Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2017/18:34 Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning - genomförande av ICT-direktivet Prop. 2017/18:34 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 19 oktober 2017 Ylva Johansson Heléne Fritzon (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen behandlas genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet). Regeringen föreslår att det införs kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av chefer, specialister och praktikanter från företag etablerade utanför EES-området och Schweiz. Tillstånden ska betecknas ICT-tillstånd. Vidare föreslår regeringen att den som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat ska få resa in och arbeta i Sverige i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod vid en enhet som tillhör samma företag eller koncern som företaget i den andra EU-staten och i tredje land. Vid längre vistelser i Sverige ska en ansökan om ett svenskt ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse göras. Familjemedlemmar till den som har tillstånd för företagsintern förflyttning ska ha rätt till uppehållstillstånd under samma tid som anknytningspersonen. Regeringen föreslår även att de bestämmelser som behövs för att genomföra ICT-direktivet huvudsakligen ska samlas i ett nytt kapitel i utlänningslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2018. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll 19 2.3 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) 21 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare 22 3 Ärendet och dess beredning 23 4 ICT-direktivet 23 4.1 Om ICT-direktivet 23 4.2 En översikt av direktivets artiklar 24 4.2.1 Syfte och definitioner 24 4.2.2 Tillämpningsområde 24 4.2.3 Inresevillkor 25 4.2.4 Avslag på ansökan om och återkallelse av tillstånd för företagsintern förflyttning 25 4.2.5 Ansökningsförfarande och utfärdande av tillstånd 25 4.2.6 Rättigheter och rätt till likabehandling 25 4.2.7 Familjemedlemmar 26 4.2.8 Företagsintern förflyttning inom unionen 26 4.2.9 Slutbestämmelser 26 5 Huvuddragen i gällande ordning om utlänningars rätt att vistas och arbeta i Sverige 26 6 Förhållandet till reglerna om arbetskraftsinvandring 29 7 Personkategorier som undantas 32 8 Villkor för ICT-tillstånd 36 8.1 Villkoren för att beviljas ICT-tillstånd ska anges i lagen 36 8.2 Anställning i samma företag eller koncern 37 8.3 Ställning som chef, specialist eller praktikant 38 8.4 Arbete efter förflyttningens slut 39 8.5 Yrkeskvalifikationer 39 8.6 Sjukförsäkring 41 8.7 Krav på särskilda handlingar och uppgifter 42 8.8 Krav på ersättning och övriga anställningsvillkor 45 8.9 Försörjningskrav 48 8.10 Anmälningsskyldighet 48 8.11 Värdföretaget har huvudsakligen inrättats för att underlätta för inresa 49 8.12 Hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa 49 8.13 Inresekvoter 50 9 Grunder för avslag, återkallelse och nekad förlängning 51 9.1 Grunder för avslag 51 9.1.1 Tvingande grunder för avslag 51 9.1.2 Fakultativa grunder för avslag 53 9.2 Grunder för att återkalla eller inte förlänga ett ICT-tillstånd 57 9.2.1 Tvingande grunder för att återkalla eller neka förlängning av ett tillstånd 57 9.2.2 Fakultativa grunder för att återkalla eller neka förlängning av ett tillstånd 59 10 Rörlighet inom EU 62 10.1 Rörlighet för kortare vistelse i Sverige 62 10.2 Rörlighet för längre vistelse i Sverige 67 10.2.1 Förutsättningar för tillstånd i Sverige 67 10.2.2 Återkallelse och förlängning av ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse 69 10.3 Rörlighet från EU-stater som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut 70 10.4 Återtagande av utlänningar som har ICT-tillstånd 72 10.5 Underrättelser om beslut till annan EU-stat 74 11 Handläggning av ärenden om tillstånd för företagsintern förflyttning 75 11.1 Tillgång till information 75 11.2 Ansökan om tillstånd 76 11.3 Tillståndstiden 80 11.4 Enhetlig utformning av tillstånd m.m. 82 11.5 Handläggningstiden 83 11.6 Skriftliga och motiverade beslut 84 11.7 Rätt att överklaga beslut 85 11.8 Tidsfrist för att ansöka om förlängning 86 11.9 Tillstånd att vistas och arbeta i Sverige under handläggningstiden 86 11.10 Ansökningsavgift 88 11.11 Anmälningsskyldighet 89 11.12 Sanktioner 90 12 Nationella tillstånd 93 13 Uppehållstillstånd för familjemedlemmar 96 13.1 Förutsättningarna för uppehållstillstånd för familjemedlemmar 96 13.2 Handläggningstiden 98 13.3 Integrationsåtgärder 99 13.4 Möjlighet att arbeta 99 13.5 Ansökan om uppehållstillstånd 100 13.6 Återkallelse av uppehållstillstånd för familjemedlemmar 101 13.7 Samhällsorientering för familjemedlemmar till innehavare av ICT-tillstånd 102 14 Rättigheter som följer av ett tillstånd 103 14.1 Rätt till inresa och vistelse 103 14.2 Fri tillgång till svenskt territorium 103 14.3 Rätt att bedriva specifik yrkesverksamhet 104 15 Likabehandling under vistelsen i Sverige 105 15.1 Arbets- och anställningsvillkor 105 15.2 Föreningsfrihet 106 15.3 Erkännande av yrkeskvalifikationer 107 15.4 Social trygghet 108 15.5 Pensioner 110 15.6 Tillgång till varor och tjänster 111 16 Statistik 111 17 Övriga förslag 112 18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 113 19 Kostnader och andra konsekvenser 114 20 Författningskommentar 117 20.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 117 20.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll 135 20.3 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) 136 20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare 137 Bilaga 1 ICT-direktivet 138 Bilaga 2 Sammanfattning av departementspromemorian Genomförande av ICT-direktivet (Ds 2017:3) 160 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 161 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser 180 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 181 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 197 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2017 199 Rättsdatablad 200 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 2. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, 3. lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395), 4. lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 7 a och 8 a §§, 5 kap. 5 och 18 a §§ och rubriken närmast före 2 kap. 7 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 b kap., och en ny paragraf, 6 kap. 2 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns föreskrifter om - lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.), - villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.), - visering (3 kap.), - uppehållsrätt (3 a kap.), - flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.), - uppehållstillstånd (5 kap.), - ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.), - arbetstillstånd (6 kap.), - EU-blåkort (6 a kap.), - tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.), - återkallelse av tillstånd (7 kap.), - avvisning och utvisning (8 kap.), - utvisning på grund av brott (8 a kap.), - kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.), - förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.), - hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.), - verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.), - handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.), - överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.), - nöjdförklaring (15 kap.), - migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.), - skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.), - offentligt biträde (18 kap.), - kostnadsansvar (19 kap.), - bestämmelser om straff m.m. (20 kap.), - tillfälligt skydd (21 kap.), - tribunalvittnen (22 kap.), och - särskilda bemyndiganden (23 kap.). 2 kap. EU-blåkort Kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd 7 a § Bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning (EU-blåkort) finns i 6 a kap. Bestämmelser om kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd finns i 6 a och 6 b kap. 8 a § Kravet på visering enligt 3 § gäller inte för en utlänning som 1. är EES-medborgare, 2. har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av en behörig myndighet i en annan EES-stat, 3. har uppehållstillstånd, 4. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller 5. återtas enligt 6 a kap. 14 §. 5. återtas enligt 6 a kap. 14 § eller 6 b kap. 19 §. Kravet på visering enligt 3 § för inresa gäller inte heller för en utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 §. 5 kap. 5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft 1. uppehållstillstånd för arbete eller EU-blåkort utfärdat av Sverige, eller 1. uppehållstillstånd för arbete eller ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller 2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå. Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning. Om utlänningen ska bedriva näringsverksamhet ska han eller hon ha förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. 18 a § Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om utlänningen har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige eller har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om han eller hon har ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller om han eller hon har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får även bifallas för en familjemedlem till en utlänning som avses i första stycket om utlänningen beviljas uppehållstillstånd enligt de bestämmelser som anges där. 6 kap. 2 b § Arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte ges till en utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige eller i en annan EU-stat, dels är en enhet som tillhör samma företag eller företag inom samma koncern. Första stycket gäller inte om utlänningen tillhör någon av de kategorier som är undantagna i 6 b kap. 3 §. 6 b kap. Tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT Förutsättningar för tillstånd 1 § En utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag (värdföretag) som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern ska, om inte annat följer av tredje stycket eller 3-5 §§, beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av personal (ICT-tillstånd), om 1. utlänningen har varit anställd i företaget under minst tre månader utan uppehåll vid tiden för den företagsinterna förflyttningen, 2. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 3. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 4. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 5. utlänningen har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef eller specialist, eller har en sådan examen från ett universitet eller en högskola som krävs för praktiktjänstgöringen, 6. utlänningen efter förflyttningens slut kommer att kunna överflyttas till en enhet i tredje land som tillhör samma företag eller till ett företag inom samma koncern i tredje land, och 7. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas om 1. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 13 §, eller 2. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. 2 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten ska, om inte annat följer av 3-5 §§, beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om 1. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 2. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 3. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och 4. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. 3 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte beviljas en utlänning som 1. är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier, 2. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, 3. ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, 4. är utstationerad i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz, 5. har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, eller 6. hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. 4 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte heller beviljas en utlänning som visar upp handlingar till stöd för ansökan som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende. 5 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får vägras om 1. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd, 2. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete, 3. arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, eller 4. arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Förutsättningar för rörlighet för kortare vistelse 6 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får under giltighetstiden för tillståndet i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod resa in och vistas i Sverige och arbeta här i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten. Första stycket gäller inte en utlänning som utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Ansökan om tillstånd 7 § En utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i EU. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om utlänningen ansöker om förlängning av ett ICT-tillstånd. En utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får arbeta i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. 8 § En ansökan om ICT-tillstånd får prövas i Sverige om 1. utlänningen avser att vistas endast i Sverige, eller 2. utlänningen avser att vistas i flera EU-stater men vistelsen i Sverige kommer att vara den längsta. 9 § En ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får ges in efter inresan i landet. En utlänning som ansöker om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in, vistas och arbeta i Sverige enligt 6 §. Även en utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. Tillståndstid 10 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får inte gälla för längre tid än uppdragstiden. Den sammanlagda tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får inte överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte gälla för längre tid än det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat. Förlängning av tillståndstiden 11 § Tillståndstiden för ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får efter ansökan förlängas upp till den tid som framgår av 10 §. Tillståndstiden får inte förlängas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. 12 § En förlängning av tillståndstiden får vägras om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som anges i 11 § andra stycket 4 och 5, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Anmälningsskyldighet 13 § En utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska anmäla förändringar som påverkar villkoren för tillståndet till Migrationsverket. Ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar 14 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1-3 till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, ska beviljas uppehållstillstånd. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska gälla för samma tid som anknytningspersonens tillstånd. För barn som åberopar anknytning till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller till hans eller hennes make eller sambo, gäller 5 kap. 17 § andra stycket. Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. När en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska vara gjord 15 § En familjemedlem som avses i 14 § ska ha ansökt om och beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om 1. ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på grund av anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse som är utfärdat av Sverige, eller 2. sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. Återkallelse av tillstånd 16 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska återkallas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. 17 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får återkallas om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som anges i 16 § 4 och 5, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. 18 § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem enligt 14 § får återkallas om 1. anknytningen till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bryts eller ett sådant tillstånd återkallas, eller 2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Återtagande av en utlänning som har ett ICT-tillstånd och hans eller hennes familjemedlemmar 19 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från en utlänning som har eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten hade ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska de återtas till Sverige. Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Beslutande myndighet 20 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2018. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:905 Föreslagen lydelse 5 § I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar: 1 kap. 3 b § om EES-medborgare, 1 kap. 13 § om skyndsam handläggning, 3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare, 4 kap. 1-4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande, 5 kap. 1-1 c, 2 a-d, 3-10, 12-16 och 17-19 §§ om uppehållstillstånd, 5 a kap. 1-4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt, 6 kap. 3 § om arbetstillstånd, 6 a kap. 1-11 §§ om EU-blåkort, 6 b kap. 1-15 §§ om tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT, 8 kap. 12 och 13 §§ om utvisning av EES-medborgare och sådana medborgares familjemedlemmar, 8 kap. 14 § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn, 8 a kap. 2 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, 9 kap. 4 och 5 §§ om omhändertagande av pass och andra identitetshandlingar, 9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck, 9 kap. 12 § om omhändertagande för att verkställa ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, 9 kap. 13 § om andra åtgärder för att möjliggöra verkställighet, 10 kap. 1, 2, 4-11 och 17 §§ om förvar och uppsikt, 12 kap. 1-5, 13 a och 21-23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning, 13 kap. 1-7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet, 13 kap. 10 § om motivering av beslut, 13 kap. 11 § om tolkersättning, 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys, 16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter, 18 kap. 1 § andra och tredje styckena om offentligt biträde för barn, och 19 kap. 1-4 §§ om kostnadsansvar. Skyldigheten enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen att lämna uppgifter gäller vid tillämpningen av denna lag även i förhållande till regeringen. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2018. 2.3 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § studiestödslagen (1999:1395) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om familjeförmåner från EU-rätten ska, när det gäller rätt till studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare, om de är 1. gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, eller 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige. 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige, 4. innehavare av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. 1 eller 2 § utlänningslagen, om tillståndstiden överstiger nio månader, eller 5. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som avses i 4 och har uppehållstillstånd i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2018. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2017:596 Föreslagen lydelse 2 § Lagen gäller även för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 65 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats 1. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716), 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-3, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-4, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 3. uppehållskort efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen, 4. uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 15 a § första stycket 2 utlänningslagen, 5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen, 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen, eller 7. uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 a §. 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen, 7. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen, eller 8. uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 a §. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2018. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet antog den 15 maj 2014 direktivet 2014/66/EU om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet). Direktivet, som trädde i kraft den 28 maj 2014, skulle ha varit genomfört i medlemsstaterna senast den 29 november 2016. ICT-direktivet bifogas som bilaga 1. Inom Justitiedepartementet har departementspromemorian Genomförande av ICT-direktivet (Ds 2017:3) utarbetats. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilaga 2 och bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2017/02026/L7). Propositionen innehåller regeringens överväganden och förslag för att genomföra ICT-direktivet i svensk rätt. Promemorians förslag om att Migrationsverket ska få ha direktåtkomst till uppgifter från Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Försäkringskassan om uppgifterna behövs för handläggning av ansökningar enligt direktivet krävs inte för ett genomförande av direktivet. Denna fråga bereds vidare i Regeringskansliet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2018. Lagrådet Regeringen beslutade den 22 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 9.1 samt i författningskommentaren. Regeringens förslag har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs också språkliga ändringar i 6 b kap. 12 och 17 §§ utlänningslagen och redaktionella ändringar i 5 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll och 2 § lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. 4 ICT-direktivet 4.1 Om ICT-direktivet ICT-direktivet är ett led i tillskapandet av en EU-gemensam politik för laglig migration i enlighet med kommissionens strategiska plan för laglig migration (KOM [2005] 669) och Stockholmsprogrammet. Direktivet syftar till att underlätta företagsintern förflyttning av kompetens både till och inom EU för att därigenom stärka EU:s konkurrenskraft och ekonomi. Genom direktivet införs en rättslig ram med bl.a. gemensamma villkor för inresa till EU för företagsinternt förflyttade personer. Direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. arbets- och anställningsvillkor och rörlighet mellan medlemsstaterna under tiden för förflyttningen, likabehandling avseende sociala och ekonomiska rättigheter samt rättigheter för familjemedlemmar till en person som är föremål för företagsintern förflyttning. 4.2 En översikt av direktivets artiklar 4.2.1 Syfte och definitioner Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att fastställa villkoren för inresa till och vistelse i mer än 90 dagar på medlemsstaternas territorium samt rättigheter för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar inom ramen för företagsintern förflyttning av personal. Vidare avser direktivet att fastställa villkoren för inresa och vistelse samt rättigheterna för en tredjelandsmedborgare som vistas i en annan EU-stat än den som först beviljade tillstånd för företagsintern förflyttning och som har utnyttjat sin rätt till rörlighet enligt direktivet. I artikel 3 finns definitioner av vissa grundläggande begrepp som används i direktivet, t.ex. vad som avses med företagsintern förflyttning, värdföretag och koncern samt vilka som kan anses som chefer, specialister och praktikanter. 4.2.2 Tillämpningsområde I artikel 2 anges direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 2.1 är direktivet tillämpligt på tredjelandsmedborgare som vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökan och ansöker om inresa eller som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i direktivet. I artikel 2.2 anges att vissa kategorier av tredjelandsmedborgare ska undantas från direktivets tillämpningsområde. Det gäller t.ex. gäst-forskare, EES-medborgare och medborgare i Schweiz och arbetstagare som utstationeras enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Enligt artikel 2.3 ska direktivet inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än tillstånd för företagsintern förflyttning, för alla anställningsändamål för tredjelandsmedborgare som inte omfattas av direktivet. Direktivet ska, enligt artikel 4, inte påverka tillämpningen av förmånligare bestämmelser i unionsrätten eller i bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredje länder. Det ska inte heller påverka medlemsstaternas rätt att i vissa avseenden anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer som direktivet gäller för. Till exempel kan medlemsstaterna ha förmånligare regler när det gäller vilka som ska anses som familjemedlemmar enligt artikel 3 h. 4.2.3 Inresevillkor I artikel 5 anges vilka villkor som ska vara uppfyllda för att en tredjelandsmedborgare ska kunna beviljas ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Av artikel 6 framgår att direktivet inte inverkar på en medlemsstats rätt att besluta om inresekvoter i enlighet med artikel 79.5 i EUF-fördraget. 4.2.4 Avslag på ansökan om och återkallelse av tillstånd för företagsintern förflyttning I artikel 7 regleras grunderna för att avslå en ansökan om tillstånd och i artikel 8 regleras grunderna för att neka förlängning av tillståndstiden eller för att återkalla ett tillstånd. Artiklarna innehåller såväl obligatoriska som fakultativa bestämmelser. I artikel 9 anges att medlemsstaterna får hålla värdföretaget ansvarigt för underlåtenhet att uppfylla villkoren för inresa, vistelse och rörlighet enligt direktivets bestämmelser. Väljer medlemsstaten att hålla värdföretaget ansvarigt ska sanktionerna vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikeln ska medlemsstaterna också vidta åtgärder för att förhindra missbruk och överträdelser av direktivets bestämmelser. 4.2.5 Ansökningsförfarande och utfärdande av tillstånd I artiklarna 10-16 finns närmare bestämmelser om bl.a. ansökningsförfarandet, tillståndstider och om utfärdandet av tillstånd. I artikel 12 finns bestämmelser om varaktigheten av en företagsintern överflyttning. För chefer och specialister sätts tiden till som mest tre år och för praktikanter ett år. Enligt artikel 15 ska ett ärende normalt avgöras inom 90 dagar efter det att en komplett ansökan lämnats in. Sökanden ska skriftligen underrättas om beslutet. Ett beslut om avslag på en ansökan eller återkallelse av ett tillstånd ska kunna överklagas. Av artikel 16 följer att medlemsstaterna får ta ut en avgift för prövningen av en ansökan. Avgiftsnivåerna får inte vara oproportionella eller oskäliga. 4.2.6 Rättigheter och rätt till likabehandling Av artikel 17 framgår att den som har ett tillstånd för företagsintern förflyttning har rätt till bl.a. inresa och vistelse i en medlemsstat. Enligt artikel 18.1 ska den som har ett ICT-tillstånd åtminstone ha rätt till samma arbets- och anställningsvillkor som arbetstagare som är utstationerade enligt utstationeringsdirektivet. Likabehandling med medlemsstatens egna medborgare ska vidare, enligt artikel 18.2, gälla i fråga om t.ex. föreningsfrihet, social trygghet och erkännande av examensbevis och andra yrkeskvalifikationer. 4.2.7 Familjemedlemmar Enligt artikel 19 ska med vissa undantag rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet) vara tillämpligt på familjemedlemmar till den som beviljas ett ICT-tillstånd. Bestämmelserna i denna del innebär bl.a. att det inte ska krävas att den som har fått ett tillstånd ska ha välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd. 4.2.8 Företagsintern förflyttning inom unionen I artiklarna 20-22 finns bestämmelser om rörlighet inom EU som ger rätt för den som har ett tillstånd att resa in i, vistas och arbeta i en eller flera andra medlemsstater än den som först utfärdade tillståndet. I artikel 23 finns bestämmelser om bl.a. förflyttning mellan medlemsstater som inte fullt ut tillämpar Schengenregelverket, dvs. Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien. 4.2.9 Slutbestämmelser Artiklarna 24-29 innehåller bestämmelser om statistik, rapporter, samarbete mellan kontaktpunkter, införlivande och ikraftträdande. 5 Huvuddragen i gällande ordning om utlänningars rätt att vistas och arbeta i Sverige Uppehållstillstånd En utlänning som vistas i Sverige i mer än tre månader ska ha ett uppehållstillstånd (2 kap. 5 § utlänningslagen [2005:716], förkortad UtlL). Uppehållstillstånd kan ges för viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Ett uppehållstillstånd ska sökas och vara beviljat före inresan i Sverige. Från denna huvudregel finns dock flera undantag (5 kap. 18-19 §§ UtlL). Kravet på uppehållstillstånd gäller inte för medborgare i de nordiska länderna. Det gäller inte heller för EES-medborgare och deras familjemedlemmar som har uppehållsrätt i Sverige eller för utlänningar som har visering för längre tid än tre månader (2 kap. 8 b § UtlL). Arbetstillstånd En utlänning som ska arbeta i Sverige på grund av en anställning här eller utomlands ska ha ett arbetstillstånd (2 kap. 7 § UtlL). Kravet på arbetstillstånd gäller inte för medborgare i de nordiska länderna eller en utlänning som har uppehållsrätt eller permanent uppehållstillstånd (2 kap. 8 c § UtlL). Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller också för vissa yrkesgrupper som anges i utlänningsförordningen (2006:97), förkortad UtlF. Exempelvis undantas utlänningar som har specialistuppgifter i en internationell koncern och som i denna egenskap ska arbeta tillfälligt i Sverige under en sammanlagd tid som understiger ett år (5 kap. 2 § första stycket 10 UtlF). Vidare undantas anställda i en internationell koncern som i sammanlagt tre månader under en tolvmånadersperiod ska delta i praktik, internutbildning eller annan kompetensutveckling hos ett företag i Sverige som ingår i koncernen och utlänningar som inom ramen för en affärsuppgörelse ska delta i utbildning, genomföra tester, förbereda eller avsluta leveranser eller delta i liknande aktiviteter i Sverige (5 kap. 2 § första stycket 12 och 13 UtlF). Ett arbetstillstånd får enligt 6 kap. 2 § UtlL beviljas en utlänning som erbjudits en anställning som gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig. Det innebär att inkomsten från den erbjudna heltids- eller deltidsanställningen måste vara av sådan storlek att han eller hon inte behöver försörjningsstöd för att täcka sina kostnader för bl.a. boende och uppehälle (prop. 2007/08:147 s. 59). Det krävs också att de erbjudna anställningsvillkoren inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen (6 kap. 2 § första stycket UtlL). För att säkerställa att så inte är fallet ska sammanslutningar av arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser i regel ges tillfälle att yttra sig i tillståndsärendet (5 kap. 7 a § UtlF). Ett arbetstillstånd efter anställningserbjudande får ges endast om rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden inom EU (6 kap. 2 § andra stycket UtlL). Det innebär bl.a. att det s.k. unionsföreträdet måste respekteras. Unionsföreträde innebär att det egna landets befolkning samt befolkningen i EU/EES och Schweiz ska ha företräde till befintliga arbetstillfällen. Arbetstillstånd ska ges för viss tid (6 kap. 1 § UtlL) och beviljas normalt för tid motsvarande anställningstiden. Ett arbetstillstånd får dock inte avse längre tid än två år. Om anställningen förlängs, kan arbetstillståndet efter ansökan förlängas i motsvarande utsträckning utan att utlänningen först behöver lämna Sverige. Förlängning kan ske vid ett eller flera tillfällen. Den sammanlagda tillståndstiden får vara högst fyra år. Om det finns särskilda skäl får dock den sammanlagda tiden vara sex år (6 kap. 2 a § andra stycket UtlL). Ett arbetstillstånd ska knytas till en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Efter en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet endast knytas till ett visst slag av arbete (6 kap. 2 a § tredje stycket UtlL). Ett arbetstillstånd ska i regel sökas och vara beviljat före inresan i Sverige. Från denna huvudregel finns dock flera undantag (6 kap. 4 § UtlL). I 6 a kap. UtlL finns särskilda bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning, s.k. EU-blåkort. Ett EU-blåkort är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd för personer som har relevant och särskild kompetens i form av högre yrkeskvalifikationer. Utstationering av arbetstagare Bestämmelser om utstationering av arbetstagare finns i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen). Med utstationerad arbetstagare avses enligt 4 § utstationeringslagen varje arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land men som under en begränsad tid utför arbete enligt 3 § samma lag i Sverige. Enligt 3 § avses med utstationering bland annat när en arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige till en arbetsplats eller till ett företag som tillhör koncernen. Ett anställningsförhållande ska råda mellan arbetsgivaren och arbetstagaren under utstationeringstiden. Enligt 10 § utstationeringslagen ska en arbetsgivare anmäla en utstationering till Arbetsmiljöverket senast när en utstationerad arbetstagare påbörjar sitt arbete i Sverige om verksamheten här pågår längre tid än fem dagar. Vidare anges i 11 § samma lag att arbetsgivaren ska utse en kontaktperson i Sverige och anmäla honom eller henne till Arbetsmiljöverket. En sanktionsavgift ska enligt 14 § utstationeringslagen tas ut om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 10 och 11 §§ samma lag. Av 8 § förordningen (2017:319) om utstationering av arbetstagare framgår närmare vilka uppgifter som en anmälan ska innehålla. Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd Bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd finns i 7 kap. UtlL. Dessa tillstånd får återkallas bl.a. för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller som medvetet har förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet. För en utlänning som rest in i Sverige får ett uppehållstillstånd återkallas om han eller hon utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett sådant tillstånd, om en anställning upphört under pågående uppehålls- och arbetstillståndsperiod eller om det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller något annat nordiskt land. Vidare ska enligt 7 kap. 7 e § UtlL ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket samma lag återkallas om förutsättningarna för arbetstillståndet av något annat skäl än att anställningen har upphört inte längre är uppfyllda eller om utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag har påbörjat arbetet. I 6 a kap. UtlL finns särskilda bestämmelser om återkallelse av ett EU-blåkort. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar Av 5 kap. 3 § UtlL framgår att uppehållstillstånd på minst ett år ska ges till en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige samt till barn till anknytningspersonen eller till hans eller hennes make eller sambo under förutsättning att barnet är under 18 år och ogift. Även om det föreligger en rätt till uppehållstillstånd, får tillstånd vägras i vissa särskilt angivna fall. Till exempel får tillstånd vägras om oriktiga uppgifter medvetet har lämnats eller omständigheter medvetet har förtigits som är av betydelse för att få uppehållstillstånd eller om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Vidare ska uppehållstillstånd vägras i fall av månggifte (5 kap. 17 a och 17 b §§ UtlL). I lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige finns bestämmelser som ska ha företräde framför bestämmelserna i utlänningslagen. Den tidsbegränsade lagen innebär bl.a. begränsningar av möjligheten till familjeåterförening genom skärpta regler i fråga om försörjningskrav. Den tidsbegränsade lagen trädde i kraft den 20 juli 2016 och ska gälla i högst tre år. I 6 a kap. UtlL finns särskilda bestämmelser om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som har EU-blåkort. 6 Förhållandet till reglerna om arbetskraftsinvandring Regeringens förslag: De bestämmelser som behövs för att genomföra ICT-direktivet ska huvudsakligen föras in i ett nytt kapitel i utlänningslagen. Frånsett denna särreglering ska, om inte annat föreskrivs, de allmänna reglerna i utlänningslagen gälla. Det kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd som ger en utlänning rätt att resa in, vistas och arbeta i ett företag (värdföretag) som är etablerat i Sverige och är en enhet som tillhör samma företag eller koncern som det i den andra EU-staten ska betecknas ICT-tillstånd. Ett arbetstillstånd enligt de allmänna reglerna ska inte få beviljas om utlänningen avser att arbeta i Sverige inom ramen för en sådan företagsintern förflyttning som avses i det nya kapitlet, förutom i fall då utlänningen tillhör en sådan kategori av personer som är undantagen från möjligheten att beviljas ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens men förslaget har en något annorlunda lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Migrationsverket anser att ett parallellt system för ICT-tillstånd är oförutsägbart för sökanden och svårtillämpat och tidskrävande för verket och önskar ett förtydligande avseende förutsättningarna för att bevilja ett arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen om något av kraven för ett ICT-tillstånd inte är uppfyllt. Sveriges advokatsamfund menar att en arbetstagare ska ha möjlighet att välja att ansöka om ett tillstånd enligt de allmänna reglerna om arbetstillstånd även om det i och för sig är möjligt att få ett ICT-tillstånd. Ambassaderna i New Delhi och Tokyo välkomnar förslaget om ett speciellt tillstånd för företagsintern förflyttning av chefer, specialister och praktikanter. Kommerskollegium, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Almega efterfrågar närmare utredning av förslagets betydelse för det undantag från arbetstillstånd som i dag gäller för specialister som arbetar tillfälligt i Sverige i en internationell koncern och för praktikanter. Svenskt Näringsliv önskar ett bibehållande av undantaget medan Almega pekar på negativa konsekvenser vid ett eventuellt borttagande. Kammarrätten i Stockholm har synpunkter på utformningen av bestämmelsen om när arbetstillstånd enligt de allmänna reglerna inte ska få beviljas. Även SACO och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har synpunkter på bestämmelsens utformning. Skälen för regeringens förslag Ett nytt kapitel i utlänningslagen Utlänningslagens bestämmelser om arbetstillstånd är i huvudsak generella och gäller för alla slag av arbeten. ICT-direktivet utgör därmed en särreglering i och med att det endast omfattar villkor för inresa och vistelse för arbete med ställning som chef, specialist eller praktikant inom ramen för företagsintern förflyttning av personal. Utgångspunkten vid genomförandet av ICT-direktivet bör vara att inte skapa en alltför avvikande särreglering och att behålla nuvarande regler för arbetskraftsinvandring så mycket som det är möjligt. I artikel 2.3 anges även att direktivet inte ska påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än ICT-tillstånd för alla anställningsändamål för tredjelandsmedborgare som inte omfattas av direktivet. Vid tidigare genomföranden av EU-direktiv som avviker från utlänningslagens systematik har bestämmelser tagits in i särskilda kapitel i utlänningslagen (se t.ex. 6 a kap. UtlL om EU-blåkort, prop. 2012/13:148). Regeringen bedömer att det är mest lämpligt att även i detta fall ta in nationella bestämmelser som genomför direktivet i ett nytt kapitel i utlänningslagen. Enligt direktivet ska tillståndet för en person som är föremål för företagsintern förflyttning betecknas ICT (intra-corporate transfer). För att genomförandet av direktivet ska bli tydligt och för att särskilja detta uppehålls- och arbetstillstånd från andra arbetstillstånd bör beteckningen ICT-tillstånd användas i de nya bestämmelserna. Synpunkter från ambassaderna i New Delhi och Tokyo bekräftar att införandet av ett speciellt tillstånd för företagsintern förflyttning är positivt. Ett ICT-tillstånd är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd. Frånsett den särreglering som ställs upp i förslaget till ett nytt kapitel i utlänningslagen bör de allmänna reglerna i utlänningslagen, t.ex. vad gäller avvisning och utvisning samt merparten av förfarandereglerna, gälla. Endast ICT-tillstånd ska kunna beviljas vid sådan företagsintern förflyttning som avses i ICT-direktivet Efter att ICT-direktivet har genomförts i svensk rätt kommer de allmänna bestämmelserna om arbetstillstånd att gälla vid sidan av bestämmelserna om företagsintern förflyttning i det nya kapitlet. En fråga i detta sammanhang är om medlemsstaterna tillåts bevilja en utlänning som är föremål för sådan företagsintern förflyttning som avses i ICT-direktivet andra uppehålls- och arbetstillstånd än de tillstånd som avses i direktivet. Enligt artikel 2.3 ska ICT-direktivet inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än de tillstånd för person som är föremål för företagsintern förflyttning som omfattas av direktivet, för alla anställningsändamål för tredjelandsmedborgare som inte omfattas av direktivet. Denna bestämmelse torde innebära att medlemsstaterna inte kan bevilja ett uppehålls- och arbetstillstånd enligt de allmänna reglerna om personen i fråga omfattas av ICT-direktivets tillämpningsområde. Ett skäl till att så bör vara fallet är att ICT-direktivets bestämmelser skulle kunna kringgås om det står medlemsstaterna fritt att tillämpa ett annat regelverk än det som slås fast i ICT-direktivet. Vidare skulle syftet med direktivet, som är att underlätta rörligheten inom unionen för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, då kunna motverkas. Kommissionen har även vid ett kontaktkommittémöte angående genomförandet av direktivet informerat medlemsstaterna om att kommissionen anser att de bestämmelser som införs med anledning av ICT-direktivet ska ha företräde framför andra nationella bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd. En annan ordning skulle enligt kommissionen stå i strid med EU-rätten. Enligt regeringens mening bör det, till skillnad från vad Migrationsverket och Sveriges advokatsamfund anför, mot denna bakgrund införas en bestämmelse i 6 kap. UtlL om att bestämmelserna i det nya kapitlet om tillstånd för företagsintern förflyttning ska ges företräde framför de allmänna bestämmelserna om arbetstillstånd. Bestämmelsen bör utformas så att ett arbetstillstånd enligt de allmänna reglerna inte ska få beviljas om utlänningen avser att arbeta i Sverige inom ramen för en sådan företagsintern förflyttning som avses enligt ICT-direktivet och utlänningen inte tillhör en sådan kategori av personer som är undantagen från möjligheten att beviljas ett tillstånd för företagsintern förflyttning (se vidare avsnitt 7). Att ICT-direktivet är tvingande innebär också att medlemsstaterna inte har rätt att ha kvar nationella bestämmelser som strider mot direktivet. Det är inte förenligt med direktivet att undanta utlänningar som omfattas av direktivet från kravet på arbetstillstånd. Som bl.a. Kommerskollegium, Svenskt Näringsliv och SACO påpekar, kan detta få betydelse för utformningen av de undantag från arbetstillstånd för vissa yrkesgrupper som framgår av UtlF. Bl.a. Kommerskollegium och Almega har uttryckt oro för att eventuella justeringar av undantagen i UtlF kan innebära försämringar i vissa avseenden för dessa yrkesgrupper. Regeringen kommer i sitt fortsatta arbete med ändringar i UtlF att beakta dessa synpunkter inom ramen för vad direktivet medger. 7 Personkategorier som undantas Regeringens förslag: Ett tillstånd för företagsintern förflyttning ska inte beviljas en utlänning som - är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier, - är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, - ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, - är utstationerad i Sverige enligt 4 § utstationeringslagen av ett företag som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz, - har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, eller - hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) efterlyser ett förtydligande av innebörden av att en utlänning hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. Migrationsverket anser att gränsdragningen mellan konsultföretag och bemanningsföretag inte är tydlig medan SACO är av uppfattningen att konsulter inte omfattas av ICT-direktivets tillämpningsområde. Några remissinstanser, däribland SACO och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), efterfrågar förtydliganden av ICT-direktivets tillämpningsområde i förhållande till utstationeringslagen. Skälen för regeringens förslag Huvudregeln enligt direktivet Enligt artikel 2.1 ska direktivet tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökan och ansöker om inresa eller har beviljats inresa. Med tredjelandsmedborgare avses enligt definitionen i artikel 3 a en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget. I artikel 2.2 anges flera undantag från direktivets tillämpningsområde. Utlänningar som är bosatta inom EU En konsekvens av att tredjelandsmedborgarna ska vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökan är att tredjelandsmedborgare som redan vistas här inte kan beviljas ett ICT-tillstånd. Kravet på vistelse utanför medlemsstaternas territorium torde innebära att en utlänning inte får vistas i något av EU:s medlemsstaters territorier vid ansökningstillfället. När det gäller längden på vistelsen är det en rimlig tolkning att det endast är vistelser med viss varaktighet som avses. I den engelska språkversionen används exempelvis reside som vistelsebegrepp, vilket ger starkare uttryck för att det rör sig om längre vistelser jämfört med vad som är fallet med den svenska språkversionen. Mot denna bakgrund bör det införas en bestämmelse som anger att en ansökan inte kan beviljas en utlänning som är bosatt inom EU. Gästforskare Enligt artikel 2.2 a ska direktivet inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om rätt att vistas i medlemsstaten som forskare i den mening som avses i direktiv 2005/71/EG om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte, i syfte att genomföra ett forskningsprojekt. Vid genomförandet av det direktivet i svensk rätt fick de personer som omfattas av direktivet benämningen gästforskare. Med gästforskare avses, enligt 2 § lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, en tredjelandsmedborgare som är behörig att påbörja högskoleutbildning på forskarnivå och som väljs ut av en forskningshuvudman för att under en längre tid än tre månader utföra forskning hos huvudmannen. Eftersom det kan förekomma överlappningar mellan tillämpningsområdet för gästforskardirektivet och ICT-direktivet gjordes under förhandlingarna av ICT-direktivet bedömningen att det uttryckligen borde införas en bestämmelse som utesluter gästforskare som har för avsikt att resa in i en medlemsstat i syfte att utföra ett forskningsprojekt att komma i fråga för ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Bestämmelserna om tillstånd bör alltså inte tillämpas på den som ansöker om uppehållstillstånd för att genomföra ett forskningsprojekt i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare. Denna kategori av personer bör därför undantas från tillämpningsområdet för de nya reglerna. EES-medborgare och medborgare i Schweiz I artikel 2.2 b anges att ICT-direktivet inte är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som enligt överenskommelser mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredjeländer å andra sidan, har samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare eller är anställda av ett företag som är etablerat i tredjeländerna i fråga. Island, Norge och Liechtenstein har ingått det s.k. EES-avtalet med unionen som innebär en rätt till fri rörlighet motsvarande den som gäller enligt EU-rätten. Schweiz har ingått ett motsvarande avtal. Bestämmelsen i artikel 2.2 b innebär därför att medborgare i Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz undantas från direktivets tillämpningsområde. De svenska reglerna bör utformas i enlighet med detta. I vissa andra EU-direktiv rörande arbetskraftsinvandring (t.ex. om EU-blåkort) anges att även familjemedlemmar till EES-medborgare är undantagna från tillämpningsområdet, vilket emellertid inte är fallet i ICT-direktivet. I ett nyligen presenterat ändringsförslag till direktiv (EU) nr 2009/50/EG om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet), KOM (2016) 378 slutlig, anges att familjemedlemmar till EES-medborgare inte längre ska vara undantagna från möjligheten att få ett EU-blåkort. Familjemedlemmar har därför tagits bort från bestämmelsen. Utformningen av bestämmelsen i ändringsförslaget överensstämmer i allt väsentligt med ICT-direktivets motsvarande bestämmelse. Innebörden av att familjemedlemmar inte anges i ICT-direktivets bestämmelse bör mot denna bakgrund vara att familjemedlemmar inte omfattas av undantagsbestämmelsen, vilket bör avspeglas i de svenska reglerna. En konsekvens av att det endast är tredjelandsmedborgare som kan beviljas ett tillstånd för företagsintern förflyttning är givetvis att unionsmedborgare inte kan få ett sådant tillstånd. Detta bör lämpligen framgå av de nya bestämmelserna. En definition som omfattar både unionsmedborgare och medborgare i Island, Norge, Liechtenstein är EES-medborgare, se 1 kap. 3 b § UtlL (prop. 2005/06:77 s. 182). Sammantaget föreslås det därför en bestämmelse om att ett tillstånd inte ska beviljas en utlänning som är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz. Utstationering från företag etablerade i en EES-stat eller i Schweiz Enligt artikel 2.2 c är ICT-direktivet inte tillämpligt på tredjelandsmedborgare som utstationeras inom ramen för utstationeringsdirektivet. Utstationeringsdirektivet gäller enbart företag som är etablerade i någon av EU:s medlemsstater. Företag som är etablerade i stater inom EES omfattas dock också av utstationeringsdirektivet efter ett beslut av Gemensamma EES-kommittén. I avsnitt 8.2 föreslås det att en grundläggande förutsättning för att beviljas ett tillstånd enligt de nya reglerna om ICT-tillstånd är att utlänningen är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz. Av detta följer motsatsvis att en utlänning som är anställd och ska utstationeras av ett företag som är etablerat inom EES-staterna och Schweiz inte kan komma i fråga för ett ICT-tillstånd. Det kan därför sättas i fråga om det finns något behov att särskilt reglera att bestämmelserna om ICT-tillstånd inte gäller för en utlänning som utstationeras till Sverige inom ramen för utstationeringsdirektivet. Det kan dock finnas anledning att i klargörande syfte ändå införa ett uttryckligt undantag för en utlänning som är utstationerad enligt utstationeringsdirektivet. Mot denna bakgrund föreslås det en bestämmelse om att ett tillstånd inte ska beviljas en utlänning som är utstationerad av ett företag som är etablerat i EES eller Schweiz. Några remissinstanser efterfrågar förtydliganden av ICT-direktivets tillämpningsområde i förhållande till utstationeringslagen. Som framgår av avsnitt 5 är utstationeringslagen, till skillnad från utstationeringsdirektivet, inte begränsad till att endast omfatta arbetsgivare inom EU och EES, utan den gäller alla utstationerande arbetsgivare oavsett vilket land de är etablerade i. Regleringen utesluter alltså inte arbetsgivare som omfattas av ICT-direktivet. Förutom ovan nämnda undantag kan således såväl den migrationsrättsliga lagstiftningen i utlänningslagen som den arbetsrättsliga lagstiftningen i utstationeringslagen vara tillämpliga vid utstationering av arbetstagare i Sverige, se vidare bl.a. i avsnitten 10.1, 11.12 och 15.1. Egenföretagare Enligt artikel 2.2 d ska ICT-direktivet inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som utför arbete som egenföretagare. Som framgår av avsnitt 8.2 är det en förutsättning för att beviljas ett ICT-tillstånd att det finns ett anställningsförhållande mellan den i tredje land etablerade arbetsgivaren och den utlänning som ska förflyttas. Genom kravet på anställning utesluts egenföretagare, som i detta fall torde avse enskilda näringsidkare eller motsvarande, från att komma i fråga för ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Något behov av att särskilt reglera att en egenföretagare inte kan få ett ICT-tillstånd bedöms därför inte finnas. Av bemanningsföretag uthyrda arbetstagare m.fl. Enligt artikel 2.2 e ska ICT-direktivet inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som hyrs ut av arbetsförmedlingar, bemanningsföretag eller andra företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. För att uppfylla direktivets krav i denna del bör det således anges att tillstånd enligt de nya reglerna om ICT-tillstånd inte ska beviljas utlänningar som hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. Några remissinstanser efterfrågar ett förtydligande av detta undantag. Av skälen till direktivet framgår att direktivet inte bör hindra personer som är föremål för företagsintern förflyttning från att bedriva specifik verksamhet hos kunder i den medlemsstat där värdföretaget är etablerat, i enlighet med de bestämmelser som tillämpas i den medlemsstaten för sådan verksamhet. En bedömning av om ICT-direktivet är tillämpligt får göras i varje enskilt fall. Vid prövningen av om arbete hos kunder, t.ex. vid konsultverksamhet, omfattas av regleringen får det bl.a. bedömas om utlänningen, trots att arbetet rent faktiskt utförs hos kunden, arbetar under övervakning och ledning av värdföretaget. Uppehållstillstånd för studier Enligt artikel 2.2 f ska ICT-direktivet inte tillämpas på en tredjelandsmedborgare som antagits som heltidsstuderande eller som genomgår en kort praktisk utbildning med handledning som en del av studierna. Genom bestämmelsen undantas de utlänningar som vid sidan av eller inom ramen för sina studier genomgår någon form av företagspraktik i medlemsstaterna. För att klargöra att sådan praktikutbildning inte kan ligga till grund för ett tillstånd för företagsintern förflyttning som praktikant i den mening som avses i direktivet, bör tillstånd enligt bestämmelserna inte beviljas en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige. 8 Villkor för ICT-tillstånd 8.1 Villkoren för att beviljas ICT-tillstånd ska anges i lagen Regeringens förslag: Det ska i lag anges vilka villkor som gäller för att beviljas ett ICT-tillstånd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ambassaden i New Delhi påtalar vikten av att kraven på den sökande är tydliga. Skälen för regeringens förslag: I artikel 5 anges under rubriken "Kriterier för inresa" de villkor som ska vara uppfyllda för att ett ICT-tillstånd ska få beviljas. Artikeln är i princip uppbyggd på så sätt att det i punkt 1 anges omständigheter som tredjelandsmedborgaren eller värdföretaget ska visa genom att ge in olika handlingar tillsammans med ansökan. Vilka som är de egentliga villkoren för att beviljas ett ICT-tillstånd följer alltså indirekt av detta krav på sökanden att ge in vissa handlingar. En grundläggande förutsättning för att en ansökan om ICT-tillstånd ska kunna beviljas är att sökanden kan presentera de underlag som behövs för prövningen av ansökan. Det är också den ordning som generellt gäller vid ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt svensk rätt. De bestämmelser som genomför artikel 5.1 bör därför inte formuleras som krav på sökanden att ge in vissa specificerade handlingar. I stället bör utgångspunkten vara att det i lagen ska anges vilka förutsättningar som ska gälla för att ett ICT-tillstånd ska kunna beviljas. Det bedöms inte finnas någon risk för att de uppgifter som krävs för att kunna göra en prövning i enlighet med direktivet inte kommer in om bestämmelsen formuleras med utgångspunkt i villkoren i stället för med utgångspunkt i vilka specifika handlingar som ska ges in. Att sökanden genom handlingar eller på annat sätt kan visa att dessa förutsättningar är uppfyllda bedöms mot denna bakgrund inte behöva anges särskilt i lagtexten. Det bör, som Ambassaden i New Delhi påtalar, vara tydligt för en sökande vad som krävs för att ett tillstånd ska kunna beviljas. Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen har gett Migrationsverket i uppdrag att ta fram en strategi för en mer ändamålsenlig tillgänglighet och service. Strategin ska svara på vilken information och vilka tjänster som ska tillhandahållas till respektive målgrupp samt lämpliga kanaler för detta. Samtidigt måste naturligtvis en individuell prövning göras i varje enskilt fall. En närmare beskrivning av vad som krävs av sökanden finns nedan. 8.2 Anställning i samma företag eller koncern Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska utlänningen vara anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och avse att tjänstgöra i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller koncern som det i den andra EU-staten. Utlänningen ska också utan uppehåll ha varit anställd i företaget under minst tre månader vid tiden för den företagsinterna förflyttningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1 a ska den som ansöker om ett ICT-tillstånd visa att värdföretaget och det i tredje land etablerade företaget där han eller hon är anställd tillhör samma företag eller koncern. Med värdföretag avses enligt definitionen i artikel 3 d den enhet till vilken den person som är föremål för företagsintern förflyttning förflyttas och som - oavsett rättslig form - är etablerad i enlighet med nationell rätt inom en medlemsstats territorium. Med koncern avses enligt artikel 3 l två eller flera företag som enligt nationell rätt anses knutna till varandra genom att ett företag i förhållande till ett annat företag direkt eller indirekt äger majoriteten av det företagets tecknade kapital, kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till det företagets emitterade aktiekapital eller har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i det företagets administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan eller att företaget leds av moderföretaget som en enhet. Enligt artikel 5.1 b ska sökanden dessutom visa att han eller hon utan uppehåll har varit anställd inom samma företag eller koncern under åtminstone tre-tolv månader före tidpunkten för förflyttningen när det gäller chefer och specialister, och åtminstone tre-sex månader när det gäller praktikanter. Av artikel 2.2 b följer att anställda vid företag etablerade i Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz ska vara undantagna från direktivets tillämpningsområde. Vidare följer av artikel 1 a att den företagsinterna förflyttningen måste sträcka sig över mer än 90 dagar. För att möta direktivets krav bör en förutsättning för att beviljas ett ICT-tillstånd vara att utlänningen är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-området och Schweiz och är en enhet i samma företag eller ingår i samma företagsgrupp eller koncern som det i Sverige etablerade värdföretaget där sökanden ska arbeta. Det bör vidare krävas att sökanden har haft anställning hos företaget i tredje land en viss tid vid förflyttningen. För att tillstånd ska beviljas bör också krävas att förflyttningen är planerad att vara längre än 90 dagar. Bestämmelser med denna innebörd föreslås därför i utlänningslagens nya kapitel. När det gäller den tid som utlänningen ska ha varit anställd hos företaget i tredje land är det ändamålsenligt att samma minimitid gäller för samtliga personkategorier. På så sätt förenklas prövningen och undviks att olika tidpunkter gäller beroende på vilken funktion som anställningen avser. Enligt den nuvarande ordningen för arbetskraftsinvandring ställs inget motsvarande krav på att utlänningen ska ha varit anställd en viss tid innan förflyttning sker till ett företag i Sverige. Ett krav på tre månaders anställningstid före tidpunkten för förflyttningen till Sverige bedöms mot den bakgrunden vara en lämplig tidsgräns. En fråga i detta sammanhang är vid vilken tidpunkt som minimitiden ska vara uppnådd. I artikel 5.1 b anges att den relevanta tidpunkten är tidpunkten för den företagsinterna förflyttningen (till skillnad från andra bestämmelser i direktivet enligt vilka den relevanta tidpunkten är den för ansökan, se t.ex. artikel 3 b). Den närmast till hands liggande tolkningen av direktivet är att med tidpunkten för den företagsinterna förflyttningen avses tidpunkten för när själva förflyttningen till Sverige är planerad att äga rum. 8.3 Ställning som chef, specialist eller praktikant Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska sökanden tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i värdföretaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg föreslår att det i lagtexten anges att definitionerna av chef, specialist och praktikant framgår av direktivet. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att begreppen chef, specialist och praktikant behöver preciseras och föreslår att detta görs genom en hänvisning till det svenska systemet för yrkesklassificering, SSYK. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att arbetstagarorganisationer kan utlåta sig över om huruvida tjänsten är en chefs- eller specialistbefattning i samband med granskning av anställningsvillkoren. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1.c ii) ska sökanden ge in bevis på att han eller hon får ställning som chef, specialist eller praktikant i värdföretaget. En bestämmelse om att det ska vara en förutsättning för ett ICT-tillstånd att sökanden kommer att få någon av dessa befattningar bör därför införas i de nya bestämmelserna. Personkategorierna chef, specialist och praktikant definieras i artikel 3. Enligt definitionen är en chef en person som har en ledande ställning och som främst leder värdföretagets administration och som står under allmän tillsyn av och får vägledning från i första hand styrelsen eller bolagets aktieägare eller motsvarande. Hit hör personer som leder värdföretaget eller en avdelning eller underavdelning av värdföretaget, övervakar och kontrollerar det arbete som utförs av den andra tillsyns- eller ledningspersonalen eller personalen med särskilda fackkunskaper eller har behörighet att tillstyrka anställning, avskedande och andra personalåtgärder. Med specialist avses en person som arbetar inom koncernen och som har specialkunskaper som är väsentliga för värdföretagets verksamhetsområden, teknik eller förvaltning. Vid bedömningen av sådana kunskaper ska inte endast kunskaper som är specifika för värdföretaget beaktas utan även huruvida personen har en hög kvalifikationsnivå, inbegripet lämplig yrkeserfarenhet, för en typ av arbete eller verksamhet som kräver särskilt kunnande, inbegripet eventuellt officiellt godkänd yrkestillhörighet. En praktikant definieras som en person med universitetsexamen som förflyttas till ett värdföretag för karriärutveckling eller för att skaffa sig utbildning i affärsteknik eller -metoder och som får lön under förflyttningen. Regeringen bedömer att det inte är nödvändigt att i lagtext ta in definitioner av begreppen chef, specialist eller praktikant eller hänvisa till direktivets definitioner. Det bör i stället lämnas till rättstillämpningen att tolka begreppen direktivkonformt. 8.4 Arbete efter förflyttningens slut Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska utlänningen efter den företagsinterna förflyttningens slut kunna överflyttas till en enhet i tredje land som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5.1.c iv) framgår att sökanden ska kunna bevisa att han eller hon efter den företagsinterna förflyttningens slut kommer att kunna överflyttas till en enhet som tillhör samma företag eller koncern och är belägen i ett tredje land. Mot bakgrund av direktivets krav bör en bestämmelse med sådan innebörd införas. 8.5 Yrkeskvalifikationer Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska utlänningen ha de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef eller specialist eller, när det gäller en praktikant, ha en sådan examen från ett universitet eller en högskola som krävs för praktiktjänstgöringen. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att en praktikant ska ha den utbildning som krävs för praktiktjänstgöringen för att ett ICT-tillstånd ska beviljas. Remissinstanserna: Migrationsverket efterfrågar ett förtydligande avseende den erfarenhet som krävs för chefer, specialister och praktikanter. Universitets- och högskolerådet anser att det bör förtydligas hur bedömningen av den sökandes yrkeskvalifikationer ska gå till och om en person med ett ICT-tillstånd som avser att utöva ett i Sverige reglerat yrke ska omfattas av den sedvanliga prövningen för tillträde till yrket och omfattas av varningsmekanismen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU om ändring av direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) poängterar vikten av att yrkeskvalifikationer granskas. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påpekar att kravet på utbildning för en praktikant inte har utformats i överensstämmelse med direktivet. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1 d ska sökanden lägga fram bevis för att han eller hon har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef eller specialist vid värdföretaget, eller har den universitetsexamen som krävs för praktiktjänstgöringen. Vidare krävs enligt artikel 5.1 e att sökanden uppfyller de villkor i nationell rätt som krävs för att få utöva det reglerade yrke som ansökan avser. Med anledning av direktivets krav bör det ställas som villkor för ett ICT-tillstånd att sökanden har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet eller utbildning som krävs för uppdraget och att denne, för det fall ansökan avser ett reglerat yrke, har behörighet att utöva yrket. Det måste i första hand vara upp till arbetsgivaren i tredje land att bedöma att den person som han eller hon avser förflytta har de kvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef, specialist eller praktikant vid värdföretaget i Sverige. Vad som krävs kan variera i det enskilda fallet beroende på den tjänst det gäller och det är därför inte möjligt att mer generellt beskriva vilka kvalifikationer som krävs. Det bör dock inte vid tillståndsprövningen krävas någon mer ingående granskning av utlänningens yrkeskvalifikationer och erfarenhet än sådana uppgifter som vanligen anges i meritförteckningar som bifogas en ansökan (se vidare i avsnitt 9.1). Som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påpekar avviker ordalydelsen i promemorians förslag från direktivets krav på en universitetsexamen när det gäller villkor för praktikanter. Regeringen menar att begreppet university degree som används i den engelska språkversionen får anses omfatta såväl en examen från ett universitet som en examen från en högskola och att en sådan tolkning överensstämmer med direktivets syfte. Lagförslaget bör därför innehålla ett krav på att en praktikant har en sådan examen från ett universitet eller en högskola som krävs för praktiktjänstgöringen. Med reglerat yrke avses enligt artikel 3 o i ICT-direktivet ett yrke enligt definitionen i artikel 3.1 i direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Denna definition av reglerat yrke har genomförts i 5 § 2 lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer där det framgår att med reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller använda en viss yrkestitel. De reglerade yrken som finns i Sverige anges i bilagan till förordningen (2016:157) om erkännande av yrkeskvalifikationer. De flesta av de reglerade yrkena i Sverige finns inom hälso- och sjukvårdssektorn. Om utlänningen som är föremål för företagsintern förflyttning ska utföra ett reglerat yrke i Sverige kommer prövningen av yrkeskvalifikationer att ske på samma sätt som görs i dag. Det innebär att för att en person med utländska yrkeskvalifikationer ska få utöva ett reglerat yrke i Sverige ska en behörig myndighet ha erkänt sökandens utländska yrkeskvalifikationer och prövat att övriga förutsättningar för tillträde till det reglerade yrket är uppfyllda. Om yrkeskvalifikationerna har förvärvats eller erkänts i en stat inom EU/EES eller i Schweiz gäller även lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. I sammanhanget kan också, som Universitets- och Högskolerådet efterfrågar, nämnas att varningsmekanismen i direktivet om ändring i direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och IMI-förordningen, som har genomförts i patientsäkerhetslagen (2010:659), skollagen (2010:800) och lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård (se prop. 2015/16:44 s. 94-99), omfattar alla yrkesutövare inom vissa yrkessektorer oavsett var yrkeskvalifikationerna har förvärvats och gäller alltså även företagsinternt förflyttade utövare av sådana reglerade yrken. För att uppfylla direktivets krav bör det således införas en bestämmelse om att en utlänning ska ha nödvändiga yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs eller, när det gäller praktikanter, ha en sådan examen från ett universitet eller en högskola som krävs för praktiktjänstgöringen. Vidare bör anges att utlänningen ska uppfylla kraven för att i förekommande fall få utöva det reglerade yrke som ansökan gäller. 8.6 Sjukförsäkring Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, visa att han eller hon har eller har ansökt om en heltäckande sjukförsäkring. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket efterfrågar ett klargörande av om kravet på heltäckande sjukförsäkring motsvarar det begrepp som återfinns i 3 a kap. 3 § 4 UtlL avseende uppehållsrätt. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det ska krävas att utlänningen innehar sjukförsäkring vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år och således att det inte är tillräckligt att utlänningen har ansökt om en sådan. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1 g ska sökanden lägga fram bevis om att han eller hon har eller, om detta föreskrivs enligt nationell rätt, har ansökt om en sjukförsäkring som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten för perioder då sådant försäkringsskydd inte tillhandahålls i samband med eller som en följd av det arbete som utförs i medlemsstaten. Enligt bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) respektive tandvårdslagen (1985:125) är landstingen skyldiga att tillhandahålla hälso- och sjukvård samt tandvård åt alla, oavsett medborgarskap, som är bosatta inom landstingen. För den som vistas inom landstinget, utan att vara bosatt där, är landstinget endast skyldigt att tillhandahålla omedelbar vård. Grunden för att få tillgång till svensk hälso- och sjukvård är således att man är bosatt i Sverige. Tillgången till sjukvård är alltså inte något som tillhandahålls i samband med eller endast som en följd av det arbete som utförs i Sverige. I 3 § folkbokföringslagen (1991:481) anges att den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvila) i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska folkbokföras, om han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist här. Som framgår av avsnitt 4.2 ska ett ICT-tillstånd gälla för vistelser som överstiger 90 dagar och för den tid som uppdraget enligt ansökan ska vara, dock längst tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter. Tillgången till svensk hälso- och sjukvård för dessa personer beror alltså på hur lång tid uppdraget i Sverige ska pågå. Vid vistelser på minst ett år kommer innehavaren av ett ICT-tillstånd att folkbokföras i Sverige och därmed omfattas av landstingens skyldighet att tillhandahålla även annan än omedelbar hälso- och sjukvård samt tandvård. En utlänning som ansöker om ICT-tillstånd för vistelse som understiger ett år kommer däremot inte att folkbokföras och bör därmed vara skyldig att styrka att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. En bestämmelse med en sådan innebörd bör därför införas. Som Migrationsverket påpekar förekommer begreppet heltäckande sjukförsäkring även på andra ställen i utlänningslagen och bör då ha samma innebörd. I syfte att uppnå en enhetlig tillämpning anser regeringen att bestämmelsen, såsom föreslås i promemorian, ska utformas så likt dess motsvarighet i 6 a kap. om villkor för EU-blåkort som möjligt. Till skillnad från vad SKL förespråkar anser regeringen att det är tillräckligt att utlänningen visar att han eller hon har ansökt om en heltäckande sjukförsäkring vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år. 8.7 Krav på särskilda handlingar och uppgifter Regeringens bedömning: Det behövs inte några författningsåtgärder med anledning av direktivets bestämmelser om att den som ansöker om ett ICT-tillstånd ska visa ett anställningsavtal, lämna uppgifter om förflyttningens varaktighet och om var värdföretaget är beläget, lämna uppgifter om ersättningen samt övriga arbets- och anställningsvillkor eller visa giltiga resehandlingar och viseringar. Möjligheten att kräva att de handlingar som bifogas ansökan ska ges in på svenska, att sökanden ska lämna uppgift om sin adress i Sverige och att sökanden i förekommande fall ska visa ett praktikantavtal bör inte utnyttjas. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att möjligheten att kräva att handlingar som bifogas ansökan ska ges in på svenska bör utnyttjas. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att en kopia av anställningsavtalet ska ges in med ansökan. SACO anser även att det ska krävas att den som ansöker om ICT-tillstånd som praktikant ska uppvisa ett praktikantavtal inklusive en redogörelse för praktikantprogrammet och hur praktikanten kommer att handledas under programmet. Skälen för regeringens bedömning Direktivet Utöver vad som berörs ovan ställer artikel 5.1 c krav på sökanden att vid ansökan visa upp ett anställningsavtal och, om det behövs, en uppdragsskrivelse som ska innehålla uppgifter om förflyttningens varaktighet och om var värdföretaget eller värdföretagen är belägna och om ersättningen samt övriga arbets- och anställningsvillkor under den företaginterna förflyttningen. Vidare ska sökanden enligt artikel 5.1 f lägga fram en giltig resehandling enligt nationell rätt och där så krävs en viseringsansökan eller en visering. Medlemsstaterna får kräva att resehandlingen är giltig minst lika länge som giltighetstiden för ICT-tillståndet. Enligt artikel 5.2 får krävas att flertalet av de handlingar som sökanden ska lägga fram enligt artikel 5.1 ges in på svenska. Av artikel 5.3 följer att medlemsstaterna får kräva att sökanden senast vid utfärdandet av ICT-tillståndet lämnar uppgift om sin adress i Sverige. Vidare kan det, enligt artikel 5.6, krävas att en praktikant lägger fram ett praktikantavtal med uppgifter om sin framtida ställning inom företaget eller koncernen, inklusive en redogörelse för praktikprogrammet, av vilken det framgår att vistelsens syfte är att utbilda praktikanten för karriärutveckling eller för att ge personen utbildning i affärsteknik eller affärsmetoder, uppgifter om dess varaktighet och om hur praktikanten kommer att handledas under programmet. Anställningsavtal, uppgifter om förflyttningens varaktighet och ersättning och förmåner Som framgår av avsnitt 8.1 bör lagtexten ange förutsättningarna för att beviljas ett ICT-tillstånd. Det ligger sedan på sökanden att ge in de handlingar som styrker att förutsättningarna är uppfyllda. Regeringen bedömer mot den bakgrunden och trots vad SACO och TCO har anfört att det inte är nödvändigt att uttryckligen i lagtext ange att sökanden ska ge in sitt anställningsavtal eller andra handlingar som visar förflyttningens varaktighet och var värdföretaget är beläget samt ersättningen och andra avtalsvillkor under förflyttningen. Direktivets bestämmelser i dessa delar kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder. För att en tillståndsprövning ska kunna ske kommer dock handlingar som t.ex. anställningsavtal, uppdragsskrivelser eller andra relevanta handlingar som innehåller uppgift om lön eller andra villkor att behöva ges in och ha avgörande betydelse. Resehandling och visering Enligt 2 kap. 1 § UtlL gäller att en utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha pass. Enligt 4 kap. 23 § UtlF får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte frågan om tillstånd gäller de kategorier som anges i den bestämmelsen eller om det annars finns särskilda skäl. I 5 kap. 9 § UtlF anges bl.a. att ett arbetstillstånd inte får beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl. Eftersom ett ICT-tillstånd är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd kommer reglerna i utlänningsförordningen om begränsningar av tillståndstiden i relation till passhandlingens giltighetstid att vara tillämpliga även i fråga om ICT-tillstånd, vilket är förenligt med direktivet. En utlänning som har beviljats ett uppehållstillstånd i Sverige behöver inte någon visering för att resa in i landet enligt 2 kap. 8 a § UtlL. Några författningsändringar är mot denna bakgrund inte nödvändiga med anledning av ICT-direktivets bestämmelser om giltig resehandling och visering. Praktikantavtal Syftet med ett sådant praktikantavtal som avses i artikel 5.6 är, enligt skäl 20, att säkerställa att praktikanterna kommer att ges verklig utbildning och inte användas som vanliga arbetstagare. Som framgår ovan i avsnitt 8.1 föreslås en av förutsättningarna för att beviljas ett ICT-tillstånd vara att utlänningen har ett anställningsavtal med arbetsgivaren i tredje land och att han eller hon får ställning som praktikant. Om den beslutande myndigheten bedömer att de uppgifter om praktiken som lämnas i ansökan är tillräckliga för att bedöma om förutsättningarna för ett ICT-tillstånd är uppfyllda, torde det inte finnas något behov av att hämta in ytterligare information om t.ex. hur praktikanten kommer att handledas vid värdföretaget i Sverige. Möjligheten att följa upp sådan information är dessutom begränsad. Något generellt krav på att sökanden ger in ett särskilt praktikantavtal bör därför, till skillnad från vad SACO förespråkar, inte ställas upp. Handlingar på svenska Det finns i dag inget uttryckligt krav på att handlingar som ska bifogas en ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd måste vara översatta till svenska. I de flesta fall bör en ansökan även kunna prövas med stöd av handlingar som ges in på andra språk, framför allt engelska. Om Migrationsverket bedömer att ingivna handlingar inte kan ligga till grund för prövningen av ansökan, bör verket antingen självt ordna med en översättning, eller vid kontakt med sökanden eller värdföretaget i Sverige, begära in nödvändig information i ärendet. I likhet med vad som anges i promemorian och till skillnad från Kammarrätten i Stockholm anser regeringen att gällande rätt beträffande översättning av handlingar inte bör ändras. Adressuppgift Enligt nuvarande ordning uppställs inget uttryckligt krav på att en sökande av ett uppehålls- och arbetstillstånd ska uppge på vilken adress som han eller hon kommer att bosätta sig i Sverige efter att ha beviljats tillstånd. Det saknas anledning att införa en annan ordning för personer som ansöker om ICT-tillstånd. 8.8 Krav på ersättning och övriga anställningsvillkor Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska ersättningen inte vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte vara sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § utstationeringslagen av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet konstaterar att direktivets utformning medför att den ordning som gäller i dag för anställningsvillkor inte kan behållas fullt ut och anser att detta är beklagligt. Fakultetsnämnden framför också att innebörden av hänvisningen till utstationeringslagen behöver klargöras i ljuset av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I-förordningen). Sveriges advokatsamfund anser att en offentligrättslig kontroll av avtalsvillkoren i samband med tillståndsgivning inte är tillräckligt för att uppfylla ICT-direktivets krav på ersättning och föreslår därför att lagförslaget kompletteras med en civilrättslig ersättningsregel. Svenskt Näringsliv anser att Migrationsverket vid sin bedömning av ersättningen bör ta hänsyn till det ekonomiska värdet av bostadsförmåner. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att innebörden av begreppet ersättning behöver preciseras. Almega anser att verkets kontroll bör begränsas till ersättningen och den s.k. hårda kärnan i avtalen och inte ska omfatta de fullständiga villkoren. Skälen för regeringens förslag Direktivet I artikel 5.4 a anges att medlemsstaterna ska kräva att de villkor i lagar och andra författningar och/eller kollektivavtal med allmän giltighet som är tillämpliga på utstationerade arbetstagare i en liknande situation i de relevanta branscherna ska vara uppfyllda under den företagsinterna förflyttningen när det gäller andra arbets- och anställningsvillkor än ersättning. Om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet får medlemsstaterna utgå från kollektivavtal som gäller allmänt för alla likartade företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området och/eller kollektivavtal som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknads-organisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet. Vidare anges i artikel 5.4 b att medlemsstaterna ska kräva att den ersättning som betalas till tredjelandsmedborgaren under hela den företagsinterna förflyttningen inte är sämre än den ersättning som betalas till medborgare i den medlemsstat där arbetet utförs som innehar en jämförbar befattning enligt tillämpliga lagar eller kollektivavtal eller praxis i den medlemsstat där värdföretaget är etablerat. Krav i fråga om ersättning och andra anställningsvillkor I artikel 5.4 b anges vad som ska gälla i fråga om ersättningen för att ett ICT-tillstånd ska kunna beviljas. Till skillnad från vad som gäller för villkoren som anges i artikel 5.4 a får ersättningen inte vara sämre än den ersättning som betalas till medborgare i den medlemsstat där arbetet utförs. Ett krav för att erbjudas ett ICT-tillstånd är således att den ersättning som ska betalas till tredjelandsmedborgaren under hela den företagsinterna förflyttningen inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare i Sverige som innehar en jämförbar befattning. En bestämmelse med en sådan innebörd bör tas in i utlänningslagens nya kapitel. Bestämmelsen bör utformas på så sätt att ersättningen inte får vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Till skillnad från i t.ex. blåkortsdirektivet används i ICT-direktivets artiklar om inresevillkor inte begreppet lön utan begreppet ersättning. Begreppet ersättning bör därför även användas i den svenska bestämmelsen som genomför artikel 5.4 b. Några remissinstanser har synpunkter på hur ersättningen ska beräknas eller önskar att begreppet preciseras. I Sverige har arbetsmarknadens parter huvudansvaret för att reglera villkoren på arbetsmarknaden. Någon lagstiftning om lön finns inte utan arbetsmarknadens parter ansvarar genom reglering i kollektivavtal för innehållet i begreppen. Med lön brukar dock i Sverige avses inte bara grundlönen utan även vissa tillägg som den som utför arbetet kan ha rätt till, t.ex. tillägg för obekväm arbetstid och övertidsersättning (jfr prop. 2012/13:148 s. 53). Begreppet ersättning är vidare och torde, som TCO och SACO är inne på, innefatta själva lönen, men även andra element som typiskt sett utgår för inhemska arbetstagare med jämförbar befattning. Ersättningsbegreppets närmare innehåll torde således kunna variera mellan olika branscher och bör därför i det enskilda fallet avgöras med ledning av kollektivavtal eller praxis i den aktuella branschen. Vid en tvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagare kan det ytterst bli en fråga för rättstillämpningen att avgöra om kraven avser ersättning. Sveriges advokatsamfund uppger att det förekommer att arbetsgivare och arbetstagare i arbetstillståndsärenden uppger en felaktig lön, dvs. uppger en lön som parterna i anställningsavtalet har avsett inte ska utgå. För att komma till rätta med denna problematik föreslår samfundet en civilrättslig ersättningsregel innebärande att den lön som har angivits och åberopats i ansökan om ICT-tillstånd ska gälla arbetsgivare och arbetstagare emellan; oavsett vad som i annan ordning har överrenskommits dem emellan. Regeringen anser dock att föreslagen reglering om krav för tillstånd tillsammans med de sanktionsmöjligheter som finns om reglerna inte efterföljs, se vidare avsnitt 11.12, är tillräckligt för att genomföra ICT-direktivet. För att beviljas ett ICT-tillstånd krävs vidare enligt artikel 5.4 a i ICT-direktivet att de andra arbets- och anställningsvillkor än ersättning som är tillämpliga på utstationerade arbetstagare i en liknande situation i de relevanta branscherna ska vara uppfyllda. Uttrycket "utstationerade arbetstagare i en liknande situation i de relevanta branscherna" tar sikte på arbetstagare som utstationeras mellan medlemsstaterna med stöd av utstationeringsdirektivet. Enligt artikel 3 i utstationeringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att de utstationerande företagen garanterar de utstationerade arbetstagarna vissa arbets- och anställningsvillkor i värdlandet på följande områden - den s.k. hårda kärnan: a) längsta arbetstid och kortaste vilotid, b) minsta antal betalda semesterdagar per år, c) minimilön, d) villkor för att ställa arbetstagare till förfogande, e) säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen, f) skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och unga och g) likabehandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling. Det är dock genom EU-domstolens praxis klarlagt att utstationeringsdirektivet sätter ett tak för vad som får krävas och vad utstationerande arbetsgivare tillämpar i fråga om arbets- och anställningsvillkor, nämligen minimivillkoren inom den hårda kärnan enligt artikel 3 utstationeringsdirektivet. Enligt artikel 3.7 i utstationeringsdirektivet framgår att tillämpningen av för arbetstagarna förmånligare villkor inte ska hindras. Bestämmelser i svensk rätt som motsvarar detta finns i 5-5 b §§ utstationeringslagen. Som tidigare nämnts reglerar arbetsmarknadens parter löne- och andra anställningsvillkor i kollektivavtal på svensk arbetsmarknad, så även för utstationerade arbetstagare. Direktivets reglering är tvingande och det bör därför framgå av bestämmelsen i det nya kapitlet att det är de särskilda kraven för arbetsgivare som utstationerar arbetstagare inom ramen för utstationeringsdirektivet som ska läggas till grund för bedömningen av om inresevillkoret är uppfyllt vad avser andra anställningsvillkor än ersättning. Det innebär att den migrationsrättsliga tillståndsprövningen ska säkerställa att arbetstagarna erhåller minimivillkoren inom den hårda kärnan. Detta gäller oavsett vilket lands lag som, enligt allmänna regler om tillämplig lag för avtalsförhållanden, ska tillämpas på anställningsavtalet. Som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet konstaterar innebär ICT-direktivets hänvisning till de regler som gäller för utstationerade arbetstagare att andra anställningsvillkor än ersättning kan komma att vara sämre jämfört med vad som gäller för arbetstagare i Sverige som innehar en jämförbar befattning och jämfört med vad som krävs enligt de allmänna bestämmelserna för arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL. Sammanfattningsvis kommer alltså tillståndsprövningen att innefatta kontroll av att ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och att övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § utstationeringslagen av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz. 8.9 Försörjningskrav Regeringens förslag: För att ett ICT-tillstånd ska beviljas ska anställningen göra det möjligt för utlänningen att försörja sig. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket önskar tydligare riktlinjer kring nivån på försörjningskravet och att regeringen tydliggör om syftet är att försörjningskravet i 5 kap. UtlL inte ska gälla för familjemedlemmar till en arbetstagare som har beviljats ett ICT-tillstånd. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.5 får en medlemsstat kräva att den person som ska förflyttas under sin vistelse förfogar över tillräckliga medel för sitt eget och sina familjemedlemmars uppehälle utan att behöva ta i anspråk medlemsstaternas sociala biståndssystem. För att beviljas ett arbetstillstånd ställs i dag som krav att anställningen gör det möjligt för utlänningen att försörja sig (6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL). I förarbetena till bestämmelsen anges att kravet bl.a. ställer krav på arbetstiden (prop. 2007/08:147 s. 27). Den måste vara av sådan omfattning att inkomsten från den erbjudna anställningen inte är så låg att utlänningen behöver försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för att täcka kostnaderna för bl.a. boende och uppehälle. Ett motsvarande krav som det i 6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL bör införas även för den som ansöker om ett ICT-tillstånd. För riktlinjer när det gäller nivån på försörjningskravet hänvisas därför till tillämpningen av de allmänna reglerna om arbetstillstånd. Som framgår ovan innebär försörjningskravet vid en ansökan om arbetstillstånd enligt de allmänna reglerna endast att arbetstagaren ska kunna försörja sig själv. Det saknas anledning att införa en annan ordning vid en ansökan om ICT-tillstånd. Möjligheten enligt direktivet att utvidga försörjningskravet till att gälla även utlänningens familjemedlemmar bör mot denna bakgrund inte utnyttjas. Som framgår av avsnitt 13 föreslås särskilda bestämmelser om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar med tillstånd för företagsintern förflyttning. De krav på försörjning och boende som finns i 5 kap. UtlL blir således inte tillämpliga. 8.10 Anmälningsskyldighet Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas en utlänning som under ansökningsförfarandet inte underrättar Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för tillståndet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: I artikel 5.7 ställs det för inresa upp ett krav på sökanden att meddela de behöriga myndigheterna i medlemsstaten alla förändringar under ansökningsförfarandet som berör kriterierna för inresa. I artikel 7.1 a anges att medlemsstaterna ska avslå en ansökan om artikel 5 inte uppfylls. I avsnitt 11.11 föreslås en skyldighet för sökanden att underrätta Migrationsverket om relevanta förändringar bl.a. under ansökningsförfarandet. För att uppfylla artikel 5.7 - och artikel 7.1 a - bör det även införas en avslagsgrund som innebär att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas om sökanden inte uppfyller den föreskrivna anmälningsskyldigheten. 8.11 Värdföretaget har huvudsakligen inrättats för att underlätta för inresa Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas om värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern medflyttning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ambassaden i New Delhi anser att beviskravet bör specificeras och inte ställas alltför högt. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 7.1 c ska medlemsstaterna avslå en ansökan om ett tillstånd för en person som är föremål för företagsintern förflyttning om värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Syftet med avslagsgrunden är, enligt skäl 24, att motverka missbruk av direktivet. Direktivets bestämmelse i denna del är tvingande. Det bör därför införas en bestämmelse om att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas om värdföretaget i Sverige huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Till skillnad från Ambassaden i New Delhi anser regeringen inte att bevisfrågor bör lagregleras i detta sammanhang utan att sådana får överlämnas till Migrationsverket och rättstillämpningen att hantera. 8.12 Hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas en utlänning som utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Lagen om särskild utlänningskontroll ska kompletteras med en hänvisning till utlänningslagens nya bestämmelser om ICT-tillstånd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Säkerhetspolisen påpekar att ett ärende som rör ett ICT-tillstånd kan vara ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen och önskar att detta tydliggörs. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.8 får en tredjelands-medborgare som anses utgöra hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa inte beviljas inresa. Direktivets bestämmelse är tvingande. Det bör därför anges i de nya bestämmelserna att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas sökanden om han eller hon utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Ärenden med säkerhetsaspekter handläggs antingen enligt utlänningslagen eller enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (LSU). I de fall Säkerhetspolisen i ett ärende enligt utlänningslagen, av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet, förordar att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska avslås eller att ett sådant tillstånd återkallas, ska ärendet handläggas som ett säkerhetsärende (1 kap. 7 § utlänningslagen). Som Säkerhetspolisen påpekar och i linje med vad som anges i avsnitt 6 ovan, omfattas ärenden om tillstånd för företagsintern förflyttning av bestämmelsen och ett sådant ärende kan således utgöra ett säkerhetsärende. Kvalificerade säkerhetsärenden handläggs inte enligt utlänningslagen utan i stället enligt LSU. Bestämmelserna i LSU innebär bl.a. att om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd, eller förlängning av tillståndstiden för ett uppehållstillstånd och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska utvisas ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt LSU. I 5 § LSU hänvisas till de bestämmelser i utlänningslagen som gäller i tillämpliga delar vid handläggningen av ärenden enligt LSU. Ett tillstånd för företagsintern förflyttning är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd. Mot bakgrund av att även ärenden om sådana tillstånd kan bedömas utgöra kvalificerade säkerhetsärenden bör 5 § LSU kompletteras med en hänvisning till de nya reglerna. 8.13 Inresekvoter Regeringens bedömning: Möjligheten enligt direktivet att besluta om en inresekvot för företagsintern förflyttning av personal bör inte utnyttjas. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 6 ska direktivet inte påverka en medlemsstats rätt att fastställa inresekvoter för tredjelandsmedborgare i enlighet med artikel 79.5 i EUF-fördraget. Till skillnad från vissa andra medlemsstater tillämpar Sverige inte ett system med årliga kvoter för hur många utlänningar som kan beviljas tillstånd att resa in i landet för att arbeta. Möjligheten att införa en inresekvot bör därför inte utnyttjas. 9 Grunder för avslag, återkallelse och nekad förlängning 9.1 Grunder för avslag 9.1.1 Tvingande grunder för avslag Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas en utlänning som visar upp handlingar som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende. Regeringens bedömning: Det behöver inte särskilt anges i de nya reglerna att en ansökan ska avslås om villkoren för tillståndet inte är uppfyllda eller om den maximala tiden för ett ICT-tillstånd har uppnåtts. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att det införs en uttrycklig bestämmelse om att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas en utlänning som har uppnått den maximala tiden för ett ICT-tillstånd. Remissinstanserna: Universitets- och högskolerådet efterfrågar ett förtydligande av hur avslagsgrunden som hänför sig till bl.a. förfalskade handlingar förhåller sig till det som nämns i promemorian om granskning av sökandens yrkeskvalifikationer. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet I artikel 7 anges på vilka grunder som en ansökan om ett ICT-tillstånd kan avslås. Avslagsgrunderna är i några fall tvingande (ansökan ska avslås) och i några fall fakultativa (ansökan får avslås). De tvingande grunderna för avslag finns i artikel 7.1. För det första ska en ansökan avslås om villkoren i artikel 5 inte är uppfyllda. En ansökan ska också avslås om de handlingar som åberopas har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende eller om maximitiden för vistelse enligt artikel 12.1 har nåtts, dvs. utlänningen har vistats i någon av medlemsstaterna under en sammanlagd tillståndstid på tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Villkoren är inte uppfyllda I avsnitt 8 redovisas vilka lagstiftningsåtgärder som bedöms nödvändiga för att genomföra artikel 5, som innehåller villkoren för att sökanden ska kunna beviljas ett ICT-tillstånd. Att en ansökan ska avslås om dessa förutsättningar inte är uppfyllda följer redan av reglernas utformning. Det behövs därför inte någon särskild bestämmelse om att en ansökan om ett ICT-tillstånd ska avslås om förutsättningarna i artikel 5 inte är uppfyllda. Förfalskade handlingar Direktivets bestämmelse om att en ansökan ska avslås om de handlingar som åberopas har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende är tvingande. En sådan avslagsgrund bör därför införas. Universitets- och högskolerådet tar upp frågan om hur det ska kunna upptäckas att t.ex. handlingar som en sökande visar upp har förfalskats, med hänsyn till att det inte ska ske någon mer ingående granskning av sökandens yrkeskvalifikationer och erfarenhet (se avsnitt 8.5). Migrationsverket har som myndighet en utredningsskyldighet och ska se till att ärendet blir utrett så som dess beskaffenhet kräver. I de fall det behövs kompletteringar från sökanden eller vidtas andra utredningsåtgärder ska myndigheten göra det. Det är exempelvis nödvändigt i de fall det finns anledning att ifrågasätta en handlings eller dess uppgifters riktighet. Regeringen bedömer att Migrationsverket inom ramen för sin verksamhet kommer att kunna utarbeta rutiner för handläggning av dessa ärenden. Den maximala tiden för ett ICT-tillstånd har nåtts Enligt artikel 12.1 får en företagsintern förflyttning som längst vara tre år för en chef eller en specialist och ett år för en praktikant. När den maximala tiden har löpt ut ska personen lämna medlemsstaternas territorium om han eller hon inte får ett uppehållstillstånd på andra grunder enligt nationell rätt. Genomförande av artikel 12.1 behandlas i avsnitt 11.3 där det föreslås att den sammanlagda tillståndstiden för ett ICT-tillstånd inte får överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Den aktuella avslagsgrunden i artikel 7.1 d är tvingande. I lagrådsremissen föreslogs att det skulle införas en uttrycklig bestämmelse om att en ansökan om ICT-tillstånd ska avslås om en sökande redan har uppnått maximilängden för förflyttningen. Som Lagrådet påpekar kunde den föreslagna bestämmelsen tillsammans med den som föreslås i avsnitt 11.3 förstås så att ICT-tillstånd endast kan meddelas för en enda maximal period om tre respektive ett år, vilket inte överensstämmer med direktivet. Av artikel 12.2 framgår nämligen att samma tredjelandsmedborgare kan förflyttas företagsinternt till Sverige mer än en gång. Av skäl 17 framgår vidare att den maximala tidsperioden för förflyttningen bör omfatta den sammanlagda varaktigheten för på varandra följande utfärdade ICT-tillstånd och att en senare förflyttning till unionen kan äga rum efter det att tredjelandsmedborgaren har lämnat medlemsstaternas territorium. Att en ansökan ska avslås om den maximala tiden för ett ICT-tillstånd har uppnåtts följer redan av den i avsnitt 11.3 föreslagna bestämmelsen om tillståndstid, och någon särskild bestämmelse om detta behövs därför inte. För att nå en bättre överensstämmelse med direktivet föreslår regeringen, till skillnad från i lagrådsremissen, inte någon uttrycklig avslagsgrund för de fall då den maximala tiden för ett ICT-tillstånd har nåtts. 9.1.2 Fakultativa grunder för avslag Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd får vägras om - arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd, - arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete, - arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, eller - arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon avslagsgrund som tar sikte på att syftet med sökandens förflyttning till värdföretaget är att han eller hon ska ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av en arbetstvist eller förhandlingar. Inte heller bör det införas ett krav på att en viss minimitid ska förflyta innan en ny ansökan om ICT-tillstånd kan prövas. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svenskt Näringsliv anser att eftersom bestämmelserna är otydliga och komplexa och riskerar tillämpnings-problem är det inte lämpligt att införa avslagsgrunderna som rör sanktioner och rättsliga skyldigheter. Svenskt Näringsliv ifrågasätter också att arbetsgivare ska omfattas av bestämmelserna. Svenskt Näringsliv är dock positiva till att det ges möjlighet att i det enskilda fallet göra helhetsbedömningar. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att det bör införas en avslagsgrund som tar sikte på att avsikten med eller effekten av den företagsinternt förflyttade personens närvaro är att ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av en arbetstvist eller förhandlingar. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Enligt artikel 7.2 ska medlemsstaterna, om så är lämpligt, avslå en ansökan om ett ICT-tillstånd om arbetsgivaren eller värdföretaget har ålagts sanktioner i enlighet med nationell rätt för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning. I artikel 7.3 anges att en ansökan får avslås om arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet avvecklats enligt nationell insolvensrätt eller inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, eller om avsikten med eller effekten av den företagsinternt överflyttade personens närvaro är att ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av en arbetstvist eller förhandlingar. I artikel 7.4 ges medlemsstaterna en möjlighet att avslå en ansökan om den karensperiod som möjliggörs genom artikel 12.2 inte har löpt ut. Beslut att avslå en ansökan på dessa grunder ska enligt artikel 7.5 fattas med beaktande av de särskilda omständigheterna i fallet och med respekt för proportionalitetsprincipen. Arbetsgivaren eller värdföretaget har påförts sanktioner Artikel 7.2 är vid första anblick utformad som en obligatorisk avslagsgrund, eftersom det anges att ansökan ska avslås om arbetsgivaren eller värdföretaget har ålagts vissa sanktioner. Eftersom denna avslagsgrund emellertid ska tillämpas "om så är lämpligt" och det av artikel 7.5 framgår att ett beslut att avslå en ansökan ska fattas med beaktande av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet och med respekt för proportionalitetsprincipen, bedöms avslagsgrunden dock vara fakultativ. Det väsentliga bör vara att åtgärden finns tillgänglig i lagstiftningen och kan användas mot en arbetsgivare eller ett värdföretag som ålagts sanktioner för odeklarerat arbete eller olaglig anställning (jfr prop. 2012/13:125 s. 57 f.). Det är därför inte möjligt att, som Svenskt Näringsliv föreslår, inte införa avslagsgrunden. Att även arbetsgivaren ska inkluderas i bestämmelsen framgår av direktivet. Någon definition av vad som avses med olaglig anställning finns inte i ICT-direktivet. Det kan dock konstateras att det s.k. sanktionsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt) innehåller ett förbud mot att anställa en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt och innehåller bestämmelser om både straffrättsliga och finansiella sanktioner mot arbetsgivare som bryter mot förbudet. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna i 20 kap. UtlL om olovlig anställning kunna tjäna som vägledning beträffande innebörden av begreppet. Av 20 kap. 5 § följer nämligen att en arbetsgivare kan straffas om han eller hon har en utlänning anställd som saknar föreskrivet arbetstillstånd eller saknar rätt att vistas i Sverige. Vidare följer av 20 kap. 12 § första stycket att en fysisk eller juridisk person kan bli skyldig att betala en särskild avgift om en utlänning har varit anställd utan att ha haft rätt att vistas i Sverige eller inte har haft arbetstillstånd. Inte heller odeklarerat arbete definieras i ICT-direktivet. Däremot anges i kommissionens meddelande om kraftfullare åtgärder mot odeklarerat arbete av den 24.10.2007 (KOM [2007] 628) att odeklarerat arbete definieras som Varje betald verksamhet som till sin art inte är lagstridig men som inte anmäls till myndigheterna, med beaktande av de skillnader som förekommer i medlemsstaternas kontrollsystem. Enligt meddelandet kopplas begreppet bl.a. till skatte- och bidragsfusk såsom exempelvis svartarbete, vilket leder till minskade skatteintäkter och i många fall även dåliga arbetsförhållanden med sammanhängande hälsorisker som följd. I detta sammanhang bedöms det rimligt att tolka uttrycket sanktioner för odeklarerat arbete i ICT-direktivet som att närmast omfatta sanktioner som har påförts på grund av oriktigt eller utelämnat uppgiftslämnande i samband med beskattning beträffande arbete. Det torde innebära att det kan finnas grund för avslag om en arbetsgivare eller ett värdföretag t.ex. har påförts skattetillägg eller dömts för skattebrott på grund av oriktigt uppgiftslämnande som rör redovisning av arbete. En ansökan om ett ICT-tillstånd bör mot denna bakgrund kunna avslås om arbetsgivaren eller värdföretaget har påförts en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd. Detsamma bör gälla om någon av dem har påförts en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete. Regeringen föreslår därför att bestämmelser med en sådan innebörd införs. Vid bedömningen av om det finns skäl att underlåta att tillämpa avslagsgrunden trots att arbetsgivaren eller värdföretaget har påförts sanktioner bör proportionalitetsprincipen tillämpas vilket innebär att samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska beaktas. Omständigheter som kan vara av betydelse vid prövningen är bl.a. vilken tid som har förflutit sedan arbetsgivaren eller värdföretaget påfördes sanktionen och hur allvarlig den överträdelse som lett till sanktionen har varit. Det bör också beaktas om det har varit fråga om upprepade förseelser. Är det t.ex. fråga om en mindre allvarlig engångsföreteelse kan det finnas skäl att avstå från att tillämpa avslagsgrunden. Bristande uppfyllelse av rättsliga skyldigheter Om det i ärendet framkommer uppgifter om att arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor kan det finnas anledning att närmare överväga om förutsättningar för att bevilja ett ICT-tillstånd finns eller om ansökan bör avslås. Enligt regeringens mening, och till skillnad från vad Svenskt Näringsliv anser, bör det därför införas en bestämmelse som anger att en ansökan om ICT-tillstånd får avslås om arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor. Svenskt Näringsliv påtalar att det blir särskilt svårt att kontrollera arbetsgivarens regelefterlevnad och anser att det finns anledning att ifrågasätta om bestämmelsen ska inkludera denne. Att arbetsgivaren befinner sig i tredje land är dock inte, enligt regeringens mening, ett skäl att exkludera denne från bestämmelsen. Det är av vikt att även arbetsgivaren uppfyller sina rättsliga skyldigheter när det gäller arbetstagare som ska arbeta i Sverige inom ramen för ett ICT-tillstånd. Vid avgörande enligt bestämmelsen måste det i varje enskilt fall göras en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i fråga om den företagsinterna förflyttningen. Det bör t.ex. beaktas hur allvarliga bristerna är hos företaget eller företagen och om det handlar om återkommande brister. Arbetsgivaren eller värdföretaget bedriver inte någon verksamhet Om det vid tidpunkten för prövningen av ansökan om ICT-tillstånd framkommer uppgifter om att arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet har upphört eller håller på att avvecklas eller om något av företagen inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, bör det i de flesta fall vara uteslutet att bevilja ett ICT-tillstånd. En bestämmelse som anger att ansökan får avslås om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet eller verksamheten avvecklas eller har avvecklats bör därför införas. Om verksamheten håller på att avvecklas eller har avvecklats anger direktivet att avslagsgrunden endast får tillämpas om avvecklingen sker enligt nationell insolvensrätt. Med det sistnämnda torde för svensk del avses att verksamheten avvecklas genom en konkurs. En näringsverksamhet kan visserligen avvecklas på andra sätt än genom en konkurs. Till exempel kan en enskild firma avregistreras och ett aktiebolag eller handelsbolag likvideras. Eftersom dessa andra sätt som verksamheten kan avvecklas på inte i grunden är insolvensrättsliga bör de dock inte omfattas av avslagsgrunden. Direktivet kräver även i detta fall att en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet görs. Ett skäl att underlåta att tillämpa avslagsgrunden skulle t.ex. kunna vara att företaget är helt nystartat och att det står klart att ekonomisk verksamhet kommer att bedrivas vid tidpunkten för den företagsinterna förflyttningen. Företagsintern förflyttning i syfte att påverka resultat av en arbetstvist eller förhandling När det gäller möjligheten att avslå en ansökan om ICT-tillstånd om avsikten med eller effekten av den företagsinternt överflyttade personens närvaro är att ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av bl.a. en arbetstvist är det en avslagsgrund som inte har någon motsvarighet i de allmänna reglerna om arbetstillstånd. TCO anser att avslagsgrunden bör införas eftersom en sådan ingår i en rad frihandelsavtal och reglerar det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) mode 4, som omfattar bl.a. företagsinterna förflyttningar. Av skäl 13 i direktivet framgår att eftersom åtaganden från unionens sida inom ramen för GATS och bilaterala handelsavtal inte täcker villkor för inresa, vistelse och arbete bör direktivet utgöra ett komplement till dessa åtaganden och göra det enklare att tillämpa dem. Det anges vidare att tillämpningsområdet för de företagsinterna förflyttningar som omfattas av direktivet är vidare än tillämpningsområdet för handelsåtagandena, bl.a. med hänsyn till att de kan ha sitt ursprung i ett tredje land som inte är part i ett handelsavtal. Åtaganden enligt GATS och andra frihandelsavtal har således i och för sig betydelse vid företagsinterna förflyttningar som omfattas av ICT-direktivet. Regeringen konstaterar att när det gäller arbetstvister finns i Sverige ett system som fungerar väl. Systemet innebär att rättstvister på den svenska arbetsmarknaden hanteras av arbetsmarknadens parter eller av domstol. Möjligheten enligt direktivet skulle innebära att Migrationsverket får bedöma om syftet med inresan och vistelsen vid värdföretaget är att ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av en arbetstvist eller förhandlingar. Mot bakgrund av det system som redan finns för att lösa tvister på arbetsmarknaden kan det ifrågasättas om Migrationsverket är rätt instans att ha ansvar för kontroll av sådana omständigheter. Vid en sammantagen bedömning anser regeringen därför att möjligheten att införa en avslagsgrund som tar sikte på att syftet med sökandens förflyttning till värdföretaget är att han eller hon ska ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av en arbetstvist eller förhandlingar inte bör utnyttjas. Krav på viss tids vistelse utanför unionen Enligt artikel 12.2 får medlemsstaterna kräva att en period på upp till sex månader förflyter mellan den tidpunkt då den maximala perioden för en förflyttning enligt artikel 12.1 löpt ut och en ny ansökan om ICT-tillstånd som rör samma tredjelandsmedborgare ges in till samma medlemsstat. Enligt regeringens mening bör denna möjlighet inte utnyttjas, se vidare avsnitt 11.3. Av detta följer att inte heller den möjlighet att avslå en ansökan om karensperioden inte har löpt ut som finns i artikel 7.4 bör utnyttjas. 9.2 Grunder för att återkalla eller inte förlänga ett ICT-tillstånd 9.2.1 Tvingande grunder för att återkalla eller neka förlängning av ett tillstånd Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd ska återkallas och en förlängning av tillståndstiden vägras om - tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, - bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, - utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, - värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller - utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får efter ansökan förlängas upp till tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. En förlängning av tillståndstiden får inte avse en längre tid än uppdragstiden. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens men förslaget har en något annorlunda lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Förvaltningsrätten i Stockholm har vissa lagtekniska synpunkter. Skälen för regeringens förslag Direktivet I artikel 8 anges grunderna för att återkalla eller inte förlänga ett ICT-tillstånd. Dessa motsvarar i huvudsak grunderna för avslag i artikel 7. Enligt direktivet ska ett ICT-tillstånd återkallas eller inte förlängas om tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, om utlänningen vistas i medlemsstaten i andra syften än de för vilka tillståndet beviljades eller om värdföretaget har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. En ansökan om förlängning ska också avslås om maximilängden för vistelse enligt artikel 12.1 har uppnåtts. Tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats I avsnitt 9.1 föreslås att en ansökan om ICT-tillstånd ska avslås om de handlingar som åberopas som stöd för ansökan har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende som har betydelse för bedömningen av ansökan. Om det senare, dvs. efter det att beslutet fattats, framkommer att falska eller annars oriktiga handlingar har legat till grund för beslutet eller att bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats, bör detta utgöra en grund för att återkalla eller neka förlängning av tillståndet. Bestämmelser med denna innebörd föreslås. Utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som ICT-tillståndet beviljades för För att uppfylla direktivets krav bör det införas en bestämmelse som anger att ett ICT-tillstånd ska återkallas eller förlängning nekas om det framkommer att utlänningen vistas i Sverige i andra syften än de som låg till grund för ICT-tillståndet. Det kan t.ex. handla om att utlänningen inte längre innehar den anställning som låg till grund för ansökan om ICT-tillstånd. Värdföretaget har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer genom företagsintern förflyttning I avsnitt 8.11 föreslås att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas om värdföretaget har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Framkommer sådana omständigheter först efter det att ett tillstånd har meddelats bör det, för att uppfylla direktivet, finnas en bestämmelse som anger att tillståndet då ska återkallas eller förlängning nekas. Den maximala tiden för ICT-tillståndet har nåtts Den maximala tiden för en företagsintern förflyttning är tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter. Ett tillstånd får inte heller gälla för en längre tid än uppdragstiden (se vidare avsnitt 11.3). Om den maximala tiden genom ett eller flera tidigare tillstånd redan har nåtts, finns det inte förutsättningar för ytterligare en förlängning. En bestämmelse som anger att en ansökan om förlängning av ett ICT-tillstånd inte får beviljas om den sammanlagda tillståndstiden har nåtts bör därför tas in i den nya regleringen. Om en ansökan om förlängning avslås på denna grund, måste utlänningen lämna territoriet. Det finns inte något i direktivet som hindrar att utlänningen därefter från tredje land på nytt ansöker om ICT-tillstånd. I avsnitt 11.3 föreslås att Sverige inte ska utnyttja möjligheten att föreskriva att det måste förflyta en viss tidsperiod innan en sådan ny ansökan får göras. Den kommer alltså att kunna göras direkt. Däremot kommer det inte att finnas förutsättningar att bevilja en sådan ansökan medan utlänningen fortfarande är kvar i landet. Allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa I direktivet finns det inte någon särskild bestämmelse om att ett ICT-tillstånd får återkallas eller att förlängning får vägras om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Medlemsstaterna får dock återkalla ett tillstånd eller vägra förlängning om förutsättningarna för inresa inte längre är uppfyllda (artikel 8.5 a). En förutsättning för att bevilja inresa är att utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa (se artikel 5.8 och avsnitt 8.12). Mot bakgrund av detta samt att medlemsstaterna har ett ansvar för att upprätthålla lag och ordning och för att skydda den inre säkerheten (jfr artikel 72 i EUF-fördraget), föreslår regeringen en bestämmelse som innebär att ett uppehållstillstånd ska återkallas eller en förlängning nekas i sådana fall. 9.2.2 Fakultativa grunder för att återkalla eller neka förlängning av ett tillstånd Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd får återkallas eller en förlängning vägras om - förutsättningarna för att bevilja tillståndet inte är uppfyllda, - arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd, - arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete, - arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, - arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, eller - utlänningen har vistats och arbetat i Sverige i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet påtalar att genom att proportionalitetsprincipen ska tillämpas undviks den typ av orimliga beslut som leder till utvisning när mycket begränsade brister i uppfyllelsen av lagens krav för tillstånd uppdagas. Svenska ILO-kommittén efterfrågar en analys av förslagens förhållande till vissa ILO-konventioner som Sverige har tillträtt. Svenskt Näringsliv anser att det inte är lämpligt att införa de grunder som rör sanktioner och rättsliga skyldigheter och ifrågasätter också att arbetsgivare ska omfattas av bestämmelserna. Svenskt Näringsliv är dock i och för sig, tillsammans med Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Almega, positiva till att bestämmelserna är fakultativa och ger möjlighet att i det enskilda fallet göra helhetsbedömningar av om ett tillstånd ska återkallas eller en förlängningsansökan avslås. TCO efterfrågar dock en mer fördjupad redogörelse kring hur denna avvägning bör göras. Skälen för regeringens förslag Direktivet Enligt artikel 8.2 och 8.4 ska medlemsstaterna, om så är lämpligt, återkalla ett ICT-tillstånd eller avslå en ansökan om förlängning av ett ICT-tillstånd om arbetsgivaren eller värdföretaget har ålagts sanktioner i enlighet med nationell rätt för odeklarerat arbete och/eller olaglig anställning. Enligt artikel 8.5 får ett ICT-tillstånd återkallas eller en ansökan om förlängning avslås om artikel 5 inte uppfylls eller inte längre uppfylls, om arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, om arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet avvecklas eller har avvecklats enligt nationell insolvensrätt eller det inte bedrivs någon ekonomisk verksamhet eller om den som har fått ett ICT-tillstånd inte har följt reglerna om rörlighet i artikel 21 och 22. Enligt dessa artiklar får en utlänning med ett ICT-tillstånd resa in, vistas och arbeta i flera medlemsstater, bl.a. under förutsättning att vistelsen inte överstiger 90 dagar. Den andra medlemsstaten får enligt direktivet kräva att den underrättas om en utlännings kortare vistelse och kan, om det finns skäl för det, motsätta sig vistelsen. För det fall vistelsen överstiger 90 dagar får medlemsstaterna kräva att utlänningen ska ansöka om tillstånd avseende rörlighet för längre vistelse. Ett beslut om att återkalla tillståndet eller neka förlängning ska enligt artikel 8.6 fattas efter en bedömning av omständigheterna i fallet och med respekt för proportionalitetsprincipen. Förutsättningarna för ICT-tillstånd är inte längre uppfyllda Om det efter ett beslut om ett ICT-tillstånd eller vid en ansökan om förlängning framkommer att villkoren för ICT-tillståndet inte längre är uppfyllda, får tillståndet återkallas eller en förlängning nekas. Bestämmelser med denna innebörd bör tas in i det nya kapitlet i utlänningslagen. När det gäller vissa av villkoren framgår av avsnitt 9.2.1 att det i stället är obligatoriskt att återkalla tillståndet eller neka förlängning. Vad som enligt artikel 5 krävs för att ett beslut om ICT-tillstånd ska kunna meddelas redovisas i avsnitt 8. Det handlar både om omständigheter som rör den enskilde utlänningen och sådana som rör företagen. Det kan t.ex. röra sig om att utlänningen inte har fått den ställning som chef, specialist eller praktikant som angavs vid ansökan eller att försörjningskravet inte är uppfyllt. ILO-kommittén efterfrågar en analys av samtliga förslags förhållande till vissa ILO-konventioner. ILO-kommittén gör bedömningen att flera av förslagen är förenliga med av Sverige ratificerade konventioner men att det finns skäl till ytterligare analys i några delar, som t.ex. rör möjligheten att återkalla ett ICT-tillstånd. Regeringens uppfattning är att frågor om hänsyn till dessa internationella åtaganden beaktats redan i samband med förhandlingarna om aktuell EU-rättsakt och att det inte är aktuellt att överväga att på grund av dem inte fullt ut genomföra direktivet. Det finns grund för avslag enligt en fakultativ avslagsgrund I avsnitt 9.1 föreslås att en ansökan om ett ICT-tillstånd ska kunna avslås om arbetsgivaren eller värdföretaget har påförts vissa sanktioner eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte uppfyller sina rättsliga skyldigheter eller inte bedriver någon verksamhet. Om sådana omständigheter framkommer först efter det att ett tillstånd har utfärdats eller i samband med en ansökning om förlängning av tillståndet, bör det kunna leda till att tillståndet återkallas eller att förlängning nekas. Av skäl som utvecklas i avsnitt 9.1.2 bör bestämmelser om detta införas i det nya kapitlet om ICT-tillstånd och såväl värdföretaget som arbetsgivaren bör inkluderas i bestämmelserna. Brott mot reglerna om rörlighet Som framgår av avsnitt 10.1 har en utlänning med ett ICT-tillstånd rätt att under vissa förutsättningar utan något särskilt tillstånd vistas och arbeta i andra medlemsstater under en period på 90 dagar. Om utlänningen vill vistas i en annan medlemsstat under en längre tid än så, finns det en möjlighet för honom eller henne att ansöka om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Om det framkommer att en utlänning inte har respekterat reglerna om rörlighet bör ett beviljat tillstånd kunna återkallas eller förlängning vägras. Det kan t.ex. handla om att en utlänning som har ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige vistas och arbetar i en annan EU-stat i mer än 90 dagar utan att ha ett av det landet utfärdat ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Ett annat exempel är att en utlänning reser in, vistas och arbetar i en annan EU-stat trots att EU-staten har motsatt sig det. Bestämmelser om att det i dessa fall ska vara möjligt att återkalla ICT-tillståndet eller vägra förlängning föreslås. Tillämpning av proportionalitetsprincipen Tillämpning av proportionalitetsprincipen enligt artikel 8.6 vid avgörande av om ett tillstånd ska återkallas eller en förlängningsansökan avslås, innebär att det i varje enskilt fall måste göras en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i fråga om den företagsinterna förflyttningen. Precis som flera remissinstanser är inne på kan, vid tillämpning av proportionalitetsprincipen, t.ex. beslut om utvisning undvikas när mycket begränsade brister i uppfyllelsen av lagens krav för tillstånd föreligger. Samtidigt får naturligtvis inte tillämpningen leda till alltför generösa bedömningar som öppnar upp för missbruk där arbetsgivaren medvetet gör avsteg från de utlovade villkoren. För närmare ledning i de olika situationerna hänvisas till avsnitt 9.1.2. 10 Rörlighet inom EU 10.1 Rörlighet för kortare vistelse i Sverige Regeringens förslag: En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får under giltighetstiden för tillståndet i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod resa in och vistas i Sverige och arbeta här i ett företag som är etablerat här och är en enhet som tillhör samma företag eller koncern som det i den andra EU-staten. Det gäller dock inte om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Regeringens bedömning: Möjligheten som ges enligt direktivet att begära att värdföretaget i den andra EU-staten underrättar Migrationsverket om förflyttningen till Sverige bör inte utnyttjas. En begäran från en annan EU-stat om att ett svenskt värdföretag ska underrätta svenska myndigheter om en utlännings kortare rörlighet till den andra medlemsstaten kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försäkringskassan menar att Sverige inte kommer att ha kännedom om vilka personer som vistas här under en kortare period med ett ICT-tillstånd utfärdat av en annan medlemsstat. Ambassaden i Peking anser att förslaget är positivt och påpekar att antalet viseringsansökningar hos ambassaden kan komma att minska på grund av möjligheten att resa in i Sverige med ett ICT-tillstånd utfärdat av en annan medlemsstat. Universitets- och högskolerådet anser att det inte framgår om personer med ICT-tillstånd utfärdade i en annan medlemsstat ska ansöka om erkännande hos behörig myndighet för tillträde till ett reglerat yrke även i de andra medlemsstater som personen förflyttar sig till. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) delar inte bedömningen i den del den avser underrättelseskyldighet. SACO motiverar sin uppfattning med att samma regler bör gälla för ICT-innehavare som för utstationerade arbetstagare. SACO anser även att det ska införas en bestämmelse om att ersättningen till en person med ICT-tillstånd för kortare vistelse inte får vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och att övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § utstationeringslagen. Även TCO är inne på frågan om vilka regler som gäller för ersättning under kortare vistelser och enligt TCO bör det vara ersättningen som följer av kollektivavtal eller praxis inom branschen i värdlandet, dvs. i den andra medlemsstaten, som bör gälla. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Enligt artikel 20 får en tredjelandsmedborgare som har ett giltigt ICT-tillstånd som utfärdats av den första medlemsstaten, på grundval av det tillståndet och en giltig resehandling och i enlighet med villkoren i artiklarna 21 och 22 och med förbehåll för artikel 23 resa in i, vistas och arbeta i en eller flera andra medlemsstater. I artikel 21 finns regler om rörlighet för kortare vistelser. En tredjelandsmedborgare som har ett giltigt ICT-tillstånd som har utfärdats av den första medlemsstaten ska ha rätt att vistas i varje annan medlemsstat och arbeta inom alla enheter som är etablerade där och som tillhör samma företag eller koncern, under en period på 90 dagar inom en period på 180 dagar per medlemsstat. Av artikel 21.2 följer att den andra medlemsstaten får begära att värdföretaget i den första medlemsstaten underrättar den första medlemsstaten och den andra medlemsstaten om att personen avser att arbeta vid en enhet som är etablerad i den andra medlemsstaten. Enligt artikel 21.3 får den andra medlemsstaten begära att underrättelsen innehåller vissa handlingar och uppgifter, såsom anställningsavtal och bevis för att värdföretaget i den andra medlemsstaten och det i tredje land etablerade företaget tillhör samma företag eller koncern. Den andra medlemsstaten får begära att dessa handlingar och uppgifter lämnas in på ett officiellt språk i den medlemsstaten. I artikel 21.4-21.7 finns bestämmelser om att en medlemsstat får motsätta sig rörlighet och i artikel 21.8 ett förtydligande om vad som gäller vid en förlängning av ett ICT-tillstånd. Artikel 21.9 anger att rörlighet för kortare vistelse inte är tillåten för den som utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. En bestämmelse om rätt till kortare rörlighet Av artikel 21 följer en rätt att vistas och arbeta i varje annan medlemsstat i 90 dagar inom en period på 180 dagar per medlemsstat, under förutsättning att utlänningen har ett giltigt ICT-tillstånd. I konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, kallad Schengenkonventionen, finns bl.a. bestämmelser om villkor för utlänningars rörelsefrihet. Enligt artikel 21 i Schengenkonventionen får utlänningar med ett uppehållstillstånd som utfärdats i någon av medlemsstaterna röra sig fritt i 90 dagar inom övriga medlemsstaters territorier. I 2 kap. UtlL finns ett generellt krav på visering för att resa in i och vistas i Sverige och även ett flertal undantag från det kravet. När det gäller arbete anges på motsvarande sätt att det krävs arbetstillstånd för en utlänning som ska arbeta i Sverige på grund av en anställning här eller utomlands. Även från det kravet finns ett flertal undantag i 2 kap. UtlL och i 5 kap. UtlF. Det är angeläget att direktivets krav på rörlighet får avsedd effekt och att bestämmelserna om inresa och arbete för företagsintern förflyttning hålls samman. Det bör därför i det nya kapitlet om ICT-tillstånd i utlänningslagen införas en bestämmelse om att personer som har ett ICT-tillstånd i en annan medlemsstat får resa in och vistas i Sverige och arbeta här i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. I artikel 21.8 anges att om ICT-tillståndet förlängs av den första medlemsstaten, ska det förlängda tillståndet fortsätta att ge innehavaren rätt att arbeta i den andra medlemsstaten inom ramen för den maximala längd som anges i punkt 1 i artikeln. Direktivet innebär att så länge som personen har ett giltigt ICT-tillstånd - förlängt eller inte - har han eller hon rätt att arbeta och vistas i en andra medlemsstat i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. För att uppfylla direktivets krav bör rätten till kortare rörlighet i Sverige knytas till att utlänningen under hela vistelsen ska ha ett giltigt ICT-tillstånd. Några remissinstanser tar upp frågan om vilka krav på ersättning som ska ställas för de utlänningar som kommer att arbeta i Sverige inom ramen för bestämmelserna om kortare rörlighet. SACO anser att det i den svenska lagtexten som reglerar rörlighet för kortare vistelse ska framgå att ersättningen inte ska vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige. Som utvecklas i avsnitt 15.1 torde företagsinterna förflyttningar inom ramen för ICT-direktivet i allmänhet omfattas av utstationeringslagen, vilket innebär att arbetstagarna omfattas av det skydd som den lagen ger. I det avsnittet framgår också att regeringen bedömer att det inte krävs någon författningsändring för att uppfylla direktivets krav på likabehandling i den medlemsstat där arbetet utförs enligt artikel 18. Samma bedömning gäller för alla personer med giltigt ICT-tillstånd som rör sig för att arbeta i Sverige inom ramen för en kortare eller en längre vistelse. I Sverige är det arbetsmarknadens parter som har huvudansvaret för att reglera villkoren på arbetsmarknaden och arbetstagarorganisationerna för att övervaka arbets- och anställningsvillkor för arbetstagare som arbetar i Sverige. Den 1 juni 2017 trädde nya utstationeringsregler i kraft som innebär att begränsningarna i rätten att vidta stridsåtgärder endast ska gälla i förhållande till arbetsgivare etablerade inom EES-området (se prop. 2016/17:107). Begränsningarna i rätten att vidta stridsåtgärder i utstationeringssituationer gäller därför inte i förhållande till en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare från tredje land. Arbetstagare som utstationeras till Sverige från tredje land behandlas genom lagändringen mer förmånligt än arbetstagare som utstationeras till Sverige inom ramen för utstationeringsdirektivet. Av avsnitt 15.1 framgår att regeringen bedömer att det därför inte krävs någon författningsändring för att uppfylla direktivets krav på likabehandling. Hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa En utlänning som anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa ska inte tillåtas resa in eller vistas i Sverige. Bestämmelsen i direktivet är tvingande. Det bör därför införas en bestämmelse om att sådana personer inte har rätt till rörlighet för kortare vistelse. Underrättelse om kortare förflyttningar till Sverige Medlemsstaterna får kräva att värdföretaget i den medlemsstat som utfärdat ICT-tillståndet underrättar den första och den andra medlemsstaten om att den som beviljats ICT-tillstånd avser att arbeta i en enhet etablerad i den andra medlemsstaten. En sådan underrättelse ska ske antingen i samband med ansökan i den första medlemsstaten, om rörlighet till den andra medlemsstaten redan planerats i det skedet (artikel 21.2 a), eller så snart den planerade rörligheten är känd efter det att ett ICT-tillstånd har beviljats av den första medlemsstaten (artikel 21.2 b). Den andra medlemsstaten får inom 20 dagar efter det att den mottagit en underrättelse om förflyttning till sitt territorium motsätta sig rörligheten. Medlemsstaterna kan motsätta sig rörlighet för kortare vistelse, t.ex. om arbetet inte kommer att bedrivas inom samma företag eller koncern som det i tredje land etablerade företaget, om behörigheten att utöva ett reglerat yrke inte är uppfyllt, om det saknas en giltig resehandling eller om de handlingar som åberopas har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende (artikel 21.6). Beroende på hur EU:s medlemsstater väljer att genomföra direktivets bestämmelser om rörlighet inom EU kommer olika regler att gälla vid de företagsinterna förflyttningarna mellan medlemsstaterna. Enligt artikel 26 ska medlemsstaterna utse kontaktpunkter som ska arbeta effektivt och ansvara för att motta och översända den information som är nödvändig för tillämpningen av rörlighetsbestämmelserna. Medlemsstaterna ska via de nationella kontaktpunkterna informera övriga medlemsstater om vilket förfarande som har införts avseende rörlighet enligt artiklarna 21 och 22. Det kommer därmed att framgå för övriga medlemsstater vilket system Sverige har valt för att genomföra direktivets bestämmelser om rörlighet. Att från svensk sida ställa upp ett krav på underrättelse har både för- och nackdelar. Det som talar för att inrätta ett underrättelsekrav, och som en underrättelse i första hand syftar till, är att Migrationsverket ges möjlighet att kontrollera villkoren för förflyttningen till Sverige och i förekommande fall motsätta sig att en förflyttning sker. TCO framför att avsaknaden av en sådan kontroll skulle öppna upp för missbruk och staplande av kortare vistelser i syfte att undgå betalning av högre ersättningsnivåer. Regeringen vill här erinra om att det i Sverige är arbetsmarknadens parter som har huvudansvaret för att reglera villkoren på arbetsmarknaden och arbetstagarorganisationerna för att övervaka arbets- och anställningsvillkor för arbetstagare som arbetar i Sverige, dvs. även för utlänningar som har ICT-tillstånd. Det som talar mot att införa ett krav på underrättelse vid en kortare tids rörlighet mellan medlemsstaterna är att syftet med direktivet riskerar att inte till fullo uppnås. I skäl 25 anges att syftet med direktivet är att underlätta rörligheten inom unionen för personer som är föremål för företagsintern förflyttning samt minska den administrativa bördan i samband med arbete i flera medlemsstater. Ett krav på att värdföretag i andra medlemsstater ska underrätta Migrationsverket om att en person med ICT-tillstånd har för avsikt att arbeta i Sverige under en kortare tid bedöms inte underlätta för rörligheten inom EU. Ett underrättelsekrav skulle nämligen kunna leda till att Migrationsverket får in ett stort antal underrättelser från övriga medlemsstater och som med hänsyn till de korta tidsfristerna på 20 dagar måste hanteras mycket skyndsamt. Ett underrättelsekrav skulle även i viss utsträckning gå emot den gällande ordningen i Sverige. Det förekommer nämligen redan att utlänningar reser in i och arbetar i Sverige en kortare tid utan att någon föregående prövning sker av Migrationsverket eller att en underrättelse sker dit. Det kan, enligt regeringens bedömning, ifrågasättas om det är motiverat att för de utlänningar som arbetar under kortare tid här med stöd av ICT-direktivet införa en särreglering. Med anledning av Försäkringskassans och SACO:s inställning finns det anledning att förtydliga att det finns annan lagstiftning, se t.ex. nedan om anmälningsskyldighet enligt utstationeringslagen, som möjliggör för Sverige att ha kännedom om vilka utlänningar, inklusive sådana som omfattas av ICT-direktivet, som vistas och arbetar i Sverige. Regeringen bedömer sammantaget att de fördelar som ett utbyte av underrättelser skulle kunna medföra inte uppväger den administrativa bördan som skulle uppkomma för såväl berörda företag som Migrationsverket i sådana fall som de ovan beskrivna. Möjligheten enligt direktivet att begära att värdföretaget i den första medlemsstaten underrättar Migrationsverket och myndigheterna i den första medlemsstaten om en kortare tids förflyttning till Sverige bör därför inte utnyttjas. Som framgår nedan i avsnitt 10.2 gör regeringen en annan bedömning när det gäller utlänningar som ska stanna här en längre tid än 90 dagar och som har ett ICT-tillstånd utfärdat av en annan EU-stat. I de fallen anser regeringen att större krav bör ställas. Vad avser det arbetsrättsliga området bör det noteras att det i svensk rätt finns ett anmälningsförfarande som bereder svenska myndigheter och arbetstagarorganisationer möjlighet att utöva kontroll i syfte att skydda arbetstagare som arbetar tillfälligt i Sverige (se även avsnitt 5). Enligt 10 § utstationeringslagen ska en arbetsgivare anmäla en utstationering till Arbetsmiljöverket senast när en utstationerad arbetstagare påbörjar arbete i Sverige. Enligt 11 § utstationeringslagen ska arbetsgivaren utse en kontaktperson i Sverige och anmäla honom eller henne till Arbetsmiljöverket. Anmälan ska göras senast när en utstationerad arbetstagare påbörjar arbetet i Sverige. För att omfattas av ICT-direktivet krävs, som tidigare nämnts, att tredjelandsmedborgaren är anställd av ett företag etablerat utanför EES och Schweiz. Av detta följer att såvitt avser utstationeringslagens bestämmelser så är det arbetsgivaren i tredje land som omfattas av dessa krav. TCO menar att det råder oklarheter om hur väl den befintliga anmälningsskyldigheten till Arbetsmiljöverket fungerar. Det kan nämnas att i departementspromemorian Utstationering och vägtransporter (Ds 2017:22) läggs ett antal förslag till ett förändrat regelverk angående anmälningsskyldighet vid utstationering. I departementspromemorian föreslås bland annat att en underrättelseskyldighet i vissa fall ska införas för mottagaren av tjänsterna, vilket inom ramen för ICT-direktivet torde motsvara värdföretaget. Universitets- och högskolerådet anser att det inte framgår om personer med ICT-tillstånd utfärdade i en medlemsstat ska ansöka om erkännande hos behörig myndighet för tillträde till ett reglerat yrke även i de andra medlemsstater som personen förflyttar sig till. I sammanhanget kan nämnas att krav enligt andra nationella rättsregler inte påverkas av att det inte föreslås någon migrationsrättslig prövning i samband med rörlighet för kortare vistelser. Exempelvis gäller de svenska kraven för att få utöva ett reglerat yrke i Sverige (se avsnitt 8.5) även för personer som vistas här en kortare tid inom ramen för en företagsintern förflyttning. Underrättelse vid kortare förflyttningar till en annan EU-stat Som anges i ovanstående avsnitt bedöms det inte ändamålsenligt att begära att värdföretaget i en annan EU-stat underrättar Migrationsverket om att en person som är föremål för företagsintern förflyttning avser att arbeta vid en enhet som är etablerad i Sverige. Emellertid går det inte att utesluta att andra medlemsstater utnyttjar möjligheten att begära underrättelse för kortare rörlighet inom deras territorier. I ett sådant fall kan den andra EU-staten kräva att värdföretaget i Sverige underrättar myndigheter både i Sverige och i den andra EU-staten om att den utlänning som är föremål för företagsintern förflyttning avser att arbeta vid en enhet som är etablerad i den andra medlemsstaten. Det svenska värdföretagets underrättelseskyldighet kommer då att följa direkt av rättsordningen i den andra EU-staten. Migrationsverket har nyligen utsetts till nationell kontaktpunkt enligt ICT-direktivet genom en ändring i myndighetens instruktion. Kontaktpunkternas uppgift är bl.a. att ta emot och översända information mellan medlemsstaterna. Om en annan EU-stat begär att svenska värdföretag ska översända underrättelser till en myndighet i Sverige, bör sådana underrättelser ges in till Migrationsverket. Det behövs inte någon ytterligare författningsändring i denna del. 10.2 Rörlighet för längre vistelse i Sverige 10.2.1 Förutsättningar för tillstånd i Sverige Regeringens förslag: En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i Sverige i mer än 90 dagar i samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten, ska beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse under samma förutsättningar som gäller för ett ICT-tillstånd. Det ska dock inte göras någon bedömning av om utlänningen har varit anställd i företaget i tre månader, om utlänningen har de yrkeskvalifikationer som krävs eller om utlänningen efter förflyttningen kommer att kunna överflyttas till en enhet i tredje land som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern. Inte heller ska utlänningen omfattas av någon anmälningsskyldighet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anser att det ska krävas en prövning av om utlänningen har de yrkeskvalifikationer som krävs. Skälen för regeringens förslag Direktivet I artikel 22 finns bestämmelser om rörlighet för vistelser i mer än 90 dagar per medlemsstat för en utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av den första medlemsstaten för att arbeta vid enheter som tillhör samma företag eller koncern i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna kan välja att tillämpa artikel 21 om kortare vistelse även i sådana fall och tillåta den som har ett ICT-tillstånd utfärdat av den första medlemsstaten att vistas och arbeta under giltighetstiden för det tillståndet på sina territorier (artikel 22.1 a). Medlemsstaterna kan även välja att införa ett krav på ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse (artikel 22.1 b). I artikel 22.2 a anges att den andra medlemsstaten i sådana fall får begära att sökanden lämnar in vissa eller samtliga av följande handlingar. i) Bevis för att värdföretaget i den andra medlemsstaten och det i tredje land etablerade företaget tillhör samma företag eller koncern. ii) Ett anställningsavtal och vid behov en uppdragsskrivelse i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5.1 c. iii) I tillämpliga fall handlingar som visar att tredjelandsmedborgaren uppfyller de villkor som fastställs i den berörda medlemsstatens nationella rätt för unionsmedborgare för att utöva det reglerade yrke som ansökan avser. iv) En giltig resehandling enligt artikel 5.1 f. v) Bevis för att sökanden har eller i enlighet med nationell rätt har ansökt om sjukförsäkring i enlighet med artikel 5.1 g. Enligt artikel 22.3 får medlemsstaterna avslå en ansökan om rörlighet för längre vistelse om a) villkoren enligt artikel 22.2 a eller kriterierna för inresa vid en ansökan om ICT-tillstånd i artikel 5.4, 5.5 eller 5.8 inte är uppfyllda, b) avslagsgrunderna för en ansökan om ICT-tillstånd i artikel 7.1 b eller d eller artikel 7.2, 7.3 eller 7.4 är tillämpliga, eller c) tillståndet för en person som är föremål för företagsintern förflyttning löper ut under förfarandet. Förutsättningar för rörlighet för längre vistelse i Sverige När det gäller vistelser för längre tid än 90 dagar för en utlänning som beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat finns det alltså en valmöjlighet för medlemsstaterna: att låta utlänningen vistas och arbeta i landet helt utan att förflyttningen föregås av något formaliserat förfarande, att kräva att värdföretaget i den första medlemsstaten underrättar den andra medlemsstaten om förflyttningen eller att införa ett särskilt tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Rörlighet för längre vistelse kan ge utlänningen rätt att vistas och arbeta i Sverige under lång tid. Anknytningen till det svenska samhället kan därmed ofta anses bli så stark att det är lämpligt att det för dessa situationer ställs upp ett krav på ett särskilt tillstånd. Det föreslås därför att det för rörlighet för längre vistelse ska krävas att en ansökan om rörlighet för längre vistelse ges in till Migrationsverket för prövning av om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. I artikel 22.2 a anges att medlemsstaterna får kräva att sökanden ska lämna in vissa handlingar. I avsnitt 8.1 görs bedömningen att bestämmelser om innehållet i ansökan som huvudregel inte bör formuleras som krav på sökanden att ge in vissa specificerade handlingar vid ansökningstillfället. I stället bör utgångspunkten vara att det i lagen ska anges vilka förutsättningar som ska gälla för att ett tillstånd ska kunna beviljas. Att det är ett villkor att sökanden kan visa att dessa förutsättningar är uppfyllda bedöms inte heller i det här sammanhanget behöva anges särskilt i lagtexten. Förutsättningar för att få ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse överensstämmer i huvudsak med villkoren för att beviljas ett ICT-tillstånd enligt artikel 5 och artikel 7 (se avsnitt 8 och 9.1). När det gäller kravet i artikel 5.1 b på att utlänningen ska ha haft en viss anställningstid i företaget eller koncernen före förflyttningen finns det dock inte någon motsvarighet i bestämmelserna om rörlighet för längre vistelse. Detsamma gäller kravet i artikel 5.1 d på att utlänningen ska ha nödvändiga yrkeskvalifikationer. Det är därför inte, som SACO föreslår, möjligt att införa ett sådant krav för ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. I dessa fall har dessutom kravet på yrkeskvalifikationer prövats i den medlemsstat som utfärdade ICT-tillståndet. Bestämmelserna om praktikantavtal respektive anmälningsskyldighet i artikel 5.6 och artikel 5.7 ska inte heller tillämpas vid rörlighet för längre vistelse. Villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse är fakultativa. Medlemsstaterna ges således möjlighet att själva bestämma de villkor som ska gälla för längre rörlighet. När det gäller kravet i artikel 5.1 iv) på att en utlänning ska visa att han eller hon kommer att kunna överflyttas till en enhet som tillhör samma företag eller koncern och som är belägen i samma land bör möjligheten att införa ett sådant villkor inte utnyttjas. Anledningen till detta är att en sådan prövning redan har gjorts av den första medlemsstaten och det torde därför inte vara nödvändigt att Migrationsverket prövar samma förhållande vid en ansökan om rörlighet avseende längre vistelse. I övrigt bedöms det ändamålsenligt att använda sig av de beviljande- och avslagsgrunder som direktivet ger möjlighet till. Bestämmelser som på detta sätt genomför direktivets artikel 22 om rörlighet för längre vistelse bör tas in i utlänningslagens nya kapitel. 10.2.2 Återkallelse och förlängning av ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska kunna återkallas och en förlängning av tillståndstiden vägras under samma förutsättningar som gäller för ett ICT-tillstånd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 22.7 följer att om en medlemsstat fattar beslut om en ansökan om rörlighet för längre vistelse ska artikel 8 vara tillämplig. Artikel 8 innehåller bestämmelser om återkallelse och förlängning av ICT-tillstånd och i avsnitt 9.2 föreslås att sådana bestämmelser ska tas in i utlänningslagens nya kapitel. För att uppfylla direktivets krav bör motsvarande bestämmelser om återkallelse och förlängning införas även för tillstånd för rörlighet för längre vistelse. 10.3 Rörlighet från EU-stater som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om att den som har beviljats ett ICT-tillstånd av en EU-stat som inte fullt ut tillämpar Schengenregelverket ska kunna visa upp handlingar som styrker syftet med den avsedda inresan tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte någon författningsändring. Även direktivets bestämmelse om att inresa ska nekas vid passage av yttre gräns om den som har ett ICT-tillstånd finns registrerad på spärrlistan i Schengens informationssystem tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte någon författningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 23.1 anges att om ICT-tillståndet utfärdas av en medlemsstat som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut och innehavaren av tillståndet passerar en yttre gräns, ska den andra medlemsstaten ha rätt att kräva bevis för att personen i fråga flyttar till den andra medlemsstaten med anledning av en företagsintern förflyttning. Den andra medlemsstaten får kräva att utlänningen visar upp en kopia av den underrättelse som värdföretaget i den första medlemsstaten har skickat i enlighet med artikel 21.2, eller en skrivelse från värdföretaget i den andra medlemsstaten som åtminstone innehåller uppgifter om varaktigheten när det gäller rörlighet inom EU och om var värdföretaget eller värdföretagen i den andra medlemsstaten är belägna. Vidare anges i artikel 23.6 att om innehavaren av ett ICT-tillstånd passerar den yttre gränsen för en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, ska den medlemsstaten göra sökningar i Schengens informationssystem. Den medlemsstaten ska neka inresa eller motsätta sig rörlighet för personer som finns registrerade på en spärrlista i Schengens informationssystem i syfte att neka inresa och vistelse. Enligt artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), kallad gränskodexen, ska en utlänning vid passage av yttre gräns bl.a. kunna styrka syftet med och villkoren för den avsedda vistelsen. En icke uttömmande förteckning över verifikationer som en gränskontrolltjänsteman får begära av en tredjelandsmedborgare för att kontrollera om inresevillkoren är uppfyllda finns angivna i bilaga 1 till gränskodexen. Sådana verifikationer är t.ex. en inbjudan från företaget eller andra handlingar som visar att det finns handelsförbindelser eller förbindelser med anknytning till tjänsten. I dagsläget är det fyra medlemsstater i EU som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, nämligen Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien. I avsnitt 10.1 görs bedömningen att ett krav på underrättelse för vistelser som understiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod inte bör införas i Sverige. Någon kopia av underrättelse från värdföretag i dessa länder kommer därmed inte kunna visas upp vid inresa via yttre gräns för inresa i Sverige. Följaktligen bör det inte heller införas ett krav på att utlänningen ska kunna visa upp en kopia av en sådan underrättelse vid passage av yttre gräns. Som anges ovan gäller enligt gränskodexen ett krav vid passage av yttre gräns på att utlänningen kan styrka syftet med och villkoren för den avsedda vistelsen. Eftersom det ligger i arbetsgivarens och företagens intresse att personen i fråga ska ges möjlighet att förflytta sig inom unionen bör det i och med detta kunna krävas att utlänningen har nödvändiga dokument som kan styrka syftet med inresan, t.ex. en skrivelse från värdföretaget i Sverige med uppgift om vistelsens varaktighet och var värdföretaget är beläget. Den möjlighet som direktivet ger för medlemsstaterna att begära att den som har ett ICT-tillstånd visar upp nödvändiga handlingar för att styrka syftet med inresan vid yttre gräns får sålunda anses tillgodosett redan genom den ordning som fastställs i gränskodexen och det finns därför inte något behov av författningsändringar. Vidare anges i artikel 6.1 i gränskodexen som ett villkor för inresa att personen inte finns registrerad i Schengens informationssystem. Enligt lagen (2000:344) om Schengens informationssystem ska Polismyndig-heten med hjälp av automatiserad behandling föra ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS). Om det vid en slagning i SIS-registret framgår att den som har beviljats ett ICT-tillstånd av någon av de medlemsstater som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut finns registrerad i spärrlistan, finns det enligt gällande ordning möjlighet att neka personen inresa i landet. Direktivets artikel 23.6 tillgodoses således genom gällande rätt och kräver inte någon författningsåtgärd. 10.4 Återtagande av utlänningar som har ICT-tillstånd Regeringens förslag: Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från en utlänning som har, eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten hade, ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska de återtas till Sverige. Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Kravet på visering ska inte gälla för en utlänning som återtas till Sverige. Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om återtagande av utlänningar med ICT-tillstånd utfärdat av en annan EU-stat som vistas i Sverige inom ramen för företagsintern förflyttning tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget eller bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Enligt artikel 23.4 får den andra medlemsstaten kräva att personen som är föremål för företagsintern förflyttning omedelbart ska upphöra att utöva varje form av anställningsverksamhet och lämna dess territorium om a) den inte har underrättats i enlighet med artikel 21.2 och 21.3 och begär sådan underrättelse, b) den har motsatt sig rörligheten i enlighet med artikel 21.6, c) den har avslagit en ansökan om rörlighet för längre vistelse i enlighet med artikel 22.3, d) det tillstånd som har utfärdats för person som är föremål för företagsintern förflyttning eller tillståndet för rörlighet för längre vistelse används i andra syften än de för vilka det utfärdades, e) de villkor på vars grund rörligheten tilläts inte längre uppfylls. Enligt artikel 23.5 ska den första medlemsstaten i de fall som anges i artikel 23.4 på den andra medlemsstatens begäran tillåta återinresa för den person som är föremål för den företagsinterna förflyttningen och, i förekommande fall, för dennes familjemedlemmar, utan formaliteter och utan dröjsmål. Detsamma ska gälla om ICT-tillståndet som utfärdats av den första medlemsstaten har löpt ut eller har återkallats under rörlighetsperioden inom den andra medlemsstaten. Avvisning eller utvisning av utlänningar som har ICT-tillstånd utfärdade av en annan EU-stat Artikel 23.4 c och artikel 23.5 innebär dels att medlemsstaterna får kräva att den som har ett ICT-tillstånd utfärdat i en annan EU-stat ska lämna territoriet om en ansökan om rörlighet för längre vistelse avslås, dels att personen ska återvända till det land som har utfärdat ICT-tillståndet. Bestämmelser om avvisning och utvisning finns i 8 kap. UtlL. En utlänning som saknar nödvändiga tillstånd för att vistas i Sverige får avvisas enligt 8 kap. 2 § UtlL eller utvisas enligt 8 kap. 6 § UtlL. I 8 kap. 16 § UtlL anges att om en ansökan om uppehålltillstånd avslås, avvisas eller återkallas och utlänningen befinner sig i Sverige, ska det samtidigt meddelas ett beslut om avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl talar mot det. Detta gäller dock under förutsättning att utlänningen inte har uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som ger rätt att vistas i Sverige. För det fall ett tillstånd används för andra syften än för vilka det utfärdades eller villkoren för rörligheten inte längre uppfylls enligt artikel 23.4 d och 23.4 e, kan det finnas skäl att återkalla eller vägra att förlänga tillståndet enligt artikel 8 (se avsnitt 9.2). Ett sådant beslut om återkallelse eller nekad förlängning kan i sin tur utgöra grund för avvisning eller utvisning enligt 8 kap. UtlL. Direktivets krav i denna del tillgodoses därför genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Återtagande av utlänningar som har ICT-tillstånd utfärdade av Sverige För att uppfylla direktivets krav bör en bestämmelse tas in i de nya reglerna som innebär att en utlänning som har eller har haft ett svenskt ICT-tillstånd ska kunna återtas till Sverige. Ett sådant återtagande bör kunna ske om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om tillstånd för längre vistelse och ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten. Detsamma bör gälla om den staten motsätter sig att utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Ett återtagande ska enligt artikel 23.5 ske utan formaliteter och utan dröjsmål. I 2 kap. 3 § UtlL anges att en utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha Schengenvisering eller nationell visering. Krav på visering gäller inte för en utlänning som har uppehållstillstånd (2 kap. 8 a § UtlL). För det fall ICT-tillståndet har upphört att gälla saknar utlänningen rätt att resa in och vistas i Sverige. För att uppfylla direktivets bestämmelse om att ett återtagande ska ske utan formaliteter bör en visering inte krävas i en sådan situation. Ett undantag från kravet på visering för inresa bör därför tas in i 2 kap. 8 a § UtlL. 10.5 Underrättelser om beslut till annan EU-stat Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte nödvändiga med anledning av direktivets bestämmelser om underrättelseskyldighet till en annan EU-stat. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket tar upp en del praktiska frågor kring underrättelseskyldigheten. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 22.6 ska den andra medlemsstaten underrätta de behöriga myndigheterna i den första medlemsstaten när ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdas. Det bör ankomma på Migrationsverket att i egenskap av kontaktpunkt för ICT-direktivet underrätta berörd kontaktpunkt i en annan EU-stat om verkets beslut att bevilja ett sådant tillstånd. Enligt artikel 23.2 ska den första medlemsstaten omedelbart underrätta myndigheterna i den andra medlemsstaten om den återkallar ett ICT-tillstånd för en person som är föremål för företagsintern förflyttning. Enligt artikel 23.4 får den andra medlemsstaten, som anges ovan i avsnitt 10.4, kräva att den person som är föremål för företagsintern förflyttning omedelbart ska upphöra att utöva varje form av anställningsverksamhet och lämna dess territorium i vissa särskilt angivna fall, t.ex. om den har motsatt sig att rörlighet sker eller har avslagit en ansökan om rörlighet för längre vistelse. I en sådan situation ska, enligt artikel 23.5, den första medlemsstaten på den andra medlemsstatens begäran tillåta återinresa för personen i fråga och i förekommande fall för hans eller hennes familjemedlemmar. En förutsättning för att den första medlemsstaten ska kunna återta utlänningen är att den får uppgift av den andra medlemsstaten om att ett återtagande har aktualiserats. Det förhållandet att återinresa till den första medlemsstaten enligt artikel 23.5 ska tillåtas på den andra medlemsstatens begäran tyder på att en underrättelse bör skickas i sådana fall. Det är lämpligt att reglera frågor om underrättelseskyldighet på förordningsnivå. Några lagändringar behövs alltså inte med anledning av direktivet i denna del. Praktiska frågor om informationsutbytet ska hanteras och rutiner utarbetas inom ramen för samarbetet mellan de nationella kontaktpunkterna. I sammanhanget kan nämnas att underrättelser mellan medlemsstaterna kan innehålla sekretessreglerade uppgifter. Enligt 8 kap. 3 § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) får dock sådana uppgifter röjas för utländsk myndighet om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. 11 Handläggning av ärenden om tillstånd för företagsintern förflyttning 11.1 Tillgång till information Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om tillgång till information kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ambassaden i New Delhi är av uppfattningen att det bör vara tillräckligt att ambassaden har en hänvisning till Migrationsverkets webbplats för information enligt ICT-direktivet. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anser att Migrationsverket bör få i uppdrag att tillhandahålla information och vägledning om regelverket om olika arbetstillstånd till enskilda arbetsgivare och arbetstagare samt till arbetsmarknadens parter. Även Almega och Svenskt Näringsliv framhåller vikten av att informationen kring villkor för att beviljas ett ICT-tillstånd är tydlig, lättillgänglig och enkel och anser att Migrationsverket bör få i uppdrag att informera företag om vilka krav som gäller för att en ansökan ska godkännas. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 10.1 ska medlemsstaterna se till att sökandena har enkel tillgång till information om samtliga de underlag som krävs för en ansökan samt information om inresa och vistelse, inbegripet rättigheter och skyldigheter samt rättssäkerhetsgarantier för den person som är föremål för företagsintern förflyttning och hans eller hennes familj. Medlemsstaterna ska också se till att det finns enkel tillgång till information om de förfaranden i artikel 21.2 som gäller för rörlighet för kortare vistelse och de förfaranden i artikel 22.1 som gäller för rörlighet för längre vistelse. Enligt artikel 10.2 ska berörda medlemsstater göra information tillgänglig för värdföretaget om medlemsstaternas rätt att ålägga sanktioner i enlighet med artiklarna 9 och 23. Enligt 1 b § förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket ska Migrationsverket ge god service som möter sökandes och andra intressenters behov. Tydlig information till sökanden och andra intressenter är av stor vikt. På Migrationsverkets webbplats finns ansökningsblanketter och information om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Där finns också information för arbetsgivare om vilka handlingar som arbetsgivaren ska tillhandahålla för att arbetstagaren ska kunna ansöka om arbetstillstånd i Sverige. Vidare ges upplysningar om själva ansökningsförfarandet, villkor för tillstånd, avgifter m.m. Informationen finns både på svenska och på engelska. Information om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige finns också på utlandsmyndigheternas webbplatser (www.swedenabroad.com). För att tillmötesgå direktivets krav på enkel tillgång till information om de underlag som krävs för ansökan om ICT-tillstånd och övrig information när det gäller företagsintern förflyttning av personal bör myndigheternas webbplatser kompletteras med sådana uppgifter. Några remissinstanser har synpunkter på hur informationen ska ges och vad den ska omfatta. Enligt regeringens mening bör dock inte innehållet i informationen detaljregleras. Regeringen instämmer således i den bedömning som görs i promemorian och som innebär att de kompletteringar som behövs bör kunna åstadkommas utan några författningsändringar. Utöver den information som för närvarande finns tillgänglig kan i detta sammanhang även nämnas att regeringen under 2016 har lämnat i uppdrag åt Arbetsmiljöverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Medlingsinstitutet, Migrationsverket, Skatteverket, Svenska institutet, Sveriges export- och investeringsråd (Business Sweden), Tillväxtverket och Upphandlingsmyndigheten att, utifrån sina respektive uppdrag, analysera och lämna ett gemensamt förslag hur webbaserad information till utländska arbetstagare, arbetsgivare och egenföretagare som verkar eller avser att verka i Sverige kan samordnas och utformas på ett lättillgängligt sätt. Regeringen har vidare gett Migrationsverket i uppdrag att utarbeta och genomföra en strategi rörande vilken information och vilka tjänster som ska tillhandahållas till respektive målgrupp samt lämpliga kanaler för detta. 11.2 Ansökan om tillstånd Regeringens förslag: En utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats tillståndet före inresan i EU. En ansökan om ICT-tillstånd får dock lämnas in och bifallas efter inresan om utlänningen ansöker om förlängning av ett ICT-tillstånd. En ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får ges in och beviljas efter inresan i landet. En ansökan om ICT-tillstånd får prövas om utlänningen avser att vistas endast i Sverige, eller om utlänningen avser att vistas i flera EU-stater men vistelsen i Sverige kommer att vara den längsta. Beslut om ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska meddelas av Migrationsverket. Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelse om att ansökan ska ges in i ett enda ansökningsförfarande kräver inte några författningsändringar. Möjligheten att medge att ett värdföretag ansöker om ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse för utlänningens räkning bör inte utnyttjas. Inte heller bör det införas en ordning med ett förenklat ansökningsförfarande. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg ifrågasätter om direktivet ger stöd för kravet på att ett ICT-tillstånd ska ha ansökts om och beviljats före inresan i EU. Ambassaderna i New Delhi och Peking anser att det bör vara möjligt att ansöka om tillstånd elektroniskt. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Enligt artikel 11.1 ska medlemsstaterna fastställa om en ansökan ska lämnas in av den berörda tredjelandsmedborgaren eller av värdföretaget. Medlemsstaterna får också besluta om att tillåta ansökningar från endera av dessa två. Enligt artikel 11.2 ska en ansökan om ICT-tillstånd lämnas in när tredjelandsmedborgaren vistas utanför territoriet till den medlemsstat han eller hon söker tillträde till. Enligt artikel 11.3 ska en ansökan om ICT-tillstånd lämnas in till myndigheterna i den medlemsstat där den första vistelsen äger rum. Om den första vistelsen inte är den längsta, ska ansökan lämnas in till myndigheterna i den medlemsstat där den längsta sammanlagda vistelsen kommer att äga rum. Enligt artikel 11.4 ska medlemsstaterna utse de myndigheter som ska vara behöriga att ta emot ansökningar och utfärda tillstånd för person som är föremål för företagsintern förflyttning eller tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Enligt artikel 11.5 ska sökanden ha rätt att lämna in ansökan inom ramen för ett enda ansökningsförfarande. Enligt artikel 11.6 kan förenklade förfaranden göras tillgängliga för enheter eller koncerner som för detta syfte har erkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras nationella rätt eller administrativa praxis. Erkännandet ska utvärderas med jämna mellanrum. Enligt artikel 11.7 ska förenklade förfaranden enligt punkt 6 åtminstone omfatta a) att sökanden befrias från kravet att lägga fram en del av den bevisning som avses i artikel 5 eller artikel 22.2 a b) ett påskyndat inreseförfarande som gör det möjligt att utfärda tillstånd för person som är föremål för företagsintern förflyttning och tillstånd för rörlighet för längre vistelse på kortare tid än vad som anges i artikel 15.1 eller i artikel 22.2 b, och/eller c) underlättande av och/eller påskyndade förfaranden för utfärdande av nödvändiga viseringar. I artikel 11.8-11.9 finns ytterligare bestämmelser om ett förenklat förfarande. Enligt artikel 22.2 c ska det inte krävas att en utlänning lämnar medlemsstaternas territorium för att lämna in en ansökan för rörlighet för längre vistelse. Vem ska ansöka om tillstånd för företagsintern förflyttning? I artikel 11.1 får medlemsstaterna välja om en ansökan ska ges in av utlänningen eller av företaget. En utlänning som vill ha uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige ska själv ha ansökt om och beviljats sådana tillstånd före inresan hit (5 kap. 18 § och 6 kap. 4 § UtlL). Enligt dessa bestämmelser gäller att det är den som vill ha ett tillstånd som också har att ansöka om ett sådant. En motsvarande ordning bör gälla även vid en ansökan om ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Möjligheten som ges enligt direktivet att låta värdföretaget ansöka om tillstånd för tredjelandsmedborgarens räkning bör därför inte utnyttjas. När ska en ansökan om tillstånd för företagsintern förflyttning göras? För att genomföra direktivets bestämmelser på ett tydligt sätt bör det i det nya kapitlet införas en bestämmelse om att en utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i EU. Enligt artikel 11.2 ska en ansökan om ICT-tillstånd lämnas in när tredjelandsmedborgaren vistas utanför territoriet till den medlemsstat han eller hon söker tillträde till. Det förhållandet att det hänvisas till ett visst territorium tyder på att en ansökan får lämnas in från vilket land som helst så länge utlänningen befinner sig utanför Sverige, t.ex. från en annan EU-stat. Det anges dock i artikel 2.1 att direktivet ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas utanför medlemsstaternas territorium. Direktivets krav på att tredjelandsmedborgaren ska vistas utanför medlemsstaternas territorium torde som anges i avsnitt 7 innebära att en utlänning inte får vara bosatt i någon av EU:s medlemsstater vid ansökningstillfället. Stöd för en sådan tolkning finns även i definitionen av företagsintern förflyttning i artikel 3 b. Med företagsintern förflyttning avses nämligen tillfällig förflyttning av en tredjelandsmedborgare som är bosatt utanför medlemsstaternas territorier. Kommissionen har på ett kontaktkommittémöte även upplyst medlemsstaterna om att det är så artikeln bör tolkas. Det bör vidare gälla att en ansökan om ICT-tillstånd normalt inte får beviljas efter inresan. I likhet med vad som gäller för arbetstillstånd i övrigt innebär det att avsaknaden av ett beviljat tillstånd utgör hinder för inresa i de fall arbetstillstånd behövs under vistelsen här. Undantag från huvudregeln bör göras för de fall då utlänningen ansöker om förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd. Enligt artikel 22.2 c ska det inte krävas att en person som har ett ICT-tillstånd i en annan EU-stat och som ansöker om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige ska behöva lämna medlemsstaternas territorium för att lämna in en ansökan. Det föreslås därför att en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska få ges in här och beviljas även om utlänningen befinner sig i Sverige. Vilken medlemsstat ska pröva ansökan? En förutsättning för att en ansökan om ICT-tillstånd ska kunna beviljas är att sökanden presenterar information om bl.a. var värdföretaget är beläget, om uppdragets varaktighet i Sverige och om eventuella planerade vistelser i andra medlemsstater. Om det redan vid ansökningstillfället står klart att utlänningen endast avser att tjänstgöra i Sverige, är myndigheter i Sverige behöriga att pröva ansökan. Om utlänningen avser att tjänstgöra även vid ett värdföretag i en annan medlemsstat, är Sverige enligt artikel 11.3 behörigt att pröva ansökan under förutsättning att vistelsen här är avsedd att pågå längre tid än vistelsen i den andra medlemsstaten. Bestämmelser med sådan innebörd bör införas. Prövningsmyndighet När det gäller artikel 11.4 om att medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter framgår det visserligen av förordningen med instruktion för Migrationsverket att verket är förvaltningsmyndighet för frågor som rör bl.a. uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Det är emellertid lämpligt att i förtydligande syfte ta in en bestämmelse i utlänningslagens nya kapitel som anger att Migrationsverket prövar ärenden om ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Migrationsverket kan inom ramen för sin verksamhet ta fram och utveckla de verktyg som verket bedömer behövs för hanteringen av ansökningar, t.ex. ett elektroniskt ansökningsformulär I 5 kap. 7 a § UtlF anges att Migrationsverket vid handläggning av en ansökan om arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § och om EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § UtlL ska ge sammanslutningar av arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att arbets- och anställningsvillkoren inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det är lämpligt att sådana frågor regleras på förordningsnivå. Ett enda ansökningsförfarande I artikel 11.5 finns en bestämmelse om att en ansökan ska kunna lämnas in inom ramen för ett enda ansökningsförfarande. Bestämmelsen motsvarar den ordning som redan gäller vid ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Några författningsändringar bedöms därför inte vara nödvändiga. Förenklat ansökningsförfarande Artiklarna 11.6 och 11.7 om ett förenklat ansökningsförfarande innehåller åtgärder som syftar till att underlätta för sökanden och berörda företag i ansökningsförfarandet. Det är angeläget att ansökningar om tillstånd för de personkategorier som omfattas av ICT-direktivet behandlas skyndsamt och inom ramen för de tidsfrister som direktivet ställer upp. I artikel 15.1 och 22.2 b anges att beslut om tillstånd ska fattas så snart som möjligt, och senast inom 90 dagar efter det att en fullständig ansökan har lämnats in (se vidare avsnitt 11.5). Mot bakgrund av de villkor för inresa och vistelse som ställs upp i direktivet är det också angeläget att Migrationsverket ges den tid som behövs för att kontrollera att samtliga förutsättningar för tillstånden är uppfyllda. I de fall som ansökan gäller företagsintern förflyttning av personal där arbetsgivaren och värdföretagen är väl kända av Migrationsverket och där det redan finns väl upparbetade rutiner, torde ansökningsförfarandet kunna ske skyndsamt. För närvarande bedöms det inte finnas behov av att införa särskilda regler om ett förenklat ansökningsförfarande. 11.3 Tillståndstiden Regeringens förslag: Ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte gälla för längre tid än uppdragstiden. Den sammanlagda tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får inte överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte gälla för längre tid än det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat. Regeringens bedömning: Möjligheten att införa en karenstid för inlämnande av en ny ansökan om ICT-tillstånd bör inte utnyttjas. Några författningsändringar är inte nödvändiga med anledning av direktivets krav på att en utlänning ska lämna medlemsstaternas territorium när tiden för vistelsen har löpt ut. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket bedömer att möjligheten att ge tre års tillståndstid redan initialt kan innebära en mer effektiv hantering då det minimerar antalet förlängningsansökningar men att det kommer att ställa höga krav på verket att göra en framåtblickande prövning. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anser att regeringen bör överväga att införa ett krav på att en period på upp till sex månader förflyter innan en ny ansökan om ICT-tillstånd ges in. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Enligt artikel 12.1 får den företagsinterna förflyttningen vara som längst tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter. Av artikel 7.1 d framgår att uppnådd maximitid för vistelse utgör en obligatorisk avslagsgrund. Den maximala tidsperioden för förflyttningen bör, enligt skäl 17, omfatta den sammanlagda varaktigheten för på varandra följande utfärdade ICT-tillstånd. En senare förflyttning till unionen kan äga rum efter det att tredjelandsmedborgaren har lämnat medlemsstaternas territorium. När maximiperioden för tillståndet har löpt ut ska tredjelandsmedborgaren lämna medlemsstaternas territorium, om han eller hon inte får uppehållstillstånd på andra grunder i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. Medlemsstaterna får då även, enligt artikel 12.2, begära att en period på upp till sex månader förflyter innan utlänningen på nytt får ansöka om ett ICT-tillstånd. I artikel 13.2 finns en kompletterande regel som anger att ett ICT-tillstånd ska vara giltigt i minst ett år eller under den kortare tid som förflyttningen avses vara. Om tillståndstiden i det första beslutet är kortare än maximiperioden, får tillståndet förlängas. Av artikel 20 och artikel 22.1 följer att medlemsstaterna får bevilja ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse för tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett giltigt ICT-tillstånd som utfärdats av en annan EU-stat. Tillståndstid och karenstid För att möta direktivets krav på tillståndstiden bör en bestämmelse införas i det nya kapitlet om ICT-tillstånd som anger att ett ICT-tillstånd som huvudregel ska gälla för den tid som uppdraget, dvs. förflyttningen, enligt ansökan pågår. Av bestämmelsen bör också framgå att den sammanlagda tiden för ett ICT-tillstånd inte får överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Det följer av den föreslagna bestämmelsen att en ansökan om ett tillstånd inte kan beviljas om det innebär att maximitiden för vistelsen överskrids. Samma tredjelandsmedborgare kan dock förflyttas företagsinternt till Sverige mer än en gång förutsatt att han eller hon först har lämnat EU:s territorium och ansöker om ett nytt ICT-tillstånd från tredje land. Reglerna innebär vidare bl.a. att om uppdragstiden är kortare än tre år för en chef, är det uppdragstiden som bestämmer tillståndstiden. Det är alltså inte, som Migrationsverket är inne på, möjligt att av effektivitetsskäl alltid bestämma tillståndstiden till den maximala sammanlagda tiden. I promemorian föreslås att möjligheten att införa bestämmelser om att en viss tid ska förflyta innan en utlänning får ansöka på nytt om ett ICT-tillstånd inte ska utnyttjas. SACO anser att regeringen bör överväga att införa möjligheten och anför att den tillfälliga vistelsen innebär att ICT-innehavarna är undantagna många krav som gäller för tredjelandsmedborgare som har ett arbetstillstånd enligt den allmänna regleringen eller ett EU-blåkort. SACO anför att om en längre vistelse än tre år är nödvändig finns möjlighet att ansöka om ett tillstånd enligt övrig reglering. Direktivet syftar till att underlätta företagsintern förflyttning av kompetens både till och inom EU och att därigenom stärka EU:s konkurrenskraft och ekonomi. I skäl 6 anges att direktivet syftar till att underlätta för företagsintern förflyttning eftersom det ger företagen goda möjligheter att använda sin personal på bästa sätt. Det torde dock inte underlätta för företagsintern förflyttning om det skulle införas en karenstid inom vilken förflyttningar inte får förekomma. Dessutom finns det en risk för att företagens faktiska behov av personal inte helt kommer att kunna tillgodoses med en sådan ordning. Enligt regeringens mening bör, i likhet med förslaget i promemorian, möjligheten att införa en sådan bestämmelse därför inte utnyttjas. Det kan dessutom påpekas att om förutsättningarna för ett ICT-tillstånd är uppfyllda ska det, i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 6, inte vara möjligt att ansöka om ett arbetstillstånd enligt reglerna i 6 kap. UtlL. Efter utgången av den maximala tillståndstiden ska utlänningen lämna medlemsstaternas territorium, om inte ett uppehållstillstånd på annan grund har beviljats. Av 8 kap. 6 § UtlL följer att en utlänning får utvisas om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige. Det innebär att en utlänning som inte har lämnat landet efter det att tiden för uppehållstillståndet har löpt ut kan utvisas med stöd av den bestämmelsen. Några författningsändringar är därför inte nödvändiga med anledning av direktivets krav på att en utlänning ska lämna medlemsstaternas territorium när tiden för vistelsen har löpt ut. Tillstånd för längre vistelse Liksom för ICT-tillstånd bör inte tillståndstiden för ett ICT- tillstånd för rörlighet för längre vistelse få överstiga uppdragstiden i Sverige. Inte heller bör tillståndstiden i dessa fall få överstiga den tid som gäller enligt det ICT-tillstånd som har beviljats av någon av de andra EU-staterna. Det är nämligen ICT-tillståndet som ger rätt till rörlighet enligt artikel 20 och som utgör grunden för den längre vistelsen. Ett giltigt ICT-tillstånd bör därför krävas under hela den tid som uppdraget pågår i Sverige. Tillståndstiden för ett ICT-tillstånd avseende längre vistelse bör därför begränsas till tiden enligt ICT-tillståndet. 11.4 Enhetlig utformning av tillstånd m.m. Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte nödvändiga med anledning av direktivets bestämmelser om enhetlig utformning av beviljade tillstånd och hjälp med viseringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Direktivet Enligt artikel 13.1 ska personer som är föremål för företagsintern förflyttning och som uppfyller villkoren för inresa i artikel 5 och har fått sin ansökan beviljad av de behöriga myndigheterna ges ett ICT-tillstånd. Enligt artikel 13.3 ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaten utfärda ett ICT-tillstånd med användning av den enhetliga utformning av uppehållstillstånd som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land. Under rubriken tillstånd ska det enligt artikel 13.4 anges "ICT". Artikel 13.5 anger att något ytterligare tillstånd inte ska utfärdas, i synnerhet inte något arbetstillstånd. Enligt artikel 13.6 får medlemsstaterna på papper ange ytterligare uppgifter rörande tredjelandsmedborgarens verksamhet under den företagsinterna förflyttningen eller lagra sådana uppgifter på elektronisk väg i överensstämmelse med förordningen (EG) 1030/2002. Berörd medlemsstat ska enligt artikel 13.7 ge tredjelandsmedborgare vars ansökan om inresa har beviljats all hjälp de behöver för att erhålla nödvändiga viseringar. Enligt artikel 22.4 ska en medlemsstat som fattar ett positivt beslut avseende en ansökan om rörlighet för längre vistelse i enlighet med artikel 22.2 utfärda ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse som ger den person som är föremål för företagsintern förflyttning rätt att vistas i och arbeta inom denna stats territorium. Tillståndet ska utfärdas med användning av den enhetliga utformning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002. Under rubriken Typ av tillstånd ska, i enlighet med punkt 6.4 a i bilagan till nämnda förordning, medlemsstaterna ange "mobile ICT". Medlemsstaterna får också lägga till en angivelse på sitt eller sina officiella språk. Medlemsstaterna får även ange ytterligare uppgifter som rör tredjelandsmedborgarens anställningsförhållanden i pappersformat eller lagra sådana uppgifter elektroniskt. Uppgifter på uppehållstillståndskorten I 4 kap. 22 § UtlF anges att bevis om uppehållstillstånd ska utfärdas i enlighet med förordning (EG) nr 1030/2002. Vidare anges i 5 kap. 10 § UtlF att uppgifter om arbetstillstånd eller uppgift om rätt att arbeta ska föras in på utlänningens uppehållstillståndskort. Den som beviljas ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse kommer således att få ett bevis om tillståndet utfärdat i form av ett uppehållstillståndskort i enlighet med vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002. Någon ytterligare författningsreglering för att uppfylla direktivets krav i denna del behövs därför inte. Föreskrifter om vilka uppgifter som ska föras in på uppehållstillståndskortet för ett ICT-tillstånd och för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bör regleras på förordningsnivå. Utöver själva tillståndsbeviset i form av uppehållstillståndskort utfärdas inget ytterligare tillstånd som bevis för tillträde till arbetsmarknaden. Direktivets bestämmelse i artikel 13.5 om förbud för medlemsstaterna att utfärda sådana ytterligare tillstånd tillgodoses således genom gällande ordning. Hjälp med viseringar Huvudregeln enligt gällande ordning är att uppehållstillstånd och arbetstillstånd ska ha ansökts om och beviljats före inresan i Sverige. En utlänning som har beviljats ett uppehållstillstånd i Sverige behöver inte någon visering för att resa in i landet enligt 2 kap. 8 a § UtlL. Det krav på hjälp att få nödvändig visering som anges i artikel 13.7 föranleder därför inte någon författningsändring. 11.5 Handläggningstiden Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte nödvändiga med anledning av direktivets bestämmelser om inom vilken tid ett beslut i ett ärende om ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska avgöras och om komplettering av ansökan. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ambassaden i New Delhi uttrycker oro för att den nuvarande handläggningstiden kan skada investeringar, tillväxt och sysselsättning. Ambassaden i New Delhi menar därför att handläggningstiden på 90 dagar bör räknas från det att ansökan är komplett och att det bör framgå att beslut ska fattas så snart som möjligt. Ambassaden i Peking framhåller att kinesiska företag anser att handläggningstiderna är ett av de största hindren för verksamhet i Sverige. Ambassaden i Peking anser därför att det är bra med en tidsbestämd handläggningstid och att den kommer att underlätta kompetensförsörjningen i Sverige. Almega anser att 90 dagar är en för lång handläggningstid särskilt mot bakgrund av det i dag gällande undantaget från arbetstillstånd för vissa specialister. Svenskt Näringsliv anser att handläggningstiderna för olika typer av arbetstillstånd behöver bli enhetliga. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 15.1 ska beslut om ansökan om ICT-tillstånd, eller beslut om förlängning av sådant tillstånd, fattas så snart som möjligt och senast inom 90 dagar efter det att en fullständig ansökan har lämnats in. Om de uppgifter eller handlingar som lämnats in till stöd för ansökan är ofullständiga, ska sökanden, enligt artikel 15.2, föreläggas att komplettera sin ansökan. Handläggningstiden på 90 dagar och möjligheten att begära in kompletterande uppgifter gäller enligt artiklarna 22.2 b och 22.7 även vid ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Någon generell reglering av den tid inom vilken ett ärende om uppehålls- och arbetstillstånd ska avgöras finns inte i utlänningslagen. Någon möjlighet att, som Svenskt Näringsliv föreslår, vid genomförande av ICT-direktivet införa enhetliga krav på handläggningstider finns inte. Regeringen lägger dock allmänt sett vikt vid att handläggningen hos Migrationsverket är effektiv och ändamålsenlig och följer därför regelbundet upp frågan med myndigheten. Det finns vissa bestämmelser om tidsfrister i utlänningsförordningen som har sin grund i olika EU-direktiv (se t.ex. 4 kap. 21 b § och 5 a kap. 1 § UtlF). Direktivets krav på beslut inom viss tid och komplettering av ansökan är tydliga och det finns inte utrymme för medlemsstaterna att utforma dem på annat sätt än som framgår av direktivet. Enligt regeringens mening är det lämpligt att reglera dessa frågor på förordningsnivå. Några lagändringar behövs alltså inte med anledning av direktivet i denna del. 11.6 Skriftliga och motiverade beslut Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om skriftliga och motiverade beslut tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Inte heller direktivets bestämmelser om underrättelse till värdföretaget i Sverige vid återkallelse av beslut kräver någon lagändring. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 15.1 ska behörig myndighet skriftligen underrätta sökanden om beslut med anledning av ansökan i enlighet med förfarandena för underrättelser enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt. Enligt artikel 15.3 ska sökanden skriftligen underrättas om skälen för ett beslut att neka prövning av en ansökan, om avslag på en ansökan eller förlängning av en ansökan om ICT-tillstånd. Även skälen för att återkalla ett ICT-tillstånd ska skriftligen meddelas den som har ett sådant tillstånd och värdföretaget. Vidare anges i artikel 15.4 bl.a. att den skriftliga underrättelsen ska innehålla uppgifter om till vilken domstol eller administrativ myndighet den berörda personen kan överklaga beslut och tidsfristen för detta. Enligt artikel 22.7 ska artikel 15.3 och 15.4 även tillämpas i fråga om rörlighet för längre vistelse. Av 13 kap. 10 § första stycket UtlL följer att ett beslut i fråga om uppehållstillstånd och arbetstillstånd ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet. Direktivets krav på skriftliga och motiverade beslut i fråga om ICT-tillstånd och tillstånd för rörlighet för längre vistelse, dvs. kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd, tillgodoses därmed genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Sådana skriftliga och motiverade beslut ska alltid sändas till sökanden. Enligt 21 § förvaltningslagen (1986:223) ska en beslutsunderrättelse till part innehålla en uppgift om hur man överklagar beslutet. I detta ingår vilken tidsfrist som gäller för ingivande av ett överklagande. Direktivets bestämmelser om att den skriftliga underrättelsen ska innehålla anvisningar om överklagande är således uppfyllda genom gällande rätt och någon författningsändring är inte nödvändig. När det gäller beslut om återkallelse av ett tillstånd anges det i artikel 15.3 att även värdföretaget ska underrättas. Direktivets krav i denna del regleras lämpligen på förordningsnivå Någon lagändring behövs alltså inte heller med anledning av direktivet i denna del. 11.7 Rätt att överklaga beslut Regeringens bedömning: Direktivets krav på att beslut om avslag och återkallelse av tillstånd ska kunna överklagas tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 15.4 ska alla beslut om att neka prövning av eller avslå en ansökan om tillstånd, att avslå en ansökan om förlängning av ett tillstånd eller återkalla ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern förflyttning kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt. Denna artikel är enligt artikel 22.7 också tillämplig när det gäller ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. En förvaltningsmyndighets beslut enligt utlänningslagen får överklagas endast i de fall som särskilt anges i 14 kap. UtlL (14 kap. 1 §). I 14 kap. 3 § anges bl.a. att Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd eller beslut om återkallelse av ett uppehållstillstånd eller arbetstillstånd får överklagas till en migrationsdomstol. Detta innebär att även beslut om ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, som är kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd, kommer att kunna överklagas. Även beslut om avslag på en ansökan om förlängning av tillståndet bör kunna överklagas enligt den nämnda bestämmelsen. Direktivets bestämmelser i denna del tillgodoses således genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. 11.8 Tidsfrist för att ansöka om förlängning Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon tidsfrist för en ansökan om förlängning av ett ICT-tillstånd eller av ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 15.5 får medlemsstaterna kräva att en ansökan om förlängning ges in 90 dagar innan tillståndet löper ut. Enligt artikel 22.7 är den bestämmelsen även tillämplig i fråga om en ansökan om förlängning avseende ett tillstånd för längre vistelse. Enligt nuvarande ordning uppställs ingen tidsfrist inom vilken en ansökan om förlängning av ett uppehållstillstånd ska ges in till Migrationsverket. Det väsentliga är att ansökan ges in innan gällande tillstånd löper ut eftersom utlänningen annars vistas här olagligt. Motsvarande ordning bör gälla även i fråga om förlängning av de båda typerna av ICT-tillstånd. Den möjlighet som ges enligt direktivet att ange en tidsfrist på upp till 90 dagar innan tillståndet löper ut bör därför inte utnyttjas. 11.9 Tillstånd att vistas och arbeta i Sverige under handläggningstiden Regeringens förslag: En utlänning som ansöker om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in, vistas och arbeta här enligt reglerna om rörlighet för kortare vistelse. En utlänning som ansöker om en förlängning av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelse om att ge en utlänning tillåtelse att vistas i Sverige under handläggningstiden för en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse och en förlängningsansökan tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att det ska krävas att en ansökan ska ges in minst 20 dagar innan rörligheten för längre vistelse inleds för att utlänningen ska få arbeta i Sverige under tiden för ansökans prövning. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Om giltighetstiden för ett ICT-tillstånd löper ut under förfarandet för förlängning, ska medlemsstaterna enligt artikel 15.6 ge personen i fråga tillåtelse att vistas på deras territorium tills de behöriga myndigheterna har fattat ett beslut om ansökan. I ett sådant fall får medlemsstaterna, om så krävs enligt nationell rätt, utfärda nationella tillfälliga uppehållstillstånd eller motsvarande tillstånd. Enligt artikel 22.7 är den bestämmelsen även tillämplig i fråga om en ansökan om förlängning av ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Av artikel 22.2 c följer att det inte ska ställas något krav på visering för en person som ansöker om tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Enligt artikel 22.2 d ska den person som är föremål för företagsintern förflyttning tillåtas arbeta i den andra medlemsstaten till dess att de behöriga myndigheterna fattat beslut avseende ansökan om rörlighet för längre vistelse förutsatt att i) den tidsperiod som avses i artikel 21.1 och giltighetsperioden för det tillstånd för person som är föremål för företagsintern förflyttning som utfärdats av den första medlemsstaten inte har löpt ut, och ii) en fullständig ansökan har lämnats in, om den andra medlemsstaten så kräver, till den andra medlemsstaten minst 20 dagar innan rörligheten för längre vistelse för den person som är föremål för företagsintern förflyttning inleds. Enligt artikel 22.2 e får en ansökan om längre vistelse inte lämnas in vid samma tidpunkt som en underrättelse om rörlighet för kortare vistelse. Om behovet av rörlighet för längre vistelse uppstår efter det att rörligheten för kortare vistelse har inletts, får den andra medlemsstaten begära att ansökan om rörlighet för längre vistelse lämnas in minst 20 dagar före utgången av perioden av rörlighet för kortare vistelse. Vistelse under handläggningstiden I avsnitt 11.2 föreslås en bestämmelse om att en utlänning kan ansöka om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse inifrån landet. Detsamma gäller för en ansökan om förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd och för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Det förhållandet att en utlänning får lämna in en ansökan inifrån landet innebär även att han eller hon får vistas här under tiden för prövningen utan att behöva lämna landet under handläggningstiden. Något behov av en särskild bestämmelse om tillfälliga uppehållstillstånd eller motsvarande avseende vistelsen till dess att ett beslut i tillståndsfrågan har fattats finns därför inte. Arbete under handläggningstiden Den som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat bör, i enlighet med vad som anges i artikel 22.2 d, få arbeta vid värdföretaget i Sverige under tiden för prövningen av en ansökan om tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om giltighetstiden för ICT-tillståndet inte löpt ut och utlänningen har rätt att vistas och arbeta i Sverige enligt reglerna om rörlighet för kortare vistelse. Bestämmelser med sådant innehåll bör införas i det nya kapitlet om ICT-tillstånd. TCO anser att det ska krävas att en ansökan ska ges in minst 20 dagar innan rörligheten för längre vistelse inleds, för att förbättra möjligheterna att säkerställa att villkoren för tillståndet uppfylls. Liknande tidsfrister finns dock inte enligt nuvarande ordning och föreslås inte heller vid genomförandet av direktivet. Regeringen är därför av uppfattningen att möjligheterna enligt artikel 22.2 d ii) och artikel 22.2 e att ställa som krav att ansökan ska ges in inom viss tidsfrist inte bör utnyttjas. Direktivet anger inte något om vad som gäller i fråga om möjligheten att arbeta om en utlänning ansöker om en förlängning av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Enligt nuvarande ordning för arbetskraftsinvandring är den som inom giltighetstiden för ett arbetstillstånd ansöker om förlängning undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess att tillståndsfrågan har avgjorts (5 kap. 3 § UtlF). De nuvarande reglerna är dock begränsade till utlänningar som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL och omfattar därför inte ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. För att en utlänning som är föremål för företagsintern förflyttning och som ansöker om förlängning av sitt tillstånd inte ska behöva avbryta sitt arbete, bör det finnas en möjlighet för utlänningen att arbeta under tiden för ansökans prövning. Något hinder enligt direktivet mot en sådan ordning bedöms inte finnas. Bestämmelser med en sådan innebörd föreslås därför i utlänningslagens nya kapitel. 11.10 Ansökningsavgift Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte nödvändiga för att kunna utnyttja direktivets möjlighet att ta ut ansökningsavgifter. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 16 får medlemsstaterna kräva betalning av avgifter för handläggningen av ansökningar enligt direktivet. Avgiftsnivåerna får inte vara oproportionella eller oskäliga. Enligt artikel 22.7 är bestämmelsen även tillämplig i fråga om en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ansökningsavgifter för uppehålls- och arbetstillstånd finns i 23 kap. 2 a § UtlL. Bestämmelser om ansökningsavgifter för den som ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd finns i 8 kap. 5 § UtlF och i förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna. Avgiften för en ansökan om uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd uppgår i dag till 2 000 kronor och vid förlängning av tillstånden 1 000 kronor. Avgift för en familjemedlem till den som ansöker om sådana tillstånd är 1 000 kronor och 500 kronor för barn under 18 år. Det är naturligt att också den som ansöker om ett ICT-tillstånd, ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse och uppehållstillstånd för familjemedlemmar enligt ICT-direktivet betalar en avgift för prövningen av ansökan. Att regeringen får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter för uppehålls- och arbetstillstånd även för dessa personer följer av nämnda bemyndigande. Några lagändringar är således inte nödvändiga för att kunna utnyttja direktivets möjlighet att ta ut ansökningsavgifter. 11.11 Anmälningsskyldighet Regeringens förslag: En utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska anmäla förändringar som påverkar villkoren för tillståndet till Migrationsverket Ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket ifrågasätter om det inte också bör finnas en anmälningsskyldighet under ansökningsförfarandet för en utlänning som ansökt om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.7 ska sökanden under ansökningsförfarandet meddela de behöriga myndigheterna i ansökningsstaten alla förändringar som berör de i artikeln fastlagda villkoren för tillstånd. Enligt artikel 14 ska sökanden även under vistelsen meddela berörda myndigheter om ändringar som påverkar villkoren. Av artikel 23.3 följer att ett värdföretag i den andra medlemsstaten ska underrätta de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten om varje ändring som inverkar på de villkor som utgjorde grunden för den beviljade rörligheten. Direktivets bestämmelser i denna del är tvingande. Det föreslås därför att det i de nya reglerna införs en skyldighet för den som har ansökt om ett ICT-tillstånd att till Migrationsverket anmäla sådana ändringar som kan påverka bedömningen av om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. Det saknas stöd i direktivet för att införa en sådan anmälningsskyldighet även för sökanden av ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. En sådan sökande omfattas i stället av anmälningsskyldighet i den medlemsstat som utfärdat ICT-tillståndet. Artikel 14 torde inte vara begränsad till att utlänningen vistas i Sverige med stöd av ett ICT-tillstånd, utan torde även gälla för det fall att utlänningen har beviljats ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Det föreslås därför att såväl en utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd som en utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska ha en anmälningsskyldighet för ändrade förhållanden som kan påverka rätten till vistelse i Sverige. Även bestämmelsen i artikel 23.3 om underrättelseskyldighet för ett värdföretag är tvingande. Det bör därför införas en skyldighet för ett värdföretag att till Migrationsverket anmäla ändringar som inverkar på de villkor som utgjorde grunden för att bevilja ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. 11.12 Sanktioner Regeringens bedömning: Möjligheten att hålla värdföretaget ansvarigt för underlåtenhet att uppfylla villkoren för inresa, vistelse och rörlighet bör inte utnyttjas. Direktivets möjlighet att i vissa fall vid rörlighet för kortare eller längre vistelse ålägga värdföretaget särskilda sanktioner bör inte heller utnyttjas. Skyldigheten i övrigt att vidta åtgärder i syfte att förhindra missbruk och ålägga sanktioner vid överträdelse av direktivets bestämmelser är uppfyllda genom gällande rätt och kräver inga författningsåtgärder. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har ingen invändning mot bedömningen eller yttrar sig inte särskilt över den. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) delar inte bedömningen och anser att det bör införas särskilda bestämmelser om ansvar och sanktioner för värdföretag. Dessa remissinstanser efterfrågar även tydligare bestämmelser om efterkontroller. Skälen för regeringens bedömning Direktivet Enligt artikel 9.1 och 9.2 får medlemsstaterna hålla värdföretaget ansvarigt för underlåtenhet att uppfylla villkoren för inresa, vistelse och rörlighet enligt direktivet. Om värdföretaget hålls ansvarigt ska det finnas sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 9.3 ska medlemsstaterna vidta åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och ålägga sanktioner vid överträdelser av direktivet. Åtgärderna ska omfatta övervakning, bedömning och, i lämpliga fall, kontroll i enlighet med nationell rätt eller administrativ praxis. I artikel 23.7, som är kopplad till direktivets bestämmelser om rörlighet för kortare och längre vistelse i artiklarna 21 och 22, anges att medlemsstaterna får ålägga ett värdföretag som är etablerat på territoriet sanktioner om a) värdföretaget har underlåtit att underrätta myndigheterna om rörlighet avseende kortare vistelse enligt artikel 21.2 och 21.3, b) ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse används i andra syften än de för vilka det utfärdades, c) ansökan om tillstånd har lämnats in till en annan medlemsstat än den medlemsstat där den längsta sammanlagda vistelsen sker, d) den person som är föremål för företagsintern förflyttning inte längre uppfyller de kriterier och villkor på vars grund rörligheten tilläts och värdföretaget underlåter att underrätta de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten om en sådan ändring, eller e) den person som är föremål för företagsintern förflyttning började arbeta i den andra medlemsstaten trots att villkoren för rörligheten inte var uppfyllda enligt artikel 22.2 d. Värdföretaget bör inte hållas ansvarigt eller åläggas särskilda sanktioner En utgångspunkt i svensk rätt har hittills varit att det är den enskilde sökanden som har ansvaret för att han eller hon har de tillstånd som behövs för att ha rätt att resa in, vistas och arbeta i Sverige. Vid genomförandet av ICT-direktivet saknas anledning att välja lösningar som påtagligt avviker från den svenska ordningen annat än om direktivet kräver det. Om det senare skulle göras förändringar i det allmänna regelverket kan det på motsvarande sätt då finnas anledning till nya ställningstaganden med avseende på reglerna som genomför ICT-direktivet. Mot den bakgrunden görs i avsnitt 11.2 bedömningen att möjligheten att låta värdföretaget ansöka om tillstånd för den enskildes räkning inte bör utnyttjas. TCO och SACO anser att möjligheten att hålla värdföretaget ansvarigt för underlåtenhet att uppfylla direktivets villkor för inresa, vistelse och rörlighet ändå bör utnyttjas. TCO pekar på att arbetsgivaren har en aktiv roll vid ansökningar om arbetstillstånd inom ramen för det svenska regelverket och har en direkt makt att avgöra om villkoren för inresa är uppfyllda. Regeringen instämmer i och för sig i uppfattningen att arbetsgivaren generellt sett har en viktig roll vid ansökningar om arbetstillstånd. Den möjlighet som nu är i fråga riktar sig dock inte mot arbetsgivaren utan mot värdföretaget, som inte ansvarar för anställningsavtalet gentemot arbetstagaren. Vidare är det, enligt regeringens mening, inte lämpligt att ge värdföretaget ett ansvar för underlåtenhet att uppfylla direktivets villkor när det inte är värdföretaget som ska ge in ansökan. Åtgärder i syfte att förhindra missbruk från företagens sida får därför i stället, enligt regeringens mening, vidtas på annat sätt. Vid den bedömningen krävs inga lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 9.1 och 9.2. Vad avser möjligheten att införa sanktioner i samband med rörlighet inom EU anges i avsnitten 10.1 och 11.2 att något underrättelsekrav för värdföretag vid kortare vistelse inte bör införas och att värdföretagen inte bör få ansöka om ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Följaktligen bör det inte införas sanktioner om det finns brister i underrättelseskyldigheten i samband med en kortare vistelse eller om en ansökan har lämnats in till fel medlemsstat (artikel 23.7 a och c). När det gäller ett tillstånd som används för andra syften än för vilka det utfärdades (artikel 23.7 b) är det i första hand utlänningens ansvar att se till att villkoren för det beviljade tillståndet respekteras. Av denna anledning bedöms det inte ändamålsenligt att införa en möjlighet att ålägga värdföretaget en sanktion för att tillståndet används i andra syften än för vilka det har beviljats. I avsnitt 11.11 föreslås att värdföretaget ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Regeringen bedömer att denna anmälningsskyldighet är tillräcklig och att möjligheten att ålägga värdföretaget en sanktion för underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter av betydelse för tillståndet enligt artikel 23.7 d, i dessa situationer, som bedöms bli få, inte bör utnyttjas. I artikel 23.7 e anges en möjlighet för medlemsstaterna att införa en sanktion för värdföretag om en utlänning har börjat arbeta trots att villkoren för rörligheten inte var uppfyllda enligt artikel 22.2 d. Syftet med bestämmelsen torde vara att förhindra att en utlänning arbetar trots att han eller hon saknar nödvändiga tillstånd. En utlänning som arbetar utan att ha de tillstånd som krävs för arbete i Sverige riskerar bl.a. att avvisas eller utvisas enligt bestämmelserna i 8 kap. UtlL. Mot den bakgrunden saknas skäl att införa ytterligare bestämmelser för att säkerställa att utlänningar inte arbetar i Sverige utan tillstånd. Åtgärder mot missbruk och sanktioner vid överträdelser Bestämmelsen i artikel 9.3 är allmänt hållen och innebär att medlems-staterna ska vidta åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och ålägga sanktioner vid överträdelser av direktivet som ska omfatta övervakning, bedömning och, i lämpliga fall, kontroll i enlighet med nationell rätt eller administrativ praxis. Som framgår av avsnitt 11.2 kommer Migrationsverket att fatta beslut i första instans i ärenden om ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Precis som när det gäller andra ärenden om arbetskraftsinvandring kommer det att inom ramen för prövningen av ansökningar om tillstånd finnas ett ansvar för Migrationsverket att kontrollera den sökandes skötsamhet genom kontroll i belastnings-registret och att villkoren i anställningsavtalet uppfyller de krav som nu föreslås i det nya kapitlet. Vid en ansökan om förlängning ges tillfälle till en förnyad kontroll av hur arbetstagaren har levt upp till de anställningsvillkor som legat till grund för det tidigare beviljade tillståndet. Under den löpande tillståndstiden görs kontroller om det på något sätt kommer till Migrationsverkets kännedom att det finns skäl att återkalla tillståndet. Att Migrationsverket även har ett särskilt ansvar för att motverka missbruk av regler följer av 2 § 1 förordningen med instruktion för Migrationsverket. Det ankommer på Migrationsverket att bestämma den närmare utformningen av kontrollförfarandet utifrån det övergripande syftet att motverka och upptäcka missbruk. Mot den bakgrunden bedöms det inte behövas några ytterligare författnings-åtgärder för att uppfylla den allmänt hållna förpliktelsen att motverka missbruk. Om det framkommer att reglerna om tillstånd för företagsintern förflyttning missbrukas av företagen eller av den enskilde utlänningen, kan tillståndet återkallas eller en förlängning nekas, något som drabbar såväl utlänningen som arbetsgivaren och värdföretaget. Under vissa förutsättningar kan även straffansvar enligt 20 kap. UtlL bli aktuellt. Det är t.ex. så att den som under ett ansökningsförfarande underlåter att anmäla ändrade uppgifter av betydelse för tillståndet kan straffas med böter eller fängelse i högst sex månader enligt 20 kap. 6 § 2 UtlL. Vidare föreslås i avsnitt 8.10 och 9.2.2 att underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden ska kunna leda till att tillståndet avslås eller återkallas eller förlängning nekas. I Sverige ansvarar vidare både Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens parter för övervakning och kontroll av arbetstagares arbets- och anställningsvillkor. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt över utstationeringslagens bestämmelser om anmälningsskyldighet och anmälan av kontaktperson vid utstationering. Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att arbetstagarorganisationerna kontrollerar att en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal tillämpar avtalet på alla arbetstagare, såväl fackligt organiserade som oorganiserade. Det innebär att arbetstagarorganisationerna har huvudansvaret för att övervaka arbets- och anställningsvillkoren även för arbetstagare som utstationeras hit från utlandet. Som nämnts ovan under avsnitt 10.1 föreslås i departementspromemorian Utstationering och vägtransporter (Ds 2017:22) ett antal förslag till ett förändrat regelverk angående anmälningsskyldighet vid utstationering. Det bör i sammanhanget även nämnas att arbetsgivare enligt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567) inte får diskriminera den som hos arbetsgivaren står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Diskrimineringsförbudet, som alltså även omfattar värdföretag, gäller endast i den utsträckning som värdföretaget disponerar över de faktiska och rättsliga förhållandena (jfr prop. 2007/08:95 s. 136 f). Den som bryter mot förbudet mot diskriminering ska enligt 5 kap. 1 § diskrimineringslagen betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär och även ersättning för den förlust som uppkommer. Sammanfattningsvis bedömer regeringen att de redovisade sanktions- och kontrollmöjligheterna är tillräckliga för att möta direktivets krav på åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och på sanktioner vid överträdelse. Regeringen bedömer inte, till skillnad från TCO och SACO, att det inom ramen för detta lagstiftningsarbete är motiverat att införa ytterligare sanktioner. Några ytterligare författningsåtgärder föreslås därför inte med anledning av artikel 9.3. 12 Nationella tillstånd Regeringens förslag: En utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska kunna ansöka om och beviljas nationella uppehållstillstånd och arbetstillstånd efter inresan i Sverige. Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft ett av Sverige utfärdat ICT-tillstånd, ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse eller EU-blåkort eller ett uppehållstillstånd för arbete. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet ifrågasätter om möjligheten att få ett permanent uppehållstillstånd efter att ha haft ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse överensstämmer med direktivets syfte. Migrationsverket efterfrågar ett klargörande av om en sökande efter tre år kan ansöka om ett arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL med åberopande av samma anställning som legat till grund för ett ICT-tillstånd. Migrationsverket önskar också förtydliganden av hur bedömningen av sökandens bidrag till samhällsutvecklingen och koppling till Sverige påverkas av att sökanden vistas och arbetar utanför Sverige under perioder av företagsintern förflyttning till en annan EU-stat. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2.3 ska ICT-direktivet inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än tillstånd enligt ICT-direktivet, för alla anställningsändamål som inte omfattas av direktivet. Vidare anges i artikel 12.1 att den som är föremål för företagsintern förflyttning ska lämna medlemsstatens territorium efter att maximitiden för vistelsen har uppnåtts, om han eller hon inte har beviljats uppehållstillstånd på andra grunder i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt. I promemorian görs bedömningen att direktivet inte bör utgöra något hinder mot att en person som har ett tillstånd för företagsintern förflyttning ansöker om och beviljas ett nationellt uppehållstillstånd enligt de allmänna reglerna. Bedömningen grundar sig på artikel 2.3 som anger att medlemsstaterna har rätt att utfärda uppehållstillstånd på andra grunder i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att eftersom förslaget i promemorian innebär att ett ICT-tillstånd kan läggas till grund för ett beslut om permanent uppehållstillstånd, kommer tillståndet inte att utfärdas på "andra grunder". Fakultetsstyrelsen ifrågasätter därför om förslaget överensstämmer med direktivets syfte som enligt fakultetsstyrelsen är att reglera en tillfällig migration. Regeringen delar dock den bedömning som görs i promemorian och anser att det finns möjlighet att införa regler som tillåter ett byte av ett tillstånd för företagsintern förflyttning till ett uppehållstillstånd enligt de allmänna nationella reglerna. Direktivets syfte är, precis som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påpekar, att fastställa ett regelverk för den tillfälliga migration som företagsintern förflyttning i allmänhet innebär. Regler om migration i övrigt, t.ex. de svenska allmänna reglerna om uppehållstillstånd för arbete, faller inte inom ramen för direktivets tillämpningsområde och kan inte anses stå i strid med direktivets syfte. Om en utlänning efter en period av företagsintern förflyttning får anställning hos en svensk arbetsgivare innebär det, enligt regeringens mening, inte att uppehållstillståndet utfärdas på samma grunder som ICT-tillståndet. Inte heller ett permanent uppehållstillstånd baserat på att utlänningen bl.a. haft ett ICT-tillstånd anser regeringen som ett uppehållstillstånd baserat på samma grund som ICT-tillståndet. I sammanhanget kan det lyftas fram att det för utlänningar som har beviljats EU-blåkort finns en motsvarande möjlighet att byta tillståndstyp under vistelsen i landet. En sådan utlänning kan således beviljas uppehålls- och arbetstillstånd enligt de allmänna bestämmelserna i 5 kap. 10 § och 6 kap. 2 § UtlL och kan lämna in den ansökan inifrån landet med stöd av 5 kap. 18 a § UtlL. Utlänningar som har beviljats ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bör likabehandlas med utlänningar som har beviljats ett EU-blåkort. Dessutom kan ett byte av tillstånd tillgodose svenska företags behov av arbetskraft eftersom värdföretaget i sådana fall får möjlighet att anställa personen vilket annars inte hade varit möjligt. En person som är föremål för företagsintern förflyttning bör därför, enligt regeringens mening, kunna byta tillståndstyp och efter inresan i Sverige ansöka om ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd enligt de allmänna bestämmelserna om arbets- och uppehållstillstånd i UtlL. Det bör då även vara möjligt för hans eller hennes familjemedlemmar som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till den som har tillstånd för företagsintern förflyttning att ansöka om fortsatt uppehållstillstånd här, se vidare avsnitt 13. Migrationsverket efterfrågar ett klargörande av om en sökande efter tre år kan ansöka om ett arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL med åberopande av samma anställning som legat till grund för ett ICT-tillstånd. Om utlänningen och den aktuella anställningen faller under tillämpningsområdet för ICT-direktivet torde det dock inte, enligt regeringens bedömning, vara möjligt att efter tillståndstidens slut, ansöka om ett arbetstillstånd enligt de allmänna reglerna, jfr ovan i avsnitt 6. För att arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL ska bli aktuellt krävs alltså att det är fråga om en annan anställning. En annan fråga är om även utlänningar som har återtagits till Sverige ska ha möjlighet att ansöka om ett nationellt uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet. Om utlänningen har återtagits och tillståndstiden för ICT-tillståndet inte har löpt ut, finns det inget som hindrar att utlänningen ansöker om en förlängning. Något hinder bör inte heller finnas mot att utlänningen byter tillståndstyp och inom tillståndstiden ansöker om ett nationellt uppehålls- och arbetstillstånd. För det fall ICT-tillståndet har löpt ut medger direktivet dock inte att utlänningen ansöker om ett nytt ICT-tillstånd inifrån landet (artikel 11.2). Utgångspunkten enligt de allmänna reglerna är vidare att en utlänning bör återvända om tiden i ett uppehålls- och arbetstillstånd har löpt ut eftersom rätten att vistas i landet har upphört. Detsamma bör gälla för det fall ett ICT-tillstånd har löpt ut. Det bör alltså inte införas särskilda bestämmelser avseende ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd för en utlänning som har återtagits. Enligt nuvarande ordning får, som nämns ovan, ett permanent uppehållstillstånd beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för arbete eller ett EU-blåkort utfärdat av Sverige (5 kap. 5 § första stycket 1 UtlL). Även ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdat av Sverige bör kunna läggas till grund för ett permanent uppehållstillstånd. Normalt kommer utlänningen att behöva ha haft även någon annan typ av arbetstillstånd för att uppnå tidsperioden av fyra år, eftersom ett ICT-tillstånd som längst kan gälla i tre år. Regeringen föreslår en ändring i bestämmelsen i 5 kap. 5 § första stycket 1 UtlL så att även ICT-tillstånden omfattas. Det bör vara möjligt att räkna ihop tiderna för de olika tillståndstyperna vid beräkningen av de fyra åren. Paragrafen bör utformas i enlighet härmed. Vid bedömning av om permanent uppehållstillstånd ska beviljas får i det enskilda fallet avgöras om sökandens bidrag till samhällsutvecklingen och koppling till Sverige påverkats av att sökanden vistas och arbetar utanför Sverige under perioder av företagsintern förflyttning till en annan EU-stat. 13 Uppehållstillstånd för familjemedlemmar 13.1 Förutsättningarna för uppehållstillstånd för familjemedlemmar Regeringens förslag: Familjemedlemmar till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Uppehållstillståndet ska gälla för samma tid som anknytningspersonens tillstånd. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar ska i vissa fall få vägras. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket förespråkar att familjemedlemmar till personer som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL behandlas likvärdigt med familjemedlemmar till personer som har beviljats ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Migrationsverket efterfrågar även en motivering till varför ett mer extensivt familjebegrepp inte har valts och önskar ett förtydligande av hur ärenden med barn som fyller 18 år under tillståndsperioden ska hanteras. Sveriges advokatsamfund framhåller att motsvarande skyddsregler som anges i 5 kap. 16 § UtlL bör övervägas för familjemedlemmar till personer som har beviljats ICT-tillstånd. Förvaltningsrätten i Göteborg har vissa lagtekniska synpunkter. Skälen för regeringens förslag Direktivet Av artikel 19.1 följer att rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet) ska tillämpas på familjemedlemmar till personer med ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om inte annat anges i artikeln. Beträffande förutsättningar för uppehållstillstånd för familjemedlemmar anges i artikel 19.2 att rätten till familjeåterförening inte ska göras avhängig av att innehavaren av ett tillstånd har välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd eller av att han eller hon ska ha vistats i medlemsstaten under en viss minimiperiod. Vidare framgår av artikel 19.5 att giltighetstiden för uppehållstillståndet för familje-medlemmar bör upphöra den dag då anknytningspersonens ICT-tillstånd eller tillstånd för rörlighet för längre vistelse löper ut. Förutsättningarna för familjeåterförening I artikel 19.1 görs en hänvisning till familjeåterföreningsdirektivet. Artikeln innebär en rätt för familjemedlemmar att återförenas med en utlänning som beviljas ett tillstånd enligt direktivet. Eftersom det i ICT-direktivet görs vissa avvikelser från bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet bör uppehållstillstånd för familjemedlemmar till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse regleras i särskild ordning. Även bestämmelser om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bör därför tas in i det nya kapitlet som föreslås i utlänningslagen. Vid genomförande av familjeåterföreningsdirektivet och andra EU-rättsliga instrument som innehåller regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning har utlänningens make eller sambo samt barn till utlänningen eller till hans eller hennes make eller sambo, under förutsättning att barnet är under 18 år och ogift, bedömts vara familjemedlemmar (jfr 5 kap. 3 § och 6 a kap. 10 § UtlL). Det saknas skäl att göra en annan bedömning av vilken personkrets som kan komma i fråga för uppehållstillstånd på grund av anknytning till en utlänning som har ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Det innebär att uppehållstillstånd bör kunna beviljas ovan nämnda personkrets. Om det gäller ett barn och barnet står under gemensam vårdnad med en förälder som är kvar i hemlandet, bör medgivande från den förälder som är kvar i hemlandet krävas. Migrationsverket förespråkar att det även görs förändringar i regelverket för familjemedlemmar till personer som beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL. Sådana förändringar krävs inte för att genomföra ICT-direktivet och föreslås därför inte. Begränsningar i rätten till familjeåterförening Som framgår ovan är familjeåterföreningsdirektivet utgångspunkten för rätten till familjeåterförening enligt ICT-direktivet. Begränsningar i rätten till familjeåterförening som följer av familjeåterföreningsdirektivet bör därför även gälla för familjemedlemmar till den som har ett ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Sådana begränsningar har förts in i 5 kap. 17 a och 17 b §§ UtlL och innebär bl.a. att uppehållstillstånd får vägras om en utlänning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter i en ansökan och uppgifterna är av betydelse för att få uppehållstillståndet, utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet eller om det rör sig om skenäktenskap. En bestämmelse som anger att uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§ UtlL bör därför tas in i kapitlet om tillstånd för företagsintern förflyttning. Tillståndstid Uppehållstillstånd för en familjemedlem ska enligt artikel 19.5 ha samma giltighetstid som anknytningspersonens ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. En bestämmelse om att ett uppehållstillstånd som beviljas en familjemedlem ska gälla för samma tid som tillståndet bör därför införas. Uppehållstillstånd som beviljas ett ogift barn vars förälder är gift eller sambo med den som har ICT-tillstånd bör, i likhet med nu gällande ordning, ges för samma tid som förälderns uppehållstillstånd. Sveriges advokatsamfund framhåller att motsvarande skyddsregler som anges i 5 kap. 16 § UtlL bör övervägas för familjemedlemmar till personer som har beviljats tillstånd för företagsintern förflyttning. Angivna skyddsregler innebär att vissa familjemedlemmar som enligt reglerna i 5 kap. 8 § UtlL om s.k. uppskjuten invandringsprövning, beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa fall får beviljas ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd eller permanent uppehållstillstånd. Att införa sådana bestämmelser är inte ett krav enligt artikel 19 i direktivet och det är inte lämpligt att införa sådana regler för denna grupp av utlänningar som normalt kommer att ha en i tiden begränsad anknytning till Sverige. Det finns möjlighet för utlänningar med tillstånd för företagsintern förflyttning och deras familjemedlemmar att efter tillståndstiden beviljas nationella uppehålls- och arbetstillstånd, se vidare avsnitt 12 och 13.5. Migrationsverket efterfrågar ett förtydligande av hur ärenden med barn som fyller 18 år under tillståndsperioden ska hanteras. Direktivet innehåller inga särskilda bestämmelser i denna fråga och den bör därför hanteras i likhet med vad som gäller för familjemedlemmar enligt gällande ordning. Enligt allmänna rättsprinciper gäller att det är tidpunkten för myndighetens prövning av ansökan som är den relevanta när det gäller frågan om vid vilken tidpunkt förutsättningarna för uppehållstillstånd grundat på anknytning ska föreligga. 13.2 Handläggningstiden Regeringens bedömning: Någon lagändring är inte nödvändig med anledning av direktivets krav på handläggningstid för ett ärende om uppehållstillstånd för en familjemedlem till den som har ett ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Direktivets krav på att behandla familjemedlemmars ansökningar om uppehållstillstånd samtidigt som anknytningspersonens ansökan om tillstånd för företagsintern förflyttning tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 19.4 ska ett uppehållstillstånd för familjemedlemmar beviljas inom 90 dagar efter den dag då en fullständig ansökan lämnades in. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska behandla ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlemmarna samtidigt som ansökan om ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i de fall ansökningarna lämnas in samtidigt. Direktivets krav på handläggningstid kan regleras på förordningsnivå, jfr 4 kap. 21 a § UtlF. Någon lagändring behövs alltså inte med anledning av direktivet i denna del. När det gäller ansökningar som lämnas in samtidigt finns det enligt gällande ordning inget hinder mot att sådana ansökningar handläggs gemensamt. Enligt 7 § förvaltningslagen ska varje ärende handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt. Det torde ofta vara snabbare och mer effektivt att handlägga ansökningarna gemensamt, inte minst för att handläggningstiden om 90 dagar ska kunna upprätthållas. Kravet på gemensam handläggning bör därför komma att tillgodoses inom ramen för gällande ordning och kräver inte några författningsåtgärder. 13.3 Integrationsåtgärder Regeringens bedömning: Direktivets krav på att integrationsåtgärder inte får krävas förrän efter familjeåterförening är beviljad är inte relevant för svenska förhållanden. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslagen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 19.3 får inte medlemsstaterna ställa krav på integrationsåtgärder enligt familjeåterföreningsdirektivets artiklar förrän efter det att de berörda personerna har beviljats familjeåterförening (jfr artikel 4.1 och 7.2 i familjeåterföreningsdirektivet). De bestämmelser i familjeåterföreningsdirektivet som avses ger medlemsstaterna möjlighet att vid ansökningstillfället ställa krav på integrationsåtgärder. Vid genomförandet av familjeåterföreningsdirektivet i svensk rätt gjordes bedömningen att villkor för integration inte borde införas för de berörda personerna (prop. 2005/06:72 s. 44). Eftersom det alltså inte finns några villkor för integration, och inte heller nu bör införas sådana, är den aktuella artikeln inte relevant för svenska förhållanden. 13.4 Möjlighet att arbeta Regeringens bedömning: Direktivets krav på tillgång till anställning eller egen företagsverksamhet tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslagen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 19.6 ska, med avvikelse från artikel 14.2 i familjeåterföreningsdirektivet och utan att det påverkar principen om företräde för unionsmedborgare familjemedlemmar som har beviljats familjeåterförening ha rätt till tillgång till anställning eller egen företagsverksamhet på den medlemsstats territorium som utfärdade uppehållstillståndet för familjemedlemmen. Enligt artikel 14.2 i familjeåterföreningsdirektivet får medlemsstaterna besluta på vilka villkor som familjemedlemmar får utöva verksamhet som anställda eller egenföretagare. Exempelvis får medlemsstaterna införa tidsgränser innan familjemedlemmen kan beviljas tillstånd att utöva verksamhet som anställd. Enligt 6 kap. 3 § UtlL får arbetstillstånd ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar emot. Några andra villkor för tillträdet till arbetsmarknaden, såsom särskilda tidsgränser, finns inte. Bestämmelsen blir också tillämplig för familjemedlemmar till den som har ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse och ger således familjemedlemmar rätt till likabehandling. ICT-direktivets bestämmelser i denna del tillgodoses därför genom gällande rätt och kräver inte någon författningsändring. 13.5 Ansökan om uppehållstillstånd Regeringens förslag: En familjemedlem till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska ha ansökt om och beviljats uppehållstillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem får inte bifallas efter inresan. Detta gäller dock inte om ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som har beviljats på grund av anknytning till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdat av Sverige eller om sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. Om den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse beviljas uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd i Sverige enligt de allmänna reglerna får även hans eller hennes familjemedlemmar ansöka om och beviljas fortsatt uppehållstillstånd under vistelsen i Sverige. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslagen. Skälen för regeringens förslag: ICT-direktivet innehåller inte några särskilda bestämmelser om när en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska lämnas in, förutom den generella hänvisningen till familjeåterföreningsdirektivets bestämmelser (se artikel 5.3 i familjeåterföreningsdirektivet). I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande ordning bör en familjemedlem till den som har ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ha ansökt om och beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i Sverige (jfr 5 kap. 18 § första stycket UtlL). En ansökan om uppehållstillstånd bör dock i vissa fall kunna beviljas när familjemedlemmen redan befinner sig här i landet. Det bör för det första vara möjligt vid en ansökan om förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av att den som har ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse har fått sitt tillstånd förlängt under vistelsen här. Det är vidare rimligt att en familjeåterförening som redan har skett i en annan EU-stat tillåts fortsätta om anknytningspersonen flyttar från en EU-stat till en annan i enlighet med direktivets bestämmelser om rörlighet för längre vistelse. En ansökan bör därför kunna ges in och prövas efter inresan om anknytningspersonen redan har ett ICT-tillstånd utfärdat av en annan EU-stat. Det bör dock gälla under förutsättning att familjemedlemmen har ett uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning i den EU-stat som har beviljat anknytningspersonen ICT-tillståndet. Bestämmelser med den innebörden bör tas in i det nya kapitlet i utlänningslagen. I avsnitt 12 föreslås att den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska ges möjlighet att under vistelsen i Sverige ansöka om och beviljas ett nationellt uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt gällande regler för arbetskraftsinvandring. Frågan om ett fortsatt uppehållstillstånd för familjemedlemmen bör även i ett sådant fall kunna prövas och beviljas när familjemedlemmen befinner sig i Sverige. Regelverket bör utformas i enlighet med detta. 13.6 Återkallelse av uppehållstillstånd för familjemedlemmar Regeringens förslag: Ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får återkallas om anknytningen till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bryts eller ett sådant tillstånd återkallas eller om familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg anser att resonemanget om en obligatorisk återkallelsegrund vid hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa borde ha lika stark bäring på familjemedlemmars uppehållstillstånd, oavsett att den EU-rättsliga regleringen för dessa personer finns i familjeåterföreningsdirektivet. Skälen för regeringens förslag: När det gäller bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd för familjemedlemmar innehåller ICT-direktivet inte några särskilda sådana bestämmelser. Däremot finns det sådana bestämmelser i familjeåterföreningsdirektivet. Den grundläggande förutsättningen för att en familjemedlem ska beviljas ett uppehållstillstånd på grund av anknytning är, som framgår ovan, att den person som är föremål för företagsintern förflyttning har beviljats ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Giltighetstiden för familjemedlemmens tillstånd ska vidare vara densamma som för ICT-tillståndet eller ICT-tillståndet för rörlighet för längre vistelse. Om utlänningens tillstånd återkallas och han eller hon utvisas från Sverige, bör det finnas möjlighet att även återkalla familjemedlemmarnas uppehållstillstånd. Vid bedömningen av om återkallelse bör ske bör beaktas bl.a. hur lång tid som återstår av tillståndstiden, om det inverkar på barns skolgång eller det annars finns skäl att låta familjemedlemmarna stanna kvar i Sverige till dess tillstånden löper ut. I 7 kap. 3 § UtlL anges under vilka förutsättningar som ett uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har rest in i landet. Det gäller bl.a. om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats med stöd av bestämmelserna om familjeåterförening i 5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL och förhållandet upphör. Återkallelse kan då även ske av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats makens eller sambons barn. En motsvarande återkallelsegrund finns när det gäller EU-blåkort (6 a kap. 13 § UtlL) och bör finnas även när det gäller ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Enligt artikel 6.2 i familjeåterföreningsdirektivet får en medlemsstat också återkalla ett uppehållstillstånd för en familjemedlem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa och enligt regeringens mening bör en sådan återkallelsegrund finnas för familjemedlemmar till den som har ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Även om det sannolikt är möjligt att föra ett resonemang kring att en sådan bestämmelse skulle kunna göras obligatorisk är det rimligt att nu utforma bestämmelsen på samma sätt som för familjemedlemmar till den som har EU-blåkort respektive så som familjeåterföreningsdirektivet i övrigt har genomförts, jfr t.ex. 5 kap. 17 a § första stycket 3 UtlL. Eventuella förändringar får göras samlat för samtliga sådana regler. Mot bakgrund av att det föreslås att bestämmelser om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till den som har ett tillstånd för företagsintern förflyttning ska tas in i det nya kapitlet i utlänningslagen bör även bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd för familjemedlemmar finnas i det nya kapitlet. 13.7 Samhällsorientering för familjemedlemmar till innehavare av ICT-tillstånd Regeringens förslag: Familjemedlemmar som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för längre vistelse ska erbjudas samhällsorientering. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare framgår att det finns en skyldighet för kommuner att erbjuda samhällsorientering till nyanlända som omfattas av lagen. Lagen omfattar bl.a. familjemedlemmar till personer som har beviljats uppehållstillstånd för arbete enligt utlänningslagens bestämmelser om arbetskraftsinvandring eller EU-blåkort. Till den grupp som lagen omfattar är det rimligt att föra även familjemedlemmar till personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Även familjemedlemmar till personer med ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse föreslås därför omfattas av lagen. 14 Rättigheter som följer av ett tillstånd 14.1 Rätt till inresa och vistelse Regeringens bedömning: Direktivets krav i fråga om rätt till inresa och vistelse i Sverige för den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. När det gäller tillstånd avseende rörlighet för kortare vistelse tillgodoses kravet genom förslaget i avsnitt 10.1. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 17 a följer att den som har ett ICT-tillstånd under giltighetstiden för tillståndet ska ha rätt att resa in och vistas här i landet. Enligt andra stycket gäller det även för personer som omfattas av rätt till rörlighet för längre eller kortare vistelse. Att en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd har rätt att resa in och vistas i Sverige framgår av 2 kap. 4 § UtlL. Direktivets artikel om rätt till inresa och vistelse för den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse tillgodoses således genom gällande rätt och någon författningsändring är därför inte nödvändig. Möjligheten till att resa in och vistas i Sverige vid rörlighet för kortare vistelse tillgodoses genom förslaget i avsnitt 10.1 om att en utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat har rätt att resa in, vistas och arbeta här i 90 dagar under en 180-dagarsperiod. 14.2 Fri tillgång till svenskt territorium Regeringens bedömning: Direktivets krav i fråga om fri tillgång till svenskt territorium för den som har ett ICT-tillstånd eller har utnyttjat rätten till rörlighet för längre eller kortare vistelse tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 17 b följer att den som har ett tillstånd för företagsintern förflyttning under giltighetstiden för tillståndet ska ha fri tillgång till hela territoriet i enlighet med vad som föreskrivs i nationell rätt. Enligt andra stycket gäller bestämmelsen även för personer som har utnyttjat rätten till rörlighet för längre eller kortare vistelse. Enligt bestämmelsen i artikel 2.1 i fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen, som gäller som svensk lag, har var och en som befinner sig lagligen inom rikets territorium rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort om inte annat föreskrivs i lag med hänsyn till bl.a. allmän säkerhet och allmän ordning (artikel 2.3). Den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse eller befinner sig i Sverige för rörlighet för kortare vistelse har tillgång till det svenska territoriet genom den rätt till inresa och vistelse som ett ICT-tillstånd ger. Direktivets bestämmelse om fri tillgång till svenskt territorium, med de begränsningar som får föreskrivas i nationell lagstiftning, tillgodoses således av gällande rätt. 14.3 Rätt att bedriva specifik yrkesverksamhet Regeringens bedömning: Direktivets krav i fråga om rätt att utöva de specifika arbetsuppgifterna för vilka tillståndet beviljades tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 17 c följer att den som har ett tillstånd för företagsintern förflyttning ska ha rätt att utöva de specifika arbetsuppgifter för vilka tillståndet beviljades. Enligt andra stycket gäller bestämmelsen även för personer som har utnyttjat rätten till rörlighet för längre eller kortare vistelse. Enligt 2 kap. 7 § UtlL är ett arbetstillstånd ett tillstånd att arbeta i Sverige. Det finns inget som hindrar en utlänning som har ett uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige från att också utföra den specifika arbetsuppgiften. Av artikel 5.2 e i ICT-direktivet följer att en utlänning måste uppfylla kraven för att utöva ett reglerat yrke om ICT-tillståndet eller ICT-tillståndet för rörlighet för längre vistelse avser ett sådant yrke (se vidare avsnitt 8.5). När yrkeskvalifikationerna väl är erkända finns det inget som hindrar utlänningen från att utöva det reglerade yrket. Direktivets krav i denna del tillgodoses genom gällande ordning och kräver därför inte någon författningsändring. 15 Likabehandling under vistelsen i Sverige 15.1 Arbets- och anställningsvillkor Regeringens bedömning: Direktivets krav på likabehandling i fråga om arbets- och anställningsvillkor tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några särskilda bestämmelser eller författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet påpekar att det kan ifrågasättas om gällande rätt tillgodoser direktivets krav i artikel 18.1, med hänsyn främst till att tillämpningsområdet för utstationeringsdirektivet, till skillnad från ICT-direktivet, är begränsat till tillhandahållande av tjänster över gränserna. Även Sveriges advokatsamfund tar upp frågan om utstationeringsdirektivets tillämpningsområde i förhållande till ICT-direktivet. Skälen för regeringens bedömning: ICT-direktivets artikel 18.1 föreskriver att, oavsett vilken rätt som gäller för anställningsförhållandet, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.4 b, personer som är föremål för företagsintern förflyttning och som beviljats inresa enligt direktivet åtminstone ska behandlas på samma sätt som personer som omfattas av utstationeringsdirektivet när det gäller arbets- och anställningsvillkor i enlighet med artikel 3 i utstationeringsdirektivet i den medlemsstat där arbetet utförs. Enligt artikel 3 i utstationeringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att de utstationerande företagen garanterar de utstationerade arbetstagarna de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som gäller på följande områden: a) längsta arbetstid och kortaste vilotid, b) minsta antal betalda semesterdagar per år, c) minimilön, d) villkor för att ställa arbetstagare till förfogande, e) säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen, f) skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och unga och g) likabehandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling. De i utstationeringsdirektivet uppräknade villkoren utgör den s.k. hårda kärnan av minimivillkor. Bestämmelser i svensk rätt som motsvarar detta finns, som anges ovan i avsnitt 8.8, i 5-5 b §§ utstationeringslagen. Utstationeringslagen är inte begränsad till att endast omfatta arbetsgivare inom EU eller EES, utan den gäller alla utstationerande arbetsgivare oavsett vilket land de är etablerade i, dvs. även arbetsgivare som är etablerade i tredje land och som kan omfattas av ICT-direktivet. I promemorian görs bedömningen att direktivets krav tillgodoses genom gällande rätt. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter bedömningen och anför att tillämpningsområdet för utstationeringsdirektivet, till skillnad från ICT-direktivet, är begränsat till att arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över gränserna. Även Sveriges advokatsamfund tar upp frågan om tillämpningsområdet för utstationeringsdirektivet i förhållande till ICT-direktivet. Enligt samfundets mening kan det inte uteslutas att rättsliga avgöranden - exempelvis rörande koncernbegreppet - kan komma att klargöra att tillämpningsområdet för utstationeringsdirektivet skiljer sig från ICT-direktivet. Det kan i och för sig konstateras att tillämpningsområdet för ICT-direktivet och utstationeringslagen sett till ordalydelsen inte är identiskt. Företagsinterna förflyttningar inom ramen för ICT-direktivet torde dock i allmänhet utgöra ett tillhandahållande av tjänster över gränserna och därmed omfattas av utstationeringslagen. Vidare avses med utstationerad arbetstagare, enligt 4 § utstationeringslagen, varje arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land men som under en begränsad tid utför arbete i Sverige, t.ex. när en arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige till en arbetsplats eller till ett företag som tillhör koncernen. Det kan således konstateras att både utstationeringsdirektivet och ICT-direktivet använder begreppet koncern (group of undertakings på engelska), vilket talar för att begreppet ska ges samma tolkning i de båda EU-instrumenten. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att direktivets krav i artikel 18.1 tillgodoses genom gällande rätt. Enligt artikel 4.2 i ICT-direktivet får medlemsstaterna anta förmånligare bestämmelser för tredjelandsmedborgare när det gäller artikel 18. Det finns alltså inget hinder mot att personer som är föremål för företagsintern förflyttning behandlas mer förmånligt än vad som gäller för arbetstagare som utstationeras inom ramen för utstationeringsdirektivet. Den 1 juni 2017 trädde nya utstationeringsregler i kraft som innebär att begränsningarna i rätten att vidta stridsåtgärder endast ska gälla i förhållande till arbetsgivare etablerade inom EES-området (se prop. 2016/17:107). Begränsningarna i rätten att vidta stridsåtgärder i utstationeringssituationer gäller därför inte i förhållande till en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare från tredje land. Arbetstagare som utstationeras till Sverige från tredje land behandlas genom lagändringen mer förmånligt än arbetstagare som utstationeras till Sverige inom ramen för utstationeringsdirektivet. 15.2 Föreningsfrihet Regeringens bedömning: Direktivets krav på likabehandling i fråga om föreningsfrihet tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 18.2 a ska personer som är föremål för företagsintern förflyttning likabehandlas med svenska medborgare i fråga om föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke. Likabehandling ska även gälla i fråga om rättigheter och förmåner som sådana organisationer tillhandahåller. Nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet ska dock inte åsidosättas. Av 2 kap. 25 § första stycket 1 regeringsformen följer att utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om föreningsfrihet om inte annat följer av särskilda föreskrifter i lag. Några föreskrifter som begränsar utlänningars möjligheter till föreningsfrihet eller frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation finns inte. Enligt 2 kap. 11 § diskrimineringslagen är diskriminering förbjuden i fråga om medlemskap eller medverkan i en arbetstagarorganisation, arbetsgivarorganisation eller yrkesorganisation och förmåner som en sådan organisation tillhandahåller sina medlemmar. ICT-direktivets krav tillgodoses således genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. 15.3 Erkännande av yrkeskvalifikationer Regeringens bedömning: Direktivets krav på likabehandling i fråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer tillgodoses genom gällande rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Universitets- och högskolerådet påpekar att det generella bedömningsuppdraget som regleras i förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet inte omfattar prövning av kvalifikationer för tillträde till reglerat yrke. Skälen för regeringens bedömning Direktivet Enligt artikel 18.2 b ska personer som är föremål för företagsintern förflyttning likabehandlas med svenska medborgare i fråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. Erkännande av examens- och utbildningsbevis Möjligheten att få ett utländskt examens- eller utbildningsbevis bedömt och erkänt är densamma oavsett sökandens medborgarskap (4 § förordningen med instruktion för Universitets- och högskolerådet). Universitets- och högskolerådet svarar för bedömningar av utländska utbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå. Ovanstående gäller oavsett i vilket land utbildningen genomförts. Direktivets krav på likabehandling när det gäller erkännande av examens- och utbildningsbevis tillgodoses således genom gällande rätt. Erkännande av yrkeskvalifikationer I den utsträckning som erkännande av yrkeskvalifikationer skulle bli aktuellt är möjligheten att få dessa kvalifikationer erkända inte beroende av sökandens medborgarskap. Som Universitets- och högskolerådet påpekar omfattas inte prövning av yrkeskvalifikationer för tillträde till reglerade yrken av det generella bedömningsuppdraget i förordningen med instruktion för Universitets- och högskolerådet. Den bedömningen görs i stället av den myndighet som är behörig att erkänna yrkeskvalifikationer för det aktuella yrket. En närmare reglering av prövningen av erkännande av yrkeskvalifikationer som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i förordningen (2016:157) om erkännande av yrkeskvalifikationer. ICT-direktivets krav på likabehandling när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer tillgodoses därför genom gällande rätt. 15.4 Social trygghet Regeringens förslag: En utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige för en period som överstiger nio månader, och som kan härleda rättigheter i fråga om familjeförmåner från EU-rätten, ska jämställas med svenska medborgare när det gäller rätt till studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg. Likabehandlingen ska även omfatta familjemedlemmar som har uppehållstillstånd i Sverige. Regeringens bedömning: Direktivets krav på likabehandling i fråga om social trygghet tillgodoses i övrigt genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Centrala studiestödsnämnden (CSN) efterfrågar ett klargörande av om ett ICT-tillstånd, ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd på grund av anknytning i sig innebär att CSN ska kontakta Försäkringskassan för prövning av om EU:s samordningsbestämmelser är tillämpliga. CSN har vidare vissa lagtekniska synpunkter. Försäkringskassan påpekar att den inte kommer att ha kännedom om vilka personer som har beviljats ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige och därför kan omfattas av de svenska sociala trygghetssystemen, eftersom förslaget inte innehåller något krav på Migrationsverket att informera Försäkringskassan om utfärdade och återkallade tillstånd. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivet Enligt artikel 18.2 c ska personer som är föremål för företagsintern förflyttning likabehandlas med medborgarna i den medlemsstat där arbetet utförs när det gäller bestämmelser i nationell rätt om de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, om inte rätten i ursprungslandet är tillämplig genom bilaterala avtal eller genom den nationella rätten i den medlemsstat där arbetet utförs, vilka säkerställer att den person som är föremål för företagsintern förflyttning omfattas av lagstiftningen om social trygghet i ett av dessa länder. Vid rörlighet inom EU, och utan att det påverkar bilaterala avtal som säkerställer att den person som är föremål för företagsintern förflyttning omfattas av ursprungslandets nationella rätt, ska förordning (EU) nr 1231/2010 tillämpas på motsvarande sätt. De förmånsslag som räknas upp i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004 är t.ex. förmåner vid sjukdom, ålderdom, olycksfall i arbetet och familjeförmåner. I skäl 38 anges att eftersom den person som är föremål för företagsintern förflyttning samt vederbörandes medföljande familjemedlemmar endast tillfälligt vistas i en medlemsstat, bör direktivet inte påverka medlemsstaternas rätt att, under vissa villkor begränsa likabehandlingen i fråga om familjeförmåner. I artikel 18.3 anges att medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) 1231/2010, får besluta att familjeförmåner inte ska tillämpas för personer som är föremål för företagsintern förflyttning och som har fått tillstånd att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium för en period som inte överstiger nio månader. Ändringar i studiestödslagen De svenska studiestödsförfattningarna bygger i stor utsträckning på bestämmelser om medborgarskap. Vissa grupper av utländska medborgare, som kan härleda rättigheter i fråga om sociala förmåner eller familjeförmåner från främst EU-rätten, jämställs dock med svenska medborgare (1 kap. 4-7 §§ studiestödslagen [1999:1395]). För att genomföra ICT-direktivet bör personer som har beviljats ett tillstånd i Sverige enligt direktivet jämställas med svenska medborgare när det gäller rätt till s.k. familjeförmåner enligt förordning (EG) nr 883/2004. Av artikel 2.1 i den förordningen följer att den är tillämplig även på medföljande familjemedlemmar. Även familjemedlemmar till tillståndsinnehavaren bör därför omfattas av rätten till s.k. familjeförmåner. På studiestödsområdet anses studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg vara familjeförmåner. Inackorderingstillägget inom studiehjälpen och studiemedel betraktas däremot EU-rättsligt som sociala förmåner och inte som familjeförmåner. Studiehjälp ges främst till ungdomar i gymnasieskolan. I praktiken kommer det således främst kunna bli aktuellt med studiehjälp till medföljande barn i gymnasieåldern. I likhet med vad som gäller för familjemedlemmar till vissa gästforskare och till innehavare av s.k. EU-blåkort bör det för likabehandling krävas att familjemedlemmarna själva har uppehållstillstånd i Sverige (1 kap. 7 § studiestödslagen). CSN efterfrågar om myndigheten ska kontakta Försäkringskassan för prövning av om EU:s samordningsbestämmelser är tillämpliga. Sådana frågor av mer praktisk natur som kan uppkomma i samband med handläggning av ärenden om studiehjälp till personer som har beviljats ett tillstånd i Sverige enligt direktivet bör så långt som möjligt hanteras på samma sätt som ärenden om studiehjälp till familjemedlemmar till vissa gästforskare och till innehavare av s.k. EU-blåkort. Vilka familjemedlemmar som kan komma i fråga för ett uppehållstillstånd på grund av anknytning till innehavare av tillstånd för företagsintern förflyttning behandlas i avsnitt 13. Rätten till likabehandling i fråga om studiestöd bör begränsas till att omfatta personer som har fått ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för längre vistelse i Sverige för en period som överstiger nio månader. Direktivets möjlighet enligt artikel 18.3 att begränsa likabehandlingen i detta avseende bör således utnyttjas. Genom en sådan begränsning säkerställs att den som får del av förmånen har en viss anknytning till Sverige. Till skillnad från i blåkortsdirektivet saknas möjlighet i ICT-direktivet att begränsa rätten till studiestöd till att gälla inom territoriet, dvs. till stöd vid studier i Sverige. Social trygghet i övrigt Svensk lagstiftning avseende social trygghet, dvs. förmåner inom socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt hälso- och sjukvården, är i övrigt neutral i förhållande till medborgarskap. Direktivets krav på likabehandling i fråga om social trygghet tillgodoses genom gällande rätt och kräver därmed inte några författningsändringar. Direktivet innehåller inte något krav på en sådan underrättelseskyldighet för Migrationsverket som Försäkringskassan efterfrågar och någon sådan föreslås därför inte. 15.5 Pensioner Regeringens bedömning: Direktivets krav på likabehandling i fråga om rätt till lagstadgade pensioner som är grundade på tidigare anställning tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Pensionsmyndigheten efterfrågar ett klargörande av hur fastställandet av bosättningstid för garantipension ska hanteras för utlänningar som omfattas av ICT-direktivet. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 18.2 d ska, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 1231/2010 och bilaterala avtal, utbetalning av lagstadgade ålders- och invaliditetspensioner och pensioner vid dödsfall grundade på tidigare anställning som personer som är föremål för företagsintern förflyttning haft och som förvärvats av sådana personer som flyttar till ett tredje land, eller efterlevande till sådana personer som är föremål för företagsintern förflyttning som bor i ett tredje land och som erhåller rättigheter härledda från den person som är föremål för företagsintern förflyttning i enlighet med den lagstiftning som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, ske på samma villkor och med samma belopp som medborgarna i de berörda medlemsstaterna när de flyttar till ett tredje land. De tillämpliga svenska bestämmelserna om utbetalning av förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande och vid arbetsskada till en person som vistas eller bor utomlands finns i 5 kap. 13-16 §§ och 6 kap. 16-17 §§ socialförsäkringsbalken och omfattar inkomstgrundad ålderspension, inkomstrelaterad efterlevandepension och efterlevandeskydd i form av premiepension. Något krav på likabehandling i fråga om tillgång till bosättningsgrundad pension såsom garantipension ställer direktivet emellertid inte upp. Kravet på likabehandling avser i detta sammanhang endast rätt till lagstadgade pensioner som är grundade på tidigare anställning. De ovan omnämnda bestämmelserna är inte beroende av vilket medborgarskap förmånstagaren har. Direktivets krav på likabehandling i fråga om rätt till de aktuella förmånerna tillgodoses således genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. 15.6 Tillgång till varor och tjänster Regeringens bedömning: Direktivets krav på likabehandling i fråga om tillgång till varor och tjänster tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 18.2 e ska personer som är föremål för företagsintern förflyttning likabehandlas med svenska medborgare i fråga om tillgång till varor och tjänster och leverenser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, utom förfaranden för att få tillgång till bostäder enligt nationell rätt, utan att detta påverkar avtalsfriheten i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, och tjänster som tillhandahålls av offentliga arbetsförmedlingar. Utländska arbetstagare som lagligen vistas i Sverige ska likabehandlas med svenska medborgare i fråga om tillgång till varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten. Av 2 kap. 12 § diskrimineringslagen följer att diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten. Enligt 2 kap. 9 § samma lag är diskriminering av arbetssökande och arbetstagare förbjuden i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag. Det finns alltså inga begränsningar på grund av medborgarskap för att få tillgång till sådana varor och tjänster som avses i artikel 18.2 e, förfaranden för att erhålla bostäder eller för att ta del av arbetsförmedlingars tjänster. Direktivets bestämmelse om likabehandling med svenska medborgare i denna del tillgodoses således genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. 16 Statistik Regeringens bedömning: Några författningsändringar är inte nödvändiga med anledning av ICT-direktivets krav på att tillhandahålla kommissionen statistik. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen. Några remissinstanser har lämnat detaljsynpunkter kring hantering av statistik. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 26 i direktivet ska medlemsstaterna utse en nationell kontaktpunkt som ska samarbeta effektivt och ansvara för att motta och översända den information som är nödvändig för tillämpningen av artiklarna 21, 22 och 23. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 24, årligen tillhandahålla kommissionen uppgifter om antalet ICT-tillstånd och ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse som har utfärdats för första gången samt i tillämpliga fall uppgifter om underrättelser som mottagits enligt artikel 21.2, och, i möjligaste mån, uppgift om antalet personer vars ICT-tillstånd har förnyats eller återkallats. Statistikuppgifterna ska redovisas utifrån medborgarskap och uppehållstillståndens giltighetstid och, i möjligaste mån, utifrån ekonomisk sektor och den av företaget internt förflyttade personens ställning. Regeringen har utsett Migrationsverket till kontaktpunkt enligt ICT-direktivet, se 3 § förordningen med instruktion för Migrationsverket. Enligt 2 § i samma förordning ska Migrationsverket bl.a. föra register och statistik över utlänningar i landet i den utsträckning det behövs för verksamheten. Migrationsverkets uppdrag får anses innefatta att tillhandahålla kommissionen sådana statistikuppgifter som avses i artikel 24 och det bedöms inte finnas behov av ytterligare reglering. Några författningsändringar för att genomföra direktivet i denna del är därför inte nödvändiga. 17 Övriga förslag Regeringens förslag: I upplysningsbestämmelsen om att bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd finns i lagens kapitel om EU-blåkort ska det även upplysas om det nya kapitlet om tillstånd för företagsintern förflyttning. Lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ska ändras så att även en utlänning som ska utöva umgänge med ett barn som är bosatt i Sverige ska erbjudas samhällsorientering. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslagen. Skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 7 a § UtlL finns en upplysningsbestämmelse som anger att bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning (EU-blåkort) finns i 6 a kap. Med hänsyn till att det nu införs ytterligare ett kapitel med bestämmelser om kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd bör bestämmelsen ändras så att den även anger att bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd finns i kapitlet om tillstånd för företagsintern förflyttning. Lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare innehåller bestämmelser om kommuners ansvar att erbjuda samhällsorientering. Enligt 2 § första stycket 2 ska samhällsorientering erbjudas nyanlända invandrare som har beviljats ett uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-3, andra eller tredje stycket UtlL. Den sistnämnda paragrafen har emellertid nyligen ändrats genom att en ny tredje punkt har tagits in i paragrafens första stycke vilket har fått till följd att de påföljande punkterna fått en ny numrering (SFS 2014:778, prop. 2013/14:217). Av förbiseende ändrades inte samtidigt hänvisningen i lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare, vilket har fått till följd att samhällsorientering för närvarande inte enligt lagen ska erbjudas en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till ett barn med vilken han eller hon har umgängesrätt (nuvarande 5 kap. 3 a § första stycket 4 UtlL). Eftersom samhällsorientering bör erbjudas även sådana invandrare bör hänvisningen i 2 § första stycket 2 lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ändras. 18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 mars 2018. Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 december 2017. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget eller bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 27 anges att medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 29 november 2016. Det är angeläget att lagändringarna kan träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 mars 2018. De nya bestämmelserna ska tillämpas vid prövning från och med den dag då de träder i kraft. Regeringen bedömer att det inte behövs några övergångsbestämmelser. 19 Kostnader och andra konsekvenser Regeringens bedömning: Förslagen bedöms leda till marginellt ökade kostnader för Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Centrala studiestödsnämnden. Dessa kostnader ska hanteras inom myndigheternas befintliga anslag. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket gör bedömningen att antalet ärenden som omfattas av förslagen är begränsat. Verket har inte haft möjlighet att göra några ekonomiska beräkningar men anser att ökade kostnader på grund av den nya ärendetypen, utbildningsinsatser samt längre handläggningstider inte kan uteslutas. Centrala studiestödsnämnden (CSN) instämmer i den bedömning som görs i promemorian. Svenskt Näringsliv anser att konsekvensanalysen är bristfällig och bedömer att antalet överklagade beslut kommer att öka mer än bara marginellt som en följd av de begränsningar och oklarheter som de nya reglerna medför. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter bedömningen att förslagen endast innebär en marginell påverkan på de myndigheter som handlägger utlänningsärenden. Almega påpekar att en konsekvens av förslagen är att undantaget från krav på arbetstillstånd för specialister och praktikanter tas bort vilket är en stor förändring för Sveriges internationella företag. Almega efterfrågar en analys av om handläggningstiden kommer att påverkas och anser att Migrationsverket behöver få en kraftfull resursförstärkning för att säkerställa att handläggningen av ICT-tillstånd går snabbt och smidigt och att övergången till det nya systemet inte påverkar företagens verksamhet negativt. Skälen för regeringens bedömning Samhällsekonomiska konsekvenser Det är svårt att bedöma i vilken omfattning som förslaget att införa särskilda tillstånd för arbete och vistelse för företagsintern förflyttning kommer att innebära en ökning av antalet personer från tredje land som arbetar och vistas här. Under år 2015 beviljades ca 13 000 arbetstillstånd, vilket är en ökning i förhållande till år 2014 då ca 11 000 arbetstillstånd beviljades. Från januari 2016 till november 2016 beviljades ca 11 000 arbetstillstånd. Det framgår dock inte hur många arbetstagare som är anställda av arbetsgivare i Sverige eller som har utstationerats hit av arbetsgivare i tredje land. Sedan juli 2013 är utstationerande arbetsgivare skyldiga att anmäla utstationeringar till Arbetsmiljöverket. Av statistikuppgifter från Arbetsmiljöverket om utstationering från arbetsgivare i tredje land framgår att det främst rör sig om utstationering från Indien, Kina, USA och Japan, framför allt för tjänstgöring inom telekommunikation- och databranscherna. Det som anges i anmälan är sätet för det utsändande företaget, vilket inte behöver innebära att nationaliteten på den utstationerade arbetskraften är densamma. Mellan juli 2013 och november 2016 har ca 125 000 personer - utstationerade från företag både inom och utanför EU - registrerats i utstationeringsregistret. Av dessa har ca 32 000 vistats här längre tid än 90 dagar. Eftersom det stora flertalet av de som utstationeras till Sverige är här under en kortare tid än vad ICT-direktivet kräver (vistelsen ska överstiga 90 dagar för att ett ICT-tillstånd ska kunna beviljas) torde många av de som utstationeras hit inte falla in under ICT-direktivets tillämpningsområde. Av de utlänningar som utstationeras hit för en längre tid än 90 dagar finns det inte några uppgifter om hur många av dem som förflyttas hit inom en koncern och därmed skulle kunna omfattas av de nya reglerna om ICT-tillstånd. Det framgår inte av statistikuppgifterna hur många uppehållstillstånd som har beviljats till medföljande familjemedlemmar till den som beviljats uppehålls- och arbetstillstånd vid utstationering från tredje land. Konsekvenser för det allmänna Det finns redan enligt nuvarande regler i utlänningslagen möjlighet att ansöka om och beviljas uppehålls- och arbetstillstånd för utstationering av personal från länder i tredje land för kortare eller längre tids tjänstgöring i Sverige. Till skillnad från tillstånden för företagsintern förflyttning, som endast kan beviljas för vistelser som överstiger 90 dagar, finns det enligt gällande ordning ingen begränsning på en lägsta tid för vilken tillstånd kan beviljas. Några remissinstanser, däribland Sveriges advokatsamfund, anser att förslagen kommer att påverka de myndigheter som handlägger utlänningsärenden och bl.a. innebära att handläggningstider för andra ärenden kan förlängas. Almega anser att Migrationsverket behöver få en kraftfull resursförstärkning för att säkerställa att handläggningen går snabbt och smidigt. Regeringen konstaterar dock att de uppgifter som Migrationsverket ska kontrollera innan ett tillstånd ska beviljas eller förlängas i princip är uppgifter som verket redan enligt nuvarande ordning hanterar inom ramen för sin verksamhet. Detsamma gäller för prövning av en ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlem till den som beviljas tillstånd för företagsintern förflyttning. Som Migrationsverket påpekar är antalet ärenden som omfattas av förslagen dessutom begränsat. Regeringen bedömer därför att införandet av ett särskilt tillstånd för företagsintern förflyttning endast marginellt kommer att påverka de myndigheter, framförallt Migrationsverket, som hanterar utlänningsärenden. Kostnaderna för Migrationsverket och övriga myndigheter ryms inom befintliga anslag. Förslaget innebär att Migrationsverkets beslut i ärenden om tillstånd för företagsintern förflyttning ska kunna överklagas till migrationsdomstolarna. Regeringen delar inte Svenskt Näringslivs bedömning av antalet överklagade beslut utan bedömer att antalet överklaganden till domstol kan förväntas bli relativt få. Med hänsyn till att det redan i dag finns en möjlighet för utlänningar att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd och få sin sak prövad i domstol bör enligt regeringens bedömning de nya ärendena inte leda till annat än marginella kostnadsökningar. Dessa kostnader ryms inom befintliga anslag. De föreslagna ändringarna i studiestödslagen bedöms endast ha en marginell påverkan på kostnaderna för studiestöd och ryms inom befintliga anslag. De föreslagna ändringarna i lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare bedöms inte i någon större utsträckning påverka storleken på den målgrupp som kommunerna är skyldiga att erbjuda samhällsorientering. De familjemedlemmar som kan komma i fråga för uppehållstillstånd på grund av anknytning till innehavare av tillstånd för företagsintern förflyttning kan redan enligt gällande ordning beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en arbetskraftsinvandrare och ska i sådana fall erbjudas samhällsorientering av kommunerna. Det totala antalet familjemedlemmar som ska erbjudas familjeorientering förväntas därför inte öka. Konsekvenser för företag Väl fungerande kompetensförsörjning är avgörande för företags internationella konkurrenskraft. Underlättande av personrörlighet för viktiga personalkategorier stärker också företags möjligheter att delta i de globala värdekedjorna utifrån en etablering i Sverige, genom t.ex. exportverksamhet. Tydliga regelverk är ett centralt redskap för att kunna attrahera spetskompetens och investeringar i Sverige. Möjligheten till tillstånd för företagsintern förflyttning införs för att ge värdföretagen nya färdigheter och kunskaper och syftar till att underlätta för multinationella företag att använda sin personal på bästa sätt. Att det införs gemensamma regler inom EU innebär en enhetlighet som delvis kan kompensera den förändring av det interna svenska regelverket som regleringen innebär. Vidare bör noteras den betydelse som regeringen fäster vid att handläggningen hos Migrationsverket är effektiv och ändamålsenlig. Förslagen bör sammanfattningsvis gynna företagen och leda till förbättrade ekonomiska möjligheter för dessa. Konsekvenser för jämställdhet Betydligt fler män än kvinnor ansöker om arbetstillstånd i Sverige, vilket även torde få genomslag på antalet ansökningar om tillstånd för företagsintern förflyttning. Även om förslaget är könsneutralt utformat kommer därför fler män än kvinnor att direkt beröras. 20 Författningskommentar 20.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 1 kap. Lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser Lagens innehåll 1 § I denna lag finns föreskrifter om - lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.), - villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.), - visering (3 kap.), - uppehållsrätt (3 a kap.), - flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.), - uppehållstillstånd (5 kap.), - ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.), - arbetstillstånd (6 kap.), - EU-blåkort (6 a kap.), - tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.), - återkallelse av tillstånd (7 kap.), - avvisning och utvisning (8 kap.), - utvisning på grund av brott (8 a kap.), - kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.), - förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.), - hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.), - verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.), - handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.), - överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.), - nöjdförklaring (15 kap.), - migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.), - skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.), - offentligt biträde (18 kap.), - kostnadsansvar (19 kap.), - bestämmelser om straff m.m. (20 kap.), - tillfälligt skydd (21 kap.), - tribunalvittnen (22 kap.), och - särskilda bemyndiganden (23 kap.). I paragrafen finns en innehållsförteckning till lagen. Paragrafen ändras till följd av att ett nytt kapitel, 6 b kap., införs i lagen. 2 kap. Villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige Kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd 7 a § Bestämmelser om kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd finns i 6 a och 6 b kap. I paragrafen finns en upplysningsbestämmelse om att det finns bestämmelser om kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd i 6 a kap. om EU-blåkort och i 6 b kap. om tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT. Övervägandena finns i avsnitt 17. Paragrafen ändras till följd av det nya 6 b kap. I övrigt görs vissa språkliga ändringar. Undantag från kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd 8 a § Kravet på visering enligt 3 § gäller inte för en utlänning som 1. är EES-medborgare, 2. har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av en behörig myndighet i en annan EES-stat, 3. har uppehållstillstånd, 4. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller 5. återtas enligt 6 a kap. 14 § eller 6 b kap. 19 §. Kravet på visering enligt 3 § för inresa gäller inte heller för en utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 §. Paragrafen innehåller undantag från kravet på visering enligt 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 10.4. I paragrafen genomförs delvis artikel 23.5. Ändringen i första stycket 5 innebär att det gäller ett undantag från kravet på visering för inresa och vistelse i Sverige när Sverige återtar en utlänning och hans eller hennes medföljande familjemedlemmar från en annan EU-stat under de förutsättningar som anges i 6 b kap. 19 §. 5 kap. Uppehållstillstånd Uppehållstillstånd på grund av arbete, utbildning på forskarnivå eller försörjning på annat sätt 5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft 1. uppehållstillstånd för arbete eller ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller 2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå. Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning. Om utlänningen ska bedriva näringsverksamhet ska han eller hon ha förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. Paragrafen innehåller bestämmelser om permanent uppehållstillstånd på grund av arbete, utbildning på forskarnivå eller försörjning på annat sätt. Övervägandena finns i avsnitt 12. Av ändringen i första stycket 1 framgår att den tid som en utlänning har haft ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdat av Sverige ska räknas in vid bedömningen av om kravet på en sammanlagd tidsperiod om fyra år är uppfyllt. Det innebär att om utlänningen har haft tillstånd enligt en eller båda tillståndstyperna för företagsintern förflyttning i fyra år under de senaste sju åren så är kravet uppfyllt. Det är också möjligt för en utlänning att räkna samman tid med någon typ av tillstånd med tid som han eller hon har haft tillstånd enligt de allmänna bestämmelserna om arbetskraftsinvandring. Tiden kan också, i förekommande fall, räknas samman med den tid som utlänningen har haft ett av Sverige utfärdat EU-blåkort. När ansökan om uppehållstillstånd skall vara gjord 18 a § Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om han eller hon har ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller om han eller hon har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får även bifallas för en familjemedlem till en utlänning som avses i första stycket om utlänningen beviljas uppehållstillstånd enligt de bestämmelser som anges där. Paragrafen behandlar vissa situationer när en ansökan om uppehållstillstånd får ges in och beviljas efter inresa i landet. Övervägandena finns i avsnitt 12. Av ändringen i första stycket framgår att den som har ett av Sverige utfärdat ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får ansöka om och beviljas ett permanent uppehållstillstånd eller ett uppehållstillstånd för arbete enligt de allmänna bestämmelserna om arbetskraftsinvandring, utan att först behöva lämna landet. Att även arbetstillstånd får beviljas under vistelsen i Sverige framgår av 6 kap. 4 §. Ändringen medför även, enligt andra stycket, att den som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, får ansöka om och beviljas uppehållstillstånd under vistelsen här om den som han eller hon åberopar anknytning till har haft ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdat av Sverige och därefter beviljas ett nationellt uppehållstillstånd för arbete. Detsamma gäller om den som har haft något slags ICT-tillstånd beviljas ett permanent uppehållstillstånd enligt 5 §. 6 kap. Arbetstillstånd 2 b § Arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte ges till en utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige eller i en annan EU-stat, dels är en enhet som tillhör samma företag eller företag inom samma koncern. Första stycket gäller inte om utlänningen tillhör någon av de kategorier som är undantagna i 6 b kap. 3 §. Av paragrafen, som är ny, följer att ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket inte ska ges om utlänningen faller under tillämpningsområdet för bestämmelserna om tillstånd för företagsintern förflyttning. Övervägan-dena finns i avsnitt 6. I paragrafen genomförs artikel 2.3. Den som kan få ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige eller i en annan EU-stat är i fortsättningen hänvisad till det regelverket (för Sveriges del 6 b kap.). Avgränsningen av den grupp det handlar om sker i paragrafen i två steg. I första stycket anges att utlänningen ska vara anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och att situationen ska vara den att han eller hon ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige eller i en annan EU-stat, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern. Villkoren i stycket är en grundläggande förutsättning för att en utlänning ska kunna beviljas ett ICT-tillstånd enligt 6 b kap. 1 § första stycket, se vidare kommentaren till den paragrafen. Ett arbetstillstånd enligt 2 § får inte beviljas om den företagsinterna förflyttningen avser tjänstgöring i Sverige i mer än 90 dagar. I en sådan situation är utlänningen i stället hänvisad till reglerna om ICT-tillstånd i Sverige. Vidare ska ett arbetstillstånd nekas om det av ansökan framgår att den företagsinterna förflyttningen innebär att utlänningen kommer att tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i en annan EU-stat. I det fallet kan utlänningen ansöka om ICT-tillstånd i den andra EU-staten och, om ICT-tillstånd beviljas i den staten, utnyttja sin rätt till rörlighet för vistelse i Sverige. Om tjänstgöringen i Sverige kommer att understiga 90 dagar, finns det inte något hinder mot att beviljas ett arbetstillstånd här. Av andra stycket följer att arbetstillstånd enligt 2 § första stycket i vissa fall ändå kan beviljas. Det gäller om utlänningen tillhör någon av de kategorier som i 6 b kap. 3 § undantas från möjligheten att kunna beviljas ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Till exempel kan en utlänning som är bosatt i EU även fortsättningsvis ansöka om tillstånd enligt de allmänna reglerna om arbetstillstånd. 6 b kap. Tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT Förutsättningar för tillstånd 1 § En utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag (värdföretag) som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern ska, om inte annat följer av tredje stycket eller 3-5 §§, beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av personal (ICT-tillstånd), om 1. utlänningen har varit anställd i företaget under minst tre månader utan uppehåll vid tiden för den företagsinterna förflyttningen, 2. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 3. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 4. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 5. utlänningen har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef eller specialist, eller har en sådan examen från ett universitet eller en högskola som krävs för praktiktjänstgöringen, 6. utlänningen efter förflyttningens slut kommer att kunna överflyttas till en enhet i tredje land som tillhör samma företag eller till ett företag inom samma koncern i tredje land, och 7. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas om 1. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 13 §, eller 2. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för att beviljas ett ICT-tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 7, 8 och 9.1. Genom paragrafen genomförs artiklarna 1 och 13.1 och delvis artiklarna 2.1, 2.2, 5 och 7.1 i direktivet. Av första stycket framgår inledningsvis att ett ICT-tillstånd är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd avsett för en utlänning som är anställd av ett företag etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska förflyttas till Sverige för att tjänstgöra här som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma företagskoncern. Företaget i Sverige, som benämns värdföretag, ska vara etablerat här. Att förflyttningen endast ska vara tillfällig framgår bl.a. av första stycket 6, se även 10 §. Med chef avses enligt definitionen i artikel 3 i direktivet en person som har en ledande ställning och som främst leder värdföretagets administration och som står under allmän tillsyn av och får vägledning från i första hand styrelsen eller bolagets aktieägare eller motsvarande. Hit hör personer som leder värdföretaget eller en avdelning eller underavdelning av värdföretaget, personer som övervakar och kontrollerar det arbete som utförs av den andra tillsyns- eller ledningspersonalen eller personalen med särskilda fackkunskaper och personer som har behörighet att tillstyrka anställning, avskedande och andra personalåtgärder. Med specialist avses enligt samma artikel en person som arbetar inom koncernen och som har specialkunskaper som är väsentliga för värdföretagets verksamhetsområden, teknik eller förvaltning. Vid bedömningen av sådana kunskaper ska inte endast kunskaper som är specifika för värdföretaget beaktas utan även huruvida personen har en hög kvalifikationsnivå, inbegripet lämplig yrkeserfarenhet, för en typ av arbete eller verksamhet som kräver särskilt tekniskt kunnande, inbegripet eventuellt officiellt godkänd yrkestillhörighet. En praktikant enligt direktivet är en person med universitetsexamen som förflyttas till ett värdföretag för karriärutveckling eller för att skaffa sig utbildning i affärsteknik eller affärsmetoder och som får lön under förflyttningen. Direktivets krav på universitetsexamen (university degree i den engelska språkversionen) får anses omfatta såväl universitets- som högskoleexamina. I första stycket anges även i punkt 1-7 ytterligare förutsättningar för att ett ICT-tillstånd ska få beviljas i Sverige. Enligt första stycket 1 är det ett krav att sökanden vid tidpunkten för den företagsinterna förflyttningen ska ha varit anställd i det i tredje land etablerade företaget under minst tre månader utan uppehåll. Med tidpunkten för den företagsinterna förflyttningen avses den tidpunkt då utlänningen enligt ansökan avser att resa in och påbörja sitt uppdrag i Sverige. Av första stycket 2 följer att ersättningen inte får vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Ett krav för att beviljas ett ICT-tillstånd är att den ersättning som utlänningen får under hela den företagsinterna förflyttningen inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare i Sverige som innehar en jämförbar befattning. När det gäller andra anställningsvillkor än ersättning krävs att villkoren inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare utstationerade till Sverige inom ramen för utstationeringsdirektivet (direktiv 1996/71/EG). I första stycket 3 finns ett krav på att anställningen ska göra det möjligt för utlänningen att försörja sig själv. Kravet motsvarar vad som generellt gäller för den som vill få arbetstillstånd enligt 6 kap. och innebär bl.a. att arbetstiden måste vara av sådan omfattning att inkomsten från den erbjudna anställningen inte är så låg att utlänningen behöver försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för att täcka sina kostnader för bl.a. boende och uppehälle (se prop. 2007/08:147 s. 27). Första stycket 4 innebär ett krav på sökanden att visa att han eller hon har eller har ansökt om en heltäckande sjukförsäkring. Kravet gäller bara om ansökan avser en vistelse som uppgår till högst ett år, dvs. i de fall utlänningen inte kommer att folkbokföras här. Första stycket 5 innebär ett krav på att sökanden måste ha de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet eller den examen som krävs för det uppdrag som ansökan avser. Enligt första stycket 6 krävs det att det framgår av ansökan att sökanden efter avslutad förflyttning kan fortsätta sin anställning i tredje land. Med tredje land avses ett land som är beläget utanför EES-området och Schweiz. Första stycket 7 anger att sökanden inte får utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Uttrycket är unionsrättsligt och återfinns t.ex. i regler om gränspassage i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). Motsvarande tvingande avslagsgrund finns vid ansökan om EU-blåkort (6 a kap. 3 § 2). Av första stycket framgår även att det finns ytterligare villkor för att beviljas ett ICT-tillstånd i andra stycket och i 3-5 §§. Om anställningen avser ett reglerat yrke, följer det av andra stycket att sökanden ska uppfylla kraven för att utöva yrket i Sverige. Med reglerat yrke avses enligt 5 § 2 lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter krävs bl.a. bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller för att få utöva yrket. Att sökanden ska uppfylla kraven för att utöva yrket i Sverige innebär att en behörig myndighet ska ha erkänt sökandens utländska yrkeskvalifikationer och prövat att övriga förutsättningar för tillträde till yrket är uppfyllda. Av tredje stycket 1 följer att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas om utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 13 §. Av nämnda paragraf framgår att utlänningen under ansökningsförfarandet ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar förutsättningarna för tillståndet. Vidare framgår av tredje stycket 2 att ett ICT-tillstånd inte ska beviljas om värdföretaget har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Det kan t.ex. handla om värdföretag som har inrättats för skens skull och som inte bedriver faktisk verksamhet (jfr skäl 24 i direktivet). För att beviljas ett ICT-tillstånd krävs det att utlänningen visar att han eller hon uppfyller villkoren som ställs upp i denna och andra paragrafer. En prövning av om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda får göras i varje enskilt fall. Generellt krävs för att villkoren ska vara uppfyllda att utlänningen ger in vissa handlingar av betydelse för tillståndsprövningen. Anställningsavtal, uppdragsskrivelser eller andra relevanta handlingar som innehåller uppgift om lön eller andra villkor, utlänningens ställning inom företaget eller förflyttningens varaktighet är exempel på sådana handlingar som kan vara av betydelse. Av 2 kap. 1 § följer att utlänningen ska ha ett giltigt pass och av 4 kap. 23 § och 5 kap. 9 § UtlF att ett uppehållstillstånd inte bör beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller. 2 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten ska, om inte annat följer av 3-5 §§, beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om 1. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 2. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 3. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och 4. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för att ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska beviljas. Övervägandena finns i avsnitt 10.2. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 22 i direktivet. En grundförutsättning för att i Sverige beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse är att utlänningen har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat för att arbeta vid ett företag som är etablerat i den EU-staten. Vidare ska det företag som utlänningen flyttar till genom rörligheten vara etablerat i Sverige och utgöra en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten. I övrigt motsvarar flera av förutsättningarna för att beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse de som gäller för ett ICT-tillstånd, jfr 1 § första stycket 2-4 och 7 och andra stycket samt författningskommentaren till de bestämmelserna. Emellertid ska det för detta tillstånd inte ske någon prövning av om utlänningen har haft en viss anställningstid i företaget eller i ett företag inom samma koncern före förflyttningen eller om utlänningen har de yrkeskvalifikationer eller den erfarenhet som krävs för uppdraget. Inte heller ska det ske någon prövning av om utlänningen efter tillståndstidens slut kan överflyttas till en enhet som tillhör samma företag och är belägen i tredje land. 3 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte beviljas en utlänning som 1. är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier, 2. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, 3. ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, 4. är utstationerad i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz, 5. har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, eller 6. hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. Paragrafen, som är ny, undantar vissa kategorier av utlänningar från möjligheten att beviljas ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Övervägandena finns i avsnitt 7. Paragrafen genomför delvis artiklarna 2.1 och 2.2 i direktivet. I paragrafen finns en uppräkning av de kategorier av utlänningar som inte omfattas av tillämpningsområdet och därmed inte kan beviljas ett tillstånd för företagsintern förflyttning. I punkt 1 anges att en utlänning som är bosatt inom EU inte ska beviljas tillstånd för företagsintern förflyttning. I punkt 2 anges att en EES-medborgare, dvs. en medborgare i en EU-stat, Island, Norge eller Liechtenstein, inte ska beviljas tillstånd för företagsintern förflyttning. Detsamma gäller en medborgare i Schweiz. Enligt punkt 3 är gästforskare som ansöker om uppehållstillstånd för att utföra ett forskningsprojekt enligt ett mottagningsavtal uteslutna från att komma i fråga för ett tillstånd för företagsintern förflyttning. Med gästforskare avses, enligt 2 § lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, en tredjelandsmedborgare som är behörig att påbörja högskoleutbildning på forskarnivå och som väljs ut av en forskningshuvudman för att under en längre tid än tre månader utföra forskning hos huvudmannen. Det framgår av punkt 4 att ett tillstånd inte ska beviljas en utlänning som är utstationerad av ett företag som är etablerat i EES eller Schweiz. Enligt punkt 5 undantas tredjelandsmedborgare som antagits som heltidsstuderande eller som genomgår en kort praktisk utbildning med handledning som en del av studierna. Genom bestämmelsen undantas de utlänningar som vid sidan av eller inom ramen för sina studier genomgår någon form av företagspraktik i Sverige. Av punkt 6 framgår att utlänningar som hyrs ut av arbetsförmedlingar, bemanningsföretag eller andra företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag inte ska beviljas tillstånd för företagsintern förflyttning. Bestämmelsen hindrar dock inte personer som är föremål för företagsintern förflyttning från att bedriva specifik verksamhet hos kunder i Sverige i enlighet med här gällande bestämmelser för sådan verksamhet. En bedömning av om direktivet är tillämpligt får göras i varje enskilt fall. Vid prövningen av om arbete hos kunder, t.ex. vid konsultverksamhet, omfattas av regleringen får det bl.a. bedömas om utlänningen, trots att arbetet rent faktiskt utförs hos kunden, arbetar under övervakning och ledning av värdföretaget. Det finns även andra situationer när det inte är möjligt att bevilja ett tillstånd, se t.ex. 1 § tredje stycket och 4 §. 4 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte heller beviljas en utlänning som visar upp handlingar till stöd för ansökan som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende. Paragrafen, som är ny och som har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, anger ytterligare grunder som medför att ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse inte ska beviljas. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 22.3 i direktivet. Av paragrafen framgår att ett tillstånd inte beviljas om de handlingar som åberopas till stöd för ansökan har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende. Uttrycket förfalskats är inte avsett att begränsa tillämpningsområdet för bestämmelsen till handlingar som är förfalskade i den mening som avses i urkundsförfalskningsbrottet (14 kap. 1 § brottsbalken). Det räcker att den handling som åberopas på något sätt är oriktig eller inte avspeglar de verkliga förhållandena. Det kan exempelvis handla om ett anställningsavtal som upprättats för skens skull. 5 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får vägras om 1. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd, 2. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete, 3. arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, eller 4. arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Paragrafen, som är ny, reglerar när ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får vägras. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Genom paragrafen genomförs artiklarna 7.2, 7.3 a och b och delvis artikel 22.3 i direktivet. I paragrafen anges i punkt 1-4 omständigheter som medför att ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får vägras. Att ett tillstånd får vägras innebär att det inte är obligatoriskt att avslå en ansökan om någon av avslagsgrunderna föreligger. I stället måste det i varje enskilt fall göras en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen. I punkt 1 och 2 anges att ett tillstånd får vägras om arbetsgivaren eller värdföretaget har påförts vissa sanktioner. Vid bedömningen av om det finns skäl att tillämpa någon av dessa avslagsgrunder ska beaktas bl.a. vilken tid som har förflutit sedan arbetsgivaren eller värdföretaget påfördes sanktionen, hur allvarlig den överträdelse som lett till sanktionen har varit och om överträdelsen framstår som en engångsföreteelse. Straff, administrativa sanktioner som skattetillägg och särskild rättsverkan av brott såsom företagsbot är exempel på sanktioner som omfattas av bestämmelsen. När det gäller punkt 1 omfattas exempelvis att en ställföreträdare för arbetsgivaren eller värdföretaget har straffats för brott enligt 20 kap. 5 § eller påförts avgift enligt 20 kap. 12 § för att ha haft en utlänning anställd som saknar rätt att vistas i Sverige eller som har rätt att vistas här men saknar arbetstillstånd. Oriktigt uppgiftslämnande som omfattas av punkt 2 är bl.a. sådant som har lett till att arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd skattetillägg enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) eller dess ställföre-trädare dömts för skattebrott enligt skattebrottslagen (1971:69). Det krävs dock även att det otillåtna handlandet har avsett uppgifter som rör redovisning av arbete. Det innebär t.ex. att ett skattebrott på grund av felaktigt redovisade uppgifter om mervärdesskatt inte ska beaktas enligt denna bestämmelse. Punkt 3 innebär att ett tillstånd får vägras om arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt vissa rättsliga skyldigheter när det gäller bl.a. arbetstagares rättigheter, social trygghet och skatter. Det kan t.ex. röra sig om ett värdföretag som inte har betalat ut lön och annan ersättning. Det kan även handla om att företaget har underlåtit att betala skatt eller att det har konstaterats brister i fråga om arbetsmiljö. Enligt punkt 4 får ett tillstånd vägras om arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Det kan t.ex. handla om att ett aktiebolag har blivit försatt i konkurs och att det framgår att bolaget kommer att upplösas på grund av underskott i konkursen (se 25 kap. 50 § aktiebolagslagen [2005:551]). Förutsättningar för rörlighet för kortare vistelse 6 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får under giltighetstiden för tillståndet i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod resa in och vistas i Sverige och arbeta här i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten. Första stycket gäller inte en utlänning som utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna avseende rörlighet för kortare vistelse. Övervägandena finns i avsnitt 10.1. Genom paragrafen genomförs artikel 21. I första stycket anges att en utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får resa in, vistas och arbeta i Sverige i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Det krävs dock att företaget i Sverige som utlänningen arbetar i är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det som är etablerat i den andra EU-staten. I andra stycket anges att rätten till kortare rörlighet i Sverige inte gäller om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Ansökan om tillstånd 7 § En utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i EU. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om utlänningen ansöker om förlängning av ett ICT-tillstånd. En utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får arbeta i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. Paragrafen, som är ny, behandlar när en ansökan om ICT-tillstånd ska göras och möjlighet att arbeta under handläggningstiden av en förlängningsansökan. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Genom paragrafen genomförs artikel 11.2. I första stycket anges huvudregeln att en ansökan om tillstånd ska ha beviljats före inresan i EU och att en sådan ansökan inte får bifallas efter inresan. I andra stycket finns ett undantag från huvudregeln. Det gäller om en utlänning ansöker om förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd. I dessa fall får ansökan ges in när utlänningen befinner sig i Sverige. Av tredje stycket följer att en utlänning som har ett ICT-tillstånd och som ansöker om en förlängning av tillståndstiden får arbeta under tiden för ansökans prövning. Det gäller under förutsättning att ansökan ges in innan tiden för ICT-tillståndet har löpt ut. 8 § En ansökan om ICT-tillstånd får prövas i Sverige om 1. utlänningen avser att vistas endast i Sverige, eller 2. utlänningen avser att vistas i flera EU-stater men vistelsen i Sverige kommer att vara den längsta. Paragrafen, som är ny, anger när myndigheter i Sverige är behöriga att pröva en ansökan om ICT-tillstånd enligt 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. I paragrafen genomförs artikel 11.3. Enligt punkt 1 får en ansökan om ICT-tillstånd prövas i Sverige om utlänningen avser att vistas endast i Sverige. I detta fall är alltså Sverige tänkt att vara utlänningens första och enda vistelseland inom ramen för en företagsintern förflyttning. Punkt 2 gäller om utlänningen avser att vistas i flera EU-stater. I en sådan situation får ansökan om ICT-tillstånd prövas här om den sammanlagda vistelsetiden i Sverige är planerad att vara längre än vistelsetiden i någon annan EU-stat. Bestämmelsen gäller oavsett om Sverige eller någon annan EU-stat är utlänningens första vistelseland. 9 § En ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får ges in efter inresan i landet. En utlänning som ansöker om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in, vistas och arbeta i Sverige enligt 6 §. Även en utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. Paragrafen, som är ny, behandlar när en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska göras och utlänningens rätt att arbeta under handläggningstiden. Övervägandena finns avsnitt 11.2 och 11.9. Genom paragrafen genomförs artiklarna 22.2 c och d. Enligt första stycket får en ansökan om tillstånd för rörlighet för längre vistelse ges in efter inresan i landet. Det förhållandet att utlänningen får ge in ansökan inifrån landet innebär även att utlänningen får vistas här under handläggningstiden och resa in igen för det fall utlänningen tillfälligt lämnar landet under tiden. Enligt andra stycket får utlänningen arbeta i Sverige under tiden för ansökans prövning under förutsättning att varken tillståndstiden för det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat eller tidsfristen på 90 dagar vid kortare vistelser (se 6 §) har löpt ut. Enligt tredje stycket får även en utlänning som ansöker om en förlängning av ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse arbeta under tiden för ansökans prövning. Det gäller under förutsättning att ansökan ges in innan tiden för det tillståndet har löpt ut. Tillståndstid 10 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får inte gälla för längre tid än uppdragstiden. Den sammanlagda tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får inte överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte gälla för längre tid än det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat. Paragrafen, som är ny och som har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, innehåller bestämmelser om tillståndstiden för ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 11.3. Genom paragrafen genomförs artiklarna 12.1 och 13.2 och delvis artiklarna 7.1 och 22.1 i direktivet. Av första stycket följer att ett tillstånd för företagsintern förflyttning ska gälla för den tid som uppdraget enligt ansökan ska pågå. Av 1 och 2 §§ följer att ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse inte kan beviljas för en kortare tid än 90 dagar. Av andra stycket framgår att tillståndstiden i fråga om ett ICT-tillstånd inte får överstiga tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter. Tidsfristen omfattar den sammanlagda varaktigheten för ett tillstånd, inklusive eventuella förlängningar, för en person som är föremål för företagsintern förflyttning. Ett tillstånd kan inte beviljas om utlänningen har uppnått maximitiden för den företagsinterna förflyttningen. Om maximitiden inte har uppnåtts, kan ett tillstånd beviljas för den tid som är kvar. En senare förflyttning till Sverige kan äga rum efter det att utlänningen har lämnat EU:s territorium (se skäl 17 i direktivet). Enligt tredje stycket får tiden för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse inte gälla för längre tid än det bakomliggande ICT-tillståndet. Förlängning av tillståndstiden 11 § Tillståndstiden för ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får efter ansökan förlängas upp till den tid som framgår av 10 §. Tillståndstiden får inte förlängas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Paragrafen, som är ny, behandlar förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Övervägandena finns i avsnitt 9.2 och 10.2. Genom paragrafen genomförs artikel 8.3 och delvis artikel 22.7 i direktivet. Av första stycket framgår att ett ICT-tillstånd respektive ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse kan förlängas upp till den tid som framgår av 10 §. Det innebär att tillståndstiden för ett ICT-tillstånd kan bli som längst tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter (10 § andra stycket). Vidare framgår att ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse kan förlängas upp till den tillståndstid som gäller för det ICT-tillstånd som den längre vistelsen grundar sig på (10 § tredje stycket). I båda fallen gäller att ett tillstånd inte får beviljas för längre tid än uppdragstiden (10 § första stycket). I andra stycket anges i vilka fall som tillståndstiden för de båda ICT-tillstånden inte får förlängas. Av andra stycket 1 framgår att tillståndstiden inte får förlängas om tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt. Det kan t.ex. ha framkommit att någon av de handlingar som låg till grund för beviljande av tillståndet var falsk eller på annat sätt oriktig. Se även kommentaren till 4 § 1. Andra stycket 2 omfattar det fallet att ett bevis om tillståndet, dvs. uppehållstillståndskortet, har förfalskats eller ändrats i något avseende. Se även kommentaren till 4 § 1. Enligt andra stycket 3 får tillståndstiden inte förlängas om utlänningen vistas i Sverige i andra syften än för vilka han eller hon beviljades tillstånd. Det kan t.ex. handla om utlänningar som inte påbörjar en anställning eller som vistas i landet av andra orsaker än de som angavs i ansökan. Av andra stycket 4 framgår att tillståndstiden inte får förlängas om det framkommer att värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. Se även kommentaren till 1 § tredje stycket 2. I andra stycket 5 anges att förlängning av tillståndstiden ska vägras om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Se även kommentaren till 1 § första stycket 7. 12 § En förlängning av tillståndstiden får vägras om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som anges i 11 § andra stycket 4 och 5, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Paragrafen, som är ny, anger när en förlängning av tillståndstiden får vägras. Övervägandena finns i avsnitt 9.2 och 10.2. I paragrafen genomförs artikel 8.4 och delvis artiklarna 8.5 och 22.7 i direktivet. I paragrafen anges omständigheter som medför att förlängning av tillståndstiden får vägras. Att förlängning får vägras innebär att det inte är obligatoriskt att avslå en ansökan om förlängning om någon av avslagsgrunderna föreligger. I stället måste det i varje enskilt fall göras en bedömning av samtliga relevanta omständigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Enligt punkt 1 får en förlängning vägras om utlänningen inte uppfyller villkoren för att kunna beviljas ett tillstånd enligt 1 eller 2 §. Bestämmelsen är tillämplig i de fall det inte enligt 11 § finns en obligatorisk grund kopplad till 1 eller 2 § att vägra en förlängning av tillståndstiden, se 11 § andra stycket 4 och 5. Vid prövningen enligt punkt 1 ska det vid en ansökan om förlängning på nytt prövas om de förutsättningar som anges i 1 eller 2 § är uppfyllda. Förlängning får vägras t.ex. om ersättningen inte längre motsvarar vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen eller att utlänningen inte har fått den ställning som chef, specialist eller praktikant som tillståndet avser. Ett skäl till att inte tillämpa bestämmelsen kan vara att arbetsgivaren har gjort ett mindre misstag, t.ex. i fråga om utbetalning av ersättning, men självmant har vidtagit en rättelse som leder till att villkoren enligt 1 och 2 §§ är uppfyllda. Enligt punkt 2 får en förlängning vägras om det enligt 5 § finns grund att avslå en ansökan om tillstånd. Nämnda paragraf behandlar situationer när arbetsgivaren eller värdföretaget har påförts sanktioner, inte uppfyllt sina rättsliga skyldigheter eller inte bedriver ekonomisk verksamhet. För en närmare utveckling av dessa avslagsgrunder, se kommentaren till 5 §. I punkt 3 anges att en förlängning av tillståndstiden får vägras om en utlänning har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Det kan t.ex. handla om en utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd i Sverige och som har vistats och arbetat i en annan EU-stat i mer än 90 dagar under en 180-dagarsperiod utan att ha haft ett av den EU-staten föreskrivet utfärdat ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Anmälningsskyldighet 13 § En utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska anmäla förändringar som påverkar villkoren för tillståndet till Migrationsverket. Ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Paragrafen, som är ny, innehåller regler om anmälningsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 11.11. Genom paragrafen genomförs artiklarna 5.7, 14 och 23.3 i direktivet. Enligt första stycket gäller anmälningsskyldighet för en utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. I andra stycket anges att ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket när det gäller beviljade ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Paragrafen innebär att utlänningar och värdföretag ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren och som är av betydelse för tillståndet. En utlänning som under ett ansökningsförfarande underlåter att anmäla ändrade uppgifter av betydelse kan straffas med böter eller fängelse i högst sex månader enligt 20 kap. 6 § 2. Vidare kan en underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden leda till att en ansökan avslås eller att tillståndet återkallas eller förlängning nekas (se 1, 12 och 17 §§). Uppehållstillstånd för familjemedlemmar 14 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1-3 till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, ska beviljas uppehållstillstånd. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska gälla för samma tid som anknytningspersonens tillstånd. För barn som åberopar anknytning till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller till hans eller hennes make eller sambo, gäller 5 kap. 17 § andra stycket. Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Övervägandena finns i avsnitt 13.1. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 19 i direktivet. Paragrafen reglerar uttömmande vilka familjemedlemmar till personer med tillstånd för företagsintern förflyttning som kan få uppehållstillstånd och vilka avslagsgrunder som gäller för dem. Genom hänvisningen i första stycket till 5 kap. 3 § första stycket 1-3 avgränsas den krets av familjemedlemmar som omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. De familjemedlemmar som kan komma i fråga för ett uppehållstillstånd motsvarar den personkrets som omfattas av familjeåterföreningsdirektivets bestämmelser (direktiv 2003/86/EG). Rätten gäller make eller sambo till den som har beviljats något av de båda tillstånden för företagsintern förflyttning. Vidare gäller rätten också dels barn till den som har ett sådant tillstånd och som är gemensamma med hans eller hennes make eller sambo, dels barn till den som har ett tillstånd eller till hans eller hennes make eller sambo. Med barn avses en person som är under 18 år (1 kap. 2 §). Endast ogifta barn omfattas av rätten. Uppehållstillstånd som beviljas till familjemedlemmar ska gälla för samma tid som gäller för anknytningspersonen. Av andra stycket följer att uppehållstillstånd till barn får beviljas endast efter medgivande också av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den föräldern har del i vårdnaden om barnet. I tredje stycket hänvisas till paragrafer som införts med anledning av familjeåterföreningsdirektivet och som anger i vilka fall familjemedlemmar får nekas uppehållstillstånd (jfr prop. 2005/06:72 s. 36-40). Det gäller bl.a. i fall då oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter medvetet förtigits, om omständigheterna är av betydelse för att få uppehållstillstånd och då familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Avslagsgrunderna motsvarar vad som gäller för familjemedlemmar till utlänningar som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. När en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska vara gjord 15 § En familjemedlem som avses i 14 § ska ha ansökt om och beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om 1. ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på grund av anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse som är utfärdat av Sverige, eller 2. sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. Paragrafen, som är ny, behandlar när en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska göras. Övervägandena finns i avsnitt 13.5. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 19 i direktivet. Enligt första stycket gäller som huvudregel att en familjemedlem ska ha ansökt om och beviljats uppehållstillstånd före inresan till Sverige. I andra stycket anges i vilka fall som en familjemedlem får ansöka om och beviljas uppehållstillstånd då han eller hon befinner sig i Sverige. Det gäller enligt andra stycket 1 om ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som har beviljats på grund av anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Av andra stycket 2 framgår att en ansökan också får ges in och beviljas efter inresa, om sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. Återkallelse av tillstånd 16 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska återkallas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Paragrafen, som är ny, handlar om återkallelse av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Övervägandena finns i avsnitt 9.2 och 10.2. Genom paragrafen genomförs artikel 8.1 och delvis artikel 22.7 i direktivet. I paragrafen anges i vilka fall som ett tillstånd för företagsintern förflyttning ska återkallas. Uppräkningen motsvarar de omständigheter som enligt 11 § andra stycket ska leda till att en ansökan om förlängning ska avslås, se vidare kommentaren till den paragrafen. 17 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får återkallas om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda, i andra fall än som anges i 16 § 4 och 5, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Paragrafen, som är ny, reglerar i vilka fall ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 9.2 och 10.2. Genom paragrafen genomförs artikel 8.2 och delvis artiklarna 8.5 och 22.7 i direktivet. Enligt punkt 1 får ett tillstånd återkallas om utlänningen, i andra fall än som anges i 16 § 4 och 5, inte uppfyller villkoren för att kunna beviljas ett tillstånd enligt 1 eller 2 §. Bestämmelsen är tillämplig i de fall det inte enligt 16 § finns en obligatorisk återkallelsegrund. Uppräkningen i punkt 2 och 3 motsvarar de omständigheter som enligt 12 § kan leda till att en ansökan om förlängning avslås, se vidare den kommentaren. 18 § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem enligt 14 § får återkallas om 1. anknytningen till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bryts eller ett sådant tillstånd återkallas, eller 2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Paragrafen, som är ny, reglerar i vilka fall ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem får återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 13.6. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 19.1. En grundförutsättning för att bevilja en familjemedlem ett uppehållstillstånd är att det finns en anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Om förhållandet upphör får familjemedlemmens uppehållstillstånd återkallas enligt punkt 1. Detsamma gäller om anknytningspersonens eget tillstånd återkallas. Enligt punkt 2 får familjemedlemmens uppehållstillstånd återkallas om han eller hon utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Återkallelsegrunden motsvarar vad som gäller enligt familjeåterföreningsdirektivet. Återtagande av en utlänning som har ett ICT-tillstånd och hans eller hennes familjemedlemmar 19 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från en utlänning som har eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten hade ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska de återtas till Sverige. Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om återtagande av en utlänning som har ett ICT-tillstånd och hans eller hennes familjemedlemmar. Övervägandena finns i avsnitt 10.4. Genom paragrafen genomförs delvis artiklarna 23.4 och 23.5 i direktivet. Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från en utlänning som har eller vid tidpunkten för ansökan hade ett gällande ICT-tillstånd utfärdat av Sverige och den andra EU-staten har beslutat att utlänningen ska lämna den medlemsstatens territorium, följer av första stycket att utlänningen och hans eller hennes familjemedlemmar ska återtas av Sverige. När de har återtagits har de rätt att vistas här under den resterande tillståndstiden och kan då ansöka om en förlängning av tillståndstiden eller om ett nationellt uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Om tillståndstiden har gått ut och utlänningen inte längre har något tillstånd som ger rätt att vistas i Sverige, får utlänningen med stöd av viseringsfriheten i 2 kap. 8 a § vistas i Sverige under en begränsad tid. Enligt andra stycket ska en utlänning också återtas av Sverige om en annan EU-stat motsätter sig att utlänningen vistas och arbetar på dess territorium inom ramen för en kortare vistelse med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Beslutande myndighet 20 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket. Paragrafen, som är ny, anger behörig myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Genom paragrafen genomförs artikel 11.4. Av paragrafen framgår att det är Migrationsverket som fattar beslut i ärenden som rör tillstånd för företagsintern förflyttning. Att Migrationsverkets beslut kan överklagas till en migrationsdomstol och till Migrationsöverdomstolen framgår av 14 kap. 3 § och 16 kap. 9 § första stycket. Av 16 kap. 11 § första stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande av en migrationsdomstols beslut till Migrationsöverdomstolen. 20.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Allmänna bestämmelser 5 § I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar: 1 kap. 3 b § om EES-medborgare, 1 kap. 13 § om skyndsam handläggning, 3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare, 4 kap. 1-4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande, 5 kap. 1-1 c, 2 a-d, 3-10, 12-16 och 17-19 §§ om uppehållstillstånd, 5 a kap. 1-4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt, 6 kap. 3 § om arbetstillstånd, 6 a kap. 1-11 §§ om EU-blåkort, 6 b kap. 1-15 §§ om tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT, 8 kap. 12 och 13 §§ om utvisning av EES-medborgare och sådana medborgares familjemedlemmar, 8 kap. 14 § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn, 8 a kap. 2 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, 9 kap. 4 och 5 §§ om omhändertagande av pass och andra identitetshandlingar, 9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck, 9 kap. 12 § om omhändertagande för att verkställa ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, 9 kap. 13 § om andra åtgärder för att möjliggöra verkställighet, 10 kap. 1, 2, 4-11 och 17 §§ om förvar och uppsikt, 12 kap. 1-5, 13 a och 21-23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning, 13 kap. 1-7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet, 13 kap. 10 § om motivering av beslut, 13 kap. 11 § om tolkersättning, 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys, 16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter, 18 kap. 1 § andra och tredje styckena om offentligt biträde för barn, och 19 kap. 1-4 §§ om kostnadsansvar. Skyldigheten enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen att lämna uppgifter gäller vid tillämpningen av denna lag även i förhållande till regeringen. Paragrafen hänvisar till bestämmelser i utlänningslagen som ska tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll, LSU. Övervägandena finns i avsnitt 8.12. I paragrafen införs en hänvisning till de nya bestämmelserna i 6 b kap. utlänningslagen om tillstånd för företagsintern förflyttning. Hänvisningen innebär att de angivna bestämmelserna om tillstånd för företagsintern förflyttning ska tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt LSU. 20.3 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) 1 kap. Inledande bestämmelser Utländska medborgare som jämställs med svenska medborgare 7 § Utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om familjeförmåner från EU-rätten ska, när det gäller rätt till studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare, om de är 1. gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige, 4. innehavare av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. 1 eller 2 § utlänningslagen, om tillståndstiden överstiger nio månader, eller 5. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som avses i 4 och har uppehållstillstånd i Sverige. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka utländska medborgare som ska jämställas med svenska medborgare när det gäller rätt till studiehjälp. Övervägandena finns i avsnitt 15.4. Ändringen genomför delvis artikel 18.2 i ICT-direktivet. Punkt 4, som är ny, innebär att en innehavare av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska jämställas med en svensk medborgare när det gäller rätt till studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg. För att utlänningen ska jämställas med en svensk medborgare krävs det dock att tillståndstiden överstiger nio månader. Enligt punkt 5, som är ny, ska även familjemedlemmar till en sådan utlänning som avses i punkt 4 och som har uppehållstillstånd jämställas med svenska medborgare. Även för familjemedlemmar krävs det att tillståndstiden för anknytningspersonens ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse överstiger nio månader. 20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare 2 § Lagen gäller även för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 65 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats 1. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716), 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-4, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 3. uppehållskort efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen, 4. uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 15 a § första stycket 2 utlänningslagen, 5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen, 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen, 7. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen, eller 8. uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 a §. I paragrafen avgränsas målgruppen för kommunernas skyldighet att erbjuda samhällsorientering. Övervägandena finns i avsnitt 13.7 och 17. Ändringen i första stycket 2 är en följd av en tidigare gjord ändring i 5 kap. 3 a § utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av anknyt-ning. Genom ändringen åstadkoms att även en utlänning som får uppehållstillstånd för att utöva umgänge med ett barn som är bosatt i Sverige ska erbjudas samhällsorientering. Första stycket 7 är ny och innebär att en familjemedlem till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse och som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 6 b kap. 14 § utlänningslagen omfattas av lagen. ICT-direktivet Sammanfattning av departementspromemorian Genomförande av ICT-direktivet (Ds 2017:3) I promemorian lämnas förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet). I promemorian föreslås att det införs en ordning med kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av chefer, specialister och praktikanter från företag etablerade utanför EES-området och Schweiz som ska betecknas ICT-tillstånd. Vidare föreslås det att den som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat ska få resa in och arbeta i Sverige i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod vid en enhet som tillhör samma företag eller koncern som det i den andra EU-staten och i tredje land. Vid längre vistelser i Sverige ska en ansökan om ett svenskt ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse göras. Familjemedlemmar ska ha en rätt att återförenas med den som har ett sådant tillstånd. De bestämmelser som behövs för att genomföra ICT-direktivet föreslås huvudsakligen samlas i ett nytt kapitel i utlänningslagen. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2017. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 7 a och 8 a §§, 5 kap. 5 och 18 a §§ och rubriken närmast före 2 kap. 7 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 b kap., och en ny paragraf, 6 kap. 2 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns föreskrifter om - lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.), - villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.), - visering (3 kap.), - uppehållsrätt (3 a kap.), - flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.), - uppehållstillstånd (5 kap.), - ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.), - arbetstillstånd (6 kap.), - EU-blåkort (6 a kap.), - tillstånd för företagsintern förflyttning (6 b kap.), - återkallelse av tillstånd (7 kap.), - avvisning och utvisning (8 kap.), - utvisning på grund av brott (8 a kap.), - kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.), - förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.), - hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.), - verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.), - handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.), - överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.), - nöjdförklaring (15 kap.), - migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.), - skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.), - offentligt biträde (18 kap.), - kostnadsansvar (19 kap.), - bestämmelser om straff m.m. (20 kap.), - tillfälligt skydd (21 kap.), - tribunalvittnen (22 kap.), och - särskilda bemyndiganden (23 kap.). 2 kap. EU-blåkort Kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd 7 a § Bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning (EU-blåkort) finns i 6 a kap. Bestämmelser om kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd finns i 6 a och 6 b kap. 8 a § Kravet på visering enligt 3 § gäller inte för en utlänning som 1. är EES-medborgare, 2. har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av en behörig myndighet i en annan EES-stat, 3. har uppehållstillstånd, 4. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller 5. återtas enligt 6 a kap. 14 §. 5. återtas enligt 6 a kap. 14 § eller 6 b kap. 19 §. Kravet på visering enligt 3 § för inresa gäller inte heller för en utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 §. 5 kap. 5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft 1. uppehållstillstånd för arbete eller EU-blåkort utfärdat av Sverige, eller 1. uppehållstillstånd för arbete eller ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller 2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå. Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning. Om utlänningen ska bedriva näringsverksamhet ska han eller hon ha förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. 18 a § Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om utlänningen har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige eller har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehålls-tillstånd för arbete enligt 10 § om utlänningen har ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse eller har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får även bifallas för en familjemedlem till en utlänning som avses i första stycket om utlänningen beviljas uppehållstillstånd enligt de bestämmelser som anges där. 6 kap. 6 b kap. Tillstånd för företagsintern förflyttning Förutsättningar för tillstånd 1 § En utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag (värdföretag) som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern ska, om inte annat följer av tredje stycket eller 3-5 §§, beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av personal (ICT-tillstånd), om 1. utlänningen har varit anställd i företaget under minst tre månader utan uppehåll vid tiden för den företagsinterna förflyttningen, 2. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 3. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 4. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 5. utlänningen har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef eller specialist, eller har den utbildning som krävs för praktiktjänstgöringen, 6. utlänningen efter förflyttningen kommer att kunna överflyttas till en enhet i tredje land som tillhör samma företag eller till ett företag inom samma koncern i tredje land, och 7. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas om 1. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 13 §, eller 2. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål företagsintern förflyttning. 2 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten ska, om inte annat följer av 3-5 §§, beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om 1. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 2. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 3. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och 4. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflytt-ningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. 3 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte beviljas en utlänning som 1. är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier, 2. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, 3. ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, 4. är utstationerad i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz, 5. har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, eller 6. hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. 4 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte heller beviljas en utlänning som 1. visar upp handlingar till stöd för ansökan som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, eller 2. har uppnått den maximala tiden för företagsintern förflyttning enligt 10 § andra eller tredje stycket. 5 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får vägras om 1. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd, 2. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning avseende arbete, 3. arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, eller 4. arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Förutsättningar för rörlighet för kortare vistelse 6 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får under giltighetstiden för tillståndet resa in, vistas och arbeta i Sverige i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten. Första stycket gäller inte en utlänning som utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Ansökan om tillstånd 7 § En utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i EU. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om utlänningen ansöker om förlängning av ett ICT-tillstånd. En utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får arbeta i Sverige under tiden för ansökans prövning om giltighetstiden för tillståndet inte har löpt ut när ansökan gavs in. 8 § En ansökan om ICT-tillstånd får prövas om 1. utlänningen avser att endast vistas i Sverige, eller 2. utlänningen avser att vistas i flera EU-stater men vistelsen i Sverige kommer att vara den längsta. 9 § En ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får ges in efter inresan i landet. En utlänning som ansöker om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in, vistas och arbeta i Sverige enligt 6 §. Även en utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden avseende ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta under tiden för ansökans prövning om giltighetstiden för tillståndet inte har löpt ut när ansökan gavs in. Tillståndstid 10 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får inte gälla för längre tid än uppdragstiden. Den sammanlagda tillståndstiden för ICT-tillstånd får inte överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte överstiga tillståndstiden enligt det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat. Förlängning av tillståndstiden 11 § Tillståndstiden för ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får efter ansökan förlängas upp till den tid som framgår av 1. 10 § första och andra styckena, om förlängningen avser ett ICT-tillstånd, eller 2. 10 § första och tredje styckena, om förlängningen avser ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Tillståndstiden får inte förlängas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. 12 § En förlängning av tillståndstiden får vägras om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Anmälningsskyldighet 13 § En utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för tillståndet. Ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar 14 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1-3 till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, ska beviljas uppehållstillstånd. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska gälla för samma tid som anknytningspersonens tillstånd. För barn som åberopar anknytning till den som har ett sådant tillstånd som anges i första stycket eller till hans eller hennes make eller sambo gäller 5 kap. 17 § andra stycket. Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. När en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska vara gjord 15 § En familjemedlem som avses i 14 § ska ha ansökt om och beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om 1. ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på grund av anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdat av Sverige, eller 2. sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. Återkallelse av tillstånd 16 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska återkallas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. 17 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får återkallas om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga inte är uppfyllda, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. 18 § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem enligt 14 § får återkallas om 1. anknytningen till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bryts eller ett sådant tillstånd återkallas, eller 2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Återtagande av en utlänning som har ett ICT-tillstånd och hans eller hennes familjemedlemmar 19 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från den som har eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten hade, ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska de återtas till Sverige. Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Beslutande myndighet 20 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken Härigenom föreskrivs att det i socialförsäkringsbalken ska införas en ny paragraf, 114 kap. 23 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 114 kap. 23 § Migrationsverket får ha direktåtkomst till uppgifter i socialförsäkringsdatabasen om uppgifterna behövs vid handläggning av ansökningar om eller kontroll av ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. utlännings-lagen (2005:716). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om omfattningen av Migrationsverkets direktåtkomst och om behörighet och säkerhet. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar: 1 kap. 3 b § om EES-medborgare, 1 kap. 13 § om skyndsam handläggning, 3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare, 4 kap. 1-4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande, 5 kap. 1-1 c, 2 a-d, 3-10, 12-16 och 17-19 §§ om uppehållstillstånd, 5 a kap. 1-4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt, 6 kap. 3 § om arbetstillstånd, 6 a kap. 1-11 §§ om EU-blåkort, 6 b kap. 1-15 §§ om tillstånd för företagsintern förflyttning, 8 kap. 12 och 13 §§ om utvisning av EES-medborgare och sådana medborgares familjemedlemmar, 8 kap. 14 § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn, 8 a kap. 2 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, 9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck, 10 kap. 1, 2, 4-11 och 17 §§ om förvar och uppsikt, 12 kap. 1-5, 13 a och 21-23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning, 13 kap. 1-7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet, 13 kap. 10 § om motivering av beslut, 13 kap. 11 § om tolkersättning, 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys, 16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter, 18 kap. 1 § andra och tredje styckena om offentligt biträde för barn, och 19 kap. 1-4 §§ om kostnadsansvar. Skyldigheten enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen att lämna uppgifter gäller vid tillämpningen av denna lag även i förhållande till regeringen. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § studiestödslagen (1999:1395) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om familjeförmåner från EU-rätten ska, när det gäller rätt till studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare, om de är 1. gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, eller 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige. 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige, 4. innehavare av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. 1 eller 2 § utlänningslagen, om tillståndstiden överstiger nio månader, eller 5. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som avses i 4 och har uppehållstillstånd i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet Härigenom föreskrivs att det i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska införas en ny paragraf, 2 kap. 8 b §, med följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 8 b § Migrationsverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1-5 och 11 om uppgifterna behövs vid handläggning av ansökningar om eller kontroll av ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. utlänningslagen (2005:716). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet Härigenom föreskrivs att det i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet ska införas en ny paragraf, 2 kap. 27 a §, med följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 27 a § Migrationsverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5 § första stycket 1-4 och 7 om uppgifterna behövs vid handläggning av ansökningar om eller kontroll av ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. utlänningslagen (2005:716). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 65 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats 1. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716), 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-3, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-4, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 3. uppehållskort efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen, 4. uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 15 a § första stycket 2 utlänningslagen, 5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen, eller 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen. 5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen, 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen, eller 7. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen. Lagen gäller dock inte nyanlända som går i gymnasieskola eller är medborgare i ett land som är anslutet till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Denna lag träder i kraft den 1 december 2017. Förteckning över remissinstanser Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Genomförande av ICT-direktivet (Ds 2017:3) avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Justitiekanslern, Domstolsverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, Datainspektionen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Kommerskollegium, Ambassaden New Delhi. Ambassaden Peking, Ambassaden Tokyo, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Pensionsmyndigheten, Barnombudsmannen, Skatteverket, Arbetsgivarverket, Kronofogdemyndigheten, Universitets- och högskolerådet, Centrala studiestödsnämnden, Överklagandenämnden för studiestöd, Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Lunds universitet (Juridiska fakultetsstyrelsen), Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), Tillväxtverket, Diskrimineringsombudsmannen, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Arbetsdomstolen, ILO-kommittén, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund Sveriges akademikers Centralorganisation SACO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Sveriges Kommuner och Landsting och Almega. Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men har avstått: Förvaltningsrätten i Luleå, Sveriges export- och investeringsråd, ambassaden Washington, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige LO, Regelrådet och Rädda Barnens Riksförbund. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 7 a och 8 a §§, 5 kap. 5 och 18 a §§ och rubriken närmast före 2 kap. 7 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 b kap., och en ny paragraf, 6 kap. 2 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns föreskrifter om - lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.), - villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.), - visering (3 kap.), - uppehållsrätt (3 a kap.), - flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.), - uppehållstillstånd (5 kap.), - ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.), - arbetstillstånd (6 kap.), - EU-blåkort (6 a kap.), - tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.), - återkallelse av tillstånd (7 kap.), - avvisning och utvisning (8 kap.), - utvisning på grund av brott (8 a kap.), - kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.), - förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.), - hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.), - verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.), - handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.), - överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.), - nöjdförklaring (15 kap.), - migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.), - skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.), - offentligt biträde (18 kap.), - kostnadsansvar (19 kap.), - bestämmelser om straff m.m. (20 kap.), - tillfälligt skydd (21 kap.), - tribunalvittnen (22 kap.), och - särskilda bemyndiganden (23 kap.). 2 kap. EU-blåkort Kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd 7 a § Bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning (EU-blåkort) finns i 6 a kap. Bestämmelser om kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd finns i 6 a och 6 b kap. 8 a § Kravet på visering enligt 3 § gäller inte för en utlänning som 1. är EES-medborgare, 2. har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av en behörig myndighet i en annan EES-stat, 3. har uppehållstillstånd, 4. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller 5. återtas enligt 6 a kap. 14 §. 5. återtas enligt 6 a kap. 14 § eller 6 b kap. 19 §. Kravet på visering enligt 3 § för inresa gäller inte heller för en utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a kap. 7 §. 5 kap. 5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft 1. uppehållstillstånd för arbete eller EU-blåkort utfärdat av Sverige, eller 1. uppehållstillstånd för arbete eller ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller 2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå. Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning. Om utlänningen ska bedriva näringsverksamhet ska han eller hon ha förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. 18 a § Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om utlänningen har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige eller har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om han eller hon har ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd eller ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller om han eller hon har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har återtagits enligt 6 a kap. 14 §. En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får även bifallas för en familjemedlem till en utlänning som avses i första stycket om utlänningen beviljas uppehållstillstånd enligt de bestämmelser som anges där. 6 kap. 2 b § Arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte ges till en utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige eller i en annan EU-stat, dels är en enhet som tillhör samma företag eller företag inom samma koncern. Första stycket gäller inte om utlänningen tillhör någon av de kategorier som är undantagna i 6 b kap. 3 §. 6 b kap. Tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT Förutsättningar för tillstånd 1 § En utlänning som är anställd av ett företag som är etablerat utanför EES-staterna och Schweiz och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag (värdföretag) som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern ska, om inte annat följer av tredje stycket eller 3-5 §§, beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning av personal (ICT-tillstånd), om 1. utlänningen har varit anställd i företaget under minst tre månader utan uppehåll vid tiden för den företagsinterna förflyttningen, 2. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 3. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 4. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 5. utlänningen har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som krävs för uppdraget som chef eller specialist, eller har en sådan examen från ett universitet eller en högskola som krävs för praktiktjänstgöringen, 6. utlänningen efter förflyttningens slut kommer att kunna överflyttas till en enhet i tredje land som tillhör samma företag eller till ett företag inom samma koncern i tredje land, och 7. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. Ett ICT-tillstånd ska inte beviljas om 1. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 13 §, eller 2. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning. 2 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat och som ska tjänstgöra som chef, specialist eller praktikant i mer än 90 dagar i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten ska, om inte annat följer av 3-5 §§, beviljas ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, om 1. ersättningen inte är sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen, och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller för arbetstagare som är utstationerade i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat inom EES eller Schweiz, 2. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, 3. utlänningen, vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år, kan visa att han eller hon har, eller har ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och 4. utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Om den företagsinterna förflyttningen avser ett reglerat yrke ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i Sverige. 3 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte beviljas en utlänning som 1. är bosatt inom Europeiska unionens medlemsstaters territorier, 2. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz, 3. ansöker om uppehållstillstånd för att utföra forskning i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare, 4. är utstationerad i Sverige enligt 4 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare av ett företag som är etablerat i en EES-stat eller Schweiz, 5. har beviljats uppehållstillstånd för studier i Sverige, eller 6. hyrs ut av ett företag för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag. 4 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska inte heller beviljas en utlänning som 1. visar upp handlingar till stöd för ansökan som har förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, eller 2. har uppnått den maximala tiden för företagsintern förflyttning enligt 10 § andra eller tredje stycket. 5 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får vägras om 1. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha haft en utlänning anställd utan nödvändiga tillstånd, 2. arbetsgivaren eller värdföretaget har blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt eller avgift och uppgifterna rör redovisning av arbete, 3. arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor, eller 4. arbetsgivarens eller värdföretagets verksamhet håller på att avvecklas eller har avvecklats genom en konkurs eller om arbetsgivaren eller värdföretaget inte bedriver någon ekonomisk verksamhet. Förutsättningar för rörlighet för kortare vistelse 6 § En utlänning som har beviljats ett ICT-tillstånd av en annan EU-stat får under giltighetstiden för tillståndet i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod resa in och vistas i Sverige och arbeta här i ett företag som dels är etablerat i Sverige, dels är en enhet som tillhör samma företag eller ett företag inom samma koncern som det i den andra EU-staten. Första stycket gäller inte en utlänning som utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Ansökan om tillstånd 7 § En utlänning som vill ha ett ICT-tillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i EU. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om utlänningen ansöker om förlängning av ett ICT-tillstånd. En utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd får arbeta i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. 8 § En ansökan om ICT-tillstånd får prövas i Sverige om 1. utlänningen avser att vistas endast i Sverige, eller 2. utlänningen avser att vistas i flera EU-stater men vistelsen i Sverige kommer att vara den längsta. 9 § En ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får ges in efter inresan i landet. En utlänning som ansöker om ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta i värdföretaget i Sverige under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat inte har löpt ut och utlänningen har rätt att resa in, vistas och arbeta i Sverige enligt 6 §. Även en utlänning som ansöker om en förlängning av tillståndstiden för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får arbeta under tiden för ansökans prövning, om giltighetstiden för tillståndet inte hade löpt ut när ansökan gavs in. Tillståndstid 10 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får inte gälla för längre tid än uppdragstiden. Den sammanlagda tillståndstiden för ICT-tillstånd får inte överstiga tre år för chefer och specialister eller ett år för praktikanter. Ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse får inte gälla för längre tid än det ICT-tillstånd som har beviljats av en annan EU-stat. Förlängning av tillståndstiden 11 § Tillståndstiden för ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får efter ansökan förlängas upp till den tid som framgår av 10 §. Tillståndstiden får inte förlängas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. 12 § En förlängning av tillståndstiden får vägras om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga, i andra fall än som anges i 11 § andra stycket 4 och 5, inte är uppfyllda, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. Anmälningsskyldighet 13 § En utlänning som har ansökt om ett ICT-tillstånd eller som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse ska anmäla förändringar som påverkar villkoren för tillståndet till Migrationsverket. Ett värdföretag ska underrätta Migrationsverket om förändringar som påverkar villkoren för ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar 14 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1-3 till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, ska beviljas uppehållstillstånd. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska gälla för samma tid som anknytningspersonens tillstånd. För barn som åberopar anknytning till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse, eller till hans eller hennes make eller sambo, gäller 5 kap. 17 § andra stycket. Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a och 17 b §§. När en ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska vara gjord 15 § En familjemedlem som avses i 14 § ska ha ansökt om och beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En ansökan får inte bifallas efter inresan. Första stycket gäller dock inte om 1. ansökan avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på grund av anknytning till en utlänning som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse som är utfärdat av Sverige, eller 2. sökanden har beviljats ett uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som har ansökt om eller har ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse i Sverige. Återkallelse av tillstånd 16 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § ska återkallas om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för, 4. värdföretaget huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern förflyttning, eller 5. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. 17 § Ett tillstånd enligt 1 eller 2 § får återkallas om 1. förutsättningarna i 1 eller 2 § för att bevilja tillståndet i fråga, i andra fall än som anges i 16 § 4 och 5, inte är uppfyllda, 2. det finns grund för avslag enligt 5 §, eller 3. utlänningen har vistats och arbetat i en annan EU-stat i strid med bestämmelserna om rörlighet för längre eller kortare vistelse. 18 § Ett uppehållstillstånd som har beviljats en familjemedlem enligt 14 § får återkallas om 1. anknytningen till den som har ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse bryts eller ett sådant tillstånd återkallas, eller 2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän folkhälsa. Återtagande av en utlänning som har ett ICT-tillstånd och hans eller hennes familjemedlemmar 19 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse från en utlänning som har eller vid tiden för ansökan i den andra EU-staten hade ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska de återtas till Sverige. Detsamma ska gälla om en annan EU-stat har motsatt sig att utlänningen vistas i den staten med stöd av ett ICT-tillstånd utfärdat av Sverige eller om det svenska ICT-tillståndet har löpt ut eller återkallats. Beslutande myndighet 20 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar: 1 kap. 3 b § om EES-medborgare, 1 kap. 13 § om skyndsam handläggning, 3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare, 4 kap. 1-4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande, 5 kap. 1-1 c, 2 a-d, 3-10, 12-16 och 17-19 §§ om uppehållstillstånd, 5 a kap. 1-4 och 6 §§ om ställning som varaktigt bosatt, 6 kap. 3 § om arbetstillstånd, 6 a kap. 1-11 §§ om EU-blåkort, 6 b kap. 1-15 §§ om tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT, 8 kap. 12 och 13 §§ om utvisning av EES-medborgare och sådana medborgares familjemedlemmar, 8 kap. 14 § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast föregående åren och EES-medborgare som är barn, 8 a kap. 2 § första stycket om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till det svenska samhället, om fråga uppkommit om utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, 9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck, 10 kap. 1, 2, 4-11 och 17 §§ om förvar och uppsikt, 12 kap. 1-5, 13 a och 21-23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning, 13 kap. 1-7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet, 13 kap. 10 § om motivering av beslut, 13 kap. 11 § om tolkersättning, 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys, 16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter, 18 kap. 1 § andra och tredje styckena om offentligt biträde för barn, och 19 kap. 1-4 §§ om kostnadsansvar. Skyldigheten enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen att lämna uppgifter gäller vid tillämpningen av denna lag även i förhållande till regeringen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § studiestödslagen (1999:1395) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Utländska medborgare som kan härleda rättigheter i fråga om familjeförmåner från EU-rätten ska, när det gäller rätt till studiehjälp i form av studiebidrag och extra tillägg enligt denna lag, jämställas med svenska medborgare, om de är 1. gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, eller 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige. 2. familjemedlemmar till en gästforskare som avses i 1 och har uppehållstillstånd i Sverige, 3. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som har ett EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och själva har uppehållstillstånd och ska studera i Sverige, 4. innehavare av ett ICT-tillstånd eller ett ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse enligt 6 b kap. 1 eller 2 § utlänningslagen, om tillståndstiden överstiger nio månader, eller 5. familjemedlemmar till en utländsk medborgare som avses i 4 och har uppehållstillstånd i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 65 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats 1. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716), 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-3, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1-4, andra eller tredje stycket utlänningslagen, 3. uppehållskort efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen, 4. uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 15 a § första stycket 2 utlänningslagen, 5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen, eller 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen. 5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen, 6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen, eller 7. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen. Lagen gäller dock inte nyanlända som går i gymnasieskola eller är medborgare i ett land som är anslutet till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2017-08-24 Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Lennart Hamberg samt justitierådet Anita Saldén Enérus. Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning - genomförande av ICT-direktivet Enligt en lagrådsremiss den 22 juni 2017 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716), 2. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, 3. lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395), 4. lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Johanna Fernlund. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen 6 b kap. 4 och 10 §§ I paragraferna behandlas den maximala giltighetstiden för ICT-tillstånd, som anges till tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter. Av direktivet, skäl 17, framgår att en "senare förflyttning till unionen" kan äga rum efter det att tredjelandsmedborgaren har lämnat medlemsstaternas territorium. Av artikel 12.2 i direktivet framgår vidare att medlemsstaterna får begära att en viss period förflyter från den tidpunkt då den maximala perioden löpte ut till dess en ny ansökan som rör samma tredjelandsmedborgare görs i samma medlemsstat. Av den bestämmelsen - som dock inte föreslås utnyttjad av Sverige - framgår alltså att samma tredjelandsmedborgare kan förflyttas företagsinternt till Sverige mer än en gång. I den föreslagna 4 § anges emellertid att ett ICT-tillstånd enligt 1 eller 2 § inte får meddelas en utlänning som uppnått den maximala tiden, och i 10 § anges att den sammanlagda tillståndstiden för ICT-tillstånd inte får överstiga tre respektive ett år. I författningskommentaren förklaras att tidsfristen omfattar den sammanlagda varaktigheten för tillstånd för en person som är föremål för företagsintern förflyttning (jfr också avsnitt 9.1.1 in fine i den allmänna motiveringen). Samma mening återfinns i skäl 17 i direktivet men följs av det nyss nämnda yttrandet om en "senare förflyttning till unionen". Lagtexterna kan lätt förstås så att ICT-tillstånd kan meddelas endast för en enda maximal period om tre respektive ett år, vilket alltså inte synes vara riktigt. Både lagtext, motivering och författningskommentar bör bearbetas så att det rätta förhållandet klart framgår. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2017 Närvarande: statsrådet Y Johansson, ordförande, och statsråden Lövin, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth Föredragande: statsrådet Fritzon Regeringen beslutar proposition 2017/18:34 Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning - genomförande av ICT-direktivet Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett normgivnings-bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EU-regler Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) 32014L0066 32014L0066