Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2017/18:222 Nordiskt avtal om samarbete i konkurrensfrågor Prop. 2017/18:222 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 29 mars 2018 Stefan Löfven Mikael Damberg (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samarbete i konkurrensfrågor och Sveriges anslutning till det. Avtalet ersätter det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor av den 16 mars 2001 och den 9 april 2003, till vilket Sverige har anslutit sig. Det nya avtalet föranleder inga lagändringar. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Avtalet 4 4 Godkännande av avtalet 5 5 Konsekvenser 9 Bilaga 1 Nordiskt avtal om samarbete i konkurrensfrågor 11 Bilaga 2 Tillägg till nordiskt avtal om samarbete i konkurrensfrågor 46 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 50 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2018 51 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samarbete i konkurrensfrågor och Sveriges anslutning till det (avsnitt 4). 2 Ärendet och dess beredning Sverige har ett avtal med Danmark, Island och Norge om samarbete mellan ländernas konkurrensmyndigheter bl.a. i fråga om utbyte av information. I en skrivelse den 28 oktober 2016 begärde Konkurrensverket mandat att förhandla ett nytt nordiskt avtal om samarbete vid tillämpning av konkurrensreglerna. Till grund för skrivelsen låg en gemensam skrivelse från konkurrensmyndigheterna i de nordiska länderna till respektive lands ministerium. Av skrivelsen framgick i huvudsak följande. Samarbetsavtalet syftar till att ersätta det nuvarande avtalet om samarbete i konkurrensfrågor mellan Danmark, Island och Norge från 2001 och som sedan 2004 även Sverige är anslutet till. Det tidigare avtalet omfattar underrättande av tillsynsåtgärder som kan påverka konkurrenslagstillämpningen i ett annat land liksom utbyte av information mellan myndigheterna. Inom ramen för samarbetet mellan de nordiska konkurrensmyndigheterna har behov av ytterligare samarbete identifierats. Det nya avtalet syftar till att skapa en rättslig grund för att begära bistånd från en annan konkurrensmyndighet vid informationsinhämtning och inspektioner. Regeringen bemyndigade den 26 januari 2017 Konkurrensverket att förhandla ett nytt nordiskt samarbetsavtal med de nordiska länderna (N2016/ 06826/ KSR). I en skrivelse den 16 juni 2017 begärde Konkurrensverket att regeringen beslutar att ett nytt nordiskt avtal om samarbete vid tillämpningen av konkurrensreglerna ska undertecknas med förbehåll för ratifikation. Regeringen beslutade i enlighet därmed den 18 augusti 2017 (N2017/04307/KSR) och avtalet undertecknades av samtliga avtalsparter den 8 september samma år. Den 9 januari 2018 gjordes ett tillägg i den engelska språkversionen av bilagan till avtalet. Avtalet och tillägget finns i bilagorna 1 och 2. Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då två parter deponerat ratifikationsinstrument eller motsvarande. För varje part som därefter deponerar sådana instrument träder avtalet i kraft den trettionde dagen efter deponeringen. Inom Näringsdepartementet har det utarbetats en promemoria där det föreslås att riksdagen godkänner avtalet och Sveriges anslutning till det. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Näringsdepartementet (N2017/07888/RS). 3 Avtalet Avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samarbete i konkurrensfrågor finns i sin helhet i bilagorna 1 och 2. Huvuddragen i avtalet beskrivs i det följande. I övrigt hänvisas till bilagorna. I artikel 1 definieras vissa begrepp. I artikel 2 finns bestämmelser om underrättelser om konkurrensrelaterade utredningar, förfaranden och fusioner. Enligt artikeln ska en avtalsparts konkurrensmyndighet ha behörighet att underrätta en annan parts konkurrensmyndighet om dess utredning eller förfarande kan förväntas inverka på den andra partens väsentliga intressen. I artikeln ges också exempel på omständigheter som kan motivera att en underrättelse sker. Artikel 3 handlar om informationsutbyte. Där sägs att parternas konkurrensmyndigheter ska ha rätt att till varandra översända all information om faktiska eller rättsliga omständigheter, även uppgifter som omfattas av sekretess, och använda dessa som bevisning. I artikel 4 regleras inhämtande av information för en annan konkurrensmyndighets räkning och utbyte av sådan information. Artikel 5 behandlar frågan om inspektioner. En avtalsparts konkurrensmyndighet får på uppdrag av en annan parts konkurrensmyndighet, och för dess räkning, genomföra inspektioner eller andra undersökningsåtgärder enligt sin nationella lagstiftning i syfte att konstatera om det föreligger en överträdelse av den begärande partens konkurrensregler. I artikel 6 behandlas underrättelseskyldighet vid ändringar i parternas nationella lagstiftning som kan påverka avtalet och i artikel 7 behandlas frågor om ikraftträdande av avtalet. Av den sist nämnda artikeln framgår också att avtalet ska ersätta det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor av den 16 mars 2001 och den 9 april 2003. Artikel 8 handlar om revidering och uppsägning av avtalet och artikel 9 handlar om deposition av ratifikationsdokument m.m. Till avtalet är slutligen fogat en bilaga med avtalsparternas nationella konkurrensregler. 4 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samarbete i konkurrensfrågor och Sveriges anslutning till det. Regeringens bedömning: Det nya avtalet föranleder inga lagändringar. Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar inga synpunkter på promemorians förslag och bedömning. Stockholms tingsrätt har inga invändningar mot promemorians förslag om godkännande av avtalet men anser att det, för att underlätta tillämpningen av avtalet, finns anledning att kortfattat redogöra för några sekretessbestämmelser i de andra avtalsländerna som förväntas bli tillämpliga för uppgifter som överlämnas dit. Sveriges advokatsamfund avstyrker promemorians förslag och anser att det inte är lämpligt att godkänna avtalet utan närmare behovsanalys och utredning av konsekvenserna av förslaget. Advokatsamfundet ifrågasätter om det behövs fler befogenheter för konkurrensmyndigheterna och pekar på att rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget redan gäller i förhållande till Danmark och Finland. Norge och Island omfattas av EES-avtalet som ger EU-kommissionen jurisdiktion i de fall som följer av artikel 56 i det avtalet. Advokatsamfundet anför också att sekretessfrågorna behöver belysas mer i detalj. Samfundet pekar också på att tjänstemän från den begärande myndigheten ska få delta vid inspektioner, vilket inte är fallet enligt förordning (EG) 1/2003, att det bör utredas om detta är lämpligt och att det bör klargöras vilka befogenheter dessa tjänstemän har. Slutligen anser Advokatsamfundet att det bör klargöras om information som inhämtats i Sverige ska kunna användas för att döma ut fängelsestraff i Norge eller Danmark. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Mellan de nordiska länderna förekommer en avsevärd handel och marknaderna är ofta gränsöverskridande. Förfaranden som hindrar en effektiv konkurrens har därför i stor utsträckning verkan i mer än ett nordiskt land. Det kan också förekomma att ett företag som har sitt säte och sin personal i ett land bedriver sin huvudsakliga verksamhet på marknaden i ett annat land. Ett exempel på det kan vara företag som bedriver näthandel. Till Konkurrensverkets skrivelse den 28 oktober 2016 med begäran om förhandlingsmandat fogades en bilaga med konkreta exempel på ärenden hos de avtalsslutande ländernas konkurrensmyndigheter som påverkats negativt av otillräckliga samarbetsmöjligheter mellan de nordiska myndigheterna. I den gemensamma skrivelsen från konkurrensmyndigheterna i de nordiska länderna till respektive lands ministerium anförs att en översyn av det nordiska avtalet också måste ses i ljuset av den rekommendation som OECD antog den 16 september 2014 om effektivt internationellt samarbete mellan konkurrensmyndigheter (Recommendation of the OECD Council Concerning International Co-operation on Competition Investigations and Proceedings). Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (numera artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget) omfattar utbyte av information m.m. mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna och mellan de nationella konkurrensmyndigheterna inbördes. Förordningen innehåller också bestämmelser om ömsesidigt bistånd vid inspektioner. Dock gäller detta endast för tillämpning av artiklarna 101 och 102 och inte för tillämpning av nationella regler i fall där artiklarna 101 och 102 inte tillämpas parallellt och inte heller för tillämpning av nationella bestämmelser om kontroll av företagskoncentrationer. Förordningen gäller dessutom inte i förhållande till Island och Norge. För en effektiv konkurrensövervakning är det därför av vikt att konkurrensmyndigheterna i de nordiska länderna ges goda möjligheter att utbyta information och samarbeta i övrigt också utanför EU-samarbetets ram. Att så är fallet vinner också stöd av att de nordiska konkurrensmyndigheterna har lagt ned betydande möda på att utarbeta både det nu gällande och det nya avtalet. Vad Advokatsamfundet anför om förordning (EG) 1/2003 föranleder ingen annan bedömning. När det gäller det samfundet anför om EES-avtalet kan regeringen konstatera att det avtalet i aktuellt avseende inte innehåller några bestämmelser om samarbete mellan de avtalsslutande ländernas konkurrensmyndigheter och inte heller om samarbete med nationella konkurrensmyndigheter inom EU. Sammantaget gör regeringen bedömningen att det finns ett behov av ett förnyat och utvidgat nordiskt avtal. Advokatsamfundet anser att det behöver klargöras om information som inhämtats i Sverige ska kunna användas för att döma ut fängelsestraff i Norge eller Danmark. Det kan inledningsvis konstateras att avtalet enligt sin lydelse inte innehåller något hinder mot att så sker så länge det är frågan om att beivra en överträdelse av konkurrensregler. Detta är en skillnad i förhållande till förordning (EG) 1/2003 som i artikel 12.3 föreskriver vissa angivna begränsningar i detta avseende, t.ex. ett krav på att det i den översändande myndighetens lagstiftning förutses påföljder av liknande slag för överträdelse av konkurrensreglerna. Av artikel 3 i avtalet framgår att de berörda konkurrensmyndigheterna får utbyta information och använda informationen vid tillämpningen av konkurrensregler, inklusive regler om företagskoncentrationer. Av andra stycket framgår att information som utbyts endast får användas som bevisning beträffande den sakfråga för vilken den inhämtades. I artiklarna 4 och 5 hänvisas till artikel 3 när det gäller förutsättningarna för utbyte och användning av information som inhämtats enligt de artiklarna. Syftet med informationsutbytet är alltså att konkurrensmyndigheterna ska kunna utöva sitt tillsynsarbete. Informationsutbytet syftar inte primärt till att utreda, åtala eller lagföra brott utan är av mer administrativ karaktär. Vilka sorters sanktionsmöjligheter som finns till beivrande av överträdelser av konkurrensreglerna avgörs av respektive stat. Det förändras inte av att det har inhämtats information i ärendet från en annan stat. Hur information som inhämtats enligt avtalet används av den stat som inhämtat uppgifterna är därmed en fråga för den staten, så länge informationen används för tillämpning av konkurrensregler. En sådan tillämpning kan i vissa stater innebära att informationen används som bevisning i syfte att beivra en överträdelse av konkurrenslagstiftningen med ett fängelsestraff. Att avtalet saknar begränsningar med avseende på möjligheterna att döma ut fängelsestraff utgör mot den angivna bakgrunden inte något skäl mot att godkänna det. Enligt artikel 5 i avtalet får ett lands konkurrensmyndighet inom sitt territorium på uppdrag av konkurrensmyndigheten i ett annat avtalsland företa inspektioner enligt sin nationella lagstiftning för att konstatera om det föreligger en överträdelse av den begärande partens konkurrensregler. Om det begärs av den myndighet som ska genomföra inspektionen ska tjänstemän vid den myndighet som begär inspektionen få bistå tjänstemännen vid den berörda myndigheten. Advokatsamfundet anför att det bör klargöras vilka befogenheter de tjänstemän som lämnar sitt bistånd har. Inledningsvis konstaterar regeringen att avtalet inte ger den myndighet som begär inspektionen någon ovillkorlig rätt att bistå vid inspektion i det andra landet. En förutsättning är att sådant bistånd begärs av den myndighet som ska företa inspektionen. Som nyss nämnts ska den myndighet som företar inspektionen göra det enligt sin nationella lagstiftning, för Sveriges del konkurrenslagen (2009:579), förkortad KL. Den lagen ger inte tjänstemän vid utländska nationella konkurrensmyndigheter några befogenheter, eller någon rätt att delta, vid inspektioner i Sverige. Det saknas således nödvändigt lagstöd för att tjänstemän från den begärande myndigheten ska få delta vid inspektioner i Sverige. Att införa någon sådan möjlighet har inte heller övervägts i detta ärende. Det sagda innebär dock inte något hinder mot att de utländska tjänstemännen bistår Konkurrensverket på något annat sätt, t.ex. genom att vara tillgängliga i andra lokaler eller på telefon. Kommissionen presenterade den 22 mars 2017 ett förslag till ett Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad. Förslaget behandlas för närvarande i en rådsarbetsgrupp. Det innehåller bl.a. regler om informationsutbyte och inspektioner. Förslaget har, med ett begränsat undantag, samma tillämpningsområde som förordning (EG) nr 1/2003 och bedöms därför inte göra det nordiska avtalet obehövligt. I samband med genomförandet av direktivet kan frågan om deltagande av utländska tjänstemän vid inspektioner enligt det nordiska avtalet komma att bli föremål för överväganden eftersom direktivet innehåller bestämmelser av likartat slag. Det nya nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor ersätter, enligt sin lydelse, avtalet om samarbete i konkurrensfrågor av den 16 mars 2001 och den 19 april 2003. Det senare avtalet har godkänts av riksdagen. Anledningen till att riksdagens godkännande inhämtades var att avtalet innehöll sekretessregler som förutsatte att uppgifter som lämnas till svenska myndigheter kunde ges ett absolut sekretesskydd. Ett sådant skydd kunde åstadkommas antingen genom en ny bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) eller genom att riksdagen godkände avtalet. Regeringen valde den sist nämnda möjligheten (prop. 2002/03:134 s.6). Det nya avtalet förutsätter att även information som omfattas av sekretess ska kunna utbytas mellan de nordiska konkurrensmyndigheterna. Därmed aktualiseras frågan om vilka bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, som kommer att gälla hos Konkurrensverket, dels för uppgifter som verket inhämtar för en annan konkurrensmyndighets räkning, dels för uppgifter som lämnas till verket från en annan konkurrensmyndighet. I 5 kap. 19 och 20 §§ KL finns bestämmelser om rättslig hjälp åt myndighet i annan stat. Enligt 5 kap. 19 § får Konkurrensverket bl.a. ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat om det begärs av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden. Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en sådan överenskommelse får även Patent- och marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, 5 kap. 20 §. I 17 kap. 5 § OSL föreskrivs att sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättslig hjälp på begäran av en annan stat, om det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs och uppgiften hänför sig till åläggande enligt 5 kap. 19 § KL eller undersökning enligt 5 kap. 20 § KL. Som nyss nämnts förutsätter det nya avtalet att även uppgifter som omfattas av sekretess ska kunna utbytas. Det kan härvid t.ex. vara fråga om sekretess som gäller för att skydda en utredning hos en annan nordisk konkurrensmyndighet än den svenska. Någon sekretessbestämmelse som reglerar den saken finns inte i OSL Av 15 kap. 1 a § första stycket OSL följer emellertid att sekretess gäller för uppgift som en myndighet fått från ett utländskt organ på grund av ett av riksdagen godkänt avtal med en annan stat om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det samarbete som avses i avtalet försämras om uppgiften röjs. Av andra stycket i samma paragraf följer att motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ. Med anledning av det sagda bör avtalet underställas riksdagen för godkännande. Enligt 8 kap. 3 § OSL får en uppgift för vilken sekretess gäller inte röjas för en utländsk myndighet om inte utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten. Det bedöms att det bör framgå av lag eller förordning att utlämnande får ske. Då en sådan bestämmelse närmast är en instruktion till Konkurrensverket är det tillräckligt med en förordningsbestämmelse. En sådan bestämmelse bör, så som i dag gäller ifråga om det äldre nordiska avtalet, finnas i förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket. Sammantaget görs alltså bedömningen att det nya nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor inte föranleder några lagändringar. Till skillnad från det äldre avtalet innehåller det nya inga bestämmelser om att sekretess ska gälla för information som utbyts. Det blir därför inte aktuellt att tillämpa 30 kap. 24 § OSL, som motsvarar 8 kap. 6 § andra stycket i den upphävda sekretesslagen (se prop. 2002/03:134, s. 6). Stockholms tingsrätt anför att det finns anledning att kortfattat redogöra för några sekretessbestämmelser i de andra avtalsländerna som förväntas bli tillämpliga för uppgifter som överlämnas dit. Advokatsamfundet anför att sekretessfrågorna bör analyseras mera i detalj. Inom ramen för detta ärende har upplysningar om relevanta sekretessbestämmelser i de andra nordiska länderna inhämtats. Det är på grund av lagtekniska och systematiska olikheter mellan länderna svårt att kortfattat redogöra i detalj för de andra avtalsslutande ländernas sekretessbestämmelser. Det kan dock sammanfattningsvis konstateras att alla länder har bestämmelser som dels syftar till att skydda sådant som i svensk rätt benämns uppgifter om affärs- och driftförhållanden, dels syftar till att skydda relationerna med andra stater och mellanfolkliga organisationer. 5 Konsekvenser Det nya nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor bedöms inte leda till några kostnadsökningar för det allmänna som inte kan hanteras inom befintliga ramar. När det gäller en beskrivning av konsekvenser för företagen, som Advokatsamfundet efterfrågar, gör regeringen följande överväganden. Väl fungerande marknader är av stor betydelse för samhällsekonomin och konsumenterna. Det är också en viktig faktor för företagandet. Tillsynen över att konkurrensreglerna följs är därför central. Det stora flertalet företag blir inte föremål för ingripande av konkurrensvårdande myndigheter. För dessa företag är utökade befogenheter för konkurrensmyndigheter till fördel. När det så gäller kostnaderna för de företag som blir föremål för konkurrensmyndigheternas utredningsåtgärder bedömer regeringen att dessa inte ökar annat än marginellt med anledning av det nya nordiska avtalet. Nordiskt avtal om samarbete i konkurrensfrågor Tillägg till nordiskt avtal om samarbete i konkurrensfrågor Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian: Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Svea Hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Kommerskollegium, Juridiska fakultetsnämnden Stockholms universitet, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Sveriges advokatsamfund. Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2018 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Hallengren, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Eneroth Föredragande: statsrådet Damberg Regeringen beslutar proposition Nordiskt avtal om samarbete i konkurrensfrågor