondbolagens förening påpekar, endast till att Finansinspektionen ska ha de befogenheter för övervakning som anges i paragrafen när det gäller sådan reglering som rör AIF-förvaltare för vilken inspektionen har befogenhet att utöva tillsyn. Det innebär att Finansinspektionen kan begära uppgifter och kalla till förhör även för att utreda en misstänkt överträdelse av t.ex. förordningen om penningmarknadsfonder. Ändringen motsvarar den ändring som görs i 10 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen. I övrigt gör endast en språklig ändring i paragrafen. Överväganden finns i avsnitt 5.3. 15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. I första stycket införs en punktuppställning. Tillägget i punkt 5 ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Genom tillägget i andra stycket ska den årliga avgiften även omfatta verksamhet enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Termen "tillsyn" ersätts med termen "verksamhet" så att samma term används som i motsvarande bestämmelse i lagen om värdepappersfonder (10 kap. 11 §). Det innebär inte någon ändring i sak. I tredje stycket anges att även utländska AIF-förvaltare omfattas av skyldigheten att betala årliga avgifter till Finansinspektionen för den verksamhet som föreskrivs i förordningen om penningmarknadsfonder. I 15 kap. 2 § 21 finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna enligt förevarande paragraf. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. 15 kap. 2 § Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Det nuvarande bemyndigandet i punkt 1, i den del det avser en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel, ersätts av bemyndigandet i nya punkt 2. Utformningen av bemyndigandet anpassas till motsvarande bemyndigande när det gäller fondbolag i 13 kap. 1 § 1 lagen om värdepappersfonder. Genom ändringen klargörs att föreskriftsrätten i detta avseende är densamma som när det gäller vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet. I punkt 5 införs ett nytt bemyndigande. Bemyndigandet ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som innebär att motsvarande bestämmelser ska gälla när en AIF-förvaltare utför rådgivning om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som inte kräver tillstånd enligt 3 kap. 2 § andra stycket 4 som dem som gäller för ett värdepappersinstitut enligt det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II. De bestämmelser i det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II som avses är de som rör de paragrafer i lagen om värdepappersmarknaden som anges i 8 kap. 1 a § (jfr 8 kap. 35 § och 9 kap. 50 § lagen om värdepappersmarknaden samt prop. 2016/17:162 s. 678 och 701). För fondbolag föreslås ett motsvarande bemyndigande i 13 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen. Med anledning av de nya punkterna 2 och 5 ändras numreringen av nuvarande punkterna 2-21. I övrigt görs endast en språklig ändring i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitten 6 och 7.2. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. I fråga om ändringarna i 8 kap. 1 a § och 15 kap. 2 § träder lagen i kraft den 1 juli 2018. När det gäller övriga lagändringar träder lagen i kraft den 21 juli 2018. Det är samma tidpunkt som förordningen om penningmarknadsfonder ska börja tillämpas enligt artikel 47 i förordningen. I punkt 2 finns en övergångsbestämmelse för AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet har tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som driver verksamhet som omfattas av förordningen (artikel 1.1). En AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond vars medel placeras i kortfristiga tillgångar och som har som mål att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bibehålla värdet på investeringen (artikel 1.1 i förordningen) måste ansöka om auktorisation av fonden som en penningmarknadsfond (artikel 4). Övergångsbestämmelsen innebär att AIF-förvaltaren får fortsätta förvalta en sådan alternativ investeringsfond under en övergångsperiod t.o.m. den 21 januari 2019. Om en ansökan om auktorisation getts in till Finansinspektionen senast det datumet får förvaltningen av fonden fortsätta till dess att ansökan prövats slutligt. Övervägandena finns i avsnitt 8. 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 15 kap. 2 § Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Det nuvarande bemyndigandet i punkt 1, i den del det avser en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel, ersätts av bemyndigandet i nya punkt 2. Utformningen av bemyndigandet anpassas till motsvarande bemyndigande när det gäller fondbolag i 13 kap. 1 § 1 lagen om värdepappersfonder. Genom ändringen klargörs att föreskriftsrätten i detta avseende är densamma som när det gäller vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet. I punkt 5 införs ett nytt bemyndigande. Bemyndigandet ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som innebär att motsvarande bestämmelser ska gälla när en AIF-förvaltare utför rådgivning om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som inte kräver tillstånd enligt 3 kap. 2 § andra stycket 4 som dem som gäller för ett värdepappersinstitut enligt det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II. De bestämmelser i det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II som avses är de som rör de paragrafer i lagen om värdepappersmarknaden som anges i 8 kap. 1 a § (jfr 8 kap. 35 § och 9 kap. 50 § lagen om värdepappersmarknaden samt prop. 2016/17:162 s. 678 och 701). För fondbolag föreslås ett motsvarande bemyndigande i 13 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen. I övrigt görs endast en språklig ändring i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitten 6 och 7.2. 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 15 kap. 2 § Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Det nuvarande bemyndigandet i punkt 1, i den del det avser en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hantering av redovisningsmedel, ersätts av bemyndigandet i nya punkt 2. Utformningen av bemyndigandet anpassas till motsvarande bemyndigande när det gäller fondbolag i 13 kap. 1 § 1 lagen om värdepappersfonder. Genom ändringen klargörs att föreskriftsrätten i detta avseende är densamma som när det gäller vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet. I punkt 5 införs ett nytt bemyndigande. Bemyndigandet ger möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som innebär att motsvarande bestämmelser ska gälla när en AIF-förvaltare utför rådgivning om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som inte kräver tillstånd enligt 3 kap. 2 § andra stycket 4 som dem som gäller för ett värdepappersinstitut enligt det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II. De bestämmelser i det delegerade direktivet och den delegerade förordningen till MiFID II som avses är de som rör de paragrafer i lagen om värdepappersmarknaden som anges i 8 kap. 1 a § (jfr 8 kap. 35 § och 9 kap. 50 § lagen om värdepappersmarknaden samt prop. 2016/17:162 s. 678 och 701). För fondbolag föreslås ett motsvarande bemyndigande i 13 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen. I övrigt görs endast en språklig ändring i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitten 6 och 7.2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder 38 sidor Lagförslag i promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder dels att 1 kap. 1 och 1 a §§, 10 kap. 3 och 11 §§ och 14 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a §, och närmast före 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a § nya rubriker av följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:690 Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder 1. alternativ investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 2. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag, 3. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument, 4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 5. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU, 6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial, 7. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden, 8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet, 9. fondföretag: ett utländskt företag a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket, med kapital från allmänheten, b) som tillämpar principen om riskspridning, och c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar, 10. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 9 a, 11. fondverksamhet: förvaltning av en värdepappersfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder, 12. företagsgrupp: koncern enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning, 13. förordningen om penningmarknadsfonder: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder, 13. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag, 14. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag, 14. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 15. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 15. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en värdepappersfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden, 16. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en värdepappersfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden, 16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 17. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 17. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §, 18. matarfond: en värdepappersfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §, 18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 19. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 19. mottagarfond: en värdepappersfond som a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfond: en värdepappersfond som a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, b) inte är en matarfond, och c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, 20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. mottagarfondföretag: ett fondföretag som a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare, c) inte är ett matarfondföretag, och d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappers-marknaden, 22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappers-marknaden, 22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas, 23. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas, 23. specialfond: detsamma som i 1 kap. 11 § 23 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 24. specialfond: detsamma som i 1 kap. 11 § 24 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 25. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, 25. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och 26. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och 26. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier, b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte. 27. överlåtbart värdepapper: a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier, b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte. Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket. Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 9 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket. Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 9 och 26 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket. Lydelse enligt prop. 2017/18:4 Föreslagen lydelse 1 a § Vid bedömningen av om ett innehav utgör ett kvalificerat innehav enligt 1 § första stycket 16 ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas: Vid bedömningen av om ett innehav utgör ett kvalificerat innehav enligt 1 § första stycket 17 ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas: - 2 § första stycket 1 om depåbevis, - 4 § om beräkning av innehavet, - 5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal, - 12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning, - 13 § om aktier som ingår i handelslager, - 14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, samt - 16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag. Vid bedömningen ska också tillämpas föreskrifter - om aktier som innehas av marknadsgaranter, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och - om undantag för vissa moderföretag, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument. Aktier som ett värdepappersinstitut som avses i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden eller ett kreditinstitut som avses i 1 kap. 4 b § samma lag och som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 samma lag ska dock inte beaktas vid bedömningen, under förutsättning att 1. rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, samt 2. aktierna avyttras inom ett år från förvärvet. Tredje stycket ska tillämpas även på aktier som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Förordningen om penningmarknadsfonder 5 a § I förordningen om penningmarknadsfonder finns bestämmelser som avviker från eller kompletterar denna lag. 5 kap. Bestämmelser som inte gäller för penningmarknadsfonder 24 a § Av förordningen om penningmarknadsfonder följer att bestämmelserna i 1, 6-9, 11, 13, 14, 16, 18-22, 24 och 25 §§ inte gäller för en värdepappersfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder. 10 kap. 3 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom föreskrifter meddelade med stöd av lagen och andra författningar som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen begära att 1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, och b) förordningen om penningmarknadsfonder, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansök-ningar, anmälningar och under-rättelser enligt denna lag och förordningen om penningmark-nadsfonder. 14 kap. 1 § Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 10 § samt 12 kap. 9 a § och 19 § andra stycket får inte överklagas. Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag eller förordningen om penningmarknadsfonder får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2018. 2. Ett fondbolag som vid ikraftträdandet av denna lag förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen och för vilken det även krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder, får fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, får fondbolaget dock fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 a och 11 §§, 11 kap. 11 §, 12 kap. 13 §, 13 kap. 7 och 15 §§ och 16 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § Det finns kompletterande och avvikande bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, och 4. förordningen om penningmarknadsfonder. Lydelse enligt SFS 2017:701 Föreslagen lydelse 11 § I denna lag betyder 1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen, 2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, 5. etablerad: a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning, b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns, c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns, 6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial, 7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt, 8. finansiella instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 10. förordningen om penningmarknadsfonder: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder, 10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, 11. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, 11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, 12. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, i den ursprungliga lydelsen, 13. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, 13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren, 14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren, 14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES, 15. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES, 15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond, 16. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond, 16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), 17. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), 17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15, 18. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 16, 18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare, 19. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare, 19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, 20. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, 20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster, 21. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster, 21. professionell investerare: en investerare som avses i 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden, 22. professionell investerare: en investerare som avses i 9 kap. 4 eller 5 § lagen om värdepappersmarknaden, 22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, 23. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, 23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 24. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner, i den ursprungliga lydelsen, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, 25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner, och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, 25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 26. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och 27. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och 27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder. 28. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 26 lagen om värdepappersfonder. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 11 § En AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond som får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande: 1. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger, eller till följd av en sådan utdelning eller annan värdeöverföring skulle understiga, det tecknade kapitalet inklusive de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalda delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet. 2. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret inklusive balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver. 3. Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget och innehas av det samt aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, om förvärven skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1. För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b-h i artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (omarbetning) vara uppfyllda. För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b-h i artikel 61.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i den ursprungliga lydelsen, vara uppfyllda. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana åtgärder som avses i första stycket. Första stycket gäller inte nedsättning av aktiekapitalet som görs för att täcka förlust eller nedsättning som görs för överföring av medel till reserv som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning, om reserven efter åtgärden inte överstiger tio procent av det tecknade kapitalet efter nedsättningen. 12 kap. 13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör ställas på riskspridning. För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller 5 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än de som anges i 5 kap. 12 § samma lag, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången. Bestämmelserna i 5 kap. 1, 6-9, 11, 13, 14, 16, 18-22, 24 och 25 §§ lagen om värdepappersfonder gäller inte för en specialfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder. 13 kap. 7 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kommissionens delegerade förordning och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom kommissionens delegerade förordning, föreskrifter meddelade med stöd av lagen och andra författningar som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen begära att 1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och 5. förordningen om penningmarknadsfonder. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens tillsyn enligt 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, samt d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och e) förordningen om penningmarknadsfonder, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och förordningen om penningmarknadsfonder. 16 kap. 1 § Finansinspektionens beslut enligt 13 kap. 14 § samt 14 kap. 13 a § och 23 § andra stycket får inte överklagas. Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag eller beslut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, i den ursprungliga lydelsen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, i den ursprungliga lydelsen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag eller beslut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, eller förordningen om penningmarknadsfonder får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2018. 2. En AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd enligt 3 kap. 1 § att förvalta en alternativ investeringsfond för vilken det även krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder, får fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, får AIF-förvaltaren dock fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder Efter remiss har yttranden kommit in från Sveriges riksbank, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Konsumentverket, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Första AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Tillväxtverket, Näringslivets Regelnämnd, Finansbolagens förening, Fondbolagens förening och Sveriges advokatsamfund. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Stockholms Handelskammare, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Regelrådet, Landsorganisationen (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Företagarna, Konsumenternas Bank- och Finansbyrå, Sparbankernas Riksförbund, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenska Riskkapitalföreningen och Svenskt Näringsliv. Utdrag ur lagförslag i promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17) Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att [...] 13 kap. 1 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse. 13 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §, 2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och 11 §§, 3. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas, 4. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket, 5. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17, 17 c och 17 f §§, 6. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 2 kap. 17 g §, 6. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas, 7. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas, 7. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §, 8. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 9. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, 10. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, 10. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning, 11. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning, 11. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena, 12. det system för riskhantering ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena, 12. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 13. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 13. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 14. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 14. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas, 15. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas, 15. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §, 16. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §, 16. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§, 17. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§, 17. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §, 18. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §, 18. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §, 19. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av i 7 kap. 3 §, 19. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, 20. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, 20. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, 21. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, 21. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och 22. vilka upplysningar fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och 22. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §. 23. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §. Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:000) om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 g § lagen (2004:46) om värdepappersfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2017:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2016/17:162 Föreslagen lydelse 2 kap. 17 g § Ett fondbolag som i sin verksamhet lämnar råd till icke-professionella kunder om fondandelar i andra fall än det som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3 ska när det utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett fondbolag som i sin verksamhet lämnar råd till kunder om fondandelar i andra fall än det som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3 ska när det utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att [...] 23 kap. 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2016/17:162 Föreslagen lydelse 23 kap. 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § ska fullgöras, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras, 3. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 b §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 4. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, samt 5. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 och 13 §§. Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018 i fråga om 23 kap. 15 § [...]. Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17) Efter remiss har yttranden kommit in från Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Polismyndigheten, Kommerskollegium, Pensionsmyndigheten, Finansinspektionen, Skatteverket, Kammarkollegiet, Statens tjänstepensionsverk (SPV), Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden (ARN), Konkurrensverket, Bolagsverket, Regelrådet, AFA Försäkring, Arbetsgivarverket, Advokatfirman Dahlgren & Partners, Alecta Pensionsförsäkring, AMF Pensionsförsäkring AB, Branschorganisationen för Privatekonomiska Förmedlings- och Jämförelsetjänster, Facket för försäkring och finans (FTF), Finansbolagens förening, Folksam, Fondbolagens förening, Fora AB, Förhandlings- och samverkansrådet (PTK), Försäkringsjuridiska föreningen, InsureSec AB, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lloyd's, Max Matthiessen AB, Näringslivets regelnämnd (NNR), Sparbankernas Riksförbund, Stockholms universitet, Svenska Bankföreningen, Sveriges advokatsamfund, Svenska Fondhandlareföreningen, Svensk Försäkring, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenskt Näringsliv, Svenska Resebyrå- och Arrangörsföreningen, Söderberg & Partners och Ägarföreningen Pro Skandia. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Sveriges riksbank, Sjunde AP-fonden, Collectum, Finansförbundet, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Länsförsäkringsbolagens förening, Länsförsäkringar Sak Försäkrings AB, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Svenska Försäkringsföreningen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Konsumenter, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Utländska försäkringsbolags förening och Villaägarna. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder dels att 2 kap. 17 g §, 4 kap. 10 §, 10 kap. 3 och 11 §§, 12 kap. 1 a och 10 §§ och 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a §, och närmast före 1 kap. 5 a § och 5 kap. 24 a § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Särskilda bestämmelser för penningmarknadsfonder 5 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder finns bestämmelser som avviker från eller kompletterar denna lag. 2 kap. 17 g § Ett fondbolag som i sin verksamhet lämnar råd till icke-professionella kunder om fondandelar i andra fall än det som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3 ska när det utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett fondbolag som i sin verksamhet lämnar råd till kunder om fondandelar i andra fall än det som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3 ska när det utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 4 kap. 10 § Andelarna i en värdepappersfond ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden, om inte annat följer av andra stycket. I en värdepappersfond får det finnas andelar av olika slag (andelsklasser). Andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Andelsklasser i en och samma fond får vara förenade med 1. villkor för a) utdelning, b) avgifter, c) lägsta teckningsbelopp, d) distribution av andelar, e) valutasäkring, och f) i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses, och 2. villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 8. 2. villkor som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 9. Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Om det finns andelsklasser ska värdet av en fondandel dock bestämmas med beaktande av de villkor som är förenade med andelsklassen. Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden ska värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Fondbolaget ska fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet. 5 kap. Bestämmelser som inte gäller för penningmarknadsfonder 24 a § Av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 följer att bestämmelserna i 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ inte gäller för en värdepappersfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt den förordningen. 10 kap. 3 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och andra författningar som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen begära att 1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, och b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. 12 kap. 1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om fondbolaget 1. har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. tillhandahåller diskretionär portföljförvaltning i strid med 1 kap. 4 §, 3. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §, 4. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av verksamheten enligt 2 kap. 17 eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 avseende dessa bestämmelser, 5. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om uppdragsavtal i 4 kap. 4-6 §§ och 7 § första stycket, 6. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond utan att fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §, 7. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med 4 kap. 15-21 §§, 8. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det som anges i 5 kap. 1, 3-22, 24 eller 25 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 12, 13, 15 och 16 avseende dessa bestämmelser, 8. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det som anges i 5 kap. 1, 3-22, 24 eller 25 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 13, 14, 16 och 17 avseende dessa bestämmelser, 9. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 14 avseende dessa bestämmelser, 9. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 15 avseende dessa bestämmelser, 10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehavet, eller 12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier. Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. 10 § Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 23, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor. Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 24, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten. 13 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 1 kap. 4 § eller 7 kap. 1 §, 1. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 1 kap. 4 § eller 7 kap. 1 §, 2. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §, 3. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8-10 §§, 4. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas, 5. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket, 6. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17, 17 c och 17 f §§, 7. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 2 kap. 17 g §, 7. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas, 8. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas, 8. villkor som en andelsklass får vara förenad med enligt 4 kap. 10 § andra stycket 2 och under vilka förutsättningar en andelsklass får vara förenad med ett visst villkor, 9. villkor som en andelsklass får vara förenad med enligt 4 kap. 10 § andra stycket 2 och under vilka förutsättningar en andelsklass får vara förenad med ett visst villkor, 9. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §, 10. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 11. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas, 11. hur informationen enligt 4 kap. 24 § ska presenteras, 12. hur informationen enligt 4 kap. 24 § ska presenteras, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen, 13. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning, 14. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning, 14. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena, 15. det system för riskhantering ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena, 15. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 16. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §, 16. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 17. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 17. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas, 18. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas, 18. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §, 19. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §, 19. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§, 20. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§, 20. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §, 21. vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §, 21. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, 22. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen, 22. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, 23. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas, 23. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och 24. vilka upplysningar fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och 24. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §. 25. sådana avgifter som avses i 10 kap. 11 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018 i fråga om 2 kap. 17 g § och 13 kap. 1 § och i övrigt den 21 juli 2018. 2. Ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som den 21 juli 2018 förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen och för vilken det även krävs auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, får fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, får fondbolaget eller förvaltningsbolaget dock fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 23 kap. 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 kap. 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § ska fullgöras, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras, 3. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 4. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 5. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 och 13 §§, och 6. att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 a §, 8 kap. 1 a §, 11 kap. 11 §, 12 kap. 13 §, 13 kap. 7 och 15 §§ och 15 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 a § Det finns kompletterande och avvikande bestämmelser om vissa AIF-förvaltare, alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, och 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder. 8 kap. 1 a § En AIF-förvaltare som i sin verksamhet lämnar råd till icke-professionella investerare om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder i andra fall än det som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 4 ska när den utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. En AIF-förvaltare som i sin verksamhet lämnar råd till investerare om andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder i andra fall än det som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 4 ska när den utför sådana tjänster tillämpa 8 kap. 12 och 15 §§ och 9 kap. 3-6, 10, 17, 21, 23 och 27-29 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 11 kap. 11 § En AIF-förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond som får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande: 1. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger, eller till följd av en sådan utdelning eller annan värdeöverföring skulle understiga, det tecknade kapitalet inklusive de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalda delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet. 2. Utdelningar eller andra värdeöverföringar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret inklusive balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver. 3. Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget och innehas av det samt aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, om förvärven skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1. För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b-h i artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (omarbetning) vara uppfyllda. För förvärv av egna aktier ska, utöver det som anges i första stycket 3, även förutsättningarna i något av leden b-h i artikel 61.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, i den ursprungliga lydelsen, vara uppfyllda. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana åtgärder som avses i första stycket. Första stycket gäller inte nedsättning av aktiekapitalet som görs för att täcka förlust eller nedsättning som görs för överföring av medel till reserv som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning, om reserven efter åtgärden inte överstiger tio procent av det tecknade kapitalet efter nedsättningen. 12 kap. 13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör ställas på riskspridning. För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller 5 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än de som anges i 5 kap. 12 § samma lag, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången. Bestämmelserna i 5 kap. 1, 3-12, 14-22, 24 och 25 §§ lagen om värdepappersfonder gäller inte för en specialfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. 13 kap. 7 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kommissionens delegerade förordning och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag följs, liksom kommissionens delegerade förordning, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och andra författningar som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen begära att 1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 samt underrättelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens tillsyn enligt 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, och c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, samt d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket, 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 3 kap. 2 a §, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 5. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 8 kap. 1 a §, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 7. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 8. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 11. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 10. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 12. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 13. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 12. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 14. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 15. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 14. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 16. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 15. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 16. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 18. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 17. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 19. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 18. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 20. vilka upplysningar AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 19. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 21. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 20. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 22. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018 i fråga om 8 kap. 1 a § och 15 kap. 2 § och i övrigt den 21 juli 2018. 2. En AIF-förvaltare som den 21 juli 2018 har tillstånd enligt 3 kap. 1 § eller 5 kap. 2 § att förvalta en alternativ investeringsfond för vilken det även krävs auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, får fortsätta förvalta fonden till och med den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Om en ansökan om auktorisation har getts in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, får AIF-förvaltaren dock fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:1148 Föreslagen lydelse 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket, 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 3 kap. 2 a §, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 5. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 8 kap. 1 a §, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 7. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 8. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 11. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 10. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 12. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 13. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 12. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 14. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 15. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 14. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 16. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 15. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 16. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 18. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 17. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 19. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 18. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 20. vilka upplysningar AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 19. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 21. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 20. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 22. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:1149 Föreslagen lydelse 15 kap. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket, 1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket, 2. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisnings-skyldighet enligt 3 kap. 2 a §, 2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4, 3. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4, 3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 4. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1-4 §§, 5. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 8 kap. 1 a §, 4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 7. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §, 6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 8. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §, 7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 9. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §, 8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 10. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §, 9. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 11. hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras, 10. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 12. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen, 11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 13. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §, 12. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 14. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 13. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 15. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §, 14. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 16. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §, 15. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 17. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §, 16. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 18. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §, 17. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 19. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §, 18. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 20. vilka upplysningar AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §, 19. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 21. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 20. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. 22. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-02-27 Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lena Moore samt justitierådet Anders Eka Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 2018 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 4. lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 5. lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Monika Jenks. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2018 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Bah Kuhnke, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth Föredragande: statsrådet Per Bolund Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor